Var Abraham rättfärdig av tro, eller av GÄRNINGAR som Jakobsbrevet säger? Jak. 2:21

abrahamAbraham – rättfärdig av TRO eller GÄRNINGAR, eller TRO OCH GÄRNINGAR?

Paulus i Romarbrevet verkar säga att Abraham var rättfärdig genom TRO och inte av gärningar, medan Jakob i Jakobsbrevet verkar säga precis tvärt om – att han blev rättfärdig genom gärningar och INTE bara genom tro. Hur hänger det ihop? Är inte Paulus och Jakob överens? Det är inte helt ovanligt att det blir Jakob som får stryka på foten när man ska försöka anpassa två ståndpunkter som till synes verka vara motstridiga, och man försöker då läsa Jakobsbrevet genom ljuset av det man tror Paulus säger. Det kan då bli så att man tillskriver Jakob åsikter som han inte har och menar att han ”också” tror att vi blir frälsta av ”tro allena” trots att han mycket tydligt säger precis tvärt om. Vi kan notera att vare sig Paulus eller Jakob någonsin säger att vi blir frälsta av tro ”allena”, om vi med det menar en tro som  inte visar sig i gärningar. Tro utan gärningar är död och det går inte att komma runt det.

Det fanns regler att följa innan Lagen kom

Det Paulus försöker åstadkomma genom Romarbrevet – och även Galaterbrevet och Hebreerbrevet – är att få judarna att förstå att de INTE är frälsta och Abrahams barn bara för att de är födda som judar och släkt med Abraham, och inte heller för att lagen gavs till dem, utan det är snarare så att Abrahams barn (de som är frälsta) är de som TROR och älskar Jesus – vilket är öppet för ALLA människor och inte bara judarna. Här kan vi se hur bekymret som Paulus försöker hantera i Rom. 4  egentligen börjar:

Apg.15:15 Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta, om de inte lät omskära sig enligt seden från MoseNär det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga.

Detta problem är utgångspunkten för Paulus kamp mot dessa judar som vill kompromissa och kämpa sig kvar i det gamla testamentet och de judiska ceremoniella lagarna. ”Lagen” som vi så ofta läser om i Bibeln kom med Mose, och den innehåller 613 olika lagar/bud som det var tänkt att judarna skulle efterleva – och de flesta lagar endast under en viss tid. Bland dessa bud finns de tio budorden och de var de första buden att skrivas ner av Gud på stentavlor. Nu är det så att dessa tio bud faktiskt inte hade sin början med Mose trots att det var under hans möte med Gud som de först skrevs ner, för sanningen är ju att de har gällt ända sedan Adams tid och fortsätter att gälla ända till Domedagen! Jag säger detta eftersom väldigt många kristna tror att  vi på något sätt är befriade från att lyda NÅGOT av Guds bud, även om de också tror att det är ”eftersträvansvärt” att lyda tio Guds bud även om de är övertygade om att vår frälsning inte hänger på graden av lydnad. Men är det verkligen så? Visst var det väl förbjudet att mörda, stjäla, ljuga och begå äktenskapsbrott även under Adams tid? Annars hade det ju inte varit någon synd för Kain att mörda sin bror, och det skulle inte funnits något skäl  för Gud att säga:

1 Mosebok 4:7 Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du skall råda över den.”

Det fanns alltså SYND som människorna potentiellt skulle kunna begå långt INNAN Mose tid trots att Lagen ännu inte fanns, och det handlar om mycket logiska bud som kort och gott handlar om KÄRLEK. Dessa tio kärleksbud (eller ”moraliska bud” om man så vill) är precis lika viktiga att lyda 1) tiden mellan Adam och Mose, 2) tiden under Mose levnad, och 3) tiden mellan Mose och  idag och så länge jorden snurrar. Jesus summerar dessa bud i ”det dubbla kärleksbudet”, och om vi i sanning älskar Gud och våra medmänniskor med hela vårt hjärta så lyder vi per automatik alla de tio budorden! Älskar vi våra medmänniskor så vill vi ju inte skada dem, såra dem eller behandla dem illa på minsta vis, och man kan också säga att vi lyder ANDEN om vi lyder kärlekens lag som ska finns i våra hjärtan.

Galaterbrevet 5:18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen.

1 Korinthierbrevet 7:19 Det har ingen betydelse om någon är omskuren eller oomskuren. Vad som betyder något är att man håller Guds bud.

Om vår synd var ett så stort problem att Jesus dog för oss för att rädda våra själar, inte innebär väl hans död att det plötsligt är fritt fram att synda utan att riskera några konsekvenser vad gäller vår själar? Inte dog väl Jesus för att möjliggöra att vi kan synda under lite mer avslappnande former? Här är lite mer verser om Abrahams liv långt innan Mose levde, och innan Lagen som kom med Mose.

1 Mos. 18:17 Då sade Herren: ”Kan jag dölja för Abraham vad jag tänker göra?  19 Ty jag har utvalt honom för att han skall befalla sina barn och efterkommande att hålla sig till Herrens väg och HANDLA rättfärdigt och rätt, så att Herren kan uppfylla sina löften till Abraham.”20 Sedan sade Herren: ”Ropet över Sodom och Gomorra är starkt och deras synd är mycket svår.21 Därför vill jag gå ner och se om de i allt har gjort efter det rop som har nått mig. Om det inte är så, vill jag veta det.22 Männen vände sig därifrån och gick mot Sodom, men Abraham stod kvar inför Herren. 23 Och Abraham gick närmare och sade: ”Vill du förgöra den rättfärdige tillsammans med den ogudaktige? 24 Kanske finns det femtio rättfärdiga i staden. Vill du då förgöra den och inte skona platsen för de femtio rättfärdigas skull som finns där?25 Det vare dig fjärran att göra något sådant, att låta den rättfärdige dö med den ogudaktige. Det skulle då gå med den rättfärdige som med den ogudaktige. Det vare dig fjärran! Skulle inte han som är hela jordens domare göra det som är rätt?”

Ovan avsnitt är mycket intressant eftersom den ger oss en rad spännande sanningar som man kanske inte alltid reflekterat över.  Vi kan lära oss att:

  1. Det fanns SYND under denna tid, trots att Lagen ännu inte kommit
  2. Synd sker emot Guds vilja (kanske en självklarhet men jag säger detta med tanke på kalvinisterna)
  3. Det fanns RÄTTFÄRDIGA under denna tid även om det var sparsamt med rättfärdiga just i Sodom. Abraham och Lot är ju ett par exempel på rättfärdiga personer, och Enoch, Noa, Job är andra exempel på berömda rättfärdiga personer.
  4. Rättfärdig” är den som handlar RÄTT – alltså i sitt eget agerande.
  5. Gud valde ut Abraham för att han skulle lära framtida generationer att hålla sig på Herrens väg och att få människor att HANDLA RÄTTFÄRDIGT.
  6. Guds löfte till Abraham gällande framtida rika välsignelser i hans säd är var avhängigt om Abraham skulle välja att lyda Gud eller inte.
  7. Det låter faktiskt i v. 21 som Gud måste komma ner till jorden för att ta reda på hur exakt saker och ting förelåg vad gäller den synd som Sodom gjort sig skyldig till.

Här nedan kommer ytterligare ett avsnitt gällande en händelse som inträffade innan Lagen kom:

1 Mos. 20:Men Gud kom till Abimelek i en dröm om natten och sade till honom: ”Du måste dö för den kvinnas skull som du har tagit till dig, ty hon är en annan mans hustru.” Men Abimelek hade inte rört henne och han svarade: ”Herre, vill du döda också rättfärdiga människor?Har han inte själv sagt till mig: Hon är min syster? Och hon sade själv: Han är min bror. Med uppriktigt hjärta och rena händer har jag gjort detta.” Då sade Gud till honom i drömmen: ”Ja, jag vet att du har gjort detta med uppriktigt hjärta, och det var också jag som hindrade dig från att synda mot mig. Därför lät jag dig inte röra henneMen ge nu mannen hans hustru tillbaka, ty han är en profet. Han skall be för dig så att du får leva. Men om du inte ger henne tillbaka, skall du veta att du själv och alla som tillhör dig måste döden dö.”Tidigt nästa morgon steg Abimelek upp och kallade till sig alla sina tjänare och berättade allt detta för dem. Männen blev mycket förskräckta. Abimelek kallade på Abraham och sade till honom: ”Vad har du gjort mot oss? Och vad har jag gjort för synd mot dig, eftersom du har dragit denna stora synd över mig och mitt rike? Du har gjort sådant mot mig som ingen bör göra.”

Här kan vi lära oss följande:

  1. Även människor som inte var släkt med Abraham kände till konceptet av SYND – trots att detta var innan Lagen kom.
  2. Abimelek hade inga problem med att ”tro på Gud” eftersom han ju kommunicerade med honom, och även hans tjänare blev förskräckta när de insåg vad Gud skulle kunna göra med dem.
  3. Abimelek förväntade sig att Gud är av en natur som agerar rättvist och inte straffar rättfärdiga människor genom att förkorta deras liv utan orsak.
  4. Abimelek ansåg att han själv agerade rättvist i frågan vad gäller Abrahams hustru, och Gud håller med honom om att han (Abimelek) agerat med ett uppriktigt hjärta. Gud var inte den som orsakade detta uppriktiga hjärta i Abimelek, men han hjälpte däremot till i situationen och hindrade Abimelek i detta fallet från att synda med Abrahams hustru.
  5. Huruvida Abimelek och hans tjänare skulle få fortsätta att leva eller inte var avhängigt Abimeleks agerande, beroende på om han skulle ge Sara tillbaka till Abraham eller inte.
  6. Abimelek ansåg att Abraham syndade. I själva verket stämde det ju att Sara faktiskt var Abrahams syster, men hon var även hans hustru vilket han valt att inte avslöja.

Så kommer vi till situationen när Gud verkligen satte Abraham på prov.

1 Mos. 1:1 En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Han sade till honom: ”Abraham!” Han svarade: ”Ja, här är jag.” Då sade han: ”Tag din son Isak, din ende son, som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som bränn-offer på ett berg som jag skall visa dig.”Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna och tog med sig två av sina tjänare och sin son Isak. Sedan han huggit ved till brännoffer, gav han sig i väg mot den plats som Gud hade sagt åt honom att gå till. Han sade då till sina tjänare: ”Stanna här med åsnan. Jag och pojken går dit bort för att tillbe, och sedan kommer vi tillbaka till er.”—-11 Då ropade Herrens ängel till honom från himlen: ”Abraham! Abraham!” Han svarade: ”Här är jag.”12 Då sade han: ”Lyft inte din hand mot pojken och gör honom ingenting. Nu vet jag att du fruktar Gud, då du inte ens har undanhållit mig din ende son.”—15 Herrens ängel ropade ännu en gång till Abraham från himlen: 16 ”Jag svär vid mig själv, säger Herren: Eftersom du har gjort detta och inte undanhållit mig din ende son, 17 skall jag rikligen välsigna dig och göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och din avkomma skall inta sina fienders portar.19 Sedan vände Abraham tillbaka till sina tjänare, och de bröt upp och gick tillsammans till Beer-Sheba. Och Abraham bodde i Beer-Sheba.

Nu var ju detta stora prov på fullständig lydnad inte Abrahams första rättfärdiga agerande i sitt liv, men att vara villig att offra sin egen son i lydnad inför Gud visar förstås på hur långt Abraham var villig att gå för sin skapares skull och denna händelse blev    förstås den rättfärdiga handlingen som allra mest blev ihågkommet gällande Abraham.

  1. Gud satte Abraham på prov för att se Abrahams agerande, och det visar på människans fria vilja och möjlighet att agera separat från Guds egen vilja. Det finns ingen anledning att testa något som man vet utgången på och t o m en utgång som man själv styrt.
  2. Abraham var ENSAM när han höjde kniven för att offra sin son. Hans agerande i rättfärdighet (lydnad) var alltså enkom INFÖR GUD och INTE inför människor.
  3. Vi kan återigen se att den enorma välsignelsen vad gäller hans talrika efterkommande var avhängigt hans agerande, huruvida han skulle lyda Gud i  allt eller inte.

Om Abraham bara skulle sitta under en buske och bara ”tro” på Gud så hade detta inte resulterat i en sådan världsberömd beundran inför honom, och saken är den att han aldrig var frälst av ”tro allena”.

Paulus i Romarbrevet  romans

Så tillbaka till Romarbrevet. Notera att det var stort fokus på det här med omskärelse eftersom det var detta som dessa judar (se vers från Apg ovan) menade var ett frälsningsvillkor trots att en sådan lära är i strid med sanningen. Paulus intygar att judar inte är förmer än andra människorr – och heller inte underlägsna andra människor eftersom både judar och greker gjort sig skyldiga till synd är är i behov av en frälsare.

Rom. 3:1Vilket företräde hava då judarna, eller vad gagn hava de av omskärelsen??—Huru är det alltså? Äro vi då något förmer än de andra? Ingalunda. Redan härförut har jag ju måst anklaga både judar och greker för att allasammans vara under synd. (1917)

Paulus ville få judarna att förstå att Abraham faktiskt förklarades rättfärdig INNAN någon omskärelse, så alltså kan det här med omskärelse inte vara något krav för frälsningen – och inte någon av de andra ceremoniella lagbuden heller. Paulus berömmer inte människor som har en tro utan gärningar, eftersom det är en KRAV, men han vill få judarna att förstå att det INTE är gärningar som frälser i sig och framför allt inte lydnad av de ceremoniella lagarna som inte gäller längre överhuvudtaget. Abraham var frälst och rättfärdig UTAN att ha lytt TORAH (613 bud inalles).

Vidare är vi antingen frälsta av 1) av gärningar såsom att ha lytt lagen till 100%, av egna meriter, för att vi förtjänar det, osv, ELLER 2) genom NÅD vilket innebär Guds barmhärtighet. De flesta är överens om att det är alternativ 2 som gäller eftersom vi inte klarar villkoren i alternativ 1. Men det betyder inte att lydnad/gärningar inte längre är nödvändiga för det är de. Man kan jämföra det med en brottsling som gjort sig skyldig till överträdelse av lagen och fått livstid i fängelse, och som senare blir benådad av en behörig person med makt. Brottslingen har ingen rätt att säga ”En gång benådad, alltid benådad!. Nu vet jag att jag aldrig någonsin riskerar att hamna i fängelse igen även om jag skulle utföra ytterligare lagöverträdelser för jag har ju blivit benådad! Jag är nu IMMUN mot risken att bli fängslad igen!”. Men visst är det så att brottslingen inte kan slippa ifrån sitt rättmätiga straff genom något som han GÖR även om han skulle leva resten av sitt liv i fullständig lydnad av lagen, för det ändrar ju inte på att han tidigare gjort sig skyldig till lagöverträdelser som på något sätt måste sonas (eller förlåtas).

Inte heller Abraham levde ett helt prickfritt liv (fast det är möjligt att det var näst intill fullkomligt), så även han behövde Guds förbarmanade i sitt liv eftersom inte heller han ”förtjänade” någon frälsning. Det gäller att tolka Romarbrevet 4 rätt så att man exempelvis inte tolkar v. 6 som att målsättningen är att inte ha några gärningar överhuvudtaget eftersom det verkar vara något eftersträvansvärt att räknas som rättfärdig utan några gärningar som helst. Men detta är givetvis inte vad Paulus säger, och han argumenterar självfallet inte emot Jesus som säger att vi kan huggas av vinträdet pga brist på frukt (gärningar). Vidare är Paulus poäng att frälsningen är öppen för ALLA – omskurna eller oomskurna. Paulus säger här nedan att vi måste VANDRA i Abrahams spår, och detta är något som vi gör.

Rom. 4:1 Vad kan vi nu säga att vår stamfader Abraham har vunnit genom gärningar? Om Abraham förklarades rättfärdig på grund av gärningar, då har han något att berömma sig av – men inte inför Gud. Ty vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.Den som har gärningar att peka på får sin lön, inte av nåd utan som något han har förtjänatMen den som utan att bygga på gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet. Därför prisar också David den människa salig, som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar: Saliga är de, vilkas överträdelser är förlåtna och vilkas synder är överskylda.Salig är den man som Herren inte tillräknar synd.Gäller denna saligprisning endast de omskurna eller även de oomskurna? Vi säger ju att tron räknades Abraham till rättfärdighet. 10 När blev den tillräknad honom? Sedan han blivit omskuren? Nej, det skedde medan han ännu var oomskuren. 11 Han tog emot omskärelsens tecken som bekräftelse på rättfärdigheten genom tron, och den ägde han redan som oomskuren. Så skulle han vara fader till alla oomskurna som tror, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem. 12 Han skulle även vara fader till omskurna, till sådana som inte endast hör till de omskurna utan också VANDRAR i spåren av den tro som vår fader Abraham hade som oomskuren.13 Det var inte genom lagen som Abraham och hans efterkommande fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro14 Om de som håller sig till lagen blir arvingar, då är tron utan innehåll och löftet satt ur kraft. 15 Lagen åstadkommer ju vrede. Men där ingen lag finns, där finns inte heller någon överträdelse. 16 Därför heter det ”av tro”, för att det skulle vara av nåd och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro, han som är allas vår fader. —19 Han sviktade inte i tron då han tänkte på att hans egen kropp saknade livskraft – han var då omkring hundra år – och att Saras moderliv var dött. 20 Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran. 21 Han var övertygad om att vad Gud hade lovat, det var han också mäktig att hålla.22 Därför ”räknades det honom till rättfärdighet.23 Men dessa ord ”det räknades honom till rättfärdighet” skrevs inte bara för hans skull 24 utan även med tanke på oss. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår Herre, 25 han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.

Tror vi på Gud och älskar honom så lyder vi honom, och det visade Abraham med sitt liv. Summerat så blev inte Abraham frälst pga att vara jude eller för att ha lytt en lång rad med ceremoniella bud, utan han blev frälst av TRO som han visade i LYDNAD. Paulus ger exempel på att Abraham visade sin tro i LYDNAD, och det är därför han var rättfärdig:

Hebr. 11:I tron LYDDE Abraham, när han blev kallad att dra ut till det land som han skulle få i arv, och han begav sig i väg utan att veta vart han skulle komma.9 I tron LEVDE han som främling i det utlovade landet. Han bodde i tält tillsammans med Isak och Jakob, som var medarvingar till samma löfte.—17 I tron BAR Abraham fram Isak som offer, när han blev satt på prov. Ja, sin ende son bar han fram som offer, fastän han hade fått löftena.

Paulus försäkrar oss mycket tydligt att synd separerar oss från Gud, och han talar givetvis inte emot sig själv i Romarbrevet.

1 Korinthierbrevet 6:9 Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant

Gal. 5:19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror,21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

Jakob i Jakobsbrevet – utan gärningar är vi inte frälstajames

Sedan till Jakob som inte skriver sitt brev med fokus på judarna som Paulus gjorde, och alltså inte har samma mål med sitt brev som Paulus. Jakob är mycket tydlig med att Abraham var rättfärdig genom gärningar och INTE av tro allena. Han ger i  samma kapitel 2 exempel på diverse gärningar som vi förväntas göra för att vara frälsta, så det han skriver går inte att misstolka. Tro utan gärningar är död, så utan gärningar kan vi inte vara frälsta.

Jak. 2:21 Blev inte vår fader Abraham erkänd som RÄTTFÄRDIG GENOM GÄRNINGAR, när han bar fram sin son Isak på altaret? 22 Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. 23 Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet, och han kallades Guds vän. (SFB)

Jak. 2:21 Blev icke Abraham, vår fader, rättfärdig av gärningar, när han frambar sin son Isak på altaret?22 Du ser alltså att tron samverkade med hans gärningar, och av gärningarna blev tron fullkomnad,23 och så fullbordades det skriftens ord som säger: »Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet»; och han blev kallad »Guds vän». (1917)

Och ännu ett exempel på att det är vad vi GÖR – självfallet ihop med tron – som gör oss rättfärdiga:

Jak. 2:25 Blev inte skökan Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar, när hon tog emot sändebuden och förde ut dem en annan väg? 26 Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

Vem är Abrahams barn?

Även Johannes förklarar att man inte är Abrahams barn för att vi är födda som judar och/eller för att vi har lagen, utan Abrahams barn är de som förblir i Jesus och som inte lyder synd (eftersom vi då blir syndens slavar). Johannes säger att om vi verkligen är Abrahams barn så GÖR vi gärningar såsom Abraham gjorde. Abraham var ju rättfärdig för att han var en riktig Gudsman som levde i lydnad av Gud och därmed räknades som rättfärdig.

Joh. 8:31 Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, 32 och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” 33 De svarade honom: ”Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi skall bli fria?”34 Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav35 Slaven bor inte kvar i huset för alltid, men sonen stannar där för alltid. 36 Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria. 37 Jag vet att ni är Abrahams barn, men ni vill döda mig därför att ni inte förstår mitt ord. 38 Jag talar vad jag har sett hos min Fader. Ni gör vad ni har hört av er fader.”39 De svarade honom: ”Vår fader är Abraham.” Jesus sade: ”OM NI VORE ABRAHAMS BARN, SKULLE NI GÖRA ABRAHAMS GÄRNINGAR40 Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen, som jag har hört av Gud. Så handlade inte Abraham

Läs mer om synd/lag/nåd bland mina övriga artiklar, t ex denna.

14 thoughts on “Var Abraham rättfärdig av tro, eller av GÄRNINGAR som Jakobsbrevet säger? Jak. 2:21

  1. Hej Annika!

    Tro utan gärningar är död, men gärningar utan tro är lika döda, så vad är de rätta gärningarna?

    Bb

    Gilla

    • Paulus undervisar om tron, som enda vägen till Frälsning, Medan Jakob talar om något helt annat; nämligen att den rätta tron åtföljs av gärningar (goda). / Bengt R. Albertson

      Gilla

      • Hej Bengt!
        Ja det är förnuftigt att vi får hålla koll på vilket ämne de talar om, för det är exempelvis vanligt att man missförstår Paulus när han talar om laggärningar – med avseende på de 613 judiska lagarna (och inte Guds bud som gäller idag). Om den rätta tron åtföljs av goda gärningar så stämmer det som Paulus och Jakob säger. Att både tro och gärningar behövs.
        MVH

        Gilla

  2. Annika!

    Undvika synd och göra gott, hm, vad är gott? Kan gott vara ont, ja om det som vi anser är gott inte är fött av Gud, dvs Guds vilja just då.

    När det sen gäller tro utan gärningar.

    Rövaren på korset behövde endast tro, eller som han gjorde, sinnesändring och trodde på Jesus.

    Rom säger att genom hjärtats tro blir man rättfärdig och genom munnens bekännelse blir man frälst.
    Bibeln talar också om förutberedda gärning som vi skall vandra i, det är något som Gud för oss in i, inte något vi hittar på själva.

    Angående Abrahams rättfärdighet så står det: 1Mo 15:6 Och han trodde på HERREN; och han räknade honom det till rättfärdighet.

    – Det var alltså tron på HERREN och på det löfte han givit som räknades till hans rättfärdighet.

    Om det är goda gärningar som skall till för att en människa skall bli rättfärdig, då är själva tron onödig, det är ju bara att satsa på att göra så mycket goda gärningar man hinner. Problemet är, att en sådan människa blir uppblåst och stolt, hon har ju verkligen något att visa upp och berömma sig av.
    Sann tro, dvs den som kommer utifrån att man hört Gud tala, som man sedemera agerar på, där finns inget eget beröm och inget att visa upp.
    Exemplet med löftet till Abraham visar det, att sen Abraham fick göra ett tillitsprov är en helt annan sak.

    Bb

    Gilla

    • Hej Björn

      <<Rövaren på korset behövde endast tro, eller som han gjorde, sinnesändring och trodde på Jesus.

      Nej, rövaren på korset bekände sina synder, omvände sig och vittnade för den andra rövaren.

      <<Rom säger att genom hjärtats tro blir man rättfärdig och genom munnens bekännelse blir man frälst.

      Fast om man tolkar det fel skulle de också passa in på demoner som ju absolut tror på Jesus som Messias och Guds son, och dessutom bekänner detta högt.

      <<Bibeln talar också om förutberedda gärning som vi skall vandra i, det är något som Gud för oss in i, inte något vi hittar på själva.

      Fast vi måste välja/inte välja att vandra i dem. Vi måste också vara intresserade, och inte sitta hemma och zappa runt bland tv-kanaler medan vi väntar på att Gud eventuellt ska hälsa på.

      <<Angående Abrahams rättfärdighet så står det: 1Mo 15:6 Och han trodde på HERREN; och han räknade honom det till rättfärdighet.

      Läste du min bloggartikel?

      <<Det var alltså tron på HERREN och på det löfte han givit som räknades till hans rättfärdighet.

      Det verkar inte som du läste den…

      <<Om det är goda gärningar som skall till för att en människa skall bli rättfärdig, då är själva tron onödig, det är ju bara att satsa på att göra så mycket goda gärningar man hinner.

      Nej, för gärningar utan tro är ju också död. Jesus säger att grenar kan huggas av vinträdet pga brist på frukt, och Jakob säger att vi är rättfärdiga genom gärningar och inte bara genom tro. Jag skrev det i min artikel…

      <<Problemet är, att en sådan människa blir uppblåst och stolt, hon har ju verkligen något att visa upp och berömma sig av.

      Oj, då. Då måste vi genast sluta att göra goda gärningar, för det leder ju till synd. Är det vad du säger?

      GVD

      Gilla

  3. Annika!

    Jo jag har läst och Problemet med din undervisning med många av dina artiklar, är att den ofta är gärningsbaserad. Med detta menar jag att de som annamar det du skriver lätt hamnar i ett gärnignsdriv som innebär egna gärningar.

    För att få en sund undervisning bör du gå lite djupare för konsekvensen av detta du för fram blir inte bra.
    Jag menar att ex, om jag skulle anta din undervisning och inrikta mig på att göra rätta och goda gärningar, som då är baserade på fruktan att inte bli/vara frälst/rättfärdig.
    Det första, vems är drivkraften och vad är drivkraften?
    Jo, drivkraften är min egen och drivkraften är egoism och själviskhet. Varför blir det så, jo för att jag i så fall gör dessa gärningar för min egen skull, inte för Guds, eller människor skull. Jag gör det ju för att rädda mitt skinn!

    Källan måste vara Gud själv och då bör du förklara vad tro är. Tro är inget vi kan ta oss själv och sen köra racet på. Nej sann tro är att ha blivit övertygad av källan, som är Gud. Abraham förstod och var övertygad om att det var Gud som talat, och han agerade i tro/lydnad på Gud talade ord.

    Den frälsande tron är anorlunda, där räcker det med att vara evangelium lydig och tro på Jesus. När vi väl är frälsta börja Gud fostra oss och föra oss in i den sk trons lydnaden.

    Bb

    Gilla

    • Hej Björn!

      <<<Jo jag har läst och Problemet med din undervisning med många av dina artiklar, är att den ofta är gärningsbaserad. Med detta menar jag att de som annamar det du skriver lätt hamnar i ett gärnignsdriv som innebär egna gärningar.

      Det är klart det är egna gärningar. Det är inte Guds gärningar för det är inte hans ansvar.

      Jak. 2:24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro. 25 Blev inte skökan Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar, när hon tog emot sändebuden och förde ut dem en annan väg?

      <<Jag menar att ex, om jag skulle anta din undervisning och inrikta mig på att göra rätta och goda gärningar, som då är baserade på fruktan att inte bli/vara frälst/rättfärdig.

      Filipperbrevet 2:12 Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydiga, så arbeta med FRUKTAN OCH BÄVAN på er frälsning, inte bara som när jag var hos er, utan ännu mycket mer nu när jag inte är hos er.

      <<Jo, drivkraften är min egen och drivkraften är egoism och själviskhet. Varför blir det så, jo för att jag i så fall gör dessa gärningar för min egen skull, inte för Guds, eller människor skull. Jag gör det ju för att rädda mitt skinn!

      Ska vi då upphöra att utföra gärningar (och visa kärlek till vår nästa) eftersom de kan ses som själviska handlingar? Borde då inte vi läsa varningar i Bibeln om att inte utföra goda gärningar eftersom de ses som negativa?

      <<Nej sann tro är att ha blivit övertygad av källan, som är Gud. Abraham förstod och var övertygad om att det var Gud som talat, och han agerade i tro/lydnad på Gud talade ord.

      Ja, jag gav exempel i min artikel om hur Abraham lydde i tro, och att han blev rättfärdig av gärningar och inte bara genom tro.

      <<Den frälsande tron är anorlunda, där räcker det med att vara evangelium lydig och tro på Jesus.

      Amen, vara evangelium LYDIG 🙂 Följa den helige Ande bort från synd…

      GVD!

      Gilla

  4. Annika!

    Du skriver: Det är klart det är egna gärningar. Det är inte Guds gärningar för det är inte hans ansvar.

    – Hebre säger så här: Heb 4:10 Ty den som har kommit in i hans vila, han har funnit vila från sina verk, likasom Gud från sina.
    Heb 4:11 Så låtom oss nu med all flit sträva efter att få komma in i den vilan, för att ingen må, såsom de, falla och bliva ett varnande exempel på ohörsamhet.

    – Jag menar att det finns en skillnad mellan mina egna gärningssträvande till rättfärdighet och de gärningar som är en lydnad till Guds direkta tilltal, dvs maning.

    Egna gärningar, goda eller onda kallar skriften döda gärninga och dem har han renat oss ifrån.

    Heb_9:14 huru mycket mer skall icke Kristi blod – då han nu genom evig ande har framburit sig själv såsom ett felfritt offer åt Gud – rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden!

    – Våret ansvar är att lyda när Gud befaller något, inget annat, att komma in i vilan, vilan från allt vårt eget är det som Gud vill, för vad vinner man på att hålla på med att jaga gärningar för att bli rättfärdig, det är ju Gud som rättfärdiggör, eller?

    Du skriver: Ska vi då upphöra att utföra gärningar (och visa kärlek till vår nästa) eftersom de kan ses som själviska handlingar? Borde då inte vi läsa varningar i Bibeln om att inte utföra goda gärningar eftersom de ses som negativa?

    – Du väljer att vantolka, vi skall göra de gärningar vi blir ledda/manade till, annars kan det bli som för Kung Saul.
    Om du menar att vi skall göra alla goda gärninga som kommer i vår väg, blir vi snart utmattade och utfattiga, det är alltså inte hållbart. Att vandra i lydna för vad Anden manar och leder oss till är den rätta vägen!
    Tänk om du startar en insamlig till ett projekt som du anser vara en god gärning, och så frågar Gud dig, har jag sagt att du skall göra denna insamling?
    Har han inte sagt det, så är din goda gärning ond och synd.

    Bb

    Gilla

    • Hej Björn!

      – Hebre säger så här: Heb 4:10 Ty den som har kommit in i hans vila, han har funnit vila från sina verk, likasom Gud från sina.
      Heb 4:11 Så låtom oss nu med all flit sträva efter att få komma in i den vilan, för att ingen må, såsom de, falla och bliva ett varnande exempel på ohörsamhet.

      Nu kan jag inte riktigt se varför du citerar den här versen om vår strävan att komma in i hans vila? Den vilan har ännu inte kommit. Vi måste fortfarande visa god frukt och arbeta med fruktan på vår frälsning…

      <<Jag menar att det finns en skillnad mellan mina egna gärningssträvande till rättfärdighet och de gärningar som är en lydnad till Guds direkta tilltal, dvs maning.

      Vad är skillnaden? Lydnad som lydnad?

      <<Egna gärningar, goda eller onda kallar skriften döda gärninga och dem har han renat oss ifrån.

      Det är klart att det måste vara VÅRA gärningar. Vems annars kan det vara? Hade det varit upp till Gud så hade han förstått sett till att vi alla är proppfyllda med gärningar. Men det är vi inte alltid och det är pga av oss själva,för det är vi som har ansvaret.

      <<Heb_9:14 huru mycket mer skall icke Kristi blod – då han nu genom evig ande har framburit sig själv såsom ett felfritt offer åt Gud – rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden!

      Ja döda gärningar är inget vidare. En del kanske gör goda saker för att få popularitet eller status, och det är "dött". Men att lyda Jesus är inte dött.

      <<- Våret ansvar är att lyda när Gud befaller något, inget annat

      Han har befallt oss att lyda tio Guds bud.

      <<, att komma in i vilan, vilan från allt vårt eget är det som Gud vill,

      Vilan är i himmelriket.

      <<<för vad vinner man på att hålla på med att jaga gärningar för att bli rättfärdig, det är ju Gud som rättfärdiggör, eller?

      Du frågar mig vad man vinner på att jaga gärningar, såsom att inte stjäla, ljuga, behandla andra med kärlek, när det är Gud som rättfärdiggör…Ja, du protesterar säkert när du läser det, men det är vad du faktiskt säger. Att göra goda gärningar ÄR ju att inte mörda, stjäla, ljuga, begå äktenskapsbrott, etc.

      <<- Du väljer att vantolka, vi skall göra de gärningar vi blir ledda/manade till, annars kan det bli som för Kung Saul.

      Kung Saul gjorde INTE goda gärningar utan precis tvärtom. Han var olydig.

      <<Om du menar att vi skall göra alla goda gärninga som kommer i vår väg, blir vi snart utmattade och utfattiga, det är alltså inte hållbart.

      Det är visst hållbart att alltid lyda tio Guds bud. Eller är det någonsin "ohållbart" att sluta ljuga, stjäla, begå äktenskapsbrott, etc? Kan det bli för jobbigt?

      <<Att vandra i lydna för vad Anden manar och leder oss till är den rätta vägen!

      Med andra ord att göra goda gärningar, för det är vad Anden leder oss till.

      <<Tänk om du startar en insamlig till ett projekt som du anser vara en god gärning, och så frågar Gud dig, har jag sagt att du skall göra denna insamling?

      Att göra en insamling till "den och den" finns inte uttalat i tio Guds bud.

      <<Har han inte sagt det, så är din goda gärning ond och synd.

      Det är en synd om man vet att han sagt åt oss att inte göra det, men vi gör det i alla fall. Men det är förstås sant att vi inte ska vandra på egna vägar och bara anta att Gud är med. Vi bör först söka hans vilja för att se hur vi ska agera.

      GVD!

      Gilla

      • Annika!

        Hur vet du Guds vilja bortsett från stöld, mord, äktenskapsbrott, osv?

        Om ex en vän ber dig om pengar till mat, är det då självklart att ge vännen pengar, eller mat?
        Eller kan Gud i ett sådant fall ha en annan väg för vännen?

        Bb

        Gilla

      • Hej Björn
        Vi kan veta Guds ”grundvilja” genom att läsa de tio buden. De täcker in ganska mycket i våra liv.
        Förutom det kan han förstås ha detaljerade viljor vad gäller oss som varierar från person till person, men aldrig så att de skulle avvika från tio Guds bud.

        GVD!

        Gilla

  5. 1. Hur hanterar man då människor som tror att Paulus säger att vi är rättfärdiga i vår orättfärdighet?

    2. Det finns även människor som tar upp Abrahsms synder, såsom att han ljög för att skona sitt liv, var Abraham rättfärdig trots sin synd?

    Det finns absolut människor som påstår att vår lydnad inte spelar någon roll för vår frälsning, vilket jag tycker är märkligt…
    Och att man kan vara frälst i sin orättfärdighet. Ännu mer förbluffande.

    3. Finns det mindre synder och hade Gud kunnat dra tillbaka kallelsen p.g.a synd som Abraham gjorde?

    4. Varför är Abraham olik kung Saul som fick bli av med Den helige Ande p.g.a olydnad?

    Gilla

    • God morgon Maleboy

      <<1. Hur hanterar man då människor som tror att Paulus säger att vi är rättfärdiga i vår orättfärdighet?

      Det säger han inte. Han säger däremot att Gud kan göra syndiga/orättfärdiga människor rättfärdiga, och hur går det till? Jo, genom att de bekänner sina synder och omvänder sig. Då bir de renade i Jesu blod.

      <<2. Det finns även människor som tar upp Abrahsms synder, såsom att han ljög för att skona sitt liv, var Abraham rättfärdig trots sin synd?

      Jag tog upp denna "lögn" i min artikel. Det verkar onekligen som Sara verkligen var hans syster (eller om hon var brorsbarn och därför kallas "syster"). Abraham valde att endast nämna detta och inte att hon även var hans fru. Det är möjligt att Abraham ändå gjort sig skyldig till synd – om inte i detta fallet så förmodligen när han valde att ge efter för sin frus önskemål och få barn med Hagar. Alla som syndar kan få förlåtelse om de omvänder sig.

      <<Det finns absolut människor som påstår att vår lydnad inte spelar någon roll för vår frälsning, vilket jag tycker är märkligt…
      Och att man kan vara frälst i sin orättfärdighet. Ännu mer förbluffande.

      Yes!

      <<3. Finns det mindre synder och hade Gud kunnat dra tillbaka kallelsen p.g.a synd som Abraham gjorde?

      Om Abraham visade olydnad och framhärdade i sin olydnad så skulle förmodligen inte Gud tycka att Abraham var ett bra val för en framtida välsignelse. Det verkar som hans lydnad (exempelvis i fråga om Isak) avgjorde saken till sin fördel.

      <<4. Varför är Abraham olik kung Saul som fick bli av med Den helige Ande p.g.a olydnad?

      Skillnaden är *Omvändelse*.

      GVD!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s