Etikettarkiv | nåd

Pelagius var ingen irrlärare, men däremot Augustinus som förnekade människans fria vilja

free will 2.jpgPelagius hade samma teologiska syn som kyrkofäderna före honom

Pelagius levde ca 354-418 e.Kr. och var en brittisk präst och en respekterad teolog med goda kunskaper i latin och grekiska (till skillnad från Augustinus). Pelagius var samtida med St. Patrick på Irland, och Pelagius främsta elev var Caelestius. 

Tyvärr har Peagius namn blivit som ett slags skällsord, speciellt från reformert håll, som grundar sig på att man tillskrivit honom lömska åsikter på mycket osäkra grunder. Pelagius har inte bara fiender idag, utan även under hans egen tid fanns teologer som inte höll med honom – och Augustinus verkar vara den man som startat schismen. Därför bör vi vara väldigt aktsamma så att vi inte hämtar vår information om Pelagius från Augustinus håll, för vem vill bli bedömd baserad på människor som ser sig själva som motståndare? Dessutom är det fullt möjligt att den före detta gnostikern Augustinus är den kyrkopersonlighet som introducerade de flesta irrlärorna till kyrkan. Än idag är vi drabbade av kalvinismen som använder Augustinus som den stora inspirationskällan.

Augustinus populariserade framför allt den falska gnostiska läran om arvsynden (med idén att allt kött är korrupt), och tanken att människan har en syndig natur redan från födseln. Det är av denna anledning som barndop blev populärt i många kyrkor, och ibland den enda formen av dop som tillåts. Pelagius tog avstånd från Augustinus läror om arvsynden, som inte heller någon av de tidigare kyrkofäderna höll med om (se denna artikel).

Eftersom Pelagius hade samma syn på frälsning, fri vilja, arvsynd, människans natur, etc, som kyrofäderna före honom, så finns det heller ingen anledning att mynta ett begrepp efter Pelagius (men det är förstås redan gjort). Det hade i så fall varit mer logiskt att beskriva folk som irenaeusianer, ignatianer, klementianer, el. dyl. De hade ju samma åsikter och levde före Pelagius. Augustinianer, hade också varit ett logiskt begrepp för att beskriva anhängare av Augustinus nygamla gnostiska läror.

Pelagius läror fördömdes på katolska möten, och därmed är saken klar?

Reformerta kristna, som vanligtvis kritiserar den katolska kyrkan, använder sig konstigt nog gärna av beslut från katolska kyrkomöten (koncilier, eller synoder) för att motivera varför Pelagius är en irrlärare. Men det finns flera faktorer som gör att deras fokus på katolska kyrkomöten (i stället för sola scripta) faller:

  • Alla kyrkomöten kom inte till slutsatsen om en fällande dom. 
  • Medan Pelagius läror deklarerades vara i sin ordning under möten där han var närvarande, så blev han fördömd under tre kyrkomöten där han inte vara närvarande och kunde försvara sig. Det kanske finns ett samband?
  • Det finns stöd för att åtminstone några av Pelagius fällande domar senare vändes till hans fördel under senare möten.
  • En människa (Augustinus) var drivande för att eliminera motstånd till sin egen lära och för att få pelagianism på fall. Vad hade hänt om Augustinus inte valt den vägen?
  • Kyrkomötet i Orange, som fördömde pelagianism, fördömde senare också kalvinismen som grundar sig i Augustinanism. 
  • Om dessa katolska kyrkomöten anses ha auktoritet, borde inte fler (alla?) katolska kyrkomöten vara ledande för oss? 

Många kyrkosamfund kallar ofta sitt högsta beslutande organ för synod, och ett möte inom en sådan ledning kallas alltså för synod eller kyrkomöte. Ibland även koncilium. Ett koncilium brukar vara en bredare sammankomst inom den kristna kyrkan för att avgöra lärofrågor och regler. Det finns sju koncilier som kallas ekumeniska och är erkända av både den östliga (ortodoxa kyrkan) och västliga kristenheten (Katolska Kyrkan och många protestantiska kyrkor).

Pelagius besökte Israel år 412, och 415 stod han framför synoden i Jerusalem, anklagad för att sprida irrläror. Han kunde dock försvara sig och klarade sig. För att slippa ytterligare attacker från Augustinus och prästen/teologen/historikenr/bibelöversättaren Hieronymus (Eusebius Sophronius Hieronymus, eller Jerome) så författade Pelagius De libero arbitrio (”Om den fria viljan”) år 416, men den blev sedan grunden till att han några år senare anklagades igen av två afrikanska kyrkomöten där han ej var närvarande och förlorade. Hans motståndare hade alltså chansen att förvränga hans åsikter.

Det var alltså Augustinus som lyckades få Hieronymus att ansluta sig till idén att Pelagius propagerade för en farlig irrlära som måste stoppas så att den inte spreds vidare till öst. I stället blev Augustinus teologi den officiella, och tyvärr finns inte mycket av Pelagius originaltexter kvar. Det är inte helt otroligt om de förstördes i hög grad av Augustinus och Hieronymus eftersom de ansågs vara irrläror. I stället frodades och överlevde Augustinus beskrivning av Pelagius läror, vilket alltså inte alltid är detsamma som källan själv. Hieronymus lära om Jesus moder Maria som evig jungfru orsakade däremot inget larm om irrlära.

Det var till slut tre kyrkomöten som under Pelagius frånvaro fördömde pelagianism; I Kartago (Tunisien, Augustinus hemvist) år 418, Efesus år 431; och Orange år 529. Kyrkomötena i Orange och Kartago var inte fullt ekumeniska möten, och det betyder att det inte var en närvaro av biskopar från alla regioner. Resultaten från dessa möten var heller inte universellt accepterade av både östra och västra kyrkor (möjligen med undantag av beslutet i Efesus.)

Både Pelagius och Caelestius riskerade inledningsvis att fördömas och bannlysas av Påven Innocent I, men Innocents efterträdare Zosimus proklamerade Pelagius oskuld baserat på hans skrift Libellus fidei år 417. Zosimus ändrade sig sedan efter en förnyad undersökning av kyrkomötet i Kartago samt under påtryckningar. Det handlar alltså om vanliga dödliga människor som gör sina bedömningar, och som ändrar sig ibland beroende på åtalspunkter och försvarslinje.

En kompromiss mellan de två ståndpunkterna blev snart opulärt under namnet ”semi-pelagianism, men även där händer det att människor gör sina egna tolkningar vad begreppet betyder och vad som inbegrips i kompromissen.

Doktrinerna inom kalvinismen fördömes också under kyrkomötenchurch

Kyrkomötet i Orange fördömde även kalvinismens doktriner. Om mötet anses vara en auktoritet i ett avseende kanske de borde vara det i samtliga avseenden? Vidare har det förekommit kyrkomöten även på senare tid, och kanske dessa också måste anses vara   auktoritativa trots att det handlar om vanliga människor som röstar?

Om man måste acceptera att en lära är en irrlära för att ett kyrkomöte beslutat om det, så måste kalvinism anses vara det ännu mer än pelagianism med tanke på att fler kyrkomöten kom fram till att kalvinismen är en irrlära. Kalvinismens doktriner om predestination, begränsad försoning, och oemotståndlig (tvingande) nåd har alla blivit fördömda som läror genom historien genom diverse förespråkare (såsom Lucidus och Gotteschalcus). Vidare kan man undra hur kalvinisterna ser på andra beslut under andra möten, såsom kyrkomötet i Konstance år 1414 gällande John Huss, Worms år 1521 gällande Martin Luther, och Trent år 1561 gällande protestanter i sin helhet?

Ett kyrkomöte fördömde även ”arminianism” i Dort år 1618-1619, där arminianer tvingades stå på de anklagades sida. Det betyder att även arminianer borde akta sig för att förlita sig på kyrkomöten (som fördömer Pelagius), med tanke på att de själva är fördömda baserat på andra kyrkomöten.

ireneausPelagius teologi

Det mesta av material om Pelagius finns i händerna på hans fiender. Augustinus anklagade Pelagius för att förneka Guds nåd och för att anse att Guds nåd inte är nödvändigt för frälsning. Det är dock inte en korrekt beskrivning av Pelagius läror.

På liknande sätt är det vanliga spåret att man tillskriver pelagianism idén att människor har kapacitet att lyda Guds bud genom sin fri vilja och ”utan Guds nåd”. Men Pelagius inställning skiljer sig inte från Titus 2:11-12 där budskapet är att Guds nåd hjälper oss att leva gudfruktigt här och nu – vilket enligt verserna är något som erbjuds ALLA människor. Alla kan alltså använda sig av Guds nåd för att lyda Guds bud och sina samveten.

Titus 2:1 Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för ALLA MÄNNISKOR. 12 Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är

Rom. 2:6 Han skall ge var och en efter hans gärningar: evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, 8 men vrede och dom åt dem som söker sitt eget och inte lyder sanningen utan orättfärdigheten. — 13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem.  

Om Guds nåd har uppenbarats till frälsning för ALLA MÄNNISKOR, så innebär det att människorna är skapta med en grundkapacitet att söka och finna Gud ( se Apg. 17). Vi är också skapta för att kunna omvända oss och lyda Guds bud. M. a. o. är det inte en korrekt beskrivning att säga att pelagianer tror att människor kan lyda Guds bud ”utan Guds nåd”.

Joh. 1:8 Själv var han inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset.9 Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen. 

Apg 17:26 Och han har av en enda människa skapat alla människor och folk, för att de skall bo över hela jorden. Han har fastställt bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skall bo, 27 för att de skall söka Gud, om de möjligen skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom, fastän han inte är långt borta från någon enda av oss. 

Pelagius ansåg INTE att människan kan frälsa sig själv, såsom Augustinus anklagade honom för. En sådan lära hade onekligen varit en irrlära, men det är alltså ingenting som Pelagius lärde ut. Pelagius ansåg däremot att även om människan är helt förlorad utan Gud och hans nåd, så kan människan absolut undvika synd eftersom människan inte är ur stånd att kunna välja det goda. Även ”andligt döda” människor (som lever i synd) kan välja den goda vägen – att omvända sig och vända sig till Gud.

En annan teologisk åsikt som kopplas ihop med Pelagius är att han INTE tror på arvsynden. Detta är däremot inte en felaktig beskrivning av Pelagius åsikter eftersom han mycket riktigt inte alls håller med Augustinus om arvsynden. Augustinus  trodde starkt på både arvsynden och att människan efter syndafallet hamnat i ett annat läge där hon är ur stånd att kunna omvända sig till Gud.

Pelagius höll med kyrkofäderna före honom gällande människans fria vilja och arvsynden, medan Augustinus läror överensstämde mer med gnostikernas. Kalvinismen har sin start i Augustinianism, och Augustinus har sin start i gnostisism. Detta tydliggörs när man läser citat från tidigare kyrkofäder. Tertullian, Hippolytus och Irenaeus skrev mycket material emot gnostiska läror. Pelagius, precis som kyrkofäderna före honom, ansåg att nyfödda barn är precis lika oskyldiga som Adam var innan han syndade.

Pelagius ansåg att människans natur inte var drabbad av Adams synd (synder är något som inte kan ärvas), och därför förtjänar människor helvetet endast genom sitt eget agerande och inte pga dåliga gener. Pelagius ansåg att människan är skapt för att kunna välja mellan gott och ont, utan vara bundna till en viss natur som tvingar dem till det ena eller det andra alternativet.

Pelagius ansåg att Augustinus hade en väldigt mörk syn på människan, där hon ansågs vara syndfull till sin natur redan från födseln och inte kapabel till att segervisst vända ryggen åt det onda. Pelagius ansåg i stället att människan har en naturlig förmåga att välja det goda i stället för det onda. Jesus krav ”var fullkomliga” (”be ye perfect”) tolkade Pelagius som att människan verkligen har en inbyggd kapacitet att kunna lyda det kravet.

Matt. 5:48 Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.

Pelagius utmanade den nya formen av Kyrka som Augustinus varit med om att forma, och hävdade att både lagen och evangelium kan leda en människa till himlen. Annars skulle ingen under det gamla testamentet kunna bli frälst. Pelagius menade att det handlar om att leva i rättfärdighet. Inte på ett sådant sätt att han lärde ut att gärningar allena kan frälsa, men tro allena kan heller inte frälsa.

Jesus dog för människorna på korset en gång för alla (det finns ingen förlåtelse utan blod), och därmed upphörde det temporära djuroffersystemet.

Frälsning enligt Nya Testamentet (tro och rättfärdighet!):

Jak. 2:20 Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? 21 Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret? 22 Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. 23 Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet, och han kallades Guds vän. 24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och INTE bara genom tro25 Blev inte skökan Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar, när hon tog emot sändebuden och förde ut dem en annan väg? 26 Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

Frälsning enligt Gamla Testamentet (tro och rättfärdighet!):

Hes. 18:4 Se, varje levande själ tillhör mig, fadern såväl som sonen. De är mina. Den som syndar skall dö. 5 Om en man är rättfärdig och gör det som är rätt och rättfärdigt, —  om han lever efter mina stadgar och håller mina föreskrifter, så att han gör det som är rätt och gott, då är han rättfärdig och skall förvisso få leva, säger Herren, Herren.—- 19 Men ni frågar: ”Varför skall inte sonen bära på sin fars missgärning?” Sonen har gjort det som är rätt och rättfärdigt. Han har hållit alla mina stadgar och följt dem, och därför skall han förvisso få leva20 Den som syndar skall dö. En son skall inte bära sin fars missgärning, och en far skall inte bära sin sons missgärning. Den rättfärdiges rättfärdighet skall vara hans egen, och den ogudaktiges ogudaktighet skall vara hans egen.21 Men om den ogudaktige vänder om från alla de synder som han har begått och håller alla mina stadgar och gör det som är rätt och rättfärdigt, då skall han förvisso leva och inte dö. 22 Ingen av de överträdelser han har begått skall då tillräknas honom. Genom den rättfärdighet han har visat skall han få leva. 23 Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren, Herren. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva.24 Men när den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och handlar orätt och gör samma vidriga gärningar som den ogudaktige, skulle han då få leva? Ingen av de rättfärdiga gärningar som han har gjort skall då bli ihågkommen. Genom den trolöshet som han har begått och genom den synd han har gjort skall han dö.25 Ändå säger ni: Herrens väg är inte rätt. Hör då, ni av Israels hus: Är inte min väg rätt? Är det inte era vägar som inte är rätta? 26 När den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, så dör han på grund av det. Genom det orätta han har gjort skall han dö. 27 Men när den ogudaktige vänder om från sin ogudaktighet och gör det som är rätt och rättfärdigt, skall hans liv bli bevarat. 28 Därför att han kom till insikt och vände om från alla de överträdelser han hade gjort, skall han förvisso leva och inte dö. 29 Ändå säger Israels hus: Herrens väg är inte rätt! – Är inte mina vägar rätta, ni av Israels hus? Är det inte era vägar som inte är rätta?30 Därför skall jag döma er, var och en efter hans gärningar, ni av Israels hus, säger Herren, Herren. Vänd om och vänd er bort från alla era överträdelser för att er missgärning inte skall få er på fall. 31 Kasta bort ifrån er alla de överträdelser genom vilka ni har syndat och skaffa er ett nytt hjärta och en ny ande. Ty inte vill ni väl dö, ni av Israels hus? 32 Jag finner ingen glädje i någons död, säger Herren, Herren. Vänd därför om, så får ni leva.

Pelagius ansåg också att man kunde bli frälst helt separat från både kyrka och präster, genom tro och lydnad av Gud. Därmed inte sagt att Pelagius rekommenderade en församlingslös tillvaro. På Pelagius tid var det förstås inte alltid en populär lära att det fanns chans till frälsning utanför en kyrkokrets, och framför allt inte utanför den romerska kyrkan som hunnit etablera sig som den yttersta instansen för lärofrågor i form av biskopen av Rom (påven). Pelagius besökte Rom och han fick inga goda intryck av den romerska församlingen. Exempelvis motsatte han sig den hierarkiska strukturen, och framför allt fokuset på påven. Den romerska kyrkans avslappnade attityd gentemot synd kopplade Pelagius ihop med dess lära om nåden som alltid förlåter oavsett vad du gör.

Citat från Pelagius själv, och några av hans närmastebibles

Julian of Eclanum systematiserade Pelagius läror. Tack till Jesse Morell för de flesta av citaten nedan.

“We [Pelagians] maintain that men are the work of God, and that no one is forced unwillingly by His power either into evil or good, but that man does either good or ill of his own will; but that in a good work he is always assisted by God’s grace, while in evil he is incited by the suggestions of the devil.” / Julian of Eclanum’s Pelagian Statement of Faith

We, the Pelagians, teach] that nothing of evil passed from Adam upon the rest of humanity except death, which is not always an evil, since to the martyrs, for instance, it is for the sake of rewards; and it is not the dissolution of the bodies, which in every kind of men shall be raised up, that can make death to be called either good or evil, but the diversity of merits which arises from human liberty.” / Julian of Eclanum’s Pelagian Statement of Faith

Pelagius: “I anathematize the man who either thinks or says that the grace of God, whereby ‘Christ Jesus came into the world to save sinners,’ is not necessary not only for ever hour and for every moment, but also for every act of our lives: and those who endeavor to dis-annul it deserve everlasting punishment.”  / On The Grace Of Christ, And On Original Sin by Augustine

Pelagius: “This grace we do not allow to consist only in the law but also in the help of God. God helps us through His teaching and revelation by opening the eyes of our heart, by pointing out to us the future so that we may not be preoccupied with the present, by uncovering the snares of the devil, by enlightening us with the manifold and ineffable gift of heavenly grace.”  / Life and Letters by B. R. Rees, 1988 Edition, p. 33.

Pelagius: God always aids by the help of his grace. God aids us by his doctrine and revelation, while he opens the eyes of our heart; while he shows us the future, that we may not be engrossed with the present; while he discloses the snares of the devil; while he illuminates us by the multiform and ineffable gift of heavenly grace. Does he who says this, appear to you to deny grace? Or does he appear to confess both divine grace and the freewill of man?” / De Gr. Chr. 4, 7

Pelagius: “Behold, before your blessedness, this epistle clears me, in which we directly and simply say, that we have entire freewill to sin and not to sin, which, in all good works, is always assisted by divine aid. Let them read the letter which we wrote to that holy man, bishop Paulinus, nearly twelve years ago, which perhaps in three hundred lines supports nothing else but the grace and aid of God, and that we can do nothing at all of good without God. Let them also read the one we wrote to that sacred virgin of Christ, Demetrias, in the east, and they will find us so praising the nature of man, as that we may always add the aid of God’s grace. Let them likewise read my recent tract which we were lately compelled to put forth on freewill, and they will see how unjustly they glory in defaming us for denial of grace, who, through nearly the whole text of that work, perfectly and entirely profess both free will and grace.”/ De Gr. Chr. 31, 35, 37, 4, Pelagius i ett brev till Innocent

Som vi kan se så ansåg Pelagius att nåd verkligen är nödvändigt för människor ska kunna välja det rätta för att uppnå frälsning. Även den fria viljan ansåg han vara en nådegåva – given till alla vid skapelsen. Han ansåg därför att människan i allra högsta grad är frälst av nåd, och att vi omöjligt skulle kunna bli frälsta utan denna nåd. Däremot motsatte sig Pelagius Augustinus tolkning av nåd, som i stället handlar om en nåd som förlorades genom arvsynd och som resulterade i människans oförmåga att lyda vilket vidare resulterar i att nåden måste förnyas av Gud (och som tyvärr inte är något som erbjuds alla människor enligt samma tankegång). Pelagius bejakade alltså både människans fria vilja och och behovet av Guds nåd, medan Augustinus förnekade friheten att kunna välja eftersom han missförstod betydelsen av Guds nåd:

 “I have tried hard to maintain the free choice of the human will, but the grace of God prevailed./ Retractations by Augustine

Det ska också sägas att Augustinus ändrat ståndpunkter genom sitt liv, vilket framkommer i hans böcker. Det började med gnosticism (i form av manikeism), men även om Augustinus lämnade det spåret så kan man ibland se en del liknande tankegångar i texterna. Det han skriver om den fria viljan i en skrift kanske skiljer sig från vad han skriver i ämnet ett senare skede. Precis som kalvinister inte lyckas vara konsekventa med sina doktriner idag, så kunde inte heller Augustinus vara konsekvent under sin tid. Augustinus har ställt till mycket problem för oss kristna idag eftersom han lyckades få in så mycket gnosticism i kyrkosystemet som många kristna människor fortfarande tror på. Arvsynd, predestinationsläran, monergism, den katolska kyrkans övergripande makt, böner för döda, tillbedjan av Maria, barndop, sex är syndigt även inom äktenskapet, upphörande av andens gåvor, etc. Du kan läsa om avsaknad av  ”arvsynden” i Rom. 5 här.

 “I verily believe, the real heresy of Pelagius was neither more nor less than this: The holding that Christians may, by the grace of God, (not without it; that I take to be a mere slander,) ‘go on to perfection;’ or, in other words, ‘fulfill the law of Christ.’” / The Works of the Rev. John Wesley, A.M., 1840 Edition, p. 310

What is plainer than that the ancient divines, for three hundred years after Christ, those at least who flourished before St. Augustine, maintained the liberty of our will, or an indifference to two contrary things, free from all internal and external necessity!” / An Equal Check to Pharisaism and Antinomianism by John Fletcher, Volume Two, p. 209, Published by Carlton & Porter

  • Encyclopedia Britannica
  • Encyclopedia Columbia
  •  ”Augustine of Hippo”, Peter Brown
  • Jesse Morell, Open air outreach

Tro EVANGELIUM säger Jesus, men vad betyder EVANGELIUM enligt Bibeln?

evangelium 3

Jesus Kristus: ”OMVÄND ER och tro EVANGELIUM!” (Mark. 1:15)

Omvändelse och tro är vad som frälser oss, och om vi verkligen tror och älskar Jesus över allting annat (som vi är ombedda att göra) så lyder vi honom.

1 John 14:15 Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud

Evangelium kommer från det grekiska ordet euaggelion (Strong’s 2098) som betyder ungefär ”goda nyheter”, ”glatt budskap”, eller ”gospel”. Det handlar alltså om frälsningsbudskapet i Jesus Kristus. Allt det som Gud har gjort för oss genom sin son!

Ordet förekommer 77 gånger i KJV och 58 gånger i SFB.

Människor hade självfallet chans till frälsning även innan Jesus kom till jorden och predikade ”omvänd er och tro evangelium”, men det evangelium Jesus kom med handlade om en ny fas i historien och ett helt nytt testamente – eftersom han kom till jorden för att offra sitt blod för oss en gång för alla och därmed gjorde slut på det temporära djuroffersystemet. (Detta kan vi läsa mer om i Hebreerbrevet.)

Joh. 3:14 Och liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd, 15 för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. 16 Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. 17 Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. 18 Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. 19 Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda.

Vi blir inte frälsta genom att bara sitta och tomt TRO på evangelium (som ett slags koncept om Jesus) utan det handlar även om att omvända sig och att utföra gärningar som går ihop med vår tro. Petrus talar om att vi måste lyda evangelium.

1 Pet. 4: 17 Ty tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, vad skall då slutet bli för dem som inte LYDER Guds evangelium? 18 Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, vad blir det då av den ogudaktige och syndaren19 Därför skall de som efter Guds vilja får lida anförtro sina själar åt sin trofaste Skapare, under det att de GÖR vad som är gott.

Det kommer aldrig vara omodernt att lyda Gud – Den som syndar ska dö

Den som syndar ska dö, MEN Gud förlåter ett sant ångerfullt hjärta!

Man kan bäst dela in de olika frälsningsfaserna i tre tidsepoker.

  1. Tiden mellan Adam och Mose
  2. Tiden mellan Mose och Jesus (Mose lag och det Gamla Testamentet)
  3. Tiden mellan Jesus och idag

I de första tidsepokerna kunde man inte kräva att människorna skulle tro på Jesus Kristus eftersom han inte ens var född som människa under den här tiden och därför inte fanns som begrepp. Däremot fanns han alltjämt hos Gud Fader i treenigheten (Joh. 17:5) och den treeniga Guden skapade himmel och jord. Vi kan alltså se Jesus även i det Gamla Testamentet, men i en annan form eftersom hans namn ännu inte var bekant för människorna som levde under den tiden. I samtliga tidsepoker så handlar frälsningen om att tro (och därmed lyda) skaparen, vilket människorna fått kännedom om på olika sätt:

  1. Genom allt det underbart skapade (Rom. 1:18:20)
  2. Genom samvetet – eller den helige Ande (Rom. 2:12-16)
  3. Genom en känsla av evighet i människornas hjärtan (Pred. 3:11)

Det betyder att även de berömda ”djungel-människorna” har förmåga att inse existensen av en skapare, som också har synpunkter på hur de lever sina liv. Däremot är det av största vikt att sprida evangelium så att alla människor kan förstå allt det oerhörda som Jesus gjort för oss, och för att de ska kunna få all kraft, kunna använda sig av andegåvor samt bli människofiskare. Skörden är stor men arbetarna är få, och om människor är öppna för evangelium så finns det också chans att de tar till sig budskapet och vänder om från sina synder. Gud kommer definitivt döma oss på ett rättvist sätt, och han kommer inte automatiskt att straffa människor för att de ”valt” att bli födda ute i djungeln utan chans att höra evangelium. Han kommer att döma deras hjärtan och tankar, samt hur de förvaltat sina pund. Inte heller kommer vare sig födda eller ofödda barn att gå förlorade för att de inte ”tror på evangelium”. De har inte gjort sig skyldiga till synd.

Förutom att tro på skaparen så handlar det om att leva som skaparen vill (som också samvetet avslöjar), vilket betyder att de måste leva rättfärdigt . Tack vare Guds nåd har alla även chansen att ångra sina synder, bli renade och börja leva rättfärdigt. Under Adams tid så fanns det fler bud att hålla än att hålla sig borta från den förbjudna frukten, för annars hade inte Kain syndat när han dräpte sin bror och inte heller hade människorna i Sodom och Gomorra syndat genom otukt. Under samtliga tidsepoker så har det alltid betraktats som synd att mörda, begå äktenskapsbrott, stjäla, ljuga, inte hedra sina föräldrar samt att inte älska sin nästa som sig själv. Dessa bud har alltid gällt och kommer aldrig att bli omoderna. Gud kommer aldrig någonsin deklarera att dessa bud inte längre gäller, och att vi numera inte riskerar våra själar om vi bryter mot dessa bud. Vi har visserligen chans att bekänna synderna, omvända oss och bli helt renade och förlåtna, men om vi fortsätter att ibland tjäna två herrar så orsakar vi fortfarande andlig separation från Gud. Genom den helige Ande har vi fått all kraft att gå segrande ur varje kamp.

Matt. 19:16 En man kom fram till Jesus och frågade: ”Mästare, vad skall jag göra för gott för att få evigt liv?17 Jesus sade till honom: ”Varför frågar du mig om det goda? En är den Gode, och vill du gå in i livet, så HÅLL BUDEN.” 18 Han frågade honom: ”Vilka?” Jesus svarade: ”Du skall inte mörda, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt,  19 Hedra din far och mor och Du skall älska din nästa som dig själv.”

Hes. 18:4 Se, varje levande själ tillhör mig, fadern såväl som sonen. De är mina. Den som syndar skall dö. 5 Om en man är rättfärdig och gör det som är rätt och rättfärdigt,— 7 om han inte förtrycker någon utan ger tillbaka den pant han har fått för skuld, om han inte rånar någon utan ger sitt bröd åt den hungrige och klär den nakne, 8 om han inte ockrar eller tar oskälig ränta utan håller sin hand borta från allt som är orätt och fäller rätta domar mellan människor, 9 om han lever efter mina stadgar och håller mina föreskrifter, så att han gör det som är rätt och gott, då är han rättfärdig och skall förvisso få leva, säger Herren, Herren.— . 20 Den som syndar skall dö. En son skall inte bära sin fars missgärning, och en far skall inte bära sin sons missgärning. Den rättfärdiges rättfärdighet skall vara hans egen, och den ogudaktiges ogudaktighet skall vara hans egen.21 Men om den ogudaktige vänder om från alla de synder som han har begått och håller alla mina stadgar och gör det som är rätt och rättfärdigt, då skall han förvisso leva och inte dö. 22 Ingen av de överträdelser han har begått skall då tillräknas honom. Genom den rättfärdighet han har visat skall han få leva. 23 Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren, Herren. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva.24 Men när den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och handlar orätt och gör samma vidriga gärningar som den ogudaktige, skulle han då få leva? Ingen av de rättfärdiga gärningar som han har gjort skall då bli ihågkommen. Genom den trolöshet som han har begått och genom den synd han har gjort skall han dö.25 Ändå säger ni: Herrens väg är inte rätt. Hör då, ni av Israels hus: Är inte min väg rätt? Är det inte era vägar som inte är rätta? 26 När den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, så dör han på grund av det. Genom det orätta han har gjort skall han dö.27 Men när den ogudaktige vänder om från sin ogudaktighet och gör det som är rätt och rättfärdigt, skall hans liv bli bevarat. 28 Därför att han kom till insikt och vände om från alla de överträdelser han hade gjort, skall han förvisso leva och inte dö. 29 Ändå säger Israels hus: Herrens väg är inte rätt! – Är inte mina vägar rätta, ni av Israels hus? Är det inte era vägar som inte är rätta?30 Därför skall jag döma er, var och en efter hans gärningar, ni av Israels hus, säger Herren,Herren. Vänd om och vänd er bort från alla era överträdelser för att er missgärning inte skall få er på fall. 31 Kasta bort ifrån er alla de överträdelser genom vilka ni har syndat och skaffa er ett nytt hjärta och en ny ande. Ty inte vill ni väl dö, ni av Israels hus? 32 Jag finner ingen glädje i någons död, säger Herren, Herren. Vänd därför om, så får ni leva.

Ovan ändrar inte på att vi är frälsta av NÅD och inte genom att ha förtjänat evigt liv genom att ha levt perfekta liv. Om vi har syndat (vilket vi har) så kan vi inte förtjäna evigt liv ens om vi lever resten av våra liv med massor av goda gärningar. Därför är vi inte frälsta genom gärningarna, och framför allt inte genom att leva efter gärningarna beskrivna i den judiska lagen (som Paulus så ofta påpekat i sina brev). Vad betyder nåd?

Titus 2:11 Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12 Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är

Jak. 2:24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och INTE bara genom tro.

Exempel på hur ordet evangelium används i det Nya Testamentetgreatest commandment

Lukas och Johannes evangelium/böcker innehåller inte ordet ”evangelium”. 

Jag tar det viktigaste partiet först, eftersom det handlar om Jesu budskap till sina lärljungar (och oss alla) precis innan han blev upptagen till himlen och satte sig på Gud Faders högra sida. Budskapet innehåller också löften såsom möjligheten att genom Anden hela sjuka och tala i tungor.

Mark. 16:14 Sedan visade han sig för de elva när de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och hårda hjärtan, då de inte hade trott på dem som hade sett honom uppstånden.15 Och han sade till dem: ”Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen. 16 Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd. 17 Tecken skall följa dem som tror detta. I mitt namn skall de driva ut onda andar. De skall tala med nya tungor. 18 De skall ta ormar i händerna, och om de dricker något dödligt gift skall det inte skada dem. De skall lägga händerna på sjuka, och de skall bli friska.19 Sedan Herren Jesus hade talat till dem, blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida.

Mark. 1:1 Här börjar evangeliet om Jesus Kristus, Guds SonSå står det skrivet hos profeten Jesaja: Se, jag sänder min budbärare framför dig, och han skall bereda vägen för dig. En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör stigarna raka för honom!—14 Sedan Johannes hade blivit fängslad, kom Jesus till Galileen och predikade Guds evangelium15 Han sade: ”Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. Omvänd er och tro evangelium!” 16 När han gick längs Galileiska sjön, fick han se Simon och hans bror Andreas kasta ut nät i sjön, för de var fiskare.17 Jesus sade till dem: ”Följ mig, så skall jag göra er till människofiskare.”

Mark. 8:34 Och han kallade till sig folket och sina lärjungar och sade till dem: ”Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig. 35 Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min och för evangeliets skull, han skall rädda det.36 Vad hjälper det en människa att hon vinner hela världen men förlorar sin själ? 37 Och vad kan en människa ge i utbyte mot sin själ? 38 Den som skäms för mig och mina ord i detta trolösa och syndiga släkte, för honom skall också Människosonen skämmas, när han kommer i sin Faders härlighet med de heliga änglarna.”

Mark. 10:29 Jesus sade: ”Amen säger jag er: Ingen lämnar hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar för min och evangeliets skull 30 utan att få hundrafalt igen. Här i världen får de hus, bröder, systrar, mödrar, barn och åkrar, mitt under förföljelser, och i den kommande tidsåldern evigt liv.

Matt. 9:35 Jesus gick omkring i alla städer och byar, och han undervisade i deras synagogor och predikade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor. 36 När han såg folkskarorna, förbarmade han sig över dem, eftersom de var rivna och slagna, som får utan herde. 37 Och han sade till sina lärjungar: ”Skörden är stor, men arbetarna är få. 38 Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.”

Matt. 24:12 Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta. 13 Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst. 14 Och detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma.Apostlagärningarna 8:12 Men när de nu trodde på Filippus som predikade evangelium om Guds rike och Jesu Kristi namn, döptes de, både män och kvinnor

Matt. 26:10 Jesus märkte det och sade till dem: ”Varför oroar ni kvinnan? Hon har gjort en god gärning mot mig.11 De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid. 12 När hon hällde ut denna olja över min kropp, gjorde hon det inför min begravning. 13 Amen säger jag er: Överallt i hela världen, där detta evangelium predikas, skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.”

Apg 15:7 Efter en lång överläggning reste sig Petrus och sade till dem: ”Bröder, ni vet att Gud för länge sedan bestämde, att hedningarna genom min mun skulle få höra evangeliets ord och komma till tro.8 Och Gud som känner hjärtat, har vittnat för dem genom att ge den helige Ande åt dem likaväl som åt oss. 9 Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem, sedan han genom tron hade renat deras hjärtan. 10 Varför vill ni då fresta Gud och på lärjungarnas axlar lägga ett ok, som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära?

Rom. 1: 9 Gud, som jag tjänar i min ande, när jag förkunnar evangeliet om hans Son, han är vittne till hur jag ständigt nämner er —  15 Därför är det min önskan att få predika evangelium också för er i Rom.16 Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken. 17 Rättfärdighet från Gud uppenbaras i evangelium, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva av tro.18 Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. 19 Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. 20 Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt.

Rom. 10:13 Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst. 14 Men hur skulle de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar? 15 Och hur skulle några kunna predika, om de inte blev utsända? Det står skrivet:Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet.16 Men alla ville inte LYDA evangeliet. Jesaja säger:Herre, vem trodde vår predikan?17 Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord. 18 Men nu frågar jag: Har de kanske inte hört? Jo, mer än så:Deras röst har gått ut över hela jorden och deras ord till världens ändar. 19 Jag frågar också: Har Israel kanske inte förstått? Först säger Mose:Jag skall väcka er avund mot ett folk som inte är ett folk, mot ett folk utan förstånd skall jag väcka er vrede. 20 Och Jesaja går så långt att han säger: Jag lät mig finnas av dem som inte sökte mig, jag uppenbarade mig för dem som inte frågade efter mig.21 Men om Israel säger han: Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett olydigt och trotsigt folk.

Rom. 15:16 att jag skall vara Kristi Jesu tjänare bland hedningarna, en som i helig prästtjänst förvaltar Guds evangelium, så att hedningarna blir det offer som Gud tar emot, helgat genom den helige Ande.17 Det är alltså i min tjänst inför Gud som jag kan berömma mig i Kristus Jesus. 18 Jag vågar inte tala om annat än det som Kristus har utfört genom mig för att hedningarna skulle föras till lydnad, genom ord och gärning,19 genom kraften i tecken och under, genom Andens kraft. Så har jag från Jerusalem och runt omkring ända till Illyrien överallt predikat Kristi evangelium. 20 Jag har satt min ära i att inte förkunna evangelium där Kristi namn redan var känt. Jag ville inte bygga på en grund som någon annan hade lagt. 21 Jag handlade som det står skrivet: De som inte har fått budskapet om honom skall se, och de som inte har hört skall förstå. 

1 Kor. 9:12 Om andra har rätt att få del av det som är ert, har inte vi det ännu mer? Men vi har inte utnyttjat denna rättighet utan finner oss i allt för att inte lägga hinder i vägen för Kristi evangelium.13 Vet ni inte att de som tjänstgör i templet äter av det som kommer från templet, och att de som gör tjänst vid altaret får sin del av det som offras på altaret? 14 Så har också Herren befallt att de som predikar evangeliet skall leva av evangeliet. 15 Men jag för min del har inte utnyttjat en sådan förmån. Jag skriver inte detta för att jag skall få någon. Hellre vill jag dö än att någon tar min berömmelse ifrån mig. 16 Ty om jag predikar evangelium har jag inget att berömma mig av, eftersom jag är tvingad till det. Ve mig om jag inte predikar evangelium! 17 Om jag gjorde det frivilligt, hade jag ju lön. Men om jag gör det därför att jag är tvungen, så är jag betrodd med uppgiften som förvaltare.18 Vad har jag då för lön? Jo, att som förkunnare av evangelium få lägga fram det utan kostnad och inte utnyttja den rätt evangeliet ger mig.

2 Kor. 4: 2 Vi har avsagt oss allt hemligt och skamligt och använder inga knep. Vi förfalskar inte Guds ord utan lägger öppet fram sanningen och anbefaller oss själva inför Gud åt varje människas samvete. Är vårt evangelium dolt, så är det dolt för dem som går förlorade. 4 Ty den här tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet – han som är Guds avbild. 5 Vi predikar inte oss själva, utan Jesus Kristus som Herren, och oss som era tjänare för Jesu skull. 6 Ty Gud som sade: ”Ljus skall lysa fram ur mörkret”, han har låtit ljus lysa upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall sprida sitt sken.

2 Kor. 11:3 Men jag är rädd för att liksom ormen med sin list bedrog Eva, så skall också era sinnen fördärvas och vändas bort från den uppriktiga och rena troheten mot Kristus. 4 Ty om någon kommer till er och predikar en annan Jesus än den vi har predikat, eller om ni tar emot en främmande ande eller ett främmande evangelium som ni tidigare inte tagit emot, då fördrar ni det bara alltför väl. 5 Jag menar inte att jag på något sätt är underlägsen dessa väldiga apostlar. 6 Även om jag inte är någon vältalare, saknar jag inte kunskap. Den har vi alltid och på alla sätt lagt fram för er.7 Eller var det en synd jag begick, när jag ödmjukade mig för att ni skulle upphöjas och predikade Guds evangelium för er utan ersättning?

1 Cor. 14

Gal. 1:6 Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, 7 fast det inte finns något annat. Däremot är det några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium. 8 Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse. 9 Det vi redan har sagt säger jag nu än en gång: om någon predikar evangelium för er i strid med vad ni har tagit emot, så skall han vara under förbannelse.10 Är det människor jag nu försöker få på min sida – eller Gud? Eller försöker jag ställa mig in hos människor? Om jag fortfarande ville vara människor till lags, skulle jag inte vara Kristi tjänare.11 Jag vill göra klart för er, bröder, att det evangelium som jag har predikat inte kommer från människor.

Gal. 2:2 Jag for dit på grund av en uppenbarelse och lade fram – enskilt, för de ansedda – det evangelium jag predikar bland hedningarna. Det var väl inte så att jag sprang eller hade sprungit förgäves? — 5 Men inte ens ett ögonblick gav vi vika för dem och underkastade oss. Vi ville att evangeliets sanning skulle bevaras hos er.6 De som ansågs betyda något – hurdana de en gång varit gör ingen skillnad för mig, Gud ser inte till personen – mig ville dessa ansedda inte ålägga något mer. 7 Tvärtom, de insåg att jag hade blivit betrodd med evangelium till de oomskurna liksom Petrus till de omskurna.14 Men när jag såg att de inte var på rätt väg och inte följde evangeliets sanning, sade jag till Kefas inför alla: ”Om du som är jude lever på hedniskt vis och inte på judiskt, varför tvingar du då hedningarna att leva som judar?”

Ef. 1:13 I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill.

Ef. 6:14 Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar 15 och sätt som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger. 16 Tag dessutom trons sköld. Med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. 17 Tag emot frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord. 18 Gör detta under ständig åkallan och bön och bed alltid i Anden. Vaka därför och håll ut i bön för alla de heliga. 19 Bed också för mig, att ordet ges åt mig när jag öppnar min mun, så att jag frimodigt gör evangeliets hemlighet känd. 20 För dess skull är jag ett sändebud i bojor. Bed att jag predikar det så öppet och fritt som jag bör.

Fil 1:7 Det är inte mer än rätt att jag tänker så om er alla, ty jag har er i mitt hjärta. Både när jag bär bojor och när jag försvarar och befäster evangeliet delar ni allesammans nåden med mig.8 Ja, Gud är mitt vittne att jag längtar efter er alla av hela mitt hjärta, i Kristus Jesus. 9 Och min bön är att er kärlek mer och mer skall överflöda och leda er fram till insikt och klart omdöme,10 så att ni kan avgöra vad som är rätt och vara rena och fläckfria på Kristi dag, 11 rika på rättfärdighetens frukt som Jesus Kristus ger, Gud till ära och pris.12 Jag vill att ni skall veta, bröder, att det som har hänt mig snarare har lett till framgång för evangeliet. 13 Så har hela pretoriet och alla andra kommit att förstå att det är för Kristi skull jag sitter fängslad. 14 Min fångenskap har gjort de flesta av bröderna övertygade i Herren, så att de vågar predika Guds ord ännu mer oförskräckt.15 En del predikar visserligen Kristus för att de är avundsjuka och söker strid, men en del gör det i god avsikt, 16 av kärlek, eftersom de vet att jag är satt till att försvara evangelium. 17 De andra söker strid och predikar Kristus av orena motiv och tror att de kan göra min fångenskap tyngre.18 Än sen? Kristus blir ändå på ett eller annat sätt predikad, för syns skull eller uppriktigt, och det är jag glad över. Och jag vill fortsätta att glädja mig,—27 Lev nu bara på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium, så att jag, vare sig jag besöker er eller inte, får höra att ni står fasta i en och samme ande och i ett och samma sinne kämpar för tron på evangelium

Fil. 4:3 Ja, också dig, trofaste medarbetare, ber jag: hjälp dem som har kämpat med mig i evangeliets tjänst tillsammans med Klemens och mina andra medarbetare, som har sina namn i livets bok.—15 Ni filipper vet också hur det var under evangeliets första tid, när jag hade lämnat Makedonien. Ni var den enda församling som satte sig i förbindelse med mig, så att räkenskap kunde föras över givet och mottaget.

Kol. 1:21 Också ni som en gång var främmande för Gud och genom ert sinnelag och genom era onda gärningar hans fiender, 22 också er har han nu försonat med sig, när han i sin jordiska kropp led döden. Han vill låta er träda fram inför sig heliga, fläckfria och oförvitliga, 23 om ni verkligen står fasta och väl grundade i tron och inte låter er rubbas från hoppet i det evangelium som ni har hört och som har predikats för allt skapat under himlen och som jag, Paulus, har blivit satt att tjäna.

1 Thess. 1:5 Ty vårt evangelium kom till er inte bara i ord utan i kraft och den helige Ande och gav full visshet. Ni vet ju hur vi uppträdde bland er och vad vi gjorde för er

1 Thess. 4:3 Bakom vår predikan ligger inte villfarelse, orena motiv eller onda avsikter.4 Eftersom Gud har ansett oss värdiga att anförtros evangeliet talar vi som vi gör, inte för att vara människor till lags utan för att behaga Gud, som prövar våra hjärtan. —  8 ville vi i innerlig kärlek ge er inte bara Guds evangelium utan också oss själva, eftersom ni hade blivit så kära för oss. 9 Bröder, ni kommer ju ihåg hur vi arbetade och slet. Natt och dag arbetade vi utan att ligga någon av er till last, när vi predikade Guds evangelium för er. 10 Ni är vittnen, ja, Gud själv är vittne till hur heligt, rätt och oförvitligt vi uppträdde bland er som tror.

2 Tim. 1: 8 Skäms alltså inte för vittnesbördet om vår Herre och inte heller för mig, hans fånge, utan bär också du ditt lidande för evangelium efter den kraft som Gud ger. 9 Han har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av det som vi har uträttat, utan i kraft av sitt beslut och sin nåd, som han har gett oss i Kristus Jesus från evighet 10 och som nu har blivit uppenbarad, när vår Frälsare Kristus Jesus trädde fram. Han har gjort slut på döden och fört liv och odödlighet fram i ljuset genom evangelium.

2 Thess. 1:6 Gud är rättfärdig: han vedergäller dem med lidande som plågat er 7 och ger åt er som blir plågade lindring tillsammans med oss. Och det sker när Herren Jesus kommer från himlen och uppenbarar sig med sina mäktiga änglar, 8 i flammande eld och straffar dem som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium. 9 Dessa skall bli straffade med evigt fördärv, bort från Herrens ansikte och hans härlighet och makt,

2 Tim. 2:8 Tänk på Jesus Kristus, som är uppstånden från de döda och som har kommit av Davids släkt enligt det evangelium jag predikar.

Upp. 14:6 Och jag såg en annan ängel flyga högst uppe på himlen. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för dem som bor på jorden, för alla folk och stammar och språk och folkslag. 7 Han sade med hög röst: ”Frukta Gud och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som har skapat himlen och jorden, havet och vattenkällorna.”

Kan SYNDA jämföras med att av misstag köra lite för fort – över hastighetsgränsen?

hastighetsmätare

Att vara villig att lyda överheten

Det finns en del kristna som gärna jämför synd med att av misstag köra lite för fort – fortare än hastighetsgränsen – utan att tänka på det, men det är en missvisande liknelse av flera anledningar.

Kan man verkligen säga om sin synd…”Oj, där dödade jag visst någon! Hoppsan, jag stal plötsligt ett gäng pennor från jobbet! Oj, nu pallade jag visst några äpplen från grannen! Helt otroligt – nu verkar det som jag gick till grannfrun och hoppade i säng med henne! Hoppsan, nu ljög jag visst en hel del, och sen förtalade jag en kompis också! Tänka sig ändå så det kan bli? Wow, nu fuskade jag visst på historieprovet eftersom jag tjuvkikade i mobiltelefonen! Oj, där gjorde jag visst ett skatteavdrag i deklarationen som jag vet att jag inte har rätt till! Märkligt så det kan bli ändå…! Vilka misstag man kan göra!”

Är den helige Ande helt frånvarande?! Skulle han inte säga ifrån?

Vi kan inte jämföra överträdelse av Guds lag med att av misstag köra lite för fort – såvida vi inte kör alldeles för fort med flit. Det är som att jämföra päron och äpplen, eftersom man faktiskt kan bryta en människolag av misstag (trafikregler), medan man inte bryter Guds lag av misstag och utan att inse det.

Bibeln säger visserligen ingenting om trafikregler eftersom den skrevs ner för länge sedan, men vi uppmanas i Rom. 13 att lyda överheten så långt det är möjligt (vi måste dock lyda Gud mer än människor). Det fanns en hel del lagar på Paulus tid, men långifrån de tjocka lagböcker med massor med detaljer som vi har i Sverige idag! Det är inte säkert att Paulus uppmaning var ämnat att täcka in exmpelvis detaljer såsom de trafikregler som skulle komma 2000 år senare så det kan vi inte utgå ifrån.

Men det är väl överheten i varje land som bestämmer om trafikregler och vi ska väl lyda överheten och överhetens lagar? Jo det är sant, men vi vet inte säkert att sådana detaljer är vad PAULUS hade i tankarna när han i sitt brev till de kristna i Rom uppmanar dem att lyda överheten. Han kanske inte syftade på något annat än att helt enkelt bestämma sig för att lyda de lagar som fanns på den här tiden – och de lagar som existerade när Romarbrevet skrevs ner var förmodligen inga lagar som man bryter AV MISSTAG. Paulus poäng var dessutom att de kristna i Rom inte borde spjärna emot överheten, utan vara tillmötesgående vad gäller de påbud och förhållanden som då gällde – och de lagarna var inte diffusa och gick inte in på smådetaljer. Det är viktigt att tänka lite på den politik som gällde när Paulus uppmaning kom, för han lovar inte att det han säger i Rom. 13 stämmer in överallt på jorden i alla tider och för all framtid. Det han säger stämmer dock in på den situation som fanns och det stämmer även I PRINCIP överallt. En gång i framtiden kommer Antikrists rike, och den är verkligen inte insatt av Gud. Däremot är Gud i full kontroll och ser vad som sker, och han har även en lösning på problemet, i form av ett nytt Jerusalem.

Rom. 13:7 Fullgör era skyldigheter mot alla: skatt åt den ni är skyldiga skatt, tull åt den ni är skyldiga tull, vördnad åt den som bör få vördnad och heder åt den som bör få heder.

Det är klart att man idag kan deklarera fel av misstag, men det är däremot en synd att med flit gå emot sitt samvete och göra påståenden i sin deklaration som man vet inte stämmer. Det som Paulus räknar upp i Rom. 13 verkar inte vara någonting som man väljer att vända ryggen till av misstag, utan man har verkligen förmåga att lyda.

Kan vi göra detta av missag?: Mörda, stjäla, begå äktenskapsbrott, ljuga, fuska och förtala?

Trafikregler finns för allas bästa, och det måste finnas någon sorts gräns för hur fort man får köra för att undvika skador och dödsfall. Trafikpoliser måste ha något sorts verktyg för att kunna veta när de har rätt att bötfälla, och därför är tydliga trafikregler bra för oss.

Om det inte skulle finnas några hastighetsgränser överhuvudtaget, så har vi som kristna ändå ansvaret att köra säkert och med andras bästa i fokus. Även om vi inte skulle bryta mot lagen, så bryter vi ändå mot Guds bud om vi exempelvis skulle köra alldeles för fort förbi en skola där det passerar massor med barn och andra trafikanter. Vi skulle då inte behandla andra människor som vi själva skulle vilja bli behandlade om vi utsätter andra människor för risker.

Jag tycker det är en viss skillnad på trafikförseelse om man 1) kör i 80 km/tim förbi en skola trots att det är 30 km/tim som gäller, jämfört med om man 2) av misstag kör 5 km över hastighetsgränsen på en rak och fin väg som är helt fri från andra trafikanter. I det första fallet så har vi inte behandlat våra medmänniskor som Guds lag befaller, eftersom vi orsakat onödiga risker.

När polisen kommer så kanske det blir böter hur som helst, och då är det bara att betala eftersom vi har gjort oss skyldiga till en trafikförseelse. Som bilförare får vi helt enkelt träna på att hålla koll på hastighetsmätaren, men visst har det hänt att även kristna bilförare någon gång suttit i sina egna tankar och av misstag kört över hastighetsgränsen. Att med flit köra alldeles för fort är en annan sak.

Kan man även SYNDA av misstag?

Att döda en annan person av misstag låter väldigt otroligt, men visst har det hänt misstag inom sjukvården där fel medicindoser getts till människor som i sin tur orsakat deras död. Då ser Gud i så fall hur detta misstag gått till. Beror det på felaktiga instruktioner av någon annan (överordnande)? Beror det på slarv hos personen själv? Var det felaktiga etiketter, eller hur gick det till? Det kan även hända att man av misstag orsakar en annan persons död utanför området för sjuk- och hälsovård. Man kan exempelvis köra på ett litet barn som plötsligt springer över vägen. Man syndar inte om samvetet är rent och om man inte rimligtvis skulle kunna ha agerat på något annat sätt. Gud ser det inte som en synd om man faktiskt är oskyldig till det som hänt. Att däremot med flit ta livet av en annan människa är en synd, och det räknas t o m som mord att hata en annan människa. (Att ogilla en annan människas beteende är inte att hata, för då skulle även Jesus inberäknas i det.) Detta förväntas vi undvika just för att inte synda.

Ännu svårare är att se hur man kan begå äktenskapsbrott av misstag. Kan man verkligen vänsterprassla och säga ”Men hoppsan, vilket misstag som hände! Det var oväntat!”? Någon kanske inflikar att det är ett brott att se på en kvinna med lust i Matt. 5:28, men det står att det är en synd att ”med begär” se på henne, eller snarare ”to lust after her” (KJV), så det är alltså en synd att med en sådan AVSIKT se på en kvinna. Minst en av dem (kvinnan eller mannen) måste dessutom vara gift för att det ska kunna rubriceras som ”äktenskapsbrott”.(Därmed inte sagt att det är ok att se på andra kvinnor hur som helst och med onda avsikter.) Att tycka att en kvinna är rasande vacker är ingen synd, och män och kvinnor är skapta för att attraheras av det andra könet.

Kan vi stjäla av misstag? Visserligen kan man gå ut ur en affär och sedan upptäcka att man glömt att betala för något, men då handlar misstaget inte om synden ”stjäla”, eftersom stöld är något man gör med flit och som man är medveten om. Inte säger man väl ”Hoppsan, där stal jag visst ett vackert halsband från hyllan, och wow…nu gick jag plötsligt ut genom varuhusdörrarna utan att betala för det halsbandet som jag gömt i paraplyet! Så det kan bli!”.

Kan vi ljuga av misstag? Kan vi fuska och förtala av misstag? Kan vi mobba av misstag? Har vi så svårt att hålla oss till sanningen och att behandla andra som vi själva skulle vilja bli behandlade? Om vi har god kontakt med Gud, och om den helige Ande bor i oss, då har vi väl en förträfflig hjälpare som både varnar oss för synd och sticker oss i hjärtat om vi ändå överträder Guds bud och syndar? Om vi behandlar andra människor illa, hur kan vi då inte känna detta i våra hjärtan?

Att av misstag köra lite för fort på en lugn och fin väg handlar inte om att behandla sin nästa illa, men däremot att köra för fort på en väg där det finns människor som kan skada sig. Att med flit behandla andra kärlekslöst och hänsynslöst är vad som dömer oss. Vi bryter inte Guds lag av misstag, för den helige Ande i de kristnas liv är alldeles för närvarande för att gå med på det.

Läs och se att Gud har gett oss all hjälp vi behöver för att leva rena liv:

Titus 2:11 Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12 Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är

Gal. 5:16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.

Det är intressant att Paulus använder sista delen av Rom. 13 för att förklara att vi faktiskt kan uppfylla den lag som Gud förväntar oss att vi ska lyda, och det gör vi genom att älska vår nästa och behandla våra medmänniskor väl. Älskar vi vår nästa gör vi honom inget illa:

Rom. 13:8 Stå inte i skuld till någon utom i kärlek till varandra. Ty den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen9 Dessa bud: Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte mörda, Du skall inte stjäla, Du skall inte ha begär, och alla andra bud sammanfattas i detta ord: Du skall älska din nästa som dig själv.10 Kärleken gör inte något ont mot sin nästa. Alltså är kärleken lagens uppfyllelse. — 12 Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss lägga bort mörkrets gärningar och klä oss i ljusets vapenrustning.13 Låt oss leva värdigt, det hör dagen till, inte i utsvävningar och fylleri, inte i otukt och lösaktighet, inte i strid och avund. 14 Nej, ikläd er Herren Jesus Kristus och ha inte en sådan omsorg om kroppen att begären väcks till liv.

”Det är inte synden som håller oss borta från Gud”? Jo, det är precis så det är

righteousness

Jesus festade med de fördömda?

Detta kan helt klart missförstås. Jag kopplar inte ihop bilden med Magnus Perssons läror, men ville bara illustrera en ytterlighet som jag ibland kommer i kontakt med framför allt hos många kalvinister. Få av dem skulle uttrycka att synd är rätt, eller att Gud inte bryr sig om att vi syndar, MEN samtidigt så förminskar de allvaret vad gäller synd genom att förmedla ett annat budskap mellan raderna som går ut på att vi ändå kan vara frälsta i vår synd om vi bara bekänner att vi syndar och känner skamsenhet. Men känner sig inte också många agnostiker skamsenhet inför omoral, och lever inte många av dem därför ganska mycket rätt?

Återigen ser jag mig inte hålla med församlingsplanteraren och pastorn Magnus Persson (se hans krönika i tidningen Dagen här). Jag kan ha fel men det jag läser verkar gå ut på idén att för en troende person så leder synd inte till separation från Gud och orsakar därför inte (andlig) död. Var har vi hört den läran förut?

1 Mos. 3:4 Då sade ormen till kvinnan: ”Ni skall visst inte dö!

Han börjar med att berätta om två sjuka personer där den ena vägrade att erkänna sitt tillstånd (eller söka hjälp) medan den andra gjorde det. .

”Men hans tidiga upptäckt av att något var allvarligt fel med honom, hans bejakande och erkännande av sitt sjukdomstillstånd och hans ångestfyllda sökande efter hjälp räddade honom. Han som var döende är därför levande. Gång på gång utmanar Jesus människans självupplevda hälsotillstånd. Han passerar dem som i sina egna ögon är friska, rena och starka. Han dras i stället till dem som är medvetna om sitt hjärtas svaghet, skevhet och sjukdom. Till dem som dagligen brottas med syndens skuld och skam. Alla de vars synd inte bara är ett teoretiskt teologiskt begrepp utan en kännbar och plågsam verklighet.”

Är det naturligt för en kristen att dagligen behöva förnedra sig med synd och skam? Är den enda skillnaden mellan de två männen att trots att de syndar båda två (och så var ju faktiskt fallet vad gäller den Bibliska liknelsen om farisén och publikanen) så var det endast den ena som öppet erkände sin synd? Inte att samma person även OMVÄNDE sig och LÄMNADE sitt gamla syndiga liv bakom sig? Jag kan inte se den sistnämnda upplysningen någonstans i historien om de två sjuka.

”Barmhärtighet mot de skuldtyngda präglade Jesu liv och tjänst. Han omkullkastade religiösa regler och överskred sociala gränsdragningar när han rörde vid de orena, varmt välkomnade de utfrysta, förbarmade sig över de förtryckta, och – som han gör i dagens evangelietext – festade med de fördömda.”

Att säga att Jesus festar med de fördömda låter onekligen som om han deltog i deras synd. Nu kanske det inte är så Magnus menade, och kanske därför borde ha uttryckt sig på ett annat sätt för att inte förmedla en skev bild på vem Jesus är och hur heligt han levde. Jesus var bland annat med på en bjudning hos en farisé vid namn Simon (och det är ingen synd att äta mat, ens om man gör det hos en person som inte lever som man ska) och han passade då på att predika Guds ord och även kritisera sällskapet för sin SYND (inte för att de lydde Gud för mycket). Fariséerna hade bara utsidan av bägaren ren, när de även borde ha insidan av bägaren ren.

Matt. 23:23 Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni ger tionde av mynta, dill och kummin men försummar det som är viktigast i lagen: rätten, barmhärtigheten och troheten. Det ena borde ni göra utan att försumma det andra.—25 Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men inuti är de fulla av rofferi och omåttlighet 26 Du blinde farisé, gör först insidan av bägaren ren, så blir också utsidan ren.

Jesus verkar vara av åsikten att vi ska lära andra att HÅLLA buden i stället för att lära andra att vi inte kan och inte ens behöver för vår frälsnings skull. Han förmedlar budskapet att vår rättfärdighet måste övergå fariséernas rättfärdighet om vi ens ska komma in i Guds rike.

Matt .5:19 Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. 20 Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

Mer från Magnus, och det allra farligaste:

”Det är inte synden som håller oss borta från Gud utan vår självrättfärdighet. Det är inte vårt erkännande utan snarare vårt förnekande av sjukdom som dödar oss. Det är vår självupplevda godhet som bedrar oss och för oss bort från Gud.”

Magnus har missförstått felet hos fariséerna, och det gör att han riskerar att indirekt göra synd till något som inte är särskilt allvarligt – bara vi tror på Jesus. Fariséernas problem var som sagt inte att de lydde Gud för mycket utan för litet. 1) De vägrade att erkänna att de hade synd (så långt har Magnus rätt), och 2) De vägrade att OMVÄNDA SIG och lämna synden bakom sig. Det är punkt nummer 2 som är den stora och avgörande skillnaden mellan farisén och publikanen, och mellan frälsta och ofrälsta. Synden håller oss ABSOLUT borta från Gud eftersom synd alltjämt separerar oss från vår helige Skapare. Det är inte självrättfärdigt att vara Jesus trogen genom att lyda honom, utan faktiskt något som Gud förväntar sig av oss och även gett oss all hjälp för att lyckas med.

Varför är detta så besvärande för oss? Orsaken är att det vänder upp och ner på alla våra föreställningar. Nåden introducerar helt andra spelregler än de vi lärt oss. Vi vill arbeta och kämpa för att göra oss förtjänta av Guds godkännande. Vi vill bli friska innan vi uppsöker läkare.”

Det är ett besvärande budskap eftersom det inte är vad Bibeln lär. Det är alldeles sant att vi ju inte kan bli friska utan Jesus, för det är ju Jesu renande blod som ju tar bort all vår tidigare synd och gör oss rena. Detta sker när vi omvänder oss, som är någonting som vi själva måste bestämma oss för att göra. Det är viktigt att påpeka att vi inte blir renade bara för att vi kommer till Jesus, tror på honom och bekänner våra synder. Det centrala är ju att lämna den gamla människan bakom sig och inte släpa den människan med sig in i det nya rena livet. Sen betraktas vi som rena och rättfärdiga så länge som vi lever heligt och rättfärdigt. Jesus tänker inte leva heligt och rättfärdigt ÅT OSS så att vi ska slippa.

Låt oss säga att en lagöverträdare fått en chans att bli benådad från sitt fängelsestraff. Om han då lägger fram sin sak inför guvernören (eller vem det nu är som har en sådan makt att kunna benåda), och öppet bekänner att han brutit mot lagen och därför är skyldig, men också lägger till att han inte har för avsikt att ändra sig, då blir han väl inte benådad?! Gud arbetar under samma princip. Det är glädje i himlen för varje person som OMVÄNDER SIG, eftersom det betyder att den personen gått från död till liv vad gäller hans andliga status. Om man bara nöjer sig med att bekänna sin synd så blir det ingen förlåtelse (även ateister kan göra detsamma), men om man bekänner sin synd och OMVÄNDER SIG, så förlåter Gud oss även om våra synder är mörkröda. Och vi får inte bara en enda chans utan fler. Om vi däremot varvar lydnad med olydnad så visar vi med våra liv att vi inte omvänt oss från hjärtat.

”Vi vill höra läkaren säga att han inte finner något fel på oss, att allt är som det ska och att vi är friska. Men sådana människor behöver ju ingen läkare. Självgoda, självbelåtna och självrättfärdiga människor ser inte sitt behov av frälsaren och gör därför Guds nåd omintet. Det är bara svaga och sargade syndare med sjukdomsinsikt som skyndar till doktor Jesus för att få syndasåren förbundna och helade.”

Även de som vägrar att bekänna att de är sjuka (att de lever i synd) behöver läkare, och deras behov av läkare hänger inte på om de bekänner sin synd eller inte. Att vara sjuk/syndig och självgod är förstås inte vägen till frälsning, men däremot att bekänna sin synd och upphöra med den. Vad betyder Guds nåd? Dels handlar det om Guds barmhärtighet (snällhet) att erbjuda oss rening trots att vi inte förtjänat den, och dels betyder det en hjälp att sluta synda. Den falska läran om nåden är att den täcker vår synd så att Gud inte kan se den, och det är ofta den sorts nåd som människor vill höra och tro på.

Titus. 2:11 Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12 Den fostrar oss att säga NEJ till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som NU är 

Vi kan få fullständig seger över synden, och det är de onda makterna som säger att det är omöjligt. Vi behöver inte vänta på att vi ska få nya kroppar innan vi kan vara Jesus trogna eftersom vi kan leva heligt och enligt Guds vilja här och nu. Lösningen på syndaproblemet är inte att gömma oss bakom Jesus och låtsas som att Gud Fader inte ser vår synd, utan lösningen är att ta emot den hjälp vi fått (Guds nåd och den helige Ande) och därigenom leva heligt. Ingen måste smutsa ner sig igen efter att ha blivit renad, och så länge som vi syndar så är vi slavar under synd och inte fria. Det är ett budskap som människor kanske inte vill höra, men som det ålägger oss att ändå predika. Jesus började sin evangelisationsbana på jorden genom att predika omvändelse. Läs även vilka instruktioner som Paulus fick utav Jesus när det gäller att evangelisera:

Apg. 26:19 Därför, konung Agrippa, blev jag inte olydig mot den himmelska synen, 20 utan jag har predikat först i Damaskus och i Jerusalem och hela Judeen och sedan ute bland hedningarna,att de skall ångra sig och OMVÄNDA SIG till Gud och GÖRA SÅDANA GÄRNINGAR SOM HÖR TILL OMVÄNDELSEN

Jesus säger:

Matt. 7:21 Inte skall var och en som säger ‘Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja.

Gud ändrar sig inte:

Jes. 59:2 Nej, det är era missgärningar som skiljer er och er Gud från varandra, era synder döljer hans ansikte för er, så att han inte hör er.

TRONS LYDNAD är att lyda Gud i tro

narrow gate

Det står om trons lydnad på ett par ställen i Bibeln, och det handlar helt enkelt om att tro på skaparen och lyda honom genom att leva heligt. Sen kan vi också ha olika mått av tro vad gäller vår förmåga/vilja att tro på exempelvis mirakel och helande, men även det går att arbeta upp genom att leva nära Gud. Genom erfarenheter så kan denna tro (på Andens kraft) stärkas, och där har vi kommit olika långt. Vi kan be för varandra att vi kommer längre.

1) Rom. 1:5 Genom honom har vi fått nåd och apostlaämbete för att bland alla hednafolk föra människor till TRONS LYDNAD för hans namns skull.

Andra folkgrupper var tydligen bekanta med de kristna romarnas stora tro

8 Först och främst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus för er alla, därför att man i hela världen förkunnar er tro. 

Paulus säger att man förtjänar döden om man lever sina liv genom att visa orättfärdighet, ondska, girighet, elakhet, är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja, skvallrar, förtalar, hatar Gud, brukar våld, skrävlar, skryter, tänker ut allt ont, inte lyder sina föräldrar, är oförståndiga, trolösa, kärlekslösa, hjärtlösa och som samtycker med att även andra kristna lever så. Det finns många kristna som predikar en slags ”frälst i din synd-budskap”, som ofta blandas med fagert tal för att lura fler. Det finns vissa andliga risker så fort man hör predikanter lära ut ”Gud vill INTE att du syndar, MEN….”, och så fortsätter man att lägga ut texten genom att förklara varför ingen kan sluta synda, hur Jesus kan vara rättfärdig i stället för oss, hur våra synder är förlåtna redan innan vi gör dem, hur arvsynden gör att vi syndar av nödvändighet, hur köttet är syndigt i sig självt, hur Gud endast ser Jesu blod när han ser på oss, etc. Jesus har inte tagit Guds vrede på korset, för vi kan fortfarande riskera Guds vrede om vi väljer att leva orättfärdigt.

18 Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. 19 Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. 20 Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt.21 Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. 22 De påstod att de var visa, men de blev dårar. 23 De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. 24 Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar. 25 De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen.— 29 De har blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. 30 De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter och tänker ut allt ont. De lyder inte sina föräldrar, 31 är oförståndiga och trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. 32 Sådant gör de, fastän de mycket väl känner till Guds rättvisa dom, att de som handlar så är värda döden. Ja, de samtycker också till att andra gör det.

2) Romarbrevet 16:26 men nu har uppenbarats och genom profetiska Skrifter på den evige Gudens befallning gjorts känd, för att alla folk skall föras till TRONS LYDNAD

Uppenbarligen var de kristna i Rom kända för sin lydnad, men Paulus fortsatte att uppmuntra dem att ge akt på dem som vållar splittring genom obibliska läror. Det finns människor som bekänner sig som kristna, och som har milda ord och vackert tal, men som ändå lurar människor att tro på falska doktriner. Lydnad innebär att vara trogen Jesu lära, och det är skriften som ska rätta oss och som vi ska bli korrigerade av. Vi ska inte sätta vår tro på dödliga människor, även om de låter ödmjuka. Om vi är allt för ”snälla” och villiga att kompromissa genom att ställa människor i talarstolen trots att de blandar sanning med missförstånd och obibiska läror, så kan det leda till att fler börjar tro på falska läror – som de måste rädda genom ännu fler falska läror som bygger på de första. Paulus vill att romarna ska vara helt oskyldiga i fråga om det onda, och genom evangeliet så kan fler människor föras till trons lydnad.

17 Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem. 18 Ty sådana tjänar inte vår Herre Kristus utan sin egen buk, och med milda ord och vackert tal bedrar de godtrogna människor. 19 Er LYDNAD är ju känd av alla. Därför gläder jag mig över er, men jag vill att ni skall vara förståndiga i fråga om det goda och oskyldiga i fråga om det onda. .—25 Honom som förmår styrka er genom mitt evangelium, min förkunnelse om Jesus Kristus, enligt den avslöjade hemlighet som under oändliga tider har varit dold 26 men nu har uppenbarats och genom profetiska Skrifter på den evige Gudens befallning gjorts känd, för att alla folk skall föras till trons lydnad

Även demonerna tror att Jesus är Messias och Guds son, men frälsning ges till de som lyder Jesus.

Hebr. 5:9 Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom

Paulus valde att inte vara olydig mot den synen som han fick från himlen, när han mötte Jesus på vägen till Damaskus. Det Jesus ville att han skulle göra var att predika om tro, och omvändelse till hedningarna, för att de skulle vända sig från mörker till ljus och därmed få syndernas förlåtelse och en plats i hans rike. Paulus var hörsam och predikade verkligen det Jesus ville. Paulus predikade om behovet av ånger, omvändelse och att fortsätta att leva sina liv genom att göra goda gärningar som ju hör till omvändelsen. Omvändelse innebär att ångra sina synder och leva ett rent liv.

Apg. 26:16 Men stig upp och stå på fötterna! Ty jag har visat mig för dig för att utse dig till tjänare och vittne, både till vad du har sett och till det jag kommer att visa dig, 17 när jag räddar dig undan ditt eget folk och undan hedningarna. Till dem sänder jag dig, 18 för att du skall öppna deras ögon, så att de vänder sig från mörker till ljus, från Satans makt till Gud. Så skall ni genom tron på mig få syndernas förlåtelse och arvslott bland dem som är helgade.19 Därför, konung Agrippa, blev jag inte olydig mot den himmelska synen, 20 utan jag har predikat först i Damaskus och i Jerusalem och hela Judeen och sedan ute bland hedningarna, att de skall ångra sig och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar som hör till omvändelsen

Nej, JESUS har inte gett oss SIN RÄTTFÄRDIGHET och VI kan göra goda gärningar

righteousnessMånga kristna uttrycker sig gärna med att de absolut inte kan åberopa någon form av godhet i dem själva, och att det snarare handlar om att det är Jesus rättfärdighet i dem som gör att de möjligtvis kan betraktas som goda. För i dem själva så är de bara skrot och korn – och även deras allra bästa gärningar ses ändå som smutsiga trasor/kläder inför Gud. Det låter väl ödmjukt och bra? Dessvärre är det inte vad Bibeln lär.

Det är klart att det inte finns någon poäng med att gå runt och skryta om sin godhet, men det behöver heller inte vara fel att i åtminstone vissa situationer uttrycka sig som Paulus, om vi nu anser att vi levt som Paulus:

1 Thess 2:10. Ni är vittnen, och även Gud, hur HELIGT, hur RÄTTFÄRDIGT och OSTRAFFLIGT vi uppträdde bland er som tror

Apg 23:1 Paulus såg på Stora rådet och sade: ”Bröder, jag har levt inför Gud MED ETT FULLKOMLIGT RENT SAMVETE ÄNDA TILL I DAG”

Men vems rättfärdighet är det då vi får om inte Jesus? Ingens, eftersom rättfärdighet inte är någon sorts substans som man kan få eller ge bort. Att vara rättfärdig innebär att leva heligt och rättfärdigt, men allra först måste vi renas från vår smuts (våra synder) i Jesu rättfärdiga blod, vilket sker när vi bekänner våra synder och omvänder oss. Då blir vi 100% rena eftersom all smuts då är borta, men det heter inte ”en gång ren alltid ren”. Vi är endast rena så länge som vi lever rättfärdigt.

Jesus är vår rättfärdighet på det sättet att han ju levt ett syndfritt liv, och offrade sitt liv för vår skull, men han dog inte för att vi ska slippa leva rättfärdigt själva. Ingen annan kan leva våra liv i stället för oss – inte ens Jesus – och vi är själva ansvariga för hur vi väljer att leva våra liv. Å ena sidan så kan vi inte tjäna två herrar och fortfarande vara frälsta, men å andra sidan så har vi fått en underbar hjälp att leva heliga liv, tack vare den helige Ande!

Problemet med mänskligheten kanske kan sammanfattas i dessa verser:

Jes. 59:1 Se, Herrens hand är inte för kort, så att han ej kan frälsa, hans öra är inte tillslutet, så att han ej kan höra.2 Nej, det är era missgärningar som skiljer er och er Gud från varandra, era synder döljer hans ansikte för er, så att han inte hör er.

Lösningen på problemet med att människan begått missgärningar är inte att vi börjar tro att Jesus tagit vår synd på sig och att vi fått hans rättfärdighet (det saliga bytet som inte är vad Bibeln lär ut) eftersom detta inte åstadkommer någon egentlig rening, utan lösningen – förutom att tro på Jesus som vår Frälsare – är bekännelse av synder och omvändelse. Det är också vad Jesus själv predikade.

Matt. 18:3 och sade: ”Amen säger jag er: Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket.

Luk. 13:3 Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under som de.

Luk. 3:8 Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och tänk inte: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham av dessa stenar.

Luk. 15:7 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig – inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.

Apg. 2:38 Petrus svarade dem: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva.

Det är vår rättfärdighet/orättfärdighet som en dag kommer att bedömas av Gud, och inte Jesus rättfärdighet i oss

Det är absolut ingen självklarhet att man lever i ohejdad synd bara för att man missförstått detta ämne och menar att vi har fått Jesu rättfärdighet tilldelad, transfererad eller injiicerad i oss. Som kristen vet man förmodligen att Gud inte vill att vi syndar och lever därför därefter. Det borde vara onaturligt för en kristen att synda, och inte naturligt. Men det finns en risk att svaga kristna som hör budskapet om att ”Jesus har gett dig SIN rättfärdighet” och uppfattar det som att det inte är någon fara på taket om de syndar. Framför allt inte om ett sådant budskap kombineras med ”vi är födda i synd”, ”vi syndar för att vi är syndare”, ”ingen kan sluta synda”, ”om vi inte tänker på Gud varje minut så är vi syndare”, etc. Kanske personen försvarar sin synd med att han faktiskt redan reducerat sin synd oerhört, och anser göra sitt bästa? Men att bryta Guds bud färre gånger gör oss fortfarande till syndare. Vi kan få total seger, men då blir i hjälpta om vi inte missförstår synd genom att antingen göra Guds bud (det dubbla kärleksbudet som ingår i tio Guds bud) svårare än de är, och heller inte trivialisera budet. Vi lever visserligen inte under Mose lag, men vi är inte laglösa. De bud som gällt sedan Adams dagar gäller fortfarande – det dubbla kärleksbudet (annars hade Kain inte varit en syndare).

Matt. 5:20 Jag säger er att om ER rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

5 Mos. 6:25 Det skall vara VÅR rättfärdighet, att vi noga följer alla dessa bud inför Herrens, vår Guds, ansikte så som han har befallt oss.

Ordspråksboken 11:6 De redbaras rättfärdighet räddar dem, de trolösa fångas av sina begär.

1 John 3:7 Kära barn, låt ingen bedra er. Den som GÖR RÄTT ÄR RÄTTFÄRDIG, liksom han är rättfärdig. 

1 John 2:29 Om ni vet att han är rättfärdig, då inser ni också att var och en som GÖR det som är rätt är född av honom.

Rom 2:6 Ty han skall ge åt var och en efter hans gärningar. 7. EVIGT LIV åt dem som med tålamod i GODA GÄRNINGAR söker efter härlighet och ära och oförgänglighet, 8. men över dem som är stridslystna och INTE VILL LYDA sanningen, utan lyder orättfärdigheten, kommer förtörnelse och VREDE.—13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens GÖRARE skall förklaras rättfärdiga

Rom. 6: 16 Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under LYDNADEN; VILKET LEDER TILL RÄTTFÄRDIGHET? 

1 Pet. 4:18. Och om den rättfärdige MED KNAPP NÖD BLIR FRÄLST, hur blir det då för den ogudaktige och syndaren?

1 Kor 6:9. Vet ni då inte att de orättfärdiga inte skall ärva Guds rike? LÅT INTE LURA ER.

Jak. 2:24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro.

Vi kan göra gott…

Det här med att ”när Gud ser på dig så ser han inte din synd, utan bara Jesu blod”, är en farlig lära. Kristna kanske säger detta i all välmening, men det är inte Bibelns budskap.

Matt. 25:21 Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!

Apg 10:34 Då började Petrus tala: ”Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, 35 utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt,vilket folk han än tillhör

Rom. 2:Han skall ge var och en efter hans gärningar: evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet,

Lukas 6:45 En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd. Ty vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.

Förväntar sig Gud enligt Bibeln att vi ska lyda hans lagar, eller är de för svåra?

repentGud verkar se det som en självklarhet att vi har förmåga att lyda hans bud – både vad gäller Mose lag (under den tid som den gällde) och vad gäller buden som gällde innan Mose lag trädde i kraft, samt även efteråt i det nya förbundets tid som vi lever i nu. Det låter heller inte särskilt logiskt för Gud att ge människor lagar som han mycket väl vet att de aldrig i livet klarar att lyda, och framför allt vore det ologiskt att rent av elakt att mena att människor förtjänar ett straff för något som är utanför deras egen kontroll och förmåga. Inte ens en ateistisk förälder skulle anse att han/hon har rätt att klandra en ett-åring för att inte ha städat sitt rum, eftersom en sådan syssla ligger utanför en ettårings kapacitet.

Om vi däremot kunde/kan lyda Guds bud och ändå valt att inte alltid göra det, så är vi helt klart skyldiga lagöverträdare och inser förmodligen också att vi inte kan komma in i hans framtida rike på egna meriter eller för att vi förtjänar det.

Det Gamla Testamentet och förmåga till lydnad

Även i det Gamla Testamentet fanns förstås chansen att blir förlåten genom att bekänna sina synder, omvända sig och därmed bli renad från sin gamla synd. Djuroffersystemet var gällande i och med Mose lag, men den kom senare att bli ett avslutat kapitel tack vare Jesu slutgiltiga offer på korset.

Gud uttryckte tidigt att vi kan råda över synden. Påbuden nedan uttryckte Gud långt innan Mose lag existerade:

1 Mos. 4:7 Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men DU SKALL RÅDA ÖVER DEN.

1 Mos. 26:5 därför att Abraham har lyssnat till mina ord och hållit vad jag har bjudit honom hålla, mina bud, mina stadgar och mina lagar. (1917)

Gud säger att hans folk ska hålla hans stadgar och lagar noggrant, vilket är viktigt eftersom de får LEVA om de gör så.  ”Den människa som följer dem skall leva genom dem” låter som Gud verkligen menar att det finns sådana människor. Annars får ju ingen leva.

3 Mos. 18:Mina domslut skall ni följa och MINA STADGAR SKALL NI HANDLA NOGGRANT EFTER.  Jag är Herren, er Gud.JA, NI SKALL HÅLLA FAST VID MINA STADGAR OCH LAGAR, ty den människa som följer dem skall LEVA genom dem. Jag är Herren.

So you shall keep My statutes and My judgments, by which a man may live if he does them; I am the Lord. (NASB)

You are to observe my laws and rulings; if a person does them, he will have life through them; I am Adonai. (Complete Jewish Bible)

Hes. 20:11 Jag gav dem mina stadgar och kungjorde för dem mina föreskrifter. Den människa som följer dem skall också leva genom dem. — 13 Men Israels hus var upproriskt mot mig i öknen. De följde inte mina stadgar utan föraktade mina föreskrifter, TROTS ATT DEN MÄNNISKA SOM HANDLAR EFTER DEM SKALL LEVA GENOM DEM. De vanhelgade svårt mina sabbater. Då tänkte jag utgjuta min förbittring över dem i öknen för att förgöra dem. — 19 Jag, Herren, är er Gud. Vandra efter mina stadgar och håll mina föreskrifter och följ dem. —21 Men deras barn var upproriska mot mig. De vandrade inte efter mina stadgar och höll inte mina föreskrifter, så att de följde dem, trots att den människa som handlar efter dem skall leva genom dem. De vanhelgade också mina sabbater. Då tänkte jag utgjuta min förbittring över dem och tömma min vrede över dem i öknen.

Neh. 9:29 Du förmanade dem för att föra dem tillbaka till din undervisning. Men de var övermodiga och lyssnade inte på dina bud utan syndade mot dina föreskrifter, fastän den människa som håller dem får leva genom dem. De var envisa och hårdnackade och vägrade lyssna.

Om hans folk bara skulle lyda alla hans bud, så skulle det gå dem väl.

5 Mos. 15:Men ingen fattig borde finnas hos dig, ty Herren skall rikligen välsigna dig i det land som Herren, din Gud, ger dig till besittning som din arvedel, om du endast lyder Herrens, din Guds, röst, så att du håller fast vid alla dessa bud, som jag i dag ger dig, och följer dem.

Om Guds folk inte lyder hans bud så vilar t o m en förbannelse över dem. Alla ord i lagen måste följas, säger Herren.

5 Mos. 27:1 Mose och de äldste i Israel gav folket denna befallning: ”Håll alla de bud som jag i dag ger er.10 Du skall lyda Herrens, din Guds, röst och hålla hans bud och stadgar som jag i dag ger dig.”—26 Förbannad är den som inte upprätthåller alla ord i denna lag genom att följa dem. Och allt folket skall säga: ”Amen.”

Jer. 11:”Hör detta förbunds ord och säg till Juda män och Jerusalems invånare. Säg till dem: Så säger Herren, Israels Gud: Förbannad är den man som inte lyder detta förbunds ord, som jag ålade era fäder på den dag då jag förde dem ut ur Egyptens land, denna smältugn. Jag sade: Hör min röst och gör allt som jag har befallt, så skall ni vara mitt folk och jag skall vara er Gud.Herren sade till mig: ”Ropa ut allt detta i Juda städer och på Jerusalems gator. Säg: Hör detta förbunds ord och handla efter dem.

Gud säger att hans folk inte ska vika av vare sig till höger eller vänster från något av hans bud.

5 Mos. 28:1 Om du lyssnar till Herrens, din Guds, röst, genom att noggrant följa alla hans bud som jag i dag ger dig, så skall Herren, din Gud, upphöja dig över alla folk på jorden.—13 Herren skall göra dig till huvud och inte till svans. Du skall endast vara över och aldrig vara under, om du lyssnar till Herrens, din Guds, bud som jag i dag ger dig för att du skall hålla och följa dem14 Vik inte av, vare sig till höger eller vänster, från något av alla de bud som jag i dag ger er, så att du följer andra gudar och tjänar dem.15 Men om du inte lyder Herrens, din Guds, röst och inte håller fast vid och följer alla hans bud och stadgar som jag i dag ger dig, så skall alla dessa förbannelser komma över dig och nå fram till dig:—45 Alla dessa förbannelser skall komma över dig och förfölja dig och träffa dig till dess att du går under, därför att du inte lyssnade till Herrens, din Guds, röst och inte höll de bud och stadgar som han gav dig.—-58 Om du inte noggrant följer alla ord i denna lag som är skrivna i denna bok, så att du fruktar detta härliga och fruktansvärda namn ” Herren,din Gud”

5 Mos. 12:VAR NOGA MED ATT LYDA ALLA DESSA BUD som jag ger dig, för att det till evig tid må gå dig väl och dina barn efter dig, när du gör det som är gott och rätt i Herrens, din Guds, ögon.

Gud säger att hans folk ska lyda hans bud ”av allt ditt hjärta och av all din själ i ALLA stycken! Det finns ingenting som säger att han menar att de inte KAN utföra det han ber om. Tvärt om säger Gud uttryckligen att de bud som han ger INTE är för svåra att hålla! Han säger även ”ordet är dig mycket nära, i din mun och i ditt hjärta, SÅ ATT DU KAN GÖRA DÄREFTER”. Gud beordrar faktiskt hans folk att älska honom av hela sitt hjärta och hela sin själ genom att hålla alla hans bud.

5 Mos. 30:2 och du så vänder åter till HERREN, din Gud, och hör hans röst, du med dina barn, AV ALLT DITT HJÄRTA OCH AV ALL DIN SJÄL, i alla stycken såsom jag i dag bjuder dig 3då skall HERREN, din Gud, åter upprätta dig och förbarma sig över dig–-10när du hör HERRENS, din Guds, röst, så att du håller hans bud och stadgar, det som är skrivet i denna lagbok, och när du vänder åter till HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ.11Ty DET BUD SOM JAG I DAG GIVER DIG ÄR DIG ICKE FÖR SVÅRT och är icke långt borta.—14Nej, ordet är dig mycket nära, i din mun och i ditt hjärta, SÅ ATT DU KAN GÖRA DÄREFTER.15Se, jag förelägger dig i dag livet och vad gott är, döden och vad ont är,16då jag nu i dag bjuder dig (COMMAND YOU, KJV) att älska HERREN, din Gud, att vandra på hans vägar och HÅLLA HANS BUD och stadgar och rätter, för att du må leva och föröka dig, och för att HERREN, din Gud, må välsigna dig i det land dit du nu kommer, för att taga det i besittning. (1917)

Det Nya Testamentet om kapacitet till lydnadfalse sheep

Även i det nya testamentet verkar Jesus och hans apostlar ta det för givet att man kan lyda hans bud. Det blir för långt att ta med alla verser.

Jesus upprepar det gamla testamentets viktigaste bud; att älska Gud av hela sitt hjärta, hela sin själ, hela sitt förstånd och av hela sin kraft – samt sin nästa som sig själv. Han verkar inte tro att det är omöjligt för oss att lyda detta, och inte heller att det inte är någon större fara om vi inte alltid lyder eftersom han själv skulle komma att lyda buden åt oss så att vi kan slippa (som en del kristna felaktigt tror). Jesus verkar bekräfta att denne vise man faktiskt var nära Guds rike just för att han insett hur viktigt det är att förstå dessa bud och att också leva efter dem.

Markus 12:29 Jesus svarade: ”Det största är detta: Hör Israel! Herren, vår Gud, Herren är en, 30 och du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft31 Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Inget annat bud är större än dessa.” 32 Den skriftlärde sade: ”Du har rätt, Mästare, det är sant som du säger. Han är en, och det finns ingen annan än han. 33 Och att älska honom av hela sitt hjärta och av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och att älska sin nästa som sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer.” 34 När Jesus hörde att mannen hade svarat förståndigt, sade han till honom: ”Du är inte långt från Guds rike.” Sedan vågade ingen fråga honom längre.

Jesus uttrycker sig med ”den som håller dem (buden)…”, vilket innebär att han tror att det faktiskt finns folk som håller hans bud. De som håller hans bud och även lär andra att hålla dem, han ska kallas stor i himlen. Men Jesus säger också att om vår rättfärdighet inte går UTÖVER de skriftlärdas så ska vi inte ens komma in i himmelriket. Vi vet att några en dag ska komma in i Guds rike, och det innebär att det finns några som faktiskt håller buden, lär andra att göra likadant och som har en rättfärdighet som går långt över de skriftlärdas. Det står inte att Jesus kan täcka upp där det brister och vara rättfärdig åt andra.  Det är VÅR rättfärdighet (vår lydnad) som avgör om vi platsar i Guds rike, men självfallet måste vi först bli renade i Jesu blod vilket vi inte kan åstadkomma själva.

Matt. 5:19 Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men DEN SOM HÅLLER DEM OCH LÄR MÄNNISKORNA DEM, han skall kallas STOR i himmelriket. 20 Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt UTÖVER de skriftlärdas och fariseernas, SKALL NI INTE KOMMA IN I HIMMELRIKET.

Vi är tänkta att helgas genom Anden så att vi lyder. Det betyder att vi har fått all kraft som behövs för lydnad, och sedan är det förstås upp till oss att välja den vägen eller ej. Misslyckas vi så beror det inte på att vi inte kunde, utan för att vi inte ville.

1 Pet. 1:2 Ni är av Gud, Fadern, förutbestämda till att helgas genom Anden, så att ni lyder och blir bestänkta med Jesu Kristi blod. Må nåd och frid i allt rikligare mått komma er till del.

Petrus säger till sina läsare att de renat sina själar genom att lyda sanningen, och att de verkligen älskar varandra uppriktigt. Han hoppas också att de ska fortsätta att uthålligt vandra med rena hjärtan. Syndar vi så har vi inte rena hjärtan, men det verkar här som att Petrus verkligen menar att det finns folk som verkligen handlat helt enligt Guds vilja och hållit sig själva rena. Petrus anser att lydnad av Guds evangelium är oerhört viktigt, och därför borde han anse att det också är möjligt för oss att verkligen kunna göra det.

1 Pet. 1:22 Ni har renat era själar genom att LYDA sanningen, så att ni älskar varandra uppriktigt som bröder. Älska då varandra uthålligt av rent hjärta.

1 Pet. 4:17 Ty tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, vad skall då slutet bli för dem som inte lyder Guds evangelium?

Jämför gärna med dessa verser om ett rent och uppriktigt hjärta:

1 Tim. 1:5 Vad all förmaning syftar till är KÄRLEK AV ETT RENT HJÄRTA, AV ETT GOTT SAMVETE och av en uppriktig tro.

1 Tim. 6:13 Inför Gud, som giver liv åt allt, och inför Kristus Jesus, som under Pontius Pilatus vittnade med den goda bekännelsen, manar jag dig14 att, själv UTAN FLÄCK och tadel, HÅLLA VAD JAG HAR BJUDIT, intill vår Herres, Jesu Kristi, uppenbarelse (1917)

(1 Tim. 6:14 That thou keep this commandment WITHOUT SPOT, UNREBUKABLE, until the appearing of our Lord Jesus Christ – KJV)

2 Tim. 2:22 Flee also youthful lusts: but follow righteousness, faith, charity, peace, with them that CALL ON THE LORD OUT OF A PURE HEART. (KJV)

Apg. 8:21 Du har inte någon del eller lott i den här saken, EFTERSOM DITT HJÄRTA INTE ÄR UPPRIKTIGT INFÖR GUD. 22 Vänd dig därför bort från din ondska och be till Herren. KANSKE SKALL HAN FÖRLÅTA DIG VAD DU TÄNKER I DITT HJÄRTA

Hebr. 10:22 Låt oss därför MED UPPRIKTIGT HJÄRTA gå fram i full trosvisshet, MED ETT HJÄRTA SOM ÄR RENAT FRÅN ETT ONT SAMVETE och med en kropp som är badad i rent vatten.

Ps. 24:4 Den som har oskyldiga händer och RENT HJÄRTA, den som inte vänder sin själ till lögn och inte svär falskt.

Matt. 5:8 Saliga är de RENHJÄRTADE, de skall se Gud.

Matt. 23:26 Du blinde farisé, GÖR FÖRST INSIDAN AV BÄGAREN REN, så blir också utsidan ren.

Johannes verkar mena att vi verkligen kan lyda sanningen, och då kommer vi också till ljuset eftersom vi inte har något att dölja eller skämmas för. Gud kan se rakt in i våra hjärtan och inte se någon smuts. Johannes säger också att den som inte lyder sonen (och Jesus sa ”synda inte mer”) ska inte se LIVET utan Guds vrede blir kvar över honom. Om man är utsatt för Guds vrede och inte har livet så är man andligt död och inte frälst. Lösningen är alltså lydnad och det verkar alltså vara en möjlighet. Vi har fått all kraft i den helige Ande som är vår fantastiske Hjälpare. ALLT kan vi i honom. Om vi bara vill.

Joh. 3:21 Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud.”—36 Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.”

Lukas verkar mena att vi kan lyda Gud, eftersom den helige Ande är utgiven för just de som lyder.

Apg. 3:32 Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande, som Gud har gett åt dem som lyder honom.”

Här nedan följer Paulus utläggning i Rom. 2, 6 och 8, och det kan inte bli tydligare. Det är uppenbart att vi har valet att vandra efter Anden (och då syndar vi inte) och därmed få leva pga att vi lyder Gud, eller vi kan välja att följa köttet (då vi använder våra lemmar att synda med) och skördar därmed andlig död. Paulus beskriver också människor som ”av naturen gör vad lagen befaller” eftersom Guds lag är skriven i deras hjärtan. De har alltså chans till att ha goda samveten pga heliga liv. Vi kan alltså leva i total seger över synden, enligt Paulus. Vi kan leva heliga liv helt och fullt, och vi behöver inte förnedra oss själva genom att lyda köttets alla nycker. Att ha kött på skelettet är ingen synd och inte heller att frestas, men att bruka våra lemmar till att bryta Guds bud är synd. Om fallet skulle vara att även frestelser skulle vara synd så är det helt sant att vi inte skulle kunna leva heligt, men även Jesus frestades i allt liksom vi och han var ingen syndare. Han valde ju att inte ge efter för synden, och likadant kan vi göra när vi står inför svåra val. ”En sådan som till kroppen är oomskuren men håller lagen skall döma dig som bryter mot lagen”, säger Paulus vilket tyder på att han verkligen menar att det kan finns sådana fall när människor faktiskt lyder det lagen kräver. Han säger på andra ställen att vi uppfyller lagens krav när vi älskar Gud och vår nästa som oss själva. Han indikerar inte att det är en omöjlighet som vi aldrig någonsin kan klara av.

Rom. 2:Han skall ge var och en efter hans gärningar: evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, men vrede och dom åt dem som söker sitt eget och inte lyder sanningen utan orättfärdigheten. Nöd och ångest skall komma över varje människa som gör det onda, främst över juden och även över greken, 10 men härlighet, ära och frid över var och en som gör det goda, främst över juden och även över greken, 11 ty Gud är inte partisk.12 Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtappade utan lagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas av lagen. 13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. —-25 Omskärelsen är visserligen till nytta, om du håller lagen. Men bryter du mot lagen har du trots din omskärelse blivit oomskuren. 26 Om nu en oomskuren uppfyller lagens krav, skall han då inte räknas som omskuren? 27 En sådan som till kroppen är oomskuren men håller lagen skall döma dig som bryter mot lagen, du som har lagens bokstav och omskärelsen. 28 Den är inte jude som är det till det yttre, och omskärelse är inte något som sker utvärtes på kroppen (sarx). 29 Den är jude som är det i sitt inre, och hjärtats omskärelse sker genom Anden och inte genom bokstaven. En sådan får sitt beröm, inte av människor utan av Gud.

Paulus säger att vi självklart inte ska fortsätta att synda, vilket visar att det går att sluta. (Inte så att vi aldrig får några fler chanser till frälsning om vi skulle bryta hans bud, men det visar i alla fall att vi har full kapacitet att undvika synd.) Om något i oss själva – såsom vårt kött – skulle vara ett hinder för oss att leva heligt och vara helt igenom heliga, så kan vi inte lyda Paulus och upphöra med synd. Paulus säger att vi inte längre ska vara slavar under synden, och vi är slavar under den vi lyder. Lyder vi synd på minsta vis så är vi inte fria utan slavar. Är man slav är man inte frälst. Därför är det tydligt att Paulus lovar att vi kan leva i fullkomlig seger. Synden ska inte mer härska i vår kropp så att vi lyder dess begär. Han säger alltså inte att vi ska upphöra med att ha begär och att sluta frestas, utan han säger att vi inte ska LYDA begären, vilken är något vi kan. Gör vi det så är vi inte syndare, även om vi frestas. ” Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst.” Ytterligare något som vi KAN utföra. Vi kan alltså leva rättfärdigt och helt utan synd. Vi VAR döda när vi levde tvärt emot, men som kristna så kan vi välja att inte låta synden vara Herre över oss genom att lyda den. Paulus säger att att de kristna i Rom ”HAR NU AV HJÄRTAT BLIVIT LYDIGA mot den lära som ni blivit överlämnade åt”. Det går alltså att lyda Gud av hela sitt hjärta.

Rom. 6:1 Vad skall vi nu säga? Skall vi fortsätta att synda för att nåden skall bli större? Nej, visst inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den?  — Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. — 10 Ty hans död var en död från synden en gång för alla, men det liv han lever, det lever han för Gud11 Så skall också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus.12 SYNDEN SKALL DÄRFÖR INTE HÄRSKA I ER DÖDLIGA KROPP, SÅ ATT NI LYDER DESS BEGÄR. 13 Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten. 14 Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden. 15 Hur är det alltså? Skall vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Naturligtvis inte! 16 Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet? 17 Men Gud vare tack! Ni VAR syndens slavar men HAR NU AV HJÄRTAT BLIVIT LYDIGA mot den lära som ni blivit överlämnade åt. 18 Nu är ni slavar under rättfärdigheten, sedan ni har befriats från synden. 19 – För er mänskliga svaghets skull använder jag en så enkel bild. – Ty liksom ni förr ställde era lemmar i orenhetens och laglöshetens slavtjänst, till ett laglöst liv, så skall ni nu ställa era lemmar i rättfärdighetens slavtjänst, till helgelse. 20 Medan ni var syndens slavar, var ni fria från rättfärdigheten. 21 Men vad skördade ni då för frukt? Jo, det som ni nu skäms för. Slutet på sådant är döden. 22 Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv. 23 Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Lagens krav uppfylls om vi inte lever efter köttet utan efter Anden. Då älskar vi ju Gud och våra medmänniskor som oss själva, och då gör vi inget ont. Vi kan helt och fullt leva efter Anden, och Anden leder oss alltid bort från synd. Det går att se till att aldrig leva efter köttet. Kravet på oss är inte att vi ska göra oss av med kroppsliga begär och frestelser, utan kravet är att låta oss ledas av Anden och att inte göra det kroppen begär. Då lever vi precis som Gud vill. Det är inte vårt fel att vi är födda med en kropp, och kött i sig är inget ont i sig självt. Om kött är ont sig självt så hade snarare Gud behövt skämmas för att utsätta oss för något som vi aldrig bett om att få bli utsatta för, och som skulle kunna användas emot oss. Det skulle vara som att kasta ett skynke full av löss över någon, och sedan klandra personen för att han har ett skynke full av löss.

Rom. 8:Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till AndenKöttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid.Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. De som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud.Ni däremot lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. — .12  Alltså, mina bröder, hava vi icke någon förpliktelse mot köttet, så att vi skola leva efter köttet. (1917)13 Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva14 Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner. (SFB)

Det går att lyda Kristus med ett uppriktigt hjärta. Paulus tar för givet att det är så vi älskar och lyder Kristus.memory

Ef. 6:5 Ni slavar, lyd era jordiska herrar, visa dem respekt och vördnad av uppriktigt hjärta, så som ni lyder Kristus.

Hebr. 5:9 Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom

Upp. 12:17 I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot de övriga av hennes barn, mot dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd.

Paulus menar att vi ska agera så att köttet inte får något tillfälle, utan vi ska tjäna varandra genom kärleken – vilket vi alltså kan. Återigen upprepar han att vi uppfyller lagen genom att älska vår nästa som oss själva, och säger inte att det bara är vackra ord som ingen kan lyda. Han lovar att vi inte gör vad köttet begär om vi vandrar i Anden, och om vi då väljer att inte göra vad köttet begär så innebär det väl att vi kan vara helt igenom syndfria på alla sätt och vis? Paulus säger att vi kan glömma att få ärva Guds rike om vi lever som köttet vill.

Gal. 5:Ty i Kristus Jesus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro som är verksam i kärlek.Ni började bra. Vem har nu hindrat er, så att ni inte längre lyder sanningen? Till det har ni inte blivit övertalade av honom som kallade er.13 I ären ju kallade till frihet, mina bröder; BRUKEN DOCK ICKE FRIHETEN SÅ, ATT KÖTTET FÅR NÅGOT TILLFÄLLE. Fastmer mån I tjäna varandra genom kärleken. (1917)14 Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv. 15 Men om ni biter och sliter i varandra, se då till att ni inte blir uppslukade av varandra.16 Vad jag vill säga är detta: VANDRA I ANDEN, SÅ KOMMER NI INTE ATT GÖRA VAD KÖTTET BEGÄR17 Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. 18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen.19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, 21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.22 Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, 23 trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot.24 De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. (affections and lusts, KJV)25 Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden. 26 Låt oss inte söka tom ära, inte utmana varandra och inte avundas varandra. (SFB)

Vi visar att vi älskar Gud om vi håller hans bud, och om vi håller hans bud kan vi väl vara helt igenom syndfria? Eller är vi fortfarande på något sätt syndare trots att vi väljer att hålla fast vid Guds bud? Villkoret att

Joh. 14:15 Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud. 16 Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er, 17 sanningens Ande, som världen inte kan ta emot. Ty världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, eftersom han förblir hos er och skall vara i er. —21 Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom.”22 Judas – inte Judas Iskariot – frågade: ”Herre, hur kommer det sig att du vill uppenbara dig för oss och inte för världen?” 23 Jesus svarade: ”Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom24 Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord. Det ord som ni hör är inte mitt utan kommer från Fadern som har sänt mig. 25 Detta har jag talat till er, medan jag är kvar hos er. 26 Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er.

Guds bud är inte tunga, men det är vanligt att människor i stället predikar precis tvärt om – att buden är så fruktansvärt tunga att vi inte ens ska tänka tanken att vi någonsin ska kunna följa dem fullt ut, men att lösningen i stället är att Jesus lytt buden åt oss så att vi kan slippa. Lösningen på problemet är för dessa människor inte omvändelse och lydnad, utan snarare att gömma sig bakom Jesus. Kärleken till Gud är att vi håller hans bud, enligt Johannes, och gör vi så är vi väl inte syndare?

1 Joh. 5:När vi älskar Gud och håller hans bud, då vet vi att vi älskar Guds barn. Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga. Ty allt som är fött av Gud besegrar världen, och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro. Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds Son? Det är han som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus, inte bara genom vattnet, utan genom vattnet och blodet. Och det är Anden som vittnar, eftersom Anden är sanningen.—17 All orättfärdighet är synd, men det finns synd som inte är till döds.18 Vi vet att ingen som är född av Gud syndar. Han som är född av Gud bevarar honom, så att den onde inte kan röra honom. 

Laggärningar är lydnad av Mose lag, trosgärningar är lydnad av den helige Ande

lawDet är skillnad på Gärningarnas lag (laggärningar, som i lydnad av Mose lag) och Trons lag (att vandra med den helige Ande). Gärningarnas lag är relaterade till Mose lag (torah) som innehåller 613 olika lagar, varav många ceremoniella judiska bud, och denna gammaltestamentliga lag gäller inte för oss hedningar idag. Däremot är vi absolut inte LAGLÖSA och vi är absolut inte fria så länge som vi syndar. Men vad är då synd om vi inte behöver följa Mose lag? Det är att bryta de bud som gällt allt sedan Adams tid, nämligen de som ingår i det dubbla kärleksbudskapet. Det har alltid varit synd att mörda, stjäla, ljuga, begå äktenskapsbrott, och att förakta sina föräldrar, och så kommer det förbli så länge jorden står kvar. Vandrar vi i enlighet med den helige Ande så lyder vi också dessa grundbud som rör vår moral. Många kristna missförstår dock detta med lagarna och tror att NÅD och Nya Testamentet innebär att vi numera inte alls har några lagar som vi måste följa för vår frälsnings skull, men däremot att det givetvis är önskvärt och enligt Guds vilja att vi ändå avhåller oss från att synda. Om inte för frälsningens skull så åtminstone med tanke på våra medmänniskor och för våra egna belöningar i Guds rike. Men sanningen är att synd fortfarande separerar oss från Gud, även om det inte handlar om just Mose lag, och enligt Titus 2:11-12 så är Nåd också en hjälp att sluta synda.

”Gärningarnas lag” är översatt från nomou tōn ergōn, där ”lag” är översatt från det grekiska ordet nomos” (Strong’s 3551) och gärningar från det grekiska ordet ”ergon” (Strong’s 2041). Det finns dock ett annat ord som kan översättas med ”lag” men oftast översätts det till ”bud” eller ”budord”, och det är entolē (Strong’s 1785). Det är inte alls säkert att ”nomos” alltid syftar på Mose lag, men när hela begreppet ”nomou tōn ergōn” (laggärningar) används så syftar det på lagarna inom Mose lag. I King James Bible översätts begreppet med ”works of the law”.

Paulus går inte hårt åt romare, galater, hebreer och korinthier för att de insisterar på att lyda det dubbla kärleksbudet (i stort sett detaljerat i tio Guds bud) där de menar att det är nödvändigt att undvika mord, stöld, äktenskapsbrott, lögn, etc. Detta hade knappast varit ett problem för Paulus och ingenting att vara besviken över eller kritisera dem för. Paulus reagerade däremot på när människor lärde ut krav på omskärelse eller andra judiska ceremoniella bud som inte längre är frälsningskrav. Det vore ju att lägga ok på människors axlar.

Rom. 2:27 En sådan som till kroppen är oomskuren men håller lagen (nomos) skall döma dig som bryter mot lagen (nomos), du som har lagens bokstav och omskärelsen.

1 Kor. 7:19 Det har ingen betydelse om någon är omskuren eller oomskuren.Vad som betyder något är att man håller Guds bud (entolē).

Att göra goda gärningar är ett krav för frälsningen för Jakob säger tro utan gärningar är död, men däremot är man inte frälst genom LAG-gärningar (lydnad av Mose lag). Mose lag är kvar i det gamla testamentet, och vi lever nu i ett nytt testamente.

Nedan är de fyra avsnitt som talar om nomou tōn ergōn (laggärningar), och ibland kan man som sagt förkorta ner gärningarnas lag/laggärningar/lydnad av torah, till bara ”lagen”. Bara man har sammanhanget i åtanke för att förstå vilken lag som åsyftas, eftersom Gud sedan tidens början gett oss lagar/bud förutom Mose lag. Ofta har Paulus just Mose lag i tankarna när han samtalar med judar och uttrycker sig med ”lagen”, eftersom omskärelse är ett vanligt tema – som ju ingår i Mose lag som ett judiskt ceremoniellt bud. Vi ska alltså inte försöka missförstå Paulus och tro att han är emot allting vad lagar och bud heter, och att det skulle räcka med att vi bara går runt och ”tror” utan att känna kravet att behöva lyda eftersom vi alltid har en magisk beskyddande amulett om halsen där det står ”Frälst av nåd så nu behöver jag inte längre lyda några obefintliga lagar”. Bibeln varnar t o m om laglöshetens Ande som ska vara speciellt aktiv den sista tiden.

Rom. 3:27 Men vad kan vi då berömma oss av? Allt beröm är uteslutet. Genom vilken REGEL? (nomos) Genom gärningarnas? (ergon) Nej, genom trons regel (nomos). 28 Vi hävdar att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar (ergon nomos)29 Eller är Gud endast judarnas Gud? Är han inte också hedningarnas? Jo, också hedningarnas, 30 lika säkert som Gud är en, han som förklarar den omskurne rättfärdig av tro och den oomskurne genom tro. 31 Sätter vi då lagen (nomos) ur kraft genom tron? Nej, inte alls! Vi upprätthåller lagen (nomos).

Rom. 9:30 Vad skall vi då säga? Jo, att hedningarna, som inte strävade efter rättfärdighet, vann rättfärdigheten, den rättfärdighet som kommer av tro. 31 Israel däremot, som strävade efter att uppfylla den lag (nomos) som ger rättfärdighet, har inte nått fram till den lagen (nomos)32 Varför? Därför att de inte sökte rättfärdigheten av tro, utan tänkte sig kunna vinna rättfärdigheten genom gärningar (ergon nomos). De har snubblat på stötestenen, 33 så som det står skrivet:Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa till fall. Men den som tror på honom skall inte stå där med skam.

Gal. 2:14 Men när jag såg att de inte var på rätt väg och inte följde evangeliets sanning, sade jag till Kefas inför alla: ”Om du som är jude lever på hedniskt vis och inte på judiskt, varför tvingar du då hedningarna att leva som judar?”15 Vi själva är visserligen judar till födelsen och inga hedniska syndare. 16 Men eftersom vi vet att människan inte förklaras rättfärdig genom laggärningar (ergon nomos) utan genom tro på Jesus Kristus, så har också vi satt vår tro till Kristus Jesus, för att vi skall stå som rättfärdiga genom tro på Kristus och inte genom laggärningar (ergon nomos). Ty genom laggärningar (ergon nomosblir ingen människa rättfärdig. — 21 Jag förkastar inte Guds nåd. Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen (nomos), då hade Kristus dött förgäves.

Gal. 3:1 Ni dåraktiga galater! Vem har förhäxat er, ni som har fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst? Endast det vill jag veta: tog ni emot Anden genom att hålla lagen (ergon nomos) eller genom att lyssna i tro? 3 Är ni så dåraktiga? Ni som började i Anden, skall ni nu sluta i köttet? 4 Har ni lidit så mycket förgäves, ja, helt förgäves? Han som ger er Anden och gör underverk bland er, gör han det för att ni håller lagen (ergon nomos) eller för att ni lyssnar i tro, liksom Abraham? 6 Han trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet. 7 Därför skall ni veta att de som håller sig till tron, de är Abrahams barn.8 Och då Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro, förkunnade den i förväg detta glada budskap för Abraham: I dig skall alla folk bli välsignade. 9 Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde.10 Men alla som håller sig till laggärningar (ergon nomos) är under förbannelse. Det står skrivet: Under förbannelse står den som inte håller fast vid allt som är skrivet i lagens bok och gör därefter.

Här nedan översätts nomos återigen med ”lagen”, och entolē översätts med ”budordet” (commandment, KJV).

Rom. 7:12 Alltså är visserligen lagen (nomos) helig, och budordet (entolē) heligt och rättfärdigt och gott.13 Har då verkligen det som är gott blivit mig till död? Bort det! Men synden har blivit det, för att så skulle varda uppenbart att den var synd, i det att den genom något som självt var gott drog över mig död; och så skulle synden bliva till övermått syndig, genom budordet (entolē).

Mark. 10:19 Buden (entolē) känner du: Du skall inte mörda, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån någon det som är hans, Hedra din far och din mor. 20 Mannen sade: ”Mästare, allt detta har jag hållit sedan jag var ung.” 

Löftet är:

Gal. 5:14 Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv.—16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.—18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen.

Jakob talar inte om LAG-gärningar här nedan (lydnad av lagarna i torah) utan lydnad av de Guds bud som gäller för oss idag i det nya testamentet. Vandrar vi i Anden så lyder vi Guds bud – det dubbla kärleksbudet.

Jak. 2:24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar (ergon) och inte bara genom tro.

Synda är att missa målet – som i MÅLTAVLAN?

missing the markLuk. 15:18 Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. (den förlorade sonen)

En del menar att synda är att av misstag missa måltavlan (”miss the mark”), och menar då att vi kanske inte alltid hamnar mitt i prick på måltavlan (mittpunkten som är  ”bull’s eye”) och därmed inte alltid får högsta poäng, men att vi åtminstone för det mesta faktiskt får en hel del poäng – även om vi ibland också hamnar utanför piltavlan helt och hållet med våra pilar. Man menar då att detta är en bild av våra egna liv när vi syndar, och att det finns ett litet skimmer av oskyldighet när vi står där framför tavlan och gör vårt allra bästa för att sikta rätt. För vi anstränger oss ju hela tiden för att hamna precis mitt på tavlan, och även om vi måttar och försöker sikta rätt så blir det ändå lite tokigt då och då? En sådan tankegång leder till att man trivialiserar synd, eftersom man menar att alltihop handlar om helt naturliga och vardagliga misstag som man inte kan rå för och inte ens har någon egentlig kontroll över. För vem kan hamna mitt i prick gång på gång utan att någonsin missa? Även en riktigt duktig pilkastare gör också misstag ibland, så hur skulle vi då helt kunna undvika synd…

Detta är dock inte vad originalordet vill förmedla. Det grekiska ordet för synd är hamartanó  (Strong’s 264), som kan härledas till det grekiska ordet hamartia (Strong’s 266). Båda orden kan enligt Blueletter Bible betyda (översatt till svenska):

att synda, missta sig, överträda Guds lag, göra fel, vandra bort på den rätta vägen, missa och att inte få någon del i. 

Den sistnämnda nyansen (som råkar vara det förstnämnda hos Blueletter Bible), är någonting helt annat än att av misstag få en 7:a, eller 3:a på en piltavla i stället för högsta poäng, eftersom ordet snarare har betydelse att man överhuvudtaget inte får någon del av vinsten, kakan – eller vad det nu handlar om för mål.

När det handlar om uttrycket ”to be without a share in”, så kanske det hjälper om vi snarare tänker på en kung som ordnar en tävling för ett gäng pilbågsskyttar som alla har chansen att bli anställda hos honom och få bli delaktiga i det kungliga livet – på villkor att de klarar att med sina pilar träffa det mål som kungen bestämt så att de inte blir diskvalificerade. De som klarar får ta del av det stora priset, men inte de som inte klarar provet. Detta är förstås ingen perfekt liknelse av synd eftersom vi vet att ingen av oss förtjänar frälsning pga något vi gör (eller tror), och eftersom vi vet att vi alla kan bli förlåtna om vi bekänner våra synder och omvänder oss, MEN det handlar ändå om att man går miste om att bli delaktig i Guds rike så länge som man vägrar att omvända sig och lämna den gamla människan bakom sig. Lösningen på problemet är som sagt att bekänna sina felaktiga val och vandra i ljuset .

Upp. 21:6.– Åt den som törstar skall jag ge av livets vattenkälla för intet.7. Den som vinner seger (overcomes) skall ärva allt detta, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son. 

Rom 6: 16. Vet ni inte, att när ni ställer er i någons tjänst för att lyda honom, så är ni tjänare under den som ni lyder, antingen det är synden till död, eller lydnaden till rättfärdighet?— 21. Vilken frukt hade ni då?Det ni nu blygs för. Ty slutet på sådant är DÖD. Men nu, då ni har blivit fria från synden och blivit Guds tjänare, blir er frukt att ni blir heliga, och till slut får evigt liv.Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv genom Kristus Jesus, vår Herre.

Rom. 8:13. Ty om ni lever efter köttet, så skall ni dö, men om ni dödar kroppens gärningar genom Anden, så skall ni leva.

Man kanske också ska dra en parallell med Vasaloppet eller Stockholms marathon där det berömda REPET till slut dras över spåret/vägen på en speciell plats när en viss tid har gått, och de skidåkare/löpare som kommit fram till det märket får inte längre fortsätta att delta i tävlingen. Arrangörerna drar repet för att de antar att tävlingsdeltagarna inte kommer att kunna orka slutföra tävlingen om de inte ens klarat att komma förbi detta rep som är väldigt generöst tilltaget. Det måste finnas någon yttre gräns för hur länge tävlingsdeltagare kan få vara ute i spåret/löparbanan, för någon gång måste ju tävlingen avslutas – med hänsyn till arrangörerna och de som vill börja använda området för vanlig trafik. Har man däremot förberett sig inför tävlingen och tränat som man ska, så kommer man i mål utan att hindras av något rep eftersom man är snabb nog.

Man skulle också kunna säga att den synd som Bibeln talar om handlar om att man inte ens siktar på måltavlan, utan snarare skjuter rakt ut i luften som om man bestämt sig för att man kommer att misslyckas och därför inte ens försöker. Då är det klart att man missar både tavla och pilkastningspris. Man bryr sig inte ens om att sikta rätt, om man ens besvärar sig med att ta upp pilarna och börja sikta överhuvudtaget.

Vi syndar inte av misstag. Vi utför inte mord och stölder utan att veta om det, och inte heller ljuger vi eller och begår äktenskapsbrott utan att vi själva har gjort medvetna val. Om vi menar att vi syndar utan att tänka på det så måste vi fundera över hurdan kontakt vi egentligen har med den helige Ande som bor i oss kristna och som vill leda oss rätt. Vi är utlovade att vi inte göra vad köttet begär om vi vandrar i Anden.

1 Kor. 9:24 Vet ni inte att av alla löparna som springer på en tävlingsbana är det bara en som får priset? Spring så att ni vinner det25 Men alla som tävlar underkastar sig i allt hårdcarolina kluft – de för att vinna en segerkrans som vissnar, vi för att vinna en som aldrig vissnar. 26 Jag löper alltså inte utan att ha målet i sikte. Jag boxas inte likt en som slår i tomma luften. 27 I stället slår jag min kropp och tvingar den till lydnad, för att jag inte själv på något sätt skall komma till korta vid provet, när jag predikar för andra.

Här säger Paulus att bara en får priset på en tävlingsbana, men poängen i hans liknelse är inte antal pristagare (eftersom han ber sina läsare att springa så att de får priset) utan snarare ATT vi har löfte om ett fint pris på villkor att vi slutför loppet och håller ut till slutet. I svenska löpartävlingar är det vanligt att alla får medalj när man kommit i mål, och för att lyckas i en tävling krävs förstås en hel del träning och förberedelser. 

Fil. 3:10 Då känner jag Kristus och kraften från hans uppståndelse och delar hans lidanden genom att bli lik honom i en död med honom, 11 i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda.12 Inte som om jag redan har gripit det eller redan har nått det målet, men jag jagar efter att gripa det, eftersom jag själv har blivit gripen av Kristus Jesus. 13 Bröder, jag menar inte att jag redan har gripit det, men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför 14 och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus.15 Det är så vi bör tänka, alla vi fullkomliga. Tänker ni fel i något avseende, skall Gud uppenbara också det för er. 

Vi måste se till att vi inte missar det underbara priset som ligger framför oss, för visst vill vi väl TA DEL I den stora bröllopsfesten. Det målet ska vi sikta på!

Upp. 3:11 Jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar din krona.

Församlingen UNITED i MALMÖ – behövs ingen omvändelse?

frågeteckeÄr poängen, enligt United i Malmö under ledning av Magnus Persson, att vi omöjligt kan lyda Gud fullt ut men att lösningen är Jesus lydnad av Gud Fader i stället för oss, så att vi fortfarande kan vara frälsta? När jag läser artiklarna i Dagen hoppas jag hela tiden att jag missförstått något, men det här budskapet (frälst i sin synd) dyker upp ganska ofta. Däremot har jag hittills inte läst något om OMVÄNDELSE – som både Johannes Döparen och Jesus hade stort fokus på men sen har jag heller inte läst alla artiklar som finns att läsa (eller lyssnat på predikningar).

Jag kan säga Amen till mycket som Magnus skriver, men här tar jag upp ämnet om synd, lag, nåd och rättfärdighet eftersom det är så kolossalt viktiga bitar och eftersom vår frälsning hänger på hur vi lever våra liv. (Jak. 2:24). Det här gäller artiklar i tidningen Dagen här, här, härhär och här och här

Ingen pastor predikar ju ”Lev hur du vill, för Gud bryr sig inte”, utan de flesta predikar nog att vi behagar Gud genom att leva heliga liv. Dessvärre så kanske vi uttrycker oss olyckligt och säger en hel del mellan raderna (eller på raderna) som kan missförstås. Det räcker med att säga ungefär ”Du bör inte synda, men syndar du så är du lika mycket accepterad av Gud i alla fall”, och en svag kristen kan då finna stöd i sin synd. Magnus Perssons åsikter här nedan är inte unika (tvärt om), men sen kanske vissar pastorer tar upp dessa ämnen oftare än andra.

Exempel (grönt enligt texterna i Dagen):

”Vägen är given – vi behöver helt enkelt bli bättre människor. Vi behöver ta tag i våra liv, skärpa till oss och bruka allvar. Men det finns få saker som så tillintetgör vårt behov av Guds nåd som inbillningen att jag kan göra mig kvitt det onda och bli from och god på egen hand.—När jag inser att synden är en del av mig, och att domen med rätta vilar tung över mig, då är det bara de goda nyheterna i evan-geliet som kan ge sinnet ro och hjärtat frid. När jag sätter min tro till Kristus och förtröstar på att hans död är ett fullgott offer för all min dåtida, nutida och framtida synd, så släpper fördömelsen sitt tyranniska grepp. När åklagarens röst ljuder och samvetet väsnas – svara då enkelt: Det är fullbordat! Domen är redan utdelad. Jesus tog min plats. Det är tron på denna sanning som gör dig fri. ”Den som tror på honom blir inte dömd”. (7/4 2014)

Du skrev å ena sidan att vi vi behöver bli bättre människor genom att VI tar tag i våra liv och skärper OSS, och å andra sidan säger du att vi måste inse att synden är en del av oss? Så vilket är det? Ska vi tro på att vi kan leva heliga liv genom att skärpa oss så bli bättre människor (genom att vandra efter Anden i stället för köttet) eller ska vi kapitulera och erkänna att synden alltid är en del av oss och något som vi aldrig kan bli av med? Det är antingen eller. Vi kan inte ha synd och vår frälsning samtidigt.

Matt. 7:21 Inte skall var och en som säger ‘Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som GÖR min himmelske Faders vilja.

Detta ordet GÖR kan få människor att bli rädda och skrika ”Gärningslära!, men det är ord från Jesus själv. Vi får bra hjälp att leva rätt – vi kan välja att vandra med den helige Ande. Bara vi förstår att det är VI som måste göra det. Ingen kommer att leva rätt åt oss så att vi ska slippa.

1 Joh. 3:10 På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte GÖR det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.

Jesus dog för alla våra synder, även de framtida, men det betyder förstås inte att de framtida synderna är förlåtna innan vi ens utför dem (det påstods inte heller, men jag bara säger det). Vi riskerar fortfarande att bli dömda om vi tjänar två herrar, vilket betyder att vi fortfarande riskerar att dö andligt om vi inte vill släppa all synd. Det är Satan som ljög i Eden och utlovade att vi INTE ska dö om vi syndar mot Gud.

”exempel kan vara att ha syndabekännelsen som ett fast moment i gudstjänsten.– Det är viktigt att få sätta ord på sin synd och skuld, och att ständigt få bli påmind om nåd och förlåtelse i Kristus.– Det finns också en särskild poäng med syndabekännelsen i förhållande till frikyrkligheten, som ofta kan anklagas för antingen präktighet eller hyckleri. Där kan det vara bra för icke troende att få höra församlingen tillsammans bekänna sin synd och otillräcklighet, och att Kristus är vårt enda hopp.”

Vi kan ju inte få förlåtelse utan att vi bekänner våra synder och utan att vi omvänder oss, så visst är det en mycket god idé att undervisa om behovet av en syndabekännelse, MEN det kan finnas en risk med att ha en Syndabekännelse som en fast punkt i varje gudstjänst (som ju till stor del är riktad till församlingsmedlemmar), eftersom det kan tolkas som att en kristen person normalt sett har behov av att göra en daglig – eller åtminstone veckovis – syndabekännelse. Om man måste göra en daglig/veckovis syndabekännelse så innebär det i sin tur att man och syndar dagligen /veckovis, för annars skulle man ju inte behöva göra en sådan bekännelse. Är det budskapet som vi vill ge varandra, att det är normalt för kristna att synda regelbundet? Det finns en risk att en Syndabekännelse blir slentrian, och som ett slags ”Abra Kadabra” som man kan säga som en ramsa varje söndag för att bli godkända inför Gud, och som varar ungefär till nästa söndag då ramsan måse sägas om igen.

Jesus lärde oss visserligen ”Fader Vår” där en syndabekännelse är inkluderad, men denna bön är ett exempel som Jesus gav sina lärljungar när de bad honom att lära dem att be (Lukas 11). Det är framför allt ett lysande exempel för någon som är ny i sin tro och kanske ber till Gud för första gången, för då är ju en syndabekännelse väldigt central för den personens liv. Men denna bön med syndabekännelse passar även in på vilken kristen som helst som gjort sig skyldig till ny synd även senare i sitt kristna liv. Innan man går vidare i sina böner så borde detta med synden kommma högst upp på ”böne-agendan” för det är viktigt att få rening från synden för att kunna vara rättfärdig. Alltså är Fader Vår ett lysande exempel på bön för alla kristna, och det är aldrig fel att repetera denna bön som en påminnelse för oss. Men Jesus säger förstås inte att vi måste be den bönen varje gång vi ber, eller att den måste ha exakt den ordalydelsen.

Jesus fortsätter med att förklara innebörden i bönen, och att det är viktigt att ha allting rätt ställt vad gäller våra skulder inför Gud och inför andra. Jesus säger t o m i samma kapitel att det är väldigt centralt att ha INSIDAN ren, och vi kan inte ha insidan ren såvida vi inte är befriade från våra synder och är rena. Om det vore så enkelt att vi kan bli befriade från synd bara vi ber en daglig Fader Vår, då riskerar svaga kristna att unna sig synder som de har extra besvärligt med – för lösningen är ju den här bönen. Jag säger inte att detta är Magnus ståndpunkt, men jag menar bara att budskapet kan misstolkas om man alltid har en Syndabekännelse på agendan. Om man inte syndat den veckan så passar en sådan bön inte in, och en sådan bön riskerar att ge legitimitet till regelbunden synd. Samtidigt kan det upplevas som onormalt att inte ha ett behov av en sådan syndakännelse varje vecka. (Det normala kristna livet skulle alltså vara att synda.) Jag vet inte heller på vilket sätt det är bra för utomstående att få höra att församlingsmedlemmar syndar precis som de själva syndar, och att det inte är någon skillnad på troende eller icke-troende i det avseendet? Inte är väl budskapet att Kristus är vårt enda hopp just eftersom vi aldrig kan sluta synda? Budskapet borde vara Titus 2:11-12, att vi tack vare Guds nåd och den helige Ande kan avhålla oss från synd – självfallet efter att först ha blivit renade i Jesu rättfärdiga blod.

”Det är lätt att föreställa sig hur Sackaios skälver till av fruktan när Jesus plötsligt stannar och ser upp mot honom i trädet. Han är avslöjad. Han är funnen. Han är sedd. Kanske påminns han om sin synd, sin otillräcklighet, sitt omoraliska och orättfärdiga liv. Kommer han att bli offentligt utpekad och dömd inför alla församlade? Förmodligen känner sig Sackaios mindre än någonsin inför mötet med renheten, heligheten och rättfärdigheten som är personifierad i Jesus. Men det är inte ord av vrede och dom som kommer över Jesu läppar, utan ord av nåd. Han blir omsluten av kärlek i stället för avvisad. —Nåden börjar där stoltheten tar slut. De självgoda är allt för fulla av sig själva för att erfara barmhärtigheten. Förträffliga äldre bröder, antika och moderna, har aldrig accepterat Faderns oreserverade omfamnande av förlorade söner.

Det är mycket möjligt att Sackaios resonerade som Magnus säger, och vi vet ju att Gud har kärlek för oss människor och inte vill att någon ska gå förlorad, men det hade varit bra att upplysa om att Sackaios aldrig skulle ha blivit omsluten och förlåten såvida inte Sackaios hade en genuin omvändelse i sitt hjärta. ”Förträffliga äldre bröder, antika och moderna, har aldrig accepterat Faderns oreserverade omfamnande av förlorade söner”, säger MagnusOm man är en person som anser att Fadern inte frälser oss ovillkorligt, utan att han ställer krav på oss att vi ska omvända oss och leva heliga liv, så är det alltså något negativt? Hur är man om man är en ”förträfflig äldre broder”? Inget som man ska eftersträva? Är detta någon som undviker synd alldeles för mycket, och /eller någon som menar att det finns krav på oss för att vi ska bli frälsta?

Fundamentalister och fariséer har genom alla tider ivrigt och högljutt protesterat när nådens erbjudande framstår som alltför generöst och överflödande. Nåden har en sådan förnärmande effekt på alla oss som resonerar i termer av vad som är rim och reson. För den självgode är nåden något besvärande, men för syndaren är den befriande. Nåden väljer alltid dem först som vi skulle välja sist. Nåden hittar alltid hem hos dem som känns väldigt långt borta. Nåden spelar alltid hemmamatch på bortaplan. Jesus finner en Abrahams son under huden på en av fundamentalisterna stämplad syndare. Förvisso finns det många berättelser i evangelierna där Jesus konfronterar synd, men det gäller allt som oftast de självgoda och självrättfärdiga.”

En farisé likställs alltså med en fundamentalist? Nådens erbjudande är absolut fantastiskt, för vi erbjuds ju att bli frälsta trots att vi inte förtjänar det. ALLA erbjuds att bli frälsta, men inte utan villkor. En sann nåd är den nåd som hjälper oss att undvika synd och att leva rättfärdigt här och nu i detta liv (Titus 2:11-12). En falsk nåd är den motsatta – den som lär att nåden är ett slags täcke som man kan ha på sig för att dölja synden för Gud, och som gör att man kan räknas som rättfärdig trots att man lever orättfärdigt. (Jag säger inte här heller att Magnus är av den åsikten, men jag vill bara visa var man kan missförstå honom.) Påståendet att syndaren ser nåden som befriande kan missförstås, och det är bättre att lägga till att syndaren får förlåtelse OM han omvänder sig, vilket betyder att helt lägga om sitt liv och placera den gamla människan bakom sig. Ser Jesus en syndare som en frälst Abrahams son? Nej, Jesus stänger faktiskt dörren för syndare – så länge som han lever i synd. ”Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.” Jesus ber oss t o m att hugga av oss kroppsdelar om de får oss att synda, just för att slippa helvetet. Det kanske är obekvämt att tänka på, men det är inte desto mindre sanningen. Det är glädje i himlen för var och en som omvänder sig, för då har ännu en person gått från död till liv. Jesus har också en enorm kärlek för oss människor, och det som han gjorde på korset för oss (medan vi ännu var syndare) är den yttersta kärlekshandlingen.

”Vi är genom synden fattiga, blinda, slavar och betryckta. Men Jesu förkunnelse är inte medborgarrättskämpens upp-till-kamp-appell. Inte heller är det motivationstalarens fem nycklar till ett bättre liv eller terapeutens ömma råd om att acceptera och bearbeta vår livssituation. Jesu förkunnelse förflyttar fokuset från oss själva och vår synd till honom själv som den utifrån kommande befriaren. Jesus har gjort vårt problem till sitt. Detta är goda nyheter om verkligt hopp och verklig nåd, frihet och glädje för oss.”

Här ovan låter det som att vi INTE ska fokusera på att försöka bearbeta vår syndiga livssituation. Ska det tolkas som att vi inte behöver ändra på en syndig livsföring? I stället ska vi alltså placera vår synd på Jesus och låta honom ta hand om den för han har gjort vårt syndaproblem till sitt problem, säger Magnus. Detta, är alltså vad nåden betyder, och detta är de goda nyheterna? Inte att vi att vi kan få hjälp att lyda Anden i stället för köttet, och därmed undvika synd, utan lösningen är att vi har kvar vår synd men placerar den på Jesus? Jag kan ha missförstått, men uttrycken är olyckliga. Bibeln säger dock att Jesus dog för oss pga världens synd som var ett problem eftersom det är helt emot Guds vilja, och då kan inte lösningen och resultatet av Jesu död på korset vara att vi i lugn och ro kan fortsätta med exakt samma synd – som ju var det ursprungliga problemet.

”Eller kanske fundamentalisternas hårda stämma som påminner om lagens krav och hur långt vi har kvar om vi ska nå fram till Gud? Var förkunnas det rena evangeliet om nåd över allt förnuft och nåd över alla gränser? Var förkunnas det saliga budskapet om Kristus som uppfyllde lagens krav för mig och tog min synd, min skuld och mitt straff på sig? Finns det en förkunnelse som inte gör mig hopplöst självmedveten i självförverkligandets jäkt, utan som fäster mina ögon på Jesus, på hans nåd och barmhärtighet? ”

Vi läser om fundamentalister igen, och om lagens krav. Jag håller med om att vi inte ska fortsätta att predika nödvändigheten att lyda Mose lag med dess 613 bud, varav de flesta ceremoniella. Däremot ska vi förstås predika lydnad av Gud, som handlar om det dubbla kärleksbudet och som detaljeras i tio Guds bud. De buden blir vi aldrig ”befriade” ifrån, och vi är inte ens fria så länge som vi syndar. Då är vi i stället slavar under synden och inte fria. Magnus talar igenom om nåd över alla gränser och om Kristus som uppfyllde lagens krav åt oss och dessutom tog både synd och straff på sig. (Det här med den moderna försoningsläran kan du läsa om under denna flik.) Jag skulle vilja ändra på mycket av en ordalydelsen. Jag säger hellre att Jesus dog som ett syndoffer FÖR oss, och han tog synden endast symboliskt på sig. Jesus lydde inte Gud i stället för oss, så att vi ska slippa lyda Gud. Han lydde Gud och kunde därför sedan dö som ett syndfritt offer på korset för oss alla, och det betyder att vi kan bli renade i hans blod (och att det gamla djuroffersystemet är förbi). Jesus tog heller inte vårt straff på sig. Är inte vårt straff evighet i helvetet? Tog Jesus det straffet på sig?:

”När vi hör lagen från talarstolen lämnar vi kyrkan uppfyllda av vad vi bör vara och behöver göra för att Gud ska vara nöjd med oss. När vi hör evangelium lämnar vi däremot kyrkan upplyfta av vad Jesus redan gjort för oss.”

Ja, det är olyckligt om det är Tora/Mose lag som predikas från predikstolen. I stället borde det vara det dubbla kärleksbudet/tio Guds bud och det absoluta kravet på OMVÄNDELSE som predikas. ”Repent or perish”, var det som Jesus började sin predikobana med på jorden, och det är oerhört viktigt att förstå skillnaden mellan lagen (Tora, Mose lag, laggärningar), och lydnad av GUD och/eller Guds bud. Det är två helt skilda saker. Vi är inte frälsta bara vi accepterar ett färdigt paket innehållande det som Jesus gjorde för oss. Vi blev inte frälsta för 2000 år sedan när Jesus dog för oss på korset, och vi är heller inte födda frälsta. Vi har gått från död till liv när vi OMVÄNT oss, och vi blir slutligt frälsta (kliver in i Guds rike), om vi håller ut till slutet. För det heter inte ”en gång rättfärdiggjord, alltid rättfärdiggjord”.

”Deras religiösa segregation var exkluderande och byggde murar mot omvärlden. Det var ett uttryck för deras teologi om frälsning genom separation från och reaktion mot synd. Jesus var inkluderande och byggde broar till omgivningen som ett uttryck för en teologi om frälsning genom inkarnation och substitution – att Gud själv blev människa och offret för vår synd och vårt straff.

Jesus var väldigt exkluderande eftersom han gjorde klart att vi inte kommer in i Guds rike såvida vår rättfärdighet inte övergår fariseernas. Människor delas i Bibeln upp i syndare och icke-syndare, och icke-syndare är de som ”gör” rättfärdighet, och Paulus ber oss att inte låta lura oss. Vi ska alltså inte tro att vi kan vara rättfärdiga såvida VI (inte någon annan åt oss), inte lever rättfärdigt.

1 John 3:6. Var och en som förblir i honom syndar inte. Var och en som syndar har inte sett honom och inte lärt känna honom.7 Kära barn, låt ingen bedra er. Den som GÖR RÄTT ÄR RÄTTFÄRDIG, liksom han är rättfärdig. 8. Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat från begynnelsen. Och därför uppenbarades Guds Son, för att han skulle göra om intet djävulens gärningar. 9. Var och en som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Och han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10. På detta känns Guds barn och djävulens barn igen: Var och en som inte GÖR rättfärdighet är inte av Gud, och inte heller den som inte älskar sin broder.

Jesus tog som sagt inte straffet i stället för oss så att vi ska slippa. Om han tog straffet för framtidens synder för 2000 år sedan, så borde alla sedan ha blivit födda frälsta, men så är det ingen kristen som resonerar. Vi är inte frälsta pga det Lutherska ”saliga bytet”, där Jesus tar vår synd på sig och vi får hans rättfärdighet injicerad in i oss så att vi alltid är positionellt rättfärdiga även om vi syndar (bara vi tror på Gud). Vi kan inte lura Gud. Han ser vår synd!

”Det var så fariséerna gjorde Israel färdigt för frälsning – genom att exkludera alla orena och ovärdiga. Av Lukas berättelse längre fram om Sackeus förstår vi att publikanerna själva var smärtsamt medvetna och djupt skamfyllda över sina val och handlingar.”

Det räcker inte att vara medveten och skamsen äver sin synd. Det finns många agnostiker som är djupt bedrövade över en synd som de gjort sig skyldiga till eftersom de vet att de handlat fel och sårat en annan människa. Det räcker inte med bekännelse av synd såvida vi inte också omvänder oss! Gud var också exkluderande. Här är hans egna ord;

Upp. 21:7 Den som segrar skall få detta i arv, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son. 8 Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna, de otuktiga, trollkarlarna, avgudadyrkarna och alla lögnare skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden.”

”Hur agerar vi som kyrka? Är vi som fariséerna eller mer som Jesus? Isolerar vi oss genom att exkludera de ovärdiga och orena och markera mot hedningarna och syndarna? Eller är vi lite mer som Jesus – ständigt kritiserade av fariséerna för vårt skandalösa umgänge med dem där utanför – när vi söker och närmar oss den som är förlorad genom att kommunicera och inkludera?”

Som kyrka borde vi göra som Jesus – varna för synden som ju separerar oss från Gud. Tro det eller ej, men det är Satan som är den som inkluderar, för det är ju han som lögnaktigt fick den då helt igenom rena Eva att tro på hans mörka lögn ”INGALUNDA SKALL NI DÖ!”. Sanningen är ju den totalt omvända. Lyder vi inte Gud så dör vi! En sådan världsberömd lögn borde vi kristna avslöja och vända oss emot, men i stället så sprider vi vidare samma lögn i våra kyrkor. ”Syndar du min vän? Hys ingen oro, för Jesus tog ditt straff! Det är bara fariseerna som menar att vi bör leva på ett speciellt sätt för att vara frälsta. Gud är en inkluderande Gud! Du har fått Jesus rättfärdighet och han har tagit din synd och ditt straff!” Vi ska inte göra vägen till himlen bredare än vad den är. Finns det något värre än att övertyga en person att han/hon är på väg till himlen när han/hon i själva verket är på väg till helvetet? (Jag upprepar att jag inte säger att Magnus arbetar så, men jag vill hela tiden komma till kärnan att saker och ting kan missförstås om de uttrycks olyckligt.)

”Inom mig bor det både en präktig och religiös farisé såväl som en svag, skandalös och skamfylld publikan.”

Båda är lika förlorade såvida de inte omvänder sig.

”Som farisé tycker jag att Gud är skyldig mig lite extra uppmärksamhet, eftersom jag gärna jämför mig dem som syndar annorlunda än jag gör.

Om jag ska välja ut en mening som stör mig mest av allt, så kanske det är ovan mening. Vi är alltså ALLA syndare, enligt Magnus, och den enda skillnaden är på sin höjd att våra synder ser annorlunda ut gentemot varandra. Men syndar gör vi alltså hur vi än vrider och vänder på det? Då kan man lite mer förstå varför Magnus inte lär ut något krav på omvändelse, för varför ska man omvända sig om vi fortsätter att vara syndare? Det vore ju bara ännu en synd (lögn) i raden av andra synder. Vi kan alltså inte döma ett träd efter frukten, för vi syndar ju allihop – troende eller icke-troende? Vi kan alltså tjäna två herrar och fortfarande vara frälsta, för det är ju normalt för kristna att synda? Bibeln har det motsatta budskapet. Synd har under alla tiden separerat oss från Gud, och det är ingen skillnad idag. Lösningen är inte att kasta in handuken och mena att vi aldrig kan sluta synda, samtidigt som vi ändå är frälsta eftersom Jesus klarade kraven åt oss ochi stället för oss. Lösningen är att omvända sig, använda sig av Guds nåd och lyda den helige Ande, så att vi faktiskt undviker synd och därmed betraktas som rättfärdiga. Det är när vi vandrar rättfärdigt som vi är rättfärdiga (efter att först ha blivit renade i Jesu blod). Det är inte när vi döljer vår synd och duckar bakom Jesus. OM vi syndar kan vi få förlåtelse om vi verkligen omvänder oss, men om vi regelbundet alternerar mellan synd och ”omvändelse” så har vi i sanning inte omvänt oss.

”Som publikan står jag skyldig inför Gud påmind om min egen synd och skuld och ber om nåd. En av poängerna med de tre liknelserna i Lukas 15 är att Gud inte handlar med oss som varken fördömda publikaner eller förträffliga fariséer utan som förlorade får, förlorade mynt och förlorade söner som han söker för att finna, försona och förvandla i Kristus. Låt firandet börja!”

Nej, poängen med de tre berättelserna är just OMVÄNDELSE, vilket Jesus också summerar med i var och en av berättelserna:

Lukas 15:6 När han sedan k-o-mmer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag har funnit mitt får som jag hade förlorat. 7 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som OMVÄNDER SIG – inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.

9 Och när hon har hittat det, samlar hon sina väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig! Jag har hittat silvermyntet som jag tappade. 10 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som OMVÄNDER SIG.”

21 Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son 22 Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter! 23 Och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta och vara glada. 24 Ty MIN SON VAR DÖD men har fått liv IGEN, han var FÖRLORAD men är ÅTERFUNNEN. Och festen började.

Notera att Fadern själv kallade sin son för död och förlorad under sin frånvaro i synd, vilket är ganska väntat, för hur kan man vara frälst medan man lever i rebelliskhet och ibland skökor i oomvänd synd? Inte kommer himlen att vara fylld med oomvända syndare? Är verkligen vägen till Guds rike så bred?

1 Pet. 4:Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, vad blir det då av den ogudaktige och syndaren?

Jak. 5:19 Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon för honom tillbaka, 20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från döden och överskyler många synder.

Det underbara löftet:

Gal. 5: 16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.

Jag tänker så här: Satans mål är att få folk att synda. Varför det? Jo, för då går folk förlorade, och det är Satans enda stora mål här i livet. Adam och Eva hade inga problem med att TRO PÅ GUD, men att bara tro på Gud var inte tillräckligt för att få fortsätta att vara andligt levande. Ja, såvida vi inte likställer en tro på Gud med LYDNAD, för det var just OLYDNADEN som orsakade andlig (och även fysisk) död för Adam och Eva. Alla har dock chansen att omvända sig – tills en dag då alla chanser är förbrukade och man tillryggalagt sitt jordaliv. Utan att vi kanske tänker på det så hjälper vi Satan på traven genom att förmedla ett budskap som går ut på att vi INTE är i farozonen om vi syndar.

%d bloggare gillar detta: