Tag Archive | synd

I huvudet på en mördare som försöker rättfärdiga sitt brott?

May24

En mördare som kommit på bättre tankar?

Brian Winchester och Denise Williams från Florida hade en flera år lång och hemlig kärleksaffär trots att de båda var gifta på var sitt håll. De beslöt sig för att mörda Denises framgångsrika make, och Brians bästa vän, efter att de sett till att Mike Williams köpt på sig betydliga livförsäkringar (varav en som Brian sålde till honom) som skulle inbringa änkan ca 20 miljoner kronor. Ett mord skulle dessutom låta Denise få ensam vårdnad av den 18 månader gamla dottern. Framför allt ville paret leva tillsammans, men inte via skilsmässor – i alla fall inte Denise. 

Enligt Brian så planerade de att låta döda Mike Williams genom att knuffa honom från en båt under en andjakt då han var inklädd sina tunga vadarbyxor. De intalade sig själva att ett sådant tillvägagångssätt skulle ge Mike en viss chans att överleva och de lät sedan Gud bestämma utgången genom att låta Mike leva eller dö. Oavsett utgången skulle det alltså vara Guds vilja vad som än skedde! Vad ingen av dem visste var att Mike faktiskt övat sig duktigt på att spänna av sig vadarbyxor i djupt vatten för att kunna överleva båtolyckor. Efter att Brian knuffat sin vän överbord ser han till sin fasa att Mike överlever dramat och bestämmer sig till slut för att skjuta sin vän på nära håll i huvudet. Var detta också planerat av Gud trots att ett skott i pannan leder till en närmare hundraprocentig säker död?

Allt detta låter som en kalvinistisk tankegång där allting sker enligt Guds vilja, vilket logiskt sett alltså borde inkludera även otrohet, lögner och mord. (Fast inga kalvinister kan vara trogna sin egen lära.)

Dagen innan mordet hade Mike Williams deltagit i en spelning med Frälsningsarmén i ett köpcentrum, och detta faktum besvärar helt uppenbart Brian när han berättar om detta under rättegången. Brian berättar också att efter mordet så intalade sig paret att Gud förlåtit dem, och det lät även som Gud redan under planeringsstadiet förlåtit dem för framtida synder. Trots detta är det uppenbart att hans liv inte alls var lyckligt efter mordet, men efter några år så gifter sig Brian och Denise med varandra då det känns säkert. När han flera år senare avslöjade platsen för den döda kroppen så kände han det som en befrielse. Hur kunde han tro att livet skulle vara lyckligt med ett mord på sitt samvete? Hur kunde han ens tidigare leva med sitt samvete genom flera års otrohet och lögn?

Paret lyckades hålla sig undan rättvisan ganska länge, men 18 år efter mordet så får Denise sedan livstid fängelse (då Brian redan sitter av ett tjugoårigt fängelsestraff för ett brott sammankopplat till detta). Om det inte vore för Mike Williams mamma så hade fallet avskrivits som en olycka men hon drev envist linjen att fallet borde brottsundersökas då Mikes kropp aldrig hittats. Denise hotade då svärmodern med att aldrig någonsin få träffa sitt barnbarn igen såvida hon inte lät fallet bero. Svärmodern vägrade och lyckades efter 3,5 år få fallet att undersökas som ett brottsfall. På barnbarnets 19-årsdag så häktades den 47-åriga mamman, och det verkar som barnbarnet fortfarande inte har kontakt med sin farmor. Däremot är dottern väldigt rik eftersom hon fått ärva hela förmögenheten, inkl. livförsäkringarna, men utan sina föräldrar och inte heller med några syskon. 

Börja gärna att se hela historien på Dplay, under serien “Disappeared”, Säsong 4 och avsnitt “Mystery on lake Seminole”. Se sedan nedan avsnitt från rättegången då det Brians resonemang framkommer. Det finns fler filmer att tillgå från rättegången på youtube.

Alla har syndat? Rom. 8:23-24 – Dagens vers nr 1

Apr13

ljus5Alla har syndat men alla måste inte fortsätta att synda

Rom. 8:23 Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, 24 och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem.

Paulus skriver ett brev till den kristna församlingen i Rom där han säger i en viss kontext att “alla har syndat”. Ordet “alla” innebär inte nödvändigtvis ALLA såsom alla människor, alla änglar, alla djur, alla blommor, etc, utan det kan handla om en ren principiell iakttagelse att alla människor – män och kvinnor – som kan synda också har syndat. Åtminstone en gång men oftast flera gånger. Han hävdar däremot inte att alla måste fortsätta att synda, och han säger heller inte att synd inte längre är något allvarligt eftersom vi är frälsta av nåd. Tvärtom säger han exempelvis om sig själv att att han alltid (åtminstone efter sin omvändelse) levt heligt, rättfärdigt och ostraffligt. Paulus menar att han (och hans kristna medbröder Silvanus och Timotheus) levt “med ETT FULLKOMLIGT RENT SAMVETE ÄNDA TILL I DAG”. 

1 Thess 2:10. Ni är vittnen, och även Gud, hur HELIGT, hur RÄTTFÄRDIGT och OSTRAFFLIGT vi uppträdde bland er som tror. 

Apg 23:1 Paulus såg på Stora rådet och sade: ”Bröder, jag har levt inför Gud med ETT FULLKOMLIGT RENT SAMVETE ÄNDA TILL I DAG”. 

2 Tim. 1:3 Jag tackar alltid min Gud, som jag liksom mina förfäder tjänar med RENT SAMVETE. Ständigt, natt och dag, tänker jag på dig i mina böner.

1 Tim. 1:12 Och jag tackar vår Herre Kristus Jesus, som har gett mig kraft, att han ansåg mig värd förtroende och tog mig i sin tjänst, 13. mig, SOM TIDIGARE var en hädare och en förföljare och en våldsverkare. MEN jag fick barmhärtighet, eftersom jag hade gjort det ovetande i otro.  

1 Kor 9:27. Utan jag tuktar min kropp och kuvar den, FÖR ATT JAG INTE SKALL PREDIKA FÖR ANDRA OCH SJÄLV INTE HÅLLA PROVET.

Det är inte bara Paulus som haft denna förmåga att vara Jesus trogen utan han predikar i sina brev att vi alla bör vandra rättfärdigt (se nedan), vilket vi kan kombinera med vetskapen att det enligt Bibeln inte är svårt att leva som Gud vill. “Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga” 1 Joh. 5:3. Men då krävs det att vi inte krånglar till det genom att lägga till egna bud och lagar som är omöjliga att hålla, samt inte heller övertygar oss själva att det inte spelar någon roll hur vi lever eftersom Gud älskar oss som vi är. Guds bud är logiska och är byggda på kärleksgrund. I princip handlar det om att behandla andra som vi själva vill bli behandlade, vilket är något vi kan lyda.

Paulus predikar att syndens lön är döden, precis som Gud predikade för Adam och Eva i Edens lustgård. Jesu död har inte ändrat på detta faktum, men däremot finns förlåtelse tillgänglig genom korsets kraft (snarare än djuroffer) för den som omvänder sig. Gud vill att alla ska bli frälsta och i hans rike finns många rum!

Paulus tankar om hur vi ska leva:

Rom 6:12 Synden skall därför inte härska i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär. 13 Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten. 14 Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden. 15 Hur är det alltså? Skall vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Naturligtvis inte! 16 Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet? 17 Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt. 18 Nu är ni slavar under rättfärdigheten, sedan ni har befriats från synden.19 – För er mänskliga svaghets skull använder jag en så enkel bild. – Ty liksom ni förr ställde era lemmar i orenhetens och laglöshetens slavtjänst, till ett laglöst liv, så skall ni nu ställa era lemmar i rättfärdighetens slavtjänst, till helgelse. — 21 Men vad skördade ni då för frukt? Jo, det som ni nu skäms för. Slutet på sådant är döden. — 23 Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Om vi lever efter Anden och inte efter köttet så är vi i Kristus Jesus. Då finns ingen fördömelse!

Rom. 8:1 Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. —4 Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.

Det som Paulus predikat ända sedan sitt första möte med Jesus är att människor skall ångra sig, omvända sig, och göra sådana gärningar som hör till omvändelsen. Paulus predikade alltså ingalunda “tro allena”, utan höll med Jakob om att vi är rättfärdiga genom gärningar och inte bara genom tro (Jak. 2:24).

Apg. 26:19 Därför, konung Agrippa, blev jag inte olydig mot den himmelska synen, 20 utan jag har predikat först i Damaskus och i Jerusalem och hela Judeen och sedan ute bland hedningarna, att de skall ångra sig och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar som hör till omvändelsen. 

Men står det inte i Rom. 8:24 att vi är frälsta genom nåd och att vi är rättfärdiga utan att ha förtjänat det? Ja, vi är onekligen frälsta genom nåd och inte för att vi alltid valt att leva syndfritt – för det har vi inte. Om vi syndat en enda gång så har vi brutit mot Guds bud och förtjänar ingen frälsning, men vi kan alltså bli förlåtna och frälsta tack vare Guds sympatiska inställning och stora kärlek. Jesus är världens ljus, och han kom in i världen som en människa för att dö för oss och ge oss liv (Joh. 1). Större kärlek än så finns inte. Vår Skapare har makt och auktoritet att förlåta synder men han gör det inte ovillkorligt. Vidare betyder Guds nåd (som erbjuds alla människor) att vi kan leva rättfärdigt utan synd här och nu (Titus 2:11-12).

Vi bör inte hamna i diket som säger att i princip allt är synd, vilket kan få oss att ge upp i våra försök då vi lägger till krav på oss själva som Gud inte ställer på oss. Men vi syndar inte om vi är arga (med skäl), duschar för länge, anser att någon är fruktansvärt obehaglig att umgås med och inte heller om vi inte tänker på Gud varje minut. Det andra diket är att nästan ingenting är synd eftersom vi själva kan bestämma vad som är acceptabelt i Bibeln efter eget tycke och smak.

Läs mer här om Rom. 7 och om hur Paulus levde upp till sin predikan om att leva rättfärdigt.

Sex / sju ting som Gud hatar och saker som han älskar – Ordspråksboken

Nov2

tillbedjan-7Vad Gud hatar respektive älskar

Ordspråksboken innehåller många goda råd och varningar för människorna som han skapat. Där kan vi få veta vad som smärtar Gud allra mest, vilket är kopplat till människornas brist på kärlek och respekt till varandra. Det som är en synd inför Gud är att inte älska Gud över allting, och att inte älska sin nästa som sig själv. En del av detta innebär att vi också måste älska Gud av hela vårt förstånd, vilket innebär att vi måste lära oss hur Gud är logisk, tydlig och fullständigt rättvis när han dömer våra hjärtan. Om det är något vi inte förstår vad gäller Guds ord och handlingar så kan vi be om vishet och studera i skriften. Den helige Ande kan leda oss rätt om vår vilja finns.

Matt. 22:37 Han svarade: “Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.38 Detta är det största och främsta budet. 39 Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv.40 På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.”

Sex-sju saker som Gud hatar/avskyr

Ord. 6:16 Sex ting är det som Herren hatar, ja, sju som han avskyr:17 stolta ögon, en lögnaktig tunga, händer som utgjuter oskyldigt blod, 18 ett hjärta som smider onda planer, fötter som skyndar till det som är ont,19 den som främjar lögn genom att vittna falskt och den som vållar trätor mellan bröder.

Summerat vad Gud hatar med andra ord:

  1. Ha stolta ögon – som avspeglar t ex falsk skrytsamhet, hån, arrogans
  2. Sprida lögner, halvsanningar och falska rykten
  3. Utgjuta oskyldigt blod – såsom att låta oskyldiga få skulden
  4. Smida och utföra onda planer, som kan drabba medmänniskor negativt
  5. Uppsöka ondska – såsom att orsaka problem för andra, leva i synd, etc
  6. Sprida lögn och förtal genom att vittna falskt om medmänniskor
  7. Orsaka trätor och kiv bland människor som annars skulle kunna leva i frid

Här gäller det verkligen att rannsaka sig själv, för jag tror vi alla gjort oss skyldiga till en del av de ovan nämnda överträdelserna, inte bara en gång, utan flera.

För att ge ett exempel på även kristna människors blindhet till sin egen inblandning i  ryktesspridning och förtal så skulle man kunna nämna sverigedemokraten Björn Söder. Människor kanske omedvetet utsett honom till en person som det är ok att hata och mobba. För att rättfärdiga mobbningen krävs det först att man tillskriver honom åsikter han inte har (upprätta en halmgubbe) och även det kanske görs mer eller mindre omedvetet. I Björn Söders fall handar det vanligtvis om idén att han inte skulle anse att man kan vara jude/same samtidigt som man är svensk, vilket är det totalt motsatta till det han faktiskt sagt både 2014 och 2018 samt åren innan och däremellan. Förtalarna känner sig förmodligen trygga med att i princip hela gammelmedia hävdar samma sak, liksom många politiker, kulturpersonligheter, liksom vänner och bekanta. Så många kan väl inte ha fel? Ett sådant argument kallas för argumentum ad populum (eller på engelska “an appeal to consensus”).

En del ryktesspridare är dessutom helt ointresserade av att få Björn Söders försvar och citat från honom själv (direkt från källan) där han tydligt strider för minoriteters rätt att just få behålla sina minoritetsidentiter i kombination med sina svenska medborgarskap, samt att de självklart också kan identifiera sig som svenskar och/eller sin minoritet. (Om jag skulle flytta till Spanien så skulle jag förmodligen identifiera mig mest som svensk resten av livet, även om jag skulle respektera och efterfölja spanska lagar.) Men att läsa längre citat direkt från Björn Söder (inte bara enstaka citat utan att ens veta hur frågan löd) skulle ju ikullkasta den populära lögnen om honom som man trivts med att sprida, och kanske de omedvetet även tänker “han är ju bara en sverigedemokrat och då kan det kan väl inte vara så noga med sanningen?” Hur skulle vi kristna själva uppleva det om vi blev förtalade på falska grunder, och där mobbarna dessutom var helt ointresserade av att gå till oss (de förtalade) för att höra vår version? Är det inte tryggast att gå till källan direkt för att minimera risken för missförstånd? Skulle vi vilja att Gud bedömde oss baserat på omdömen från människor som avskyr oss? Låt oss inte glömma Paulus äventyr i Efesus där han hade problem med att “alla” trodde på falsk ryktespridning om honom och hans följeslagare.

Apg. 19:29 Hela staden kom i uppror, och folk rusade alla på en gång till teatern och släpade med sig Gajus och Aristarkus, två makedonier som var Paulus följeslagare. — 32 Där skrek några ett, andra något annat. Folkmassan var i uppror, och de flesta visste inte ens varför de hade samlats. 

Ett klokt visdomsord om skvaller:

Ord. 16:28 En falsk människa vållar trätor, den som skvallrar skiljer vänner åt.

Döma med olika måttstockar

Att döma människor med olika måttstockar är något som Gud alltid avskytt. Det handlar nämligen om en orättvisa som drabbar människor, och om det är kristna som dömer orättfärdigt så är hyckleri involverat. Det skulle kunna handla om politiker,  hotellägare, fackpampar, rektorer, pastorer, etc som ivrigt förklarar att de inte vill ha något att göra med sverigedemokrater pga “värdegrunden” samtidigt som de dels misslyckas med att bevisa det hemska de förfasas över, och dels visat sig vara öppna för människor som uttryckt sig antisemitiskt, upphöjt kommunism, diktaturer, etc. Sverige är som land tyvärr skyldigt för att döma med olika måttstockar och att ha olika lagar/förmåner för olika människor. Motsatsen till “allas lika värde” lärs ut av vår regering om man ser till deras handlande.

Exempel på bibelverser om att döma med olika måttstockar:

5 Mos. 25:13 Du skall inte ha två slags vikt i din börs, en stor och en liten, 14 och i ditt hem skall du inte ha två slags efamått, ett stort och ett litet. 15 Full och rätt vikt skall du ha. Fullt och rätt efamått skall du också ha, för att du må leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig. 16 För Herren, din Gud, avskyr alla som gör orätt på detta sätt.

Ord. 11:1 Herren avskyr falsk våg, full vikt behagar honom.

Ord. 20:10 Två slags vikt och två slags mått, Herren avskyr bådadera. —Herren avskyr två slags vikter, falsk våg är av ondo.

Sak. 8:16 Men detta är vad ni skall göra: Tala sanning med varandra, döm i era portar rätta domar som ger frid.17 Tänk inte ut ont mot varandra i era hjärtan och ha inte kärlek till falska eder, ty allt sådant hatar jag, säger Herren.

Gud sägs avsky människor som tillber falska gudar eftersom ju dessa gudar inte kan hjälpa dem till vare sig ett gott liv eller till deras själars frälsning. Gud vore inte en rättfärdig Gud om han inte avskydde det onda och älskade det goda. Fler verser om det Gud hatar/avskyr:

Ord. 3:32 Ty Herren avskyr den som är falsk, men han är förtrogen med de rättrådiga.33 Herrens förbannelse vilar över den ogudaktiges hus, men de rättfärdigas hem välsignar han.34 Bespottare bespottar han, men de ödmjuka ger han nåd.35 De visa får ära till arvedel, de dåraktiga får skam.

Ord. 8:13 Att frukta Herren är att hata det onda. Högfärd, högmod, ett ont leverne och en falsk mun, det hatar jag. — 36 Men den som syndar mot mig skadar sin själ, alla de som hatar mig älskar döden.

Ord. 15:9 Herren avskyr den ogudaktiges väg, men den som far efter rättfärdighet älskar han.

Ord. 16:5 Herren avskyr de högmodiga, de blir förvisso inte ostraffade.

Ps. 5:5 Du är inte en Gud som älskar ogudaktighet, den som är ond får ej bo hos dig.
6 De övermodiga består inte inför dina ögon, du hatar alla ogärningsmän.7 Du förgör dem som talar lögn, Herren avskyr de blodtörstiga och falska.

5 Mos. 12:31 Så skall inte du göra när du tillber Herren, din Gud, ty allt som är avskyvärt för Herren och som han hatar, det har de gjort till sina gudars ära. Ja, till och med sina söner och döttrar bränner de upp i eld åt sina gudar.

Ja, Gud hatar av naturliga skäl orättfärdighet, eftersom han älskar det motsatta:

Ps. 11:5 Herren prövar den rättfärdige, men den ogudaktige och den som älskar våld, dem hatar hans själ.

Hebr. 1:8 Men om Sonen säger han: Gud, din tron står i evigheters evighet, och rättens spira är ditt rikes spira. 9 Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet. Därför, Gud, har din Gud smort dig med glädjens oljamer än dina medbröder.

1 Joh. 2:5 Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål. Så vet vi att vi är i honom. 6 Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde.— 9 Den som säger sig vara i ljuset och hatar sin broder är ännu kvar i mörkret. 10 Den som älskar sin broder förblir i ljuset, och i honom finns inget som leder till fall. 11 Men den som hatar sin broder är i mörkret och vandrar i mörkret. Han vet inte vart han går, ty mörkret har förblindat hans ögon.

1 Joh. 3:15 Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig.

2 pet. 3Gud är kärlek!

En del ateister får för sig, att om Gud är kärlek och verkligen älskar människor på djupet så accepterar han, eller åtminstone förlåter, deras livsstilar oavsett vilka de är. Så fungerar dock inte en kärleksfull Gud, och himmelriket vore heller inget eftersträvansvärt om det fanns synd och sorg även där. Gud förlåter dock vid sann omvändelse, vilket betyder att man vänder sig bort från att överträda Guds bud.

Paulus förklarar främst i Korintierbrevet hur grundläggande kärleken är för både livet och gemenskapen.

1 Kor. 13:1 Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek, vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal.2 Och om jag ägde profetisk gåva och kände alla hemligheter och hade all kunskap, och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg men inte hade kärlek,
så vore jag ingenting.3 Och om jag delade utallt vad jag ägde och om jag offrade min kropp till att brännas, men inte hade kärlek, så skulle jag ingenting vinna.
4 Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst,5 den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda.6 Den gläder sig inte över orättfärdigheten
men har sin glädje i sanningen.7 Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting. 

I ett sammanhang så kan man säga att Gud älskar ALLA människor eftersom Jesus dog för hela världen och VAR OCH EN som tror på honom kan få evigt liv. Gud sände sin son för att världen skulle bli frälst genom honom. Om Gud fått bestämma så hade detta inneburit alla människor eftersom Gud vill att alla ska bli frälsta, men kärlek är inte tvingande för då vore det inte en sann och fri kärlek. Vi har en fri vilja och är inte förprogrammerade marionetter som bara kan välja en väg. Jesus mål var inte att döma världen, utan snarare att frälsa världen (och alla har erbjudits ljuset), men människor dömer sig själva genom att kasta sig utför stupet.

På ett annat sätt, som vi sett i flera verser ovan, så “avskyr/hatar” Gud sina motståndare som lever i synd. Det går alltså att älska och hata samtidigt, beroende på sammanhang.

Joh. 3:16 Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. 17 Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. 18 Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. 19 Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda. 20 Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. 21 Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud.”

Johannes evangelium 14-16 förklarar kärleken till Gud och hans bud. Älskar vi Herren så är det naturliga att vi lyder honom då vi håller oss kvar i vinträdet. Men något tvång finns inte.

Joh. 14:15 Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud.16 Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er, — 21 Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom.”22 Judas – inte Judas Iskariot – frågade: “Herre, hur kommer det sig att du vill uppenbara dig för oss och inte för världen?” 23 Jesus svarade: “Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. 24 Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord. Det ord som ni hör är inte mitt utan kommer från Fadern som har sänt mig.  

Joh. 15:9 Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. 10 Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek.11 Detta har jag talat till er, för att min glädje skall vara i er och för att er glädje skall bli fullkomlig. 12 Detta är mitt bud att ni skall älska varandra så som jag har älskat er.13 Ingen har större kärlek än att han ger sitt liv för sina vänner.14 Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er.—17 Och det befaller jag er att ni skall älska varandra.

Joh. 16:26 Den dagen skall ni be i mitt namn, och jag säger inte att jag skall be till Fadern för er, 27 ty Fadern själv älskar er, eftersom ni har älskat mig och tror att jag har utgått från Gud.

Man kan inte älska Gud och hata sin kristna broder. Ja, vi får “hata” synden och syndaren på det sättet som vi sett Gud göra i flera verser ovan, men kärlek består i en önskan att även vår värsta fiender omvänder sig och får liv – så de kommer med i den kristna gemenskapen tillsammans med oss. Skadeglädje, illvilja och ondska får inte plats i kärleken. Vi bör be för våra fiender, och inte önska att de går under.

1 Joh. 4:7 Mina älskade, låt oss älska varandra, ty kärleken är av Gud, och var och en som älskar är född av Gud och känner Gud.8 Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, ty Gud är kärlek. 9 Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom. 10 Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. 11 Mina älskade, om Gud älskade oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra. 12 Ingen har någonsin sett Gud. Om vi älskar varandra förblir Gud i oss, och hans kärlek har nått sitt mål i oss. 13 Vi vet att vi förblir i honom och han i oss, därför att han har gett oss av sin Ande. 14 Vi har sett och vittnar om att Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare. 15 Den som bekänner att Jesus är Guds Son, i honom förblir Gud och han själv förblir i Gud. 16 Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den. Gud är kärlek och den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom.17 I detta har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi är frimodiga på domens dag. Ty sådan han är, sådana är också vi i den här världen. 18 Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan. Rädslan hör ju samman med straff, och den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken. 19 Vi älskar därför att han först har älskat oss. 20 Om någon säger att han älskar Gud och hatar sin broder, så är han en lögnare. Ty den som inte älskar sin broder som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett. 21 Och detta är det bud som vi har från honom, att den som älskar Gud också skall älska sin broder.

1 Joh. 5:2 När vi älskar Gud och håller hans bud, då vet vi att vi älskar Guds barn. 3 Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga.4 Ty allt som är fött av Gud besegrar världen, och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro. 5 Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds Son? 

Ps. 97:10 Ni som älskar Herren, hata det onda. Han bevarar sina frommas själar, ur de ogudaktigas hand räddar han dem. 

Trots att vi kan läsa att Gud avskyr de orättfärdiga syndarna som orsakar plåga bland sina medmänniskor, så kan man ändå säga att Gud ändå älskar dem eftersom hans son dog för dem. Det är glädje i himlen för var och en som omvänder sig, eftersom det innebär ytterligare en person som vänt synden ryggen och fått evigt liv.

Rom. 5:6 Medan vi ännu var svaga dog Kristus i ogudaktigas ställe, när tiden var inne. 7 Knappast vill någon dö för en hederlig människa – kanske vågar någon gå i döden för den som är god. 8 Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. 

2 Kor. 5:14 Ty Kristi kärlek driver oss, eftersom vi är övertygade om att en har dött i allas ställe, och därför har alla dött. 15 Och han dog för alla, för att de som lever inte längre skall leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem.

Ef. 2:4 Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, 5 också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta.  

Att “hata” kan användas som nedan i en hyperbol, där Jesus menar att i jämförelse med honom själv – som är den ende som kan ge oss livgivande vatten och evigt liv – så måste man “hata” alla andra, som i sammanhanget helt enkelt betyder att allting och alla andra måste komma i andra hand. Inte ens nära familjemedlemmar bör vi älska mer än Skaparen. Familjemedlemmar är temporära i en temporär värld, men Gud och hans rike varar i evighet. Detta betyder inte att vi kan behandla familjemedlemmar med en axelryckning, utan återigen bara att prioritera rätt i våra liv. Skaparen måste komma före det skapade.

Luk 14:26 “Om någon kommer till mig och inte hatar sin far och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar, ja, även sitt eget liv, så kan han inte vara min lärjunge.

Så “Gud har gjort alla till fångar under olydnaden”? – Rom. 11:32

Jun13

calvinism 31Gud frestar ingen, än mindre orsakar någon att synda

Det finns verser som gärna tas ur sitt sammanhang för att försöka bevisa att Gud på något sätt vill att människor ska synda – såsom tankegången är inom “konsekvent” kalvinism.

Ett exempel är Rom. 11:32, som kan läsas i sitt sammanhang nedan:

Rom. 11:29 Ty sina gåvor och sin kallelse kan Gud inte ångra. 30 Ni var tidigare olydiga mot Gud, men har nu fått barmhärtighet genom deras olydnad. 31 Så har nu också de varit olydiga för att de skulle få förbarmande genom den barmhärtighet som ni får. 32 Ty Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla.

Versen ska inte läsas som om Gud orsakar så att människor blir olydiga, för att sedan kunna ha förbarmande över alla. Till att börja med är ämnet i kapitlet förhållandet mellan Judar och hedningar med avseende på frälsningen. Kapitlet börjar med frågan “Har då Gud förskjutit sitt folk? (Rom. 11:1), och folket i fråga är som bekant Israel.

Kanske lättare att förstå tankegången om de båda grupperna tydliggörs

Ni (hedningar) var tidigare olydiga mot Gud, men har nu fått barmhärtighet genom deras (judarnas) olydnad. 31 Så har nu också de (judarna) varit olydiga för att de (judarna) skulle få förbarmande genom den barmhärtighet som ni (hedningar) får. 32 Ty Gud har gjort alla (judar och hedningar) till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla (judar och hedningar).

Verserna passar dåligt ihop med kalvinismen. Om ALLA blivit fångade under olydnaden så lovar texten att dessa ALLA erbjuds förbarmande från Gud. Det står inte att alla gjorts till fångar under olydnaden och Gud ger förbarmande till några få. Om tolkningen i stället handlar om att Guds barmhärtighet utsträcker sig till “alla” i betydelse av några få ur grupperna judar och hedningar (inte alla människor på jorden), så tvingas vi tillstå att det tidigare nämnda “alla” (alla har gjorts fångar under olydnaden) också betyder “några få” människor ur grupperna judar och hedningar. Det skulle innebära att några få människor är skyldiga till synd och inte alla människor på jorden. Det är en väg kalvinisterna är ovilliga att gå.

Det är människorna som pga sin synd gjorts till fångar. “Slavar” är ett annat begrepp som Paulus använder sig av i Romarbrevet. Det är alltså människorna själva som satt sig i den sitsen, eftersom vi är slavar till den som vi lyder. Lyder vi synden är vi slavar under synden och inte fria, säger Paulus. Det är verkligen inte Gud som vi kan beskylla för att placera oss under ett syndaok. Gud har heller aldrig bestämt sig för att stoppa all synd från att inträffa (det skulle inverka på människans fria vilja), men tillåter den ända tills hans rike tar vid. Han erbjuder barmhärtighet och nåd till alla trots människornas egna dåliga val. Dock inte utan krav eller villkor. Villkoren kan uttryckas med omvändelse och tro.

Jämför gärna med nedanstående verser som förklararar kapitlet mer ingående. Här förklaras tydligt att “genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att detta skulle väcka deras avund”. och “i hopp om att väcka mina landsmäns avund och frälsa några av dem”:

Rom. 11:11 Jag frågar nu: Inte har de väl snubblat för att de skulle falla? Visst inte. Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att detta skulle väcka deras avund. 12 Och om deras fall har varit till rikedom för världen och deras fåtal varit till rikedom för hedningarna, hur mycket mer skall då inte deras fulla antal vara det?13 Och till er hedningar säger jag: som hedningarnas apostel sätter jag mitt ämbete högt 14 i hopp om att väcka mina landsmäns avund och frälsa några av dem. 15 Ty om deras förkastelse betydde världens försoning, vad skall då inte deras upptagande betyda, om inte liv från de döda?

Men bara för att frälsningen erbjuds även till hedningar (som inte ingår i Israels folk) så innebär det inte att hedningar aldrig riskerar att huggas av olivträdet. Vi vet from Joh. 15 att vi kan huggas av pga brist på frukt, och här nedan ser vi att vi kan huggas av pga brist på tro. Tro och gärningar krävs alltså, precis som även Jakob säger i Jak. 2:24 (som många kristna förfäras över eftersom de blivit vana vid historien att tro + ingenting räcker).

Rom. 11:16 Om förstlingsbrödet är heligt, är degen helig. Och om roten är helig, är grenarna heliga. 17 Men om nu några av grenarna har brutits bort och du, som är ett vilt olivträd, har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets feta rot, 18 då skall du inte förhäva dig över grenarna. Men om du förhäver dig skall du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig.19 Nu invänder du kanske att grenarna bröts bort för att du skulle ympas in. 20 Du har rätt, för sin otros skull bröts de bort, men du står kvar genom tron. Var inte högmodig utan lev i fruktan. 21 Ty om Gud inte skonade de naturliga grenarna skall han inte heller skona dig. 22 Se här Guds godhet och stränghet: hans stränghet mot dem som föll, hans godhet mot dig, om du blir kvar i hans godhet, annars blir också du borthuggen. 23 Men även de andra kommer att bli inympade, om de inte blir kvar i sin otro. Gud har ju makt att ympa in dem igen. 24 Ty om du har blivit borthuggen från det vilda olivträd som du av naturen tillhörde, och mot naturen har inympats på ett äkta olivträd, hur mycket lättare kommer då inte dessa naturliga grenar att ympas in på sitt eget olivträd.

Även i Galaterbrevet kan vi läsa samma historia om att “innesluta allt under synd”, och att kravet på befrielse är tro:

Gal. 3:22 Men nu har Skriften inneslutit allt under synd, för att det som var utlovat skulle ges genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror. 23 Innan tron kom hölls vi i fängsligt förvar och var bevakade av lagen, tills tron skulle uppenbaras. 

Vem får helige Ande? Tungotal endast genom apostlarnas handpåläggning?

Apr24

acts-10Kraven för att få den helige Ande

Tro, omvändelse och lydnad krävs för att få den helige Ande. Det är alltså inte det omvända – att vi först får den helige Ande som sedan resulterar i att vi tror, omvänder oss och lyder (den kalvinistiska synen). Vi måste först och främst söka Gud och komma till honom, trots att han inte är långt borta från någon av oss (se Apg 17).

Kraven:

Apg 2:38 Petrus svarade dem: “OMVÄND ER och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. DÅ SKALL NI FÅ DEN HELIGE ANDE SOM GÅVA. — 

Apg 5:32 Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande, som Gud har gett åt dem SOM LYDER HONOM.”

Ämnet i Apostlagärningarna kap. 2 är främst tungotal (en av andegåvorna som vi uppmanas att söka ivrigt) och händelsen är unik eftersom det är första gången som vi kan läsa om tungotalet i nya testamentet. Det är när Petrus och de övriga apostlarna får frågan “Vad skall vi göra?” (ställd av troende människor) som Petrus svarar att de måste omvända sig (och döpa sig som en naturlig följd) för att få sina synder förlåtna och för att få den helige Ande som gåva.

Apg 2:3 Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. 4 Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.—33 Sedan han nu genom Guds högra hand har blivit upphöjd och av Fadern tagit emot den utlovade helige Ande, har han utgjutit detta som ni ser och hör— 37 När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: “Bröder, VAD SKALL VI GÖRA?” 38 Petrus svarade dem: “OMVÄND ER och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. DÅ SKALL NI FÅ DEN HELIGE ANDE SOM GÅVA. — 41 De som då tog emot hans ord döptes, och så ökade antalet lärjungar den dagen med omkring tre tusen.

Det är en viss skillnad på hur Anden arbetar i det gamla och det nya testamentet. I det nya testamentet så kommer Anden som en Hjälpare in i våra hjärtan och leder oss i vår vardag på ett mer direkt och förfinat sätt, vilket vi även kan se profeteras om i det gamla testamentet.

Man kunde givetvis bli frälst även under det gamla testamentets tid, innan Jesu återuppståndelse och innan kraften från den nya Hjälparen. I GT var det dock snarare Guds profeter som kunde erbjuda extra ljus över Guds ord. Tro som leder till rättfärdigt liv har alltid varit grundbultet för frälsning – både i det gamla och det nya testamentet. En skillnad är förstås att människor inte talade i tungor i äldre tider, och mirakel/helande utfördes främst av Guds profeter.

Ef. 3:5 I tidigare släktled har den inte avslöjats för människor så som den nu genom Anden har uppenbarats för hans heliga apostlar och profeter.

Kornelius – troende och rättfärdig innan han fick den helige Ande

Historien om Kornelius och hans familjemedlemmar är tillräcklig för att inse att man kan vara troende och utföra rättfärdiga handlingar innan man tar emot den helige Ande. Petrus förstår sig på vägen till frälsning för alla människor genom att Gud “tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt”.  Tungotalet (ihop med prisande av Gud och intresset för Guds ord) var ett tecken för Petrus att den helige Ande hade utgjutits över dessa människor och att det tagit emot den helige Ande. Inte så att tungotal är ett krav för frälsning, men det är en ytterst naturlig fysisk följd. Många söker sig inte till andegåvorna för att de inte förstår att det gäller dem än idag. 

Apg 10:I Cesarea bodde en man som hette Kornelius, en officer vid den italiska vaktavdelningen. 2 Han var from och fruktade Gud liksom alla i hans hus, och han gav frikostigt med gåvor till folket och bad alltid till Gud. 3 En dag omkring nionde timmen såg han tydligt i en syn, hur en Guds ängel kom in till honom och sade: “Kornelius!” 4 Han stirrade förskräckt på ängeln och frågade: “Vad är det, herre?” Ängeln sade: “Dina böner och dina gåvor har stigit upp till Gud som ett offer han kommer ihåg.—22 De svarade: “Officeren Kornelius är en rättfärdig man som fruktar Gud, och hela det judiska folket talar väl om honom. Av en helig ängel har han fått en uppenbarelse att han skall kalla på dig och höra vad du har att säga.”.— 34 Då började Petrus tala: “Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, 35 utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör.— 38 hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den helige Andes kraft, han som gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, ty Gud var med honom.—44 Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet. 45 Alla troende judar som hade följt med Petrus häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna. 46 Ty de hörde dem tala med tungor och prisa Gud. 47 Då frågade Petrus: “Inte kan väl någon hindra att dessa blir döpta med vatten, när de liksom vi har tagit emot den helige Ande?” 48 Och han befallde att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. Sedan bad de honom stanna några dagar.

Apg. 11:15 Och när jag började tala, föll den helige Ande på dem, alldeles som på oss under den första tiden. 16 Då kom jag ihåg vad Herren hade sagt: Johannes döpte med vatten, men ni skall döpas i den helige Ande.

Nedan kan vi se att några människor inte ens kände till den helige Ande och andegåvorna (det verkar inte ens som de kände till Jesus själv) och följdaktligen så hade de fram tills förändringen stått utanför just andegåvornas kraft. De var däremot öppna för att anpassa sig till det nya budskapet, och när de mottagit den helige Ande i sina liv så talade de i tungor och profeterade. Det går dock inte att påstå att dessa människor var ofrälsta och fördömda innan de råkade träffa på Paulus då tog emot hans budskap. Gud dömer oss för vad vi vet och baserat på våra samveten (som avspeglas i våra gärningar). Återigen så fanns möjligheten att bli frälst även under tider då Jesus ännu inte gjort entré. Däremot så kan den helige Ande utgöra en mäktigt kraft att vara hans vittnen och sprida evangelium på ett vinnande sätt till andra. Det är därför ingen liten småsak att sprida evangelium och berätta om andegåvorna.

Apg 19:1 Medan Apollos var i Korint kom Paulus ner till Efesus, sedan han rest genom höglandet. Där träffade han några lärjungar, 2 och han frågade dem: “Tog ni emot den helige Ande när ni kom till tro?” De svarade honom: “Nej, vi har inte ens hört att den helige Ande har blivit utgjuten.”3 Då frågade han: “Vilket dop blev ni döpta med?” De svarade: “Med Johannes dop.” 4 Paulus sade: “Johannes döpte med omvändelsens dop och uppmanade folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga på Jesus.” 5 När de fick höra detta döptes de i Herren Jesu namn. 6 Och när Paulus lade händerna på dem, kom den helige Ande över dem, och de talade med tungor och profeterade. 7 Tillsammans var det omkring tolv män.

Den helige Ande som krafthelig ande

Den helige Ande beskrivs ofta som en kraft att kunna sprida Guds ord och att få en djupare insikt och vishet. En ledare i våra liv.

Apg. 1:2 fram till den dag då han blev upptagen till himlen, sedan han genom den helige Ande hade gett sina befallningar åt apostlarna som han hade utvalt.— 8 Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.” 

Joh. 14:26 Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er.

Joh. 16:7 Men jag säger er sanningen: Det är bäst för er att jag går bort. Ty om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort, skall jag sända honom till er. 8 Och när han kommer, skall han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom: 13 Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen. Ty han skall inte tala av sig själv, utan allt det han hör skall han tala, och han skall förkunna för er vad som kommer att ske. 

Joh 7:37 På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: “Om någon törstar, så kom till mig och drick! 38 Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger.” 39 Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Ty Anden hade ännu inte blivit utgjuten, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.

Mark. 13:11 När man för bort er och utlämnar er, så gör er inte bekymmer för vad ni skall säga. Vad som ges er i den stunden skall ni tala. Det är inte ni som då talar, utan den helige Ande.

Luk 11:13 Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?”

Apg 16:6 Sedan tog de vägen genom Frygien och Galatien, eftersom de av den helige Ande hindrades från att predika ordet i Asien.

Rom. 5:5 Och det hoppet bedrar oss inte, ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, som han har gett oss.

Rom. 8:27 och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden ber för de heliga så som Gud vill.

Rom. 14:17 Ty Guds rike består inte i mat och dryck utan i rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande.

Rom. 15:13 Må hoppets Gud uppfylla er med all glädje och frid i tron, så att ni överflödar i hoppet genom den helige Andes kraft.

Ef. 6:18 Gör detta under ständig åkallan och bön och bed alltid i Anden. Vaka därför och håll ut i bön för alla de heliga.

1 Thess. 1:5 Ty vårt evangelium kom till er inte bara i ord utan i kraft och den helige Ande och gav full visshet. Ni vet ju hur vi uppträdde bland er och vad vi gjorde för er.6 Och ni blev våra efterföljare, ja, Herrens, när ni mitt under svåra lidanden tog emot ordet med den glädje som den helige Ande ger.

Hebr. 2:4 Gud gav också sitt vittnesbörd genom tecken och under och många slags kraftgärningar och genom att dela ut den helige Andes gåvor efter sin vilja.

Människor som tidigare redan fått den helige Ande (såsom Jesu lärljungar under pingstdagen) beskrivs ibland som återigen uppfyllda av den helige Ande när det handlar om tillfällen då de får eller känner en andlig kraft som manar dem att säga/göra något genom denna gudomliga kraft. Det gäller för övrigt även Jesus.

Apg. 4:8 Då uppfylldes Petrus av den helige Ande och svarade dem: “Ni folkets rådsherrar och äldste, — 25 du har sagt genom den helige Ande, som talade genom vår fader David, din tjänare: Varför upprörs hedningarna och tänker folken ut meningslösa planer?— 31 När de hade slutat att be, skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och predikade frimodigt Guds ord.

Apg 7:55 Men uppfylld av den helige Ande såg han upp mot himlen och fick se Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida.

Apg 13:9 Saulus som även kallades Paulus, uppfylldes då av den helige Ande och spände ögonen i honom — 52 Och lärjungarna uppfylldes av glädje och den helige Ande.

Inte bara apostlarna kunde förmedla den helige Ande

Vi kan läsa i några verser att det var genom apostlarnas händer som människor tog emot den helige Ande (såsom Apg. 5:12), men det står inte angivet att handpåläggning var det enda sättet för andeutgjutelse – vilket exempelvis apostlagärningarna intygar då människor blev andedöpa i stora skaror av att höra och ta emot Guds ord. Inte heller säger Bibeln att det endast var apostlarna som hade denna gåva och att vi själva ska hålla oss borta från handpåläggning. I början var det förstås naturligt att de kristna pionjärerna var centrala vad gäller evangelium, dop, helande och handpåläggning, men antalet kristna ökade med tiden, liksom deras möjligheter att leva ut sin kristna tro på samma sätt som de första lärljungarna.

Om fallet skulle vara att Andens gåvor endast vore kopplade till de första apostlarna och kanske den allra första generationen efter Jesus död, ja då måste vi fråga oss varför Bibeln inte säger det någonstans. Tvärt om så undervisar Paulus ingående om fördelen av Andens gåvor såsom tungotal och översättning, vilket skulle vara tämligen onödigt om allt detta skulle vara inaktuellt redan vid Bibelns sammansättning. Inte på en enda rad kan vi läsa om andegåvornas upphörande i den första generationen, eller att Andens gåvor skulle vara överflödiga inom bara några år. Om nu Andens gåvor skulle ha upphört redan för 2000 år sedan (kort efter att de uppkom) så måste vi fråga oss varför de INTE har upphört och varför just pånyttfödda bibeltroende kristna fortfarande talar i tungor. Har de blivit lurade av sin egen Bibel som gör stor reklam för andegåvorna?

Ananias var inte en-apostel, men han lade händerna på Paulus för att han skulle uppfyllas av den helige Ande:

Apg 9:17 Då gick Ananias, och när han kom in i huset lade han händerna på honom och sade: “Saul, min broder, Herren Jesus som visade sig för dig på vägen hit, han har sänt mig för att du skall kunna se igen och uppfyllas av den helige Ande.”

Apg 8:14 Då apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes. 15 Dessa kom ner och bad för dem att de skulle få den helige Ande, 16 eftersom Anden ännu inte hade fallit på någon av dem. De var endast döpta i Herren Jesu namn. 17 Apostlarna lade då händerna på dem, och de tog emot den helige Ande.

Johannes Döparen och hans föräldrar hade en mycket påtaglig relation till den helige Ande:

Luk. 1:15 Ty han skall bli stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han inte dricka, och redan i moderlivet skall han bli uppfylld av den helige Ande. —  41. När Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes moderliv, och hon blev uppfylld av den helige Ande —67 Hans far Sakarias blev uppfylld av den helige Ande och profeterade —

Även Simeon fick ta del av den helige Ande innan pingsthändelsen som ju inträffade efter Jesu död.

Luk 2:25 På den tiden fanns i Jerusalem en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom. 26 Och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han inte skulle se döden, förrän han hade sett Herrens Smorde.27 Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som det var sed enligt lagen —

Även Jesus beskrivs som en person som får kraft och vishet genom den helige Ande.

Luk 4:1 Uppfylld av den helige Ande återvände Jesus från Jordan och fördes av Anden omkring i öknen

Joh 1:33 Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: Den som du ser Anden komma ner och bli kvar över, han är den som döper i den helige Ande.

spiritDen helige Ande i det gamla testamentet

Den helige Ande var verksam även i GT, genom att ge kraft och vishet:

Jes. 63:39 I all deras nöd var ingen verklig nöd, ty hans ansiktes ängel frälste dem. I sin kärlek och medömkan återlöste han dem,han lyfte alltid upp dem och bar dem i forna dagar.10 Men de var upproriska,och bedrövade hans helige Ande. Därför blev han deras fiende, han stred själv mot dem.11 Då tänkte hans folk på gångna tider, de tänkte på Mose: Var är nu han som förde dem upp ur havet, tillsammans med herden för hans hjord? Var är han som lade sin helige Ande i deras bröst,12 han som lät sin härliga arm gå fram vid Moses högra sida, han som klöv vattnet framför dem och därmed gjorde sig ett evigt namn,13 han som förde dem genom djupen, så att de, likt springare i öknen, inte stapplade?14 Som när boskap går ner i dalen, fördes de av Herrens Ande till ro. Så ledde du ditt folk för att göra dig ett härligt namn.

2 Pet. 1:21 Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud.

Mark. 12:36 David har själv sagt genom den helige Ande: Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.

Apg 1:16 “Mina bröder, det ord i Skriften måste uppfyllas som den helige Ande genom Davids mun hade förutsagt om Judas, han som blev vägvisare åt dem som grep Jesus.

Apg 28:25 Eftersom de inte kunde komma överens skildes de åt, sedan Paulus hade sagt detta enda ord: “Den helige Ande talade rätt genom profeten Jesaja till era fäder —

Självfallet har vi en fri vilja och därmed möjlighet att välja mellan att lyda den helige Ande eller inte:

Apg 5:3 Då sade Petrus: “Ananias, varför har Satan uppfyllt ditt hjärta, så att du ljög mot den helige Ande och tog undan en del av pengarna för jorden?

Apg 7:51 Hårdnackade är ni och oomskurna till hjärta och öron. Alltid står ni emot den helige Ande, ni som era fäder.

1 Thess. 4:8 Därför, den som nu avvisar detta, avvisar inte en människa utan Gud, som har gett er sin helige Ande.

Hebr. 3:7 Därför säger den helige Ande: I dag, om ni hör hans röst, 8 så förhärda inte era hjärtan, som när era fäder väckte min förbittring på frestelsens dag i öknen.9 Där frestade de mig och satte mig på prov, fastän de såg mina gärningar under fyrtio år.10 Därför blev jag vred på detta släkte och sade: Alltid far de vilse i sina hjärtan. De vill inte veta av mina vägar.11 Då svor jag i min vrede: De skall aldrig komma in i min vila.

Hebr. 6:4 Ty de som en gång tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande 5 och smakat det goda Gudsordet och den kommande världens krafter 6 men sedan avfallit, dem är det omöjligt att föra till ny omvändelse, eftersom de själva på nytt korsfäster Guds Son och öppet hånar honom.

Gal. 5:16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. 17 Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. 18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen. 19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, 21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.22 Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, 23 trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot.[c] 24 De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. 25 Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden. 26 Låt oss inte söka tom ära, inte utmana varandra och inte avundas varandra.

Guds barn får den helige Ande som ett sigill, men många tror felaktigt att detta betyder något som under inga omständigheter går att bryta upp. Ett sigill är ett märke, och att vara andedöpt är förstås ett unikt särtecken som urskiljer kristna från icke kristna. Vi har dock fortfarande ansvaret för vår kontakt med Gud och att vara honom trogna:

1 Kor. 6:19 Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud, och att ni inte tillhör er själva?

Ef. 1:13 I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill.

Ef. 4:30 Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill för förlossningens dag. 

Rom. 12:1 Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst. 2 Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom. 

Joh. 1:9 Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen. 10 Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte. 11 Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. 12 Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.

Ingen som frestas skall anklaga Gud för han frestar inte någon – och Westminster Confession of Faith

Jan22

ja. 1Gud frestar ingen, än mindre orsakar synd

Om Gud inte frestar en enda människa så kan man heller inte anklaga honom för att orsaka så att människor syndar. Detta är kalvinisternas dilemma, eftersom de så starkt tror att ingenting sker emot Guds vilja (eftersom han då inte skulle lyckas vara allsmäktig) vilket då leder till att även synd sker helt enligt hans önskemål. Nej, alla kalvinister skriver inte under på detta (fast häpnadsväckande många), men då är de heller inte konsekventa med sin egen lära som baseras på TULIP. Jag tror många kalvinister inte är medvetna om vad deras egen lära kräver av dem. En del är förstås mer trogna sin lära än andra, men vad alla kalvinister har gemensamt är att ingen av dem lyckas vara helt konsekventa med sina doktriner.

Jak. 1:12. Ingen som frestas skall säga: “Det är Gud som frestar mig.” Ty Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. 14 Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär.

1 Joh. 1:5 —  Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.

Man kan tycka att ovan verser alltid borde användas som ett filter när man läser Bibeln, men kalvinister vill gärna komma runt innebörden av verserna. I deras Westminster Confession of Faith, sektion 3, kan man läsa:

I. God from all eternity, did, by the most wise and holy counsel of His own will, freely, and unchangeably ordain whatsoever comes to pass; yet so, as thereby neither is God the author of sin, nor is violence offered to the will of the creatures; nor is the liberty or contingency of second causes taken away, but rather established.

Att i ett dokument hävda att Gud förutbestämt/orsakat ALLT som sker, så kan man inte använda den motsägande brasklappen att synd är undantaget. Det skulle då handla om en motsägelse, såsom “Jag bryter mot budorden, men inte på så sätt att jag syndar”, eller “I vår kyrka tror vi på den klassiska treenigheten, men vi tror förstås inte att Jesus är Gud”. Man undviker inte motsägelser bara för att man skriver sig fri från dem med vackra ord i ett dokument. Inte ens om man börjar använda ett komplext ord såsom “kompatibilitet” (compatibility), i tro att detta skulle kunna städa undan paradoxer. Om ingenting sker emot Guds vilja, så leder det förstås till att även synd sker enligt hans vilja.

Kalvinister har orsak att skruva oroligt på sig när de tvingas svara på frågan “Sker synd enligt Guds vilja, eller emot hans vilja? Hur de än besvarar frågan så tvingas de presentera en motsägelse. Att påstå att synd sker enligt hans vilja gör förstås Gud själv till en hycklande syndare, och att påstå att synd sker mot hans vilja skulle göra att de tvingas erkänna att Gud inte förutbestämt precis allt trots allt samt att saker och ting inte sker som han hellre önskat. Det sistnämnda alternativet är vad icke-kalvinister anser, men kalvinister kan inte hålla med eftersom de inbillar sig att Guds allsmäktighet då får sig en rejäl törn.

II. Although God knows whatsoever may or can come to pass upon all supposed conditions; yet has He not decreed anything because He foresaw it as future, or as that which would come to pass upon such conditions.III. By the decree of God, for the manifestation of His glory, some men and angels are predestinated unto everlasting life; and others foreordained to everlasting death.V. Those of mankind that are predestinated unto life, God, before the foundation of the world was laid, according to His eternal and immutable purpose, and the secret counsel and good pleasure of His will, has chosen, in Christ, unto everlasting glory, out of His mere free grace and love, without any foresight of faith, or good works, or perseverance in either of them, or any other thing in the creature, as conditions, or causes moving Him thereunto; and all to the praise of His glorious grace.

Här ovan kan vi läsa att Gud förutbestämt och valt ut en skara människor som han ämnar frälsa (vare sig de vill eller inte), och att han tog detta beslut redan INNAN de ens var födda och t o m innan världen ens fanns. Det står uttryckligen att han gjorde detta val utan någon tanke på deras tro, gärningar (och alltså inte heller omvändelse), eftersom detta är egenskaper och ageranden som han själv ansvarar för att placera hos de lyckligt utvalda personerna som han lovar att frälsa och bevara. Detta leder förstås till det orimliga faktum att SYND inte har någonting med människors fördömelse att göra, eftersom Gud utvalt människor till evig fördömelse INNAN de ens fanns, och alltså innan de hunnit synda. Alltså går det inte att säga att de förtjänar helvetet pga synd, utan snarare därför att Gud utvalt dem till att vara helvetesinvånare redan innan jorden fanns.

Ändå hävdar WCF att människor anklagas för sin synd redan innan de ens hunnit få kroppar att kunna synda med – ja tusentals år innan de ens fanns. De som Gud valt att fördöma (som alltså inte har något som helst med deras tro/otro eller ageranden att göra) är alltså fördömda redan vid födseln, och dessutom lär kalvinister ut att Jesus inte ens dog för dessa förlorade människor som skapades utan minsta chans till frälsning.

VI. As God has appointed the elect unto glory, so has He, by the eternal and most free purpose of His will, foreordained all the means thereunto.Wherefore, they who are elected, being fallen in Adam, are redeemed by Christ, are effectually called unto faith in Christ by His Spirit working in due season, are justified, adopted, sanctified, and kept by His power, through faith, unto salvation. Neither are any other redeemed by Christ, effectually called, justified, adopted, sanctified, and saved, but the elect only.VII. The rest of mankind God was pleased, according to the unsearchable counsel of His own will, whereby He extends or withholds mercy, as He pleases, for the glory of His sovereign power over His creatures, to pass by; and to ordain them to dishonor and wrath for their sin, to the praise of His glorious justice.

Motsägelserna fortsätter. Vi kan läsa att Gud skulle utse människor till evig förtappelse pga sina synder, men hur hänger det ihop när Gud gjorde valet innan jordens skapelse, långt innan de hunnit synda? När de väl är födda har de inget annat val än att bli just de syndiga och vresiga människor som Gud förutbestämt att de ska vara. Eller har de en chans att få vara med bland de utvalda? Inte? Ja, då är det inte deras fel att de vänder ryggen till Gud eftersom Gud utvalt dem till detta, samt förvägrar dem en chans att kunna tro på honom. Det som är mest anmärkningsvärt är att Gud sägs “hoppa över” en del människor (vägrar att ge dem kapacitet att tro) för sin egen personliga ÄRAS skull. Guds ära förhöjs alltså på något mystiskt sätt utav att han tvingar de flesta människor att födas fördömda och utan chans att bli frälsta. Många skulle kalla en sådan beskrivning av Bibelns Gud för hädelse. WCF lär ut att Gud faktiskt glädjer sig åt varje förlorad människa eftersom deras olycka på något sätt förhöjer hans egen gudomliga ära.

Många kalvinister protesterar då och säger “Nej, nej! Han tvingar dem inte att vara otroende! De vill själva vara otroende syndare!” Men hur hänger det ihop med att Gud förutbestämt allt? Samt att ingenting sker emot hans vilja? Jesus dog väl heller inte för dessa människor enligt kalvinismen och L i TULIP? Om Jesus inte dött för dem, då har de väl ingen chans att bli frälsta? Kalvinismen lär vidare ut att människorna inte själva väljer sin “natur”, utan det är Gud som gör detta val åt människorna samt ser till att de inte kan bli lösta från en destruktiv natur såvida han själv inte gör något åt det. Därmed borde man inte kunna anklaga de förlorade för sin mörka sida eftersom den påtvingats dem. Ändå vill kalvinismen göra människor ansvariga för något de inte kan påverka.

VIII. The doctrine of this high mystery of predestination is to be handled with special prudence and care, that men, attending the will of God revealed in His Word, and yielding obedience thereunto, may, from the certainty of their effectual vocation, be assured of their eternal election. So shall this doctrine afford matter of praise, reverence, and admiration of God; and of humility, diligence, and abundant consolation to all that sincerely obey the Gospel. (Westminster Confession of faith, Ch. 3)

WCF lär vidare ut att denna mystiska lära på något sätt förväntas förhöja vår beundran inför denna Gud som beter sig på det här sättet. På något sätt borde vi alltså göra som Gud, glädjas precis lika mycket åt de förlorade som åt de frälsta, eftersom alla människor till slut hamnar på de platser (himmel eller helvete) som Gud önskat och predestinerat redan innan jordens skapelse.

“En gång frälst alltid frälst” är förstås en lära som är central inom kalvinismen, vilket innebär att man egentligen inte vet om man är frälst eller inte (som man annars skulle kunna vara). Om en kristen i slutet av sitt liv börjar leva i lögn och otrohet, så måste man använda argumentet “han/hon var inte frälst från första början, för då hade personen förblivit frälst”. Alternativt att personen fortfarande är frälst trots sin synd eftersom ingen utvald människa någonsin kan gå förlorad. Bibeln å andra sidan talar om att man kan dö om man återvänder till sin synd (Satan lärde ut det motsatta med sin “Ni skall visst inte dö” i 1 Mos. 3:4).

Kalvinismen är ett virrvarr av ständiga motsägelser, och tyvärr hamnar man främst på kalvinistiska sidor när man gör sökningar på google. Då kanske man hamnar hos carm, aomin, gotquestion eller desiringgod, och riskerar då att bli matade med kalvinism utan att vara medveten om det.

Vad är synd?

1 Joh. 3:4 Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty synd är brott mot lagen.

1 Joh. 1:6 Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen. 

Gal. 5: 14 Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv. 

Vad är löftet om synden? Gud frestar ingen, men han hjälper oss med utvägar när frestelser kommer. Notera alltså att det inte är en synd att frestas. Gud begär inte det omöjliga utav oss utan de möjliga.

Gal. 5:16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.

1 Kor. 10:13 Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut.

Se gärna debatten mellan “friviljaren” Jesse Morell och carms Matt Slick här. Läs gärna om Herrens bön/Fader vår här.

Befallde Gud den assyriska kungen att plundra och synda? – Jes. 10:6

Nov28

assyrian kingJag sände honom mot ett gudlöst folk, mot min vredes folk. Jag befallde honom att plundra och ta byte och trampa ner dem som smuts på gatorna. (Jes. 10:6)

Taget ur sitt sammanhang kanske ovan låter som om Gud tvingar människor att synda, men vi vet att Gud inte tvingar någon att överträda hans bud. Det betyder att varje gång en människa syndar så sker det utan undantag emot hans vilja.

Jak. 1:13 Ingen som frestas skall säga: “Det är Gud som frestar mig.” Ty Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. 14 Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär.  

När man läser Jes. 10 så ser vi att Gud har en plan som han vill verkställa (såvida han inte ser omvändelse) som inkluderar vedergällning/bestraffning, och självfallet kan Gud tillfälligtvis välja att låta onda män utföra sina egna planer för att möjliggöra en lämplig bestraffning. Gud skulle kunna välja andra sätt, men om han vet att Israels fiende har en viss plan att gå emot Israel så kan förstås Gud välja att inte förhindra de planerna utan låta dem fortgå. Gud har aldrig lovat att förhindra människor från att synda, för det skulle i så fall ha inneburit att de inte har någon fri vilja. Problemet med den assyriska kungen är att han lade till egna planer som inte alls passade ihop med Guds planer. Meningen precis efter v. 6 låter så här:

Jes. 10:7 Men så menade inte han, i sitt hjärta tänkte han inte så. HANS HJÄRTA stod efter att förgöra, att utrota många folk.

Notera att Guds instruktioner handlade om att vedergälla ett folk, men den assyriska kungen hade i sitt hjärta att förgöra och utrota många folk (plural). Kungen ville plundra landet för sin egen vinnings skull, och därför kan vi också läsa att Gud kommer att döma honom för hans stolthet.

Ska man vara riktigt noga så är det inte nödvändigtvis en synd att “plundra, ta byte och trampa ner”. Inte om det kommer som en befallning från Gud, men däremot om man tar sig sådana rättigheter baserat på sina egna människoidéer. Gud har använt sig av en sådan befallning (plundring) vid ytterst begränsade tillfällen, och det har alltid handlat om kananeer eller närbesläktade folk. Läs gärna min bloggartikel om Bibelns utrotningskrig. Det handlade inte om några oskyldiga Svenssons, utan det handlade om raser (finns inte längre idag) som dels hade gener för att vara jättar, och dels utförde största möjliga ondska när de exempelvis inte skonade sina egna barn utan offrade en del till avgudar. Men är det inte fel av Gud att inte lyda sina egna bud som han befaller andra att lyda? Nej, inte nödvändigtvis eftersom buden är till för människor som lever på jorden. När det handlar om “Du skall inte döda” så gäller detta inte Gud som har makt att både skapa och släcka liv. Det är en rättighet som endast han har (och som han även har rätt att delegera till andra). Att människor felaktigt och tvärt emot tar rätten i sina egna händer och påstår “Gud har sagt ….”, ändrar inte på att Guds lag är god och för vårt eget bästa. Tyvärr döms ibland Gud och hans lagar baserat på människor som inte lyder dem.

Jesaja 10 börjar med ett VE gentemot dem som stadgar orättfärdiga lagar, som givetvis är något som är emot Guds vilja och därför tänder hans vrede. Om det var Gud själv som orsakade så att människor begår onda handlingar så skulle förbannelsen falla tillbaka på honom själv.

1 Ve dem som stadgar orättfärdiga stadgar och skriver orätta lagar 2 för att förvrida rättvisan för de nödställda och beröva de nertryckta i mitt folk deras rätt,
för att göra änkor till sitt byte och plundra de faderlösa.3 Vad skall ni göra på räkenskapsdagen, när förödelsen kommer fjärran ifrån? Till vem skall ni fly för att få hjälp, och var skall ni göra av era rikedomar?4 Den som inte faller på knä bland fångar måste falla bland de dräpta. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt.

Att som ett folk vandra sin egen väg och utföra diverse onda handlingar leder till konsekvenser, och om Israel förlorar Guds skyddande hand så blir det lättare för deras fiender att övervinna dem. Jesaja 10 har en hel del poetiska uttryck och liknelser såsom “Assur, min vredes ris”, “Staven i hans hand är min förbittring, och “min hand har drabbat andra gudars riken”. Även v. 6 kan alltså tolkas som en sanning som är uttryckt med poetiska inslag.

5 Ve över Assur, min vredes ris! Staven i hans hand är min förbittring. 6 Jag sände honom mot ett gudlöst folk, mot min vredes folk. Jag befallde honom att plundra och ta byte och trampa ner dem som smuts på gatorna.7 Men så menade inte han, i sitt hjärta tänkte han inte så. Hans hjärta stod efter att förgöra,att utrota många folk.—10 Eftersom min hand har drabbat andra gudars riken, som hade fler gudabilder än Jerusalem och Samaria,11 skulle jag då inte göra med Jerusalem och dess gudabilder som jag har gjort med Samaria och dess gudar?“12 Men när Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, skall jag STÄLLA ASSURS KUNG TILL SVARS för frukten av hans hjärtas övermod och hans stolta ögons högmod.

Det är en synd att ha ett övermodigt hjärta och stolta ögon. Helt uppenbart så agerade kungen emot Guds vilja, och kungen måste stå till svars för sina egna handlingar. Att låta Israel få ett straff är en sak (de hade många avgudabilder och utförde många onda handlingar), men det ger inte Assurs kung rätten att göra som han vill med landet.

13 Ty han säger: “Med min hands kraft har jag utfört detta och genom min vishet, eftersom jag är så klok. Jag tog bort folkens gränser, jag plundrade deras skatter, som den mäktige störtade jag härskarna.

Kungen här ovan verkade inte inse att han inte skulle ha varit så segerrik om inte Gud hade tagit bort sin hand över Israel. Tar man bort ett skydd från folket så blir det mer sårbart, då fienden lättare kan angripa och segra. Kungen säger stolt att han tagit bort folkens gränser, vilket inte är något som verkligen inte passade ihop med Guds planer.

15 Skall yxan upphöja sig över honom som hugger med den, eller sågen förhäva sig över honom som sätter den i rörelse? Som om käppen kunde svinga den som lyfter den, eller staven lyfta den som inte är av trä! 16 Därför skall Herren, Herren Sebaot, sända en tärande sjukdom bland hans feta män, och under hans härlighet skall en låga brinna lik en lågande eld.

Nej, yxan borde inte upphöja sig över den som hugger med den, men ändå så sker detta ibland. Saker och ting sker inte alltid som Gud vill (även om han förstås aldrig tappat kontrollen över sin skapelse).

 22 Ty om än ditt folk, Israel, vore som havets sand, så skall bara en kvarleva av det vända om. Förödelse är beslutad, flödande av rättfärdighet.23 Ty förödelse och beslutad straffdom skall Herren, Herren Sebaot låta komma över hela landet.24 Därför säger Herren, Herren Sebaot så: Mitt folk, du som bor i Sion, frukta inte för Assur. Han skall slå dig med riset och höja sin stav mot dig, som man gjorde i Egypten.

Här ovan kan vi se att endast en kvarleva av Israel ska omvända sig. Det är ingenting som Gud predestinerar, utan det är varje individs eget ansvarsområde. Däremot kan Gud låta en världsvid flod ta över landet (som han gjorde under Noas tid), eller låta förödelse komma över ett land. I det här fallet så behövde inte Gud skapa fiender till Israel, för det fanns gott om fiender utan hans hjälp. Det Gud hoppas på är omvändelse. Ibland krävs det fysiska umbäranden för att ett folk ska förstå sitt eget bästa, och Gud ger nåd till ödmjuka hjärtan.

Samma budskap finns i Jes. 9 

Även i kapitlet innan ser vi samma budskap

8 Herren sänder ett ord mot Jakob, och det slår ner i Israel.9 Allt folket får erfara det, Efraim och Samarias invånare, de som säger i stolthet och i hjärtats högmod:
10 “Tegelstenar har fallit, men vi skall bygga med huggen sten. Mullbärsfikonträd har man huggit ner, men vi sätter cedrar i deras ställe.” Herren reser upp Resins ovänner mot dem och uppeggar deras fiender,12 arameerna från den ena sidan, filisteerna från den andra, och de skall sluka Israel med glupska gap. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt.

Stolthet kan orsaka Guds vrede, och han kan välja att sträcka ut sin hand mot Israel sitt eget folk som borde vara goda föredömen för alla andra folk .

13 Ty folket  vänder inte om till honom som slår dem. Herren Sebaot söker de inte.

Det är ingen bra idé att inte omvända sig och inte söka Gud …

14 Därför skall Herren hugga av från Israel både huvud och svans, både palmtopp och sävstrå, allt på en dag.15 De äldsta och högst uppsatta är huvudet, profeten som talar lögn är svansen. 16 Ty detta folks ledare för det vilse, och de som låter sig ledas går i fördärvet.  

Vi kan läsa ovan att skälet att Gud låter Israel fara illa är deras egna onda handlingar. Det är deras ledare som orsakar så att folk far vilse, men det är människornas eget fel att de låter sig ledas rakt i fördärvet. Liksom Adam och Eva kunde välja att lyda Gud eller Satan, så kan Israels folk här välja att lyda Gud eller sina ledare. Fel val leder till dystra konsekvenser.

17 Därför kan Herren inte glädja sig över deras unga män, eller förbarma sig över deras faderlösa och änkor. Ty alla är de skenheliga och gör det som är ont, varje mun talar dårskap. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt.

Ovan kan vi läsa att skälet att Gud inte glädjer sig över landets unga män eller förbarmar sig ens över faderläsa och änkor, är att de alla är skenheliga och gör det som är ont. Därför är hans hand fortfarande utsträckt emot dem. Omvändelse är vad som kan kurera situationen.

18 Ja, ogudaktigheten brinner som en eld, den förtär tistel och törne. Den antänder snårskogen så att den går upp i höga virvlar av rök.19 Genom Herren Sebaots vrede står landet i brand, och folket är som ved för elden. Ingen skonar sin broder.20 Man river åt sig till höger men förblir hungrig, man tar för sig till vänster men blir inte mätt. Var och en äter köttet på sin egen arm:21 Manasse äter Efraim och Efraim Manasse. Tillsammans angriper de Juda. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt.

Problemet är alltså människornas ogudaktighet när de vandrar sin egen väg. Inte att Gud är den som predestinerar människor till att synda. Kalvinister ser gärna Jes. 10:6 som ett bevis för att Gud predestinerat (tvingar) även onda människor att utföra hans vilja. Inte nog med det, utan de antar att Guds vilja sker till 100% av alla människors handlingar utan undantag. De anser att Gud annars inte skulle vara allsmäktig och suverän.

Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor? – Luk. 11:13, Matt. 7:11

Oct17

luke 11Människan är inte ond till sin natur

Adjektivet ond (i titeln) är översatt från det grekiska ordet πονηρός (ponērós, Strong’s 4190) och betyder ond, ondskefull, stygg, elak, och liknande. Det är ett väldigt vanligt förekommande ord i Bibeln. Det svenska ordet ond har även betydelsen av fysiskt smärta (till skillnad från engelskans “evil” eller “bad” som inte innehar en sådan betydelse), och detsamma gäller grekiskan eftersom ponērós kommer från pónos, (Strongs 4192) som har innebörden av smärta och kopplar fysiskt slit/arbete med plåga och bedrövelse till kropp och själ.

Lukas 11:13 Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?”

Att vara syndig är att vara ond, och synda är nästan alltid kopplat till att vara elak mot sina medmänniskor då mörda, stjäla, ljuga, begå äktenskapsbrott, etc, leder till att andra människor på olika sätt blir sårade pga vårt agerande (eller t o m får sätta livet till). Jesus syftar på syndiga människor i Lukas 11:13, där han poängterar att även människor som lever i synd faktiskt kan ge goda gåvor (vilket kan handla om presenter, tjänster liksom snälla och uppmuntrande ord) till sina barn, andra familjemedlemmar, vänner, människor som de vill smöra för eller muta, etc. Om t o m onda människor kan ge sina egna barn goda gåvor så kan Gud som är GOD förstås ge den helige Ande (en gåva) till sina barn, vilka är de som valt att vända om och följa honom. Det är den bästa gåvan! Verserna innan förklarar de underbara löften som vi kan förvänta oss av Gud:

Lukas 11:9 Jag säger er: Be och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. 10 Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. 11 Finns det bland er någon far som skulle ge sin son en orm när han ber om en fisk, 12 eller en skorpion när han ber om ett ägg?

Jesus kallar här inte alla människor i hela världen onda, utan endast de människor som är syndiga vilket ingen måste vara. Jesus begrepp om onda människor innebär inte att vi själva flitigt ska börja använda det epitetet om andra, utan det används här för att tydliggöra en poäng. Det kan handla om människor som inte har något som helst intresse att omvända sig från sina onda gärningar och som skaffat sig ett rymligt samvete. Bibeln förklarar att människan är skapad god, även om det också fungerar att kalla bebisar neutrala eftersom de inte har förmåga att vare sig lyda Gud eller inte lyda Gud (bryta mot Guds bud). Jesus förklarar innebörden av att vara ond eller god genom en liknelse av ett träd som ger dålig eller god frukt:

Matt. 12:33 Om ni förutsätter att trädet är bra, så är frukten bra, eller att trädet är dåligt, så är frukten dålig. Ty av frukten känner man trädet. 34 Huggormsyngel, hur skulle ni som är onda kunna tala något gott? Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen. 35 En god människa tar ur sitt goda förråd fram det som är gott, och en ond människa tar ur sitt onda förråd fram det som är ont. 36 Men jag säger er att för varje onyttigt ord som människor talar, skall de stå till svars på domens dag. 37 Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas.”38 Sedan sade några skriftlärda och fariseer till honom: “Mästare, vi vill se dig göra ett tecken.” 39 Han svarade dem: “Ett ont och trolöst släkte kräver ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än profeten Jonas tecken.

Nedan vers är visserligen översatt från hebreiska men det kan ändå förklara hur människor försöker ursäkta synden genom att hävda att man ändå är accepterad av Gud trots att man lever i synd. “Ingen är perfekt” brukar det heta, eller “en gång frälst alltid frälst”, eller “Gud ser inte min synd utan endast Jesu blod”.  

Mal. 2:17 Ni tröttar ut Herren med era ord. Ni frågar: “På vilket sätt har vi tröttat ut honom?” Jo, ni säger: “Den som gör det onda är god i Herrens ögon, och han gläder sig över dem”, eller: “Var är Gud som dömer?”

Det är fel att ursäkta synden och försöka göra den snövit men det är också fel att göra saker till synd som inte är någon synd. En del kan få för sig att det är synd att inte tänka på Gud varje minut dygnet runt, vilket skulle innebära att man inte kan läsa ett recept till en äppelkaka utan att synda eller förhöra sina barn på läxor. De kan även få för sig att det automatisk är en synd att vara arg, besviken och känna sig utsliten, eller anse att vissa människor är snåla, elaka, klantiga, ohyfsade, el. dyl (vilket inte nödvändigtvis måste uttryckas i ord). Om allting är synd så har människan redan förlorat och måste ge upp kampen emot synden. “Ja men det är just därför Jesus dog för dig, för att du inte kan sluta synda och för att Jesus levde ett syndfritt liv i stället för dig!” kan det heta. Nej, Jesus dog inte för att vi ska kunna synda utan konsekvenser. Om problemet var synd så kan inte lösningen vara en större trygghet i synd. Syndens lön är fortfarande döden, och Satans alltjämt populära lögn är “Ni skall visst inte dö”. Det glada budskapet är att vi kan bli fri från allt vårt syndiga bagage och bli helt rena om vi vänder oss till Gud! Den heliga Ande är en gåva och leder oss bort från synden, men inte utan vårt samarbete.

Smutsiga trasor

Det är vanligt att kristna hävdar att vi är onda människor även när vi lever rättfärdigt! Hur vi än lever våra liv så är vi alltså fortfarande nere i smutsen och sprattlar? De citerar gärna Jes. 64:6 som säger “Alla våra rättfärdiga gärningar är som en smutsig klädsel”, men de ser inte till sammanhanget som visar att de som åsyftas är människor som blandar synd med enstaka utfall av rättfärdighet. Ungefär som de onda människor som Jesus talar om i Luk. 11:13 som ger sina egna barn goda gåvor. Lösningen är inte att kapitulera inför synden och utgå ifrån att vi förblir syndare hur vi än gör, utan lösningen är att sluta synda! Men då dog Jesus i onödan? Nej, Jesus dog för att vi valt att synda. Inte för att vi är födda i synd och inte så att vi ska fortsätta på syndens väg.

För att klara att leva rättfärdigt behöver vi till att börja med omvända oss från vårt tidigare liv så att vi kan bli renade, och sedan att fortsätta att ha en god kontakt med vår skapare genom böner, bibelläsning, lovsånger, umgänge med andra kristna, etc. En sparsam kontakt med Gud skulle göra det bli betydligt svårare att vandra i seger över synden. Det är inte alltid lätt att leva i världen men inte av världen.

Människan är skapad god

Om människan i grunden skulle vara ond så skulle hon ha en utmärkt ursäkt för sin synd. Jesus var väl inte ond i grunden trots att han föddes till jorden som människa? Om alla människor då skulle vara födda onda till skillnad mot honom, skulle inte det innebära att han hade fördelar över oss, och lättare än oss kunde stå emot frestelser? Nej, han frestades i allt liksom vi, men var likväl utan synd.

Rom 9:11 Innan barnen ännu var födda och innan de hade gjort vare sig gott eller ont

Jesaja 7:16 Ty innan pojken förstår att förkasta det onda och välja det goda, skall det land för vars båda kungar du ängslas vara övergivet.

Pred. 7:30 Se, endast detta har jag funnit att Gud skapade människorna rättsinniga. Men SEDAN har de tänkt ut många onda planer.

Sakarja 12:1 En profetia, Herrens ord om Israel. Så säger Herren, han som har utspänt himlen och lagt jordens grund och som har format människans ande i henne

Ps. 139:13 Du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i moderlivet.14 Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Ja, underbara är dina verk, min själ vet det så väl.15 Benen i min kropp var ej osynliga för dig, när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.16 Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämda innan någon av dem hade kommit.

Ps. 119:73 Dina händer har gjort mig och format mig, ge mig förstånd så att jag kan lära mig dina bud.

Jak. 3:9 Med den välsignar vi Herren och Fadern, och med den förbannar vi människorna, som är skapade till Guds avbild.

Läs även denna artikel om människan som ond eller god.

Arvsynden, och jungfrufödseln som argument för att Jesus undkom Adams blodslinje

Oct10

baby sinningDen gnostiska tanken om arvsynden

Det var Augustinus som introducerade läran om arvsynden (syndarvet) till Kyrkan, och både Kalvin och Luther accepterade denna nya lära och spred den vidare. Ingen av de gamla kyrkofäderna de första 200 åren efter Jesu död lärde ut arvsynden (men kämpade emot gnostikerna som hade sådana tankar), och Bibeln lär definitivt inte ut någon arvsynd vare sig i några psalmer eller i Rom. 5.  Läs mer här.

Bibeln säger rätt och slätt att den unika jungfrufödseln var ämnat som ett tecken, och inte en manöver för att undkomma syndigt blod. Blod är något fysiskt, skapat av Gud och kan inte innehålla grader av syndighet. Synd är överträdelse av Guds bud, vilket innebär en aktivitet (ett verb, såsom något man gör). Det går således inte att ärva en handling från en förfader, och det går definivit inte att hitta synder i blodet ens om man använder mikroskop.

1 Joh. 3:4 Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty SYND ÄR BROTT MOT LAGEN.

Jes. 7:14 Därför skall Herren själv ge er ETT TECKEN: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel.

För att ge stöd åt tanken om arvsynden så är det vanligt att använda sig av jungfrufödseln som argument, där man menar att Jesus undkommit Adams syndiga blod genom att ha Gud Fader som “pappa” i stället för en mänsklig pappa (såsom Josef). En del spinner vidare på temat och menar att det är på faderns sida som man baserar sitt släktskap (där fadern representerar sitt hushåll), och att Jesus skulle undgått Marias syndiga blod tack vare fosterhinnan som fungerar som ett hinder mellan mammans blod och barnets blod.

Detta stämmer dock inte med hur en graviditet fungerar. Barnet får näring genom moderkakan och mammans blod.

Graviditet, där barnet har moderkakan gemensam med sin mamma

Barnet lever inte bara inuti mamman utan utav mammans kropp. Moderkakan bildas av material från två individer. Den består av två delar där den ena är genetiskt en del av fostret och den andra av modern. Den bildas genom att embryot tränger igenom moderns tunna blodkärl och bildar små blodpölar som det kan få syre genom då embryot fångar upp syremolekyler ur moderns blod. En blodplatta, moderkakan, har alltså bildats, som innehåller byggstenar både från embryot och från modern. Den är inbäddad i livmoderväggen, där den tar emot näringsämnen och syre från moderns blod, och överför det till fostret, samt tar emot avfallsprodukter från fostret som moderns kropp kan göra sig av med. Mellan moderkakan och fostret löper navelsträngen som består av blodkärl och bindväv och är en rik källa på blodbildande stamceller. Den leder fostrets blod till och från moderkakan.

Jungfru Marias ägg var mänskliga och härrörde sig från Adam och Eva. Även Marias graviditet gick till så att celldelningen tog fart i äggledaren där barnets anlag bildas – som förstås också härrör sig från Adam och Eva. Det befruktade ägget utvecklas sedan vidare i livmodern. Ett befruktat ägg är självförsörjande tack vare gulesäcken, men gulesäcken produceras med hjälp av cellerna från mammans kropp. I v. 5 anläggs moderkakan och därmed kommer barnet i en närmare kontakt med mamman genom den. I v. 6 börjar blodomloppet att fungera, och fosterhinnorna (inre och yttre) bildas. I v. 7 har barnet hunnit bilda sitt eget blod. I v. 10 har moderkakan börjar ta över mer och mer och genom navelsträngen tillförs näring och syre (och avfallsprodukter lämnas av).

RH negativ

Blodgrupper är nedärvda egenskaper hos röda blodkroppar. Jag som skriver detta är RH negativ, eftersom jag har 0 som blodgrupp och RH-faktor – (negativ) vilket a 7% av världens invånare har (mycket ovanligare i Asien).

Under graviditeten och vid förlossningen (och även vid missfall) övergår mindre mängder fosterblod till moderns blodomlopp. Om fostrets och moderns blodgrupp är oförenliga (om modern har Rh-negativt blod och fostret har Rh-positivt blod) kommer modern att bilda antikroppar mot fostrets röda kroppar eftersom moderns immunsystem uppfattar fostrets röda blodkroppar som främmande. Dessa antikroppar kan i sin tur gå över till fostret genom moderkakan och angripa dess röda kroppar vilket kan leda till blodbrist (anemi) hos fostret. I vissa fall krävs behandling under pågående graviditet genom blodtransfusion till fostret.

För att du ska bilda antikroppar måste fostrets blod passera genom moderkakan in i ditt blod, men det är ovanligt att så stora mängder blod förs över så att allvarlig immunisering (bildning av antikroppar) uppstår. Det kallas för att du blir RH-immuniserad om bloden blandas och du bildar antikroppar. Dina antikroppar kan sedan föras genom moderkakan in i fostrets blod, och dessa kan då förstöra fostrets röda blodkroppar och fostret får blodbrist. Det spelar ingen roll för det nyfödda barnet om blodet blandas i samband med förlossningen, men om du blir gravid igen kan nästa barn angripas av antikropparna och bli allvarligt sjukt. Ett läkemedel (anti-D) kan sättas in vid behov under graviditet (v. 28) eller spruta efter förlossning.

Bebisar (födda eller ofödda) kan inte synda. Synd handlar om olydnad av Guds bud, så för att synda måste du först ha en förmåga att kunna känna till Guds bud och ha ett samvete som talar om vad som är rätt och fel.

Rom 9:11 Innan barnen ännu var födda och innan de hade gjort vare sig gott eller ont

Jesaja 7: 16 Ty innan pojken förstår att förkasta det onda och välja det goda, skall det land för vars båda kungar du ängslas vara övergivet.

Hes. 18:20 Den som syndar skall dö. En son skall inte bära sin fars missgärning, och en far skall inte bära sin sons missgärning. Den rättfärdiges rättfärdighet skall vara hans egen, och den ogudaktiges ogudaktighet skall vara hans egen. 

Källor:

 

Herrens bön /Fader vår lär oss “inled oss inte i frestelse”? Av Gud som inte frestar?

Sep4

heavenGud frestar inte någon (Jak. 1:13)

Vi kan läsa i Jakobsbrevet att Gud inte frestar någon, så hur kommer det sig då att vi också kan läsa i Jesus rekommenderade bön (Herrens bön, eller Fader vår) “led oss inte i frestelse” (Matt. 6:13)?

Prövning/frestelse i Jak. 1:12 är översatt från det grekiska ordet (substantiv) πειρασμόν (peirasmon, Strong’s 3986). Fresta i Jak. 1:13 är översatt från det grekiska ordet (verb) πειράζω (peirazó, Strong’s 3985). 

Jak. 1:12 Salig är den som håller ut i prövningen, ty när han har bestått sitt prov skall han få livets krona, som Gud har lovat dem som älskar honom. 13 INGEN SOM FRESTAS SKALL SÄGA: “DET ÄR GUD SOM FRESTAR MIG.” Ty Gud frestas inte av det onda och FRESTAR INTE HELLER NÅGON.14 Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär. 15 När så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död. 16 Bedra inte er själva, mina älskade bröder.

Som vi kan se ovan så förstärker t o m Jakob budskapet att Gud inte frestar någon, med kravet att vi aldrig ens bör påstå att Gud är den som frestar oss, just eftersom han inte frestar någon överhuvudtaget. Jakob förklarar vidare att den som frestas gör så av sitt eget begär. Att ha olika önskningar, behov och begär är inte en synd i sig självt eftersom detta kommer före frestelsen, och Jesus frestades i allt liksom vi utan att för den skull vara en syndare. Man kan undgå många frestelser genom att låta sig ledas av den heliga Anden och anstränga sig för att kringgå dem, och Gud har lovat att vi inte ska tillåtas att frestas över vår förmåga – samt bereder en utväg (ett bättre alternativ) ur varje frestande situation. Även om frestelser i sig inte är synd så gör vi förstås klokt i att försöka undgå situationer som vi vet kan orsaka frestelser. Världen kan vara frestande nog som den är, utan att vi söker upp ännu fler påfrestningar.

1 Korinthierbrevet 10:13 Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut.

Gud känner alltså till att vi kan utsättas för frestelser och utlovar inte att vi aldrig ska behöva frestas om vi bara bekänner oss till honom. Vi måste räkna med frestelser i våra jordeliv, och Jesus själv frestades som bekant av djävulen i öknen (Luk. 4:2) kort tid efter att han lät sig döpas av Johannes Döparen. Han lät sig dock inte falla för frestelserna och djävulen gav upp.

Det vi uppmanas till att göra i Herrens bön i Matt. 6, är att be om hjälp och stöd att härda ut i frestande situationer, och ännu hellre att Gud hjälper oss så att vi kan ta kloka beslut som resulterar i att vi kringgår en frestande situation. Att ha ett aktivt böneliv kan alltså göra en stor skillnad! Att be Herrens bön (behöver förstås inte vara ordagrant) kan ge oss hjälp att tydligare kunna se en klar väg förbi en frestelse. Bön är en viktig del av den vapenrustning (Ef. 6:18) som vi uppmanas att ta på oss för att motstå djävulens alla pilar.

Här är hela Herrens bön enligt Matt. 6:

Matt. 6:9 Så skall ni be: Fader vår, som är i himlen. Helgat blive ditt namn.10 Komme ditt rike. Ske din vilja på jordenliksom den sker i himlen.11 Ge oss i dag vårt bröd för dagen.12 Och förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter demsom står i skuld till oss.13 Och för oss inte in i frestelse utan fräls oss från den onde. 

Om någon menar att Matt. 6:13 måste tolkas som om det är Gud själv som för oss in i frestande situationer, så har vi en lång rad verser som står i motsatsförhållande till en sådan tolkning – där Jak. 1:13 är den mest uppenbara. Dessutom så kan man fråga sig om en sådan läsare också tolkar Matt. 6:6 på ett liknande bokstavligt sätt?:

Matt. 6:6 Nej, när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig.  

Matt. 6 är verkligen inte en poetiskt skriven text utan handlar om Jesus undervisning och uppmaningar till oss. Lyder vi Matt. 6:6 helt bokstavligt genom att se till att alltid, utan undantag, gå in i vår kammare (kan betyda olika slags rum, och t o m klädkammare) bakom stängd dörr i det fördolda? Nej, den här uppmaningen kan betraktas som en s.k. hyperbolisk uppmaning, där man förklarar något genom en lämplig överdrivning för att tydliggöra vad man menar.

Om det vore Gud själv som frestade oss människor så kan man undra om det inte hade varit bättre för honom om en kvarnsten lagts om hans hals för att kastas i havet?

Mark 9:42 Den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom är det bättre att en kvarnsten läggs om hans hals och han kastas i havet.

Självfallet kan man inte anklaga Gud för att fresta och förleda människor. Vi kan i stället be till honom att han visar oss vägen förbi och bort från en situation som skulle kunna leda oss till synd – därav “för oss inte in i frestelse”. 

Men frestade inte Gud Job med allehanda prövningar? Gud frestar aldrig någon att synda, men han har aldrig lovat att stoppa djävulens alla pilar och angrepp. Det är djävulen som kallas för Frestaren. Däremot har Gud lovat att vi aldrig ska behöva frestas över vår förmåga, och utan att ge oss en väg ut. Var inte Kunskapens Träd frestande för Adam och Eva? Jo, men det var också en nödvändig ingrediens i Edens lustgård eftersom trädet tvingade dem att dagligen ta beslutet att hålla sig till sin skapare genom att lyda hans bud.

Jesus uppmanar oss att BE så att vi inte kommer i frestelsepraying

Vi kan alltså påverka vår egen situation till det bättre genom att BE.

Kort före sin korsfästelse, så uppmanar Jesus sina lärljungar att be så att de inte kommer i frestelse:

Matt. 26:41 Håll er vakna och be, så att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.”

Luk. 22:40 När han kom till platsen, sade han till dem: “Be att ni inte kommer i frestelse.” 41 Och han gick ett stycke ifrån dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad: 42 “Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din.” 43 Då visade sig en ängel från himlen och gav honom kraft. 44 Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar, som föll ner på jorden. 45 När han reste sig från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de hade somnat av bedrövelse. 46 Då sade han till dem: “Varför sover ni? Stig upp och be att ni inte kommer i frestelse.”

även Mark. 14:38

Andra verser om vad som kan orsaka frestelser, samt att bön kan göra oss starka och bättre rustade för att stå emot frestelser:

 

1 Tim. 6:9 Men de som vill bli rika, de råkar ut för frestelser och snaror och många oförnuftiga och skadliga begär, som störtar människor i fördärv och undergång.

Luk. 8:13 De på stenig mark är de som tar emot ordet med glädje när de har hört det. Men de har ingen rot. De tror bara till en tid, och i frestelsens stund kommer de på fall.

2 Pet. 2:9 Herren vet alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och att hålla de orättfärdiga i förvar och straffa dem fram till domens dag,

1 Kor. 7:5 Håll er inte borta från varandra utom möjligen för en tid med bådas samtycke, så att ni kan ägna er åt bönen. Och kom sedan tillsammans igen, så att Satan inte frestar er, eftersom ni inte kan leva avhållsamt.

1 Thess. 3:5 När jag därför inte längre kunde härda ut, sände jag bud för att få veta hur det var med er tro. Kanske kunde det vara så att frestaren hade frestat er och vårt arbete varit förgäves?

Gal. 6:1 Bröder, om ni kommer på någon med att begå en överträdelse, då skall ni som är andliga människor i mildhet upprätta en sådan. Men se till att inte du också blir frestad.

Jesus, Paulus, etc, utsattes för frestelser/prövningar. På ett sätt så kan vi glädjas åt prövningar som vi utsätts för eftersom vi genom att stå emot dem (som vi har resurser att göra tack vare den helige Ande) kan göras mer uthålliga.

Hebr. 2:18 Eftersom han själv har lidit och blivit frestad, kan han hjälpa dem som frestas.

Hebr. 4:15 Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd.

Apg 20:18 Och när de hade kommit till honom, sade han till dem: “Ni vet hur jag uppträdde hos er hela tiden, från första dagen jag kom till Asien, 19 hur jag tjänade Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar som mötte mig genom judarnas anslag.

Jak 1:2 Räkna det som den största glädje, mina bröder, när ni råkar ut för alla slags prövningar. 3 Ni vet ju att när er tro sätts på prov, så gör prövningen er uthålliga. 4 Men låt er uthållighet visa sig i fullbordad gärning, så att ni är fullkomliga och hela, utan brist i något avseende. 

1 Pet. 4:12 Mina älskade, var inte förvånade över den eld som ni måste gå igenom till er prövning, som om det hände er något oväntat. 13 Nej, gläd er ju mer ni delar Kristi lidanden. Då skall ni också jubla och vara glada, när han uppenbarar sig i sin härlighet. 14 Saliga är ni, om ni hånas för Kristi namns skull, ty härlighetens Ande, Guds Ande, vilar över er. 15 Men ingen av er skall lida för att han är en mördare eller tjuv, förbrytare eller förskingrare.16 Men om någon får lida för att han är kristen, skall han inte skämmas utan prisa Gud för det namnet. 

Det finns inget mörker i Jesus (1 Joh. 1:5), och därför kan man inte anklaga Gud för att på minsta vis orsaka så att vi faller för frestelser och syndar. Varje synd sker alltid emot Guds vilja, men vi har löftet att han förlåter oss för synden om vi omvänder oss och lämnar den gamla människan bakom oss.