Arkiv

Jesus som GUD och ORDET /logos i Joh. 1:1 – Jehovas Vittnen har fel

only god.jpg”I begynnelsen var Ordet (ὁ Λόγος), och Ordet var hos Gud, och Ordet var GUD! (Joh. 1:1)

Jehovas Vittnen gör fel som begränsar översättningen till ”en gud” för att den bestämda artikeln saknas på grekiska. De är ensamma om att tolka Joh 1:1 på det sättet, och man kan fråga sig varför översättare i alla länder skulle ha haft fel men Jehovas Vittnen rätt – trots att översättarna till deras (JV) Nya Testamente inte hade kunskaper i grekiska med ett undantag (och den personen kunde endast grunderna i grekiska). Intressant nog vill Jehovas Vittnen gärna tolka det grekiska ordet för ”tillbedja” olika beroende på om det handlar om tillbedjan av exempelvis Satan eller tillbedjan av Jesus (som är känsligt för JV). Är verkligen Bibeln så otydlig? Nej, inte alls.

På grekiska krävs ibland bestämda artiklar (”the” på engelska), där man inte kan ha det på andra språk, t ex svenska eller engelska. Personnamn används ibland med bestämd artikel (framför allt första gången personen presenteras i en text), medan så inte görs på svenska eller engelska. Obestämda artiklar (såsom en/ett) finns däremot inte på koine grekiska, och därför måste man vara försiktig och inte ta för givet att ordet ska skrivas i obestämd form med en/ett framför. Ibland låter det bäst på det svenska språket att sätta in ett extra en/ett men ibland inte. Att skriva in en/ett framför ett ord kan ändra textens betydelse, så säkrast översättning får vi om vi läser meningen noga samt studerar kontexten.

I det första kapitlet av Johannesbrevet så används theos (Θεὸς) 12 gånger, och ungefär hälften av gångerna så används ordet utan artikel. Bör man därför även där skriva ”en gud” i stället för ”Gud”? Nej, det är helt klart Jehova som avses. Avsaknad av bestämd artikel betyder helt enkelt inte alltid att ordet eller personen är obestämd. Att översätta Joh. 1:6 med ”En man trädde fram, sänd av en gud” är fel, liksom att översätta Joh. 1:18 med ”Ingen har någonsin sett en gud”, eftersom det inte är vad författaren vill förmedla. Det är Jehova som Johannes talar om.

Ibland för att förtydliga sig, om man anser att man inte uttryckt sig klart nog, så kan man lägga till det grekiska ordet ”tis” ihop med ordet för att klargöra att det handlar om en obestämd form (och en obestämd sak eller person). Detta verktyg använder Johannes sig inte av när han inleder sin epistel. Första gången han använder sig av ordet för Gud i kapitlet och i meningen så syftar han helt klart på Jehova i ackusativform, och sedan följer samma ord i nominativform. Om Johannes plötsligt skulle tala om en falsk gud i nominativform (eller om människor kan kallas gudar trots att Bibeln så ofta talar om att det endast finns EN Gud), så borde han verkligen förtydliga detta högst oväntade påstående med ett ”tis”. I stället har nu världens översättare översatt denna mening (likesom andra meningar med ”Gud” i samma kapitel) såsom att det handlar om en bestämd Gud, nämligen Jehova – den ende Guden.

Det skulle alltså gå att tydligt beskriva att det handlar om Jehova när Johannes talar om Gud första gången men en mindre sorts gud andra gången. Alltså en helt annan gud än den gud som den han först talar om. Så har dock inte Johannes uttryckt sig, och det mest självklara sättet är att förstå det som den ende Guden vid båda tillfällena. Något annat vore helt förbryllande. Även min lärare i grekiska, på Uppsala universitet, förklarade att Jehovas Vittnen tolkar versen på ett restriktivt och ologiskt sätt. Läser vi även i resten av kapitlet och i resten av hela Bibeln, så framstår Jesu gudom väldigt klart, samt att det endast finns en Gud som är den vi ska tillbe. Inte undra på att Jesus lät sig tillbes vid upprepade tillfällen, och inte undra på att Petrus och Ängeln Gabriel vägrade att låta sig tillbedjas av orsaken att de är människor precis som andra.

Kan människor och änglar kallas Gudar?worship 4

Jag har skrivit om detta ämne i denna artikel. När vi läser om Gud eller Herren i Bibeln så åsyftas för det mesta Jehova skaparen (ganska självklart), men i ganska många fall så åsyftas ibland även falska gudar (i plural), och där förklarar Jehova att de falska gudarna inte är några gudar alls. Människor kan alltså tillbe gudar som de själva gjort av exempelvis trä eller sten, men i själva verket är de inga gudar utan bara en självproducerad bluff.

Herrens Ängel (en speciell budbärare) kallades ofta för Gud, vilket kan bero på att han verkligen är Gud. Det handlar då inte om någon skapad ängel utan en speciell gudomlig budbärare vilken högst troligt innebär Jesus Kristus i en annan skepnad. (Jesus har alltid funnits med i treenigheten sedan innan världens tillkomst.) Läs gärna min artikel om Herrens Ängel.

Det finns egentligen endast ett enda ställe i hela Bibeln (Joh. 10:34-35 som är en referens till Ps. 82:6) där tolkningen om ordet för Gud är mer osäker och denna vers är därför ohyggligt populärt hos människor som gärna vill hitta stöd för att vilken troende ledare som helst kan kallas för gud, och att Jesus därför är en gud bland andra (fast åtminstone en lite större och mäktigare gud än andra). Detta berömda ställe handlar om Jesus som frågar de som vill döda honom ”Står det inte skrivet i er lag: JAG HAR SAGT ATT NI ÄR GUDAR? (Där en psalm åsyftas.)

Om vilken Gudstroende som helst kan kallas gud, och om detta står att läsa i skrifterna, så hade fariséerna totalt missat denna viktiga information trots att de betraktas som otroligt belästa i sina skrifter. Hur kunde de missa en sådan väsentlig sak? Om både Jesus, de själva, eller vilka skriftlärda som helst kan kallas gudar, då finns det ju heller inget behov att stena Jesus till döds? Han vore ju då bara en gud bland andra och gjorde inget fel i att kalla sig gud? Fariséerna var mycket tydliga med att det Jesus gjort sig skyldig till handlade om hädelse där man gör sig själv till Gud. Detta var orsaken till deras iver att stena Jesus för att kunna vara skrifttrogna:

Joh. 10:33 Judarna svarade: ”Det är inte för någon god gärning vi vill stena dig, utan därför att du hädar och gör dig själv till Gud, DU SOM ÄR MÄNNISKA.”

Fotnoten på Bible Gateway förklarar ”Jesus syftar på Ps 82:6, där överhetspersoner kallas gudar på grund av sitt gudomliga uppdrag. Ett gudomligt uppdrag är ju precis det Jesus hade, och som Guds son är han en överhetsperson. Om t o m människor symboliskt/poetiskt kan kallas ”gudar”eftersom de representerar Gud genom deras ämbeten här på jorden (präster och domare), hur mycket mer har då inte JESUS skäl att kalla sig Gud eftersom han ju inte bara är en överstepräst utan GUD I KÖTT och direkt utsänd av Fadern som varit med honom i treenigheten sedan begynnelsen INNAN världen var till (Joh. 17:5)?

Judarna kände självfallet till även psalm 82, men tolkade den definitivt inte som att det bokstavligen skulle gå att kalla även överhetspersoner/domare som gudar, för de tror ju att Gud är EN, vilket skriften är mycket tydlig med. Varken Jesus eller judarna var polyteister. PSALMER ÄR POETISKA och kan spegla verkligheten! Vad skulle Gud själv (skaparGuden) anse om människor som gör inflation på Gudstermen genom att göra vem som helst till gudar, och därmed komma undan skriftens klara budskap som säger ”han som ensam är Gud” (Jes. 45:18)? I själva verket så springer det alltså runt fullt med massa smågudar i våra kyrkor? Vore det då fel att även skriva ”Gud” på visitkorten om man arbetar som präst?

Ex. 4:16 So he shall be your spokesman to the people. And he himself shall be as a mouth for you, and you shall be to him AS GOD. (NKJV) 

Precis som att Mose skulle vara SOM en Gud för Aron, så kan en överhetsperson som dömer enligt skriften vara SOM en Gud för andra människor. Det innebär inte att Aron kallade Mose för Gud, och inte heller att människor kallade domare för Gud. Det är auktoriteten som åsyftas.

KJV har ibland översatt Elohiym (Gud) till ”domare” vid fem tillfällen där andra översättningar (såsom översättningar på andra språk) även här håller sig till ”Gud” som översättning.

Att Jesus temporärt gjort sig lägre än både Fadern och änglarna är förstås inget bevis för att han inte är del av treenigheten.

Det har även gjorts försök att använda några psalmer (andra än Ps 82 ovan), för att försöka få det till att änglar (skapta änglar) kan kallas gudar, men då måste man dels brottas med en omtolkning liksom det faktum att psalmer är poetiskt beskrivna. Att använda sig av poetiska uttryck för att starta en ny lära som går på tvärsen med resten av skriften är givetvis livsfarligt. Att det endast finns en enda Gud är en väldigt central lära inom Judendomen och Kristendomen eftersom Bibeln är väldigt tydlig på den punkten. Därför känns det tryggare att tro Guds egna beskrivning om monoteismen i exempelvis Jesaja 45, än att tolka psalmer på ett sådant sätt att läran om en enda Gud ska tas med en nypa salt då vi i stället ska intala oss att det vimlar av smågudar lite överallt.

Tanken är förstås att kunna slippa se Jesus som skaparGuden som kommit i köttet, och på så sätt förneka att Jesus är del i treenigheten.

Joh. 6:51 Jag är det bröd som ger liv, det bröd som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Och brödet jag ger är mitt kött, för att världen skall leva.”

2 Joh. 1:7 Ty många bedragare har gått ut i världen, och de bekänner inte att Jesus är Kristus, som har kommit i köttet. En sådan är Bedragaren, Antikrist.

Läs gärna denna artikel om ordet för Gud i Bibeln, och denna på engelska.

Ps. 45:7 Gud (Elohim), din tron står i evigheters evighet, ditt rikes spira är rättens spira. 8 Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet. Därför, Gud (Elohim), har din Gud (Eloheyka) smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.

Hebr. 1:8 Men om Sonen säger han: Gud, din tron står i evigheters evighet, och rättens spira är ditt rikes spira.9 Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet. Därför, Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.

En JUNGFRU eller ung kvinna – almah – födde Jesus som ett TECKEN – Jes 7:14

 

jungfru 2Därför skall Herren själv ge er ETT TECKEN: Se, JUNGFRUN skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet IMMANUEL (Jes. 7:14)

Det är inte helt ovanligt att just unga kvinnor föder barn (!), så för att den ovan beskrivna graviditeten och födelsen ska vara ett slags ”tecken” (ett slags bevis) så räcker det inte med vardagsfödslar. Om vi däremot accepterar att det handlar om en JUNGFRUFÖDSEL, så kan vi verkligen förstå att det är ett oslagbart tecken eftersom en sådan födelse är gudomlig. Det står vidare ”jungfrun” i bestämd form, som om det handlar om en specifik jungfru.

Ordet jungfru är översatt från det hebreiska ordet ”almah” (5959 Strong’s) som förutom jungfru kan ha innebörden ung kvinna, ung ogift kvinna, tös, flicka eller ungmö. På engelska är maiden och damsel passande översättningar förutom virgin. Det är givetvis ingen motsättning att unga ogifta kvinnor också kan vara är jungfrur. Om man vill uttrycka ”en ung orörd kvinna” (jungfru), så är alltså ”almah” ett passande ordval. Inom äldre hebreisk kultur så var i princip alla ogifta kvinnor också orörda jungfrur. Ordet används aldrig för en gift person och faktiskt inte heller för en äldre vuxen kvinna.

Ordet förekommer sju gånger i Gamla Testamentet. Förutom Jes. 7:14:

1 Mos. 24:43 Jag står nu här vid vattenkällan. Om det kommer en ung kvinna för att hämta vatten och jag säger till henne: Låt mig få dricka lite vatten ur din kruka

2 Mos. 2:5 Och faraos dotter kom ner till floden för att bada, och hennes unga hovdamer gick längs floden. När hon fick se korgen i vassen skickade hon dit sin slavinna för att hämta den. — 7 Men hans syster frågade faraos dotter: ”Vill du att jag skall gå efter en hebreisk amma som kan amma barnet åt dig?”8 Faraos dotter svarade henne: ”Ja, gör det.” Då gick flickan och hämtade barnets mor. 

Ps. 68:25 Man ser, o Gud, ditt högtidståg, min Guds och konungs tåg inne i helgedomen.26 Främst går sångare, harpospelare följer efter mitt ibland jungfrur som slår på pukor.

Ord. 30:18 Tre ting är mig för underbara, ja, fyra kan jag inte förstå: 19 örnens väg på himlen, ormens väg över klippan, skeppets väg mitt i havet och mannens väg hos jungfrun.

Höga Visan 1:3 Ljuv är doften av dina salvor, en utgjuten salva är ditt namn, därför har de unga kvinnorna dig kär.4 Tag mig med dig! Låt oss skynda oss! Konungen har fört mig in i sina kammare.

Höga Visan 6:6 Din kind är lik ett brustet granatäpple, där den skymtar genom din slöja.7 Sextio är drottningarna och åttio bihustrurna och de unga kvinnorna en oräknelig skara.En enda är hon, min duva, min fullkomliga, en enda är hon för sin mor, älskad är hon av henne som fött henne. Flickorna ser henne, de prisar henne lycklig, drottningar och bihustrur lovprisar henne.

Kontexten i Jesaja 7:14 – TECKNET och IMMANUEL

Jes. 7:3 Och Herren sade till Jesaja: ”Gå nu med din son Sear-Jasub och möt Ahas vid änden av Övre dammens vattenledning, på vägen till Valkarfältet, 4 och säg till honom: Akta dig och var lugn. Frukta inte och var inte rädd för dessa två rykande brandstumpar, för Resin med arameerna och för Remaljas son, i deras rasande vrede.—7 Men så säger Herren Herren: Det skall inte inträffa, det skall inte ske.8 Ty Damaskus är Arams huvud,och Resin är Damaskus huvud. Inom sextiofem år skall Efraim vara krossat och inte mer vara ett folk.9 Och Samaria är Efraims huvud,och Remaljas son är Samarias huvud. Om ni inte är fasta i tron,har ni inget fäste.1Herren talade åter till Ahas och sade: 11 ”Begär ett tecken från Herren, din Gud. Begär det nerifrån djupet eller uppifrån höjden.”—12 Men Ahas svarade: ”Jag vill inte begära något, jag vill inte fresta Herren.”13 Då sade Jesaja: ”Lyssna nu, ni av Davids hus: Är det inte nog att ni vill trötta ut människor? Vill ni också trötta ut min Gud? 14 Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel

Profetian säger inte att kungarna Resin och Peka personligen skulle komma att gå under men däremot att de (och deras mannar) inte skulle kunna besegra Juda. Gud uppmanar kung Ahas (kung i Juda) i v. 10-11 att be om ett tecken som skulle kunna konfirmera att Jesajas profetia i v. 4-9 skulle komma att infrias. Det handlar om en profetia som utlovar att de två kungarna inte skulle förmå erövra Jerusalem i Juda. Ahas avstår erbjudandet förmodligen för att han lärt sig att inte fresta Gud genom att be om tecken, men nu var det Gud själv som genom profeten Jesaja uppmanade Ahas att be om ett tecken vilket visar att det var ett helt legitimt förslag. Då Ahas avböjer så bestämmer sig Gud för att själv erbjuda Ahas ett tecken, och det är storslaget! En jungfru ska föda en son och kalla honom Emmanuel som betyder ”Gud med oss”! Det låter inte troligt att det mirakulösa tecken som Gud ansåg skulle övertyga Ahas (och andra) endast skulle röra sig om något så ordinärt som en ung kvinnas graviditet med påföljande ordinära födelse!

Profetian i v. 7:7-9 avslutas medOm ni inte är fasta i tron, har ni inget fäste”, vilket skulle kunna tolkas som villkor för delar av löftena i profetian. 

Eftersom tecknet erbjöds Ahas så kanske man kan förvänta sig att detta utlovade tecken skulle komma att visa sig under hans livstid, men i v. 13 kan vi läsa att det inte endast är Ahas som utlovades tecknet utan Davids hus. Profetiorna handlar även om ett straff gentemot Juda, och den sträcker sig delvis för tider nära inpå, men även längre in i framtiden. Jerusalem, Judeen och Davids hus blev utlovade ett bevarande (trots en hel del attacker och svårigheter) tills den dagen kommer då en jungfru föder en son. Då detta inträffar förväntas alltså Davids hus att upphöra (även om det inte utlovas ske över en natt) och inte längre ha några aktiva kopplingar till vare sig Jerusalem eller Judeen (förutom historien). Det betyder att antingen har profetian uppfyllts, eller också har Davids hus fortsatt att bestå även efter denna tidpunkt. Men vi vet att Davids hus är borta och idag kan vi inte ens finna judar som med säkerhet är släkt med David. Ser vi tillbaka i historien så ser vi att Davids hus faktiskt började sitt fall ungefär för 2000 år sedan.

Jesaja 7.15 Gräddmjölk och honung skall han äta till dess han förstår att förkasta det onda och välja det goda. 16 Ty innan pojken förstår att förkasta det onda och välja det goda, skall det land för vars båda kungar du ängslas vara övergivet. 17 Över dig och ditt folk och din fars hus skall Herren genom Assyriens kung låta sådana dagar komma som inte förekommit sedan den tid då Efraim skilde sig från Juda.(SFB)

1917 = ”den unga kvinnan”

Gräddmjölk och honung symboliserar produkter som endast går att uppnå i ett land som genomsyras av fred i stället för krig. Framför allt går det inte att påträffa dessa saker i ett övergivet land. När profetian yttrades däremot så var det tider där både gräddmjölk och honung förekom.

Israel och Syrien skulle alltså komma att bli övergivna innan ”pojken” nått en ålder då det kan skilja mellan ont och gott. Vem är barnet? Pojken som nämns i v. 3 är Jesajas son Sear-Jasub (som enligt Bible Gateway betyder ”En kvarleva skall vända om”) och den profetia som är förknippad med honom sträcker sig t o m v. 9. Med start från v. 10 får vi höra talas om en annan pojke – Immanuel – som är förknippad med löften för framtiden. Denna pojke blir ”Gud med oss”, och passar endast in på Jesus Kristus.

Mika fortsätter att spinna vidare på Jesajas profetia:

Mika 1:2 Men du, Betlehem Efrata, som är så liten bland Juda tusenden, från dig skall det åt mig komma en som skall härska i Israel. Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar.3 Därför skall han överge dem fram till den tid då hon som skall föda har fött. Då skall resten av hans bröder få vända tillbaka till Israels barn.4 Han skall träda fram och vara en herde i Herrens kraft, i Herrens, sin Guds, namns höghet. Och de skall ha ro, ty han skall då vara stor intill jordens ändar.5 Och han skall vara vår frid. När Assur stormar in i vårt land och tränger in i våra palats, då kan vi ställa upp mot honom sju herdar, ja, åtta furstar ur folket.

Vem annars skulle profeterna Jesaja och Mika tala om förutom Messias Jesus Kristus dom alltså kallas MÄKTIG GUD?

I nästa kapitel kan vi läsa om ett annat gossebarn än de två tidigare

Ahas kanske var en hygglig prick i grunden, men det verkar som han drog på sig en del olycka vilket kanske i sin tur gjorde en del av de villkorade gudomliga löften i den ursprungliga profetian justerades till hans nackdel, med tanke på att han gjorde ett avtal med kungen av Assyrien i stället för att sätta sin tillit till Gud och hans löften och erbjudanden. Damaskus och Samarien skulle falla i Assyriens händer, men Ahas lade hela sin förtröstan på Assyrien (se  2 Kung 16:7) vilket var olyckligt eftersom Assyrien sedan attackerade Juda. Men de som fortfarande förtröstar på Gud blir tröstade av honom och de blir utlovade Immanuel (Jes. 8:10).

Jes. 8:1 Herren sade till mig: ”Tag en stor tavla och skriv på den med tydlig skrift: Maher-salal Has-bas.” 2 Och jag kallade till mig prästen Uria och Sakarja, Jeberekjas son, som pålitliga vittnen.3 Och jag gick in till profetissan och hon blev havande och födde en son. Och Herren sade till mig: ”Ge honom namnet Maher-salal Has-bas. 4 Ty innan pojken kan säga far och mor, skall man bära bort Damaskus skatter och bytet från Samaria till kungen i Assyrien.”

18 Se, jag och barnen som Herren har givit mig är tecken och förebilder i Israel från Herren Sebaot, som bor på Sions berg.

Ovan kan vi se att genom Jesaja så blev en profetissa havande och sonen gavs namnet Maher-salal Has-bas (som enligt Bible Gateway betyder ”Plundra snabbt, bytet hastar”). Vi kan läsa om en snarlik profetia om denna son jämfört med sonen Immanuel i det föregående kapitlet, och de utgör en intressant parallell eftersom båda födslarna på olika sätt kan kopplas till Jesajas profetior. Resin och Pekas attacker skulle bli stoppade innan dessa småpojkar utvecklat vissa detaljerade förmågor.

Det går inte att dra slutsatsen att profetissans son uppfyller profetian om en jungfru i kap. 7!ljus

Jesajas fru var för gammal för att vara en jungfru och hade redan fött Shear-Jashub (Jes. 7:3). Sönerna bar olika namn med olika betydelser, mödrarna är inte samma person (ena är en okänd jungfru, den andra är Jesajas fru), profetians uppfyllelse kopplad till sönernas framtida förmågor handlar om olika saker (Jes. 7:16 jmf Jes. 8:4) då det ena fallet handlar om kapaciteten att välja det goda i stället för det onda och det andra fallet handlar om möjligheten att säga ”far och mor”, Immanuel beskrivs vara av Davids hus medan Maher beskrivs vara en ättling till Jesaja, Immanuel är kopplad till krossandet av ett land medan Maher är kopplat endast till Damaskus och Samarien, det finns inga skäl varför Jesaja vagt skulle kalla sin egen fru för jungfru/ung kvinna men goda skäl att lyfta upp egenskapen att hon är en profetissa. Shear-jashub och Maher-shalal-hash-baz nämns som Jesajas frus barn men aldrig ”Immanuel”. Mahers liv verkar vara ganska obetydligt – i alla fall om man jämför med Immanuel som beskrivs med mäktiga titlar och som skulle komma att påverka både människor och länder.

Precis som i 7:17-25 så säger Jesaja att Assyrien skulle komma att besegra Juda.

Jes. 8:5 Herren talade åter till mig. Han sade: 6 ”Detta folk föraktar Siloas vatten som flyter så stilla, och jublar över Resin och Remaljas son,7 se, därför skall Herren låta den väldiga flodens vattenmassor komma över dem, nämligen Assyriens kung med all hans härlighet. Den skall stiga över alla sina bräddar och täcka alla sina stränder.8 Den skall tränga in i Juda, svämma över och utbreda sig så att den når ända upp till halsen. Med sina utbredda vingar skall den täcka ditt land i hela dess vidd, Immanuel.9 Rasa, ni folk, ni skall ändå krossas. Lyssna, alla länder i fjärran. Rusta er, ni skall ändå krossas. Ja, rusta er, ni skall ändå krossas.10 Gör upp planer, de går ändå om intet. Avtala vad ni vill, det kommer ändå inte att lyckas. Ty Gud är med oss.

Jes. 8:18 Se, jag och barnen som Herren har givit mig är tecken och förebilder i Israel från Herren Sebaot, som bor på Sions berg. 

Det är värt att notera att det land som ska intas av assyrierna är kopplat till Immanuel som en ägare av landet.

Jesaja 9 – ett barn bli oss fött som ska kallas MÄKTIG GUD och FRIDSFURSTE!ljus

Efter att vi kunnat läsa om denne mäktige Immanuel i Jes. 7-8 så kommer vi vidare till 9, och där fortsätter de Messianska löftena! Immanuel är endast ett av Jesu många namn och titlar. I 2 Sam. 12.25 kan vi se att Salomo får ett annat namn än sitt officiella (Jedidja), och i Jer. 20:3-4 kan vi se hur prästen Pashur får namnet Magor-Missabib av profeten Jeremia. Att Petrus fick namnet Kefas är också bekant.

Jes. 9:2 Det folk som vandrar i mörkret SKALL SE ETT STORT LJUS; ja, över dem som bo i dödsskuggans land skall ETT LJUS SKINA KLART.3 Du skall göra folket talrikt, du skall göra dess GLÄDJE stor; inför dig skola de glädja sig, såsom man glädes under skördetiden, såsom man fröjdar sig, när man utskiftar byte.4 Ty du skall BRYTA SÖNDER DERAS BÖRDORS OK och deras skuldrors gissel och deras plågares stav, likasom i Midjans tid.6 TY ETT BARN VARDER OSS FÖTT, EN SON BLIVER OSS GIVEN, och på hans skuldror skall HERRADÖMET vila; och hans namn skall vara: UNDERBAR i råd, VÄLDIG GUD, EVIG FADER, FRIDSFURSTE.7 Så skall herradömet varda stort och friden utan ände över DAVIDS TRON och över hans rike; så skall det befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet, från nu och till EVIG TID. HERREN Sebaots nitälskan skall göra detta.8 Ett ord sänder Herren mot Jakob, och det slår ned i Israel (1917)

Människornas ljus är Jesus Kristus:

Joh. 1:1 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. 3 Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. 4 I honom var liv, och livet var människornas LJUS. 5 Och LJUSET lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.6 En man trädde fram, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. 7 Han kom som ett vittne för att vittna om LJUSET, för att alla skulle komma till tro genom honom. 8 Själv var han inte LJUSET, men han kom för att vittna om LJUSET.DET SANNA LJUSET, SOM GER LJUS ÅT ALLA MÄNNISKOR, skulle nu komma till världen. 10 Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte. 11 Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. 12 Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. 13 De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud.14 Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning.

Luk 1:76 Och du, barn, skall kallas den Högstes profet. Ty du skall gå före Herren och bana väg för honom77 och ge hans folk kunskap om frälsning, att deras synder är förlåtna78 för vår Guds innerliga kärleks skull. I kraft av den skall en soluppgång från höjden besöka oss,79 för att LJUS SKALL SKINA ÖVER DEM som sitter i mörker och dödsskugga och styra våra fötter in på fridens väg.”

Om det underbara namnet som tillhör Jesus:

Ords. 30:4 Vem har stigit upp till himlen och kommit ner igen? Vem har samlat vinden i sina händer? Vem har knutit in vattnet i ett kläde? Vem har fastställt jordens alla gränser? VAD HETER HAN, OCH VAD HETER HANS SON – du vet det ju?

Upp. 3:12 Den som segrar skall jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han skall aldrig lämna det. På honom skall jag skriva min Guds namn och namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem, som kommer ner från himlen, från min Gud, och mitt eget NYA NAMN.

Dom. 13:Då gick hustrun in och berättade detta för sin man och sade: ”En gudsman kom till mig. HAN SÅG UT SOM EN GUDS ÄNGEL, mycket fruktansvärd. Jag frågade honom inte varifrån han var, och HAN LÄT MIG INTE VETA SITT NAMN.16 Men HERRENS ÄNGEL svarade Manoa: ”Om du än håller mig kvar, skall jag inte äta av din mat. Men om du vill tillreda ett brännoffer, så offra det åt Herren.” Manoa förstod nämligen inte att det var HERRENS ÄNGEL.17 Manoa sade till HERRENS ÄNGEL: ”VAD ÄR DITT NAMN? Vi vill ära dig, när det som du har sagt går i uppfyllelse.” 18 HERRENS ÄNGEL sade till honom: ”VARFÖR FRÅGAR DU EFTER MITT NAMN? Mitt namn är UNDERBAR.

Matteus 21:42 Jesus sade till dem: ”Har ni aldrig läst i Skrifterna: Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten. Herren har gjort den till detta, och UNDERBAR är den i våra ögon?

Läs mer om Herrens Ängel (oskapad) som en manifestation av Jesus här.

virginHänvisningar i det Nya Testamentet

Det är troligt att även Matt. 2.23 är kopplat till Jesaja 11, då barnet Immanuel kan vara den säd/avkomma som vi kan läsa om redan i 1 Mos.

1 Mos. 3:15 Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkommaHan skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen.” (SFB)

1917 års översättning: ”säd” (avkomma)

Man brukar inte påstå att kvinnor har någon ”säd”, men om vi tänker på jungfru Maria så blir det lättare att hänga med eftersom hon som enda kvinna blev gravid pga en annan sorts säd av den helige Ande. Det är Jesus Kristus som krossar Satans huvud i och med korset, uppståndelsen och segern. Pronomet för säd är ”han”, så de kommande härskaren förväntas vara en han och inte ett ”det”.

Mattheus verkar koppla ihop Jesaja 7:14 med Jesaja 9:1-2 eftersom han nämner båda som att de fått en uppfyllelse i Jesus Kristus. Det senare med hänvisning till hans förkunnelse i Galliléen (Matt. 3:12-16).

Matt. 1:20 Men när han tänkte på detta, se, då visade sig en Herrens ängel för honom i en dröm och sade: ”Josef, Davids son, var inte rädd att ta till dig Maria, din hustru, ty barnet i henne har blivit till genom den helige Ande. 21 Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.” 22 Allt detta skedde, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten: 23 Se, jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet IMMANUEL det betyder Gud med oss. 

De vise männen (magoi) verkade inse att att det skulle ske en födsel av en fridsfruste, kanske pga stjärnkonstellationen ”jungfrun” placerad på ett speciellt sätt på himlen. De hade hört löftena om Messias (4 Mos 24:17) och väntade på Israels Frälsare.

Matt. 2:1 När Jesus var född i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid, se, då kom visa män från Östern till Jerusalem 2 och frågade: ”Var är judarnas nyfödde konung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att TILLBE honom.3 När kung Herodes hörde det, blev han förskräckt, och hela Jerusalem med honom. 4 Och han samlade folkets alla överstepräster och skriftlärda och frågade ut dem, var Messias skulle födas. 5 De svarade: ”I Betlehem i Judeen, ty så är skrivet genom profeten: 6 Du Betlehem i Juda land, inte är du minst bland Juda furstar, ty från dig skall utgå en FURSTE, som skall vara en herde för mitt folk Israel.” (från Mika 5:2, 2 Sam 5:2, och 1 Krön 11:2, jmf. Joh 7:42.)

Här nedan ser vi att ”han som blev uppenbarad i köttet” är Jesus.

1 Tim. 3:15 Men om jag dröjer skall du veta hur man bör förhålla sig i Guds hus, som är den levande Gudens församling, sanningens pelare och grundval. 16 Och erkänt stor är gudsfruktans hemlighet: Han som blev uppenbarad i köttet, bevisad rättfärdig genom Anden, sedd av änglarna, predikad bland folken, trodd i världen, upptagen i härligheten.

Bible Gateway förklarar : ”Det är här fråga om en skillnad mellan två grekiska ord som vid det förkortade skrivsätt som användes var mycket lika varandra: ”OS” (”Han som”) och ”O~S” (”theos”, Gud). I båda dessa varianter förkunnar texten att Jesu gudom är den uppenbarade hemligheten.”

Ordet blev kött och bodde bland oss. Det handlar alltså om GUD MED OSS (Immanuel):

Joh. 1:I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 14 Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning. 15 Johannes vittnar om honom och ropar: ”Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, eftersom han var före mig.”

Många vägrar att tro att Jesus är ordet, Gud som kommit i köttet:

2 Joh. 1:7 Ty många bedragare har gått ut i världen, och de bekänner inte att Jesus är Kristus, som har kommit i köttet. En sådan är Bedragaren, Antikrist.

Jes. 7:11 ”Begär ett tecken från Herren, din Gud. Begär det nerifrån djupet eller uppifrån höjden.”

Jesus, född av kvinna och av Davids släkt:

Gal. 4:4 Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, 5 för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt.

Rom. 1:3 evangeliet om hans Son, som till sin mänskliga natur föddes av Davids släkt 4 och som genom helighetens Ande blev med kraft bevisad vara Guds Son alltifrån uppståndelsen från de döda, evangelium om Jesus Kristus, vår Herre.

Bethulah kan också översättas med ”jungfru”

Ordet ”betulah” (Strong’s 1330) kan också betyda ”jungfru” men är mestadels översatt som ”maiden” i NJPSV (judisk översättning av GT) samt i the Stone edition. Här nedan kan vi även se en vers där författaren känner sig manad att förklara att de betulah-flickor som det handlar om inte hade legat med någon man (trots att en sådan extraförklaring inte borde behövas).

Dom. 21:12 Bland invånarna i Jabesh i Gilead fann de 400 unga kvinnor, som var jungfrur och som inte hade legat med någon man. Dessa förde de till lägret i Silo i Kanaans land.

Juda kallas ofta ”jungfru”:

Klag. 1:15 Alla de hjältar som fanns hos mig har Herren förkastat. Han kallade samman ett uppbåd mot mig för att krossa mina unga män. Som en vinpress har Herren trampat jungfrun, dottern Juda.

Här nedan ser vi  att ”betulah” (översatt till brud) handlar om en änka:

Joel 1:8 Klaga likt en brud som bär sorgdräkt efter sin ungdoms brudgum.

Att ”betulah” kan översättas till jungfru motsäger förstås inte att det tecken som det är frågan om ovan handlar om en jungfrufödsel. Det grekiska ordet ”parthenos” används i Septuaginta i Jes. 7:14, och det har också helt klart innebörden av jungfru. När Mattheus citerar Jes. 7:14 så används almah i stället för parthenos såsom en synonym (Matt. 1:23).

Arvsynden som inte finns

Till sist vill jag också påpeka att jungfrufödelsen förklaras vara just ett tecken i kombination med att frälsaren av fri vilja valde att födas till jorden i samma kött som oss och för att dö på korset för världens frälsning. Ingenstans i Bibeln kan vi läsa att Jesus föddes av en jungfru för att undgå någon slags smittsam DNA besudlad med ”synd”. Maria var lika mycket släkt med Adam som sin man Josef, så OM vi hade ärvt synd av Adam så hade Maria likväl inte kunnat undgå det. Men synd är ingenting man kan ärva utan någon man kan välja att ”göra”. Läs gärna min artikel om Rom. 5.

THOMAS svarade honom ”Min Herre och MIN GUD!” Joh. 20:28

my godGud Fader kallar sin son GUD i Hebr. 1:8, och Thomas gör detsamma i Joh. 20:28. Gud är inte oordningens Gud (God of confusion), så om Fadern syftar på Jesus som GUD så borde vi göra likadant. Kallas man GUD är man antingen skaparGuden eller en falsk gud, vilket du kan läsa mer om här på engelska.

Joh. 20:24 Thomas, en av de tolv, han som kallades Tvillingen,hade inte varit med dem när Jesus kom.25 De andra lärjungarna sade nu till honom: ”Vi har sett Herren.” Men han svarade dem: ”Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och sticka fingret i hålen efter spikarna och inte får sticka min hand i hans sida, så kan jag inte tro.” 26 Åtta dagar därefter samlades hans lärjungar igen där inne, och Thomas var med bland dem. Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid vare med er.” 27 Sedan sade han till Thomas: ”Räck hit ditt finger och se mina händer. Och räck hit din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte utan tro!” 28 Thomas SVARADE HONOM: ”Min Herre och MIN GUD!” 29 Jesus sade till honom: ”Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser.”

Först några bibelvarianter så att du kan se att världens teologer och experter på grekiska översatt texten på samma sätt. Finns det några egentliga skäl till att världens översättare haft fel, förutom att deras resultat inte är det önskvärda?:

28 Tomas SVARADE och SADE TILL HONOM: »Min Herre och MIN GUD!» (1917)

28 And Thomas answered and said to him, `My Lord and my God;‘ (Young’s Literal)

28 Thomas answered and said to Him, “My Lord and my God!” (NASB)

28 Thomas antwortete und sprach zu ihm: Mein HERR und mein Gott! (Luther Bibel 1545)

28 Entonces Tomás respondió y le dijo: !!Señor mío, y Dios mío! (Reina Valera 1960)

28 Thomas lui répondit: Mon Seigneur et mon Dieu! Jésus lui dit: (Louis Segond)

Notera att Thomas svarade Jesus, och sade TILL HONOM (och inte till någon annan) ”Min Gud”.

Det står att Thomas SVARADE HONOM, så det var JESUS och ingen annan som han kallade Herre och Gud

”Svarade” är översatt från det grekiska ordet apokrinomai (Strong’s 611) och ”honom” är översatt från det grekiska ordet autos (Strong’s 846), vilket alltså är ett pronomen. ”Thomas svarade och sade TILL HONOM”, är vad texten säger.

Såhär har KJV översatt autos:

him (1,952x), his (1,084x),their (318x), he (252x), her (242x), they (121x), same (80x), himself (58x), misc (1,678x)

Det är alltså ingen annan person som Thomas har i åtankarna när han säger till honom ”Min Herre och Min Gud”, utan det är hela tiden Jesus som åsyftas, vilket förstås hela sammanhanget visar eftersom det är vad just Thomas tror OM JESUS som är i fokus i texten. Om det inte är Jesus som Thomas menar, vem i all sin dar skulle det annars vara?

Min Herre och Min Gud – ”Mou kyrios kai mou theos”

Joh. 20:28 ἀπεκρίθη Θωμᾶς καὶ εἶπεν αὐτῷ  κύριός μου καὶ  θεόςμου

Mou kyrios kai mou theos (Strong’s 2316)

KJV har översatt theos enligt följande: God (1,320x), god (13x), godly (3x), God-ward (with G4214) (2x), misc (5x).

Som vi kan se så är den absolut vanligaste, och därför troligaste översättningen, GUD/JAHVE (skaparGuden) med 1320 gånger (!), men ordet kan också betyda falska gudar. Självfallet kallade inte Thomas Jesus för en falsk gud. Utöver detta kan ordet ha en betydelse av ”godly”, men eftersom detta är ett adjektiv så åtföljs alltid detta ord av ett substantiv. Ingen sådan koppling mellan adjektiv + substantiv står angivet gällande det som Thomas kallade Jesus, som ju endast var ”Min Gud”. Här nedan kan du läsa de verser som KJV översatt ordet med ”godly”, och som du kan se så handlar de allihop utan undantag om just Gud:

1 Cor. 1:12 For our rejoicing is this, the testimony of our conscience, that in simplicity and godly sincerity, not with fleshly wisdom, but by the grace of God, we have had our conversation in the world, and more abundantly to you-ward. (KJV)

Young’s Literal = ”sincerity of God”

2 Cor. 7:9 Now I rejoice, not that ye were made sorry, but that ye sorrowed to repentance: for ye were made sorry after a godly manner, that ye might receive damage by us in nothing.10 For godly sorrow worketh repentance to salvation not to be repented of: but the sorrow of the world worketh death.11 For behold this selfsame thing, that ye sorrowed after a godly sort, what carefulness it wrought in you, yea, what clearing of yourselves, yea, what indignation, yea, what fear, yea, what vehement desire, yea, what zeal, yea, what revenge! In all things ye have approved yourselves to be clear in this matter.

Young’s literal = ”sorry toward God” x 3

2 Cor. 11:2 For I am jealous over you with godly jealousy: for I have espoused you to one husband, that I may present you as a chaste virgin to Christ.

Young’s literal = ”zeal of God”

1 Ti. 1:4 Neither give heed to fables and endless genealogies, which minister questions, rather than godly edifying which is in faith: so do.

Young’s Literal = ”the building up of God”

Hebr. 12:28 Wherefore we receiving a kingdom which cannot be moved, let us have grace, whereby we may serve God acceptably with reverence and godly fear:

Young’s Literal = ”serve God well-pleasingly”

3 John 1:6 Which have borne witness of thy charity before the church: whom if thou bring forward on their journey after a godly sort, thou shalt do well:

Young’s Literal = ”worthily of God”

Som vi kan se, framför allt med hjälp av Young’s Literal, så handlar det även i ovan verser om skaparGuden. Det finns alltså ingen som helst anledning att se Joh. 20:28 som den enda avvikelsen på mönstret som säger att ”theos” antingen syftar på skaparGuden eller på falska gudar.

”Men Herre GUUUUUD vad förvånad jag blir!”

Hur många gånger har vi inte sett amerikanska dokusåpor där exempelvis några personer träder in i sitt helt nygjorda hem (tack vare TV-teamet) och förbluffade ser sig omkring i allt det nya och utropar ”OH MY GAAAWWD!”?

Det som personerna kanske inte inser är att de faktiskt missbrukar Guds namn. Förhoppningsvis så dömer Gud dem enligt deras egen kunskap i sina hjärtan, för om man med flit uttrycker sig på ett sådant sätt trots att den helige Ande och samvetet säger att det är helt fel, så tror jag att man döms på ett allvarligare sätt.Tidigare i mitt liv kunde jag ibland uttrycka mig med ”Men Herre Gud vilken vacker dräkt du har på dig idag!”, men när jag fick större kontakt med Gud så kändes det bara HELT FEL och jag slutade med sådana uttryck som bara kändes osmakliga. Nu är i och för sig budet skrivet i det gamla testamentet och vi vet att vi inte är under Mose lag, men dels så tror jag inte att det bara plötsligt blev rätt att börja missbruka Guds namn i det nya testamentet (och vi är inte laglösa bara för att vi inte behöver följa Mose lag), och dels så kände ju inte Thomas till någonting annat än Mose lag och det som Jesus predikade för honom – och Jesus skulle självfallet inte lära sina lärljungar att det numera är ok att använda Guds namn i situationer där man bara vill uttrycka allmän förvåning. De ceremoniella delarna av Mose lag har upphört, men inte den moraliska delen – och Gud är fortfarande helig. Hädelse är inte plötsligt rätt.

2 Mos. 20:7 Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren skall inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn. (+ 5 Mos. 5:11)

Det är alltså helt uteslutet att Thomas bara skulle ha uttryckt någon slags förvåning när han sade ”Min Herre och min Gud”, och varför skulle en person som är uppvuxen som jude, och en av Jesu lärljungar, spontant missbruka Guds namn?

När Thomas svarade Jesus och sa till honom ”Min Herre och min Gud”, så skulle Jesus haft ypperliga tillfällen att säga:

”Thomas, varför missbrukar du så spontant Herren din Guds namn? Eller kallar du möjligtvis MIG Gud? Det måste du genast sluta med för jag är INTE Gud!”

En sådan kommentar hade ju fått tyst på alla som anser att Jesus är Gud. Men aldrig någonsin rättade Jesus alla de människor som tillbad honom eller som ansåg att han var Gud. Fadern kallade honom Gud, Thomas gjorde det, och även fariséerna förstod att Jesus kallade sig själv för Gud trots att han bara var en vanlig människa enligt dem. Det var just därför som de ville stena Jesus. Varför rättade Jesus aldrig dem? Judarna visste väl att det inte gått inflation i ordet ”Gud” och att vem som helst skulle kunna kalla sig det.

Joh. 10:33 Judarna svarade: ”Det är inte för någon god gärning vi vill stenadig, utan därför att du hädar och gör dig själv till Gud, du som är en människa.

Judarna (och även Thomas) kände mycket väl till skriften och att det är helt fel att kalla sig själv för Gud eller att kalla en annan människa för Gud (läs mera om detta här).

I stället för att banna Thomas, eller åtminstone korrigera hans misstag eftersom ju Thomas antingen 1) kallar Jesus för Gud eller 2) missbrukar Guds namn, så svarar Jesus honom på ett mycket upplyftande och godkännande sätt – som en bekräftelse på att Thomas faktiskt är inne på helt rätt väg och har den rätta uppfattningen. Direkt efter att ha blivit kallad GUD av Thomas så säger Jesus:

 ”Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser”

Gud är vis och har alla möjligheter att uttrycka sig på ett sådant sätt som vi kan förstå, och författarna till böckerna i Bibeln skrev ner sina texter enligt gudomlig ingivelse från Gud. Om nu Gud inte anser att sonen tillhör Gudomen (treenigheten), varför innehåller då Bibeln så många ställen där Jesus kallas just GUD, där han tillbes, och där han benämns som den som skapat himmel och jord med sina egna händer? Och varför finns det inte en enda vers mellan 1 Mos. och Upp som en gång för alla gör slut på alla spekulationer om att Jesus skulle vara Gud genom att helt enkelt uttrycka att han inte alls är det? Jehovas vittnen, muslimer och andra har ju gjort sina försök, men de har alla misslyckats. Det vanligaste felet är att de tolkar ord på ett sätt om det inte handlar om Jesus och på ett helt annat sätt om det handlar om honom. Det är ett oärligt sätt att tolka Bibeln på.

Dessutom så ansåg även de allra första kyrkofäderna att Jesus var Gud (som du kan läsa här), så antingen så lyckades Gud lura även dem med sina olyckliga uttryck i Bibeln, eller så är Jesus Gud som det faktiskt står.

ELOHIM skapade himmel och jord – en GUD i PLURAL

elohimI begynnelsen skapade Gud (Elohim) himmel och jord 1 Mos. 1:1

Elohiym /Elohim (Strong’s 430) betyder GUD och är ett maskulint substantiv i plural enligt Blueletter Bible (plural av Elowahh – Strong’s 433). Åsikten förekommer att ordet innebär en pluralitet av Guds olika majestätiska förmågor/egenskaper, men ordet Eloh-im  är i sig självt i plural. Det är ändelsen ”-im” (maskulint) som gör ett substantiv till plural – exempelvis seraf och kerub blir ”serafim” och ”kerubim” i plural. Ordet för himlar är  ”shamayim” i 1 Mos. 1:2. Det handlar alltså inte heller här om en singular som har flera olika egenskaper, utan det handlar verkligen om flera stycken av samma sak. Dessutom används verb, adjektiv och pronomen i SINGULAR trots att de är kopplade till Elohim som är i plural, vilket tyder på att Elohim på något sätt är en och flera samtidigt. Vi har ju endast EN Gud, men den Guden kan vara en treenighet och innehålla tre olika personer.

När det handlar om en pluralitet av falska gudar så förekommer verb, adjektiv och pronomen i plural. Om man ville förmedla en Gud som INTE är en treenighet så skulle man skingra mycket tvivel genom att konsekvent använda sig av singular vad gäller verb, adjektiv och pronomen, men så har inte Bibelns författare gjort. Förmodligen för att det inte är bilden de vill förmedla. Att säga ”de” om en Gud är förbryllande, såvida vi inte talar om en treenig Gud. Om du vill läsa exempel på kombinationer av Elohim (plural) och verb, adjektiv och pronomen i singular så kan du läsa här.

Ps. 45:7 Gud (Elohim), din tron står i evigheters evighet, ditt rikes spira är rättens spira. 8 Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet. Därför, Gud (Elohim), har din Gud (Eloheyka) smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.

Hebr. 1:8 Men om Sonen säger han: Gud, din tron står i evigheters evighet, och rättens spira är ditt rikes spira.9 Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet. Därför, Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.

Ovan i Ps. 45 kan vi läsa samma beskrivning som Jesus fått av sin Fader i Hebr. 1, och om Elohim skulle betyda Guds olika gudomliga egenskaper så passar det inte ihop med att Jesus är Elohim som har en Elohim över sig eftersom då Jesus blir helt SEPARAT från Elohim – vilket betyder att det inte kan handla om olika gudomliga egenskaper hos en och samma Elohim.

Ordet El handlar om Gud i singular (sen finns förstås JAHVE som enkom används för skaparGuden och används inte för falska gudar), och det är ofta det som används i kombination av andra ord när man talar om Guds olika attribut. El Eyon och El Shaddai är två olika hebreiska begrepp om Gud. ”Elohim” används också när det handlar om en pluralitet av falska gudar, såsom ”Du skall inga andra gudar hava jämte mig”.  Självfallet syftar då inte Gud på någon pluralitet av majestätiska egenskaper, utan det handlar helt enkelt om en pluralitet av (falska) gudar. När man ser på hur ordet Elohim används i Bibeln så handlar det alltid om en pluralitet av substantivet, så varför tolka 1 Mos. som om det handlade om en Guds olika gudomliga egenskaper? Och inte resonerade väl Gud med sig själv?

1 Mos. 1: 26 Gud sade: ”LÅT OSS göra människor till vår avbild, till att vara lika oss. De skall råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himlen, över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden.” 

1 Mos. 11:6 Herren sade: ”Se, de är ett enda folk och de har ett enda språk. Detta är deras första tilltag, och härefter skall ingenting vara omöjligt för dem vad de än beslutar sig för. 7 LÅT OSS stiga ner och förbistra deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger.” 8 Så spred Herren ut dem därifrån över hela jorden, och de måste upphöra att bygga på staden. 9 Den fick namnet Babel, eftersom Herren där förbistrade[a] hela jordens språk, och därifrån spred han ut dem över hela jorden.

Gud resonerar inte med sig själv i form av en enda person, för det skulle bara ge honom en schizofren prägel. ”Låt oss” kan däremot handla om personerna inom Gudomen som kommunicerar med varandra. Änglar var inte verktyg i Guds händer när han skapade världen, men däremot kan vi läsa att Gud skapat världen genom Jesus Kristus. Inte nog med det, utan vi kan läsa i Hebr. 1:10 att Jesus t o m skapade allting med sina egna händer (precis det som vi kan läsa om GUD). Dessutom kan vi läsa att Gud var ENSAM när han skapade världen. Absolut INGEN var med honom! Ändå står det på flera ställen att allting är skapat till, genom och av Jesus, samt att Jesus faktiskt skapade allting. Så talar Bibeln osanning med påstående att absolut INGEN var med Gud när han skapade världen, ELLER ska vi lösa problemet med att acceptera att Jesus ingår i Gudomen (som är EN) och därför var i union med Fadern vid tiden då världens skapades? Treenigheten löser dilemmat, som inte behöver vara ett dilemma.

Hebr. 1:Och när han låter den Förstfödde träda in i världen, säger han också: Alla Guds änglar skall tillbe honom.—8 Men om Sonen säger han: GUD, din tron står i evigheters evighet, och rättens spira är ditt rikes spira.—10 Och: DU, HERRE, HAR I BEGYNNELSEN LAGT JORDENS GRUND, OCH HIMLARNA ÄR DINA HÄNDERS VERK

Job. 9:1 Då tog Job till orda och sade:Jag vet mycket väl att det är så. Hur kan en människa stå rättfärdig inför Gud?—han som befaller solen att inte gå upp och förseglar stjärnorna, han som ENSAM spänner ut himlarna och skrider fram över havets rygg

Jesaja 44: 24 Så säger Herren, din återlösare, han som format dig alltifrån moderlivet: Jag, Herren, är den som har gjort allt, den som ENSAM har spänt ut himlen och brett ut jorden. Vem var med mig?

Att Fadern är större än Jesus och UPPHÖJER honom motsäger inte TREENIGHETEN

varje knä skall böjasJesus har enligt Bibeln alltid haft en tillvaro med Gud Fader (ofta kort kallad GUD), och Jesus fanns före ALLTING (utan undantag).

Att Fadern åtminstone under en viss tid var större än Jesus, är också vad treenighetstroende tror.

Joh. 17:5 Fader, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till.

Kol. 1:13 Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. 14 I honom är vi friköpta (we have redemption, KJV) och har fått förlåtelse för våra synder. 15 Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd FÖRE allt skapat16 Ty i honom (BY HIM, KJV) skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. ALLT är skapat genom (BY HIM, KJV) honom och till honom.17 Han är till FÖRE ALLTING, och allt består genom honom. 18 Han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. (förstfödd betyder inte först född i en syskonskara, utan ordet har med rang att göra)

Hur rangen inom treenigheten är inte något som Bibeln ger många detaljer om, och det är heller inte något som vi behöver ha kännedom om för vår frälsnings skull. Det är överhuvudtaget svårt att förstå HÄRLIGHETEN hos Gud, hur det är att vara EVIG, hur han kommunicerar med sina änglar, osv, för det är ändå vår skapare vi talar om. På samma sätt måste man inte vara expert på bilmotorer för att kunna köra bil, utan det räcker med vissa baskunskaper och att man känner till trafikreglerna. Rangen inom treenigheten och hur den skiftat behöver vi inte ha kunskap om, men däremot är det viktigt att bekänna att Jesus är JagÄr, a och o, början och slutet, Herrarnas Herre och Mäktig GUD.

Det kan mycket väl vara så att personerna i treenigheten är helt jämbördiga, men vi vet också att rangen kan och har förändrats genom tiderna. Jesus var ju t o m lägre än änglarna när han vandrade som människa på jorden, och det har han inte alltid varit. Är man lägre än änglarna är man också lägre än Gud Fader. Vidare tror jag helt och fullt att Jesus verkligen växte upp som en bebis, och hade förstånd som en vanlig bebis när han var i bebisåldern. Jag tror inte att han hade en fullt utvecklad vuxenhjärna, eller resonerade som en vuxen person som var fånge i en bebiskropp och därmed endast kunde jollra obegripligheter fast han mycket väl kunde ha formulerat vilka avancerade meningar som helst. Om det är sant så borde han inte ha insett vem han egentligen var, och vilket uppdrag han hade, förrän han började växa upp. Det innebär i sin tur att det blir svårt att tro att Jesus som en nyfödd bebis (eller barn) skulle haft en likvärdig rang som Fadern, med full kontroll över hela mänskligheten, där han kan allt, vet allt, har förmåga att klart bedöma allt, osv. Gud Fader har ju aldrig behövt gå igenom ett bebis-stadium. Det vore i så fall en högst ovanlig bebis och diametralt olik alla andra människobebisar. Men Bibeln säger inte att Jesus mänskliga form här på jorden var annorlunda än andra människors, utan han var en människa som oss och gavs inga fördelar. Skillnaden är förstås att Jesus ändå är GUD i köttslig gestalt utan en mänsklig pappa, men förutom det så var han som oss.

Upphöjning och underordning

Det går inte att använda Jesus rang, upphöjning och underordning för att motbevisa treenigheten. Även en Chef/VD kan ändra sin rang ganska snabbt, genom att gå hem från jobbet och träffa släktingar och vänner som han INTE har minsta ”makt” över, och även när han lite senare har sammanträde i sin bostadsförening där han ”bara” är sekreterare och en annan person är Ordförande. Chefen kanske var Ordförande tidigare, men av fri vilja så klev han ner från den positionen för att låta någon annan ta över. Dessutom kan det t o m vara så att en av hans anställda har just positionen som Ordförande i föreningen, vilket betyder att den personen är underordnad sin chef på arbetstid, men när det är dags för föreningssammanträden så gäller det omvända, eftersom hans chef då är den som är underordnad honom. Chefen kan när som helst under sin fritid träffa på kollegor/anställda som visserligen är underställda honom på jobbet, men som är helt jämställda med honom utanför arbetstiden. Vidare kan ju en chef/VD välja att sluta sin tjänst och ta ett helt nytt chefsjobb någon annanstans, vilket innebär att han lämnar den tidigare chefsstolen till någon annan. (Det finns även en möjlighet att han i framtiden återgår till det första chefsjobbet.) På liknande sätt kan Jesus med fri vilja välja att kliva ut från den härlighet som han delade med Fadern från början, och i stället anta en tjänares position UNDER änglarna – trots att han hade en helt annan tillvaro tidigare.

Att Jesus och Gud Fader är olika personer (i samma Gudom) kan man också se eftersom Jesus kan välja att LYDA (vilket han också valde att göra), och att SKÄLET att Gud (Gud Fader) upphöjt honom är just för att Jesus valt att GE sitt eget liv och för att ha varit lydig ända till döden. Om Gud endast skulle ha innehållet en enda person (en del menar exempelvis att Jesus endast är en uttrycksform av Fadern och att det hela tiden rör sig om en och samma Gud och person), så låter det som den här Guden kan välja att lyda sig själv, och upphöja sig själv pga denna lydnad, samt t o m diskutera med sig själv i hopp om att slippa ett visst moment.

Joh. 10:17 Fadern älskar mig därför att JAG ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. 18 Ingen tar det ifrån mig, utan JAG ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader.”

Fil. 2:6 Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte 7 utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa8 ödmjukade sig och blev lydig ända till döde– döden på korset. Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, 10 för att i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden, 11 och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herren.

Mark. 14:32 De kom därefter till ett ställe som heter Getsemane. Jesus sade till sina lärjungar: ”Stanna här, medan jag ber.” 33 Och han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes. Han greps av ängslan och ångest 34 och sade till dem: ”Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka.” 35 Han gick lite längre fram och föll ner på jorden och bad att han om möjligt skulle bli förskonad från denna stund. 36 Han sade: ”Abba,Fader! Allt är möjligt för dig. Tag denna kalk ifrån mig. Men inte som JAG vill utan som DU vill.

Det grekiska ordet hypotasso (Strong’s 5293) kan översättas med att lägga under sig, att underordna sig, att lyda, etc.

När vi kan läsa att Jesus ska underordna sig sin Fader i exempelvis 1 Kor. 15:28, så är det detta ord som ligger som grund, och det gäller även nedan stycke där vi kan läsa att Jesus alltid var LYDIG sina föräldrar, där exakt samma grekiska ord används. Han underordnade sig alltså sina föräldrar, och det gjorde han av fri vilja. Det betyder inte att Josef och Maria hade en högre makt än Guds son, eller att de hade högre makt än änglarna (som ju var högre än Jesus i form av människa), utan det handlar om att Jesus valde att underordna sig sina föräldrar i en begränsad situation – nämligen inom den familjekonstellationen som han befann sig i. Om nu hans föräldrar skulle mana honom att tillbe falska gudar så skulle Jesus ha sett sig tvingad att lyda Gud mer än människor, och vägrat att lyda dem. Men nu var Josef och Maria tack och lov gudfruktiga människor, och tvingade inte Jesus till synd. Även om vi kan läsa att Jesus underordnade sig sina föräldrar, så underordnade han sig Gud Fader ännu mer. Ef. 5:21 uppmanar oss att underordna oss varandra vilket vore en ödmjuk inställning från vår sida, och en sådan ödmjuk inställning hade Jesus när han underordnade sig sin Fader och alltid gjorde sin Faders vilja. Fruar uppmanas att underordna sig sina män (vilket fungerar bra så länge som männen underordnar sig Jesus Kristus), men de måste underordna sig Gud ännu mer, slavar underordnar sig sina herrar, och yngre uppmanas att underordna sig äldre. T o m Jesus själv tjänade sina lärljungar genom att tvätta deras fötter, men det betyder inte att de därför har en högre position än honom.

Luk. 2: 49 Då sade han till dem: ”Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste ägna mig åt det som tillhör min Fader?” —51 Sedan följde han med dem ner till Nasaret, och han var alltid LYDIG mot dem. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta. 52 Och Jesus växte till i vishet, i ålder och välbehag inför Gud och människor.

1 Pet. 5:5 Likaså ni yngre, underordna er de äldre. Och ni alla, klä er i ödmjukhet mot varandra. Ty Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd.6 Ödmjuka er alltså under Guds mäktiga hand, så skall han upphöja er när hans tid är inne.

Joh. 13:13 Ni kallar mig Mästare och Herre och det med rätta, ty det är jag. 14 Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. 15 Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort mot er.16 Amen, amen säger jag er: Tjänaren är inte förmer än sin herre, och budbäraren är inte förmer än den som har sänt honom. 17 När ni vet detta, saliga är ni om ni också gör det

Efter sin lydnad ända till döds, så blev Jesus förhärligad och sitter på den högra sidan av Gud Fader på tronen. Både Jesus och hans Fader hade kapacitet att befinna sig på olika platser när Jesus levde som människa, och detta gäller även efter Jesus återuppståndelse och förhärligande. Det är alltså inga problem för Jesus att kunna sitta på den högra sidan om Gud Fader på tronen (att sitta på tronen är också en symbolisk bild av hans makt) samtidigt som han själv är Gud, eftersom en Gud har möjlighet att vara på flera platser samtidigt. Jesus kan vara mitt ibland en grupp bedjande kristna, och behöver inte schemalägga sina visiter för att inte riskera dubbelbokningar.

Matt. 18:20 Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.

Bibelverser om Jesus underordnande och upphöjelsethe first and the last

David profeterar i nedan verser, och talar om sig själv som den upphöjde och smorde, vilket också Jesus är. Det finns många profetiska likheter mellan Kung David och Jesus.

2 Sam. 23:1 Dessa är Davids sista ord. Så säger David, Isais son, så säger den man som blev högt upphöjd, Jakobs Guds smorde, Israels ljuvlige sångare:2 Herrens Ande har talat genom mig, hans ord är på min tunga.3 Israels Gud har talat, Israels klippa har sagt till mig:”Den som regerar över människor i rättfärdighet, den som regerar i Guds fruktan,4 han är lik morgonens ljus när solen går upp, en morgon utan moln, då jorden grönskar genom solsken efter regn.”5 Är det inte så med mitt hus inför Gud? Han har slutit med mig ett evigt förbund, i allt ordnat och tryggat. Ja, all min frälsning och allt jag begär låter han växa upp.

Ps. 18:47 Herren lever! Välsignad vare min klippa, upphöjd vare min frälsnings Gud!

Herren ENSAM skall vara upphöjd på den dagen, i den yttersta tiden. Om Herren allena är den som kommer att vara upphöjd så måste väl andra uteslutas? Men om andra ska uteslutas så måste vi väl välja om det är Gud Fader eller om det är Jesus som ENSAM ska vara upphöjd? Ändå vet vi ju att Jesus kommer att vara upphöjd, och Gud Fader är redan upphöjd över alla namn. Alltså är det två som är upphöjda, såvida vi inte accepterar treenigheten förstås:

Jes. 2:2 Det skall ske i den yttersta tiden att det berg där Herrens hus är skall stå fast grundat och vara högst bland bergen, upphöjt över höjderna. Alla hednafolk skall strömma dit.—11 Ty människornas stolta ögon skall förödmjukas, männens högmod skall bli nerböjt, och HERREN ENSAM SKALL VARA UPPHÖJD PÅ DEN DAGEN.Ty Herren Sebaots dag skall komma mot allt stolt och högmodigt, mot allt som är upphöjt, och det skall bli förödmjukat—17 Människornas stolthet skall slås ner och männens högmod förödmjukas. Herren ensam skall vara upphöjd på den dagen,18 och avgudarna skall fullständigt försvinna.19 Man skall fly in i klippgrottor och jordhålor av fruktan för Herren och hans höga majestät, när han reser sig för att förskräcka jorden.20 På den dagen skall människorna kasta bort till mullvadar och fladdermöss de avgudar av silver och de avgudar av guld som de har gjort åt sig för att tillbe.21 De skall fly in i klippskrevor och in i bergsklyftor av fruktan för Herren och hans höga majestät, när han reser sig för att förskräcka jorden.

Här nedan ser vi att Herren Sebaot (som är Jahve) blir upphöjd genom sin dom:

Jes. 5:14 Därför ökar dödsriket sitt begär, och spärrar upp sitt gap utan gräns. Stadens främsta måste fara dit ner tillsammans med de larmande och bullrande skaror som jublar därinne.15 Människorna skall bli nerböjda, var och en förödmjukad. Ja, de stoltas ögon skall förödmjukas. 16 Men Herren Sebaot (Jahve) blir upphöjd genom sin dom, Gud (El) , den Helige, bevisar sig helig genom rättfärdighet.

Att Fadern är den som lägger allt i sonens hand behöver inte motsäga treenigheten. Om människan Jesus har sitt ursprung som säd i Gudomen, så är han en del av Gud som sedan placerades i Maria där han började växa och få kött. Man kan då säga att han blev utsänd av Gud (eller Gud Fader) och det motsäger inte att Jesus inte själv kunde vara en del av denne treeniga Gud. Vi läste ju ovan att Jesus gav sitt eget liv, så innan han valde att reduceras till säd, bebis, barn, etc, så var han med på beslutet att ta steget att bli människa trots att det skulle innebära en underställd position. Den som tror på SONEN har evigt liv. Den som inte lyder SONEN skall inte se livet. Den som tror på HONOM blir inte dömd – eftersom han inte tror på Guds sons namn. Om någon vill tjäna MIG, säger Jesus, så ska han följa MIG. Om det nu är GUD som är den enda som vi ska tillbe och ära, och om sonen inte är Gud, så är det konstigt att fokuset så ofta ställs på sonen och inte Gud Fader allena. Är det för att lura människor att tro att Jesus är Gud? Borde inte Jesus göra reklam för att i stället tjäna GUD?:

 

Joh. 3:31 Den som kommer ovanifrån är över alla. Den som kommer från jorden är av jorden, och av jorden talar han. Den som kommer från himlen är över alla. 32 Vad han har sett och hört vittnar han om, och hans vittnesbörd tar ingen emot. 33 Den som har tagit emot hans vittnesbörd har bekräftat att Gud är sann.34 Den som Gud har sänt talar Guds ord. Gud ger honom sin Ande utan att mäta. 35 Fadern älskar Sonen, och allt har han lagt i hans hand. 36 Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.

Joh. 3:13 Ingen har stigit upp till himlen utom han som kom ner från himlen, Människosonen som är i himlen.14 Och liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd,15 för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv.— 18 Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.

Matt. 4:10 Då sade Jesus till honom: ”Gå bort, Satan! Ty det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och ENDAST honom skall du TJÄNA.” 11 Då lämnade djävulen honom, och se, änglar trädde fram och .

Joh. 12:23 Jesus svarade: ”Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas. — 26  och där jag är kommer också min tjänare att vara. .27 Nu är min själ i djup ångest. Vad skall jag säga? Fader, fräls mig från denna stund? Nej, just därför har jag kommit till denna stund. 28 Fader, förhärliga ditt namn.” Då kom en röst från himlen: ”Jag har förhärligat det och skall förhärliga det på nytt.” —32 Och när jag har blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig.” 33 Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö.34 Då sade folket till honom: ”Vi har hört i lagen att Messias skall stanna kvar för alltid. Hur kan då du säga att Människosonen måste bli upphöjd? Vad är det för en Människoson?” 35 Jesus sade till dem: ”Ännu en kort tid är ljuset ibland er. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. 36 Tro på ljuset, medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn.” När Jesus hade sagt detta drog han sig tillbaka och dolde sig för dem.

Ibland kan vi bara läsa ”Gud” i Bibeln, och det kan innebära hela treenighetsGuden eller bara en av personerna i Gudomen – ofta Fadern. Därför underlättar det ibland att prova med att tolka ”Gud” som just ”Gud Fadern”, eftersom det kan ha den betydelsen. Framför allt underlättar det för dem som blir brydda över hur Jesus kan be till Gud om han själv är Gud, men om man förstår att det är Gud Fader som han kommunicerar med så löser sig knuten:

2 Petr. 1: 17 Ty han blev av Gud, Fadern, ärad och förhärligad, när en röst kom till honom från den upphöjda Härligheten: ”Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje.”

Om Jesus en gång blev ”nedsänkt” så måste han även bli upphöjd, och han har även nu en upphöjd position ”tills jag har lagt dina fiender som en fotpall under dina fötter”. Just den slutpunkten har ännu inte inträffat, även om vi vet att resultatet kommer att bli så. När vi kommit fram till den slutpunkten (när det är dags för det nya Jerusalem), så kommer vi in i en ny fas vad gäller Jesus position. Då kommer Jesus att återlämna riket till Gud Fader. Jesus måste regera tills allt är lagt under hans fötter, så det är alltså inte Gud Fader ensam som regerar eftersom det står att sonen gör det. Självfallet är Jesus aldrig vid någon punkt ÖVER Gud Fader i position, och därför står det också ”Men när det heter att allt är lagt under honom, så är det uppenbart att den är undantagen som har lagt allt under Kristus”. Gud Fader har alltså inte vid något tillfälle under sonen. Till slut kommer Jesus av fri vilja att underordna sig den som lagt allt under honom (vilket betyder att han hade en annan position innan detta tillfälle), och sedan blir Gud allt i alla.

Apg. 2:31 I förväg såg han Kristi uppståndelse och sade: Han skall inte lämnas kvar i graven, och hans kropp skall inte se förgängelsen.32 Det är denne Jesus som Gud har uppväckt, och vi är alla vittnen till det. 33 Sedan han nu genom Guds högra hand har blivit upphöjd och av Fadern tagit emot den utlovade helige Ande, har han utgjutit detta som ni ser och hör. 34 Ty David har inte farit upp till himlen. Men han säger: Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida,35 tills jag har lagt dina fiender som en fotpall under dina fötter.36 Därför skall hela Israels folk veta att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort både till Herre och Messias.”

Hebr. 10:12 Men Jesus har framburit ett enda syndoffer för alla tider, och han har satt sig på Guds högra sida 13 och väntar nu på att hans fiender skall läggas som en fotpall under hans fötter

1 Kor 15:23 Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och sedan, vid hans ankomst, de som tillhör honom. 24 Därefter kommer slutet, då han överlämnar riket åt Gud, Fadern, sedan han gjort slut på varje välde, varje makt och kraft. 25 Ty han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter. 26 Som den siste fienden berövas döden all makt, 27 ty allt har han lagt under hans fötter. Men när det heter att allt är lagt under honom, så är det uppenbart att den är undantagen som har lagt allt under Kristus. 28 Och när allt har blivit lagt under honom (Strong’s 5293) , då skall Sonen själv underordna sig (Strong’s 5293) den som har lagt allt under (Strong’s 5293) honom, för att Gud skall vara allt i alla.

Ef. 1:20 Med denna kraft verkade han i Kristus, när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, 21 över alla furstar och väldigheter, makter och herradömen, ja, över alla namn som kan nämnas inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande. 22 Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han åt församlingen, 23 som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla.

Även om vi kan läsa att Jesus var lägre än änglarna under sin tid på jorden, så blev han sedan större än änglarna när han återuppstått och förhärligats. Det kan ju låta som en motsägelse att Hebr. 2 säger att Jesus var lägre än änglarna som människa, samtidigt som Gud Fader säger i kapitlet innan att Guds änglar skulle tillbe Jesus när han trätt in i världen – men han har förmodligen händelsen i Matt. 4 10-11 i tankarna, när änglar (åtminstone under en tid) tjänade Jesus efter hans tid i öknen. Vidare går det inte att komma runt att Gud Fader kallar sin son för Gud, så det innebär att vi kan göra likadant. Men vi har ju bara en Gud, vilket innebär att Jesus ingår i samma Gudom som Fadern.

Hebr. 1:4 Sonen är så mycket större än änglarna som det namn han har ärvt är förmer än deras. 5 Till vilken av änglarna har Gud någonsin sagt: Du är min Son, jag har i dag fött dig?Eller:Jag skall vara hans Fader, och han skall vara min Son? 6 Och när han låter den Förstfödde träda in i världen, säger han också: Alla Guds änglar skall tillbe honom.7 Om änglarna säger han: Han gör sina änglar till vindar och sina tjänare till eldslågor. 8 Men om Sonen säger han: Gud, din tron står i evigheters evighet,och rättens spira är ditt rikes spira.9 Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet. Därför, Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.10 Och:Du, Herre, har i begynnelsen lagt jordens grund, och himlarna är dina händers verk.11 De skall gå under, men du förblir. De skall alla nötas ut som en klädnad.

Hebr. 2:5 Det är inte under änglar han har lagt den kommande världen som vi talar om. 6 På ett ställe har någon vittnat:Vad är en människa, eftersom du tänker på henne, eller en Människoson, eftersom du tar dig an honom?7 En liten tid gjorde du honom RINGARE än änglarna, och du krönte honom med härlighet och ära.8 Allt har du lagt under hans fötter. När han lade allt under honom, utelämnades inget, allt skulle vara lagt under honom. Ännu ser vi inte allt vara lagt under honom. Men Jesus, som för en liten tid gjordes RINGARE än änglarna, honom ser vi nu krönt med härlighet och ära därför att han led döden. Genom Guds nåd skulle han smaka döden i allas ställe.10 Ty när Gud, för vilken och genom vilken allting är till, skulle föra många söner till härlighet, måste han fullkomna honom genom lidanden, han som för dem till frälsning. 11 Jesus som helgar och de som helgas är alla av en och samma släkt. Därför blygs han inte för att kalla dem bröder

Matt. 4:10 Då sade Jesus till honom: ”Gå bort, Satan! Ty det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna.” 11 Då lämnade djävulen honom, och se, änglar trädde fram och tjänade honom.

Läs gärna om Herrens Ängel här.

Antitrinitianernas favoritvers om DEN ENDE SANNE GUDEN i Joh. 17:3

jesus is godDet finns nog ingen vers som är mer kär hos antitrinitianer än Joh. 17:3 eftersom det står där att Gud Fader är DEN ENDE SANNE Guden – läs mer här. (Precis som om detta skulle utesluta att också Jesus kan ingå i den ende sanne Guden, och precis som om Jesus skulle vilja ljuga och säga att det finns FLER gudar än den ende Guden.) Jesus kallas ju själv på flera ställen just GUD (såsom Hebr. 1:8, Joh. 20:28) men de verserna vill antitrinitianer gärna förklara bort, trots att de gamla kyrkofäderna långt före Nicea ansåg att Jesus är Gud.

Gud kallas ju den sanne Guden i 2 Krön. 15:3 och Jer. 10:10, så det vore inte logiskt om Jesus plötsligt skulle deklarera att den Gud som judarna alltid ansett vara den ende sanne Guden inte är den ende sanne Guden längre, utan att de tillbett en Gud i mängden eller t o m fel Gud. Bibeln är tydligt med att Gud är EN, och det säger inte Jesus emot. Vår ende sanne Gud kan förstås bestå av tre personer, och var och en av dem kan kallas den ende sanne Guden. Ingår man i Gudomen så är man Gud, och är man Guds son så är man också Gud. Gud Fader har ingen son tillsammans med någon kvinna. Som människa på jorden kallade Jesus sin Fader för just Fader, eller Gud, och som människa var också Jesus lägre i rang än änglarna – och självfallet också lägre än Fadern som ju alltid är högre än änglarna. Detta är dock ingen permanent position.

Om man utesluter a priori att Jesus kan vara den ende sanne Guden bara för att han kallar Gud Fader för detta, då borde man i konsekvensens namn även använda sig av samma uteslutningsmetod i nedanstående fall, men se då plötsligt är det inga bekymmer att även göra plats för Jesus trots att det står att Gud är ”den ende”!

Så hur löser vi problemet att Gud respektive Jesus ibland kallas ”den ende…” trots att vi vet att båda två inryms i begreppet? Treenigheten allena löser det!

Verserna i parentes är exempel på att Gud ingalunda kan vara ”den ende”, vilket betyder att antingen har Bibeln fel i sina påståenden – eller också är Jesus Gud.

Gud…

  • Är den ende som är Gud – Joh. 17:3, Jes. 43:10, Jes. 45:18, Ps. 86:10 (samt JESUS 1 Hebr. 1:8, 1 Joh. 5:20, Joh. 20:28)
  • Är den ende Härskaren – despotes (Strong’s 1203) – Juda 4 (samt JESUS 2 Pet. 2:1)
  • Är den ende Konungarnas Konung – 1 Tim. 6.15 (samt JESUS Upp. 17:14, Upp. 19.16)
  • Är den ende Herrarnas Herre – 1 Tim. 6.15 (samt JESUS Upp. 17:14, Upp. 19.16)
  • Är den ende som ska upphöjas på den dagen Jes. 2:11, 17 + jmf Ps. 118:16 (samt JESUS  Apg. 2:33, 5:31, Fil 2:9)
  • Är den ende som är odödlig – 1 Tim. 6.16 (samt JESUS Hebr. 1:8-12)
  • Är den ende Frälsaren – Jes. 43:11, Jes. 45:21-22 (samt JESUS Titus 2:13, 2 Pet. 1:1, Apg. 13:23, 4:12, 1 Tim. 1:15)
  • Är den ende som gör under – Ps. 72:18, Ps. 136:4 (samt JESUS Matt. 4:23, Apg. 4:10, Matt. 8:27)
  • Är den ende som skapade världen och INGEN var med honom – Jes. 25:24, Neh. 9:6 (samt JESUS Hebr. 1:10, Kol 1:16-17)
  • Är den ende som vi ska tjäna/tillbe – Upp. 14:7, Matt. 4:10, Neh. 9:6 (samt JESUS Matt. 28:9, Matt. 28:17)
  • Är den ende som ska äras, med en ära som inte delas med någon – Jes. 42:8, Jes. 48:11 (samt JESUS Fil. 2:9-13)

Jesus…

  • Är den ende Herren – 1 Kor. 8:6 (samt GUD 5 Mos. 10:17, Jes. 42:8)
  • Är den ende som är Helig – Upp. 15:4 (samt GUD 2 Mos. 5:11, Is. 57:15)

GUD är den sanne Gudenthe first and the last

Jeremia 10:10 Men Herren är den sanne Guden, han är den levande Guden, den evige Konungen. För hans vrede bävar jorden, och folken kan inte uthärda hans förbittring.

Gud Fader är den ende sanne Guden

Joh. 17:3 Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden (theon), och den som du har sänt, Jesus Kristus

Jesus Kristus är den sanne Guden – 1 Joh. 5:20

1 Joh. 5:19 Vi vet att vi tillhör Gud och att hela världen är i den ondes våld. 20 Vi vet att Guds Son har kommit och gett oss förstånd, så att vi känner den Sanne, och VI ÄR I DEN SANNE, I HANS SON JESUS KRISTUS. HAN ÄR DEN SANNE GUDEN och det eviga livet.

Precis som i svenskan är den mest naturliga tolkningen att ”han” syftar på den som precis nämnts innan ordet ”han”, och det är Jeus Kristus. Annars borde det finnas ett förtydligande från Johannes sida om att den allra naturligaste läsningen ska kringgås, och annars  skulle versen bli ganska konstig om betydelsen snarare skulle vara  ”den sanne Guden som är den sanne Guden” vilket är en onödig förklaring.

Jämför med hur Johannes börjar sitt brev i 1 Joh. 1:1, där det står att det eviga livet (Jesus) var hos Fadern, vilket speglar sig igen i Joh. 5:20.  Jesus är DET SANNA LJUSET. I monoteismens namn kan det inte finnas två separata personer/gudar som båda kallas Evigt liv, JagÄr, A och O, Gud, Herrarnas Herre, Frälsare, Härskare, Skapare, det sanna ljuset, etc, och som dessutom ska tillbes och som alla folk ska böja knän inför. Antingen är Jesus Gud, eller också har vi en Gud Senior och en Gud Junior, som är polyteism.

Ps. 27:1 Herren är mitt ljus och min frälsningför vem skulle jag frukta?

1 Joh. 1:1 Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett,det vi skådade och med våra händer rörde vid – om Livets Ord är det vi vittnar. 2 Ja, livet uppenbarades, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss.

1 Joh. 2:8 Ändå är det ett nytt bud jag skriver till er. Detta är sant i honom och i er, eftersom mörkret viker och det sanna ljuset redan lyser.22 Vem är lögnaren, om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den är Antikrist som förnekar Fadern och Sonen. 23 Den som förnekar Sonen har inte heller Fadern. Den som bekänner Sonen har också Fadern. 24 Låt det ni har hört från början förbli i er. Om det som ni har hört från början förblir i er, kommer ni också att förbli i Sonen och i Fadern. 25 Och detta är vad han själv lovade oss, det eviga livet.

1 Joh. 5:11 Och detta är vittnesbördet: Gud har skänkt oss evigt liv, och det livet är i hans Son.12 Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet.

Joh. 1:1 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Han var i begynnelsen hos Gud. 3 Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus.—En man trädde fram, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom. Själv var han inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset.DET SANNA LJUSET, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen10 Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte. 11 Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. 12 Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.

Joh. 6:68 Simon Petrus svarade honom: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord

Joh. 11:25 Jesus sade: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, 26 och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?” 27 Hon svarade: ”Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen.”

Joh. 20:31 Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn.

Dr. Robert A. Morey om Joh. 15:20

“That there may be a few rare exceptions to a general rule does not mean that one should approach a text of Scripture with the a priori assumption that it will be an exception to the normal rules of grammar. Instead, we should approach a text with the a priori assumption that the normal rules of grammar and syntax will apply unless there are cleargrammatical reasons to depart from those rules. “Please notice that we said ‘grammatical’–not ‘theological’–reasons. Just because the grammar of a text leads to an idea which contradicts what you believe, this does not give you the right to throw grammar to the wind. Theology cannot overthrow or ignore the grammar of the sacred text. It can only bow before it…”

“The Greek text of 1 John 5:20 is simple and straightforward. John used houtos fifty-five times in his writings. Thus, we are not talking about a rare usage of a rare word. There are plenty of places in John’s writings where houtos was used in the same kind of construction as found in 1 John 5:20 and no one has any problem with houtos referring back to the antecedent… Why then all the hysteria over whether houtos refers to Jesus in 1 John 5:20? Obviously, it is not the grammar or syntax of the Greek that causes people to question whether houtos refers to Jesus Christ per se. It is that it refers to Him as God. That is the real issue. “If the text read, ‘Iesou Christo. houtos estin zoe Aionios (‘Jesus Christ. This is Eternal Life’), there would be no controversy whatsoever.Houtos would be seen as referring to ‘Iesou Christo. But once you add ho alethinos theos to the phrase, then the controversy begins.”

“The evidence for Jesus being called ‘the true God’ and ‘Eternal Life’ is quite strong:

1. The general rule on pronouns is that it modifies the immediate antecedent. This means Jesus Christ…

2) While John elsewhere refers to Jesus as ‘Eternal Life’ (1 John 1:2), the Father is never called ‘Eternal Life.’ More importantly, in the immediate context, since Jesus is ‘eternal life,’ then to have Him in your heart is to have eternal life (1 John 5:11-12). In John’s writings, refers to zoe Aionios ‘Eternal Life’ Jesus.

3) John applies the adjective alethinos ‘true’ to Jesus many times…

4) That the Father is called ‘true God’ in John 17:3 and the Son is called ‘true God’ in 1 John 5:20 is no more a contradiction than the fact that they are both called the ‘true One’ (1 John 5:20; cf. Rev. 3:7).

5) The interpretation that ‘the true God’ refers to the Father leads to a meaningless tautology. Lenski explains: In the first place, if houtos has as its antecedent ‘the real God’ (the Father), then the statement is a tautology; John would say: ‘This real God is the real God.’ He would say it after having twice said: we know the real God and are in the real God.” (Morey, The Trinity: Evidence and Issues [World Bible Publishers, Inc., Iowa Falls, IA 1996], Part IV: The New Testament Evidence, Chapt. 17. God the Son, pp. 354-357) ”

Ett vanligt argument för att undvika att tolka 1 Joh. 5:20 på det vanligaste sättet – där houtos syftar på den sistnämnda personen – är att hitta en vers där man INTE kan läsa på det sättet, och vips menar man att man är befriad från kravet att överhuvudtaget läsa houtos på det allra vanligaste sättet någonstans i Bibeln. På så sätt kan man ju helt enkelt tolka 1 Joh. 5:20 på det mest fördelaktigaste sättet för en själv – och då väljer man självklart det alternativ som inte gör Jesus till Gud. Inte för att grammatiken säger det, utan för att ens egna personliga åsikter säger det (precis som Dr. Robert A. Morey varnar för här ovan). Men detta är inte ett ärligt sätt att läsa Bibeln på!

Dessutom finns en stor skillnad på verserna. Houtos måste inte tolkas som den sistnämnda personen OM man tydliggör att så inte är fallet, och det gör Johannes mycket klart. Han lägger ju tydligt till förklaringen efteråt (versaler) som visar vem som faktiskt är Antikrist, så versen kan därför inte missförstås. Vill man gå ifrån det vanligaste mönstret att houtos syftar på den sistnämnda personen, så måste man ju uttrycka sig på ett sådant sätt så att läsaren förstår det. 

1 Joh. 2:22 Vem är lögnaren, om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den (houtos) är Antikrist SOM FÖRNEKAR FADERN OCH SONEN. 

Både Gud och Jesus är den Sanne

Jesus kallas:ljus

  • det sanna ljuset, Joh. 1 (även GUD kallas LJUS)
  • det sanna brödet i Joh. 6:32
  • det sanna vinträdet i Joh. 15:1
  • det sannfärdiga (sanna) vittnet i Upp. 3:14

Sann” kommer från det grekiska ordet alethinos (Strong’s 228), och på svenska kan det utöver sann, sanne, sanna, sant och översättas med trovärdig eller sannfärdig.

Dessutom kallas både Gud och Jesus den Sanne”. Här nedan förekommer det grekiska alethinos.

Gud:

Joh. 7:28 Då sade Jesus med hög röst, där han undervisade på tempelplatsen: ”Ja, mig känner ni och vet varifrån jag är. Men jag har inte kommit av mig själv, utan det finns en som har sänt mig, en som är trovärdig, och honom känner ni inte.

Jesus:

1 Joh. 2:Ändå är det ett nytt bud jag skriver till er. Detta är sant i honom och i er, eftersom mörkret viker och det sanna ljuset redan lyser.

Upp. 3:7 Skriv till församlingens ängel i Filadelfia: Så säger den Helige och Sanne, han som har Davids nyckel, han som öppnar så att ingen kan stänga, och stänger så att ingen kan öppna:8 Jag känner dina gärningar. Se, jag har låtit en dörr stå öppen för dig, en dörr som ingen kan stänga, ty din kraft är ringa och du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn. —11 Jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar din krona.—14 Skriv till församlingens ängel i Laodicea:Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sannfärdiga vittnet, upphovet till Guds skapelse: 15 Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm. 21 Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron.

Upp. 6:9 När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret deras själar som hade blivit slaktade för Guds ords skull och för det vittnesbörd som de hade. 10 De ropade med hög röst: ”Herre, du som är helig och sannfärdig, hur länge skall det dröja, innan du dömer jordens invånare och utkräver hämnd för vårt blod?”

Upp. 15:2 Och jag såg liksom ett glashav blandat med eld, och på glashavet såg jag dem stå som hade vunnit seger över vilddjuret och dess bild och dess namns tal. De har Guds harpor i händerna 3 och sjunger Moses, Guds tjänares, sång och sången till Lammet:”Stora och underbara är dina gärningar,Herre Gud, du Allsmäktige. Rättfärdiga och sanna är dina vägar, du folkens konung.4 Vem skulle inte frukta dig, Herre, och prisa ditt namn? Ty endast du är helig, och alla folk skall komma och tillbe inför dig, ty dina rättfärdiga domar har uppenbarats.”

Upp. 16:5 Och jag hörde vattnens ängel säga: ”Rättfärdig är du som är och som var, du Helige, ty du har fällt denna dom. 6 De har utgjutit heligas och profeters blod och därför har du gett dem blod att dricka, och de har förtjänat det.” 7 Och jag hörde altaret säga: ”Ja, Herre Gud, du Allsmäktige, sanna och rättfärdiga är dina domar.”

Upp. 19:11 Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. 12 Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor. Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv. 13 Han var klädd i en mantel som hade doppats i blod, och det namn han har fått är ”Guds Ord”. —15 Och ut ur hans mun kom ett skarpt svärd, som han skall slå folken med, och han skall styra dem med järnspira, och han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress. 16 Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: ”Konungarnas Konung och herrarnas Herre.”

Mose skulle vara SOM en Gud för Aron och Mose – 2 Mos. 4:16 + 7:1

swanKallas man GUD är man antingen den högste Skaparen eller en avgud – så vilket passar in på Jesus Kristus?

Om man inte tror på treenigheten och är ute efter att försöka puffa ner Jesus från sin position som den allra högste skaparGuden, så brukar man göra en stor sak utav 2 Mos. 4:16 och 2 Mos. 7:1, där man gärna tolkar texten som att Mose skulle vara en GUD för Aron och Farao, trots att texten översätts med ”SOM EN GUD”. Man brukar visserligen inte vara ute för att försöka bevisa polyteism, men snarare att Moses kan kallas Gud (vilket han dock inte gör i verserna) och har man lyckats med detta så menar man alltså att det inte är en big deal att Jesus på några ställen kallas Gud (Hebr. 1:8, Joh. 20:28, etc) för då har man lyckats göra en inflation av ordet ”Gud” vilket skulle resultera i att allehanda människor mycket väl kan kallas Gud utan att egentligen vara Gud. Syftet är alltså att försöka hitta argument för att människor och änglar till höger och vänster kan vara Gud, och på så sätt kunna parerara de många verser som benämner Jesus som Gud – och därmed reducera hans position som JagÄr och A och O.

Bibeln lär dock att det bara finns två olika kategorier som kallas Gud. För det mesta handlar det förstås om Gud själv (skaparGuden), men även falska gudar eller avgudar kan kallas för Gud – dock kallas de aldrig för ”Jahve”. Avgudar är egentligen inga gudar alls eftersom det bara handlar om skapade saker eller demoner som människorna själv betraktar som gudar. Det enda undantaget verkar vara Joh. 10:34-35, där det talas om domare som kallas gudar i ett citat från den poetiska psalmen 82:6 som du kan läsa om här. Dessa domare är utsatta för att utföra uppdrag i Guds namn så det är Guds dom som de förmedlar och inte en människas dom (i alla fall borde vara). En psalm kan spegla verkligheten poetiskt, så vi ska akta oss för att ta denna psalm för att bygga en doktrin av den. Bara för att en psalmsång benämner Domare som Elohiym betyder inte att människor under Kung Davids tid kallade domare för Gud. De knallade inte upp till en sådan domare och uttryckte sig med:  ”Jo, du Gud, jag och min familj har kommit i dispyt med ett annat hushåll, så nu skulle vi vilja lägga fram detta ärende till dig, Gud för att du ska kunna medla och med hjälp av din Gud i himlen fatta ett rättvist beslut som vi kan rätta oss efter. Har du tid med det, Gud?” Aldrig i livet att någon annan än Gud skulle adresseras med GUD av en from jude! Judarna myntade t o m ordet ”adonai” (Herre) just för att undvika att uttrycka sig med Guds namn ”JHVH” (Jahve/Jehova) och därmed använda hans heliga namn i  onödan.

Judarna som ville stena Jesus visste mycket väl att denna psalm inte gav någon en tillåtelse att kalla någon annan Gud än just GUD, och de förstod också vilken poäng som Jesus hade genom att citera psalmen. Det hade varit ett bra läge för Jesus att en gång för alla dementera att han var Gud, men aldrig någonsin gjorde han det. Inte heller korrigerade han de människor som tillbad honom. Judarna ville stena Jesus för att han som var människa gjorde sig själv till Gud.

Detta innebär, att om man kallas för Gud (och som dessutom Gud Fader säger ska tillbes som i Hebr. 1 trots att det endast är GUD vi ska tillbe) så ÄR man Gud, om man nu inte vill insistera att det handlar om en avgud.

Mose ska vara SOM en Gud för Aron och Farao

Både 2 Mos. 4:16 och 2 Mos. 7:1 använder sig av ordet Elohiym för Gud. De flesta översättningar har valt att översätta texten med ”som Gud”, och andra har valt ”i stället för Gud”. Att ordet ”som” eller ”i stället för” inte finns med i Hebreiskan betyder inte att prepositioner, pronomen och andra mellanord ska strykas ur översättningar bara för att de inte finns med i originalspråket, för då skulle översättningar se ganska konstiga ut och ibland grammatiskt felaktiga på det nya språket. Det går helt enkelt inte alltid att översätta ord för ord, och ibland rymmer ord flera tänkbara betydelser. Vi kan lita på att världens experter på hebreiska vet bäst hur man översätter. Eller har vi anledning att betvivla deras kunskap av den enda anledningen att vi ogillar resultatet?

Notera att Mose aldrig någonsin var tänkt att KALLAS Gud enligt nedan verser, utan det var tänkt att han skulle var SOM en Gud för Aron (och Farao), på så sätt att Mose skulle vara den som var deras andliga ledare och medlare mellan Gud och folket. Jämför det med Hebr. 1:8 och Joh. 10:28 där Jesus verkligen kallas Gud. Där översättarna har valt att uttrycka sig med ”i stället för Gud”, så menar de självfallet inte att Aron och/eller Farao skulle upphöra att tro på skaparGuden (Jahve) och i stället se Mose som sin riktiga och ende Gud, utan de vill uttrycka att människorna skulle lyda Mose som om han vore deras Gud.

1) 2 Mos. 4: 14 Då upptändes Herrens vrede mot Mose och han sade: ”Har du inte din bror Aron, leviten? Jag vet att han är en man som kan tala. Och se, han är på väg för att möta dig, och när han får se dig skall han känna glädje i sitt hjärta. 15 Du skall tala till honom och lägga orden i hans mun. Och jag skall vara med din mun och hans mun, och jag skall lära er vad ni skall göra.  Han skall tala i ditt ställe till folket. Han skall vara SOM en mun för dig, och du skall vara SOM Gud för honom. (SFB)

2 Mos. 4:16 Och han skall tala för dig till folket; alltså skall han vara för dig såsom mun, och du skall vara för honom såsom en gud. (1917)

Ex. 4:16 Moreover, he shall speak for you to the people; and he will be as a mouth for you and you will be as God to him. (NASB)

Ex. 4:16 And he shall be thy spokesman unto the people: and he shall be, even he shall be to thee instead of a mouth, and thou shalt be to him instead of God. (KJV)

Ex. 4:16 So he shall be your spokesman to the people. And he himself shall be as a mouth for you, and you shall be to him as God. (NKJV)

16 Han skal tale på dine Vegne til Folket; han skal være din Mund, og du skal være som Gud for ham. (Dette er Bibeln på Dansk)

16 Y él hablará por ti al pueblo; él te será a ti en lugar de boca, y tú serás para él en lugar de Dios. (Reina -Valera, 1960)

16 Il sera ton porte-parole devant le peuple, il te servira de bouche, et tu seras pour lui comme le dieu qui parle à son prophète. (La Bible du Semeur)

16 Und er soll für dich zum Volk reden und soll dein Mund sein, und du sollst für ihn an Gottes Statt sein. (Schlachter, 1951)

2) 2 Mos. 7:1 Men Herren sade till Mose: ”Se, jag har satt dig att vara SOM GUD för farao och din bror Aron skall vara din profet. Du skall tala allt jag befaller dig. Sedan skall din bror Aron tala med farao om att han måste släppa Israels barn ut ur sitt land (SFB)

2 Mos. 7:1 Men HERREN sade till Mose: »Se, jag har satt dig att vara såsom en gud för Farao, och din broder Aron skall vara din profet. (1917) 

Ex. 7: 1 Then the Lord said to Moses, “See, I make you as God to Pharaoh, and your brother Aaron shall be your prophet. (NASB)

Ex. 7:1  And the Lord said to Moses, “See, I have made you like God to Pharaoh, and your brother Aaron shall be your prophet. (ESV)

Ex. 7:1 But Adonai said to Moshe, “I have put you in the place of God to Pharaoh, and Aharon your brother will be your prophet. (Complete Jewish Bible)

Ex. 7:1 And the Lord said unto Moses, See, I have made thee a god to Pharaoh: and Aaron thy brother shall be thy prophet (KJV)

Ex. 7:1 So the Lord said to Moses: “See, I have made you as God to Pharaoh, and Aaron your brother shall be your prophet. (NKJV)

Elohiym (Strong’s 430) Kan betyda, Gud, gud, gudinna, gudlik, etc.

KJV översätter ordet : God (2,346x), god (244x),judge (5x), GOD (1x), goddess (2x), great (2x), mighty (2x), angels (1x), exceeding (1x), God-ward (with H4136) (1x), godly (1x). 

Översättningarna ovan är relaterat till GUD (den sanna Guden eller avgudar) och gudomlig/majestätisk, förutom kategorierna änglar och domare – så läs mer nedan om de två undantagen.

Kan Elohiym vara Ängel?

Vid 1 tillfälle har KJV översatt ordet med ”ängel”, men många andra översättningar har konsekvent ordet ”Gud” här också eftersom ordet är Elohiym. Jesus var som bekant en kort tid lägre än änglarna som människa på jorde, och är man lägre än änglarna så är man också lägre än Gud Fader i rang under denna tid. 1 Mos. 8:12 och 1 Mos. 32:1 översätter ”Guds änglar” med ”Malak Elohiym” (änglar av Gud), så det känns mer konsekvent att översätta Elohiym i Ps. 8:5/6 här nedan som ”Gud”, så att texter med ”Guds änglar” inte på något sätt blir ”Guds gudar”. Däremot så kallas Herrens Ängel ibland för Jahve (se mitt inlägg om Herrens Ängel), vilket måste betyda att det verkligen handlar om Gud. Förmodligen en form av Jesus Kristus, som även var med israeliterna under Exodus.

Psalm 8:2 Herre, vår Herre,  hur härligt är inte ditt namn över hela jorden, du som har satt ditt majestät på himlen.—4 När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna som du har skapat,5 vad är då en människa eftersom du tänker på henne, en människoson eftersom du tar dig an honom?6 En liten tid lät du honom vara ringare än GUDmed ära och härlighet krönte du honom. 7 Du satte honom till Herre över dina händers verk, allt har du lagt under hans fötter (SFB)

Psalm 8:4 What is man that You take thought of him,And the son of man that You care for him?5 Yet You have made him a little lower than GodAnd You crown him with glory and majesty!6 You make him to rule over the works of Your hands; You have put all things under his feet (NASB)

Psalm 8:4 Quand je contemple le ciel que tes doigts ont façonné, les étoiles et la lune que tes mains ont disposées, 5 je me dis: Qu’est-ce que l’homme, pour que tu en prennes soin, et qu’est-ce qu’un être humain pour qu’à lui tu t’intéresses? 6 Pourtant, tu l’as fait de peu inférieur à Dieu, tu l’as couronné d’honneur et de gloire. (La Bible du Semeur)

Kan Elohiym vara Domare?domare

Sen kommer vi till 3 ställen där KJV modigt översatt Elohiym till ”Domare”, till skillnad mot de flesta andra versioner som även på dessa ställen konsekvent valt att översätta Elohiym till Gud. KJV är ofta en bra översättning, men det är mer konsekvent att fortsätta att översätta Elohiym som Gud, precis som det är gjort över 2.346 andra gånger i Bibeln! KJV-översättare syftar kanske på att det fanns Domare på jorden som såg till att Mose lag åtföljdes (för Gud själv stiger inte ner till jorden för att reda ut tvister och/eller utföra straff) och därmed skulle de kunna betraktas som gudalika i form av Guds förmedlare. MEN dels så kallas dessa Domare inte Gud av någon enda människa och dels så står det Elohiym i texterna, vilket borde översättas med Gud här precis som på de flesta andra ställen. Det är ju skaparGuden som åsyftas.

1) 2 Mos. 21:Men om slaven säger: ”Jag älskar min herre, min hustru och mina barn så mycket att jag inte vill bli fri”, då skall hans herre föra fram honom inför GUD, ställa honom vid dörren eller dörrposten och genomborra hans öra med en syl. Sedan skall han för alltid vara sin herres slav. (SFB)

2 Mos. 21:då skall hans herre föra honom fram för Gud och ställa honom vid dörren eller dörrposten, och hans herre skall genomborra hans öra med en syl; därefter vare han hans träl evärdligen. (1917)

Ex. 21:then his master shall bring him to God, then he shall bring him to the door or the doorpost. And his master shall pierce his ear with an awl; and he shall serve him permanently. (NASB)

Ex. 21: 6 then his master is to bring him before God; and there at the door or doorpost, his master is to pierce his ear with an awl; and the man will be his slave for life. (Contemporary Jewish Bible)

2) 2 Mos. 22:Om någon anförtror åt en annan att förvara pengar eller annan egendom och det blir stulet i hans hus, skall tjuven ge dubbel ersättning om han ertappas. Skulle tjuven inte bli ertappad, skall husets ägare föras fram inför GUD, för att det skall fastställas om han har förgripit sig på sin nästas egendom.Om det blir fråga om olagligt tillgrepp – det kan gälla oxe eller åsna, får eller kläder eller något annat som har gått förlorat – och någon påstår att det är så, skall båda parternas sak komma inför GUD. Den som GUD då dömer skyldig skall ersätta den andre dubbelt. (SFB)

2 Mos. 22:Ertappas icke tjuven, då skall man föra husets ägare fram för GUD, på det att det må utrönas om han icke har förgripit sig på sin nästas tillhörighet.Om fråga uppstår angående orättrådigt tillgrepp — det må gälla oxe eller åsna eller får eller kläder eller något annat som har förlorats — och någon påstår att en orättrådighet verkligen har ägt rum, så skall båda parternas sak komma inför Gud. Den som Gud dömer skyldig, han skall ersätta den andre dubbelt. (1917)

Ex. 22:If the thief is not found, the owner of the house shall come near to GOD to show whether or not he has put his hand to his neighbor’s property. For every breach of trust, whether it is for an ox, for a donkey, for a sheep, for a cloak, or for any kind of lost thing, of which one says, ‘This is it,’ the case of both parties shall come before GOD. The one whom GOD condemns shall pay double to his neighbor. (ESV)

Ex. 22:(8) But if the thief is not found, then the trustee must state before GOD that he did not take the person’s goods himself. (9) In every case of dispute over ownership, whether of an ox, a donkey, a sheep, clothing, or any missing property, where one person says, ‘This is mine,’ both parties are to come before GOD; and the one whom GOD condemns must pay the other one double. (Contemporary Jewish Bible)

3) 1 Sam. 2:25 Om en människa syndar mot en annan människa, kan GUD medla för henne. Men om en människa syndar mot Herren, vem kan då medla för henne?” Men de lyssnade inte till sin far, ty Herren ville döda dem. (SFB)

1 Sam. 2:25 Om en människa försyndar sig mot en annan, så kan Gud medla för henne; men om en människa försyndar sig mot HERREN, vem kan då göra sig till medlare för henne?» Men de lyssnade icke till sin faders ord, ty HERREN ville döda dem. (1917)

1 Sam. 2:25 If one man sins against another, God will judge him. But if a man sins against the Lord, who will intercede for him?” Nevertheless they did not heed the voice of their father, because the Lord desired to kill them. (NKJV)

1 Sam. 2:25 25 If one man sins against another, God will mediate for him; but if a man sins against the Lord, who can intercede for him?” But they would not listen to the voice of their father, for the Lord desired to put them to death. (NASB)

1 Sam. 2:25 If someone sins against a man, God will mediate for him, but if someone sins against the Lord, who can intercede for him?” But they would not listen to the voice of their father, for it was the will of the Lordto put them to death. (ESV)

Guds namn är också JAGÄR

Joh. 8:24 Därför sade jag till er att ni kommer att dö i era synder. Ty om ni inte tror att JAGÄR[c] skall ni dö i era synder.” 25 De frågade: ”Vem är du då?” Jesus svarade: ”Begynnelsen, något som jag också har sagt er. 26 Mycket har jag att säga om er och döma er för. Han som har sänt mig är trovärdig, och det jag har hört av honom förkunnar jag för världen.” 27 De förstod inte att han talade till dem om Fadern. 28 Då sade Jesus till dem: ”När ni har upphöjt Människosonen, skall ni förstå att Jag Är och att jag inte gör något av mig själv utan talar vad Fadern har lärt mig. 29 Och han som har sänt mig är med mig. Han har inte lämnat mig ensam, eftersom jag alltid gör det som behagar honom.” 30 När han sade detta, kom många till tro på honom

Förklaringen på Bible Gateway under c)

c) Jag Är Uttrycket anspelar på 2 Mos 3:14, där utsagan avser Gud själv. Den anknyter till innebörden i det högsta gudomliga namnet, JHVH, som vid skriftläsningen av vördnad aldrig uttalades utan ersattes med uttalet ”Adonai”, som betyder Herren.