Arkiv

Blev Jesus en FÖRBANNELSE i vårt ställe? Gal. 3:13

paidGal. 3:13 Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä. 

Det grekiska ordet för ”förbannelse” är κατάρα (katara, Strong’s 3671), och används även i Gal. 3:10 (och vid ytterligare fyra tillfällen i Nya Testamentet). I Jakobsbrevet 3:10 kontrasteras ”förbannelse” helt enkelt med ”välsignelse”, som alltså är dess motsats.

Gal. 3:10 Men alla som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Under förbannelse står den som inte håller fast vid allt som är skrivet i lagens bok och gör därefter.

5 Mos. 27:26 Förbannad är den som inte upprätthåller alla ord i denna lag genom att följa dem. Och allt folket skall säga: ”Amen.”

En förklarande mellanvers är ”v. 12 Men lagen säger inte ”av tro”, utan den som håller dessa bud skall leva genom dem.” Jmf. 3 Mos 18:5. Det är alltså stor skillnad mellan Mose lag och den nya lagen som Jesus införde som är byggd på tro med vägledning av den helige Ande. En tro som självfallet visar sig i goda gärningar, precis som fallet var med Abraham. Mose lag kräver fullständig lydnad avseende alla delar av de 613 olika detaljerade lagarna, för annars är man en lagöverträdare. Det finns förstås en väg ut ur dilemmat genom att omvända sig – och under Mose lag kombinera det med djuroffer (det finns ingen förlåtelse utan blod). Guds lagar är till för människornas bästa och vad gäller Mose lag så handlar det till stor del om instruktioner hur man bäst beter sig mot sin nästa. Att bryta mot Guds lag är ofta detsamma som att behandla sin nästa på ett negativt sätt, och där man sätter sig själv i första rum på bekostnad av andra.

Jesus blev en förbannelse i vårt ställe (eller tydligare översatt från grekiska: FÖR OSS), vilket inte är detsamma som att han blev syndig. Att vara skyldig till synd innebär en personlig överträdelse av Guds lag, och denna skyldighet kan inte tas över av någon annan. Framför allt inte det felfria lammet Jesus Kristus.

I Gal. 3:10-13 refererar Paulus till 5 Mos. 21-22-23.

5 Mos. 21:22 Om det på någon vilar en synd som förtjänar döden och man avrättar honom och hänger upp honom på trä, 23 så skall den döda kroppen inte lämnas kvar på träet över natten. Du skall begrava den samma dag, ty en Guds förbannelse är den som har blivit upphängd. Du skall inte orena det land som Herren, din Gud, ger dig till arvedel.

Där handlar det om instruktioner för Israels folk gällande allvarliga synder som förtjänar döden (alltså inte alla synder) och att den skyldige ska upphängas på trä. Lagen krävde då att kroppen inte skulle hänga kvar över natten, utan begravas samma dag. Skälet till den snabba begravningen sägs vara att en Guds förbannelse är den som har blivit upphängd. Detta betyder att personen var föremål för gudomligt missnöje, såsom tyngd under en Guds förbannelse (pga en synd värdig döden). Under den här tiden var varken Jesus eller korsfästelser kända, men den här lagen passar onekligen in som en bra bild på Jesus Kristus som frivilligt tog på sig största tänkbara straff på träkorset pga våra synder som förtjänar döden. Som om han vore den störste av alla syndare. I stället för att människorna måste dö pga den förbannelse som lagöverträdelser leder till, så tog Jesus denna förbannelse på sig själv – på så sätt att han dog som ett syndoffer på korset för våra synder (endast på det sättet är hans död ställföreträdande). Men inte på så sätt att vår synd drabbade honom, eller att han i stället för oss tog det straffet som vi skulle ha. Det var aldrig tänkt att vårt straff skulle vara korsfästelse, men snarare evig död i helvetet.

För att vi skulle slippa att vara föremål för en förbannelse och ett välförtjänt straff så tog Jesus bort skulderna genom att dö för oss. Att Jesus dog på samma sätt som den värsta förbrytaren betyder alltså inte att han var kriminell (eller blev kriminell under straff), utan att straffet var detsamma som för en förbrytare.

Sonens död var helt enligt Faderns vilja, så det fanns alltså inga skäl för Fadern att separera sig själv från sonen på minsta vis eller låta sin vrede drabba honom. Guds vrede uttöms endast över lagöverträdare, och det har Jesus aldrig varit. Jesus offer var verkligen väldoftande inför Gud Fader.

”The passage should never be so interpreted as to leave the impression that he was in any conceivable sense the object of the divine displeasure. —-Jesus was not guilty in any proper sense of the word. —His sufferings were in the place of the penalty, not the penalty itself. They were a substitution for the penalty, and were, therefore, strictly and properly vicarious, and were not the identical sufferings which the sinner would himself have endured.”

”Jesus was not sinful, or a sinner, in any sense. He did not so take human guilt upon him, that the words sinful and sinner could with any propriety be applied to him. They are not applied to him any way in the Bible; but there the language is undeviating. It is that in all senses he was holy and undefiled. And yet language is often used on this subject which is horrible and only a little short of blasphemy, as if he was guilty, and as if he was even the greatest sinner in the universe.”

/Albert Barnes

”Redeem” eller ”friköpa” (satt fri)

Gal. 3:13 innehåller ordet ”friköpte” och det förekommer även i Gal. 4:5, Ef. 5:16 och Kol. 4:5. På engelska, såsom i KJV, används ordet ”redeemed”. Det här med att köpa, friköpa och betala kan vara luriga begrepp när man använder dem teologiskt eftersom man kan associera till fel saker, men det går förstås också att förstå orden rätt i sitt sammanhang. ”Redeem” (friköpa) kommer här från det grekiska ἐξαγοράζω (exagorazó, Strong’s 1805) med betydelsen av att lösa ut eller köpa ut såsom med betydelsen av att rädda från att gå förlorad. I KJV är just redeem eller ransom vanliga översättningar, och fördelen med de orden är att man inte måste associera till pengar, skuldbetalningar eller köp av varor (som är starkt kopplade till s.k. ”försoningsläran” som myntades av Anselm av Canterbury). En uppförsbacke när man diskuterar Jesu korsfästelse är att vi kanske tolkar begrepp på olika sätt (såsom ”försoningsläran”, eller ”ställföreträdande död”), så ett förtydligande resonemang hur man menar kan onekligen hjälpa. Dessutom så kan översättningar till eller från engelska trassla till det ytterligare då samma begrepp uppfattas på ett annat sätt på det andra språket.

Man skulle kunna säga att Jesu död handlar om att han befriade oss från bördan av att behöva fortsätta att befinna oss under Mose lag – på bekostnad av hans död. Det pris som Jesus Kristus betalade för att ge oss möjlighet till evigt liv var sin egen smärtsamma död på Golgata. Att offra sitt eget liv är onekligen ett högt pris att betala. Notera noga att detta inte innebär att Jesus betalade en skuld, utan snarare TOG BORT en skuld. Man skulle kunna jämföra det pris som Jesus betalade med soldater som betalar ett högt pris för sitt land när de försvarar det under krig och kanske skadas eller t o m dör i sin kamp. Inga pengatransaktioner krävs för att ”betala ett högt pris” på detta sätt. Det är snarare OFFRET som åsyftas.

Om någon har förstört eller haft bort en annan persons ägodel så känns de naturliga alternativen som att den drabbade antingen kräver betalning/ersättning för den skadade ägodelen, eller att han/hon förlåter + stryker skulden. Att både kräva full betalning samtidigt som man menar att man generöst stryker skulden är motsägelsefullt. Det är helt bakvänt att lova ”när du betalat värdet till fullo så förlåter jag dig och stryker skulden”. Det är antingen eller. Läs gärna liknelsen i Matt. 18:23-35, där en Kung först RADERADE en tjänares skulder (det var alltså ingen annan som betalade dem) men där tjänaren åter fick skulderna tillbaka pga att han vägrade att förlåta en annan persons skulder. Notera att i liknelsen är förlåta detsamma som att stryka skulder. Det kan handla om skulder i pengar, men även överträdelser/handlingar som någon gjort mot en annan.

Det är viktigt att befria sig från tankarna att det skulle handla om att betala en skuld eller att associera till banktransaktioner, för om vi måste tänka i banorna av en skuldbetalning så tvingas vi även att erkänna att en betald skuld är just en 100% betald skuld. Betalt är betalt! Om jag har en skuld och någon träder in och betalar denna skuld åt mig så måste den betraktas som betald. Om våra synder blev betalda för 2000 år sedan när Jesus dog på korset, så leder det till att våra synder är betalda redan innan vi utför dem, samt att vi har en ”license to sin”. Då hamnar farligt nära Satans lögn ”Ingalunda skall ni dö”. Läs gärna mer i denna artikel och denna.

substituteAtt FÖRLÅTA handlar om att man hoppar över att utkräva straff eller betalning/ersättning för en skuld  – Man UTRADERAR/STRYKER den helt enkelt!

Jesus Kristus offrade sitt liv för oss så att straffet för våra synder skulle kunna bli strukna (friköpta) OM vi omvänder oss och tror. Våra synder tar inte en extrasväng in i Jesu kropp innan de tas bort. Han behöver inte bokstavligt få dem på sig eller i sig. Synda är något man gör och ingenting som kan överflyttas till någon annans kropp. Jesus dog för att våra synder skulle raderas – vilket kan ske om vi omvänder oss och tror. Antingen så förlåter och stryker Gud våra tidigare skulder (definitivt inte våra framtida), eller också utkräver han straff och/eller full betalning för våra skulder.

Joh. 1:29 Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: ”Se Guds lamm, som TAR BORT världens synd.

Straffet för våra synder anses vara evig separation från Gud och helvete. Tog Jesus det straffet på sig och i stället för oss? Nej, eftersom vi fortfarande riskerar Guds vrede och helvetet för våra synder. Att predika ”Jesus tog straffet för våra synder, och han betalade vår skuld”, skulle kunna missförstås och missbrukas. En ateist skulle kunna håna begreppen och säga ”Så bra att Jesus tog straffet för mina synder! Då är jag ju fria att synda! Har han betalt för mina skulder så är de väl helt betalda för alltid? Betalt är betalt! Ingen betalar en faktura två gånger!”.

Jesus ”bar” våra synder symboliskt på sina axlar då han dog en ställföreträdande död. Gud föredrar lydnad snarare än offer (1 Sam. 15:22; Ps. 51:16-17) Matt. 9:13; 12:7), och ett offer som inte är kombinerat med ett omvänt hjärta frälser inte. Jesus tog heller inte Guds vrede i stället för oss (som om Gud skulle ha behov att utspy vrede över folk för att kunna förlåta). Guds vrede fortsätter att drabba den som syndar, och kristna är inte undantagna (Lukas 21:23; Jn. 3:36; Rom. 1:18). Gud vänder inte bort från sin vrede förrän syndaren vänder bort från sin synd. Jesus dog för att vi ska kunna slippa den välförtjänta vreden, men på villkor av omvändelse. Guds vrede kan ”passera oss” (hoppa över oss) på vissa villkor, eftersom Jesus är vårt Passover-lamm  (1 Kor. 5:7).

Kanske missförstånd angående betydelsen av Jesu död delvis kommer från Luther, som uttryckt sig väldigt olyckligt:

Martin Luther:

”And this, no doubt, all the prophets did foresee in spirit, than Christ should become the greatest transgressor, murderer, adulterer, thief, rebel, and blasphemer, that ever was OR could be in the world. For he being made a sacrifice for the sins of the whole world is not now an innocent person and without sins; is not now the Son of God, born of the Virgin Mary; but a sinner which hath and carrieth the sin of Paul, who was a blasphemer, an oppressor, and a persecutor; of Peter, which denied Christ; of David, which was an adulterer, a murderer, and caused the Gentiles to blaspheme the name of the Lord; and, briefly, which hath and beareth all the sins of all people in his body: not that he himself committed them, but for that he received them, being committed or done of us, and laid them upon his own body, that he might make satisfaction for them with his own blood./ Luther on the Galatians, Galatians 3:13. (pp. 213-215. London edition, 1838).

Har Jesus GJORTS TILL SYND i vårt ställe? 2 Kor. 5:21

synderDet grekiska ordet ”hamartia” översätts ofta med SYNDOFFER och inte SYND

Det är synden som skiljer oss från Gud, och det innebär att Jesus Kristus inte bokstavligen kunde ha tagit vår synd på sig eftersom han då skulle ha blivit separerad från Gud Fader.

Ordet synd i 2 Kor. 5:21 är en översättning från det grekiska ordet hamartia (Strong’s 266), och det kan förutom ”synd” översättas med ”syndoffer”.

2 Kor 5:21.Ty den som inte visste av någon synd (hamartia) har han FÖR (hyper) oss gjort till synd (hamartia), för att vi skulle bli Guds rättfärdighet i honom. (1917)

2 Cor. For he hath made him to be sin for us, who knew no sin; that we might be made the righteousness of God in him. KJV

Ovan vers betyder inte att världens synder bokstavligen lades på Jesus, men däremot så dog Jesus FÖR våra synder. Hebr. 10:8 är ett bra exempel på när samma grekiska ord är översatt till syndoffer och inte synd. Notera nedan att ordet ”offer” inte finns med i originalspråket när det gäller översättningen ”syndoffer”, men ändå har ordet lagts till för en bättre förståelse.

Hebr. 10:8 Först sade han: Offer (thysias) och gåvor (prosphoras), brännoffer och SYNDOFFER (hamartia) ville du inte ha, och du fann inte heller behag i dem, vilka bärs fram enligt lagen

Även i Hebr. 6 förekommer samma översättning trots avsaknad av ordet ”offer” på originalspråket, och det är ett citat från Psalm 40:7 som också talar om syndoffer.

Hebr. 10:6 Brännoffer och syndoffer (hamartia) gladde dig inte.

Ps. 40:7 Slaktoffer och matoffer vill du inte ha – du har öppnat mina öron – brännoffer och syndoffer begär du inte.

Rom. 8:2-3 säger:

Rom. 8: 2-3 Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. Ty det som var omöjligt för lagen,i det den var försvagad av köttet, det gjorde Gud, då han sände sin Son i syndigt kötts liknelse och för syndens skull, fördömde synden i köttet

I frasen ”för syndens skull” refererar ordet ”syndens” till syndoffer. Djuret som användes till syndoffret var tvunget att vara helt rent och utan skavanker – precis som Jesus var helt ren och utan tillkortakommanden när han dog på korset. Om Jesus däremot bokstavligen blivit till synd så hade han inte varit ett fullgott offer. Inom det levitiska prästskapet så kan man säga att prästerna ”bar” människornas synd under offerceremonierna men inte heller detta skedde bokstavligt. Både präster och djur var tvungna att vara helt obefläckade, och skulle någon synd bokstavligen ha flyttat över till dem så skulle de inte längre klara offerkraven. Prästerna bar synden på sina axlar, precis som Jesus gjorde för oss vad gäller vår synd. Jesus dog bildligt talat som ett syndoffer med människornas syndabördor på sina axlar.

För att undvika missförstånd är det därför bättre att uttrycka Jesus försoningsoffer på korset handlar om att han dog ”som ett syndoffer för oss”. Om han bokstavligen hade blivit till synd skulle det innebära att han blev andligt smutsig. I stället vet vi att Gud Fader ansåg att Jesus offer var välluktande, vilket innebär att det inte fanns någon smuts att klaga på gällande den fullständigt felfria offergåva som Jesus Kristus var. Jesus dog för att TA BORT våra synder, och synderna behövde inte alls cirkulera genom Jesus kropp innan det skedde.

Ef. 5: 2 Och lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för oss som offergåva, ett välluktande offer åt Gud.

1 Joh. 3:5 Och ni vet att han uppenbarades för att TA BORT synderna, och synd finns inte i honom.

Gamla Testamentet

I Gamla Testamentet kan det hebreiska ordet för synd betyda syndoffer. I exempelvis Andra Mosebok är det hebreiska ordet för synd översatt till syndoffer över 50 gånger trots att det inte heller här finns något ord för ”offer” i originalspråket. Septuaginta är en grekisk översättning av den hebreiska bibeltexten och därför mycket intressant vad gäller läsförståelsen. Det hebreiska ordet chata’ah (Strong’s 2401) kan alltså översättas med ”synd” eller ”syndoffer”, och det gäller även ordet chatta’ath (Strong’s 2403). KJV översätter 2403: sin (182x), sin offering (116x), punishment (3x), purification for sin (2x), purifying (1x), sinful (1x), sinner (1x). Exempel på när ordet översätts till ”syndoffer”:

Ex. 29: 36 Varje dag skall du offra en tjur som syndoffer till försoning och rena altaret genom att du bringar försoning för det. Och du skall smörja det för att helga det.

Lev. 5:12 Han skall bära fram det till prästen, och prästen skall ta en handfull av det till påminnelseoffer och bränna det på altaret, ovanpå Herrens eldsoffer. Det är ett syndoffer.

Våra synder TOGS BORT, utan att först behöva drabba Jesu kropppaid

Att synda är något man gör och det handlar alltså inte om någon substans som man kan se under ett mikroskop. Synder kan inte fara in i andra människor och inte heller bokstavligen finns människor.

När Jesus TOG BORT sjukdomar och onda andar från människor så är det en bild på hur Jesus TOG BORT vår synd, enligt Matt. 8:17 som hänvisar till Jes. 53:4. I den sistnämnda versen talas det om hur Jesus ”bar” vår synd (inte nödvändigtvis bokstavligen), men notera att detta alltså är kopplat till Matt. 8:17 som talar om hur Jesus TAR BORT synder och demoner.

  • Jesus dog som ett syndoffer på korset för alla människor.
  • Jesus blev aldrig synd, och han bar aldrig bokstavligen vår synd.
  • Jesus betalade inte för våra synder, men däremot betalade han ett högt pris för oss eftersom han offrade sitt eget liv för att vi skulle få leva. Det är en viss skillnad. (Jämför med bilden till höger.)

Joh. 1:29 Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: ”Se Guds lamm, som TAR BORT världens synd.

Hebr. 9:26 I så fall hade han varit tvungen att lida många gånger alltsedan världens grund blev lagd. Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer UTPLÅNA synden.

1 Joh. 3:5 Och ni vet att han uppenbarades för att TA BORT synderna, och SYND FINNS INTE I HONOM.

Rom. 11:26 Och det är så hela Israel skall bli frälst, som det står skrivet: Från Sion skall Frälsaren komma och skaffa bort all ogudaktighet från Jakob. 27 Och detta skall vara mitt förbund med dem, när jag TAR BORT deras synder.

Matt. 18:26 Tjänaren föll ner för honom och bad: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans. 27 Då förbarmade sig tjänarens herre över honom och gav honom fri och EFTERSKÄNKTE hans skuld.

Mer om hur Jesus inte bar våra skulder bokstavligen på sig i denna bloggartikel.

Jesus offer handlar om en SKULD som TAS BORT och inte som BETALAS

skuld

Jesus betalade inte för våra skulder utan FÖRLÄT dem (tog bort dem)

Gud älskade hela världen såpass mycket att han lät sin älskade son (och Gud i kött) dö som ett syndoffer för människorna på jorden. Detta har en parallell till djuroffersystemet i det Gamla Testamentet, och det finns ingen förlåtelse utan blod. Men var i Bibeln står det att Jesus betalat för människornas SYNDER? Eller var i Bibeln står det att Jesus betalade summan för straffet för vår synd? Det närmaste man kan komma är att Jesus ”betalat ett högt pris FÖR OSS”, men det står inte i relation till pengar utan handlar om offret. Även många soldater i krig betalar ett högt pris när de riskerar sina liv, och inte heller där handlar det om pengar utan om offer.

Om Jesus skulle ha betalat den straffsumma som människornas synd kräver, ja då borde alla människor på jorden vara frälsta eftersom Jesus dött för allihop. Då borde vår synd vara förlåten redan innan vi utför den. Betalt är betalt. Straffet för synden är väl evigt liv i helvetet? Tog Jesus det straffet på sig? Självfallet inte. Dog Jesus i vårt ställe? Var vårt tilltänkta ställe att dö på korset? Nej, men däremot dog Jesus så att vi skulle slippa dö. (Han dog FÖR oss.) Väljer vi felaktig terminologi så kan det leda till tokiga läror, såsom kalvinism, ovillkorlig frälsning eller universell frälsning. Det kan även leda till att agnostiker inte förstår vårt budskap, när vi försöker övertala dem om att Jesus betalat för deras synd och tagit deras straff på sig själv. Kanon, då slipper de ju omvända sig och tro på honom? Allting är redan kirrat och förlåtet? Läs gärna artikeln om vi är köpta för ett pris och fått våra skulder betalda.

Antingen så handlar Jesu död om förlåtelse (där skulden tas bort) eller också handlar det om en regelrätt betalning krona för krona. Det kan inte handla om båda samtidigt.

Tänk dig ett scenario där du lånar en gammal gräsklippare av en kompis och sedan totalförstör den för att du varit för oaktsam. Du ber om förlåtelse och erbjuder dig att ersätta gräsklipparen så att en ny kan köpas in – en precis likadan. Kompisen är inte beredd att förlåta dig i det här läget, men uttrycker att han ser fram emot betalningen. Tyvärr har du inte råd att betala, men din brorsa rycker in och betalar hela skulden i stället för dig. När din kompis således blivit ersatt TILL FULLO – varenda krona – så tackar han dig och säger ”NU FÖRLÅTER JAG DIG FÖR DIN SKULD! FÖR NU ÄR JU SKULDEN BETALD! SÅ HYGGLIG ÄR JAG!”

Men då handlar det väl inte om en sympatisk och genuin förlåtelse där en skuld stryks eftersom jag faktiskt förtjänar att bli förlåten i och med min betalning? Det är väl antingen eller, eftersom skulden inte alls stryks utan måste betalas till sista kronan? Om villkoret för förlåtelsen är en exakt ersättning av skulden så borde ett annat ord användas. Det Jesus Kristus gjorde för oss är mycket större eftersom han RADERAR vår skuld oavsett hur stor den är. Skulden tar heller ingen genväg in i hans kropp innan den raderas, utan det som han kräver av oss är omvändelse – vilket leder till skuldsanering och rening. Bibeln lär att vi är frälsta av NÅD, och att det inte handlar om något vi förtjänar.

Rom. 4:4 Den som har gärningar att peka på får sin lön, inte av nåd utan som något han har förtjänat.

Paulus uttrycker också att syndens ”lön” är döden, och inte heller här handlar det om pengar utan vad vi förtjänar pga vår överträdelse av Guds bud. Förhoppningen är att denna ”lön” stryks (inte betalas), vilket är möjligt i Jesu Kristi blod.

Rom. 6:23 Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Översättning av ”skuld”

Det svenska ordet ”skuld” (eller skyldig) är en översättning av olika former av det grekiska ordet ”opheilō”. Ordet kan ha innebörden av skuld, skuldsatt, skyldighet, plikt eller åläggande, så det måste alltså inte nödvändigtvis handla om pengar. Det kan användas när man vill beskriva en överträdelse av bud/regler, vilket leder till en skuld.

Jag börjar med Liknelsen om den obarmhärtige tjänaren, där ordet förekommer flera gånger i olika former:

Matt. 18:21 Då gick Petrus fram och frågade Jesus: ”Herre, hur många gånger skall min broder försynda sig mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?” 22 Jesus sade till honom: ”Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju. 23 Därför är himmelriket likt en kung som ville ha redovisning av sina tjänare. 24 När han började granskningen, förde man fram till honom en som var skyldig (3781) tio tusen talenter. 25 Eftersom han inte kunde betala, befallde hans herre att han och hans hustru och barn och allt vad han ägde skulle säljas och skulden betalas.26 Tjänaren föll ner för honom och bad: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans. 27 Då förbarmade sig tjänarens herre över honom och gav honom fri och efterskänkte hans skuld (1156).28 Men när tjänaren kom ut, träffade han en av sina medtjänare, som var skyldig (3784) honom hundra denarer. Han tog fast honom och ville strypa honom och sade: Betala, vad du är skyldig (3784)! 29 Hans medtjänare föll då ner och bad honom: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig. 30 Men han gick inte med på det utan gick och lät sätta honom i fängelse, tills han hade betalat vad han var skyldig (3784). 31 När hans medtjänare såg vad som hände, blev de mycket upprörda och gick och talade om alltsammans för sin herre. 32 Då kallade hans herre honom till sig och sade: Du onde tjänare! Hela skulden (3782) efterskänkte jag dig, därför att du bad mig.33 Borde inte du också ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig? 34 Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till fångvaktarna, tills han hade betalt allt vad han var skyldig (3784). 35 Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder.”

Man kan göra ett antal iakttagelser om liknelsen.

  • Målet med liknelsen är att lära oss hur viktigt det är att vara villig att förlåta en person om denne ber om förlåtelse. Kungen i liknelsen är en bild av Herren Gud, som är den som har makt att förlåta. Tjänaren är en bild av en syndig människa som står i skuld inför Gud.
  • Ingen i liknelsen träder in och erbjuder sig att betala för tjänarens skuld. Förslaget som står till buds är att kungen efterskänker skulden (stryker den) vilket är en bild för hur Gud kan förlåta (stryka) våra skulder vid omvändelse. Ingen tar skulden ”på sig”, utan det handlar antingen om 1) att hela skulden betalas av den skuldsatte, alternativt 2) skulden tas bort.
  • Det handlar inte om någon automatisk förlåtelse utan att den som står i skuld agerar. Tjänarna i liknelsen erkänner sin skuld, ångrar sig (även om ångern hos den första var kortvarig) och ber/motiverar varför de innerligt hoppas på att skuldbördan ska tas bort. Det finns inget i liknelsen som antyder att skulder tas bort utan ett erkännande, omvändelse/ånger (vilket innebär rening) och det finns heller inget löfte om att man blivit immun mot framtida skulder och påföljande straff. Kravet är att fortsätta hålla sig ren genom att behandla andra människor som man själv vill bli behandlad.
  • Trots att tjänarens skuld togs bort så finns inget löfte om att ny skuld aldrig kan ackumuleras och orsaka problem. I det här fallet fick tjänaren tillbaka sin tidigare borttagna skuld. Hur vi lever våra liv spelar alltså roll för vår frälsning.

Det grekiska ordet opheiletēs (Strong’s 3781) förekommer 7 gånger i Bibeln: debt

Matt. 6:12 Och förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter dem som står i skuld till oss.

Lukas 13:4 Eller de arton som dödades när tornet i Siloam föll ner över dem, menar ni att de var större syndare än alla andra invånare i Jerusalem?

Rom. 1:14 Både mot greker och barbarer, både mot lärda och olärda har jag skyldigheter.

Rom. 8:12 Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår onda natur, så att vi skall leva efter köttet.

Rom. 15: 27 Så har de beslutat, och de står också i skuld till dem. Ty om hedningarna har fått del av deras andliga goda, så är de också skyldiga att tjäna dem med sitt materiella goda.

Gal. 5:3 Jag försäkrar er än en gång: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen.

En annan form av ordet är opheilē (Strong’s 3782). Just denna form av ordet (3782) används 2 gånger i Bibeln – Matt. 18:32, samt Rom. 13:7.

(Matthew 18:32 Then his lord, after that he had called him, said unto him, O thou wicked servant, I forgave thee all that debt, because thou desiredst me – KJV)

Romarbrevet 13:7 Fullgör era skyldigheter mot alla: skatt åt den ni är skyldiga skatt, tull åt den ni är skyldiga tull, vördnad åt den som bör få vördnad och heder åt den som bör få heder.8 Stå inte i skuld till någon utom i kärlek till varandra. Ty den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen.

(Romans 13:7 Render therefore to all their dues (3782): tribute to whom tribute is due; custom to whom custom; fear to whom fear; honour to whom honour. – KJV)

En annan form är opheilēma (Strong’s 3783). Även det ordet förekommer två gånger.

Matteus 6:12 Och förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter dem som står i skuld till oss.

(Matt. 6:12 And forgive us our debts, as we forgive our debtors – KJV)

Rom. 4:4 Den som har gärningar att peka på får sin lön, inte av nåd utan som något han har förtjänat.

(Rom 4:4 Now to him that worketh is the reward not reckoned of grace, but of debt – KJV)

En annan form av ordet (verb) är opheilō (Strong’s 3784) och förekommer 36 gånger i Bibeln. Notera i översta exemplet att det även här handlar om att EFTERSKÄNKA (radera) en skuld. Inte att betala en skuld.

Lukas 7:40 Då sade Jesus till honom: ”Simon, jag har något att säga dig.”Simon svarade: ”Mästare, säg det.” – 41 ”Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio. 42 Eftersom de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer nu att älska honom mest?”43 Simon svarade: ”Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro.” Jesus sade: ”Du har rätt.”—47 Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som har fått litet förlåtet älskar litet.” 48 Sedan sade han till henne: ”Dina synder är förlåtna.” 49 Då började de andra bordsgästerna fråga sig: ”Vem är den här mannen, som till och med förlåter synder?” 50 Men Jesus sade till kvinnan: ”Din tro har frälst dig. Gå i frid.

Liknelsen om den ohederlige förvaltaren
Lukas 16 1 Jesus sade också till sina lärjungar: ”Det var en rik man som hade en förvaltare, och denne blev beskylld för att förskingra hans egendom. 2 Då kallade han honom till sig och sade: Vad är det jag hör om dig? Lämna redovisning för din förvaltning. Du kan inte längre få vara förvaltare. 3 Då tänkte förvaltaren: Vad skall jag göra när min herre tar ifrån mig förvaltningen? Gräva orkar jag inte och tigga skäms jag för. 4 Jo, nu vet jag vad jag skall göra så att man tar emot mig i sina hem, när jag får avsked från min tjänst. 5 Och han kallade till sig dem som stod i skuld hos hans herre, en efter en, och frågade den förste: Hur mycket är du skyldig min herre? 6 Han svarade: Hundra fat olja. Förvaltaren sade till honom: Ta ditt skuldebrev och sätt dig genast ner och skriv femtio. 7 Sedan frågade han en annan: Och du, hur mycket är du skyldig? Han svarade: Hundra tunnor vete. Då sade han till honom: Ta ditt skuldebrev och skriv åttio. 8 Och hans herre berömde den ohederlige förvaltaren för att han hade handlat klokt. Ty den här världens barn handlar klokare mot sitt släkte än ljusets barn.

Matt. 23:18 Ni säger också: Om någon svär vid altaret, betyder det ingenting. Men om någon svär vid gåvan på altaret, då är han bunden vid sin ed.

Lukas 11:4 Och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss. Och för oss inte in i frestelse.”

Lukas 17:9 Inte tackar han tjänaren, för att denne gjorde det han var tillsagd att göra? 10 Så skall också ni säga, när ni har gjort allt som krävs av er: Nu är vi tjänare utan uppgifter. Vi har bara gjort det vi var skyldiga att göra.”

Joh. 13:14 Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter.

Joh. 19:7 Judarna svarade: ”Vi har en lag och enligt den lagen måste han dö, eftersom han har gjort sig till Guds Son.”

Apg. 17:29 Är vi nu av Guds släkt bör vi inte tänka oss att gudomen liknar något av guld, silver eller sten, en bild som kommit till av mänsklig konst och fantasi.

Rom. 13:8 Stå inte i skuld till någon utom i kärlek till varandra. Ty den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen.

Rom. 15:1 Vi som är starka är skyldiga att bära de svagas svagheter och inte tjäna oss själva. 

Rom. 15:27 Så har de beslutat, och de står också i skuld till dem. Ty om hedningarna har fått del av deras andliga goda, så är de också skyldiga att tjäna dem med sitt materiella goda.

1 Kor. 5:10 Jag menade inte alla otuktiga här i världen, inte alla giriga och utsugare och avgudadyrkare. Då måste ni ju lämna världen.

1 Kor. 7:3 Mannen skall ge sin hustru vad han är skyldig henne och på samma sätt hustrun sin man.

1 Kor. 7:36 Men om någon tror sig handla orätt mot sin ogifta dotter som är giftasvuxen och vill gifta sig, då skall han göra henne till viljes. Han syndar inte. Låt dem gifta sig.

1 Kor. 11:7 En man bör inte ha något på huvudet, eftersom han är Guds avbild och ära. Och kvinnan är mannens ära.—10 Därför skall kvinnan ha en makt på huvudet för änglarnas skull.

2 Thess. 1:3 Vi är alltid skyldiga att tacka Gud för er, bröder. Och det har vi goda skäl till, eftersom er tro växer till så starkt och den kärlek ni alla hyser till varandra blir allt större hos var och en av er.

Fil. 1:18 Har han gjort dig någon orätt eller är han skyldig dig något, så för upp det på min räkning –

Heb. 2:17 Därför måste han i allt bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och sona folkets synder.

Heb. 5:1 En överstepräst utses alltid bland människor och blir insatt till att för människors räkning göra tjänst inför Gud och bära fram gåvor och offer för synder. 2 Han kan behandla dem rätt som är okunniga och far vilse, eftersom han själv är svag3 och därför måste bära fram syndoffer både för folket och för sig själv.

1 Joh. 2:6 Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde.

1 Joh. 3:16 Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Så är också vi skyldiga att ge vårt liv för våra bröder.

1 Joh. 4:11 Mina älskade, om Gud älskade oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra.

3 Joh. 1:8 Därför är det vår plikt att sörja för sådana, så att vi kan arbeta tillsammans för sanningen.

debt 2Andra verser där vi kan läsa ”skuld” i en svensk Bibel utan att ovan glosor används

Om man inte vill jämföra med grekiskan så får man ibland annat ljus över en vers genom att jämföra med den engelska King James Bible. Det gäller framför allt den första versen i listan.

Kolosserbrevet 2:14 och strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset. 

Colossians 2:14 Blotting out the handwriting of ordinances that was against us, which was contrary to us, and took it out of the way, nailing it to his cross;

Johannes 19:11 Jesus svarade: ”Du skulle inte ha någon makt över mig, om du inte hade fått den ovanifrån. Därför har den som utlämnat mig åt dig större skuld.” 

John 19:11 Jesus answered, Thou couldest have no power at all against me, except it were given thee from above: therefore he that delivered me unto thee hath the greater sin.

Matteus 12:5 Eller har ni inte läst i lagen att prästerna i templet på sabbaten bryter mot sabbaten och ändå är utan skuld? 

Matt. 12:5 Or have ye not read in the law, how that on the sabbath days the priests in the temple profane the sabbath, and are blameless?

Rom. 3:19 Men vi vet att allt vad lagen säger, det talar den till dem som har lagen, för att var mun skall stoppas till och hela världen stå med skuld inför Gud.

Rom. 3:19 Now we know that what things soever the law saith, it saith to them who are under the law: that every mouth may be stopped, and all the world may become guilty before God.

Apostlagärningarna 18:6 Men de gick emot honom och hånade honom. Då skakade han sina kläder och sade till dem: ”Ert blod skall komma över era egna huvuden. Jag är utan skuld. Från och med nu går jag till hedningarna.” 

Acts 18:6 And when they opposed themselves, and blasphemed, he shook his raiment, and said unto them, Your blood be upon your own heads; I am clean: from henceforth I will go unto the Gentiles.

Hur blev man frälst i Gamla Testamentet utan Jesus?

proverbsI Gamla Testamentet kände man förstås inte till människan Jesus, och man hade således inga möjligheter eller krav på sig att tro på honom, men visst fanns det gott om profetior om den framtida Messias, och eftersom man trodde på GUD så trodde man ju indirekt på Jesus Kristus som ju delar treenighet med sin Fader.

Jes. 9:2 Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land skall ljuset stråla fram. —6 Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.  

Många tänker på Mose lag (tora) när man säger ”Gamla Testamentet”, även om det inte riktigt täcker upp all tid mellan Adam och Jesus. Mose lag har ju inte alltid funnits, och exempelvis så levde Abraham långt innan Mose lag ens fanns. Självfallet finns det inga krav att lyda Mose lag innan den ens trätt i kraft, men däremot fanns det ändå BUD/LAGAR att följa, och de bud som gällde INNAN Mose lag är samma bud som gällt allt sedan Adams dagar och som fortfarande gäller än idag. Det är alltid fel att mörda, ljuga, stjäla, begå äktenskapsbrott, fuska, eller behandla människor illa på andra sätt, och framför allt är det en synd att inte tro på Skaparen (även om inte alla har chansen att få honom exakt definierad).

Gud sa i början (innan Mose lag var i bruk):

1 Mos. 4:7 Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du skall råda över den.”

Både i GT och nu i NT finns det människor som haft begränsade eller inga möjligheter att lära känna Adams Gud, men om man är vuxen med normal begåvning så inser man också att man bor mitt i en skapelse som måste härledas till en Skapare som har auktoritet över ens liv, och dessutom har man ett samvete som talar för eller emot ens sätt att leva sitt liv. Vi kommer alltså att bedömas på grund av det som vi tror och gör. Fortfarande så gäller det faktum att vi inte kan förtjäna vår frälsning – eftersom vi just inte förtjänat den med hur vi valt att leva våra liv. Vi har ju syndat mot Gud och måste därför erkänna oss själva som skyldiga överträdare. Endast Guds nåd kan frälsa oss, och Guds nåd handlar både om hans barmhärtighet och en hjälp att leva rättfärdigt (Titus 2:11-12). Gud ställer villkor på oss.

Rom 2:12 Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtappade utan lagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas av lagen.13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. 14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. 16 Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag

Rom. 10:14 Men hur skulle de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar?

Rom. 1:18 Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. 19 Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. 20 Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt.21 Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. 22 De påstod att de var visa, men de blev dårar. 23 De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. 24 Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar. 25 De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen.26 Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga. 27 På samma sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män bedrev otukt med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse. 28 Och eftersom de inte ansåg det vara något värt att ha kunskap om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag, så att de gjorde sådant som är mot naturen. 29 De har blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. 30 De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter och tänker ut allt ont. De lyder inte sina föräldrar, 31 är oförståndiga och trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. 32 Sådant gör de, fastän de mycket väl känner till Guds rättvisa dom, att de som handlar så är värda döden. Ja, de samtycker också till att andra gör det. 

Joh. 1:9 Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen.

Profeten Hesekiel erbjuder en alldeles lysande summering om hur man blev frälst under Gamla Testamentet, och det räcker egentligen med hans ord för att förstå vem som egentligen är rättfärdig. Man kan alltså gå från att vara rättfärdig till att vara orättfärdig, om man börjar leva på fel sätt. 

Hes. 18: 4 Se, varje levande själ tillhör mig, fadern såväl som sonen. De är mina. Den som syndar skall dö. 5 Om en man är rättfärdig och gör det som är rätt och rättfärdigt, — 8 om han inte ockrar eller tar oskälig ränta utan håller sin hand borta från allt som är orätt och fäller rätta domar mellan människor, 9 OM HAN LEVER EFTER MINA STADGAR OCH HÅLLER MINA FÖRESKRIFTER, SÅ ATT HAN GÖR DET SOM ÄR RÄTT OCH GOTT, DÅ ÄR HAN RÄTTFÄRDIG OCH SKALL FÖRVISSO FÅ LEVA, säger Herren, Herren.10 Men om han får en son som blir en våldsman som utgjuter blod eller gör något av detta mot en broder — 13 ockrar och tar oskälig ränta – skulle en sådan få leva? Han skall inte få leva. Han har gjort allt detta vidriga, DÄRFÖR skall han förvisso dö. Hans blod skall komma över honom.14 Men om han får en son som ser alla de synder hans far begår, och fast han ser dem inte handlar på samma sätt: —17 han förgriper sig inte på den behövande, ockrar inte och tar inte oskälig ränta utan lever efter mina föreskrifter och vandrar efter mina stadgar – DÅ SKALL HAN INTE DÖ GENM SIN FARS MISSGÄRNING utan skall förvisso få leva. 18 Hans far däremot, som begick våldsgärningar och rövade från sin broder och gjorde sådant bland sina släktingar som inte var gott, se, han skall dö i sin missgärning.19 Men ni frågar: ”Varför skall inte sonen bära på sin fars missgärning?” Sonen har gjort det som är rätt och rättfärdigt. Han har hållit alla mina stadgar och följt dem, och DÄRFÖR skall han förvisso få leva.20 Den som syndar skall dö. EN SON SKALL INTE BÄRA SIN FARS MISSGÄRNING, och en far skall inte bära sin sons missgärning. DEN RÄTTFÄRDIGES RÄTTFÄRDIGHET SKALL VARA HANS EGEN, och den ogudaktiges ogudaktighet skall vara hans egen.21 Men om den ogudaktige vänder om från alla de synder som han har begått och håller alla mina stadgar och gör det som är rätt och rättfärdigt, då skall han förvisso leva och inte dö. 22 Ingen av de överträdelser han har begått skall då tillräknas honom. Genom den rättfärdighet han har visat skall han få leva. 23 Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren, Herren. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva.24 Men när den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och handlar orätt och gör samma vidriga gärningar som den ogudaktige, skulle han då få leva? Ingen av de rättfärdiga gärningar som han har gjort skall då bli ihågkommen. Genom den trolöshet som han har begått och genom den synd han har gjort skall han dö.25 Ändå säger ni: Herrens väg är inte rätt. Hör då, ni av Israels hus: Är inte min väg rätt? Är det inte era vägar som inte är rätta? 26 När den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, så dör han på grund av det. Genom det orätta han har gjort skall han dö. 27 Men när den ogudaktige vänder om från sin ogudaktighet och gör det som är rätt och rättfärdigt, skall hans liv bli bevarat. 28 Därför att han kom till insikt och vände om från alla de överträdelser han hade gjort, skall han förvisso leva och inte dö. 29 Ändå säger Israels hus: Herrens väg är inte rätt! – Är inte mina vägar rätta, ni av Israels hus? Är det inte era vägar som inte är rätta? 30 Därför skall jag döma er, var och en efter hans gärningar, ni av Israels hus, säger Herren, Herren. Vänd om och vänd er bort från alla era överträdelser för att er missgärning inte skall få er på fall.31 Kasta bort ifrån er alla de överträdelser genom vilka ni har syndat ochskaffa er ett nytt hjärta och en ny ande. Ty inte vill ni väl dö, ni av Israels hus? 32 Jag finner ingen glädje i någons död, säger Herren, Herren. Vänd därför om, så får ni leva.

Hes. 3:18 När jag säger till den ogudaktige: Du skall dö, och du inte varnar honom och inte säger något för att varna den ogudaktige för hans ogudaktiga väg och så rädda hans liv, då skall den ogudaktige dö i sin missgärning, men hans blod skall jag utkräva av din hand. 19 Men om du varnar den ogudaktige och han ändå inte vänder om från sin ogudaktighet eller sin ogudaktiga väg, då skall han dö i sin missgärning, men du har räddat din själ. 20 Och när en rättfärdig man vänder om från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, då skall jag lägga en stötesten i hans väg och han skall dö. Om du då inte har varnat honom skall han dö i sin synd. Man skall inte komma ihåg de rättfärdiga gärningar han tidigare har gjort, men jag skall utkräva hans blod av din hand. 21 Men om du varnar den rättfärdige för att synda och han avhåller sig från synd, då skall han få leva därför att han lät varna sig, och själv har du räddat ditt liv.”

I Gamla Testamentet fanns också djuroffersystemblod 3

Detta system var ett temporärt system i väntan på det bättre offret i form av Jesu Kristus korsfästelse och slutgiltiga offer. Man kunde offra djur både i form av tacksägelse och som ett symboliskttäckande” offer (för sina synder), och man kunde göra det årligen under vissa högtider liksom vid separata tillfällen. Då gällde förstås att omvända sig från de synder som man bekände i samband med offrandet, för annars skulle ju offrandet inte betyda någonting alls. Det är ju inte det faktum att djur dör som kan få en människa att bli rättfärdig, utan att man omvänder sig i hjärtat och visar det i handling. Lydnad är alltid bättre än offer. Om det alltid skulle finnas lydnad så skulle man aldrig behöva offra djur annat än genom tacksägelseoffer.

Försona kommer från det hebreiska kaphar, som betyder att täcka över med asfalt/tjära, och som självfallet inte ska läsas bokstavligt eftersom det har en betydelse av att eliminiera eller ta bort något och inte täcka någon bokstavligen med tjära. Läs gärna 3 Mos. 1:2-5.

3 Mos. 17: 11 Ty kroppens liv är i blodet, och jag har givit er det till altaret, till att bringa försoning för era själar. Det är blodet som bringar försoning genom själen som är i det.

3 Mos. 16:9 Den bock som lotten bestämmer åt Herren skall Aron föra fram och offra till syndoffer. 10 Men den bock som lotten bestämmer för att skaffa bort synden skall ställas levande inför Herrens ansikte, för att försoning skall bringas genom honom. Och sedan skall han sändas i väg ut i öknen för att skaffa bort synden. 

1 Sam. 15:22 Då sade Samuel: ”Har Herren samma glädje i brännoffer och slaktoffer som att man hör Herrens röst? Se, lydnad är bättre än offer och hörsamhet bättre än det feta av baggar.

Hebr. 9:15 Så är han medlare för ett nytt förbund, på det att de som voro kallade skulle få det utlovade eviga arvet, därigenom att en led döden till förlossning ifrån överträdelserna under det förra förbundet.—18 Därför har icke heller det förra förbundet blivit invigt utan blod.19 Ty sedan alla buden, såsom de lyda i lagen, hade blivit av Moses kungjorda för allt folket, tog han blod av kalvar och bockar, tillika med vatten och röd ull och isop, och bestänkte såväl själva boken som allt folket 20 och sade: »Detta är förbundets blod, det förbunds som Gud har stadgat för eder.»21 Likaledes stänkte han ock blod på tabernaklet och på alla de ting som hörde till gudstjänsten.22 Så renas enligt lagen nästan allting med blod, och utan att blod utgjutes gives ingen förlåtelse. (1917)

Apg 3:19 Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade 

Även Nya Testamentet predikar om samma behov av att leva rättfärdigt för frälsningens skull

Mose lag i det Gamla Testamentet gällde ända fram till Jesu tid och hans död på korset. Efter Jesu död fick vi den helige Ande som vår inre guide och som kan leda oss rätt – och behovet av att leva rätt har alltså gällt allt sedan Adams dagar och gäller än idag.

Rom 6: 16. Vet ni inte, att när ni ställer er i någons tjänst för att lyda honom, så är ni tjänare under den som ni lyder, antingen det är synden till död, eller lydnaden till rättfärdighet?

Gal. 3:19 Varför gavs då lagen? DEN BLEV TILLAGD FÖR ÖVERTRÄDELSERNAS SKULL för att gälla TILLS avkomlingen skulle träda fram, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand.— 23 Innan tron kom hölls vi i fängsligt förvar och var BEVAKADE AV LAGEN, tills tron skulle uppenbaras. 24 Så blev lagen vår övervakare FRAM TILL Kristus, för att vi skall förklaras rättfärdiga av tro. 25 Men SEDAN TRON HAR KOMMIT, står vi inte längre under någon övervakare.

Gal. 5:14 Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv. —18 Men OM ni leds av Anden, står ni inte under lagen.

1 Kor. 7.19 Det har ingen betydelse om någon är omskuren eller oomskuren. VAD SOM BETYDER NÅGOT ÄR ATT MAN HÅLLER GUDS BUD. 

1 Kor 6:9 Vet ni då inte att de orättfärdiga inte skall ärva Guds rike? LÅT INTELURA ER. VARKEN otuktiga eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, 10. eller tjuvar eller giriga eller drinkare eller hädare eller rövare SKALL ÄRVA GUDS RIKE.

Hebr 10:26. För om vi syndar med vett och vilja sedan vi har fått kunskap om sanningen, återstår för oss inte mer något offer för synderna, 27. utan en förskräcklig väntan på domen, och hetta av en eld som skall förtära motståndarna. 28. Den som bryter Mose lag måste dö utan barmhärtighet, efter två eller tre vittnesmål. 29. Hur mycket hårdare straff tror ni då inte att den förtjänar som förtrampar Guds Son och håller för orent förbundets blod, genom vilket han är helgad, och som smädar nådens Ande?

Jesus BAR inte våra synder bokstavligen i sin kropp och STRAFFADES inte I STÄLLET för oss

kors 7Jesus BAR aldrig människornas synder i sin kropp

Jesaja 53:4 Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig,  medan VI höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad.

Det här är en profetia om Jesus Kristus som gjordes av Jesaja ca 800 år innan Jesus ens föddes. När du läser den här versen från Jesaja, vilken händelse tror du att det handlar om och vilken profetia var det som slog in? Är det inte så att du självklart anser att det handlar om Jesu död på korset just eftersom det var där han dog för världens synder, vilket passar strålande in på uttrycket i versen? Man skulle kunna tro att det förhåller sig så, men Bibeln säger genom Matteus att profetian det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig” slog in när Jesus levde och gick omkring bland folket och drev ut onda andar och botade sjuka!

Matt 8:16 Och när aftonen kom, förde de till honom många, som var besatta av onda andar, och han drev ut andarna med sitt ord, och alla dem som var sjuka botade han, för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Jesaja, som säger: Han tog på sig våra svagheter, och våra sjukdomar BAR han.Jes. 53:4.

Som du ser är det utdrivning av onda andar och botande av sjuka som slår in genom profeten Jesajas ord i Jesaja 53:4. Självfallet kan det förstås vara så att det som hände på korset OCKSÅ slår in i och med denna profetia trots att det inte står så i Matteus (en s k dubbel profetia), och Jesus BAR ju också det kors som symboliserar borttagning av världens synder. Det finns helt klart likheter mellan att Jesus befriar sjukdomstyngda människor genom att driva ut andar ur dem och bota dem från sjukdomar, jämfört med att han dör som ett syndoffer på korset för att befria människor från deras synder som tynger ner dem och håller dem i bojor. När Jesus gick omkring bland människor och botade sjuka så tog han INTE deras sjukdomar på sig och sjukdomarna var aldrig någonsin i närheten att hamna i eller på Jesus på minsta vis. Han hade INTE deras sjukdomar i sin egen kropp ett kort tag innan han TOG BORT sjukdomarna! Det är antingen eller, för Jesus kan inte ta våra synder på sig samtidigt som han också raderar dem.

Så när vi kan läsa i Jesaja 53:4 att han BAR våra sjukdomar så menar alltså Matteus att han TOG BORT sjukdomarna och det är alltså Guds eget ord! Det är precis det som Jesus också gör med våra synder. Han tar INTE våra synder bokstavligen på sig, utan han lägger i och med sin död grunden för att TA BORT DEM. Vi kan visserligen säga att han ”symboliskt” tar människornas synder på sig ungefär som man ”tar bördan eller ansvaret på sig”, men han tog aldrig våra sjukdomar eller våra synder i sin egen kropp, och inte heller tog några av gamla testamentets offerdjur människornas synder bokstavligen på sig själva. Djuren blev framför allt inte syndiga (som en del anhängare av försoningsläran lär ut) utan de OFFRADES som perfekta syndoffer FÖR människornas synder. Djuroffren var dessutom välluktande, precis som sonens offer var inför Gud, eftersom det var helt enligt Guds vilja att djur skulle offras, liksom det var enligt hans vilja att sonen skulle offras. Om något är välluktande så vänder man sig inte bort från det, utan man accepterar det till fullo.

Johannes 1:29 Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: ”Se Guds lamm, som TAR BORT världens synd.

Hebr. 9:26. I så fall hade han varit tvungen att lida döden många gånger, alltifrån världens begynnelse. Men nu vid tidernas slut har han en enda gång blivit uppenbarad för att ta bort synden genom sitt offer.—28. så skall Kristus, som en enda gång har offrats för att TA BORT mångas synder, ses en andra gång utan synd, till frälsning för dem som väntar honom.

Ef. 5:Och lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för oss som offergåva, ett VÄLLUKTANDE offer åt Gud.

Här är några olika översättningar på Jesaja 53:4-6:

Jesaja 53:4 Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig,  medan VI höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad. 5 Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull.  Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.6 Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade Herren på honom.

Jesaja 53:Men det var våra krankheter han bar, våra smärtor, dem lade han på sig, medan VI höllo honom för att vara hemsökt, tuktad av Gud och pinadJa, han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull; NÄPSTEN var lagd på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår bliva vi helade.Vi gingo alla vilse såsom får, var och en av oss ville vandra sin egen väg, men HERREN lät allas vår missgärning drabba honom. (1917)

Isaiah 53:Surely he hath borne our griefs, and carried our sorrows: yet WE did esteem him stricken, smitten of God, and afflicted.But he was wounded for our transgressions, he was bruised for our iniquities: the chastisement of our peace was upon him; and with his stripes we are healed.All we like sheep have gone astray; we have turned every one to his own way; and the Lord hath laid on him the iniquity of us all. (KJV)

5. —The chastisement FOR our peace was upon Him (NKJV)

5. —The chastisement of our peace [is] on him (Young’s literal)

5. —Upon him was the chastisement that brought us peace (ESV)

Även Petrus använder Jesajas ordval och det stämmer att Jesus symboliskt tog våra synder in sin kropp (i betydelse på sina axlar) och dog för oss. Det var ju Jesu kropp som led för att erbjuda människorna befrielse, så hans kropp drabbades för vår skull. Petrus kan inte säga emot Matteus tolkning:

1 Pet 2: 24 Och våra synder BAR (anaphero) han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Och genom hans sår har ni blivit botade25 Ni var som vilsegångna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare

Vidare står det i samma kapitel mer om att Jesus ”bar” många synder, och betyder detta ”ta bort” tidigare i kapitlet enligt Matteus, så betyder det samma sak även här. I Jesaja 53:11-12, är båda de hebreiska orden sabal och nasa översatta i Septuagint med anaphero”Han ska bära (sabal/anaphero) deras överträdelser”. ”Anaphero” betyder ”ta bort” på andra ställen.

Jesaja 53:11 Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se och bli tillfreds. Genom sin kunskap förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga, och deras skulder är det han som bär12 Därför skall jag ge honom de många som hans del, och de starka skall han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland förbrytare, han som bar de mångas synd och trädde in i överträdarnas ställe. (SFB)

Jesaja 53:11 Ja, av den vedermöda hans själ har utstått skall han se frukt och så bliva mättad; genom sin kunskap skall han göra många rättfärdiga, han, den rättfärdige, min tjänare, i det han bär deras missgärningar. 12Därför skall jag tillskifta honom hans lott bland de många, och med talrika skaror skall han få utskifta byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland överträdare, han som bar mångas synder och bad för överträdarna. (1917)

Isaiah: 53:11 He shall see of the travail of his soul, and shall be satisfied: by his knowledge shall my righteous servant justify many; for he shall bear their iniquities.12 Therefore will I divide him a portion with the great, and he shall divide the spoil with the strong; because he hath poured out his soul unto death: and he was numbered with the transgressors; and he bare the sin of many, and made intercession for the transgressors. (KJV)

Som jag skrivit i den här artikeln så kan ”bära” betyda ”ta bort” enligt grundspråket

Gud Fader straffade aldrig Jesus, och Jesus tog inte vårt straff i stället för oss!straffa

Notera att det står att ”VI höllo honom för att vara hemsökt, tuktad av Gud” (Jesaja 53:4) alltså i VÅRA ögon sett eftersom det onekligen ser ut så för en person som tittar upp på korset och ser den blodiga Jesus uppspikad på korset där han led och kved för vår skull. Gud Fader har förstås ingen anledning att STRAFFA Jesus när Jesus alltid agerar efter Faderns vilja. Däremot så LED Jesus helt klart, men det var via onda människors händer. Gud tillät det ske eftersom att offra sig för männisornas synder är sammankopplat med ett högt pris, nämligen kval, stress, prövningar, lidanden och DÖD. På det sättet så var det Guds vilja att Jesus skulle lida (som det står i Jesaja 53:10), även om det inte var Fadern själv som orsakade det. Det står ingenstans i Bibeln att Jesus straffades av Gud för våra synder.

Det finns ett antal verser i våra svenska Biblar där det står att Jesus dog ”i vårt ställe” men det är ett begrepp som är översatt från det grekiska ordet ”huper” och också (eller snarare) betyder FÖR, som det också översatts med ibland. KJV lyckas bättre att översätta ”huper”. Jesus dog och straffades inte i stället för oss. Vårt välförtjänta straff är väl en evighet i helvetet? Tog Jesus det straffet på sig och i stället för oss? Självfallet inte. Alla människors synder låg ju i framtiden när Jesus dog på korset, och om vi har ett löfte att Jesus tog vårt straff och i stället för oss så är det ett löfte att vi själva för alltid kommer att slippa straffet för våra synder (oavsett när under vår livstid som vi utför dem). Men sanningen är ju att om vi inte är lydiga Jesus (eller helt enkelt inte tror på honom) så drabbas vi ju av straffet! Alltså kan inte Jesus ha tagit något straff i vårt ställe.

Om en person i ett krig får veta att han ska arkebuseras som straff, och en annan person träder fram och erbjuder sig att ta det straffet i den förre personens ställe och i stället för honom, så vore det inte rätt att låta BÅDA personerna dö. Då stämmer inte termen att man gör något i stället för en annan person. Det kanske låter som en småsak, men falska termer kan orsaka att villoläror kryper in i kyrkorna, och en villolära kan leda till flera villoläror. Det är också exakt det som har hänt i våra kyrkor eftersom gnostiska idéer krupit in ibland oss.

Apg. 3:19 Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade

1 Joh. 1:Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

Inte heller tog Jesus ”Guds vrede” i stället för oss, eftersom vi fortfarande råkar ut för Guds vrede om vi är olydiga. Inte heller betalade Jesus för våra synder, men däremot betalade han ”ett högt pris” för oss, eftersom han var tvungen att offra sitt eget liv. Inte heller tog Jesus ”vår plats”, eftersom vår plats aldrig varit tänkt att vara på korset.

Jesus dog som ett SYNDOFFER för oss på korset, och erbjuder i och med det försoning och förlåtelse för våra synder tack vare sitt rena blod. När vi bekänner våra synder och omvänder oss så blir vi renade och förlåtna från all orättfärdighet. Vi är sedan rena så länge som vi lever rent.

Om vi skulle evangelisera genom att uttrycka oss olyckligt såsom:

”Goda nyheter! Jesus tog din plats på korset, han tog ditt straff i stället för dig, han tog Guds vrede i stället för dig, dina synder är för evigt BETALDA och förlåtna”, osv, så kan ju den som lyssnar säga eller åtminstone tänka:

”Men så bra. Då var jag ju faktiskt frälst redan när jag föddes, och det finns ingenting under solen som kan få mig att förlora min frälsning oavsett vad jag gör (eller tror) eftersom alla mina synder är betalda och förlåtna redan innan jag utför dem. Dessutom tog ju Jesus straffet för de synderna redan på korset i stället för mig, och ingen kan begära att få betalt för samma böter och samma faktura två gånger. Betalt är betalt! Jag behöver INTE vara rädd för något framtida straff eftersom JESUS tog det straffet, och det kan överhuvudtaget inte finnas några som helst villkor för frälsningen nu när Jesus fixat allt.”

Men sanningen är ju att vi råkar ut för Guds vrede och ett fruktansvärt straff om vi är olydiga mot Gud och inte omvänder oss.

Engelskan använder ordet ”propitiation” för att beskriva det syndoffer som Jesus utförde på korset. Detta engelska ord kommer från latinet och betyder “favorable, gracious, kind” eller “render favorable.” Det latinska ordet används för att översätta det grekiska ordet hilasterion som används 22 gånger i den grekiska översättningen av GT (Septuaginta).  Hilasterion användes i Septuaginta för att översätta den hebreiska termen för ”täckelse” eller ”nådastolen”, vilket var locket på förbundsarken där offerblodet placerades för att ge ”atonement” (försonande täckelse) för människornas synder.

Är vi KÖPTA för ett pris och fått våra synder BETALDA?

pengarÄr vi köpta och har fått våra synder betalda, eller INTE? Det är stor skillnad på att säga:

1) ”Jesus dog som ett försoningsoffer för oss på korset och möjliggör därmed rening och förlåtelse för oss tack vare hans blod som renar oss från våra tidigare synder”

och

2) ”Jesus betalade för våra synder, dog i stället för oss, tog vårt straff i stället för oss och tog på sig Guds vrede i stället för oss”

Det är mycket bättre att uttrycka sig på det förstnämnda sättet eftersom förslag nummer två inte är vad Bibeln säger, vilket jag redan gått in på i bl a detta inlägg, där du även kan läsa de verserna där Svenska Folkbibeln använder uttrycket ”i vårt ställe” i stället för ”för oss”. Det här inlägget handlar om det här med att bli FRIKÖPT.

KÖPTE Jesus oss på korset, och BETALADE han för våra SYNDER?

Om Jesus hade betalat för våra synder så hade de onekligen varit 100% betalda, och det skulle leda till att tro och omvändelse inte skulle kunna krävas utav oss på minsta vis eftersom allting redan är fixat och klart. Jesus betalade helt klart ett högt pris för att få oss frälsta eftersom han offrade sitt LIV för oss, men det är olyckligt att utrycka sig som att han ”betalade för våra SYNDER” när sanningen ligger närmare att han OFFRADE sig för våra synder. Du kanske tycket att det är en petitess, men en falsk doktrin i grunden kan leda till villoläror.

Här är de verser som går in på det här med köp och betalning utav oss. Som du kan se nedan är Svenska Folkbibeln lite för snabb att översätta vissa ord med ”friköpa” trots att det finns bättre ord till hands. 1917 års översättning är oftast bättre, och Reformationsbibeln är ännu ett steg bättre – i dessa fall.

A) 1 Kor. 6:20 Ni har blivit köpta och priset är betalt. Så förhärliga då Gud i er kropp!

En lite mer ord för ord översättning från grekiskan skulle snarare vara ”ni har blivit köpta med ett pris, förhärliga då Gud i er kropp och i er ande som är Guds”, och någon BETALNING är alltså inte nämnd här, och inte heller står det att det INTE finns villkor och att ingenting krävs av oss.

KJV är mycket mer trogen den grekiska grundtexten: 

1 Cor. 6:20 For ye are bought with a PRICE: therefore glorify God in your body, and in your spirit, which are God’s.

Agorazó (Strong’s 59). KJV har översatt ordet med ”buy” vid 28 tillfällen och ”redeem” vid 3 tillfällen. Det stämmer förstås att vi är köpta med ett pris och det priset är Jesu offerdöd, men det är VI som människor som är köpta och inte våra synder. Vi är inte köpta på det sättet att det handlar om någon pengabetalning (vare sig bokstavligt eller symboliskt), utan det handlar om hans blod som återlösare för att få loss folk från Satans gap och det ”kostar” hans eget liv. De som tar emot blodet genom omvändelse och tro är sedan Guds egendomsfolk och ”utköpta” på så sätt att de inte längre befinner sig på Satans marknad, utan de har blivit räddade eftersom blodet TAGIT BORT synden ur deras liv. Alla de som ska träda in i Guds rike en dag i framtiden är  köpta med ett PRIS (ett OFFER), och utan det priset kan vi inte bli frälsta. Priset är Jesus dyrbara blod på korset som utgöts för världens synder, men bara för att Jesus valde att betala ett sådant högt pris för oss betyder förstås inte alla människor universellt kommer att bli frälsta eftersom VILLKORET är att vi omvänder oss, tror på honom och håller ut till slutet genom att vandra i rättfärdighet och lydnad.

Man kan även säga att soldater i krig betalar ett högt pris för sitt land, men det betyder förstås inte att landets armé absolut kommer att segra och det höga priset har ingenting med någon betalning att göra. Om man skulle besöka gravstenar som är resta över soldater som dött i krig för att de befriat sitt land från inkräktare, så skulle man kunna säga ”Det har verkligen betalat ett högt pris för sitt land! De offrade ju sina egna liv för att kunna erbjuda oss frihet, och vi är nu friköpta från våra tidigare tyranner”. Detta kan alltså uttryckas utan att någon betalning gjorts. Även om soldaterna faktiskt skulle ha förlorat kampen så ändrar det inte på att de har betalat ett högt pris för att rädda sitt land. I Jesus fall så segrade han eftersom ALLA nu har valet att bli frälsta, men vem som helst kan förstås välja att gå ur hans famn. Jesus gjorde det han skulle och ville i sin kärlek till oss, och nu måste vi göra det vi ska – tro på honom som kan frälsa oss!

Man skulle kunna säga att en viss Amerikansk guvernör kan friköpa en dömd intern – genom att benåda honom – men betyder det att den köpta/benådade personen då blivit immun mot alla framtida risker för straff vid eventuella lagöverträdelser? Betyder det att den före detta internen kan utöva kriminalitet med tanken att ”jag har råd med att bryta lagen ibland för jag är ju friköpt och benådad så ingenting hemskt kan längre hända mig – en gång benådad alltid benådad”? Nej, det finns ingen sådan immunitet och den benådade personen har endast blivit ren från sina TIDIGARE lagöverträdelser. INTE de framtida!

B) 1 Kor. 7:23 Ni har blivit köpta och priset är betalt. Var inte slavar under människor. 24 Bröder, var och en skall inför Gud förbli vad han var när han blev kallad.

1 Kor. 7:23 Ye are bought with a price; be not ye the servants of men.24 Brethren, let every man, wherein he is called, therein abide with God.

C) Gal 3:13. Kristus har friköpt (exégorasen) oss från lagens förbannelse, då han blev en förbannelse för (huper) vår skull. Ty det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä. 14Vi friköptes, för att den välsignelse Abraham fått skulle i Jesus Kristus komma till hedningarna och för att vi genom tron skulle få den utlovade Anden.

Det svenska ordet ”friköpt” i v. 13 är översatt från det grekiska ordet exēgorasen som kan översättas med försona eller rädda från att gå förlorad. I grundtexten för v. 14 finns det inga som helst grekiska ord för friköpa, köpa, betala, osv, utan där har de svenska översättarna tagit sig stora friheter.

KJV är mycket mer trogen den grekiska grundtexten:

Gal. 3:13 Christ hath REDEEMED us from the curse of the law, being made a curse for us: for it is written, Cursed is every one that hangeth on a tree. 14 That the blessing of Abraham might come on the Gentiles through Jesus Christ; that we might receive the promise of the Spirit through faith.

Det står alltså ingenting om köp, pris eller betalning i vare sig v. 13 eller 14.

D) Titus 2:14 Han har offrat sig själv för oss för att friköpa (lytrōsētai) oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar. 

Det svenska ordet ”friköpa” är översatt från det grekiska ordet lytrósétai som kan översättas med att att LÖSA, betala ett lösen eller förlossa. 

1917: Titus 214 hans som har utgivit sig själv för oss, till att FÖRLOSSA oss från all orättfärdighet, och till att rena åt sig ett egendomsfolk, som beflitar sig om att göra vad gott är.

KJV: Titus 2:14 Who gave himself for us, that he might REDEEM us from all iniquity, and purify unto himself a peculiar people, zealous of good works

E) Romarbrevet 3:24 och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem.

1917:  Rom. 3:24 och de bliva rättfärdiggjorda utan förskyllan, av hans nåd, genom FÖRLOSSNINGEN i Kristus Jesus,

KJV: Rom 3:24 Being justified freely by his grace through the REDEMPTION that is in Christ Jesus

F) Galaterbrevet 4:5 för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt.

KJV: Gal. 4:To REDEEM them that were under the law, that we might receive the adoption of sons.

G) Efesierbrevet 1:7 I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd

1917: Ef. 1:I honom hava vi FÖRLOSSNING genom hans blod, förlåtelse för våra synder, efter hans nåds rikedom.

KJV: Ef. 1:In whom we have REDEMPTION through his blood, the forgiveness of sins, according to the riches of his grace;

H) Kolosserbrevet 1:14 I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder.

1917: Kol. 1:14 I honom hava vi FÖRLOSSNINGEN förlåtelsen för våra synder,

KJV: Kol. 1:14 In whom we have REDEMPTION through his blood, even the forgiveness of sins:

I) Hebreerbrevet 9:15 Därför är Kristus medlare för ett nytt förbund, för att de kallade skulle få det utlovade eviga arvet, sedan han genom sin död hade friköpt oss från överträdelserna under det första förbundet.

1917: Hebr.9:15 Så är han medlare för ett nytt förbund, på det att de som voro kallade skulle få det utlovade eviga arvet, därigenom att en led döden till FÖRLOSSNING ifrån överträdelserna under det förra förbundet

KJV: Hebr. 9:15 And for this cause he is the mediator of the new testament, that by means of death, for the REDEMPTION of the transgressions that were under the first testament, they which are called might receive the promise of eternal inheritance.

J) 1 Petrusbrevet 1:18 Ni vet ju att det inte var med förgängliga ting, med silver eller guld, som ni blev friköpta från det meningslösa liv ni ärvt från era fäder,

Reformationsbibeln: 1 Pet. 1:18. Ni vet att det inte var med förgängliga ting, med silver eller guld, som ni blev ÅTERLÖSTA från ert meningslösa levnadssätt som ni ärvt från era fäder

KJV: 18 Forasmuch as ye know that ye were not REDEEMED with corruptible things, as silver and gold, from your vain conversation received by tradition from your fathers

K) Uppenbarelseboken 1:5 och från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar. Han som älskar oss och har friköpt oss från våra synder med sitt blod

Reformationsbibeln: Upp. 1: 5. och från Jesus Kristus, det trogna vittnet, den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar. Han som älskat oss och RENAT OSS från våra synder med sitt blod

KJV: Rev. 1:And from Jesus Christ, who is the faithful witness, and the first begotten of the dead, and the prince of the kings of the earth. Unto him that loved us, and WASHED US from our sins in his own blood

L) Uppenbarelseboken 14:3 De sjöng en ny sång inför tronen och inför de fyra väsendena och de äldste. Och ingen kunde lära sig den sången utom de etthundrafyrtiofyra tusen, de som är friköpta från jorden.4 Det är de som inte har befläckat sig med kvinnor. De är jungfrur, dessa som följer Lammet vart det än går. De är friköpta från människorna som en förstlingsfrukt åt Gud och Lammet.

KJV: Rev. 14:And they sung as it were a new song before the throne, and before the four beasts, and the elders: and no man could learn that song but the hundred and forty and four thousand, which were REDEEMED from the earth.These are they which were not defiled with women; for they are virgins. These are they which follow the Lamb whithersoever he goeth. These were REDEEMED from among men, being the firstfruits unto God and to the Lamb.

M) Uppenbarelseboken 5:9Och de sjöng en ny sång:”Du är värdig att ta bokrullen och bryta dess sigill, ty du har blivit slaktad, och med ditt blod har du åt Gud köpt människor av alla stammar och språk, folk och folkslag. 

KJV: Rev. 5:And they sung a new song, saying, Thou art worthy to take the book, and to open the seals thereof: for thou wast slain, and hast REDEEMED us to God by thy blood out of every kindred, and tongue, and people, and nation;

Ransomed (exēgorasen): även redeemed

Redeemed (apolytrōsin): även ransomed, delivered

LÖSEN och FÖRSONING

N) Matteus 20:28 Så har inte heller Människosonen kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många. (Även Mark. 10:45)

Matt. 20:28 Even as the Son of man came not to be ministered unto, but to minister, and to give his life a RANSOM for many.

O1 Timotheosbrevet 2:6 som gav sig själv till lösen i allas ställe. Detta vittnesbörd skulle framföras när tiden var inne

1 Tim. 2:Who gave himself a RANSOM for all, to be testified in due time.

N) Romarbrevet 11:15 Ty om deras förkastelse betydde världens försoning, vad skall då inte deras upptagande betyda, om inte liv från de döda?

Rom. 11:15 For if the casting away of them be the RECONCILING of the world, what shall the receiving of them be, but life from the dead?

P) 2 Korinthierbrevet 5:18 Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. 19 Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord.

2 Kor. 5:18 And all things are of God, who hath RECONCILED us to himself by Jesus Christ, and hath given to us the ministry of RECONCILIATION;19 To wit, that God was in Christ, RECONCILING the world unto himself, not imputing their trespasses unto them; and hath committed unto us the word of RECONCILIATION.

Q) 1 Johannesbrevet 2:2 Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens.

1 Joh 2:And he is the PROPITATION for our sins: and not for ours only, but also for the sins of the whole world.

R) 1 Johannesbrevet 4:10 Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder

1 Joh. 4:1010 Herein is love, not that we loved God, but that he loved us, and sent his Son to be the PROPITATION for our sins.

Propitation (hilasmos): även atoning sacrifice

Reconciliation (katallagē): även restoration to favor

Ransom (antilytron) Används endast en gång i Bibeln

Människor som blivit FRIKÖPTA kan ändå gå förlorade:pengar klänning

2 Petrus 2:1 Men det fanns också falska profeter bland folket, liksom det bland er kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande läror. De skall till och med förneka den Herre som har FRIKÖPT dem och drar så plötsligt fördärv över sig.
1917=köpt

Liknelsen om kungen och hans tjänare i Matteus 18 som talar om en betalning

Den här liknelsen handlar visserligen om hur viktigt det är att vi förlåter varandra (det kan kosta oss våra själar om vi vägrar), men det är även intressant att se hur skulderna i liknelsen hanteras. Kungen representerar Gud och tjänarna i hans tjänst är de troende medan skulderna handlar om våra synder. Man kanske skulle kunna tro att de skulder som Kungen förlät sin tjänare sedan var helt igenom raderade för att aldrig dyka upp igen, men när tjänaren sedan vägrade att förlåta en annan person så tog Kungen tillbaka de redan förlåtna skulderna som tjänaren hade gentemot honom – trots att de alltså redan var förlåtna vid ett tidigare tillfälle. De var inte förlåtna på så sätt att någon annan betalade dem, utan de var förlåtna på så sätt att de STRÖKS och det är så synder försvinner både i gamla och nya testamentet när människor bekänner sina synder och omvänder sig, med skillnaden att GT talar om ett djuroffersystem och NT handlar om Jesus offer som han gjorde en gång för alla.

Matt 18:23 Därför liknar himmelriket en kung, som ville hålla räkenskap med sina tjänare. 24. Och när han började räkna, fördes en fram till honom, som var skyldig honom tiotusen pund. (*1 pund = 6000 denarer. En denar motsvarar en dagslön.) 25. Och eftersom han inget hade att betala med, befallde hans herre, att han och hans hustru och barn och allt det han ägde skulle säljas och skulden därmed betalas.26. Då föll den tjänaren ned och tillbad honom och sade: Herre, ha tålamod med mig, jag vill betala dig allt. 27. Och herren greps av medlidande över den tjänaren och gav honom fri och efterskänkte honom det han var skyldig.28. Då gick den tjänaren ut och fann en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra denarer*. Och han tog fast honom och grep honom vid strupen och sade: Betala det du är skyldig. 29. Då föll hans medtjänare ner vid hans fötter och bad honom, och sade: Ha tålamod med mig, jag vill betala dig allt. 30. Men han ville inte, utan gick bort och kastade honom i fängelse, till dess han hade betalat det han var skyldig. 31. Då nu hans medtjänare såg det som skedde, tog de mycket illa vid sig och gick och berättade för sin herre allt det som hade skett. 32. Då kallade hans herre honom till sig och sade till honom: Du onde tjänare, allt det du var skyldig, efterskänkte jag dig, ty du bad mig. 33. Skulle du inte också ha förbarmat dig över din medtjänare, såsom jag förbarmade mig över dig? 34. Och hans herre blev vred och överlämnade honom i bödlarnas händer, till dess han hade betalat allt, som han var skyldig honom. 35. Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte av era hjärtan förlåter, var och en sin broder, hans överträdelser.

Även den här liknelsen talar om att skulder efterskänks (raderas). Inte att någon annan betalar.

Lukas 7:41 ”Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio.42 Eftersom de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer nu att älska honom mest?” 43 Simon svarade: ”Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro.” Jesus sade: ”Du har rätt.”

Vad menade Jesus med ”DET ÄR FULLBORDAT”? (Joh. 19:30)

fullbordat

Joh. 19:30 När Jesus hade fått det sura vinet, sade han: ”Det är fullbordat.” Och han böjde ner huvudet och gav upp andan

”Det är fullbordat” är översatt från det grekiska ordet Tetelestai och som betyder att något är avklarat/färdigt/slutfört. Hela sammanhanget är:

Joh. 19:23 Soldaterna som hade korsfäst Jesus tog hans kläder och delade dem i fyra delar, en åt varje soldat. Också livklädnaden tog de. Men den var utan sömmar, vävd i ett enda stycke, uppifrån och ända ner. 24 Därför sade de till varandra: ”Vi skall inte skära sönder den utan kasta lott om vem som skall få den.” Ty Skriften skulle uppfyllas: De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad.  Så gjorde nu soldaterna.—28 Jesus visste att allt redan var fullbordat, och han sade därefter för att Skriften skulle uppfyllas: ”Jag törstar.”29 Där stod ett kärl fullt med ättikvin, och de fäste en svamp fylld med ättikvin runt en isopstjälk och förde den till hans mun. 30 När Jesus hade fått det sura vinet, sade han: ”Det är fullbordat.” Och han böjde ner huvudet och gav upp andan

Innan Jesus dog på korset – för att fullborda det perfekta syndoffret – så våndades han av naturliga anledningar inför det han måste genomlida:

Luk. 12:49 Jag har kommit för att tända en eld på jorden, och hur gärna ville jag inte att den redan vore tänd. 50 Men jag har ett dop som jag måste genomgå, och hur våndas jag inte tills det är FULLBORDAT.

Jesus – som alltid funnits tillsammans med Fadern och den Heliga Anden i treenigheten – kom till jorden i mänsklig gestalt för ca 2000 år sedan för att predika om vägen till Guds rike genom omvändelse och tro. Först ut var Johannes Döparen som lärde ut ”Omvänd er, ty himmelriket är nära” (Matt. 3:2) och sedan fortsatte Jesus:

Matt. 4:17 Från den tiden begynte Jesus predika och säga: »Gören bättring, ty himmelriket är nära. (1917)

Men vare sig omvändelse eller en tro på att Jesus är Guds son skulle kunna rädda människorna från sina synder (vilka kräver ett rättmätigt straff) såvida det inte finns ett syndoffer som grund, eftersom det inte finns förlåtelse ut blod från syndoffer:

Hebreerbrevet 9:22 Så renas enligt lagen nästan allt med blod, och UTAN ATT BLOD UTGJUTS GES INGEN FÖRLÅTELSE

Det första syndoffret kan vi ana oss till i 1 Mosebok när Adam och Eva syndade och Gud klädde dem (täckte deras nakenhet) med skinn. Gissningsvis handlar det om skinn från ett slaktat lamm eftersom Jesus ofta symboliseras med ett LAMM som slaktats för att TÄCKA människornas synder:

1 Mos. 3:21 Och Herren Gud gjorde kläder av skinn åt Adam och hans hustru och klädde dem

Johannes 1:29 Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: ”Se Guds lamm, som tar bort världens synd

Uppenbarelseboken 5:6 Och jag såg mitt för tronen och mitt ibland de fyra väsendena och de äldste ett Lamm stå där, som såg ut att ha blivit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon – de sju ögonen är Guds sju andar, utsända över hela jorden

Ursprungligen fanns det aldrig med i Guds planer att djur (eller människor) skulle behöva dö men det var också en realitet att död krävs där det finns synd eftersom ”syndens lön är döden”. Alla ska vi alltså en gång dö från denna syndiga värld (tack och lov). Efter det första djuroffret följde en lång rad andra offer för människornas synder, men JESUS var som bekant det ultimata offret och han dog för oss en gång för alla. Det gamla djuroffersystemet var därmed historia.

Efesierbrevet 1:7 I honom hava vi förlossning genom hans blod, förlåtelse för våra synder, efter hans nåds rikedom (1917)

Matteus 26:28 Ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse.

Rom. 6:10 Ty hans död var en död från synden en gång för alla, men det liv han lever, det lever han för Gud

Hebreerbrevet 7:27 Han måste inte som dessa överstepräster bära fram offer, en dag varje år, först för sina egna synder och sedan för folkets. Detta gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv.

Jesus behövde alltså inte offra djur först för sig själv (som översteprästerna under GT) och sedan för alla andra, eftersom han ju levde ett komplett liv utan att synda en enda gång. Det krävs alltså inte nya offer när nya synder kommer till eftersom Jesus död täcker upp alla synder i hela världen för alla människor. Men att DÖ för världens synder är inte lika med att världens synder är FÖRLÅTNA helt villkorslöst. Våra synder är inte förlåtna innan vi ens utför dem eftersom det handlar om att våra GAMLA synder kan bli förlåtna OM – och endast om – vi bekänner dem och omvänder oss.

2 Peter 1:Men den som saknar detta är närsynt, ja, blind, eftersom han har glömt att han blev renad från sina TIDIGARE synder

Rom. 3: 24 och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. 25 Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol, att tas emot genom tron. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som FÖRUT HADE BLIVIT BEGÅNGNA

Jesus fullbordade sitt uppdrag genom att dö för oss på korset fullbordat3

Det är omöjligt att greppa detta enorma offer som Jesus utförde för hela mänskligheten pga sin stora kärlek till oss och för att han vill ge var och en evigt liv i hans rike. Vi har inte gjort någonting för att förtjäna detta och vi kan heller inte göra något som skulle få oss att förtjäna frälsning på minsta vis. Däremot finns det VILLKOR för frälsningen. Alla blir som bekant inte frälsta utan endast de som bekänner sina synder, omvänder sig, tror på att Jesus är den som han utgett sig för att vara, och som även håller ut till slutet genom att lyda honom. Synd har, och kommer alltid att separera oss från Gud men det finns förlåtelse att få för den som verkligen ångrar sig och omvänder sig – vilket Gud kan se i våra hjärtan om vi verkligen gjort. Johannes förklarar bra vad Jesus kom till jorden för att göra. Vi kan läsa att Jesus gav sitt eget liv och att han gett det av egen fri vilja:

Johannes 10:Jag är dörren. Den som går in genom mig skall bli frälst, och han skall gå in och gå ut och finna bete. 10 Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd.11 Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. 12 Den som är lejd och inte är en herde med egna får, han överger fåren och flyr, när han ser vargen komma. Och vargen river dem och skingrar hjorden. 13 Den som är lejd bryr sig inte om fåren. 14 Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig, 15 liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern, och jag ger mitt liv för fåren16 Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Dem måste jag också leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så skall det bli en hjord och en herde. 17 Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. 18 Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader.”

Johannes 4:14 Men den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv.”

Johannes 6:51 Jag är det bröd som ger liv, det bröd som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Och brödet jag ger är mitt kött, för att världen skall leva.”

Joh. 10:26 Men ni tror inte, därför att ni inte hör till mina får. 27 Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig28 Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand. 29 Vad min Fader har gett mig är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand.

Det sista avsnittet Joh. 10:28-29 används ibland för att ge stöd åt inga får någonsin går förlorade om de en gång blivit Guds får, men de glömmer ofta v. 27 som identifierar fåren. Fåren – som aldrig ska gå förlorade – är de som LYSSNAR på honom och FÖLJER honom. Det är alltså kriterierna för att få vara Guds får, och att lyssna och följa är något som VI måste göra. Ingen ska rycka dessa lydiga får från Guds hand, men detta löfte gäller så länge som kriterierna uppfylls – att de lyssnar och följer honom. Visserligen kan då ingen annan rycka dem ur hans hand men VI kan förstås välja att sluta följa honom och i stället gå vår egen väg. Då ”rycks” vi inte bort men vi vandrar bort helt frivilligt, och tyvärr mot vår egen undergång. Jesus gjorde det han skulle på korset – och besegrade dödens makt – men även VI måste fullborda vårt lopp för att få ta del av Guds rike:

2 Timotheosbrevet 4:7 Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron.

Tack vare Jesu död på korset kan vi med frimodighet predika det glada budskapet som gäller alla människor på jorden:

Apg. 13:26 Ni bröder, söner av Abrahams släkt, och ni andra som fruktar Gud, till oss har budskapet om denna frälsning blivit sänt. 27 Ty Jerusalems invånare och deras ledare förstod inte vem han var. Genom sin dom har de uppfyllt profeternas förutsägelser som föreläses varje sabbat. 28 Fast de inte fann något giltigt skäl att döma honom till döden, krävde de att Pilatus skulle låta avrätta honom. 29 Och när de hade fullbordat allt som var skrivet om honom, tog de ner honom från träet och lade honom i en grav. 30 Men Gud uppväckte honom från de döda, 31 och under många dagar visade han sig för dem som hade följt honom från Galileen upp till Jerusalem och som nu är hans vittnen inför folket. 32 Och nu förkunnar vi för er det glada budskapet att det löfte som gavs till våra fäder, 33 det har Gud uppfyllt åt oss, deras barn, genom att låta Jesus träda fram, så som det är skrivet i andra psalmen: Du är min son, jag har i dag fött dig. 

När vi talar med människor som ännu inte förstått budskapet om Jesus är det bäst att inte förbrylla dem med termer som att ”Jesus betalade för dina synder på korset”. Det skulle kunna få lyssnaren att argumentera för att hans synder redan är betalda och förlåtna innan han ens utförde dem, och att han faktiskt skulle vara född frälst. Det var ingen form av ekonomisk transaktion som skedde på korset. Det är bättre att säga att Jesus betalade ett högt pris när han dog som ett syndoffer för våra synder. Vi blev ju inte frälsta för 2000 år sedan när Jesus dog på korset, utan vi blir frälsta (andligt levande) när vi omvänt oss från våra synder och tror på Jesus. Slutligt frälsta blir vi när vi verkligen träder in i Guds rike och fullgjort vår lopp på jorden. (Se mer om den moderna försoningsläran här.)

Att ”fullborda” försoningsoffer i Gamla Testamentet

Jesus liknas inte vid syndabocken utan med den levande bocken som släpptes fri ut i öknen. Denna bock bar symboliskt sett människornas synder eftersom deras synder bekändes inför den och synderna TOGS BORT. Inga synder fanns alltså i eller på bocken. (Jag säger detta eftersom det annars kan leda till den s k ”Försoningsläran” där människors synder bokstavligen drabbade djuren i GT och/eller Jesus i NT.)

3 Mos. 16:Aron skall föra fram sin syndofferstjur och bringa försoning för sig själv och sitt hus. Han skall slakta sin syndofferstjur. 15 Sedan skall han slakta folkets syndoffersbock och bära in dess blod innanför förlåten, och han skall göra med blodet som han gjorde med tjurens blod. Han skall stänka det på nådastolen och framför nådastolen. 16 Så skall han bringa försoning för helgedomen och rena den från Israels barns orenheter och överträdelser, ja, från alla deras synder. På samma sätt skall han göra med uppenbarelsetältet, som har sin plats hos dem mitt ibland deras orenheter. 17 Ingen människa får vara i uppenbarelsetältet från den stund då han går in för att bringa försoning i helgedomen, till dess han går ut. Så skall han bringa försoning för sig själv och sitt hus och för Israels hela församling.18 Sedan skall han gå ut till altaret som står inför Herrens ansikte och bringa försoning för det. Han skall ta av tjurens blod och av bockens blod och stryka på altarets horn runt omkring, 19 och han skall stänka av blodet på altaret med sitt finger sju gånger och rena och helga det från Israels barns orenheter.20 När Aron har FULLBORDAT FÖRSONINGEN för helgedomen, uppenbarelsetältet och altaret, skall han föra fram den levande bocken. 21 Och Aron skall lägga båda händerna på den levande bockens huvud och bekänna över honom Israels barns alla missgärningar och överträdelser, ja, alla deras synder. Han skall lägga dem på bockens huvud och sedan sända i väg honom ut i öknen genom en man som hålls redo för detta. 22 Bocken skall bära alla deras missgärningar på sig ut i ödemarken, och man skall släppa bocken ute i öknen.

2 Krön. 29:27 Hiskia befallde att man skulle offra brännoffret på altaret. Samtidigt som offret bars fram började Herrens sång att ljuda tillsammans med trumpeterna under ledning av Davids, Israels kungs, instrument. 28 Hela församlingen tillbad medan sången sjöngs och trumpeterna ljöd, och detta pågick till dess att brännoffret var fullbordat.29 När de hade offrat brännoffret böjde kungen knä, och alla som var tillsammans med honom tillbad. 

Jes. 10:12 Men när Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, skall jag ställa Assurs kung till svars för frukten av hans hjärtas övermod och hans stolta ögons högmod.

Guds vrede drabbade inte Jesus på korset, och vi kan fortfarande drabbas av den

Vår Fader har ingen anledning att låta sin son drabbas av något vredesutbrott, och framför allt inget som VI orsakat. Guds vrede drabbar oss fortfarande om vi är olydiga, och det gäller även vi som är födda på nytt.

Matt. 3:7 Men när han såg att många fariseer och sadduceer kom för att bli döpta av honom, sade han till dem: ”Ni huggormsyngel, vem har fått er att tro att ni kan fly undan den kommande vredesdomen?

Joh. 3:36 Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.”

Rom. 2:Menar du att du skall komma undan Guds dom, du människa, när du dömer dem som handlar så, och själv gör på samma sätt? Genom ditt hårda och obotfärdiga hjärta samlar du på dig vrede till vredens dag, när Guds rättfärdiga dom uppenbaras.Han skall ge var och en efter hans gärningar: evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, men vrede och dom åt dem som söker sitt eget och inte lyder sanningen utan orättfärdigheten. 

Rom. 1:18 Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen.

Rom. 3:Men om vår orättfärdighet visar Guds rättfärdighet, vad skall vi då säga? Inte kan väl Gud, som straffar i sin vrede, vara orättfärdig – jag talar som människor tänker? 

När vi erkänner våra synder och omvänder oss så blir vi frälsta från vredesdomen, men det är inte ovillkorligt. Löftet gäller så länge som vi fortsätter att hålla oss rena och vandrar i rättfärdighet.

Rom. 4:15 Lagen åstadkommer ju vrede. Men där ingen lag finns, där finns inte heller någon överträdelse

Rom. 5:9 När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod, hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen.

Rom. 9:22 Men om nu Gud, fastän han ville visa sin vrede och göra sin makt känd, ändå med stort tålamod hade haft fördrag med vredens kärl, som var färdiga att förstöras, vad har du då att säga?

När vi tar för vana att lyda köttet i stället för anden så blir vi till slut ”olydnadens barn”. 

Ef. 2:3 Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra.

Ef. 5:6 Låt ingen bedra er med tomt prat. Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn.

Kol. 3:Döda därför era begär som hör jorden till: otukt, orenhet, lidelse, lusta, och girigheten som är avgudadyrkan.6 Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn

1 Tess. 5:Låt oss därför inte sova som de andra utan hålla oss vakna och nyktra.Ty de som sover, de sover om natten, och de som berusar sig är berusade om natten.Men vi som hör dagen till, låt oss vara nyktra, iförda tron och kärleken som pansar och hoppet om frälsning som hjälm. 9 Ty Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus.

Hebreerbrevet talar om Guds vila, och trots att Gud först räddade sitt folk från Egypten så klarade sig inte alla till det förlovade landet eftersom de var olydiga. Guds vrede drabbade dem, och likadant kan det gå för oss om vi inte är lydiga och vandrar i rättfärdighet.

Hebr. 3:Därför säger den helige Ande:I dag, om ni hör hans röst,8  så förhärda inte era hjärtan, som när era fäder väckte min förbittring på frestelsens dag i öknen. Där frestade de mig och satte mig på prov, fastän de såg mina gärningar under fyrtio år. 10 Därför blev jag vred på detta släkte och sade:Alltid far de vilse i sina hjärtan. De vill inte veta av mina vägar. 11 Då svor jag i min vrede: De skall aldrig komma in i min vila.

Hebr. 4: 1  Låt oss därför med fruktan se till att ingen av er visar sig bli efter på vägen, när nu ett löfte att komma in i hans vila står kvar. Ty evangeliet har predikats för oss liksom för dem. Men för dem blev ordet som de hörde inte till någon nytta, eftersom det inte genom tron hade smält samman med dem som hörde det. Det är vi som tror som går in i vilan. Herren säger: Då svor jag i min vrede: De skall aldrig komma in i min vila och det fastän hans verk stod färdiga sedan världens grund blev lagd.

De sista dagarna blir det svårt för de som vänt Gud ryggen och vägrar att omvända sig.

Upp 6:16 och de sade till bergen och klipporna: ”Fall över oss och göm oss för hans ansikte som sitter på tronen och för Lammets vrede.

Slutligen liknelsen om himmelriket i Matt. 18. Lägg märke till att Kungen först förlåter sin tjänare (stryker hans skuld) men sedan drabbas tjänaren av HANS VREDE i alla fall, på grund av sina dåliga gärningar och att han vägrade att förlåta en annan människa.

Matt. 18: 23 Därför är himmelriket likt en kung som ville ha redovisning av sina tjänare. 24 När han började granskningen, förde man fram till honom en som var skyldig tio tusen talenter.[d] 25 Eftersom han inte kunde betala, befallde hans herre att han och hans hustru och barn och allt vad han ägde skulle säljas och skulden betalas. 26 Tjänaren föll ner för honom och bad: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans. 27 Då förbarmade sig tjänarens herre över honom och gav honom fri och efterskänkte hans skuld.28 Men när tjänaren kom ut, träffade han en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra denarer. Han tog fast honom och ville strypa honom och sade: Betala, vad du är skyldig! 29 Hans medtjänare föll då ner och bad honom: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig. 30 Men han gick inte med på det utan gick och lät sätta honom i fängelse, tills han hade betalat vad han var skyldig. 31 När hans medtjänare såg vad som hände, blev de mycket upprörda och gick och talade om alltsammans för sin herre. 32 Då kallade hans herre honom till sig och sade: Du onde tjänare! Hela skulden efterskänkte jag dig, därför att du bad mig. 33 Borde inte du också ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig? 34 Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till fångvaktarna, tills han hade betalt allt vad han var skyldig35 Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder.”

Vill Gud ha betalt ännu en gång för en redan BETALD skuld?

Om jag hamnar i ett dilemma och OMÖJLIGT kan betala en viss avbetalning för mitt hus inom rätt tid, och en vän griper in och betalar det jag är skyldig i stället för mig, då har låneinstitutet inte längre några krav på mig vad gäller den avbetalningen och de borde vara nöjda eftersom summan som krävdes blev korrekt inbetalad. Jag fixade ju avbetalningen i tid genom min vän. Jag behöver på inga sätt prisa och lova låneinstitutet för att de varit så snälla att inte ge mig några avgifter eller andra pålagor som ”straff” för något jag gjort mig skyldig till eftersom jag ju inte gjort mig skyldig för någonting olagligt. Summan jag var skyldig kom ju in i tid och då kan låneinstitutet inte begära samma summa (eller delar av summan) IGEN. Ett rättvist låneinstitut begär inte in dubbla summor.

Vi har fått lära oss att Jesus ”betalade” för våra synder, men det är inte vad Bibeln säger utan snarare att Jesus dog som ett SYNDOFFER för våra synder och att han tar bort våra synder på villkor att vi bekänner dem, omvänder oss och tror på Jesus. Jesus betalade helt klart ”ett högt pris” för oss, men det är inte samma sak som att ”betala för våra synder”.

Apg 3:19 Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade

Lukas 13:3 + 5Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under som de.

Vad skulle du säga om…

Du är i en stor mataffär där det säljs olika produkter och eftersom du är hungrig och inte har några pengar med dig, i kombination med att du blir väldigt frestad och tänker tankar såsom ”några bullar och chokladkakor mer eller mindre kan ju inte göra någon skillnad för den här stora matkedjan”, så stjäl du helt enkelt några maffiga wienerbröd och chokladpraliner som du hastigt äter upp. Men du blir påkommen och ägaren till affären blir väldigt arg och begär betalt för det som du stulit. Du har ju inga pengar med dig och vet inte vad du ska göra, men då kommer i stället en snäll man till undsättning som har hört hela konversationen. Han betalar hela din skuld utan att pruta och betalar till och med mycket mer än vad du stulit för, och ber även ägaren att skriva ut ett kvitto som verkligen visar att SKULDEN ÄR BETALD. Kvittot ges sedan till dig som bevis och du bevittnar sedan att ägaren nöjt tar i hand med den snälla mannen samtidigt som han säger ”Skulden är onekligen till 100% betald”.

Den snälla mannen ger sig iväg och han hinner inte mer än försvinna förrän ägaren illmarigt vänder sig till dig och begär att få betalt för de wienerbröd och chokladpraliner som du stulit. Förvånat säger du att ju skulden redan är betald! ”Ja ok, men ge mig åtminstone hälften av det belopp du stulit för”, svarar ägaren. ”Men lyssna”, säger du, ”Skulden är ju redan betalt och du kan inte längre ha några krav på mig! Titta själv på kvittot! Det står ju att skulden är BETALD. Då kan du inte kräva en enda krona av mig!”. Ägaren svarar ”Det spelar ingen roll. Om jag inte får minst 25% av det som du stulit för så kallar jag på polis, och de kommer att bura in dig eftersom du ju stulit från mig!”.

Skulle du inte anse att ägarens beteende vore helt orimligt, lögnaktigt och elakt? Gud Fader skulle på ett liknande sätt vara lögnaktig om hans son ”betalade” för våra synder och ändå kräver oss på hela eller delar av samma skuld vid ett senare tillfälle. Hade Jesus betalat för våra synder så hade vi varit frälsta för 2000 år sedan på korset, och alltså fötts som redan frälsta. Men så är inte fallet eftersom vi inte är frälsta förrän vi blir födda på nytt, och det sker efter vår omvändelse. Det är skillnad att betala en skuld och ta bort en skuld.

Hebr. 9:26. I så fall hade han varit tvungen att lida döden många gånger, alltifrån världens begynnelse. Men nu vid tidernas slut har han en enda gång blivit uppenbarad för att TA BORT synden genom sitt OFFER.—28. så skall Kristus, som en enda gång har offrats för att ta bort (anaphero) mångas synder, ses en andra gång utan synd, till frälsning för dem som väntar honom. 

Problem med Försoningsläran – Jesus BETALADE inte för våra SYNDER

Försoningsläran (på engelska penal substitution eller satisfaction theory) innebär att  Jesus blev straffad (penalised på engelska ) i stället för syndare –  alltså som en ersättning eller ett  substitut – och på så sätt tillfredställde kravet på rättvisa från Gud så att han därmed kan förlåta syndare eftersom hans son tog straffet i vårt ställe. Det kan även benämnas juridisk försoningslära eftersom teorin bottnar i en juridisk straffsymbolik, och det är framför allt kalvinistiska och lutherska kyrkor som tenderar att använda en sådan  juridisk terminologi. (I Sverige diskuteras det även om objektiv och subjektiv försoningslära.) Försoningsläran inbegriper också idén att Jesus ”betalade” för våra synder genom det straffet som han tog på sig själv ungefär som en symbolisk pengatransaktion. Det finns förstås en rad varianter på det här temat men det är mycket vanligt att koppla in tron att Jesus bokstavligt talat blev en syndare på korset i och med att han tog människornas synder på sig själv och också att det skulle vara därför som Gud inte kunde se på Jesus utan vände sig bort. Wikipedia säger ”There is general agreement that no writer in the Early Church taught penal substitution as their primary theory of atonement”.

Det är en stor skillnad på att säga ”Jesus tog vårt straff på sig själv och betalade för våra SYNDER” och ”Jesus dog som ett syndoffer för våra synder och betalade ett högt pris för att möjliggöra människors frälsning”. Det förstnämnda är fel och det sistnämnda är korrekt. Jag förklarar varför nedan.

Domaren som kliver ner och betalar vårt straff

Vi kan glömma den välkända liknelsen om Domaren som dömer en skyldig förövare ett visst straff, och som sedan tar av sig domarkappan och går ner och sätter sig vid den skyldiges bänk och tar hans rättmätiga straff på sig själv och betalar för det. Detta stämmer inte alls med Bibelns liknelse om ett liknande fall i Matt. 18:23-35. Notera att skulden som liknelsen i Matt. 18 talar om inte blev ”betald” av någon annan utan den TOGS BORT  från skuldkontot. Trots att tjänaren då var skuldfri (renad) så fick han senare återigen samma skuld tillbaka när han vägrade att förlåta en broder.

Matt 18:23 Därför liknar himmelriket en kung, som ville hålla räkenskap med sina tjänare. 24. Och när han började räkna, fördes en fram till honom, som var skyldig honom tiotusen pund. (*1 pund = 6000 denarer. En denar motsvarar en dagslön.) 25. Och eftersom han inget hade att betala med, befallde hans herre, att han och hans hustru och barn och allt det han ägde skulle säljas och skulden därmed betalas.26. Då föll den tjänaren ned och tillbad honom och sade: Herre, ha tålamod med mig, jag vill betala dig allt. 27. Och herren greps av medlidande över den tjänaren och gav honom fri och efterskänkte honom det han var skyldig.28. Då gick den tjänaren ut och fann en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra denarer*. Och han tog fast honom och grep honom vid strupen och sade: Betala det du är skyldig. 29. Då föll hans medtjänare ner vid hans fötter och bad honom, och sade: Ha tålamod med mig, jag vill betala dig allt. 30. Men han ville inte, utan gick bort och kastade honom i fängelse, till dess han hade betalat det han var skyldig. 31. Då nu hans medtjänare såg det som skedde, tog de mycket illa vid sig och gick och berättade för sin herre allt det som hade skett. 32. Då kallade hans herre honom till sig och sade till honom: Du onde tjänare, allt det du var skyldig, efterskänkte jag dig, ty du bad mig. 33. Skulle du inte också ha förbarmat dig över din medtjänare, såsom jag förbarmade mig över dig? 34. Och hans herre blev vred och överlämnade honom i bödlarnas händer, till dess han hade betalat allt, som han var skyldig honom. 35. Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte av era hjärtan förlåter, var och en sin broder, hans överträdelser.

Den s.k. försoningsläran (Jesus tog vår skuld på sig själv när han dog på korset och betalade vår skuld) lärdes inte ut av de gamla kyrkofäderna, utan det var Anselm av Canterbury (1033-1109) som gav läran ett ansikte när han skrev ner sina filosofier och spred dem. Försoningsläran blev sedan en teologisk doktrin under John Kalvin och även Martin Luther. I själva verket var Jesus ett SYNDOFFER precis som offerdjuren i Gamla Testamentet, där ingen trodde att offerdjuren på minsta vis blev syndiga bara för att de offrades för människors synd.

”Anselm var en gudfruktig italienare som först slog sig ner i Normandie och efter den normandiska erövringen år 1093 blev han utnämnd till ärkebiskop av Canterbury. Han är beskriven som den främsta företrädaren för de medeltida ”vetenskapligt lärda” vilket inkluderar ett försök att förena filosofi och teologi såsom aristotelisk logik kombinerat med bibeluppenbarelser. Även om han inkluderade ett antal bibelcitat i sina skrifter och refererade till skrifterna som ”ett fast fundament” så var dock hans ultimata strävan att göra dem ”förenliga med logik” John R.W. Stott, The Cross of Christ, sid 118.

Även om ett flertal av Anselms slutsatser senare blev avvisade så satte han tonen för den protestantiska reformationen med sin filosofiska framtoning i stället för att använda en strikt biblisk övertygelse. Läran utmynnade mer eller mindre i att våra synder bokstavligt talat var överförda på Kristus (så att han blev skyldig till våra synder) och att hans rättfärdighet blev överförd till oss . (Idag kallas det ibland ”Det saliga bytet” och är en farlig lära.)  Men att Kristus rättfärdighet skulle ha kunnat bli överförd till oss är lika lite sann som att våra synder skulle ha kunnat bli överförda på honom.

Martin Luther lärde att Jesus verkligen blev en syndare, och att den som inte håller med om detta faktiskt då förnekar att Jesus ens dött:

All the prophets of old said that Christ should be the greatest transgressor, murderer, adulterer, thief, blasphemer that ever was or ever could be on earth. When He took the sins of the whole world upon Himself, Christ was no longer an innocent person. He was a sinner burdened with the sins of a Paul who was a blasphemer; burdened with the sins of a Peter who denied Christ; burdened with the sins of a David who committed adultery and murder, and gave the heathen occasion to laugh at the Lord. In short, Christ was charged with the sins of all men, that He should pay for them with His own blood. The curse struck Him. The Law found Him among sinners. He was not only in the company of sinners. He had gone so far as to invest Himself with the flesh and blood of sinners. So the Law judged and hanged Him for a sinner. In separating Christ from us sinners and holding Him up as a holy exemplar, errorists rob us of our best comfort. They misrepresent Him as a threatening tyrant who is ready to slaughter us at the slightest provocation. I am told that it is preposterous and wicked to call the Son of God a cursed sinner. I answer: If you deny that He is a condemned sinner, you are forced to deny that Christ died. It is not less preposterous to say, the Son of God died, than to say, the Son of God was a sinner. (Commentary on the Epistle to the Galatians (1535) by Martin Luther, Chapter 3, pp. 106-135)

Wiley och Culbertson säger om försoningsläran: ”Den är teorin som vanligtvis används inom den reformerta kyrkan och som oftast är känd som Kalvinism.” Introduction To Christian Theology, översatt från engelska, sid 228.

Detta borde omedelbart få oss att dra öronen åt oss. Även om fröna till teorin fanns sedan tidigare så är den starkt kopplad till kalvinismen. Vid reformation var denna doktrin modifierad i samband med tillägg av analogier om en vanlig rättsprocess. I denna syn handlade botgörelsen om ett straff och det blev nu en vanlig lära att Kristus gick in i syndarens ställe gentemot Gud, och som ersättare led straffet som syndaren skulle haft, inklusive (som många reformerta lärde) helvetets straff. 

Jesus betalade ett HÖGT PRIS för att vi skulle kunna bli räddade och priset betalades självfallet ”för oss” och för våra själars skull, men ingenstans står det att priset betalades ”för våra synder”.

Om Jesus tog bort Guds vrede, betalade all vår skuld i stället för oss, tog vårt straff på sig själv, blev skyldig för vår synd, blev förbannad i stället för oss, etc, då har Jesus redan utfört allt i vårt ställe. Varför skulle då vi bli krävda på någonting ytterligare såsom tro och omvändelse? Han tog ju bort alla våra skyldigheter och ansvar och detta gjorde han för 2000 år sedan. Om Jesus redan har tagit straffet för mina synder på sig själv då behöver jag inte oroa mig för någonting eftersom allt redan är avklarat och jag kan inte stå still svars för någonting som min ersättare readan har utfört åt mig. Mina ”böter” är ju redan betalade och ingen kan kräva att samma bot betalas två gånger. Inte kan väl samma straff krävas både av min ersättare och mig själv? Den enda slutsatsen som vi kan dra från försoningsläran är att frälsningen måste vara universell ELLER att en kalvinistisk syn är sann – alltså en begränsad försoning (Kristus dog endast för vissa). Det närmaste man kan komma en betalning är nedan vers, men notera att det inte står att det skett någon betalning för våra SYNDER, utan det är VI som blivit KÖPTA genom ett PRIS och det står inte att köpet inte har villkor:

1 Kor. 6:20 Ni har blivit köpta och priset är betalt. Så förhärliga då Gud i er kropp!

En lite mer ord för ord översättning från grekiskan skulle vara ”ni har blivit köpta med ett pris, förhärliga då Gud i er kropp och i er ande som är Guds”

KJV är mycket mer trogen den grekiska grundtexten: 1 Cor. 6:20 For ye are bought with a price: therefore glorify God in your body, and in your spirit, which are God’s.

Alla de som ska träda in i Guds rike en dag i framtiden är  köpta med ett PRIS. Priset är Jesus dyrbara blod på korset som utgöts för världens synder. Men bara för att Jesus valde att betala ett sådant högt pris för oss betyder förstås inte alla människor universellt kommer att bli frälsta eftersom VILLKORET är att vi omvänder oss, tror på honom och håller ut till slutet genom att vandra i rättfärdighet och lydnad. Man kan även säga att soldater i krig betalar ett högt pris för sitt land, men det betyder förstås inte att landets armé absolut kommer att segra. I JESUS fall så segrade han eftersom ALLA nu har valet att bli frälsta. Jesus gjorde det han skulle och ville i sin kärlek till oss, och nu måste vi göra det vi ska – tro på honom som kan frälsa oss!

Gal 3:13. Kristus har friköpt (exégorasen) oss från lagens förbannelse, då han blev en förbannelse för (huper) vår skull. Ty det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä.

Det svenska ordet ”friköpt” är översatt från det grekiska ordet exēgorasen som kan översättas med försona eller rädda från att gå förlorad. 

KJV är mycket mer trogen den grekiska grundtexten: Gal. 3:13 Christ hath REDEEMED us from the curse of the law, being made a curse for us: for it is written, Cursed is every one that hangeth on a tree:

Titus 2:14 Han har offrat sig själv för oss för att friköpa (lytrōsētai) oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar. 

Det svenska ordet ”friköpa” är översatt från det grekiska ordet lytrósétai som kan översättas med att att LÖSA eller betala ett lösen. 

KJV har översatt till:  Titus 2:14 Who gave himself for us, that he might REDEEM us from all iniquity, and purify unto himself a peculiar people, zealous of good works

Människor som blivit KÖPTA kan ändå gå förlorade:

2 Petrus 2:2 en det fanns också falska profeter bland folket, liksom det bland er kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande läror. De skall till och med förneka den Herre som har FRIKÖPT dem och drar så plötsligt fördärv över sig.

Dog Jesus ”i vårt ställe”?

1917 års översättning kommer här nedan närmare den grekiska grundtexten än Svenska Folkbibeln. Det grekiska ordet ”hyper” är översatt till ”för” i 1917 års översättning vilket är ett bättre och rakare ordval. Var det någonsin tänkt att vi skulle dö på korset?

A) Rom. 5:Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. (SFB)

Rom. 5:men Gud bevisar sin kärlek till oss däri att Kristus dog FÖR OSS,medan vi ännu voro syndare. (1917)

B) 2 Korinthierbrevet 5:21 Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud. (SFB)

2 Kor. 5:21 Den som icke visste av någon synd, honom har han FÖR OSS gjort till synd (”hamartian” som även kan betyda ”syndoffer”), på det att vi i honom må bliva rättfärdighet från Gud. (1917)

C) Galaterbrevet 3:13 Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä. (SFB)

Galaterbrevet 3:13 Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse FÖR vår skull. Det är ju skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä. (1917)

Gal. 3:13 Christ hath REDEEMED us from the curse of the law, being made a curse for us: for it is written, Cursed is every one that hangeth on a tree. 14 That the blessing of Abraham might come on the Gentiles through Jesus Christ; that we might receive the promise of the Spirit through faith. (KJV)

D) 1 Petrusbrevet 2:21Detta har ni blivit kallade till. Kristus led ju i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni skulle följa i hans fotspår. (SFB)

1 Petrusbrevet 2:21 Ty därtill ären I kallade, då ju Kristus själv led FÖR EDER och efterlämnade åt eder en förebild, på det att I skullen följa honom och vandra i hans fotspår. (1917)

E) Jesaja 53:12 Därför skall jag ge honom de många som hans del, och de starka skall han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland förbrytare, han som bar de mångas synd och trädde in i överträdarnas ställe.

Jes. 53:12 Därför skall jag tillskifta honom hans lott bland de många, och med talrika skaror skall han få utskifta byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland överträdare, han som bar mångas synder och bad för överträdarna. (1917)

Om en person som gör något ”i vårt ställe” skulle innebära att vi själva alltså slipper utföra samma aktivitet så innebär detta i nedanstående vers att Paulus och hans medarbetare inte behöver tjäna Kristus troget eftersom Epafras är sagd att göra detta i deras ställe:

Kolosserbrevet 1:7 Det har ni fått lära er av Epafras, vår käre medarbetare, som troget tjänar Kristus i vårt ställe. (SFB)

Col. 1:As ye also learned of Epaphras our dear fellowservant, who is FOR YOU a faithful minister of Christ (KJV)

Det kan inte stämma att Guds vrede drabbade Jesus i stället för oss eftersom vi fortfarande är mål för Guds vrede när vi syndar (t ex 2 Thess. 1:6-9)

Johannes 3:36 Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.

Romarbrevet 1:18 Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen.

Romarbrevet 2:5 Genom ditt hårda och obotfärdiga hjärta samlar du på dig vrede till vredens dag, när Guds rättfärdiga dom uppenbaras.

Efesierbrevet 5:6 Låt ingen bedra er med tomt prat. Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn.

Kolosserbrevet 3:6 Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn.

Om försoningsläran är sann kan vi inte säga att vi är frälsta av nåd genom tro, utan pga att vår skuld är BETALD av Jesus – alltså en GÄRNING

Om Jesus BETALADE för vår skuld så FÖRTJÄNAR vi att bli friade av Gud, för vi har ju ingenting att anklagas för. Vi kan därför kräva vår frälsning – helt tvärt emot vad Bibeln lär. Men Jesus tog inte vår plats vad gäller lydnad mot Fadern. Om vi är frälsta för att vi fått Jesus lydnad överförd till oss, ja då är vi frälsta av gärningar/syndfrihet i stället för av tro – nämligen alla gärningar som Jesus gjorde. Detta eliminerar då automatiskt att bli frälst av NÅD eftersom vi ju kan vara fullkomliga tack vare Jesus fullkomlighet som blivit överförd till oss. Nåd/barmhärtighet är då inte nödvändigt eftersom vi klarat saken den förutan. Om en skuld är BETALD kan den inte på samma gång vara FÖRLÅTEN. Tjänaren i Matt 18 var ju förlåten pga NÅD och hans skuld betalades inte.

En domare har två val – kräva en betalning/straff eller att förlåta. Han kan inte utkräva båda straffen. Betalas skulden (av den skyldige eller av någon annan) kan man inte säga att den är förlåten utan i laga ordning betald och ingenting mer kan utkrävas om det är till 100% betald. Det andra alternativet är att förlåta om inte hela eller delar av skulden kan betalas till fullo. Bibeln lär oss att våra synder är FÖRLÅTNA pga Jesu blod (om vi tror och omvänder oss). Inte att de är BETALDA. Bibeln lär inte att Jesus ”betalade” för våra skulder, och inte att han straffades av Gud. Han var ett syndoffer, och han LED helt klart för vår skull. Hans plågor är dock inte något ”straff” från Gud. Man kan säga att ”Jesus betalade ett pris” men i betydelsen att det ”kostade” både fysiskt och andligt för att rädda världen. Inte att Jesus betalade för våra synder. Leta gärna i Bibeln, men det står inte att finna någonstans. Även krigshjältar betalar ett pris om de dör när de försvarar ett land, oavsett vinst/förlust för landet.

Om någon betalar för alla mina framtida fortkörningsböter, hur kan en trafikpolis då skriva ut en bot för mig om jag gör mig skyldig för en fortkörning? Är mina framtida fortkörningsböter betalda eller INTE? Jag vill påstå INTE!

Offret Isak

Genesis 22:12-13 säger att Gud stoppade Abraham från att offra Isak trots att Gud hade beordrat det och en vädur offrades i stället. Anhängarna av försoningsläran säger därför att Isak representerar syndare och väduren representerar Jesus. Men denna jämförelse stämmer inte riktigt. Det var från början meningen att Isak skulle offras på en direkt beordran från Gud. I stället för Isak blev väduren offrad, så i stället för att ge support för försoningsläraen är detta motsatsen. Det var aldrig meningen att människorna skulle bli offrade på något altar/kors så att Jesus sen skulle kunna ta vår plats och göra det i stället för oss. Jesus tog sannerligen inte vår plats på korset.

Djuroffren i Gamla Testamentet

3 Mos. 1:Säg till Israels barn: När någon bland er vill bära fram ett offer åtHerren, skall ni ta ert offer av boskapen, antingen av nötboskapen eller småboskapen.Om han vill bära fram ett brännoffer från nötboskapen, skall han ta ett felfritt djur av hankön och föra fram det till uppenbarelsetältets ingång för att han skall räknas som VÄLBEHAGLIG inför Herrens ansikteHan skall lägga sin hand på brännoffersdjurets huvud, och det blir då välbehagligt och till FÖRSONING för honomHan skall slakta ungtjuren inför Herrens ansikte, och Arons söner, prästerna, skall bära fram blodet och stänka det runt omkring på det altare som står vid ingången till uppenbarelsetältet. 

Rom. 12:Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som BEHAGAR Gud – er andliga gudstjänst.

På den årliga försoningsdagen kan vi läsa om liknande offer, och självklart vore hela den här proceduren fullkomligt onödig SÅVIDA FOLKET INTE ÅNGRADE SIN SYND:

3 Mos. 4:Säg till Israels barn: Om någon syndar av misstag mot något av Herrens bud och gör något som inte får göras, skall den smorde prästen, om det är han som har syndat och därmed dragit skuld över folket, offra en felfri ungtjur åt Herren till syndoffer för den synd han har begått.—12 allt det övriga av tjuren, skall han föra bort utanför lägret till en ren plats, där man slår ut askan, och bränna upp det i eld som brinner på ved. På den plats där man slår ut askan skall det brännas.—14 och sedan den synd de har begått blir KÄND, då skall församlingen offra en ungtjur till syndoffer. De skall föra fram den inför uppenbarelsetältet. —16 Den smorde prästen skall bära något av tjurens blod in i uppenbarelsetältet20 Och han skall göra med tjuren som han gjorde med syndofferstjuren, så skall han göra med den. När prästen bringar försoning för dem, får de FÖRLÅTELSE21 Sedan skall han föra ut tjuren utanför lägret och bränna den, så som han skulle göra med den förra tjuren. Detta är syndoffret för församlingen.

Här förklaras vad blod från djur åstadkommer

3 Mosebok 17:11 Ty kroppens liv är i blodet, och jag har givit er det till altaret, till att bringa försoning för era själar. Det är blodet som bringar FÖRSONING genom själen som är i det.

Hebr. 9:22 Så RENAS enligt lagen nästan allt med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.

Hebr. 7:25 Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som genom honom KOMMER TILL GUD, ty han lever alltid för att mana gott för dem.26 En sådan överstepräst var det vi också behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna. 27 Han måste inte som dessa överstepräster bära fram offer, en dag varje år, först för sina egna synder och sedan för folkets. Detta gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv.

Syndabocken

3 Mos 16:20-22 ger oss information om Syndabocken.

3 Mos. 16:Den bock som lotten bestämmer åt Herren skall Aron föra fram och offra till syndoffer. 10 Men den bock som lotten bestämmer för att skaffa bort synden skall ställas levande inför Herrens ansikte, för att försoning skall bringas genom honom. Och sedan skall han sändas i väg ut i öknen för att skaffa BORT synden.

Prästen lade båda händer på huvudet på den levande bocken på Försoningsdagen och bekände alla Israels synder över bockens huvud och skickade sen iväg den i det fria. Bocken ”bar” alla deras överträdelser. Därför säger man ibland att Israels synder och överträdelser lades på bocken på Försoningsdagen precis som hur situationen var med Jesus och vår synd. Det stämmer inte fullt ut. För det första så liknas Jesus aldrig med en syndabock. Bibeln liknar Jesus med den FÖRSTA bocken – den vars blod stänktes över det allra heligaste. Det är vad Jesus gjorde som överstepräst – offrade sitt blod i det himmelska heligaste heliga – Hebr 9:1-14, 23-26. Jesus död var i sig inte ett fullständigt syndoffer för BLODET som offrades var också nödvändigt. Vi hade fortfarande varit kvar i våra synder om det inte vore för Jesu blod – I Kor 15:17, Hebr 1:3. För det andra så kommer syndabocken in i sammanhanget EFTER försoningsoffret i tabernaklet – Hebr 9. På försoningsdagen var syndabocken inte slaktad och blodet var inte utgjutet så syndabocken kunde inte vara en liknelse på Kristus. För det tredje, om syndabocken överhuvudtaget kommer in i bilden så måste det vara efter att Jesus blev upplyft till himlen och slutförde syndoffret. Det betyder att Jesus inte skulle kunna liknas vid syndabocken medan han var på korset. Syndabocken var endast en symbol för borttagning av synder. För det fjärde, så var de bokstavliga synderna inte bokstavligt lagda på Jesus. Han ”bar” inte våra synder på det sättet.

Egyptens förstfödda

Läran är att ett lamm ersatte de förstfödda i Israel när döden av de förstfödda i Egypten inträffade. Instruktionerna för Påskfirandet i Andra Moseboken ger oss information om historien. En del av blodet från lammet var placerat på dörren, men detta var inget substitut eller försoningsoffer för de förstföddas SYNDER. Inget syndstraff lades på det slaktade lammet och det tog ingen annans plats. Även djur riskerade att drabbas av döden om de var förstfödda men de var såklart inte skyldiga till någon synd. Blodet på dörren var för identifikation och skydd. I Kor 5:7-8 görs visserligen en jämförelse med Jesus som ett ”påskalamm” men det är för att han verkligen slaktades som ett lamm som kunde ta bort världens synder (om vi tror och lyder) och sammanhanget visar att det handlar om påsken som en högtid att minnas. Såsom Israel var tvungna att ta bort all surdeg från sitt hem under Påskhögtiden så måste de kristna ta bort all slags ondska bland sig själva – all slags synd. I fallet i 1 Kor. 5 rörde det sig om en ond man som var tvungen att elimineras från församlingen.

Det grekiska ordet ”hamartia” översätts ofta med SYNDOFFER och inte SYND

2 Kor 5:21.”Ty den som inte visste av någon synd har han FÖR (hyper) oss gjort till synd, för att vi skulle bli Guds rättfärdighet i honom. (1917)

Ovan vers betyder inte att världens synder bokstavligen lades på Jesus, och i den här versen och i många andra så betyder det grekiska ordet ”hamartia” –  här översatt med ”synd” – snarare ”SYNDOFFER”. Även i GT kan det hebreiska ordet för synd betyda syndoffer och i Andra Mosebok är det hebreiska ordet för synd översatt till syndoffer över 50 gånger! Hebr. 10:8 är ett bra exempel på när samma grekiska ord är översatt till syndoffer och inte ”synd”:

Hebr. 10:8 Först sade han: Offer (thysias) och gåvor (prosphoras), brännoffer och SYNDOFFER (hamartias) ville du inte ha, och du fann inte heller behag i dem, vilka bärs fram enligt lagen

Vad gäller översättningen av så finns det alltså inte något ord för ”offer” här ovan (vid ”syndoffer”) men ändå översättts ordet till syndoffer eftersom det är detta som åsyftas. Detsamma gäller för Hebreerbrevet 10:6 vilken är ett citat från Psalm 40:6. Rom. 8:2-3 säger:

Rom. 8: 2-3 Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. Ty det som var omöjligt för lagen,i det den var försvagad av köttet, det gjorde Gud, då han sände sin Son i syndigt kötts liknelse och för syndens skull, fördömde synden i köttet

I frasen ”för syndens skull” så refererar ordet ”syndens” till syndoffer. Djuret som användes till syndoffer var tvunget att vara helt rent och utan skavanker – precis som Jesus var helt ren och utan tillkortakommanden när han dog för oss på korset. Inom det levitiska prästskapet så kan man säga att prästerna ”bar” människornas synd men detta skedde aldrig bokstavligt. Om någon synd bokstavligen skulle ha flyttat över till dem så skulle de inte längre klara offerkraven. Prästerna bar synden på sina axlar, precis som Jesus gjorde för oss. Jesus dog bildligt talat som ett syndoffer med människornas syndabördor på sina axlar.

Övergav Gud Fader Jesus på korset och kunde han inte ens titta på Jesus pga synden som lagts på honom?

Nej, Gud Fader övergav INTE Jesus på korset. Varför skulle han göra det eftersom hans sons död ju var planerad och välbehaglig inför honom? Varför skulle han överge och se bort när en 100% ren och obefläckad människa ger sig själv som ett syndoffer för världen helt enligt de gemensamma planerna? Inte är väl Gud schizofren som först frivilligt utger sin son för att dö för oss, men sedan fegt tittar bort?

Ef. 5:Och lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för oss som offergåva, ett VÄLLUKTANDE offer åt Gud. Men otukt och allt slags orenhet eller girighet skall inte ens nämnas bland er, det anstår inte de heliga. Inte heller passar sig fräckt och oförnuftigt prat eller tvetydigt skämt. Tacka i stället Gud. Ni skall veta att ingen otuktig eller oren eller girig – en sådan är en avgudadyrkare – skall ärva Kristi och Guds rike

Hebr. 7:26 En sådan överstepräst var det vi också behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna.

Matt. 27:46 Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: ”Eli, Eli, lema sabaktani?” Det betyder: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”

Det står inte i Matt. 27:64 att Gud Fader övergav Jesus. Jesus ställde däremot frågan, och den frågan kunde folket höra eftersom han ropade högt. De fick därför ännu en profetia om Messias bekräftad fast de inte kunde uppfatta detta precis då. Massor av profetior om Messias besannades i Jesus, och även denna fråga kan kännas igen i en av Davids psalmer. Psalmen handlar om Davids rop på Gud och hans känsla att hans böner inte blev besvarade. Dock tillstår David i samma andetag att Gud faktiskt är den som ger hjälp när man ropar, och den som befriar oss människor. Det kan mycket väl vara att Jesus hade liknande känslor som David i den här stunden när han ensam på korset hade världen emot sig. Jesus är Gud men också människa och kan ibland känna sig som en ensam och utsatt människa, och hur det är att ha hela världens frälsning på sina axlar och lida till bristningsgränsen kan vi inte ens försöka förstå. På ett underbart sätt så kopplas Jesus korta ord med Davids psalm 22 och leder oss rakt in i en detaljerad beskrivning om honom själv på korset, trots att psalmen skrevs flera hundra år innan Jesus ens föddes!

Ps. 22:2 Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?Jag brister ut och klagar,  men min frälsning är fjärran. Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte, och om natten, men jag får ingen ro. Dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.På dig förtröstade våra fäder,  de förtröstade och du befriade dem.Till dig ropade de och fick hjälp, på dig förtröstade de och kom ej på skam.Men jag är en mask och inte en människa,
hånad av människor, föraktad av folket.Alla som ser mig hånar mig, de spärrar upp munnen, de skakar på huvudet: Anförtro dig åt Herren! Han skall befria och rädda honom, han har ju honom kär.

16 Min kraft är uttorkad som en lerskärva,min tunga fastnar i gommen, du lägger mig i dödens stoft.17 Hundar omger mig, de ondas hop omringar mig, mina händer och fötter har de genomborrat. 18 Jag kan räkna alla mina ben, de ser på mig, de stirrar.19 De delar mina kläder mellan sig och kastar lott om min klädnad.20 Men du, Herre, var inte långt borta, du, min styrka, skynda till min hjälp! 21 Fräls mig från lejonets gap och från vildoxarnas horn du bönhör mig.—25 Ty han föraktade INTE den förtrycktes elände och SÅG INTE PÅ HONOM MED AVSKY. Han dolde INTE sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom.

Det behagade Herren att slå Jesus med krankhet?

Jesaja 53:10 Det behagade HERREN att slå honom med krankhet: om hans liv så bleve ett skuldoffer, då skulle han få se avkomlingar och länge leva, och HERRENS vilja skulle genom honom hava framgång.

Vi kan läsa ovan ”Det behagade HERREN att slå honom med krankhet” (bruise him KJV) i Jesaja 53:10 men vi kan jämföra det med 1 Mosebok där Gud säger om ormen att ”Denna skall söndertrampa (bruise KJV) ditt huvud, och du skall stinga den i hälen”. Man kan säga poetiskt att Herren behagade att slå Jesus med krankhet (att låta honom gå korsets väg vilket innebär lidande) för att kunna frälsa världen genom en död på korset men självklart är Gud ingen tyrann som utan anledning ser någon person lida. Så för att få människor frälsta så behagade det Fadern att låta sonen dö ÄVEN om det skulle innebära lidanden, vilket död ofta leder till.

Bibeln lär att vi måste göra något för att sona vår synd – Mark 16:15-16, Lukas 13:3. Vi är rättfärdiga liksom han är rättfärdig om vi GÖR rättfärdighet, I John 3:7. Vi kan klara oss från Guds dom och straff men måste lyda Gud för att lyckas med det, Matt 25:32-46, Matt7:21-27. Bara det faktum att vi måste göra alla dessa saker för att få våra synder borttagna visar att försoningsläran inte kan stämma. Människors krav på lydnad och försoningsläran är motstridiga.

”Bära” kan betyda ”ta bort”

Ord som översatts med ”bära” är två hebreiska ord nasa och sabal, samt fyra grekiska ord; airo, phero, anaphero och bastazo. De kan ha bokstavliga betydelser och figurativa och de kan översättas på en rad olika sätt. I GT så tog inte Josef, Moses eller Samuel andra personers synder bokstavligen på sig själva.

Jesaja 53:4 Men det var våra krankheter han bar våra smärtor, dem lade han på sig, medan VI höllo honom för att vara hemsökt, tuktad av Gud och pinad. 5 Ja, han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull; näpsten var lagd på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår bliva vi helade. 6Vi gingo alla vilse såsom får, var och en av oss ville vandra sin egen väg, men HERREN lät allas vår missgärning drabba honom.—-11 Ja, av den vedermöda hans själ har utstått skall han se frukt och så bliva mättad; genom sin kunskap skall han göra många rättfärdiga, han, den rättfärdige, min tjänare, i det han bär deras missgärningar. 12Därför skall jag tillskifta honom hans lott bland de många, och med talrika skaror skall han få utskifta byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland överträdare, han som bar mångas synder och bad för överträdarna.

Notera att det står att ”VI höllo honom för att vara hemsökt, tuktad av Gud” alltså i VÅRA ögon sett. Inte att det är vad som verkligen var fallet men att det onekligen SÅG UT så när Jesus var uppspikad blodig på korset för vår skull. Men handlar detta överhuvudtaget om vad som hände på korset? Ja och nej. Enligt Matteus 8:16-17 så menar Matteus att det är när JESUS BOTADE SJUKA som profetian i Jesaja 53:4 slår in:

Matt 8:16 Och när aftonen kom, förde de till honom många, som var besatta av onda andar, och han drev ut andarna med sitt ord, och alla dem som var sjuka botade han, för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Jesaja, som säger: Han tog på sig våra svagheter, och våra sjukdomar BAR han. Jes. 53:4.

Så när Jesus helade människors sjukdomar och drog ut onda andar så menar Matteus att detta uppfyllde profetian i Jesaja 53, och framför allt att han BAR våra sjukdomar – trots att Jesus inte alls var på korset när detta uppfylldes utan gick omkring bland människor. Men sjukdomarna var aldrig bokstavligen i Jesus. Så när Jesus ”bar” deras sjukdomar så betyder det att han TOG BORT DEM! Precis det som Jesus också gör med våra synder. Han tog dem aldrig på sig själv bokstavligen.

Eftersom vi kan se betydelsen av ”nasa” och ”sabal” i Jesaja 53:4 (ta bort enligt Matteus eftersom det handlar om att TA BORT sjukdomar) så är det logiskt att det har samma betydelse i Jesaja 53:11-12. Om Jesus tog våra synder bokstavligen på sig själv (och då handlar det om alla synder i framtiden) så skulle det inte finnas några fler synder för oss att stå till svars för. Jesus tog ju dem på sig själv och dog med dem! Vi behöver då inte göra någonting ytterligare och skulle varit födda frälsta.

Hebr. 9:26. I så fall hade han varit tvungen att lida döden många gånger, alltifrån världens begynnelse. Men nu vid tidernas slut har han en enda gång blivit uppenbarad för att ta bort synden genom sitt offer.—28. så skall Kristus, som en enda gång har offrats för att TA BORT mångas synder, ses en andra gång utan synd, till frälsning för dem som väntar honom.

1 Pet 2:24. Och våra synder bar (anaphero) han själv i sin kropp upp på träet, för att vi skulle vara döda från synder och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår har ni blivit helade.

Bibeln förklarar att Jesus dog som ett försoningsoffer för oss

I nedan passage är altaret som offerplats utbytt till ”korset”. Jesus kropp blev offrat på korset som ett syndoffer till Gud. Den sista meningen är ett citat från Jesaja 53:5, som hör ihop med vers 4 och som betyder ”ta bort” som vi sett tidigare. I Jesaja 53:11-12, är både sabal och nasa översatt i Septuagint med anaphero. ”Han ska bära (sabal/anaphero) deras överträdelser” 

Jesaja 53:6. Vi gingo alla vilse såsom får, var och en av oss ville vandra sin egen väg, men HERREN lät allas vår missgärning DRABBA (paga) honom. 

Andra verser beskriver synden som drabbade Jesus så här:

Rom 8:32. Han, som inte har skonat sin egen Son, utan UTGIVIT honom för oss alla, hur skall han inte också skänka oss allt med honom? 

Ef 5:2. och vandra i kärlek, så som också Kristus har älskat oss och UTGIVIT sig själv för oss till gåva och offer, Gud till en välbehaglig doft.

 1 Tim 2:5. Ty det är en Gud och en medlare mellan Gud och människor nämligen människan Kristus Jesus, 6. som gav sig själv till LÖSEN för alla. Detta vittnesbörd skulle framföras när tiden var inne. 

1 Joh 2:2 Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens.

Joh 1:29 Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: ”Se Guds lamm, som tar bort världens synd

Hebr. 2:17 Därför måste han i allt bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och SONA folkets synder.

Man skulle också kunna skriva en del om prepositionen ”för” som är översatt till huper och anti på Grekiska. Det betyder inte alltid ”i stället för” som vissa anhängare av försoningsläran menar. Så länge som Mose lagar gällde i GT så är alla ”förbannade” genom den eftersom var och en måste följa lagen helt och fullt för att kunna bli renade från sina synder. Det är här djuroffersystemet kommer in. Gal 3:13 säger att Jesus ”blev en förbannelse för vår skull”. Det betyder att han ju dog som ett syndoffer på korset och att vi genom hans blod kan bli renade. Djuroffer är inte längre nödvändiga eftersom Jesus dog för våra synder en gång för alla. Det betyder inte att Jesus bokstavligen blev en förbannelse. Korset är också en symbol för allt det som Jesus gjorde för oss. Genom korset togs synderna bort och lagens förbannelse.

Gal 3:13. Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse, då han blev en förbannelse FÖR (huper) vår skull. Ty det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä.

Psalm 22:6-8 visar att Jesus gick igenom en hel del plågor och orättvisa för vår skull, men inte ”i vårt ställe”. Även Jakob och Johannes var tvungna att dricka samma ”bägare” som den Jesus drack: 

Mark 10:38. Men Jesus sade till dem: Ni vet inte vad ni begär. Kan ni dricka den kalk, som jag dricker, och döpas med det dop, som jag döps med? 39. Då sade de till honom: Ja, det kan vi. Jesus sade till dem: Den kalk som jag dricker skall ni dricka, och med det dop som jag döps med, skall ni döpas 

Utplånade Jesus världens synd på korset? Nej, inte enligt Bibeln, och vi är inte FÖDDA med en garantilapp som säger ”Dina framtida synder är redan utplånade” . Jesus dog som sagt som ett försoningsoffer och möjliggjorde så att våra synder kan totalt utplånas, och detta sker OM vi omvänder oss:

Apg. 3:19 Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade

Hebr. 4: 16 Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid

1 Joh. 1:Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

Albert Barnes:  ”It would follow, further, that those for whom he died could not themselves be held and regarded as guilty. If there has been a transfer of their guilt, it is no longer their own, and they cannot be responsible. Two persons cannot be held responsible for the same offence. If a debt has been paid by a friend, it cannot be demanded of him who originally contracted it. If one could be substituted in the place of another in a penitentiary, and serve out the term of punishment assigned to the original offender, the offender could not be again imprisoned for the crime. If a man who is ‘drafted’ for military service procures a substitute who is accepted, he cannot be made to serve if the substitute dies of disease or is killed in battle. And so, if Christ was literally made ‘sin’ and a ‘curse;’ if he took literally upon himself the sins of men and paid the penalty of the law; if there was a real transferof the whole matter to him, then it would follow that those whose place he took could no longer be held to be guilty,” The Atonement, pages 298-299.

Tertullian – On Repentance, chapter 6 ”For repentance is the price at which the Lord has determined to award pardon: He proposes the redemption of release from penalty at this compensating exchange of repentance. If, then, sellers first examine the coin with which they make their bargains, to see whether it be cut, or scraped, or adulterated, we believe likewise that the Lord, when about to make us the grant of so costly merchandise, even of eternal life, first institutes a probation of our repentance.”
Chapter 9 – ”but inasmuch as by confession satisfaction is settled, of confession repentance is born; by repentance God is appeased.”