Tag Archive | jesus

Jesus Christ – lower or better than the angels? Hebr. 2:7

Jul17

angelThou madest him A LITTLE LOWER THAN THE ANGELS (Hebr. 2:7)

Jesus was temporarily (and in one aspect) made a little lower than the angels when he by free will was made in the likeness of a human beings. Jesus made himself in the form of a servant for our sake!

Rom. 8:3 For what the law could not do, in that it was weak through the flesh, God sending his own Son in the likeness of sinful flesh, and for sin, condemned sin in the flesh:

Phil 2:5 Let this mind be in you, which was also in Christ Jesus: 6 Who, being in the form of God, thought it not robbery to be equal with God: 7 But made himself of no reputation, and took upon him the form of a servant, and was made in the likeness of men: 8 And being found in fashion as a man, he humbled himself, and became obedient unto death, even the death of the cross. 9 Wherefore God also hath highly exalted him, and given him a name which is above every name: 10 That at the name of Jesus every knee should bow, of things in heaven, and things in earth, and things under the earth; 11 And that every tongue should confess that Jesus Christ is Lord, to the glory of God the Father.

Col. 2:9 For in him dwelleth all the fulness of the Godhead bodily.

Jesus chose to lay down his own life by following a commandment given by his Father to do so. As a man living on earth Jesus was in contact with God the Father through prayers just like us, but unlike us Jesus has always shared the Godhead together with his Father. Jesus lived even before Abraham (John 8:58) but not in form of a human being. Jesus existed before the world even was, together with his Father. Moreover, God the Father is said to not share his glory with anyone, but gladly shares it with Jesus! The only way to solve this apparent contradiction is to accept that Jesus is God, which in fact is what his Father calls him in Hebr. 1:8 when he addresses the son with “O God”.

John 10:15 As the Father knoweth me, even so know I the Father: and I lay down my life for the sheep.— 17 Therefore doth my Father love me, because I lay down my life, that I might take it again.18 No man taketh it from me, but I lay it down of myself. I have power to lay it down, and I have power to take it again. This commandment have I received of my Father.

John 17:5 And now, O Father, glorify thou me with thine own self with the glory which I had with thee before the world was.— 24 Father, I will that they also, whom thou hast given me, be with me where I am; that they may behold my glory, which thou hast given me: for thou lovedst me before the foundation of the world.

Is. 42:8 I am the Lord: that is my name: and my glory will I NOT give to another, neither my praise to graven images.

Even though Jesus temporarily was made lower than the angels here on earth, he became better and higher than the angels after his resurrection. He also got a taste of it here on earth when we can also read that angels were told to worship him. We are also made aware in the Bible that we serve and worship God alone (Matt. 4:10-11) which makes sense since God is one and the only Creator. The reason why Jesus was born on earth (despite having preexisted in another form) was “for the suffering of death, crowned with glory and honour; that he by the grace of God should taste death for every man”. This means ALL can be saved if they truly repent for their sins and believe that Jesus Christ has come in flesh.

Matt. 4:10: Then saith Jesus unto him, Get thee hence, Satan: for it is written, Thou shalt worship the Lord thy God, and him only shalt thou serve.

Hebr. 2:5 For unto the angels hath he not put in subjection the world to come, whereof we speak.6 But one in a certain place testified, saying, What is man, that thou art mindful of him? or the son of man that thou visitest him?7 Thou madest him A LITTLE LOWER THAN THE ANGELS; thou crownedst him with glory and honour, and didst set him over the works of thy hands:8 Thou hast put all things in subjection under his feet. For in that he put all in subjection under him, he left nothing that is not put under him. But now we see not yet all things put under him.9 But we see JESUS, who was made A LITTLE LOWER THAN THE ANGELS for the suffering of death, crowned with glory and honour; that he by the grace of God should taste death for every man.

1 John 4:2 Hereby know ye the Spirit of God: Every spirit that confesseth that Jesus Christ is come in the flesh is of God:

pink bible and candleThe previous chapter claims that Jesus was so much better than the angels, so he had a higher standing:

Hebr. 1:4 Being made so much BETTER than the angels, as he hath by inheritance obtained a more excellent name than they.5 For unto which of the angels said he at any time, Thou art my Son, this day have I begotten thee? And again, I will be to him a Father, and he shall be to me a Son?6 And again, when he bringeth in the firstbegotten into the world, he saith, And let all the angels of God worship him.7 And of the angels he saith, Who maketh his angels spirits, and his ministers a flame of fire.8 But unto the Son he saith, Thy throne, O God, is for ever and ever: a sceptre of righteousness is the sceptre of thy kingdom.9 Thou hast loved righteousness, and hated iniquity; therefore God, even thy God, hath anointed thee with the oil of gladness above thy fellows.10 And, Thou, Lord, in the beginning hast laid the foundation of the earth; and the heavens are the works of thine hands:11 They shall perish; but thou remainest; and they all shall wax old as doth a garment

Jesus is before all things – visible or invisible. Sure our Creator God fits in to one of those categories since he is at least “something”? If Jesus has always existed with the Father in the godhead, he was indeed “before all things” and the Father was not before him. In Isaiah we can read that no one helped the Lord in his creation. The persons in the godhead were and are intertwined.

Hebr. 2:10 For it became him, for whom are all things, and by whom are all things, in bringing many sons unto glory, to make the captain of their salvation perfect through sufferings.11 For both he that sanctifieth and they who are sanctified are all of one: for which cause he is not ashamed to call them brethren,

Col. 1:16 For BY HIM were all things created, that are in heaven, and that are in earth, visible and invisible, whether they be thrones, or dominions, or principalities, or powers: ALL THINGS were created by him, and for him: 17 And he is BEFORE ALL THINGS, and by him all things consist. 18 And he is the head of the body, the church: who is the beginning, the firstborn from the dead; that in all things HE might have the preeminence.

Is. 44:24 Thus saith the LORD, thy redeemer, and he that formed thee from the womb, I am the LORD that maketh all things; that stretcheth forth the heavens ALONE; that spreadeth abroad the earth BY MYSELF

Is 45:12 I have made the earth, and created man upon it: I, even my hands, have stretched out the heavens, and all their host have I commanded.

Jesus came to save that which was LOST – Luke 19:10

Apr28

Jesus 3For the Son of man is come to seek and to save that which was lost – Luke 19:10

Who are the lost? That would be everyone. Still, even though Jesus died for the world and came to save the world (that which is lost), it does not mean that he promises to save everyone unconditionally. Jesus did his part by dying for the world (making everyone savable, and making the animal sacrifice system obsolete) but we must do our part if we want to use the key he has provided us to his Kingdom. We must believe, repent and endure to the end. Without Jesus Christ our Messiah, we would not be saved no matter what we did because he is the rock and our corner-stone. 

The atonement is likened to a shepherd and his sheep. It is quite possible that a shepherd might lose a sheep, and if that is the case he will naturally go out and look for it. It is not always the case that he will find it (dead or alive), but IF he does, there is much rejoice. A LOST sheep has been FOUND again! A sheep can obviously go from being alive, to being lost to being found again, and that is also the same route that the prodigal son took.

Matt. 18:11 For the Son of man is come to save that which was lost.12 How think ye? if a man have an hundred sheep, and one of them be gone astray, doth he not leave the ninety and nine, and goeth into the mountains, and seeketh that which is gone astray?13 And IF so be that he find it, verily I say unto you, he rejoiceth more of that sheep, than of the ninety and nine which went not astray.

Luke 15:18 I will arise and go to my father, and will say unto him, Father, I have sinned against heaven, and before thee, —  24 For this my son was DEAD, and is ALIVE AGAIN; he WAS LOST, and is FOUND. And they began to be merry. — 32 It was meet that we should make merry, and be glad: for this thy brother was dead, and is alive again; and was lost, and is found.

This is the reason why there is much joy in heaven over each sinner that repents, because this means that someone has gone from death to life! God does not want anyone to perish.

Luke 15:10 Likewise, I say unto you, there is joy in the presence of the angels of God over one sinner that repenteth.

2 Pet. 3:9 The Lord is not slack concerning his promise, as some men count slackness; but is longsuffering to us-ward, not willing that any should perish, but that all should come to repentance.

Ez. 18:32 For I have no pleasure in the death of him that dieth, saith the Lord God: wherefore turn yourselves, and live ye.

Jesus came to save the world rather than judging the world (John 12:47) but in a way people will judge themselves unworthy if they reject their Savior. God does not take pleasure in the death of the wicked.

John speaks below about the mission of Jesus. He was not just the light of certain chosen “elect”, but “the light of men”. John the Baptist started to witness of the Light (Jesus) that ALL MEN through him might believe (not “all sorts of men”). Jesus “lighteth every man that cometh into the world”. It could not be more clear. EVERYONE can be saved through our Messiah, Jesus Christ. So why are not all saved? We read why when we read further about the condition: “as many as received him, to them gave he power to become the sons of God, even to them that believe on his name”. Here we have it. Those who receive him and believe in him (and if we love him, we obey him ….) will become the sons of God. This means that those who do not take this path will not be saved. We can even read that Jesus came to “his own”, but that his own did not receive him. This is likely a reference to the Jews. 

John 1:1 In the beginning was the Word, and the Word was with God, and the Word was God.2 The same was in the beginning with God.3 All things were made by him; and without him was not any thing made that was made.4 In him was life; and the life was the light of men. 5 And the light shineth in darkness; and the darkness comprehended it not.6 There was a man sent from God, whose name was John.7 The same came for a witness, to bear witness of the Light, that all men through him might believe.8 He was not that Light, but was sent to bear witness of that Light.9 That was the true Light, which lighteth every man that cometh into the world.10 He was in the world, and the world was made by him, and the world knew him not.11 He came unto his own, and his own received him not.12 But as many as received him, to them gave he power to become the sons of God, even to them that believe on his name

Who are heavy laden? Only certain chosen elect? Not at all. All who are heavy laden can come to Jesus, and their background does not matter because true repentance takes care of their sinful history. Jesus does not say that he will take the responsibility to place his easy yoke on people by force, but he urges people to “take my yoke upon you, and learn of me” . This is our responsibility:

Matt. 11:28 Come unto me, all ye that labour and are heavy laden, and I will give you rest.29 Take my yoke upon you, and learn of me; for I am meek and lowly in heart: and ye shall find rest unto your souls.30 For my yoke is easy, and my burden is light.

Believers are the salt of the earth, but against God’s will salt can lose its savor. If this happens, when we have lost all interest in learning from Jesus, then we are good for nothing and are cast out. Naturally therefore Jesus urges us to not lose the salt but to endure to the end. Again, God does not want anyone to perish!

Matt 5:13 Ye are the salt of the earth: but if the salt have lost his savour, wherewith shall it be salted? it is thenceforth good for nothing, but to be cast out, and to be trodden under foot of men.

Matt. 10:22 And ye shall be hated of all men for my name’s sake: but he that endureth to the end shall be saved.

We are created to seek the Lord, even though he is not far away from any of us.

Acts 17:26 And hath made of one blood all nations of men for to dwell on all the face of the earth, and hath determined the times before appointed, and the bounds of their habitation;27 That they should seek the Lord, if haply they might feel after him, and find him, though he be not far from every one of us:— 30 And the times of this ignorance God winked at; but now commandeth all men every where to repent:31 Because he hath appointed a day, in the which he will judge the world in righteousness by that man whom he hath ordained; whereof he hath given assurance unto all men, in that he hath raised him from the dead.

Jer. 29:13 And ye shall seek me, and find me, when ye shall search for me with all your heart.

Sometimes in the Bible, we can read about “the lost” when it comes to Israel and/or the Jews (or the house of Israel) as in Matt. 10:6, and Matt. 15:24 but this is another, but similar context of being lost. Similarly the Jews could/can be considered lost when they reject Jesus Christ as the Messiah. Israel has a major part of the Old Testament, and Jesus was born as a Jew to live in the world among Jews.

You can read this article about Jesus dying for the world.

 

Does the Bible say that nature and flesh are SINFUL in Rom. 8:3?

Nov16

sinCan flesh be sinful?

A sin is something that a person does based on his/her own choices. Also Jesus had flesh just like us, and he was obviously no sinner so this means that flesh cannot be sinful in and of itself or else Jesus too would be sinful.

The term “sinful nature” cannot be found in the Bible (KJV), but “sinful flesh” is found once in Rom. 8:3. Since flesh cannot really be sinful in itself (without a person living in it), why can we find this phrase in this verse?

It is a reference to what Jesus did for us when he was born into this world – “in the likeness” of sinful flesh.

Rom. 8:3 For what the law could not do, in that it was weak through the flesh, God sending his own Son in the likeness of sinful flesh, and for sin, condemned sin in the flesh

According to Blueletterbible, “flesh” is a translation from the Greek noun σάρξ (sarx, Strong’s 4561) and apart from flesh/meat from man or animal it could also signify the human body as opposed to the soul or spirit. It could also signify the human nature with its frailties (physically or morally) and passions, or simply a human being as such. So the translation could be flesh, body, human nature, carnality or materiality; kindred. 

But why does it then say “sinful flesh”? Likely to convey that flesh is what human beings use to sin with, as Paul explains below when he is using the words “mortal body” and “members” as instruments to perform unrighteousness. If we have no body (or members) we have nothing to sin with. Granted that our minds are involved when we make plans to sin, but with no heart or brain we cannot even have any thoughts.

Rom. 6:12 Let not sin therefore reign in your mortal body, that ye should obey it in the lusts thereof.13 Neither yield ye your members as instruments of unrighteousness unto sin: but yield yourselves unto God, as those that are alive from the dead, and your members as instruments of righteousness unto God.

Angels are living in another realm but they too can appear as physical beings and they can disobey God (as obviously Satan did) which is sinning. When it comes to “flesh”, it is something that is tied to human beings and animals (created on the sixth day) rather than angels who live in another habitat – even if angels temporarily can take the shape of human beings. The description of Jesus coming in the likeness of sinful flesh is therefore a good description when it comes to what Jesus did for us. He became flesh for our sake, and while “flesh” is usually used in a negative way we naturally also need our physical bodies/flesh to do the good works which we are called to do. 

Jesus suffered for us in the flesh, and the reason for this is because man has sinned, which he did in flesh. The description of Jesus becoming flesh:

John 1:14 And the Word became flesh and dwelt among us, and we have seen his glory, glory as of the only Son from the Father, full of grace and truth.

Phil 2: 5 Let this mind be in you which was also in Christ Jesus, 6 who, being in the form of God, did not consider it robbery to be equal with God, 7 but made Himself of no reputation, taking the form of a bondservant, and coming in the likeness of men. 8 And being found in appearance as a man, He humbled Himself and became obedient to the point of death, even the death of the cross.

Heb. 2:14 Forasmuch then as the children are partakers of flesh and blood, he also himself likewise took part of the same; that through death he might destroy him that had the power of death, that is, the devil

1 John 4:3 and every spirit that does not confess that Jesus Christ has come in the flesh is not of God. And this is the spirit of the Antichrist, which you have heard was coming, and is now already in the world.

1 Pet. 4:1 Forasmuch then as Christ hath suffered for us in the flesh, arm yourselves likewise with the same mind: for he that hath suffered in the flesh hath ceased from sin;2 That he no longer should live the rest of his time in the flesh to the lusts of men, but to the will of God.3 For the time past of our life may suffice us to have wrought the will of the Gentiles, when we walked in lasciviousness, lusts, excess of wine, revellings, banquetings, and abominable idolatries

righteous 5Paul describes his choice between living on in the flesh (in his physical body) or to depart from this world into a permanent life with Christ:

Phil. 1:22 But if I live on in the flesh, this will mean fruit from my labor; yet what I shall choose I cannot tell. 23 For I am hard-pressed between the two, having a desire to depart and be with Christ, which is far better. 24 Nevertheless to remain in the flesh is more needful for you. 

Jesus had no advantage over us when it comes to sin (he was tempted like we are) and this means that it is a false idea that human beings are born with a sinful nature and Jesus is not. None of us have a sinful nature, and we certainly cannot blame our bodies if we choose to sin. We have been promised that we will not be tempted beyond our ability to say no.

Heb. 4:15 For we have not an high priest which cannot be touched with the feeling of our infirmities; but was in all points TEMPTED LIKE AS WE ARE, yet without sin.

1 Cor. 10:13 No temptation has overtaken you that is not common to man. God is faithful, and he will not let you be tempted beyond your ability, but with the temptation he will also provide the way of escape, that you may be able to endure it.

Paul explains further what it is to live in the flesh vs walking in the Spirit. He makes it clear, that if we choose to live in the flesh (which is the same as living in darkness or living “in the world”) then we simply cannot please God. That would be impossible, for living in the flesh is the opposite of living after the Spirit. To be carnally minded (to live after the flesh) is death, but to live after the Spirit is LIFE. The choice is ours, and we have no excuse. Paul also provides examples of what it is to live after the flesh:

Rom 8:1 There is therefore now no condemnation to them which are in Christ Jesus, WHO WALK NOT AFTER THE FLESH, but after the Spirit.

Rom. 8:4 that the righteous requirement of the law might be fulfilled in us who do not walk according to the flesh but according to the Spirit. 5 For those who live according to the flesh set their minds on the things of the flesh, but those who live according to the Spirit, the things of the Spirit. 6 For to be carnally minded is death, but to be spiritually minded is life and peace. 7 Because the carnal mind is enmity against God; for it is not subject to the law of God, nor indeed can be. 8 So then, those who are in the flesh cannot please God.

Gal. 5:16 This I say then, Walk in the Spirit, and ye shall not fulfil the lust of the flesh.17 For the flesh lusteth against the Spirit, and the Spirit against the flesh: and these are contrary the one to the other: so that ye cannot do the things that ye would.18 But if ye be led of the Spirit, ye are not under the law.19 Now the works of the flesh are manifest, which are these; Adultery, fornication, uncleanness, lasciviousness,20 Idolatry, witchcraft, hatred, variance, emulations, wrath, strife, seditions, heresies,21 Envyings, murders, drunkenness, revellings, and such like: of the which I tell you before, as I have also told you in time past, that they which do such things shall not inherit the kingdom of God.22 But the fruit of the Spirit is love, joy, peace, longsuffering, gentleness, goodness, faith,23 Meekness, temperance: against such there is no law.24 And they that are Christ’s have crucified the flesh with the affections and lusts.25 If we live in the Spirit, let us also walk in the Spirit.

1 Cor. 6:15 Know ye not that your bodies are the members of Christ? shall I then take the members of Christ, and make them the members of an harlot? God forbid.16 What? know ye not that he which is joined to an harlot is one body? for two, saith he, shall be one flesh.17 But he that is joined unto the Lord is one spirit.18 Flee fornication. Every sin that a man doeth is without the body; but he that committeth fornication sinneth against his own body.19 What? know ye not that your body is the temple of the Holy Ghost which is in you, which ye have of God, and ye are not your own?20 For ye are bought with a price: therefore glorify God in your body, and in your spirit, which are God’s.

Rom. 13:14 But put ye on the Lord Jesus Christ, and make not provision for the flesh, to fulfil the lusts thereof.

Since the flesh is weak we can make it easier for ourselves if we pray and become stronger spiritually.

Mat. 26:41 Watch and pray, that ye enter not into temptation: the spirit indeed is willing, but the flesh is weak. (Mark 14:38)

In a way we must continue to live in our bodies and “walk in the flesh” in this particular sense (continue to live in the world). In another sense we must avoid “walking in the flesh” in the sense of giving in for temptations and sin (living in darkness).

2 Cor.2 But I beseech you, that I may not be bold when I am present with that confidence, wherewith I think to be bold against some, which think of us as if we walked according to the flesh.3 For though we walk in the flesh, we do not war after the flesh:4 (For the weapons of our warfare are not carnal, but mighty through God to the pulling down of strong holds;)5 Casting down imaginations, and every high thing that exalteth itself against the knowledge of God, and bringing into captivity every thought to the obedience of Christ

1 Cor. 5:9 I wrote unto you in an epistle not to company with fornicators:10 Yet not altogether with the fornicators of this world, or with the covetous, or extortioners, or with idolaters; for then must ye needs go out of the world.

1 John 2:15 Love not the world, neither the things that are in the world. If any man love the world, the love of the Father is not in him.16 For all that is in the world, the lust of the flesh, and the lust of the eyes, and the pride of life, is not of the Father, but is of the world.17 And the world passeth away, and the lust thereof: but he that doeth the will of God abideth for ever.

2 Pet. 1:4 Whereby are given unto us exceeding great and precious promises: that by these ye might be partakers of the divine nature, having escaped the corruption that is in the world through lust.

The order based on James 1 is 1) lust, 2) temptation, 3) sin and 4) death. Not the other way around as many Calvinists would have you believe; where we start off being dead, and due to this predicament we sin due to our weak nature which is easily tempted.

Ja. 1:12 Blessed is the man that endureth temptation: for when he is tried, he shall receive the crown of life, which the Lord hath promised to them that love him.13 Let no man say when he is tempted, I am tempted of God: for God cannot be tempted with evil, neither tempteth he any man:14 But every man is tempted, when he is drawn away of his own lust, and enticed.15 Then when lust hath conceived, it bringeth forth sin: and sin, when it is finished, bringeth forth death.

The Bible does not say that having flesh is a sin, but rather breaking the commandments of God. Sin is transgression of the law, and God is naturally disappointed when we break his commandments which is all about disobeying him.

1 John 3:4 Whosoever committeth sin transgresseth also the law: for sin is the transgression of the law.

What kind of transgression could it possibly be to have flesh? Why would this hurt or harm God? Would God be upset and disappointed each time someone is conceived and starts to develop flesh? No, the doctrine of the sinful nature is not Biblical. Read more about Romans 5 here.

Liknelsen om punden och liknelsen om talenterna

Oct23

pengarLiknelser – hur aktiv måste man vara vad gäller gärningar?

Vi är frälsta av nåd, och verkligen inte för att vi förtjänar att bli frälsta genom att “för det mesta” haft ett gott uppträdande. Att vi är frälsta av nåd står inte i motsatsförhållande till att även omvändelse och goda gärningar krävs för frälsning. Vi förjänar inte evigt liv genom goda gärningar, men vi kan heller inte bli frälsta utan goda gärningar. Jakob förklarar att även onda andar tror på en enda Gud och bävar, med poängen att tro utan gärningar är död. Sann tro och sann kärlek till Jesus innebär att vi lyder honom och utför goda gärningar.

Jak 2: 24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig GENOM GÄRNINGAR och INTE bara genom tro.

Joh 14:15 Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud.

Hur är det då med liknelsen om Punden? Strax innan liknelsen så får vi läsa om syndaren Sackeus som blev frälst pga sin tro som han visade i gärningar. Den är Abrahams son som har ett omskuret hjärta.

Luk. 19: 8 Men Sackeus stod där och sade till Herren: “Herre, hälften av det jag äger ger jag åt de fattiga, och om jag har bedragit någon, ger jag honom fyrdubbelt tillbaka.” 9 Jesus sade till honom: “I dag har frälsning kommit till denna familj, eftersom också han är en Abrahams son. 10 Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat.”

Det finns alltså chans till frälsning även för en korrupt tullförman som Sackeus. Alla kan få sina synder förlåtna vid sann omvändelse. Jesus berättade ofta i liknelser för att visa en viktig poäng som vi kan lära oss utav. Händelsen har alltså inte hänt bokstavligen, men den kan ge oss lärdomar.

“Luk. 19:11 När de hörde detta, berättade Jesus ännu en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de tänkte sig att Guds rike genast skulle träda fram på ett synligt sätt. 12 Han sade: “En man av förnäm släkt for till ett land långt borta för att få kungavärdighet och sedan komma tillbaka. 13 Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio pund och sade till dem: Gör affärer med dessa tills jag kommer tillbaka. 14 Men hans landsmän hatade honom, och när han hade farit skickade de sändebud som skulle säga: Vi vill inte ha honom till kung över oss. 15 Men han fick sin kungavärdighet, och när han kom tillbaka lät han kalla till sig tjänarna som hade fått pengarna. Han ville veta vad var och en hade förtjänat. 16 Den förste kom och sade: Herre, ditt pund har gett tio pund till. 17 Då sade kungen: Bra, du gode tjänare. Eftersom du har varit trogen i det minsta skall du härska över tio städer. 18 Den andre kom och sade: Ditt pund har gett fem pund till. 19 Kungen sade till honom: Du skall härska över fem städer. 20 Därefter kom en annan tjänare och sade: Herre, se här är ditt pund. Jag har haft det förvarat i en duk 21 av fruktan för dig, eftersom du är en sträng man som tar ut vad du inte har satt in och skördar vad du inte har sått. 22 Hans herre sade till honom: Efter dina egna ord skall jag döma dig, du onde tjänare! Du visste att jag är en sträng man, som tar ut vad jag inte har satt in och skördar vad jag inte har sått. 23 Varför satte du inte in mina pengar i en bank, så att jag kunde få ut dem med ränta när jag kom tillbaka? 24 Och till dem som stod bredvid sade han: Ta ifrån honom hans pund och ge det åt den som har tio pund. 25 De sade: Herre, han har redan tio pund. 26 Ja, jag säger er: Var och en som har skall få, men den som inget har, från honom skall tas också det han har. 27 Men dessa mina fiender som inte ville ha mig till kung över sig, för hit dem och hugg ner dem inför mina ögon.”

Den man som blev hatad och som landsmännen vägrade att acceptera som kung är Jesus själv. Vi kan läsa att den som förräntade sina pund väl blev kallad “god”, vilket tyder på att människor absolut kan vara goda (i rätt kontext).

Den belöning som han fick handlar om att härska över tio städer, och den man som förräntade sitt pund hälften så mycket fick motsvarande halva belöningen. Den man som inte lät förränta sitt punt alls blev straffad baserat på vad han visste. Han blev dömd baserat på sina egna ord och sitt eget samvete: “Efter dina egna ord skall jag döma dig, du onde tjänare! Du VISSTE att jag är en sträng man, som tar ut vad jag inte har satt in och skördar vad jag inte har sått”.

Straffet här blev att mannen blev av med det enda pundet han ägde, så han fick alltså ingen belöning alls för sitt val att inte ens sätta in pundet på banken. Han visste bättre. Det fanns ändå de som råkade ännu värre ut. Liknelsen gör en kontrast mellan de tio tjänarna och de landsmän som hatade den förnäma mannen och som deklarerat att de inte ville ha honom som kung (vilket var ett dåligt val med tanke på att den förnäma mannen faktiskt hade kungastatus vid sin återkomst). Dessa landsmän kallades för hans fiender just pga detta och slutet blev att de höggs ner. Mannen som som förlorade sitt pund och gick lottlös hyste aldrig något sådant motstånd mot den förnäme mannen som han kallade sin Herre.

Precis som i liknelsen så kommer vi att dömas baserat på vår kunskap och vad vi gör/inte gör för att lära känna Skaparen och låta oss ledas av den helige Ande genom att göra goda gärningar. Om vi tar steget att hata sonen (som är Gud i kött) så handlar framtiden dock inte om att gå miste om belöningar utan om att inte få komma in i Guds rike.

Det är också en trygghet att veta att vi döms efter vår förmåga, beroende på omständigheter i våra liv.

Rom. 2:6 Han skall ge var och en efter hans gärningar: 7 evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, 8 men vrede och dom åt dem som söker sitt eget och inte lyder sanningen utan orättfärdigheten. 9 Nöd och ångest skall komma över varje människa som gör det onda, främst över juden och även över greken, 10 men härlighet, ära och frid över var och en som gör det goda, främst över juden och även över greken, 11 ty Gud är inte partisk.12 Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtappade utan lagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas av lagen. 13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. 14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. 16 Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag.

Upp. 20:12 Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda blev dömda efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna.

sheep 2Liknelsen om Talenterna 

Liknelsen precis innan den om Talenterna och den om Fåren och Getterna i Matt. 25 handlar om 10 jungfrur, där hälften av dem var förberedda på brudgummens ankomst och visade det i handlingar. De satt inte bara ner och “trodde” (på brudgummens ankomst) som de övriga 5 tärnorna, utan de såg till att ha sina lampor lysande. Noterbart är att de 5 jungfrur som var lata och inte förberedde sig på brudgummens ankomst heller inte blev bjudna på bröllopsfesten vilket var det stora målet. Skälet som brudgummen gav till att inte öppna dörren för dem var att han faktiskt inte ens kände dem (Matt. 25:12). Om vi verkligen känner Jesus och älskar honom, så vill vi tillbringa tid med honom och vi lyder hans bud.

Liknelsen om talenterna liknar i stort den om punden. Här handlar det en man som lämnar hela sin förmögenhet till sina tjänare. Tjänarna fick talenter baserat på sin förmåga, så var deras förmåga stor så fick de alltså större antal talenter och med dem större krav. Den man som handlade orätt i den här liknelsen grävde ner sin talent och gömde den. Det känns som en liten kontrast till den ovisa mannen i liknelsen om punden som förvarade sitt pund i en duk utan att försöka dölja det. Hans straff blev att han skulle kastas “i mörkret här utanför” där det var gråt och tandagnisslan. Visserligen skulle detta kunna tolkas som helvetet, men när man läser i Matt. 13:15 så är det gråt och tandagnisslan i den brinnande ugnen, men mannen utan talenter skulle kastas “i mörkret här utanför”.

Det är alltså inte alls säkert att poängen med liknelsen är att tydliggöra mannens definitiva framtida hemvist, utan snarare att vi borde lära oss att förvalta vårt pund/talent rätt. Om inte så kan vi råka illa ut, men även lita på att vi ska dömas helt rättvist baserat på våra gärningar och vårt samvete. Om man även har liknelsen om pundet i åtanke så var det där mannens uppenbara fiender som dödades. De både hatade honom och vägrade att acceptera honom som kung. Det påstås inte att mannen utan talenter hyste sådana tankar, men om så är fallet så borde samma straff vänta även honom. Hur blev hans dom och straff? Mannen existerar inte i verkligheten, men allas våra gärningar kommer att prövas då “böcker ska öppnas” där våra gärningar är redovisade.

Matt. 25:14 Det kommer att bli som när en man skulle resa utomlands. Han kallade till sig sina tjänare och lämnade sin förmögenhet åt dem. 15 En gav han fem talenter, en annan två och en tredje en talent – var och en efter hans förmåga. Sedan gav han sig i väg. 16 Den som hade fått fem talenter gick genast och satte dem i omlopp och tjänade fem talenter till. 17 Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till. 18 Men den som fått en talent gick och grävde ner den i marken och gömde sin herres pengar.19 En lång tid därefter kom tjänarnas herre och krävde redovisning av dem. 20 Den som hade fått fem talenter kom då och lämnade fram fem talenter till och sade: Herre, fem talenter överlämnade du åt mig. Nu har jag tjänat fem till. 21 Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje! 22 Så kom den som hade fått två talenter fram och sade: Herre, två talenter överlämnade du åt mig. Här är två till som jag har tjänat. 23 Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!24 Också den som hade fått en talent kom fram. Han sade: Herre, jag vet att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. 25 Av fruktan för dig gick jag och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt. 26 Hans herre svarade honom: Du onde och late tjänare. Du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut.27 Då borde du ha satt in mina pengar i en bank, så att jag hade fått igen det som är mitt med ränta när jag kom. 28 Ta därför ifrån honom talenten och ge den åt honom som har tio talenter. 29 Ty var och en som har skall få, och det i överflöd, men den som inget har, från honom skall tas också det han har. 30 Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret här utanför. Där skall man gråta och skära tänder.

Fåren och getterna – båda grupperna trodde men inte alla visade goda gärningar. Här är det tydligt att de som vägrade att utföra goda gärningar gick förlorade. Det verkar inte som de kände kungen eftersom de inte älskade honom genom att lyda honom.

Matt. 25:31 När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron. 32 Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja dem från varandra, som en herde skiljer fåren från getterna. 33 Och fåren skall han ställa på sin högra sida och getterna på den vänstra. 34 Då skall konungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse. 35 Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. 36 Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig. 37 Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? 38 Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig eller naken och klädde dig? 39 Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig? 40 Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.41 Sedan skall han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. 42 Ty jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka. 43 Jag var främling och ni tog inte emot mig, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte. 44 Då skall de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig inte? 45 Då skall han svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. 46 Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.“

sheepFler verser om goda gärningar

1 Kor. 3:12 Om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och halm, 13 så skall det visa sig vad var och en har byggt. Den dagen kommer att visa det, eftersom den uppenbaras i eld, och hur vars och ens verk är skall elden pröva.14 Om det verk någon har byggt består provet, skall han få lön. 15 Men om hans verk bränns upp, skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bli frälst, men som genom eld. 16 Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er? 17 Om någon fördärvar Guds tempel, skall Gud fördärva honom. Ty Guds tempel är heligt, och det templet är ni.

Beskrivningen ovan handlar om kristna människor – allså inte om syndare. (“Kristna syndare” vore en motsägelse.) De som bygger (på Jesu verk) gör inte så om de hatar och förnekar Jesus eller är olydiga mot hans bud, utan om några som utför goda gärningar.

Lukas 18:29 Jesus sade till dem: “Amen säger jag er: Var och en som har lämnat hus eller hustru eller bröder eller föräldrar eller barn för Guds rikes skull, 30 skall få mångdubbelt igen redan i den här världen, och sedan evigt liv i den kommande världen.”

Goda gärningar ger både belöning (på varierade sätt) i den här världen, och evigt liv i nästa eftersom man visat sin tro i goda gärningar. Vårt arbete ska prövas och vårt eget samvete spelar roll.

Joh. 3:14 Och liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd,15 för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. 16 Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. 17 Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. 18 Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. 19 Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda. 20 Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. 21 Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud.”

När Mose hängde upp ormen i öknen så blev inte alla automatiskt helade från sina ormbett. Bara om de faktiskt gick fram till ormen och tittade på den som blev de helade, och det innebär något som man gör. Man kan tänka sig att man inte utförde den proceduren om man inte ens trodde på att det skulle göra någon skillnad. På liknande sätt så måste även vi tro på Jesus och visa det i handling. Vi kan se skillnaden på människors agerande, vilket en dag ska döma dem: 20 Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. 21 Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud.”

Rom. 6:16 Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet? 17 Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt.— 21 Men vad skördade ni då för frukt? Jo, det som ni nu skäms för. Slutet på sådant är döden. 22 Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv. 23 Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Syndar vi (och fortsätter med synden utan att omvända oss) så är vi slavar under synden viket leder till döden. Alternativet är att lyda den helige Ande, vilket leder till rättfärdighet och liv.

Joh. 4:36 Redan nu får den som skördar sin lön. Han samlar in frukt till evigt liv, så att den som sår och den som skördar kan glädja sig på samma gång.

Joh. 6:54 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.

Joh. 12:25 Den som älskar sitt liv förlorar det, och den som hatar sitt liv i den här världen, han skall bevara det och vinna evigt liv.

Gal. 6:8 Den som sår i sitt kötts åker skall av köttet skörda undergång, men den som sår i Andens åker skall av Anden skörda evigt liv.

Joh. 15:5 Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra.6 Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp. 7 Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det.

Jesus kom alltså inte till världen med målet att döma världen, utan för att möjliggöra evigt liv genom sonen. Han tvingar dock ingen att vara hans efterföljare och självfallet vore hans rike inte ett gudomligt rike om människor som hatar honom välkomnades in.

Looking at a woman to lust after her means adultery and sin? Matt. 5:28

Aug27

lustIt is not possible to commit adultery unless you’re married

If a man looks at a woman with the precise aim “to lust after her”, it is a sin according to the teaching of Jesus Christ. However, Jesus does not say that it is a sin to simply look at a woman and find her attractive. The sin in question is adultery, and it is not possible to commit adultery unless you are married.

Matt. 5:28 But I say unto you, That whosoever looketh on a woman TO LUST AFTER HER hath committed ADULTERY with her already in his heart. (KJV)

The sixth commandment: “Thou shalt not commit adultery”

Based on the verse Matt. 5:28, a man commits adultery (is unfaithful to his wife) if he looks at a woman to lust after her. This means that this verse is in reference to those who are married and who still choose to look at a women with the aim to lust after her. This statement was a surprise to many of the pharisees since they likely were of the view that you could only be an adulterer unless you actually committed the physical act of adultery and/or broke up a marriage.

What about those who are not married? Are they free to look at women with the aim to lust after them, and particularly if the women are unmarried, in order to not break the 10th commandment which says ”Thou shalt not covet thy neighbour’s house, thou shalt not covet thy neighbour’s wife, nor his manservant, nor his maidservant, nor his ox, nor his ass, nor any thing that is thy neighbour’s”? No, even though Matt. 5:28 is in reference to married men, the fact is still that our thoughts and intentions reveal our inner thoughts and our true intentions. Do we stay away from temptations as much as we can, or do we seek to be tempted? This is how we will be judged:

Rom. 2:14 For when the Gentiles, which have not the law, do by nature the things contained in the law, these, having not the law, are a law unto themselves:15 Which shew the work of the law written in their hearts, their conscience also bearing witness, and their thoughts the mean while accusing or else excusing one another;)16 In the day when God shall judge the secrets of men by Jesus Christ according to my gospel.

We can read in the Bible that one man and one woman are meant to be one flesh (Mark 10:8), and that a marriage is supposed to be for life. (At least this is the ideal situation.) In order to achieve this goal, we are created to be attracted to the opposite sex, but also with the possibility to be in power over our own bodies. Since 1+1=2, it is not good for a man to purposely look for tempting situations with other women which could easily lead to sin.

God knows if we happen to end up in a tempting situation with no fault of our own, and he knows what we do to get out of the situation (if anything). He knows our possibilities and our limitations and he does not demand the impossible from us but what is possible. We are human beings with free will, and no robots:

1 Cor. 10:12 Wherefore let him that thinketh he standeth take heed lest he fall.13 There hath no temptation taken you but such as is common to man: but God is faithful, who will not suffer you to be tempted above that ye are able; but will with the temptation also make a way to escape, that ye may be able to bear it.

God created man to be attracted to the female body and this means that women would do well to not tempt men by dressing too revealing. When it comes to such female temptations, the attacks from the devil can perhaps be viewed as more severe today compared with Biblical times, because many women unfortunately dress themselves as though they were prostitutes (encouraged and normalized by the current world view) and there are loads of pornographic material available. Many men have confessed to be addicted to pornography, so the best way is to not even start watching such material in the first place. Watching pornography is usually optional (if we do not count the times when they are forced upon someone, such as in a liberal class room) and can therefore be avoided. It is harder to get away from other types of temptations – for example if your class mates or colleagues at work do not dress modestly. Each individual can still do his best to skip as many spiritual attacks as possible, even if he cannot avoid all tempting and awkward situations. During the time of Paul, people married at an early age so they did not have to wait that long to be husband and wife, and they were generally not affected by the same pressure and sex propaganda as today’s school children.

It is important to remember that temptations are not sins in themselves. Also Jesus was tempted just like us, and he never sinned. It is giving in for temptations which is a sin. To involve even more people in one’s sinful behavior is of course even worse. If someone is guilty of sin, he must confess his sins, ask for forgiveness and start walking in the light. There is hope for everyone!:

1 John 1:7 But if we walk in the light, as he is in the light, we have fellowship one with another, and the blood of Jesus Christ his Son cleanseth us from all sin. —-9 If we confess our sins, he is faithful and just to forgive us our sins, and to cleanse us from all unrighteousness.

The Bible does not say that it is a sin for an unmarried man to fall in love with another unmarried woman, and to feel mutual love and attraction for each other. It is enough to read in the song of Solomon to realize this much. This Biblical book also concerns God’s love for Israel, but it still involves a romantic communication between two unmarried individuals who feel an attraction for each other. We are created to be two in one union. Adam initially lacked something in his life when he was alone on earth, and Eve was created for him to make their union perfect. It is natural for a young person to seek a soul mate in his/her life and to long for a life long companionship where even the bed is shared. We generally do not feel complete without the other half, just like in Adam’s case, and that means that it is natural to look for our other half. This is not a sin!

A life long relationship is of course not only about a physical attraction but about being attracted to a special person who shares the same moral values and outlook on life. If we do find this someone and there is mutual attraction, it is not a sin to also feel a physical attraction. Paul says “The wife hath not power of her own body, but the husband: and likewise also the husband hath not power of his own body, but the wife”.  

1 Cor. 7:2 Nevertheless, to avoid fornication, let every man have his own wife, and let every woman have her own husband.3 Let the husband render unto the wife due benevolence: and likewise also the wife unto the husband.4 The wife hath not power of her own body, but the husband: and likewise also the husband hath not power of his own body, but the wife.5 Defraud ye not one the other, except it be with consent for a time, that ye may give yourselves to fasting and prayer; and come together again, that Satan tempt you not for your incontinency.6 But I speak this by permission, and not of commandment.

Paul’s advice for singles is not “Simply avoid having an attraction for each other, because it is a sin. Just stop having such feelings!”. Instead his advice is actually to get married, for it is better to marry than to burn … With other words, such normal feelings are hard to just shut off based on a decision because we are created into sexual beings and even to replenish the earth. This does not mean that we are unable to control our bodies.

1 Cor. 7:8 I say therefore to the unmarried and widows, it is good for them if they abide even as I.9 But if they cannot contain, let them marry: for it is better to marry than to burn.

It would rather be unnatural for a young engaged couple to not have any physical/sexual attraction for each other. Both still have the responsibility to not tempt the other person, but to save the gift of a physical union until the wedding. I believe that a young couple will be very blessed if they decide to wait until the marriage with their intimate relations. This is also a sign of true love for each other, and that each person places God first in his life.  Eccl. 4:12 “—  a threefold cord is not quickly broken”.

More from the same chapter lust 2

Understanding Matt. 5:28 is important since loads of men (particularly young, single men) erroneously believe that they are sinners just because they happen to meet a woman on the street who they find extremely sexy and attractive. They might also believe that they are sinners because they happen to see a billboard with an attractive woman that they would like to take a second look at. Still, this does not mean that it is a good idea to make room for further fantasies about these women without making any attempts whatsoever to halt the thoughts.

God is always willing to forgive a humble heart.

Unfortunately many Christians view Matt. 5:28 as support for man’s inability to be faithful to God and to obey his commandments. Maybe their erroneous thoughts go something like this:

“Since Matt. 5:28 tells me that I am failed human being no matter what I do, I can just as well give into other sins once in a while, as long as I don’t overdo it – like watching pornographic films, like going to the beach and look at half dressed women to lust for them in my mind, and even go to bed with a woman. I’m saved anyway, and even my pastor at church tells us that God doesn’t see our sins but only the blood of Jesus, and that no one can stop sinning and that this is precisely why Jesus died for us, that faith + nothing saves us, that it’s man’s sinful nature that makes him sin, that God accepts us if we only confess our sins every day and do our best, once saved always saved, Jesus is our righteousness and that means that we don’t have to be righteous too, etc. In fact, there is only one detestable sin that could jeopardize your salvation and that is if you start teaching that there is something you must DO to stay saved and that it is possible to obey God’s commandments. God gets very upset with that type of legalistic pharisaical attitude, but other than that you’re good to go. Sinning is natural, and not sinning is unnatural. We will not die because we’re Christians!”

In reality, it was the Serpent (Satan) who persuaded Eve that she could be saved despite sinning and he said “Ye shall not surely die”. God does not give us commandments he knows we cannot obey. The problem is if we add to the commandments and make them impossible to follow, like the pharisees did. Read this passage from the same chapter (Matt. 5), and try to think which category fit you the best? The description in blue, or the the description in green? Which one are you? Do you break the commandments and teach others that it is impossible to obey God, or do you obey the commandments and teach others that it is possible to obey them?

Matt. 5:19 Whosoever therefore shall break one of these least commandments, and shall teach men so, he shall be called the least in the kingdom of heaven: but whosoever shall do and teach them, the same shall be called great in the kingdom of heaven.20 For I say unto you, That except your righteousness shall exceed the righteousness of the scribes and Pharisees, ye shall in no case enter into the kingdom of heaven.

Jesus does not teach us to give up, but that we can be perfect the way our Father in heaven is perfect. This mean that we can. In the same chapter we are told to love and pray for those who persecute us. Are we to believe that this is also impossible for us to follow, and that Jesus can obey this commandment for us and instead of us?

 Matt. 5:48 Be ye therefore perfect, even as your Father which is in heaven is perfect. 

The question should not be if we can be perfect (we can indeed according to Jesus) but what it means to be perfect. We know that it does not mean “to never ever having sinned”, because Jesus said this to his disciples and they already had sin on their accounts. We can choose to repent and start walking in the light, and we do not get only one single chance to do it right.

Bad Jesus sina lärljungar att köpa SVÄRD?- Luk. 22:36

Apr21

Lukas 22.jpegAnsåg Jesus att hans lärljungar borde skaffa svärd?

Ska versen tolkas bokstavligt eller ej? Den mest logiska tolkningen av texten är att det finns ett fokus på budskapet att en helt ny och annorlund verklighet väntade lärljungarna, i kombination med att en Messiansk profetia behövde uppfyllas.

Luk. 22:35 Han sade vidare till dem: “När jag sände er utan börs, utan lädersäck och sandaler, saknade ni då något?” De svarade: “Nej, inget.” 36 “MEN NU”, sade han, “skall den som har en börs ta den med sig, och likaså den som har en lädersäck. Och den som inte har något svärd skall sälja sin mantel och köpa sig ett svärd. 37 Ty jag säger er att på mig måste det ord uppfyllas som står skrivet: Han blev räknad bland förbrytare. Ja, det ordet om mig blir nu uppfyllt.” 38 De sade: “Herre, här är två svärd.” Han svarade dem: “Det räcker.”

Det finns rum för lite olika tolkningar, men för att uppnå den bästa förståelsen finns några olika aspekter att tänka på.

1) Vare sig Jesus eller Lukas skulle tala emot sig själva, och vi vet att Jesus vid ett flertal tillfällen uttryckt råd om att vända den andra kinden till, att inte hata sina fiender utan be för dem, etc. Mest intressant kanske just Lukas evangelium är för oss eftersom det är samma bok som versen 22:36 återfinns. Budskapet i Bibeln är tydligt – att vi uppmanas att göra gott mot de som hatar oss, samt att generellt välja den fredliga vägen. (Detta säger dock ingenting om försvar i krig, och framför allt inte i Gamla Testamentets krig där Gud själv agerade genom sitt eget folk Israeliterna.)

Luk. 6:27 Men till er som lyssnar säger jag: Älska era fiender och gör gott mot dem som hatar er. 28 Välsigna dem som förbannar er och be för dem som förorättar er. 29 Om någon slår dig på den ena kinden, så vänd också den andra kinden till. Och om någon tar ifrån dig manteln, så låt honom också ta din livklädnad. 30 Ge åt var och en som ber dig, och om någon tar ifrån dig vad som är ditt, så kräv det inte tillbaka. 31 Allt vad ni vill att människor skall göra er, det skall ni göra dem.32 Om ni älskar dem som älskar er, skall ni ha tack för det? Också syndare älskar dem som visar dem kärlek. 33 Och om ni gör gott mot dem som gör gott mot er, skall ni ha tack för det? Så handlar också syndare. 34 Och om ni lånar åt dem som ni hoppas skall betala tillbaka, skall ni ha tack för det? Också syndare lånar åt syndare för att få tillbaka vad de lånat ut. 35 Nej, älska era fiender, gör gott och ge lån utan att hoppas få igen något. Då skall er lön bli stor, och ni skall vara den Högstes barn, eftersom han är god mot de otacksamma och onda. 36 Var barmhärtiga så som er Fader är barmhärtig.

Matt. 26:51 En av dem som var med Jesus förde handen till sitt svärd, drog det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat. 52 Då sade Jesus till honom: “Stick ditt svärd i skidan! Ty alla som drar svärd skall dödas med svärd. 53 Eller menar du att jag inte kan be min Fader att han nu sänder till min tjänst mer än tolv legioner[e] änglar? 54 Men hur skulle då Skrifterna uppfyllas, som säger att detta måste ske?” 55 I samma stund sade Jesus till folkhopen: “Som mot en förbrytare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig. Var dag har jag suttit i templet och undervisat utan att ni grep mig. 56 Men allt detta har skett för att profeternas skrifter skulle uppfyllas.” Då övergav alla lärjungarna honom och flydde.

Matt. 5:5 Saliga är de ödmjuka,de skall ärva jorden.—21 Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du skall inte mörda. Den som mördar är skyldig inför domstolen. 22 Jag säger er: Den som är vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger till sin broder: Ditt dumhuvud, är skyldig inför Stora rådet, och den som säger: Din dåre, är skyldig och döms till det brinnande Gehenna.

Rom. 12:21 Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda.

3 Mos. 19:18 Du skall inte hämnas och inte hysa agg mot någon av ditt folk, utan du skall älska din nästa som dig själv. Jag är Herren.

Ord. 25:21 Om din fiende är hungrig, ge honom att äta, om han är törstig, ge honom att dricka.22 Då samlar du glödande kol på hans huvud, och Herren skall belöna dig.

2) Jesu ord i Luk. 22:36 är inte en generell bokstavlig uppmaning till alla människor i alla tider och överallt, utan orden uttrycktes i en viss situation där Jesus under den sista måltiden samtalade med sina lärljungar strax innan oerhörda profetiska saker skulle realiseras.

3) Framtiden för Jesu lärljungar vad gäller evangelisation skulle komma att förändras radikalt redan samma natt. Tidigare hade Jesus förklarat för lärljungarna att de inte skulle behöva börs, väska, mat, pengar, extrakläder, etc, när de sprider det glada budskapet, eftersom deras behov skulle tillgodoses ändå. Detta skulle dock komma att förändras radikalt med start redan inom några timmar. Många människor skulle börja dra sig för att ge lärljungarna proviant eller tak över huvudet eftersom det inte skulle vara populärt hos överheten, och inte alla skulle vilja leva med livet som insats genom att vara alltför vänliga mot Jesusanhängare.

Jesus förklarar varför saker och ting kommer att förändras, och han kombinerar det genom att hänvisa till en känd profetia. Läser man Luk. 22:36 på svenska (och en rad andra språk) så kanske man tolkar det som att Jesus helt enkelt förklarar vad som kommer att ske i framtiden, men den grekiska verbformen står i imperativ, så det handlar inte bara om en framtidsutsägelse. Lärljungarna svarar också Jesus med upplysningen att de faktiskt har ett par svärd i sin ägo. Jesus svarar att “det räcker” vilket ger utrymme för tolkning, men vi vet i alla fall att ett par svärd definitivt inte skulle vara tillräckligt för att försvara sig mot översteprästens tjänare eller ett stort gäng romerska soldater, och inte heller skulle två svärd vara tillräckligt för 12 eller 70 lärljungar som ombads att gå ut två och två. Jesus kanske menade att det räcker eftersom svärden inte var till för att användas hur som helst (i alla fall inte mot människor), och för att han snarare uttryckte sig i om den skarpa förändringen och uppfyllelsen om profetian.

Tidigare budskap – som förändrades:

Lukas 9:3 Han sade till dem: “Ta ingenting med er på vägen, varken stav eller lädersäck, varken bröd eller pengar, inte heller två livklädnader.

Lukas 10:4 Ta inte med er någon börs eller lädersäck eller några sandaler, och hälsa inte på någon under vägen. — 7 Stanna i det huset, och ät och drick vad ni får, ty arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus.

Lukas 22:36 “MEN NU”, sade han, “skall den som har en börs ta den med sig, och likaså den som har en lädersäck. Och den som inte har något svärd skall sälja sin mantel och köpa sig ett svärd. 37 Ty jag säger er att på mig måste det ord uppfyllas som står skrivet: Han blev räknad bland förbrytare. Ja, det ordet om mig blir nu uppfyllt.”38 De sade: “Herre, här är två svärd.” Han svarade dem: “Det räcker.”

4) Det som Jesus uttryckte innehöll flera dimensioner där den profetiska sidan utgör en viktig roll. En del av de Messianska profetiorna har slagit in av sig själva (Jesu födelse i Betlehem, hans namn, flykten till Egypten, etc) men vissa har fått hjälp på traven av Jesus själv – såsom när han reda in i Jerusalem på en åsna helt enligt en flera hundra år gammal profetia.

Den profetia som Jesus syftade på i Luk. 22:36 är:

Jesaja 53:12 Därför skall jag ge honom de många[a] som hans del, och de starka skall han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland förbrytare, han som bar de mångas synd och trädde in i överträdarnas ställe.

På svärdtemat så förklarar Jesus “Ty jag säger er att på mig måste det ord uppfyllas som står skrivet: Han blev räknad bland förbrytare. Ja, det ordet om mig blir nu uppfyllt.” Jesus behandlades onekligen som den värsta förbrytaren när han tillfångatogs av flera av översteprästens tjänare, och en av Jesu följeslagare drog t o m upp ett svärd och attackerade en av dem – helt emot Jesus önskmål. Profetian i Jesaja uppfylldes därför väldigt tydligt under den natten som Jesus tillfångatogs, där även tillgång till svärd spelade en profetisk roll. Även Jesu lärljungar borde ha betraktats som förbrytare fr o m denna händelse. 

Jesus menade enligt texten att två svärd “räcker” för lärljungarna – eller åtminstone svarade Jesus “det räcker” på lärljungarnas kommentar att de ägde ett par svärd. Även om “det räcker” kan tolkas på lite olika sätt så borde det åtminstone utesluta att lärljungarna skulle behöva sälja av kläder för att få tag ännu på fler svärd. Det är ännu mindre ett budskap till alla kristna.

5) Även om börs, säck, pengar och svärd är fysiska saker så är det också sant att det svärd som Jesus kom med inte var fysiskt utan bara ett bildligt sådant.

Matt. 10:34 Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit med fred utan med SVÄRD. 35 Jag har kommit för att skilja en son från sin far, en dotter från sin mor och en sonhustru från sin svärmor, 36 och en man får sina egna till fiender. 37 Den som älskar sin far eller mor mer än mig är mig inte värdig, och den som älskar sin son eller dotter mer än mig är mig inte värdig. 38 Den som inte tar sitt kors och följer mig är mig inte värdig. 39 Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull skall finna det.

Sword.jpeg6) Befälhavaren över Herrens här – mannen med svärdet som är Jesus

Vi kan läsa att Joshua en gång mötte Befälhavaren över Herrens här som bar ett draget svärd. Detta var en inkarnation av Jesus som du kan läsa om här vad gäller identifikationen av Herrens Ängel. Joshuas omedelbara reaktion när mannens identitet stod klar för honom, var att falla ner till jorden på sitt ansikte och tillbe honom. Med tanke på att det endast är Gud som vi ska tillbe så förstår vi att mannen måste vara gudomlig – och vi har som bekant endast en Gud. Joshua förstod också att mannen kom för att ge ett viktigt budskap samt att hans ord var lag. Precis som när Gud uppenbarade sig för Moses i en buske där Herrens Ängel (JAGÄR) då Mose ombads att ta skorna av sina fötter för att platsen han stod på var helig, så uttryckte Befälhavaren över Herrens här samma befallning till Joshua.

Denna manifestation av Jesus med ett draget svärd är helt enkelt intressant i sammanhanget av Lukas 22:36. Jesus, Guds son (och Gud i kött), kom för att ge fred på jorden, men här ges en bild av en person med ett fysiskt draget svärd. Jesus är en förlåtande och kärleksfull man men även en man som av nödvändighet orsakar splittring och utfäster allvarliga domar.

Joshua 5:13 Medan Josua var vid Jeriko, hände sig en gång när han lyfte blicken, att han såg en man stå där framför honom med ett draget svärd i sin hand. Då gick Josua fram till honom och frågade honom: “Tillhör du oss eller våra fiender?” 14 Han svarade: “Nej, jag är befälhavare över Herrens här och har nu kommit hit.” Då föll Josua ner till jorden på sitt ansikte, tillbad och sade till honom: “Vad har min herre för budskap till sin tjänare?” 15 Befälhavaren över Herrens här sade då till Josua: “Tag skorna av dina fötter, ty platsen där du står är helig.” Och Josua gjorde så.

Was the apostle Paul, or Saul, a murderer?

Jan13

evil eyesDid Paul kill someone before he was converted?

There is no evidence for that Paul actually killed someone in his life, but he was still acting violently in his goal to pursue his religion which he had adapted to a Pharisaic variant where he was actively searching for converted Jews with the aim to get them imprisoned.

Paul first enters the Biblical scene with his original name Saul (later changed to Paul by Jesus himself), and this is when he consented to the stoning (to death) of Stephen in Acts 7-8. Paul did not participate in the stoning itself, but he did not decline to guard the clothes of those who did – which means that they trusted him in the matter, and he was on their side.

Consenting to someone being killed/sentenced to death (or “capital punishment”) is not the same as being a murderer himself. If that were the case, loads of people would be charged for being murderers today just for voting “yes” to capital punishment. Paul would just be one in the crowd. Still, due to Paul’s actions there were some disciples of Jesus who were put in jail and received a death sentence. Paul had no authority to decide about the sentence/punishment, but it certainly looks like he was not against capital punishment. We can read that he received documentation from the high priests which authorized him to persecute certain men and women (who sided with Jesus) to send them to Jerusalem to be punished. He did not hesitate to do this even if some of the captured ones would end up dying as a consequence.

Acts 7:56 And said, Behold, I see the heavens opened, and the Son of man standing on the right hand of God.57 Then they cried out with a loud voice, and stopped their ears, and ran upon him with one accord,58 And cast him out of the city, and stoned him: and the witnesses laid down their clothes at a young man’s feet, whose name was Saul.59 And they stoned Stephen, calling upon God, and saying, Lord Jesus, receive my spirit.60 And he kneeled down, and cried with a loud voice, Lord, lay not this sin to their charge. And when he had said this, he fell asleep.

Acts 8:1 And Saul was consenting unto his death. And at that time there was a great persecution against the church which was at Jerusalem; and they were all scattered abroad throughout the regions of Judaea and Samaria, except the apostles.2 And devout men carried Stephen to his burial, and made great lamentation over him.3 As for Saul, he made havock of the church, entering into every house, and haling men and women committed them to prison.4 Therefore they that were scattered abroad went every where preaching the word.

Acts 22:4 And I persecuted this way unto the death, binding and delivering into prisons both men and women.5 As also the high priest doth bear me witness, and all the estate of the elders: from whom also I received letters unto the brethren, and went to Damascus, to bring them which were there bound unto Jerusalem, for to be punished.

Acts 26:9 I verily thought with myself, that I ought to do many things contrary to the name of Jesus of Nazareth.10 Which thing I also did in Jerusalem: and many of the saints did I shut up in prison, having received authority from the chief priests; and when they were put to death, I gave my voice against them.11 And I punished them oft in every synagogue, and compelled them to blaspheme; and being exceedingly mad against them, I persecuted them even unto strange cities.

So Saul caused mayhem in the church, and he entered into houses and caused people to end up in prison. Below we can also see that he was breathing threats and murder against them, but we still do not have any actual evidence that his violent treatment caused anyone to be killed. He did not hesitate to cause converted Jews to be brought bound to Jerusalem because of their (as he thought) incorrect belief – but this does not necessarily mean that anyone ended up being killed. By his own admission, Paul was certainly ready to to persecute people even if some of them would risk their lives, but was this the actual outcome? Maybe there would be an increased risk of people dying if he had been able to pursue all his plans, but he was stopped by the famous vision of Jesus on his way to Damascus. 

Acts 9:1 And Saul, yet breathing out threatenings and slaughter against the disciples of the Lord, went unto the high priest, 2 And desired of him letters to Damascus to the synagogues, that if he found any of this way, whether they were men or women, he might bring them bound unto Jerusalem.3 And as he journeyed, he came near Damascus: and suddenly there shined round about him a light from heaven:

So Saul/Paul was halted in his plans and chose not to pursue them after being converted. It is not certain that his aim was to get Christians killed, but he definitely wanted to prevent them from maintaining their faith and spreading their faith to others – through all means possible.

Even if there is no evidence for that Saul/Paul actually killed someone (he was stopped before reaching Damascus) was he not a murderer in heart since he approved of the stoning of Stephen, and probably would not mind if even more converted Jews were stoned to death?

1 John 3:15 Whoever hates his brother is a murderer, and you know that no murderer has eternal life abiding in him.

It is true that whoever hates his brother is a murderer and is therefore not saved, but this is a different matter than the subject of whether Paul actually killed someone physically. There are people who store hatred in their hearts towards others but who have not killed anyone physically whether directly or indirectly, and who might even refuse to do so if they had a chance. They would therefore not be considered murderers. (Likewise, not all people would consider someone a murderer just because he/she votes for capital punishment in his country.) God will nevertheless one day judge our hearts on judgment day, and the key question is if we have repented for our sins or not.

We can get some more information about Paul:

Phil. 3:6 Concerning zeal, persecuting the church; touching the righteousness which is in the law, blameless.7 But what things were gain to me, those I counted loss for Christ.

1 Cor. 15:9 For I am the least of the apostles, that am not meet to be called an apostle, because I persecuted the church of God.10 But by the grace of God I am what I am: and his grace which was bestowed upon me was not in vain; but I laboured more abundantly than they all: yet not I, but the grace of God which was with me.

Acts 9:13 Then Ananias answered, Lord, I have heard by many of this man, how much evil he hath done to thy saints at Jerusalem:14 And here he hath authority from the chief priests to bind all that call on thy name.

Acts 9:21 But all that heard him were amazed, and said; Is not this he that destroyed them which called on this name in Jerusalem, and came hither for that intent, that he might bring them bound unto the chief priests?

Blood of JesusPaul repented for his past sins and left the old man behind

Paul was converted, and when Ananias placed his hands on him and prayed for him, he was healed from his blindness and was filled with the holy Ghost:

Acts 9:4 And he fell to the earth, and heard a voice saying unto him, Saul, Saul, why persecutest thou me?5 And he said, Who art thou, Lord? And the Lord said, I am Jesus whom thou persecutest: it is hard for thee to kick against the pricks.6 And he trembling and astonished said, Lord, what wilt thou have me to do? And the Lord said unto him, Arise, and go into the city, and it shall be told thee what thou must do.

Acts 9:10 And there was a certain disciple at Damascus, named Ananias; and to him said the Lord in a vision, Ananias. And he said, Behold, I am here, Lord.11 And the Lord said unto him, Arise, and go into the street which is called Straight, and enquire in the house of Judas for one called Saul, of Tarsus: for, behold, he prayeth,12 And hath seen in a vision a man named Ananias coming in, and putting his hand on him, that he might receive his sight. — 15 But the Lord said unto him, Go thy way: for he is a chosen vessel unto me, to bear my name before the Gentiles, and kings, and the children of Israel:16 For I will shew him how great things he must suffer for my name’s sake.17 And Ananias went his way, and entered into the house; and putting his hands on him said, Brother Saul, the Lord, even Jesus, that appeared unto thee in the way as thou camest, hath sent me, that thou mightest receive thy sight, and be filled with the Holy Ghost.18 And immediately there fell from his eyes as it had been scales: and he received sight forthwith, and arose, and was baptized.

Just because Paul was “chosen” vessel does not mean he had no choice in the matter. Jesus might have chosen him because he understood that Paul would respond positively to the task, and because Jesus wanted his help to spread the gospel to the gentiles and to “shew him how great things he must suffer for my name’s sake”. (I. e. Paul would get a similar treatment to the one that he himself had chosen to give others.) Remember the parable in Matt. 22 about the wedding feast for the King’s son, and where those who chose to go (and chose to dress properly) were called the chosen ones, rather than those on the guest list (list with invitations) who declined to go:

Acts 26:19 Whereupon, O king Agrippa, I was not disobedient unto the heavenly vision

When Paul was converted, he changed his way of thinking and left the old man behind. He walked the talk, and the man who wrote most letters in the New Testament was no hypocrite. Paul expected the followers of Jesus to have a pure heart and a good conscience, and he admitted that he was formerly a blasphemer and persecutor of the church.

1 Tim. 1:5 Now the end of the commandment is charity out of a pure heart, and of a good conscience, and of faith unfeigned:6 From which some having swerved have turned aside unto vain jangling;7 Desiring to be teachers of the law; understanding neither what they say, nor whereof they affirm.8 But we know that the law is good, if a man use it lawfully;9 Knowing this, that the law is not made for a righteous man, but for the lawless and disobedient, for the ungodly and for sinners, for unholy and profane, for murderers of fathers and murderers of mothers, for manslayers,—12 And I thank Christ Jesus our Lord, who hath enabled me, for that he counted me faithful, putting me into the ministry;13 Who was BEFORE a blasphemer, and a persecutor, and injurious: but I obtained mercy, because I did it ignorantly in unbelief.

Paul acted the way he did because he thought it was the right thing to do. He acted ignorantly in unbelief. This can be compared to situations where a sinner is fully aware  that his deeds are evil (perhaps through stealing from someone else, or perhaps through being involved in adultery and lies) and his own conscience confirms it. The sinner might not want to be treated the same way that he himself treats others, and this is evidence of a sinful heart. This is how God will judge our hearts:

Rom. 2:5 But after thy hardness and impenitent heart treasurest up unto thyself wrath against the day of wrath and revelation of the righteous judgment of God;6 Who will render to every man according to his deeds:7 To them who by patient continuance in well doing seek for glory and honour and immortality, eternal life:8 But unto them that are contentious, and do not obey the truth, but obey unrighteousness, indignation and wrath,9 Tribulation and anguish, upon every soul of man that doeth evil, of the Jew first, and also of the Gentile;10 But glory, honour, and peace, to every man that worketh good, to the Jew first, and also to the Gentile:11 For there is no respect of persons with God.12 For as many as have sinned without law shall also perish without law: and as many as have sinned in the law shall be judged by the law;13 (For not the hearers of the law are just before God, but the doers of the law shall be justified.14 For when the Gentiles, which have not the law, do by nature the things contained in the law, these, having not the law, are a law unto themselves:15 Which shew the work of the law written in their hearts, their conscience also bearing witness, and their thoughts the mean while accusing or else excusing one another;)16 In the day when God shall judge the secrets of men by Jesus Christ according to my gospel.

Many Christians misunderstand Rom. 7 as though Paul is speaking about his life as a converted Christian, even though he is only expressing the thoughts of someone (like himself) left to himself under the law. In Rom. 7 he says for instance:

Rom. 7:14 But I am carnal, sold under sin

And in the following chapter he claims that those who are carnal will reap DEATH – which would include himself, unless he changed his life style:

Rom. 8:6 For to be carnally minded is DEATH 

It is absolutely clear that Paul did in fact change his life style and expected fellow Christians to avoid sin just like he did:

I Cor. 15:34 Awake to righteousness, and SIN NOT

Rom. 6:6 Knowing this, that our old man is crucified with him, that the body of sin might be destroyed, that henceforth we should not serve sin. — 12 Let not sin therefore reign in your mortal body, that ye should obey it in the lusts thereof.-—   — 16 Know ye not, that to whom ye yield yourselves servants to obey, his servants ye are to whom ye obey; whether of SIN UNTO DEATH, or of obedience unto righteousness?  — 21 What fruit had ye then in those things whereof ye are now ashamed? for the end of those things is death.

Rom. 8:1 There is therefore now no condemnation to them which are in Christ Jesus, who walk not after the flesh, but after the Spirit.—:4 That the righteousness of the law might be fulfilled in us, who walk not after the flesh, but after the Spirit.5 For they that are after the flesh do mind the things of the flesh; but they that are after the Spirit the things of the Spirit.6 For to be carnally minded is death; but to be spiritually minded is life and peace.— 13 For if ye live after the flesh, ye shall die: but if ye through the Spirit do mortify the deeds of the body, ye shall live.14 For as many as are led by the Spirit of God, they are the sons of God.

Paul claimed that he (and his two coworkers) were holy, just and unblameable (which is the same as being “perfect”), and he also claimed to have lived “in all good conscience before God until this day”. A person who sins evidently does not live with a good conscience.

1 Thess. 2:10 Ye are witnesses, and God also, how HOLILY and JUSTLY and UNBLAMEABLY WE BEHAVED OURSELVES among you that believe:11 As ye know how we exhorted and comforted and charged every one of you, as a father doth his children,12 That ye would walk worthy of God, who hath called you unto his kingdom and glory

Acts 23:1 And Paul, earnestly beholding the council, said, Men and brethren, I HAVE LIVED IN ALL GOOD CONSCIENCE BEFORE GOD UNTIL THIS DAY.  

Acts. 24:16 And herein do I exercise myself, to have always a conscience void to offence toward God, and toward men. 

2 Cor. 1:12 For our rejoicing is this, the testimony of our conscience, that in simplicity and godly sincerity, not with fleshly wisdom, but by the grace of God, we have had our conversation in the world, and more abundantly to you-ward.

2 Tim. 1:3 I thank God, whom I serve from my forefathers with PURE CONSCIENCE, that without ceasing I have remembrance of thee in my prayers night and day

Should we wash each other’s feet like Jesus did to his disciples? John 13

Dec16

fötterJesus washed the feet of his disciples to illustrate a point and to be an example

The story about Jesus washing the feet of his disciples should not be used as support for the idea that a few daily sins in a Christian person’s life is absolutely normal and something that can be washed away on a daily basis. Here is the story from John 13, and the time is just before the Passover when Jesus knew his hour was come:

John 13:5 After that he poureth water into a bason, and began to wash the disciples’ feet, and to wipe them with the towel wherewith he was girded.6 Then cometh he to Simon Peter: and Peter saith unto him, Lord, dost thou wash my feet?7 Jesus answered and said unto him, What I do thou knowest not now; but thou shalt know hereafter.8 Peter saith unto him, Thou shalt never wash my feet. Jesus answered him, If I wash thee not, thou hast no part with me.9 Simon Peter saith unto him, Lord, not my feet only, but also my hands and my head.10 Jesus saith to him, He that is washed needeth not save to wash his feet, but is clean every whit: and ye are clean, but not all.11 For he knew who should betray him; therefore said he, Ye are not all clean.12 So after he had washed their feet, and had taken his garments, and was set down again, he said unto them, Know ye what I have done to you?13 Ye call me Master and Lord: and ye say well; for so I am.14 If I then, your Lord and Master, have washed your feet; ye also ought to wash one another’s feet.15 For I have given you an example, that ye should do as I have done to you.16 Verily, verily, I say unto you, The servant is not greater than his lord; neither he that is sent greater than he that sent him.17 If ye know these things, happy are ye if ye do them.

Jesus does not express above that we constantly walk around with dirty feet (as in always walking around with minor sins) and that it is enough to get those symbolic feet washed once in a while in order to continue staying clean, holy and saved. Jesus has very high expectations on us, and he even told us to be perfect (Matt. 5:48). This “perfect” condition does not equal “to never ever having sinned, and to continue staying totally free of sin” because Jesus said this statement to his disciples and they had already sinned previously in their lives. However, it does mean that we can successfully refrain from sinning – for days, months, years and for ever. If we sin, it is never because we did not have power enough to avoid those sins. If we spend our days sinning and “repenting”, we clearly do not love Jesus since he told us “if ye love me, keep my commandments” (John 14:15).

Jesus expectations on us:

Mat. 5:48 Be ye therefore perfect, even as your Father which is in heaven is perfect.

Mark 9:45 And if thy foot offend thee, cut it off: it is better for thee to enter halt into life, than having two feet to be cast into hell, into the fire that never shall be quenched

John 5:14 Afterward Jesus findeth him in the temple, and said unto him, Behold, thou art made whole: SIN NO MORE, lest a worse thing come unto thee.

John 8:11 She said, No man, Lord. And Jesus said unto her, Neither do I condemn thee: go, and SIN NO MORE.

John 14:21 He that hath my commandments, and keepeth them, he it is that loveth me: and he that loveth me shall be loved of my Father, and I will love him, and will manifest myself to him.— 23 Jesus answered and said unto him, If a man love me, he will keep my words: and my Father will love him, and we will come unto him, and make our abode with him.24 He that loveth me not keepeth not my sayings: and the word which ye hear is not mine, but the Father’s which sent me.

Luke 14:26 If any man come to me, and hate not his father, and mother, and wife, and children, and brethren, and sisters, yea, and his own life also, he cannot be my disciple.27 And whosoever doth not bear his cross, and come after me, cannot be my disciple.

Matt 10:22 And ye shall be hated of all men for my name’s sake: but he that endureth to the end shall be saved.

1 John 1:6 If we say that we have fellowship with him, and walk in darkness, we lie, and do not the truth:7 But if we walk in the light, as he is in the light, we have fellowship one with another, and the blood of Jesus Christ his Son cleanseth us from all sin.8 If we say that we have no sin, we deceive ourselves, and the truth is not in us.9 If we confess our sins, he is faithful and just to forgive us our sins, and to cleanse us from all unrighteousness.

Rev. 22:14 Blessed are they that do his commandments, that they may have right to the tree of life, and may enter in through the gates into the city.15 For without are dogs, and sorcerers, and whoremongers, and murderers, and idolaters, and whosoever loveth and maketh a lie.

Before Jesus washed the feet of his disciples he said “ye are clean, but not all” (John 13:10-11). The reason he said “Ye are not all clean” was because he knew that Judas would betray him, so clearly he could not have been clean. Sin always makes one unclean, and sin is what separates us from God. This is evidence enough that Jesus does not expect us to walk around semi-dirty but to stay clean. Also in John 15 Jesus declares that his disciples were clean, but he still warned them (and all of us) that they must make sure to abide in him like a branch in the vine, and that lack of fruit might result in being cut off from the vine. Jesus says “If ye keep my commandments, ye shall abide in my love”.

John 15:3 Now ye are CLEAN through the word which I have spoken unto you.4 Abide in me, and I in you. As the branch cannot bear fruit of itself, except it abide in the vine; no more can ye, except ye abide in me.5 I am the vine, ye are the branches: He that abideth in me, and I in him, the same bringeth forth much fruit: for without me ye can do nothing.6 If a man abide not in me, he is cast forth as a branch, and is withered; and men gather them, and cast them into the fire, and they are burned.7 If ye abide in me, and my words abide in you, ye shall ask what ye will, and it shall be done unto you.8 Herein is my Father glorified, that ye bear much fruit; so shall ye be my disciples.9 As the Father hath loved me, so have I loved you: continue ye in my love.10 If ye keep my commandments, ye shall abide in my love; even as I have kept my Father’s commandments, and abide in his love.— 14 Ye are my friends, if ye do whatsoever I command you.

A little leaven leaveneth the whole lump

Jesus does not say that we only get one single chance to stay clean, but it is also true that we cannot have both our sins and our salvation too. A couple of verses to keep in mind:

1 Cor. 5:6 Your glorying is not good. Know ye not that a little leaven leaveneth the whole lump?

Gal. 5:9 A little leaven leaveneth the whole lump.

Washing feet is an example of a good deed that we can do to another 

Jesus provided a good example when he washed the feet of his disciples, because it might be a distant idea that a Master will purposely “go down to the level” of his disciples and perform such a basic and dirty task. The more common idea is likely that it is the “low and poor” people who perform such tasks to the rich and famous, but in Jesus world it is often the other way around. The one who humbles himself is the greatest. If Jesus, who is God in flesh, is humble enough to wash the feet of his disciples, we too should follow his example. It does not have to be about washing feet, but what Jesus did was a great example and illustration. Jesus explains: “15 If I then, your Lord and Master, have washed your feet; ye also ought to wash one another’s feet.15 For I have given you an example, that ye should do as I have done to you.16 Verily, verily, I say unto you, The servant is not greater than his lord; neither he that is sent greater than he that sent him.17 If ye know these things, happy are ye if ye do them.” He also says: 

Matt.23:11 But he that is greatest among you shall be your servant.12 And whosoever shall exalt himself shall be abased; and he that shall humble himself shall be exalted.

In the time of Jesus, in the Middle East, people used sandals and walked around on dry and dirt roads, resulting in dirty feet. Not so where I live in Sweden where it is not uncommon with snow and ice, as well as the existence of asphalt on the major roads where you go by car and not by feet. It is doubtful we would even consider it to be a pleasant and comfortable situation if someone would wash our warm and sweaty feet (and it would be so much easier if we did that ourselves in the shower), but during Biblical times it was common to wash ones feet (and hands) separately (sandals + dust/dirt = dirty feet) due to the necessity and to show respect.

Peter asks Jesus why he (Jesus) would not also wash his (Peter’s) hands and head, but that would have been losing the point of the illustration. If someone washes himself in the morning and goes out for an errand, it is usually not the hands and the head that become dirty and in need of a wash, but the feet – at least during this time and place. It is of more value to help someone in an area or situation where it is needed, rather than trying to improve something that needs no improvement. That would just be a waste of time.

Jesus says: ”He that is washed needeth not save to wash his feet, but is clean every whit: and ye are clean, but not all”, and this can be understood literally and/or symbolically.  Just like the interpretation ”thou art Peter, and upon this rock I will build my church” – which can be understood literally and/or symbolically. What Jesus said was also factual, because washing the feet would be enough.

Another way to look at it is that it is not necessary to get rebaptized each time we sin. It is enough to confess our sins and repent – which means that we leave our old sinful man behind. Still, the story of John 13 tells us that Jesus washed the feet of his clean disciples. Besides, also clean people have a need to humble themselves and do good deeds to others.

The sinning woman in Luke 7 was forgiven and cleansed from her sins when she humbled herself, repented (a requirement for forgiveness) and showed her faith by doing good deeds:

Luke 7:37 And, behold, a woman in the city, which was a sinner, when she knew that Jesus sat at meat in the Pharisee’s house, brought an alabaster box of ointment,38 And stood at his feet behind him weeping, and began to wash his feet with tears, and did wipe them with the hairs of her head, and kissed his feet, and anointed them with the ointment.39 Now when the Pharisee which had bidden him saw it, he spake within himself, saying, This man, if he were a prophet, would have known who and what manner of woman this is that toucheth him: for she is a sinner.40 And Jesus answering said unto him, Simon, I have somewhat to say unto thee. And he saith, Master, say on.41 There was a certain creditor which had two debtors: the one owed five hundred pence, and the other fifty.42 And when they had nothing to pay, he frankly forgave them both. Tell me therefore, which of them will love him most?43 Simon answered and said, I suppose that he, to whom he forgave most. And he said unto him, Thou hast rightly judged.44 And he turned to the woman, and said unto Simon, Seest thou this woman? I entered into thine house, thou gavest me no water for my feet: but she hath washed my feet with tears, and wiped them with the hairs of her head.45 Thou gavest me no kiss: but this woman since the time I came in hath not ceased to kiss my feet.46 My head with oil thou didst not anoint: but this woman hath anointed my feet with ointment.47 Wherefore I say unto thee, Her sins, which are many, are forgiven; for she loved much: but to whom little is forgiven, the same loveth little.48 And he said unto her, Thy sins are forgiven.49 And they that sat at meat with him began to say within themselves, Who is this that forgiveth sins also?50 And he said to the woman, Thy faith hath saved thee; go in peace.

Acts 2:38 Then Peter said unto them, Repent, and be baptized every one of you in the name of Jesus Christ for the remission of sins, and ye shall receive the gift of the Holy Ghost.

Another example of washing feet:

1 Tim. 5:9 Let not a widow be taken into the number under threescore years old, having been the wife of one man.10 Well reported of for good works; if she have brought up children, if she have lodged strangers, if she have washed the saints’ feet, if she have relieved the afflicted, if she have diligently followed every good work.11 But the younger widows refuse: for when they have begun to wax wanton against Christ, they will marry;12 Having damnation, because they have cast off their first faith.13 And withal they learn to be idle, wandering about from house to house; and not only idle, but tattlers also and busybodies, speaking things which they ought not.14 I will therefore that the younger women marry, bear children, guide the house, give none occasion to the adversary to speak reproachfully.15 For some are already turned aside after Satan.

An unclean heart produces sin  

Jesus explains that things that come out of someone might defile him, and he provides examples of things that make us unclean. From within, out of the heart of men, proceed evil thoughts …

Mark. 7:15 There is nothing from without a man, that entering into him can defile him: but the things which come out of him, those are they that defile the man.1—18 And he saith unto them, Are ye so without understanding also? Do ye not perceive, that whatsoever thing from without entereth into the man, it cannot defile him;19 Because it entereth not into his heart, but into the belly, and goeth out into the draught, purging all meats?20 And he said, That which cometh out of the man, that defileth the man.21 For from within, out of the heart of men, proceed evil thoughts, adulteries, fornications, murders,22 Thefts, covetousness, wickedness, deceit, lasciviousness, an evil eye, blasphemy, pride, foolishness:23 All these evil things come from within, and defile the man.

The tradition of washing feet 

sandaler

Here are some verses which show the Biblical tradition of washing feet.

Gen. 18:4 Let a little water, I pray you, be fetched, and wash your feet, and rest yourselves under the tree (Abraham)

Gen. 19:2 And he said, Behold now, my lords, turn in, I pray you, into your servant’s house, and tarry all night, and wash your feet, and ye shall rise up early, and go on your ways. And they said, Nay; but we will abide in the street all night. (Lot)

Gen. 24:29 And Rebekah had a brother, and his name was Laban: and Laban ran out unto the man, unto the well.30 And it came to pass, when he saw the earring and bracelets upon his sister’s hands, and when he heard the words of Rebekah his sister, saying, Thus spake the man unto me; that he came unto the man; and, behold, he stood by the camels at the well.31 And he said, Come in, thou blessed of the Lord; wherefore standest thou without? for I have prepared the house, and room for the camels.32 And the man came into the house: and he ungirded his camels, and gave straw and provender for the camels, and water to wash his feet, and the men’s feet that were with him. (Laban and his household)

Gen. 43:24 And the man brought the men into Joseph’s house, and gave them water, and they washed their feet; and he gave their asses provender.

Ex. 30:17 And the Lord spake unto Moses, saying,18 Thou shalt also make a laver of brass, and his foot also of brass, to wash withal: and thou shalt put it between the tabernacle of the congregation and the altar, and thou shalt put water therein.19 For Aaron and his sons shall wash their hands and their feet thereat:20 When they go into the tabernacle of the congregation, they shall wash with water, that they die not; or when they come near to the altar to minister, to burn offering made by fire unto the Lord:21 So they shall wash their hands and their feet, that they die not: and it shall be a statute for ever to them, even to him and to his seed throughout their generations.

Ex. 40:31 And Moses and Aaron and his sons washed their hands and their feet thereat

Deut. 1:9 But his inwards and his legs shall he wash in water: and the priest shall burn all on the altar, to be a burnt sacrifice, an offering made by fire, of a sweet savour unto the Lord.—13 But he shall wash the inwards and the legs with water: and the priest shall bring it all, and burn it upon the altar: it is a burnt sacrifice, an offering made by fire, of a sweet savour unto the Lord.

Judg. 19:20 And the old man said, Peace be with thee; howsoever let all thy wants lie upon me; only lodge not in the street.21 So he brought him into his house, and gave provender unto the asses: and they washed their feet, and did eat and drink.

1 Sam. 25:40 And when the servants of David were come to Abigail to Carmel, they spake unto her, saying, David sent us unto thee, to take thee to him to wife.41 And she arose, and bowed herself on her face to the earth, and said, Behold, let thine handmaid be a servant to wash the feet of the servants of my lord.42 And Abigail hasted, and arose and rode upon an ass, with five damsels of hers that went after her; and she went after the messengers of David, and became his wife.

2 Sam. 11:8 And David said to Uriah, Go down to thy house, and wash thy feet. And Uriah departed out of the king’s house, and there followed him a mess of meat from the king.

2 Sam. 19:24 And Mephibosheth the son of Saul came down to meet the king, and had neither dressed his feet, nor trimmed his beard, nor washed his clothes, from the day the king departed until the day he came again in peace.

Ps. 58:10 The righteous shall rejoice when he seeth the vengeance: he shall wash his feet in the blood of the wicked.

Song of Solomon 5:3 I have put off my coat; how shall I put it on? I have washed my feet; how shall I defile them?

The parable of the TWO SONS – who said one thing and did the opposite – Matt. 21:28-32

Sep14

repent2“He repented and WENT” (Matt. 21:29)

We are supposed to “walk the talk” instead of just paying lip-service to God’s request of being obedient. The first idiom means “performing actions consistent with one’s claims” and the second one means “giving approval or support insincerely”. There are numerous parables in the Bible and while they might each convey different principles, most of them also show that we are justified by works and not only by faith (Ja. 2:24). This is normally the opposite story of what you might hear in church due to the teachings of men like John Calvin and Martin Luther.

1 Cor. 7:19 Circumcision is nothing and uncircumcision is nothing, but keeping the commandments of God is what matters. (NKJV)

Matt. 5:20 For I say unto you, That except your righteousness shall EXCEED the righteousness of the scribes and Pharisees, ye shall in no case enter into the kingdom of heaven.

Here is the parable (KJV) about the two sons who said one thing and did the opposite:

Matt. 21:28 But what think ye? A certain man had two sons; and he came to the first, and said, Son, go work to day in my vineyard.29 He answered and said, I WILL NOT: but afterward he REPENTED, and WENT.30 And he came to the second, and said likewise. And he answered and said, I GO, SIR: and WENT NOT.31 Whether of them twain did the will of his father? They say unto him, The first. Jesus saith unto them, Verily I say unto you, That the publicans and the harlots go into the kingdom of God before you.32 For John came unto you in the way of righteousness, and ye believed him not: but the publicans and the harlots believed him: and ye, when ye had seen it, REPENTED NOT afterward, that ye might believe him.

These sons can represent anyone of us, but they might also represent two distinct  groups. The first son might represent those pharisees/Jews who claim to obey God but do not, and the other son might represent the publicans/harlots (or gentiles) who choose to obey God after having repented of their deep sins. During the time of Jesus, there were Jewish leaders who claimed to be obedient to God but did not show it with their life style. They might automatically have thought that they were the never-ceasing obedient ones since they viewed themselves as the chosen ones, the first-born, the sons of Abraham, the group of privilege, etc.

The Jewish leaders likely identified themselves with the first son who obeyed God, but Jesus disagreed (Matt. 21:32). They forgot that the this son repented of his thoughts and turned around (unlike themselves). Also, when Jesus says “publicans and the harlots go into the kingdom of God before you”, he does not promise that sinners can enter heaven without the need to change their lives. The reason why they were stronger candidates for God’s kingdom than the pharisees, is because they were more likely to confess their sins and repent – which the pharisees felt they had no need for.

This parable might make us think about the parable of the Publican and the Pharisee in Luke 18. Many misunderstand this parable and believe that the main teaching is that you should at all costs avoid thinking that righteousness has anything to do with salvation (it does), but rather that you should trust the idea that the sinners can be labelled righteous despite their sins, and righteous people can be labelled awful sinners just because of their conviction that they are righteous. This is not what the parable is saying. Just like in the parable of the two sons, repentance is still required for forgiveness and salvation. The point in the parable of Luke 18 is rather that the pharisees/Jews should not trust in their salvation just because they are born as Jews as though this would automatically make them righteous and accepted. They should rather confess their sins, repent and walk in the steps of that faith of Abraham (Rom. 4:12). The Pharisee in the parable did not even feel that he even needed to be saved from sin due to being convinced of that he lacked it. The publican on the other hand confessed his sins from a humble heart (he wanted to be freed from sin), and since repentance is a requirement for salvation, this confession must be viewed as part of this repentance. Righteousness (your own and not someone else’s) is not the same as self-righteousness.

This is what the publican did:

1 John 3:9 If we confess our sins, he is faithful and just to forgive us our sins, and to cleanse us from all unrighteousness.

1 John 3:6 If we say that we have fellowship with him, and walk in darkness, we lie, and do not the truth:7 But if we walk in the light, as he is in the light, we have fellowship one with another, and the blood of Jesus Christ his Son cleanseth us from all sin.

John 8:11 (Jesus)— go, and sin no more 

In the parable of the prodigal son in Luke 15, it is the oldest son who is usually regarded as the one representing the Pharisees/Jews (but the parable applies to anyone where the shoe fits). The great principle in that parable is that the Father always stands ready with open arms to welcome back his disobedient son, but he does not go out and force him back. It is the son who finally admits his sins, repents and chooses to return back to his Father. The son went from life, to death, to life again. Too many people are eager to get the forgiveness part of the story, without the ceasing from sin part.

Peter understood the mission of Jesus:

Acts 10:35 But in every nation whoever fears Him and works righteousness is accepted by Him.

The parable of the wise and foolish virgins (Matt. 25) tells the same story. Some virgins took action by bringing extra oil to their lamps, and this enabled them to join the bride groom in the wedding – not the others. The parable of the talents shows that obedient servants will enter into the joy of the Lord: “Well done, good and faithful servant; you have been faithful over a few things, I will make you ruler over many things. Enter into the joy of your lord.” The parable of the sheep and the goats also shows the same principle. The sheep were called the righteous ones, and the reason for this is because they provided food, drink, shelter, clothes and visits (good deeds) to their fellow-man, and they therefore also inherited the kingdom of God – not the others.  

The other parable in Matt. 21:33 (apart from the one about the two sons), concerns at least two main teachings. One concerns the importance of accepting Jesus Christ as the Messiah, the son of God and the corner-stone. The other concerns the importance of being a good servant and “render him (God) the fruits in their seasons”.

Matt. 21:33 Hear another parable: There was a certain householder, which planted a vineyard, and hedged it round about, and digged a winepress in it, and built a tower, and let it out to husbandmen, and went into a far country:34 And when the time of the fruit drew near, he sent his servants to the husbandmen, that they might receive the fruits of it.35 And the husbandmen took his servants, and beat one, and killed another, and stoned another.36 Again, he sent other servants more than the first: and they did unto them likewise.37 But last of all he sent unto them his son, saying, They will reverence my son.38 But when the husbandmen saw the son, they said among themselves, This is the heir; come, let us kill him, and let us seize on his inheritance.39 And they caught him, and cast him out of the vineyard, and slew him.40 When the lord therefore of the vineyard cometh, what will he do unto those husbandmen?41 They say unto him, He will miserably destroy those wicked men, and will let out his vineyard unto other husbandmen, which shall render him the fruits in their seasons.42 Jesus saith unto them, Did ye never read in the scriptures, The stone which the builders rejected, the same is become the head of the corner: this is the Lord’s doing, and it is marvellous in our eyes?43 Therefore say I unto you, The kingdom of God shall be taken from you,and given to a nation bringing forth the fruits thereof.44 And whosoever shall fall on this stone shall be broken: but on whomsoever it shall fall, it will grind him to powder.45 And when the chief priests and Pharisees had heard his parables, they perceived that he spake of them.46 But when they sought to lay hands on him, they feared the multitude, because they took him for a prophet.

dove 2Matt. 21 also contains this marvellos promise:

Matt. 21:21 Jesus answered and said unto them, Verily I say unto you, If ye have faith, and doubt not, ye shall not only do this which is done to the fig tree, but also if ye shall say unto this mountain, Be thou removed, and be thou cast into the sea; it shall be done.22 And all things, whatsoever ye shall ask in prayer, believing, ye shall receive.

Something else to think about if someone claims that it is a sin to be too righteous (because of the weird idea that it would make you a self-righteous Pharisee who clings to works-based salvation):

2 Tim. 3:1 This know also, that in the last days perilous times shall come. —3 — false accusers, incontinent, fierce, despisers of those that are good,5 Having a form of godliness, but denying the power thereof: from such turn away.

Is. 5:20 Woe unto them that call evil good, and good evil; that put darkness for light, and light for darkness; that put bitter for sweet, and sweet for bitter!

Vem får helige Ande? Tungotal endast genom apostlarnas handpåläggning?

Apr24

acts-10Kraven för att få den helige Ande

Tro, omvändelse och lydnad krävs för att få den helige Ande. Det är alltså inte det omvända – att vi först får den helige Ande som sedan resulterar i att vi tror, omvänder oss och lyder (den kalvinistiska synen). Vi måste först och främst söka Gud och komma till honom, trots att han inte är långt borta från någon av oss (se Apg 17).

Kraven:

Apg 2:38 Petrus svarade dem: “OMVÄND ER och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. DÅ SKALL NI FÅ DEN HELIGE ANDE SOM GÅVA. — 

Apg 5:32 Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande, som Gud har gett åt dem SOM LYDER HONOM.”

Ämnet i Apostlagärningarna kap. 2 är främst tungotal (en av andegåvorna som vi uppmanas att söka ivrigt) och händelsen är unik eftersom det är första gången som vi kan läsa om tungotalet i nya testamentet. Det är när Petrus och de övriga apostlarna får frågan “Vad skall vi göra?” (ställd av troende människor) som Petrus svarar att de måste omvända sig (och döpa sig som en naturlig följd) för att få sina synder förlåtna och för att få den helige Ande som gåva.

Apg 2:3 Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. 4 Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.—33 Sedan han nu genom Guds högra hand har blivit upphöjd och av Fadern tagit emot den utlovade helige Ande, har han utgjutit detta som ni ser och hör— 37 När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: “Bröder, VAD SKALL VI GÖRA?” 38 Petrus svarade dem: “OMVÄND ER och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. DÅ SKALL NI FÅ DEN HELIGE ANDE SOM GÅVA. — 41 De som då tog emot hans ord döptes, och så ökade antalet lärjungar den dagen med omkring tre tusen.

Det är en viss skillnad på hur Anden arbetar i det gamla och det nya testamentet. I det nya testamentet så kommer Anden som en Hjälpare in i våra hjärtan och leder oss i vår vardag på ett mer direkt och förfinat sätt, vilket vi även kan se profeteras om i det gamla testamentet.

Man kunde givetvis bli frälst även under det gamla testamentets tid, innan Jesu återuppståndelse och innan kraften från den nya Hjälparen. I GT var det dock snarare Guds profeter som kunde erbjuda extra ljus över Guds ord. Tro som leder till rättfärdigt liv har alltid varit grundbultet för frälsning – både i det gamla och det nya testamentet. En skillnad är förstås att människor inte talade i tungor i äldre tider, och mirakel/helande utfördes främst av Guds profeter.

Ef. 3:5 I tidigare släktled har den inte avslöjats för människor så som den nu genom Anden har uppenbarats för hans heliga apostlar och profeter.

Kornelius – troende och rättfärdig innan han fick den helige Ande

Historien om Kornelius och hans familjemedlemmar är tillräcklig för att inse att man kan vara troende och utföra rättfärdiga handlingar innan man tar emot den helige Ande. Petrus förstår sig på vägen till frälsning för alla människor genom att Gud “tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt”.  Tungotalet (ihop med prisande av Gud och intresset för Guds ord) var ett tecken för Petrus att den helige Ande hade utgjutits över dessa människor och att det tagit emot den helige Ande. Inte så att tungotal är ett krav för frälsning, men det är en ytterst naturlig fysisk följd. Många söker sig inte till andegåvorna för att de inte förstår att det gäller dem än idag. 

Apg 10:I Cesarea bodde en man som hette Kornelius, en officer vid den italiska vaktavdelningen. 2 Han var from och fruktade Gud liksom alla i hans hus, och han gav frikostigt med gåvor till folket och bad alltid till Gud. 3 En dag omkring nionde timmen såg han tydligt i en syn, hur en Guds ängel kom in till honom och sade: “Kornelius!” 4 Han stirrade förskräckt på ängeln och frågade: “Vad är det, herre?” Ängeln sade: “Dina böner och dina gåvor har stigit upp till Gud som ett offer han kommer ihåg.—22 De svarade: “Officeren Kornelius är en rättfärdig man som fruktar Gud, och hela det judiska folket talar väl om honom. Av en helig ängel har han fått en uppenbarelse att han skall kalla på dig och höra vad du har att säga.”.— 34 Då började Petrus tala: “Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, 35 utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör.— 38 hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den helige Andes kraft, han som gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, ty Gud var med honom.—44 Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet. 45 Alla troende judar som hade följt med Petrus häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna. 46 Ty de hörde dem tala med tungor och prisa Gud. 47 Då frågade Petrus: “Inte kan väl någon hindra att dessa blir döpta med vatten, när de liksom vi har tagit emot den helige Ande?” 48 Och han befallde att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. Sedan bad de honom stanna några dagar.

Apg. 11:15 Och när jag började tala, föll den helige Ande på dem, alldeles som på oss under den första tiden. 16 Då kom jag ihåg vad Herren hade sagt: Johannes döpte med vatten, men ni skall döpas i den helige Ande.

Nedan kan vi se att några människor inte ens kände till den helige Ande och andegåvorna (det verkar inte ens som de kände till Jesus själv) och följdaktligen så hade de fram tills förändringen stått utanför just andegåvornas kraft. De var däremot öppna för att anpassa sig till det nya budskapet, och när de mottagit den helige Ande i sina liv så talade de i tungor och profeterade. Det går dock inte att påstå att dessa människor var ofrälsta och fördömda innan de råkade träffa på Paulus då tog emot hans budskap. Gud dömer oss för vad vi vet och baserat på våra samveten (som avspeglas i våra gärningar). Återigen så fanns möjligheten att bli frälst även under tider då Jesus ännu inte gjort entré. Däremot så kan den helige Ande utgöra en mäktigt kraft att vara hans vittnen och sprida evangelium på ett vinnande sätt till andra. Det är därför ingen liten småsak att sprida evangelium och berätta om andegåvorna.

Apg 19:1 Medan Apollos var i Korint kom Paulus ner till Efesus, sedan han rest genom höglandet. Där träffade han några lärjungar, 2 och han frågade dem: “Tog ni emot den helige Ande när ni kom till tro?” De svarade honom: “Nej, vi har inte ens hört att den helige Ande har blivit utgjuten.”3 Då frågade han: “Vilket dop blev ni döpta med?” De svarade: “Med Johannes dop.” 4 Paulus sade: “Johannes döpte med omvändelsens dop och uppmanade folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga på Jesus.” 5 När de fick höra detta döptes de i Herren Jesu namn. 6 Och när Paulus lade händerna på dem, kom den helige Ande över dem, och de talade med tungor och profeterade. 7 Tillsammans var det omkring tolv män.

Den helige Ande som krafthelig ande

Den helige Ande beskrivs ofta som en kraft att kunna sprida Guds ord och att få en djupare insikt och vishet. En ledare i våra liv.

Apg. 1:2 fram till den dag då han blev upptagen till himlen, sedan han genom den helige Ande hade gett sina befallningar åt apostlarna som han hade utvalt.— 8 Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.” 

Joh. 14:26 Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er.

Joh. 16:7 Men jag säger er sanningen: Det är bäst för er att jag går bort. Ty om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort, skall jag sända honom till er. 8 Och när han kommer, skall han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom: 13 Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen. Ty han skall inte tala av sig själv, utan allt det han hör skall han tala, och han skall förkunna för er vad som kommer att ske. 

Joh 7:37 På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: “Om någon törstar, så kom till mig och drick! 38 Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger.” 39 Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Ty Anden hade ännu inte blivit utgjuten, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.

Mark. 13:11 När man för bort er och utlämnar er, så gör er inte bekymmer för vad ni skall säga. Vad som ges er i den stunden skall ni tala. Det är inte ni som då talar, utan den helige Ande.

Luk 11:13 Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?”

Apg 16:6 Sedan tog de vägen genom Frygien och Galatien, eftersom de av den helige Ande hindrades från att predika ordet i Asien.

Rom. 5:5 Och det hoppet bedrar oss inte, ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, som han har gett oss.

Rom. 8:27 och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden ber för de heliga så som Gud vill.

Rom. 14:17 Ty Guds rike består inte i mat och dryck utan i rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande.

Rom. 15:13 Må hoppets Gud uppfylla er med all glädje och frid i tron, så att ni överflödar i hoppet genom den helige Andes kraft.

Ef. 6:18 Gör detta under ständig åkallan och bön och bed alltid i Anden. Vaka därför och håll ut i bön för alla de heliga.

1 Thess. 1:5 Ty vårt evangelium kom till er inte bara i ord utan i kraft och den helige Ande och gav full visshet. Ni vet ju hur vi uppträdde bland er och vad vi gjorde för er.6 Och ni blev våra efterföljare, ja, Herrens, när ni mitt under svåra lidanden tog emot ordet med den glädje som den helige Ande ger.

Hebr. 2:4 Gud gav också sitt vittnesbörd genom tecken och under och många slags kraftgärningar och genom att dela ut den helige Andes gåvor efter sin vilja.

Människor som tidigare redan fått den helige Ande (såsom Jesu lärljungar under pingstdagen) beskrivs ibland som återigen uppfyllda av den helige Ande när det handlar om tillfällen då de får eller känner en andlig kraft som manar dem att säga/göra något genom denna gudomliga kraft. Det gäller för övrigt även Jesus.

Apg. 4:8 Då uppfylldes Petrus av den helige Ande och svarade dem: “Ni folkets rådsherrar och äldste, — 25 du har sagt genom den helige Ande, som talade genom vår fader David, din tjänare: Varför upprörs hedningarna och tänker folken ut meningslösa planer?— 31 När de hade slutat att be, skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och predikade frimodigt Guds ord.

Apg 7:55 Men uppfylld av den helige Ande såg han upp mot himlen och fick se Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida.

Apg 13:9 Saulus som även kallades Paulus, uppfylldes då av den helige Ande och spände ögonen i honom — 52 Och lärjungarna uppfylldes av glädje och den helige Ande.

Inte bara apostlarna kunde förmedla den helige Ande

Vi kan läsa i några verser att det var genom apostlarnas händer som människor tog emot den helige Ande (såsom Apg. 5:12), men det står inte angivet att handpåläggning var det enda sättet för andeutgjutelse – vilket exempelvis apostlagärningarna intygar då människor blev andedöpa i stora skaror av att höra och ta emot Guds ord. Inte heller säger Bibeln att det endast var apostlarna som hade denna gåva och att vi själva ska hålla oss borta från handpåläggning. I början var det förstås naturligt att de kristna pionjärerna var centrala vad gäller evangelium, dop, helande och handpåläggning, men antalet kristna ökade med tiden, liksom deras möjligheter att leva ut sin kristna tro på samma sätt som de första lärljungarna.

Om fallet skulle vara att Andens gåvor endast vore kopplade till de första apostlarna och kanske den allra första generationen efter Jesus död, ja då måste vi fråga oss varför Bibeln inte säger det någonstans. Tvärt om så undervisar Paulus ingående om fördelen av Andens gåvor såsom tungotal och översättning, vilket skulle vara tämligen onödigt om allt detta skulle vara inaktuellt redan vid Bibelns sammansättning. Inte på en enda rad kan vi läsa om andegåvornas upphörande i den första generationen, eller att Andens gåvor skulle vara överflödiga inom bara några år. Om nu Andens gåvor skulle ha upphört redan för 2000 år sedan (kort efter att de uppkom) så måste vi fråga oss varför de INTE har upphört och varför just pånyttfödda bibeltroende kristna fortfarande talar i tungor. Har de blivit lurade av sin egen Bibel som gör stor reklam för andegåvorna?

Ananias var inte en-apostel, men han lade händerna på Paulus för att han skulle uppfyllas av den helige Ande:

Apg 9:17 Då gick Ananias, och när han kom in i huset lade han händerna på honom och sade: “Saul, min broder, Herren Jesus som visade sig för dig på vägen hit, han har sänt mig för att du skall kunna se igen och uppfyllas av den helige Ande.”

Apg 8:14 Då apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes. 15 Dessa kom ner och bad för dem att de skulle få den helige Ande, 16 eftersom Anden ännu inte hade fallit på någon av dem. De var endast döpta i Herren Jesu namn. 17 Apostlarna lade då händerna på dem, och de tog emot den helige Ande.

Johannes Döparen och hans föräldrar hade en mycket påtaglig relation till den helige Ande:

Luk. 1:15 Ty han skall bli stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han inte dricka, och redan i moderlivet skall han bli uppfylld av den helige Ande. —  41. När Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes moderliv, och hon blev uppfylld av den helige Ande —67 Hans far Sakarias blev uppfylld av den helige Ande och profeterade —

Även Simeon fick ta del av den helige Ande innan pingsthändelsen som ju inträffade efter Jesu död.

Luk 2:25 På den tiden fanns i Jerusalem en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom. 26 Och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han inte skulle se döden, förrän han hade sett Herrens Smorde.27 Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som det var sed enligt lagen —

Även Jesus beskrivs som en person som får kraft och vishet genom den helige Ande.

Luk 4:1 Uppfylld av den helige Ande återvände Jesus från Jordan och fördes av Anden omkring i öknen

Joh 1:33 Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: Den som du ser Anden komma ner och bli kvar över, han är den som döper i den helige Ande.

spiritDen helige Ande i det gamla testamentet

Den helige Ande var verksam även i GT, genom att ge kraft och vishet:

Jes. 63:39 I all deras nöd var ingen verklig nöd, ty hans ansiktes ängel frälste dem. I sin kärlek och medömkan återlöste han dem,han lyfte alltid upp dem och bar dem i forna dagar.10 Men de var upproriska,och bedrövade hans helige Ande. Därför blev han deras fiende, han stred själv mot dem.11 Då tänkte hans folk på gångna tider, de tänkte på Mose: Var är nu han som förde dem upp ur havet, tillsammans med herden för hans hjord? Var är han som lade sin helige Ande i deras bröst,12 han som lät sin härliga arm gå fram vid Moses högra sida, han som klöv vattnet framför dem och därmed gjorde sig ett evigt namn,13 han som förde dem genom djupen, så att de, likt springare i öknen, inte stapplade?14 Som när boskap går ner i dalen, fördes de av Herrens Ande till ro. Så ledde du ditt folk för att göra dig ett härligt namn.

2 Pet. 1:21 Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud.

Mark. 12:36 David har själv sagt genom den helige Ande: Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.

Apg 1:16 “Mina bröder, det ord i Skriften måste uppfyllas som den helige Ande genom Davids mun hade förutsagt om Judas, han som blev vägvisare åt dem som grep Jesus.

Apg 28:25 Eftersom de inte kunde komma överens skildes de åt, sedan Paulus hade sagt detta enda ord: “Den helige Ande talade rätt genom profeten Jesaja till era fäder —

Självfallet har vi en fri vilja och därmed möjlighet att välja mellan att lyda den helige Ande eller inte:

Apg 5:3 Då sade Petrus: “Ananias, varför har Satan uppfyllt ditt hjärta, så att du ljög mot den helige Ande och tog undan en del av pengarna för jorden?

Apg 7:51 Hårdnackade är ni och oomskurna till hjärta och öron. Alltid står ni emot den helige Ande, ni som era fäder.

1 Thess. 4:8 Därför, den som nu avvisar detta, avvisar inte en människa utan Gud, som har gett er sin helige Ande.

Hebr. 3:7 Därför säger den helige Ande: I dag, om ni hör hans röst, 8 så förhärda inte era hjärtan, som när era fäder väckte min förbittring på frestelsens dag i öknen.9 Där frestade de mig och satte mig på prov, fastän de såg mina gärningar under fyrtio år.10 Därför blev jag vred på detta släkte och sade: Alltid far de vilse i sina hjärtan. De vill inte veta av mina vägar.11 Då svor jag i min vrede: De skall aldrig komma in i min vila.

Hebr. 6:4 Ty de som en gång tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande 5 och smakat det goda Gudsordet och den kommande världens krafter 6 men sedan avfallit, dem är det omöjligt att föra till ny omvändelse, eftersom de själva på nytt korsfäster Guds Son och öppet hånar honom.

Gal. 5:16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. 17 Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. 18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen. 19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, 21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.22 Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, 23 trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot.[c] 24 De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. 25 Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden. 26 Låt oss inte söka tom ära, inte utmana varandra och inte avundas varandra.

Guds barn får den helige Ande som ett sigill, men många tror felaktigt att detta betyder något som under inga omständigheter går att bryta upp. Ett sigill är ett märke, och att vara andedöpt är förstås ett unikt särtecken som urskiljer kristna från icke kristna. Vi har dock fortfarande ansvaret för vår kontakt med Gud och att vara honom trogna:

1 Kor. 6:19 Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud, och att ni inte tillhör er själva?

Ef. 1:13 I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill.

Ef. 4:30 Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill för förlossningens dag. 

Rom. 12:1 Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst. 2 Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom. 

Joh. 1:9 Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen. 10 Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte. 11 Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. 12 Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.