Etikettarkiv | tro allena

Myten att vara frälst av TRO ALLENA – 150 exempel på GÄRNINGAR som krävs

gräva

”I sen alltså att det är AV GÄRNINGAR som en människa bliver rättfärdig, och ICKE av tro allenast” (Jak. 2:24 – 1917)

Vi får ofta höra att vi inte behöver göra någonting mer än att tro för att bli frälsta, och den tesen kan stämma om vi med ”tro” menar en kärlek till Gud som visar sig i gärningar (och utan att varva vår tro med synd). En del menar att frälsningsformeln är ”Tro + ingenting = frälst”. Andra inser att det viktigt att påpeka att det krävs OMVÄNDELSE för att bli frälst, vilket inte betyder ”hoppsan!”, utan snarare att ångra sina synder och bestämma sig för att börja leva ett bättre liv i rättfärdighet tillsammans med Jesus. Tro utan gärningar är död.

Vi ombeds i Bibeln att…

  1. ARBETA, med fruktan och bävan på vår frälsning – Fil. 2:12
  2. ARBETA FÖR DEN MAT SOM VARAR, för att få evigt liv – Joh. 6:27
  3. BEKÄNNA MED VÅR MUN ATT JESUS ÄR HERREN, så att vi kan bli frälsta – Rom. 10:9
  4. BEKÄNNA ATT JESUS ÄR GUDS SON, för att förbli i Gud och anses ha Fadern – 1 Joh. 4:15, 1 Joh. 2:23
  5. BEKÄNNA ATT JESUS ÄR KRISTUS SOM KOMMIT I KÖTTET, för att inte ha Antikrists ande och vara en bedragare – 1 Joh. 4:2-3, 2 Joh. 1:7
  6. BEKÄNNA JESUS INFÖR MÄNNISKORNA – för att Jesus ska bekänna oss inför Fadern – Matt. 10:32
  7. BESTÅ PROVET, för att få livets krona – Jak. 1:12
  8. BÄRA VARANDRAS BÖRDOR, för att uppfylla Kristi lag – Gal. 6:2
  9. BÄRA SÅDAN FRUKT SOM HÖR TILL OMVÄNDELSEN, för att inte kastas i elden – Matt. 3:8-10, Joh. 15
  10. DÖDA VÅRA BEGÄR, såsom otukt, orenhet, lidelse, lusta och girigheten för att inte nedkalla Guds vrede över olydnadens barn – Kol 3:5-6
  11. FULLBORDA LOPPET, för att få rättfärdighetens segerkrans – 2 Tim. 4:7-8
  12. FÖLJ REGLERNA, för att bli krönt med segerkransen – 2 Tim. 2:5
  13. FÖRBLI i det vi hört från början, så att vi kan förbli i sonen/Fadern samt det eviga livet – 1 Joh. 2:24-28
  14. FÖRBLI GUDS TEMPEL, för att inte bli fördärvade – 1 Kor. 3:16-17
  15. FÖRBLI I JESUS, så att han ska förbli i oss – Joh. 15:4-7
  16. FÖRBLI I JESUS, för att anses känna honom – 1 Joh. 3:6
  17. FÖRBLI I KRISTI LÄRA och inte gå utöver den, för att ha Gud – 2 Joh. 1:9
  18. FÖRBLI I ANDEN, för att inte sluta i köttet och ha trott förgäves – Gal. 3:3-4
  19. FÖRBLI I GUDS GODHET, för att inte bli borthuggen ur olivträdet – Rom. 11:22
  20. FÖRLÅTA VÅRA MEDMÄNNISKOR, så att Fadern förlåter oss – Mark. 11:25, Matt. 6:14-15, Matt. 18:35
  21. FÖRNEKA OSS SJÄLVA OCH TA VÅRT KORS PÅ OSS, för att kunna vara Jesu efterföljare – Mark. 8:34
  22. GE AKT PÅ OSS SJÄLVA och hålla troget ut, för att frälsa oss själva – 1 Tim. 4:16
  23. GE AKT PÅ DE SOM VÅLLAR SPLITTRING, för att inte komma på fall – Rom. 16:17
  24. GÅ IN GENOM DEN TRÅNGA PORTEN, för att inte hamna i fördärvet – Matt. 7:13
  25. GÖRA ALLT VI KAN, för att bestå provet inför Gud – 2 Tim. 2:15
  26. GÖRA ALLT UTAN ATT KLAGA OCH TVEKA, så att vi blir fläckfria och rena – Fil. 2:14-15
  27. GÖRA FADERNS VILJA, för att komma in i himmelriket – Matt. 7:21
  28. GÖRA FADERNS VILJA, för att vara Jesus bror, syster, mor – Matt. 12:50
  29. GÖRA GODA GÄRNINGAR, för att ta Guds rike i besittning, såsom ge att äta, ge att dricka, ta emot främlingar, kläda nakna, besöka sjuka, besöka interner, etc – Matt. 25:34-36
  30. GÖRA GODA GÄRNINGAR, för att bli rättfärdiga och frälsta – Jak. 2:14-26
  31. GÖRA GODA GÄRNINGAR, för att få evigt liv – Rom. 2:6-8
  32. GÖRA GODA GÄRNINGAR, för att visa att vi känner Gud – Titus 1:16
  33. GÖRA GOTT, så att vi vinner det verkliga livet – 1 Tim. 6:18-19
  34. GÖRA GOTT, för att uppstå till liv – Joh. 5:29
  35. GÖRA GUDS VILJA, för att förbli i evighet – 1 Joh. 2:17
  36. GÖRA GUDS VILJA, för att få det han utlovat – Hebr. 10:36
  37. GÖRA DET SOM ÄR RÄTT, för att anses vara födda av honom – 1 Joh. 2:29
  38. GÖRA DET RÄTTA, för att vara rättfärdiga – 1 Joh. 3:7
  39. GÖRA DET RÄTTA, för att vara Guds barn – 1 Joh. 3:10
  40. GÖRA MOT ANDRA MÄNNISKOR DET SOM VI VILL ATT DE SKA GÖRA MOT OSS, för att uppfylla lagen – Matt. 7:12
  41. GÖRA UPP MED VÅR MOTPART, för att inte överlämnas till domaren – Matt. 5:25
  42. GÖRA VAD JESUS BEFALLER, för att vara hans vänner – Joh. 15:14
  43. GÖRA VÅR KALLELSE OCH UTKORELSE FAST,  för att få ingång till Jesu eviga rike – 2 Pet. 1:10-11
  44. HANDLA EFTER JESU ORD, för att inte falla stort – Matt. 7:24-27
  45. HÅLLA BUDEN, (7 st. kärleksbud räknas upp), för att gå in i livet – Matt. 19:16-19
  46. HÅLLA BUDEN, för att bli älskad av Fadern – Joh. 14:21
  47. HÅLLA BUDEN, för att bli kvar i Jesu kärlek – Joh. 15:10
  48. HÅLLA BUDEN, för att sanningen ska finnas i oss – 1 Joh. 2:3-4
  49. HÅLLA BUDED, för att få rätt till livets träd – Upp. 22:14
  50. HÅLLA BUDEN, för att vinna seger – 1 Joh. 5:3-5
  51. HÅLLA BUDEN, för att vara i kärleken – 2 Joh. 1:6
  52. HÅLLA FAST TILL SLUTET, för att vara Kristi vänner – Hebr. 3:14
  53. HÅLLA FAST VID JESU BUD, för att visa att vi älskar honom – Joh. 14:15
  54. HÅLLA FAST VID ORDET, för att bli frälst – 1 Kor. 15:1
  55. HÅLLA FAST VID DE HELIGA SKRIFTERNA, så att vi kan bli frälsta genom tron i Jesus – 2 Tim. 3:14-15
  56. HÅLLA FAST VID HANS ORD, för att vara i Gud – 1 Joh. 2:5
  57. HÅLLA FAST VID DET VI HAR, så att ingen tar vår krona – Upp. 3:11
  58. HÅLLA OSS BORTA FRÅN ORÄTTFÄRDIGHETEN, för att bli kända av Gud – 2 Tim. 2:19
  59. HÅLLA OSS BORTA FRÅN DE KÖTTSLIGA BEGÄREN, som för krig mot själen – 1 Pet 2:11
  60. HÅLLA UT TILL SLUTET, för att bli frälsta – Matt. 10:22
  61. HÄRDA UT, för att kunna regera med Jesus – 2 Tim. 2:12
  62. JAGA MOT MÅLET, för att vinna segerpriset – Fil. 3:14
  63. KLÄ OSS I ÖDMJUKHET, för att få nåd – 1 Pet. 5:5-6
  64. KÄMPA, för att komma in genom den trånga porten som leder till livet – Luk. 13:24
  65. KÄMPA och SÖK, vinna det eviga livet – 1 Tim. 6:12
  66. KÄMPA DEN GODA KAMPEN med ett rent samvete, för att inte lida skeppsbrott i tron – 1 Tim. 1:18-19
  67. LÄGGA AV DEN GAMLA MÄNNISKAN, för att inte gå under – Ef. 4:22
  68. LEDAS AV ANDEN, för att inte stå under lagen – Gal. 5:18
  69. LEVA EFTER ANDEN, för att få leva – Rom. 8:13-14
  70. LEVA EFTER HANS BUD, för att ha kärleken – 1 Joh. 1:6
  71. LEVA RENT och ej skändligt eller lögnaktigt, för att komma in det det nya Jerusalem – Upp. 21:27
  72. LEVA RÄTTFÄRDIGT, för att ärva Guds rike – 1 Kor. 6:9-11
  73. LEVA MED RENHETENS OSYRADE DEG, för att bli frälsta på Herrens dag – 1 Kor. 5:5-8
  74. LYDA ANDEN, för att uppfylla lagens krav och få liv – Rom. 8:4-6
  75. LYDA JESUS, för att få evig frälsning – Hebr. 5:9
  76. LYDA GUD, för att bli rättfärdiga – Rom. 6:16
  77. LYDA GUD I TRO, för att få det utlovade och komma in i hans vila – Hebr. 11:8, Hebr. 3:18
  78. LYDA GUDS EVANGELIUM, för att vara rättfärdiga och få en friande dom – 1 Pet. 4:17-18
  79. LYDA SANNINGEN, för att rena våra själar – 1 Pet. 1:22
  80. LYDA SONEN, för att se livet och inte drabbas av Guds vrede – Joh. 3:36
  81. LYSSNA OCH FÖLJA JESUS, för att få evigt liv – Joh. 10:27-28
  82. LEVA I HELGELSE, så att vi inte avvisar Gud – 1 Thess. 4:7-8
  83. LEVA FRITT FRÅN OTUKT, ORENHET, GIRIGHET, för att ärva Guds rike – Ef. 5:5
  84. LEVA VÄRDIGT KRISTI EVANGELIUM, så att vi blir frälsta – Fil. 1:27-29
  85. LYDA JESU EVANGELIUM, för att inte straffas med evigt fördärv – 2 Thess. 1:8-9
  86. LYDA SANNINGEN, för att inte syra hela degen – Gal. 5:7-9
  87. LYDA SANNINGEN, för att rena våra själar – 1 Pet. 1:22
  88. LÅTA VÅR RÄTTFÄRDIGHET GÅ LÅNGT ÖVER FARISÈERNAS, för att komma in i himmelriket – Matt. 5:20
  89. LÄGGA BORT allt slags ondska, falskhet, hyckleri, avund och förtal, så att vi växer upp till frälsning – 1 Pet. 2:1-2
  90. OMVÄNDA OSS, och bli som barn, för att komma in i himmelriket – Matt. 18:3
  91. OMVÄNDA OSS, för att få syndernas förlåtelse och liv – Luk. 3:3, Luk. 13:3, Apg. 2:38, Apg. 11:18
  92. PREDIKA DET OFÖRVRÄNGDA EVANGELIET, för att inte vara under förbannelse – Gal. 1:8-9
  93. PRÖVA OSS SJÄLVA om vi lever i tron, för att bestå provet – 2 Kor. 13:5
  94. SEGRA, för att få vita kläder och finnas i livets bok – Upp. 3:5
  95. SKAPA FRID, för att vara Guds barn – Matt. 5:9
  96. SPRINGA, för att få priset – 1 Kor. 9:24
  97. STRÄVA, för att komma in i vilan – Hebr. 4:11
  98. STRÄVA EFTER HELGELSE, för utan helgelse kommer ingen att se Herren – Hebr. 12:14
  99. STÅ, så att vi inte faller – 1 Kor. 10:12
  100. STÅ FASTA, för att inte på nytt hamna under slavoket då Kristus inte kan vara någon hjälp – Gal. 5:1-2
  101. STÅ FASTA, för att träda fram inför Gud heliga, fläckfria och oförvitliga – Kol. 1:22-23
  102. STÅ FASTA INTILL ÄNDEN, för att bli frälsta – Matt. 24:12
  103. STÅ FASTA vid det vi hört, så att vi inte driver bort med strömmen – Hebr. 2:1
  104. STÅ FASTA VID EVANGELIET, för att inte ha trott förgäves – 1 Kor. 15:1-2
  105. STÄLLA VÅRA LEMMAR I RÄTTFÄRDIGHETENS TJÄNST, för att bli helgade – Rom. 6:19
  106. SÅ I ANDENS ÅKER, för att skörda liv – Gal. 6:8
  107. SÖKA, att vinna det eviga livet – 1 Tim. 6:12
  108. TA VÅRA KORS OCH FÖLJA JESUS, för att vara värdiga – Matt. 10:38
  109. TJÄNA ENDAST GUD OCH INTE MAMMON, för att inte riskera att hata Gud – Matt. 6:24
  110. TJÄNA HERREN, för att få arvet till lön – Kol. 3:23-24
  111. TRO ATT JESUS ÄR ”JAG ÄR”, för att inte dö i våra synder – Joh. 8:24-25, 28, 58
  112. TRÄNA OCH TÄVLA, för att få segerkransen som aldrig vissnar – 1 Kor. 9:25
  113. TVINGA KROPPEN TILL LYDNAD, för att kunna bestå provet – 1 Kor. 9:27
  114. TYGLA VÅR TUNGA, för att vår gudstjänst ska vara något värt – Jak. 1:26
  115. UNDVIKA ATT FÖLJA ONATURLIGA BEGÄR, för att slippa straffas i elden – Jud. 1:6-8, 18-19
  116. UNDVIKA ATT FÖRVANSKA GUDS NÅD, för att slippa drabbas av domen – Jud. 1:4
  117. UNDVIKA ATT LEVA ORÄTTFÄRDIGT, för att slippa Guds vrede – Rom. 1:18
  118. UNDVIKA ATT TA BORT NÅGOT FRÅN PROFETIANS BOK, för att inte strykas från livets träd och den heliga staden – Upp. 22:18-19
  119. UNDVIKA VILDDJURETS MÄRKE, för att ha sitt namn i livets bok – Upp. 13:8, Upp. 16:2,
  120. UTHÄRDA OCH INTE FÖRNEKA JESUS, så att vi kan regera med honom – 2 Tim. 2:12
  121. VAKA OCH INTE GLÖMMA OLJAN, för att bli erkänd av brudgummen – Matt. 25:12-13
  122. VANDRA I LJUSET, för att bli renade från synder – 1 Joh. 1:7
  123. VARA BARMHÄRTIGA, för att inte drabbas av domen – Jak. 2:13
  124. VARA ETT GOTT TRÄD, för att inte bli nerhugget och kastat i elden – Matt. 7:19
  125. VARA I ANDENS TJÄNST, för att inte dö – Rom. 7:5-6
  126. VARA ORDETS GÖRARE och inte bara dess hörare, för att inte  bedra oss – Jak. 1:22
  127. VARA GUDFRUKTIG OCH GÖRA GUDS VILJA, för att Gud ska lyssna på oss – Joh. 9:31
  128. VARA GUDS SLAVAR, för att bli helgade och få evigt liv – Rom. 6:22
  129. VARA LAGENS GÖRARE (kärlekens lag), för att förklaras rättfärdiga – Rom. 2:13-14
  130. VARA PÅ VÅR VAKT, så att vi inte dras med i de laglösas villfarelse – 2 Pet. 3:17
  131. VARA UTHÅLLIGA, för att få det utlovade arvet – Hebr. 6:12
  132. VARA VAKNA  OCH NYKTRA, för att inte tillhöra mörkret – 1 Thess. 5:2-8
  133. VARA ÖDMJUKA, för att ges nåd – Jak. 4:6
  134. VINNA SEGER, för att bli klädda i vita kläder – Upp. 3:5
  135. VISA BARMHÄRTIGHET, för att inte drabbas av domen – Jak. 2:13
  136. VÄNTA PÅ JESU ÅTERKOMST, för att bli frälsta – Hebr. 9:28
  137. ÅKALLA OCH BE, för att få våra hjärtan bevarade – Fil. 4:6-7
  138. ÅKALLA HERRENS NAMN, för att bli frälsta – Rom. 10:13
  139. ÄLSKA JESUS MER ÄN FAMILJEMEDLEMMAR, för att vara värdig Jesus – Matt. 10:37
  140. ÄLSKA SIN BRODER, för att inte bli kvar i döden – 1 Joh. 3:14
  141. ÄLSKA SIN BRODER, för att vara kvar i sanningen och ljuset – 1 Joh. 3:17-19, 1 Joh. 2:10
  142. ÄLSKA SIN BRODER, för att vara född av Gud och förbli i honom – 1 Joh. 4:7-9, 12
  143. ÄLSKA SIN BRODER, för att inte vara en lögnare – 1 Joh. 4:20-21
  144. ÄLSKA SIN BRODER OCH HÅLLA FAST VID HANS BUDSKAP, för att förbli i Gud – 1 Joh. 3:23-24
  145. ÄLSKA SIN NÄSTA, för att få evigt liv – Lukas 10:25-28, 36-37
  146. ÄLSKA SIN NÄSTA för att uppfylla lagen (5 inkluderande bud nämns) – Rom. 13:8-10
  147. ÄLSKA VÅRA OVÄNNER och be för dem som förföljer oss, för att vara Faderns barn – Matt. 5:43-44
  148. ÄTA MÄNNISKOSONENS KÖTT OCH DRICKA HANS BLOD, för att få evigt liv – Joh. 6:53-56
  149. ÖDMJUKA OSS inför Herren, så att vi kan bli upphöjda – Jak. 4:10
  150. ÖPPNA DÖRREN FÖR JESUS, för att han ska skall gå in till oss och hålla måltid – Upp. 3:20

Det krävs alltså en liten ansträngning för att vara Guds barn, eftersom det inte alltid är komfortabelt att bära sitt kors. Ovan är en del uppmaningar riktade till oss, men sedan tillkommer förstås saker som vi INTE har råd att göra för att vara Guds barn. Men om vi tror och älskar Jesus så håller vi också tät kontakt med honom, och med hjälp av den helige Ande så kan vi stå emot djävulens alla pilar. Gud är också nådig och förlåter oss alla våra synder, om vi menar vår omvändelse.

Annonser

Seth Erlandssons tro på en totalt villkorslös frälsning genom tro allena utan gärningar

faith alone

Jag har lyssnat på några gamla föredrag av Seth Erlandsson (bibelforskare, författare och föreläsare) angående Bibelns tillkommelse, och de var mycket lärorika  (önskar jag kom ihåg allt). Däremot är det helt uppenbart att jag inte alls håller med honom när han talar om evangelium, rättfärdighet, tro, etc – alltså det mest centrala i Bibeln. Åtminstone håller jag inte med hans resonemang på det sättet han uttrycker sig, men jag vill gärna behålla brasklappen att han inte menar allt det han säger. Konsekvenserna blir nämligen alldeles för orimliga, och dessutom kan man inte ha två motstående uppfattningar samtidigt.

Det finns två stora områden där vi inte tycker lika. 1)  Hans lära att vi är frälsta av tro ALLENA och att gärningar inte alls krävs utan det handlar om en totalt villkorslös frälsning 2) Hans tydliga motstånd mot andegåvorna, såsom helande, profetiska tilltal och tungotal (se annan artikel rörande detta ämne).

Nu påstår jag inte att alla de som lär ut att goda gärningar inte krävs för frälsningen (inkluderar att avhålla sig från synd) automatiskt lär ut  att det är fritt fram att synda och att Gud inte ens bryr sig. Jag känner inte till någon predikant som skulle uttrycka sig på det sättet. Däremot så kan man ibland mellan raderna, och ibland även på raderna, se hur en del predikanter stödjer läran att man kan tjäna två herrar och fortfarande vara frälst – eftersom de menar att det är tro allena + ingenting som frälser en människa. Hur annars ska vi tolka exempelvis nedan kommentarer från Seth? (Hans kommentarer här nedan i grönt.)

”Men Bibeln innehåller också en annan lära med ett helt annat innehåll. Det är evangeliet lära. Evangeliet talar inte ett enda ord om oss och våra gärningar, det kräver ingenting av oss, ställer inga villkor och hotar inte. ” (Biblicum, 2007-4 Årg. 71)

Krävs det verkligen ingenting alls från oss som kristna? Visst kan en gren huggas av om det inte ger frukt? Om absolut ingenting krävs utöver en tro, så resulterar väl det i att vi definitivt har råd med att synda emellanåt? För vad kan hända i en värld där det inte finns några risker bara vi tror på Gud? Varnar inte Jesus oss att vi kommer att förnekas om vi förnekar honom? Säger han inte att vi inte kommer att förlåtas om vi vägrar att förlåta en broder? Säger han inte att vi är evigt förlorade om vi tar vildjurets märke? Detta är väl exempel på klara villkor? Hur kan då Seth hävda att evangeliet inte ställer villkor på oss? Sanningen är att det krävs god frukt i ett omvänt liv då vi börjar leva med den helige Ande:

Apg. 26:19 Därför, konung Agrippa, blev jag inte olydig mot den himmelska synen, 20 utan jag har predikat först i Damaskus och i Jerusalem och hela Judeen och sedan ute bland hedningarna, att de skall ångra sig och omvända sig till Gud och GÖRA SÅDANA GÄRNINGAR som hör till omvändelsen.

Luke 3:87 Han sade nu till folkskarorna som kom ut för att döpas av honom: ”Ni huggormsyngel! Vem har intalat er att försöka fly undan den kommande vredesdomen? 8 BÄR DÅ SÅDAN FRUKT SOM HÖR TILL OMVÄNDELSEN. Och tänk inte: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham av dessa stenar. 9 Redan är yxan satt till roten på träden. Så blir varje träd som inte bär god frukt nerhugget och kastat i elden.”

Hittar vi villkoret?:

Joh. 15: OM någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp. OM ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det.

Jakob säger att vi INTE är rättfärdiga av tro allena, och Seth säger tvärt omfaith 2

Jak. 2:24 I sen alltså att DET ÄR AV GÄRNINGAR som en människa bliver rättfärdig, och ICKE AV TRO ALLENAST (1917)

Många i det kalvinist/lutherska området försöker bortförklara Jakobs tydliga meddelande om att vi är rättfärdig av tro och gärningar genom att påstå att det beror på huruvida det handlar om gärningar inför människor eller inför Gud. Den idén har jag slagit hål på här.

”Enligt Bibeln blir en syndare förklarad rättfärdig/helig uteslutande för Kristi skull tack vare hans ställföreträdande gottgörelse. Hon är inte och blir aldrig helig eller rättfärdig i sig själv genom egna gärningar. Det som på den yttersta dagen dömer en syndare till evig skilsmässa från Gud, evig förtappelse, är otron, dvs. att hon inte erkänner sin synd och tar emot Kristi rättfärdighet som gratis erbjuds henne. ”

Det är möjligt att vi kan enas om ”ställföreträdande gottgörelse” om vi med det menar att Jesus Kristus dog på korset för våra synder så att vi har möjlighet att slippa Guds vrede och straff på villkor att vi omvänder oss och tror. (Vad jag tycker om ”försoningsläran” – penal substitution theory – har jag förklarat på ett annat ställe.) Om vi har syndat (vilket vi har) så kan vi inte bli rättfärdiga i oss själva, utan det är ytterst Jesus blod på korset som kan skölja bort våra synder. Våra gärningar kan inte sudda ut det vi gjort oss skyldiga till i vårt förlutna, så vår enda räddning är alltså Guds barmhärtighet och att han är villig att förlåta våra synder då vi omvänder oss. Så långt är vi säkert överens. Däremot håller jag inte med om att det endast är vår otro som kan orsaka evig förtappelse, eftersom Gud säger själv från sin tron att ”otroende” faktiskt bara är en i mängden av människor som är separerade från Gud – då även feghet, skändlighet, mord, otukt, trolldom, avgudadyrkan och lögner kan orsaka evig fördömelse.

Upp. 21:8 Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna, de otuktiga, trollkarlarna, avgudadyrkarna och alla lögnare skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden.”

Att inte tro, att vägra bekänna synder och att vägra ta emot förlåtelse är givetvis något som separerar oss från Gud, men även kort och gott SYND separerar oss från Gud och/eller vägran att göra goda gärningar (som är synd i sig självt). Tro utan gärningar är död, och det är trots allt de som med sin tro LYDER Gud som får evigt liv.

Hebr. 5: 9 Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom,

Vidare är det inte så att vi ”tar emot Kristi rättfärdighet”, för det låter som om vi kan ta emot en annan persons rättfärdiga liv. Att leva heligt och rättfärdigt är något som vi kan välja att GÖRA, vilket innebär att andra personer inte kan ta emot sådana livsval. Det är VI som måste leva rättfärdigt och ingen annan person kan leva rättfärdigt åt oss eller i stället för oss. Vi blir rättfärdiga när vi först bekänner våra synder och omvänder oss, för att kunna bli renade från våra synder (som raderas) vilket i sanning gör oss heliga och rättfärdiga. Vi har ju inte längre några synder som kan användas emot oss. Denna rening kan i och för sig beskrivas som ”vi tar emot Kristi rättfärdighet”, och då handlar det i så fall bara om en olycklig formulering. Sant är ju att vi inte kan vara rättfärdiga utan Jesu blod, för vi kan inte rena oss själva och göra oss själva rättfärdiga. Bibeln säger dock inte ”en gång rättfärdig alltid rättfärdig”, för det rättfärdiga stadiet räcker endast så länge som vi LEVER rättfärdigt. (Nedan citat kommer från denna källa.)

”Alla som förtröstar på Kristus, på nåden allena, som inte avvisar syndernas förlåtelse uteslutande för Kristi skull, tillräknas Kristi rättfärdighet och kallas i Bibeln för ”heliga” (helgon). I glädje och tacksamhet för denna gåva får de ett nytt sinne som vill göra det Gud vill, älska honom över allting och sin nästa som sig själv. Men den gamla människan (köttet) finns också kvar hos den troende och därför blir aldrig hennes helgelse fullkomlig. Men hon räknas som helig för Kristi skull. Alla troende är i denna mening heliga/helgon, inte bara några få. När Paulus skriver till de kristna i olika städer, kallar han dem ”de heliga” (helgonen) i Korint, i Filippi, i Kolosse etc.”

Vi blir som sagt rättfärdiga när vi omvänder oss – och visst skulle man kunna säga att man då ”tillräknas Kristi rättfärdighet” om vi med det menar att vi helt enkelt blir renade i hans blod. Bara vi inser att VI måste göra någonting för att bli förlåtna och renade. ”Gåvan” är erbjudandet att kunna bli renade och frälsta, för det klarar vi inte av att åstadkomma själva samt är inte heller förtjänade av det. Det glädjer mig när Seth skriver att vi i detta sammanhang får ett nytt sinne och att vi då ”vill göra det Gud vill, älska honom över allting och sin nästa som sig själv”. Det innebär ju att han säger att vi verkligen lyder Gud och håller alla hans bud – en förmåga vi alltså besitter. Älskar vi Gud över alltid så lyder vi honom, säger Bibeln. Men redan i nästa mening verkar Seth tala emot sig själv eftersom han säger att den gamla människan (som han kallar köttet) ändå finns kvar hos den troende och att vår helgelse aldrig blir fullkomlig. Det är alldeles sant att vi förstås inte blir av med vårt kött (som inte är syndigt i sig själv eftersom även Jesus hade kött), bara han inte menar att vi forfarande syndar helt naturligt även efter vår omvändelse. Dessvärre är jag rädd för att det är just det som Seth menar eftersom han förklarar att människan förklaras helig för Kristi skull, och detta låter som att människan i sig själv inte är helig eftersom hon fortfarande syndar i sitt kött. Men hur blir det då med den föregående åsikten – att vi får ett nytt sinne som vill göra det Gud vill? Om vi gör det Gud vill så syndar vi väl inte? Då behandlar vi väl vår nästa som oss själva? Då kan vi väl leva heligt?

Troende” har självfallet hela tiden förmåga att synda (det hade även Jesus), men bland annat Jakob är tydlig med att tro utan gärningar är död. Den som är ”helig” enligt Bibeln är den som lever heligt. Inte de som tror på Gud och INTE lever heligt – för de är ju syndare. Bibeln manar oss att inte låta lura oss angående detta:

1 John 3:7 Kära barn, låt ingen bedra er. Den som GÖR RÄTT ÄR RÄTTFÄRDIG, liksom han är rättfärdig. 8. Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat från begynnelsen. Och därför uppenbarades Guds Son, för att han skulle göra om intet djävulens gärningar. 9. Var och en som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Och han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10. På detta känns Guds barn och djävulens barn igen: Var och en som inte GÖR rättfärdighet är inte av Gud, och inte heller den som inte älskar sin broder.

1 John 2:29 Om ni vet att han är rättfärdig, då inser ni också att var och en som GÖR det som är rätt är född av honom.

Rom 2:13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens GÖRARE skall förklaras rättfärdiga

Paulus skriver sina brev till kristna församlingar, och därmed tänker han sig att han skriver till kristna människor som tror och lyder Gud. Dock inte per automatik, varför Paulus också fyller sina brev med varningar och uppmuntran.

”Katoliker lär helt annorlunda om rättfärdiggörelsen. För dem är rättfärdiggörelsen en utdragen evangeliumreningsprocess, inte evangeliets tilltal: du är förlåten, du räknas helig och rättfärdig för Kristi skull. Processen att bli helig/rättfärdig är för de flesta inte färdig när döden kommer. Den måste därför enligt katolsk tro fortsätta efter döden i den s.k. reningselden (skärselden). De få som lyckats med reningen före döden slipper fortsatt rening och kallas i katolska kyrkan för ”helgon” (heliga). Den katolska skärseldsläran och rättfärdiggörelseläran är obiblisk. När Jesus på korset sa orden: ”Det är fullbordat”, var hans återlösningsverk, hans rening av oss syndare, fullbordad och hans uppståndelse bevisar att så var fallet.”

När man talar om ”evangeliet” så vill jag gärna se till att ordet ”omvändelse” finns med, eftersom evangeliet inkluderar en chans att bli renad och rättfärdig när vi ångrar våra synder, vänder om och lämnar det gamla syndiga livet bakom oss. Nu är jag varken katolik eller lutheran, men inte heller jag tror att rättfärdiggörelsen är en utdragen process. Det kan ju gå på en minut. Jag tror inte heller att vi inte kan bli rättfärdiga förrän Döden kommer och räddar oss, utan jag tror som Paulus säger i Titus 2:11-12, att nåden hjälper oss att leva helig här och nu.

Titus 2:11 Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12 DEN FOSTRAR OSS ATT SÄGA NEJ TILL OGUDAKTIGHET och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt I DEN TID SOM NU ÄR

Med den helige Andes hjälp så kan vi fortsätta att hålla oss rena och leva i total seger – långt bort från smutsig synd och vårt gamla liv. Om vi säger att vi inte kan lyckas med detta ens med den helige Andes hjälp, är detsamma som att kalla sig syndare och därför separerad från Gud. ”Det är fullbordat” betyder att Jesus gjort allt som han kom till jorden för att göra – det finns inget mer att lägga till vad gäller hans offer. Det betyder att han i och med detta offer kan rena människorna från deras synder utan behov av djuroffer, men denna rening inträffade inte för 2000 år sedan utan den sker när var och en omvänder sig. Annars skulle allas våra synder vara förlåtna redan innan vi utförde dem, och då skulle Jesu död på korset vara ett löfte till oss om en ”license to sin”. Inte ens under GT så var människor förlåtna bara genom att offra djur utan att kombinera detta med en sann omvändelse.

”Tron på en utdragen reningsprocess har lett till att vi människor bidrar till denna rening genom våra gärningar och att vi t o m genom mässor, böner, vallfärder, helgons hjälp mm kan bidra till anhörigas rening så att deras tid i skärselden kan förkortas.—”

Vi är 100% oförmögna att rena oss själva och frälsa oss själva, så på det sättet kan vi inte bidra till vår frälsning, MEN på ett annat sätt kan vi ”bidra” (som sagt – beroende på vad vi menar) genom att se till att leva rättfärdiga liv – alltså genom att vara Gud trogna och göra goda gärningar. Sen listar Seth upp en del katolska aktiviteter som inte handlar om sådana goda gärningar som Bibeln talar om utan snarare ceremonier  och människolagar. Ja, de kan givetvis inte bidra till vår frälsning. Om vi har syndat så kan inga goda gärningar i världen rena oss från den synd vi redan gjort oss skyldiga till. Endast rening i Jesu blod kan ta bort dessa synder, men sedan är det alltså tänkt att vi ska fortsätta att hålla oss rena. Utan goda gärningar kan vi inte vara rättfärdiga enligt Bibeln.

”Reformationens ”Skriften allena, nåden allena och tron allena” är omistliga för biblisk kristendom.”

Då låter det på Seth som om jag inte är frälst, för jag tror snarare på Jakob som säger att vi INTE är frälsta av tro allena.

Jak. 2: 14 Mina bröder, vad hjälper det om någon påstår sig ha tro men saknar gärningar? Kan väl en sådan tro frälsa någon? 15 Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen16 och någon av er säger till dem: ”Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? 17 Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.

Just ovan verser måste vara oerhört svåra för lutheraner, kalvinister och många kristna i allmänhet att ta till sig, för vi svenskar är ju uppfostrade i den lutherska andan att det är tvärt om som gäller. Martin Luther själv hade oerhörda problem med Jakobsbrevet och uttryckte en gång att han ville ta bort det från skriften. (Därmed inte sagt att han tänkte göra slag i saken, men det visar i alla fall på att han hade svårt att ta till sig budskapet.) Egentligen tycker jag att många kristna svenskar borde ta det som en övning att rabbla upp denna vers några gånger varje dag för att aldrig glömma den. I stället kanske de kontrar med ”Ef. 2:8-9”, men dels så säger de verserna inte emot det Jakob säger, dels så säger Paulus samma sak som Jakob på väldigt många ställen, och dels så fortsätter Ef. 2_8-9 med v. 10 som säger:  ”Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall VANDRA i dem”.  Vad händer om vi väljer att INTE vandra i dessa goda gärningar? Är vi då fortfarande frälsta? Knappast. Vi kan dock inte frälsa oss själva genom att göra goda gärningar, och vi är heller inte frälsta genom att födas som judar, men tro utan gärningar är fortfarande död. Vi är frälsta genom tro, men om vi tror på Gud och får ett sinne ”som vill göra det Gud vill, älska honom över allting och sin nästa som sig själv”, som Seth uttrycker det, så blir ju slutresultatet att vi faktiskt lyder Gud.

Ovan kommentarer är från denna blogg, och här nedan kommer fler från citat.

washedVidare om rening och rättfärdiggörelse

”Rättfärdiggörelsen är verkligen – som Luther uttryckte det – »den artikel med vilken kyrkan står eller faller» (articulus stantis et cadentis ecclesiae).”

Det låter återigen som skiljelinjen mellan kristna går precis här (att hålla med Luther eller ej i denna fråga), och det skulle som sagt göra de som håller med om Jakobs resonemang i Jak. 2 för icke kristna.

”Den katolska kyrkan hade blandat samman rättfärdiggörelsen och den nya lydnaden och gjort rättfärdiggörelsen beroende av den nya lydnaden. Genom att göra rättfärdiggörelsen beroende av människans nya lydnad eller livsrättfärdighet kunde man inte acceptera en rättfärdiggörelse genom tron allena utan denna lära fördömdes. Det som är en följd av trons rättfärdighet hade man gjort till dess förutsättning. Därmed förkastar man enligt reformatorerna själva evangeliet, som innebär »att vi genom Kristus har nåd, rättfärdighet och syndernas förlåtelse» och att rättfärdiggörelsen är »en givarens oförtjänta gåva», inte »en lön för vad någon utfört»”

Jag har som sagt inga problem med att vägra tro på ”tro allena”, eftersom Bibeln lär oss att vi INTE är frälsta av tro allena. Hoppar vi däremot över själva omvändelsen (vår sanna ånger över vårt gamla syndiga liv och vårt beslut att vända om), så kan som sagt inga goda gärningar i världen rädda oss. Omvändelse är en förutsättning, och även om våra synder varit blodröda innan omvändelsen så kan de bli kritvita. Däremot kan jag inte se hur mitt resonemang skulle vara emot den sista meningen, som Seth tillskriver reformatorerna. Jag har inga problem med det faktum att reningen och därmed frälsningen är en oförtjänt gåva som vi inte gjort oss förtjänade av. Däremot har jag givetvis problem med att jag inte skulle vara frälst om jag vägrar hålla med Luthers resonemang om ”tro allena”. Vår frälsning är definitivt beroende av vår lydnad. Vem kommer till himmelriket? Den som GÖR Guds vilja.

Matt. 7: 21 Inte skall var och en som säger ‘Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan DEN SOM GÖR MIN HIMMELSKE FADERS VILJA.

” »Syndernas förlåtelse och rättfärdiggörelse mottages genom tron» (CA VI, 2) och »denna tro bör frambringa goda frukter» .”

Kan vi då vara frälsta utan dessa frukter? Om nej, så är frukter (gärningar) nödvändiga för frälsningen precis som Jakob (och även Paulus) säger.

” Att Augsburgska bekännclsen och Konkordieboken uttryckligen förkastar den katolska rättfärdiggörelseläran som en underminering av all sann kristendom tiger man med. ”

Intressant att höra vad ovan bekännelser och skrifter säger, men i slutänden så är det Bibeln vi ska jämföra med, och där kan vi läsa:

Rom 2:6 Ty han skall ge åt var och en efter hans gärningar. 7. EVIGT LIV åt dem som med tålamod i GODA GÄRNINGAR söker efter härlighet och ära och oförgänglighet, 8. men över dem som är stridslystna och INTE VILL LYDA sanningen, utan lyder orättfärdigheten, kommer förtörnelse och VREDE.

”I det följande skall vi ge en liten historisk exposé över rättfärdiggörelseläran. Vi tror att den kan kasta ljus över dagens läroförvirring i denna avgörande lärofråga.”

Seth säger återigen att det här handlar om en avgörande lärofråga. Det låter som sagt som en frälsningsfråga och att man inte är frälst om man inte håller med om resonemanget som presenteras.

”Det är en vanlig missuppfattning om rättfärdiggörelsen, att även förnyelsen och kärleken, som är en följd av vår tro på Kristus, hör till vår rättfärdighet inför Gud. Man menar att vår rättfärdighet inför Gud inte är hel och fullkomlig utan denna kärlek och förnyelse och tror att detta också är den lutherska bekännelsens lära.”

Vi måste absolut vara rättfärdiga inför Gud för att förklaras rättfärdiga och då handlar det om VÅRA rättfärdiga liv och inte någon annans rättfärdiga liv som vi kan tillgodogöra oss, eftersom vi inte kan åka rygg på Jesus in i himlen. Vi måste göra det som är rätt:

Apg 10:34 Då började Petrus tala: ”Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor,35 utan tar emot den som fruktar honom och GÖR DET SOM ÄR RÄTT, vilket folk han än tillhör.

”I Konkordieformelns tredje artikel heter det: »Följande och liknande irrläror, som strider mot den här framställda förklaringen, måste fördömas, avvisas och förkastas, nämligen:… att vår rättfärdighet inför Gudicke vore hel och fullkomlig utan denna kärlek och förnyelse» (Sv. kyrkans bekännelseskrifter/= SKB/, s. 587).  Det som den lutherska bekännelsen här betecknar som irrlära har i så hög grad trängt in också bland s.k. lutheraner, att man blivit främmande för sin egen bekännelse. Man tror att den rätta bekännelsen lyder: »Vår rättfärdighet inför Gud är inte hel och fullkomlig utan denna kärlek och förnyelse.» Det hävdar t.ex. Johannes Kronlund i sin bok »Läran om den allmänna rättfärdiggörelsen» (1979). Han citerar just dessa ord ur Konkordieformeln (s. 52), men han ser inte att Konkordieformeln med denna sats beskriver en irrlära, som måste fördömas, avvisas och förkastas.

Jag kan ha missförstått, men Seth verkar mena att det är en irrlära att lära ut att rättfärdighet villkoras av förnyelse (vilket borde betyda omvändelse)?  Som jag visat ovan är detta helt fel. Paulus är tydlig med att synd leder till död och lydnad leder till rättfärdighet.:

Rom. 6:16 Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till DÖD, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet? 17 Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt.

 2 Kor. 5: 17 Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är FÖRBI, se, det nya har kommit.

”Den uppfattningen, att rättfärdiggörelsedomen inte bara grundar sig på Kristi fullbordade gottgörelse prayför alla människor utan dessutom på Andens förnyande verk i oss, försökte redan Andreas Osiander (1498-1552) föra in i den lutherska kyrkan. För Osiander var inte rättfärdiggörelsen detta att Gud helt gratis cch oförtjänt tillräknar oss Kristi rättfärdighet – så som Luther lärde – utan någonting som Gud gör i oss. I den mån Kristus bor i oss och förnyar oss kan Gud rättfärdiggöra oss, menar han. Finns inte förnyelsen och kärleken i oss, finns inte heller någon rättfärdiggörelse. Osianders lära om rättfärdiggörelse handlar alltså inte om en tillräknad forensisk rättfärdighet, som uteslutande grundar sig på Kristi fullbordade gottgörelse ställföreträdande för oss.”

Seth verkar vilja städa bort alla verser som ställer några som helst krav på människan att hon måste omvända sig och leva rättfärdigt. Återigen  innebär omvändelse samtidigt en rening från våra synder, och det kan vi gärna benämna som ”Andens förnyande verk i oss”. Jag förstår inte varför Seth har en sådan aversion mot detta. Om det endast är Jesu död som gör oss rättfärdiga, ja då krävs förstås inte bekännande av synder, omvändelse eller att vi försöker leva rättfärdigt, för allt har ju Jesus i så fall redan fixat åt oss för 2000 år sedan. Ett sådant resonemang borde innebära att vi alla föddes frälsta, och att våra synder vore förlåtna långt innan vi utförde dem, för visst dog Jesus för alla?

Ingenstans i Bibeln står det att vi kan tillräkna oss ”KRISTI rättfärdighet”. Inte ens i Rom. 4. Det saliga bytet är helt obibliskt eftersom vi skulle kunna ducka bakom Jesus och gömma vår synd för Gud så att han inte ser. ”I den mån Kristus bor i oss och förnyar oss kan Gud rättfärdiggöra oss” säger tydligen Osiander som Seth protesterar emot, men det är just vad Bibeln lär. Gud skulle aldrig i livet deklarera att vi är rättfärdiga såvida vi faktiskt inte är det.

Gal 5:16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. 17 Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. 18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen. 19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, 21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

Apg. 2:38 Petrus svarade dem: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. DÅ skall ni få den helige Ande som gåva.

”Osianders lära om rättfärdiggörelse handlar alltså inte om en tillräknad forensisk rättfärdighet”, skriver Seth. Jag börjar mer och mer tycka om den här Osiander som verkar veta vad han talar om. Det är helt obibliskt att se Jesu död som någon slags betalning som kan leda till att vi kan tillräknas en ”forensisk” rättfärdighet, och framför allt inte oavsett hur vi i själva verket lever. Det är alldeles sant att vi ju i sanning ÄR rättfärdiga och rena när vi blivit av med alla våra tidigare synder som smutsat ner oss, och just därför att Gud ser våra rena liv så kallar han oss rättfärdiga eftersom vi ju ÄR det då vi är renade från synd. Den som återvänder till sin smuts är däremot inte rättfärdig och har inte kvar någon forensisk rättfärdighetsstämpel på sig. Bibeln varnar oss för en sådan lära och ber oss att inte låta lura oss:

Gal. 6: Bedra inte er själva. Gud bedrar man inte: det människan sår skall hon också skörda. Den som sår i sitt kötts åker skall av köttet skörda UNDERGÅNG, men den som sår i Andens åker skall av Anden skörda evigt liv.

1 Kor. 6:Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, 10 varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike. 11 Sådana VAR en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.

1 Joh. 3:7 Kära barn, låt ingen föra er vilse. Den som GÖR det rätta är rättfärdig liksom han är rättfärdig.

”Återlösningens akt är densamma som rättfärdiggörelsens akt, ty när vi rättfärdiggöras räknar Gud oss helt enkelt som rättfärdiga på grund av återlösningen. ”

Som sagt, detta borde i så fall leda till att vi alla föds rättfärdiga och frälsta, och att sedan ingenting kan rucka på vår plats i Jesu famn oavsett vad vi gör. I själva verket leder synden alltjämt till döden, och omvändelse är ett krav om vi syndar. Jesus dog självfallet för att kunna  göra oss rättfärdiga och för att ge oss evigt liv, MEN om det endast vore Jesu död på korset som åstadkom detta helt oavhängigt något som vi gör eller tror, ja då borde detta leda till universalism där alla blir frälsta.

”Paul Althaus — Han skriver i anslutning till Rom 5:9, 10: »I v. 9 kallar Paulus den Guds frälsningsgärning som redan skett för rättfärdiggörelse, i v. 10 för försoning.”

På engelska kallar man Jesu död för ”atonement” och på svenska säger vi ibland ”försoning”, eftersom Jesus dog för att förlåta och försona världen från dess synder. Men hela världen blir inte frälst, just därför att det krävs något även av oss för att kunna bli frälsta.

 ”Begreppet rättfärdiggörelse härrör från den rättsliga sfären, begreppet försoning från det personliga förhållandets område”

Jesu död handlar inte om någon form av rättslig betalning utan om att kunna förlåta synder som då TAS BORT. Vi kan däremot uttrycka oss med att Jesus (figurativt) betalade ett högt pris för oss eftersom han offrade sitt eget liv, men det är en helt annan sak och ska inte förväxlas med någon slags rättslig betalning.

”I Augsburgska bekännelsens apologi—  Exempel: —emedan det är visst, att vi mottager syndernas förlåtelse genom tron allena

Intressant vad utombibliska skrifter säger, men i Bibeln lär vi att vi tar emot förlåtelse genom bekännelse av synder och omvändelse:

1 Joh. 1: Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

”Då vi icke rättfärdiggöras genom lagen, utan mottager syndernas förlåtelse och försoningen genom tron för Kristi skull, men icke på grund av vår kärlek och laguppfyllelse, följer med nödvändighet, att vi rättfärdiggöras genom tron på Kristus”

Ovan är mer från samma källa som inspirerat Seth. Tror han verkligen att vi kan mottaga syndernas förlåtelse utan att vi har kärlek?!  Vi kan veta vilka som är Guds barn och Djävulens barn genom att se vem det är som GÖR det rätta och älskar sin broder. Kärlek till Gud och bröder/systrar är ett krav. Älskar vi Jesus så lyder vi honom.

1 Joh. 3:10 På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.

rättfärdig 3

 ”Evangeliet, som i egentlig mening är löftet om syndernas förlåtelse och rättfärdiggörelsen för Kristi skull» (IV, 43) »tillbjuder oss, som är tyngda av synd och död, försoning av nåd för Kristi skull, och denna mottager vi icke genom gärningar utan genom tron allena» (IV, 44).”

Problemet är bara att Bibeln fortfarande lär utt att vi är rättfärdiga genom gärningar och inte bara av tro. Det vore på sin plats att lära ut att vi kan bli förlåtna och försonade om vi bekänner våra synder och OMVÄNDER OSS. Om vi är tyngda och synd och död utlovas vi ingen förlåtelse, såvida vi inte just ödmjukar oss och omvänder oss.

Det är tron allena, som rättfärdiggör, ty de, som är försonade, räknas som rättfärdiga och Guds barn, icke på grund av sin egen renhet, utan genom Guds barmhärtighet för Kristi skull, och denna barmhärtighet omfattas genom tron» (IV, 86).”

Vi är BÅDE rättfärdiga pga Guds barmhärtighet (att erbjudas förlåtelse och rening trots att vi inte förtjänar det) samt pga att vi är rena. Och hur blir vi rena igen? Jo, genom att bekännelse av våra synder, tro, och omvändelse. Då blir vi 100% rena i Jesu blod och detta tillstånd så länge vi undviker att smutsa ner oss igen – vilket ställer villkor på oss. Den helige Ande kan leda oss, och vi utlovas att vi segerrikt kan göra det som Anden vill i stället för att göra det som köttet vill. Guds löften kan vi lita på.

”Om denna tro talar Skriften. Och då den mottager syndernas förlåtelse och försonar oss med Gud, räknas vi genom denna tro som rättfärdiga för Kristi skull, innan vi kan bevisa kärlek och fullgöra lagen, ehuru kärleken nödvändigtvis följer på tron» (IV, 113f). »Om syndaförlåtelsen och försoningen icke kommer till stånd av nåd för Kristi skull, utan på grund av vår kärlek, kommer ingen att äga syndernas förlåtelse, om han icke fullgjort hela lagen, enär lagen icke rättfärdiggör, så länge den kan anklaga oss. — (IV, 157f).”

Fullgöra lagen” behöver vi aldrig göra eftersom ”lagen” oftast  syftar på den judiska lagen med alla dess ceremoniella bud. Men vi är givetvis inte laglösa, för vi vet ju att det är den som GÖR Guds vilja som kommer in i himmelriket (Matt. 7:21) och att det är just den som GÖR Guds vilja som är den som i sanning är Jesu bror/syster/mor (Matt. 12:50). Liksom det fanns bud att följa INNAN Mose lag så finns det bud att följa EFTER Mose lag, och det handlar alltjämt om det dubbla kärleksbudet som i stort detaljeras i tio Guds bud.

Vi slipper undan lagens krav OM vi ställer oss i Andens tjänst och leds av honom. Hur beter vi oss om vi låter oss ledas av Anden? Jo, vi lyder Gud. ”Om ni älskar mig håller ni fast vid mina bud”, säger Jesus (Joh. 14:15). Det är bra att Seth lär ut att ”kärleken följer tron”, men frågan är då om en människa kan bli rättfärdig och frälst utan kärlek och gärningar? Om nej, så måste vi väl ändå uttrycka oss som Jakob – att vi är rättfärdiga genom gärningar och inte genom tro allena? Inte kommer vi väl med ödmjuka hjärtan till Gud där vi omvänder oss från våra synder, UTAN att ha ånger och kärlek i våra hjärtan? Att vara djupt ångerfull över vad man gjort mot sina medmänniskor, att vara tacksam över att Gud förbarmar sig över oss, och att bestämma sig för att vända om och leva rättfärdigt, det handlar väl om kärlek? Varför vill då Seth så gärna placera omvändelse och kärlek efter tidpunkten då vi får syndernas förlåtelse? Vidare står inte Guds nåd och vår kärlek (till Gud och våra bröder och systrar) i ett motsatsförhållande. Vi är självfallet frälsta av Guds nåd även om det finns villkor såsom omvändelse och kärlek.

Rom 7:Men nu är vi lösta från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna. Så står vi I ANDENS NYA TJÄNST och inte i bokstavens gamla tjänst.

Rom. 8:4 Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet UTAN EFTER ANDEN.

Gal. 5:18 Men OM NI LEDS AV ANDEN, står ni inte under lagen.

”De lutherska bekännelseskrifterna polemiserar kraftigt mot dem, som menar att syndernas förlåtelse, rätttärdiggörelsen eller försoningen inte är en fri gåva för Kristi skull allena och att den inte är en verklighet, som tas emot av tron allena. I Konkordieformelns tredje artikel förkastas Osianders sammanblandning av rättfärdiggörelsen och helgelsen. »Förnyelsen, som följer efter rättfärdiggörelsen genom tron, får inte blandas samman med densamma, utan dessa båda måste klart hållas i sär (III, 18) ”

Som sagt, den här Osiander verkar ha förstått det enkla budskapet i Bibeln. Förnyelse och rättfärdiggörelse ska absolut blandas samman eftersom vi inte är rättfärdiga utan rening och förnyelse – där vi lämnar vårt gamla liv och börjar leva efter Anden. Vidare är möjligheten att bli renad, rättfärdig och frälst en fri gåva, men även gåvor kan vara kopplade till villkor. Om jag ger min son en ny bil, samt lovar att stå för försäkring och bensin så länge han vill så är gåvan gratis även om han en dag slutar att använda bilen och kanske t o m gör sig av med den. Om jag skickar honom en gåva som kräver att han måste använda sig av en postavi och hämta den på posten, så är gåvan fortfarande gratis trots att han först måste masa sig iväg till postkontoret. Om jag erbjuder honom en fri gåva bara han sträcker ut sin hand och säger ”tack”, så är gåvan fortfarande gratis. Den har inte kostat honom en krona. Gratisgåvor kan man kasta bort om man vill, men då kan man givetvis inte använda sin gåva.

”Att delvis grunda rättfärdiggörelsen på Guds inneboende verk i oss gör det omöjligt att trösta en goalfattig syndare med det rena evangeliet och förklara honom rättfärdig för Kristi skull allena.  »Guds inneboende är inte lika med den trons rättfärdighet, om vilken Paulus talar och som han kallar iustitiam Dei, d.v.s. Guds rättfärdighet, — (III, 54). ”

Vi ska aldrig dunka en ”fattig syndare” i ryggen och försäkra honom att han är frälst trots sin synd bara för att han ”tror”. Däremot kan vi peka på evangeliet och förklara vägen till Gud som går genom omvändelse och tro.

Jak. 5:19 Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon för honom tillbaka,20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från döden och överskyler många synder.

Rom. 6:13 Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten.

”Här visas hur Luther och reformatorerna betonade rättfärdiggörelsens forensiska natur, d.v.s. att Gud dömer oss rättfärdiga för Kristi skull allena. »I århundraden hade rättfärdiggörelsen blandats samman med pånyttfödelsen och helgelsen. Men ungefär 1519 började Luther göra en skarp skillnad mellan den rättfärdighet, som rättfärdiggör syndaren, och rättfärdigheten i den kristnes liv. Sedan dess har den protestantiska reformationen förstått rättfärdiggörelsen som ett domsutslag skilt från en akt av inre helande. Det var fråga om att förklaras rättfärdig och inte att göras rättfärdig. Gud rättfärdiggör den troende syndaren genom att tillräkna honom Kristi ställföreträdande rättfärdighet och inte genom att ingjuta rättfärdighetens kvalitet i honom. Fastän Guds rättfärdiggörelseakt inte får skiljas från den troendes inre förnyelse och helgelse, får den inte blandas samman med inre förvandling.» 

Det här är en skrämmande bild som Seth ger av både Gud och evangeliet, och det är helt emot det som Bibeln lär. Rättfärdiggörelsen är som sagt inte ett slags forensiskt domutslag, men det är bra att Seth härleder en lära tillbaka till Luther om det är Luther som startat läran. Många gånger kan man förstås se att Luther är starkt influerad av Augustinus (före detta gnostiker) men sedan tar det stopp eftersom de flesta falska läror i Kyrkan härleds till just Augustinus och inte längre tillbaka. Det är tragiskt att Seth lär ut att rättfärdiggörelsen är ” ett domsutslag SKILT från en akt av inre helande”. Vi kan alltså vara rättfärdiga även om vi inte lever heligt. Seth säger vidare att vi är rättfärdiga för att vi kan tillräknas JESUS rättfärdighet, och det resulterar förstås i att vi kan vara positionellt rättfärdiga trots att vi i själva verket lever orättfärdigt, eftersom det inte handlar om en nödvändig kvalitet i oss själva nu när vi kan rida på en annan persons rättfärdiga liv. Seth verkar trycka på att det ingalunda handlar om en inre helighet eller inre förvandlig, eftersom det endast är Jesu rättfärdighet som lyser i våra liv som i övrigt kan innehålla synd. Ja, om Seth vill vara konsekvent med det han säger förstås. I själva verket så kan vi inte vara rättfärdiga utan en inre förvandling.

”I sin berömda »Disputation angående rättfärdiggörelsen» från år 1536 framhåller Luther, att rättfärdiggörelsen inte består i ett avlägsnande av synd från människans natur: »Fastän synden blir kvar, räknar Gud oss som rättfärdiga och rena och att människan är så förlåten, som om hon inte hade någon synd, och detta för Kristi skull. Vi tackar verkligen Gud för att hans tillräknande är större än vår orenhet… Kort sagt, termen ‘att rättfärdiggöras’ betyder att en människa räknas som rättfärdig» (Luther’s Works, American ed., vol. 34, s. 166ff).”

Det här bekräftar att jag förstått Seth rätt. Svart på vitt håller Seth med om Luthers förvrängda idé att vi räknas som rättfärdiga och rena trots att synden finns kvar i oss! Hur i all världen kan Gud se oss som rena och rättfärdiga trots att vi fortfarande lever i synd? Visst blir vi väl 100% rena om vi omvänder oss? Menar Seth att vi ingalunda kan fortsätta att hålla oss rena till 100% i praktiken genom att avhålla oss från synd? Satan har alltså ett så stort grepp om oss så att vi ganska omgående går tillbaka till vår synd, men att detta inte är någon fara på taket eftersom vi trots vår synd kan räknas som positionellt rättfärdiga och rena i Guds ögon? Låt oss påminna oss om den lögn som Satan fick Eva att tro på i Eden (Eva som var rättfärdig och ren eftersom hon dittills inte syndat):

gen. 3

1 Mos. 3:4 Då sade ormen till kvinnan: ”NI SKALL VISST INTE DÖ!

Det låter som Seth håller med ormen om hans lögn – att en rättfärdig person INTE kommer att dö även om hon väljer att synda, eller vari består skillnaden? Satans kamp här i världen består ju främst i att få människor att SYNDA. Varför det? Jo, därför att synd leder till döden. Fysisk död är inte så farlig, men andlig död är fruktansvärd eftersom det handlar om en permanent vistelse. Satan gläds alltså åt alla doktriner som kan locka människor att synda i lugn och ro utan att de ska känna att det finns några allvarliga konsekvenser. Doktrinen att Gud ser oss som positionellt rättfärdiga trots att vi i praktiken fortfarande syndar är satanisk, och självfallet kan en sådan lära locka svaga människor att ge efter för sina frestelser eftersom de fått lära sig av respektingivande bibellärare att de ändå ses som frälsta Guds barn. De har alltså inget att förlora, mer än på sin höjd reducerade gåvor i himlen. Många blir glada över att höra budskapet att de inte behöver göra sig av med all sin synd, och att det räcker med att tro på Gud för att han ska se dem som rättfärdiga. ”Gud ser inte din synd utan han ser bara Jesu blod”, säger en del aningslösa bibellärare. Det passar många människor ypperligt att veta att de kan tjäna två herrar och att de fortfarande kan vara frälsta. Seth tackar Gud för att hans tillräknande (av Jesu rättfärdighet till oss) är större än vår synd.

”Osiander lärde att Gud måste göra en människa rättfärdig, så att han kan förklarahenne rättfärdig. Han framställde det så, att Kristus bor i den troende med sin gudomliga rättfärdighet. Detta är vad Gud ser, och när han ser denna nödvändiga rättfärdighet i den troende, förklarar Gud honom rättfärdig ”(Verdict). 

Ja, Seth bekräftar att det förhåller sig som jag tolkar hans ord. ”Detta är vad Gud ser…”. När han ser på en människa som syndar (och tror på honom) så ser han alltså inte den människans synd utan endast Jesu rättfärdighet i den människan. Så praktiskt! Seth lär ut att Jesu kors verkligen är lätt att bära!

”John Henry Newman (1801-1890) försökte sig på en syntes mellan rättfärdiggörelsen och det nya livet. »Lagen skriven i våra hjärtan eller den andliga förnyelsen är det som rättfärdiggör oss» (Newmans Lectures on Justification, 1838, s. 45). »Vi är förlåtna genom att vara eller eftersom vi är förnyade» (s. 41). Rättfärdiggörelsen grundades på Andens verk i oss, inte uteslutande på Kristi redan fullbordade verk för oss. Så försökte Newman bygga en bro mellan protestantisk och katolsk lära.”

Det som Seth här kallar katolskt är bara vad bibeln säger. Även de som aldrig hört talas om Jesus Kristus har chansen att slippa helvetet, och det beror på hur de väljer att leva sina liv:

Rom. 2: 13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. 14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen.15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. 16 Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag.

Detta återspeglar sig också i den verklighet som människorna under GT levde i (som inte hade kravet på sig att tro på Jesus Kristus eftersom han då fortfarande var obekant), eftersom rättfärdighet alltid spelar roll. Älskar vi Gud så visar vi det med våra liv och i enlighet med våra samveten. Den som lever rättfärdigt ska leva och den som lever orättfärdigt ska dö, enligt Hesekiel. Människorna i båda kategorierna hade sin Gudstro, men hur de kommer att dömas – andlig död eller andligt liv – står i relation till hur de valt att leva. Notera också hur Hesekiel kritiserar de som lär ut tvärt emot.

Hes. 33: 11 Svara dem: Så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. I stället vill jag att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva. Vänd om, vänd om från era onda vägar! Inte vill ni väl dö, ni av Israels hus?12 Men du människobarn, säg till dina landsmän: Den rättfärdiges rättfärdighet skall inte rädda honom när han syndar. Den ogudaktige skall inte komma på fall genom sin ogudaktighet, när han vänder om från sin ogudaktighet. Den rättfärdige skall inte heller kunna leva genom sin rättfärdighet när han syndar. 13 Om jag säger till den rättfärdige att han skall få leva, och han sedan förlitar sig på sin rättfärdighet och gör det som är orätt, så skall ingen av alla hans rättfärdiga gärningar bli ihågkommen, utan han skall dö för det orätta han har gjort. 14 Om jag säger till den ogudaktige: Du måste dö! och han sedan vänder om från sin synd och gör vad som är rätt och rättfärdigt, 15 så att han, den ogudaktige, ger tillbaka den pant han har fått och ersätter vad han har stulit och vandrar efter livets stadgar, så att han inte gör det som är orätt, då skall han förvisso få leva och inte dö. 16 Man skall inte komma ihåg några av de synder han har begått. Eftersom han har gjort vad som är rätt och rättfärdigt, skall han förvisso få leva.17 Men när dina landsmän säger: Herrens väg är inte rätt, då är det tvärtom deras egen väg som inte är rätt. 18 Om den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och syndar, måste han dö.19 Men om den ogudaktige vänder om från sin ogudaktighet och gör vad som är rätt och rättfärdigt, då skall han få leva. 20 Ändå säger ni: Herrens väg är inte rätt. Men jag skall döma var och en av er efter hans vägar, ni av Israels hus.”

”Varför är det så viktigt att hålla fast vid rättfärdiggörelsens forensiska karaktär? Vad står på spel? Vi svarar med Luther: Allting. »Om vi misslyckas med att bevara skillnaden mellan rättfärdiggörelsen genom Kristi ställföreträdande verk för oss och helgelsen genom den Helige Andes verkande kraft i oss, då utplånas den rätta skillnaden mellan lag och evangelium, mellan Skaparens frälsande rättfärdighet och gensvarets rättfärdighet hos det skapade.”

”Allting står på spel”, men hur blir det då med frälsningen för de som är starkt kritiska till Luthers och Seths variant på rättfärdiggörelsen? Jag ser heller inte på ”lag och evangelium” på det sättet som han beskriver. Ingen av oss tror ju att vi förväntas leva efter judiska lagar, men dessvärre är det många kristna som inte inser att det fortfarande finns bud att följa även idag. Vi lever inte i laglöshet och vi förväntas följa den helige Ande som leder oss bort från synd och fram till de dubbla kärleksbudet. Synd leder alltjämt till döden eftersom Jesus inte dog för att vi ska kunna synda ifred utan risk för konsekvenser.

”Forensisk rättfärdiggörelse betyder sola fide (tron allena) – att endast förtrösta på vad Kristus har gjort för oss. Endast detta försonar oss med Fadern.”

Därför är forensisk rättfärdiggörelse obiblisk. Abraham satt inte bara under en buske och trodde. Han visade sin tro med gärningar och därför ansågs han vara rättfärdig.

Jak. 2:22 Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. 23 Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet,[d] och han kallades Guds vän.

Detta fasthållande vid att förnyelsen och helgelsen måste uteslutas från artikeln om rättfärdiggörelsen sker inte i syfte att nedvärdera nödvändigheten av ett heligt liv. Apostlarnas vittnesbörd är på denna punkt helt klar. Om vi skall leva ett heligt liv, måste vi först ha ett gott samvete genom att veta att vi är accepterade av Fadern. Genom att skjuta in helgelsen i artikeln om trons rättfärdighet inför Gud oroar falska lärare de troendes samveten och förgiftar så källorna till ett heligt leverne. Goda gärningar kan endast framspringa ur ett gott samvete. Och ett gott samvete kommer endast av ett vilande vid den ‘främmande’ rättfärdighet, som redan har tillfredsställt den gudomliga rättvisan” (Verdict). 

Här ovan menar Seth att han inte nedvärderar nödvändigheten att leva heliga liv, men frågan är om han inte omedvetet gör exakt detta? Inte så att Seth lär ut att Gud inte bryr sig om om vi syndar eller inte, men är det inte så att det blir mer frestande att ge in för frestelser om man får höra från en auktoritet att det inte finns några konsekvenser?  Om man berättar för ett gäng tonåriga grabbar att de inte ”borde” begå brottsliga handlingar och att det är ”fel”, men samtidigt förklarar för dem att de inte riskerar något straff för lagöverträdelse om de bara ”tror på systemet och tror på fängelsedirektören”, så ökar risken att ungdomarna faktiskt bryter mot lagen då och då. För vad kan hända om det inte finns några konsekvenser för sina handlingar? På samma sätt är det med synden i våra liv. Om pastorer minimerar allvaret med synden genom att sockra den och förklara att det inte finns några konsekvenser eftersom Gud inte ser vår synd utan Jesu rättfärdighet i oss, så frestar de människor att synda. Om vi lever orättfärdigt så ÄR vi orättfärdiga! Det onda är mörkt och inte ljust!

Jesaja 5:20 Ve dem som kallar det onda gott  och det goda ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörkersom gör bittert till sött och sött till bittert!

paid

”När man blandar samman rättfärdiggörelsen med helgelsen, finns ingen rättfärdiggörelse eller avlösning att ge åt en fattig syndare, såvida inte denne först kan uppvisa ett Andens nya liv hos sig. Det som är en följd av rättfärdiggörelsen och dess mottagande i tro görs till en förutsättning för rättfärdiggörelsen. Inte bara Kristi fullbordade återlösning blir då grundvalen för rättfärdiggörelsen, så som Bibeln lär, utan dessutom Andens verk i oss. ”

Anden får vi som gåva när vi omvänder oss, så självfallet kan man inte vara frälst utan denna förvandling.

 ”I Stora katekesen skriver Luther: »Därför är det här återigen högeligen av nöden att bedja och ropa: ‘Käre Fader, förlåt oss vår skuld.’ Icke så, som skulle han ej utan och före vår bön förlåta synden – han har ju, innan vi bedit honom därom eller ens någonsin tänkt därpå, skänkt oss evangelium, varuti är idel förlåtelse – men vad det gäller är, att vi lär känna och tar emot denna förlåtelse» (SKB s. 466).”

Luther hävdar alltså att Gud förlåter våra synder redan innan vi bekänner dem och omvänder oss? Vi förväntas bara tro på ett färdigt paket, och ingenting mer krävs av oss? Även om Luther verkar trycka på hur Gud förlåter oss villkorslöst – och att helighet inte krävs från vår sida – så verkar det dock finnas en viss gärning som kan orsaka att vi förlorar rubbet, och det är om vi menar att vi måste först omvända oss, ta emot den helige Ande och göra goda gärningar för frälsningen skull. Detta verkar vara något som Gud av någon anledning inte står ut med att höra. Men andra sorts ”synder” verkar gå bra – eftersom vi kan åberopa Jesu rättfärdiga liv? Mina frågor är förstås ledande, men om man ska hårddra det jag läser från Luther och Seth så är frågorna relevanta.

”Att Gud är oss nådig för Kristi skull och att vi räknas som rättfärdiga för Kristi skull allena är en färdig gåva för alla människor, som evangelium uppenbarar och ger åt hjälplösa syndare. Luther säger i sin kommentar till Gal. 3:13: »Om Kristus själv alltså blev funnen skyldig till alla de synder, som vi alla har gjort, då är vi frikända från alla synder.”

Ja, hjälplösa syndare som är kvar i sin synd ska alltså erbjudas ett färdigt paket som de bara behöver tro på. Inga andra krav ska ställas på dem. Inte bekännande av synder, omvändelse, den helige Ande eller helighet. Bibeln ger dock en annan bild eftersom det verkligen inte är snällt att lura syndare att förbli i sina synder genom att övertyga dem om att de inte behöver förändra sina liv. Detta ökar ju risken att de förblir kvar i andlig död, om de väljer att inte lämna sina gamla liv. Vidare har Luther helt fel som menar att Jesus blev skyldig till människornas synd. Om man lägger en falsk lära i grunden så krävs det ofta att man måste rädda denna lära genom andra falska läror. På den vägen är det före både Luther och Kalvin. 

”Osianders rättfärdiggörelselära, som så kraftfullt avvisas av Konkordieformeln, tilltalar inte bara den romersk-katolska kyrkan utan även många inom protestantismen. Ty man blandar samman trons rättfärdighet med livets rättfärdighet. Därmed finns ingen färdig rättfäidighet eller rättfärdiggörelse att tillbjuda syndaren, förrän denne kan uppvisa en rättfärdighet i sitt liv. När man så förnekar att rättfärdiggörelsen uteslutande grundar sig på Kristi redan fullbordade verk utanför oss och menar att den också grundar sig på Andens verk i oss, måste man förneka att det redan finns en rättfärdigförklaring för tron att ta emot, d.v.s. den objektiva eller allmänna rättfärdiggörelsen. ”

Om man bekänt sina synder, omvänt sig, blivit renad och tagit emot den helige Ande, så är vi i sanning rättfärdiga. Vi är ju 100% renade. Detta stadium kan vi fortsätta i om vi bara låter oss ledas av Anden – bort från synd. Ingen måste ge in för det köttet begär.

”Det är inte tron som skapar rättfärdiggörelsen utan rättfärdiggörelsen som skapar tron och som tas emot genom tron. — Men vi är och förblir rättfärdiga inför Gud endast genom Kristi oss tillräknade rättfärdighet.”

När vi kommer till Gud måste vi tro att han är till. Vi är inte rättfärdiga innan vi omvänder oss, tror och lever heliga liv. Jag önskar att Seth gör sig av med läran om ”det saliga bytet”, för vi har fått Jesu rättfärdighet lika lite som Jesu gjort sig skyldig för våra synder.

Hebr. 11:6 Men utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Ty den som kommer till Gud måste tro att han är till och belönar dem som söker honom.

Gud ger oss Kristi rättfärdighet, för att vi skall bli lika Kristus. Kristus har återlöst oss, för att vi skall vara hans egna, leva under honom i hans rike och tjäna honom.”

Pass upp, låt ingen lura dig:

1 Joh. 3:7 Kära barn, låt ingen föra er vilse. Den som GÖR DET RÄTTA ÄR RÄTTFÄRDIG liksom han är rättfärdig.—10 På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte GÖR DET RÄTTA, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.

De kristna förblir ju till sin död syndiga människor, som dagligen enligt den bön, som deras Herre själv har lärt dem, måste bedja: Förlåt oss våra skulder.[Not 14] Den som då menar att han inte längre för sin del behöver bedja femte bönen, han bör betrakta liknelsen om fariseen och publikanen (Luk. 18:19ff). ”

Ovan är från ett annat avsnitt. Seth menar alltså att det är helt naturligt för krista att synda regelbundet (och onaturligt om de inte syndade), vilket leder till att kristna dagligen måste be ”Förlåt oss våra synder”. Inte undra på att vi måste injiceras med Kristi rättfärdighet eftersom vi tydligen inte kan klara en endaste dag utan att vi syndar. Om det går mer än 24 timmar utan en synd så gissar jag att Seth liknar oss vid fariseer.

”Visserligen gör den kristne egentligen inte det onda utifrån sitt innersta, sin av den Helige Ande pånyttfödda natur, utan det är synden, som bor i honom. Detta förhållande fritar honom visserligen inte från skuld, men det låter honom kämpa mot den gamla naturen, så att det onda i honom inte åter kommer till herravälde och inte når sin fullbordan i ett liv i syndens tjänst (Rom. 6:12-14, Gal. 5:16ff). [Not 15] Det överensstämmer med vad aposteln Johannes skriver: »Den, som är född av Gud, gör inte synd» (1 Joh. 3:9). Ty jaget, såvida det är fött på nytt, är inte upphovsmannen, utan den gamla människan.”

Återigen ser vi hur en del reformerta upphöjer synd som någonting fullständigt naturligt hos kristna. Många gånger försöker de få det att låta som om man kan skylla sin synd på köttet, medan den andra delen av människan är fullständigt oskyldig. Men ”dualism” är besläktat med gnostisism och helt osant. Om vi väljer att bruka våra lemmar till synd som är det hela vårt väsen som syndar, vilket Gud också ser. Hur mycket måste man synda för att synden inte ska få ”herravälde” över en? Några synder går bra, men inte för många? Säger inte Paulus att vi är slavar under den vi lyder vilket innebär att vi är slavar och döda om vi lyder synden? Vi kan inte skylla på att den gamla människan gör synd i oss eftersom Bibeln lär att vi ska lämna den gamla människan bakom oss.

”Inte heller gör den kristne synden i den meningen, att han uppsåtligt låter synden leda till fullbordad gärning. Och när han överrumplas av den, hänger han sig dock inte åt den.”

Är man godkänd om man inte ”uppsåtligen låter synden leda till fullbordad gärning”? Inte syndar vi väl utan att veta om det? Skulle den helige Ande i oss verkligen låta oss synda ”ouppsåtligen”? ”När han överrumplas av den, hänger han sig dock inte åt den”. Var står detta att läsa i Bibeln, att det finns en gräns mellan att uppsåtlig synd och ouppsåtlig synd, samt att synd verkar vara acceptabelt bara man inte ”hänger sig” åt den?

”Men Johannes är långt ifrån att vilja hålla sig och alla kristna för syndfria. Han skriver tvärtom i samma brev: »Om vi säger, att vi inte har någon synd, bedrar vi oss själva, och sanningen är inte i oss. Men om vi bekänner våra synder, så är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet» (1:18f). Skulle en kristen inte märka hos sig själv, att han förblir en syndare ända till graven, då behöver han bara betrakta de kristna församlingarna, dem som finns i dag och de urkristna.”

Hur kan Johannes inte anse att kristna kan leva syndfritt om han säger  ”Detta är kärleken till Gud: att vi håller narrow gatehans bud. Och hans bud är inte tunga”, och ”Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda”? 1 Joh. 1:8 är populär för att försvara synd, men v. 6 är inte lika populär. Där säger Johannes ”Om vi säger oss ha gemenskap med honom och vandrar i mörkret, då ljuger vi och gör inte sanningen”. Läs gärna denna artikel om 1 Joh. 1:8. Jag noterar att Seth lär ut att synd i de kristnas liv är såpass normalt att vi är syndare ända till graven. Varför då omvända sig när vi ändå strax efter måste synda igen? Att kristna däremot i alla tider valt att synda är inte detsamma som att de inte haft någon utväg. Varje gång vi syndat skulle vi kunna valt att inte synda, och om vi spenderar våra dagar med att blanda synd och omvändelse så har vi i sanning inte omvänt oss och är förlorade.

Läs gärna min andra artikel om Seth Erlandsson gällande Andens gåvor såsom tungotal, profetior och helande som han menar gällde endast de första apostlarna och lärljungarna. Tungotal är enligt Seth endast språk som kan förstås av andra, och han är tydlig med att andra sorts tungor (som inte kan förstås) inte är bibliska.

BRA, du gode och trogne tjänare Matt. 25:21

faithful servant

BRA, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje! (Matt. 25:21)

Ovan är ett beröm till någon som gjort något BRA för Guds rike. Att vara trogen och lydig Jesus och hans bud betyder alltså frälsning – att kunna få gå in i Herrens glädje.

Hebr. 5:Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom

Det finns kristna som säger att vi människor aldrig i livet kan göra något som är gott, som kommer från oss själva, inför Gud och OM vi ändå skulle lyckas göra något gott så är det endast för att Gud är den som gör det genom oss och med oss som verktyg. Det är inte säkert att denna idé bottnar i jantelagen eftersom denna idé frodas inom kristenheten även i andra länder och framför allt i de reformerta lägrena, men det handlar om en onödig falsk blygsamhet eftersom vi på felaktiga grunder fått för oss att det nästan är något FULT att säga att vi gjort något gott och bra inför Gud. Kan det bero på  att vi är så förtvivlat rädda för att vi ska uppfattas som självrättfärdiga så att vi hellre nästan skryter med att vi är syndare snarare än att vi är heliga kristna? Men bara för att vi påstår att vi kan göra gott och utöva rättfärdighet så betyder det ju inte att vi därmed kan bli frälsta utan Jesu blod som renar oss och därmed gör oss rättfärdiga (en rättfärdighet som varar så länge som vi lever rättfärdigt). Är det inte märkligt att vi verkar skämmas så mycket för det goda som vi kan göra inför Gud, och som vi faktiskt förväntas göra?

Vi har ofta blivit itutade att det inte finns NÅGONTING som vi troende kan göra eller lägga till det som Jesus redan gjort klart på korset där det påstås att han betalade för våra synder, tog vårt straff på sig själv, dog i stället för oss, förlät alla synder ovillorligt och innan de ens hinner utföras, tog Guds vrede på sig själv och i stället för oss, lovade NÅD och frikännande oavsett vad vi ämnar göra, och med dessa ovillkorliga löften och försäkringar slutligen utbrast ”det är fullbordat” och därmed låste denna löfteskista med hundra varv, spikade igen den och kastade bort nyckeln en gång för alla. Möjligen upplever folk att det finns det EN fruktansvärd och horribel synd som faktiskt skulle få Jesus att leta redan på nyckeln igen och låsa upp kistan med alla löften/försäkringar, och det är om någon skulle påstå att OMVÄNDELSE skulle krävas, och framför allt… GÄRNINGAR! Hu vale! Det kan få folk att spärra upp ögonen av skräck och riktigt rysa!

”Gärningslära” – som många uppfattar betyder ”lydnad av Guds bud” verkar vara den största synden av alla och den enda synd som möjligen inte riktigt fastnat i den härva av synder som Jesus dog för. En del kanske resonerar: Stölder, otrohet, lögner…inte så jättebra att utöva kanske, men ändå ingen fara på taket för våra själar, men att däremot påstå att GÄRNINGAR skulle behövas för frälsningen? Där går gränsen! Då har vi hamnat i en livsfarlig villolära från Satan, och då är man för evigt förlorad. Däremot är man fri och frälst om man medger att man är en vanlig hederlig syndare frälst av nåd och ödmjukt säger ”Ingen är perfekt” och ”Jag är inte god i mig själv och kan inte göra någonting som behagar Gud”. Bara man inte lär ut att vi måste vara Jesus trogna och lyda honom för att vara frälsta, så ordnar sig resten för den som ”tror på Gud”.

Det kanske låter som jag överdriver men jag har talar med såpass många kristna personer och så många predikningar från olika kyrkor, att jag vet vilken fullkomlig SKRÄCK som folk i allmänhet verkar ha för något som luktar ”gärningslära”. Inte så att jag någonsin hört någon kristen person säga ”synda hur mycket du vill för Gud bryr sig inte” eller säga någonting annat än att synd är fel, MEN om de lär ut att synd INTE leder till (själslig) död så uppmuntrar de ju likaväl synd även om det är mer indirekt!

Låt ingen lura dig att tro att du inte kan göra gott inför Gud, för det kan du! Även en del ateister kan emellanåt (eller t o m ofta) göra gott, men de är inte frälsta eftersom de inte är i vinträdet och bygger sina liv på Jesus Kristus. Vi måste vara i vinträdet (Jesus) för att kunna producera god och varande andlig frukt, men det är VI (inte Gud) som bär frukten i våra grenar. Är våra grenar inte i trädet kan vi inte producera någon andligt god frukt och det är VÅRT ansvar. Inte Guds ansvar! Hade det hängt på Gud så hade han förstås sett till att vi aldrig någonsin syndade och att vi visade god frukt ständigt och jämt, men i stället varnar Jesus oss att vi måste visa god frukt så att vi inte huggs av vinträdet och bränns upp.

Så återigen, DU kan göra gott inför både Gud och människor och glädja honom med goda gärningar som du GÖR. Det är t o m stor glädje i hela himlen när en enda syndare omvänder sig – vilket innebär att hissa vit flagg och ha som målsättning att aldrig synda igen – och det handlar återigen om någon som denna person GÖR. Att undvika synd (i princip att undvika att handla illa mot sin nästa) är att GÖRA något GOTT.  Så att undvika att synda, och att visa barmhärtighet mot sin nästa är den segrande livsstilen som Gud förväntar sig av oss.

Lukas 15:7 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje ihimlen över en enda syndare som omvänder sig – inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.

Det är inte gärningslärare som är farliga – om vi med det menar kristna som lär ut att vi måste lyda Jesus och hans bud för att vara frälsta – utan de som lär ut att vi inte behöver göra NÅGONTING för att bli frälsta förutom att tro på ett färdigt frälsningspaket. Frälsningen är inte billig. Vi måste vara villiga att ge upp ALLT, och vi måste beräkna kostnaden och vara beredda att förneka oss själva och ta vårt kors på oss dagligen. Att inte behöva göra någonting, och att ha råd med att tjäna två herrar är en BILLIG frälsning, och det är ingenting som Bibeln lär.

Här nedan kan du läsa några exempel på verser som tydligt visar att vi kan göra gott inför Gud, och behaga och glädja honom med att göra goda gärningar. Den helige Ande kan leda oss rätt och han är den store Hjälparen i våra liv. Läs gärna mer om nåd, lag och synder, exempelvis i denna artikel.

Nya testamentetapplauds

De första två avsnitten handlar om två liknelser i Mattheus 25 där vi kan se att goda/dåliga gärningar är avgörande för om vi hamnar i Guds rike eller i helvetet.

Matt. 25:19 En lång tid därefter kom tjänarnas herre och krävde redovisning av dem.20 Den som hade fått fem talenter kom då och lämnade fram fem talenter till och sade: Herre, fem talenter överlämnade du åt mig. Nu har jag tjänat fem till.21 Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!

Matt. 25:31 När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron.—. 34 Då skall konungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse. —37 Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka?— 40 Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har GJORT för en av dessa mina minsta bröder, det har ni GJORT mot mig.41 Sedan skall han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar.  44 Då skall de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig inte? 45 Då skall han svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni INTE HAR GJORT för en av dessa minsta, det har ni INTE HELLER GJORT för mig46 Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.”

Apg 10:34 Då började Petrus tala: ”Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, 35 utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt,vilket folk han än tillhör

Luke 6:45 En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd. Ty vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.

Rom. 2:Han skall ge var och en efter hans gärningar: evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet,

Rom. 8:Men de som äro i ett köttsligt väsende kunna icke behaga Gud.9 I åter ären icke i ett köttsligt väsende, utan i ett andligt, om eljest Guds Ande bor i eder; men den som icke har Kristi Ande, han hör icke honom till. (1917)

Rom. 12: Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst. Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.—21 Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda.

Rom. 14: 17 Ty Guds rike består inte i mat och dryck utan i rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande. 18 Den som tjänar Kristus på det sättet behagar Gud och håller provet inför människor. 19 Låt oss därför sträva efter det som tjänar friden och den ömsesidiga uppbyggelsen

Kol. 1:Från den dag vi hörde om det, har vi därför inte upphört att be för er. Vår bön är att ni skall uppfyllas av kunskap om hans vilja, med all andlig vishet och insikt, 10 så att ni kan leva värdigt Herren och i allt behaga honom, när ni bär frukt i alla slags goda gärningar och växer till i kunskapen om Gud.11 Hans härlighets makt skall då styrka er och ge er all kraft till att vara uthålliga och tåliga i allt12 Med glädje skall ni då tacka Fadern, som har gjort er värda att få del i det arv som de heliga har i ljuset.

1 Thess. 2:Eftersom Gud har ansett oss värdiga att anförtros evangeliet talar vi som vi gör, inte för att vara människor till lags utan för att behaga Gud, som prövar våra hjärtan.10 Ni är vittnen, ja, Gud själv är vittne till hur heligt, rätt och oförvitligt vi uppträdde bland er som tror.—

1 Thess. 4:1 För övrigt, bröder, ni har lärt av oss hur ni skall leva för att behaga Gud, och det är ju så ni lever. Nu ber och uppmanar vi er i Herren Jesus att låta ert liv ännu mer överflöda i detta. 2 Ni vet vilka föreskrifter vi har gett er från HerrenDetta är Guds vilja: att ni helgas, att ni avhåller er från otukt,  Därför, den som nu avvisar detta, avvisar inte en människa utan Gud, som har gett er sin helige Ande.

1 Tim. 2:1 Först av allt uppmanar jag till bön och åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan föra ett lugnt och stilla liv på allt sätt gudfruktigt och värdigt. 3 Sådant är rätt och behagar Gud, vår Frälsare

Hebr. 11:Men utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Ty den som kommer till Gud måste tro att han är till och belönar dem som söker honom.—I tron LYDDE Abraham, när han blev kallad att dra ut till det land som han skulle få i arv, och han begav sig i väg utan att veta vart han skulle komma.

Hebr. 13:16 Och glöm inte att göra gott och dela med er, ty sådana offer har Gud behag till.

2 Pet 2:7 Men han frälste den rättfärdige Lot, som plågades av de ogudaktigas utsvävande liv.

Rom. 15:17 Det är alltså i min tjänst inför Gud som jag kan berömma mig i Kristus Jesus.

2 Korinthierbrevet 1:12 Vi kan med gott samvete berömma oss av att vi här i världen, och särskilt mot er, har uppträtt i helighet och renhet inför Gud och inte varit ledda av världslig visdom utan av Guds nåd.

Filipperbrevet 2:16 när ni håller fast vid livets ord. Då kan jag berömma mig av er på Kristi dag. Jag har alltså inte sprungit förgäves eller arbetat förgäves.

Gamla testamentetfaithful servant

Predikaren 2:26 Åt den människa som är god i hans ögon ger han vishet och kunskap och glädje. Men åt syndaren ger han besväret att samla in och lägga på högför att det skall ges åt den som är god i Guds ögon. Också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind.

Ordspråksboken 16:6 Genom nåd och sanning sonas skuld, genom Herrens fruktan undflyr man det onda.Om någons vägar behagar Herren, gör han även hans fiender till vänner.

Ordspråksboken 11:1 Herren avskyr falsk våg, full vikt behagar honom.

Ordspråksboken 11:20 De som har förvända hjärtan är en styggelse för Herren, de som lever ostraffligt behagar honom.

Ordspråksboken 12:22 Lögnaktiga läppar är en styggelse för Herren, de som handlar rättfärdigt behagar honom.

Ordspråksboken 15:8 De ogudaktigas offer är avskyvärda för Herren, de rättsinnigas bön behagar honom.

4 Mosebok 24:1 När Bileam såg att det behagade Herren att välsigna Israel, gick han inte som förut bort och såg efter spåtecken, utan vände sig mot öknen.

1 Kung. 3:Ge din tjänare ett lydigt hjärta, så att han kan vara domare för ditt folk och skilja mellan gott och ont. För vem kan annars vara domare för detta ditt stora folk?”10 Det behagade Herren att Salomo bad om sådant. 

Psaltaren 69:31 Jag vill prisa Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse. 32 Det skall behaga Herren mer än någon tjur eller något offerdjur med horn och klövar.

Malaki 3:4 Då skall offergåvorna från Juda och Jerusalem behaga Herren som i forna dagar och gångna år.

Jeremia 9:24 Den som vill berömma sig, han skall berömma sig av att han har insikt och känner mig: Att jag är Herren, som verkar med nåd, rätt och rättfärdighet på jorden. Ty däri har jag min glädje, säger Herren.

Var Abraham rättfärdig av tro, eller av GÄRNINGAR som Jakobsbrevet säger? Jak. 2:21

abrahamAbraham – rättfärdig av TRO eller GÄRNINGAR, eller TRO OCH GÄRNINGAR?

Paulus i Romarbrevet verkar säga att Abraham var rättfärdig genom TRO och inte av gärningar, medan Jakob i Jakobsbrevet verkar säga precis tvärt om – att han blev rättfärdig genom gärningar och INTE bara genom tro. Hur hänger det ihop? Är inte Paulus och Jakob överens? Det är inte helt ovanligt att det blir Jakob som får stryka på foten när man ska försöka anpassa två ståndpunkter som till synes verka vara motstridiga, och man försöker då läsa Jakobsbrevet genom ljuset av det man tror Paulus säger. Det kan då bli så att man tillskriver Jakob åsikter som han inte har och menar att han ”också” tror att vi blir frälsta av ”tro allena” trots att han mycket tydligt säger precis tvärt om. Vi kan notera att vare sig Paulus eller Jakob någonsin säger att vi blir frälsta av tro ”allena”, om vi med det menar en tro som  inte visar sig i gärningar. Tro utan gärningar är död och det går inte att komma runt det.

Det fanns regler att följa innan Lagen kom

Det Paulus försöker åstadkomma genom Romarbrevet – och även Galaterbrevet och Hebreerbrevet – är att få judarna att förstå att de INTE är frälsta och Abrahams barn bara för att de är födda som judar och släkt med Abraham, och inte heller för att lagen gavs till dem, utan det är snarare så att Abrahams barn (de som är frälsta) är de som TROR och älskar Jesus – vilket är öppet för ALLA människor och inte bara judarna. Här kan vi se hur bekymret som Paulus försöker hantera i Rom. 4  egentligen börjar:

Apg.15:15 Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta, om de inte lät omskära sig enligt seden från MoseNär det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga.

Detta problem är utgångspunkten för Paulus kamp mot dessa judar som vill kompromissa och kämpa sig kvar i det gamla testamentet och de judiska ceremoniella lagarna. ”Lagen” som vi så ofta läser om i Bibeln kom med Mose, och den innehåller 613 olika lagar/bud som det var tänkt att judarna skulle efterleva – och de flesta lagar endast under en viss tid. Bland dessa bud finns de tio budorden och de var de första buden att skrivas ner av Gud på stentavlor. Nu är det så att dessa tio bud faktiskt inte hade sin början med Mose trots att det var under hans möte med Gud som de först skrevs ner, för sanningen är ju att de har gällt ända sedan Adams tid och fortsätter att gälla ända till Domedagen! Jag säger detta eftersom väldigt många kristna tror att  vi på något sätt är befriade från att lyda NÅGOT av Guds bud, även om de också tror att det är ”eftersträvansvärt” att lyda tio Guds bud även om de är övertygade om att vår frälsning inte hänger på graden av lydnad. Men är det verkligen så? Visst var det väl förbjudet att mörda, stjäla, ljuga och begå äktenskapsbrott även under Adams tid? Annars hade det ju inte varit någon synd för Kain att mörda sin bror, och det skulle inte funnits något skäl  för Gud att säga:

1 Mosebok 4:7 Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du skall råda över den.”

Det fanns alltså SYND som människorna potentiellt skulle kunna begå långt INNAN Mose tid trots att Lagen ännu inte fanns, och det handlar om mycket logiska bud som kort och gott handlar om KÄRLEK. Dessa tio kärleksbud (eller ”moraliska bud” om man så vill) är precis lika viktiga att lyda 1) tiden mellan Adam och Mose, 2) tiden under Mose levnad, och 3) tiden mellan Mose och  idag och så länge jorden snurrar. Jesus summerar dessa bud i ”det dubbla kärleksbudet”, och om vi i sanning älskar Gud och våra medmänniskor med hela vårt hjärta så lyder vi per automatik alla de tio budorden! Älskar vi våra medmänniskor så vill vi ju inte skada dem, såra dem eller behandla dem illa på minsta vis, och man kan också säga att vi lyder ANDEN om vi lyder kärlekens lag som ska finns i våra hjärtan.

Galaterbrevet 5:18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen.

1 Korinthierbrevet 7:19 Det har ingen betydelse om någon är omskuren eller oomskuren. Vad som betyder något är att man håller Guds bud.

Om vår synd var ett så stort problem att Jesus dog för oss för att rädda våra själar, inte innebär väl hans död att det plötsligt är fritt fram att synda utan att riskera några konsekvenser vad gäller vår själar? Inte dog väl Jesus för att möjliggöra att vi kan synda under lite mer avslappnande former? Här är lite mer verser om Abrahams liv långt innan Mose levde, och innan Lagen som kom med Mose.

1 Mos. 18:17 Då sade Herren: ”Kan jag dölja för Abraham vad jag tänker göra?  19 Ty jag har utvalt honom för att han skall befalla sina barn och efterkommande att hålla sig till Herrens väg och HANDLA rättfärdigt och rätt, så att Herren kan uppfylla sina löften till Abraham.”20 Sedan sade Herren: ”Ropet över Sodom och Gomorra är starkt och deras synd är mycket svår.21 Därför vill jag gå ner och se om de i allt har gjort efter det rop som har nått mig. Om det inte är så, vill jag veta det.22 Männen vände sig därifrån och gick mot Sodom, men Abraham stod kvar inför Herren. 23 Och Abraham gick närmare och sade: ”Vill du förgöra den rättfärdige tillsammans med den ogudaktige? 24 Kanske finns det femtio rättfärdiga i staden. Vill du då förgöra den och inte skona platsen för de femtio rättfärdigas skull som finns där?25 Det vare dig fjärran att göra något sådant, att låta den rättfärdige dö med den ogudaktige. Det skulle då gå med den rättfärdige som med den ogudaktige. Det vare dig fjärran! Skulle inte han som är hela jordens domare göra det som är rätt?”

Ovan avsnitt är mycket intressant eftersom den ger oss en rad spännande sanningar som man kanske inte alltid reflekterat över.  Vi kan lära oss att:

  1. Det fanns SYND under denna tid, trots att Lagen ännu inte kommit
  2. Synd sker emot Guds vilja (kanske en självklarhet men jag säger detta med tanke på kalvinisterna)
  3. Det fanns RÄTTFÄRDIGA under denna tid även om det var sparsamt med rättfärdiga just i Sodom. Abraham och Lot är ju ett par exempel på rättfärdiga personer, och Enoch, Noa, Job är andra exempel på berömda rättfärdiga personer.
  4. Rättfärdig” är den som handlar RÄTT – alltså i sitt eget agerande.
  5. Gud valde ut Abraham för att han skulle lära framtida generationer att hålla sig på Herrens väg och att få människor att HANDLA RÄTTFÄRDIGT.
  6. Guds löfte till Abraham gällande framtida rika välsignelser i hans säd är var avhängigt om Abraham skulle välja att lyda Gud eller inte.
  7. Det låter faktiskt i v. 21 som Gud måste komma ner till jorden för att ta reda på hur exakt saker och ting förelåg vad gäller den synd som Sodom gjort sig skyldig till.

Här nedan kommer ytterligare ett avsnitt gällande en händelse som inträffade innan Lagen kom:

1 Mos. 20:Men Gud kom till Abimelek i en dröm om natten och sade till honom: ”Du måste dö för den kvinnas skull som du har tagit till dig, ty hon är en annan mans hustru.” Men Abimelek hade inte rört henne och han svarade: ”Herre, vill du döda också rättfärdiga människor?Har han inte själv sagt till mig: Hon är min syster? Och hon sade själv: Han är min bror. Med uppriktigt hjärta och rena händer har jag gjort detta.” Då sade Gud till honom i drömmen: ”Ja, jag vet att du har gjort detta med uppriktigt hjärta, och det var också jag som hindrade dig från att synda mot mig. Därför lät jag dig inte röra henneMen ge nu mannen hans hustru tillbaka, ty han är en profet. Han skall be för dig så att du får leva. Men om du inte ger henne tillbaka, skall du veta att du själv och alla som tillhör dig måste döden dö.”Tidigt nästa morgon steg Abimelek upp och kallade till sig alla sina tjänare och berättade allt detta för dem. Männen blev mycket förskräckta. Abimelek kallade på Abraham och sade till honom: ”Vad har du gjort mot oss? Och vad har jag gjort för synd mot dig, eftersom du har dragit denna stora synd över mig och mitt rike? Du har gjort sådant mot mig som ingen bör göra.”

Här kan vi lära oss följande:

  1. Även människor som inte var släkt med Abraham kände till konceptet av SYND – trots att detta var innan Lagen kom.
  2. Abimelek hade inga problem med att ”tro på Gud” eftersom han ju kommunicerade med honom, och även hans tjänare blev förskräckta när de insåg vad Gud skulle kunna göra med dem.
  3. Abimelek förväntade sig att Gud är av en natur som agerar rättvist och inte straffar rättfärdiga människor genom att förkorta deras liv utan orsak.
  4. Abimelek ansåg att han själv agerade rättvist i frågan vad gäller Abrahams hustru, och Gud håller med honom om att han (Abimelek) agerat med ett uppriktigt hjärta. Gud var inte den som orsakade detta uppriktiga hjärta i Abimelek, men han hjälpte däremot till i situationen och hindrade Abimelek i detta fallet från att synda med Abrahams hustru.
  5. Huruvida Abimelek och hans tjänare skulle få fortsätta att leva eller inte var avhängigt Abimeleks agerande, beroende på om han skulle ge Sara tillbaka till Abraham eller inte.
  6. Abimelek ansåg att Abraham syndade. I själva verket stämde det ju att Sara faktiskt var Abrahams syster, men hon var även hans hustru vilket han valt att inte avslöja.

Så kommer vi till situationen när Gud verkligen satte Abraham på prov.

1 Mos. 1:1 En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Han sade till honom: ”Abraham!” Han svarade: ”Ja, här är jag.” Då sade han: ”Tag din son Isak, din ende son, som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som bränn-offer på ett berg som jag skall visa dig.”Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna och tog med sig två av sina tjänare och sin son Isak. Sedan han huggit ved till brännoffer, gav han sig i väg mot den plats som Gud hade sagt åt honom att gå till. Han sade då till sina tjänare: ”Stanna här med åsnan. Jag och pojken går dit bort för att tillbe, och sedan kommer vi tillbaka till er.”—-11 Då ropade Herrens ängel till honom från himlen: ”Abraham! Abraham!” Han svarade: ”Här är jag.”12 Då sade han: ”Lyft inte din hand mot pojken och gör honom ingenting. Nu vet jag att du fruktar Gud, då du inte ens har undanhållit mig din ende son.”—15 Herrens ängel ropade ännu en gång till Abraham från himlen: 16 ”Jag svär vid mig själv, säger Herren: Eftersom du har gjort detta och inte undanhållit mig din ende son, 17 skall jag rikligen välsigna dig och göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och din avkomma skall inta sina fienders portar.19 Sedan vände Abraham tillbaka till sina tjänare, och de bröt upp och gick tillsammans till Beer-Sheba. Och Abraham bodde i Beer-Sheba.

Nu var ju detta stora prov på fullständig lydnad inte Abrahams första rättfärdiga agerande i sitt liv, men att vara villig att offra sin egen son i lydnad inför Gud visar förstås på hur långt Abraham var villig att gå för sin skapares skull och denna händelse blev    förstås den rättfärdiga handlingen som allra mest blev ihågkommet gällande Abraham.

  1. Gud satte Abraham på prov för att se Abrahams agerande, och det visar på människans fria vilja och möjlighet att agera separat från Guds egen vilja. Det finns ingen anledning att testa något som man vet utgången på och t o m en utgång som man själv styrt.
  2. Abraham var ENSAM när han höjde kniven för att offra sin son. Hans agerande i rättfärdighet (lydnad) var alltså enkom INFÖR GUD och INTE inför människor.
  3. Vi kan återigen se att den enorma välsignelsen vad gäller hans talrika efterkommande var avhängigt hans agerande, huruvida han skulle lyda Gud i  allt eller inte.

Om Abraham bara skulle sitta under en buske och bara ”tro” på Gud så hade detta inte resulterat i en sådan världsberömd beundran inför honom, och saken är den att han aldrig var frälst av ”tro allena”.

Paulus i Romarbrevet  romans

Så tillbaka till Romarbrevet. Notera att det var stort fokus på det här med omskärelse eftersom det var detta som dessa judar (se vers från Apg ovan) menade var ett frälsningsvillkor trots att en sådan lära är i strid med sanningen. Paulus intygar att judar inte är förmer än andra människorr – och heller inte underlägsna andra människor eftersom både judar och greker gjort sig skyldiga till synd är är i behov av en frälsare.

Rom. 3:1Vilket företräde hava då judarna, eller vad gagn hava de av omskärelsen??—Huru är det alltså? Äro vi då något förmer än de andra? Ingalunda. Redan härförut har jag ju måst anklaga både judar och greker för att allasammans vara under synd. (1917)

Paulus ville få judarna att förstå att Abraham faktiskt förklarades rättfärdig INNAN någon omskärelse, så alltså kan det här med omskärelse inte vara något krav för frälsningen – och inte någon av de andra ceremoniella lagbuden heller. Paulus berömmer inte människor som har en tro utan gärningar, eftersom det är en KRAV, men han vill få judarna att förstå att det INTE är gärningar som frälser i sig och framför allt inte lydnad av de ceremoniella lagarna som inte gäller längre överhuvudtaget. Abraham var frälst och rättfärdig UTAN att ha lytt TORAH (613 bud inalles).

Vidare är vi antingen frälsta av 1) av gärningar såsom att ha lytt lagen till 100%, av egna meriter, för att vi förtjänar det, osv, ELLER 2) genom NÅD vilket innebär Guds barmhärtighet. De flesta är överens om att det är alternativ 2 som gäller eftersom vi inte klarar villkoren i alternativ 1. Men det betyder inte att lydnad/gärningar inte längre är nödvändiga för det är de. Man kan jämföra det med en brottsling som gjort sig skyldig till överträdelse av lagen och fått livstid i fängelse, och som senare blir benådad av en behörig person med makt. Brottslingen har ingen rätt att säga ”En gång benådad, alltid benådad!. Nu vet jag att jag aldrig någonsin riskerar att hamna i fängelse igen även om jag skulle utföra ytterligare lagöverträdelser för jag har ju blivit benådad! Jag är nu IMMUN mot risken att bli fängslad igen!”. Men visst är det så att brottslingen inte kan slippa ifrån sitt rättmätiga straff genom något som han GÖR även om han skulle leva resten av sitt liv i fullständig lydnad av lagen, för det ändrar ju inte på att han tidigare gjort sig skyldig till lagöverträdelser som på något sätt måste sonas (eller förlåtas).

Inte heller Abraham levde ett helt prickfritt liv (fast det är möjligt att det var näst intill fullkomligt), så även han behövde Guds förbarmanade i sitt liv eftersom inte heller han ”förtjänade” någon frälsning. Det gäller att tolka Romarbrevet 4 rätt så att man exempelvis inte tolkar v. 6 som att målsättningen är att inte ha några gärningar överhuvudtaget eftersom det verkar vara något eftersträvansvärt att räknas som rättfärdig utan några gärningar som helst. Men detta är givetvis inte vad Paulus säger, och han argumenterar självfallet inte emot Jesus som säger att vi kan huggas av vinträdet pga brist på frukt (gärningar). Vidare är Paulus poäng att frälsningen är öppen för ALLA – omskurna eller oomskurna. Paulus säger här nedan att vi måste VANDRA i Abrahams spår, och detta är något som vi gör.

Rom. 4:1 Vad kan vi nu säga att vår stamfader Abraham har vunnit genom gärningar? Om Abraham förklarades rättfärdig på grund av gärningar, då har han något att berömma sig av – men inte inför Gud. Ty vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.Den som har gärningar att peka på får sin lön, inte av nåd utan som något han har förtjänatMen den som utan att bygga på gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet. Därför prisar också David den människa salig, som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar: Saliga är de, vilkas överträdelser är förlåtna och vilkas synder är överskylda.Salig är den man som Herren inte tillräknar synd.Gäller denna saligprisning endast de omskurna eller även de oomskurna? Vi säger ju att tron räknades Abraham till rättfärdighet. 10 När blev den tillräknad honom? Sedan han blivit omskuren? Nej, det skedde medan han ännu var oomskuren. 11 Han tog emot omskärelsens tecken som bekräftelse på rättfärdigheten genom tron, och den ägde han redan som oomskuren. Så skulle han vara fader till alla oomskurna som tror, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem. 12 Han skulle även vara fader till omskurna, till sådana som inte endast hör till de omskurna utan också VANDRAR i spåren av den tro som vår fader Abraham hade som oomskuren.13 Det var inte genom lagen som Abraham och hans efterkommande fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro14 Om de som håller sig till lagen blir arvingar, då är tron utan innehåll och löftet satt ur kraft. 15 Lagen åstadkommer ju vrede. Men där ingen lag finns, där finns inte heller någon överträdelse. 16 Därför heter det ”av tro”, för att det skulle vara av nåd och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro, han som är allas vår fader. —19 Han sviktade inte i tron då han tänkte på att hans egen kropp saknade livskraft – han var då omkring hundra år – och att Saras moderliv var dött. 20 Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran. 21 Han var övertygad om att vad Gud hade lovat, det var han också mäktig att hålla.22 Därför ”räknades det honom till rättfärdighet.23 Men dessa ord ”det räknades honom till rättfärdighet” skrevs inte bara för hans skull 24 utan även med tanke på oss. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår Herre, 25 han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.

Tror vi på Gud och älskar honom så lyder vi honom, och det visade Abraham med sitt liv. Summerat så blev inte Abraham frälst pga att vara jude eller för att ha lytt en lång rad med ceremoniella bud, utan han blev frälst av TRO som han visade i LYDNAD. Paulus ger exempel på att Abraham visade sin tro i LYDNAD, och det är därför han var rättfärdig:

Hebr. 11:I tron LYDDE Abraham, när han blev kallad att dra ut till det land som han skulle få i arv, och han begav sig i väg utan att veta vart han skulle komma.9 I tron LEVDE han som främling i det utlovade landet. Han bodde i tält tillsammans med Isak och Jakob, som var medarvingar till samma löfte.—17 I tron BAR Abraham fram Isak som offer, när han blev satt på prov. Ja, sin ende son bar han fram som offer, fastän han hade fått löftena.

Paulus försäkrar oss mycket tydligt att synd separerar oss från Gud, och han talar givetvis inte emot sig själv i Romarbrevet.

1 Korinthierbrevet 6:9 Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant

Gal. 5:19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror,21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

Jakob i Jakobsbrevet – utan gärningar är vi inte frälstajames

Sedan till Jakob som inte skriver sitt brev med fokus på judarna som Paulus gjorde, och alltså inte har samma mål med sitt brev som Paulus. Jakob är mycket tydlig med att Abraham var rättfärdig genom gärningar och INTE av tro allena. Han ger i  samma kapitel 2 exempel på diverse gärningar som vi förväntas göra för att vara frälsta, så det han skriver går inte att misstolka. Tro utan gärningar är död, så utan gärningar kan vi inte vara frälsta.

Jak. 2:21 Blev inte vår fader Abraham erkänd som RÄTTFÄRDIG GENOM GÄRNINGAR, när han bar fram sin son Isak på altaret? 22 Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. 23 Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet, och han kallades Guds vän. (SFB)

Jak. 2:21 Blev icke Abraham, vår fader, rättfärdig av gärningar, när han frambar sin son Isak på altaret?22 Du ser alltså att tron samverkade med hans gärningar, och av gärningarna blev tron fullkomnad,23 och så fullbordades det skriftens ord som säger: »Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet»; och han blev kallad »Guds vän». (1917)

Och ännu ett exempel på att det är vad vi GÖR – självfallet ihop med tron – som gör oss rättfärdiga:

Jak. 2:25 Blev inte skökan Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar, när hon tog emot sändebuden och förde ut dem en annan väg? 26 Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

Vem är Abrahams barn?

Även Johannes förklarar att man inte är Abrahams barn för att vi är födda som judar och/eller för att vi har lagen, utan Abrahams barn är de som förblir i Jesus och som inte lyder synd (eftersom vi då blir syndens slavar). Johannes säger att om vi verkligen är Abrahams barn så GÖR vi gärningar såsom Abraham gjorde. Abraham var ju rättfärdig för att han var en riktig Gudsman som levde i lydnad av Gud och därmed räknades som rättfärdig.

Joh. 8:31 Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, 32 och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” 33 De svarade honom: ”Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi skall bli fria?”34 Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav35 Slaven bor inte kvar i huset för alltid, men sonen stannar där för alltid. 36 Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria. 37 Jag vet att ni är Abrahams barn, men ni vill döda mig därför att ni inte förstår mitt ord. 38 Jag talar vad jag har sett hos min Fader. Ni gör vad ni har hört av er fader.”39 De svarade honom: ”Vår fader är Abraham.” Jesus sade: ”OM NI VORE ABRAHAMS BARN, SKULLE NI GÖRA ABRAHAMS GÄRNINGAR40 Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen, som jag har hört av Gud. Så handlade inte Abraham

Läs mer om synd/lag/nåd bland mina övriga artiklar, t ex denna.

Martin Luther hade en del om bakfoten

FearTorbjörn Edebol skrev i tidningen Dagen en artikel om en förhoppning att låta det kommande 500-årsmminnet av reformationen bli en bibelrenässans i Luthers efterföljd, men jag delar inte  hans uppfattning om Martin Luther även om Luther skrivit en del upplyftande saker. Det är inte bara Luthers förskräckliga och hårrresande generaliseringar om judarna som jag tänker på – och som tyvärr utnyttjades av andra för att motivera rättigheten att konfiskera judarnas ägodelar och förfölja dem – utan jag tänker på framför allt tre obibliska läror som influerat Norden och stora delar av världen.

1) Den gnostiska idén att människan ärvt Adams synd

Utan något känt undantag så lärde ingen av de gamla kyrkofäderna ut något sådant de första 300-400 åren e Kr, och det var inte förrän Augustinus (en före detta gnostiker) trädde fram på scenen som denna idé infördes till kyrkan. John Kalvin (1509-1564) och Martin Luther (1483–1546) anammade Augustinus (354–430) nya läror och spred dem sedan vidare, och idag är det de som motsätter sig arvsynden som anses vara villolärare trots att det var precis tvärt om de första 300+ åren. Men även om vi ska försöka intala oss själva att samtliga kyrkofäder hade fel så är förstås det viktiga vad BIBELN säger, och den säger ingenstans att vi är födda i synd. Inte ens i Romarbrevet 5 där det tydligt står att DÖDEN (inte synden) kommit över alla människor av anledningen att vi syndat. Inte för att vi ärvt Adams synd. Vi dör däremot fysiskt pga Adam eftersom vi inte kan nå livets träd pga honom. Den makabra läran att vi alla är födda i synd har resulterat i barndopstraditionen (för att hindra bebisar att gå själsligt förlorade om de skulle råka dö innan dopet) men sanningen är att bebisar inte ens har kapacitet att synda och de är totalt oskyldiga. Synda är någonting man gör och ingenting man kan ärva.

2) Det saliga bytet

Det verkar som denna obibliska idé och begreppet i sig självt faktiskt härrör sig till Martin Luther, även om sådana tankegångar fanns innan hos Anselm av Canterbury (som introducerade försoningsläran) och Augustinus. Bibeln lär att när vi omvänder oss från våra synder så TAS DE BORT. De raderas helt enkelt, och de överförs inte först på Jesus. Bildligt talat kan man säga att Jesus ”tagit våra synder på sig” på korset, men på så sätt att han bildligt talat tar dem ”på sina axlar”. Ingenstans i Bibeln står det att JESUS rättfärdighet är insprutad/överförd till oss. Jesus är vår rättfärdighet på det sättet att han levt ett syndfritt liv för vår skull och för att han möjliggjort rening i hans blod på villkor att vi omvänder oss. Sedan är det tänkt att VI (inte Jesus) ska leva rättfärdigt, och om vi syndar igen är vi smutsiga igen och INTE rättfärdiga. Tro det eller ej, men Bibeln lär att den som GÖR rätt är rättfärdig. Inte den som fått en injektion av Jesus rättfärdighet.

3) Läran att vi är frälsta av tro allena när Bibeln tydligt säger att vi INTE är frälsta av tro allena (Jak. 2:24)

Luther var osäker på om Jakobsbrevet verkligen var kanoniskt och uttryckte t o m att den borde raderas ur Bibeln (Luther’s Works, 54, 424-425). Han tyckte inte alls om Jakobs påstående att vi INTE är frälsta av tro allena. Men Jakob var tydlig med att tro utan gärningar är död och Paulus argumenterade inte emot honom. Paulus försökte däremot få judarna att förstå att de inte är frälsta för att de omskär sig eller lyder andra ceremoniella lagar. Efter Jesu död är det inte tänkt att vi ska lyda de 613 lagarna från Moses, men däremot ska vi lyda Anden som leder oss bort från synd. Synd är att bryta kärleksbudet vilket summerar tio Guds bud. Vidare riskerar vi att huggas av vinträdet pga brist på frukt (Joh. 15).

Ovan läror har tyvärr nästlat sig in i våra kyrkor och fått oss att tro att vi faktiskt inte kan sluta synda och det finns t o m människor som tror att vi syndar ständigt i tanke, ord och gärningar. Vad är det för vits med att omvända sig om det inte kan gå ens en dag utan att vi syndar igen? Om tanken är att vi är frälsta trots att vi syndar, bara vi tror på Gud (tro allena) så är väl detta att hålla med det Satan lärde ut i Eden när han hävdade att synd INTE leder till döden?

1 Mosebok 3:4 Då sade ormen till kvinnan: ”NI SKALL VISST INTE DÖ!

En sådan enkel lögn som det borde vara lätt att avslöja och slå hål på, men ändå smyger vi in sådana tankegångar i kyrkan utan att vi kanske ens är medvetna om det: Vi lär ju varandra att vi är födda med en syndfull natur som tvingar oss att synda vare sig vi vill eller ej, vilket innebär att vi faktiskt har bra ursäkter för vår synd och vilket vidare riskerar att locka till mer synd. För vad kan hända? Jesus har ju dessutom tagit våra synder på sig och vi har fått HANS rättfärdighet, och då kan inte ens Gud se våra synder pga Jesu blod som är som ett filter framför hans ögon. Vi har alltså ha råd med att leva orättfärdigt eftersom vi är rättfärdiga i position även om vi inte är det i handling. Vidare är vi ju frälsta av tro ALLENA, så det här med synd och frukt inverkar inte på våra själar. Bara vi tror på Gud…

Läs gärna mer detaljer om dessa ämnen på min blogg, och läs gärna detta blogginlägg om Martin Luther.

Är gärningslära en villolära? Det beror på…

Inte är det väl en ful gärningslära och villolära att säga att vi måste vara Gud trogna?

Inte blir väl Gud arg och besviken på oss om vi citerat Jak. 2:24 alltför ofta, och lär varandra att det är viktigt att lyda Gud? Muslimer tror vanligtvis att de, förutom att tro på Muhammed som Allahs profet, måste utföra en rad handlingar för att komma in i Allahs rike.  De tror att deras goda gärningar måste överträffa deras onda gärningar och därför kan de aldrig vara riktigt säkra på att de verkligen är frälsta eftersom de är osäkra på Allahs faktiska mätstock och hur de ligger till i vågskålen. Det gäller alltså att samla poäng (och att inte förlora poäng) och att tro att det är möjligt att förtjäna sin frälsning pga något som man gör. Detta är ett typexempel på ”frälst pga gärningar” även om det inte handlar om kristen tro utan islam. Denna idé om gärningar är inte biblisk. Bibeln lär att ingenting oheligt kommer in i Guds rike, och en enda synd gör oss smutsiga. Det spelar alltså ingen roll om vi lever heligt resten av våra liv om vi en gång smutsat ner oss, för vi förblir orena. I Gamla Testamentet kan vi läsa om att människor blev renade från sina synder tack vare bekännande av sin synd i kombination med djuroffer, och i Nya Testamentet så kan vi som bekant läsa om JESUS slutgiltiga syndoffer som han gjorde för oss en gång för alla. Det betyder inte att vi är födda frälsta för villkoret är tro och omvändelse.

Vi är antingen frälsta av gärningar eller av nåd. Det är antingen eller. Antingen kan vi fixa vår egen frälsning genom gärningar och att samla poäng ELLER av en ren barmhärtighet från Guds sida. De allra flesta är överens om att det är det sistnämnda som gäller. Även om lagen inte var för svår för oss att lyda så har vi ändå valt att inte lyda den alla gånger, och då är det klippt för oss. Tack vare Jesus som dog för våra synder så kan vi bli renade. Men notera att det inte står någonstans att vi är frälsta av tro ALLENA (det står tvärt om att vi INTE är frälsta av tro allena), eller att vi kan bli frälsta trots att vi lever i pågående synd, eller trots att vi inte kan visa upp några goda gärningar. Tyvärr har kristna missförstått en del av  Paulus kommentarer om lagen, och får för sig att han säger att vi t o m kan bli frälsta utan att behöva lyda tio Guds bud. De menar att det förstås är eftersträvansvärt att lyda tio Guds bud men inte nödvändigt för frälsningen. Men sanningen är att det ÄR nödvändigt för frälsningen, och Paulus menar bara att det är de judiska ceremoniella lagarna (såsom omskärelse) som inte krävs och han menar givetvis också att vi inte kan bli frälsta av gärningar allena.

Många tror att vi inte behöver GÖRA något för att bli frälsta, och så fort någon påstår att det också finns krav på gärningar så menar de att det handlar det om ”gärningslära” och därför en villolära. De är övertygade om att ”tro allena” gäller (trots att alltså Bibeln säger det motsatta), och då kan det heller inte finnas några som helst krav på något som vi måste GÖRA. Somliga tror inte ens att OMVÄNDELSE är ett krav eftersom det är något som man GÖR, och andra menar att vi inte ens kan TRO av oss själva och att denna gåva måste komma från Gud just för att det inte finns NÅGONTING (inte ens tro) som vi kan göra för vår frälsnings skull. De är livrädda för allting som luktar gärningar, och de kan till och med vara mer rädda för gärningskrav än de är för SYND! Det finns faktisktl kristna som tror att vi alltid syndar i ”tanke, ord och gärning”, och därför fruktar de inte synd särskilt mycket eftersom de menar att det är en naturlig del av alla människors liv – även kristnas. Däremot reagerar de kraftigt om någon påstår att gärningar och trohet mot Gud (något som man GÖR) har något med frälsning att göra. Då kan de raskt utropa ”Varning – Gärningslära – Se upp”!

Det finns många exempel i Bibeln på människor som blev rättfärdig pga de visade sin tro med GÄRNINGAR. Om inte Abraham hade valt att lyda Gud och lämnat sitt hemland såsom Gud bad honom så skulle Guds löften till honom och hans säd inte ha gått i uppfyllelse. Abraham prisades för sin tro i Bibeln, men det var för att han visade sin tro med sina GÄRNINGAR. Abraham offrade sin son Isak i TRO. Det är något som han GJORDE. Tänk om Abraham skulle försöka påstå att han hade tillräckligt med tro utan att för den skull behöva GÖRA någonting för att visa den.

Jak. 2:21 Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret? 22 Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. 23 Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet, och han kallades Guds vän. 24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro.

Under Joshuas ledning så vandrade människor runt staden Jeriko sju gånger, och yttermuren föll. De TRODDE visserligen att Gud verkligen skulle åstadkomma det som han utlovat (låta dem erövra staden) men de var fortfarande tvungna att GÖRA något – nämligen att vandra runt muren, blåsa i trumpeter och ropa.  Murarna ramlade dock inte ner pga att de vandrade runt muren, för detta skulle kunna liknas med gärningslära. Murarna föll för att Gud gjorde så att de föll, men skulle Gud låta murarna falla om Joshua om hans folk INTE lydde Gud genom att vandra runt muren? Det tror jag knappast! Gud såg att de hade TRO och att de visade sin tro med sina GÄRNINGAR (lydnad i tro).

Hebreerbrevet 11:30 Genom tron föll Jerikos murar, sedan man hade gått runt omkring dem i sju dagar.

Tänk också på blodet som israelerna blev tillsagda att smeta på dörrposterna i Egypten inför Exodus. Blodet i sig självt räddade dem inte, men tack vare att de LYDDE och GJORDE detta (strök blod på dörrposterna) så blev de räddade från den dödsängel som sedan kom och orsakade mycket död. Alla som står omnämnda i Hebr. 11 var tvungna att GÖRA något så det är uppenbart att lydnad och goda gärningar inte alltid är detsamma som det många ser som ”gärningslära”. Det är svårt att separera tro från lydnad och handling eftersom de hör ihop!

Många är så rädda för det här med gärningslära eftersom de får för sig att man då räddar sig själv och tar äran bort från Gud. De är rädda för att detta skulle leda till skrytsamhet. Men de behöver inte oroa sig! Vi tar inte äran bort från Gud om vi GÖR något och är honom trogna! Tänk dig en person (Kalle) som är långt ute på djupa vatten och håller på att drunkna i de mycket farliga strömmarna som han självmant begett sig ut i trots riskerna. Han kämpar för sitt liv och just när han inte orkar mer och håller på att ge upp så kommer en man i en båt och kastar en livboj åt honom för att rädda honom. Kalle hugger tag i livbojen, och sanningen är att hade mannen i båten inte dykt upp just vid det tillfället så hade Kalle inte klarat sig. När de kommer iland så väntar flera journalister som vill rapportera om händelsen och de berömmer mannen i båten för att ha räddat en person från en säker död. Tänk dig då att Kalle kliver fram och påstår att han räddat sig själv eftersom HAN minsann hade huggit tag i livbojen! Det vore fullständigt absurt, men tyvärr är de precis så som många ser på det här med gärningar. En del menar att Gud gör ALLT åt oss och att frälsningen är monergistisk.

Vi är förlorade till 100% utan Jesus. Nåd allena frälser oss eftersom vi inte lytt lagen till 100%. Men detta betyder inte att Gud inte har villkor eller att han inte kräver något ifrån oss. Han förväntar sig att vi ska leva HELIGT, och hör och häpna, vem är det som får evigt liv? Inte de som har tro allena…

Hebr. 5: Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som LYDER honom

Luther lade till ordet ”allena” så att det blev frälst av ”tro allena”

Martin Luther (1483-1546)

Det finns många artiklar om Luther där han prisas, så det känns inte som det behövs ännu en sådan artikel. Den här bloggartikeln handlar därför om Luthers mindre bra sidor.

Frälst av tro allena? Luther lärde att frälsning inte följer av goda gärningar utan är en fri gåva av Gud som endast åtnjutes av nåd genom tro på Jesus som har sonat våra synder. Det problem som var viktigast för Luther var frågan om rättfärdigande, det vill säga att människan genom tro allena betraktades som rättfärdig av Gud, genom Guds nåd. Han drog det till sin spets genom att hävda att rättfärdigheten inte bara härstammar från Kristus, utan rentav är Kristus, inympad i människan genom tron på Jesus som Messias. Detta är anledningen till att tron allena saliggör, och får människan att följa lagen. Tron är det som frambringar den Helige Ande, tack vare Kristi gärningar, skrev Luther. Enligt Luther var tron en gåva från Gud. ”Därmed är det klargjort att det är tron, och tron alena, som frälser oss … Inget i denna artikel kan ges upp eller förändras, om så himlen och jorden och allt annat går under ”

Problemet är bara att BIBELN inte lär ut ”tro allena”.  Luther skräddarsydde sin översättning av Bibeln 1522 enligt sin egen lära. När han fick kritik för att han lade till ordet ”allena” efter ”tro” i Romarbrevet 3:28, svarade han: ”Det är mitt testamente och min översättning, och den ska fortsätta att vara min.”Resultatet blev en evangelikal Bibel, som anpassats för den framväxande lutherska kyrkan. Luther hade bekymmer gällande Jakobsbrevet som talar alltför mycket om kravet på gärningar ihop med tron. Om tron är en gåva så kan det inte stämma det som Bibeln säger att tron kommer av att höra Guds ord. Att vår rättfärdighet egentligen är Jesus egen läggning (rättfärdighet) inympad i oss är HELT FEL och inte vad Bibeln ger stöd för.  Jesus är vår rättfärdighet på så sätt att han levt ett prickfritt liv för vår skull, och att vi genom hans död kan få förlåtelse för våra begångna synder via omvändelse. INTE att det skett någon form av transfusion av hans rättfärdighet till oss.

I ”Vederläggning av Latomus argument” argumenterade Luther för att varenda god gärning som utförs i syfte att vinna Guds gunst är synd!  Alla människor är syndare av naturen, förklarade han, och endast Guds nåd, som inte kan förtjänas, kan göra dem rättfärdiga. Den 1 augusti 1521 skrev Luther till Melanchthon på samma tema: ”Var en syndare, och låt dina synder vara starka, men låt din tro på Kristus vara starkare, och gläds i Kristus, som besegrar synden, döden och världen. Vi kommer att begå synder medan vi är här, för i detta liv bor ingen rättvisa.” Det stämmer dock inte alls att människan är syndare av naturen, och självfallet har Gud inga problem med att vi strävar efter att göra goda gärningar. Bibeln lär att tro utan gärningar är DÖD och att grenar kan huggas av vinträdet pga brist på frukt, så självfallet vill vi leva lydiga Gud eftersom våra SJÄLAR hänger på det. Vi är inte frälsta av tro allena och inte heller av gärningar allena. Att Luther menar att vi är syndare av naturen och kommer att synda ända tills vi dör, är helt emot det Bibeln lär, och detta är ingenting annat än en gnostisk lära. I Bibeln är det Satan som lär att synd inte leder till en själslig död. I Luthers ögon är synd alltså helt normalt i en kristens liv. Men inte heller Luther var konsekvent med sin egen lära. Ibland gick inte Luthers  reformer upp mot hans tidigare proklamationer. Till exempel underströk skriften Unterricht der Visitatoren an die Pfarrherren in Sachsen 1528, författad av Melanchthon med Luthers godkännande, botgöringens roll i syndernas förlåtelse, trots Luthers ståndpunkt att tron allena garanterar rättfärdighet. Vi har även sett ibland att dopet också har en central roll i frälsningen, enligt Luther. Reformatorn Johannes Agricola från Eislebenprotesterade mot denna kompromiss, och Luther fördömde honom för att han lärde att tron är åtskild från gärningarna. Unterricht är ett problematiskt dokument för dem som söker en konsekvent evolution i Luthers tankar och prakt.

Nattvarden. Luther hävdade att Jesus verkligen var närvarande, i kött och blod, i nattvarden som han kallade det förenande sakramentet, medan hans motståndare ansåg att Gud endast var symboliskt eller andligen närvarande

Filip den ädelmodige, lantgreve av Hessen-Kassel, ville gifta sig med en av sin hustrus hovdamer, och bad om Luthers, Melanchtons ochBucers godkännande i december 1539. Han hänvisade till patriarkernas polygami. Teologerna var inte beredda att ta ett generellt beslut, utan rådde motvilligt honom att gifta sig i hemlighet och hålla tyst om saken.[162] Den 4 mars 1540 gifte han med Margareta von der Saale, med Melanchthon och Bucer bland vittnena. Filip lyckades dock inte hålla äktenskapet hemligt och han hotade med att offentliggöra Luthers råd. Luther rådde honom att berätta en ”stark lögn” (stark zu lugen) och fullständigt förneka äktenskapet, vilket Filip gjorde under den följande tvisten. Kyrkohistorikern Martin Brecht menar att ge Filip dessa råd var ett av de värsta misstag Luther gjort, och historien håller Luther ansvarig för detta, förutom lantgreven själv som var direkt ansvarig.[164] Brecht menar att Luthers misstag var inte att ge privata råd som präst, utan att han missbedömde de politiska konsekvenserna.Händelserna skadade bestående Luthers rykte.

Luther och hans antisemitism. I skrifter om de judiska folken framför Luther att judars hem ska förstöras, deras synagogor brännas, pengar konfiskeras och frihet beskäras. Hans åsikter utnyttjades i nazisternaspropaganda mellan åren 1933 och 1945. Som ett resultat av detta och av hans revolutionära teologiska synpunkter är Luther ännu kontroversiell. År 1523 uppmanade Luther till godhet mot judarna i skriften Att Jesus Kristus föddes som jude, men endast i syfte att försöka omvända dem till kristendomen. När hans ansträngningar att omvända dem misslyckades, blev han alltmer bitter gentemot dem.

Luthers andra större verk om judarna var hans 60 000 ord långa avhandling Von den Juden und ihren Lügen (Om judarna och deras lögner), och Vom Schem Hamphoras und vom Geschlecht Christi, som båda publicerades 1543, tre år före hans död. Luther menade att judarna inte längre var det utvalda folket utan ”djävulens folk”: han hänvisade till dem med ett våldsamt och vidrigt språk. Luther propagerade för att sätta synagogor i brand, förstöra judiska böneböcker, förbjuda rabbiner att predika, att beslagta judars egendomar och pengar samt slå sönder deras hem, så att dessa ”giftiga maskar” skulle tvingas att arbeta eller utvisas för gott. Enligt Robert Michaels tolkning, innebar Luthers ord ”Vi begår fel genom att inte slakta dem” att Luther sanktionerade mord.

Luther propagerade mot judarna i Sachsen, Brandenburg och Schlesien. Josel av Rosheim, den judiske talesmannen, som försökte hjälpa judarna i Sachsen år 1537, gav senare skulden för deras svårigheter på ”den där prästen vars namn är Martin Luther — må hans kropp och själ bli bunden i helvetet!som skrev och gav ut många kätterska böcker där han påstod att vem som helst som gav judarna hjälp var dömd till undergång”. Josel bad staden Strasbourg att förbjuda försäljning av Luthers anti-judiska arbeten: staden vägrade inledningsvis att utfärda ett förbud, men gav efter då en luthersk präst i Hochfelden använde högmässan för att uppvigla sina församlingsmedlemmar att mörda judar. Luthers inflytande kvarstod efter hans död. Genom 1580-talet ledde upplopp till att judar fördrevs från flera tyska lutheranska delstater. Luther var sin generations mest läste författare, och han uppnådde en profets status i Tyskland. Enligt den förhärskande åsikten bland historiker bidrog hans anti-judiska retorik starkt till antisemitismens utveckling i Tyskland, och gav på 1930- och 1940-talen ett ”idealiskt stöd” åt nationalsocialisternas angrepp mot judar.

Reinhold Lewin skriver att ”vem som helst som skrev emot judarna, av vilka skäl som helst, ansåg sig ha rätt att rättfärdiga sig själv genom att jublande hänvisa till Luther.” Enligt Michael innehöll mer eller mindre varenda antijudisk bok som trycktes i Tredje riket referenser till och citat från Luther. Heinrich Himmler skrev 1940 med beundran om hans skrifter och predikningar om judarna. Staden Nürnberg skänkte en förstaupplaga av Om judarna och deras lögner till Julius Streicher, redaktör på den nazistiska tidningen Der Stürmer, på hans födelsedag 1937; tidningen beskrev det som den mest radikalt antisemitiska skrift som någonsin publicerats. Den 17 december 1941, sju regionala protestantiska kyrkors samfällighet gav gemensamt ut en policy där de anslöt sig till förslaget om att alla judar skulle tvingas bära den gula stjärnan, judestjärnan, ”då Luther efter sina bittra erfarenheter redan hade föreslagit förebyggande åtgärder mot judarna och för fördrivandet av dem från tyskt territorium.”

Luther skrev inte lika engagerat om islam som han gjort om judendomen, och han ställde aldrig några krav på att muslimer skulle omvändas. Även om Luther betraktade islam som ett djävulens verktyg, förhöll han sig likgiltig till dess utövande: Låt turken tro på vad han vill, precis som man låter påvedömet och andra falska former av kristendom fortleva. Luther motsatte sig även att Koranen skulle förbjudas, då han menade att det var bättre att genom publikation utsätta den för granskning och kritik.

Luthers död. Hans svaga fysiska hälsa ledde till ett hetare temperament och ännu skarpare uttryck i sina skrifter och kommentarer. Hans fru Katharina hördes en gång säga: ”Käre make, du är för elak” och han svarade: ”De lär mig att vara elak.”Sin sista predikan höll han i Eisleben, hans födelseplats, den 15 februari 1546, tre dagar före sin död. Den var ”genomgående ägnad mot de förhärdade judarna, som var ett akut problem att undanröja från allt tyskt territorium,” med hänvisning till Léon Poliakov. James Mackinnon skriver att den avslutades med en ”glödande uppmaning att driva judarna med pick och pack från deras tillhåll mitt ibland oss, om de inte avsa sig sitt förtal och sitt ocker och blev kristna.” Luther sa, ”vi skall praktisera kristen kärlek mot dem och be för att de ska konvertera,” men också för att de är ”våra allmänna fiender … och om de kan döda oss alla, så skulle de gladeligen göra det. Och så gör de ofta.”

Luther var inte konsekvent med att vilja döda judarna samtidigt som han gick emot våld i andra sammanhang. ”Vet ni vad djävulen tänker när han ser människor använda våld för att propagera för evangeliet? Han sitter med korsade armar bakom helvetets eldar och säger med ondskefull min och ett skrämmande flin: ”Åh, så klokt dessa galningar spelar mitt spel! Låt dem fortsätta; jag ska skörda frukterna. Jag glädjer mig åt det.” Men när han ser Ordet fara och kämpa ensamt på slagfältet, darrar han av skräck. 

Men i Wider die räuberischen und mörderischen Rotten der Bauern förklarade han evangeliernas syn på rikedom och förbannade våldet som djävulens verk och manade adeln att avliva rebellerna som galna hundar. Låt därför alla som kan slå, dräpa och knivhugga göra det, i hemlighet eller öppet, med åtanke att inget kan vara mer giftigt, skadligt eller djävulskt än en rebell —Våra bönder vill dock att andras egendomar ska bli gemensamma, men behålla sina egna själva. Vilka fina kristna! Jag tror inte att det finns en enda djävul kvar i helvetet; de har alla farit i bönderna. Deras galenskap går bortom alla gränser.

CITAT från LUTHER 

”Whoever rejects infant baptism shall be punished with death, As for the simple people, who have not preached or administered baptism, but who were seduced to permit themselves to frequent the assemblies of the heretics, if they do not wish to renounce Anabaptism, they shall be scourged, punished with perpetual exile, and even with death if they return three times to the place whence they have been expelled.” (Bennett, pp. 843-845)

”If you are a preacher of mercy, do not preach an imaginary but the true mercy. If the mercy is true, you must therefore bear the true, not an imaginary sin. God does not save those who are only imaginary sinners. Be a sinner, and let your sins be strong, but let your trust in Christ be stronger, and rejoice in Christ who is the victor over sin, death, and the world. We will commit sins while we are here, for this life is not a place where justice resides. We, however, says Peter (2. Peter 3:13) are looking forward to a new heaven and a new earth where justice will reign. It suffices that through God’s glory we have recognized the Lamb who takes away the sin of the world. No sin can separate us from Him, even if we were to kill or commit adultery thousands of times each day. Do you think such an exalted Lamb paid merely a small price with a meager sacrifice for our sins? Pray hard for you are quite a sinner.” (A Letter From Luther to Melanchthon, Letter 99, 1 August 1521).

”With regard to God, and all that bears on salvation or damnation, man has no ‘free-will’, but is a captive, prisoner and bond slave, either to the will of God, or to the will of Satan.” (‘Bondage of the Will,’ ‘Martin Luther: Selections From His Writings’, ed. by Dillenberger: Anchor Books, 1962, p. 190.)

”Therefore, necessity, not free will, is the controlling principle of our conduct. God is the author of what is evil as well as well as what is good, and, as He bestows happiness on those who merit it not, so also does He damn others who deserve not their fate.” (‘De Servo Abitrio’, 7, 113 seq., quoted by O’Hare in ‘The Facts About Luther’: TAN Books, 1987, pp. 266-267.)

”Christ committed adultery first of all with the women at the well about whom St. John tell’s us. Was not everybody about Him saying: ‘Whatever has he been doing with her?’ Secondly, with Mary Magdalen, and thirdly with the women taken in adultery whom He dismissed so lightly. Thus even, Christ who was so righteous, must have been guilty of fornication before He died.” (Trishreden, Weimer Edition, Vol. 2, Pg. 107.)

”to my mind it (the book of Apocalypse) bears upon it no marks of an apostolic or prophetic character… Everyone may form his own judgment of this book; as for myself, I feel an aversion to it, and to me this is sufficient reasoning to REJECT IT it.” (Sammtliche Werke, 63, p.169-170, ‘The Facts About Luther,’ O’Hare, TAN Books, 1987, p. 203.)

”For I testify unto every man that heareth the words of the prophecy of this book, If any man shall add unto these things, God shall add unto him the plagues that are written in this book” (Rev. 22.18). ”And if any man shall take away from the words of the book of this prophecy, God shall take away his part out of the book of life, and out of the holy city, and [from] the things which are written in this book” (Rev. 22.19).

”Be a sinner and sin boldly, but believe and rejoice in Christ even more boldly for he is victorious over sin, death, and the world. As long as we are here in this world we have to sin. This life is not a dwelling place of righteousness. No sin will separate us from the lamb, even though we commit fornication and murder a thousand times a day. Whenever the devil harasses you, seek the company of men or drink more, or joke and talk nonsense, or do some other merry thing. Sometimes we must drink more, sport, recreate ourselves, and even sin a little to spite the devil, so that we leave him no place for troubling our consciences with trifles. We are conquered if we try too conscientiously not to sin at all. So when the devil says to you: do not drink, answer him: I will drink, and right freely, just because you tell me not to. The imputation of righteousness we need very much, because we are far from perfect. As long as we have this body, sin will dwell in our flesh. Then, too, we sometimes drive away the holy spirit; we fall into sin, like Peter, David, and other holy men. Nevertheless we may always take recourse to this fact, that our sins are covered, and that God will not lay them to our charge. Sin is not held against us for Christ’s sake, your sin cannot cast you into hell. No sin can harm me.” (Martin Luther’s Saemmtliche Schriften, Letter #99, 1 aug. 1531)

”This is the highest degree of faith – to believe that He [”god”] is merciful, who saves so few and damns so many; to believe Him just, who according to His own will, makes us necessarily damnable, that He may seem, as Erasmus says, ‘to delight in the torments of the miserable, and to be an object of hatred rather than of love.'” (Bondage of the Will”. p. 30)

Martin Luther lade också till ordet ”allena”  i Rom. 3.28 så att det blir ”tro allena”, men det står inte så i originaltexten. Se också Jak. 2:24 som säger motsatsen.  (Amic. discussion, 1, 127, ‘The Facts About Luther,’ O’Hare, TAN Books, 1987, p. 201.)

We should throw the epistle of James out of this school [Wittenberg], for it doesn’t amount to much. It contains no syllable about Christ. Not once does it mention Christ, except at the beginning. I maintain that some Jew wrote it who probably heard about Christian people but never encountered any (Luther’s Works, 54, 424-425).*)

*) See more info in the end of this document.

Luthers skrift On Jews and their Lies’ Part Two” 

I shall give you my sincere advice: First, to set fire to their synagogues or schools and to bury and cover with dirt whatever will not burn, so that no man will ever again see a stone or cinder of them. This is to be done in honor of our Lord and of Christendom, so that God might see that we are Christians, and do not condone or knowingly tolerate such public lying, cursing, and blaspheming of his Son and of his Christians. For whatever we tolerated in the past unknowingly_and I myself was unaware of it_will be pardoned by God. But if we, now that we are informed, were to protect and shield such a house for the Jews, existing right before our very nose, in which they lie about, blaspheme, curse, vilify, and defame Christ and us (as was heard above), it would be the same as if we were doing all this and even worse ourselves, as we very well know.

In Deuteronomy 13:12 Moses writes that any city that is given to idolatry shall be totally destroyed by fire, and nothing of it shall be preserved. If he were alive today, he would be the first to set fire to the synagogues and houses of the Jews. For in Deuteronomy 4:2 and 12:32 he commanded very explicitly that nothing is to be added to or subtracted from his law. And Samuel says in I Samuel 15:23 that disobedience to God is idolatry. Now the Jews’ doctrine at present is nothing but the additions of the rabbis and the idolatry of disobedience, so that Moses has become entirely unknown among them (as we said before), just as the Bible became unknown under the papacy in our day. So also, for Moses’ sake, their schools cannot be tolerated; they defame him just as much as they do us. It is not necessary that they have their own free churches for such idolatry.

Second, I advise that their houses also be razed and destroyed. For they pursue in them the same aims as in their synagogues. Instead they might be lodged under a roof or in a barn, like the gypsies. This will bring home to them the fact that they are not masters in our country, as they boast, but that they are living in exile and in captivity, as they incessantly wail and lament about us before God.

Third, I advise that all their prayer books and Talmudic writings, in which such idolatry, lies, cursing, and blasphemy are taught, be taken from them.

Fourth, I advise that their rabbis be forbidden to teach henceforth on pain of loss of life and limb. For they have justly forfeited the right to such an office by holding the poor Jews captive with the saying of Moses (Deuteronomy 17:10) in which he commands them to obey their teachers on penalty of death, although Moses clearly adds: ”what they teach you in accord with the law of the Lord.” Those villains ignore that. They wantonly employ the poor people’s obedience contrary to the law of the Lord and infuse them with this poison, cursing, and blasphemy. In the same way the pope also held us captive with the declaration in Matthew 16:18, ”You are Peter,” etc., inducing us to believe all the lies and deceptions that issued from his devilish mind. He did not teach in accord with the word of God, and therefore he forfeited the right to teach.

Fifth, I advise that safe-conduct on the highways be abolished completely for the Jews. For they have no business in the countryside, since they are not lords, officials, tradesmen, or the like. Let them stay at home. I have heard it said that a rich Jew is now traveling across the country with twelve horses his ambition is to become a Kokhba devouring princes, lords, lands, and people with his usury, so that the great lords view it with jealous eyes. If you great lords and princes will not forbid such usurers the highway legally, some day a troop may gather against them, having learned from this booklet the true nature of the Jews and how one should deal with them and not protect their activities. For you, too, must not and cannot protect them unless you wish to become participants in an their abominations in the sight of God. Consider carefully what good could come from this, and prevent it.

Sixth, I advise that usury be prohibited to them, and that all cash and treasure of silver and gold be taken from them and put aside for safekeeping. The reason for such a measure is that, as said above, they have no other means of earning a livelihood than usury, and by it they have stolen and robbed from us an they possess. Such money should now be used in no other way than the following: Whenever a Jew is sincerely converted, he should be handed one hundred, two hundred, or three hundred florins, as personal circumstances may suggest. With this he could set himself up in some occupation for the support of his poor wife and children, and the maintenance of the old or feeble. For such evil gains are cursed if they are not put to use with God’s blessing in a good and worthy cause.

Seventh, I recommend putting a flail, an ax, a hoe, a spade, a distaff, or a spindle into the hands of young, strong Jews and Jewesses and letting them earn their bread in the sweat of their brow, as was imposed on the children of Adam (Gen. 3 [:19]). For it is not fitting that they should let us accursed Goyim toil in the sweat of our faces while they, the holy people, idle away their time behind the stove, feasting and farting., and on top of all, boasting blasphemously of their lordship over the Christians by means of our sweat. No, one should toss out these lazy rogues by the seat of their pants.

But if we are afraid that they might harm us or our wives, children, servants, cattle, etc., if they had to serve and work for us — for it is reasonable to assume that such noble lords of the world and venomous, bitter worms are not accustomed to working and would be very reluctant to humble themselves so deeply before the accursed Goyim — then let us emulate the common sense of other nations such as France, Spain, Bohemia, etc., compute with them how much their usury has extorted from us, divide, divide this amicably, but then eject them forever from the country. For, as we have heard, God’s anger with them is so intense that gentle mercy will only tend to make them worse and worse, while sharp mercy will reform them but little. Therefore, in any case, away with them!

In brief, dear princes and lords, those of you who have Jews under your rule: if my counsel does not please you, find better advice, so that you and we all can be rid of the unbearable, devilish burden of the Jews … Do not grant them protection, safe-conduct, or communion with us … so it is not necessary to burden ourselves also with these alien, shameful vices of the Jews …

And you, my dear gentlemen and friends who are pastors and preachers, I wish to remind very faithfully of your official duty, so that you too may warn your parishioners concerning their eternal harm, as you know how to do, namely, that they be on their guard against the Jews and avoid them so far as possible. When you lay eyes on or think of a Jew you must say to your self: Alas, that mouth which I there behold has cursed and execrated and maligned every Saturday my dear Lord Jesus Christ, who has redeemed me with his precious blood; in addition, it prayed and pleaded before God that I, my wife and children, and all Christians might be stabbed to death and perish miserably. And he himself would gladly do this if he were able, in order to appropriate our goods … If I were to eat, drink or talk with such a devilish mouth, I would eat or drink myself full of devils by the dish or cupful just as I surely make myself a cohort of all the devils that dwell in the Jews and that deride the precious blood of Christ. May God preserve me from this!

Nor dare we make ourselves partners in their devilish ranting and raving by shielding and protecting them, by giving them food, drink, and shelter, or by other neighborly acts, especially since they boast so proudly and despicably when we do help and serve them that God has ordained them as lords and us as servants. For instance, when a Christian kindles their fire for them on a Sabbath, or cooks for them in an inn whatever they want, they curse and defame and revile us for it, supposing this to be something praiseworthy, and yet they live on our wealth, which they have stolen from us. Such a desperate, thoroughly evil poisonous, and devilish lot are these Jews, who for these fourteen hundred years have been and still are our plague, our pestilence, and our misfortune.

Especially you pastors who have Jews living in your midst, persist in reminding your lords and rulers to be mindful of their office and of their obligation before God to force the Jews to work, to forbid usury, and to check their blasphemy and cursing. For if they punish thievery, robbery, murder, blasphemy, and other vices among us Christians, why should the devilish Jews be scot-free to commit their crimes among us and against us? We suffer more from them than the Italians do from the Spaniards, who plunder the host’s kitchen, cellar, chest, and purse, and, in addition, curse him and threaten him with death. Thus the Jews, our guests, also treat us; for we are their hosts. They rob and fleece us and hang about our necks, these lazy weaklings and indolent bellies; they swill and feast, enjoy good times in our homes …

But if the authorities are reluctant to use force and restrain the Jews’ devilish wantonness, the latter should, as we said, be expelled from the country … much more leave our Lord the Messiah, our faith, and our church undefiled and uncontaminated with their devilish tyranny and malice. Any privileges that they may plead shall not help them; for no one can grant privileges for practicing such abominations. These cancel and abrogate all privileges.

If you pastors and preachers have followed my example and have faithfully issued such warnings, but neither prince nor subject will do anything about it, let us follow the advice of Christ (Matthew 10:14) and shake the dust from our shoes, and say, ”We are innocent of your blood.” For I observe and have often experienced how indulgent the perverted world is when it should be strict, and, conversely, how harsh it is when it should be merciful. Such was the case with King Ahab, as we find recorded in I Kings 20. That is the way the prince of this world reigns. I suppose that the princes will now wish to show mercy to the Jews, the bloodthirsty foes of our Christian and human name, in order to earn heaven thereby. But that the Jews enmesh us, harass us, torment and distress us poor Christians in every way with the above mentioned devilish and detestable deeds, this they want us to tolerate, and this is a good Christian deed, especially if there is any money involved (which they have filched and stolen from us).

What are we poor preachers to do meanwhile? In the first place, we will believe that our Lord Jesus Christ is truthful when he declares of the Jews who did not accept but crucified him, ”You are a brood of vipers and children of the devil [cf. Matt. 12:34]. This is a judgment in which his forerunner John the Baptist concurred, although these people were his kin. Now our authorities and all such merciful saints as wish the Jews well will at least have to let us believe our Lord Jesus Christ, who, I am sure, has a more intimate knowledge of all hearts than do those compassionate saints. He knows that these Jews are a brood of vipers and children of the devil, that is, people who will accord us the same benefits as does their father, the devil, and by now we Christians should have learned from Scripture as well as experience just how much he wishes us well.

I have read and heard many stories about the Jews which agree with this judgment of Christ, namely, how they have poisoned wells, made assassinations, kidnaped children, as related before … However, it all coincides with the judgment of Christ which declares that they are venomous, bitter, vindictive, tricky serpents, assassins, and children of the devil who sting and work harm stealthily wherever they cannot do it openly … That is what I had in mind when I said earlier that, next to the devil, a Christian has no more bitter and galling foe than a Jew. There is no other to whom we accord as many benefactions and from whom we suffer as much as we do from these base children of the devil, this brood of vipers.

Now let me commend these Jews sincerely to whoever feels the desire to shelter and feed them, to honor them, to be fleeced, robbed, plundered, defamed, vilified, and cursed by them, and to suffer every evil at their hands — these venomous serpents and devil’s children, who are the most vehement enemies of Christ our Lord and of us all. And if that is not enough, let him stuff them into his mouth, or crawl into their behind and worship this holy object. Then let him boast of his mercy, then let him boast that he has strengthened the devil and his brood for further blaspheming our dear Lord and the precious blood with which we Christians are redeemed. Then he will be a perfect Christian, filled with works of mercy for which Christ will reward him on the day of judgment, together with the Jews in the eternal fire of hell!

On Jews and their Lies’ Part Three

But what will happen even if we do burn down the Jews’ synagogues and forbid them publicly to praise God, to pray, to teach, to utter God’s name? They will still keep doing it in secret … They must be driven from our country … Indeed, if they had the power to do to us what we are able to do to them, not one of us would live for an hour. But since they lack the power to do this publicly, they remain our daily murderers and bloodthirsty foes in their hearts. Their prayers and curses furnish evidence of that, as do the many stories which relate their torturing of children and all sorts of crimes for which they have often been burned at the stake or banished … everyone would gladly be rid of them … For Christ does not lie or deceive us when he adjudges them to be serpents and children of the devil

(En del av informationen från wikipedia)

*) Luther’s controversial writing concerning the Epistle of James and the Revelation can be found in Volume 35 of Luther’s Works, American Edition, pages 395-397 and 399-400.
An excerpt from his ”Preface to the Epistles of St. James and St. Jude” — ”…I praise [the Epistle of James] and consider it a good book, because it sets up no doctrines of men but vigorously promulgates the law of God…. However, …I do not regard it as the writing of an apostle, and my reasons follow.
”In the first place it is flatly against St. Paul and all the rest of Scripture in ascribing justification to works [2:24]….
”In the second place its purpose is to teach Christians, but in all this long teaching it does not once mention the Passion, the resurrection, or the Spirit of Christ….
”In a word, he wanted to guard against those who relied on faith without works, but was unequal to the task. He tries to accomplish by harping on the law what the apostles accomplish by stimulating people to love. Therefore I cannot include him among the chief books, though I would not thereby prevent anyone from including or extolling him as he pleases, for there are otherwise many good sayings in him,”
Lutherans generally do not agree with Luther’s devaluation of this epistle.
An excerpt from Luther’s earlier preface to Revelation: ”About this book of the Revelation of St. John, I leave everyone free to hold his own opinions. I would not have anyone bound to my opinion or judgment. I say what I feel. I miss more than one thing in this book, and it makes me consider it to be neither apostolic nor prophetic.
”First and foremost, the apostles do not deal with visions, but prophesy in clear and plain words, as do Peter and Paul, and Christ in the gospel…. I can in no way detect that the Holy Spirit produced it….”
In 1530, Luther revised the Preface, but had not really changed his view regarding Revelation:
”…Some of the ancient fathers held that it was not the work of St. John, the Apostle…. For our part, we still share this doubt. By that, however, no one should be prevented from reading this as the work of St. John the apostle, or of whomever else he chooses….”
Lutherans generally do not agree with Luther’s devaluation of the book of Revelation.
When Luther wrestled with the question of whether these books belong in the canon of scripture, he was not questioning the inspiration or the authority of god’s word. The question for him was what is properly part of God’s Word. As with other questions of faith and doctrine, Luther is never the final authority.