Tag Archive | Israel

How to NOT increase views on your youtube channel – use a filthy language and demonize the Jews and Israel

 swear word.jpgSeems like some people don’t even want their youtube channels to become more popular!

There are two common mistakes which youtube film makers often make and that will cause some viewers to:

  • not watch the film to the end
  • make the decision to not spread the film on social media (as they otherwise would) even though they really like the film
  • possibly also give the film a thumbs down.

That is because the film makers ….

  1. use a lot of swear words in their films – and particularly the F-word. Some use this word constantly throughout the film.
  2. attack the Jews as a group, and/or they make unfair generalizations about Israel (the only democracy in the Middle East) as though the political leaders and the Israeli inhabitants are the cause of various evil things going on in this world.

Swear words – particularly the F-word

Do some film makers really want to sound like immature third-graders, or why do they constantly use the F-word and other filthy expressions? Quite often I watch youtube films that have an urgent message (since they might convey an alarming conspiracy theory), and one would think that the film maker would therefore do everything in his power to increase the popularity of his film to improve the chances that it will be spread to others. But no! The film maker might still decide to use the F-word here and there which will prevent loads of people from spreading it further. The film maker might respond that he has loads of subscribers and likes, but what is wrong with getting even MORE subscribers and MORE likes? If I knew that preventing certain words would increase the chances for my important film to spread, I would definitely avoid those words. I can only conclude that the film makers feel that their films are not important enough or worth the trouble of avoiding curse words.

The Jews and Israel (the only democracy in the middle east)

The problem is two-fold:

a) Israel is unfairly attacked as a country (sometimes simply for existing) and Israeli politics are also unfairly criticized (maybe they do not like the way Israel protects its citizens from flying rockets and constant terrorist attacks from their Arabic neighbors).

b) The Jews are attacked as a group, and sinister Jewish individuals (who might not even be Jewish more than in the name) are used as representatives of all Jews and of Israel. That goes even if it would be a Jew like Rothschild, who does not regard himself as either a practicing Jew or a lover of Israel but is rather an anti-Jew. Why must a selection of mean-spirited Jews be regarded as the typical Jews of this world and represent the entire community of Jews?

We should of course be allowed to criticize Jews and Israel just like everyone/everything else, but the problem is rather that Jews and Israel are often criticized with another measurement, and unfair generalizations are often made. Jews are often criticized as a group as though they usually work as a unit and have common coffee breaks where they think up various ways to rule the world. There are of course corrupt politicians in Israel as well and Jews who are evil, but why must the whole country and the people as such be judged as a group? Other countries and people are not judged in this way.

Yes, it is very likely that the Israeli intelligence service has been guilty of some dark actions in its history, but the same thing can be said about the intelligence services in the US, Great Britain, France, Italy, Sweden, etc. So why is Israel specifically treated as though it stood out among other countries and constantly demonized? The American CIA has done a lot of bad deeds in its days (and the FBI, and corrupt politicians), but I would not dream of judging all America on the basis of their intelligence service, nor Americans as a group. On top of this, it might only be two percentage of the highest level of CIA who are bad guys with no regard for either America or other countries, and it would simply be wrong to judge America and Americans for something they are innocent of. Not even if we would hypothetically discover that the CIA has started numerous wars in this world and is behind 90% of all false flag operations.

Sometimes I watch youtube films that are excellent because of great support for a certain theory. However, then the film maker might proceed to ruin the film by making attacks on the Jews and/or Israel where he/she neglect to provide support other than saying perhaps ”And Israel is behind it because that’s the pattern”, or they might give examples of bad stuff Jews or Israel have done. But are examples really enough? Is it for example possible to prove that Americans are dumber than Canadians by providing examples of dumb Americans? I pray to God you say no.

Israel – a tiny spot in the Middle Eastisrael.jpg

The film makers might make a preposterous claim, such as ”Israel is slaughtering Arabs”, but provides no support for this unfair generalization. If they lived in Israel themselves, how would they handle things if they were under constant attacks from their neighbors and risked to die in a rocket attack or a bomb blast in a market? How would they react if they had to deal with Arabic organizations which have on their agenda to erase Israel from the map and the Jews out of existence? How would they react if their neighbors praised terrorists who have killed Jews, and named streets after them? Would they not like a protecting fence, and would they not like a strong Israeli defense? It would be suicide for Israel to lay down their weapons.

Israel has shown in history that they are willing to give up land for peace (Sinai, Gaza, etc). They initially got their tiny land mass (NOT taken from any ”Palestinians”) through a UN resolution, and they were not silly enough to say no thanks. They had no country, unlike the Arabs, and Jews had already lived in danger in several countries for many years. Israel immediately offered to share their little spot with the Arabs (despite that the Arabs had huge territories already, including the new Transjordan), but the Arabs started a war as a response. Those Arabs who were wise enough to remain in Israel (they were not forced to leave) became full members of Israel and can share in all the benefits the country provides. There is of course lots more to say, but my point is simply that I have seen SO many great youtube films totally ruined by unfair attacks on Jews/Israel, and the films themselves might have nothing to do with the Middle East anyway. I have seen films about topics such as megaliths (stones) where the lecturer for some reason takes the chance to attack the Jews as a group.

Links:

https://askdrbrown.org/library/some-major-problems-statement-palestinian-president-abbas

http://history-of-israel.org/history/time_line.php

http://www.shamrak.com/Masada2000-HistoryofPalestine.htm

http://www.israelvideonetwork.com/do-you-think-you-know-who-the-palestinians-are/

Främlingen som BOR ibland er skall räknas som infödd hos er? 3 Mos. 19:34

3-mos-233 Mos. 19:33 När en FRÄMLING bor hos er i ert land, skall ni INTE FÖRTRYCKA HONOM. 34 Främlingen som BOR ibland er skall räknas som infödd hos er. Du skall ÄLSKA HONOM som dig själv. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. Jag är Herren, er Gud.

En ”främling” eller ”utlänning” var en person som inte var ansluten till Israels folk, men alla hade å andra sidan möjligheten att ansluta sig till Israels folk OM de också gick med på kravet att underordna sig Israels Gud och leva under Israels lagar. Endast vid en sådan assimilering kunde de räknas som infödda och som bröder och systrar. Poängen med verserna ovan handlar om Guds uppmaning att Israel inte skulle förtrycka främlingen. Inte att främlingar skulle utlovas livslång försörjning på andras bekostnad oavsett deras sätt att leva (kanske under sina egna lagar). Under Mose lag var en fysisk omskärelse för männen ett centralt yttre tecken på ett omvänt hjärta och en vilja att tjäna Israels Gud.

2 Mos 12:48 Om en främling som bor hos dig vill fira Herrens påskhögtid, skall alla av manligt kön hos honom omskäras. Sedan får han komma och fira den, och han skall då vara som en infödd i landet. Men ingen oomskuren får äta påskalammet. 49 EN OCH SAMMA LAG SKALL GÄLLA FÖR DEN INFÖDDE SOM FÖR FRÄMLINGEN SOM BOR MITT IBLAND ER.

Det är många som gärna vill läsa in mer i dessa två verser än vad som egentligen står för att kunna motivera en fortsatt massinvandring till Sverige, där de svenska medborgarna tvingas utlova livslång försörjning till invandrare resten av deras liv (inklusive deras anhöriga). Notera följande:

  1. Det handlar om en unik händelse i Israels historia, där Gud själv förklarar den ny ordningen i Kanaans land som Israel blivit utlovade av Gud själv. Läs gärna om vilka kananéerna var här. (Det var inte vilka Svenssons som helst.)
  2. De kananeiska invånarna var till största del Israels fiender men en del valde att stanna i landet. De främlingar som omnämns skulle däremot kunna handla om de främlingar som anslutit sig till Israel under Exodusvandringen och som inte var besläktade med t ex. Jakobs söner. För att räknas som ”infödd” hos Israelerna så gällde att ”En och samma lag skall gälla för den infödde som för främlingen som bor mitt ibland er”, 2 Mos. 12:49. M a o så säger inte denna vers att de som redan bodde i landet kunde se fram emot en nyinflyttad grupp människor (Israelerna) som skulle komma att försörja dem för all evighet och helt utan motprestation.
  3. Verserna säger inte att ett folk har ansvaret att försörja ett annat folk. Om det alltid skulle vara urinvånarnas ansvar att stå för nyanländas försörjning, så borde väl i så fall de ursprungliga ”främlingarna” i Kaanans land ta ansvaret för Israelernas försörjning. 
  4. Det står ingenting alls om försörjning och ekonomsk hjälp i verserna.
  5. Verserna ger inga löften till alla människor på jorden att de har rätt att resa till valfria främmande lander där de kan förvänta sig livslång försörjning för sig själva och sina anhöriga så fort de korsar en landsgräns och önskar stanna.

Det fanns absolut inga löften om att all produktion i landet måste delas lika oavsett om man deltagit i produktionen eller ej. Att erbjuda arbete till främlingar var förstås bra, men sådana möjligheter var givetvis begränsade. I stället för att ovillkorligt försörja andra människor så skulle Israeliterna snarare lämna lite av sin skörd så att den fattiga och främlingen skulle kunna plocka ströax, fallfrukt och det som blir kvar i fruktträden. Israelerna fick inte ens till uppgift att använda sin tid att samla ihop detta åt andra, utan de behövande fick själva pallra sig iväg för att plocka. Utöver denna hjälp fanns tioendegivande var tredje år, och sen fanns förstås inget hinder att ge frivilligt – bara man såg till att de allra närmaste (inom sitt eget hushåll och sina egna bröder och systrar) fick all den ekonomiska hjälp och trygghet som de behövde. Vi människor har ansvar för våra egna närmaste och inte för alla människor på jorden. Gud har aldrig bett oss att vara ologiska, oansvarsfulla eller dumsnälla.

3 Mos. 23:22 När ni bärgar skörden i ert land, skall du inte skörda intill yttersta kanten av din åker, och du skall inte heller plocka ströaxen efter din skörd. Detta skall du lämna kvar åt den fattige och åt främlingen. Jag är Herren, er Gud.

5 Mos. 24:19 När du skördar din åker och glömmer kvar en kärve på åkern, skall du inte gå tillbaka för att hämta den. Den skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. Detta för att Herren, din Gud, må välsigna dig i allt du företar dig. 20 När du slår ner dina oliver, skall du inte sedan söka genom grenarna. Det som finns kvar skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. 21 När du plockar druvorna i din vingård, skall du inte göra någon efterskörd. Det som finns kvar skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. 22 Kom ihåg att du själv har varit slav i Egyptens land. Därför befaller jag dig att iaktta detta.

Gud gjorde skillnad på främlingar och bröder/systrar, där de sistnämnda är de som anslutit sig till Israel och låter sig styras av Israels lagar. Det var i första hand bröder/systrar och sina egna hushåll som Israelerna hade stort ansvar för att hjälpa ekonomiskt, och bröder skulle anställas för arbete i första hand. Israel hade också kravet att försörja levitiska präster, som ju inte hade egen mark att arbeta på men som ändå utförde viktiga sysslor som kom hela Israel tillgodo. Gud krävde aldrig att Israel skulle lova mer ekonomisk hjälp till andra än vad de kunde hålla, eller att Israelerna skulle tvingas ta lån för att försörja andra människor som valt att bosätta sig ibland dem. Skälet till att det inte borde finnas några fattiga bland israeliterna själva beror på att lydnad av Guds lagar genererar välsignelser och rikedom, vilket skulle lösgöra kapacitet för att hjälpa varandra ekonomiskt. Denna grund kan tyvärr inte appliceras på Sverige där det finns många agnostiker och ateister.

Israel utsågs aldrig att stå för försörjningen när det gäller andra folks barn, ålderdom, fattigdom eller 1-tim-5funktionsnedsättning. Kunde man inte arbeta av olika anledningar så förväntade sig Gud att familj och släktingar skulle hjälpa till. Om en sådan vilja eller förmåga inte fanns (trots att Gud lovat en sådan förmåga till de som lyder hans bud) så återstod att samla resterna efter andras skörd samt att sätta sin förhoppning till bidrag i form av tiondegivande. På den här tiden var det även en lyckoträff för många att kunna vara ”tjänare” (eller ”slavar”, trots att det ordet idag har en helt annan innebörd) för det skulle innebära tak över huvudet, regelbunden mat för sig själva och sina familjer livet ut samt beskyddande regler som gav dem rättigheter. När resurserna inte är oändliga så krävs det förnuft, planering och prioriteringar.

Det är klart att det kan vara bättre för var och en att vara frisk, rik och självständig (såvida inte just detta får personen att släppa sin tro på Gud) men det här livet är inte alltid rättvist – vare sig under det gamla testamentets tid eller idag. Däremot är det temporärt.

Bibeln lär oss att vi måste ta hand om våra närmaste först, och om vi inte gör det så skulle vi var värre än de som inte ens tror. Vi vore hycklare.

1 Tim. 5:4 Men om en änka har barn eller barnbarn, skall dessa först och främst lära sig att visa vördnad för sin egen familj och så ge tillbaka vad de är skyldiga sina föräldrar. Det är så Gud vill ha det.—Men om någon inte tar hand om sina närmaste, särskilt då sin egen familj, så har han förnekat tron och är värre än den som inte tror.Till ‘församlingsänka’ skall den utses som är minst sextio år och har varit en enda mans kvinna. 10 Hon skall vara känd för att ha gjort mycket gott: uppfostrat barn, visat gästfrihet, tvättat de heligas fötter, hjälpt nödlidande och sökt varje tillfälle att göra gott. 16 Om en troende kvinna har änkor hos sig, skall hon ta sig an dem och inte betunga församlingen, så att den kan sörja för dem som verkligen är änkor.

Apg 6:1 Vid den tiden då antalet lärjungar ökade, började de grekisktalande judarna klaga på de infödda judarna över att deras änkor blev förbisedda vid den dagliga utdelningen. 2 Då kallade de tolv till sig alla lärjungarna och sade: ”Det är inte bra att vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden. 3 Nej, bröder, utse bland er sju män som har gott anseende och är uppfyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften. 4 Själva skall vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst.”

Gal. 6:10 Låt oss därför göra gott mot alla människor medan vi har tillfälle, och framför allt mot dem som delar vår tro.

Matt. 15:5 Men ni påstår: Om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig, det ger jag som offergåva, 6 då skall han inte hedra sin far eller mor. Ni upphäver Guds ord för era stadgars skull. Ni hycklare, rätt profeterade Jesaja om er: 8 Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig.

Rom. 15:25 Men nu far jag till Jerusalem med hjälpen till DE HELIGA. 26 Makedonien och Akaja har nämligen beslutat att göra en insamling till de fattiga BLAND DE HELIGA i Jerusalem.27 Så har de beslutat, och de står också i skuld till dem. Ty om hedningarna har fått del av deras andliga goda, så är de också skyldiga att tjäna dem med sitt materiella goda.

De flesta som flyr till Sverige är inga egentliga flyktingar enligt FN:s definition, utan de är ekonomiska flyktingar. Man kan inte klandra dem eftersom Europa lockar dem till sig med storslagna löften, men faktum är att vi valt att hjälpa många afghanska unga män på bekostnad av andra som har större behov. Eftersom vi inte kan hjälpa alla ca 65.000 flyktingar, och inte heller hela den miljard av människor som lever under svåra förhållanden, så borde vi i stället hjälpa 1) de mest behövande på 2) det billigaste sättet 3) och via ett sätt som inte orsakar allvarliga konsekvenser för landet. Sverige har valt det totalt motsatta sättet och nu därför placerat landet på ruinens brant. Enligt Migrationsverket så beviljade Sverige år 2016 TRE gånger fler uppehållstillstånd än resten av Norden tillsammans!

I nationalekonomen Tino Sanandajis senaste bok (”Massutmaningen – ekonomisk politik mot utanförskap och antisocialt beteende”) så kan vi se att Sverige valt ett ofantligt dåligt och kostsamt sätt att hjälpa främlingar. Det tar 15 år för (60 procent av) flyktingarna och deras anhöriga att komma i arbete i Sverige, vilket innebär att de inte hinner bidra till Sveriges välfärd innan de går i pension. En genomsnittlig flykting kostar 70.000 kronor per år. År 2015 kostade Migrationsverket ungefär dubbelt så mycket som FN:s hela internationella flyktinghjälp! 2016 är gissningsvis ännu värre. Det innebär att man hade kunnat hjälpa betydligt fler om man hade gjort det på plats. Vidare har massinvandringen orsakat enorma brister i välfärden i Sverige och orsakat enorm otrygghet på våra gator. 17 procent av Sveriges befolkning är född utomlands och utlandsfödda utgör 53 procent av dem med långa fängelsestraff. 76 procent av gängkriminella i Sverige har invandrarbakgrund. Den importerade brottsligheten tär på resurserna, men det är något som helst inte ska yppas.

Det som egentligen är mest tragiskt är att även många kristna anslutit sig till detta riskfyllda och undermåliga sätt att upphöja mångkulturen, samtidigt som de fortfarande tror att de går Guds ärenden när de demoniserar sverigedemokrater genom att kalla dem för rasister och fascister. När ska denna masspsykos släppa? Hur många fler poliser och sjuksystrar måste säga upp sig? Hur många fler bilar och skolor måste brinna? Hur många fler gruppvåldtäkter och mord måste ske? Det drabbar många oavsett hudfärg.

Läs gärna fler bibelverser om hur vi hjälper främlingen här.

Matt. 26:11 De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid.

Levde Israel som slavar i Egyptens land i 430 år? Eller snarare ca 100 år?

gen. 12

Säger verkligen Bibeln att Israel var slavar i Egyptens land i just 430 år?

Israels slaveriperiod i Egypten skulle kunna ha varit mellan 80 och 150 år (i stället för 430) vilket alltså är ungefär en generation. Om man räknar på Abrahams ålder med hjälp av Bibeln och Den redliges bok (”the book of Jasher” – som inte gör anspråk på att vara skriven genom inspiration av Gud), så kommer man fram till att första gången Guds löften gavs till Abraham om framtida välsignelser inträffade när han var ca 53 år ca 1947 BC, och löftena upprepas några gånger senare i Abrahams liv med fler detaljer. Enligt Bibeln, 1 Mos. 12:1-7, var Abraham 75 år när han lämnade Haran för Kanaan, där han fick ett detaljerat löfte från Gud om Kanaans land som hemland för sina efterkommande, och han byggde därpå ett altare till Gud som bekräftelse för löftet. (Abraham reste inte bara till Kanaan en gång utan minst två gånger, för att däremellan resa tillbaka till Haran där han besökte sin familj.) Det finns mycket mer information om Abraham i Jasher’s book, men jag tar med endast ett kort avsnitt.

Jasher 13:22 In those days the Lord appeared to Abram in Haran, and he said to him, Behold, I spoke unto thee these twenty years back saying, 23″Go forth from thy land, from thy birth-place and from thy father’s house, to the land which I have shown thee to give it to thee and to thy children, for there in that land will I bless thee, and make thee a great nation, and make thy name great, and in thee shall the families of the earth be blessed. 24 Now therefore arise, go forth from this place, thou, thy wife, and all belonging to thee, also every one born in thy house and all the souls thou hast made in Haran, and bring them out with thee from here, and rise to return to the land of Canaan.”

1 Mos 12:1 Herren sade till Abram: ”Gå ut ur ditt land och från din släkt och din fars hus och bege dig till det Gen. 12 7land som jag skall visa dig. 2 Där skall jag göra dig till ett stort folk. Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse. 3 Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade.”4 Abram begav sig i väg som Herren hade sagt till honom, och Lot gick med honom. Abram var sjuttiofem år när han lämnade Haran.5 Han tog med sig sin hustru Saraj och sin brorson Lot, alla ägodelar och allt det tjänstefolk som de hade skaffat sig i Haran och begav sig av mot Kanaans land. När de kom till Kanaans land fortsatte Abram in i landet ända till Sikems område, till Mores terebint. På den tiden bodde kananeerna i landet. Och Herren uppenbarade sig för Abram och sade: ”Åt dina efterkommande skall jag ge detta land.” Då byggde han ett altare åt Herren som hade uppenbarat sig för honom.

Notera vad Paulus säger i Galaterbrevet om tiden mellan Abrahams löfte och Mose lag:

Gal. 3:16 Nu gavs löftena åt Abraham och hans avkomma. Det heter inte: ”och åt dina avkomlingar”, som när man talar om många, utan som när det talas om en enda: och åt din avkomling som är Kristus. 17 Vad jag menar är detta: ett testamente som Gud själv i förväg har gett laga kraft, kan inte upphävas av lagen som gavs fyrahundratrettio år senare, så att löftet skulle sättas ur kraft. 18 Ty om arvet beror på lagen, beror det inte på löftet. Men åt Abraham har Gud gett arvet genom ett löfte.

Från att löftena gavs åt Abraham till att lagen gavs (till Mose), så passerade 430 år. När gavs löftena åt Abraham och hans avkomma? Se återigen i 1 Mos. 12:1-7. Det är helt uppenbart att israelerna INTE befann sig i Egyptens land hela denna period mellan Abrahams avtal med Gud och Mose lag. Josef såldes som slav till Egypten först ca 200 år efter att Abraham och Gud etablerade sitt löftesavtal. Ett antal år efter Josefs vistelse i Egypten anlände även hans bröder och deras far Jakob. Därefter levde Jakobs barn och ättlingar ett bekvämt liv i Egypten i ett antal år tills en Farao dök upp på scenen som inte kände Israel och som satte dem i slaveri. Detta slaveri kan vi läsa om i 2 Mos. 1, och först då inleds alltså Israels slaveri i Egyptens land. När Jakob, Josef och hans bröder dör så är vi redan långt förbi mittfasen av de 430 åren som Paulus nämner i Galaterbrevet.

2 Mos. 1:8 Och en ny kung framträdde i Egypten, en som inte kände till Josef.9 Han sade till sitt folk: ”Se, Israels barns folk har blivit alltför stort och mäktigt för oss. 10 Vi skall därför gå klokt till väga med dem. Annars kanske de förökar sig ännu mer, och om det blir krig kan de gå samman med våra fiender och föra krig mot oss och sedan ge sig av från landet.” 11 Man satte därför arbetsfogdar över dem och plågade dem med slavarbete. De byggde förrådsstäderna Pitom och Raamses åt farao.

(Skiss från Rob Skiba, Babylonrising)

400 years

Nedan vers används ibland för idén att Israel var i Egypten i över 400 år, men dels så står det inte att det handlar om Egypten och inte heller finns ”430 år” angivet. Avsnittet verkar i stället handla om Kanaans land (och Haran) där Abrahams efterlevande levt som främlingar i flera generationer. V. 14 förklarar att folket som orsakat att Abrahams efterkommande levt som slavar ska dra ut med stora ägodelar. När det gäller Exodus så var det i stället fokus på att slavarna (Israel) drog ut med stora ägodelar, varav en del som de fått från sina Egyptiska grannar. En del av grannarna anslöt sig också till Israel under uttåget. Amoréerna som omnämns i V. 16 är inte kopplade till Egypten utan till Kanaans land.

1 Mos. 15: 13 Och Herren sade till Abram: ”Det skall du veta att dina efterkommande skall bo som främlingar i ett land som inte är deras. Där skall de bli slavar, och man skall förtrycka dem i fyrahundra år. 14 Men det folk som gör dem till slavar skall jag döma. Sedan skall DE dra ut med stora ägodelar.15 Men du själv skall gå till dina fäder i frid och bli begravd vid hög ålder. 16 I fjärde släktledet skall de återvända hit. Ty ännu har inte amoreerna fyllt sina synders mått.”

1 Mos. 15:18 På den dagen slöt Herren ett förbund med Abram och sade: ”Åt dina efterkommande skall jag ge detta land, från Egyptens flod ända till den stora floden, floden Eufrat: 19 keniternas, kenisiternas, kadmoneernas, 20 hetiternas, perisseernas, rafaeernas,21 amoreernas, kananeernas, girgaseernas och jebusiternas land.”

Jämför med vad Stefanus hade att berätta när han skulle stenas. Han nämner också de fyrahundra åren, och att leva som främlingar i ett land som inte är Israels. Han kopplar det inte till Egypten. Stefanus omnämner även omskärelsens förbund i samma andetag, och detta är starkt kopplat till Guds löfte om Kanaans land.

Apg. 7:1 Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham i Mesopotamien, innan denne bosatte sig i Haran, 3 och sade till honom: Lämna ditt land och din släkt och gå till det land som jag skall visa dig. 4 Då lämnade Abraham kaldeernas land och bosatte sig i Haran. Och sedan hans far hade dött, lät Gud honom flytta därifrån till det land där ni nu bor. 5 Han gav honom ingen mark i landet, inte så mycket som en fotsbredd, men han lovade att han och hans efterkommande skulle få landet som egendom trots att han var barnlös. 6 Detta är vad Gud sade: Hans efterkommande skall bo som FRÄMLINGAR I ETT LAND SOM INTE ÄR DERAS, och man skall göra dem till SLAVAR och förtrycka dem i fyrahundra år. 7 Men det folk som de kommer att vara slavar under, skall jag döma, sade Gud, och sedan skall de draga ut och tjäna mig på denna plats8 Och han gav honom omskärelsens förbund. Så födde Abraham Isak som han omskar på åttonde dagen, och Isak födde Jakob, och Jakob de tolv stamfäderna.

EFTER att Stefanus redogjort för denna historiska händelse så fortsatte han med att berätta om Josef och hur han hamnade i Egypten. Det är högst troligt att Stefanus berättar historien i en kronologisk tidsföljd och inte hoppar mellan händelserna. Stefanus kopplar ihop 1 Mos 15 med Abraham och löftet att han och hans efterkommande skulle få bo i ett land som inte var deras, och där de skulle bo som främlingar och förtryckta slavar. Notera också att ordet ”slavar” ofta är i betydelse av tjänare, såsom att vara tjänare till en Herre i ett hushåll eller att leva som tjänare till en härskare i ett land. Tjänare kan behandlas av sina överherrar på varierande sätt och uppenbarligen levde Abrahams efterkommande som förtryckta invånare i ett främmande land under landets ledare. Vi vet att Abraham lämnade Ur och levde i både Haran och Kanaan, och det var Kanaan som var det framtida förlovade landet.

Nimrod – härskare över stora områden!

Jag nämner Nimrod för att visa att man kan koppla honom till Egypten, samt ge en bakgrund till en viss vers som jag återkommer till nedan.

1 Mos. 10:25 5 Men åt Eber föddes två söner. Den ene hette Peleg, ty under hans tid blev jorden uppdelad. Hans bror hette Joktan.

Under Pelegs tid så var Nimrod en härskare och det är en man med många namn på olika språk. Under hans tid byggdes Babels torn (i nuvarande Irak) och med den följde en språkförbistring. Pga de många nya språken så kan det mycket väl vara så att människor kallade Nimrod med helt nya namn beroende på sina nya språk. På Nimrods tid så hade personnamn en innebörd så namnen innehöll även en betydelse förutom att vara tilltalsnamn. Om det är innebörden man vill åt så blir namnet helt olika på olika språk även om innebörden är densamma. Förutom ett tilltals namn kunde Nimrod dessutom benämnas med en titel eftersom han var en härskare/kung. ”Cowboy” är ett engelskt ord som kan översättas till ”kopojke” om man vill vara exakt, eller också kan man behålla ursprungsordet Cowboy även i andra språk. Cowboy och kopojke betyder exakt samma sak men skiljer sig markant om man ser bara till bokstäverna. Hur som helst är poängen att Nimrod förmodligen är densamma som Osiris/Oswiris (och Apollos, Sargon, Amraphel, etc), och om Osiris vet vi att han flyttade från Babylon och började regera från Egypten över hela sitt rike. Oswiris ovan skulle alltså kunna vara Nimrod, som bytt sin regentplats till landet Egypten och där han härskade över ett stort rike som lydde under Egypten. (Det får bli en annan bloggartikel om Nimrod…)

Jasher 14:30 And they made Rikayon Pharaoh prefect under Oswiris king of Egypt, and Rikayon Pharaoh governed over Egypt, daily administering justice to the whole city, but Oswiris the king would judge the people of the land one day in the year, when he went out to make his appearance.

I nedan vers kan vi visserligen läsa att att Israels barn hade bott i Egypten i 430 år, men det står inte att de levt som slavar i Egypten under hela denna tid. Frågan är också om det är själva landet Egypten som avses eller om det handlar om angränsande områden som lyder under Egypten? Härskaren av Egypten var även härskare för ett större område än Egyptens land, precis som Romarriket bestod av större områden än Rom och det som vi idag känner som Italien. (Ändå kanske man kallade sig för Romare trots att man aldrig varit i närheten av Rom eller Italien.) Kan det vara storområdet Egypten som författaren Mose vill koppla till för att sätta fokus på den profetiska siffran 430 år, eftersom han är ute efter att tydliggöra en parallell till att det var en speciell dag som Israels barn drog ut ur Egyptens land? Hade verkligen Israel bott i Egyptens kärna (landet Egypten) i 430 år eller kan det vara så att Egyptens underlydande närområden inräknas i den siffran – där även Kanaan ingår? Det senare alternativet skulle onekligen rädda oss från att behöva se Paulus och Stefanus kommentarer som förbryllande, och alla verser skulle då vara i harmoni.

2 Mos. 12:40 Den tid som Israels barn hade bott i Egypten var 430 år. 41 Och det hände att just den dag då de 430 åren hade gått drog alla Herrens härskaror ut ur Egyptens land.

Om man bor i en förort till Stockholm (45 min. från Stockholms innerstad), kan man då säga att man bor i Stockholm eftersom det handlar om ”Storstockholm”? Man bor ju dessutom i Stockholms LÄN, även om man inte satt sin fot i huvudstaden Stockholm.

Tiden från att Abraham mottog löftet (om Kanaan) av Gud, till att Israel drog ut ur Egyptens land, kan onekligen vara precis 430 år precis som Paulus och Stefanus verkar förmedla. Kanske författaren Mose i versen ovan också ville koppla ihop händelsen till en profetisk information om personen EBER som levde långt tidigare och som gett sitt namn åt hebréerna (israelerna). Intressant nog så står angivet om Selas son EBER att han levde 430 år. Jämför 1 Mos. 11:10-26:

1 Mos. 11:17 Sedan Eber hade fått Peleg levde han 430 år och fick söner och döttrar.

Hahne och Kasselstrands kommunikationssvårigheter och Israelfientliga politik

israel 6Jag blev förbluffad den dagen för snart ett år sedan då jag upptäckte William Hahne och Gustav Kasselstrands berömda Palestina-artikel från 2011. Dessförinnan tog jag för givet att ledningen för SD och SDU drog åt samma håll och hade en bra kommunikation sinsemellan, men den här artikeln fick mig att inse så inte var fallet. Vilket stolpskott till artikel på flera plan! Jag kände till att Kasselstrand fortfarande var i högsta grad aktiv inom SDU, vilket förvånade mig, men hur var det med Hahne? Snälla, säg att han inte längre finns med som aktiv inom partiet? Jo! Hur kan detta komma sig? Man får då anta att båda verkligen omvänt sig och att de getts flera chanser i hopp om förbättring, men hur kan man ens komma på tanken att skriva en sådan artikel och sprida den på sättet de valt?

  1. Deras ståndpunkt i själva sakfrågan är i sig orättvis gentemot Israel, och jag skäms över varje politiker som menar att Palestina borde erkännas som stat (såsom Sveriges regering 2014). Israel gick med på att dela området med palestinaaraberna 1948 (trots arabernas enorma yta både i Jordanien och i andra grannländer), men svaret från grannländerna blev i stället krigsanfall. Palestinaaraberna skulle alltså kunnat erhålla ett eget land väster om Jordanfloden redan 1948 men de tackade nej. Arabernas/muslimernas förfogar över 99,9% av mellanösterns territorium så varför borde lilla Israel idag avyttra land? När judarna flyttade tillbaka till palestinaområdet på 1800-talet så var det turkarna som förfogade över området, och judarna betalade för de landområden som de bebodde. De stal inte land från någon, och hela området var dessutom i bedrövligt skick. Även efter 1948 så inbjöds araberna att fortsätta bo i landet, och de som valde att ansluta sig till Israel fick alla demokratiska rättigheter som landet erbjöd sina medborgare. Många andra flydde dock till grannländerna, varpå Israel klandrades. När Gaza kom i Israels händer 1967 efter kriget som grannländerna startade, var det då palestinier som förfogade över området? Nej, det var Egypten 1948-1967, och förhållandena i området var urusla. Israel tog över och satsade stort på infrastrukturen. När Jerusalem kom i Israels händer 1967, var det då palestinier som förfogade över staden? Nej, det var Jordanien 1948-1967 innan de attackerade Israel och förlorade. Varför höjdes inga rop från omvärlden att palestinierna borde överta dessa områden innan 1967? Jo, för då kunde man inte anklaga Israel. Raketer som ideligen avfyras från grannländerna har dessutom visat att Israel behöver sina landremsor som marginal, men det handlar ingalunda om land som är ”ockuperat från Palestina”. Israel gav tillbaka hela Sinai till Egypten, som Egypten förlorade i kriget som de startat mot Israel, vilket visar att Israel absolut vill erbjuda land mot fred. Samma sak vad gäller Gaza 2005.
  2. Hahne och Kasselstrand påstår (utan källa) att medlemmarnas åsikter i denna fråga är densamma som deras. Hur kan de vara så säkra på det? Har de gjort någon slags undersökning i frågan? Hur kan de utesluta att de flesta medlemmar snarare är på partilinjens sida?
  3. De visar att de inte tänker på SD:s bästa när de väljer att inte kommunicera frågan med sina partikamrater internt, utan går bakom ryggen på dem via Aftonbladet (av alla tidningar).
  4. Publiceringen visar på ett väldigt dåligt omdöme, och det handlar inte om en händelse där man efteråt kan säga ”Men hoppsan, vad tokigt det blev!”, eftersom de hade god tid på sig att formulera artikelinnehåll med målet att publicera den bakom ryggen på sina kollegor. Hur ska man kunna lita på personernas omdöme i framtiden när de gjort en sådan här galen grej?
  5. SD och SDU borde spendera sin tid på att gemensamt kämpa för sin politik och emot dåliga politiska idéer hos övriga partier, men Hahne och Kasselstrand anser alltså att vi borde lägga tid på att bekämpa varandra inför öppen ridå? Hur kan partiet vinna på det?

Det är svårt att tro att personerna plötsligt ändrat uppfattning i Palestinafrågan, och man måste därför anta att de har exakt samma uppfattning som när de skrev artikeln. Var och en måste förstås få tycka vad de vill – och SD:s medlemmar håller förstås med om SD:s principprogram till varierande grad – men det är oroande när ledningen för SDU har en sådan negativ syn på landet Israel, och ännu mer oroande är deras kyliga sätt att kommunicera frågan.

Hahne och Kasselstrands resonemang (i grönt) från artikelnhahne

”Vårt partis pro-israeliska hållning rimmar illa med medlemmarnas åsikter ”

Ett påstående som de inte ger en källa för. Jag betvivlar inte att paret har många vänner som delar deras åsikter, men vad har de för stöd för att medlemmar i stort delar just deras åsikt och inte partilinjens?

”JIMMIE HAR FEL” ”Sverigedemokraternas ungdomsförbund, SDU, vill gå i från partiets pro-israeliska linje och erkänna palestina som en stat. Varje folk har rätt till en nation, menar de.”

De erkänner att partiet har en pro-israelisk linje vilket visar att det existerar en sådan linje inom SD, och att det är den linjen som de vill gå emot genom att framföra kritik av sin partiledare och hela moderpartiet i tidningen Aftonbladet (och inte först till sina kollegor). Det innebär att de gärna vill visa upp för omvärlden att SD är splittrat i en viktig fråga och att moderpartiet inte vet sitt eget bästa. Självfallet måste man inte samtycka med allting som kommer från partiledningen, men det här visar att de inte drar sig för att ta det stora steget att kritisera sin egen partiledare offentligt i stället för internt trots att det kastar smuts över hela partiet. ”Varje folk har rätt till en nation”? Palestinierna är araber såsom sina arabbröder i Jordanien, så det finns således stater till deras förfogande. Inte har väl alla folk rätt att bygga upp en nation på andras territorium? De borde inte ha tackat nej till en egen nation 1948. Innan 1948 så var området inte arabiskt/palestinskt land som en del fått för sig. Britterna hade låtit FN ta hand om området som innan brittiskt styre var turkarnas. Vidare finns det flera folk som gärna vill ha egna nationer, och/eller som vill separeras från andra nationer. Den palestinska myndigheten har inte kontroll över sitt territorium vilket borde krävas om man ska erkännas som stat. Taiwan och Kurdistan, som har kontroll över sitt territorium, har inte erkänts av Sverige.

”Alltför länge har Sverigedemokraternas politik i Israel–Palestina-konflikten präglats av enskilda partiföreträdares personliga agenda. Sverigedemokraternas riksdagsgrupp beslutade nyligen att inte erkänna en palestinsk stat eller bevilja palestiniernas begäran om medlemskap i FN. Sverigedemokratisk Ungdom (SDU) går nu för första gången någonsin emot moderpartiet och hävdar palestiniernas rätt till en egen stat i hänsyftning till den nationalistiska principen.”

Hur kan de veta att det bara handlar om enskilda politiker och inte en stor majoritet inom SD? Hahne och Kasselstrand är väl också ”enskilda politiker”? Även de verkar ha en agenda? Varför är det just Israel som borde avvara viktig mark för att ge palestinierna en egen stat? Det var ursprungligen tänkt att Israel skulle fått en ännu större yta av mandatet, men 77% gick till Transjordanien/Jordanien. Att Jordanien gjort det svårt för sitt brödrafolk att slå sig ner i landet är en annan sak som inte Israel borde belastas för.

”Tidigare under september höll SDU sin förbundskongress för 2011. Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder deltog som inbjuden gäst och höll ett tal där han uppmuntrade SDU till att verka som en intern opposition till Sverigedemokraterna. Hans ord sätts nu på prov.”

Tyckte han även att det var en bra idé att nya idéer inte diskuteras internt utan diskuteras via pressen?

”Bilden som allmänheten har av Sverigedemokraternas hållning i Israel–Palestina-konflikten är oerhört onyanserad. Partiet har fått en form av villkorslös pro-Israelstämpel på sig som rimmar illa med de egentliga åsikterna i medlems- och väljarkåren. Detta på grund av ett fåtal företrädares högljudda personliga agenda. Samtidigt är det värt att påpeka att moderpartiets officiella hållning alltid varit att inte ta ställning i konflikten – en hållning som man nu frångår av oklara skäl.”

Återigen så verkar Hahne och Kasselstrand så säkra på att det handlar om enskilda politiker och ett fåtal företrädares ”högljudda personliga agenda”. Vilket kränkande epitet på partikollegor! Men paret Hahne-Kasselstrand har alltså ingen personlig agenda själva? Det är inte deras hållning som är onyanserad? De är inte högljudda när de talar för hela SDU på sättet de gör i Aftonbladet?

”SDU:s princip är egentligen att inte ta ställning i utrikespolitiska konflikter som inte berör Sverige i någon högre grad. Moderpartiets ställningstagande mot palestinsk självständighet tvingar oss dock att sätta ned foten. En enig förbundsstyrelse var överens om att SDU måste agera när moderpartiet bryter sin neutralitet och dessutom går stick i stäv mot den breda konsensus som råder inom ungdomsförbundet för en tvåstatslösning. SDU har därför valt, precis som den förmodade FN-majoriteten, att erkänna Palestina som stat.”

Det är klart att SD inte kan spendera tid att ta ställning i allehanda utrikespolitiska konflikter när målet i stället borde vara att förankra en politik för landet Sverige, men om det exempelvis finns en risk att partier vurmar för ett erkännande av Palestina som stat och/eller vill donera stora summor pengar till detsamma (regeringen utlovade exempelvis upp till 1,5 miljarder kr till Palestina 2014), så påverkar det även svensk politik. Sådana idéer skulle innebära direkt/indirekt stödja både Hamas och terrorism, vilket föranleder en reaktion från SD. Jag är inte alls övertygad om att det råder ”en bred konsensus” bland medlemmar i SDU i frågan.

”SDU är och kommer fortsatt att vara ett nationalistiskt ungdomsförbund. Enligt den nationalistiska principen har varje folk rätt till en egen nation. Detta gäller givetvis också palestinierna, varför en tvåstatslösning i regionen är självklar.”

Återigen så borde inte landet Israel lida för att palestinierna tackade nej till en tvåstatslösning 1948. Palestina består av två områden, varav det ena – Gaza – styrs av Hamas. Det är en islamistisk grupp som är terrorlistat av EU och de erkänner inte Israels rätt att existera ens på mindre gränser, samt anser att judar borde dödas var än de påträffas enligt sitt eget program.

”Vi står nu inför ett vägskäl där vi kan slå an på den väg som hittills varit ett misslyckande, eller så gör vi handling av de eviga orden om tvåstatslösning och erkänner Palestina som stat. Moderpartiets mångåriga ställningstagande om att verka för en tvåstatslösning har nu dessvärre förlorat all trovärdighet.”

Och hur kommer situationen vändas ifrån ett misslyckande om man bygger upp en tvåstatslösning där terroristerna kommer ännu närmare inpå Israels territorium? Det innebär väl bara att raketerna kan komma ännu längre in i Israels land? Vore det inte bättre om Israels grannländer först visar att de kan avhålla sig från att skicka in raketer och bomber in i Israel? Borde de inte först visa att de är ett fredsälskande nation? Hamas vill i stället förgöra Israel, så det är självklart att Israel är på sin vakt för sin överlevnads skull.

”SDU inser naturligtvis att erkännandet av Palestina som stat inte löser konflikten i en handvändning och att det stora arbetet för fred återstår. Sett till de två val vi nu står inför ser vi dock att det ena alternativet är en återvändsgränd medan det andra är ett viktigt steg i fredens och rättvisans riktning. De senaste decennierna har olagliga israeliska bosättningar på palestinsk mark oavbrutet expanderats. Samtidigt har förtrycket av det palestinska folket fortlöpande tillåtits ske av ett passivt världssamfund.”

De glömde att berätta på vilket sätt en tvåtstatslösning leder till ”ett viktigt steg i fredens och rättvisans riktning”. Menar de att terroristerna då upphör med sina raketattacker mot Israel? Vad är det för ett förtryck som åsyftas och som de anklagar Israel för? Handlar det om att Israel måste anordna rigorösa säkerhetskontroller, använda iron dome mot raketattacker och bygga staket för att försvara sina invånare? Vidare var det inte ”olagligt” med bosättningarna. De tog upp cirka två% av Västbankens territorium, och det handlade om redan befintliga bosättningar nära Gröna Linjen (1967 års gränser) på ett område som Israel enligt Osloavtalet kontrollerade.

”Israels blockad av Gazaremsan har lett till en långvarig humanitär kris med akut brist på förnödenheter som medicin och byggnadsmaterial. Blockaden har också lett till minskade försörjningsmöjligheter, stigande matpriser, en utdragen energikris samt en försämring av vatten och sanitär infrastruktur. De omfattande importrestriktionerna på bland annat råvaror och jordbruksprodukter, kombinerat med exportförbud, har decimerat den ekonomiska verksamheten inom den privata sektorn, där 120 000 jobb gått förlorade. Det är en nödvändighet att den illegala ockupationen upphör för att möjliggöra en framtida fred i regionen.”

Ett antal år har gått sedan artikeln 2011, och Hahne och Kasselstrand har säkert inte missat hur palestinaaraberna grävt tunnlar för att kunna komma närmare Israel med sina attacker. Medan Israel hjälper både judar och araber i sina sjukhus vid gränsen så vet de att tacken är terrorism tillbaka. Israelerna önskar inte ha kontroller och säkerhetsåtgärder för att det är skojigt, utan just för att de kan rädda liv genom att blockera vapen och material från att hamna i händerna på terrorister. Hahne och Kasselstrand må vara naiva, men israelerna lever i verkligheten och vet att de måste försvara sina medborgare – judar och araber. Återigen, vad är det för ”illegal ockupation” som åsyftas?

”Ett erkännande av en palestinsk stat skulle sätta press på Israel att följa internationell rätt och upphöra med såväl handelsblockaden som koloniseringen.”

Men att Hamas inte följer internationell rätt tar paret inte upp? Eller att inga av Israels grannländer är demokratier? Kanske upphörande av terroristattacker skulle få Israel att backa från rigorösa säkerhetskontroller? Vad är det för ”kolonisering” som åsyftas? Allt Israel begär är att de får leva i fred i sitt eget land, och att de ska få försvara sig på andra sätt än att bara ducka för raketer.

”Moderpartiet har på ett föredömligt och förtroendeingivande sätt breddat hela den sverigedemokratiska rörelsens politik. Det är dock ofrånkomligt att en rörelse förr eller senare ställs inför svåra vägskäl där man riskerar att fatta mindre bra beslut. I sådana fall måste man också kunna motivera och eventuellt ompröva sitt beslut. Här är ungdomsförbundet en garant för inre och yttre diskussion kring moderpartiets ställningstaganden både i de fall där vi delar ståndpunkt och där vi tycker olika.”

Kanske herrarna skulle ta och lyda sina egna råd? SD har till dags dato rullat fram till 27% och 18.000 medlemmar, och det måste tolkas som deras politik är ett vinnande koncept. Vad hade hänt om SD i stället gått på SDU:s linje? Själv hade jag som f.d. kristdemokrat aldrig anslutit mig till SD om deras politik var som alla andra och Israelfrågan är för mig personligen väldigt viktig. Judarna i Israel är utsatta och de borde ha rätt att försvara sig.

”SDU har för avsikt att bidra med såväl politiskt som organisatoriskt nytänkande, och därför uppmanar vi moderpartiet att ompröva sitt ställningstagande i denna fråga. SDU kommer inte att stilla se på när Sverigedemokraterna är ute på fel väg i aktuella och viktiga frågor.”

Hur vore det att i första hand prata med varandra som normalt folk? Varför utse Aftonbladet som mellanhand för en dialog om något som borde diskuteras internt? Herrarna har heller inte lyckats i sin artikel att förklara exakt varför SD borde ändra uppfattning i frågan, men däremot har de visat upp en okunskap i mellanösternkonflikten och Israels historia. Om det stämmer att Hahne även uttryckt sig antisemitiskt så är det verkligen illa. Det är glädjande att se att SD har sunda och logiska åsikter om det lilla landet som som så många hatar utan anledning. SD har skrivit en rad motioner och artiklar om Israels rätt att både finnas och att försvara sig.

Konflikt som bara fortsätter och fortsätter

Nu är det visserligen inte just Israelfrågan som orsakat den rådande splittringen (september 2015) mellan SD och SDU, men publiceringen av artikeln visar hur som helst på ett dåligt omdöme. Sedan 2011 har Hahne och Kasselstrand gång på gång visat att de inte räds för att smutskasta moderpartiet i pressen och jämföra SD med allsköns diktaturer, trots att det skadar hela partiet. En SDU-ledare som inte förstår att det är bättre att diskutera internt än externt borde inte vara SDU-ledare. En SDU-ledare borde agera moget och inte vilja riskera sämre siffror för partiet.

Om man exempelvis inte förstår att det är fullständigt ologiskt att ställa upp i en debatt mot egna kollegor i program som Agenda (eller vilket TV- eller radioprogram som helst), så borde man inte vara en politiskt ledare. Hur kan man ens komma på tanken att vilja ställa upp i en sådan debatt/diskussion där man inför öppen ridå förgör varandra, medan DÖ-politikerna skrattar förtjust över den cirkus som de kan åskåda helt gratis. PK-media gör ju allt för att smutskasta SD, och med en hetsk debatt mellan SD och SDU skulle de kunna samla många fina gratispoäng. SD:are som Jomshof, Karlsson går givetvis inte in i den fällan och avstår moget från att delta i ett sådant jippo som är skadligt för partiet, men ledningen i gamla SDU har inga sådana tankar.

Vi har demokrati och man får tycka vad man vill om olika ämnen, men om åsikterna går alltför mycket isär så är förstås frågan om de olika lägrena inte borde gå åt var sitt håll för att inte förstöra för hela partiet. Det verkar som det är moderpartiet som tänker på hela partiets bästa, och inte den SDU-sida som Hahne-Kasselstrand tillhör – som inte drar sig för att ”throw SD under the bus” (offra en partner/vän av själviska skäl).

Vill man vara socialdemokrat så får man vara det och vill man vara moderat så går det också bra, men man kan inte begära att man ska ha rättigheter att kämpa för socialdemokratiska idéer inom Moderaterna eller vice versa. Eller ansluta sig till en sångkör men vilja sjunga andra sånger än resten av kören. Eller insistera på sjunga en stämma som man inte behärskar, samtidigt som man uppmuntrar andra körmedlemmar att byta stämmor mitt i en sång. Starta en egen kör om grundreglerna inte passar! Om ett gäng företagare har en produkt/tjänst som de vill sälja och upptäcker att några kollegor bakom ryggen på dem kritiserar produkten/tjänsten och även sina kollegor, så ger det en negativ spinn på hela företaget som kan lida stora förluster. Starta ett eget företag i stället om det ursprungliga konceptet inte passar!

En konflikt mellan SD och SDU kan inte fortsätta i det oändliga. SD förstår detta med inte SDU. Det gamla SDU är splittrat i två läger, och om moderpartiet är så hemska som Hahne-Kasselstrand och Jessica Ohlson säger, så borde den smidigaste lösningen vara att låta de SDU:are som stödjer moderpartiet få fortsätta på den linjen, medan övriga drar sig ur och startar något eget. Att SDU-medlemmar röstade fram Jessica Ohlson som sin ledare trots vetskapen om att hon inte har förtroende hos moderpartiet pga sin kritik mot densamma, så visar det bara hur de rycker på axlarna åt risken att det leder till ytterligare år av konflikter – som givetvis är skadligt för partiet. Jessica säger att SDU:s mål är att på sikt byta ut hela SD:s partiledning, och det säger ganska mycket om hennes likgiltighet inför de nära 30% av väljarrösterna som SD:s partiledning lyckats nå upp till på rekordkort tid.

Att Hahne och Kasselstrand är unga intelligenta personer som arbetat hårt betvivlar jag inte, men det kan även medlemmar i övriga partiers ungdomsförbund göra. Spenderar man dyrbar tid på att vara bromskloss åt moderpartiet så har man spenderat tid på ett felaktigt sätt. Dessutom så är jag övertygad om att även andra halvan av gamla SDU (med Tobias Andersson i spetsen) spenderar precis lika mycket tid och kraft på Sverigedemokraterna.

Jag hoppas innerligt att SD inte ska ändra sitt principprogram som jag håller med om till ca 95%. Själv kan jag säga att jag är till höger (bättre för tillväxten utan att stort skattetryck), men det är framför allt familjefrågorna som är viktiga för mig. Jag skulle helt klart gå ur som partimedlem om abortgränsen höjdes, eller om SD började ge uttryck för att det är ok för samkönade att gifta sig och adoptera barn. (Tack och lov finns det fortfarande ett parti som inte flirtar med HBTQ-rörelsen och RFSU som borde ut ur skolan.)

Rösta på SD för att få kristdemokratisk politik och kristen värdegrund

islam 4

Kristdemokraternas värderingar vs Sverigedemokraternas

KD: ”Det är viktigt att staten är neutral gentemot alla livsåskådningar” (KD:s hemsida)

SD: ”Den svenska staten kan och bör inte vara religiöst neutral.— Kristendomen bör i kraft av sin historia tillåtas att inneha en särställning i förhållande till andra religioner i Sverige.” (SD:s principprogram på deras hemsida)

Som före detta kristdemokrat så glädjer jag mig åt att det finns ett par andra familjevänliga partier att välja mellan – Kristna Värdepartiet och Sverigedemokraterna – eftersom Kristdemokraterna för länge sedan har slutat att föra en kristdemokratisk politik. Jag vill inte gärna att min röst ska gå förlorad och smulas sönder under 4%-strecket så jag föredrar SD –  också med tanke på att dehar ett principprogram där de täcker alla politiska områden med förträfflig politik.

Förmodligen är det nedan punkter som KD:s ursprungliga kärnväljare ser som viktiga och typiskt ”kristdemokratiska”, förutom att vara ett högerparti med en strävan att ha låga skatter och därför större chans till god tillväxt. Innehållet i punkterna är just vad SD kämpar för:

  • avsevärt lägre abortgräns än idag
  • ja till samvetsfrihet inom vården
  • stöd till landet Israel
  • fokus på kärnfamiljen som ideal – en mamma, en pappa, barn
  • lära om etik och moral i skolorna, och framför allt kristna värderingar
  • nej till samkönade äktenskap
  • nej till att samkönade par ska få adoptera
  • konkret stöd till vårdbidrag
  • ja till kristna friskolor
  • kasta ut RFSU ur skolorna
  • stödja en levande kyrka och kristendomen som grundsten för nationen (kulturarv)
  • tillåta kristet innehåll i skolavslutningsceremonier

Detta är ju eftersträvansvärda punkter men KD:s ledning verkar anse att det är viktigare med en enad front i alliansen än att stå upp för sina hjärtefrågor. Detta får kärnväljare att fly, och en del har flytt till SD. Jag tar upp SD:s syn på ovan punkter och gör en del jämförelser med KD.  Här är sverigedemokraternas budgetförslag, om någon vill läsa fler detaljer om deras politik.

SD – bäst för de ofödda barnen som inte kan försvara sig

Hur gammal måste man vara, eller hur stor måste man vara för att ha rätt till sin egen kropp? Exakt NÄR i livet har man rätt till sin egen kropp? Det går inte att säga ”vid födseln” för det skulle ju innebära att man skulle kunna abortera bort ett ofött barn i graviditetsvecka 40.

Vad gäller abort så vet vi att SD har den mest ”barnvänliga” inställningen bland samtliga partier, eftersom SD förordar aborträtt endast upp till v. 12, till skillnad mot dagens regler där kvinnor ges rätt att utföra abort t o m v. 18 (alltså ända upp till v. 19 vilket ger en skillnad på 7 veckor) och där man även kan medges aborträtt t o m v. 22 om man vänder sig till Socialstyrelsen (som nästan alltid godkänner en sådan förfrågan). Detta är en skam med tanke på att det finns fler och fler fall i världen där barn som föds i v. 22 överlever. Är nästa steg att döda barn som föds i exempelvis v. 22? Eller kanske högre ålder? Läs gärna Julia Kronlids (SD) blogginlägg i ämnet.

Samvetsklausul för vårdpersonal 

SD vill gärna har samvetsfrihet för vårdpersonalen när de står inför etiska dilemman. I många andra länder finns en samvetsklausul för sjukvårdspersonal och i exempelvis Norge har man inte sett detta som ett problem. Helt naturligt skulle också många läkare och sjuksköterskor ha betänkligheter inför aktiv dödshjälp om en riksdagsmajoritet skulle besluta om något sådant.  När Sverige hade allmän värnplikt hade hade de värnpliktiga rätten att söka vapenfri tjänst om de av samvetsskäl inte ville bära vapen, och journalister har samvetsfrihet enligt journalistavtalets paragraf 3.3: ”Medarbetare får inte åläggas att utföra uppdrag som är förödmjukande eller som står i strid med hans eller hennes övertygelse.” De slipper alltså att utföra uppdrag där de exempelvis uppmanas att ljuga inför präster i själavårdssamtal som de dessutom filmar, för att kunna åsiktsregistrera prästernas syn på homosexualitet och sedan mobba dem för detta i media inför svenska folket. Många skulle inte klara av att kränka en människa på det sättet och skulle hellre bli av med jobbet.

I DN 2014-10-23 skriver fyra kristdemokrater:

”Kristdemokraternas hållning är dock att man bäst löser dessa situationer genom att arbetsgivaren och den anställde redan vid anställningstillfället är överens om hur arbetet ska lösas. Vi vill alltså inte lagreglera om en samvetsklausul.” 

Läs gärna Julia Kronlids bloggartikel från 2011 här.

”Kristdemokraterna som har skrivit i sitt principprogram om samvetsfrihet och ser det som en mycket viktig fråga har däremot inte reagerat över att utrikesutskottet i sitt betänkande har ställt sig kritiska till resolutionen om samvetsfrihet och vill verka för en förändring av den. I dagens debatt gick KD ut med att det var ett misstag och att de står upp för samvetsfriheten.”

Läs även denna bloggartikel:

Kristdemokraterna valde att avstå i dagens omröstning angående resolutionen om samvetsfrihet från Europarådet. Det är mycket ovanligt att ett parti i Alliansen röstar annorlunda än övriga partier i Alliansen. Bra att KD blivit pressade att inte bara följa med strömmen i Alliansen. Dock  betyder det att man inte har en åsikt i frågan om man avstår att rösta och Kristdemokraterna har tydligt gått ut med att de är för samvetsfrihet för vårdpersonal i Sverige. Så jag tycker det hade varit mycket mer trovärdigt om Kristdemokraterna hade tagit en tydlig ställning för samvetsfrihet genom att rösta på Sverigedemokraternas reservation. Tydligen är det av större betydelse vem som skrivit reservationen än själva sakfrågan.”

SD är det mest Israelvänliga partiet!sd 22

Vilket annat parti skulle på sin valvaka (eller i vilka sammanhang som helst) visa upp den israeliska flaggan på det här sättet? Det finns säkert många Israel-vänner även inom KD eftersom det finns många kristna som röstar kristdemokratiskt, men jag har svårt att tänka mig att några inom KD:s partiledning skulle våga stoltsera med en stor israelisk flagga på det här sättet för det är verkligen inte PK. Intressant nog började några sjuklövern-journalister att forska i vem den skäggige mannen är på bilden – kanske för att hitta skäl för att minimera SD:s vurm för Israel – som om hans bakgrund skulle ändra på det faktum att personerna reste upp den stora flaggan och lät sig fotograferas med den för att visa STÖD för landet Israel. Det finns inga krav att SD:s politiker ska rata en israelisk flagga pga vem som erbjuder den, och det tror jag inte heller en idrottare gör som tar emot en fana för att springa ett ärevarv. Mannen till vänster är för övrigt Richard Jomshof (SD) och är en agnostiker (han har alltså inte tagit ställning) men även han älskar Israel.

1 Mos 12:3 Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade.”

Kan det vara därför SD blivit oerhört välsignat?

Läs SD:s motivering varför de anser att regeringen visade ett dåliga omdöme genom att erkänna Palestina som stat 2014. Exempel:

”Dessutom ser vi det som orimligt att Israel ska behöva acceptera Hamas som trovärdig förhandlingspartner. Hamas är en terrororganisation och har länge varit tydliga med att de vill förinta staten Israel och döda alla judar. Sedan 2005 har de beskjutit Israel med över 11 000 raketer.”

Artikeln är underskriven av Björn Söder, Kent Ekeroth och Julia Kronlid. Kent Ekeroth och hans tvillingbror Ted Ekeroth är dessutom judar själva (modern judinna) liksom Paula Bieler och den del andra sverigedemokrater. Kent Ekeroth och hans bror grundade 2002 föreningen ”För Israel och demokrati i Mellanöstern” (Fidim) ”som en reaktion på svenska medias vinklade och ofta osakliga rapportering av den arabisk-israeliska konflikten”. Kent Ekeroth har varit styrelsemedlem i ”World Zionist Organization” och mottog 2007 deras pris, ”Theodor Hertzl-priset” för sina insatser för Israel, och är den ende svensk som fått det priset. Att kämpa för Israels rättigheter handlade hela tiden om hans eget initiativ, och detta engagemang skulle rimma illa med medlemskap i ett semi-nazistiskt parti eftersom mycket av nazismens signalement handlar om ett stort hat till judar ofta med i kombination med en önskan om deras förintelse. SD står långt ifrån judehat och nazism – och även andra SD-politiker har rakryggat stått upp för Israel när inga andra partitoppar från övriga partier gjort det. Kent Ekeroth har helt korrekt sagt om Västbanken:

”Det är inte palestinskt territorium, eftersom det aldrig har funnits något palestinskt folk eller palestinsk stat”

Jimmie Åkesson har tagit upp konflikten i Mellanöstern, där kristna hotas och slaktas, i exempelvis detta tal och konstigt nog blir folk upprörda över det också. Det verkar som det handlar om ”damned if you do, and damned if you don’t” när det handlar om Jimmie . Jimmie betonar också Israels rätt att försvara sig, och SD:s partisekreterare Björn Söder gick 2013 ut med en skriftlig protest mot bojkott av varor från Israel, med anledning av EU:s tandlösa rekommendationer om bojkott. Där skrev han bl a:

israel

”Vänsterjournalister, – politikers och – organisationers propaganda om ”ockuperade områden” bör tas för vad det är: Propaganda! Sverige skall inte delta i detta och därför skall vi inte godta EUs förslag om särskild märkning av produkter från dessa områden.”

Det finns några enskilda personer i andra partier som åtminstone uttrycker Israels rätt att försvara sig och de ger Israel stort stöd, men det skulle ge större effekt om sådana initiativ kom från partiledningarna i stället för längre ner i hierarkin. Om sådant stöd inte återfinns i partitoppen så är chansen liten att stödet får genomslag i politiken. Birgitta Ohlsson är en Israelvän men är för en tvåstatslösning, och det tycker jag personligen redan finns. Israel fick en pyttebit land (mycket mindre än vad Balfourt-deklarationen utlovade) och araberna fick en ännu större bit land i det som nu är delar av Jordanien, utöver det land som de redan hade. Eftersom palestinierna visar med sina raketer vad de tycker om Israel så är det givetvis ingen god idé att låta dem komma ännu närmare med hjälp av en tvåstatslösning. Även Göran Hägglund är emot Sveriges erkännande av en palestinsk stat liksom övriga Allianspartier, men vad gäller Israel i sin helhet så är det SD som legat i framkant och öppet visat sitt stöd i olika sammanhang.

Ännu ett exempel är när SD ensamt stack ut hakan 2009 och kritiserade förslaget om att ordna en bojkott riktad mot Davis Cup- matcherna mellan Sverige och Israel samma år.

Kent Ekeroth och Björn Söder (i mitten i fotot till höger i Knesset) har skrivit en motion (2014/15:1030) ang Upphörande av bistånd till israel 2Palestinska myndigheten. Det skulle Israel tjäna stort på eftersom deras största hot kommer från den palestinska myndigheten. Där står bl. a.

”Den palestinska myndigheten inte bara uppmuntrar till terrordåd utan belönar även personer som dödar judar genom att ge dessa personer en månadslön på 25 000 kronor (fyra gånger mer än en palestinier tjänar på arbeten i områden som är kontrollerade av den Palestinska myndigheten) under fängelsetiden.”

”Samtidigt som Sverige och EU ger bistånd till den Palestinska myndigheten bromsar man projekt som skulle innebära att palestinska män i områden, kontrollerade av den Palestinska myndigheten, skulle kunna höja sin medellivslängd från de idag 50 åren till vad palestinska män har för medellivslängd i Israel, som är 76 år. Vid universitetet i Ariel sökte man projektpengar från EU för att komma tillrätta med de lungsjukdomar som palestinier drar på sig då de blir förgiftade genom de uppvärmningsmetoder man använder. Likaså sökte man projektpengar till vattenreningsmetoder. Dessa projekt skulle leda till att palestinier fick drägligare levnadsförhållanden inne på områden kontrollerade av den Palestinska myndigheten. Men universitetet fick avslag på projektpengar på grund av att det ligger i Ariel, som man påstår är på ”ockuperat område” på Västbanken.

”Konflikten med Israel består inte i bråk kring ett eget land. I samband med att det brittiska Palestinamandatet upphörde 1948 hade palestinierna en egen stat i Jordanien. Det var uppenbart inte tillräckligt eftersom man omedelbart när Israel utropade självständighet anföll Israel. Konflikten grundar sig på självaste existensen av staten Israel och existensen av en judisk stat. Slutmålet är att eliminera den judiska staten och etablera en Palestinsk stat på hela området och konflikten kommer aldrig att upphöra tills detta har skett. Demoniseringen och avhumaniseringen av ”sionisterna”, judarna allmänt och Israel särskilt och bosättarna över allt annat fortsätter. Terrorister framställs som hjältar och förebilder.” 

”Det är självfallet inte försvarbart att Sverige eller EU betalar ut stora ekonomiska medel till den Palestinska myndigheten utan att kräva fullständig transparens om vart pengarna går och att den Palestinska myndigheten omedelbart upphör med att låta högt uppsatta PLO- och Fatah-personer stoppa pengar i egna fickor, finansiera terrorverksamhet och att belöna fängslade terrorister i Israel. Därför bör Sverige upphöra med biståndet till palestinierna.”

Bravo SD! Tyvärr så lovade Sverige i stället ännu mer pengar. ”Tomma lador”, någon?
Ny motion från SD hösten 2015. Återkalla erkännandet av Palestina! KD däremot avslog sådana Israelpositiva motioner under sitt riksting oktober 2015.

SD om kärnfamiljen och barnens rätt till en mamma och en pappasd 50

Under Västerås-konferensen 2014 (som Björn Söder inledde med att tända adventsljus, som även Mattias Karlsson gjorde i en video strax innan jul då han bad oss att tänka på ordet försoning) så var organisationen HARO på plats för att undervisa mer om trygga familjer och valfrihet inom barnomsorgen.

SD skriver mycket gott om kärnfamiljen (du kan läsa avsnitt från SD:s principprogram här nere, framtagen 2011) och är MYCKET tydligare med att de ser kärnfamiljen som ett ideal än vad KD är i sitt principprogram. KD uttrycker sig flummigt och neutralt, och det låter som familjekonstellationen ”mamma, pappa barn” endast är en tänkbar familjeform bland andra och inte nödvändigtvis den bästa. SD är vågar uttrycka ”alla barn bör ha rätt till både en mor och en far i sitt liv”. Inte bara att barn har rätt till ett visst antal ”föräldrar”, utan just 1 mor och 1 far. Sen kan vi förstås inte ducka för hur verkligheten ser ut, men SD uttrycker åtminstone hur de ser på idealet för barnens bästa, och det gör de ganska tydligt och upprepade gånger.

”Det är Sverigedemokraternas övertygelse att kärnfamiljen är den samlevnadsform som har bäst grundförutsättningar att ge barnen en stabil och trygg uppväxtmiljö. —Vi är också av den uppfattningen att de manliga och kvinnliga egenskaperna i många fall kompletterar varandra och av bland annat den orsaken anser vi att alla barn bör ha rätt till både en mor och en far i sitt liv.

Det minst komplicerade, och därmed bästa för de flesta barn, är enligt vår bedömning att få växa upp med sina biologiska föräldrar som moders- och fadersgestalter. Barn som inte växer upp i en kärnfamilj skall ha rätt att umgås med båda sina biologiska föräldrar och i de fall detta inte är möjligt skall barnet  i alla fall ha rätt att få information om vilka de biologiska föräldrarna är eller var.

I de fall ett barn har förlorat båda sina biologiska föräldrar bör barnet ha rätt till både en man och en kvinna som en ersättning för den far och den mor man har förlorat. Detta är orsaken till att vi motsätter oss statligt sanktionerad adoption för såväl ensamstående, som samkönade par och polyamorösa grupper. Undantaget från ovanstående princip är fall som gäller nära släktingar eller personer som barnet redan odlat en nära relation till. ”

Vidare om samkönade äktenskap

Det är att inse fakta att vissa människor känner utav en oklar sexualitet (och någonting som de flesta verkar ha gemensamt är en frånvarande förälder under uppväxten och/eller en uppväxt med stora brister), och jag håller helt med SD att de inte ska trakasseras, förföljas eller behandlas illa på minsta vis. Däremot är steget långt till att uppmuntra till en sådan omvänd sexualitet  à la RFSU.  SD skriver att de inte anser det vara förenligt med barnens bästa att låta samkönade par och polyamorösa grupper adoptera och inseminera—, och jag är glad för ett sådant ställningstagande. Detta är ju viktigt för barnens bästa. Vidare är jag visserligen glad att SD inte vill tvinga någon pastor/präst att viga någon emot hans egen övertygelse, men samtidigt så önskar jag att en vigsel överhuvudtaget endast skulle få vara mellan en man och en kvinna i Sverige. Partnerskap hade varit en bättre väg att gå för övriga varianter. Annie Lööf hade t o m ett förslag om att tillåta polygama äktenskap i ett forum för ett antal år sedan, och det är bara att be och hoppas på att det förslaget inte dyker upp igen i framtiden.

”Det faktum att vi erkänner förekomsten av biologiskt grundade skillnader mellan könen skall inte tolkas som att vi tror att alla män respektive kvinnor är stöpta i samma form. Som alltid när man talar i generella termer handlar det om fallande skalor och utrymmet för individuella avvikelser är naturligtvis stort. Mot bakgrund av detta är det också naturligt för oss att erkänna att vissa
människor kan födas med en oklar eller ombytt könstillhörighet och att dessa människor skall få samhällets stöd i händelse av att detta förhållande utgör ett problem för dem. Erkännandet av olikhet skall heller inte tolkas som en strävan mot ojämlikhet. —   Vi förespråkar en formell jämställdhet där varken kvinnor eller män skall särbehandlas på basis av sin könstillhörighet. Om detta sedan skulle visa sig leda till att män och kvinnor inte gör allting på samma sätt, i exakt samma utsträckning, så betraktar vi inte det som problematiskt.

På samma sätt som vi betraktar könstillhörighet som någonting nedärvt hos de flesta människor betraktar vi även den sexuella läggningen som en medfödd egenskap hos de flesta individer. Vi motsätter oss därmed de läror som hävdar att den sexuella läggningen endast är en social konstruktion. Bortsett från att vi inte anser det vara förenligt med barnens bästa att låta samkönade par och polyamorösa grupper adoptera och inseminera samt att det bör vara upp till de religiösa församlingarna själva att avgöra huruvida vigselakten skall utsträckas till att gälla även andra än två människor av olika kön, så skall personer som tillhör någon av de sexuella minoriteterna ha samma rättigheter och skyldigheter som andra. Trakasserier och förföljelse av någon människa på basis av dennes sexuella läggning är förkastligt och skall bestraffas hårt.”

”Familjerådgivning. Eftersom familjepolitiken för oss är ett prioriterat område, avser vi att i ett första steg skjuta till extra resurser till kommuner och landsting med syfte att minska de köer som på vissa håll finns.”

 SD:s syn på skolan – etik, moral, normer, kristendom och inget flum

SD förstår hur viktigt det är med gemensamma normer, sunda värderingar, etik och moral – som faktiskt återfinns i den religion som Sverige alltid haft i sin historia – kristendom. Sådana värderingar är viktiga som byggstenar och bör finnas där från början – även i skolan. Detta är ju själva grunden vi ska lära oss att stå på, och dessvärre är sanningen att alla religioner inte bygger på sunda värderingar. Jag tänker på det som lärs ut i Koranen och sharialagarna. Vi borde inte skämmas för vår kristna historia och kultur, och inte ursäkta oss när vi använder kristendom som grundstomme redan i skolan. I framtiden kanske våra kristna högtider kommer att tas bort en efter en, för att ersättas med ett visst antal lediga dagar då vi får kalla dem vad vi vill och fira dem hur vi vill – och detta skulle givetvis orsaka så att våra kristna traditioner faller i glömska efter några generationer. SD vill uttryckligen att skolan ska betona kärnfamiljens betydelse och den kristna etiken. Det handlar om BYGGSTENAR för Sverige.

”Skolans roll är inte bara att vara kunskapsförmedlare utan till stor del också att förmedla en djupgående förståelse och acceptans för vårt svenska kulturarv – från en generation till en annan. I kulturarvet ingår det svenska folkets gemensamma historia, kultur, traditioner, normer och värderingar, språk och religion. Dessa är de byggstenar vilka Sverigedemokraterna menar utgör grunden för ett tryggt och stabilt Sverige.

Utan goda kunskaper om dessa byggstenar, och då framförallt gemensamma normer, värderingar och språk, är det svårt, om inte omöjligt, att bli en naturlig del av det svenska samhället. Skolan bör därför betona kärnfamiljens betydelse, tidigare generationers samlade kunskap och erfarenhet, den kristna etiken samt inte minst den västerländska humanismens centrala betydelse i vårt samhälle.

Skolan ska lära ut den djupa innebörden av demokrati och respekt för andras åsikter samt stimulera till kritiskt och konstruktivt tänkande och reflektion kring etiska och moraliska frågorKritiskt och självständigt tänkande ska uppmuntras – inte bestraffas. Vidare bör etik och moral betonas mer än idag, så att eleverna lär sig att samarbeta, visa hänsyn, kamratanda och ärlighet.”

Vårdnadsbidragetbarn

SD är mer konkret än KD, och vill dels lagstadga så att kommunerna måste erbjuda vårdnadsbidrag, och dels föreslår de det dubbla månadsbeloppet jämfört med idag. 6000 kr/månad/barn.

”Vårdnadsbidraget kan idag betalas ut med maximalt 3 000 kronor per månad och barn och syftartill att öka möjligheten för föräldrar att vara hemma med små barn mellan 1 och 3 år. Bidragetär dock frivilligt för kommunerna att införa, vilket gör att långt ifrån alla småbarnsföräldrar gesmöjlighet att nyttja det. Den maximala summan om 3 000 kronor ska också jämföras medkostnaden för en dagisplats, vilken uppgår till omkring 100 000 kronor per år. Vårdnadsbidragetär alltså inte att betrakta som en kostnad, utan som en reform som ökar familjens valfrihet ochoberoende gentemot det offentligaSverigedemokraterna vill vidareutveckla reformen, dels genom att lagstadga så att kommunerna måste erbjuda vårdnadsbidrag, dels genom att höja maximalbeloppet till 6 000 kronor per månad och barn.

Kristendomen ska ha en särställning inte bara i skolan utan i hela landet

SD vill satsa på ökad kyrkoantikvarisk ersättning:

”Sverige har varit ett kristet land i tusen år. Ingen annan religion, idé och institution har varit lika betydelsefull för formandet av den svenska kulturen som kristendomen och den svenska kyrkan. Bevarandet av det kristna kulturarvet är således en angelägenhet för alla. Sverigedemokraterna har via skrivelser och Riksdagens utredningstjänst förstått att medlen som anslås idag för den kyrkoantikvariska ersättningen inte fullt räcker till för det behov som idag finns. Vi föreslår därför ökad kyrkoantikvarisk ersättning.”

Kristendomen ska ha en särställning i Sverige, och kristendomen är en del av Sverige. SD talar mycket om vårt kristna arv, kristna högtider och kristna traditioner, och säger på inga sätt att staten ska hålla sig neutral vad gäller kristendomen i Sverige:

”Den svenska staten kan och bör inte vara religiöst neutral. Sverige har varit ett kristet land i över tusen år. Kristendomen är intimt sammanvävd med den svenska kulturen och identiteten. Få andra idéer och institutioner har varit  lika betydelsefulla för formandet av den svenska kulturen som kristendomen  och den svenska kyrkan. Det svenska språket, konsten, litteraturen, filosofin, moralen, traditionerna, arkitekturen, musiken m.m. är alla exempel på
samhällsområden som varit och är starkt färgade av vårt kristna arv. Påverkan har dock också varit ömsesidig. Förhållandena, förutsättningarna och kulturen i vårt land har gjort att den svenska kristendomens historia innehåller vissa särdrag i jämförelse med andra kristna länder. Många kristna högtider och traditioner är fortfarande en självklar del av vår nationella kultur och utgör viktiga inslag även i många icke-troendes liv. Att känna till och förstå det svenska kristna kulturarvet är en viktig nyckel till att förstå vårt lands historia, kultur och samtid. Bevarandet av detta kulturarv är således en angelägenhet för alla svenskar, troende såväl som icke-troende. För att kunna förhålla sig strikt religiöst neutral skulle staten behöva fjärma en betydande del av det svenska kulturarvet ifrån de offentliga verksamheterna och det offentliga
rummet och detta är ingenting som Sverigedemokraterna ser som önskvärt. Kristendomen bör i kraft av sin historia tillåtas att inneha en särställning i förhållande till andra religioner i Sverige.”

Richard Jomshof, (SD) anförande 2013:

”Fru Talman, Muhammed är ett föredöme för alla muslimer, ett föredöme i ord, ett föredöme i handling. Han kan och får inte kritiseras. Hade Muhammed varit en man av fred hade mycket sett annorlunda ut, men det var han inte. Muhammed var en krigsherre, han var en erövrare som förde krig med allt vad det innebär. Han skall ha själv ha dödat och det finns beskrivet att han vid ett tillfälle avrättade som så många som 600 judiska män med halshuggning. Vi vet att han överföll karavaner för att finansiera sin krigföring. Vi vet att tillfångatagna kvinnor och barn såldes som slavar. Det innebär, menar jag, att Muhammed inte är ett dugg bättre än andra som också har använt eller som fortfarande använder våldet som en väg för att nå sina mål. Fru Talman, jag vill göra en jämförelse mellan Jesus och Muhammed, en jämförelse mellan islam och kristendomen. Muhammeds liv och gärning ligger till grund för islam. Om det nu är så att han var erövrare, att han förde krig, att han avrättade krigsfångar, att han tog och sålde slavar att han överföll karavaner och stal för att finansiera sin krigföring, så menar jag att spelar en oerhörd stor roll för islam, dess framväxt, dess budskap, men också för dess utövare.

Om vi då jämför detta med kristendomens grundare Jesus så förespråkar han ett motsatt budskap, ett kärleksbudskap vilket också genomsyrade hans liv och gärning. En muslim som använder våld för att sprida sitt budskap finner alltså stöd för detta hos religionens grundare, Muhammed. En kristen som däremot använder våld för att sprida sitt budskap finner inget som helst stöd för detta, eftersom Jesus budskap kort och gott var ett budskap om icke våld  och kärlek. Jag vill dra mig till minnes att när Jesus arresterades av romarna så drog en av lärjungarna, Petrus, sitt svärd varpå Jesus befaller honom att stoppa tillbaka den. Därefter spikas Jesus upp på korset och Jesus förlät som ni kanske minns också sina mördare.Det är en helt annan moral, en helt annan logik än vad som finns inom islam. Jag menar att kristendomen och islam är varandras motpoler i mångt och mycket.”

Läs gärna Eva Nyman och Björn Söders förslag till kyrkomötesbeslut här om att säkerställa den kristna karaktären i Svenska kyrkan och i landet. Från förslaget:

”Svenska kyrkan har ett av Gud givet uppdrag att förkunna kristen tro och kristet liv i Sverige i samverkan med andra kristna kyrkor. Svenska kyrkan och dess medarbetare torde ha en nyckelroll för att skapa den värdegrund som är den enda hållbara för en inflyttads lyckade anpassning i vårt land. Ett samhälle som är oklart eller rentav i konflikt om sina egna grundvalar, kan inte bestå i längden.

Otydlighet och oklarhet om kristen tro och kristet liv blir alltmer utbredd i vårt land. —

Kristen tro och kristet liv har varit och är en av de viktigaste faktorerna bakom vår demokrati och bakom en människosyn som bygger på respekt för oliktänkande. Vi menar att det inte är en tillfällighet att vår traditionella demokratiska kultur, vår respekt för mänskliga rättigheter och våra strävanden efter det allmänna bästa, vuxit fram i ett kristet kultursammanhang.  —

Vi menar att det är fullt möjligt att verka för att Sverige förblir dominerat av en kristen livssyn och samtidigt bibehålla respekten för människor av annan trosuppfattning. Vi menar vidare att det är en förutsättning för en framgångsrik dialog med icke kristna att Svenska kyrkan och övriga kristna kyrkor och samfund är tillräckligt tydliga om innebörden av kristen tro och kristet liv. —”

Läs gärna SD:s riksdagsmotion där de tar upp de kristna kopternas utsatta situation i Egypten, samt kristnas situation i Pakistan, Nigeria, Nordkorea och andra länder. Låt oss vara tacksamma för att vi åtminstone har ett riksdagsparti som verkligen uppmärksammar den förföljelser som drabbar kristna människor i vår omvärld.

Se gärna Mattias Karlsson och Julia Kronlids vision för Svenska Kyrkan, inför kyrkovalet 2013. Julia är rädd att namnet JESUS blivit ett namn som Svenska Kyrkan skyr, och de oroas över att man i Sverige fasar ut kristna traditioner och kompromissar med andra religioner med risk för att man tappar den kristna värdegrunden:

Kristdemokraterna 

kd

Jag har hämtat information från Kristdemokraternas hemsida.

Abort – Se ovan. KD har som sagt en mycket liberal abortpolitik, och stort ansvar ligger just hos partiledaren Göran Hägglund som tidigare var socialminister.

Samvetsfrihet – Se ovan. KD har som sagt inte stått upp för samvetsfrihet för vårdpersonal när de haft chansen. Men det finns chans att ändra sig i framtiden.

Israel – Se ovan. Jag kan inte hitta något speciellt om Israel i deras skrifter mer än att KD som övriga allianspartier är emot de rödgrönas beslut att erkänna Palestina som stat.

Kärnfamiljen – Beskrivs inte som en familjeform med en särställning som hos SD utan är en familjeform bland andra:

”Kristdemokraterna menar att familjen är den viktigaste enheten i samhället. Familjer ser olika ut men är alltid viktiga. Vår familjepolitik syftar till att stödja familjerna utifrån deras olika behov, möjliggöra mer tid för barnen och öka familjernas frihet. Vi tycker bland annat att alla politiska beslut ska analyseras utifrån vilka konsekvenser de får för familjer samt att det bör forskas om hur det alltmer gränslösa arbetslivet påverkar familjelivet, hälsan och barnen. Familjen är viktig hela livet. Därför arbetar vi bland annat för att ensamstående förälder som bor i annat land ska få möjlighet att bo tillsammans med familjen i Sverige.”

Kristendom i skolan  – Till skillnad från SD är KD mycket mer försiktiga att sätta kristendomen främst i skolan. Men på ett ställe uttrycker de ändå i en mening att ”All skolverksamhet ska i enlighet med den etik som förvaltats av kristen tradition fostra eleverna till ansvarskännande medborgare”. Bravo! Tyvärr uttrycker de på många andra ställen att kristen etik inte ska ha en särställning, utan snarare att den ska ses som en i mängden av bra etiska grunder som människor kan tänkas bygga på. SD trycker mer på etik, moral, kristendom som grundsten samt det lämpliga i att lära ut kärnfamiljen som ideal redan i skolan. (SD säger ”Skolan bör därför betona kärnfamiljens betydelse— den kristna etiken”). KD skriver:

”Skolans uppgift är att ge varje elev de kunskaper som är nödvändiga för att leva och verka i ett modernt samhälle och att tillsammans med föräldrarna fostra eleverna till ansvarskännande medborgare. Med en skolpolitik som fokuserar på trygghet, kunskap och arbetsro och där varje skola har stor frihet att utforma sin egen verksamhet vill Kristdemokraterna ge elever, lärare och skolledare förutsättningar för att klara denna uppgift.

All skolverksamhet ska i enlighet med den etik som förvaltats av kristen tradition fostra eleverna till ansvarskännande medborgare. Övertygelsen om alla människors lika, unika och okränkbara värde ska genomsyra skolmiljön. Solidaritet med svaga och utsatta, jämställdhet mellan könen och tolerans för människors olikheter är förhållningssätt som ska befrämjas. Mobbning och annan kränkande behandling måste kraftfullt motverkas. Skolan som trygg arbetsmiljö måste säkerställas.

(Förskolan) Barn har olika behov och förutsättningar. De behöver därför olika stöd och stimulans beroende på ålder, mognad och social bakgrund. Det är viktigt att förskoleverksamheten för de mindre barnen präglas av omsorg och lek, samt att de pedagogiska inslagen ökar i takt med barnens stigande ålder. Den pedagogiska verksamheten måste ske på barnens villkor och inte innebära att lekfulla inslag går förlorade.”

Kristendom – Till skillnad från SD, som vill se kristendom som en grundsten både i skolan och i samhället (och motiverar tydligt varför), så verkar snarare KD vilja separera kristendom från politik och förklarar dessutom att det är helt möjligt att motivera grundvärden utan just en kristen tradition. Det skulle lika gärna kunna vara en annan religion från andra kulturer, eller ingen religion alls. De ser på beblandning av religion (kristendom är en religion) och politik som en RISK. Självfallet är det en risk att blanda in en religion som islam i politiken, men jag kan inte se några liknande risker vad gäller kristendom som lär oss sunda och kärleksfulla värderingar som alla skulle må bra av att följa. KD verkar inte se kristendomen som den enda grundstenen, utan ser den som en värdegrund bland andra, eftersom de säger: ”Det är emellertid möjligt att motivera människosyn och grundvärden med samma innebörd utan att referera till Gud eller den kristna traditionen.” Kristen värdegrund är alltså en i mängden.

Den etiska grunden för KD:s politik är ”oberoende av trosuppfattning” (alltså inte nödvändigtvis lagd på just en kristen värdegrund). KD verkar vilja se religion som en privatsak som inte bör blandas in i politiken eftersom de säger att politik rör människors gemensamma angelägenheter till skillnad mot den förra. Det borde innebära att vi inte kan motivera etik och moral utifrån kristen värdegrund (som ju kommer från Bibeln), och verser om att vi bör behandla andra som vi själva vill bli behandlade (den gyllene regeln), att vi bör be för våra fiender, att ett äktenskap bör vara mellan en man och en kvinna, att vi inte bör hata, förtala, ljuga, etc eftersom det är ”religiöst”. Om vi däremot kommer fram till sådana saker på annat sätt (utan religion) så är det förstås ok, men i framtiden så kanske vi lika gärna kan anpassa oss till andras kulturer eftersom kristendomen uppenbarligen inte ska ha någon särställning enligt KD? De menar ju att religion inte ska blandas in i politiken överhuvudtaget, och då kanske andra kulturer kan ta mer plats trots att det rimmar illa med den moral Jesus undervisat om.

Religion är inte politik. Politik är heller inte religion. I många kulturer är emellertid religionen bärare av den människosyn och etik, som genomsyrar samhället. I det avseendet är i vår del av världen kristendomen den tongivande förmedlaren av den människosyn och de grundläggande värden, som motiverar mänskliga rättigheter och skyldigheter. Det är emellertid möjligt att motivera människosyn och grundvärden med samma innebörd utan att referera till Gud eller den kristna traditionen. På samma sätt är kristdemokratins etiska grund för politik oberoende av personlig trosuppfattning när det gäller livsåskådning eller religion. Politiken rör människors gemensamma angelägenheter medan religionen dessutom rör människornas relation till Gud. Det finns således en distinktion mellan politik och trosliv. Samtidigt finns det alltid en risk att människor gör politik av sin religion eller gör religion av sin politik.

pingvinHär nedan är ett långt stycke om etik och människovärde där de bl. a. säger att värden kan identifieras beroende på vad som är värdefullt för den enskilda människan, för alla människor och för samhället. Förvisso sant, men trots den långa texten står ingenting om att det måste vara just ett kristen värdegrund som kan vara en byggsten för detta utan det verkar fungera även med andra religioner och kulturer. Kristen värdegrund verkar i alla fall vara ett av flera möjliga alternativ eftersom de säger att  grunden ”återfinns i den kristna etiken och naturrätten och har präglat västerländsk rättsuppfattning. Den har under historiens gång manifesterats från Magna Charta till en lång rad rättighets- och frihetsdeklarationer i Europa, USA och FN.” En god etik ”återfinns” alltså även i kristendomen, som KD också säger är ”realistisk”. Det är ungefär så långt de vill sträcka sig – en realistisk värdegrund, men absolut inte den enda värdegrund som skulle kunna passa för Sverige eftersom många andra religioner och kulturer också skulle kunna komma fram till goda etiska ståndpunkter – beroende på vad folk kommer fram till.

KD uttrycker att etik kan bli en slags lagar som samhället ska rätta sig efter, men det handlar inte om just en kristen etik utan det verkar handla om ”upptrampade stigar”, ungefär som att det som gällt för invånarna under ett långt tag kanske lämpligen ska fortsätta gälla eftersom det varit etablerat så länge. Om två religioner/kulturer möts i Sveige (exempelvis kristendom och islam), så kanske två upptrampade stigar måste samsas till en? KD menar att de ser etik som något grundläggande för sin politik, men de säger inte här att det måste vara kristen etik. Tvärt om! Det är samhällets etik som ska gälla, och det beror ju helt på vad samhället kommit fram till. Hur kommer man fram till vilken etik som ska gälla nu när det inte måste grunda sig i kristen etik? KD förklarar: ”Värden kan identifieras genom att fråga efter det som är värdefullt för den enskilda människan, för alla människor och för samhället.” M a o så beror det på vad människor kommit fram till, men det finns ju länder såsom Saudiarabien, Irak och Somalia där människor kommit fram till helt andra ståndpunkter än oss i Sverige och som verkligen rimmar illa med den gyllene regeln. Om man förminskar den kristna värdegrunden som KD gör genom att hålla den neutral mot andra värdegrunder, så har man svårare att motivera vad som egentligen är i sanning oetiskt, kvinnofientligt, barnmisshandel, etc. Det kan ju variera från kultur till kultur och land till land, och kristen värdegrund är ju bara en i mängden hos KD. Hur blir det då när Sverige fortsätter att satsa på mångkultur och massinvandring där även främmande religioner tar större plats, och där svenskarna själva drar sig tillbaka och vägrar att låta just kristendom och kristen etik ha en särställning? Sen kan vi läsa många vackra ord om människans värde, kärlek, frihet, etc, men även länder som är diktaturer menar ju att deras länder är byggda på allt detta.

”För att ett samhälle ska kunna fungera behövs att invånarna omfattar vissa gemensamma värden. Varje civiliserat samhälle utgår från en sådan värdebas, en etik, som klargör hur man bör uppträda mot varandra. I alla samhällsbyggen har etik successivt kodifierats till lagar som medborgarna haft att rätta sig efter. Etiken har blivit till lagstiftning ungefär som upptrampade stigar blivit till allmänna vägar. Etiken bildar således ett sammanhang med politiken, och orsaken till att vi kristdemokrater betonar etikens grundläggande betydelse för politik är det faktum, att etik är och fungerar som en närande jordmån för rätt och lagstiftning. Inga politiska beslut tas utan att människosyn och etik spelar en grundläggande roll. Lagstiftning är ett uttryck för samhällets etik, som i sin tur byggs upp av värden, rättigheter och normer. Värden kan identifieras genom att fråga efter det som är värdefullt för den enskilda människan, för alla människor och för samhället. Gemensamma eller allmänt giltiga värden är livet, människovärdet, kärlek, sanning, frihet, kunskap, den goda miljön etc. De är värden i sig. En rättighet innebär anspråk att få uppnå, uppleva eller realisera ett värde. Det handlar om rätten till ett meningsfullt liv, att bemötas med värdighet och respekt, uppleva kärlek, att få ta del av sanning, få tillägna sig kunskap och att få ta del av en ren miljö. En norm påtalar ett ansvar för värdena och rättigheterna till dem. Det kan gälla att respektera liv och andras människovärde, att visa kärlek, att hålla sig till sanning och hederlighet, tillägna sig kunskap och att värna miljön. Det finns en etisk grund för rätten, som inte kan avskaffas genom politiska beslut och som finns i människan oavsett kultur. Denna grund för rätten återfinns i den kristna etiken och naturrätten och har präglat västerländsk rättsuppfattning. Den har under historiens gång manifesterats från Magna Charta till en lång rad rättighets- och frihetsdeklarationer i Europa, USA och FN. Det är en realistisk etik, som innehåller allmänt giltiga värden (liv, hälsa, relationer, kunskap etcetera), vilka alla människor har rättigheter att uppleva och realisera samt ansvar och skyldighet att låta andra uppleva och förverkliga. Lagstiftning är ett uttryck för ett samhälles etik, och strävan ska vara att såväl ett samhälles lagstiftning som dess etik ska överensstämma med de allmänt giltiga värdena.”

Att känna till Sveriges kristna historia är en förutsättning för att kunna förstå människor med en annan religiös och kulturell bakgrund, enligt KD. (De säger inget om att vi ska studera historien för att fortsätta på samma kristna väg.)  Kristen etik verkar åtminstone ”till stor del” vara kapabel att utgöra en sorts värdegrund som vårt samhälle ska vilar på, men det kan även tolkas som det även finns andra värdegrunder som är minst lika bra. KD erkänner också fakta, att kristendomen haft en stor betydelse för demokratins framväxt i västerlandet (som borde resultera i att KD ser kristen värdegrund som den enda rätta). De säger också att kristendomen ”bidragit” till att forma det andliga, kulturella och demokratiska landskapet i Sverige, vilket är fakta som inte kan motsägas. Tack och lov säger KD att vi bör förvalta detta vitala arv, men det skulle kunna motiverast även med andra termer än att det är bra att känna till vår historia och att det behövs för att förstå andras kulturer. Förhoppningsvis så studerar vi inte bara vår kristna historia för att se varför vi blivit det folk som vi blivit, utan även för att inse att den kristna värdegrunden ska ha en särställning i Sverige eftersom vi bl a tycker den uttrycker den bästa etiken.

”Att vara medvetenhet om sin egna historiska identitet skapar trygga medborgare och är en viktig förutsättning för att kunna förstå människor med annan religiös och kulturell bakgrund. Kristen etik utgör till stor del den värdegrund som vårt samhälle vilar på. Detta kommer till uttryck bland annat genom lagstiftningen och synen på människan. Kristendomen och de kristna samfunden har dessutom haft stor betydelse för såväl demokratins framväxt i västerlandet som för den kommunistiska diktaturens sammanbrott i det forna Östeuropa. Kristendomen har också på många sätt bidragit till att forma det andliga, kulturella och demokratiska landskapet i Sverige. Vi har en förpliktelse gentemot kommande generationer att förvalta detta vitala arv. Att skapa en medvetenhet om den egna historiska identiteten är en central bildningsuppgift för samhällets institutioner och är därtill en viktig förutsättning för att kunna förstå människor som har en annan religiös och kulturell bakgrund.”

Ännu mer text här nedan, och inte heller är får den kristna värdegrunden sticka ut bland andra. De säger bland lagomannat att ”Trossamfund kan genom sin verksamhet bidra med respekt, kunskap och förståelse för olika trossinriktningar”, men det kan alltså röra sig om vilka som helst. KD skriver Det är viktigt att staten är neutral gentemot alla livsåskådningar”. Detta är tvärt emot det som SD säger, eftersom SD vill att kristendomen ska ha en särställning och vara en tydlig grundsten för skola och samhälle. KD vill väldigt gärna att kristendomen bara ska vara en religion i mängden, och i stället för att se kristendomen som en grundsten så ska staten uppmuntra en bredd av olika religiösa inriktningar för att kunna vara ett välmående samhälle. Trossamfund ska ges goda möjligheter att verka och utvecklas i frihet säger KD (kan det inkludera fler möjligheter att bygga upp moskéer?), och som sagt – kristendom har absolut ingen särställning. Bara en i mängden.

”Den religiösa kartan har under de senaste åren förändrats i Sverige och att ge människor som invandrar hit en möjlighet att finna en trygghet här genom sin religion har stor betydelse för integrationen. I ett mångreligiöst samhälle är det viktigt med kunskap, förståelse och samverkan för att människor med olika tro ska kunna leva tillsammans. Trossamfund kan genom sin verksamhet bidra med respekt, kunskap och förståelse för olika trossinriktningar. Religions- och övertygelsefrihet är central i ett öppet samhälle. Det är viktigt att staten är neutral gentemot alla livsåskådningar, sedan separationen mellan kyrka och stat år 2000 finns det inte längre någon statskyrka eller statsreligion i Sverige. Men samhället kan inte, och ska inte vara neutralt. I ett välmående samhälle finns en bredd av olika religiösa inriktningar och verksamheter, något som staten ska uppmuntra. Olika trossamfund ska ges goda möjligheter att verka och utvecklas i frihet utan statlig styrning och i enlighet med sin särart. Trossamfunden tillhör det civila samhället, som i sin tur är ett resultat av enskilda människors och gruppers initiativ. Det offentliga ska komplettera i stället för att konkurrera med denna verksamhet. Uppgiften för det offentliga är således inte att ersätta utan snarare att uppmuntra, samarbeta med och ta vara på till exempel det sociala arbete som många trossamfund bedriver såväl inom som utom landets gränser.”

Mer av samma vara, och kristna kyrkor likställs med andra religiösa samfund:

”Vi anser att:• Kyrkor och andra religiösa samfund ska ges goda möjligheter att verka och utvecklas i frihet utan statlig styrning och i enlighet med sin särart. • Stödet till trossamfund bör höjas för att öka likställigheten mellan olikatrossamfund och skapa förutsättningar för trossamfunden att bedriva en aktiv och långsiktigt inriktad verksamhet. Vi vill att kyrkor och andra religiösa samfund ska kunna fortsätta och utvidga sin verksamhet, inte minst det sociala arbete som många av dem utför. Sedan 2001 hade stödet varit oförändrade 50 miljoner kronor per år. Tack vare Kristdemokraterna har stödet höjts med inte mindre än 50 procent 2011-2013.”

Att kunna uttrycka ”sin andliga längtan” och att ha ”ett vitalt samfundsliv” är till gagn för samhället enligt KD, men det står inte att det måste vara just ett kristet samfundsliv. Det som de skriver skulle kunna tolkas som att olika former av samfund (inte bara kristna) ska öka förutsättningarna för att etablera en gemensam värdegrund, trots olika former av föreningsverksamhet. Alltså att olika former av religioner ska samsas och kanske kompromissa för att hitta en gemensam plattform och värdegrund? Så kan det bli om just den kristna värdegrunden inte får sticka ut över andra religioners värdegrund.

Förutom att vara ett forum, där människor kan dela och uttrycka sin andliga längtan, är ett vitalt samfundsliv till gagn för samhället även i ett generellt perspektiv. Dels befrämjas normbildningen och förutsättningarna att etablera en gemensam värdegrund; dels stärks det demokratiska systemet när människor engageras och arbetar tillsammans i olika former av föreningsverksamhet.”

Det är bra att statliga kontroller inte ska förekomma, så alltså bör journalister inte lura till sig självavårdssamtal och ljuga inför en präst för att ta reda på prästens och kyrkans inställning till homosexuella. Inte heller bör Sverige få ytterligare Åke Green-fall. Om det däremot finns misstanke om brott så borde staten ingripa, för att exempelvis kontrollera rykten om att det förekommer uppmuntran till jihadism i en viss moské. Det skulle nämligen kunna rädda människors liv:

”Religionsfriheten är en betydelsefull del av de demokratiska fri- och rättigheterna. Det innebär bland annat att statliga kontroller gentemot kyrkor eller andra religiösa samfund och organisationer inte får förekomma. Religionsfriheten innebär att varje medborgare har rätten att utöva sin religion, antingen ensam eller tillsammans med andra, och det innebär även att man har rätten att anordna offentliga gudstjänster. Religionsfriheten angår även dem som inte har en tro eller som är ointresserade av frågeställningen eftersom den utgör en del av den pluralism som är en del av det moderna demokratiska samhället.”

Samkönade äktenskap – Som alla partier är givetvis både KD och SD emot våld och diskriminering av alla människor, inklusive homosexuella.

”Homosexualitet Därför måste alla former av diskriminering i samhället motverkas. Våld och hot mot homosexuella måste bekämpas. Detta uppnås genom lagstiftning och genom att informera och skapa opinion.”

Adoptionsrätt för samkönade – Här ska KD ha en eloge för att de faktiskt säger detta:

”Då barn förlorat sina biologiska föräldrar tycker vi att man ska försöka ge barnet en situation som är så lik den som barnet har förlorat som möjligt, alltså en mamma och en pappa.”

Vårdnadsbidrag – KD har som sagt ingen konkret förbättring på det sättet som SD har (dubbla beloppet), utan säger diffust att de driver kravet att vårdnadsbidraget inte ska begränsas till 3 000 kronor/månad eller åldersgränsen tre år.

Vårdnadsbidraget har varit en hörnsten i Kristdemokraternas familjepolitik. Det har gjort det möjligt för föräldrar att vara hemma med barn som fyllt 1 men ännu inte 3 år. Nu vill vi förbättra möjligheterna ännu mer och föreslår i stället att barnomsorgspengen (se a-ö) även ska tillfalla de barn som vårdas av sina föräldrar i hemmet. I väntan på detta driver vi dock kravet att det kommunala vårdnadsbidraget inte begränsas till 3 000 kronor/månad eller åldersgränsen till tre år”.

upptrampad stigPartinamnet – KD kommer inte undan från behovet att förklara sitt partinamn och ”krist” vill läsarna ha motiverad. Något annat vore ju orimligt på KD:s egen hemsida, för annars skulle ju folk fråga vad som står på. Det handlar alltså om en demokrati byggd på ”kristen människosyn och värdegrund”, och de lägger direkt till att man inte måste vara religiös för att vara med i KD. Någonting annat kan de knappast säga, men om man läser resten av KD:s text om kristendom och religioner i övrigt, så framkommer det hur som helst att det inte är viktigt just med en kristen värdegrund utan det skulle lika gärna vara en annan beroende på vilken ”upptrampad stig” som människor kommit fram till. 

”Partinamnet berättar vad vi står för – en demokrati byggd på kristen människosyn och värdegrund. En vanlig missuppfattning är att man måste vara religiöst engagerad för att vara med. Det är fel. Alla snarare att som delar våra idéer är välkomna i partiet.

Läs gärna om Kristna som förtalar SD och visar okunnighet

Bibelverser om tiggeri, och att hjälpa FATTIGA och FRÄMLINGAR

stranger

Israel levde visserligen i en teokrati och under andra lagar än idag, men visst kan vi dra vissa lärdomar av deras liv i Kanaans land – som är återberättat i det Gamla Testamentet.

Exempel:

    • Gud gjorde skillnad på främlingar och bröder/systrar, där de sistnämnda är de som anslutit sig till Israel och låter sig styras av Israels lagar.
    • Det var i första hand bröder/systrar och sina egna hushåll som israelerna hade stort ansvar för att hjälpa ekonomiskt.
  • Israel hade kravet att försörja levitiska präster, som ju inte hade egen mark att arbeta på men som ändå utförde viktiga sysslor som kom hela Israel tillgodo.
  • Gud krävde aldrig att israeler skulle stå för andra folkgruppers försörjning (eller vice versa) och framför allt inte livet ut och framför allt inte utan motprestation.
  • Gud krävde aldrig att Israel skulle dela sin skörd med andra människor, och framför allt inte ”lika”.
  • Gud krävde aldrig att Israel skulle lova mer ekonomisk hjälp till andra än vad de kunde hålla.
  • Skälet till att det inte borde finnas några fattiga bland israeliterna själva beror på att lydnad av Guds lagar genererar välsignelser och rikedom, vilket lösgör kapacitet för att hjälpa varandra ekonomiskt. Denna grund kan tyvärr inte appliceras på Sverige där det finns många agnostiker och ateister.
  • Israeliska medbröder ska anställas i första hand, och främlingar i andra hand.
  • Kravet på att betraktas som infödd är att lyda samma lagar och traditioner: ”En och samma lag skall gälla för den infödde som för främlingen som bor mitt ibland er” 2 Mos. 12:49”

Vidare fanns det flera sätt att hjälpa änkor, fattiga, funktionshindrade och främlingar. En del av dem hade man råd att anställa och det var förstås en enorm trygghet för just de personerna. Man kunde även låna ut pengar. Det fanns även former av ”tiondegivande”, ibland var tredje år och även i andra intervaller. Behövande fick även ostört plocka resterna av skörden. Inget hindrade förstås att israelerna hjälpte till även på andra sätt, men då var det frivilligt och beroende på deras kapacitet och vilja att ge.

Vad gäller Israel och deras nya land så tillhörde även främlingar Israel OM de följde samma lagar och traditioner som dem – Israels lagar och inte deras egna hedniska lagar

En ”främling” eller ”utlänning” var en person som av olika anledningar inte anslutit sig till Israel och dess Gud och lagar. Även främlingar fick ansluta sig till Israel och även vara med och fira deras högtider OM de verkligen omvänt sig och anslutit sig till Israels Gud. Då räknades de som infödda, och som bröder och systrar. En fysisk omskärelse är ofta ett tecken på ett omvänt hjärta och vilja tjäna den sanne Guden:

2 Mos 12:48 Om en främling som bor hos dig vill fira Herrens påskhögtid, skall alla av manligt kön hos honom omskäras. Sedan får han komma och fira den, och han skall då vara som en infödd i landet. Men ingen oomskuren får äta påskalammet. 49 EN OCH SAMMA LAG SKALL GÄLLA FÖR DEN INFÖDDE SOM FÖR FRÄMLINGEN SOM BOR MITT IBLAND ER.

En israel fick enligt lagen inte äta ett självdött djur. En främling tillhörde dock inte Israels religiösa grupp och därmed var det inget som hindrade israelerna att erbjuda självdöda djur till dem, om de nu önskade äta sådana djur:

5 Mos. 14:21 Ni skall inte äta något självdött. Du må ge sådant åt främlingen som bor inom dina portar, han får äta det, eller du kan sälja det till utlänningen. Ty du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud. Du skall inte koka en killing i mjölken från dess mor.

Israelerna fick ta ränta endast av utlänningarna, men inte av de som anslutit sig till Israel och dess lagar (bröder och systrar). Att inte kräva ränta av en broder räknades som en välsignelse:

5 Mos. 25:20 Av en utlänning får du ta ränta, men du skall inte ta ränta av din broder, för att Herren, din Gud, må välsigna dig i allt vad du företar dig i det land dit du nu kommer för att ta det i besittning.

Gud gjorde skillnad på behandlingar mellan israeliter och ”utlänningar” i landet. Ingen av dem skulle behandlas illa, men när det gäller israelitiska bröder och systrar så ansåg Gud att lån inte skulle krävas tillbaka i all evighet, utan snarare efterskänkas under friåret. Inte heller vore det listigt att ta ifrån dem kläder och verktyg som de behövde för att arbeta och klara sig själva. Han menade vidare att fattiga aldrig skulle komma att saknas i landet (något liknande sa Jesus under sin tid), men bland israeliterna själva borde det dock inte finnas några fattiga eftersom Gud välsignat trogna israeliter såpass mycket att de lätt skulle kunna hjälpa varandra. Notera kravet på trohet till Gud, vilket alltså är kravet för att kunna förvänta sig välsignelse så till den grad att de även skulle kunna hjälpa andra ekonomiskt:

5 Mos. 15:2 och detta är vad som gäller angående friåret: Varje långivare som lånat ut något åt sin nästa, skall då efterskänka sin fordran. Han får inte utkräva skulder av sin nästa och sin broder, ty ett Herrens friår har utlysts. En utlänning må du kräva, men om du har något att fordra av din broder skall du efterskänka det.4 Men ingen fattig borde finnas hos dig, ty Herren skall rikligen välsigna dig i det land som Herren, din Gud, ger dig till besittning som din arvedel, 5 om du endast lyder Herrens, din Guds, röst, så att du håller fast vid alla dessa bud, som jag i dag ger dig, och följer dem. 6 Ty Herren, din Gud, skall välsigna dig, så som han har lovat dig. Du skall ge lån åt många folk, men själv skall du inte behöva låna, och du skall råda över många folk, men de skall inte råda över dig.7 Om det finns någon fattig hos dig, en av dina bröder, i någon av dina städer i det land som Herren, din Gud, ger dig, skall du inte förhärda ditt hjärta eller tillsluta din hand för din fattige broder,8 utan villigt öppna din hand för honom och villigt låna honom vad han behöver i sin brist. 9 Se till att inte denna onda tanke uppstår i ditt hjärta: ”Det sjunde året, friåret, är nära”, och du så ser med ont öga på din fattige broder och inte ger honom något. Han kan då ropa till Herren mot dig, och synd kommer att vila på dig. 10 Du skall villigt ge åt honom och ditt hjärta skall inte vara motvilligt när du ger, ty för en sådan gåvas skull skall Herren, din Gud, välsigna dig i alla dina verk och i allt vad du företar dig. 11 Fattiga kommer nämligen aldrig att saknas i landet, därför befaller jag dig: Du skall villigt öppna din hand för din broder, för de behövande och fattiga i ditt land.

Markus 14:7 De fattiga har ni alltid hos er, och när ni vill kan ni göra gott mot dem, men mig har ni inte alltid.

Nehemja var upprörd över att israeliska bröder och systrar inte togs om hand, och blev av med åkrar, vingårdar och hus pga att deras eget folk begärde det utav dem då de inte kunde betala igen:

Nehemja 5:6 Jag blev mycket upprörd när jag hörde vad de sade och hur de klagade. 7 Jag överlade med mig själv och förebrådde de förnäma männen och föreståndarna, och sade till dem: ”Det är ocker ni bedriver mot era bröder!” Därefter kallade jag samman en stor folkförsamling mot dem. 8 Jag sade till dem: ”Vi har efter förmåga friköpt våra judiska bröder, som var sålda åt hednafolken. Skall nu ni sälja era egna bröder? Eller skall de sälja sig åt oss?” De teg och kunde inte svara ett ord. 9 Jag sade: ”Det ni gör är inte rätt. Borde ni inte vandra i fruktan för vår Gud, så att våra fiender, hednafolken, inte får orsak att håna oss? 10 Också jag och mina bröder och mina tjänare har lånat dem pengar och säd. Låt oss nu avstå från vår fordran. 11 Lämna redan idag tillbaka till dem deras åkrar, vingårdar, olivplanteringar och hus, och tag inte ut den ränta på pengarna, säden, vinet och oljan som ni har att fordra av dem.”

Inte ens en broder ska utlovas livslång försörjning utan motprestationerfattig

Men det går att hjälpa på olika sätt. Finns möjlighet att ge honom arbete så är detta det allra bästa, för då finns ju en ömsesidig win-win situation och personen har tak över huvudet och tryggad inkomst för sig och sin familj. Om det handlar om flera fattiga bröder så kanske man inte kan anställa alla, men förhoppningsvis så finns det flera hushåll i trakten som kan gå ihop och hjälpa sina israeliska medbröder. Det går även att låna ut pengar till en fattig broder. Medbrodern (och hans familj) ska tjäna hushållet fram till jubelåret, och då måste han lämna det hushållet och återvända till sin släkt. Återigen kan vi se hur känsligt det är om en israelisk broder säljer sig till en främling. Det finns ett påbud som säger att om främlingen befinner sig i ett israeliskt hushåll (och kommit i välstånd) så ska medbrodern kunna lösas ut av sina medbröder:

3 Mos. 25:35 Om din broder blir fattig och kommer på obestånd hos dig, skall du ta dig an honom. Som en främling eller inneboende skall han få leva hos dig. 36 Du skall inte ockra på honom eller ta ränta, ty du skall frukta din Gud och låta din broder leva hos dig. 37 Du skall inte låna honom pengar mot ockerränta eller ge honom av din mat mot ränta. 38 Jag är Herren, er Gud, som har fört er ut ur Egyptens land för att ge er Kanaans land och vara er Gud.39 Om din broder råkar i fattigdom hos dig och säljer sig åt dig, skall du inte låta honom utföra slavarbete. 40 Som en daglönare och en inneboende skall han vara hos dig. Fram till jubelåret skall han tjäna hos dig. 41 Då skall han lämna dig, han själv och hans barn tillsammans med honom, och han skall återvända till sin släkt och till sina fäders arvedel. 42 Ty de är mina tjänare som jag har fört ut ur Egyptens land. De skall inte säljas som man säljer slavar. —.47 Om en främling eller inneboende hos dig kommer till välstånd och en av dina bröder råkar i fattigdom hos honom och säljer sig åt främlingen som bor hos dig, eller åt någon annan som tillhör en främmande släkt, 48 skall han kunna återlösas sedan han har sålt sig. Någon av hans bröder kan lösa tillbaka honom. 49 Eller också kan hans farbror eller hans fars son lösa tillbaka honom eller någon annan nära släkting till honom, eller om han förmår det, kan han själv köpa sig fri. 50 Då skall han tillsammans med den som köpt honom räkna efter hur lång tid som gått, från det år då han sålde sig, fram till jubelåret. Det pris han såldes för skall uppskattas efter årens antal. Hans arbetstid hos honom skall beräknas till samma värde som en daglönares. 51 Om det ännu är många år kvar, skall han som lösen för sig betala en motsvarande del av det penningbelopp som han köptes för. 52 Om däremot endast få år återstår till jubelåret, skall han tillgodoräkna sig det och betala lösen för sig efter antalet av sina år. 53 Som en daglönare, som anställs år för år, skall man behandla honom. Ingen får inför dina ögon härska över honom med hårdhet. 54 Men om han inte blir löst på något av de nämnda sätten, skall han friges på jubelåret, han själv och hans barn tillsammans med honom. 55 Ty Israels barn är mina tjänare. De är mina tjänare, som jag har fört ut ur Egyptens land. Jag är Herren, er Gud.

Ingen ränta ska alltså krävas om det handlar om en fattig från Israels eget folk (inklusive de främlingar som anslutit sig till Israel och dess lagar, med omskärelse som tecken):

2 Mos. 22:21 En främling skall du inte förödmjuka eller förtrycka. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. 22 Änkor och faderlösa skall ni inte behandla illa. 23 Om ni behandlar dem illa, skall jag sannerligen höra deras rop när de ropar till mig. 24 Min vrede skall upptändas och jag skall döda er med svärd, så att era egna hustrur blir änkor och era barn faderlösa.25 Om du lånar ut pengar till någon fattig hos dig SOM TILLHÖR MITT FOLK, skall du inte handla som en ockrare mot honom. Kräv inte någon ränta av honom.

I Hesekiel kan vi läsa att en furste kan ge sina söner sina rättmätiga arvedelar och de ska för alltid kunna ägas och förfogas av sönerna. Gåvor av furstens arvedel till tjänare tillhör tjänaren fram till friåret, och sedan återgå till fursten. En furste får inte ta av folkets arvedel så att de måste lämna sin egendom. En furste får endast ge bort av sina egna arvedelar och egendomar. I många länder idag så är skattetrycket väldigt stort, och på sätt och vis kan man säga att man tvingar andra att ge bort stora delar av sin egen inkomst till ”kulturprojekt” och annat som man själv inte tycker borde prioriteras i ett välfärdssamhälle som har begränsat med pengar. Hade man själv fått bestämma om sina egna pengar så hade många av oss gjort helt andra prioriteringar. Men Jesus har förstås också lärt oss att inte vara rebelliska utan ”ge till Kejsaren det som tillhör Kejsaren”. Inte för att det nödvändigtvis handlar om ett rättvist skattesystem utan korruption och idioti, utan för att rebelliskhet inte är något som kristna ska spendera kraft på. Att uttrycka sin åsikt och även kritik behöver dock inte vara rebelliskhet, för ett demokratiskt folkstyre går inte ut på att alla kristna passivt ska lägga ner sina röster och låta övriga bestämma.

Hes. 46:16 Så säger Herren, Herren: Om fursten ger någon av sina söner en gåva av sin arvedel, skall det tillhöra hans söner. Det är deras egendom som arv. 17 Men om han ger en gåva av sin arvedel åt någon av sina tjänare, skall den tillhöra tjänaren fram till friåret. Då skall den återgå till fursten. Hans arv tillhör endast hans söner. Dem skall det tillhöra. 18 Fursten får inte ta något av folkets arvedel så att han tränger ut dem från deras egendom. Endast av sin egen egendom skall han låta sina söner ärva, för att ingen av mitt folk skall trängas undan från den egendom som är hans.”

Främlingarna som bodde ihop med israelerna under tiden för markskiftet fick också sin andel, men självfallet fanns det inget liknande löfte för framtidens alla främlingar. Det hade inte mark eller egendom räckt till:

Hes. 47:Ni skall utskifta detta land åt er efter Israels stammar. 22 Ni skall dela ut det genom lottkastning till arvedel åt er själva och åt främlingarna, som bor och föder barn ibland er. De skall vara för er så som infödda bland Israels barn. De skall med er få arvslott bland Israels stammar. 23 I den stam där främlingen bor skall ni ge honom hans arvedel, säger Herren, Herren.

Gud begärde aldrig av israelerna att de skulle dela sin skörd lika med andra människor i landet, men däremot uppmanades de att lämna kvar lite av sin skörd för de behövandeskörd

Nedan vers kommer ofta på tal för att stödja den nuvarande svenska och högst oansvariga massinvandringen som är unik i Norden och Europa:

3 Mos. 19:33 När en främling bor hos er i ert land, skall ni inte förtrycka honom. 34 Främlingen som BOR ibland er skall räknas som infödd hos er. Du skall älska honom som dig själv. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. Jag är Herren, er Gud.

Notera följande:

  1. Israel hade vid den här tiden ännu inte tillträtt sitt land. De kananeiska invånarna var till största del Israels fiender, och om de inte omkom i striderna med Israel så flydde de landet. En del stannade, och för att räknas som ”infödd” hos Israelerna så gällde detta: ”En och samma lag skall gälla för den infödde som för främlingen som bor mitt ibland er” 2 Mos. 12:49. M a o så säger inte denna vers att  de främlingar som redan bodde i landet (innan Israels ankomst) kunde se fram emot en ny grupp av immigranter (israelerna) som skulle komma att försörja dem! Det står alltså inte att ett folk har ansvaret att försörja ett annat folk. Om det alltid är urinvånarnas ansvar att stå för nyanländas försörjning, så borde väl i så fall de ursprungliga ”främlingarna” i Kaanans land ta ansvaret för israelernas försörjning. 
  2. Det står överhuvudtaget inte något om ekonomisk hjälp eller försörjning i just den här versen. Varför ens läsa in i versen att Israelerna har ansvar att hjälpa alla främlingar i landet ekonomiskt?
  3. Versen handlar bara om de främlingar som råkar bor mitt ibland Israelerna – förmodligen de som redan anslutit sig till Israel någon gång under Exodus. Därför ska vi inte läsa in i versen att det är en slags carte blanche för alla främlingar överallt gällande rätten till livslång försörjning på israelernas bekostnad bara de dyker upp i landet.
  4. Innan vi kommer till. v33 så kan vi läsa nedanstående verser. I stället för att ovillkorligt försörja andra folkslag så skulle israeliterna snarare lämna lite av sin skörd så att den fattiga och främlingen skulle kunna plocka ströax, fallfrukt och det som blir kvar i fruktträden. Det var inte israelernas ansvar att samla ihop detta och ge till behövande, utan de behövande själva fick pallra sig iväg för att plocka. Utöver denna hjälp fanns tioendegivande var tredje år (beskrivet längre ner i dokumentet). Sen finns det förstås inget som hindrar att man ger frivilligt utöver detta, bara man ser till att de som man verkligen har ansvar för (sitt eget hushåll och sina egna bröder och systrar) får all den ekonomiska hjälp och trygghet som de behöver. Vidare kan vi läsa om att daglönaren ska ha sin lön, vilket också visar att det handlar om att arbeta för att förtjäna sin lön.

3 Mos. 19:9 När ni bärgar skörden i ert land, skall du inte skörda till den yttersta kanten av åkern och inte plocka upp ströaxen efter din skörd. 10 Inte heller i din vingård skall du göra någon efterskörd, och de druvor som fallit av i din vingård skall du inte plocka upp. Du skall lämna detta kvar åt den fattige och åt främlingen. Jag är Herren, er Gud.—13 Du skall inte förtrycka din nästa eller plundra honom. Du skall inte undanhålla daglönaren hans lön över natten till morgonen.—16 Du skall inte gå med förtal bland ditt folk. Du skall inte stå efter din nästas blod. Jag är Herren.

3 Mos. 19:23 Ni skall inte följa sederna hos de folk som jag driver undan för er, ty just därför att de handlat så som de har gjort, avskyr jag dem.—26 Ni skall vara heliga inför mig, ty jag, Herren, är helig, och jag har avskilt er från andra folk för att ni skall tillhöra mig.

Att anställa fattiga och främlingar är förstås något extra gott pga den ekonomiska trygghet som medföljer, men ingen kan anställa alla. Ingen kan ge allt åt alla. Men alla kan ge något, och efter egen vilja och förmåga. Gud implementerade inte en påtvingad stor skattebörda på israeliterna för att låta främlingar få uppehälle utan att arbeta. Gud bad inte israeliterna att arbeta hela dagarna och dela skörden lika mellan sig själva och den fattige och främlingen. Det fanns som sagt bud att lämna lite av skörden så att de behövande kunde plocka av det utan kritik och utan skam:

3 Mos. 23:22 När ni bärgar skörden i ert land, skall du inte skörda intill yttersta kanten av din åker, och du skall inte heller plocka ströaxen efter din skörd. Detta skall du lämna kvar åt den fattige och åt främlingen. Jag är Herren, er Gud.

5 Mos. 24:19 När du skördar din åker och glömmer kvar en kärve på åkern, skall du inte gå tillbaka för att hämta den. Den skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. Detta för att Herren, din Gud, må välsigna dig i allt du företar dig. 20 När du slår ner dina oliver, skall du inte sedan söka genom grenarna. Det som finns kvar skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. 21 När du plockar druvorna i din vingård, skall du inte göra någon efterskörd. Det som finns kvar skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. 22 Kom ihåg att du själv har varit slav i Egyptens land. Därför befaller jag dig att iaktta detta.

Rut 2:5 Boas frågade den av sina tjänare som var tillsyningsman över skördemännen: ”Vem tillhör den där unga kvinnan?” 6 Tjänaren, som var tillsyningsman över skördemännen, svarade: ”Hon är en moabitisk kvinna, som kom hit tillsammans med Noomi från Moabs land. Hon bad att få plocka och samla ax bland kärvarna efter skördemännen. Sedan hon kom hit i morse har hon hållit på ända till nu, bortsett från att hon nyss vilade en kort stund i skjulet.”—15 När hon sedan steg upp för att plocka ax befallde Boas sina tjänare och sade: ”Låt henne också få plocka mellan kärvarna och behandla henne inte illa. 16 Ja, ni kan till och med dra ut strån ur knipporna åt henne och låta dem ligga så att hon får plocka upp dem, och ni får inte klandra henne för det.”17 Hon plockade ax på åkern ända till kvällen. När hon klappade ut det som hon hade plockat, var det ungefär en efa korn.

5 Mos. 23:24 När du kommer in i en vingård som tillhör din nästa, får du äta så mycket druvor du vill så att du blir mätt, men du får inte lägga något i ditt kärl. 25 När du kommer in på din nästas sädesfält, får du plocka ax med din hand, men du får inte röra din nästas säd med en skära.

Israel har aldrig blivit vald till hela världens socialbyrå, där de åläggs att betala för andra folks många barn, ålderdom, fattigdom och funktionsnedsättning. Kan man inte arbeta pga ålderdom eller handikapp så förväntar sig Gud att familj och släktingar hjälper till. Om de inte har den viljan eller förmågan att hjälpa sitt eget folk (trots att Gud lovat en sådan förmåga till de som lyder hans bud) så återstår att samla det som återstår efter skörd, samt att sätta sin förhoppning till bidrag i form av tiondegivande.

5 Mos. 24:14 Du skall inte göra orätt mot en fattig och nödställd daglönare, vare sig han är en av dina bröder eller en av främlingarna som finns i någon stad i ditt land. 15 Varje dag skall du ge honom hans lön före solnedgången, eftersom han är fattig och längtar efter sin lön. Han kunde annars ropa till Herren mot dig och synd skulle då vila på dig.

Tiondegivande – långtifrån det stora skattetryck som Sverige har idag

Det fanns ”tionde-givande” som skulle erläggas enligt vissa intervaller, för att ge bidrag till det egna husfolket, leviter, fattiga och främlingar enligt en viss ordning. En sådan summa är inte särskilt mycket, och speciellt inte om man jämför med svenska mått där vi inte behåller särskilt mycket av vår intjänade lön. Vid slutet av vart tredje år så skulle tioendet av ens avkastning för året samlas in och läggas upp inom de egna portarna. Detta var för leviten, främlingen, den faderlöse och änkan som bodde inom ens portar. (Alltså inte de människor utanför portarna eftersom trycket då skulle bli alldeles för stort, och var och en ansvarar endast för sitt eget område. Inte hela världens områden.)

5 Mos. 14:22 Av all säd som varje år växer på din åker skall du ge tionde. 23 Du skall äta ditt tionde inför Herrens, din Guds, ansikte på den plats som han utväljer till boning åt sitt namn: tiondet av din säd, ditt vin och din olja, liksom det förstfödda av din nötboskap och småboskap, så att du lär dig att alltid frukta Herren, din Gud. 24 Men om du har för lång väg, så att du inte kan föra dit ditt tionde, eftersom den plats som Herren, din Gud, utväljer för att där fästa sitt namn ligger för långt bort för dig, då nu Herren, din Gud, välsignar dig, 25 må du sälja ditt tionde, ta pengarna i handen och gå till den plats som Herren, din Gud, utväljer. 26 Och för pengarna må du köpa vad du önskar, nötboskap, småboskap, vin, starka drycker eller vad du i övrigt kan önska. Du skall sedan äta där inför Herrens, din Guds, ansikte och glädja dig med ditt husfolk.27 Leviten som bor inom dina portar skall du då inte glömma bort, för han har ingen lott eller arvedel tillsammans med dig.25 må du sälja ditt tionde, ta pengarna i handen och gå till den plats som Herren, din Gud, utväljer. 26 Och för pengarna må du köpa vad du önskar, nötboskap, småboskap, vin, starka drycker eller vad du i övrigt kan önska. Du skall sedan äta där inför Herrens, din Guds, ansikte och glädja dig med ditt husfolk.27 Leviten som bor inom dina portar skall du då inte glömma bort, för han har ingen lott eller arvedel tillsammans med dig.28 Vid slutet av VART TREDJE ÅR skall du ta undan hela tiondet av din avkastning det året och lägga upp det inom dina portar. 29 Sedan skall leviten komma, han som inte har någon lott eller arvedel tillsammans med dig, och även främlingen, den faderlöse och änkan, som bor inom dina portar, och de skall äta och bli mätta. Då skall Herren, din Gud, välsigna dig i allt det arbete du utför.

Israeliterna hade störst ansvar för de som bodde ibland dem:

5 Mos. 26:11 Över allt det goda som Herren, din Gud, har gett dig och ditt hus skall du glädja dig tillsammans med leviten och främlingen som bor hos dig.12 När du under DET TREDJE ÅRET, året för tiondegivande, har lagt undan hela tiondet av din avkastning och gett det åt leviten, främlingen, den faderlöse och änkan och de har ätit av det inom dina portar och blivit mätta 13 då skall du säga inför Herrens, din Guds, ansikte: ”Jag har fört bort ur mitt hus det heliga, och jag har gett det åt leviten och främlingen, åt den faderlöse och änkan, helt enligt det bud som du har gett mig. Jag har inte överträtt eller glömt något av dina bud. 14 Jag åt inget av det när jag hade sorg, och jag förde inte bort något av det när jag var oren, och gav inte något av det till de döda. Jag har lyssnat till Herrens, min Guds, röst och i allt gjort så som du har befallt mig.

I Esters bok kan vi läsa om en tradition att skicka gåvor till fattiga. Det är något annat än att välja ut endast några promille av dem för att erbjuda gratis boende hos dem själva och ge dem ”all-inclusive” behandling resten av deras liv. En sådan lyxbehandling skulle man endast ha råd att erbjuda några enstaka människor, på bekostnad av den stora massan fattiga som lämnas till sitt eget öde:

Ester 9: 20 Mordokaj skrev ner dessa händelser och sände brev till judarna i alla kung Ahasveros provinser, både nära och långt borta, 21 för att ålägga dem att år efter år fira den fjortonde och den femtonde dagen i månaden Adar 22 till minne av de dagar då judarna hade fått ro för sina fiender och för att minnas den månad då deras bedrövelse hade vänts i glädje och deras sorg i fest. Därför skulle de fira dessa dagar som dagar av fest och glädje, och sända gåvor till varandra av den mat de hade tillagat, och skicka gåvor till de fattiga.

Ett stort skattetryck och för många arbetsgivarkrav är ofta negativt för ett land, eftersom det finns stor risk att företag väljer att anställa så få som möjligt eller inga alls, i rädsla för att vinsterna minimeras så till den grad att det kanske inte ens är något idé att ens spendera tid med företagande. Ett större företag har naturligtvis lite större skyddsnät, men de kan å andra sidan välja ett annat land att sköta sitt företag ifrån. För ett litet nystartat företag så kan det leda till katastrof om man råkar ut för personal som exempelvis blir långtidssjukskriven, så det vore bättre om staten i stället stod för sådana personalkostnader. Tyvärr uppmuntras inte företagare att anställa människor eftersom det är så många omkostnader och risker inblandade, och lyckas de mot förmodan med sitt företagande så kan de få kritik för att vara fula och egoistiska kapitalister som borde bestraffas med extra skattebördor för att de är så äckligt ”rika” och egoistiska. En regering kan inte producera egna pengar att fördela ut till folket, om man undantar det faktum att de kan trycka fysiska pengar. Pengarna kommer in genom skatteintäkter från arbetsgivare och arbetstagare. Om det är brist på arbetsgivare och arbetstagare så blir det även brist i regeringskassan för att fördela ut skatteintäkter till andra, och därför vinner alla på kapitalism och att underlätta för människor att våga anställa. Om det inte lönar sig att anställa och arbeta så kanske a-kassa ses som ett frestande alternativ, och då kanske skattetrycket måste intensifieras ännu mer för de få som fortfarande arbetar eftersom de måste generera mer pengar till ännu fler människor i behov av försörjning.

Att lyda Gud ger välsignelser, tillräckligt för att ge till andrawork

Det är ovanligt att läsa i Bibeln om någon som erbjudits en gratis livslång försörjning, men Jojakin var ett undantag:

2 Kung. 25:27 Men i det trettiosjunde året sedan Jojakin, Juda kung, hade blivit bortförd i fångenskap, i tolfte månaden, på tjugosjunde dagen i månaden, tog Evil-Merodak, kungen i Babel – samma år han blev kung – Jojakin, Juda kung, till nåder och förde honom ut ur fängelset. 28 Han talade vänligt med honom och gav honom främsta platsen bland de kungar som var hos honom i Babel. 29 Han fick lägga av sin fångdräkt och ständigt äta vid kungens bord så länge han levde. 30 Ett fast underhåll fick han från kungen, visst för varje dag, så länge han levde.

Gud välsignar de som lyder hans lagar, men i Sverige och många andra länder så finns det få som lever på det sättet och inte heller politikerna. Därför kan man heller inte förvänta sig välsignelser i form av rikedom på det sättet som israelerna kunde på sin tid. Se även 5 Mos. 28 och 3 Mos. 26.

Ords. 3:9 Ära Herren med dina ägodelar och ge honom det första av all din gröda.10 Dina lador skall då fyllas av riklig skörd och dina pressar flöda över av vin.

Ps. 34:16 Herrens ögon är vända till de rättfärdiga och hans öron till deras rop.17 Men Herrens ansikte är emot dem som gör det ondahan vill utplåna minnet av dem från jorden.18 När de rättfärdiga ropar hör Herren, han räddar dem ur all nöd.19 Herren är nära dem som har ett förkrossat hjärta och frälsar dem som har en bedrövad ande.20 Den rättfärdige måste lida mycket, men Herren räddar honom ur allt.

5 Mos. 8:17 Du skall inte säga i ditt hjärta: ”Min egen kraft och min hands styrka har skaffat mig denna rikedom”. 18 Du skall komma ihåg Herren, din Gud, ty det är han som ger dig kraft att förvärva rikedom, därför att han vill upprätthålla det förbund som han med ed har slutit med dina fäder, så som det är i dag.

3 Mos. 25:1 Herren talade till Mose på Sinai berg. Han sade: 2 Säg till Israels barn: När ni kommer in i det land som jag ger er, skall landet hålla sabbat åt Herren. 3 Sex år skall du beså din åker och i sex år beskära din vingård och skörda avkastningen från jorden, 4 men under det sjunde året skall landet ha sabbatsvila, en Herrens sabbat. Då skall du inte beså din åker och inte beskära din vingård. 5 Det som växer upp av spillsäden efter din skörd skall du inte bärga, och de druvor som växer på dina obeskurna vinstockar skall du inte skörda. Det skall vara ett år av sabbatsvila för landet. 6 Vad landets sabbat ändå ger skall ni ha till föda, du själv, din slav och din slavinna, din daglönare och din inneboende, alla som bor hos dig. 7 Din boskap och de vilda djuren i ditt land skall också ha sin föda av all dess avkastning.

Föräldralösa barn och änkor var exempel på människor som helt klart riskerade att behöva hjälp från andra. I första hand borde som sagt släktinga ta ansvar för dem eftersom Gud sade till Israel att det inte borde finnas några fattiga ibland dem. Om detta system ändå inte höll (kanske för att släktingar inte var vare sig givmilda eller lydiga) så var alltså det allra sista alternativet att ta sig an dessa människor som inte hade någon annanstans att gå. I Israel borde det handla om ytterst få människor. Bland andra folkslag kunde de vara fler.

Om församlingsmedlemmar skulle hitta en övergiven bebis utanför sin kyrkport så borde polisen kontaktas. En kyrka kan inte vara hela världens socialbyrå, och det är inte heller tecknet vi borde ge till andra. En kyrkas uppgift är i första hand att predika Guds ord, och tyvärr har inte kyrkor en skattkista med hur mycket pengar som helst att ge till hur många människor som helst. Däremot ska vi självfallet bidra med gåvor så mycket vi kan, och i rätt prioriteringsordning:

Jak. 1: 27 Men att ta sig an föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen, det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern.

Återigen mycket fokus på ”den som är ditt kött och blod”, och att ge gåvor ”av det du har”. Inte att lova allt till alla, eller lova mer än man kan hålla:

Jesaja 58:6 Nej, detta är den fasta jag vill ha: Lossa orättfärdiga bojor, lös okets band, släpp de förtryckta fria, bryt sönder alla ok,7 ja, dela ditt bröd åt den hungrige  skaffa de fattiga och hemlösa en boning,kläd den nakne var du än ser honom och drag dig inte undan för den som är ditt kött och blod.—10 om du delar med dig åt den hungrige av det du har och mättar den som lider nöd, då skall ditt ljus gå upp i mörkret och din natt bli lik middagens ljus.11 Och Herren skall alltid leda dig; han skall mätta dig mitt i ödemarken och ge styrka åt benen i din kropp. Du skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång, vars vatten aldrig tryter.

Nedan är en profetia om Arabien. Det talas om krig och flyktingar:

Jesaja 21:14 Möt de törstande med vatten. Må invånarna i Temas land möta flyktingarna med bröd.15 Ty de flyr undan svärd, undan draget svärd och spänd båge, undan krigets vedermöda.

Jesus sade till EN speciell ung och rik man att han skulle sälja allt vad han ägde och ge till de fattiga, och dessutom är det är uppenbart att ”allt” här inte inbegriper 100% av samtliga ägodelar. Det bör snarare ses som en generell princip för denna man som uppenbarligen ägde mycket. Inte ens Jesus och hans lärljungar lydde ju det budet att göra sig av med allt, eftersom de ju hade kläder, fiskeredskap och i en del fall egna hushåll som förmodligen innehöll en del grejor för familjen. Paulus bad att få sin rock skickad till honom i fängelset, och det hade han inte begärt om det var fel att ha ägodelar. Under Jesu tid så skickade han ut sina lärljungar på lite uppdrag där de skulle predika evangelium, hela människor och kasta ut demoner, och då hade Jesus andra regler för dem eftersom de skulle gå i princip tomhänta. Det skulle kunna få dem att inse Guds försorg och att öka sin tro på Guds under. Efter Jesu och apostlarnas död så skapades många kristna gemenskaper och lite andra principer gällde. Det går exempelvis att sprida evangelium på andra sätt än att just gå ut två och två utan ägodelar. Paulus menade att arbetaren är värd sin lön och ville inte vara andra till lags med omkostnader för honom.

Paulus och rådet att inte vara en börda för andrawork 2

Det finns ett värde i att inte vara andra till lags, för annars skulle det innebära att man tar av andras pengar som hade gjort bättre nytta någon annanstans – kanske till människor med ännu större nöd. Det finns tyvärr inte någon brist på fattiga människor – vare sig under Bibelns tid eller idag – och därför borde ekonomisk hjälp prioriteras de som är i allra störst behov av hjälp och som inte kan lösa sin situation på minsta sätt. Alltså helt tvärt emot Sveriges ansvarslösa massinvandrarpolitik där endast 1 av 10 är flykting enligt FN:s definition, och där man uppmuntrar till ett system där folk betalar människosmugglare stora summor pengar för att få hjälp att ta sig genom Europa till bidragsparadiset Sverige. Dels betalar de ofta en handpenning till smugglarna, och dels i form av lån som de sedan betalar tillbaka när de fått permanent uppehållstillstånd i Sverige. Samtidigt fortsätter miljontals människor att trängas i flyktingläger som de inte har råd eller möjlighet att lämna. Det är dessa människor som måste stå tillbaka eftersom Sverige har valt att ge ”all inclusive” livet ut till ett par promille av människor som sällan är sanna flyktingar, och eftersom Sverige har valt att dra in på biståndet för att i stället satsa på ett fåtal asylsökande i Sverige:

2 Thess. 3: 7 Ni vet själva hur man bör följa vårt exempel. Vi levde inte oordentligt hos er, 8 vi åt inte hos någon utan att betala för oss. Nej, vi arbetade hårt natt och dag för att inte ligga någon av er till last. 9 Inte så att vi saknade rätt till lön, men vi ville ge er ett exempel att följa. 10 När vi var hos er, gav vi er också den föreskriften att den som inte vill arbeta inte heller skall äta. 11 Men nu hör vi att en del bland er lever oordentligt. De arbetar inte utan går bara och drar. 12 Sådana befaller och förmanar vi i Herren Jesus Kristus att de skall arbeta och hålla sig lugna och äta sitt eget bröd.

I Bibeln kan vi läsa att innan man vänder sig till församlingen för att få hjälp (eller någon annan utomstående) så har man ansvar för att göra vad man kan för att ta hand om släktingar och medlemmar i sitt eget hushåll, för att inte betunga andras pengakassor som bättre skulle kunna användas till annat. Paulus går så långt att han menar att vi förnekat vår tro om vi inte tar hand om den närmaste familjen. Om människor blir överbeskattade så reduceras givetvis den ekonomiska möjligheten att hjälpa, och självfallet kan man heller inte hjälpa om man själv är fattig och helt utblottad.

Utan att vi tänkt på det har vi valt ett system där de människor som tillsammans tillför minimalt till välfärdssystemet, tar ut allra mest ifrån samma system. Ett sådant ”försäkringssystem” fungerar inte i längden. Ett försäkringsbolag överlever inte om människor ideligen tar ut mer ur bolaget än de betalar in i form av premier, och då blir höjda premier och LÅN Plan B. Att låna pengar fungerar en visst tid, och sedan brakar systemet ihop. Dit är Sverige på väg, men uttrycker man sådana tankar kallas man förstås rasist.

Paulus hade t o m krav på hur en församlingsänka (en ensam kvinna som tar emot ekonomisk hjälp från en kristen församling) skulle leva för att kvalificera sig som en församlingsänka som får ta emot det givmilda kristna människor samlat in. Att Paulus ställde krav beror förstås på att det finns begränsat med pengar som inte räcker till alla som vill ha, och då borde de kvinnor som allra mest förtjänar det få bli en mottagare för ekonomisk hjälp.Till ‘församlingsänka’ skall den utses som är minst sextio år och har varit en enda mans kvinna. 10 Hon skall vara känd för att ha gjort mycket gott: uppfostrat barn, visat gästfrihet, tvättat de heligas fötter, hjälpt nödlidande och sökt varje tillfälle att göra gott.” Paulus gav exempel på vilken sorts frukt som den kristna församlingen bör titta efter. Men om man hade änkor i sitt eget hushåll så hade man alltså ansvar att ta hand om dem: 

1 Tim. 5: 4 Men om en änka har barn eller barnbarn, skall dessa först och främst lära sig att visa vördnad för sin egen familj och så ge tillbaka vad de är skyldiga sina föräldrar. Det är så Gud vill ha det.—Men om någon inte tar hand om sina närmaste, särskilt då sin egen familj, så har han förnekat tron och är värre än den som inte tror.Till ‘församlingsänka’ skall den utses som är minst sextio år och har varit en enda mans kvinna. 10 Hon skall vara känd för att ha gjort mycket gott: uppfostrat barn, visat gästfrihet, tvättat de heligas fötter, hjälpt nödlidande och sökt varje tillfälle att göra gott. 16 Om en troende kvinna har änkor hos sig, skall hon ta sig an dem och inte betunga församlingen, så att den kan sörja för dem som verkligen är änkor.

Apg 6:1 Vid den tiden då antalet lärjungar ökade, började de grekisktalande judarna klaga på de infödda judarna över att deras änkor blev förbisedda vid den dagliga utdelningen. 2 Då kallade de tolv till sig alla lärjungarna och sade: ”Det är inte bra att vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden. 3 Nej, bröder, utse bland er sju män som har gott anseende och är uppfyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften. 4 Själva skall vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst.”

Gal. 6:10 Låt oss därför göra gott mot alla människor medan vi har tillfälle, och framför allt mot dem som delar vår tro.

Jesus ansåg att man var en hycklare om man exempelvis inte såg till att föräldrar (och förmodligen även andra äldre familjemedlemmar och ens egna barn) inte fick den ekonomiska hjälp som de borde ha fått av en arbetande son. Det går inte an att skänka pengar till offergåvor och/eller till andra människor och ändamål, om man inte först prioriterar sin egen släkt:

Matt. 15:4 Gud har sagt: Hedra din far och din mor och: Den som förbannar sin far eller mor skall straffas med döden. 5 Men ni påstår: Om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig, det ger jag som offergåva, 6 då skall han inte hedra sin far eller mor. Ni upphäver Guds ord för era stadgars skull. Ni hycklare, rätt profeterade Jesaja om er: 8 Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig.

Det är inte rätt för en individ eller för ett land att låna pengar för att ge till andra som inte heller har pengar. Det finns flera avsnitt ur programmet ”Lyxfällan” som handlar om dumsnälla människor som lånar pengar för att så ”givmilt ” ge till andra. Det är emot Guds bud att frivilligt ”kasta sig utför stupet ” och förvänta sig att Gud ska hjälpa. Såvida Gud inte ber om det förstås:

Matt. 4:6 och sade: ”Om du är Guds Son, så kasta dig ner! Det står ju skrivet: Han skall ge sina änglar befallning om dig, och de skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten.”7 Jesus sade till honom: ”Det står också skrivet: Du skall inte fresta Herren, din Gud.”

Petrus och Johannes skulle kunna ha hänvisat den tiggande mannen, här nedan, till en kristen församling och mena att kristna medlemmar skulle utlova en stadig försörjning till honom, men så gjorde de inte. Kyrkans medel borde gå till att sprida evangelium, och även att samla in pengar till sina egna arbetare och möjligtvis församlingsänkor. Helande är dock gratis:

Apg. 3:3 När han nu såg att Petrus och Johannes skulle gå in i templet, bad han om en gåva. 4 De fäste blicken på honom, och Petrus sade: ”Se på oss!” 5 Mannen såg uppmärksamt på dem och väntade sig att få något. 6 Men Petrus sade: ”Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig: I Jesu Kristi, nasaréns, namn: stig upp och gå!”:

Josef hade enormt mycket makt i Egypten och stor chans att påverka även Farao vad gäller den inhemska politiken. Det finns inga uppgifter om att Josef på något sätt önskade ge bort säd gratis till de som var värst drabbade av hungersnöden eller de som rest allra längst. Inte heller kan vi se att han erbjöd människor att bo i Egypten pga den hungersnöd som drabbat deras hemländer (kanske i kombination med löfte att stå för deras försörjning livet ut om de så önskade). Nej, folket reste till Egypten och betalade för säden:

1 Mos. 41:57 Och från hela världen kom man till Josef i Egypten för att köpa säd, ty hungersnöden var svår i hela världen.

Paulus och insamlandet till De Heliga – andra kristna med samma målpengar

Inom den kristna församlingen så delade man med sig till varandra. Återigen kan vi alltså se att vi har störst ansvar att hjälpa medlemmar i sin egen grupp, och först därefter se efter vad man kunde avvara till andra människor utanför gruppen. Vi kan inte begära att andra grupper ska ta sig an medlemmar i vår grupp, för de har nog med att hjälpa sina egna medlemmar i sina egna grupper. Alla kan inte hjälpa alla, men om vi delar in oss i grupper och ser till att vi ansvarar för vårt eget hushåll i första hand, och vår tillhörighetsgrupp i andra hand, och övriga människor i tredje hand, så skapar vi både ett trygghetssystem och ett ansvar för vår egen ekonomi. Dessutom vore det orättvist om en grupp med medlemmar som jobbar, sliter, sparar, hjälper varandra och bygger upp ett trygghetskapital, ska behöva dela med sig av detta till en annan grupp människor som inte jobbar särskilt mycket, inte sparar, skaffar flera barn utan att ta hand om dem, förstör egna och andras saker, och kanske t o m är rövare. Att som kristen dela med sig till andra kristna kan kännas tryggt på det sättet att alla har samma ”tänk” med att vilja hjälpa samt inte vara andra till lags. Om man ska tvingas hjälpa människor som man vet är slarviga, otacksamma och slösaktiga, så brister kedjan och förtroendet för systemet. Notera här nedan att det gemensamma ägandet var frivilligt och endast handlade om den kristna gemenskapen som delade samma livssyn:

Apg. 2:45 De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde

Apg. 4:3Skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ, och ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allt gemensamt.

Rom. 15:25 Men nu far jag till Jerusalem med hjälpen till DE HELIGA. 26 Makedonien och Akaja har nämligen beslutat att göra en insamling till de fattiga BLAND DE HELIGA i Jerusalem.27 Så har de beslutat, och de står också i skuld till dem. Ty om hedningarna har fått del av deras andliga goda, så är de också skyldiga att tjäna dem med sitt materiella goda.

1 Kor. 16:1 När det gäller insamlingen till DE HELIGA, skall ni också göra som jag har föreskrivit församlingarna i Galatien. 2 På första veckodagen skall var och en av er hemma lägga undan och samla ihop vad han lyckas spara, så att insamlingarna inte sker först vid min ankomst. 3 När jag kommer skall jag skicka de män som ni finner lämpliga, försedda med brev till Jerusalem för att överlämna er gåva. 

2 Kor. 8:3 De har gett efter sin förmåga, ja, över sin förmåga och helt frivilligt, det kan jag intyga. 4 Mycket enträget bad de oss om nåden att få delta i hjälpen åt DE HELIGA.

2 Kor. 9:1 Egentligen behöver jag inte skriva till er om hjälpen till DE HELIGA.5 Därför anser jag det nödvändigt att be bröderna resa till er och i förväg göra i ordning den gåva som redan är utlovad, så att den kan ligga färdig som en frikostig gåva och inte vara snålt tilltagen.6 Det säger jag: Den som sår sparsamt skall skörda sparsamt, och den som sår rikligt skall skörda rikligt. Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. Ty Gud älskar en glad givare. 8 Och Gud har makt att låta all nåd överflöda till er, så att ni alltid och under alla förhållanden har nog av allting och kan ge i överflöd till varje gott verk. 9 Skriften säger: Han strör ut, han ger åt de fattiga, hans rättfärdighet varar i evighet. 10 Han som ger såningsmannen säd till att så och bröd till att äta, skall ge er säd och mångdubbla den och låta er rättfärdighet bära god skörd. 11 Då blir ni rika på allt och kan vara frikostiga i allt, och det kommer att föra med sig att man tackar Gud när vi överlämnar gåvan. 12 Den tjänst ni utför med denna insamling bidrar inte bara till att fylla de heligas behov, utan bär också rik frukt genom deras många tacksägelser till Gud

Jak. 2:15 Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen 16 och någon av er säger till dem: ”Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? 17 Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.

Slutligen kan du läsa om Den Barmhärtige Samariten i detta dokument. Liknelsen handlar händelsevis om att hjälpa EN bevisligen nödställd person som kommit i en persons väg, genom att hjälpa honom på plats snarare än att ta med honom och 9 av hans släktingar hem till sig med löfte om livslång försörjning.

”Men de lyssnade inte till sin far, ty Herren ville döda dem” 1 Sam. 2:25

Eli1 Sam. 2:25 —Men de lyssnade inte till sin far, ty Herren ville döda dem

Denna halva vers brukar användas för att försöka ge stöd åt predestinationsläran – att Gud är den som förutbestämmer vem som ska bli frälst och vem som inte ska det, och att ingenting sker emot hans vilja, vilket då måste inkludera synd (om man vill vara konsekvent). Men meningen ovan kan helt enkelt läsas ”de lyssnade inte till sin far och DÄRFÖR ville Herren döda dem”.  Det svenska ordet ”ty” kan också uttryckas med ”därför”, och enligt Adam Clarke så är det hebreiska ordet som är översatt till ”ty”, också översätt till ”därför” på andra ställen i Bibeln. 

Adam Clarke:

“Because the Lord would slay them – The particle כי ki, which we translate because, and thus make their continuance in sin the effect of God’s determination to destroy them, should be translated therefore, as it means in many parts of the sacred writings. See Noldius’s Particles, where the very text in question is introduced: Sed non auscultarunt, etc., Ideo voluit Jehova eos interficere; “But they would not hearken, etc.; Therefore God purposed to destroy them.” It was their not hearkening that induced the Lord to will their destruction.”

Young’s Literal translation:

25 If a man sin against a man, then hath God judged him; but if against Jehovah a man sin, who doth pray for him?’ and they hearken not to the voice of their father, THOUGH Jehovah hath delighted to put them to death.

Det vore en absurd tanke att Gud först förvägrar vissa människor möjligheten att lyssna på honom – som ju skulle kunna medföra omvändelse  och liv – för att sedan vända helt om och döda dem för att de inte lyssnade på honom! Ville han att de skulle lyssna på honom eller inte? Man skulle kunna tycka att detta säger sig självt, men i den reformerta skolan så förekommer det flera teologiska kullerbyttor för att om möjligt försvara den reformerta tron. Därför slår man gärna klorna i varje vers som skulle kunna tyda på att Gud predestinerar ALLT under solen.  Här är hela kontexten:

1 Sam. 2:22 Eli var nu mycket gammal. När han fick höra allt vad hans söner gjorde mot hela Israel och att de låg med de kvinnor som tjänstgjorde vid ingången till uppenbarelsetältet, 23 sade han till dem: ”Varför gör ni sådant? Jag hör från allt folket här hur illa ni handlar. 24 Gör inte så, mina söner! Det är inget gott rykte jag hör, det som sprids bland Herrens folk. 25 Om en människa syndar mot en annan människa, kan Gud medla för henne. Men om en människa syndar mot Herren, vem kan då medla för henne?” Men de lyssnade inte till sin far, ty Herren ville döda dem.

Elis söner var Hofni och Pinehas, och de agerade ofta emot Guds heliga lagar och bud, och de är lysande exempel på att Guds vilja inte alltid sker. Läser vi vidare i texten ser vi också att den annars så gudfruktiga Eli varit alldeles för mesig vad gäller hans egna söner, för även om han själv inte deltog i deras synder (eller andras synder) så tillrättavisade han dem inte tillräckligt. Kärleken till ens egna barn är ju ofta väldigt stark, men om man har en sådan ansvarsfull roll som Eli hade (prästrollen, med ansvar för Herrens Hus och alla offer) så är det extra viktigt att medarbetare och hushållsmedlemmar lever enligt Guds lagar – för att vara goda föredömen och mönster.  I stället blev det tvärt om, för trots att Eli faktiskt både varnade dem och bad dem sluta med sina syndiga liv, så  borde han ha följt upp historien för att se till att det verkligen blev en förändring.

Elis var visserligen av en rejält hög ålder och var blind, men han hade ändå ansvaret för ordningen i Guds hus, och om han skulle uppleva att han inte klarade av sitt arbete så hade han ju chansen att se till att en god efterträdare fanns tillgänglig. Det borde ha varit hans söner, och kanske hoppades han i det längsta att de skulle omvända sig. Men eftersom han var alldeles för mild gentemot sina söner så gjorde han fel pga sitt ansvar som han negligerade. Det är intressant att se att Gud faktiskt ångrade sitt tidigare löfte om välsignelser, och ändrade ståndpunkt pga människors beteenden. Det talar starkt emot en teologi där det inte finns fri vilja och där Gud förutbestämmer allt utan påverkan av människor. Det ursprungliga löftet innehöll ansvar och välsignelser, men eftersom Gud kände sig föraktad så ändrade han på de planerna. Saker och ting sker inte alltid som Gud tänkt, och det är pga människans fri vilja som han skapade oss med. 

27 En gudsman kom till Eli och sade till honom: ”Så säger Herren: Uppenbarade jag mig inte för din faders hus när de var i Egypten och tjänade faraos hus? 28 Och utvalde jag inte honom bland alla Israels stammar till präst åt mig för att offra på mitt altare och tända rökelse och bära efod inför mitt ansikte? Gav jag inte Israels barns alla eldsoffer åt din faders hus? 29 Varför föraktar ni då mina slaktoffer och mina matoffer som jag har befallt i min boning? Hur kan du ära dina söner mer än mig, så att ni göder er själva med det bästa av varje offergåva från mitt folk Israel? 30 Därför säger Herren, Israels Gud: Visserligen har jag sagt att ditt och din faders hus skulle få vandra inför mig för all framtid, men nu säger Herren: Det skall inte ske! Jag skall ära dem som ärar mig, men de som föraktar mig skall komma på skam.  

Det Eli gjorde (eller INTE gjorde, med tanke på hans slapphet vad gäller sina syndiga söner) var helt klart en missgärning och emot Guds vilja, och straffet för blev hårt. Det kan hända att Gud helt enkelt tog sin hand ifrån Elis släkt och lät fienden få sin vilja fram. 

 

1 Sam. 3:13 Jag har kungjort för honom att jag skall döma hans hus till evig tid på grund av den synd han kände till, nämligen att hans söner drog förbannelse över sig, utan att han tillrättavisade dem. 14 Därför har jag också med ed betygat om Elis hus att dess missgärning aldrig någonsin skall försonas, vare sig med slaktoffer eller med någon annan offergåva.”

Elis död är mycket berömt. Han föll baklänges av stolen han satt på, bröt nacken och dog. 

12 En benjaminit sprang från slagfältet och kom till Silo samma dag, med sönderrivna kläder och med jord på sitt huvud. 13 När han kom dit satt Eli på sin stol vid sidan av vägen och vaktade, ty hans hjärta bävade av oro för Guds ark. Så snart mannen kom in i staden med budskapet, brast hela staden ut i klagorop. 14 När Eli hörde klagoropet, sade han: ”Vad betyder detta oväsen?” Då skyndade mannen sig dit och berättade för Eli. 15 Men Eli var nittioåtta år gammal, och hans ögon hade gråstarr så att han inte kunde se. 16 Mannen sade till Eli: ”Jag är den som har kommit från slagfältet. Jag flydde därifrån i dag.” Då sade Eli: ”Vad har hänt, min son?” 17 Budbäraren svarade: ”Israel har flytt för filisteerna, och mycket folk har stupat. Dina båda söner Hofni och Pinehas är också döda, och Guds ark har blivit erövrad.” 18 När han nämnde Guds ark, föll Eli baklänges av stolen vid sidan av porten, bröt nacken och dog. Ty mannen var gammal och tung. Eli hade då varit domare i Israel i fyrtio år.