Jesus förklarar för sin lärljungar varför han ibland väljer att lära ut saker och ting med hjälp av liknelser (parabler). Om vi verkligen vill förstå vad Jesus menar så kan vi följa honom och lyssna på honom, men alternativet finns förstås att göra det motsatta och då måste vi stå för konsekvenserna. Livet finns ju i Jesus! Se Nya Testamentets liknelser listade här nedan.

Matt. 13: 10 Lärjungarna kom då fram till Jesus och frågade: “Varför talar du till dem i liknelser?“11 Han svarade dem: “Ni har fått lära känna himmelrikets hemligheter, men det har inte de andra. 12 Ty den som har skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. 13 Jag talar till dem i liknelser, eftersom de ser utan att se och hör utan att höra eller förstå. 14 På dem uppfylls Jesajas profetia: Även om ni hör, skall ni inte förstå, och även om ni ser, skall ni inte se. [a] 15 Ty detta folks hjärta är förstockat. De hör illa med sina öron, och de sluter sina ögon, så att de inte ser med ögonen eller hör med öronen eller förstår med hjärtat och vänder om, så att jag får bota dem. 16 Men saliga är era ögon som ser och era öron som hör.

Många av oss har från tidig ålder blivit itutade att vi är frälsta av “tro allena”, trots att Bibeln säger precis tvärt om att vi INTE är frälsta av tro allena (Jak. 2:24). Sanningen är att vi inte är frälsta av vare sig tro allena eller gärningar allena, och vi har inte allting på det torra genom att plötsligt börja leva rätt. Vårt tidigare liv måste sonas. Mose lag gäller visserligen inte längre, men det betyder inte att vi är laglösa eller att lydnad numera inte är lika viktigt. Synd orsakar fortfarande andlig död precis som tidigare, och det finns fortfarande lagar att hålla – det dubbla kärleksbudet som principiellt täcker tio Guds bud.

Nedan kan vi se att samtliga kända liknelser som Jesus presenterade under sin levnad visar att vår eventuella framtid i Guds rike – hör och häpna – är avhängigt det vi GÖR. Inte så att vi ska leva som muslimerna, som måste hoppas att deras goda gärningar ska överskrida deras onda gärningar, utan genom att först omvända oss och bli renade i Jesus blod och sedan visa vår tro genom att handla rättfärdigt. Om vi skulle välja att synda igen (alltid ett val som vi gör) så kan vi få förlåtelse OM vi verkligen menar vår omvändelse, vilket Gud självklart kan utröna. Vi kan inte lura Gud.

En del kristna säger “Men det är tro allena som frälser, och om vi har en sann tro så visar det sig i gärningar!“. Det är sant att en sann tro visar sig i gärningar, för älskar vi Gud så lyder vi honom, men frågan är ändå om man därför kan säga att vi kan vara frälsta UTAN goda gärningar? Om gärningar är en helt nödvändig ingrediens så stämmer det ju som Jakob säger att vi inte är frälsta av tro allena och att vi snarare är rättfärdiga av gärningar och inte bara genom tro.

Jak. 2:14 Mina bröder, vad hjälper det om någon påstår sig ha tro men saknar gärningar? Kan väl en sådan tro frälsa någon? 15 Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen 16 och någon av er säger till dem: “Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? 17 Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.1— 20 Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? 21 Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret? 22 Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. —24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro. —26 Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

LIKNELSER från Nya Testamentet

1) Lampan som sätts på ljushållaren och inte under skäppan (Matt. 5:14-15, Mark. 4:21-22, Luk. 8:16;11:33)

Verser: “Matt. 5:15 Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan MAN SÄTTER DET PÅ LJUSHÅLLAREN, så att det lyser för alla i huset. 16 Låt på samma sätt ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen.— 20 Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Det är inte tänkt att vi bara ska sitta och bara tro samtidigt som vi förnekar Jesus, och/eller låter vår tro vara en privatsak som vi inte visar utåt. Det är tänkt att det ska synas och höras att vi tror, vi måste vara goda mönster och evangeliet måste spridas till andra.

2) Huset som byggs på klippan i stället för på sanden (Matt. 7:24-27, Luk. 6:47-49)

Verser: Matt. 7:21 Inte skall var och en som säger ‘Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som GÖR min himmelske Faders vilja.—24 Den som hör dessa mina ord OCH HANDLAR EFTER DEM är som en klok man som byggde sitt hus på berggrund.—26 Men den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem, han liknar en dåre som byggde sitt hus på sanden. 27 Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och slog mot det huset, och det föll samman, och dess fall var stort.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Jesus berättar att två män byggde sitt hus på två helt olika sätt. En byggde sitt hus på berggrund och den andra på sand. Berg är som bekant hårt och fast, och sand är löst och osäker. Regn och vind drabbade husen, och det hus som var byggt på berggrund rasade inte, till skillnad mot huset som var byggt på sand. Det är inte tänkt att vi bara ska sitta och bara tro samtidigt som vi förväntar oss att Gud ska rädda oss mitt i vår lathet, oavsett om vi bygger våra liv förnuftigt – på klippan som är Jesus Kristus – eller inte. Väljer vi att bygga våra liv oförnuftigt och slarvigt (blandar tro med lathet och synd) så blir fallet mycket stort, och Jesus förmedlar att den som kommer in i himmelriket är den som GÖR hans Faders vilja.

3) Nytt tyg sätts inte ett gammalt plagg, och nytt vin hälls inte i gamla säckar (Matt. 9:16, Mark. 2:21, Luk. 5:36)

Verser: Matt. 9:16 Ingen sätter en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel. I så fall skulle den påsatta lappen riva bort ännu mer från manteln och revan bli värre.—17 nytt vin häller man i nya säckar, så att både vin och säckar bevaras.—21 Hon tänkte: “Om jag bara får röra vid hans mantel blir jag frisk.” 22 Jesus vände sig om, och då han fick se henne, sade han: “Var vid gott mod, min dotter. Din tro har frälst dig.” Och från det ögonblicket var kvinnan botad.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Jesus har kommit för att kalla syndare och inte rättfärdiga, för det är ju syndarna som behöver omvända sig och få nytt liv. Man bibehåller inte sitt liv genom att temporärt lappa och laga eller genom att behålla lite av det gamla. Nej, det gamla livet måste lämnas bakom oss och vi måste renas helt och hållet. Kapitlet går vidare och berättar om en kvinna som blev helad genom att röra vid Jesu klädnad. Skulle hon ha blivit helad och fått ett möte med Jesus om hon bara stod vid vägkanten och bara trodde – utan att ha visat sin tro i handling?

4) Såningsmannen och sådden i jorden (Matt. 13:3-8, Mark. 4:3-8, Luk. 8:5-8)

Verser: Mark. 4: 15 De vid vägen är de hos vilka ordet sås. Men när de hör det, kommer genast Satan och tar bort ordet som är sått i dem. 16 De som sås på stenig mark är de som genast tar emot ordet med glädje, när de hör det. 17 Men de har inte någon rot i sig utan tror bara till en tid. Möter de sedan lidande eller förföljelse för ordets skull, kommer de strax på fall. 18 Hos andra faller säden bland tistlar. Det är de som har hört ordet, 19 men världsliga bekymmer, bedräglig rikedom och begär efter allt annat kommer in och kväver ordet, så att det blir utan frukt. 20 Men de hos vilka säden faller i god jord, det är de som hör ordet och tar emot det och bär frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Jesus berättar om en man som gick ut för att så, och vad som hände med det han sådde. Det finns en rad olika alternativ, helt beroende på hur vi väljer att hantera Guds ord som vi hör. Det finns risk att vi hör Guds ord och lever i tro en viss tid, men börjar sedan kompromissa pga förföljelser eller pga vardagliga bekymmer som fångar vårt intresse. Att komma på fall handlar i det här fallet om att helt och hållet förlora vår frälsning. Det finns förtås alltid ett hopp kvar om vi väljer att omvända oss.

5) Ogräset som växer ihop med den goda säden (Matt. 13:24-30)

Verser: Matt. 13:38 Åkern är världen. Den goda säden är rikets barn, ogräset är den ondes barn. 39 Ovännen som sådde det är djävulen. Skördetiden är tidsålderns slut, och skördemännen är änglar. 40 Som när ogräset samlas ihop och bränns upp i eld, skall det vara vid tidsålderns slut. 41 Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skall samla ihop och föra bort ur hans rike alla som blir andra till fall och lever i laglöshet, 42 och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. 43 Då skall de rättfärdiga lysa som solen, i sin Faders rike. Hör, du som har öron att höra med!

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Om man lever i laglöshet så lyder man inte Gud och då tillhör man inte rikets barn. Här handlar det om uppdelning mellan ogräset (syndarna, som inte är Guds barn och som lever utan att följa Guds lagar), och vetet (de heliga, som är Guds barn). Under livets gång lever de tillsammans, men till slut så bränns ogräset upp och vetet samlas in till logen. Himmel eller helvete.

6) Det lilla senapskornet (Matt. 13:31-32, Mark. 4:30-32, Luk. 13:18-19)

Verser: Matt. 13:32 Det är minst av alla frön, men när det har växt upp är det störst bland alla köksväxter och blir som ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo i grenarna.

Kommentar: Något obetydligt i den här världen kan bli något stort.

7) Surdegen (jästen) (Matt. 13:33, Luk. 13:20-21)

Verser: Lukas. 13:20 Vidare sade han: “Vad skall jag likna Guds rike vid? 21 Det är likt en surdeg, som en kvinna tar och blandar in i tre mått vetemjöl, tills alltsammans blir syrat.”— 24 “Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Ty många, säger jag er, skall försöka komma in men inte kunna det. —  26 Då skall ni säga: Vi åt och drack när du var med, och du undervisade på våra gator.27 Men han skall svara er: Jag vet inte varifrån ni är. Gå bort ifrån mig, alla NI SOM BEDRIVER ORÄTTFÄRDIGHET. 

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Att porten till Gud är trång betyder att det krävs en ansträngning från vår sida. Vi måste ta vårt kors och följa Jesus, och korset är inte en symbol för något som är fjäderlätt att bära. De som Gud visar bort är de som bedriver orättfärdighet – alltså de som syndar. Det spelar då ingen roll om det handlar om människor som TROR på Gud och t o m umgås med honom, eftersom det handlar om huruvida man visar sin tro med handlingar. De som lever orättfärdigt (de som bedriver orättfärdighet) tillhör inte Gud.

8) Den dolda skatten (Matt. 13:44)

Verser: Matt. 13:44 Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker. En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Här handlar det om att GE ALLT för att nå Guds rike. Vi måste vara beredda att gå och sälja ALLT för att köpa den här åkern där vi VET att skatten finns, och det borde vara det stora fokuset i våra liv. Det står inte att mannen säljer allting ner till sista beståndsdel (kläder, husgeråd, etc) för så agerade inte ens Jesus och hans lärljungar, men poängen är att vi måste vara beredda att sätta den här skatten först i våra liv även om det kostar och krävs enorma uppoffringar.

9) Den dyrbara pärlan (Matt. 13:45-46)

Verser: Matt. 13:45 Himmelriket är också likt en köpman som söker efter vackra pärlor. 46 Och när han har funnit en mycket dyrbar pärla, går han och säljer allt vad han äger och köper den.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Se ovan. Hittar vi Pärlan med stort P måste vi vara beredda att ge ALLT för den. Alltså något vi gör.

10) Fiskenätet med goda och dåliga fiskar (Matt. 13:47-48)

Verser: Matt. 13:47 Himmelriket är vidare likt en not som kastas i sjön och fångar fisk av alla slag. 48 När den blir full, drar man upp den på stranden och sätter sig ner och samlar de goda fiskarna i kärl, men de dåliga kastar man bort. 49 Så skall det vara vid tidsålderns slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga 50 och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. 

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. De rättfärdiga (de som lyder Gud) står i kontrast till de onda som alltså är de orättfärdiga och som inte lyder Gud. Det är endast de rättfärdiga (de som gör gott) som ska ärva Guds rike.

11) Det förlorade fåret (Matt. 18:12-13, Luk. 15:4-6)

Verser: Lukas 15:4 “Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det? 5 Och när han har funnit det (OM han hittar det enligt Matt.) blir han glad och lägger det på sina axlar. 6 När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag har funnit mitt får som jag hade förlorat. 7 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig – inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Varför var fåret förlorat? Jo, för att det var vilse och inte hade “omvänt sig”. Fåret jämförs ju med syndare i behov av omvändelse. Det blir glädje i himlen över var och en som omvänder sig, för det innebär ju att ännu en person gått från död till LIV. Gud vill inte att någon ska gå förlorad, men slutresultatet hänger på vårt val att omvända oss.

12) Den obarmhärtige medtjänaren (Matt. 18:23-34)

Verser: Matt. 18:32 Då kallade hans herre honom till sig och sade: Du onde tjänare! Hela skulden efterskänkte jag dig, därför att du bad mig. 33 Borde inte du också ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig? 34 Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till fångvaktarna, tills han hade betalt allt vad han var skyldig. 35 Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder.“

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. En kung hade en tjänare som var skyldig honom en enormt stor summa. Kungen valde att RADERA skulden (notera att ingen hoppade fram och betalade den), men tjänaren valde att inte visa samma sorts givmildhet gentemot en annan person som var skyldig honom lite pengar. Tjänaren blev förlåten när han föll ner på sina knän och bad om förbarmande, men det förlåtna tillståndet gällde endast så länge som han levde rättfärdigt. När han vägrade att förlåta en broder så hamnade han i fängelset tills han kunde betala det han ursprungligen var skyldig, vilket innebär fängslad för alltid.

13) Arbetarna i vingården som får samma lön (Matt. 20:1-16)

Verser: Matt. 20: 1 Ty himmelriket är likt en husbonde som tidigt på morgonen gick ut för att leja arbetare till sin vingård. 2 Han kom överens med dem om en dagslön på en denar och skickade dem till sin vingård. 3 Vid tredje timmen gick han ut och fick se andra stå arbetslösa på torget. 4 Han sade till dem: Gå ni också till min vingård! Jag skall ge er en rättvis lön. 5 Och de gick. Vid sjätte och vid nionde timmen gick han ut igen och gjorde likadant. —13 Han svarade en av dem: Min vän, jag gör dig ingen orätt. Kom du inte överens med mig om en denar?14 Ta det som är ditt och gå. Men åt den siste vill jag ge lika mycket som åt dig. 15 Får jag inte göra som jag vill med det som är mitt? Eller ser du med onda ögon på att jag är så god? 16 Så skall de sista bli de första och de första bli de sista.”

Kommentar:  M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Arbetare är ju definitivt några som utför arbete, och samtliga personer i liknelsen var arbetare även om de arbetat olika mycket. Liknelsen handlar om att Gud är rättvis när han ger sin lön.

14) De båda sönerna som ångrade sina beslut (Matt. 21:28-31)

Verser: Matt. 21:28 “Vad anser ni om detta? En man hade två söner. Han gick till den förste och sade: Min son, gå i dag och arbeta i min vingård. 29 Jag vill inte, svarade han, men ångrade sig sedan och GICK. 30 Mannen vände sig då till den andre och sade samma sak. Han svarade: Ja, herre, men han GICK INTE. 31 Vilken av de båda GJORDE som fadern ville?” De svarade: “Den förste.” Jesus sade till dem: “Amen säger jag er: Publikaner och horor skall gå in i Guds rike men inte ni. 32 Ty Johannes kom till er på rättfärdighetens väg, men ni trodde inte på honom. Publikaner och horor trodde på honom. Och fastän ni såg det, ångrade ni er inte heller efteråt och trodde på honom.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Den här liknelsen kanske mer ännu mer än andra liknelser verkligen trycker på att det är det som vi GÖR snarare än säger som visar hur det står till med våra hjärtan och vår frälsning. Den första sonen ljög inte som sa att han inte skulle gå men ändå gick, eftersom vi kan läsa att han ångrade det han först hade tänkt att göra (han ändrade sig). Han bedöms alltså efter sitt agerande och inte den “tro” som han yttrade med sin tunga. Den andra sonen ljög förmodligen inte heller när han anmärkte att han skulle gå, men han ångrade det han tänkt att göra och gick inte.  Han bedöms för det han GJORDE. Jesus lovar inte sedan att publikaner och horor i pågående synd ska komma in i hans rike, eftersom han ju precis var färdig med att berätta att det är vad vi GÖR som påverkar vår destination. Gör vi synd så är vi ju andligt döda. Men hans poäng är att publikaner och horor förmodligen hade närmare till Guds rike än skriftlärda och publikaner eftersom det låg närmare till att de förstnämnda skulle välja att ÅNGRA sig (omvända sig). Det handlar förstås om att tro på Jesus, men om vi tror och älskar Jesus så lyder vi honom.

15) Arrendatorerna i vingården som dödade Husbondens son (Matt. 21:33-41, Mark. 12:1-9, Luk. 20:9-16)

Verser: Matt. 21:37 Till sist sände han sin son till dem. Han tänkte: De kommer att ha respekt för min son. 38 Men när vingårdsarbetarna fick se sonen, sade de till varandra: Här har vi arvtagaren! Kom, låt oss döda honom, så får vi hans arv. 39 Och de tog fast honom, förde ut honom ur vingården och dödade honom.40 När nu vingårdens herre kommer, vad skall han då göra med dessa vingårdsarbetare?” 41 De sade till honom: “Onda som de är, skall han låta dem få en ond död, och han skall arrendera ut vingården till andra vingårdsarbetare, som ger honom AVKASTNINGEN i rätt tid.” —43 Därför säger jag er att Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk som bär dess frukt. 44 Den som faller på den stenen skall krossas, och den som stenen faller på skall smulas sönder.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Husbonden (en liknelse för Gud) förväntar sig avkastning och frukt, vilket är något som vi måste arbeta för. Det handlar alltså om något som vi gör. Just de här arbetarna gick förstås ett steg längre i sin synd genom att göra det värsta de kunde göra – döda sonen till husbonden, trots att den här sonen skulle kunna ha fortsatt att arrendera ut marken till dem och även ge dem lön. De brände sina broar. Orättfärdighet separar oss från Gud, men det verkar även som det är en synd att förneka att Jesus är den klippa/hörnsten som skrifterna talar om. Alltså Messias och Gud i köttslig form.

16) Kungens bröllopsfest för sin son (Matt. 22:2-14, se även Lukas 14:16-24)

Verser: Matt. 22:2 “Himmelriket är likt en kung som höll bröllop för sin son. 3 Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma. 4 Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Jag har gjort i ordning min måltid. Mina oxar och min gödboskap är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet! — 7 Då blev kungen vred och skickade ut sina trupper och lät döda mördarna och brände ner deras stad. 8 Sedan sade han till sina tjänare: Allt är klart för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. 9 Gå därför till vägskälen och bjud till bröllopet alla som ni träffar på. 10 Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster.11 När kungen kom in för att se sina gäster, lade han märke till en man som inte var klädd i bröllopskläder. 12 Han sade till honom: Min vän, hur har du kommit in utan bröllopskläder? Mannen teg. 13 Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där skall man gråta och skära tänder. 14 Ty många är kallade, men få är utvalda.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. De som kallas för utvalda är de som valde att komma till festen – rätt klädda! De som först kallades till festen vägrade att komma, men sedan gick det bud ut till övriga – både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster. Det handlar alltså om vem som valt att KOMMA på festen (och inte bara att tacka ja, utan att faktiskt också dyka upp) och även om de såg till att vara RÄTT KLÄDDA. Man är rätt klädd om man omvänt sig och blivit renad från sina synder. Då har man fått vita kläder.

17-19 handlar om Jesu återkomst

17) Fikonträdet och tiden för Jesu återkomst (Matt. 24:32-51, Mark. 13:28-29, Luk. 21:29-32)

Verser: Matt. 24:32 Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära. 33 När ni ser allt detta vet ni på samma sätt att han är nära och står vid dörren.

Matt. 24:42 Var därför vaksamma. Ty ni vet inte vilken dag er Herre kommer. 43 Men det förstår ni att om husets ägare visste när på natten tjuven kom, då skulle han hålla sig vaken och inte tillåta att någon bröt sig in i hans hus. 44 Var därför också ni beredda! Ty i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen.45 Om det finns en trogen och förståndig tjänare, som av sin herre blivit satt över de andra tjänarna för att ge dem mat i rätt tid, 46 salig är den tjänaren, om hans herre finner honom göra så, när han kommer. 47 Amen säger jag er: Han skall sätta honom över allt vad han äger. 48 Men om tjänaren är ond och säger i sitt hjärta: Min herre dröjer, 49 och han börjar slå de andra tjänarna och äter och dricker med dem som är druckna, 50 då skall hans herre komma en dag när tjänaren inte väntar honom och i en stund han inte känner till 51 och hugga honom i stycken och låta honom få sin plats bland hycklare. Där skall man gråta och skära tänder. (se även Luk. 12:35-40)

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar, vilket även framkommer i de övriga två liknelserna som handlar om samma händelse. Vi måste vara vaksamma. Valet finns mellan att vara en trogen tjänare som ger andra tjänare mat i rätt tid, eller en oförståndig person som umgås med fel personer och som inte lever som hans Herre vill. Vårt beteende leder antingen till Guds rike, eller till en plats där man gråter och skära tänder.

18) Den beredde tjänaren (Luk. 12:35-40)

Verser: Lukas 12:35 Spänn bältet om livet och håll lamporna brinnande. 36 Var lika tjänare som väntar sin herre hem från bröllopsfesten och som genast är redo att öppna för honom, när han kommer och knackar på. 37 Saliga är de tjänare som Herren finner vakande när han kommer. Amen säger jag er: Han skall fästa upp sina kläder och låta dem lägga sig till bords och själv komma och betjäna dem. 38 Kommer han under andra eller tredje nattväkten, saliga är de om han finner dem vakande. 39 Men det förstår ni ju att om husägaren visste när tjuven kom, skulle han inte låta honom bryta sig in i sitt hus.40 Var också ni beredda, ty i en stund då ni inte väntar det, kommer Människosonen.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Vi måste spänna bältet om livet, hålla lamporna brinnande, vara beredda och vaka. Valet finns mellan att vara en trogen och förståndig tjänare som ger andra tjänare mat i rättan tid, eller att vara en ond tjänare som tänker ut ont i sitt hjärta och som umgås med fel människor och som lever som världen. Det handlar alltså inte om att man tvekar över vem som egentligen är ens Herre, utan om man lyder sin Herre. Om man har stor kunskap om vad som förväntas av en, så förväntar sig Gud ingenting annat än lydnad.

19) Den pålitlige och förståndige förvaltaren (Lukas 12:41-47, Matt. 24:42-51)

Verser: Lukas. 12:41 Petrus frågade: “Herre, talar du i den här liknelsen om oss eller gäller den alla?”42 Herren sade: “Vem är den pålitlige och förståndige förvaltare som hans herre sätter över sina tjänare för att ge dem deras kost i rätt tid? 43 Det är den tjänare som hans herre finner göra så, när han kommer. Salig är den tjänaren. 44 Jag säger er sanningen: Han skall sätta honom över allt han äger. 45 Men om tjänaren skulle säga i sitt hjärta: Min herre kommer inte så snart, och han börjar slå tjänarna och tjänarinnorna och äta och dricka sig redlöst berusad, 46 då skall den tjänarens herre komma en dag han inte väntar det och i en stund han inte anar det, och han skall hugga honom i stycken och låta honom få sin plats bland de trolösa. 47 Den tjänare som vet sin herres vilja men ingenting ställer i ordning och inte handlar efter hans vilja, han skall piskas med många rapp. 48 Men den som inte känner till den och gör något som förtjänar spöstraff, han skall piskas med få rapp. Var och en som har fått mycket, av honom skall det krävas mycket. Och den som har blivit betrodd med mycket, av honom skall det utkrävas så mycket mer. 

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Valet finns mellan att vara en trogen och förståndig tjänare som ger andra tjänare mat i rättan tid, eller att vara en ond tjänare som tänker ut ont i sitt hjärta och som umgås med fel människor och som lever som världen. Det handlar alltså inte om att man tvekar över vem som egentligen är ens Herre, utan om man lyder sin Herre. Om man har stor kunskap om vad som förväntas av en, så förväntar sig Gud ingenting annat än lydnad.

20) De tio brudtärnorna med lamporna (Matt. 25:1-13)

Verser: Matt. 25:2 Fem av dem var oförståndiga och fem var förståndiga. 3 De oförståndiga tog sina lampor men tog ingen olja med sig. 4 De förståndiga tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor. 5 Då nu brudgummen dröjde, blev de alla sömniga och somnade. 6 Vid midnatt hördes ett rop: Se, brudgummen kommer! Gå ut och möt honom. 7 Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor. 8 De oförståndiga sade till de förståndiga: Ge oss av er olja! Våra lampor slocknar. 9 De förståndiga svarade: Den räcker kanske inte både för oss och för er. Gå i stället till dem som säljer och köp. 10 Men när de hade gått för att köpa kom brudgummen. Och de som stod färdiga gick med honom in till bröllopsfesten, och dörren stängdes. 

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Tio jungfrur går ut för att möta brudgummen, och det var viktigt för dem att ha både lampor och extraolja med sig. Ingen av dem tvekade över vem brudgummen var, utan det handlade om att vara förståndig och ha en levande tro, som man visade genom lydnad. Det är vårt eget ansvar att se till att vi har olja i våra lampor (oljan är en bild på den helige Ande i våra liv), och detta är alltså något som man själv måste göra. Brudgummen kommer inte att göra det åt oss.

21) Vi har olika många talenter/pund (Matt. 25:14-30, Luk. 19:12-27)

Verser: Matt. 25:14 Det kommer att bli som när en man skulle resa utomlands. Han kallade till sig sina tjänare och lämnade sin förmögenhet åt dem. 15 En gav han fem talenter, en annan två och en tredje en talent – var och en efter hans förmåga. Sedan gav han sig i väg.—19 En lång tid därefter kom tjänarnas herre och krävde redovisning av dem. 20 Den som hade fått fem talenter kom då och lämnade fram fem talenter till och sade: Herre, fem talenter överlämnade du åt mig. Nu har jag tjänat fem till. 21 Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje! —24 Också den som hade fått en talent kom fram. Han sade: Herre, jag vet att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut.25 Av fruktan för dig gick jag och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt.26 Hans herre svarade honom: Du onde och late tjänare. Du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut. 27 Då borde du ha satt in mina pengar i en bank, så att jag hade fått igen det som är mitt med ränta när jag kom.28 Ta därför ifrån honom talenten och ge den åt honom som har tio talenter. 29 Ty var och en som har skall få, och det i överflöd, men den som inget har, från honom skall tas också det han har. 30 Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret här utanför. Där skall man gråta och skära tänder.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Det finns en del kristna som menar att vi aldrig någonsin kan åstadkomma något gott i oss själva, men här ser vi svart på vitt att Herren berömmer några av sina tjänare för att de valt att vara trogna och kallar det som de gjort för “Bra!”. Såpass bra att de får komma in i Herrens glädje (himmelriket) pga det som de valt att göra – nämligen att tjäna talenter åt sin Herre. I liknelsen finns dock en som valt att inte tjäna in några talenter utan nöjde sig med att spara den talent han fått, för att ge tillbaka densamme till sin Herre när denne kom tillbaka. Den tjänaren kallades för oduglig för sin lathets skull (och för att han inte levde i enlighet med den kunskap som han hade), och han fick tyvärr inte komma in i Herrens glädje.

22) Fåren och getterna som var rättfärdiga resp. orättfärdiga (Matt. 25:31-36)

Verser: Matt. 25 34 Då skall konungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse. 35 Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. 36 Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig. 37 Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? 38 Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig eller naken och klädde dig? 39 Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig? 40 Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.41 Sedan skall han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. 42 Ty jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka.—44 Då skall de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig inte? 45 Då skall han svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. 46 Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.“

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Det kan inte bli tydligare än så här. När Människosonen kommer så ska han dela in människorna i två kategorier; de rättfärdiga (de som gjort gott) och de orättfärdiga (de som inte gjort gott). De förstnämnda får ärva Guds rike pga det som de gjort, men de sistnämnda hamnar i elden pga det som de gjort (eller snarare inte gjort). Inte heller här handlar det om att någon av dem har problem med att identifiera vem som är Herren och vem de ska tjäna, utan det handlar hela tiden om hur de väljer att leva sina liv. 

23) Den växande sådden och dess skörd (Mark. 4:26-29)

Verser: Mark. 4:26 Jesus sade: “Guds rike är likt en man som sår säd i jorden. 27 Han sover och stiger upp, natt följer på dag och säden kommer upp och skjuter i höjden, han vet själv inte hur. 28 Av sig själv ger jorden gröda, först strå, sedan ax och därefter fullmoget vete i axet. 29 Och när grödan är mogen räcker han genast ut skäran, eftersom skördetiden är inne.“

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. En man väljer att så säd i jorden, och han väljer också att skörda. Annars får han ingen nytta av grödan.

24) Två män som fick sina skulder efterskänkta (Luk. 7:41-43)

Verser: Lukas 7:41 “Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio. 42 Eftersom de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer nu att älska honom mest?” 43 Simon svarade: “Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro.” Jesus sade: “Du har rätt.”  44 Sedan vände han sig mot kvinnan och sade till Simon: “Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus, gav du mig inget vatten till mina fötter. Men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. 45 Du gav mig inte någon hälsningskyss, men sedan jag kom in har hon inte upphört att kyssa mina fötter. 46 Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. 47 Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som har fått litet förlåtet älskar litet.”48 Sedan sade han till henne: “Dina synder är förlåtna.” 49 Då började de andra bordsgästerna fråga sig: “Vem är den här mannen, som till och med förlåter synder?”50 Men Jesus sade till kvinnan: “Din tro har frälst dig. Gå i frid.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Men säger inte avsnittet att “Din TRO har frälst dig”? Javisst, men hur visade kvinnan sin tro? Hon satt inte bara och trodde i en soffa, utan hon visade sin tro med kärleksfulla handlingar. Sen säger inte historien att kvinnan inte omvänt sig. Med tanke på att Bibeln lär att vi måste omvända oss och bli renade från våra synder, så kan man tänka sig att detta är vad kvinnan just gjort och att förvandlingen visade sig i hennes goda gärningar.

25) Den barmhärtige samariern/samariten (Luk. 10:30-37)

Verser: Lukas 10:30 Jesus svarade:”En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och råkade ut för rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom. Sedan gav de sig av och lämnade honom där halvdöd. 31 En präst kom händelsevis ner samma väg, och när han fick se mannen gick han förbi. 32 På samma sätt var det med en levit. Han kom till platsen, såg mannen och gick förbi. 33 En samarit som färdades samma väg kom också dit. När han såg mannen, förbarmade han sig över honom. 34 Han gick fram till honom, hällde olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. 35 Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värdshusvärden och sade: Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala när jag kommer tillbaka. 36 Vem av dessa tre tycker du var en nästa för mannen som hade råkat ut för rövare?” 37 Han svarade: “Den som visade honom barmhärtighet.” Då sade Jesus till honom: “Gå du och GÖR SOM HAN.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Liknelsen innehåller tre olika sorts personer som träffade på en man i behov (en präst, en levit och en samarier), och endast samariern visade barmhärtighet pga sina handlingar. De andra två hade inga problem med sin tro på Gud, men det var desto större problem med hur de visade sin tro med handlingar. Jesus ber oss att GÖRA som samariern (samarier hade ett mycket dåligt rykte) och hela liknelsen kom till pga en ung man som frågade Jesus vad han måste GÖRA för att få evigt liv. Jesus svarade inte “Du kan inte göra någonting, min vän, eftersom människor är frälsta av tro allena”. Nej, Jesus bekräftade att mannen kunde förvänta sig evigt liv om han lydde budet “Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.” Liknelsen kom till genom att Jesus förklarade vem som är “vår nästa” och exempel på hur vi ska bete oss gentemot vår nästa. Det räcker inte att göra som prästen och leviten – bara “älska” en medmänniska genom att le och gå förbi trots att han är i nöd.

26) Det nattliga besöket hos vännen (Luk. 11:5-8)

Verser: Lukas 11:5 Han sade till dem: “Om någon av er har en vän och går till honom mitt i natten och säger: Käre vän, låna mig tre bröd. 6 En vän som är på resa har kommit till mig, och jag har ingenting att sätta fram åt honom, 7 – vem av er skulle då inifrån huset få till svar: Låt mig vara i fred. Dörren är redan stängd, och mina barn och jag har gått och lagt oss. Jag kan inte stiga upp och ge dig något. 8 Jag säger er: Även om han inte stiger upp och ger honom något för att det är hans vän, så kommer han att stiga upp och ge honom allt vad han behöver för att inte själv bli utskämd.9 Jag säger er: Be och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. 10 Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. 

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Den här personen var envis och bultade enträget på dörren samtidigt som han bad sin vän om bröd. Vi ombeds att BE, SÖKA och BULTA på dörren, för att få det som vi är ute efter. Brödet, och det eviga livet.

27) Den rike dåren som bara samlade skatter åt sig själv (Luk. 12:16-21)

Verser: Lukas. 12:16 Och han berättade en liknelse för dem: “En rik man hade åkrar som gav goda skördar. 17 Och han frågade sig själv: Vad skall jag göra? Jag har inte plats för mina skördar. 18 Så här vill jag göra, tänkte han. Jag river mina logar och bygger större, och där samlar jag in all min säd och allt mitt goda. 19 Sedan vill jag säga till mig själv: Kära själ, du har samlat mycket gott för många år. Ta det nu lugnt, ät, drick och var glad. 20 Men Gud sade till honom: Din dåre, i natt skall din själ utkrävas av dig, och vem skall då få vad du har samlat ihop? 21 Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud.” 

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Vi bör inte samla skatter åt oss själva i stället för att vara rik i Guds ögon (exempelvis genom att vara barmhärtig).

28) Fikonträdet utan fikon som riskerar att huggas ner (Luk. 13:6-9)

Verser: Lukas. 13:6 Sedan berättade han denna liknelse: “En man hade ett fikonträd planterat i sin vingård, och han kom för att se om det fanns frukt på det, men han fann ingen. 7 Då sade han till sin trädgårdsmästare: I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här fikonträdet men inte hittat någon. Hugg ner det! Varför skall det få suga ut jorden? 8 Men trädgårdsmästaren svarade honom: Herre, låt det stå kvar även i år, tills jag har grävt omkring det och gödslat. 9 Kanske bär det frukt nästa år. Annars skall du hugga ner det.“

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Frukt = gärningar. Även Joh. 15 visar att brist på frukt kan innebära att grenar kapas av vinträdet och kastas i elden. Förhoppningen finns alltid att träd ska börja visa frukt, men en dag måste man till slut bestämma sig om man ska låta trädet vara kvar (och suga ut jorden) eller hugga ner det.

29) Hedersplatsen på bröllopet (Luk. 14:7-14)

Verser: Lukas 14:7 När han märkte hur gästerna valde ut de främsta platserna, berättade han en liknelse för dem. Han sade till dem: —10 Nej, när du är bjuden, gå och sätt dig på den nedersta platsen. När värden kommer skall han då säga till dig: Min vän, sätt dig högre upp. Då blir du hedrad inför alla de andra gästerna. 11 Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.”12 Han sade också till den som bjudit honom: “När du bjuder på middag eller kvällsmål, bjud då inte dina vänner eller bröder eller släktingar eller rika grannar. Kanske de bjuder tillbaka, och du får din belöning. 13 Nej, när du skall hålla fest, bjud fattiga och krymplingar, lama och blinda. 14 Salig är du då, eftersom de inte kan ge dig något tillbaka. Du skall få din lön vid de rättfärdigas uppståndelse.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Vi måste se till att inte upphöja oss, och vi måste akta oss så att vi inte ger endast till de som kan betala tillbaka. (Vi ska inte heller kasta pärlor för svin och låta oss bli utnyttjade.)

30) Festen (Luk. 14:16-24) – har stora likheter med punkt nr 16)

Verser: Lukas. 14:16 Jesus sade till honom: “En man ville ordna en festmåltid och bjöd många gäster. 17 När tiden för festen var inne, skickade han ut sin tjänare för att säga till de inbjudna: Kom, nu är allt färdigt. 18 Men de började alla ursäkta sig. Den förste sade till honom: Jag har köpt en åker och måste gå ut och se på den. Jag hoppas du ursäktar.19 En annan sade: Jag har köpt fem par oxar och är på väg att se vad de duger till. Jag hoppas du ursäktar. 20 Ännu en annan sade: Jag har gift mig, och därför kan jag inte komma. 21 Tjänaren kom tillbaka och berättade detta för sin herre. Då blev denne vred och sade till sin tjänare: Gå genast ut på gator och gränder i staden, och för hit fattiga och krymplingar, blinda och lama. 22 Tjänaren sade: Herre, vad du befallde har jag gjort, men här finns ännu plats. 23 Då sade herren till sin tjänare: Gå ut på vägar och stigar och uppmana enträget människor att komma in, så att mitt hus blir fullt. 24 Ty jag säger er att ingen av de män som var bjudna skall smaka min måltid.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Om vi inte har tid att ha kontakt med Gud utan har vårt fokus på det som världen ger, så är vi inte värdiga den stora festen.

31) Beräkna kostnaden (Luk. 14:28-35)

Verser: Lukas 14:27 Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge. 28 Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig då inte först ner och beräknar kostnaden för att se om han har råd att slutföra bygget? 29 Annars, om han har lagt grunden men inte kan bygga färdigt, är det fara värt att alla som ser det kommer att håna honom 30 och säga: Den mannen började bygga men kunde inte slutföra bygget. 31 Eller vilken kung går ut i krig mot en annan kung utan att först sätta sig ner och överväga, om han med tio tusen man kan möta den som kommer emot honom med tjugo tusen? 32 Om han inte kan det, skickar han sändebud och ber om fred, medan den andre ännu är långt borta. 33 På samma sätt kan ingen av er vara min lärjunge, om han inte avstår från allt han äger.34 Salt är bra, men om saltet mister sin sälta, hur skall man då göra det salt igen?35 Varken för jorden eller gödselhögen duger det. Man kastar bort det. Hör, du som har öron att höra med.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Att bära sitt kors och följa Jesus innebär en ansträngning. Om man väljer att leva sitt liv med Jesus så bör man sätta sig ner och fundera vad som krävs och hur man ska uppnå det som krävs. Vi har fått den helige Ande som hjälp, så vi bör kunna slutföra vårt bygge, men det hänger på vårt agerande. Vi ombeds inte att göra oss av med allt vi äger (det gjorde inte ens Jesus och hans lärljungar) men om valet står mellan Gud och tillgångar (t o m familjemedlemmar) så måste vi alltid sätta Gud främst. Om salt förlorar sin sälta så kastar man bort det.

32) Det förlorade myntet (Luk. 15:8-10)

Verser: Lukas 15:8 Eller om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte ett ljus och sopar huset och letar noga, tills hon hittar det? 9 Och när hon har hittat det, samlar hon sina väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig! Jag har hittat silvermyntet som jag tappade. 10 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Gud vill inte att någon ska gå förlorad och gläds därför åt var och en som väljer att omvända sig, för det betyder ju att  personen ångrar sitt tidigare syndiga liv och i stället bestämmer sig för att leva i rättfärdighet med Gud. Personen har blivit återfunnen och är inte längre borta!

33) Den förlorade sonen (Luk. 15:11-32)

Verser: Lukas 15:11 Vidare sade han: “En man hade två söner. 12 Den yngre sade till sin far: Far, ge mig min del av egendomen. Då delade han sin egendom mellan dem. 13 Kort därefter packade den yngre sonen ihop allt sitt och for långt bort till ett främmande land. Där förde han ett utsvävande liv och slösade bort det han ägde. — 17 Då kom han till besinning och sade: Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här håller jag på att dö av svält. 18 Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. 19 Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina daglönare. 20 Och han stod upp och gick till sin far.Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom.21 Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. 22 Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter! 23 Och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta och vara glada. 24 Ty min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började.—32 Men nu måste vi ha fest och glädja oss. Ty denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen.“

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Den förlorade sonen var död och förlorad pga sitt destruktiva liv, och det var hans egen Fader som kallar honom död och förlorad. Det som kan få en förlorad själ att gå från andlig död till andligt liv är omvändelse, vilket innebär att man gör som den förlorade sonen – ångrar sin synd i sitt hjärta, bekänner synderna inför Fadern och bestämmer sig för att börja leva rättfärdigt i stället för orättfärdigt. Det ger andligt liv!

34) Den ohederlige förvaltaren (Luk. 16:1-8)

Verser: Lukas 16:1 Jesus sade också till sina lärjungar: “Det var en rik man som hade en förvaltare, och denne blev beskylld för att förskingra hans egendom. — 4 Jo, nu vet jag vad jag skall göra så att man tar emot mig i sina hem, när jag får avsked från min tjänst. 5 Och han kallade till sig dem som stod i skuld hos hans herre, en efter en, och frågade den förste: Hur mycket är du skyldig min herre? 6 Han svarade: Hundra fat olja. Förvaltaren sade till honom: Ta ditt skuldebrev och sätt dig genast ner och skriv femtio. — 8 Och hans herre berömde den ohederlige förvaltaren för att han hade handlat klokt. Ty den här världens barn handlar klokare mot sitt släkte än ljusets barn.9 Jag säger er: Skaffa er vänner med hjälp av den orättfärdige mammon, för att de skall ta emot er i de eviga boningarna, när världslig rikedom har tagit slut. 10 Den som är trogen i smått är också trogen i stort, och den som är ohederlig i smått är också ohederlig i stort. 11 Om ni inte har varit trogna i fråga om den ohederlige mammon, vem vill då anförtro er den sanna rikedomen? 12 Och om ni inte varit trogna i fråga om det som tillhör en annan, vem vill då ge er vad som tillhör er?13 Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Det handlar om att vara trogen, även i det lilla. Vi kan inte heller tjäna både Gud och mammon, vilket innebär att vi kan inte behålla vår frälsning om vi varvar synd och rättfärdighet.

35) Den rike mannen och Lasaros (Luk. 16:19-31)

Verser: Lukas 16:19 Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde var dag i glädje och fest. 20 Men vid hans port låg en fattig man som hette Lasarus, full av sår. ²¹ Han längtade efter att få äta sig mätt på det som föll från den rike mannens bord. Ja, hundarna kom och slickade hans sår. 22 Så dog den fattige och fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Även den rike dog och begravdes. 23 När han plågades i helvetet, lyfte han blicken och fick se Abraham långt borta och Lasarus hos honom.24 Då ropade han: Fader Abraham, förbarma dig över mig och skicka Lasarus att doppa fingerspetsen i vatten för att svalka min tunga, ty jag plågas i denna eld. 25 Men Abraham svarade: Mitt barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, under det att Lasarus fick ut det onda. Nu får han tröst och du plåga. — 31 Abraham sade till honom: Lyssnar de inte till Mose och profeterna, kommer de inte heller att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Den rike mannen hade tydligen inga tankar på vare sig Gud eller barmhärtighet medan han levde och det straffar sig. Lasarus befann sig vid den rike mannens port, så den rike mannen kunde inte ha undgått att se honom. Ändå fick Lasarus ingen lindring. Vi är ombedda att lyssna till Mose och profeterna (med andra ord den heliga skriften som är Bibeln), och om vi väljer att göra det så inser vi vårt behov av omvändelse och att leva rättfärdigt.

36) Tjänaren som passar upp (Luk. 17:7-10)

Verser: Lukas 17:7 Om någon av er har en tjänare som plöjer eller vaktar boskap, säger han då till honom, när han kommer hem från marken: Kom genast och ät. 8 Säger han inte i stället: Laga nu till vad jag skall äta och fäst upp dina kläder och passa upp mig medan jag äter och dricker. Sedan får du själv äta och dricka. 9 Inte tackar han tjänaren, för att denne gjorde det han var tillsagd att GÖRA? 10 Så skall också ni säga, när ni har GJORT allt som krävs av er: Nu är vi tjänare utan uppgifter. Vi har bara gjort det vi var skyldiga att göra.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Göra, gjort, gjort, göra. Vi är alltså tjänare som tillfälligt befinner oss på jorden för att GÖRA saker – för att tjäna. Om vi lägger ner den uppgiften så är vi inte värdiga Guds rike.

37) Änkan och domaren (Luk. 18:2-5)

Verser: Lukas 18:1 Jesus berättade för dem en liknelse för att visa att de alltid borde be utan att tröttna. 2 “I en stad fanns en domare som varken fruktade Gud eller hade respekt för människor. 3 I samma stad fanns en änka, som gång på gång kom till honom och sade: Ge mig rätt inför min motpart. 4 Till en tid ville han inte, men sedan sade han till sig själv: Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för någon människa, 5 skall jag ändå ge den här änkan rätt, därför att hon är så besvärlig. Annars kommer hon till sist att pina livet ur mig med sina ständiga besök.”6 Och Herren sade: “Hör vad den orättfärdige domaren säger. 7 Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt, då han ju lyssnar tåligt till dem? 8 Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna en sådan tro på jorden?”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Vad är det för slags tro som människosonen hoppas på att finna på jorden vid hans återkomst? Exempel ges precis innan den frågeställningen, och det handlar om en envis änka som gång på gång bad om att få bli hjälpt av Domaren i staden. Idén är alltså att vi kan få det vi söker om vi visar det  i handlingar. Änkan stannade inte bara hemma och beklagade sig, utan hon gick gång på gång till Domaren och gav inte upp.

38) Fariseen och tullindrivaren (Luk. 18:10-14)

Verser: Lukas 18:9 För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra, berättade Jesus också denna liknelse: 10 “Två män gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre publikan. 11 Farisén stod och bad för sig själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor, rånare, brottslingar, äktenskapsbrytare, eller som den där publikanen. 12 Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tionde av allt jag tjänar. 13 Publikanen stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet[a] och bad: Gud, var nådig mot mig, syndare. 14 Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Många missförstår liknelsen och får för sig att det nästan är fult att vara alltför lydiga mot Gud, och att vi i stället ska se oss själva som stackars syndare frälsta av nåd som aldrig kan sluta synda, samt att detta är helt ok bara vi erkänner att vi lever i pågående synd. Detta är dock inte vad liknelsen säger, och tur är väl det eftersom det skulle leda till att rättfärdiga kommer till helvetet och syndare till himlen. Jesus berättade liknelsen för de som TRODDE att de var rättfärdiga (fariséerna), trots att de i själva verket levde i synd eftersom de var smutsiga på insidan. Fariseerna lydde alltså inte Gud för mycket utan FÖR LITET, och de var ingenting annat än syndare (och hycklare). Även publikanen i liknelsen var en syndare, men skillnaden mellan dem var att publikanen bekände sin synd och omvände sig. DÄRFÖR gick han hem som rättfärdig, för när vi bekänner vår synd och omvänder oss så blir vi helt renade och det blir stor glädje i himlen. Varför så stor glädje? Jo, för ännu en person har gått från andlig död till andligt liv. Om vi kan bli frälsta mitt i vår synd, då skulle väl även farisén vara frälst mitt i sin synd? Eller är det bara vissa synder som separerar oss från Gud?

39) Den rätta vägen till fårfållan (John 10:1-5)

Verser: Joh. 10:1 Amen, amen säger jag er: Den som inte går in i fårfållan genom dörren utan tar sig in på något annat ställe, han är en tjuv och en rövare. 2 Men den som går in genom dörren är fårens herde. 3 För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssnar till hans röst, och han kallar på sina får och nämner dem med deras namn och för ut dem. 4 När han har fört ut alla sina får, går han före dem, och fåren följer honom, därför att de känner igen hans röst. 5 Men en främling följer de inte, utan flyr bort från honom, därför att de inte känner igen främlingars röst.” 6 Denna liknelse framställde Jesus för dem, men de förstod inte vad det var han talade om.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Vi är ombedda att ta dörren in till fårfållan, och om vi är sanna “Guds får” så väljer vi att följa honom, samtidigt som vi flyr bort från falska herdar. Den vägen väljer dock inte alla.

(Johannes evangelium brukar benämnas som det evangelium som inte innehåller några liknelser, men snarare “dolda” liknelser och en hel del ordspråk.)

Varför är det då så vanligt att folk får panik om de hör budskapet att det krävs både tro och gärningar för vår frälsning – som de väljer att benämna “gärningslära” för att ge lydnad en ännu sämre klang? Dels för att vi blivit lurade av Martin Luther (och John Kalvin), men kanske också för att Satan gärna vill lura oss att synda eftersom ju synd separerar oss från Gud. Om Satan därför lyckas med att invagga oss i en (falsk) säkerhet om att vi kan vara frälsta av tro allena och utan gärningar – och att tryggt kunna varva tro och synd – då har han verkligen lyckats.