Tag Archive | jesus

Forgive someone seventy times seven times according to the Bible?

hug 2Thinking the best about people, not the worst

It might not always be easy to forgive someone, but it will become much easier if we keep in mind that Jesus is always ready to forgive us our sins – if we are remorseful about our trespasses. We gain much by taking the role of a defense attorney when it comes to other people’s actions. This does not mean that we should always excuse and justify all sorts of wicked behavior that we see in others, but rather that we should try to find extenuating circumstances rather than aggravated circumstances.  

Real defense attorneys are not expected to deny their clients’ crimes and actions despite obvious evidence of their guilt, but apart from what is already proven it is sometimes possible to find circumstances in the case which could reduce the sentence or acquit the client altogether. There is a difference between acting knowingly compared to acting recklessly (or out of ignorance), and there are some perpetrators who act without a culpable mental state.

We should always be ready to forgive others since our Lord is willing to forgive us – under certain conditions. God does not accept an apology unless we truly mean it and show our repentance with our actions. We should do what we can to repair the damage that we have done, and if we are at fault for having mistreated someone it is not enough to just ask God for forgiveness in silence without also contacting the person we have hurt and make some efforts to rectify our trespasses.

Col. 3:13 Forbearing one another, and forgiving one another, if any man have a quarrel against any: even as Christ forgave you, so also do ye.

If someone is currently mistreating you and beats you with his/her fists, it is naturally not possible to be persuaded that this person is remorseful about his/her ongoing actions and deserves to be forgiven. Nevertheless, we can live with the hope that this person on a later occasion might regret his poor attitude and would have asked you for forgiveness if he/she had the chance to do so. For this reason we must always be ready to forgive. Christ forgives us our sins if we repent, and we should forgive others in a similar manner, using Christ as our role model. The Bible says ”IF he repent, forgive him” (Luke. 17:3). Notice the word ”if”.

Maybe we have had encounters with individuals in our past – either as children or as adults – who have mistreated us and sinned against us. Our attitude should not be that we are not required to forgive them because we have not met them for many years and  have no knowledge if they are remorseful. No, we must live with the assumption that they have indeed repented and would have asked us for forgiveness should they meet us. Is this not how we would like to be treated ourselves? We might have done things in the past that we deeply regret, and we live with the hope that those we have sinned against will not use it against us.

We gain a lot by not trying to think the worst about people, but rather always seek to find extenuating circumstances so that we can think the best about people – without living in denial. We might end up having a conflict with people who have offended us, but there are lots of things we do not know about their background and circumstances. Maybe they have misunderstood something? Maybe I have misunderstood something? Maybe I am not aware of the whole story leading up to the conflict? Maybe they have had previous bad experiences in life? Maybe they did not mean to offend you but said things as a joke? Maybe their upbringing was not normal? Maybe they did not intend to cause such drama? Sometimes we might get more light on the matter if we talk about it, and at other times we do not get such chances but have to make assumptions about what really transpired. God is the one who will make the final judgment. Maybe there are no valid excuses for being a jerk, and God can judge our hearts.

If we have not always behaved as the ideal friend/colleague/family member, then we are probably thankful for those who are willing to forgive us our wrong doings and who are willing to draw the best conclusions available about us.

Erasing memories not required

To forgive someone does not mean we must forget all his/her sins against us. The case might be that people have sinned against us for many years, and it is not possible to just erase those years from your memory – particularly not if those sins made a huge negative impact in your life.

The Bible says that your salvation is dependent on your willingness to forgive others who ask you for forgiveness. If you do not forgive people for their trespasses, neither will God forgive your trespasses.

Matt 6:14 For if ye forgive men their trespasses, your heavenly Father will also forgive you:15 But if ye forgive not men their trespasses, neither will your Father forgive your trespasses.

Mark 11:25 And when ye stand praying, forgive, if ye have ought against any: that your Father also which is in heaven may forgive you your trespasses.

Luke 6:37 Judge not, and ye shall not be judged: condemn not, and ye shall not be condemned: forgive, and ye shall be forgiven

John 20:23 Whose soever sins ye remit, they are remitted unto them; and whose soever sins ye retain, they are retained.

I do not believe we are required to forgive people who are in the midst of their sins, and who are fully aware of that they are sinning against us, without showing a shed of remorse. If someone is breaking into your house and is busy stealing your money, he/she clearly does not mean an apology if he/she keeps on doing it.

Jesus and Stephen forgave people who sinned against them and who did not ask for forgiveness, but in those cases (see below) they motivated their forgiveness with the other people’s ignorance – that they really did not think they were doing something wrong. We must be ready to forgive also during such circumstances. To forgive someone does not mean that we must at once cease to be cautious about this person and assume that he/she will never risk to fall back in to old habits.

Luke 23:34 Then said Jesus, Father, forgive them; FOR they know not what they do. And they parted his raiment, and cast lots.

Acts 7:59 And they stoned Stephen, calling upon God, and saying, Lord Jesus, receive my spirit.60 And he kneeled down, and cried with a loud voice, Lord, lay not this sin to their charge. And when he had said this, he fell asleep.

Also Paul expressed thankfulness that Jesus showed mercy on him despite his actions since he (Paul) did not know better. Paul was convinced he was doing the right thing when he persecuted Christians because he desired to live as a righteous Jew according to the Jewish laws (as he interpreted them). Paul did not show any remorse as long as he lived in ignorance, but once he realized his sins against Jesus and his fellow-man, he repented and changed his mind.

1 Tim. 1:12 And I thank Christ Jesus our Lord, who hath enabled me, for that he counted me faithful, putting me into the ministry;13 Who was before a blasphemer, and a persecutor, and injurious: but I obtained mercy, BECAUSE I did it ignorantly in unbelief.

When  Jesus says that he remembers our sins no more (Hebr. 8-10), it means that he will no longer use them against us. It does not literally mean that God will select certain parts of his all-powerful knowledge about us and cease to remember them. (We also know this based on the parable in Matt. 18 below.) The promise to no longer remember our sins when we repent, concerns our past sins and cannot be used as a free card for any future sins.

”Forgive me”, means people must forgive?

There might be people who believe that it is the combining of the two words ”Forgive” and ”me” which requires the other person to forgive, just like a magical ”abracadabra” that open doors. The words mean nothing if they just constitute a lip service and when the heart says something different. IF we repent, God will forgive. It is the repentance which is the key, and it can be expressed with the mouth.

Luke 17:3 Take heed to yourselves: If thy brother trespass against thee, rebuke him; and IF he repent, forgive him. 

Eph. 4:32 32 And be ye kind one to another, tenderhearted, forgiving one another, even as God for Christ’s sake hath forgiven you.

+ Col. 3:13

Acts 8:22 Repent therefore of this thy wickedness, and pray God, if perhaps the thought of thine heart may be forgiven thee.

Acts 26:15 And I said, Who art thou, Lord? And he said, I am Jesus whom thou persecutest.— 17 Delivering thee from the people, and from the Gentiles, unto whom now I send thee, 18 To open their eyes, and to turn them from darkness to light, and from the power of Satan unto God, that they may receive forgiveness of sins, and inheritance among them which are sanctified by faith that is in me.

Mark 4:12 That seeing they may see, and not perceive; and hearing they may hear, and not understand; lest at any time they should be converted, and their sins should be forgiven them.

Jeremiah 36:3 It may be that the house of Judah will hear all the evil which I purpose to do unto them; that they may return every man from his evil way; that I may forgive their iniquity and their sin.

Jesus taught us the importance of forgiving. ALL sins can be forgiven if a person is truly remorseful and decides to leave all the sins behind:

Luke 11:4 And forgive us our sins; for we also forgive every one that is indebted to us. And lead us not into temptation; but deliver us from evil.

Luke 7:47 Wherefore I say unto thee, Her sins, which are many, are forgiven; for she loved much: but to whom little is forgiven, the same loveth little.

Paul criticized the Corinthians for being too lenient when it comes to sins, as per i 1 Cor. 5, but when the sinner has been confronted and shown true remorse (an important condition), the congregation must be ready to forgive him and comfort him so that he will not give up in his grief.

2 Cor. 2:6 Sufficient to such a man is this punishment, which was inflicted of many.7 So that contrariwise ye ought rather to forgive him, and comfort him, lest perhaps such a one should be swallowed up with overmuch sorrow.8 Wherefore I beseech you that ye would confirm your love toward him.9 For to this end also did I write, that I might know the proof of you, whether ye be obedient in all things.10 To whom ye forgive any thing, I forgive also: for if I forgave any thing, to whom I forgave it, for your sakes forgave I it in the person of Christ;11 Lest Satan should get an advantage of us: for we are not ignorant of his devices.

Forgiving seventy times seven times

Below is the parable about forgiving seventy times seven times in Matt. 18. This means that there is no specific maximum number when it comes to forgiveness, but we should always be willing to forgive a person who shows true repentance. If someone combines righteous living with sins against you, he/she has clearly no repentant heart.

Something to note about this parable is that the servant who managed to get his debt erased (a symbol for getting his sins forgiven) unfortunately got back the same debt  when he in his turn refused to forgive another. This shows that ”once saved always saved” (or unconditional security) is not a Biblical concept, since a forgiven and cleansed person can become filthy once again and be spiritually separated from God. Note also that the servant started out asking the king for mercy (forgiveness) resulting in the cancelled debt, and it was not the king who initiated the idea.

The servant in the parable did not show true remorse, or perhaps we should say that he was truly sad about his debt and thankful for its removal, but he proved to not be ready to stay away from future debts/sins, despite that further debt would throw him right back into trouble. God can see in our hearts if we truly regret our sins and would like to leave all our sins behind. We must treat others the way we would like to be treated ourselves. We must be ready to forgive others the way Jesus forgives us our sins. We should always have a forgiving attitude.

Matt 18:21 Then came Peter to him, and said, Lord, how oft shall my brother sin against me, and I forgive him? till seven times?22 Jesus saith unto him, I say not unto thee, Until seven times: but, Until seventy times seven.23 Therefore is the kingdom of heaven likened unto a certain king, which would take account of his servants.24 And when he had begun to reckon, one was brought unto him, which owed him ten thousand talents.25 But forasmuch as he had not to pay, his lord commanded him to be sold, and his wife, and children, and all that he had, and payment to be made.26 The servant therefore fell down, and worshipped him, saying, Lord, have patience with me, and I will pay thee all.27 Then the lord of that servant was moved with compassion, and loosed him, and forgave him the debt.28 But the same servant went out, and found one of his fellowservants, which owed him an hundred pence: and he laid hands on him, and took him by the throat, saying, Pay me that thou owest.29 And his fellowservant fell down at his feet, and besought him, saying, Have patience with me, and I will pay thee all.30 And he would not: but went and cast him into prison, till he should pay the debt.31 So when his fellowservants saw what was done, they were very sorry, and came and told unto their lord all that was done.32 Then his lord, after that he had called him, said unto him, O thou wicked servant, I forgave thee all that debt, because thou desiredst me:33 Shouldest not thou also have had compassion on thy fellowservant, even as I had pity on thee?34 And his lord was wroth, and delivered him to the tormentors, till he should pay all that was due unto him.35 So likewise shall my heavenly Father do also unto you, if ye from your hearts forgive not every one his brother their trespasses.

We need to have forgiving hearts, but God is the one with authority to forgive people their sins.

Arvsynden, och jungfrufödseln som argument för att Jesus undkom Adams blodslinje

baby sinningDen gnostiska tanken om arvsynden

Det var Augustinus som introducerade läran om arvsynden (syndarvet) till Kyrkan, och både Kalvin och Luther accepterade denna nya lära och spred den vidare. Ingen av de gamla kyrkofäderna de första 200 åren efter Jesu död lärde ut arvsynden (men kämpade emot gnostikerna som hade sådana tankar), och Bibeln lär definitivt inte ut någon arvsynd vare sig i några psalmer eller i Rom. 5.  Läs mer här.

Bibeln säger rätt och slätt att den unika jungfrufödseln var ämnat som ett tecken, och inte en manöver för att undkomma syndigt blod. Blod är något fysiskt, skapat av Gud och kan inte innehålla grader av syndighet. Synd är överträdelse av Guds bud, vilket innebär en aktivitet (ett verb, såsom något man gör). Det går således inte att ärva en handling från en förfader, och det går definivit inte att hitta synder i blodet ens om man använder mikroskop.

1 Joh. 3:4 Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty SYND ÄR BROTT MOT LAGEN.

Jes. 7:14 Därför skall Herren själv ge er ETT TECKEN: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel.

För att ge stöd åt tanken om arvsynden så är det vanligt att använda sig av jungfrufödseln som argument, där man menar att Jesus undkommit Adams syndiga blod genom att ha Gud Fader som ”pappa” i stället för en mänsklig pappa (såsom Josef). En del spinner vidare på temat och menar att det är på faderns sida som man baserar sitt släktskap (där fadern representerar sitt hushåll), och att Jesus skulle undgått Marias syndiga blod tack vare fosterhinnan som fungerar som ett hinder mellan mammans blod och barnets blod.

Detta stämmer dock inte med hur en graviditet fungerar. Barnet får näring genom moderkakan och mammans blod.

Graviditet, där barnet har moderkakan gemensam med sin mamma

Barnet lever inte bara inuti mamman utan utav mammans kropp. Moderkakan bildas av material från två individer. Den består av två delar där den ena är genetiskt en del av fostret och den andra av modern. Den bildas genom att embryot tränger igenom moderns tunna blodkärl och bildar små blodpölar som det kan få syre genom då embryot fångar upp syremolekyler ur moderns blod. En blodplatta, moderkakan, har alltså bildats, som innehåller byggstenar både från embryot och från modern. Den är inbäddad i livmoderväggen, där den tar emot näringsämnen och syre från moderns blod, och överför det till fostret, samt tar emot avfallsprodukter från fostret som moderns kropp kan göra sig av med. Mellan moderkakan och fostret löper navelsträngen som består av blodkärl och bindväv och är en rik källa på blodbildande stamceller. Den leder fostrets blod till och från moderkakan.

Jungfru Marias ägg var mänskliga och härrörde sig från Adam och Eva. Även Marias graviditet gick till så att celldelningen tog fart i äggledaren där barnets anlag bildas – som förstås också härrör sig från Adam och Eva. Det befruktade ägget utvecklas sedan vidare i livmodern. Ett befruktat ägg är självförsörjande tack vare gulesäcken, men gulesäcken produceras med hjälp av cellerna från mammans kropp. I v. 5 anläggs moderkakan och därmed kommer barnet i en närmare kontakt med mamman genom den. I v. 6 börjar blodomloppet att fungera, och fosterhinnorna (inre och yttre) bildas. I v. 7 har barnet hunnit bilda sitt eget blod. I v. 10 har moderkakan börjar ta över mer och mer och genom navelsträngen tillförs näring och syre (och avfallsprodukter lämnas av).

RH negativ

Blodgrupper är nedärvda egenskaper hos röda blodkroppar. Jag som skriver detta är RH negativ, eftersom jag har 0 som blodgrupp och RH-faktor – (negativ) vilket a 7% av världens invånare har (mycket ovanligare i Asien).

Under graviditeten och vid förlossningen (och även vid missfall) övergår mindre mängder fosterblod till moderns blodomlopp. Om fostrets och moderns blodgrupp är oförenliga (om modern har Rh-negativt blod och fostret har Rh-positivt blod) kommer modern att bilda antikroppar mot fostrets röda kroppar eftersom moderns immunsystem uppfattar fostrets röda blodkroppar som främmande. Dessa antikroppar kan i sin tur gå över till fostret genom moderkakan och angripa dess röda kroppar vilket kan leda till blodbrist (anemi) hos fostret. I vissa fall krävs behandling under pågående graviditet genom blodtransfusion till fostret.

För att du ska bilda antikroppar måste fostrets blod passera genom moderkakan in i ditt blod, men det är ovanligt att så stora mängder blod förs över så att allvarlig immunisering (bildning av antikroppar) uppstår. Det kallas för att du blir RH-immuniserad om bloden blandas och du bildar antikroppar. Dina antikroppar kan sedan föras genom moderkakan in i fostrets blod, och dessa kan då förstöra fostrets röda blodkroppar och fostret får blodbrist. Det spelar ingen roll för det nyfödda barnet om blodet blandas i samband med förlossningen, men om du blir gravid igen kan nästa barn angripas av antikropparna och bli allvarligt sjukt. Ett läkemedel (anti-D) kan sättas in vid behov under graviditet (v. 28) eller spruta efter förlossning.

Bebisar (födda eller ofödda) kan inte synda. Synd handlar om olydnad av Guds bud, så för att synda måste du först ha en förmåga att kunna känna till Guds bud och ha ett samvete som talar om vad som är rätt och fel.

Rom 9:11 Innan barnen ännu var födda och innan de hade gjort vare sig gott eller ont

Jesaja 7: 16 Ty innan pojken förstår att förkasta det onda och välja det goda, skall det land för vars båda kungar du ängslas vara övergivet.

Hes. 18:20 Den som syndar skall dö. En son skall inte bära sin fars missgärning, och en far skall inte bära sin sons missgärning. Den rättfärdiges rättfärdighet skall vara hans egen, och den ogudaktiges ogudaktighet skall vara hans egen. 

Källor:

 

Jesus som GUD och ORDET /logos i Joh. 1:1 – Jehovas Vittnen har fel

only god.jpg”I begynnelsen var Ordet (ὁ Λόγος), och Ordet var hos Gud, och Ordet var GUD! (Joh. 1:1)

Jehovas Vittnen gör fel som begränsar översättningen till ”en gud” för att den bestämda artikeln saknas på grekiska. De är ensamma om att tolka Joh 1:1 på det sättet, och man kan fråga sig varför översättare i alla länder skulle ha haft fel men Jehovas Vittnen rätt – trots att översättarna till deras (JV) Nya Testamente inte hade kunskaper i grekiska med ett undantag (och den personen kunde endast grunderna i grekiska). Intressant nog vill Jehovas Vittnen gärna tolka det grekiska ordet för ”tillbedja” olika beroende på om det handlar om tillbedjan av exempelvis Satan eller tillbedjan av Jesus (som är känsligt för JV). Är verkligen Bibeln så otydlig? Nej, inte alls.

På grekiska krävs ibland bestämda artiklar (”the” på engelska), där man inte kan ha det på andra språk, t ex svenska eller engelska. Personnamn används ibland med bestämd artikel (framför allt första gången personen presenteras i en text), medan så inte görs på svenska eller engelska. Obestämda artiklar (såsom en/ett) finns däremot inte på koine grekiska, och därför måste man vara försiktig och inte ta för givet att ordet ska skrivas i obestämd form med en/ett framför. Ibland låter det bäst på det svenska språket att sätta in ett extra en/ett men ibland inte. Att skriva in en/ett framför ett ord kan ändra textens betydelse, så säkrast översättning får vi om vi läser meningen noga samt studerar kontexten.

I det första kapitlet av Johannesbrevet så används theos (Θεὸς) 12 gånger, och ungefär hälften av gångerna så används ordet utan artikel. Bör man därför även där skriva ”en gud” i stället för ”Gud”? Nej, det är helt klart Jehova som avses. Avsaknad av bestämd artikel betyder helt enkelt inte alltid att ordet eller personen är obestämd. Att översätta Joh. 1:6 med ”En man trädde fram, sänd av en gud” är fel, liksom att översätta Joh. 1:18 med ”Ingen har någonsin sett en gud”, eftersom det inte är vad författaren vill förmedla. Det är Jehova som Johannes talar om.

Ibland för att förtydliga sig, om man anser att man inte uttryckt sig klart nog, så kan man lägga till det grekiska ordet ”tis” ihop med ordet för att klargöra att det handlar om en obestämd form (och en obestämd sak eller person). Detta verktyg använder Johannes sig inte av när han inleder sin epistel. Första gången han använder sig av ordet för Gud i kapitlet och i meningen så syftar han helt klart på Jehova i ackusativform, och sedan följer samma ord i nominativform. Om Johannes plötsligt skulle tala om en falsk gud i nominativform (eller om människor kan kallas gudar trots att Bibeln så ofta talar om att det endast finns EN Gud), så borde han verkligen förtydliga detta högst oväntade påstående med ett ”tis”. I stället har nu världens översättare översatt denna mening (likesom andra meningar med ”Gud” i samma kapitel) såsom att det handlar om en bestämd Gud, nämligen Jehova – den ende Guden.

Det skulle alltså gå att tydligt beskriva att det handlar om Jehova när Johannes talar om Gud första gången men en mindre sorts gud andra gången. Alltså en helt annan gud än den gud som den han först talar om. Så har dock inte Johannes uttryckt sig, och det mest självklara sättet är att förstå det som den ende Guden vid båda tillfällena. Något annat vore helt förbryllande. Även min lärare i grekiska, på Uppsala universitet, förklarade att Jehovas Vittnen tolkar versen på ett restriktivt och ologiskt sätt. Läser vi även i resten av kapitlet och i resten av hela Bibeln, så framstår Jesu gudom väldigt klart, samt att det endast finns en Gud som är den vi ska tillbe. Inte undra på att Jesus lät sig tillbes vid upprepade tillfällen, och inte undra på att Petrus och Ängeln Gabriel vägrade att låta sig tillbedjas av orsaken att de är människor precis som andra.

Kan människor och änglar kallas Gudar?worship 4

Jag har skrivit om detta ämne i denna artikel. När vi läser om Gud eller Herren i Bibeln så åsyftas för det mesta Jehova skaparen (ganska självklart), men i ganska många fall så åsyftas ibland även falska gudar (i plural), och där förklarar Jehova att de falska gudarna inte är några gudar alls. Människor kan alltså tillbe gudar som de själva gjort av exempelvis trä eller sten, men i själva verket är de inga gudar utan bara en självproducerad bluff.

Herrens Ängel (en speciell budbärare) kallades ofta för Gud, vilket kan bero på att han verkligen är Gud. Det handlar då inte om någon skapad ängel utan en speciell gudomlig budbärare vilken högst troligt innebär Jesus Kristus i en annan skepnad. (Jesus har alltid funnits med i treenigheten sedan innan världens tillkomst.) Läs gärna min artikel om Herrens Ängel.

Det finns egentligen endast ett enda ställe i hela Bibeln (Joh. 10:34-35 som är en referens till Ps. 82:6) där tolkningen om ordet för Gud är mer osäker och denna vers är därför ohyggligt populärt hos människor som gärna vill hitta stöd för att vilken troende ledare som helst kan kallas för gud, och att Jesus därför är en gud bland andra (fast åtminstone en lite större och mäktigare gud än andra). Detta berömda ställe handlar om Jesus som frågar de som vill döda honom ”Står det inte skrivet i er lag: JAG HAR SAGT ATT NI ÄR GUDAR? (Där en psalm åsyftas.)

Om vilken Gudstroende som helst kan kallas gud, och om detta står att läsa i skrifterna, så hade fariséerna totalt missat denna viktiga information trots att de betraktas som otroligt belästa i sina skrifter. Hur kunde de missa en sådan väsentlig sak? Om både Jesus, de själva, eller vilka skriftlärda som helst kan kallas gudar, då finns det ju heller inget behov att stena Jesus till döds? Han vore ju då bara en gud bland andra och gjorde inget fel i att kalla sig gud? Fariséerna var mycket tydliga med att det Jesus gjort sig skyldig till handlade om hädelse där man gör sig själv till Gud. Detta var orsaken till deras iver att stena Jesus för att kunna vara skrifttrogna:

Joh. 10:33 Judarna svarade: ”Det är inte för någon god gärning vi vill stena dig, utan därför att du hädar och gör dig själv till Gud, DU SOM ÄR MÄNNISKA.”

Fotnoten på Bible Gateway förklarar ”Jesus syftar på Ps 82:6, där överhetspersoner kallas gudar på grund av sitt gudomliga uppdrag. Ett gudomligt uppdrag är ju precis det Jesus hade, och som Guds son är han en överhetsperson. Om t o m människor symboliskt/poetiskt kan kallas ”gudar”eftersom de representerar Gud genom deras ämbeten här på jorden (präster och domare), hur mycket mer har då inte JESUS skäl att kalla sig Gud eftersom han ju inte bara är en överstepräst utan GUD I KÖTT och direkt utsänd av Fadern som varit med honom i treenigheten sedan begynnelsen INNAN världen var till (Joh. 17:5)?

Judarna kände självfallet till även psalm 82, men tolkade den definitivt inte som att det bokstavligen skulle gå att kalla även överhetspersoner/domare som gudar, för de tror ju att Gud är EN, vilket skriften är mycket tydlig med. Varken Jesus eller judarna var polyteister. PSALMER ÄR POETISKA och kan spegla verkligheten! Vad skulle Gud själv (skaparGuden) anse om människor som gör inflation på Gudstermen genom att göra vem som helst till gudar, och därmed komma undan skriftens klara budskap som säger ”han som ensam är Gud” (Jes. 45:18)? I själva verket så springer det alltså runt fullt med massa smågudar i våra kyrkor? Vore det då fel att även skriva ”Gud” på visitkorten om man arbetar som präst?

Ex. 4:16 So he shall be your spokesman to the people. And he himself shall be as a mouth for you, and you shall be to him AS GOD. (NKJV) 

Precis som att Mose skulle vara SOM en Gud för Aron, så kan en överhetsperson som dömer enligt skriften vara SOM en Gud för andra människor. Det innebär inte att Aron kallade Mose för Gud, och inte heller att människor kallade domare för Gud. Det är auktoriteten som åsyftas.

KJV har ibland översatt Elohiym (Gud) till ”domare” vid fem tillfällen där andra översättningar (såsom översättningar på andra språk) även här håller sig till ”Gud” som översättning.

Att Jesus temporärt gjort sig lägre än både Fadern och änglarna är förstås inget bevis för att han inte är del av treenigheten.

Det har även gjorts försök att använda några psalmer (andra än Ps 82 ovan), för att försöka få det till att änglar (skapta änglar) kan kallas gudar, men då måste man dels brottas med en omtolkning liksom det faktum att psalmer är poetiskt beskrivna. Att använda sig av poetiska uttryck för att starta en ny lära som går på tvärsen med resten av skriften är givetvis livsfarligt. Att det endast finns en enda Gud är en väldigt central lära inom Judendomen och Kristendomen eftersom Bibeln är väldigt tydlig på den punkten. Därför känns det tryggare att tro Guds egna beskrivning om monoteismen i exempelvis Jesaja 45, än att tolka psalmer på ett sådant sätt att läran om en enda Gud ska tas med en nypa salt då vi i stället ska intala oss att det vimlar av smågudar lite överallt.

Tanken är förstås att kunna slippa se Jesus som skaparGuden som kommit i köttet, och på så sätt förneka att Jesus är del i treenigheten.

Joh. 6:51 Jag är det bröd som ger liv, det bröd som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Och brödet jag ger är mitt kött, för att världen skall leva.”

2 Joh. 1:7 Ty många bedragare har gått ut i världen, och de bekänner inte att Jesus är Kristus, som har kommit i köttet. En sådan är Bedragaren, Antikrist.

Läs gärna denna artikel om ordet för Gud i Bibeln, och denna på engelska.

Ps. 45:7 Gud (Elohim), din tron står i evigheters evighet, ditt rikes spira är rättens spira. 8 Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet. Därför, Gud (Elohim), har din Gud (Eloheyka) smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.

Hebr. 1:8 Men om Sonen säger han: Gud, din tron står i evigheters evighet, och rättens spira är ditt rikes spira.9 Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet. Därför, Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.

En gång frälst alltid frälst (OSAS), är verkligen inte Bibelns budskap

1 mos. 3.jpgSatan: ”Ni skall visst inte dö!” (1 Mos. 3:4)

Satan lovar Gudstroende Eva att hon (och Adam) INTE skulle behöva dö även om de skulle vara olydiga mot Gud. Han ljög! Sanningen är förstås den rakt motsatta: Syndar vi så dör vi!

Man skulle därför kunna tro att kristna människor runt om i världen lätt skulle kunna avslöja Satans lögn eftersom den är så enkel och ryms i bara några ord, men tragiskt nog så sprids lögnen friskt i våra kyrkor. ”En gång frälst, alltid frälst”, brukar det heta, eller kanske ”Gud älskar dig som du är, bara du känner sorg över din dagliga synd”. Det finns predikanter som predikar det folk vill höra, och Satan vill inget hellre än att få människor att känna sig trygga i sin synd. Helst ska kristna inte ens tro att de kan upphöra med all sin synd, och att det är fullständigt naturligt även för kristna att synda (och onaturligt om de inte syndar). Lösningen är då inte det förslag som Jesus själv presenterar (omvändelse), utan snarare att gömma sig bakom Jesus och låtsas att Gud Fader inte ser vår synd. Den orimliga tanken blir då att vi kan bekvämt vara positionellt rättfärdiga i Jesus, samtidigt som vi lever orättfärdigt i våra handlingar. M.a.o. så leder det till att vi alltså skulle kunna tjäna två herrar men ändå inte dö. Många kristna inbillar sig att det är ödmjukt att säga:

”I mig själv finns ingenting gott, utan jag är bara en syndare frälst av nåd. Min egen rättfärdighet är som smutsiga trasor inför Gud och det är bara genom Jesu rättfärdighet som jag kan vara frälst”. 

Men i själva verket så kan vi aldrig räddas genom att ha kvar vår gamla människa och gömma oss bakom någon annans rättfärdighet. Vi kan inte luta oss tillbaka i soffan och mena att Jesus är den som ska leva rätt åt oss och i stället för oss. VI måste omvända oss och leva heligt! Bibeln säger:

Ef. 4:22 Ni har lämnat ert förra liv och lagt av den gamla människan som går under, bedragen av sina begär,

Hes. 18:20 Den rättfärdiges rättfärdighet skall vara HANS EGEN, och den ogudaktiges ogudaktighet skall vara hans egen

Men korset är inte så fjäderlätt att bära som OSAS-anhängarna (OSAS = once saved always saved) vill få oss att tro.  Jesus varnar oss och ber oss att hålla oss kvar i vinträdet (vilket är han själv). Notera här nedan att de rena lärljungarna ändå riskerade att huggas av, torka bort och kastas i elden – om de inte skulle förbli i honom genom att hålla hans bud:

Joh. 15:3 Ni är redan nu rena i kraft av det ord som jag har talat till er. Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig5 Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp. Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. 8 Min Fader förhärligas, när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.9 Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. 10 Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek.

Jesus sa till sina frälsta lärljungar:

Mark. 9:47 Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det! Det är bättre för dig att gå in i Guds rike med ett öga än att med båda ögonen i behåll kastas i Gehenna

Kände Jesus inte till att kristna inte kan förlora sin frälsning, eller varför påstår han att hans lärljungar riskerar att kastas i Gehenna om de syndar?

1 Pet. 4:18. Och om den rättfärdige MED KNAPP NÖD BLIR FRÄLST, hur blir det då för den ogudaktige och SYNDAREN?

Den rättfärdige med knapp nöd blir frälst? Det låter inte som vi har en brandförsäkring.

Vem är rättfärdig? Den som bara tror på Jesus och gömmer sig bakom honom så att inte Gud Fader ser ens synder utan endast Jesu blod? Nej den som GÖR rättfärdighet:

1 John 3.7 Kära barn, låt ingen bedra er. Den som GÖR RÄTT ÄR RÄTTFÄRDIG, liksom han är rättfärdig. 

Rom 2:13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens GÖRARE skall förklaras rättfärdiga

Apg 10:34 Då började Petrus tala: ”Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor,35 utan tar emot den som fruktar honom och GÖR DET SOM ÄR RÄTT, vilket folk han än tillhör.

Rom 2:6 Ty han skall ge åt var och en efter hans gärningar. 7. EVIGT LIV åt dem som med tålamod i GODA GÄRNINGAR söker efter härlighet och ära och oförgänglighet, 8. men över dem som är stridslystna och INTE VILL LYDA sanningen, utan lyder orättfärdigheten, kommer förtörnelse och VREDE. 9. bedrövelse och ångest över varje människas själ, som gör det som är ont, över judens först, men också över grekens. 10. Men härlighet och ära och frid åt var och en som gör det som är gott, juden först, men också greken.

Rom. 6:16 Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under SYNDEN, VILKET LEDER TILL DÖD, eller under LYDNADEN; VILKET LEDER TILL RÄTTFÄRDIGHET?

Bibeln varnar oss för OSAS-predikanter som utlovar ovillkorlig säkerhet till kristna även om de syndar.

1 Kor 6:9. Vet ni då inte att de orättfärdiga inte skall ärva Guds rike? LÅT INTE LURA ER. Varken otuktiga eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, 10. eller tjuvar eller giriga eller drinkare eller hädare eller rövare skall ärva Guds rike.

Gal 6:7. Låt er inte bli vilseförda. Gud låter inte gäcka sig. Ty vad människan sår, det skall hon också skörda. 8. Den som sår i sitt kött skall av köttet skörda FÖRGÄNGELSE, men den som sår i Anden skall av Anden skörda EVIGT LIV. 9. och låt oss inte tröttna på att göra det goda, ty när tiden är inne skall vi skörda, OM vi inte ger upp.

Vad säger Jesus om de predikanter som hävdar att vi inte kan sluta synda, men att vi ändå är ovillkorligt frälsta bara vi tror på honom? Han tar upp människor som upphäver bud (bryter dem) och lär människorna likadant, och jämför dem med andra människor som håller buden och som lär människorna så:

Matt. 5: 19 Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och LÄR MÄNNISKORNA SÅ, han skall kallas den minste i himmelriket. Men DEN SOM HÅLLER DEM OCH LÄR MÄNNISKORNA DEM, han skall kallas stor i himmelriket20 Jag säger er att OM ER RÄTTFÄRDIGHET INTE GÅR LÅNGT UTÖVER DE SKRIFTLÄRDAS OCH FARISEERNAS, SKALL NI INTE KOMMA IN I HIMMELRIKET.  

Om inte VÅR rättfärdighet (inte Jesus rättfärdighet) går långt utöver de skriftlärdas så kommer vi inte ens in i himmelriket. Det här är Jesu lära!

Det kanske är besvärligt för både lutheraner och kalvinister att lyssna på heliga människor såsom Jakob, som hävdar att vi är rättfärdiga av gärningar och inte bara genom tro. Träna gärna på att revidera tidigare reformerta tankar genom att upprepa nedan vers några gånger. Det kanske känns onaturligt till en början men det beror förmodligen på att du blivit lärd det omvända hela livet. Tro utan gärningar är död:

Jak. 2:24 I sen alltså att det är av GÄRNINGAR som en människa bliver rättfärdig, och ICKE AV TRO ALLENAST. (1917)

Vi gör stor orätt om vi narrar människor att tro att de har råd att tjäna två herrar, för det innebär att vi lurar svaga kristna att leva i laglöshet. Vi vet att laglösheten skall tillta innan Jesus återvänder, och om vi har frestande element runtomkring oss samt pastorer som utlovar en härlig ovillkorlig frälsning även om vi syndar (och att Gud inte ens förväntar sig att vi upphör med vår synd), ja då kan en del kristna faktiskt välja syndens väg. ”Ingen är fullkomlig”, kanske de tröstar sig med (trots att Jesus bad oss att vara fullkomliga i Matt. 5:48). När synden sedan tilltar så svalnar kärleken. 

Matt. 24:12 Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta.

2 Thess. 2:7 Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam. Han som nu håller tillbaka måste endast först röjas ur vägen.

Om vi däremot lyckas få loss en broder/syster från sin synd, så har vi räddat denne från DÖDEN. Inte från ett antal reducerade gåvor i himlen.

Jak. 5:19 Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon för honom tillbaka, 20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från DÖDEN och överskyler många synder.

Den enda synden som trots allt kan få troende att förlora sin frälsning?

synd

Lustigt nog verkar det ändå finns EN SYND som ändå kan få kristna att förlora sin frälsning enligt OSAS-anhängare. Nämligen ”synden” att tro att vi kan leva heligt här och nu genom att välja att bli ledda av den helige Ande. Hmm, så att lära andra människor att vi kan leva rättfärdiga liv NU (och inte behöva vänta tills vi dör) samt att vi kan och bör vara Jesus trogna, DET skulle alltså orsaka stor vrede hos Gud? DET skulle alltså vara synden som trots allt kan få honom att kapa banden? Gud skulle alltså föredra kristna som säger att vi INTE kan få seger över synden och INTE kan vara Jesus trogna? Detta är minst sagt bakvänt! Kommer rättfärdiga till helvetet och syndare till himlen? Säger inte Bibeln att det är tvärt om? Se hur det går om man tror på Satans lögn att vi inte kommer att dö även om vi syndar. Avslöja honom i stället.

Vad betyder nåd? Bl. a en hjälp att leva heligt här och nu. Inte behöva vänta tills vi dör:

Titus 2:11 Ty GUDS NÅD har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12 Den fostrar oss att SÄGA NEJ TILL OGUDAKTIGHET och världsliga begär och att LEVA ANSTÄNDIGT, RÄTTFÄRDIGT och gudfruktigt i den tid som NU är 

Om du därför har blivit lärd att Guds nåd betyder det omvända – en slags filt som man kan dra över sig och dölja synden för Gud i stället för att behöva omvända sig – så har du missförstått nåden.

Att lära ut att vi kan vara Jesus trogna är rimligen ingenting som förargar Gud, för varför skulle han känna vrede över läran att vi faktiskt kan vara honom trogna? Det har han väl gett oss resurser för att vara? Det är väl också pga vår kapacitet att lyda som vi blivit skyldiga lagöverträdare, eftersom vi kunde välja Guds väg men valde en annan väg? Gud ger oss inte bara en enda chans att leva heligt, men vi får inte inbilla oss att vi kan varva synd med rättfärdighet och ändå inte bli separerade från Gud. Den helige Ande är vår hjälpare, och håller vi kontakten med Gud (genom böner, bibelläsning, umgänge med andra kristna, lovsånger, evangelisation, etc) så är det lättare att hålla kursen.

Här är några av Bibelns författare som uttrycker med all tydlighet att även kristna kan drabbas av Guds vrede och förlora sin frälsning.

Jesus is the ALPHA and OMEGA – who is GOD – Rev. 1:18

rev. 1.jpgThe First and The Last – both God the Father AND God Jesus Christ

Alpha and omega, are of course the first and the last letters respectively of the Greek alphabet. The beginning and the end. This applies to our Creator God who is eternal.

The Book of Revelation starts out with the words  ”The revelation of Jesus Christ”, and the very last things that Jesus says are ”I, JESUS have sent mine angel to testify unto you all these things”. Jesus provides both good advice and warnings from his own heart and also talks about himself as someone who is part of both history and future.

We should not be afraid to call Jesus GOD, because God the Father does so himself in Hebr. 1:8 despite that we know from Isaiah that God does not share his glory with anyone. If Jahve calls someone by his own name (God) and declares that angels will come and serve this person, this is divine glorification of the highest degree. If God the Father can call his son GOD, then so can we and the Bible is clear that there is only one true God. The trinity easily resolves this problem, which is not a problem to start with.

Both God the Father and Jesus Christ use the names/terms ”I am the first and the last” and ”alpha and omega”. Either Jesus is not God at all and only uses these terms for himself to confuse us and to trick us into worshiping him (much like Satan), OR he really IS God. Only the latter option eliminates Bible contradictions.

Isa 44:Thus saith the Lord the King of Israeland his redeemer the Lord of hosts; I am the first, and I am the last; and beside me there is no God.

Isa 48:12 Hearken unto me, O Jacob and Israel, my called; I am he; I am the first, I also am the last.

God is not a liar. If there is no God beside him (at least not a true Creator God), then it would be wrong to suggest that also his son is God (Hebr. 1:8). We can only solve this issue by suggesting that Jesus must be one of many false gods (with other words no god at all), or the trinity is true. The last option is what the Bible teaches.

Isa. 48:10 Behold, I have refined thee, but not with silver; I have chosen thee in the furnace of affliction.11 For mine own sake, even for mine own sake, will I do it: for how should my name be polluted? and I will not give my glory unto another.12 Hearken unto me, O Jacob and Israel, my called; I am he; I am the first, I also am the last.13 Mine hand also hath laid the foundation of the earth, and my right hand hath spanned the heavens: when I call unto them, they stand up together.

Above we can see Jahve is calling himself the first and the last. He claims to have made the foundation of the earth, but interestingly this applies also for his son Jesus Christ. Jahve will not give his glory to anyone else, and yet we can read ”Phil. 2:9 Wherefore God also hath highly exalted him, and given him a name which is above every name:10 That at the name of Jesus every knee should bow, of things in heaven, and things in earth, and things under the earth”. What glory on behalf of Jesus!

Rev. 1:And from Jesus Christ, who is the faithful witness, and the first begotten of the dead, and the prince of the kings of the earth. Unto him that loved us, and washed us from our sins in his own blood,And hath made us kings and priests unto God and his Father; to him be glory and dominion for ever and ever. Amen.Behold, he cometh with clouds; and every eye shall see him, and they also which pierced him: and all kindreds of the earth shall wail because of him. Even so, Amen.I am Alpha and Omega, the beginning and the ending, saith the Lord, which is, and which was, and which is to come, THE ALMIGHTY.I John, who also am your brother, and companion in tribulation, and in the kingdom and patience of Jesus Christ, was in the isle that is called Patmos, for the word of God, and for the testimony of Jesus Christ.10 I was in the Spirit on the Lord’s day, and heard behind me a great voice, as of a trumpet,11 Saying, I am Alpha and Omega, the first and the last: and, What thou seest, write in a book, and send it unto the seven churches which are in Asia; unto Ephesus, and unto Smyrna, and unto Pergamos, and unto Thyatira, and unto Sardis, and unto Philadelphia, and unto Laodicea.12 And I turned to see the voice that spake with me. And being turned, I saw seven golden candlesticks;13 And in the midst of the seven candlesticks one like unto the Son of man, clothed with a garment down to the foot, and girt about the paps with a golden girdle.14 His head and his hairs were white like wool, as white as snow; and his eyes were as a flame of fire;15 And his feet like unto fine brass, as if they burned in a furnace; and his voice as the sound of many waters.16 And he had in his right hand seven stars: and out of his mouth went a sharp twoedged sword: and his countenance was as the sun shineth in his strength.17 And when I saw him, I fell at his feet as dead. And he laid his right hand upon me, saying unto me, Fear not; I am the first and the last:18 I am he that liveth, and was dead; and, behold, I am alive for evermore, Amen; and have the keys of hell and of death.

There is no doubt that the above concerns Jesus Christ. He is the one was pierced for us and he is the one who washed us from our sins in his own blood. He is the one who was dead (not his Father), he is the one who looks like a son of man and he is the one we can expect to see returning in the clouds on Judgment Day. This means that he is also the alpha and omega which the text is talking about. This is a term which applies to God alone.

Rev 21:And he that sat upon the throne said, Behold, I make all things new. And he said unto me, Write: for these words are true and faithful.And he said unto me, It is done. I am Alpha and Omega, the beginning and the end. I will give unto him that is athirst of the fountain of the water of life freely.

Rev. 7:17 For the Lamb which is in the midst of the throne shall feed them, and shall lead them unto living fountains of waters: and God shall wipe away all tears from their eyes.

Jesus also said ”Joh. 7:38 He that believeth on me, as the scripture hath said, out of his belly shall flow rivers of living water”.

Rev 22:12 And, behold, I come quickly; and my reward is with me, to give every man according as his work shall be.13 I am Alpha and Omega, the beginning and the end, the first and the last.—16 I Jesus have sent mine angel to testify unto you these things in the churches. I am the root and the offspring of David, and the bright and morning star.

Jesus emphasizes his connection to King David, and that he is the particular bright morning star (also Rev. 22:16).

Rev. 19:And he saith unto me, Write, Blessed are they which are called unto the marriage supper of the Lamb. And he saith unto me, These are the true sayings of God.10 And I fell at his feet to worship him. And he said unto me, See thou do it not: I am thy fellowservant, and of thy brethren that have the testimony of Jesus: worship God: for the testimony of Jesus is the spirit of prophecy.

Rev. 22:And I John saw these things, and heard them. And when I had heard and seen, I fell down to worship before the feet of the angel which shewed me these things.Then saith he unto me, See thou do it not: for I am thy fellowservant, and of thy brethren the prophets, and of them which keep the sayings of this book: worship God.

Acts. 10:25 And as Peter was coming in, Cornelius met him, and fell down at his feet, and worshipped him.26 But Peter took him up, saying, Stand up; I myself also am a man.

John 9:36 He answered and said, Who is he, Lord, that I might believe on him?37 And Jesus said unto him, Thou hast both seen him, and it is he that talketh with thee.38 And he said, Lord, I believe. And he worshipped him.

Mat. 28:16 Then the eleven disciples went away into Galilee, into a mountain where Jesus had appointed them.17 And when they saw him, they worshipped him: but some doubted.

Jesus is often called the lamb, and a marriage supper with him is the highlight for all his children. When John proceeded to fall down to worship the angel (see Rev. 18:1), he immediately prevented him from doing it with the explanation that he is a fellowservant. A fellow servant should not be worshiped, but the angel also told John to worship GOD. As we know, Jesus constantly allowed himself to be worshiped (see examples above), which means that he must be God. Jesus had many chances to stop people from falling down to worship him (getting rid of any false ideas that he is God), but not once did he do this. Jesus is part of the trinity. 

Blood of JesusJesus is certainly both the first (he is said to have created the earth) and the last (will live for ever more)

Rev. 5:14 And the four beasts said, Amen. And the four and twenty elders fell down and worshipped him that liveth for ever and ever.

Who is he above that liveth for ever and ever? It could be about either God the Father, Jesus Christ, or both. Jesus Christ, the lamb, the root of David is the one worthy of opening the Book. We can read further about him:

8 And when he had taken the book, the four beasts and four and twenty elders fell down before the Lamb, having every one of them harps, and golden vials full of odours, which are the prayers of saints.9 And they sung a new song, saying, Thou art worthy to take the book, and to open the seals thereof: for thou wast slain, and hast redeemed us to God by thy blood out of every kindred, and tongue, and people, and nation;—12 Saying with a loud voice, Worthy is the Lamb that was slain to receive power, and riches, and wisdom, and strength, and honour, and glory, and blessing.13 And every creature which is in heaven, and on the earth, and under the earth, and such as are in the sea, and all that are in them, heard I saying, Blessing, and honour, and glory, and power, be unto him that sitteth upon the throne, and unto the Lamb for ever and ever.14 And the four beasts said, Amen. And the four and twenty elders fell down and worshipped him that liveth for ever and ever.

The lamb above was apparently slain among other things to get honor and glory. Glory, which Jahve does not share with anyone! We can read that everyone worshipped ”him” that liveth for ever and ever. We know that Jahve lives for ever and ever, and Jesus Christ is also constantly spoken about as the one living for ever and ever. Since both the Father and the son are members of the same unity and godhead, the pronoun ”him” still makes sense.

Read more about Jesus Christ, who was before all things, and who will live for ever and ever:

Colossians 1:16-17 For by him were all things created, that are in heaven, and that are in earth, visible and invisible, whether they be thrones, or dominions, or principalities, or powers: all things were created BY HIM, and for him: And HE IS BEFORE ALL THINGS, and by him all things consist.

John 1:1 In the beginning was the Word, and the Word was with God, and the Word was God. 2 The same was in the beginning with God. 3 ALL THINGS WERE MADE BY HIM; AND WITHOUT HIM WAS NOT ANYTHING MADE THAT WAS MADE.10 He was in the world, and the world was made by him, and the world knew him not.11 He came unto his own, and his own received him not.—14 And the Word was made flesh, and dwelt among us, (and we beheld his glory, the glory as of the only begotten of the Father,) full of grace and truth.

John. 17:5 And now, O Father, glorify thou me with thine own self with the glory which I had with thee BEFORE THE WORLD WAS.

Hebrews 1:1 God, who at sundry times and in divers manners spake in time past unto the fathers by the prophets,2 Hath in these last days spoken unto us by his Son, whom he hath appointed heir of all things, by whom also he made the worlds; —.8 But unto the Son he saith, Thy throne, O God, is for ever and ever: a sceptre of righteousness is the sceptre of thy kingdom.—10 And, Thou, Lord, IN THE BEGINNING HAST LAID THE FOUNDATION OF THE EARTH; and THE HEAVENS ARE THE WORKS OF THINE HANDS

Micah 5:2 But thou, Bethlehem Ephratah, though thou be little among the thousands of Judah, yet out of thee shall he come forth unto me that is to be ruler in Israel; whose goings forth have been from of old, from everlasting

Isaiah 9:6 For unto us a child is born, unto us a son is given: and the government shall be upon his shoulder: and his name shall be called Wonderful, Counsellor, THE MIGHTY GOD, The everlasting Father, The Prince of Peace. 

Either the Bible does not mean what it says, or it is clear and Jesus Christ is the Messiah which the Scriptures talk about, which means that is he God in flesh. No wonder Satan tries to fool the world by twisting this important message.

2 John 1:7 For many deceivers are entered into the world, who confess not that Jesus Christ is come in the flesh. This is a deceiver and an antichrist.

God does not share his glory with anyone, and yet shares it with Jesus – Isaiah 42:8

helig ande I am the Lord: that is my name: and my GLORY will I NOT GIVE ANOTHER, neither my praise to graven images. Is. 42:8

Glory is here translated from the Hebrew word kabowd (Strong’s 3519), and apart from ”glory” it can also be translated honor. God’s divine claim does not mean that man will never disobey it or give the glory worthy of a Creator to someone else, but from God’s perspective HE will not give his glory to someone else.

We can read about the glory of the righteous, the glory of Lebanon, etc, but obviously Jahveh is in Is. 42:8 and 48:11 talking about a particular kind of glory that he will not share with anyone else, or else his claim would be meaningless. He emphasizes that he will not give his glory to anyone else, so obviously he is making a point. We can understand from the context that the glory that he does not share with anyone else is the glory that belongs to the Creator God – the Judge of all mankind. It is this type of glory that Moses could only see a glimpse of due to the magnificent power (Ex. 33:22). However, it is possible to behold the glory indirectly (or directly in another shape), like when Moses saw and spoke with Jahveh in a bush, and when Abraham was dining together with the Angel of the Lord.

Isaiah 48:11 For mine own sake, even for mine own sake, will I do it: for how should my name be polluted? and I WILL NOT GIVE MY GLORY UNTO ANOTHER. 12 Hearken unto me, O Jacob and Israel, my called; I am he; I am the first, I also am the last.13 Mine hand also hath laid the foundation of the earth, and my right hand hath spanned the heavens: when I call unto them, they stand up together.

Jesus Christ is given glory, power and majesty confirmed by the Father. If the below verses do not describe the glory that belongs to the most powerful being, I do not know what is. The person in focus is Jesus Christ, which indicates that he holds the same glorious position as his Father. Either Jahveh is not telling us the truth about not giving his glory to someone else, OR we can solve the inconsistency by accepting that Jesus belongs to the same godhead as his Father (the trinity). 

Matt 16:27 For the Son of man shall come in the glory of his Father with his angels; and then he shall reward every man according to his works.

Mark 8:38 Whosoever therefore shall be ashamed of me and of my words in this adulterous and sinful generation; of him also shall the Son of man be ashamed, when he cometh in the glory of his Father with the holy angels.

John 16:13 Howbeit when he, the Spirit of truth, is come, he will guide you into all truth: for he shall not speak of himself; but whatsoever he shall hear, that shall he speak: and he will shew you things to come.14 He shall glorify me: for he shall receive of mine, and shall shew it unto you.15 All things that the Father hath are mine: therefore said I, that he shall take of mine, and shall shew it unto you.

John 17:1 These words spake Jesus, and lifted up his eyes to heaven, and said, Father, the hour is come; glorify thy Son, that thy Son also may glorify thee:2 As thou hast given him power over all flesh, that he should give eternal life to as many as thou hast given him.3 And this is life eternal, that they might know thee the only true God, and Jesus Christ, whom thou hast sent.4 I have glorified thee on the earth: I have finished the work which thou gavest me to do.5 And now, O Father, glorify thou me with thine own self with the glory which I had with thee before the world was.

2 Peter 1:16 For we have not followed cunningly devised fables, when we made known unto you the power and coming of our Lord Jesus Christ, but were eyewitnesses of his majesty. 17 For he received from God the Father honour and glory, when there came such a voice to him from the excellent glory, This is my beloved Son, in whom I am well pleased.

Revelation 5:11 And I beheld, and I heard the voice of many angels round about the throne and the beasts and the elders: and the number of them was ten thousand times ten thousand, and thousands of thousands;12 Saying with a loud voice, Worthy is the Lamb that was slain to receive power, and riches, and wisdom, and strength, and honour, and glory, and blessing.13 And every creature which is in heaven, and on the earth, and under the earth, and such as are in the sea, and all that are in them, heard I saying, Blessing, and honour, and glory, and power, be unto him that sitteth upon the throne, and unto the Lamb for ever and ever.14 And the four beasts said, Amen. And the four and twenty elders fell down and worshipped him that liveth for ever and ever.

Who is ”him that liveth for ever and ever” above? Based on for instance Rev. 1:18 it is the son of man Jesus Christ, the Almighty Alpha and Omega. This means that Jesus Christ must be God.

Rev. 1:7 Behold, he cometh with clouds; and every eye shall see him, and they also which pierced him: and all kindreds of the earth shall wail because of him. Even so, Amen.8 I am Alpha and Omega, the beginning and the ending, saith the Lord, which is, and which was, and which is to come, the Almighty.—13 And in the midst of the seven candlesticks one like unto the Son of man, clothed with a garment down to the foot, and girt about the paps with a golden girdle.—17 And when I saw him, I fell at his feet as dead. And he laid his right hand upon me, saying unto me, Fear not; I am the first and the last:18 I am he that liveth, and was dead; and, behold, I am alive for evermore, Amen; and have the keys of hell and of death.

John 12:34 The people answered him, We have heard out of the law that Christ abideth for ever:and how sayest thou, The Son of man must be lifted up? who is this Son of man?

More examples of Jesus Christ receiving the utmost GLORY:

1 Timothy 3:16 And without controversy great is the mystery of godliness: God was manifest in the flesh, justified in the Spirit, seen of angels, preached unto the Gentiles, believed on in the world, received up into glory.

Hebrews 1:2 Hath in these last days spoken unto us by his Son, whom he hath appointed heir of all things, by whom also he made the worlds;3 Who being the brightness of his glory, and the express image of his person, and upholding all things by the word of his power, when he had by himself purged our sins, sat down on the right hand of the Majesty on high:

John quoting Isaiah – Jesus is given GLORY!

Isaiah 6:1 In the year that king Uzziah died I saw also the Lord sitting upon a throne, high and lifted up, and his train filled the temple.2 Above it stood the seraphims: each one had six wings; with twain he covered his face, and with twain he covered his feet, and with twain he did fly.3 And one cried unto another, and said, Holy, holy, holy, is the Lord of hosts: the whole earth is full of his glory.–10 Make the heart of this people fat, and make their ears heavy, and shut their eyes; lest they see with their eyes, and hear with their ears, and understand with their heart, and convert, and be healed.

Let us compare the section from Isaiah above with the below section from John where Jesus places a lot of focus on himself. All the ”me-me-me” would be completely blasphemous UNLESS of course Jesus truly is our glorious Savior and Creator.

John 12:32 And I, if I be lifted up from the earth, will draw all men unto me.33 This he said, signifying what death he should die.34 The people answered him, We have heard out of the law that Christ abideth for ever: and how sayest thou, The Son of man must be lifted up? who is this Son of man?37 But though he had done so many miracles before them, yet they believed not on him:38 That the saying of Esaias the prophet might be fulfilled, which he spake, Lord, who hath believed our report? and to whom hath the arm of the Lord been revealed?39 Therefore they could not believe, because that Esaias said again,40 He hath blinded their eyes, and hardened their heart; that they should not see with their eyes, nor understand with their heart, and be converted, and I should heal them.41 These things said Esaias, when he saw his GLORY, and spake of him.42 Nevertheless among the chief rulers also many believed on him; but because of the Pharisees they did not confess him, lest they should be put out of the synagogue:43 For they loved the praise of men more than the praise of God.44 Jesus cried and said, He that believeth on me, believeth not on me, but on him that sent me.45 And he that seeth me seeth him that sent me.46 I am come a light into the world, that whosoever believeth on me should not abide in darkness.

John above quotes Isaiah 6:10 (in John 12:40) and says that Isaiah saw the glory of the Son of God! John combines the glory of Jahveh and the glory of Jesus Christ. Jesus has God’s appearance even in his ”very being”:

Isaiah 46:5 I am the Lord, and there is none else, there is no God beside me: I girded thee, though thou hast not known me:6 That they may know from the rising of the sun, and from the west, that there is none beside me. I am the Lord, and there is none else.7 I form the light, and create darkness: I make peace, and create evil: I the Lord do all these things.8 Drop down, ye heavens, from above, and let the skies pour down righteousness: let the earth open, and let them bring forth salvation, and let righteousness spring up together; I the Lord have created it.

1 Kings 8:23 And he said, Lord God of Israel, there is no God like thee, in heaven above, or on earth beneath, who keepest covenant and mercy with thy servants that walk before thee with all their heart:

Psalm 89:6 For who in the heaven can be compared unto the Lord? who among the sons of the mighty can be likened unto the Lord?7 God is greatly to be feared in the assembly of the saints, and to be had in reverence of all them that are about him.O Lord God of hosts, who is a strong Lord like unto thee? or to thy faithfulness round about thee?Thou rulest the raging of the sea: when the waves thereof arise, thou stillest them.

Matt. 8:24 And, behold, there arose a great tempest in the sea, insomuch that the ship was covered with the waves: but he was asleep.25 And his disciples came to him, and awoke him, saying, Lord, save us: we perish.26 And he saith unto them, Why are ye fearful, O ye of little faith? Then he arose, and rebuked the winds and the sea; and there was a great calm.

The ”sons of God” (angels) in Ps. 89:6 above are the ones who are around Jahveh in verse 7.  This means that not even the angels around him can be compared to him. Then who is the Son that is the reflection of God’s glory and the exact representation of his very being?

Hebr. 1:3 Who being the brightness of his glory, and the express image of his person, and upholding all things by the word of his power, when he had by himself purged our sins, sat down on the right hand of the Majesty on high:4 Being made so much better than the angels, as he hath by inheritance obtained a more excellent name than they.For unto which of the angels said he at any time, Thou art my Son, this day have I begotten thee? And again, I will be to him a Father, and he shall be to me a Son?6 And again, when he bringeth in the firstbegotten into the world, he saith, And let all the angels of God worship him.

Every knee shall bow to God, or to Jesus? Or both?varje knä skall böjas

Is 66:18 For I know their works and their thoughts: it shall come, that I will gather all nations and tongues; and they shall come, and see my glory.19 And I will set a sign among them, and I will send those that escape of them unto the nations, to Tarshish, Pul, and Lud, that draw the bow, to Tubal, and Javan, to the isles afar off, that have not heard my fame, neither have seen my glory; and they shall declare my glory among the Gentiles.

Based on the above, should we declare Jahveh’s glory among the gentiles or Jesus Christ’s glory among the gentiles? Or maybe there is no difference? Jesus is God in flesh! When we read about knees being bowed to someone, it is just about always in reference to worshiping (compare for instance 1 Kings. 19:18). Yet, we can read about knees being bowed for both Jahveh and Jesus Christ. Is. 45:23 we can read Jahveh saying ”unto me every knee shall bow, every tongue shall swear”, and yet we can read about Jesus Christ ”10 That at the name of Jesus every knee should bow, of things in heaven, and things in earth, and things under the earth;11 And that every tongue should confess that Jesus Christ is Lord, to the glory of God the Father”.

1 Kings 19:18 Yet I have left me seven thousand in Israel, all the knees which have not bowed unto Baal, and every mouth which hath not kissed him.

Ps. 95:6 O come, let us worship and bow down: let us kneel before the Lord our maker.

Is. 45:22 Look unto me, and be ye saved, all the ends of the earth: for I am God, and there is none else.23 I have sworn by myself, the word is gone out of my mouth in righteousness, and shall not return, That unto me every knee shall bow, every tongue shall swear.

Phil. 2:5 Let this mind be in you, which was also in Christ Jesus:6 Who, being in the form of God, thought it not robbery to be equal with God:7 But made himself of no reputation, and took upon him the form of a servant, and was made in the likeness of men:8 And being found in fashion as a man, he humbled himself, and became obedient unto death, even the death of the cross.9 Wherefore God also hath highly exalted him, and given him a name which is above every name:10 That at the name of Jesus every knee should bow, of things in heaven, and things in earth, and things under the earth;11 And that every tongue should confess that Jesus Christ is Lord, to the glory of God the Father.

Ephesians 3:14 For this cause I bow my knees unto the Father of our Lord Jesus Christ

Rom. 14:9 For to this end Christ both died, and rose, and revived, that he might be Lord both of the dead and living.10 But why dost thou judge thy brother? or why dost thou set at nought thy brother? for we shall all stand before the judgment seat of Christ.11 For it is written, As I live, saith the Lord, every knee shall bow to me, and every tongue shall confess to God.12 So then every one of us shall give account of himself to God. 

Mark 15:19 And they smote him on the head with a reed, and did spit upon him, and bowing their knees worshipped him.

God alone created the heavens and the earth, AND Jesus Christ:

Is. 44:24 Thus saith the Lord, thy redeemer, and he that formed thee from the womb, I am the Lord that maketh all things; that stretcheth forth the heavens ALONE; that spreadeth abroad the earth BY MYSELF

Col. 1:13 Who hath delivered us from the power of darkness, and hath translated us into the kingdom of his dear Son:—16 For by Him all things were created, both in the heavens and on earth, visible and invisible, whether thrones or dominions or rulers or authorities—all things have been created through Him and for Him.17 He is before all things, and in Him all things hold together.

Did Jahveh forget that Jesus Christ was with him during the creation? Of course not. God is one, and the godhead can say that he was alone. Either the trinity is valid, or the Bible is contradictory. Read more in this article about worshiping Jesus as God.

It is very clear from above that Javheh and Jesus Christ are both given the highest glory, and that every knee shall bow before them as in worshiping. Here are your choices:

  1. Jahve’s does not mean his own claim about not sharing his glory with anyone, and that every knee shall bow exclusively before HIM
  2. Jesus Christ is part of the godhead (the trinity) which means that the Biblical claims above pose no problem.

Blev Jesus en FÖRBANNELSE i vårt ställe? Gal. 3:13

paidGal. 3:13 Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä. 

Det grekiska ordet för ”förbannelse” är κατάρα (katara, Strong’s 3671), och används även i Gal. 3:10 (och vid ytterligare fyra tillfällen i Nya Testamentet). I Jakobsbrevet 3:10 kontrasteras ”förbannelse” helt enkelt med ”välsignelse”, som alltså är dess motsats.

Gal. 3:10 Men alla som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Under förbannelse står den som inte håller fast vid allt som är skrivet i lagens bok och gör därefter.

5 Mos. 27:26 Förbannad är den som inte upprätthåller alla ord i denna lag genom att följa dem. Och allt folket skall säga: ”Amen.”

En förklarande mellanvers är ”v. 12 Men lagen säger inte ”av tro”, utan den som håller dessa bud skall leva genom dem.” Jmf. 3 Mos 18:5. Det är alltså stor skillnad mellan Mose lag och den nya lagen som Jesus införde som är byggd på tro med vägledning av den helige Ande. En tro som självfallet visar sig i goda gärningar, precis som fallet var med Abraham. Mose lag kräver fullständig lydnad avseende alla delar av de 613 olika detaljerade lagarna, för annars är man en lagöverträdare. Det finns förstås en väg ut ur dilemmat genom att omvända sig – och under Mose lag kombinera det med djuroffer (det finns ingen förlåtelse utan blod). Guds lagar är till för människornas bästa och vad gäller Mose lag så handlar det till stor del om instruktioner hur man bäst beter sig mot sin nästa. Att bryta mot Guds lag är ofta detsamma som att behandla sin nästa på ett negativt sätt, och där man sätter sig själv i första rum på bekostnad av andra.

Jesus blev en förbannelse i vårt ställe (eller tydligare översatt från grekiska: FÖR OSS), vilket inte är detsamma som att han blev syndig. Att vara skyldig till synd innebär en personlig överträdelse av Guds lag, och denna skyldighet kan inte tas över av någon annan. Framför allt inte det felfria lammet Jesus Kristus.

I Gal. 3:10-13 refererar Paulus till 5 Mos. 21-22-23.

5 Mos. 21:22 Om det på någon vilar en synd som förtjänar döden och man avrättar honom och hänger upp honom på trä, 23 så skall den döda kroppen inte lämnas kvar på träet över natten. Du skall begrava den samma dag, ty en Guds förbannelse är den som har blivit upphängd. Du skall inte orena det land som Herren, din Gud, ger dig till arvedel.

Där handlar det om instruktioner för Israels folk gällande allvarliga synder som förtjänar döden (alltså inte alla synder) och att den skyldige ska upphängas på trä. Lagen krävde då att kroppen inte skulle hänga kvar över natten, utan begravas samma dag. Skälet till den snabba begravningen sägs vara att en Guds förbannelse är den som har blivit upphängd. Detta betyder att personen var föremål för gudomligt missnöje, såsom tyngd under en Guds förbannelse (pga en synd värdig döden). Under den här tiden var varken Jesus eller korsfästelser kända, men den här lagen passar onekligen in som en bra bild på Jesus Kristus som frivilligt tog på sig största tänkbara straff på träkorset pga våra synder som förtjänar döden. Som om han vore den störste av alla syndare. I stället för att människorna måste dö pga den förbannelse som lagöverträdelser leder till, så tog Jesus denna förbannelse på sig själv – på så sätt att han dog som ett syndoffer på korset för våra synder (endast på det sättet är hans död ställföreträdande). Men inte på så sätt att vår synd drabbade honom, eller att han i stället för oss tog det straffet som vi skulle ha. Det var aldrig tänkt att vårt straff skulle vara korsfästelse, men snarare evig död i helvetet.

För att vi skulle slippa att vara föremål för en förbannelse och ett välförtjänt straff så tog Jesus bort skulderna genom att dö för oss. Att Jesus dog på samma sätt som den värsta förbrytaren betyder alltså inte att han var kriminell (eller blev kriminell under straff), utan att straffet var detsamma som för en förbrytare.

Sonens död var helt enligt Faderns vilja, så det fanns alltså inga skäl för Fadern att separera sig själv från sonen på minsta vis eller låta sin vrede drabba honom. Guds vrede uttöms endast över lagöverträdare, och det har Jesus aldrig varit. Jesus offer var verkligen väldoftande inför Gud Fader.

”The passage should never be so interpreted as to leave the impression that he was in any conceivable sense the object of the divine displeasure. —-Jesus was not guilty in any proper sense of the word. —His sufferings were in the place of the penalty, not the penalty itself. They were a substitution for the penalty, and were, therefore, strictly and properly vicarious, and were not the identical sufferings which the sinner would himself have endured.”

”Jesus was not sinful, or a sinner, in any sense. He did not so take human guilt upon him, that the words sinful and sinner could with any propriety be applied to him. They are not applied to him any way in the Bible; but there the language is undeviating. It is that in all senses he was holy and undefiled. And yet language is often used on this subject which is horrible and only a little short of blasphemy, as if he was guilty, and as if he was even the greatest sinner in the universe.”

/Albert Barnes

”Redeem” eller ”friköpa” (satt fri)

Gal. 3:13 innehåller ordet ”friköpte” och det förekommer även i Gal. 4:5, Ef. 5:16 och Kol. 4:5. På engelska, såsom i KJV, används ordet ”redeemed”. Det här med att köpa, friköpa och betala kan vara luriga begrepp när man använder dem teologiskt eftersom man kan associera till fel saker, men det går förstås också att förstå orden rätt i sitt sammanhang. ”Redeem” (friköpa) kommer här från det grekiska ἐξαγοράζω (exagorazó, Strong’s 1805) med betydelsen av att lösa ut eller köpa ut såsom med betydelsen av att rädda från att gå förlorad. I KJV är just redeem eller ransom vanliga översättningar, och fördelen med de orden är att man inte måste associera till pengar, skuldbetalningar eller köp av varor (som är starkt kopplade till s.k. ”försoningsläran” som myntades av Anselm av Canterbury). En uppförsbacke när man diskuterar Jesu korsfästelse är att vi kanske tolkar begrepp på olika sätt (såsom ”försoningsläran”, eller ”ställföreträdande död”), så ett förtydligande resonemang hur man menar kan onekligen hjälpa. Dessutom så kan översättningar till eller från engelska trassla till det ytterligare då samma begrepp uppfattas på ett annat sätt på det andra språket.

Man skulle kunna säga att Jesu död handlar om att han befriade oss från bördan av att behöva fortsätta att befinna oss under Mose lag – på bekostnad av hans död. Det pris som Jesus Kristus betalade för att ge oss möjlighet till evigt liv var sin egen smärtsamma död på Golgata. Att offra sitt eget liv är onekligen ett högt pris att betala. Notera noga att detta inte innebär att Jesus betalade en skuld, utan snarare TOG BORT en skuld. Man skulle kunna jämföra det pris som Jesus betalade med soldater som betalar ett högt pris för sitt land när de försvarar det under krig och kanske skadas eller t o m dör i sin kamp. Inga pengatransaktioner krävs för att ”betala ett högt pris” på detta sätt. Det är snarare OFFRET som åsyftas.

Om någon har förstört eller haft bort en annan persons ägodel så känns de naturliga alternativen som att den drabbade antingen kräver betalning/ersättning för den skadade ägodelen, eller att han/hon förlåter + stryker skulden. Att både kräva full betalning samtidigt som man menar att man generöst stryker skulden är motsägelsefullt. Det är helt bakvänt att lova ”när du betalat värdet till fullo så förlåter jag dig och stryker skulden”. Det är antingen eller. Läs gärna liknelsen i Matt. 18:23-35, där en Kung först RADERADE en tjänares skulder (det var alltså ingen annan som betalade dem) men där tjänaren åter fick skulderna tillbaka pga att han vägrade att förlåta en annan persons skulder. Notera att i liknelsen är förlåta detsamma som att stryka skulder. Det kan handla om skulder i pengar, men även överträdelser/handlingar som någon gjort mot en annan.

Det är viktigt att befria sig från tankarna att det skulle handla om att betala en skuld eller att associera till banktransaktioner, för om vi måste tänka i banorna av en skuldbetalning så tvingas vi även att erkänna att en betald skuld är just en 100% betald skuld. Betalt är betalt! Om jag har en skuld och någon träder in och betalar denna skuld åt mig så måste den betraktas som betald. Om våra synder blev betalda för 2000 år sedan när Jesus dog på korset, så leder det till att våra synder är betalda redan innan vi utför dem, samt att vi har en ”license to sin”. Då hamnar farligt nära Satans lögn ”Ingalunda skall ni dö”. Läs gärna mer i denna artikel och denna.

substituteAtt FÖRLÅTA handlar om att man hoppar över att utkräva straff eller betalning/ersättning för en skuld  – Man UTRADERAR/STRYKER den helt enkelt!

Jesus Kristus offrade sitt liv för oss så att straffet för våra synder skulle kunna bli strukna (friköpta) OM vi omvänder oss och tror. Våra synder tar inte en extrasväng in i Jesu kropp innan de tas bort. Han behöver inte bokstavligt få dem på sig eller i sig. Synda är något man gör och ingenting som kan överflyttas till någon annans kropp. Jesus dog för att våra synder skulle raderas – vilket kan ske om vi omvänder oss och tror. Antingen så förlåter och stryker Gud våra tidigare skulder (definitivt inte våra framtida), eller också utkräver han straff och/eller full betalning för våra skulder.

Joh. 1:29 Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: ”Se Guds lamm, som TAR BORT världens synd.

Straffet för våra synder anses vara evig separation från Gud och helvete. Tog Jesus det straffet på sig och i stället för oss? Nej, eftersom vi fortfarande riskerar Guds vrede och helvetet för våra synder. Att predika ”Jesus tog straffet för våra synder, och han betalade vår skuld”, skulle kunna missförstås och missbrukas. En ateist skulle kunna håna begreppen och säga ”Så bra att Jesus tog straffet för mina synder! Då är jag ju fria att synda! Har han betalt för mina skulder så är de väl helt betalda för alltid? Betalt är betalt! Ingen betalar en faktura två gånger!”.

Jesus ”bar” våra synder symboliskt på sina axlar då han dog en ställföreträdande död. Gud föredrar lydnad snarare än offer (1 Sam. 15:22; Ps. 51:16-17) Matt. 9:13; 12:7), och ett offer som inte är kombinerat med ett omvänt hjärta frälser inte. Jesus tog heller inte Guds vrede i stället för oss (som om Gud skulle ha behov att utspy vrede över folk för att kunna förlåta). Guds vrede fortsätter att drabba den som syndar, och kristna är inte undantagna (Lukas 21:23; Jn. 3:36; Rom. 1:18). Gud vänder inte bort från sin vrede förrän syndaren vänder bort från sin synd. Jesus dog för att vi ska kunna slippa den välförtjänta vreden, men på villkor av omvändelse. Guds vrede kan ”passera oss” (hoppa över oss) på vissa villkor, eftersom Jesus är vårt Passover-lamm  (1 Kor. 5:7).

Kanske missförstånd angående betydelsen av Jesu död delvis kommer från Luther, som uttryckt sig väldigt olyckligt:

Martin Luther:

”And this, no doubt, all the prophets did foresee in spirit, than Christ should become the greatest transgressor, murderer, adulterer, thief, rebel, and blasphemer, that ever was OR could be in the world. For he being made a sacrifice for the sins of the whole world is not now an innocent person and without sins; is not now the Son of God, born of the Virgin Mary; but a sinner which hath and carrieth the sin of Paul, who was a blasphemer, an oppressor, and a persecutor; of Peter, which denied Christ; of David, which was an adulterer, a murderer, and caused the Gentiles to blaspheme the name of the Lord; and, briefly, which hath and beareth all the sins of all people in his body: not that he himself committed them, but for that he received them, being committed or done of us, and laid them upon his own body, that he might make satisfaction for them with his own blood./ Luther on the Galatians, Galatians 3:13. (pp. 213-215. London edition, 1838).