Arkiv

”Jag ska ge er ett nytt hjärta” i Hes. 36:26-27 handlar inte om att Gud utväljer till frälsning

heart 5Gud väljer inte ut ett antal människor och ger dem TRO och FRÄLSNING

Hes. 36:26 Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. 27 Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem. (Även Hes. 11:19)

Ovan verser tas gärna omtolkas gärna och tas ur sitt sammanhang för att stödja den kalvinistiska idén att Gud väljer ut ett antal människor som han ger möjlighet att tro (eller snarare: som han tvingar att tro) – medan han vänder ryggen åt andra och vägrar att ge dem möjlighet vare sig att tro eller omvända sig.

Vill man vara konsekvent med tolkningen att det handlar om en gudomlig händelse utan krav  (som inte hävdas i verserna) där människans fria vilja inte är inkluderad, så måste man i v. 27 anta att alla människor alltid till 100% agerar efter Guds vilja när det står ”och göra så att ni vandrar efter mina stadgar….och följer dem”. Det innebär i sin tur att även synden är inkluderad i vad som sker enligt Guds vilja, vilket självfallet gör Gud själv till en syndare efterosm han tvingar andra att synda. För inte kan det väl vara så att Gud tvingar människorna att leva på ett speciellt sätt, förutom när de väljer att synda – då Gud plötsligt plockar bort sina invanda styrspakar och menar att han inte har någonting med den synden att göra? Borde det i så fall inte vara bättre att förhindra människor att synda, om han nu förväntas styra alla våra steg?

Syndar människan enligt Guds vilja eller emot hans vilja? Bibeln lär att människan har en fri vilja som hon kan använda till att antingen lyda eller inte lyda. Även kristna, som är pånyttfödda och fått den helige Ande, kan fortfarande välja att inte lyda Gud eftersom de ingalunda är förprogrammerade att alltid lyda (som om ett nytt hjärta fungerar ungefär som en ny programvara som tvingar till lydnad). Kalvinisterna slår knut på sig själva för att komma ur dilemmat som de själva producerat, eftersom de inte accepterar alternativet att i stället läsa verserna i sitt sammanhang och utan att lägga till antaganden som inte står.

Verserna i Hebr. 36 ingår i en profetia, och profetior kan beskrivas med poetiska, principiella och hyperbola inslag. Det innebär att vi måste vara försiktiga när vi tolkar dessa profetior eftersom det inte är säkert att de ska läsas helt bokstavligt. Vidare hävdar som sagt inte verserna att denna förvandling sker helt ovillkorligt, utan människans egen medverkan.

Uppenbarligen så kan Gud ge oss ett nytt hjärta, men frågan är varför han gör det och om det finns villkor för en sådan förnyelse. Om en sådan förvandling är villkorad, vilka är då villkoren? Kan det vara samma villkor som hela Bibeln förmedlar gång på gång – att vi måste omvända oss, tro och visa vår tro genom ett rättfärdigt liv? I Hesekiel 36 i v. 27 så kan vi själva läsa att förvandlingen baseras på den helige Ande, och att denna Ande kan förmå oss att vandra efter Guds bud om vi bara håller oss till Jesus. Det låter onekligen som löftet som Jesus gav i Luk. 24:49, Joh. 1:33, Apg 1:4-5 och andra ställen:

Apg 1:4 Vid en måltid tillsammans med apostlarna befallde han dem: ”Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig. 5 Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande.”

Apg 2:38 Petrus svarade dem: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva.

Apg 3:19 Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade 

Apg 26:17 när jag räddar dig undan ditt eget folk och undan hedningarna. Till dem sänder jag dig, 18 för att du skall öppna deras ögon, så att de vänder sig från mörker till ljus, från Satans makt till Gud. Så skall ni genom tron på mig få syndernas förlåtelse och arvslott bland dem som är helgade.19 Därför, konung Agrippa, blev jag inte olydig mot den himmelska synen, 20 utan jag har predikat först i Damaskus och i Jerusalem och hela Judeen och sedan ute bland hedningarna, att de skall ångra sig och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar som hör till omvändelsen.

Skälet att vi kan bli andligt levande är att vi blivit förlåtna våra synder, och Gud förlåter inga synder såvida vi inte omvänt oss. ”Omvändelse” betyder inte ”Hoppsan! Tur att Gud alltid förlåter”, utan det betyder att vända om från sina gamla vägar och börja leva ett annat sorts liv i lydnad och rättfärdighet. (Det betyder inte att vi är fördömda för alltid om vi väljer att synda igen, men vi kan absolut inte tjäna två herrar och fortfarande vara frälsta.):

Kol. 2:11 I honom haven I ock blivit omskurna genom en omskärelse, som icke skedde med händer, en som bestod däri att I bleven avklädda eder köttsliga kropp; jag menar omskärelsen i Kristus.12 I haven ju med honom blivit begravna i dopet; I haven ock i dopet blivit uppväckta med honom, genom tron på Guds kraft, hans som uppväckte honom från de döda.13 Ja, också eder som voren döda genom edra synder och genom edert kötts oomskurenhet, också eder har han gjort levande med honom; ty han har förlåtit oss alla våra synder.14 Han har nämligen utplånat den handskrift som genom sina stadgar anklagade oss och låg oss i vägen; den har han skaffat undan genom att nagla den fast vid korset. (1917)

Den helige Ande räknas som ett slags sigill/märke (de som inte är troende har inte detta märke), och att stå i Andens tjänst betyder att vi valt att lyda Anden i stället för köttet:

Ef. 1:13 I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill.

Rom. 7:6 Men nu är vi lösta från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna. Så står vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst.

Som kristna har vi alltså fått löftet om att den helige Ande som en gåva på villkor att vi omvänder oss (och dopet går hand i hand med en sådan omvändelse). Det låter onekligen som Hesekiel 36 nämner denna stora händelse flera hundra år innan den inträffade. Men som kristna vet vi också att den helige Ande ingalunda tvingar oss att lyda honom, eller att vi står helt utan egna val. Alternativet är ju att lyda Anden eller köttet. Anden är dock en hjälpare, och han kan alltid leda oss rätt.

Lukas beskriver en händelse där Paulus, Timoteus, han själv (och säkert en del andra) var ute och reste men hindrades av den helige Ande från att resa till vissa ställen och predika där. Inte så att den helige Ande blockerade vägen och bokstavligen hindrade dem så att de inte hade något val, utan det var snarare så att Paulus (och kanske andra i sällskapet) upplevde att den helige Ande uppmanade dem att ändra sina planer och i stället göra på ett annat sätt än de ursprungligen tänkt. Paulus och de andra hade alltså valet att lyda den helige Ande eller inte, och eftersom det handlar om trogna människofiskare så valde de att lyda Gud:

Apg. 16:6 Sedan tog de vägen genom Frygien och Galatien, eftersom de av den helige Ande HINDRADES från att predika ordet i Asien. 7 Och när de nådde Mysien försökte de bege sig till Bitynien, men det tillät inte Jesu Ande. 8 Då for de genom Mysien ner till Troas.

Om vi vandrar i Anden så gör vi inte vad köttet begär. OM vi väljer att låta oss ledas av Anden så står vi inte under lagen. Den fria viljan finns hela tiden närvarande:

Gal. 5:16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.—18 Men OM ni leds av Anden, står ni inte under lagen.

Om idén är att Gud väljer ut en skara människor som han ger ett nytt hjärta som möjliggör tro, lydnad och frälsning – när gjorde han detta? Redan vid tiden för Adam och Evas barn? Om det skedde vid ett senare tillfälle, innebär det att ingen dessförinnan kunde tro och lyda Gud? De som han inte ger detta hjärta som tvingar människor till lydnad, har de möjlighet att fortfarande agera mot Guds vilja? Kalvinisterna har svårt att svara.

Kontexten av Hesekiel 36 – en skugga av det nya förbundet i NTalla6

Jämför gärna vad Hesekiel säger bara några kapitel innan, där han ber människor att skaffa sig ett nytt hjärta:

Hes. 18:30 Därför skall jag döma er, var och en efter hans gärningar, ni av Israels hus, säger Herren,Herren. Vänd om och vänd er bort från alla era överträdelser för att er missgärning inte skall få er på fall. 31 Kasta bort ifrån er alla de överträdelser genom vilka ni har syndat och SKAFFA ER ETT NYTT HJÄRTA OCH EN NY ANDE. Ty inte vill ni väl dö, ni av Israels hus?32 Jag finner ingen glädje i någons död, säger Herren, Herren. Vänd därför om, så får ni leva.

Här handlar det om att Israes hus (eller alla vi människor) bör skaffa sig ett nytt hjärta och en ny Ande, för Gud finner ingen glädje i någons död. Han ber oss att vända om, bort från synden, så att vi får leva. DÅ kan vi bli renade från våra överträdelser och få renade hjärtan eftersom Gud förlåter! Detta är någonting som vi inte kan klara själva (vi kan inte själva bestämma att vi ska få bli förlåtna och därmed renade), men villkoret som ligger på oss är omvändelse.

Uppenbarligen så skiljer sig Guds vilja mot andras vilja, såsom Israels fiende. Annars borde vi fortsätta att läsa att Guds vilja sker, utan att det blir någon skillnad om israelerna blir utlämnad åt sina fienders vilja:

Hes. 16:27 Men se, då räckte jag ut min hand mot dig och minskade din arvslott och utlämnade dig åt dina fienders vilja, åt filisteernas döttrar, som rodnade över ditt skamliga sätt att leva.

Hes. 36 handlar om de som ansluter sig till det nya förbundet genom tro (Rom. 3:25), och ingen kan räkna sig som rättfärdig innan all synd först är borttagen. Den synden försvinner inte såvida vi inte bekänner den och omvänder oss. Gud förlåter och rättfärdiggör i respons till omvändelse och tro. Kontexten visar att Guds namn blivit vanärat pga orenhet och tillbedjan av avgudar. Gud har inget egenintresse av att folk vanärar honom, så helt klart sker inte allting enligt hans vilja. Hesekiel 36 handlar dels om den aktuella tiden – Israels folk och det sätt de vanärat Gud (och hur de kan bli renade), samt framtida löften om ett nytt förbund och en ny Ande som tillhör alla som omvänt sig:

Hes. 36:23 Jag vill helga mitt stora namn, som har blivit vanärat bland folken, därför att ni har van-ärat det bland dem, och de skall inse att jag är Herren, säger Herren, Herren, när jag bevisar mig helig bland er inför deras ögon.24 Ty jag skall hämta er från folken och samla er från alla länder och föra er till ert land. 25 Jag skall stänka rent vatten på er, så att ni blir rena. Jag skall rena er från all er orenhet och från alla era avgudar. 26 Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. 27 Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem. 28 Så skall ni få bo i det land som jag gav åt era fäder, och ni skall vara mitt folk och jag skall vara er Gud. 29 Jag skall frälsa er från all er orenhet. Jag skall kalla fram säden och låta den bli riklig och skall inte mer låta er drabbas av hungersnöd. 30 Jag skall låta trädens frukt och markens gröda bli riklig, för att ni inte mer skall förödmjukas bland folken genom hungersnöd. 31 Då skall ni tänka på era onda vägar och på era gärningar, som inte var goda, och ni skall känna avsky för er själva på grund av era missgärningar och era vidrigheter. 32 Men ni skall veta att det inte är för er skull jag gör detta, säger Herren, Herren. Ni skall skämmas och blygas för vad ni har gjort, ni av Israels hus.33 Så säger Herren, Herren: När jag har renat er från alla era missgärningar, då skall jag låta städerna på nytt bli bebodda, och då skall ruinerna på nytt byggas upp. 34 Det ödelagda landet skall åter bli brukat i stället för att ha legat som en ödemark inför var och en som gått fram där.

Jämför med Hebr. 8 och 10 i NT, där vi kan läsa liknande ordalydelse ”Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen och skriva dem i deras hjärtan”:

Hebr. 8:6 Men nu har Kristus ett högre prästämbete, liksom det förbund han är medlare för är bättre, eftersom det är stadfäst med bättre löften. 7 Ty om det första förbundet hade varit utan brist skulle det inte behövas plats för ett andra. 8 Men Gud förebrår dem när han säger:Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus,9 inte ett sådant som jag slöt med deras fäder den dag jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egyptens land. Eftersom de inte blev kvar i mitt förbund, brydde jag mig inte om dem,säger Herren.10 Detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger Herren:Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen och skriva dem i deras hjärtan.Jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk.11 Ingen skall längre behöva undervisa sin landsman, ingen sin broder och säga: Lär känna Herren.Ty alla skall känna mig, från den minste bland demtill den störste.12 Jag skall i nåd förlåta dem deras missgärningar,och deras synder skall jag aldrig mer komma ihåg.13 När han talar om ett nytt förbund, har han därmed förklarat att det förra är föråldrat. Men det som blir gammalt och föråldrat är nära att försvinna.

Hebr 10:1 Lagen innehåller endast en skugga av det goda som kommer och inte tingen i deras verkliga gestalt. Därför kan lagen aldrig genom samma offer som ständigt år efter år frambärs, fullkomna dem som träder fram. 2 Skulle man inte annars ha upphört att offra? De som förrättar offertjänsten skulle då redan en gång för alla ha blivit renade och inte längre haft några synder på sitt samvete. 3 Men nu ligger i dessa offer en årlig påminnelse om synder. —7 Då sade jag: Se, jag har kommit, Gud, för att göra din vilja.I bokrullen är det skrivet om mig. —10 Och i kraft av denna vilja är vi helgade genom att Jesu Kristi kropp blev offrad en gång för alla —  15 Om detta vittnar också den helige Ande för oss. Först säger han:16 Detta är det förbund som jag skall sluta med dem efter denna tid säger Herren.Och sedan:Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtanoch skriva dem i deras sinnen *) 17 och deras synder och överträdelser skall jag aldrig mer komma ihåg.18 Och där synderna är förlåtna behövs det inte längre något syndoffer.— 22 Låt oss därför med uppriktigt hjärta gå fram i full trosvisshet, med ett hjärta som är renat från ett ont samvete och med en kropp som är badad i rent vatten. —24 Låt oss ge akt på varandra och uppmuntra varandra till kärlek och goda gärningar. —26 Men om vi syndar med vett och vilja sedan vi fått kunskap om sanningen, finns det inte längre något offer för synder, 27 utan en fruktansvärd väntan på domen och en förtärande eld, som skall uppsluka motståndarna. 28 Den som förkastar Mose lag skall utan förbarmande dö, om två eller tre vittnar mot honom. 29 Hur mycket strängare straff tror ni då inte den skall förtjäna som trampar Guds Son under fötterna och håller förbundets blod för orent, det blod som har helgat honom, och som smädar nådens Ande? 30 Vi känner honom som har sagt: Min är hämnden, jag skall utkräva den, och vidare: Herren skall döma sitt folk.31 Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.—35 Kasta därför inte bort er frimodighet, som ger stor lön. 36 Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat.—38 Min rättfärdige skall leva av tro. Och vidare: Men om han drar sig undan finner min själ ingen glädje i honom. 39 Men vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade. Vi hör i stället till dem som tror och vinner sina själar.

*) Detta är en referens till Jer. 31.31-34 som verkar handla om en tid då inte bara judarna har en relation med Abrahams Gud utan även hedningarna. Med hjälp av den helige Ande så arbetar samvetet mycket aktivt i de troendes hjärtan och vägvalen förenklas. Inte heller här handlar det om något ovillkorligt, där Gud väljer ut ett antal människor (medan han vänder ryggen till andra) som han bestämmer sig för att älska och frälsa oberoende av deras egna handlingar:

Jer. 31:31 Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus,32 inte ett sådant förbund som jag slöt med deras fäder den dag då jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egyptens land – det förbund med mig som de bröt fastän jag var deras rätte herre – säger Herren.33 Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger Herren: Jag skall lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk.34 Då skall de inte mer behöva undervisa varandra, ingen sin broder och säga  ”Lär känna Herren!” Ty alla skall känna mig från den minste bland dem till den störste, säger Herren. Ty jag skall förlåta deras missgärningar och deras synder skall jag inte mer komma ihåg.

1 Cor. 14Vi uppmanas att tvätta oss rena och även att rena våra hjärtan

Även många andra verser i det Gamla Testamentet uppmanar människor att tvätta sig och göra sig rena. Detta görs genom att omvända sig och börja leva rättfärdigt. Vi har även djuroffersystemet under denna tid, då Israeliterna uppmanades av Gud att offra djur – som utgav blod – för att visa sin omvändelse i handling. Det är en bild på Jesu offer på korset, som då låg i framtiden.

Hes. 44:7 Ni har låtit främlingar med oomskuret hjärta och oomskuret kött komma in i min helgedom och vara där, så att mitt hus har blivit vanhelgat, medan ni bar fram min mat, fett och blod. Mitt förbund har därmed brutits, för att inte tala om alla era andra vidrigheter.

Jes. 1:16 Tvätta er och gör er rena. Tag bort era onda gärningar från mina ögon. Sluta att göra det som är ont.

1 Mos. 35:2 Då sade Jakob till sitt husfolk och till alla som var med honom: ”Gör er av med de främmande gudar som ni har hos er, rena er och byt kläder

3 Mos. 16:26 Och den som sände i väg bocken för att skaffa bort synden skall tvätta sina kläder och bada sin kropp i vatten. Därefter får han komma in i lägret.—29 Detta skall för er vara en evig stadga: I sjunde månaden, på tionde dagen i månaden, skall ni fasta och inte utföra något arbete, varken de som är födda i landet eller främlingen som bor ibland er. 30 Ty på den dagen skall försoning bringas för att RENA ER. Från alla era synder skall ni renas inför Herrens ansikte.

I det Nya Testamentet finns samma uppmaning till människor att rena sina hjärtan och inte förhärda dem. Om det inte förelåg någon risk för att människor skulle kunna förhärda sina hjärtan så vore en sådan varning i onödan:

Jak. 4:8 Närma er Gud, så skall han närma sig er. Gör era händer rena, ni syndare, och RENA ERA HJÄRTAN, ni tvehågsna.

Hebr. 4:7 Därför bestämmer han på nytt en dag som han kallar i dag, när han långt senare säger genom David vad som redan är nämnt: I dag, om ni hör hans röst, FÖRHÄRDA INTE ERA HJÄRTAN.

Vi får som sagt renade hjärtan av omvändelse och att börja leva med ett rent samvete – med vattendop som symbol för beslutet:

Apg. 22:16 Och nu, varför tvekar du? Stå upp och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla hans namn.

”DEN SOM DÄRFÖR RENAR SIG och håller sig borta från dessa blir ett kärl till heder”, lovar Paulus. Det hänger alltså på oss att bli renade, och detta sker genom omvändelse och tro. Var och en som nämner Herrens namn skall hålla sig borta från orättfärdigheten. ”Fly bort från ungdomens onda begär och sträva efter rättfärdighet”, fortsätter Paulus. Det innebär att han inte tror på tesen att ett omvänt hjärta automatiskt lyder Gud av rent tvång genom den helige Andes försorg. Paulus kommer med varningar, instruktioner och uppmuntran så att vi själva ska förmås att välja den rätta vägen och kunna få rena hjärtan:

2 Tim. 2:19 Guds fasta grund består och har detta sigill: Herren känner de sina och: Var och en som nämner Herrens namn skall hålla sig borta från orättfärdigheten. 20 Men i ett stort hus finns det kärl inte bara av guld och silver utan också kärl av trä och lera, några till heder, andra till vanheder. 21 DEN SOM DÄRFÖR RENAR SIG och håller sig borta från dessa blir ett kärl till heder, helgat, användbart för sin herre och förberett för allt gott arbete. 22 Fly bort från ungdomens onda begär och sträva efter rättfärdighet, tro, kärlek och frid tillsammans med dem som åkallar Herren av rent hjärta. 23 Avvisa dumma och meningslösa dispyter. Du vet att de föder strider, 24 och en Herrens tjänare skall inte strida utan vara vänlig mot alla, skicklig att undervisa och tålig när han får lida. 25 Han skall i ödmjukhet tillrättavisa sina motståndare. Kanske ger Gud dem omvändelse, så att de kommer till insikt om sanningen 26 och nyktrar till och slipper loss ur djävulens snara, där de hålls fångna, så att de gör hans vilja.

Paulus ber korinthierna (och oss alla) att inte bedra sig, vilket de riskerar att göra om de börjar tro på dem som hävdar att synd inte längre resulterar i andlig död:

1 Kor. 6:8 I stället gör ni själva orätt och roffar åt er – och detta drabbar bröder.9 Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, 10 varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike. 11 Sådana var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.

Jesus förklarar för sina lärljungar, som han kallar rena, att de trots sin renhet riskerar att huggas av vinstocken om de inte bär frukt. En gren som inte gör nytta kapar man av från ett fruktträd. Jesus säger ”bli kvar i min kärlek”, och inte ”Jag kommer att se till att ni alltid älskar mig genom att ge er ett nytt hjärta som alltid lyder mig”. Han uttrycker ”OM ni förblir i mig”, och lovar att lärljungarna (vi alla) blir kvar i hans kärlek om de lyder hans bud.

Joh. 15:Ni är redan nu rena i kraft av det ord som jag har talat till er. 4 Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. 5 Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp. Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. Min Fader förhärligas, när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.9 Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. 10 Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek.

Paulus ansåg sig ha ett fullkomligt rent samvete alltsedan sin omvändelse, och han förmanar människor för att få dem att leva likadant. Tyvärr har vissa stött ifrån sig den goda kampen och lidit skeppsbrott i tron:

Apg. 23:1:Paulus såg på Stora rådet och sade: ”Bröder, jag har levt inför Gud med ett fullkomligt rent samvete ända till i dag.”

2 Tim. 1:3 Jag tackar alltid min Gud, som jag liksom mina förfäder tjänar med rent samvete. Ständigt, natt och dag, tänker jag på dig i mina böner.

1 Tim. 1:5 Vad all förmaning syftar till är kärlek av ett rent hjärta, av ett gott samvete och av en uppriktig tro.

1 Tim. 1:18 Detta uppdrag att förmana anförtror jag åt dig, mitt barn Timoteus, i enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig, för att du i kraft av dem skall kämpa den goda kampen, 19 i tro och med ett rent samvete. Detta har somliga stött ifrån sig och lidit skeppsbrott i tron. 20 Bland dem är Hymeneus och Alexander, som jag har överlämnat åt Satan för att de skall tuktas så att de inte hädar.

Petrus håller med Paulus att vi har rena hjärtan/själar genom att lyda sanningen (leva rättfärdigt), och han uppmanar de kristna att älska varandra av ett rent hjärta. Även han tar upp symbolen med vatten. Både judar och hedningar kan få renade hjärtan samt den helige Ande genom omvändelse och tro:

1 Pet. 1:22 Ni har renat era själar genom att lyda sanningen, så att ni älskar varandra uppriktigt som bröder. Älska då varandra uthålligt av rent hjärta.

1 Pet. 3:21 Efter denna förebild frälser dopet nu också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jesu Kristi uppståndelse

Apg. 15:7 Efter en lång överläggning reste sig Petrus och sade till dem: ”Bröder, ni vet att Gud för länge sedan bestämde, att hedningarna genom min mun skulle få höra evangeliets ord och komma till tro.8 Och Gud som känner hjärtat, har vittnat för dem genom att ge den helige Ande åt dem likaväl som åt oss. 9 Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem, sedan han genom tron hade renat deras hjärtan

Jag skall GÖRA så att ni vandrar efter mina stadgar – Hes. 36:27. Tvång?

leash

Hes. 36:27 Jag skall låta min Ande komma in i er och GÖRA så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem.

Det finns kristna som tror att Gud TVINGAR vissa individer att vandra på hans stadgar och hålla hans lagar utan att de själva har någon möjlighet att handla på ett motsatt sätt, medan han väljer att inte påtvinga andra samma sak. Om Gud sedan DÖMER oss människor utifrån hur vi lyckats stå emot synd, så vore hans domar inte rättfärdiga eftersom han själv är den som orsakat så att vissa människor garanterat kommer att vara lydiga och därmed få en gräddfil till himlen medan övriga inte får samma chans. Det hebreiska ordet för ”göra”-  asah (Strong’s 6213) – är ett brett ord och utgör ingen skillnad mellan anledning/orsak/verkan, så det är av yttersta vikt att vi läser och förstår hela sammanhanget för att utröna om det handlar om tvång eller inte, och huruvida vi har möjlighet att vägra samarbeta.

Om vi ser till sammanhanget så ombeds Hesekiel av Gud att profetera för ISRAELS FOLK i passagen här nedan. En profetia är ju något som ännu inte har hänt men som kommer att inträffa i framtiden, och om det nu är så att Gud skulle komma att orsaka så att vissa människor lyder honom, så menade i så fall Hesekiel att något sådant tvång INTE förelåg under hans egen tid eftersom han berättade om framtida händelser. Det talar emot den reformerta tanken att Gud är den som predestinerat allas handlingar från Dag 1, och att han alltid gjort det utan undantag i alla tider. Men säger Hesekiel ens att Gud i framtiden kommera att orsaka så att människor automatiskt kommer att lyda honom vare sig de vill eller inte? Nej, inte alls. Vi kan läsa i avsnittet om människor som agerar utifrån egna önskemål och som därför kommer att dömas helt rättvist utifrån vad som finns i deras hjärtan:

Hes. 36:Ja, så säger Herren, Herren: Sannerligen, i brinnande nitälskan har jag talat mot de övriga folken och mot hela Edom. De har med glädje i hjärtat och med förakt i själen tagit mitt land i besittning för att tömma det och göra det till sitt byte. Profetera därför om Israels land och säg till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna: Så säger Herren, Herren: Se, i nitälskan och i vrede har jag talat, eftersom ni hånas av folken.Därför säger Herren, Herren så: Jag lyfter min hand och försäkrar: Sannerligen, folken runt omkring er skall själva bli förödmjukade.

Gud vill självfallet inte att människor ska ha förakt i sina själar och ta HANS land i besittning. Vi kan läsa att Gud känner VREDE när han ser Israel hånas av människor runtomkring, och om Gud är arg så visar det att något inte går enligt planerna – för annars skulle det inte finnas någon orsak till vrede från hans sida. Just för att människorna agerade fel så lovar Gud att de själva att bli förödmjukade som straff.  ”Efter deras sätt att vara och deras gärningar dömde jag dem”, säger Gud, som alltså inte är orsak till hur människor väljer att vara. Han lägger ansvaret på människorna själva eftersom vi alla har chans att vara människor med god moral.

Men ni, Israels berg, skall åter grönska och bära frukt åt mitt folk Israel, och de skall snart komma tillbaka.  11 Jag skall föra samman på er mängder av människor och boskap, och de skall bli fruktsamma och föröka sig. Jag skall låta er bli bebodda, alldeles som ni förr var. Jag skall göra er ännu mer gott än tidigare. Och ni skall inse att jag är Herren. 17 ”Du människobarn, när Israels folk ännu bodde i sitt land, orenade de det genom sitt sätt att vara och sina gärningar. Som en kvinnas orenhet var deras sätt att vara för mig. 18 Då utgöt jag min vrede över dem för det blods skull som de hade utgjutit över landet, och därför att de hade orenat det med sina avgudar19 Jag spred ut dem bland hednafolken, och de skingrades i länderna. Efter deras sätt att vara och deras gärningar dömde jag dem20 Men vart de än kom till hednafolken vanärade de mitt heliga namn. Man sade om dem: Detta är Herrens folk, och ändå måste de lämna sitt land. 21 Då ville jag skona mitt heliga namn, som Israels folk vanärade bland de folk de kom till.22 Säg därför till Israels hus: Så säger Herren, Herren: Inte för er skull gör jag detta, ni av Israels hus, utan för mitt heliga namns skull, det som ni har vanärat bland de folk ni har kommit till. 23 Jag vill helga mitt stora namn, som har blivit vanärat bland folken, därför att ni har vanärat det bland dem, och de skall inse att jag är Herren, säger Herren, Herren, när jag bevisar mig helig bland er inför deras ögon.

Vi kan läsa här nedan om löftet att Gud i framtiden ska hämta sitt folk FRÅN ALLA LÄNDER och föra dem till sitt land Israel, och många tolkar det som att det handlar om Israels skapande år 1948 där judar från alla jordens hörn anslöt sig till de judar som redan bodde i området. Det går också att tolka det som skeenden i den allra sista tiden, då den räddade spillran av israel ska få bosätta sig permanent i landet utan risk för faror. Ett annat alternativ är förstås att tolka det som en dubbel profetia, där både händelserna innesluts i samma profetia. Det står att folket ska renas, men det står inte att det sker ovillkorligt och vare sig de vill eller inte. Det kan just handla om den judiska spillra som ropat på Gud och omvänt sig från sina synder, och då är ju löftet rening, pånyttfödelse, ett nytt hjärta och utgivelse av den helige Ande. Den helige Ande är ju vår hjälpare och som med lyckad utgång kan leda oss rätt, men självfallet så betyder det inte att vi därför förvandlas till förprogrammerade robotar som alltid vandrar på rätt väg utan egen ansträngning.

24 Ty jag skall hämta er från folken och samla er från alla länder och föra er till ert land25 Jag skall stänka rent vatten på er, så att ni blir rena. Jag skall rena er från all er orenhet och från alla era avgudar26 Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. 27 Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem. 28 Så skall ni få bo i det land som jag gav åt era fäder, och ni skall vara mitt folk och jag skall vara er Gud. 29 Jag skall frälsa er från all er orenhet. Jag skall kalla fram säden och låta den bli riklig och skall inte mer låta er drabbas av hungersnöd. 30 Jag skall låta trädens frukt och markens gröda bli riklig, för att ni inte mer skall förödmjukas bland folken genom hungersnöd.

Här nedan står det att israelerna ska tänka på sina ONDA vägar, och på sina gärningar som INTE varit goda. De ska känna avsky för sig själva pga sina missgärningar och vidrigheter. Det låter onekligen som om de och/eller deras förfäder inte haft ett förflutet som varit helt enligt Guds eget tycke och smak. Gud vill självfallet inte att hans egendomsfolk ska syssla med ONDA gärningar och vidrigheter. (OM han velat det, så borde han i stället berömma sitt folk för att de utfört de onda handlingar som han alltid velat att de skulle göra.)

31 Då skall ni tänka på era onda vägar och på era gärningar, som inte var goda, och ni skall känna avsky för er själva på grund av era missgärningar och era vidrigheter. 32 Men ni skall veta att det inte är för er skull jag gör detta, säger Herren, Herren. Ni skall skämmas och blygas för vad ni har gjort, ni av Israels hus.

Uppenbarligen är våra öden inte bestämda från skapelsens början, eftersom folket runtomkring Israel ska börja inse att återuppbyggnaden av Israel är av gudomlig karaktär, och de får den uppfattningen efter vad de kan uppleva med sina sinnen vid det tillfället.

35 Då skall man säga: Det landet som var så ödelagt har nu blivit som Edens lustgård, och städerna som var så ödelagda, skövlade och förstörda, de är nu bebodda och befästa. 36 Då skall de folk som är kvar runt omkring er inse att jag, Herren, åter har byggt upp det som var förstört och på nytt planterat det som var ödelagt. Jag, Herren, har talat det, och jag skall göra det. 

Andra exempel på TVÅNG

leash 2

Här nedan står det om människor som vanärat Guds helgedom genom att beblanda sig med avgudar, och att de pga sitt agerande är ORSAK till synd för Israels folk. Det innebär inte att Israels folk själva slipper ifrån sitt ansvar att handla rätt, för vi har var och en ett eget ansvar att säga nej till frestelser och hålla oss till Guds bud genom att följa våra samveten. Självfallet så föll det inte Gud i smaken att hans helgedom vanärades och att hans folk lockades till att synda, och han lovade därför att de skyldiga skulle komma att bära sin missgärning. Om Gud känner att han måste straffa någon så beror det alltid på att personen i fråga agerat mot Guds vilja:

Hes. 44:11 De skall i min helgedom svara för vakttjänstgöringen vid husets portar och annan tjänstgöring i huset. De skall slakta brännoffer och slaktoffer åt folket och skall stå inför dem och betjäna dem. 12 Eftersom de betjänade dem inför deras avgudar och därmed var en ORSAK till synd för Israels folk, därför har jag svurit med upplyft hand, säger Herren, Herren, att de skall få bära sin missgärning13 De skall inte få komma mig nära för att tjäna som präster inför mig eller för att komma nära mina heliga föremål, de högheliga, utan de skall bära sin skam och de avskyvärda synder som de har bedrivit.

Nog har väl mannen i fråga ett VAL trots att han blir förledd?:

Ords. 7:18 Kom, nu skall vi njuta av kärlek ända till morgonen, njuta tillsammans av kärlekens fröjder. 19 Ty min man är inte hemma, han har rest långt bort.20 Han tog pengarna med sig, först när det blir fullmåne kommer han hem.”21 förleder (caused him to yield KJV) hon honom med mycket fagert tal, med hala läppar förför (forced him KJV) hon honom. 22 Han följer genast efter henne, lik oxen som går för att slaktas, lik en fånge som skall straffas för sin dårskap, 23 till dess en pil genomborrar hans lever. Han liknar fågeln som skyndar till snaran utan att förstå att det gäller livet.

Visst är det väl så att trältjänsten orsakas av att en person väljer att vara lat?:

Ordspråksboken 12:24 Flitig hand får härska, den late tvingas till trältjänst.

Visst skulle Nebukadnessar inte behövt bo bland markens djur och äta gräs om han levt ett annorlunda liv?:

Daniel 4:29 Du skall stötas ut från människorna och tvingas bo bland markens djur och äta gräs som en oxe. Så skall sju tider gå fram över dig, till dess att du har insett att den Högste råder över människors riken och ger dem åt vem han vill.”

Det här med att begära av någon ska gå en mil med honom (dock inte en svensk mil) är något som tydligen kunde krävas av människor som inte var Romerska medborgare under Jesu tid, men visst fanns alternativet att INTE erbjuda sig att gå två mil?:

Matteus 5:41 Om någon tvingar dig att gå med en mil, gå två mil med honom.

Paulus (eller Saul på den tiden) ”tvingade” folk att häda, men lyckades han varje gång? Eller lyckades han överhuvudtaget att få någon att häda? Det kan mycket väl hända att de hellre valde straff och förföljelse än att häda:

Apostlagärningarna 26:11 Och överallt i synagogorna straffade jag dem gång på gång och tvingade dem att häda. Ja, i mitt vilda raseri förföljde jag dem till och med i utländska städer.

Paulus säger att han å ena sidan är tvingad att predika, men å andra sidan menar han att det vore illa ute med honom om honom om han INTE predikade. Alltså borde det finnas ett val inblandat trots att Paulus anser att valet är lätt:

1 Korinthierbrevet 9:16 Ty om jag predikar evangelium har jag inget att berömma mig av, eftersom jag är tvingad till det. Ve mig om jag inte predikar evangelium!

Paulus tvingar sin kropp till lydnad, men det är han själv som är ansvarig för att välja det alternativet. Han menar att om han inte anstränger sig och tvingar kroppen till lydnad så riskerar han att komma tillkorta vid PROVET:

1 Korinthierbrevet 9:27 I stället slår jag min kropp och tvingar den till lydnad, för att jag inte själv på något sätt skall komma till korta vid provet, när jag predikar för andra.

Är det verkligen så att Paulus inte hade något annat val än att bli ”dåre” för att korinthierna tvingade honom till det? Nog har väl Paulus ett eget självbestämmande:

2 Korinthierbrevet 12:11 Jag har blivit en dåre. Ni har tvingat mig till det. Ni borde egentligen ha talat väl om mig. Jag är inte på något sätt underlägsen dessa väldiga apostlar, även om jag ingenting är

Paulus menar att Kefas (förmodligen inte Petrus som jag förklarat i en annnan bloggartikel) tvingade hedningarna att omskära sig, men vi vet ju att varje hedning faktiskt hade en egen röst även om Kefas försökte påverka dem att omskära sig. En del kanske också gjorde som Kefas uppmuntrade dem till, men det kan knappast röra sig om ALLA trots Kefas ”tvång”:

Galaterbrevet 2:14 Men när jag såg att de inte var på rätt väg och inte följde evangeliets sanning, sade jag till Kefas inför alla: ”Om du som är jude lever på hedniskt vis och inte på judiskt, varför tvingar du då hedningarna att leva som judar?”

Det är upp till oss själva om vi ska tvingas in under slavoket (Torah och de ceremoniella lagarna) igen. Om vi står fasta i sanningen så slipper vi tvånget:

Galaterbrevet 5:1 Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket.

Vi vet redan att inte alla kommer att ta vilddjurets märke, för det är de som därför blir halshuggna och som vi kan läsa om i Uppenbarelseboken. Alltså har människor ett val även här trots att de blir tvingade att ta märket:

Uppenbarelseboken 13:16 Och det tvingar alla, små och stora, rika och fattiga, fria och slavar, att ta emot ett märke på högra handen eller på pannan

Om det är Gud som förutbestämmer allt så låter det konstigt att Jakob då påstår att VI anses rädda en själ från döden om VI återför en syndare från hans villovägar. Det låter onekligen som VI kan påverka utgången genom vårt handlande, och att Gud inte bestämt vem som ska bli frälst eller inte frälst från skapelsens början. (Det låter som en självklarhet, men det är ett stort tryck från reformert håll att komma till en helt annan slutledning.)

Jakobsbrevet 5:20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från döden och överskyler många synder.