Arkiv

Alla orörda flickor skall ni låta leva för er räkning? – 4 Mos. 31:18

isänglarMen alla flickor som inte har legat med någon man skall ni låta leva för er räkning (4 Mos. 31:18)

Det finns en del som gärna vill tolka ovan som ”Men alla flickebarn som inte har legat med någon man får ni behålla, göra till slavar, behandla illa, se som ägodelar liksom era möbler, och helt enkelt gör vad som faller er in vad gäller dem, och även dumpa dem när ni tröttnat på dem”. Detta är dock inte vad som står utan måste läsas in i sammanhanget, och det är det många som gärna vill. Nämligen de som tillbringar sin tid genom att leta fel i Bibeln.

Jag skrev tidigare om 5 Mos. 21 och varför Gud tillät sitt folk att gifta sig med kvinnliga fångar, som kan ses i den här artikeln, och här nedan handlar det om Midjans unga kvinnor som det står om i 4 Mos. 31.

Det är omöjligt för Gud att ta ett beslut i ett pågående krig som skulle kunna kringgå oskyldiga från att drabbas, för i krig drabbas både skyldiga och oskyldiga. Är då Gud en svag Gud, och elak som orsakar så att oskyldiga drabbas av fysisk död? Nej, se ovan artikel. Vi ska ALLA dö eftersom vi inte kan nå Livets träd, och tack och lov för det för annars hade vi levt för evigt i en väldigt olycklig och ond värld som alltså inte skulle vara ett paradis på minsta vis. Sen är den vanliga regeln att dör man som oskyldig kommer man in i Guds rike, men inte om man är skyldig.

Jes. 57:1 Den rättfärdige går under, men ingen bryr sig om det. Fromma människor rycks bort, utan att någon inser att den rättfärdige tas bort FÖR ATT SLIPPA ONDSKAN. Han går in i friden.—

Kom ihåg att invånarna i Kanaan knappast var oskyldiga medelsvenssons, utan de var helt igenom onda som ett gäng ”Hitlers” och denna folkras finns inte kvar idag. En kärleksfull Gud väljer alternativet som orsakar minst död och umbäranden. Att låta en allvarlig sak bero kan orsaka ännu mer död för ännu fler människor, och ingen bättre än Gud kan avgöra en sådan sak. Vi människor kan det inte, och därför har vi heller ingen rätt att bestämma om liv eller död. Vad har Gud egentligen för alternativ när hans utvalda folk (som ska bringa frälsning till alla folk på jorden och vara ett mönster) drabbas av motstånd på sin väg mot det förlovade landet eller I landet?

  • Stoppa kriget, vilket innebär att ett ont folk får breda ut sig, föröka sig och låta sin ondskefulla kultur drabba fler människor, vilket i slutänden skulle orsaka fler antal döda än om ett krig faktiskt skulle få utspela sig.
  • Endast låta de krigsförande männen att dö, vilket innebär att kvinnor, barn och gamla inte har någon man i hushållet och därmed små medel till försörjning när de absolut starkaste individerna är borta.
  • Endast låta vuxna dö, vilket innebär att barnen inte har några föräldrar som kan ta hand om dem.
  • Låta alla människor ur Israels fiende dö. (Kom ihåg att Gud självfallet inte skulle låta Israel anfalla en fiende såvida fienden inte var ond.)

Sen har vi frågan om krigsfångar, och även en sådan fråga kan förstås Gud bedöma bättre än oss människor. Att låta alla vara krigsfångar kanske inte skulle vara ett bra alternativ om de är många till antalet eftersom de ju måste försörjas, och eftersom folk inte blir mindre onda och revanschsugna bara för att de är fångar. Ett krig gällande Kanaan startades ju för att förgöra fienden och sätta stopp för dess ondska, och inte för att fånga fienden och göra sig själva till fiendens försörjare.

Israelerna gick inte igenom Moab på sin väg till det förlovade landet (Dom. 11:18) men  däremot intog de Sihon. Moabiterna bodde först på den östra sidan om Döda Havet fram till Gilead i norr, och de drev ut ”Emim” som tidigare bodde där. Sen blev de själva utdrivna av amoriterna.

Vad gäller det här kriget mot Midjan så valde Gud att låta alla dö utom riktigt unga och oskyldiga flickor. Först valde israelerna på egen hand att rädda ALLA kvinnor (och det var självfallet klokt att ta med sig gods och djur så att dessa kvinnor skulle kunna utnyttja dem som resurser för sin försörjning) men Moses ogillade att ALLA kvinnor räddades eftersom det ju var de som fick israel på fall från första början:

4 Mos. 31:1 Herren talade till Mose. Han sade: Tag hämnd på midjaniterna för Israels barn. Därefter skall du samlas till ditt folk.”—De gick i krig mot Midjan, så som Herren hade befallt Mose, och de dödade alla av manligt kön-9 Israels barn förde bort Midjans kvinnor och barn som fångar, och alla deras dragdjur, all deras boskap och allt deras gods tog de som byte10 Alla deras städer där de bodde och alla deras tältläger brände de upp i eld. 11 De tog med sig allt bytet och allt vad de hade rövat, både människor och boskap, 12 och förde fångarna och det rövade och bytet till Mose och prästen Eleasar och till Israels barns menighet i lägret på Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko.13 Mose och prästen Eleasar och menighetens alla furstar gick för att möta dem utanför lägret. 14 Men Mose blev upprörd över krigsbefälet, både överbefälen och underbefälen, när de kom tillbaka från kriget. 15 Mose sade till dem: ”Har ni låtit alla kvinnor leva? 16 Ändå var det just de som på Bileams inrådan förledde Israels barn att begå otrohet mot Herren i saken med Peor, så att hemsökelsen kom över Herrens menighet. 17 Döda därför nu alla pojkar, och döda alla kvinnor som har legat med någon man18 Men alla flickor som inte har legat med någon man skall ni låta leva för er räkning.—35 och av människor, sådana kvinnor som inte hade legat med någon man, tillsammans 32 000.

Kvinnliga Moabiter fick gifta sig med israeler om de bekände sig till deras Gud, men denna regel har inte alltid följts – som tiden i Babylon visar. Ezra och Nehemiah övertalade menigheten att återvända till israeliska lagar eftersom männen hade börjat gifta sig med kvinnor som inte konverterat.

Vi ska inte läsa in i verserna ovan att israelerna på något sätt fick behandla dessa flickor illa, eller att israelerna tilläts gifta sig med dem medan de ännu var barn. Det vore helt emot Guds tidigare lagar som alltid skyddar den svagare parten. Det står inte att dessa flickor skulle vara slavar eller fångar, men vi kan tänka oss att de fick sysslor att utföra som andra barn och vuxna. Det är självfallet tragiskt för små flickor att förlora sina föräldrar, och deras föräldrars onda liv drabbade nu dem eftersom det slutade med att de blev föräldralösa. Men ska vi se saken från en annan synvinkel så kan man kanske gissa sig till att Gud accepterade att de riktigt unga flickorna skulle få bo hos israel eftersom dessa flickor var påverkbara (till det bättre) och inte utgjorde något hot. Vi kan också konstatera följande:

  • Hade flickorna fått bo kvar hos sina föräldrar så hade det varit stor risk för att även de gått i sina föräldrars fotspår och levt likadana onda liv som dem – såvida de inte tidigare offrats till en avgud av sina egna föräldrar
  • De hade gott om likasinnade kamrater i sin nya miljö hos israel eftersom det var 32.000 unga flickor
  • De hade försörjning säkrad livet ut, och de levde nu under humana lagar och i en bra mycket sundare kultur än den som de kom från
  • Den nya kulturen gav dem större möjligheter att lära känna den sanne Guden och göra gott i stället för att tjäna avgudar

Jag säger inte att det därför är ok för oss vanliga dödliga att röva bort småflickor från miljöer som vi personligen tycker är osunda för att sätta dem i miljöer som vi anser är bättre, för nu handlar det om GUDS beslut i en drabbning som han inte ens önskat, och om att välja det bästa alternativet av de som står till buds. GUD kan se hela bilden och styra rätt, till skillnad från oss.

Det här är bakgrunden till varför israel kämpade mot Moab och Midjaniterna, vilket slutade med att de tog flickor till sina egna hem:

1 Mos. 36:35 När Husam dog blev Hadad, Bedads son, kung efter honom. Det var han som slog midjaniterna på Moabs mark, och hans stad hette Avit.

4 Mos. 22:1 Israels barn bröt upp och slog läger på Moabs hedar, på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko.— Och Moab fruktade för folket därför att det var så talrikt. Moab gruvade sig för Israels barn och sade till de äldste i Midjan: ”Nu kommer denna skara att äta upp allt omkring oss, liksom oxen äter upp gräset på marken.” Balak, Sippors son, var på den tiden kung i MoabHan skickade sändebud till Bileam, Beors son, i Petor vid floden, där hans folk var bosatt, för att kalla honom till sig, och han lät säga: ”Se, ett folk har dragit ut ur Egypten, det täcker markens yta och har slagit sig ner mitt emot migKom nu därför och förbanna detta folk åt mig, för det är starkare än jag. Kanske skall jag då kunna slå det och driva bort det ur landet. Ty jag vet att den du välsignar är välsignad, och den du förbannar är förbannad.”De äldste i Moab och de äldste i Midjan gav sig i väg och hade med sig spådomslön. De kom till Bileam och framförde till honom vad Balak hade sagt.

Välsignad är den som välsignar israel, och förbannad är den som förbannar israel. Detta faktum drabbade Midjaniterna!:

4 Mos. 24: 9 Han har lagt sig ner, han vilar som ett lejon, som en lejoninna, vem vågar oroa honom? Välsignad är den som välsignar dig, förbannad är den som förbannar dig!”

Israels folk (åtminstone 24.000 män) lät lura sig av Moabs döttrar och bedrev otukt med dem. Moabs kvinnor bjöd in israels folk att offra till sina avgudar och tillbe dem. Gud blev självfallet vred och besviken på sitt folk som han ville skulle gå den rätta vägen för att vara till välsignelse för alla folk, men i stället slöt de sig till Baal! Därför ville Gud angripa Midjan:

4 Mosebok 25:1 Medan Israel uppehöll sig i Sittim, började folket bedriva otukt med Moabs döttrar. Dessa inbjöd folket till sina gudars offermåltider, och folket åt och tillbad deras gudar. Och Israel slöt sig till Baal-Peor. Då upptändes Herrens vrede mot IsraelOch Herren sade till Mose: ”Hämta folkets alla huvudmän och häng upp dem i solen inför Herren, för att Herrens glödande vrede må vändas ifrån Israel.” Då sade Mose till Israels domare: ”Var och en av er skall bland sina män döda dem som har slutit sig till Baal-Peor.”Och se, då kom en man av Israels barn och förde in bland sina bröder en midjanitisk kvinna inför ögonen på Mose och hela Israels menighet, medan de stod och grät vid ingången till uppenbarelsetältet. När Pinehas, son till Eleasar, son till prästen Aron, såg detta, steg han upp i menigheten och tog ett spjut i handen, följde efter den israelitiske mannen in i tältet och genomborrade dem båda, såväl den israelitiske mannen som kvinnan, henne genom hennes underliv. Då upphörde hemsökelsen bland Israels barn. Men de som omkom genom hemsökelsen utgjorde tjugofyra tusen.— 15 Namnet på den dödade midjanitiska kvinnan var Kosbi, dotter till Sur, som var huvudman för en stamfamilj i Midjan.16 Herren talade till Mose. Han sade: 17 ”Angrip midjaniterna och slå dem!18 Ty de har angripit er genom sitt lömska bedrägeri mot er i saken med Peor och i saken med Kosbi, deras syster, den midjanitiska furstedottern som dödades på den dag då hemsökelsen drabbade er för Peors skull.”

Bileam blev ombedd att förbanna Israel, men i stället utymynnade hans profetior i välsignelser. Dessutom drabbades Moab av förbannelse själva pga sitt elaka agerande mot Israel. Det betyder inte att var och en i landet Moab blev bortkopplade från alla möjligheter till frälsning, men det betyder en framtid i generell förbannelse och rent ut sagt oflyt. Det finns många länder idag som räknas som speciellt drabbade pga fattigdom, diktatur el. dyl, men då handlar det inte om människors själar utan om deras levnadsförhållanden och miljön här på jorden. Sen kan det förstås vara att denna olycka kombineras av människors aversion mot den ende sanna Guden –  Israels Gud och Adams skapare.

5 Mos. 23:Ingen ammonit eller moabit skall komma in i Herrens församling, inte ens efterkommande i tionde led skall någonsin komma in i Herrens församling,detta därför att de inte mötte er med mat och dryck på vägen när ni drog ut ur Egypten, och därför att de mot dig lejde Bileam, Beors son, från Petor i Aram-Naharajim för att han skulle förbanna digMen Herren, din Gud, ville inte lyssna på Bileam, utan Herren, din Gud, förvandlade förbannelsen till välsignelse för dig, ty Herren, din Gud, älskade dig.

Ashtar-Kemosh är en gudinna som dyrkades av Moabiterna och andra människor ihop med Kemosh, och hon är i Mesha-stenen (Moabit-stenen med gamla inristningar) omnämnd som en kvinnlig motsvarighet till Kemosh. Det kan hända att hon är identisk med Astarte. Israel hade svårt att släppa de här avgudarna när de väl kommit i kontakt med dem, och det förklarar varför Gud hellre vill döda anhängare till dessa avgudar i stället för att rädda dem. Det är för att reducera ondska och ond bråd död hos ännu fler människor:

Dom. 10:Men Israels barn gjorde åter det som var ont i Herrens ögon och tjänade baalerna och astarterna och även Arams, Sidons, MOABS, ammoniternas och filisteernas gudar. De övergav Herren och tjänade honom inte. Då upptändesHerrens vrede mot Israel, och han sålde dem i filisteernas och ammoniternas handDessa plågade Israels barn och for våldsamt fram mot dem det året. I arton år gjorde de så mot alla israeliter som bodde på andra sidan Jordan, i amoreernas land, i Gilead. Dessutom gick Ammons barn över Jordan och gav sig i strid med Juda, Benjamins och Efraims hus, så att Israel kom i stor nöd.10 Då ropade Israels barn till Herren och sade: ”Vi har syndat mot dig, för vi har övergivit vår Gud och tjänat baalerna.” 11 Men Herren sade till Israels barn: ”När ni blev förtryckta av egyptierna, amoreerna, ammoniterna, filisteerna, 12 sidonierna, amalekiterna och maoniterna, då ropade ni till mig, och jag frälste er från deras hand. 13 Men ni har övergivit mig och tjänat andra gudar. Därför vill jag inte längre rädda er. 14 Gå och ropa till de gudar som ni har utvalt. Må de rädda er i er nöd.” 15 Då sade Israels barn till Herren: ”Vi har syndat. Gör du med oss det som är rätt inför dina ögon. Men befria oss denna gång.” 16 Därefter skaffade de bort ifrån sig de främmande gudarna och tjänade Herren. Då kunde han inte längre uthärda att se Israels nöd

Gud hörde israels rop och hjälpte dem (för vilken gång i ordningen?) att gå segrande ur sin kamp mot Sichon:

Dom. 11:20 Men Sichon litade inte på Israel och lät dem inte gå genom sitt område utan samlade allt sitt folk och slog läger i Jahas. Där gav han sig i strid med Israel. 21 Men Herren, Israels Gud, gav Sichon och allt hans folk i Israels hand, så att de slog dem. Israel intog hela det land där amoreerna bodde.

Exempel på ondska genom människooffer:

2 Kung. 3:26 När Moabs kung såg att han inte kunde stå emot i striden, tog han med sig sjuhundra svärdbeväpnade män för att slå sig igenom till Edoms kung. Men de kunde inte. 27 Då tog han sin förstfödde son, som skulle bli kung efter honom, och offrade honom som brännoffer på muren. En våldsam vrede kom då över Israel som bröt upp och lämnade honom i fred och vände tillbaka till sitt land igen.

Trots att Salomo var en sådan gudfruktig man med en sådan vishet så hamnade även han i en miljö av ondskefull avgudadyrkan. Det skedde eftersom han gifte sig med kvinnor som kom från kulturer där man offrade till avgudar, och som lockade honom att delta. baal

1 Kung. 11:Salomo gjorde det som var ont i Herrens ögon och följde inte i allt efter Herren, så som hans fader David hade gjort. Salomo byggde då en offerhöjd åt Kemosh, moabiternas styggelse, på berget öster om Jerusalem och likaså en åt Molok, ammoniternas styggelse.

Josia förstörde till slut de avskyvärda avgudarna, men det det dröjde flera år innan det hände:

2 Kung. 23:12 Kungen bröt ner altarna på taket över Ahas övre sal – dessa hade Juda kungar gjort, likaså de altaren som Manasse hade gjort på de båda förgårdarna till Herrens hus. Sedan skyndade han bort därifrån och kastade stoftet av dem i Kidrons dal. 13 Han orenade offerhöjderna öster om Jerusalem och söder om Fördärvets berg, som Salomo, Israels kung, hade byggt åt Astarte, sidoniernas styggelse, åt KEMOSH, MOABS STYGGELSE och åt Milkom, Ammons barns avskyvärde avgud.