Arkiv

Varför ville Gud att profeten Hosea skulle gifta sig med en sköka? (Hos.1:2)

Hosea

Det här kan vi läsa i Hosea 1 – i några olika översättningar – om den uppmaning profeten Hosea fick av Gud att gifta sig med en sköka.

Hos. 1:1 Herrens ord som kom till Hosea, Beeris son, när Ussia, Jotam, Ahas och Hiskia var kungar i Juda, och Jerobeam, Joas son, var kung i Israel.Detta är början av Herrens ord genom Hosea. Herren sade till honom: ”Gå och skaffa dig en sköka till hustru och skaffa dig barn till en sköka,  ty landet har bedrivit hor genom att överge Herren.”Då gick han bort och tog Gomer, Diblajims dotter, till hustru och hon blev havande och födde en son åt honom. (SFB)

Hos. 1:När HERREN först begynte tala genom Hosea, sade HERREN till honom: »Gå åstad och skaffa dig en trolös hustru och barn — av en trolös moder; ty i trolös avfällighet löper landet bort ifrån HERREN (1917)

Hosea 1:2 The beginning of the word of the LORD by Hosea. And the LORD said to Hosea, Go, take unto thee a wife of whoredoms and children of whoredoms: for the land hath committed great whoredom, departing from the LORD. (KJV)

Ord för ord står det översatt från Hebreiska till engelska ”for of harlotry and children of harlotry A wife take and bore conceived of Diblam the daughter of Gomer”.

Det verkar alltså som att profeten Hosea blir ombedd att ta sig en sköka till fru och att även skaffa en familj med henne. Men är det inte ett påbud att det är en synd för en israel att gifta sig med en kvinna från en ogudaktig fiendesläkt som filistéerna? Visserligen är förbudet för ett sådant giftermål i 5 Mos. 7:3 kopplat till israelernas intåg i Kanaans land, ihop med en rad andra instruktioner, men är inte sådana unioner förbjudna även under en lång tid efteråt? Och att en gudsman gifter sig med en sköka är väl ett konstigt påbud i sig?

Var Hoseas tilltänkta fru en sköka redan vid giftermålet, eller var det så att Gud helt enkelt bad Hosea att gifta sig med en kvinna från en ökänd kult/ökänt område och som därför räknades som en av de lösaktiga människor som bodde där, och/eller siades att bli en sköka precis som kvinnorna runt omkring? Påbudet från Gud till Hosea är att han ska ta en fru av ”whoredoms” och barn av ”whoredoms”, men barn kan ju inte vara horor – och framför allt kan man inte säga att Hoseas tilltänkta barn skulle bli horor eftersom de ännu inte existerade. Det låter i stället som det är själva ”tillhörigheten” som Gud syftar på. Gud bad Hosea att gifta sig med en kvinna från ett släkte som har ”whoredom” som tillhörighet och kännetecke. Kanske kvinnan i sig ännu inte gjort sig skyldig till synd men kallas ändå ”a wife of whoredoms” pga hennes tillhörighet.

Men hur löser vi det problemet att Hosea inte borde gifta sig med någon filisteiska överhuvudtaget? Jo, GUD kan förstås stå över sina egna bud. Buden som han gett oss är till för oss människor och inte för honom själv. Vidare behöver Gud inga skrivna bud eftersom han inte kan avvika från sin egen natur och synda. Gud är helt igenom god och frestar heller inte någon eller orsakar så att någon syndar. Guds bud är till för oss att hålla men om han själv skulle göra erbjuda undantag för någon av oss människor så får han förstås göra det och då är det inte en synd det handlar om. Synd är ju när man går EMOT Guds bud och inte när man agerar helt enligt hans vilja. Att Gud här gjorde ett exceptionellt undantag från förbudet för israeler att gifta sig med filistéer betyder förstås inte att Gud tänjer på sina gränser hur som helst för vem som helst. Skulle vi människor få idén att ge oss själva utrymme för att göra avsteg från Guds bud så är det ju helt klart en SYND. VI får t ex inte ta på oss rättigheten att utsläcka någons liv (mörda) men GUD får eliminera vem han vill från vår planet när han vill. (Alla kommer dessutom någon gång att dö hur som helst.) Det händer emellanåt att människor PÅSTÅR att deras Gud ger dem tillåtelse att agera omoraliskt, men det betyder inte att det verkligen förhåller sig så. På domedagen blir det verkligen synd om de människor som beskyller Gud för sina synder.

Vi kan läsa skälet till att Gud vid det här speciella tillfället ville göra avsteg från regeln att israeler inte får gifta sig med filistéer. Det handlar om att på ett profetiskt sätt ge en bild av att Israel bedrivit hor och övergett Herren. Även Hoseas barn fick namn som speglar profetior, och vi kan läsa hur Israels båge i Jisreels dal ska brytas och att Gud inte ska ge förbarmande för Israel men däremot för Juda hus.  Gud använder även sitt gudomliga namn i det här kapitlet:

Hos. 1:9. Då sade han ”Ge honom namnet Lo-Ammi, ty ni är inte mitt folk och jag är inte Jag Är för er.”

Ibland kan vi tvingas att välja bland Guds bud. Exempelvis är det tänkt att vi ska ära våra föräldrar och vara lydiga barn som växer upp och tar hand om dem, och det är även tänkt att vi ska lyda lagarna i det land vi bor i (ge Kejsaren det som tillkommer honom, osv) men vad gör vi om vi uppmanas av föräldrar och/eller politiker att tillbe andra gudar och agera omoraliskt? Då måste vi välja det viktigaste av Guds bud och se till att vi håller oss till det dubbla kärleksbudet som inkluderar tio Guds bud.

Andra exempel

Vid några ytterst unika tillfällen så har Gud brutit in och gjort det legitimt för en människa att göra undantag vad gäller några av hans bud. Jag tänker på Abraham och hans plan att döda sin oskyldiga son för att GUD bad honom om det. Visserligen levde Abraham innan Mose lag kom till men det var fortfarande förbjudet att mörda. (Varför skulle annars Kain vara skyldig till synd för att ha mördat sin oskyldiga bror?) Att mörda var och ÄR alltid förbjudet. Men Gud står som sagt över sina egna lagar. Trots att mord inte var tillåtet, och speciellt inte när det gäller oskyldiga människor, så bad Gud Abraham att döda sin ende son, och Gud stoppade förstås Abraham och tänkte aldrig låta honom fullfölja dödandet. Men uppmaningen att faktiskt gå emot ett bud fanns ändå där och Abraham visste att det var rätt att lyda Gud över allting annat. Han var på det klara med att det var Gud som uppmaningen kom ifrån och inte honom själv. Abraham hade t o m haft Gudsbesök vid sitt tält ett antal år tidigare, och haft många påtagliga möten med Gud så han kände honom väl. Det är inte många av oss som kan ”skryta” med liknande möten, och ingen kan heller ursäkta några inbillade tilltal från Gud med att de ”upplevde” att Gud bad dem att göra/säga diverse saker. En dag ska det som sagt uppenbaras vem som faktiskt bara hittade på.

Sen har vi exemplet vad gäller Simson.

Domarboken 14:1 Simson gick ner till Timna, och där fick han se en kvinna, en av filisteernas döttrar. När han kom tillbaka sade han till sin far och mor: ”Jag har sett en kvinna i Timna, en av filisteernas döttrar. Hämta henne åt mig till hustru .” Hans far och mor sade till honom: ”Finns det då ingen kvinna bland dina bröders döttrar och i hela mitt folk, eftersom du vill gå bort och ta dig en hustru från de oomskurna filisteerna?” Simson sade till sin far: ”Ge mig henne, för hon är den rätta i mina ögon.” Men hans far och mor visste inte att detta kom från Herren, som sökte en anledning till strid med filisteerna. På den tiden härskade nämligen filisteerna över Israel.— När han kom dit ner talade han med kvinnan, och hon var den rätta i Simsons ögon.

Judges 14:But his father and his mother knew not that it was of the Lord, that he sought an occasion against the Philistines: for at that time the Philistines had dominion over Israel (KJV)

Någonting här är uppenbarligen något som ”kom från Herren”. Frågan är exakt vad. En teori är att Gud helt enkelt kan ha sett i Simsons hjärta att han är den typen av person som raskt skulle välja att gifta sig även med en olovlig kvinna om bara tillfälle skulle ges. Kan mötet mellan Simson och kvinnan ha varit ett test från Gud till Simson, och som även skulle kunna tillföra något gott i slutänden? Gud behövde bara arrangera mötet och om det handlar om ett test så klarade uppenbarligen Simson inte det testet. Han valde att gifta sig med en filisteisk kvinna, och det var ett val som Gud räknade med och som han drog nytta utav. Alternativt så var det helt enkelt Guds syfte att Simson skulle gifta sig med en filisteisk kvinna från första början (just för att han hade långsiktiga planer med en sådan union) och Gud står som sagt över sina egna lagar. Man kanske kan dra en lite jämförelse med Judas som förrådde Jesus, och som Gud visste att han skulle göra. Många stod på tur för att döda Jesus men Gud Fader beskyddade Jesus tills en dag när han tog bort handen. Ingen tvingade Judas att förråda Jesus och det han gjorde var en SYND och helt emot Guds vilja, men det som hände kunde alltså vändas till något bra. Visserligen var ursprungsidén att Jesus skulle dö för människornas synder men det finns många sätt att åstadkomma det och Judas förräderi var inte alls nödvändigt.

Notera dock att Gud inte ALLTID använder människors dåliga val och synder till något gott. Vid några YTTERST unika tillfällen så har Gud dragit nytta av människors val och åstadkommit något positivt (t ex ett välförtjänt straff) men det betyder ingalunda att han alltid gör det. Varje dag finns det människor som agerar helt emot Guds vilja.