Arkiv

Var och en som MED BEGÄR ser på en kvinna har begått äktenskapsbrott? Matt. 5:28

lustJag säger er: Var och en som MED BEGÄR ser på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta. (Matt. 5:28)

Matt. 5:28 But I say unto you, That whosoever looketh on a woman TO LUST AFTER HER hath committed adultery with her already in his heart. (KJV)

Sjätte budordet: ”Du skall inte begå äktenskapsbrott”

Till att börja med kan vi konstatera att man omöjligt kan begå äktenskapsbrott (vara otrogen mot sin maka/make) såvida man faktiskt inte är GIFT. Det betyder att Jesu ord här handlar om de som är gifta men som ändå väljer att se på en kvinna ”med begär” – vilket innebär att de ser på en kvinna ”FÖR” eller ”MED AVSIKT” att lusta/tråna efter henne. Det är alltså en synd enligt Jesus, och det förvånade nog alla hans åhörare eftersom de inte trott att man är en äktenskapsbrytare såvida man faktiskt inte gjort sig skyldig till fysisk otrohet och/eller bryter ett äktenskap.

Så ok, Matt. 5:28 talar om gifta personer, men hur är det då om man INTE är gift? Är det då fritt fram för en man att se på kvinnor med avsikt att lusta/tråna efter dem, om han bara ser till att de är ogifta (för att inte bryta mot det 10:e budet som säger ”Du skall inte ha begär till din nästas hustru”), och är det fritt fram för honom att se på foton och filmer med halvklädda damer? Nej, därför vad Matt. 5:28 också lär oss är ju att även våra tankar/intentioner avslöjar och dömer oss, och även om inte förbud för sex före äktenskapet står detaljerat i just tio Guds bud på samma sätt som Äktenskapsbrott, så kan vi läsa i resten av Guds ord att Guds plan för oss är att endast en man och en kvinna ska gifta sig med varandra. Om en man då med flit uppsöker en situation med syfte att synda med en annan kvinna i tankarna, så riskerar ju detta att räknas som ett verkligt intimt förhållande även om det endast skett i fantasin.

Det är fel att med flit uppsöka frestande situationer som riskerar att få oss att synda, även om det handlar om att titta på underklädesmodeller i en Haléns katalog, eller om man uppsöker en knotig gammal ek som har form av en kvinna.  Om SYFTET är att ”lusta” (och föremålet inte är vår make/maka), så är det fel oavsett vad det handlar om, och Gud ser vad vi har för syften. Han ser också om vi RÅKAR hamna i en frestande situation som vi inte bett om, och han ser vad vi gör eller inte gör för att komma på rätt köl igen. Gud är inte omöjlig, och han kräver inte det omöjliga från oss utan det möjliga. Gud skapade mannen för att attraheras av den kvinnliga kroppen, så kvinnan har ett ansvar att inte göra det för svårt för mannen genom att klä sig för lättklätt. Men verkligheten ser ibland annorlunda ut, och jag tror att Gud anser att det är en viss skillnad på att se sig hamna i en frestande situation som man inte uppsökt själv, gentemot att med flit sätta sig ner och se på filmer och foton innehållande människor som syndar och som lockar den som tittar att synda själv. Det senare är en stor synd eftersom man visar i handling att man verkligen inte gjort något åt situationen, utan snarare letar upp synden och jagar efter den. Livet är ju frestande nog som det är, så man borde inte jaga efter fler frestelser. Om man väl börjat synda på ett sådant sätt så kan det vara väldigt svårt att sluta, så man är lycklig om man håller sig på den raka vägen från början.

Det är viktigt att tänka på att frestande tankar inte är  synd i sig själv. Frågan är hur man hanterar tankarna, och låter man dem gå för långt så kanske man till slut syndar. Då måste man bekänna synderna, be om förlåtelse och börja om igen.  Om man märker att man har svårt att få seger så kanske man måste ta ett steg till – fasta och bön.

Ang. Matt. 5:28 så tror jag många kristna inte inser att  det versen säger är att det är en synd för en gift man att se på en annan kvinna FÖR ATT (med syfte att), lusta/tråna efter henne, och att det INTE står i versen att det är en synd för en OGIFT man att förälska sig i en annan ogift kristen kvinna, känna ömsesidig kärlek/attraktion, och väldigt gärna vilja gifta sig med henne samt dela både hus och säng med henne. Det är alltså ingen synd för en ogift man att väldigt gärna vilja dela livet med en kvinna som delar hans värderingar. Vi är faktiskt skapta för att vara två, och inte ens Adam var komplett förrän han hade en kvinna vid sin sida. 

Rom. 2:14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. 16 Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag.

Notera att det inte står att en man är en syndare för att han råkar se en vacker ung kvinna och uppskatta hennes skönhet och kvinnlighet. Gud har faktiskt skapat man och kvinna för att attraheras av varandra, och det betyder att det ligger inbyggt hos oss att dras till varandra och uppskatta varandras olikheter. Det betyder inte att det måste handla om någonting sexuellt, för exempelvis så kan både en 7-åring och en 87-åring se på en romantisk film med en stilig riddare och en ung skön kvinna och tänka sig in i en av rollerna (den för det egna könet) och fantisera om repliker och handlingar mellan det romantiska paret och nästan önska att man var en av dem – utan att det måste gå över till ”lust”. Det är bara att se på Höga Visan och läsa kärlekslyriken mellan två förälskade personer, för att se att det inte är en synd i sig självt att uppskatta varandras olikheter och att attraheras av det motsatta könet. Visserligen finns det i Höga Visan en liknelse inbyggd gällande Guds kärlek till Israel, men det ändrar inte på att det är i form av en romantisk kommunikation mellan ett förälskat par som ännu inte gift sig.

Kvinnor har vanligtvis inga problem med att undvika att ”se på en man med begär” (alltså sexuella begär), men däremot kan det vara svårare om det handlar om en pojkvän/fästman eftersom det handlar om den person som man är förälskad i och därmed attraheras till och vill dela livet med. (Åtminstone borde man vilja dela livet med den man älskar.) Paulus råd är då inte ”Sluta att ha begär till varandra för det är en synd. Bara sluta med sådana känslor!”, utan hans råd är:

1 Kor. 7:8 Till de ogifta och änkorna säger jag att det är bäst för dem om de förblir som jag. 9 Men om de inte kan leva avhållsamt skall de gifta sig, eftersom det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär.

Rådet är alltså att gifta sig så att man kanaliserar sina begär på ett naturligt och rätt sätt som är behagligt inför Gud. Det vore högst onormalt om ett nyförlovat par inte kände någon fysisk attraktionskraft för varandra, utan det vore snarare någonting oroväckande inför bröllopet. Men sen måste båda ansvara för att inte fresta den andra. Problemet blir förstås när man inser att man inte kan leva avhållsamt och ännu inte hittat sin tillkommande. På Paulus tid var det lättare eftersom man gifte sig vid ung ålder, och heller inte utsattes för så otroligt mycket press från ett översexualiserat samhälle som man gör idag. Det är rent ut sagt för hemskt hur det kan se ut för en ung människa idag, som hela tiden utsätts för sex-propaganda från skola (såsom i form av ”kulturella” besök på olika teatrar, genom filmer, genom besök från RFSU, etc), och genom tv, radio, tidningar, samhällsreklam, dataspel och äldre kamrater. Även en tidning som ”Vårdguiden” – som alla hushåll får hem i brevlådan – uttrycker att lagen som förbjuder sexuellt umgänge om man är under 15 år inte är skriven med tanke på ”två fjortonåringar som vill ha det lite mysigt med varandra”, och det låter ju verkligen inte som om staten precis hjälper till att få ner det stora antalet ofrivilliga tonårsgraviditeter – som ju tyvärr kan leda till att beslut om abort tas, vilket betyder död för en person och kanske psykiska men hos en-två unga tonåringar.

Jag skriver det här delvis för att det kanske finns unga olyckliga kristna grabbar som fått för sig att de syndat och att Gud skulle ha vänt dem ryggen, bara för att de tycker att någon skolkamrat verkligen är en fantastiskt tjusig kalaspingla eller om de ofrivilligt råkat se en lättklädd dam på en reklampelare och känner sig attraherade av de kvinnliga formerna. Men bara för att det inte är en synd att tycka att en tjej är sexig betyder förstås inte att det är ok att stirra hur som helst och klä av henne med blicken. Jag tror inte det är en synd för exempelvis en tonåring att upptäcka sin egen högst naturliga sexualitet, men sen kan man bara hoppas på att det handlar om en kristen ung man som förstår att det han upptäckt är tänkt att vara mellan en viss man och en viss kvinna. Det betyder att han definitivt måste gå mot strömmen i Sverige, för budskapet från hela samhället är ju ett helt annat. Jag tror personligen det finns enorma välsignelser att hämta för ett ungt par som bestämt sig för att vänta med intimt umgänge tills den dag de gifter sig. Likaså tror jag att ett moln av dåligt samvete kan ligga över ett par som går över gränserna.

Gud ser din kamp, och han ser vad du gör eller inte gör för att komma runt tankar som kan leda fel.  Gud är alltid villig att förlåta ett ödmjukt hjärta.

Jesus ord i Matt. 5 ingår i Bergspredikanlust 2

Tyvärr tolkar en del Matt. 5:28 som ett exempel på att vi omöjligt kan lyda Gud i allting (eftersom de av misstag tror att det är en synd att tycka att en person av det motsatta könet är sexig, liksom att längta efter att få uttrycka sin sexualitet med någon framtida make/maka) och att lösningen på vårt syndaproblem då inte är att sluta synda utan att i stället ducka bakom Jesus. De menar ungefär att ”Jesus är rättfärdig åt oss och i stället för oss, vilket är tur för vi själva kan aldrig sluta synda”. Men Jesus dog inte för våra synder för att göra det möjligt för oss att fortsätta att synda i lugn och ro. Om Jesus dog pga vår syndproblem så är inte lösningen att ge oss fria möjligheter att synda utan risk för konsekvenser. Gud ger oss inte lagar som vi inte kan följa, men det gäller att inte försvåra lagarna (som fariseerna) genom att göra dem oöverstigliga, eftersom detta riskerar att urvattna Guds bud – när vi övertalar oss själva att de är såpass omöjliga att lyda så att någon annan (Jesus) måste lyda dem åt oss. Det leder ju till tankegången ”jag behöver inte lyda Guds lagar, men eftersom jag tror på Gud är jag frälst i alla fall och kommer inte att dö”. Jämför med Satans lära ”Ingalunda skall ni dö”.

Jesus menar att vi är störst i himlen om vi lyder hans lagar och lär andra att göra likadant. Men säger inte samma avsnitt här nedan att vi åtminstone slinker in i himlen även om vi bryter bud och lär andra att göra likadant? Nej, det har med kunskap, samvete och villighet till omvändelse att göra, för läs raden efter. Om inte vår rättfärdighet övergår fariseernas så kommer vi inte ens in i himmelriket:

Matt. 5:17 Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. 18 Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett. 19 Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. 20 Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

Salt som förlorar sin sälta är inget värt, enligt samma kapitel:

Matt. 5:13 Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall man då göra det salt igen? Det duger bara till att kastas ut och trampas ner av människor. 

Strax innan Jesu ord om äktenskapsbrytare så kan vi läsa  i v. 21-26 andra exempel på att Jesus ”styr upp” lagen, men tyvärr kan både SFB och 1917 års översättningar få det att låta som om all form av vrede gentemot en broder är liktydigt med mord. I själva verket har grundtexten med detaljen att det gäller om man är arg på sin broder UTAN ORSAK, vilket är en väsentlig skillnad. Om man får för sig att man är en syndare bara för att man exempelvis blir arg och besviken på en person som förtalat och sårat ditt barn, och om man tycker att en kvinna är urtjusig, ja då kan man förstå att man hamnar i uppfattningen att man aldrig någonsin kan sluta synda. Men, det är som sagt inte vad Jesus säger. Jesus ger oss INTE budskapet att vi måste ge upp kampen mot synden för att den helt uppslukat oss, utan han ger oss lösningen i v. 25 – att vi måste göra upp med vår motpart innan det är försent.

Matt. 5:22 But I say unto you, That whosoever is angry with his brother WITHOUT A CAUSE shall be in danger of the judgment: and whosoever shall say to his brother, Raca, shall be in danger of the council: but whosoever shall say, Thou fool, shall be in danger of hell fire.

Matt. 5:25 Var angelägen om att göra upp med din motpart när du är med honom på vägen, så att din motpart inte överlämnar dig till domaren och domaren överlämnar dig till fångvaktaren och du blir kastad i fängelse. 

Även att säga ”Din dåre!” kan orsaka risk för eldsjön, men detta måste också förstås på rätt sätt. Det handlar om en förolämpning, och om vi sprider ut förolämpningar och startar strider utan orsak, så har vi domen över våra huvuden. Men det beror på i vilket sammanhang, för Jesus själv var ju skyldig till en del förolämpningar (”Den räven” kallade han exempelvis Herodes) och han sårade en del människor som han kom till tals med – såsom vissa fariseer. Alltså kan förolämpningar i sig själv inte vara synd. Tvärt om så kan det vara ett tecken på kärlek att förklara för en broder/syster varför deras arrogans, stridighet eller tanklöshet orsakar en onödigt tråkig stämning, och vi kanske kan få dem på rätt köl. Men att utan orsak, och helt i onödan, häva ur sig ”Din dåre”, kan vara ett tecken på att man har ett hatiskt och stridsfullt hjärta som inte står rätt till. Jesus kallade fariseerna för dårar redan några kapitel senare (kapitel 23), och det visar tydligt att vi måste se till sammanhanget. De som Jesus talade med var verkligen dårar, och Jesus motiverade också varför genom att ge dem undervisning. Förhoppningsvis gick poletten ner, och en del kanske tog lärdom och ändrade livsstil. Att tappa besinningen och kalla en person ”dåre”, fast han/hon inte är en dåre, är en synd.

Jesus fortsätter att ge flera andra exempel på hur han styr upp lagen, och inte vid något tillfälle ger han sken utav att vi inte kan lyda det han säger. Inte ens när han säger att vi ska hugga av oss kroppsdelar om de får oss att synda (så att vi inte ska hamna i helvetet), för när vi står där med yxan beredd så väljer väl de flesta av oss att i stället bekänna våra synder och omvända oss? Det är ju också ett alternativ som Jesus erbjuder oss. Om vi menar att vi aldrig i livet kan lyda Gud, baserat på Matt. 5:28, kan vi då också säga att vi inte heller har kapacitet att älska våra ovänner och be för dem? Det uppmanas vi till i samma kapitel. Inte är det väl då läge att säga ”Vi kan aldrig i livet klara av att älska och be för dem som förföljer oss, men som tur var gjorde Jesus det åt oss i vårt ställe, så vi slipper”?:

Matt. 5:44 Jag säger er: Älska era ovänner och be för dem som förföljer er. 45 Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. 

Jesus avslutar hela sin predikan med:

”Matt. 5:48 Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig”.

Det är ingen idé att argumentera mot Jesus och säga ”Men Jesus, det förstår du väl att vi inte kan vara fullkomliga i den här världen, och framför allt inte fullkomliga som Gud Fader i himlen!”. Att vara fullkomlig betyder inte ”att aldrig någonsin ha syndat, och att aldrig någonsin komma att synda i framtiden”. Det vet vi eftersom Jesus samtalade med sina lärljungar om detta – och de hade ju faktiskt både förfluten och framtida synd. Men det betyder att vi kan leva heligt, och vi har den helige Ande till hjälp.