Etikettarkiv | uppståndelse

Att Fadern är större än Jesus och UPPHÖJER honom motsäger inte TREENIGHETEN

varje knä skall böjasJesus har enligt Bibeln alltid haft en tillvaro med Gud Fader (ofta kort kallad GUD), och Jesus fanns före ALLTING (utan undantag).

Att Fadern åtminstone under en viss tid var större än Jesus, är också vad treenighetstroende tror.

Joh. 17:5 Fader, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till.

Kol. 1:13 Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. 14 I honom är vi friköpta (we have redemption, KJV) och har fått förlåtelse för våra synder. 15 Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd FÖRE allt skapat16 Ty i honom (BY HIM, KJV) skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. ALLT är skapat genom (BY HIM, KJV) honom och till honom.17 Han är till FÖRE ALLTING, och allt består genom honom. 18 Han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. (förstfödd betyder inte först född i en syskonskara, utan ordet har med rang att göra)

Hur rangen inom treenigheten är inte något som Bibeln ger många detaljer om, och det är heller inte något som vi behöver ha kännedom om för vår frälsnings skull. Det är överhuvudtaget svårt att förstå HÄRLIGHETEN hos Gud, hur det är att vara EVIG, hur han kommunicerar med sina änglar, osv, för det är ändå vår skapare vi talar om. På samma sätt måste man inte vara expert på bilmotorer för att kunna köra bil, utan det räcker med vissa baskunskaper och att man känner till trafikreglerna. Rangen inom treenigheten och hur den skiftat behöver vi inte ha kunskap om, men däremot är det viktigt att bekänna att Jesus är JagÄr, a och o, början och slutet, Herrarnas Herre och Mäktig GUD.

Det kan mycket väl vara så att personerna i treenigheten är helt jämbördiga, men vi vet också att rangen kan och har förändrats genom tiderna. Jesus var ju t o m lägre än änglarna när han vandrade som människa på jorden, och det har han inte alltid varit. Är man lägre än änglarna är man också lägre än Gud Fader. Vidare tror jag helt och fullt att Jesus verkligen växte upp som en bebis, och hade förstånd som en vanlig bebis när han var i bebisåldern. Jag tror inte att han hade en fullt utvecklad vuxenhjärna, eller resonerade som en vuxen person som var fånge i en bebiskropp och därmed endast kunde jollra obegripligheter fast han mycket väl kunde ha formulerat vilka avancerade meningar som helst. Om det är sant så borde han inte ha insett vem han egentligen var, och vilket uppdrag han hade, förrän han började växa upp. Det innebär i sin tur att det blir svårt att tro att Jesus som en nyfödd bebis (eller barn) skulle haft en likvärdig rang som Fadern, med full kontroll över hela mänskligheten, där han kan allt, vet allt, har förmåga att klart bedöma allt, osv. Gud Fader har ju aldrig behövt gå igenom ett bebis-stadium. Det vore i så fall en högst ovanlig bebis och diametralt olik alla andra människobebisar. Men Bibeln säger inte att Jesus mänskliga form här på jorden var annorlunda än andra människors, utan han var en människa som oss och gavs inga fördelar. Skillnaden är förstås att Jesus ändå är GUD i köttslig gestalt utan en mänsklig pappa, men förutom det så var han som oss.

Upphöjning och underordning

Det går inte att använda Jesus rang, upphöjning och underordning för att motbevisa treenigheten. Även en Chef/VD kan ändra sin rang ganska snabbt, genom att gå hem från jobbet och träffa släktingar och vänner som han INTE har minsta ”makt” över, och även när han lite senare har sammanträde i sin bostadsförening där han ”bara” är sekreterare och en annan person är Ordförande. Chefen kanske var Ordförande tidigare, men av fri vilja så klev han ner från den positionen för att låta någon annan ta över. Dessutom kan det t o m vara så att en av hans anställda har just positionen som Ordförande i föreningen, vilket betyder att den personen är underordnad sin chef på arbetstid, men när det är dags för föreningssammanträden så gäller det omvända, eftersom hans chef då är den som är underordnad honom. Chefen kan när som helst under sin fritid träffa på kollegor/anställda som visserligen är underställda honom på jobbet, men som är helt jämställda med honom utanför arbetstiden. Vidare kan ju en chef/VD välja att sluta sin tjänst och ta ett helt nytt chefsjobb någon annanstans, vilket innebär att han lämnar den tidigare chefsstolen till någon annan. (Det finns även en möjlighet att han i framtiden återgår till det första chefsjobbet.) På liknande sätt kan Jesus med fri vilja välja att kliva ut från den härlighet som han delade med Fadern från början, och i stället anta en tjänares position UNDER änglarna – trots att han hade en helt annan tillvaro tidigare.

Att Jesus och Gud Fader är olika personer (i samma Gudom) kan man också se eftersom Jesus kan välja att LYDA (vilket han också valde att göra), och att SKÄLET att Gud (Gud Fader) upphöjt honom är just för att Jesus valt att GE sitt eget liv och för att ha varit lydig ända till döden. Om Gud endast skulle ha innehållet en enda person (en del menar exempelvis att Jesus endast är en uttrycksform av Fadern och att det hela tiden rör sig om en och samma Gud och person), så låter det som den här Guden kan välja att lyda sig själv, och upphöja sig själv pga denna lydnad, samt t o m diskutera med sig själv i hopp om att slippa ett visst moment.

Joh. 10:17 Fadern älskar mig därför att JAG ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. 18 Ingen tar det ifrån mig, utan JAG ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader.”

Fil. 2:6 Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte 7 utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa8 ödmjukade sig och blev lydig ända till döde– döden på korset. Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, 10 för att i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden, 11 och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herren.

Mark. 14:32 De kom därefter till ett ställe som heter Getsemane. Jesus sade till sina lärjungar: ”Stanna här, medan jag ber.” 33 Och han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes. Han greps av ängslan och ångest 34 och sade till dem: ”Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka.” 35 Han gick lite längre fram och föll ner på jorden och bad att han om möjligt skulle bli förskonad från denna stund. 36 Han sade: ”Abba,Fader! Allt är möjligt för dig. Tag denna kalk ifrån mig. Men inte som JAG vill utan som DU vill.

Det grekiska ordet hypotasso (Strong’s 5293) kan översättas med att lägga under sig, att underordna sig, att lyda, etc.

När vi kan läsa att Jesus ska underordna sig sin Fader i exempelvis 1 Kor. 15:28, så är det detta ord som ligger som grund, och det gäller även nedan stycke där vi kan läsa att Jesus alltid var LYDIG sina föräldrar, där exakt samma grekiska ord används. Han underordnade sig alltså sina föräldrar, och det gjorde han av fri vilja. Det betyder inte att Josef och Maria hade en högre makt än Guds son, eller att de hade högre makt än änglarna (som ju var högre än Jesus i form av människa), utan det handlar om att Jesus valde att underordna sig sina föräldrar i en begränsad situation – nämligen inom den familjekonstellationen som han befann sig i. Om nu hans föräldrar skulle mana honom att tillbe falska gudar så skulle Jesus ha sett sig tvingad att lyda Gud mer än människor, och vägrat att lyda dem. Men nu var Josef och Maria tack och lov gudfruktiga människor, och tvingade inte Jesus till synd. Även om vi kan läsa att Jesus underordnade sig sina föräldrar, så underordnade han sig Gud Fader ännu mer. Ef. 5:21 uppmanar oss att underordna oss varandra vilket vore en ödmjuk inställning från vår sida, och en sådan ödmjuk inställning hade Jesus när han underordnade sig sin Fader och alltid gjorde sin Faders vilja. Fruar uppmanas att underordna sig sina män (vilket fungerar bra så länge som männen underordnar sig Jesus Kristus), men de måste underordna sig Gud ännu mer, slavar underordnar sig sina herrar, och yngre uppmanas att underordna sig äldre. T o m Jesus själv tjänade sina lärljungar genom att tvätta deras fötter, men det betyder inte att de därför har en högre position än honom.

Luk. 2: 49 Då sade han till dem: ”Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste ägna mig åt det som tillhör min Fader?” —51 Sedan följde han med dem ner till Nasaret, och han var alltid LYDIG mot dem. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta. 52 Och Jesus växte till i vishet, i ålder och välbehag inför Gud och människor.

1 Pet. 5:5 Likaså ni yngre, underordna er de äldre. Och ni alla, klä er i ödmjukhet mot varandra. Ty Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd.6 Ödmjuka er alltså under Guds mäktiga hand, så skall han upphöja er när hans tid är inne.

Joh. 13:13 Ni kallar mig Mästare och Herre och det med rätta, ty det är jag. 14 Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. 15 Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort mot er.16 Amen, amen säger jag er: Tjänaren är inte förmer än sin herre, och budbäraren är inte förmer än den som har sänt honom. 17 När ni vet detta, saliga är ni om ni också gör det

Efter sin lydnad ända till döds, så blev Jesus förhärligad och sitter på den högra sidan av Gud Fader på tronen. Både Jesus och hans Fader hade kapacitet att befinna sig på olika platser när Jesus levde som människa, och detta gäller även efter Jesus återuppståndelse och förhärligande. Det är alltså inga problem för Jesus att kunna sitta på den högra sidan om Gud Fader på tronen (att sitta på tronen är också en symbolisk bild av hans makt) samtidigt som han själv är Gud, eftersom en Gud har möjlighet att vara på flera platser samtidigt. Jesus kan vara mitt ibland en grupp bedjande kristna, och behöver inte schemalägga sina visiter för att inte riskera dubbelbokningar.

Matt. 18:20 Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.

Bibelverser om Jesus underordnande och upphöjelsethe first and the last

David profeterar i nedan verser, och talar om sig själv som den upphöjde och smorde, vilket också Jesus är. Det finns många profetiska likheter mellan Kung David och Jesus.

2 Sam. 23:1 Dessa är Davids sista ord. Så säger David, Isais son, så säger den man som blev högt upphöjd, Jakobs Guds smorde, Israels ljuvlige sångare:2 Herrens Ande har talat genom mig, hans ord är på min tunga.3 Israels Gud har talat, Israels klippa har sagt till mig:”Den som regerar över människor i rättfärdighet, den som regerar i Guds fruktan,4 han är lik morgonens ljus när solen går upp, en morgon utan moln, då jorden grönskar genom solsken efter regn.”5 Är det inte så med mitt hus inför Gud? Han har slutit med mig ett evigt förbund, i allt ordnat och tryggat. Ja, all min frälsning och allt jag begär låter han växa upp.

Ps. 18:47 Herren lever! Välsignad vare min klippa, upphöjd vare min frälsnings Gud!

Herren ENSAM skall vara upphöjd på den dagen, i den yttersta tiden. Om Herren allena är den som kommer att vara upphöjd så måste väl andra uteslutas? Men om andra ska uteslutas så måste vi väl välja om det är Gud Fader eller om det är Jesus som ENSAM ska vara upphöjd? Ändå vet vi ju att Jesus kommer att vara upphöjd, och Gud Fader är redan upphöjd över alla namn. Alltså är det två som är upphöjda, såvida vi inte accepterar treenigheten förstås:

Jes. 2:2 Det skall ske i den yttersta tiden att det berg där Herrens hus är skall stå fast grundat och vara högst bland bergen, upphöjt över höjderna. Alla hednafolk skall strömma dit.—11 Ty människornas stolta ögon skall förödmjukas, männens högmod skall bli nerböjt, och HERREN ENSAM SKALL VARA UPPHÖJD PÅ DEN DAGEN.Ty Herren Sebaots dag skall komma mot allt stolt och högmodigt, mot allt som är upphöjt, och det skall bli förödmjukat—17 Människornas stolthet skall slås ner och männens högmod förödmjukas. Herren ensam skall vara upphöjd på den dagen,18 och avgudarna skall fullständigt försvinna.19 Man skall fly in i klippgrottor och jordhålor av fruktan för Herren och hans höga majestät, när han reser sig för att förskräcka jorden.20 På den dagen skall människorna kasta bort till mullvadar och fladdermöss de avgudar av silver och de avgudar av guld som de har gjort åt sig för att tillbe.21 De skall fly in i klippskrevor och in i bergsklyftor av fruktan för Herren och hans höga majestät, när han reser sig för att förskräcka jorden.

Här nedan ser vi att Herren Sebaot (som är Jahve) blir upphöjd genom sin dom:

Jes. 5:14 Därför ökar dödsriket sitt begär, och spärrar upp sitt gap utan gräns. Stadens främsta måste fara dit ner tillsammans med de larmande och bullrande skaror som jublar därinne.15 Människorna skall bli nerböjda, var och en förödmjukad. Ja, de stoltas ögon skall förödmjukas. 16 Men Herren Sebaot (Jahve) blir upphöjd genom sin dom, Gud (El) , den Helige, bevisar sig helig genom rättfärdighet.

Att Fadern är den som lägger allt i sonens hand behöver inte motsäga treenigheten. Om människan Jesus har sitt ursprung som säd i Gudomen, så är han en del av Gud som sedan placerades i Maria där han började växa och få kött. Man kan då säga att han blev utsänd av Gud (eller Gud Fader) och det motsäger inte att Jesus inte själv kunde vara en del av denne treeniga Gud. Vi läste ju ovan att Jesus gav sitt eget liv, så innan han valde att reduceras till säd, bebis, barn, etc, så var han med på beslutet att ta steget att bli människa trots att det skulle innebära en underställd position. Den som tror på SONEN har evigt liv. Den som inte lyder SONEN skall inte se livet. Den som tror på HONOM blir inte dömd – eftersom han inte tror på Guds sons namn. Om någon vill tjäna MIG, säger Jesus, så ska han följa MIG. Om det nu är GUD som är den enda som vi ska tillbe och ära, och om sonen inte är Gud, så är det konstigt att fokuset så ofta ställs på sonen och inte Gud Fader allena. Är det för att lura människor att tro att Jesus är Gud? Borde inte Jesus göra reklam för att i stället tjäna GUD?:

 

Joh. 3:31 Den som kommer ovanifrån är över alla. Den som kommer från jorden är av jorden, och av jorden talar han. Den som kommer från himlen är över alla. 32 Vad han har sett och hört vittnar han om, och hans vittnesbörd tar ingen emot. 33 Den som har tagit emot hans vittnesbörd har bekräftat att Gud är sann.34 Den som Gud har sänt talar Guds ord. Gud ger honom sin Ande utan att mäta. 35 Fadern älskar Sonen, och allt har han lagt i hans hand. 36 Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.

Joh. 3:13 Ingen har stigit upp till himlen utom han som kom ner från himlen, Människosonen som är i himlen.14 Och liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd,15 för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv.— 18 Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.

Matt. 4:10 Då sade Jesus till honom: ”Gå bort, Satan! Ty det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och ENDAST honom skall du TJÄNA.” 11 Då lämnade djävulen honom, och se, änglar trädde fram och .

Joh. 12:23 Jesus svarade: ”Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas. — 26  och där jag är kommer också min tjänare att vara. .27 Nu är min själ i djup ångest. Vad skall jag säga? Fader, fräls mig från denna stund? Nej, just därför har jag kommit till denna stund. 28 Fader, förhärliga ditt namn.” Då kom en röst från himlen: ”Jag har förhärligat det och skall förhärliga det på nytt.” —32 Och när jag har blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig.” 33 Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö.34 Då sade folket till honom: ”Vi har hört i lagen att Messias skall stanna kvar för alltid. Hur kan då du säga att Människosonen måste bli upphöjd? Vad är det för en Människoson?” 35 Jesus sade till dem: ”Ännu en kort tid är ljuset ibland er. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. 36 Tro på ljuset, medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn.” När Jesus hade sagt detta drog han sig tillbaka och dolde sig för dem.

Ibland kan vi bara läsa ”Gud” i Bibeln, och det kan innebära hela treenighetsGuden eller bara en av personerna i Gudomen – ofta Fadern. Därför underlättar det ibland att prova med att tolka ”Gud” som just ”Gud Fadern”, eftersom det kan ha den betydelsen. Framför allt underlättar det för dem som blir brydda över hur Jesus kan be till Gud om han själv är Gud, men om man förstår att det är Gud Fader som han kommunicerar med så löser sig knuten:

2 Petr. 1: 17 Ty han blev av Gud, Fadern, ärad och förhärligad, när en röst kom till honom från den upphöjda Härligheten: ”Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje.”

Om Jesus en gång blev ”nedsänkt” så måste han även bli upphöjd, och han har även nu en upphöjd position ”tills jag har lagt dina fiender som en fotpall under dina fötter”. Just den slutpunkten har ännu inte inträffat, även om vi vet att resultatet kommer att bli så. När vi kommit fram till den slutpunkten (när det är dags för det nya Jerusalem), så kommer vi in i en ny fas vad gäller Jesus position. Då kommer Jesus att återlämna riket till Gud Fader. Jesus måste regera tills allt är lagt under hans fötter, så det är alltså inte Gud Fader ensam som regerar eftersom det står att sonen gör det. Självfallet är Jesus aldrig vid någon punkt ÖVER Gud Fader i position, och därför står det också ”Men när det heter att allt är lagt under honom, så är det uppenbart att den är undantagen som har lagt allt under Kristus”. Gud Fader har alltså inte vid något tillfälle under sonen. Till slut kommer Jesus av fri vilja att underordna sig den som lagt allt under honom (vilket betyder att han hade en annan position innan detta tillfälle), och sedan blir Gud allt i alla.

Apg. 2:31 I förväg såg han Kristi uppståndelse och sade: Han skall inte lämnas kvar i graven, och hans kropp skall inte se förgängelsen.32 Det är denne Jesus som Gud har uppväckt, och vi är alla vittnen till det. 33 Sedan han nu genom Guds högra hand har blivit upphöjd och av Fadern tagit emot den utlovade helige Ande, har han utgjutit detta som ni ser och hör. 34 Ty David har inte farit upp till himlen. Men han säger: Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida,35 tills jag har lagt dina fiender som en fotpall under dina fötter.36 Därför skall hela Israels folk veta att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort både till Herre och Messias.”

Hebr. 10:12 Men Jesus har framburit ett enda syndoffer för alla tider, och han har satt sig på Guds högra sida 13 och väntar nu på att hans fiender skall läggas som en fotpall under hans fötter

1 Kor 15:23 Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och sedan, vid hans ankomst, de som tillhör honom. 24 Därefter kommer slutet, då han överlämnar riket åt Gud, Fadern, sedan han gjort slut på varje välde, varje makt och kraft. 25 Ty han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter. 26 Som den siste fienden berövas döden all makt, 27 ty allt har han lagt under hans fötter. Men när det heter att allt är lagt under honom, så är det uppenbart att den är undantagen som har lagt allt under Kristus. 28 Och när allt har blivit lagt under honom (Strong’s 5293) , då skall Sonen själv underordna sig (Strong’s 5293) den som har lagt allt under (Strong’s 5293) honom, för att Gud skall vara allt i alla.

Ef. 1:20 Med denna kraft verkade han i Kristus, när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, 21 över alla furstar och väldigheter, makter och herradömen, ja, över alla namn som kan nämnas inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande. 22 Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han åt församlingen, 23 som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla.

Även om vi kan läsa att Jesus var lägre än änglarna under sin tid på jorden, så blev han sedan större än änglarna när han återuppstått och förhärligats. Det kan ju låta som en motsägelse att Hebr. 2 säger att Jesus var lägre än änglarna som människa, samtidigt som Gud Fader säger i kapitlet innan att Guds änglar skulle tillbe Jesus när han trätt in i världen – men han har förmodligen händelsen i Matt. 4 10-11 i tankarna, när änglar (åtminstone under en tid) tjänade Jesus efter hans tid i öknen. Vidare går det inte att komma runt att Gud Fader kallar sin son för Gud, så det innebär att vi kan göra likadant. Men vi har ju bara en Gud, vilket innebär att Jesus ingår i samma Gudom som Fadern.

Hebr. 1:4 Sonen är så mycket större än änglarna som det namn han har ärvt är förmer än deras. 5 Till vilken av änglarna har Gud någonsin sagt: Du är min Son, jag har i dag fött dig?Eller:Jag skall vara hans Fader, och han skall vara min Son? 6 Och när han låter den Förstfödde träda in i världen, säger han också: Alla Guds änglar skall tillbe honom.7 Om änglarna säger han: Han gör sina änglar till vindar och sina tjänare till eldslågor. 8 Men om Sonen säger han: Gud, din tron står i evigheters evighet,och rättens spira är ditt rikes spira.9 Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet. Därför, Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.10 Och:Du, Herre, har i begynnelsen lagt jordens grund, och himlarna är dina händers verk.11 De skall gå under, men du förblir. De skall alla nötas ut som en klädnad.

Hebr. 2:5 Det är inte under änglar han har lagt den kommande världen som vi talar om. 6 På ett ställe har någon vittnat:Vad är en människa, eftersom du tänker på henne, eller en Människoson, eftersom du tar dig an honom?7 En liten tid gjorde du honom RINGARE än änglarna, och du krönte honom med härlighet och ära.8 Allt har du lagt under hans fötter. När han lade allt under honom, utelämnades inget, allt skulle vara lagt under honom. Ännu ser vi inte allt vara lagt under honom. Men Jesus, som för en liten tid gjordes RINGARE än änglarna, honom ser vi nu krönt med härlighet och ära därför att han led döden. Genom Guds nåd skulle han smaka döden i allas ställe.10 Ty när Gud, för vilken och genom vilken allting är till, skulle föra många söner till härlighet, måste han fullkomna honom genom lidanden, han som för dem till frälsning. 11 Jesus som helgar och de som helgas är alla av en och samma släkt. Därför blygs han inte för att kalla dem bröder

Matt. 4:10 Då sade Jesus till honom: ”Gå bort, Satan! Ty det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna.” 11 Då lämnade djävulen honom, och se, änglar trädde fram och tjänade honom.

Läs gärna om Herrens Ängel här.

Annonser

William Lane Craig, debatter och stöd för Jesu uppståndelse

Jag håller inte med William Lane Craig vad gäller hans syn på skapelseveckan och jordens ålder  eftersom jag är ”ung jord kreationist” (och förmodligen finns det annat jag inte håller med om), men här är en hel del bra material i form av debatter och stöd för Jesus existens och uppståndelse.

Säger Paulus att han inte nått MÅLET att undvika synd i Fil. 3:12?

goalFil. 3:12 Inte som om jag redan har gripit det eller redan har nått det målet, men jag jagar efter att gripa det, eftersom jag själv har blivit gripen av Kristus Jesus.  

Eftersom det finns en del som hävdar att Paulus i ovan text påstår att han inte nått målet vad gäller sin egen personliga rening och syndfrihet, så vill jag gärna påminna om hela sammanhanget. Kontexten gäller UPPSTÅNDELSEN och den nya glorifierade kroppen som ju är slutmålet för Paulus. Paulus talar inte om moralisk perfektion/fullkomlighet här på jorden, utan det fullkomliga tillståndet som han förväntar sig i Guds rike – och som är det målet som han har för ögonen. (Vad gäller Jesus bud till oss att vara fullkomliga kan du läsa mer om här.)

Fil. 3:2 Det är vi som är de omskurna, vi som tjänar genom Guds Ande och berömmer oss av Kristus Jesus och inte förlitar oss på yttre ting, 

De omskurna är de som tjänar Guds Ande (till skillnad mot de som lyder köttet), och om man tjänar Guds Ande så är fokus alltid på Jesus Kristus. Endast de som är omskurna är de som är andligt levande och som en dag ska ärva Guds rike.

6 i fråga om iver en förföljare av församlingen, i fråga om rättfärdighet, den som vinns genom lagen, en oklanderlig man.7 Men allt det som var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull.

Fariséernas problem var rent generellt att de inte var rättfärdiga på insidan utan endast på utsidan, och de var väldigt duktiga på att lyda de ceremoniella buden (som de ibland även gjorde ännu svårare). Alla fariséer kanske inte kan dras under samma kam, men vi vet i alla fall att Paulus räknade sig som en farisé och att han var ivrig att lyda Gud och hans lagar – på det sätt som han uppfattade dem. Även om Paulus var en lärd man och hade högt anseende, så menar han att det inte är värt ett dugg i jämförelse med det som han funnit i stället och som är långt mer dyrbarare – Jesus Kristus. Han säger förstås inte att det numera inte är lika viktigt att lyda Gud sedan han funnit Jesus, för Jesus frälste oss inte i våra synder utan från våra synder.

8 Ja, jag räknar allt som förlust, därför att jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som avskräde för att jag skall vinna Kristus 9 och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron. 

Paulus strävan handlar om att vinna segern som är i Jesus Kristus, och för att bli funnen i honom. Då handlar det inte längre om att följa Mose lag och de 613 buden, utan det handlar om att få det eviga livet som är av tro (som visar sig i lydnad till Gud från hjärtat) och inte för att man är född jude och därför fysiskt omskuren. Det är ju de som tjänar genom Guds Ande som är omskurna säger Paulus i Fil. 2:3. Rättfärdigheten i det nya testamentet kan erhållas genom att tro på Jesus, omvända sig, bli renad från sina synder och sedan fortsätta vandra heligt. Den varianten är inte av lagen, med alla dess ceremoniella bud, utan genom omvändelse och tro. (De ceremoniella buden gäller inte längre.) Paulus gör skillnad på laggärningar (hela Mose lag) och lydnad av Gud.

10 Då känner jag Kristus och kraften från hans uppståndelse och delar hans lidanden genom att bli lik honom i en död med honom, 11 i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda. 12 Inte som om jag redan har gripit det eller redan har nått det målet, men jag jagar efter att gripa det, eftersom jag själv har blivit gripen av Kristus Jesus. 13 Bröder, jag menar inte att jag redan har gripit det, men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför 14 och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus.15 Det är så vi bör tänka, ALLA VI FULLKOMLIGA. Tänker ni fel i något avseende, skall Gud uppenbara också det för er. 16 Dock, låt oss hålla fast vid det som vi har nått fram till.  

Här ovan är det direkta sammanhanget till vår vers. Det handlar om uppståndelsen från de döda, som är det hopp som Paulus talar om. Dit har han ju inte nått fram än – när han skriver detta. Paulus jagar mot målet för att vinna segerpriset, men han kallar sig ändå ”fullkomlig” ihop med andra människor. Han är inte fullkomlig rent fysiskt, men moraliskt och andligt så kan han vara fullkomlig. Han ber oss också att hålla fast vid det som vi kommit fram till.

17 Bröder, ta mig till föredöme och se på dem som lever efter den förebild ni har i oss. 18 Vad jag ofta har sagt till er, det säger jag nu under tårar: många lever som fiender till Kristi kors. 19 De får sitt slut i fördärvet. De har buken till sin gud och sätter sin ära i det som är deras skam, dessa som bara tänker på det jordiska. 

Paulus – som också kallade sig helig, rättfärdig, oklanderlig och som haft ”ett fullständigt rent samvete ända till idag” – menade att de övriga skulle ta honom till föredöme. Om han blandade rättfärdighet med orättfärdighet så vore han inget bra föredöme, utan han vore en stor hycklare eftersom han så ofta varnade sina lyssnare för att sluta synda eftersom synd leder till (andlig) död, samt att vi inte kan tjäna två herrar. Ändå så skulle han alltså själv leva efter köttet?

20 Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare. 21 Han skall förvandla vår bräckliga kropp, så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet. Ty han har makt att lägga allt under sig.

Här summerar Paulus återigen situationen med att komma till poängen att det som är hans mål (allas mål) är en förvandlad kropp i himlen. En glorifierad kropp som den kropp Jesus haft allt sedan sin egen uppståndelse. Han säger inte att det är först med en glorifierad kropp som han kan börja tänka på att avhålla sig från synd. Inte ens Jesus var fullkomlig/färdig vad gäller sin kropp, förrän han uppstod.

Lukas. 13:32 Då svarade han dem: »Gån och sägen den räven, att jag i dag och i morgon driver ut onda andar och botar sjuka, och att jag först på tredje dagen är färdig.

Paulus om sig själv (läs mer här):

1 Thess 2:10. Ni är vittnen, och även Gud, hur HELIGT, hur RÄTTFÄRDIGT och OSTRAFFLIGT vi uppträdde bland er som tror. —12. och vittnade att ni skulle VANDRA VÄRDIGT Gud, som har kallat er till sitt rike och sin härlighet.

Apg 23:1 Paulus såg på Stora rådet och sade: ”Bröder, jag har levt inför Gud med ett FULLKOMLIGT RENT  SAMVETE ända till i dag”

Rom. 6:- Ty liksom ni förr ställde era lemmar i orenhetens och laglöshetens slavtjänst, till ett laglöst liv, så skall ni nu ställa era lemmar i rättfärdighetens slavtjänst, till helgelse.

1 Kor. 9:24 Vet ni inte att av alla löparna som springer på en tävlingsbana är det bara en som får priset? Spring så att ni vinner det. 25 Men alla som tävlar underkastar sig i allt hård träning – de för att vinna en segerkrans som vissnar, vi för att vinna en som aldrig vissnar. 26 Jag löper alltså inte utan att ha målet i sikte. Jag boxas inte likt en som slår i tomma luften. 27 I stället slår jag min kropp och tvingar den till lydnad, för att jag inte själv på något sätt skall komma till korta vid provet, när jag predikar för andra.

Vad är skillnaden mellan Johannes Döparens dop och Jesus dop?

Ordet Döpa och Dop kommer från det grekiska ordet baptizó (Strongs 907) som förutom Döpa kan betyda doppa eller nedsänka. Det kan också betyda en ceremoniell rening genom att begravas just i vatten, och Bibeln drar en liknelse med en kroppslig begravning av en död person i jorden. Det betyder att några droppar på huvudet inte passar in på den beskrivningen, för inte begraver vi väl en död person genom att lägga honom på marken och sprida ut en näve jord över honom? Det blir han inte begravd utav, och på liknande sätt blir vi  heller inte döpta genom att få en näve vatten utstänkt på pannan. Det är HELA kroppen som är tänkt att vara under vatten vid ett dop. Dopet är en bild av död, begravning och återuppståndelse.

Rom. 6:Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet.Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans. Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. Ty den som är död är friad från synd.Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också skall leva med honom. Vi vet att Kristus aldrig mer dör, sedan han blivit uppväckt från de döda. Döden har inte längre någon makt över honom.

Både Johannes Döparens Dop och Jesus Dop är förknippade med sann OMVÄNDELSE och syndernas förlåtelse. Man döper sig helt enkelt som ett yttre tecken på att man bekänt sina synder, omvänt sig, lämnat den ”gamla mannen” bakom sig samtidigt som man visar att man bestämt sig för att vandra i ljuset ihop med Jesus resten av livet. De människor som Johannes döpte hade förstås inte fått lära känna Johannes kusin Jesus riktigt ännu, men i kombination med dopet så uppmanade Johannes människor att följa den som kommer efter honom – JESUS. Johannes och Jesus dop har samma innebörd, fast från olika vinklar. Johannes Döparen förberedde för Jesus ankomst.

Barndop?

Något som man noterar rätt snart när man läser igenom Bibeln är att det inte finns några exempel där bebisar eller barn döper sig. Om det är tänkt att vi ska döpa barn så borde det väl finnas några tydliga exempel på just barndop? Men i samtliga fall som vi kan läsa om dop så handlar det vuxna som har insikt om att de har gjort sig skyldiga till synd och därför måste omvända sig och döpa sig. Det närmaste man kan komma gällande bebisar/barn som döper sig är Apg. 16:15, Apg 18:8 och 1 Kor. 1:16 där vi kan läsa att hela hushåll lät döpa sig, men det står fortfarande inte att små BARN fanns i dessa hushåll och döptes. Dessa avsnitt skulle kunna handla om hushåll utan små barn, eller det skulle kunna handla om hushåll där alla som hade förmåga att välja omvändelse och dop också döptes. Så om små barn verkligen fanns med i dessa hushåll så finns det åtminstone inte noterat, och är därför inga lyckade  bevis för barndop.

Eftersom bebisar helt enkelt inte KAN göra en personlig omvändelse eller bestämma sig för att följa Jesus så vore ett barndop överflödigt. Att som förälder döpa sitt barn resulterar inte i någonting annat än att barnet blir blött, och ofta handlar en sådan tradition ofta om att döpa barnet till ett NAMN, som inte heller har något stöd i Bibeln. Om man som förälder ändå vill utföra en sådan tradition eller andra traditioner är förstås upp till föräldern själv. Bibeln säger inte uttryckligen att det är fel, eller en synd att döpa en bebis, men det finns en del avigsidor. Det finns kristna i vissa kyrkoförgreningar såsom den katolska och/eller den ortodoxa kyrkan, som förlitar sig helt på det barndop de en gång gjorde och är övertygade om att de döpt sig helt enligt Jesus befallning och alltså inte behöver döpa sig igen som vuxna. Det innebär att barndopet faktiskt är i vägen för det sanna dopet vi kan läsa om i Bibeln, som ju handlar om omvändelse och ett beslut att följa Jesus.  Att någon annan döper en person innan den personen har en kapacitet att vare sig synda eller omvända sig är förstås inte samma sak, och inte vad Jesus förespråkade. Tyvärr finns det kristna som t o m hänvisar till sitt barndop som stöd för att de är ”kristna” med en garanterad plats i Guds rikeoch en del menar att om de har kristna föräldrar (vilket skulle innebära att de är ”födda” kristna) OCH döpt sig som barn så är deras framtid i himlen inristad i sten – speciellt om vi också lägger till regelbundna kyrkobesök och bikt. Ett barndop kan undermedvetet få människor som inte läser sin Bibel så ofta (utan förlitar sig på att en präst läser från Bibeln i kyrkan) att tro på Dopet som någon sorts Abra Kadabra trollformel som ger dem en gudomlig brandförsäkring.

I frikyrkan är det vanligt att i stället för ett barndop utföra en högtidlig och officiell ”välsignelse” av nyfödda barn. En sådan tradition finns inte heller beskriven i Bibeln, men vi kan förstås läsa att Jesus välsignade barn och det är aldrig fel att välsigna och be för varandra. Fördelen med en sådan tradition i stället för barndop är att barnet inte behöva döpa om sig när det blir äldre utan det döper sig helt enkelt endast EN gång i sitt liv – när det blivit gammalt nog för att ta ett eget beslut.

Johannes Dop

Johannes Döparen är den som inledde seden att döpa sig. Vi kan läsa om hans liv här:

Markus 1:4 Johannes Döparen trädde fram i öknen och förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse.

Matt. .3:1Vid den tiden trädde Johannes Döparen fram och predikade i Judeens ökenoch sade: ”Omvänd er, ty himmelriket är nära.”

Lukas 3:Han sade nu till folkskarorna som kom ut för att döpas av honom: ”Ni huggormsyngel! Vem har intalat er att försöka fly undan den kommande vredesdomen? Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och tänk inte: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham av dessa stenar. Redan är yxan satt till roten på träden. Så blir varje träd som inte bär god frukt nerhugget och kastat i elden.10 Folket frågade honom: ”Vad skall vi då göra?” 11 Han svarade dem: ”Den som har två livklädnader skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har mat skall göra på samma sätt.” 12 Det kom också publikaner för att bli döpta, och de frågade honom: ”Mästare, vad skall vi GÖRA?” 13 Han svarade dem: ”Kräv inte mer än vad som är fastställt.” 14 Även soldater frågade honom: ”Och vi, vad skall vi GÖRA?” Han svarade dem: ”Våldför er inte på någon och pressa inte ut pengar från någon, utan nöj er med er lön!”

Johannes dop var alltså en omvändelsens dop till syndernas förlåtelse, och detta gäller framför allt judarna så att de skulle kunna ändra sitt sinnelag, omvända sig och vara mentalt förberedda på den Messias som snart skulle komma. Genom att försänkas i vatten av Johannes Döparen skulle de kunna markera att de godkänner honom som den som profeterna talade om, och att de ”begraver” sin tidigare syndfulla attityd och livsstil för att bli renade. Notera att människorna frågade honom vad de måste GÖRA för att bli döpta av honom och för att bära en sådan frukt som Johannes talade om. Johannes svarade då inte ”Ni kan inte göra någonting alls eftersom frälsningen är av Gud allena och ni kan därför inte tillföra någonting till er frälsning.” eller ”Att tvingas GÖRA något är ju en gärningslära så det måste ni akta er för!”. Nej, han gav dem exempel på vad de faktiskt måste GÖRA. Han gav passande exempel till var och en eftersom han visste vad deras synd generellt brukade gå ut på. För att undgå att bli ett träd som avhuggs med roten måste vi helt enkelt upphöra med vår synd och i stället visa god frukt. Johannes var inte villig att döpa någon som inte omvänt sig eftersom det är själva kärnan för dopet.

Jesaja 40:3 En röst ropar i öknen: ”Bered väg för Herren, bana en jämn väg i ödemarken för vår Gud.—Herrens härlighet skall uppenbaras, alla människor skall tillsammans se den. Ty Herrens mun har talat.—Sion, du glädjens budbärarinna, stig upp på ett högt berg. Jerusalem, du glädjens budbärarinna,
höj din röst med kraft. Höj den utan fruktan, säg till Juda städer: ”Se, er Gud!”

Bibeln säger att blod måste utgjutas för att ge förlåtelse från synder, men kan då Johannes dop ge förlåtelse? Johannes dop var ett förberedande dop inför Messias och möjliggjorde en smidig övergång för människor att kunna acceptera Jesus och hans uppståndelse. Johannes dop räddade ingen i sig självt utan det handlar om människornas tro och genuina omvändelse som kan ge dem liv. Självfallet hade människor under Gamla Testamentet chans till frälsning trots att Jesus ännu inte utgjutit sitt blod, och för dem gällde det att leva rättfärdigt precis som Abraham gjorde. Om de syndade använde de sig av djuroffer för blodets skull.

Apg. 19:Paulus sade: ”Johannes döpte med omvändelsens dop och uppmanade folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga på Jesus.”

Varför döptes då Jesus och döpte han någon själv?

Jesus behövde ju verkligen inte omvända sig och det ansåg även Johannes Döparen som först inte ville döpa Jesus av det skälet. Men vad det gäller Jesus så hade han helt andra skäl för att låta döpa sig.

Matt 3:13 Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom. 14 Men Johannes försökte hindra honom och sade: ”Det är jag som behöver döpas av dig, och du kommer till mig.” 15 Jesus svarade honom: ”Låt det ske nu. Ty så bör vi uppfylla all rättfärdighet.” Då lät han det ske.

Johannes 1:33 Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: Den som du ser Anden komma ner och bli kvar överhan är den som döper i den helige Ande.

Jesus döpte sig av minst två skäl. Dels för att inför alla (inkl inför Fadern) visa att han identifierade sig själv med den Messias som profeterna talade om, ”Se lammet som tar borttager världens synder”, och dels för att vara lydig Fadern och uppfylla det som är rätt och som skriften förmedlar. Det kan även handla om att Jesus ville göra en synbar start på sin evangelisationsbana på jorden, ungefär som när Paulus senare valde att raka sitt huvud (Apg 18:18) när han utgivit ett visst löfte. När Jesus döpte sig sänkte sig den heliga Ande ner över honom som en duva, och Jesus var ca 30 år när han började att predika ”fulltid”. Eftersom ett dop är ett yttre tecken på att man bestämt sig för att leva rättfärdigt tillsammans med Gud resten av sitt liv, så hade Jesus förstås inga problem att låta döpa sig av det skälet för Jesus väljer alltid att göra det Fadern säger.

Lukas 3:21 När nu allt folket döptes, blev även Jesus döpt. Och medan han bad, öppnades himlen 22 och den helige Ande sänkte sig ner över honom i en duvas skepnad. Och från himlen kom en röst: ”Du är min Son, den Älskade. I dig har jag min glädje.”23 Jesus var omkring trettio år när han började sin gärning. Han var, menade man, son till Josef, son till Eli,—

Under en period så vistades Jesus med sina lärljungar i Judéen, och där kan vi läsa att att Jesus döpte människor tillsammans med dem. Gissningsvis handlade det om att Jesus – som det proffs han är – förklarade evangeliet för dopkandidaterna och förberedde dem mentalt för sina nya liv, medan  han lät lärljungarna utföra själva dopet. Några rader efter står det nämligen att Jesus själv INTE döpte utan det var hans lärljungar.

Joh. 3:22 Därefter begav sig Jesus med sina lärjungar till Judeen, och där vistades han en tid med dem OCH DÖPTE23 Men också Johannes döpte i Ainon nära Salim – där fanns det gott om vatten – och folk kom dit och blev döpta.

Joh. 4:1 När Jesus fick veta att fariseerna hade hört att han vann fler lärjungar och döpte fler än Johannes – men det var inte Jesus själv utan hans lärjungar som döpte

Krävs vattendop för att bli frälst?dop

Vi är ombedda att döpa oss i vatten av Jesus Kristus, så gör vi inte som han säger är vi väl olydiga mot honom? Men självfallet måste ett barn som växer upp och blir tonåring välja en dag då det ska ske, och skulle en 14-åring välja ”nu på söndag” men tyvärr hinner avlida på ”lördag” så kan man ju inte säga att den här personen därför inte varit frälst och går miste om himmelriket. Vid några fåtal tillfällen kan det också vara problem att hitta tillräckligt med vatten så att man kan döpa sig, och det är självfallet något som Gud i så fall vet om. Idag är det vanligt att man inte döper sig direkt efter sin omvändelse som var brukligt förr, men så var det inte på Bibelns tid. Man måste inte vara utbildad pastor för att få döpa någon, och egentligen kan vilken kristen som helst hjälpa till med ett dop, eftersom det viktigaste är sitt eget avgörande beslut att följa Jesus.

De gamla kyrkofäderna (t ex Tertullian) verkar ha lärt ut att vattendop och andedop inträffar samtidigt, precis som det inträffade samtidigt för Jesus när han döpte sig i vatten och sedan omedelbart därefter fick den helige Ande som en duva över sig. Skälet att dessa båda dop verkar så starkt sammankopplade är att det var en självklarhet för en nyomvänd att söka sig till vatten och låta döpa sig direkt efter sin omvändelse – utan dröjsmål. Därför räknades dessa dop som ett och samma dop.

Ef. 4: Var ivriga att bevara Andens enhet genom fridens band: en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp, det som tillhör er kallelse, en Herre, en tro, ett dopen Gud som är allas Fader, han som är över alla, genom alla och i alla.

Självfallet är idag det enda legitima dopet det dopet som sker i Jesu namn. Det kan också vara så att beslutet att tillhöra Jesus Kristus på den tiden var mer överväldigande pga den helt nya läran och pga riskerna för förföljelser som vi själva inte är vana vid. Det kan hända att vi idag är uppväxta i kristna familjer och tar vår tro som en självklarhet utan att riktigt reflektera över den, och när vi till slut tar steget att sätta Jesus på första plats i våra liv och även döper oss så kanske känslan är mera ljum än den var för de första kristna. (Jag säger inte att det är så för alla.) De första kristna döpte sig mitt i sin sprillans nya omvändelse så det kan mycket väl hända att det var mycket nya känslor inblandade när de döpte sig i vatten. För oss idag, som dröjer med vårt vattendop, har den kristna omvändelsen hunnit landa på ett annat sätt och den helige Ande kan redan ha gjort sig påmind i våra liv på flera olika sätt. Därför kanske ett vattendop inte är lika dramatiskt som under den första tiden när omvändelse, vattendop och den helige Ande ofta inträffade mer eller mindre samtidigt.

När en kyrkofäder säger att vi måste döpas i vatten för att bli frälsta så finns grundtanken för dem att det inte ens förekommer att en omvänd person INTE skulle välja att döpa sig i vatten om han nu bestämt sig för att vandra med Jesus. För dessa kyrkofäder är en troende person alltid en person som döper sig i vatten. Alternativet att tro på Jesus och inte döpa sig var en kombination som de aldrig ens tänkt sig, så därför är deras krav på vattendop i betydelsen att en person inte är frälst såvida han inte tror på Jesus och har den helige Ande. Egentligen säger Jesus samma sak som kyrkofäderna i frågan eftersom han också sammankopplar en frälst människa med en döpt människa:

Markus 16:16 Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd

Apollo hade fått undervisning om Herrens väg och ivrigt och brinnande i anden undervisade hand om Jesus, men trots att detta skedde efter Jesu död på korset så var han ännu inte döpt i Jesu namn. Han kände helt enkelt inte till det, och nog får man väl säga att han ändå var frälst trots sin okunnighet om detta? Så fort han fick höra hela sanningen så acccepterade han det.

Apg.18: 24 Till Efesus kom en jude som hette Apollos. Han var född i Alexandria och var en lärd man och mycket kunnig i Skriften25 Han hade fått undervisning om Herrens väg och talade brinnande i anden och undervisade noggrant om Jesus, men han kände bara till Johannes dop26 Han började också frimodigt predika i synagogan. Priskilla och Akvila hörde honom, och de tog sig an honom och förklarade grundligare Guds väg för honom. 27 När Apollos sedan ville fara över till Akaja, skrev bröderna till lärjungarna och uppmanade dem att ta emot honom. Han kom dit och blev till stor hjälp för dem som genom Guds nåd hade kommit till tro. 28 Ty han motbevisade eftertryckligt judarna, när han utifrån Skrifterna offentligt bevisade att Jesus är Messias.

Jesu Dop och liknelserArken

Efter Johannes Döparens period och efter Jesus död på korset så handlar dopet fortfarande om OMVÄNDELSE vilket leder till RENING som symboliseras med vattendop, men nu är detta kopplat till att JESUS är vårt syndoffer en gång för alla (inga mer djuroffer är nödvändiga) och som med sitt blod möjliggör att världens folk blir renade från sina synder –  just på villkor att vi omvänder oss. Då får vi den Helige Ande som gåva. Det är inte säkert att den Helige Ande kommer direkt efter dopet utan han kan ges som gåva även innan, OM personen i fråga omvänder sig, men då är tanken att man omedelbart ska låta döpa sig så fort tillfälle ges.

1 Petrus 3:20 för dem som den gången var olydiga när Gud tåligt väntade under Noas dagar, medan arken byggdes. I den blev några få, åtta personer, frälsta genom vatten21 Efter denna förebild frälser dopet nu också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jesu Kristi uppståndelse

Vattnet som översvämmade jorden under Noas tid renade världen från synd och smuts genom att radera ut allt liv, och endast Noa och sju andra människor räddades genom att välja ARKENS väg ut ur floden.  Det är en liknelse med det dop som vi gör när vi beslutat oss för att lämna våra tidigare smutsiga liv för att tillhöra Jesus. Vi klamrar oss fast vid Jesus för att få liv, liksom de 8 människorna klamrade sig fast vid Arken för att få liv. När floden ebbade ut flöt Arken ovanpå all död och smuts och resenärerna räddades.  En omvändelse utan möjlighet för förlåtelse skulle inte kunna rädda oss, och inte heller skulle Arken i sig kunna rädda någon från det syndiga och destruktiva livet före floden såvida inte VATTNET kom och räddade dem över ”till andra sidan”, och såvida de inte valde att kliva på Arken. Vattnet lyfte upp Noa ovanför all smuts och skam, precis som Jesus kan lyfta upp oss från smuts och skam genom pånyttfödelsen. Noa svarade på Guds inbjudan och lydde honom genom att bygga Arken, och det var klokt gjort av honom eftersom detta räddade honom själv och sju till.

1 Kor. 10:10 Bröder, jag vill ni skall veta att alla våra fäder var under molnskyn och att alla gick genom havetAlla blev i molnskyn och i havet döpta till Mose.Alla åt samma andliga mat och alla drack samma andliga dryck. De drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus.

När Israelerna gick igenom Röda Havet (om det nu var just det havet) under Exodus så sägs det att de ”döptes” till Mose som var ledaren för hela folket och den som skulle föra hela israel från slaveri till frihet. Mose var också den som gav dem lagen från Gud, och han hjälpte dem att få bröd (och kött och fisk) och vatten i öknen. Mose var alltså en medlare och bro mellan folket och Gud, precis som Jesus är den store medlaren mellan oss och Gud. Folket israel gick från slaveriet i Egypten och lämnade det hårda livet bakom sig när de korsade havsbotten och gick över till säkerheten på den andra sidan där de sjöng och dansade av glädje över att ha tagit det stora steget mot sin egen befrielse. Även här är finns det alltså en liknelse där man lämnar ett tidigare stadium – sin gamla människa – och i stället blir en ny befriad människa som lämnar det gamla bakom sig. (Så länge som man lever kvar i synd är man fortfarande i bojor och inte alls fri.) Väggarna av vatten som israelerna gick igenom var ”renande”, och Farao och hans armé blev besegrade genom det renande vattnet, precis på samma sätt som Satan blir besegrad när vi beslutar oss för att följa Jesus och döper oss i vatten för att visa vår omvändelse. Men det fanns förstås hela tiden ett alternativ för israelerna att återvända till sitt slaveri i Egypten, liksom det finns ett alternativ för oss att återvända till gammal synd och fastna i syndens slaveri.

2 Kor. 5: 17 Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit.

Man måste inte döpa sig i en kyrkomiljö utan det går också bra i sjöar, bäckar, åar, floder och även i en simbassäng. När Bibeln säger att vi måste bli döpta i Jesu namn, eller i Fader, sonen och den helige Andes namn så betyder det inte att dessa namn måste absolut måste nämnas av den person som döper. Det betyder snarare att personen som döps har hört om evangeliet om Jesus och nu bestämt sig för att omvända sig och leva tillsammans med honom resten av sitt liv. Han döper sig för att visa sitt beslut. Det som görs i Jesu namn görs alltså av individen som döps och det finns inga regler för vilka ord som måste nämnas i ett dop. Egentligen behöver inga ord nämnas alls, men visst kan det vara bra om dopförättaren högt deklarerar att han nu döper en person i Jesu namn (eller i alla de tre namnen) alternativt att en lämplig fråga ställs till den som ska döpa sig så att han/hon för chansen att säga ”JA” till att döpas i Jesu namn. Men beslutet att tillhöra Jesus togs förstås redan innan dopkandidaten går ner i vattnet.

Barnet är i moderlivet med skyddande vatten runtomkring, och föds sedan ut ur vattnet när det försvinner. En människa föds alltså ur vatten, och likaså måste en människa på ett andligt sätt bli född på nytt genom anden. Ett barn som föds går från en miljö till en annan, och likadant gör vi när vi andligen föds på nytt och lämnar vårt gamla liv för någonting nytt.

Joh. 3:Nikodemus sade: ”Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet och födas en gång till?” Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rikeDet som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande.

Den etiopiska hovmannen i Apg. 8 lät döpa sig efter att han läst i profeten Jesaja om Messias som liknas vid ett får som ska slaktas och förnedras, och efter att Filippus förklarat evangeliet om Jesus för honom. Efter omvändelse och en sann tro på Jesus som Messias finns inget hinder från att låta döpa sig. En del handskrifter gör detta tillägg i Apg. 8:36:

Filippus sade till honom: ”Om du tror av hela ditt hjärta, kan det ske.” Hovmannen svarade: ”Jag tror att Jesus Kristus är Guds Son.”

Apg. 8:35 Då tog Filippus till orda och började utifrån detta skriftställe predika evangeliet om Jesus för honom.36 När de nu färdades vägen fram, kom de till ett vatten, och hovmannen sade: ”Se, här finns vatten. Vad hindrar att jag blir döpt?” 38 Han befallde att vagnen skulle stanna, och både Filippus och hovmannen steg ner i vattnet och Filippus döpte honom.

Den helige Ande ges som gåva när vi omvänt oss

Apg 2:37 När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad skall vi göra?” 38 Petrus svarade dem: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva.  41 De som då tog emot hans ord döptes, och så ökade antalet lärjungar den dagen med omkring tre tusen.

Man kan få den helige Ande innan vattendopet, vilket inte är ovanligt eftersom vi idag dröjer med att döpa oss i vatten, och vi får inte den helige Ande innan vi tror på Gud:

Apg. 11:15 Och när jag började tala, föll den helige Ande på dem, alldeles som på oss under den första tiden. 16 Då kom jag ihåg vad Herren hade sagt: Johannes döpte med vatten, men ni skall döpas i den helige Ande.

Apg. 10:1  I Cesarea bodde en man som hette Kornelius, en officer vid den italiska vaktavdelningen. Han var from och fruktade Gud liksom alla i hans hus, och han gav frikostigt med gåvor till folket och bad alltid till Gud.— 30 Kornelius svarade: ”För fyra dagar sedan just vid den här tiden, den nionde timmen, var jag här hemma och bad. Och se, en man i skinande kläder stod framför mig 31 och sade: Kornelius, Gud har hört din bön och kommer ihåg dina gåvor32 Skicka nu bud till Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han bor som gäst i garvaren Simons hus vid havet. 34 Då började Petrus tala: ”Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, 35 utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör. 36 Detta är det ord som Gud sände till Israels folk, när han förkunnade frid genom Jesus Kristus, han som är allas Herre.37 Ni känner till den förkunnelse som gick ut över hela Judeen med början i Galileen, och som följde på det dop som Johannes förkunnade:—44 Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet.45 Alla troende judar som hade följt med Petrus häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna. 46 Ty de hörde dem tala med tungor och prisa Gud. 47 Då frågade Petrus: ”Inte kan väl någon hindra att dessa blir döpta med vatten, när de liksom vi har tagit emot den helige Ande?” 48 Och han befallde att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. Sedan bad de honom stanna några dagar.

Apg. 9:17 Då gick Ananias, och när han kom in i huset lade han händerna på honom och sade: ”Saul, min broder, Herren Jesus som visade sig för dig på vägen hit, han har sänt mig för att du skall kunna se igen och uppfyllas av den helige Ande.” 18 Genast var det som om fjäll föll från hans ögon, och han fick sin syn igen och blev döpt.

Apg. 22:(Gällande Paulus hos Ananias EFTER att han mött Jesus på vägen till Damaskus och börjat tro på honom) 14 Då sade Ananias: Våra fäders Gud har utvalt dig till att lära känna hans vilja och till att se den Rättfärdige och höra hans röst. 15 Ty du skall vara hans vittne inför alla människor och vittna om vad du har sett och hört. 16 Och nu, varför tvekar du? Stå upp och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla hans namn.

Apg: 19:1 Medan Apollos var i Korint kom Paulus ner till Efesus, sedan han rest genom höglandet. Där träffade han några lärjungar, och han frågade dem: ”Tog ni emot den helige Ande när ni kom till tro?” De svarade honom: ”Nej, vi har inte ens hört att den helige Ande har blivit utgjuten.”Då frågade han: ”Vilket dop blev ni döpta med?” De svarade: ”Med Johannes dop.” Paulus sade: ”Johannes döpte med omvändelsens dop och uppmanade folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga på Jesus.” När de fick höra detta döptes de i Herren Jesu namn. Och när Paulus lade händerna på dem, kom den helige Ande över dem, och de talade med tungor och profeterade.Tillsammans var det omkring tolv män.

Apg 8:12 Men när de nu trodde på Filippus som predikade evangelium om Guds rike och Jesu Kristi namn, döptes de, både män och kvinnor. 13 Också Simon kom till tro, och sedan han blivit döpt höll han sig till Filippus. Han blev mycket häpen, när han såg de stora tecken och kraftgärningar som utfördes. 14 Då apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes. 15 Dessa kom ner och bad för dem att de skulle få den helige Ande, 16 eftersom Anden ännu inte hade fallit på någon av dem. De var endast döpta i Herren Jesu namn. 17 Apostlarna lade då händerna på dem, och de tog emot den helige Ande.

Vi är ombedda i gå ut i världen och göra folk till lärljungar, och döpa dem.

Matteus 28: 19 Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn 20 och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.”

Galaterbrevet 3:26 Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. 27 Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus28 Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. 29 Om ni nu tillhör honom är ni Abrahams avkomlingar, arvingar enligt löftet.

Det fanns sekter under den här tiden som trodde på Dop för de dödas skulle men som inte trodde på återuppståndelsen. 

1 Kor. 15:12 Om det nu predikas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er påstå att det inte finns någon uppståndelse från de döda? 13 Om det inte finns någon uppståndelse från de döda, har inte heller Kristus uppstått.14 Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro meningslös.—29 Vad uppnår annars DE som döper sig för de dödas skull? Om döda inte alls uppstår, varför döper man sig då för deras skull?

Augustinus, Kalvin och Lutherfel

Augustinus implementerade villoläran till kyrkan att vi alla är födda med en syndfull natur, och hans senare anhängare Kalvin och Luther var med på den båten. Augustinus lärde ut att även nyfödda brutit mot Guds bud via Adam och att de är förlorade såvida de inte döper sig.

‘But even the infants, not personally in their own life, but according to the common origin of the human race, have all broken God’s covenant in that on in whom all have sinned…Even the infants are, according to the true belief, born in sin, not actual but original, so that we confess they have need of grace for the remission of sins.’ Augustine, City of God bk. 16 ch. 27

”As nothing else is done for children in baptism but their being incorporated into the church, that is, connected with the body and members of Christ, it follows, that when this is NOT done for them, THEY BELONG TO PERDITION.”

För svensk del är det Martin Luther som starkast influerat kyrkan med sina läror (på gott och ont) och han lärde ut att det var av yttersta vikt att snabbt som ögat låta döpa ett nyfött barn eftersom det annars skulle gå förlorat.

Article IX: Of Baptism. Lär ut att dop är nödvändigt för frälsningen och fördömer Anabaptisterna som tar avstånd från barndopet. 7 augusti 1536 så deltog Luther i  ett kyrkomöte i Hamburg för att diskutera det bästa sättet att utrota anabaptisterna, och ingen röstade till fördel för anabaptisterna. Även Melankton röstade för att döda alla anabaptister som vägrar omvända sig från sina uppfattningar om barndopet.  Kyrkoledarna från Ulm krävde att anabaptisternas irrlära skulle mötas med eld och svärd. Kyrkoledarna från Augsburg sa: ‘ If we have not yet sent any Anabaptists to the gibbet, we have at least branded their cheeks with red iron!’

Följande beslut togs vid mötet i Hamburg:

”Whoever rejects infant baptism…shall be punished with death,…As for the simple people, who have not preached or administered baptism, but who were seduced to permit themselves to frequent the assemblies of the heretics, if they do not wish to renounce Anabaptism, they shall be scourged, punished with perpetual exile, and even with death if they return three times to the place whence they have been expelled.” (Bennett, pp. 843-845)