Tag Archive | synd

En gång frälst alltid frälst (OSAS), är verkligen inte Bibelns budskap

1 mos. 3.jpgSatan: ”Ni skall visst inte dö!” (1 Mos. 3:4)

Satan lovar Gudstroende Eva att hon (och Adam) INTE skulle behöva dö även om de skulle vara olydiga mot Gud. Han ljög! Sanningen är förstås den rakt motsatta: Syndar vi så dör vi!

Man skulle därför kunna tro att kristna människor runt om i världen lätt skulle kunna avslöja Satans lögn eftersom den är så enkel och ryms i bara några ord, men tragiskt nog så sprids lögnen friskt i våra kyrkor. ”En gång frälst, alltid frälst”, brukar det heta, eller kanske ”Gud älskar dig som du är, bara du känner sorg över din dagliga synd”. Det finns predikanter som predikar det folk vill höra, och Satan vill inget hellre än att få människor att känna sig trygga i sin synd. Helst ska kristna inte ens tro att de kan upphöra med all sin synd, och att det är fullständigt naturligt även för kristna att synda (och onaturligt om de inte syndar). Lösningen är då inte det förslag som Jesus själv presenterar (omvändelse), utan snarare att gömma sig bakom Jesus och låtsas att Gud Fader inte ser vår synd. Den orimliga tanken blir då att vi kan bekvämt vara positionellt rättfärdiga i Jesus, samtidigt som vi lever orättfärdigt i våra handlingar. M.a.o. så leder det till att vi alltså skulle kunna tjäna två herrar men ändå inte dö. Många kristna inbillar sig att det är ödmjukt att säga:

”I mig själv finns ingenting gott, utan jag är bara en syndare frälst av nåd. Min egen rättfärdighet är som smutsiga trasor inför Gud och det är bara genom Jesu rättfärdighet som jag kan vara frälst”. 

Men i själva verket så kan vi aldrig räddas genom att ha kvar vår gamla människa och gömma oss bakom någon annans rättfärdighet. Vi kan inte luta oss tillbaka i soffan och mena att Jesus är den som ska leva rätt åt oss och i stället för oss. VI måste omvända oss och leva heligt! Bibeln säger:

Ef. 4:22 Ni har lämnat ert förra liv och lagt av den gamla människan som går under, bedragen av sina begär,

Hes. 18:20 Den rättfärdiges rättfärdighet skall vara HANS EGEN, och den ogudaktiges ogudaktighet skall vara hans egen

Men korset är inte så fjäderlätt att bära som OSAS-anhängarna (OSAS = once saved always saved) vill få oss att tro.  Jesus varnar oss och ber oss att hålla oss kvar i vinträdet (vilket är han själv). Notera här nedan att de rena lärljungarna ändå riskerade att huggas av, torka bort och kastas i elden – om de inte skulle förbli i honom genom att hålla hans bud:

Joh. 15:3 Ni är redan nu rena i kraft av det ord som jag har talat till er. Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig5 Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp. Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. 8 Min Fader förhärligas, när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.9 Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. 10 Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek.

Jesus sa till sina frälsta lärljungar:

Mark. 9:47 Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det! Det är bättre för dig att gå in i Guds rike med ett öga än att med båda ögonen i behåll kastas i Gehenna

Kände Jesus inte till att kristna inte kan förlora sin frälsning, eller varför påstår han att hans lärljungar riskerar att kastas i Gehenna om de syndar?

1 Pet. 4:18. Och om den rättfärdige MED KNAPP NÖD BLIR FRÄLST, hur blir det då för den ogudaktige och SYNDAREN?

Den rättfärdige med knapp nöd blir frälst? Det låter inte som vi har en brandförsäkring.

Vem är rättfärdig? Den som bara tror på Jesus och gömmer sig bakom honom så att inte Gud Fader ser ens synder utan endast Jesu blod? Nej den som GÖR rättfärdighet:

1 John 3.7 Kära barn, låt ingen bedra er. Den som GÖR RÄTT ÄR RÄTTFÄRDIG, liksom han är rättfärdig. 

Rom 2:13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens GÖRARE skall förklaras rättfärdiga

Apg 10:34 Då började Petrus tala: ”Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor,35 utan tar emot den som fruktar honom och GÖR DET SOM ÄR RÄTT, vilket folk han än tillhör.

Rom 2:6 Ty han skall ge åt var och en efter hans gärningar. 7. EVIGT LIV åt dem som med tålamod i GODA GÄRNINGAR söker efter härlighet och ära och oförgänglighet, 8. men över dem som är stridslystna och INTE VILL LYDA sanningen, utan lyder orättfärdigheten, kommer förtörnelse och VREDE. 9. bedrövelse och ångest över varje människas själ, som gör det som är ont, över judens först, men också över grekens. 10. Men härlighet och ära och frid åt var och en som gör det som är gott, juden först, men också greken.

Rom. 6:16 Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under SYNDEN, VILKET LEDER TILL DÖD, eller under LYDNADEN; VILKET LEDER TILL RÄTTFÄRDIGHET?

Bibeln varnar oss för OSAS-predikanter som utlovar ovillkorlig säkerhet till kristna även om de syndar.

1 Kor 6:9. Vet ni då inte att de orättfärdiga inte skall ärva Guds rike? LÅT INTE LURA ER. Varken otuktiga eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, 10. eller tjuvar eller giriga eller drinkare eller hädare eller rövare skall ärva Guds rike.

Gal 6:7. Låt er inte bli vilseförda. Gud låter inte gäcka sig. Ty vad människan sår, det skall hon också skörda. 8. Den som sår i sitt kött skall av köttet skörda FÖRGÄNGELSE, men den som sår i Anden skall av Anden skörda EVIGT LIV. 9. och låt oss inte tröttna på att göra det goda, ty när tiden är inne skall vi skörda, OM vi inte ger upp.

Vad säger Jesus om de predikanter som hävdar att vi inte kan sluta synda, men att vi ändå är ovillkorligt frälsta bara vi tror på honom? Han tar upp människor som upphäver bud (bryter dem) och lär människorna likadant, och jämför dem med andra människor som håller buden och som lär människorna så:

Matt. 5: 19 Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och LÄR MÄNNISKORNA SÅ, han skall kallas den minste i himmelriket. Men DEN SOM HÅLLER DEM OCH LÄR MÄNNISKORNA DEM, han skall kallas stor i himmelriket20 Jag säger er att OM ER RÄTTFÄRDIGHET INTE GÅR LÅNGT UTÖVER DE SKRIFTLÄRDAS OCH FARISEERNAS, SKALL NI INTE KOMMA IN I HIMMELRIKET.  

Om inte VÅR rättfärdighet (inte Jesus rättfärdighet) går långt utöver de skriftlärdas så kommer vi inte ens in i himmelriket. Det här är Jesu lära!

Det kanske är besvärligt för både lutheraner och kalvinister att lyssna på heliga människor såsom Jakob, som hävdar att vi är rättfärdiga av gärningar och inte bara genom tro. Träna gärna på att revidera tidigare reformerta tankar genom att upprepa nedan vers några gånger. Det kanske känns onaturligt till en början men det beror förmodligen på att du blivit lärd det omvända hela livet. Tro utan gärningar är död:

Jak. 2:24 I sen alltså att det är av GÄRNINGAR som en människa bliver rättfärdig, och ICKE AV TRO ALLENAST. (1917)

Vi gör stor orätt om vi narrar människor att tro att de har råd att tjäna två herrar, för det innebär att vi lurar svaga kristna att leva i laglöshet. Vi vet att laglösheten skall tillta innan Jesus återvänder, och om vi har frestande element runtomkring oss samt pastorer som utlovar en härlig ovillkorlig frälsning även om vi syndar (och att Gud inte ens förväntar sig att vi upphör med vår synd), ja då kan en del kristna faktiskt välja syndens väg. ”Ingen är fullkomlig”, kanske de tröstar sig med (trots att Jesus bad oss att vara fullkomliga i Matt. 5:48). När synden sedan tilltar så svalnar kärleken. 

Matt. 24:12 Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta.

2 Thess. 2:7 Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam. Han som nu håller tillbaka måste endast först röjas ur vägen.

Om vi däremot lyckas få loss en broder/syster från sin synd, så har vi räddat denne från DÖDEN. Inte från ett antal reducerade gåvor i himlen.

Jak. 5:19 Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon för honom tillbaka, 20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från DÖDEN och överskyler många synder.

Den enda synden som trots allt kan få troende att förlora sin frälsning?

synd

Lustigt nog verkar det ändå finns EN SYND som ändå kan få kristna att förlora sin frälsning enligt OSAS-anhängare. Nämligen ”synden” att tro att vi kan leva heligt här och nu genom att välja att bli ledda av den helige Ande. Hmm, så att lära andra människor att vi kan leva rättfärdiga liv NU (och inte behöva vänta tills vi dör) samt att vi kan och bör vara Jesus trogna, DET skulle alltså orsaka stor vrede hos Gud? DET skulle alltså vara synden som trots allt kan få honom att kapa banden? Gud skulle alltså föredra kristna som säger att vi INTE kan få seger över synden och INTE kan vara Jesus trogna? Detta är minst sagt bakvänt! Kommer rättfärdiga till helvetet och syndare till himlen? Säger inte Bibeln att det är tvärt om? Se hur det går om man tror på Satans lögn att vi inte kommer att dö även om vi syndar. Avslöja honom i stället.

Vad betyder nåd? Bl. a en hjälp att leva heligt här och nu. Inte behöva vänta tills vi dör:

Titus 2:11 Ty GUDS NÅD har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12 Den fostrar oss att SÄGA NEJ TILL OGUDAKTIGHET och världsliga begär och att LEVA ANSTÄNDIGT, RÄTTFÄRDIGT och gudfruktigt i den tid som NU är 

Om du därför har blivit lärd att Guds nåd betyder det omvända – en slags filt som man kan dra över sig och dölja synden för Gud i stället för att behöva omvända sig – så har du missförstått nåden.

Att lära ut att vi kan vara Jesus trogna är rimligen ingenting som förargar Gud, för varför skulle han känna vrede över läran att vi faktiskt kan vara honom trogna? Det har han väl gett oss resurser för att vara? Det är väl också pga vår kapacitet att lyda som vi blivit skyldiga lagöverträdare, eftersom vi kunde välja Guds väg men valde en annan väg? Gud ger oss inte bara en enda chans att leva heligt, men vi får inte inbilla oss att vi kan varva synd med rättfärdighet och ändå inte bli separerade från Gud. Den helige Ande är vår hjälpare, och håller vi kontakten med Gud (genom böner, bibelläsning, umgänge med andra kristna, lovsånger, evangelisation, etc) så är det lättare att hålla kursen.

Här är några av Bibelns författare som uttrycker med all tydlighet att även kristna kan drabbas av Guds vrede och förlora sin frälsning.

Vad betyder FRI i Jesus Kristus? Fri även att synda?

tillbedjan-7Var och en som gör synd är syndens slav och inte fri!

Det är tragiskt att en del kristna hävdar att de är FRIA i Jesus Kristus på så sätt att de t o m är fria att synda eftersom Jesus ”tagit deras synd på sig”, dött på korset i stället för dem, etc. Därmed menar de att lydnad av Guds bud visserligen är eftersträvansvärt och något som vi bör göra, men inte längre något som tynger oss eller riskerar vår fasta position som Guds barn. M.a.o skulle det innebära att vi inte längre riskerar straff för vår synd så länge som vi bara tror på den förlåtande Jesus! De inser inte att detta resonemang innebär LAGLÖSHET, och laglöshet är något som Bibeln varnar ska komma i allt större kraft den sista tiden. Jag hävdar inte att de som missförstått ”frihet i Kristus” på ett sådant sätt nödvändigtvis syndar mer än andra, men å andra sidan är risken stor att svaga kristna frestas att synda om de blivit övertalade om att de har en brandförsäkring genom tesen ”en gång frälst alltid frälst”. 

Först Jesus egna ord om frihet:

Joh 8:31 Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, 32 och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” 33 De svarade honom: ”Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi skall bli fria?34 Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav. 35 Slaven bor inte kvar i huset för alltid, men sonen stannar där för alltid. 36 Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria. 36 Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria. 37 Jag vet att ni är Abrahams barn, men ni vill döda mig därför att ni inte förstår mitt ord.38 Jag talar vad jag har sett hos min Fader. Ni gör vad ni har hört av er fader.”39 De svarade honom: ”Vår fader är Abraham.” Jesus sade: ”Om ni vore Abrahams barn, skulle ni göra Abrahams gärningar.—51 Amen, amen säger jag er: Den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin se döden.”

Notera att vi är Jesu lärljungar OM vi förblir i hans ord. Om vi förblir i hans ord så förstår vi hans sanning samt håller oss till den vilket är vad som gör oss fria. Jesus säger också att ”var och en som gör synd är syndens slav”. M.a.o. är vi inte fria om vi syndar. Däremot så kan sonen (Jesus Kristus) göra oss fria från detta slavok, och det sker när vi omvänder oss från synden och därmed blir förlåtna för våra tidigare synder tack vare Jesu blodoffer för oss. Då blir vi verkligen 100% renade och helt fria. Vi blir alltså inte förlåtna och renade i våra pågående synder, och vidare finns risken att vi återigen blir slavar och ofria i det fall vi återigen lyder synden. Ingen måste återvända till sina gamla spyor.

Jesus menar vad han säger när han hävdar att den som gör synd är syndens slav. Denna regel upphör inte att gälla för kristna som blivit födda på nytt. Samma regel gäller alla. Jesus förklarar för judarna att om de verkligen vore Abrahams barn så skulle de också göra hans gärningar. Vilka gärningar gjorde Abraham? Han lydde Gud och var honom trogen! Jesus avslutar med att återigen påminna om att den som bevarar hans ord aldrig ska dö. Att bevara hans ord innebär att älska, följa och lyda honom. Vi kan alltså bli kvitt synden och bli fria från vår skuld, eftersom vi erbjuds att bli fullständigt renade i Jesu blod. Oavsett vad vi gjort oss skyldiga till! Detta gör oss fria!

Paulus är inne på samma tema:isaiah 55.jpg

Rom 6:1 Vad skall vi nu säga? Skall vi fortsätta att synda för att nåden skall bli större? 2 Nej, visst inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den?  6 Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. 11 Så skall också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus.12 Synden skall därför inte härska i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär. 13 Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten. 14 Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden. 15 Hur är det alltså? Skall vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Naturligtvis inte! 16 Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet? 17 Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt. 18 Nu är ni slavar under rättfärdigheten, sedan ni har befriats från synden. 19 – För er mänskliga svaghets skull använder jag en så enkel bild. – Ty liksom ni förr ställde era lemmar i orenhetens och laglöshetens slavtjänst, till ett laglöst liv, så skall ni nu ställa era lemmar i rättfärdighetens slavtjänst, till helgelse. 20 Medan ni var syndens slavar, var ni fria från rättfärdigheten. 21 Men vad skördade ni då för frukt? Jo, det som ni nu skäms för. Slutet på sådant är döden. 22 Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv. 23 Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Paulus upprepar här ovan Guds ord från 1 Mosebok – att syndens lön är döden. Vi måste komma ihåg att det är Satan som hävdar det motsatta (som han lurade den rättfärdiga Eva att tro) nämligen att synden INTE leder till döden. Om vi därför hävdar att vi som kristna inte längre riskerar separation från Gud även om vi syndar, så håller vi egentligen med om Satans komfortabla lära (att vi kan tjäna två herrar utan risker). Paulus gör en tydlig skillnad mellan DÅ och NU. FÖRR var vi slavar under synden, men NU lever vi heligt eftersom vi valt att använda våra kroppsdelar i rättfärdighetens slavtjänst. Vi kan alltså vara av hjärtat lydiga, enligt Paulus. Han säger även ”Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till DÖD, eller under lydnaden, vilket leder till RÄTTFÄRDIGHET?” Valet är alltså synd som leder till död, eller lydnad som leder till rättfärdighet och liv. Han upprepar valet i v. 21-22 – synd leder till död och att vara Guds slavar leder till liv. Det är vi själva som gör valet.

Vanligtvis är det Rom. 7 som man gärna vill citera om man vill stödja synd, men både på grekiska och svenska är det fullt möjligt att förklara en situation i nutid fast man menar dåtid eller rent allmänt. Paulus själv förklarar att han levt sitt liv med fullständigt rent samvete (Apg. 23:1) och menar förmodligen sedan sin pånyttfödelse. Självfallet har man inte ett rent samvete om man blandar in synd i sitt liv. Det blir än mer tydligt om man läser i Rom. 8:

Rom. 8:1 Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. 2 Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. 3 Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden. 4 Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. De som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud.Ni däremot lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. 10 Men om Kristus bor i er, är visserligen kroppen död för syndens skull men Anden är liv för rättfärdighetens skull. 11 Och om hans Ande som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då skall han som uppväckte Kristus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er.12 Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår onda natur, så att vi skall leva efter köttet. 13 Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva. 14 Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner.— 33 Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. 35 Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? 36 Det står ju skrivet:För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår. 37 Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. 

Enligt Paulus försäkring ovan vet vi att vi kan vara helt trygga OM vi är i Jesus Kristus, som är villkoret. För att vara i honom måste vi älska honom, och älskar vi honom så lyder vi honom. Detta kan vara svårt om vi brister i kontakten med honom, men lättare om vi håller oss nära honom, ber till honom, läser hans ord, sjunger lovsånger, etc. Frestelser är inte synd, men att ge in för frestelser är synd. 1917 års översättning är bättre än SFB vad gäller Rom. 8 och alla avsnitt där vi kan läsa om vårt kött eller vår natur. Kött kan inte vara syndigt i sig självt. Jesus själv hade kött precis som vi och han var ingen syndare. Syndare blir vi när vi bryter mot Guds lag och inte när vi redan i magen börjar utveckla vårt eget kött. Att ”leva efter köttet” är detsamma som att synda, genom att ge in för kroppsliga begär som betraktas som synd. Lever vi efter köttet kommer vi alltså att dö, enligt Paulus. Paulus förväntar sig enligt v. 4-5 att kristna ska leva efter anden i stället för att leva efter köttet. Återigen i v 6 ser vi att valet är död (om vi lever efter köttet) och liv (om vi lever efter Anden). Vidare i v 8-9 så ser vi att vi inte kan behaga Gud om vi väljer att leva efter köttet, samt att det är fullt möjligt att få total seger över synden genom att leva efter Anden. I v. 12 förklarar Paulus att vi har skyldigheter, men vi har inga skyldigheter gentemot vårt kött så att vi ska lyda dess begär om de är syndiga. Återigen i v. 13 upprepas att vi kommer att dö om vi lyder köttets begär, samt att vi utlovas liv om vi i stället lyder Anden. I v. 14 vet vi att vi är Guds söner om vi drivs av Anden.

Det är Gud som kan frikänna oss, och om vi omvänder oss så förlåter han oss. Om vi är Guds barn så är vi också frikända (eftersom vi renats från all synd och lever i rättfärdighet), men villkoret är förstås att vi förblir Guds barn genom att vara honom trogen. Gud älskar oss innerligt, men det betyder inte att han kommer att acceptera oss ”som vi är” om detta innebär ett liv i synd. Precis som fadern till den förlorade sonen så hoppas Gud Fader att människor ska omvända sig och återvända till honom så att de får gemenskap med honom och EVIGT LIV.

Paulus tar upp det här med friheten i Galaterbrevet:

Gal. 2:4 Hade det berott på de falska bröder som smugit sig in, skulle han ha blivit tvungen till det. De hade nästlat sig in för att spionera på den frihet vi har i Kristus Jesus och göra oss till slavar.

Gal. 3:3 Är ni så dåraktiga? Ni som började i Anden, skall ni nu sluta i köttet? 4 Har ni lidit så mycket förgäves, ja, helt förgäves?—10 Men alla som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Under förbannelse står den som inte håller fast vid allt som är skrivet i lagens bok och gör därefter. 11 Att ingen förklaras rättfärdig inför Gud genom lagen är uppenbart, eftersom den rättfärdige skall leva av tro. 12 Men lagen säger inte ”av tro”, utan den som håller dessa bud skall leva genom dem. 13 Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä. 14 Vi friköptes, för att den välsignelse Abraham fått skulle i Jesus Kristus komma till hedningarna och för att vi genom tron skulle få den utlovade Anden.—19 Varför gavs då lagen? Den blev tillagd för överträdelsernas skull för att gälla tills avkomlingen skulle träda fram, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand. —25 Men sedan tron har kommit, står vi inte längre under någon övervakare.

Gal. 4:8 Tidigare, då ni inte kände Gud, var ni slavar under gudar som egentligen inte är några gudar. 9 Men nu, då ni känner Gud, ja, än mer, har blivit kända av Gud, hur kan ni då vända tillbaka till dessa svaga och ynkliga människostadgar som ni på nytt vill bli slavar under? 10 Ni iakttar noga dagar och månader och särskilda tider och år. 11 Jag är rädd att jag har ansträngt mig förgäves bland er.

Gal 5:1 Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket. 2 Se, jag Paulus säger er att om ni låter omskära er, kommer Kristus inte att vara till någon hjälp för er. 3 Jag försäkrar er än en gång: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen. Ni har kommit bort ifrån Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden. 5 Vi däremot väntar i Anden genom tron på den rättfärdighet som är vårt hopp. Ty i Kristus Jesus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro som är verksam i kärlek.7 Ni började bra. Vem har nu hindrat er, så att ni inte längre lyder sanningen? 8 Till det har ni inte blivit övertalade av honom som kallade er. Lite surdeg syrar hela degen. 13 Ni är kallade till frihet, bröder. Använd bara inte friheten så att den onda naturen får något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. 14 Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv. 15 Men om ni biter och sliter i varandra, se då till att ni inte blir uppslukade av varandra.16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. 17 Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. 18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen. 19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, 21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.22 Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, 23 trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot.24 De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. 25 Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden.

Självfallet talar inte Paulus emot sig själv gällande det han förklarat i Romarbrevet. Paulus är i Galaterbrevet inte upprörd över att Galaterna hävdar att man måste lyda Gud och vara honom trogen – för exakt det hävdar ju Paulus själv i sina brev. Den slaveri som Paulus talar om i Galaterbrevet är en annan typ av slaveri, nämligen bördan att leva under ”laggärningar” som syftar på kravet av omskärelse samt övriga judiska lagar (613 inalles) som inte längre än bindande. Mose lag med alla dess ceremoniella bud bör alltså inte längre läras ut som frälsningskrav eftersom de endast gällde tills löftets avkomling skulle träda fram (Jesus). Det står definitivt inte att vi allt sedan Jesu död på korset inte längre har några lagar/bud att lyda överhuvudtaget. Paulus frågar ju galaterna ”Vem har nu hindrat er, så att ni inte längre LYDER sanningen?” Uppenbarligen så finns fortfarande bud som vi måste lyda och, och det handlar om de bud som gällt allt sedan Adam och Eva (inte döda, ljuga, stjäla, begår äktenskapsbrott, etc). Paulus listar även en del synder och lovar ”de som lever så skall inte ärva Guds rike”. Han ger inget fribrev till kristna.

Att vara FRI i Jesus Kristus betyder alltså inte att vara fri att synda.

Är människan OND eller GOD? Hur påverkade Syndafallet oss?

eccl-7Människan är inte född som ”vredens barn”

Vi kan läsa om ”vredens barn” i Ef. 2 (läs artikel här), men för att kunna kvalificeras som vredens barn krävs att vi har förmåga göra uppror mot Gud och att kunna synda med våra kroppar. En sådan kapacitet har inte små barn.

Människorna är snarare skapade som Guds avbild och har förmåga att lyda Gud eller göra motsatsen. Människorna är skapade rättsinniga och barn anses vara oskyldiga eftersom synd är att frivilligt gå emot Guds vilja

Pred. 7:30 Se, endast detta har jag funnit att Gud skapade människorna rättsinniga.
Men SEDAN har de tänkt ut många onda planer.

Sakarja 12:1 En profetia, Herrens ord om Israel. Så säger Herren, han som har utspänt himlen och lagt jordens grund och som har format människans ande i henne

Jesaja 44: 24 Så säger Herren, din återlösare, han som format dig alltifrån moderlivet: Jag, Herren, är den som har gjort allt,den som ensam har spänt ut himlenoch brett ut jorden. Vem var med mig?

Jesaja 42:5 Så säger Gud, Herren, han som har skapat himlen och spänt ut den,
han som har utbrett jorden med allt som växer där, han som har givit liv åt folket som bor där och ande åt dem som vandrar på den.

Rom 9:11 Innan barnen ännu var födda och innan de hade gjort vare sig gott eller ont

Hes. 18:20 Den som syndar skall dö. En son skall inte bära sin fars missgärning, och en far skall inte bära sin sons missgärning. Den rättfärdiges rättfärdighet skall vara hans egen, och den ogudaktiges ogudaktighet skall vara hans egen.

5 Mos 24:16 Föräldrar skall inte dödas för sina barns skull, och barn skall inte dödas för sina föräldrars skull. Var och en skall lida döden genom sin egen synd.

Skulle synd kunna drabba barn och barnbarn i flera generationer? Läs här.

Syndarvet finns inte i Bibeln eller som en lära hos de första kyrkofäderna

De flesta obibliska läror kan härledas ända tillbaka till Augustinus, och det gäller även läran om arvsynden även om den fanns tidigare som en gnostisk idé (och Augustinus var en före detta gnostiker). Psalm 51:7-8 om kung Davids mamma används ganska ofta som försök att bevisa att människorna är födda i synd, och framför allt Rom. 5:12 trots att versen förmedlar att det är DÖD (inte synd) som kom över alla människor EFTERSOM alla hade syndat (och alla” kan utvecklas vidare eftersom det finns gott om verser i Bibeln med detta allomfattande ord trots att det som beskrivits omöjligen kan gälla alla människor och framför allt inte barn).

Rom. 5:12 Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över alla människor, EFTERSOM alla hade syndat.

Synd är ingenting som går att ärva. Synda är någonting vi gör och ingenting som finns i vårt DNA.

1 John 3:4 Var och en som gör synd bryter också mot lagen, ty synd är brott mot lagen.

Om synd är när vi bryter mot Guds ord (brott mot lagen) så kan det inte stämma att vi syndar första gången vi får skelett och kött (när vi blir befruktade, såvida man inte tror att vi syndar först vid själva födseln). Hur kan det vara brott mot Guds lag att överhuvudtaget finnas till? Det är knappast vårt eget fel att våra föräldrar skaffade barn, och som vi vet var Jesus Kristus född till jorden med kött precis som vi. Han föddes av jungfru Maria för att vara ett mirakulöst tecken (och för att kunna födas av en mamma precis som vi andra) och inte för att undkomma ett slags syndigt DNA. Jesus ärvde gener även efter sin mamma, så det hade ändå inte hjälpt att försöka kringgå syndiga gener genom att utesluta en människofader. Det var inte därför som Josef vare ute ur bilden – utan för att Jesus är Guds son och inte Josefs riktiga son. Synda är något man gör och ingenting man kan studera i någons DNA genom mikroskop.

Jesaja 7:14 Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel.

Om vi syndar för att vi har en syndfull natur, varför syndade Adam och Eva?

Många skyller sin synd på den syndiga naturen, men någon sådan ursäkt finns inte. Adams synd påverkade oss stort eftersom vi inte kan nå Livets träd pga honom (han kastades ut ur Eden), och alltså dör vi fysiskt pga honom. Att dö rent fysiskt är inte tecken på skuld, för varje dag aborteras oskyldiga bebisar och även vår frälsare Jesus Kristus dog på korset även om han sedan återuppstod. Vi kan även vara tacksamma att vi kommer att dö fysiskt bort från denna värld, såsom den blivit, för att sedan få nya kroppar och kunna träda in i det permanenta Guds rike.

Om människorna inte skulle ha förmåga att helt lyda Gud, och om Gud var fullt medveten om detta, ja då vore han orättfärdig om han ändå begärde det omöjliga ifrån oss. Då vore lagen för svår eller våra kroppar för svaga – eller också båda – och ingendera vore vårt eget fel. Jag tror vi är skapta med möjligheten att fortsätta att vara ”som små barn” som hör himmelriket till. Vi är skyldiga överträdare just därför att vi hade kapaciteten att leva troget men ändå valde att synda. Varför behövde Jesus dö? För att vi syndat. Inte för att en förfader syndade och smittade oss.

Jesus hade inga fördelar över oss

Jesus frestades i allt liksom vi  så alltså är det ingen synd att frestas, såvida man inte med flit placerar sig i frestande situationer. Om människor haft en syndfull natur som en stor börda redan från starten och inte vår frälsare Jesus Kristus, ja då hade Jesus haft stora fördelar över oss när han lyckades leva syndfritt. I själva verket hade Jesus precis likadant kött som oss och kom inte lindrigare undan på något vis. Ingen av oss är född i synd. Alla har kapacitet att leva syndfritt som Jesus, men Jesus var den ende som faktiskt levde det syndfria livet.

Hebr. 4:15 Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd.

Hebr. 2:18 Eftersom han själv har lidit och blivit frestad, kan han hjälpa dem som frestas.

Bibeln lär oss att det inte finns någon ursäkt för vår synd, men om vi är födda med en syndig natur så skulle vi haft den ultimata ursäkten. När Gud frågar oss varför vi syndat skulle vi kunna svara:

”För att vi är födda med en syndfull natur naturligtvis. En syndfull natur som påtvingats oss och som vi aldrig bett att få. En syndfull natur som din son slapp undan men som vi andra var tvungna att bära – trots att denna syndfulla natur så orättvist gjort oss till skyldiga förbrytare redan när vi föddes till världen”.

Men någon sådan ursäkt har vi alltså inte. Ingen är född i synd och ingen har påtvingats någon syndfull natur. Gud är vidare fullständigt rättvis när han dömer oss, och han skulle aldrig utsätta oss för ett sådant motstånd för att sedan använda det emot oss. I stället kan vi se gång på gång både i det gamla och det nya testamentet att Gud faktiskt förväntar sig att vi ska lyda honom fullt ut, vilket visar att vi också har den kapaciteten.

Vad är synd?grace 5

För att kunna synda behöver vi både hjärna och hjärta, som båda måste vara väl utvecklade. Ett litet barn verkar därför inte ha förmåga att synda, och definitivt inte en liten nyfödd bebis eller en människa som just startat sitt liv genom en befruktelse. Vi kan vidare läsa att man ”av naturen” kan göra det som lagen innehåller. Om det som orenar oss ursprungligen kommer från hjärtat, så måste vi först ha ett hjärta innan vi kan välja att orena oss.

Matt 15:18 Men det som går ut ur munnen, kommer från hjärtat, och det orenar människan. 19.Ty från hjärtat utgår onda tankar, mord, hor, otukt, stöld, falskt vittnesbörd, hädelse.

Jakob 1:14 Utan var och en frestas, när han dras och lockas av sitt eget begär. 15. Därefter, sedan begäret har blivit havande, föder det synd och då synden är fullbordad, föder den död.

Jesaja 7:16 Ty innan pojken förstår att förkasta det onda och välja det goda, skall det land för vars båda kungar du ängslas vara övergivet.

Rom 2:13 Ty de, som hör lagen, är inte rättfärdiga inför Gud, utan de som GÖR lagen, de skall bli rättfärdiggjorda. 14. Ty då hedningarna, som inte har lagen, AV NATUREN GÖR DET LAGEN INNEHÅLLER, så är dessa, fastän de inte har lagen, sig själva en lag. 15. De visar sålunda, att lagens verk är skrivet i deras hjärtan, och därom bär deras samvete dessutom vittnesbörd, också deras tankar, som inbördes anklagar eller också försvarar dem, 16. på den dagen, när Gud skall döma över människornas hemligheter, genom Jesus Kristus, enligt mitt evangelium. 

Gud vill inte att någon ska gå förlorad och erbjuder frälsning till ALLA genom hans NÅD (och inte för att vi förtjänat det). Men alla blir inte frälsta trots att Gud sträcker ut sin hand och erbjuder förlåtelse. Kravet är att vi tror på honom samt omvänder oss från våra synder och börjar leva rättfärdiga liv med hjälp av den Hjälpare som vi fått i form av den helige Ande (del av treenigheten).

Grenar i VINTRÄDET /vinstocken (Jesus) kan tas bort pga brist på FRUKT – Joh. 15

tree2

”Om ni håller mina bud förblir ni i min kärlek!

Många kristna vill gärna tänka i banorna ”en gång frälst alltid frälst”, och att gärningar (frukt) inte har någonting med frälsningen att göra utan bara bör betraktas som ett extra plus i kanten. Vanligtvis missförstår de Paulus garanti att vi kan vara frälsta utan laggärningar (alltså utan Mose lag och dess 613 bud), men inser inte att det fortfarande finns andra Guds bud att hålla – nämligen de bud/lagar som gällde INNAN Mose lag trädde i kraft. Det är fortfarande lika förbjudet att mörda, ljuga, begå äktenskapsbrott och stjäla som det alltid varit, och vi lever inte i laglöshet där allting tillåts passera utan nämnvärda konsekvenser. Synd leder fortfarande till död och den sanningen kommer alltid att bestå (Satan hävdade som bekant det motsatta). Jesus svarar på frågan ”vad gott ska jag göra för att få evigt liv?” (”vad ska jag göra för att få evigt liv till arvedel?)”:

Matt. 19: 17—vill du ingå i livet, så håll buden18 —»Vilka?» Jesus svarade: »’Du skall icke dräpa’, ‘Du skall icke begå äktenskapsbrott’, ‘Du skall icke stjäla’, ‘Du skall icke bära falskt vittnesbörd’,19 ‘Hedra din fader och din moder’ och ‘Du skall älska din nästa såsom dig själv.

se även Mark. 10:19 och Lukas 18:18:21

Lukas 10:27 [lagklok man]Han svarade och sade: »’Du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av all din kraft och av allt ditt förstånd och din nästa såsom dig själv.’»28 [Jesus]Han sade till honom: »Rätt svarade du. Gör det, så får du leva.

Om någon vill argumentera att detta inte längre gäller eftersom det vi just läste handlar om det gamla testamentet så håller inte det argumentet. Jesus dog inte för att vi ska kunna synda i fred, utan Jesus undervisade om behovet av omvändelse och att ta sitt kors och följa honom.

Lukas 13:3 Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under som de. 5 Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under på samma sätt.”

Lukas 15:7 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig – inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.

Rom. 2:7 Evigt liv skall han giva åt dem som med uthållighet i att GÖRA DET GODA söka härlighet och ära och oförgänglighet.

Vinträdet/vinstocken som är Jesus Kristus – medan vi är grenarna

Här nedan är avsnittet om det sanna vinträdet i Reformationsbibelns version. Notera alla ”om”, och notera att Jesus kallar sina lärljungar för ”rena” – alltså renade från synd. Trots att de ansågs vara andligt rena så undervisade Jesus dem om att de och andra människor ändå riskerar att huggas av vinträdet (honom själv) pga brist på frukt. Därför försöker Jesus gång på gång övertala sina får att förbli i honom så att de kan bära frukt. Ett tecken på att en människa inte förblivit i honom är brist på god frukt i dennes liv.

Joh 15:1 Jag är det sanna vinträdet, och min Fader är vingårdsmannen.2. Varje gren i mig som inte bär frukt tar han bort, och varje gren som bär frukt rensar han, för att den ska bära mer frukt.3. Ni är redan nu rena på grund av det ord som jag har talat till er.4. Förbli i mig, och jag i er. Såsom grenen inte kan bära frukt av sig själv, OM den inte förblir i vinträdet, så kan inte heller ni det, OM ni inte förblir i mig. 5. Jag är vinträdet, ni är grenarna. Den som förblir i mig, och jag i honom, han bär rik frukt. För utan mig kan ni ingenting göra. 6. OM någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop dem och kastar dem i elden för att brännas. Matt. 7. OM ni förblir i mig, och mina ord förblir i er, kan ni be om vad ni vill, och det ska bli gjort för er.8. Min Fader blir förhärligad genomatt ni bär rik frukt och ni ska vara mina lärjungar. 9. Såsom Fadern har älskat mig, så har också jag älskat er. Förbli i min kärlek.10. OM ni håller mina bud, blir ni kvar i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och är kvar i hans kärlek.11. Detta har jag sagt till er för att min glädje ska vara kvar i er och för att er glädje ska bli fullkomlig.12. Detta är mitt bud, att ni ska älska varandra såsom jag har älskat er. Ingen har större kärlek än denna, att man ger sitt liv för sina vänner.14. Ni är mina vänner, OM ni gör vad än jag befaller er.15. Jag kallar er inte längre tjänare, för tjänaren vet inte vad hans herre gör, utan vänner har jag kallat er, eftersom jag låtit er veta allt vad jag har hört av min Fader.16. Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att ni ska gå ut och bära frukt, och att er frukt ska bestå, för att Fadern må ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. —22. Om jag inte hade kommit och talat till dem, skulle de inte ha synd, men nu har de ingen ursäkt för sin synd. (Reform. 2016)

Jesus ställer villkor till sina barn ”OM ni håller mina bud, blir ni kvar i min kärlek”. Men är inte det gärningslära? Nej, den gärningslära som Paulus så ofta varnade för handlade om nykristna judar som åtminstone delvis (som när det gällde frågan om omskärelsen) ville återgå till det judiska lagsystemet som ju tillhör vår historia. Om de dessutom ville återgå till den gamla lagen så krävdes det att de skulle följa alla buden (inte bara några få utvalda) och då skulle Jesus ha dött för dem i onödan enligt Galaterbrevet.

Jesus varnar i Johannesbrevet sina utvalda lärljungar att OM de inte förblir i honom så kommer de att tas bort utav Fadern för att kastas ut och förtorkas, vilket visar att de åtminstone hade liv vid en tidigare tidpunkt – för annars skulle de inte kunna förtorkas. De samlas sedan ihop och kastas i elden vilket är en klar bild av helvetet. Det är vårt eget ansvar att se till att hålla oss i vinträdet men vi kan få hjälp av den Helige Ande att leva ett heligt liv med mycket frukt. Vi kan slippa elden och i stället leva en evighet i Guds rike! Om det hade varit upp till Gud att se till att vi bär mycket frukt så hade han givetvis gjort detta med bravur och han hade sett till att vi aldrig någonsin misslyckades på den punkten vid något tillfälle. Ef. 2:10 (som inte är i närheten att citeras lika ofta som Ef. 2:9) säger:

Ef. 2:10 Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall VANDRA I DEM.

Vi är alltså skapade för att vandra i goda gärningar, men det sker inte per automatik. Vad händer om vi väljer att inte vandra i de goda gärningar som Gud förberett för oss? Skulle det inte spela någon roll om vi vandrade i dem eller inte? Vi huggs inte av vinträdet och kastas i elden efter en fruktlös vecka eller månad men vi ges inte heller oändliga chanser. Vi vet inte när ni måste lämna jordelivet och om vi verkligen älskar Gud av hela vårt hjärta så vill vi ha kontakt med honom, bli fyllda av den helige Ande och följa honom. Gud har stort tålamod med oss, men inte obegränsat:

Lukas 13:6 Sedan berättade han denna liknelse: ”En man hade ett fikonträd planterat i sin vingård, och han kom för att se om det fanns frukt på det, men han fann ingen. 7 Då sade han till sin trädgårdsmästare: I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här fikonträdet men inte hittat någon. Hugg ner det! Varför skall det få suga ut jorden?8 Men trädgårdsmästaren svarade honom: Herre, låt det stå kvar även i år, tills jag har grävt omkring det och gödslat. 9 Kanske bär det frukt nästa år. Annars skall du hugga ner det.”

Matt. 7:18 Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt. 19 Ett träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden. 20 Alltså skall ni känna igen dem på deras frukt. 21 Inte skall var och en som säger ‘Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som GÖR min himmelske Faders vilja. 

Jesaja 5:7 Herren Sebaots vingård är Israels hus och Juda folk hans älsklingsplantering. HAN VÄNTADE LAGLYDNAD men fann blodiga lagbrott, han väntade RÄTTFÄRDIGHET men fann skriande orättfärdighet.

Matteus 12:33 Om ni förutsätter att trädet är bra, så är frukten bra, eller att trädet är dåligt, så är frukten dålig. Ty av frukten känner man trädet.

Läs mer om fruktträd i denna bloggartikel.

Lot fick barn med sina DÖTTRAR? Vad tyckte Gud om det?

lotHändelsen i grottan Adullam

I det stora hela betraktades Abrahams brorson Lot som en rättfärdig man enligt 2 Pet. 2:6-9. Kanske inte på samma lysande sätt som Abraham som i princip lydde Gud i allt, men framför allt höll sig Lot från att dras med i den synd som frodades i Sodom och Gomorra trots att han levde mitt ibland sodomiterna. Det var mycket tack vare Guds löften till Abraham och Abrahams böner som Lot blev räddad från Sodom och Gomorras förstörelse, i kombination med Lots egen rättfärdighet (ja faktiskt) och att Gud helt enkelt ville förstöra städerna pga dess stora synd.

2 Pet. 2:6 Städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång. Han lade dem i aska och gav så ett exempel på vad som skulle hända de ogudaktiga. 7 Men han frälste den rättfärdige Lot, som plågades av de ogudaktigas utsvävande liv. 8 – Den rättfärdige mannen bodde nämligen bland dem, och dag efter dag plågades han i sin rättfärdiga själ av att se och höra det onda som de gjorde.9 Herren vet alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och att hålla de orättfärdiga i förvar och straffa dem fram till domens dag,10 särskilt dem som i orent begär följer sin köttsliga natur och föraktar Herren. Fräcka och självsäkra skyggar de inte för att smäda höga makter

1 Mos. 19:29 Då Gud fördärvade städerna på slätten, tänkte han på Abraham och förde ut Lot undan förödelsen, när han omstörtade städerna där Lot hade bott.

1 Mos. 26:44 Jag skall göra din säd talrik såsom stjärnorna på himmelen, och jag skall giva åt din säd alla dessa länder; och i din säd skola alla folk på jorden välsigna sig,därför att Abraham har lyssnat till mina ord och hållit vad jag har bjudit honom hålla, mina bud, mina stadgar och mina lagar. (1917)

Här nedan är det avsnitt som handlar om hur Lots döttrar fick för sig att försöka rädda världen, och/eller sitt eget trångmål, genom att få barn tillsammans med den enda man som de trodde överlevde något som de trodde var en världsvid katastrof (åtminstone gällande deras område i mellanöstern) – nämligen deras egen far!

1 Mos. 19:30 Lot drog ut från Soar upp till bergsbygden och bosatte sig där med sina båda döttrar, för han vågade inte bo kvar i Soar. Han bodde med sina båda döttrar i en grotta. 31 Då sade den äldre till den yngre: ”Vår far är gammal och det finns ingen man i landet som kan gå in till oss som man brukar göra överallt på jorden. 32 Kom, så ger vi vår far vin att dricka, och sedan ligger vi med honom så att vi får barn genom vår far.33 Så gav de sin far vin att dricka den natten, och den äldre gick in och låg med honom. Han märkte inte när hon lade sig och inte heller när hon steg upp.34 Följande dag sade den äldre till den yngre: ”Jag låg med far i natt. Nu ger vi honom vin att dricka i natt också, och sedan går du in och ligger med honom så att vi får barn genom vår far.” 35 Så gav de sin far vin att dricka också den natten, och den yngre låg med honom. Han märkte inte när hon lade sig och inte heller när hon steg upp.36 Och båda Lots döttrar blev havande genom sin far. 37 Den äldre födde en son som hon gav namnet Moab. Han är stamfader till de nuvarande moabiterna. 38 Den yngre födde också en son som hon gav namnet Ben-Ammi. Han är stamfader till de nuvarande ammoniterna.

Döttrarna var alltså övertygade om att det inte fanns någon annan man i landet än deras egen far som skulle kunna hjälpa dem att få barn och därmed rädda människosläktet från att gå under. Det låter som detta sällskap på tre personer bodde i grottan ganska länge. Hur länge? Månader och år? Enligt Den redliges bok (nedan) så trodde döttrarna att hela världen kanske förstörts, vilket inte motsäger Bibelns uppgift att de trodde att det inte fanns någon annan man än fadern i hela landet. Deras övertygelse är en mycket viktig detalj i sammanhanget eftersom det kan förklara döttrarnas motiv. Motivet var alltså inte (nödvändigtvis) att mätta köttsliga och syndiga begär, utan att försöka få barn och därmed hjälpa världen från att inom en generation bli totalt öde utan några människor överhuvudtaget. Eller också kanske deras fokus låg mer på deras personliga framtida liv snarare än framtiden för jorden. De kanske tänkte på att deras far inte hade så många år kvar i livet, och att de två systrarna efter hans död måste försöka överleva helt ensamma under svåra prövningar för att sedan dö de också – som de allra sista människorna på jorden. De kanske tänkte på sin framtid och möjligheterna att överleva utan en yngre och starkare generation när de själva blivit gamla – om de ens skulle lyckas uppnå en gammal ålder. Resonemanget ursäktar inte handlingen men kanske kan ge en viss förklaring.

Förutom att man som läsare reagerar negativt på själva handlingen (döttrar som får barn med sin egen far), så kanske man också blir fundersam över varför systrarna inte ansåg att fadern skulle ha något att säga till om i saken, då han lurades av dem genom berusning av vin. Vidare kan man tycka att Lot hade en egen vilja och inte behövde dricka för mycket av vinet. Att han gick på samma upplägg två nätter i rad låter också konstigt. Lot märkte inte ens när döttrarna var intima med honom, och då kan man fråga sig om det berodde på en kombination av berusning och ålderdom? Vi vet inte exakt vad som utspelade sig, men vi får hur som helst inte budskapet att det var Gud som uppmanade sällskapet att få barn på detta sätt, utan döttrarna agerade på eget bevåg utifrån sin egen övertygelse att det var motiverat. På sätt och vis så ledde denna handling till det goda att Messias kom att födas just i deras släktlinje, men det betyder inte att det nödvändigtvis var Gud som godkände handlingen.

Det ska också sägas att Lot och hans döttrar levde under en tid innan Mose lag kom i bruk, och det var först i och med Mose lag som exempelvis giftermål mellan syskon blev förbjudet (även om det kanske inte var vanligt förekommande ens innan dess). Som bekant var det inget som hindrade Adam och Evas barn att gifta sig med varandra och få barn (det fanns inga defekta gener att oroa sig för), men i och med de genetiska flaskhalsar som skulle komma i framtiden så blev syskonäktenskap helt förbjudet. Däremot har det aldrig någonsin varit påbjudet för föräldrar att få barn med sina egna barn. Vi kan läsa tidigt i 1 Mosebok att människan skapades för att en man ska lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru. Detta bud kände förmodligen Lots döttrar till, men de kanske också tänkte på budet att vara fruktsamma och föröka sig över jorden. Hur skulle de kunna uppfylla det budet om det endast fanns två kvinnor kvar på hela jorden? Ett sådant resonemang må vara ädelt, men det betyder inte att handlingen var rätt. Om tanken var att lyda Guds bud (vara fruktsamma) så skulle givetvis Gud kunna möjliggöra detta utan att systrarna behövde behövde bryta några bud.

Här kommer samma version ifrån Den redliges bok:

Jasher:19:55 And Lot and two of his daughters that remained with him fled and escaped to the cave of Adullam, and they remained there for some time.56 And Abraham rose up early in the morning to see what had been done to the cities of Sodom; and he looked and beheld the smoke of the cities going up like the smoke of a furnace.57 And Lot and his two daughters remained in the cave, and they made their father drink wine, and they lay with him, for they said there was no man upon earth that could raise up seed from them, for they thought that the whole earth was destroyed.58 And they both lay with their father, and they conceived and bare sons, and the first born called the name of her son Moab, saying, From my father did I conceive him; he is the father of the Moabites unto this day.59 And the younger also called her son Benami; he is the father of the children of Ammon unto this day.60 And after this Lot and his two daughters went away from there, and he dwelt on the other side of the Jordan with his two daughters and their sons, and the sons of Lot grew up, and they went and took themselves wives from the land of Canaan, and they begat children and they were fruitful and multiplied.

Även den judiska historikern Josefus är på samma linje: ”His maiden daughters, in the belief that the whole of humanity had perished, had intercourse with their father, taking care to elude detection; they acted thus to prevent the extinction of the race” ( Ant. 1.205).

Sodom och Gomorras förstörelsesodom

Vi kan få en inblick i den synd som pågick i Sodom och Gomorra när vi läser i Den redliges bok. Här kommer ett litet avnitt, men det finns fler ohyggligheter beskrivna i samma bok:

Jasher 18:11 In those days all the people of Sodom and Gomorrah, and of the whole five cities, were exceedingly wicked and sinful against the Lord and they provoked the Lord with their abominations, and they strengthened in aging abominably and scornfully before the Lord, and their wickedness and crimes were in those days great before the Lord.12 And they had in their land a very extensive valley, about half a day’s walk, and in it there were fountains of water and a great deal of herbage surrounding the water.13 And all the people of Sodom and Gomorrah went there four times in the year, with their wives and children and all belonging to them, and they rejoiced there with timbrels and dances.14 And in the time of rejoicing they would all rise and lay hold of their neighbor’s wives, and some, the virgin daughters of their neighbors, and they enjoyed them, and each man saw his wife and daughter in the hands of his neighbor and did not say a word.15 And they did so from morning to night, and they afterward returned home each man to his house and each woman to her tent; so they always did four times in the year.16 Also when a stranger came into their cities and brought goods which he had purchased with a view to dispose of there, the people of these cities would assemble, men, women and children, young and old, and go to the man and take his goods by force, giving a little to each man until there was an end to all the goods of the owner which he had brought into the land.17 And if the owner of the goods quarreled with them, saying, What is this work which you have done to me, then they would approach to him one by one, and each would show him the little which he took and taunt him, saying, I only took that little which thou didst give me; and when he heard this from them all, he would arise and go from them in sorrow and bitterness of soul, when they would all arise and go after him, and drive him out of the city with great noise and tumult.

En ängel manade Lot att fly till bergen, men Lot övertalade honom att låta honom fly till den lilla staden Soar som också var i närheten. Själva namnet antyder på hebreiska att det verkligen var en liten stad som förmodligen därför inte innehöll särskilt många människor. Kan det vara så att de få som befann sig i staden flydde hals över huvud när de noterade vad som hände uppe i himlen (eld och svavel) ovanför grannstäderna Sodom och Gomorra? Historien säger att Lots fru och hans två döttrar följde efter honom, men frågan är om de tog exakt samma flyktväg? Lots fru (enligt Den redliges bok heter hon Ado) omkom rätt snart då hon som bekant såg sig tillbaka, men hur var det med de två döttrarna? Vi kan läsa att det var Lot som änglarna tog i handen för att leda ut ur Sodom, och i den efterföljande konversationen så uttrycker sig Lot hela tiden om jag, mig, mitt, etc. Varför uttryckte han sig aldrig i vi-form? Kan det ha varit så att de övriga (med eller utan Lots hustru) flydde upp till bergen och att Lot skyndade vidare ytterligare en liten sträcka till Soar kanske med planerna att iordningsställa ett permanent boende för sig själv och sina döttrar?

Detta är ingen stor fråga, men det jag vill komma fram till är att Lots döttrar kan ha haft  anledning att tro att hela området, ja kanske hela världen, förstörts genom eld och svavel och att det inte fanns några människor som överlevde händelsen förutom deras eget lilla sällskap på tre personer.

 1 Mos. 19: 15 När gryningen kom skyndade änglarna på Lot och sade: ”Stig upp och tag med dig din hustru och dina båda döttrar som är här, så att du inte går under genom stadens synd.” 16 När Lot dröjde tog männen honom vid handen tillsammans med hans hustru och hans båda döttrar, ty Herren ville skona honom. De förde ut honom, och först när de var utanför staden släppte de honom.17 När de hade fört ut dem sade en: ”Fly för livet! Se dig inte tillbaka och stanna inte någonstans på slätten. Fly till bergen så att du inte går under.”18 Men Lot sade till dem: ”O nej, Herre. 19 Din tjänare har ju funnit nåd för dina ögon, och du har visat din stora godhet mot mig genom att rädda mitt liv. Men jag kan inte fly upp till bergen, för då kan olyckan hinna ifatt mig så att jag dör. 20 Se, staden där borta ligger ju nära. Det är lätt att fly dit och den är liten. Låt mig fly dit, så att jag får leva. Staden är ju liten.” 21 Då svarade han honom: ”Jag skall göra som du vill också i detta. Jag skall inte omstörta staden du talar om. 22 Men skynda dig att fly dit, ty jag kan inte göra något förrän du är där.” Därav fick staden namnet Soar.23 Solen hade gått upp över jorden när Lot kom till Soar. 24 Då lät Herren svavel och eld regna ner från himlen, från Herren, över Sodom och Gomorra. 25 Han omstörtade dessa städer med hela slätten och alla dem som bodde i städerna och det som växte på marken. 26 Men Lots hustru som följde efter honom såg sig tillbaka. Och hon blev en saltstod.

Det finns intressant information om ammoniter och moabiter i 5 Mosebok. Det börjar med hänvisning till äktenskapsbrott och blodskam, där de som gjort sig skyldiga till detta inte ska kunna komma in i Herrens församling ens i tionde led. Samma straff väntar ammoniter och moabiter, men då är orsaken att de inte gav mat och dryck till israeliterna under Exodus. En synd kan givetvis inte ärvas, men förbannelser och välsignelser kan ibland ”ärvas” på ett sådant sätt att det sträcker sig över en eller flera generationer. (Jämför exempelvis med alla kvinnors smärta vid barnafödande pga Eva, etc). Då handlar det aldrig om människornas själar eller att Gud skulle förhindra oskyldiga från att komma in i Guds rike, utan det handlar om det fysiska och temporära jordelivet.

5 Mos. 23:Ingen som är född i äktenskapsbrott eller blodskam skall komma in i Herrens församling. Inte ens efterkommande i tionde led skall komma in i Herrens församling.Ingen ammonit eller moabit skall komma in i Herrens församling, inte ens efterkommande i tionde led skall någonsin komma in i Herrens församling, detta därför att de inte mötte er med mat och dryck på vägen när ni drog ut ur Egypten, och därför att de mot dig lejde Bileam, Beors son, från Petor i Aram-Naharajim för att han skulle förbanna dig. — 7 Du skall inte avsky edomiten, för han är din broder. Du skall inte heller avsky egyptiern, för i hans land har du bott som främling.8 Barn som föds av dem i tredje led må komma in i Herrens församling.

Läs gärna om Abrahams rättfärdighet i denna bloggartikel.

Skapar Gud mörker, ONDSKA och OLYCKA? – Jes. 45:7

1 John 1Jag danar ljuset och skapar mörkret, jag ger lycka och skapar olycka. Jag, Herren, gör allt detta. (Jes. 45:7)

Gud kan orsaka fysisk olycka/plåga som förstås kan göra ”ont”, och detta drabbade exempelvis Israel flera gånger pga deras bångstyrighet. Mörker finns förstås nattetid och behöver inte vara något ont i sig.

Det svenska ordet olycka är här översatt från det hebreiska ordet ra (Strong’s 7451) och är i KJV översatt till: evil,  wickedness, wicked, mischief, hurt, bad, trouble, sore, affliction, ill, adversity, favoured, harm, naught, noisome, grievous, sad och ytterligare några tolkningar.

Gud skulle aldrig orsaka (predestinera) människor att utföra gärningar som Gud hatar (synd), för det hade givetvis gjort honom själv som den enda boven i sammanhanget. Vidare är det är en stor skillnad mellan att tillåta synd och att orsaka synd. Det sistnämnda leder till att Gud är den skyldiga men inte den förstnämnda varianten. Gud frestar ingen och det finns inget mörker i honom.

Jakob 1:13 Ingen som frestas skall säga: ”Det är Gud som frestar mig.” Ty Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon.14 Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär. 15 När så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död. 16 Bedra inte er själva, mina älskade bröder.

1 Joh. 1:5 Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.

Habakkuk 1:13 Dina ögon är för rena för att se på det ondaDu som inte står ut med att se någon orätt, hur kan du då se på de trolösa och tiga när den ogudaktige slukar den som är mer rättfärdig än han?

Jesaja 5:20 Ve dem som kallar det onda gott och det goda ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörker, som gör bittert till sött och sött till bittert!

Psalm 5:5 Du är inte en Gud som älskar ogudaktighet, den som är ond får ej bo hos dig.6 De övermodiga består inte inför dina ögon,dd du hatar alla ogärningsmän.

Hebr. 1:9 Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighetDärför, Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder. (om sonen som också kallas GUD)

Om ett rättfärdigt liv ärar Gud (1 Kor. 6:20), hur skulle då onda gärningar ära Gud? Den kända kalvinisten John Piper menar att Gud orsakar en del människors ondska eftersom det ”can make the glory of Christ shine more brightly”, vilket är en häpnadsväckande dålig tolkning. Sanningen är ju att det är människors heliga och rättfärdiga liv som ärar Gud (Mik 6:8; Rom. 2:7, 10), medan synd och ondska vanärar Gud (John 8:49 och Rom. 2:8-9, 23). En rättfärdig Gud skulle aldrig straffa människor för deras ondska/synd om det är han själv som orsakat denna ondska.

Vi kan läsa, exempelvis i Neh. 13:18, Jer. 21:10, 25:29, Amos 3:6, etc att Gud orsakar olycka i städer som straff för deras synder. Det görs här ingen kontrast mellan ondska och rättfärdighet utan mellan olycka och fred, vilket visar på att människor drabbas av fysisk plåga snarare än moralisk ondska. Däremot kan som sagt deras moraliska ondska leda till Guds straff i form av fysisk plåga:

Amos 3:2 Endast er har jag känt som mitt folk av alla jordens släkter, därför skall jag också straffa er för alla era missgärningar. —6 Stöter man i basun i en stad utan att folket blir förskräckt? Händer det en olycka i en stad utan att Herren har vållat den?—10 De förstår inte att göra det rätta, säger Herren, de som samlar våld och fördärv i sina palats.11 Därför säger Herren, Herren: En fiende skall omringa landet, riva ner ditt starka fäste och plundra dina palats. —14 Den dag då jag straffar Israel för dess överträdelser, skall jag låta straffet komma över Betels altaren, så att  altarhornen huggs av och faller till marken.15 Jag skall slå ner vinterhus och sommarhus. Elfenbenshusen skall bli förstörda och många hus skall sopas bort, säger Herren.

Att människor här inte förstår att göra det rätta innebär att de inte har något intresse av att göra det rätta. Detta kan hända när människor är så uppslukade av sin ondska i sina förhärdade hjärtan att de inte längre har någon vilja att vända om och börja leva rättfärdigt. Gud har all rätt att bestraffa människor fysiskt redan här på jorden, och detta sker ofta pga ett hopp att de ska komma till ny insikt och att de ska förmås omvända sig. Gud tvingar inte fiender att utföra plundring av Israel, men han kan välja att ta bort sin skyddande hand från sitt utvalda folk Israel och låta fienderna göra det som de själva tänkt ut i sina hjärtan. De ”tillåts” alltså att orsaka förstörelse och detta kan beskrivas som att det är ”Gud” som straffar Israel genom deras fienders händer, trots att det inte är Gud som orsakat vare sig Israels synd eller deras fienders erövringståg.

En del andra verser i Jesaja 45 – kontext

Jes. 45:1 Så säger Herren till sin smorde, till Koresh som jag har fattat vid hans högra hand för att slå ner folken inför honom, lossa bältet från kungars höfter och öppna dörrar för honom, så att inga portar mer är stängda:2 Själv skall jag gå framför dig, höjderna skall jag jämna ut. Kopparportarna skall jag spränga och järnbommarna skall jag bryta sönder.3 Jag skall ge dig skatter som är dolda i mörkret och hemliga rikedomar, för att du skall inse att jag är Herren, som kallar dig vid ditt namn, jag, Israels Gud.

Gud talar med Koresh (genom ett flertal poetiska uttryck) och beskriver framtida händelser. Koresh kommer att lyckas med mycket, men inte nödvändigtvis för att han är en hygglig kille (även om han har chansen att omvända sig vid åsynen av Guds mirakel) utan för att Gud kan tänka sig att använda honom i sina planer att bestraffa Israel (förmodligen med hopp om att Israel ska vända om från sina onda vägar). Gud kan alltså använda sig av människors onda (eller neutrala) planer för att åstadkomma något bland sina egna planer, och detta kan exempelvis möjliggöras genom att han tar bort sin skyddande hand över Israel och/eller hindrar andra från att kunna bjuda på motstånd. Gud skulle även kunna underlätta erövring genom naturen – Gud är ju Herre även över solsken och regn. Observera dock att Gud endast vid några få tillfällen agerat på det sättet, och inte heller är det Gud som sått tanken i någon enda människa att begå synder/ondska! Det är ett kalvinistiskt resonemang att Gud är orsaken till människornas synder.

4 För min tjänare Jakobs skull, för Israels skull, min utvalde, kallade jag dig vid namn. Jag gav dig ett ärenamn, fastän du inte kände mig.

Israel var Guds utvalda folk och tanken var att de alltid skulle vara ett gott mönster för andra folk. Israel (Jakob) var även utvalt att vara den säd som skulle frambringa Messias i sitt släktled. Det handlar alltså inte om att vara utvald till frälsning.

6. —  Jag är Herren och det finns ingen annan.7 Jag danar ljuset och skapar mörkret, jag ger lycka och skapar olycka. Jag, Herren, gör allt detta.8 Låt det drypa från ovan, ni himlar, må rättfärdighet strömma ner från skyarna. Må jorden öppna sig och ge frälsning som frukt, ja, må den låta rättfärdighet växa upp. Jag, Herren, skapar detta.

Det är uppenbart att det handlar om Guds makt här ovan, och att vi inte har något att sätta emot hans skapelsekraft och suveränitet. Förhoppningen sägs här vara att rättfärdighet ska växa upp, vilket talar för att Gud inte skulle orsaka det motsatta – orättfärdighet hos människorna.

9 Ve den som tvistar med sin Skapare, – du, en lerskärva bland jordens lerskärvor! Säger leret till den som formar det:”Vad gör du?”Säger ditt verk: ”Han har inga händer”? 10 Ve den som säger till en far:”Vad avlar du?” och till en kvinna: ”Vad föder du fram?”

Ve den som tvistar med sin Skapare – men har det hänt att människor gjort det? JA! Ideligen tvistar människor med skaparen och en del lever i total rebelliskhet. Denna vers talar därför inte om vad människor inte kan göra, utan vad de inte bör göra. Det handlar om att Gud har rätt att göra vad han finner bäst och att människor inte kan mästra Gud och mena att han ibland gör fel. Verserna motsäger inte att Gud kan välja att handla beroende på människors agerande. Vi kan se i verserna i denna bloggartikel att Gud ibland väljer att utmäta fysiska straff just pga människors ageranden.

12 Det är jag som har gjort jorden och skapat människorna på den. Det är mina händer som har spänt ut himlen, och hela dess här har jag givit befallning.13 Det är jag som har uppväckt honom och alla hans vägar skall jag göra jämna. Han skall bygga upp min stad och släppa mina fångar fria, men inte för betalning eller mutor, säger Herren Sebaot.

Här fortsätter vi på samma tema – att Gud är den ende skaparen och därför är det heller ingen idé att klaga eller argumentera eftersom vi kan lita på att han vet bäst. Gud lovar att göra vägar jämna, men det står inte att det sker helt kravlöst och utan människornas samarbete.

16 De kommer alla på skam och måste blygas, alla avgudamakarna måste skämmas.

Om avgudamakare måste skämmas så är det helt klart inte Gud som förmått dessa människor att bygga sig avgudar. De har i stället gjort det emot Guds vilja.

20 Samla er då och kom hit, träd fram ni som räddats från folken. De har inget förstånd, de som bär omkring sina träbeläten och ber till en gud som inte kan frälsa.21 Tag till orda och lägg fram er sak! Ja, låt dem tillsammans rådslå. Vem har sedan lång tid låtit er höra detta och för längesedan förkunnat det? Har inte jag, Herren, gjort det? Och det finns ingen Gud utom mig, jag, en rättfärdig Gud som frälsar, ingen utom mig.22 Vänd er till mig och bli frälsta, ni jordens alla ändar, ty jag är Gud och det finns ingen annan.

Vi kan läsa om kritik gentemot dem som ber till falska gudar, trots att Gud vid upprepade tillfällen förkunnat behovet av omvändelse. Uppmaning till omvändelse gäller jordens alla ändar, så frälsningen är ett universellt erbjudande.

Gud orsakar ibland olyckor som straff för att människor agerar emot hans vilja

1 Kung. 2:24 Kungen sade vidare till Simei: ”Du känner själv till allt det onda som ditt hjärta vet med sig att du har gjort mot min fader David. Herren skall låta din ondska komma tillbaka över ditt eget huvud.

1 Kung. 9:9 då skall man svara: Därför att de övergav Herren, sin Gud, som hade fört deras fäder ut ur Egyptens land, och höll sig till andra gudar och tillbad och tjänade dem, därför har Herren låtit allt detta onda komma över dem.”

1 Kung. 14:Du har gjort mer ont än alla som har varit före dig. Du har gjort andra gudar åt dig, ja, gjutna avgudabilder för att väcka min vrede, och du har kastat mig bakom din rygg. 10 Därför skall jag låta olycka komma över Jerobeams hus och utrota alla av mankön bland dem, både slavar och fria i Israel. Jag skall sopa bort Jerobeams hus, så som man sopar bort smuts, till dess allt är borta.

2 Kung. 21:11 ”Manasse, Juda kung, har begått dessa avskyvärda synder. Han har gjort mer ont än amoreerna före honom, och med sina eländiga avgudar har han fått också Juda att synda. 12 Därför säger Herren, Israels Gud: Se, jag skall låta en sådan olycka komma över Jerusalem och Juda att det skall ljuda i båda öronen på var och en som får höra det.

2 Kung. 22:16 Så säger Herren: Se, över denna plats och över dem som bor här skall jag låta olycka komma, alla de ord som står i den bok som Juda kung har läst. 17 De har övergivit mig och tänt offereld åt andra gudar och väckt min vrede genom alla sina händers verk, och därför är min vrede upptänd mot denna plats och skall inte utsläckas.

2 Krön. 7:21 Hur storslaget detta hus än är, skall var och en som går förbi häpna över det och fråga: Varför har Herren gjort så mot detta land och mot detta hus? 22 Då skall man svara: Därför att de övergav Herren, sina fäders Gud, som hade fört dem ut ur Egyptens land, och höll sig till andra gudar och tillbad och tjänade dem, därför har han låtit allt detta onda komma över dem.”

Jesaja 47:10 Du förtröstade på din ondska och tänkte:”Ingen ser mig.” Det var din vishet och din kunskap som förledde dig, och du sade i ditt hjärta: ”Jag och ingen annan.”11 Därför skall olycka komma över digoch du skall inte veta varifrån den kommer. Fördärv skall falla över dig, du skall inte kunna avvärja det.
Plötsligt skall ödeläggelse komma över dig, när du minst anar det.

Jeremia 11:7 Ty från den dag, då jag förde era fäder ut ur Egyptens land och ända till denna dag har jag förmanat dem gång på gång och sagt: Hör min röst! Men de lyssnade inte och vände inte örat till utan följde var och en sitt onda och hårda hjärta. Därför lät jag komma över dem allt vad jag hade sagt i det förbund som jag befallde dem att hålla, men som de inte höll.”10 De har vänt åter till de missgärningar deras fäder begick. De har inte velat höra mina ord utan har följt andra gudar och tjänat dem. Israels och Juda hus har brutit det förbund som jag slöt med deras fäder. 11 Därför sägerHerren så: Se, jag skall låta en olycka drabba dem, som de inte skall kunna komma undan, och när de då ropar till mig skall jag inte höra dem. 12 Då skall Juda städer och Jerusalems invånare gå bort och ropa till de gudar som de brukar tända rökelse åt, men dessa skall inte kunna rädda dem undan olyckan.

Jeremia 32:23 De kom och tog det i besittning, men de lyssnade inte till din röst och vandrade inte efter din lag. De gjorde ingenting av allt det du hade befallt dem att göra. Därför lät du all denna olycka drabba dem.

Joshua 23:15 Men liksom allt det goda som Herren, er Gud, lovade er, har kommit er till del så skall Herren också låta allt det onda komma er till del till dess han har utrotat er ur detta goda land som Herren, er Gud, har gett er. 16 Om ni överträder Herrens, er Guds, förbund, som han har upprättat med er, och går och tjänar andra gudar och tillber dem, då skall Herrens vrede upptändas mot er, och ni skall snabbt bli utrotade ur det goda land som han har gett er.”

ESAU som sålde sin förstfödslorätt och Isaks välsignelse av JAKOB – vad hände egentligen?

jacob esau

Här nedan kommer händelsen om den berömda förstfödslorätten baserat på 1) Bibeln, 2) Den redliges bok (the book of Jasher) samt 3) the book of Jubilees. Författarna till de två sistnämnda böckerna gör inget anspråk på att skriva under inspiration av Gud, utan det handlar snarare om sekulär historia. Även sekulär historia kan förstås innehålla sanningar upp till en summa av 100%, men vi kan förstås inte vara säkra. Den redliges bok är omnämnd vid ett par tillfällen i Bibeln (2 Sam. 1:18 och Joshua 10:13).

Bibelns information till oss läsare är fullt tillräcklig, men om vi även läser i de två andra böckerna så framkommer ytterligare några detaljer som ger oss intressanta upplysningar om vi vill gå på djupet. Ingen av de tre böckerna motsäger varandra och det finns som sagt en chans att alla tre källorna ger oss den sanna bilden av vad som hände. Något att tänka på är att ”förstfödslorätt” inte är synonymt med en sista välsignelse över sin son, men i Esaus fall ledde det ena till det andra.

Först Bibelns berättelse:

1 Mos. 25:22 Men barnen bråkade mycket med varandra i hennes moderliv. Då sade hon: ”Om det blir så här, varför drabbar det mig?” Och hon gick för att fråga Herren. 23 Herren svarade henne: ”Två folk finns i ditt moderliv, två folkstammar skall ur ditt sköte gå skilda vägar. Det ena folket skall bli starkare än det andra, och den äldre skall tjäna den yngre.”—27 Pojkarna växte upp, och Esau blev en skicklig jägare som höll till ute i markerna. Jakob däremot blev en stillsam man som höll till vid tälten. 28 Isak älskade Esau eftersom han hade smak för vilt. Men Rebecka älskade Jakob.29 En gång när Jakob höll på att koka soppa, kom Esau hem från marken, alldeles utmattad. 30 Han sade till Jakob: ”Låt mig få äta av det röda, det röda du har där, för jag är helt utmattad.” Därav fick han namnet Edom31 Men Jakob sade: ”Sälj då din förstfödslorätt till mig.32 Esau svarade: ”Jag är ju nära att dö. Vad har jag då för nytta av min förstfödslorätt?33 Jakob sade: ”Ge mig din ed på det.” Han gav honom sin ed och sålde sin förstfödslorätt till Jakob. 34 Och Jakob gav honom bröd och linssoppa. Esau åt och drack, steg sedan upp och gick sin väg. Så litet värdesatte Esau sin förstfödslorätt.

1 Mos. 27:1 När Isak hade blivit gammal och hans ögon var så svaga att han inte kunde se, kallade han till sig sin äldste son Esau och sade till honom: ”Min son.” Han svarade honom: ”Här är jag.” 2 Då sade han: ”Jag är gammal och vet inte när jag skall dö. 3 Tag därför dina jaktredskap, ditt koger och din båge, och gå ut i markerna och skjut något vilt åt mig. 4 Laga sedan till en välsmakande rätt åt mig, en som jag tycker om, och bär in den till mig så att jag får äta och sedan välsigna dig innan jag dör.5 Rebecka hörde vad Isak sade till sin son Esau. När Esau gick ut i markerna för att skjuta något vilt att ta hem, 6 sade Rebecka till sin son Jakob: ”Lyssna! Jag hörde din far säga till din bror Esau: 7 Skaffa något vilt och laga till åt mig en välsmakande rätt, som jag kan äta. Sedan skall jag välsigna dig inför Herren innan jag dör. 8 Hör nu på mig, min son, och gör som jag säger. 9 Gå till hjorden och hämta två fina killingar, så skall jag laga till en välsmakande rätt av dem åt din far, en som han tycker om. 10 Den skall du bära in till din far så att han får äta den och sedan välsigna dig innan han dör.” 11 Men Jakob sade till sin mor Rebecka: ”Min bror Esau är ju hårig, och jag är slät.12 Tänk om far rör vid mig. Då blir jag en bedragare i hans ögon och drar förbannelse över mig i stället för välsignelse.” 13 Men hans mor sade till honom: ”Den förbannelsen skall komma över mig, min son. Hör bara vad jag säger och gå och hämta killingarna åt mig.”14 Han gick då och hämtade dem och förde dem till sin mor, och hon lagade till en välsmakande rätt, en som hans far tyckte om. 15 Sedan tog Rebecka fram sin äldste son Esaus högtidskläder, som hon hade inne hos sig, och satte dem på sin yngste son Jakob. 16 Med skinnen från killingarna täckte hon över hans händer och den bara delen av hans hals. 17 Sedan gav hon sin son Jakob den välsmakande rätten och brödet som hon hade gjort i ordning. 18 Han gick in till sin far och sade: ”Far.” Han svarade: ”Vad vill du? Vem är du, min son?”19 Jakob sade till sin far: ”Jag är Esau, din förstfödde. Jag har gjort som du sade till mig. Sätt dig upp och ät av mitt villebråd, så att du kan välsigna mig.” 20 Men Isak sade till sin son: ”Hur har du kunnat finna det så snart, min son?” Han svarade: ” Herren, din Gud, sände det i min väg.” 21 Då sade Isak till Jakob: ”Kom hit, min son, och låt mig få röra vid dig och känna om du är min son Esau eller inte.”22 Jakob gick då fram till sin fader Isak, och han rörde vid honom och sade: ”Rösten är Jakobs, men händerna är Esaus.” 23 Han kände inte igen honom, för händerna var håriga som hans bror Esaus händer. Han tänkte nu välsigna honom, 24 men så frågade han: ”Är du verkligen min son Esau?” Han svarade: ”Ja.” 25 Då sade han: ”Bär hit maten, min son, så att jag kan äta av villebrådet och välsigna dig.” Jakob bar fram den till honom och han åt. Och han räckte honom vin och han drack. 26 Sedan sade hans fader Isak till honom: ”Kom hit och kyss mig, min son.” 27 När han då gick fram och kysste honom, kände han lukten av hans kläder och välsignade honom. Han sade:”Doften av min son är lik doften från en mark som Herren har välsignat.28 Gud skall ge dig av himlens dagg och av jordens fruktbarhet,säd och vin i riklig mängd.29 Folk skall tjäna dig och folkslag falla ner för dig. Var en herre över dina bröder. Din mors söner skall falla ner för dig. Förbannad vare den som förbannar dig och välsignad den som välsignar dig!”30 När Isak hade givit Jakob sin välsignelse och Jakob just hade gått ut från honom, kom hans bror Esau hem från jakten. 31 Också han lagade till en välsmakande rätt och bar in den till sin far och sade: ”Nu kan far sätta sig upp och äta av sin sons villebråd och sedan välsigna honom.” 32 Hans fader Isak frågade honom: ”Vem är du?” Han svarade: ”Jag är Esau, din förstfödde.” 33 Då blev Isak mycket förskräckt och sade: ”Vem var då den jägare som bar in sitt villebråd till mig? Jag åt av allt innan du kom och jag välsignade honom. Välsignad skall han också vara.” 34 När Esau hörde vad hans far berättade, ropade han högt och bittert: ”Far, välsigna också mig!”35 Men han svarade: ”Din bror kom med svek och tog din välsignelse.” 36 Då sade Esau: ”Heter han inte Jakob! Och nu har han bedragit mig två gånger! Min förstfödslorätt har han tagit och nu har han också tagit min välsignelse.” Och han frågade: ”Har du då ingen välsignelse kvar för mig?” 37 Isak sade då till Esau: ”Se, jag har satt honom till herre över dig, och alla hans bröder har jag gett till tjänare åt honom, och med säd och vin har jag försett honom. Vad skall jag då göra för dig, min son?” 38 Esau sade till sin far: ”Var det den enda välsignelse du hade, far? Välsigna också mig, far!” Och han började storgråta. 39 Då svarade hans fader Isak honom: ”Se, fjärran från jordens fruktbarhet skall din boning varaoch utan dagg från himlen där ovan.40 Av ditt svärd skall du leva och din bror skall du tjäna. Men när du blir bångstyrig skall du slita hans ok från din nacke.” 41 Esau fylldes av hat mot Jakob på grund av den välsignelse som hans far hade givit Jakob. Han sade till sig själv: ”Snart kommer den tid då vi skall sörja vår far. Då skall jag döda min bror Jakob.”

Hebr. 12:15 Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada och många smittas. 16 Se till att ingen av er är otuktig eller oandlig som Esau. I utbyte mot ett enda mål mat lämnade han ifrån sig sin förstfödslorätt.17 Ni vet att han avvisades, när han sedan ville ärva välsignelsen. Isak såg nämligen inte någon möjlighet att ändra sig, fastän Esau under tårar sökte få välsignelsen.

Vi förstår från berättelsen att det förelåg en profetia angående pojkarna och Gud själv förklarade innan födseln för Rebecka vad som skulle komma att ske. Den äldre skulle komma att tjäna den yngre, men inte nödvändigtvis som individer eftersom Gud också förklarade att det var två folkstammar som fanns i Rebeckas mage. Nu rådde det lite osäkerhet vem som egentligen var den yngre respektive äldre eftersom det handlade om tvillingar (Esau föddes dock först), men från Rebeckas synpunkt fanns ingen tvekan om vem hon föredrog skulle räknas som den yngre och som borde få den stora och avgörande välsignelsen av fader Isak. Kärleken till Jakob växte förmodligen fram med åren då Rebecka upptäckte vilken from man som han kom att bli, tvärt emot Esau som visade den totala motsatta sidan och t o m var en mördare. Rebecka var alltså mycket motiverad att pusha för Jakob, och kanske såg hon en chans att själv försöka få profetian att gå i uppfyllelse när det skulle kunna gå att utnyttja Isaks svaghet och dåliga syn. Jakob lovade att lyda sin mor.

När det handlar om den här typen av välsignelse och framtidsprofetia över sin son så kan man inte ändra sig och ta tillbaka det man just profeterat över hans huvud. Isak var en from man liksom sin far Abraham och det han profeterade över sonen kom direkt från Gud. Visserligen insåg inte Isak att det var Jakob och inte Esau som han profeterade över, men den profetiska välsignelsen i sig kom från Gud och den handlade bl. a. om att den äldre skulle tjäna den yngre. Det här var inga allmänna välsignelser och lyckönskningar inför framtiden utan gudomliga välsignelseprofetior direkt från Gud och som ingen människa kan ändra. Detta insåg Isak så han kunde givetvis inte senare ta tillbaka dem och ”hitta på” profetior som skulle gå stick i stäv med de autentiska profetior han just uttalat. Det hade ju inneburit att de första profetiorna inte var sanna trots allt eftersom de kunde revideras och göras om till den motsatta innebörden. Men det som Isak uttalade över sin son var sanningen från Gud. Isak visste inte vem han hade framför sig, men Gud visst det definitivt och förmedlade det profetiska budskapet över Jakob genom Isak.

Vad gäller de moraliska aspekterna för de inblandade så kanske det råder delade meningar, men Bibelns budskap är åtminstone på det klara med att Esau handlade otuktigt, oandligt och klanderligt när han så lättvindigt sålde sin förstfödslorätt för ett mål mat. Vad gäller Jakob så kan vi se att han valde att lyda sin mor, och därmed valde han att ljuga inför sin far. Svårt att se hur det skulle kunna vara något annat än synd eftersom det handlar om en medveten lögn – vilket förstås gäller även Rebecka som kom på idén. Vad gäller hennes delaktighet så kan man förstå att hon drevs av en iver att låta Guds gamla protetia slå in, eftersom det ju skulle leda till att den rättfärdige Jakob skulle få ikläda sig den positiva delen av profetian, medan den orättfärdige Esau skulle lämnas utanför som han förtjänade. Det är inget dåligt resonemang i sig, men hon borde ha låtit Gud själv ordna saken i stället för att försöka hjälpa Gud på traven och blanda in en lögn. Rebecka insåg förmodligen att denna sista välsignelse skulle innebära en realisation av profetian, då Isak förmodades be Gud om andlig ledning och där han skulle profetera Guds ord över sonen.

Om man ska försöka hitta förmildrande omständigheter så finns det förstås grövre och hemskare synder i världen än att ljuga om sin identitet för att försöka få Guds väg att slå in. Tanken var god hos Rebecka och Jakob, men de borde ha förstått att Gud inte behöver deras lögner. De kanske upplevde att det verkligen var Guds vilja att Jakob och inte Esau skulle få välsignelsen, och kanske de tänkte på vilka framtida olyckliga beslut som orättfärdige Esau skulle kunna åstadkomma om det var han själv som skulle få välsignelsen och därmed pga sin makt bli tjänad av andra folk (enligt profetian) och vara Herre över sina bröder? Esau skulle då kunna ha styrt mångas liv rakt in i en värld av orättfärdighet och strider. Esau hade t o m gift sig med kananitiska kvinnor, helt tvärt emot Guds vilja, och kan mycket väl ha blivit influerad av destruktiva kananitiska traditioner. Det fanns alltså mycket att vinna på att placera en gudfruktig och rättfärdig man som Jakob på den ansvarsfulla platsen, samtidigt som en ondskefull man som Esau skulle kunna isoleras från makt och därmed göra mindre skada.

Det är osäkert om Isak hade problem med senilitet under det här tillfället, men han var tillräckligt alert för att förstå att hans tid var ute och att det därför var viktigt med den sista välsignelsen/profetian.

Den redliges bokjakob

Även den här boken beskriver Jakob som en mycket rättfärdig och andlig person, medan Esau beskrivs som en mycket ond man utan intresse av att leva heligt.

Jasher 26:11 And she also asked Abraham to seek and inquire of the Lord about all that had befallen her.12 And they all inquired of the Lord concerning this matter, and they brought her word from the Lord and told her, Two children are in thy womb, and two nations shall rise from them; and one nation shall be stronger than the other, and the greater shall serve the younger.—17 And the boys grew up to their fifteenth year, and they came amongst the society of men. Esau was a designing and deceitful man, and an expert hunter in the field, and Jacob was a man perfect and wise, dwelling in tents, feeding flocks and learning the instructions of the Lord and the commands of his father and mother.28 And Isaac answered his father and said unto him, That which my Lord has commanded that will I do, and I will not depart from the commands of the Lord my God, I will keep all that he commanded me; and Abraham blessed his son Isaac, and also his children; and Abraham taught Jacob the instruction of the Lord and his ways. 

När det handlar om tillfället då Esau sålde sin förstfödslorätt, så kan vi läsa att han just återvänt hem efter att precis ha mördat tre personer i skogen – inklusive ingen mindre än kung Nimrod!

Enligt Bibelns text och the book of Jubilees får man intrycket att det är Jakob som initierade ett utbyte mellan sin röda måltid och Esaus förstfödslorätt (som inte är ett olagligt förslag men som den oansvarige Esau personligen borde ha tackat nej till), men enligt Jasher så skulle det snarare kunna vara Esau som först kom med förslaget. Båda tolkningarna passar. ”12 And he said unto his brother Jacob, Behold I shall die this day, and wherefore then do I want the birthright? And Jacob acted wisely with Esau in this matter, and Esau sold his birthright to Jacob, for it was so brought about by the Lord.” Jakob köpte även, till fullt värde, Esaus del av den begravningsplats som deras farfar Abraham en gång köpt.

Jasher 27:7 And Nimrod and two of his men that were with him came to the place where they were, when Esau started suddenly from his lurking place, and drew his sword, and hastened and ran to Nimrod and cut off his head.8 And Esau fought a desperate fight with the two men that were with Nimrod, and when they called out to him, Esau turned to them and smote them to death with his sword.9 And all the mighty men of Nimrod, who had left him to go to the wilderness, heard the cry at a distance, and they knew the voices of those two men, and they ran to know the cause of it, when they found their king and the two men that were with him lying dead in the wilderness.10 And when Esau saw the mighty men of Nimrod coming at a distance, he fled, and thereby escaped; and Esau took the valuable garments of Nimrod, which Nimrod’s father had bequeathed to Nimrod, and with which Nimrod prevailed over the whole land, and he ran and concealed them in his house.11 And Esau took those garments and ran into the city on account of Nimrod’s men, and he came unto his father’s house wearied and exhausted from fight, and he was ready to die through grief when he approached his brother Jacob and sat before him.12 And he said unto his brother Jacob, Behold I shall die this day, and wherefore then do I want the birthright? And Jacob acted wisely with Esau in this matter, and Esau sold his birthright to Jacob, for it was so brought about by the Lord.13 And Esau’s portion in the cave of the field of Machpelah, which Abraham had bought from the children of Heth for the possession of a burial ground, Esau also sold to Jacob, and Jacob bought all this from his brother Esau for value given.14 And Jacob wrote the whole of this in a book, and he testified the same with witnesses, and he sealed it, and the book remained in the hands of Jacob.

Vidare får vi veta här nedan att Jakob fortsatte att bli vägledd av Guds ord, medan Esau inte var villig att vandra på den vägen. I stället gifte han sig med kananitiska kvinnor, trots deras destruktiva traditioner och trots att det var helt emot Guds vilja.

Jasher 28:18 At that time Isaac sent his younger son Jacob to the house of Shem and Eber, and he learned the instructions of the Lord, and Jacob remained in the house of Shem and Eber for thirty-two years, and Esau his brother did not go, for he was not willing to go, and he remained in his father’s house in the land of Canaan.19 And Esau was continually hunting in the fields to bring home what he could get, so did Esau all the days.20 And Esau was a designing and deceitful man, one who hunted after the hearts of men and inveigled them, and Esau was a valiant man in the field, and in the course of time went as usual to hunt; and he came as far as the field of Seir, the same is Edom.21 And he remained in the land of Seir hunting in the field a year and four months.22 And Esau there saw in the land of Seir the daughter of a man of Canaan, and her name was Jehudith, the daughter of Beeri, son of Epher, from the families of Heth the son of Canaan.23 And Esau took her for a wife, and he came unto her; forty years old was Esau when he took her, and he brought her to Hebron, the land of his father’s dwelling place, and he dwelt there.

Här kommer tillfället då den blinde Isak välsignar ”fel” son. Rebecka förstod att det var dags för den sista välsignelsen och att profetians innebörd stod på spel:

Jasher 29:1 And Isaac the son of Abraham became old and advanced in days, and his eyes became heavy through age; they were dim and could not see.2 At that time Isaac called unto Esau his son, saying, Get I pray thee thy weapons, thy quiver and thy bow, rise up and go forth into the field and get me some venison, and make me savory meat and bring it to me, that I may eat in order that I may bless thee before my death, as I have now become old and gray-headed.3 And Esau did so; and he took his weapon and went forth into the field to hunt for venison, as usual, to bring to his father as he had ordered him, so that he might bless him.4 And Rebecca heard all the words that Isaac had spoken unto Esau, and she hastened and called her son Jacob, saying, Thus did thy father speak unto thy brother Esau, and thus did I hear, now therefore hasten thou and make that which I shall tell thee.5 Rise up and go, I pray thee, to the flock and fetch me two fine kids of the goats, and I will get the savory meat for thy father, and thou shalt bring the savory meat that he may eat before thy brother shall have come from the chase, in order that thy father may bless thee.6 And Jacob hastened and did as his mother had commanded him, and he made the savory meat and brought it before his father before Esau had come from his chase.7 And Isaac said unto Jacob, Who art thou, my son? And he said, I am thy first born Esau, I have done as thou didst order me, now therefore rise up I pray thee, and eat of my hunt, in order that thy soul may bless me as thou didst speak unto me.8 And Isaac rose up and he ate and he drank, and his heart was comforted, and he blessed Jacob and Jacob went away from his father; and as soon as Isaac had blessed Jacob and he had gone away from him, behold Esau came from his hunt from the field, and he also made savory meat and brought it to his father to eat thereof and to bless him.9 And Isaac said unto Esau, And who was he that has taken venison and brought it me before thou camest and whom I did bless? And Esau knew that his brother Jacob had done this, and the anger of Esau was kindled against his brother Jacob that he had acted thus toward him.10 And Esau said, Is he not rightly called Jacob? for he has supplanted me twice, he took away my birthright and now he has taken away my blessing; and Esau wept greatly; and when Isaac heard the voice of his son Esau weeping, Isaac said unto Esau, What can I do, my son, thy brother came with subtlety and took away thy blessing; and Esau hated his brother Jacob on account of the blessing that his father had given him, and his anger was greatly roused against him.11 And Jacob was very much afraid of his brother Esau, and he rose up and fled to the house of Eber the son of Shem, and he concealed himself there on account of his brother, and Jacob was sixty-three years old when he went forth from the land of Canaan from Hebron, and Jacob was concealed in Eber’s house fourteen years on account of his brother Esau, and he there continued to learn the ways of the Lord and his commandments. —21 And when Esau saw Jacob coming to his father and mother he remembered what Jacob had done to him, and he was greatly incensed against him and he sought to slay him.

The book of Jubilees pottage

Här kan vi läsa att Jakob i och med köpet av förstfödslorätten, blev den ”äldre” av de två sönerna – vilket innebär både stort ansvar men även fördelar i form av makt och ära. Det är alltid tryggast om människor med makt också är rättfärdiga så att de kan utöva sin makt förnuftigt, då många människor kanske är beroende av ett stabilt hushåll som kan hålla fred med sina grannar.

Jubilees 24:12 And in the first year of the fourth week a famine began in the land, [2080 A.M.] besides the first famine, which had been in the days of Abraham.3 And Jacob sod lentil pottage, and Esau came from the field hungry. And he said to Jacob his brother: ‘Give me of this red pottage.’ And Jacob said to him: ‘Sell to me thy [primogeniture, this] birthright and I will give thee bread, and also some of this lentil pottage.‘ 4 And Esau said in his heart: ‘I shall die; of what profit to me is this birthright? 5 ‘And he said to Jacob: ‘I give it to thee.’ And Jacob said: ‘Swear to me, this day,’ and he sware unto him. 6 And Jacob gave his brother Esau bread and pottage, and he eat till he was satisfied, and Esau despised his birthright; for this reason was Esau’s name called Edom, on account of the red pottage which Jacob gave him for his birthright. 7 And Jacob became the elder, and Esau was brought down from his dignity. 8 And the famine was over the land, and Isaac departed to go down into Egypt in the second year of this week, and went to the king of the Philistines to Gerar, unto Abimelech.

Jakob fick en mäktig välsignelse av sin moder, som upplevde ett gudomligt tilltal att Jakobs säd skulle bestå i evighet. Det kan förklara Rebeckas stora motivation att låta det ske precis som det var sagt. Kanske Rebecka och Jakob hoppades på att Isak inte skulle fråga vilken son som stod framför honom, och att den ludna klädnaden skulle få Isak att förmoda att det var Esau som var närvarande. Om Jakob skulle säga ”Här är din son”, så är det förvisso ingen lögn, men att hävda att man är Esau när man egentligen är Jakob är rena rama osanningen.

Jubilees 25.10 Fear not, mother; be assured that I shall do thy will and walk in uprightness, and not corrupt my ways for ever.’11 And thereupon she lifted up her face to heaven and extended the fingers of her hands, and opened her mouth and blessed the Most High God, who had created the heaven and the earth, and she gave Him thanks and praise.12 And she said: ‘Blessed be the Lord God, and may His holy name be blessed for ever and ever, who has given me Jacob as a pure son and a holy seed; for he is Thine, and Thine shall his seed be continually and throughout all the generations for evermore.13 Bless him, O Lord, and place in my mouth the blessing of righteousness, that I may bless him.’14 And at that hour, when the spirit of righteousness descended into her mouth, she placed both her hands on the head of Jacob, and said: 15 Blessed art thou, Lord of righteousness and God of the ages And may He bless thee beyond all the generations of men.May He give thee, my Son, the path of righteousness, And reveal righteousness to thy seed.

Kanske the book of Jubilees är den bok som tydligast hävdar att försäljningen av förstfödslorätten och Isaks dåliga syn och perceptionsförmåga var gudomliga element, eftersom det ledde till att rättfärdigheten (med Jakob) slog ut orättfärdigheten (med Esau). Osäkert om det är ett sammanträffande att the book of Jubilees menar att Jakob svarade ”Jag är din son”, när Isak frågade om han var Esau. Tekniskt sett är det ingen lögn.

Jubilees 26:1 And in the seventh year of this week Isaac called Esau, his elder Son, and said unto him: ‘ I am [2114 A.M.] old, my son, and behold my eyes are dim in seeing, and I know not the day of my death.2 And now take thy hunting weapons thy quiver and thy bow, and go out to the field, and hunt and catch me (venison), my son, and make me savoury meat, such as my soul loveth, and bring it to me that I may eat, and that my soul may bless thee before I die.’3 But Rebecca heard Isaac speaking to Esau. 4 And Esau went forth early to the field to hunt and catch and bring home to his father. 5 And Rebecca called Jacob, her son, and said unto him: ‘Behold, I heard Isaac, thy father, speak unto Esau, thy brother, saying: ”Hunt for me, and make me savoury meat, and bring (it) to me that 6 I may eat and bless thee before the Lord before I die.” And now, my son, obey my voice in that which I command thee: Go to thy flock and fetch me two good kids of the goats, and I will make them savoury meat for thy father, such as he loves, and thou shalt bring (it) to thy father that he may eat and bless thee before the Lord before he die, and that thou mayst be blessed.’ 7 And Jacob said to Rebecca his mother: ‘Mother, I shall not withhold anything which my father would eat, and which would please him: only I fear, my mother, that he will recognise my voice and wish to touch me. 8 And thou knowest that I am smooth, and Esau, my brother, is hairy, and I shall appear before his eyes as an evildoer, and shall do a deed which he had not commanded me, and he will be wroth with me, and I shall bring upon myself a curse, and not a blessing.’ 9 And Rebecca, his mother, said unto him: ‘Upon me be thy curse, my son, only obey my voice.’ 10 And Jacob obeyed the voice of Rebecca, his mother, and went and fetched two good and fat kids of the goats, and brought them to his mother, and his mother made them ~savoury meat~ such as he loved. 11 And Rebecca took the goodly rainment of Esau, her elder son, which was with her in the house, and she clothed Jacob, her younger son, (with them), and she put the skins of the kids upon his hands and on the exposed parts of his neck. 12 And she gave the meat and the bread which she had prepared into the hand of her son Jacob. 13 And Jacob went in to his father and said: ‘I am thy son: I have done according as thou badest me: arise and sit and eat of that which I have caught, father, that thy soul may bless me.’ 14 And Isaac said to his son: ‘How hast thou found so quickly, my son? 15 ‘And Jacob said: ‘Because the Lord thy God caused me to find.’ 16 And Isaac said unto him: Come near, that I may feel thee, my son, if thou art my son Esau or not.’ 17 And Jacob went near to Isaac, his father, and he felt him and said: ‘The voice is Jacob’s voice, but the hands are the hands of Esau,’ 18 and he discerned him not, because it was a dispensation from heaven to remove his power of perception and Isaac discerned not, for his hands were hairy as his brother Esau’s, so that he blessed him. 19 And he said: ‘Art thou my son Esau? ‘ and he said: ‘I am thy son’: and he said, ‘Bring near to me that I may eat of that which thou hast caught, my son, that my soul may bless thee.’ 20 And he brought near to him, and he did eat, and he brought him wine and he drank. 21 And Isaac, his father, said unto him: ‘Come near and kiss me, my son. 22 And he came near and kissed him. And he smelled the smell of his raiment, and he blessed him and said: ‘Behold, the smell of my son is as the smell of a field which the Lord hath blessed. 23 And may the Lord give thee of the dew of heaven And of the dew of the earth, and plenty of corn and oil: Let nations serve thee, And peoples bow down to thee. Be lord over thy brethren, And let thy mother’s sons bow down to thee; 24 And may all the blessings wherewith the Lord hath blessed me and blessed Abraham, my father;  Be imparted to thee and to thy seed for ever: Cursed be he that curseth thee, And blessed be he that blesseth thee.’ 25 And it came to pass as soon as Isaac had made an end of blessing his son Jacob, and Jacob had gone forth from Isaac his father he hid himself and Esau, his brother, came in from his hunting. 26 And he also made savoury meat, and brought (it) to his father, and said unto his father: ‘Let my father arise, and eat of my venison that thy soul may bless me.’ 27 And Isaac, his father, said unto him: ‘Who art thou? ‘And he said unto him: ‘I am thy first born, thy son Esau: I have done as thou hast commanded me.’ 28 And Isaac was very greatly astonished, and said: ‘Who is he that hath hunted and caught and brought (it) to me, and I have eaten of all before thou camest, and have blessed him: (and) he shall be blessed, and all his seed for ever.’ 29 And it came to pass when Esau heard the words of his father Isaac that he cried with an exceeding great and bitter cry, and said unto his father: ‘Bless me, (even) me also, father.’ 30 And he said unto him: ‘Thy brother came with guile, and hath taken away thy blessing.’ And he said: ‘Now I know why his name is named Jacob: behold, he hath supplanted me these two times: he took away my birth-right, and now he hath taken away my blessing.’ 31 And he said: ‘Hast thou not reserved a blessing for me, father?’ and Isaac answered and said unto Esau:  ‘Behold, I have made him thy lord, And all his brethren have I given to him for servants, And with plenty of corn and wine and oil have I strengthened him: And what now shall I do for thee, my son?’ 32 And Esau said to Isaac, his father: ‘Hast thou but one blessing, O father? Bless me, (even) me also, father: ’33 And Esau lifted up his voice and wept. And Isaac answered and said unto him:’ Behold, far from the dew of the earth shall be thy dwelling, And far from the dew of heaven from above. 34 And by thy sword wilt thou live, And thou wilt serve thy brother. And it shall come to pass when thou becomest great,  And dost shake his yoke from off thy neck, Thou shalt sin a complete sin unto death, And thy seed shall be rooted out from under heaven.’35 And Esau kept threatening Jacob because of the blessing wherewith his father blessed him, and he: said in his heart: ‘May the days of mourning for my father now come, so that I may slay my brother Jacob.’