Etikettarkiv | människa

Är människan OND eller GOD? Hur påverkade Syndafallet oss?

eccl-7Människan är inte född som ”vredens barn”

Vi kan läsa om ”vredens barn” i Ef. 2 (läs artikel här), men för att kunna kvalificeras som vredens barn krävs att vi har förmåga göra uppror mot Gud och att kunna synda med våra kroppar. En sådan kapacitet har inte små barn.

Människorna är snarare skapade som Guds avbild och har förmåga att lyda Gud eller göra motsatsen. Människorna är skapade rättsinniga och barn anses vara oskyldiga eftersom synd är att frivilligt gå emot Guds vilja

Pred. 7:30 Se, endast detta har jag funnit att Gud skapade människorna rättsinniga.
Men SEDAN har de tänkt ut många onda planer.

Sakarja 12:1 En profetia, Herrens ord om Israel. Så säger Herren, han som har utspänt himlen och lagt jordens grund och som har format människans ande i henne

Jesaja 44: 24 Så säger Herren, din återlösare, han som format dig alltifrån moderlivet: Jag, Herren, är den som har gjort allt,den som ensam har spänt ut himlenoch brett ut jorden. Vem var med mig?

Jesaja 42:5 Så säger Gud, Herren, han som har skapat himlen och spänt ut den,
han som har utbrett jorden med allt som växer där, han som har givit liv åt folket som bor där och ande åt dem som vandrar på den.

Rom 9:11 Innan barnen ännu var födda och innan de hade gjort vare sig gott eller ont

Hes. 18:20 Den som syndar skall dö. En son skall inte bära sin fars missgärning, och en far skall inte bära sin sons missgärning. Den rättfärdiges rättfärdighet skall vara hans egen, och den ogudaktiges ogudaktighet skall vara hans egen.

5 Mos 24:16 Föräldrar skall inte dödas för sina barns skull, och barn skall inte dödas för sina föräldrars skull. Var och en skall lida döden genom sin egen synd.

Skulle synd kunna drabba barn och barnbarn i flera generationer? Läs här.

Syndarvet finns inte i Bibeln eller som en lära hos de första kyrkofäderna

De flesta obibliska läror kan härledas ända tillbaka till Augustinus, och det gäller även läran om arvsynden även om den fanns tidigare som en gnostisk idé (och Augustinus var en före detta gnostiker). Psalm 51:7-8 om kung Davids mamma används ganska ofta som försök att bevisa att människorna är födda i synd, och framför allt Rom. 5:12 trots att versen förmedlar att det är DÖD (inte synd) som kom över alla människor EFTERSOM alla hade syndat (och alla” kan utvecklas vidare eftersom det finns gott om verser i Bibeln med detta allomfattande ord trots att det som beskrivits omöjligen kan gälla alla människor och framför allt inte barn).

Rom. 5:12 Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över alla människor, EFTERSOM alla hade syndat.

Synd är ingenting som går att ärva. Synda är någonting vi gör och ingenting som finns i vårt DNA.

1 John 3:4 Var och en som gör synd bryter också mot lagen, ty synd är brott mot lagen.

Om synd är när vi bryter mot Guds ord (brott mot lagen) så kan det inte stämma att vi syndar första gången vi får skelett och kött (när vi blir befruktade, såvida man inte tror att vi syndar först vid själva födseln). Hur kan det vara brott mot Guds lag att överhuvudtaget finnas till? Det är knappast vårt eget fel att våra föräldrar skaffade barn, och som vi vet var Jesus Kristus född till jorden med kött precis som vi. Han föddes av jungfru Maria för att vara ett mirakulöst tecken (och för att kunna födas av en mamma precis som vi andra) och inte för att undkomma ett slags syndigt DNA. Jesus ärvde gener även efter sin mamma, så det hade ändå inte hjälpt att försöka kringgå syndiga gener genom att utesluta en människofader. Det var inte därför som Josef vare ute ur bilden – utan för att Jesus är Guds son och inte Josefs riktiga son. Synda är något man gör och ingenting man kan studera i någons DNA genom mikroskop.

Jesaja 7:14 Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel.

Om vi syndar för att vi har en syndfull natur, varför syndade Adam och Eva?

Många skyller sin synd på den syndiga naturen, men någon sådan ursäkt finns inte. Adams synd påverkade oss stort eftersom vi inte kan nå Livets träd pga honom (han kastades ut ur Eden), och alltså dör vi fysiskt pga honom. Att dö rent fysiskt är inte tecken på skuld, för varje dag aborteras oskyldiga bebisar och även vår frälsare Jesus Kristus dog på korset även om han sedan återuppstod. Vi kan även vara tacksamma att vi kommer att dö fysiskt bort från denna värld, såsom den blivit, för att sedan få nya kroppar och kunna träda in i det permanenta Guds rike.

Om människorna inte skulle ha förmåga att helt lyda Gud, och om Gud var fullt medveten om detta, ja då vore han orättfärdig om han ändå begärde det omöjliga ifrån oss. Då vore lagen för svår eller våra kroppar för svaga – eller också båda – och ingendera vore vårt eget fel. Jag tror vi är skapta med möjligheten att fortsätta att vara ”som små barn” som hör himmelriket till. Vi är skyldiga överträdare just därför att vi hade kapaciteten att leva troget men ändå valde att synda. Varför behövde Jesus dö? För att vi syndat. Inte för att en förfader syndade och smittade oss.

Jesus hade inga fördelar över oss

Jesus frestades i allt liksom vi  så alltså är det ingen synd att frestas, såvida man inte med flit placerar sig i frestande situationer. Om människor haft en syndfull natur som en stor börda redan från starten och inte vår frälsare Jesus Kristus, ja då hade Jesus haft stora fördelar över oss när han lyckades leva syndfritt. I själva verket hade Jesus precis likadant kött som oss och kom inte lindrigare undan på något vis. Ingen av oss är född i synd. Alla har kapacitet att leva syndfritt som Jesus, men Jesus var den ende som faktiskt levde det syndfria livet.

Hebr. 4:15 Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd.

Hebr. 2:18 Eftersom han själv har lidit och blivit frestad, kan han hjälpa dem som frestas.

Bibeln lär oss att det inte finns någon ursäkt för vår synd, men om vi är födda med en syndig natur så skulle vi haft den ultimata ursäkten. När Gud frågar oss varför vi syndat skulle vi kunna svara:

”För att vi är födda med en syndfull natur naturligtvis. En syndfull natur som påtvingats oss och som vi aldrig bett att få. En syndfull natur som din son slapp undan men som vi andra var tvungna att bära – trots att denna syndfulla natur så orättvist gjort oss till skyldiga förbrytare redan när vi föddes till världen”.

Men någon sådan ursäkt har vi alltså inte. Ingen är född i synd och ingen har påtvingats någon syndfull natur. Gud är vidare fullständigt rättvis när han dömer oss, och han skulle aldrig utsätta oss för ett sådant motstånd för att sedan använda det emot oss. I stället kan vi se gång på gång både i det gamla och det nya testamentet att Gud faktiskt förväntar sig att vi ska lyda honom fullt ut, vilket visar att vi också har den kapaciteten.

Vad är synd?grace 5

För att kunna synda behöver vi både hjärna och hjärta, som båda måste vara väl utvecklade. Ett litet barn verkar därför inte ha förmåga att synda, och definitivt inte en liten nyfödd bebis eller en människa som just startat sitt liv genom en befruktelse. Vi kan vidare läsa att man ”av naturen” kan göra det som lagen innehåller. Om det som orenar oss ursprungligen kommer från hjärtat, så måste vi först ha ett hjärta innan vi kan välja att orena oss.

Matt 15:18 Men det som går ut ur munnen, kommer från hjärtat, och det orenar människan. 19.Ty från hjärtat utgår onda tankar, mord, hor, otukt, stöld, falskt vittnesbörd, hädelse.

Jakob 1:14 Utan var och en frestas, när han dras och lockas av sitt eget begär. 15. Därefter, sedan begäret har blivit havande, föder det synd och då synden är fullbordad, föder den död.

Jesaja 7:16 Ty innan pojken förstår att förkasta det onda och välja det goda, skall det land för vars båda kungar du ängslas vara övergivet.

Rom 2:13 Ty de, som hör lagen, är inte rättfärdiga inför Gud, utan de som GÖR lagen, de skall bli rättfärdiggjorda. 14. Ty då hedningarna, som inte har lagen, AV NATUREN GÖR DET LAGEN INNEHÅLLER, så är dessa, fastän de inte har lagen, sig själva en lag. 15. De visar sålunda, att lagens verk är skrivet i deras hjärtan, och därom bär deras samvete dessutom vittnesbörd, också deras tankar, som inbördes anklagar eller också försvarar dem, 16. på den dagen, när Gud skall döma över människornas hemligheter, genom Jesus Kristus, enligt mitt evangelium. 

Gud vill inte att någon ska gå förlorad och erbjuder frälsning till ALLA genom hans NÅD (och inte för att vi förtjänat det). Men alla blir inte frälsta trots att Gud sträcker ut sin hand och erbjuder förlåtelse. Kravet är att vi tror på honom samt omvänder oss från våra synder och börjar leva rättfärdiga liv med hjälp av den Hjälpare som vi fått i form av den helige Ande (del av treenigheten).

Annonser

JOB talade vad som var RÄTT inför Gud, men inte hans VÄNNER – Job 42:7

job 2

Job var en rättfärdig man eftersom han levde rättfärdigt

Till att börja med kan vi konstatera att Job var en rättfärdig man eftersom han levde ett heligt liv genom att frukta Gud och undvika det onda (och inte för att Gud av okänd anledning valde att sätta ett sådant epitet på honom utan anledning).  Gud menade att Job, till skillnad från Elifas och hans båda vänner (Bildad och Sofar) inte beskrivit Gud på ett korrekt sätt såsom Job gjort, och Gud benämnde Job flera gånger som sin tjänare. Framför allt kanske det var Elifas som gjort sig skyldig till den största synden eftersom det var honom som Gud vände sig till när han framförde sin kritik.

Job 42:7 Sedan Herren hade talat dessa ord till Job, sade Herren till Elifas från Teman: ”Min vrede är upptänd mot dig och dina båda vänner, ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjort. 8 Tag er därför nu sju tjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra dem som brännoffer för er, och min tjänare Job skall be för er. Jag skall visa nåd mot honom och inte göra mot er som er dårskap har förtjänat. Ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjort.9 Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naama gick då och gjorde som Herren hade sagt till dem. Och Herren bönhörde Job.

Job 1:1 I landet Us levde en man som hette Job. Han var en from och rättsinnig man, som fruktade Gud och undvek det onda.

Job 1:8 Då sade Herren till Åklagaren: ”Har du lagt märke till min tjänare Job? Ty på jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda.”

Hes. 14:12 Herrens ord kom till mig. Han sade: 13 ”Du människobarn, om ett land syndade mot mig genom att handla trolöst, då skulle jag räcka ut min hand mot det och skapa brist på bröd och sända hungersnöd över det och där utrota både människor och djur. 14 Om då dessa tre män fanns i landet: Noa, Daniel och Job, så skulle de genom sin rättfärdighet rädda endast sina egna liv, säger Herren, Herren. (+ Hes. 14:20)

Detta innebär inte att  Job aldrig någonsin gjort sig skyldig till någon enda tanke eller gärning som varit emot Guds vilja, men att han ändå räknades som exceptionellt rättfärdig eftersom Gud menade att han alltid undvek det onda – även om det kanske fanns något undantag med i bilden. Inte heller betyder Guds omdöme om Jobs vänner att de aldrig yttrat någonting vettigt till Job (de gjorde de absolut eftersom de ibland beskrev Guds majestät och styrka på ett korrekt sätt) men däremot var förmodligen själva stommen av deras resonemang inte alls enligt Guds vilja.

Även Job själv ansåg att han levde rättfärdigt och rent

Job själv ansåg själv att han faktiskt var en person som alltid undvek det onda och att han därför var en man som lyckats leva ett rättfärdigt liv. Han ansåg inte att han var komplett på det sättet att han alltid förstod hur Gud resonerade eller att han aldrig missförstod Gud eller andra människor, men uppenbarligen så ansåg han sig ha varit Gud trogen och att han följt alla hans bud. På grund av de svårigheter som Job var tvungen att gå igenom så suckade han ibland och klagade på sitt liv. Emellanåt verkar han vara förbryllad över Guds ageranden och ställer därför klagande frågor. Han misstänker att Gud kanske rentav testar hans tro. Här nedan uttrycker sig Job om sin egen rättfärdighet, sina frågeställningar inför Gud samt den kritik han framför till några av sina vänner som inte verkar tro på hans rättfärdighet:

Job 6:28 Men se nu på mig! Jag skall inte ljuga er rakt i ansiktet.29 Vänd om, må ingen orätt ske, vänd om, min sak är rättfärdig!30 Bor orätt på min tunga, skulle min mun ej förstå ondska?

Job 23.11 Min fot har hållit fast vid hans spår, jag har följt hans väg utan att vika av. 12 Hans läppars bud har jag inte övergett, hans muns ord är mig en större skatt än mitt dagliga bröd.

Job 23:2 Också i dag är min klagan trotsig. Min hand vilar tungt över mitt suckande.3 O, om jag visste hur jag skulle finna honom, hur jag kunde komma till hans boning!4 Jag skulle lägga fram min sak inför honom, fylla min mun med bevis.5 Jag ville veta vad han kan svara mig, begrunda vad han har att säga till mig.6 Skulle han bekämpa mig med sin stora makt?  Nej, han skulle höra på mig.En rättfärdig skulle då vara hans motpart, jag skulle för alltid bli frikänd av min domare.

Job 27:3 Så länge min ande är i mig och Guds livsande i min näsa,4 skall mina läppar ej tala orättfärdighet eller min tunga tala svek5 Aldrig kommer jag att ge er rätt,till min död vidhåller jag min oskuld.Jag håller fast vid min rättfärdighet och släpper den inte. Mitt hjärta förebrår mig inte för någon av mina dagar.—Jag vill undervisa er om Guds hand, den Allsmäktiges tankar vill jag inte dölja. 12 Ni har ju själva alla sett det,varför kommer ni då med tomt prat?

Job 29:12 Ty jag räddade den fattige som ropade, och den faderlöse som ingen hjälpare hade.13 Den döende välsignade mig, änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.14 I rättfärdighet klädde jag mig, den var min klädnad. Rättvisan var min mantel och huvudbonad.15 Jag var ögon åt den blinde och fötter åt den halte.16 Jag var en fader åt de nödställda,och den okändes sak redde jag ut.

Job 31:5 Har jag umgåtts med lögn, har min fot varit snar till svek? 6 Låt honom väga mig på en rättvis våg, så skall Gud få se min rättsinnighet.Har mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt mina ögon, har jag någon fläck på mina händer?—15 Har inte han som skapade mig i moderlivet skapat också dem? Är det inte en enda som har berett oss i modersskötet?16 Har jag nekat de fattiga vad de önskat eller låtit änkans ögon försmäkta?17 Har jag ensam ätit mitt bröd, utan att den faderlöse fått äta av det?18 Nej, från min ungdom har jag uppfostrat honom som en far, och från första stund har jag tagit mig an änkor. 19 Har jag sett någon förgås utan kläder, eller en fattig utan något att skyla sig med?

Job menar alltså att han haft ett gott hjärta allt sedan ungdomen (vilket skulle kunna betyda för alltid), och alltid månat om de som är fattiga, svaga och ensamma. Han menar sig ha ett mycket gott samvete och nästan utmanar sina vänner att ge honom något exempel som skulle kunna tyda på att Job någonsin handlat på ett annat sätt.

Jobs vänner slutade till slut att svara Job eftersom han sade sig leva rättfärdigt

I slutet av Jobs bok (v. 32) kan vi läsa att hans vänner (Elifas, Bildad och Sofar) till slut upphör att svara Job EFTERSOM Job i sina egna ögon var rättfärdig. De verkar anse att detta är en ren omöjlighet och att människorna alltid mer eller mindre är syndare som aldrig kan leva rättfärdigt under en längre tid. De verkar emellanåt nästan påstå att Gud straffar Job därför att även han levt orättfärdigt och därför inte kommer undan.

Job 32: 1 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han i sina egna ögon var rättfärdig.2 Men Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, blev upprörd. Mot Job blev han upprörd, därför att denne menade sig ha rätt mot Gud. 3 Och mot Jobs tre vänner blev han upprörd, därför att de inte fann något svar och ändå dömde Job skyldig.

Så här resonerade Elifas, Sofar och Bildad innan de gav upp (notera alltså att Gud ansåg att de INTE talade vad praysom var rätt, till skillnad från Job). De verkade normalisera synd:

Elifas Job 4:12 Ett ord smög sakta till mig, det nådde mitt öra som en viskning,13 när tankarna oroades av nattens syner, och sömnen föll tung över människorna.14 Förskräckelse och bävan kom över mig och fick alla mina ben att skaka.15 En ande strök förbi mitt ansikte, håren på min kropp reste sig.16 Den stannade, men jag kunde inte urskilja utseendet på gestalten som jag såg. Det var tyst, sedan hörde jag en röst:17 ”Kan en människa stå rättfärdig inför Gud, kan en människa vara ren inför sin skapare?

Elifas Job 15:14 Vad är en människa, att hon skulle vara ren, att en av kvinna född skulle vara rättfärdig?15 Gud kan inte lita på sina heliga, inför hans ögon är inte himlarna rena,16 hur mycket mindre då den som är avskyvärd och fördärvad, en människa som dricker orättfärdighet som vatten! 

Elifas Job 22:2 Kan en människa vara till nytta för Gud, kan en förståndig vara till gagn för honom? Har den Allsmäktige någon glädje av din rättfärdighet,  eller något att tjäna på att du lever oklanderligt?4 Är det för din gudsfruktan som han straffar dig och går till doms med dig? 5 Är inte din ondska stor, dina missgärningar utan ände?—24 om du kastar ditt guld i stoftet och Ofirs-guldet bland bäckens stenar, 25 då blir den Allsmäktige ditt guld, han blir ditt ädlaste silver. 26 Ja, då skall du glädjas i den Allsmäktige och lyfta upp ditt ansikte till Gud. 27 När du ber till honom skall han höra dig, och du skall infria dina löften. 28 Allt vad du beslutar skall gå dig väl, och ljus skall skina på dina vägar. 29 När de för nedåt skall du säga: ”Uppåt!”, så skall han frälsa den som slår ner sin blick. 30 Han skall rädda också den som ej är oskyldig, genom dina händers renhet skall han räddas.

Bildad. Job 25:4 Hur kan då en människa vara rättfärdig inför Gud, eller någon av kvinna född vara ren?

Sofar Job 11:2 Skall ett sådant ordflöde stå oemotsagt och en sådan mångordig man få rätt? 3 Skall ditt tomma prat få män att tiga, skall du håna utan att någon får dig att skämmas? Du säger: ”Min undervisning är ren, och utan fläck är jag inför dina ögon”. Om ändå Gud ville tala och öppna sin mun mot dig,6 uppenbara för dig visdomens hemligheter, ty han äger förstånd i dubbelt mått. Då skulle du inse att Gud kan låta din missgärning vara glömd.

Sofar Job 20:2 Mina tankar tvingar mig att svara, jag är så upprörd. Kränkande tillrättavisning måste jag höra, men mitt förstånds ande ger mig svar.Vet du inte att det alltid varit så, alltsedan människan sattes på jorden,att de ogudaktigas jubel är kortvarigt, att den gudlöses glädje varar ett ögonblick?—Detta är vad den ogudaktiga människan får av Gudden lott Gud har bestämt.

Den fjärde vännen – Elihu

Sen har vi en fjärde vän som är yngre än de övriga, och som inte verkar inkluderas i den andra gruppen av tre vänner. Elihu säger själv ”jag ska svara dig och dina vänner”, som om han var separat från de övriga. Författaren redovisar inte om Elihu talade visa eller ovisa ord till Job, men om man läser det han säger så ser man att han ibland är ute och cyklar. Inte heller Elihu verkar tro på att Job verkligen levt rättfärdigt, och han verkar dessutom mena att Gud är alltför stor och mäktig för att ens bry sig om vare sig Jobs synder eller rättfärdighet. Elihu verkar också tillskriva Job saker som han inte sagt – åtminstone så ändrar han lite grand på Jobs kommentarer. Job säger exempelvis inte att hans (Jobs) rättfärdighet är större än Guds, men däremot så öppnar han sitt hjärta och uttrycker det han upplever samtidigt som han hoppas att Gud ska hjälpa honom att lösa sina bryderier om Guds ageranden som han inte begriper sig på. Job kan inte förstå att han råkat så illa ut nu när han verkligen levt ett rättfärdigt liv och alltid behagat Gud. Elihu kanske är av åsikten att om nu inte Jobs rättfärdighet spelar någon roll inför en allsmäktig Gud, så kan Job åtminstone glädja sig åt att inte heller synden berör Gud. Det resonemanget stämmer dock inte.

Elihu döms inte ihop med de övriga, och vi känner inte till vad slags behandling han fick av Gud – om han ens fick någon särskild behandling utöver den dom som sker på Domedagen.

Elihu Job 33:8 Men du sade inför mina öron, så ljöd de ord jag hörde: 9 ”Jag är ren och utan överträdelse, jag är oskyldig och utan missgärning.10 Men se, han vill ansätta mig, han räknar mig som sin fiende.11 Han sätter mina fötter i stocken, han vaktar på alla mina vägar.”12 Du har inte rätt i detta, svarar jag dig, ty Gud är större än en människa.

Job 35:1 Elihu fortsatte. Han sade:2 Tror du det är rätt att säga:  ”Min rättfärdighet är större än Guds”,3 eftersom du säger: ”Vad gagnar den mig? Har jag mer nytta av den än av min synd?”4 Jag skall svara dig och dina vänner.5 Blicka upp mot himlen och se, lägg märke till skyarna högt över dig.Om du syndar, vad tillfogar du då honom? Om dina överträdelser är många, vad skadar det honom?7 Om du är rättfärdig, vad ger du honom, vad får han ta emot av din hand? 8 Din ogudaktighet påverkar människor som är lika dig, och din rättfärdighet människobarn.—Men nu, då han inte straffar i vrede och inte bryr sig så mycket om synden,16 spärrar Job upp sin mun till fåfängt tal, utan insikt hopar han ord.

Job uttryckte det som var RÄTT enligt Gud, men Job ångrade ändå sina tuffa frågor

Även om Job ansåg sig vara rättfärdig eftersom han alltid varit en lydig tjänare till Gud, så kände han sig förmodligen skamsen över att han dristat sig att sucka, klaga och framföra sina frågor till Gud på det sättet han gjorde. Inte så att Job med sina frågor anklagade Gud för att ha handlat orättfärdigt eller felaktigt, men däremot så erkände Job öppet det faktum att han verkligen inte hängde med i svängarna eller alltid begrep hur Gud resonerade. Tvärtom så lade Job fram sitt eget resonemang och försöker argumentera för sin sak, samtidigt som han innerst inne visste att Gud ändå alltid har rätt i form av att vara skapare. Job insåg att han klagat över saker som han inte förstod, för Gud har hela tiden haft full kontroll och kan se saker och ting i ett bredare perspektiv. Det positiva med Jobs vedermödor är (förutom att han blev rikt välsignad) att han upplevt att han sett Gud med egna ögon, till skillnad mot tidigare då Gud kändes mer abstrakt.

Job 39:35 Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Ge svar, du som anklagar Gud.36 Job svarade Herren och sade: 37 Jag är för ringa, vad kan jag svara dig? Jag lägger handen på munnen.8 En gång har jag talat, men jag säger inget mer, ja, två gånger, men jag gör det aldrig mer.

(KJV:s motsvarighet: Job 40:2 Shall he that contendeth with the Almighty instruct him? he that reproveth God, let him answer it.3 Then Job answered the Lord, and said,4 Behold, I am vile; what shall I answer thee? I will lay mine hand upon my mouth.5 Once have I spoken; but I will not answer: yea, twice; but I will proceed no further.)

Job 42:3 Vem är den som döljer ditt råd utan förstånd? Jag har ju ordat om vad jag ej begrep, om sådant som var för underbart för mig och som jag ej förstod.4 Lyssna nu, så vill jag tala.Jag vill fråga dig, och du må ge mig kunskap.5 Förut hade jag hört talas om dig,men nu har jag sett dig med egna ögon.Därför tar jag tillbaka allt och ångrar mig i stoft och aska.

Vad är MODALISM, Oneness Pentecostal och Engudsläran?

jesusModalism, Oneness Pentecostal, Engudsläran, etc, är olika namn på i princip samma lära. Läs mer om dessa läror nedan.

BAKGRUND

Ordet ”treenighet” finns inte i Bibeln, men det är lätt att förstå att uttrycket en gång myntades eftersom det är kortare att säga det  ordet i stället för ”Jag tror att Gud är EN enda GUD, som består utav Fadern, sonen Jesus Kristus och den helige Ande, och jag tror att Jesus alltid funnits tillsammans med sin Fader sedan urminnes tider, och att absolut ingenting fanns före honom eftersom allting skapades av och genom Jesus”. Bibeln säger att 1) Gud Fader är Gud, att  2) Jesus Kristus är Gud (såsom i Hebr. 1:8) och att 3) den helige Ande är Gud, och det är därför som vi kristna tror på treenigheten. Även de gamla kyrkofäderna de första århundradena e Kr trodde också på treenigheten, och även de inhämtar sin kunskap från skriften samt de ögonvittnen som skrev ner texterna. Jesus är inte samma person som sin Fader, för vi vet ju att Jesus tillbad sin Fader och kommunicerade med honom när han levde som människa på jorden. När Jesus dog på korset kommunicerade han med Gud Fader i himlen. Som människa hade inte Jesus samma kunskaper som sin Fader, vilket visar att de är separata personer även om de båda ingår i treenigheten. Jesus hade ju en helt annan tillvaro i Gudomen/treenigheten innan han valde att bli människa.

Matt. 24:36 Men om den dagen eller stunden vet ingen något, inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.

Varför döpa människor i flera olika namn om det bara finns en enda Gud som inte har några andra personer eller dimensioner i sig själv? Det vore förbryllande. Om däremot de tre personerna finns i gudomen så förklarar det saken.

Matt. 28:19 Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn

Bibeln benämner Gud på ett ställe som ”godhead” i engelska KJV, vilket översätts till ”gudom” på svenska, och vilket kommer från det grekiska ordet ”theotés” och vilket alltså betyder gudom eller Gud. Det är Jesus som sägs ha hela gudomens fullhet boende i sig, och sägs vara huvudet över alla makter och väldigheter. Detta blir ett problem om man måste separera Jesus som en annan slags Gud än skaparGuden – eftersom man inte kan ha två huvuden över alla makter och väldigheter.

Kol. 2:Ty i honom bor GUDOMENS (Strong’s 2320) hela fullhet i kroppslig gestalt, 10 och i honom är ni uppfyllda, han som är huvudet över alla makter och väldigheter.

Det är förstås viktigt att man tillber den rätta Guden, men Gud begär heller inte det omöjliga och förväntar oss att vi ska förstå det här med treenigheten om vi inte ens haft tillgång till vare sig Biblar eller predikanter. Gud vet ju precis vad vi vet eller inte och dömer oss helt korrekt. Det är värre om man nu har tillgång till en Bibel och rebelliskt sluter sina sinnen inför Jesu gudomlighet, eftersom man från början bestämd att man inte kan tänka sig det alternativet.

Joh. 8:23 Han sade till dem: ”Ni är nerifrån, jag är ovanifrån. Ni är av den här världen, jag är inte av den här världen. 24 Därför sade jag till er att ni kommer att dö i era synder. Ty om ni inte tror att JAG ÄR, skall ni dö i era synder.”

Vi kan läsa på flera ställen att det är Jesus som är ”jagär” (Guds namn), och eftersom Jahve också är ”jagär” så kan det bara betyda att det är en och samma Gud vi talar om. Det verkar också vara av yttersta vikt att ge Jesus den ära som han förtjänar som skaparGuden. Därför tror jag att man är mycket illa ute om man haft alla möjligheter i sin Bibel att se just detta, men ändå vänder ryggen till Jesus som skaparGud. Läs mer om Antikrists ande här.

Det är inte säkert att man förnekar Jesu gudom (att Jesus är Gud) bara för att man förnekar treenigheten, även om det vore en logisk slutsats. Att tro att Fadern är Gud och att Jesus är en annan slags gud är slående likt polyteism, men de som har denna tro förnekar förstås att det skulle handla om det. De som förnekar treenigheten men som tror att både Fadern och sonen är Gud kanske använder argumentet att Jesus är ett uppenbarelsesätt av den ende skapareGuden, och av den anledningen kallas Gud i alla sina olika uppenbarelseformer. Problemet med en sådan lära är att uppenbarelsebformer Jesus verkar be till sig själv ibland (när han i form av sonen ber till Gud Fader) och även diskuterar med sig själv såsom han gjorde i Getsemane:

Matt. 26:39 Och han gick lite längre bort, föll ner på ansiktet och bad: ”Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill.”—42 Sedan gick han bort för andra gången och bad: ”Min Fader, om denna kalk inte kan tas ifrån mig, utan jag måste dricka den, så ske din vilja.

Ett annat argument är att Jesus endast är Gud på samma sätt som en del andra kan kallas Gud enligt. Joh. 10:34, men problemet är att de sällan går tillbaka till den psalm (och psalmer är poetiska) som åtsyftas och därför inte förstås Jesus poäng med sina ord till de judar som ville stena honom för att han gjorde sig själv till Gud. Läs mer om begreppet ”gudar” i  Joh. 10:34 här. Att orsaka inflation på benämningen Gud är förstås att förringa den riktiga Guden.

Eftersom vi kristna på många ställen i Bibeln kan se stöd för att Jesus är den högste skaparGuden och även inser att det är av högsta vikt att ge honom den ära som han förtjänar som Gud, så finns det en risk att vi tar för givet att folk delar vår tro så fort de säger att de tror att både Fadern och sonen är Gud och att sonen dessutom är Messias. I själva verket så kanske de inte alls accepterar Jesus sanna Gudom i form av skapare, och den han säger sig vara, om de bara ser honom som ett uttryckssätt av Fadern och ett skapat väsen som har en början. Om man är skapad så har man INTE all makt (och har aldrig haft det) utan man har någon enormt mycket högre i makt över sig. Att Jesus tillfälligtvis var lägre i rang än Fadern när Jesus vandrade på jorden (eller i drömmar, uppenbarelser, etc), är en helt annan sak eftersom ju Jesus då även var lägre i rang än änglarna.

Fysikern Isaac Newton förkastade treenighetsläran till förmån för arianismen (eller vad vi nu väljer att kalla läran).

De största hoten mot kristendomen var, enligt Ireneaus, Hippolytus och Tertullianus, etc, gnosticismen och och polyteismen (”hedendomen”). Augustinus var en berömd före detta gnostiker. 

URSPRUNG

Modalism/Modalistisk Monarkianism – Betyder tron att Fadern, Sonen och den Helige Ande inte ska uppfattas som tre olika personer/individer i treenigheten utan snarare som tre olika uppenbarelsesätt av den ende Guden. Uppenbarelseformer kallas ”modi” och därav namnet. Enligt modalismen så är Jesus skapad av Gud (precis som arianisterna trodde) och har alltså en början – vilket innebär att det fanns en tid i vår historia där Jesus inte fanns vare sig i andlig eller köttslig form. När Jesus sedan föddes så var han en uttrycksform av den ende Guden, och den ende Guden har förstås alltid funnits. Modalisterna använder gärna verser såsom Joh. 14:28 och Joh. 17:20-26, där Jesus talar om att ”alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss”, som stöd för att visa att enheten handlar om tanke och vilja, och inte alls en fysisk treenighet. Men sanningen är förstås att dessa två ståndpunkter inte motsäger varandra. Eftersom Modalismen fokuserar på Guds absoluta enhet så menar de att Jesus inte kan vara någon annan än samma person som Fadern, och enda skillnaden är namnet på en och samma person. Konsekvensen blir då att Fadern (Gud i sin helhet) i Kristus blev människa och blev pinad och korsfäst (patripassianism), alternativt  att Gud omvandlade sig till Jesus och nedsteg till jorden och korsfästes och blev sedan till fadern igen. Unitarianism skiljer sig från Modalism på det sättet att de förstnämnda anhängarna inte tror att Jesus är gudomlig. Både modalisterna och Oneness Pentecostal-anhängare kan uttrycka sig med att Gud tagit en köttslig skepnad i form av Jesus, men de menar ändå inte att Jesus är en egen personlighet och den ursprungliga skaparGuden, utan bara ett uppenbarelsesätt av Gud Fader.    

SabellianismEn lära som kan ha varit likartad som Modalismen och som är uppkallad efter prästen och teologen Sabellius, som levde i Rom under början av 200-talet. Han var förmodligen inte först med sin lära utan var influerad av Noetus and PraxeasVi ska inte bedöma en lära efter människors åsikter och majoritetsröster, men sabellianismen avvisades som heretisk av den Katolska kyrkan vid ett kyrkomöte år 261, och förstås i Nicea 325 som agerade emot Arianismen.  Sabellius levde för länge sedan och inte mycket finns sparat efter honom, och därför är det svårt att helt klargöra det exakta innehållet av läran. Det finns en risk att Tertullian och Hippolytus missförstod och/eller vinklade hans åsikter.

Arianism – Påverkad av nyplatonism. Den förmodligen mest kända historiska person som började ändra på Bibelns lära om treenigheten är Arius från Alexandria (260-336), och han trodde att Jesus var skapad, och är fallet att man är skapad så är man inte den ursprungliga skaparGuden. Eftersom Gud är EN så kan inte Jesus vara ännu en Gud utöver skaparGuden. Därför är inte Jesus Gud, såvida man inte ser Jesus som Gud i hans egenskap som Guds budbärare/profet/agent. Arianismen fördömdes av biskop Alexander av Alexandria år 319 och därefter vid kyrkomötet i Nicaea år 325. Arianerna uteslöts inledningsvis ur den kyrkliga gemenskapen, men kejsar Konstantin upphävde fördömandet två år senare. Arius ansåg att ORDET var en kraft från Gud Fader, och eftersom han trodde att Jesus inte var evig (han hade ju en början som en skapad varelse) så var egentligen Jesus vare sig egentlig Gud eller egentlig man, eftersom han som man hade en mycket högre rang än alla andra människor – trots att han inte var skaparGuden. Arius ansåg att Jesus var underordnad och åtskild från Gud – eftersom han var skapad. Läs mer om Nicea här.

Adoptianism – Läran att Jesus från början var enbart människa men ”adopterades” som Guds son genom dopet i Jordan. Läran har sitt ursprung i Spanien på 700-talet, men den har tidigare paralleller. Ebjoniterna, den grupp som antas ligga bakom den till 100-talet daterade apokryfiska skriften Ebjoniterevangeliet, hade t ex en sådan lära. I Spanien framställdes den först av ärkebiskop Elipandus i Toledo och biskop Felix i Urgellis, men kyrkomötena i Regensburg 792, Frankfurt am Main 794 samt Aachen 799 fördömde läran då den ansågs vara en upprepning av det nestorianska villoläran.

Patripassianism – Myntades av Tertullianus på 200-talet, och dess anhängare identifierade sonen med Fadern och hävdade att Fadern hade lidit döden på korset tillsammans med Sonen.

Monarkianism – En samlad beteckning för de teologiska uppfattningar som tar avstånd från den klassiska treenighetsläran som innehåller tre olika personer. ”Monarchiam tenemus” (vi håller fast vid Guds enhet)

MODERNARE TERMERchurch

Unitarism eller unitarianism – En rörelse som uppstod på 1500-talet och som avvisade treenighetsläran. Anhängarna tror INTE att Jesus är gudomlig (Gud). Anhängarna accepterar i allmänhet religiös pluralism och kan finna värde i många andra läror, men lägger störst vikt vid Kristi lära. De första unitarierna ville förena monoteism med en kristen humanism, och därför förnekade de Jesu gudomlighet och framhöll honom i stället som en människa som Gud utsett till budbärare/profet. Det finns alltså vissa likheter med en del Messianskt troende judar. I kristen mening är Jesus inte kristen enligt unitaristerna. Jesu uppgift var att visa människorna att de kunde få evigt liv och detta gjorde han genom att dö som en människa och uppstå från de döda. Om Jesus hade varit Gud hade allt detta varit meningslöst – judarna och andra monoteister visste ju redan att Gud har evigt liv.  I 1600- och 1700-talens England förenades unitarismen med deismen till en förnuftsreligion. I USA grundades i början av 1800-talet American Unitarian Association (AUA) som 1961 förenades med de besläktade universalisterna. Även i Sverige grundades på 1800-talet några unitariska samfund, och idag finns bland annat den unitariska kyrkan i Malmö.

Oneness-pentecostalism (Engudsläran) – En rörelse som förnekar treenighetsläran och döper endast i Jesu namn, som man menar är det sanna namnet på Fadern, Sonen och den Helige ande. Oneness-rörelsen är INTE unitaristisk eftersom anhängarna tror på både Jesu gudomliga och mänskliga natur. Det kan självfallet finnas undantag.  Det finns många likheter med modalism, och vad gäller Branham så finns det mer likheter med arianism. Det är vanligt att tro att tungomålstal är ett krav för frälsning, och de tror att  Gud är EN person, där Fadern (en ande) är förenad med Jesus (en man) som en Guds son.  De tror inte att sonen funnits för evigt, utan de tror att Jesus blev ”son” när han fick kött här på jorden. Innan dess var han Fadern. Därför benämner de Fadern som ande och sonen som kött, även om de tror att både Fadern och sonen är en och samma person fast i olika skepnader.  Anhängarna tror alltså på en enda Gud som manifesteras på olika sätt – som Fader, son och helig Ande. Ibland kan anhängarna vilja benämnas som en ”Jesus Name” församling. United Pentecostal church och United Apostolic churches är två vanliga Oneness-kyrkor, och  i Sverige finns församlingen Klippan och Budskapsförsamlingen i Arvika (branhamiter).

Jesus-Only/Jesus Name doctrine – En rörelse som förnekar treenighetsläran, och döper endast i Jesu Kristi namn. Liksom treenighetstroende så tror de att Gud är EN, men de tror inte att denne Gud innehåller tre olika personer. De har en modalistisk tro på så sätt att de tror snarare att Gud kan uppenbara sig på olika sätt. De tror att Jesus är det rätta namnet på denne Gud. Oneness Pentecostals föredrar ibland att kallas ”Jesus Name” och inte ”Jesus-Only”.

Swedenborgianism – Uppkallad efter Emanuel Swedenborg (1688–1772). Swedenborg betonade att treenigheten handlar om att Fadern, Sonen och den Helige Ande är ett i Jesus Kristus, och att Gud därför är en. Han var en stark motståndare till tanken att Gud på samma gång är tre separata personer: Gud Fader, Guds Son och den Helige Ande. Istället lärde han att  Fadern är själen, Sonen är kroppen och Anden är verksamheten. Jesus Kristus dyrkas i sin gudomliga människonatur som Gud, Frälsare och Livgivare av människans ande. I Sverige finns ”Nya Kyrkan” i Stockholm och Jönköping,  och  Herrens Nya Kyrka finns i Stockholm. Dessa två kyrkor har olika inriktningar. 

Den klassiska treenigheten avvisas av också av anabaptister, Jehovas vittnen, Kristadelfianer, Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga, delar av den messianska rörelsen samt Bahai.

Ireneaus:

Detta är vår tros huvudpunkter, byggnadens grundval och den trygga vägen: Gud, Fadern, oskapad, ofattbar, osynlig, en enda Gud, alltings skapare. Detta är den första huvudpunkten i vår tro. Den andra huvudpunkten är Guds Ord, Guds Son, Kristus Jesus, vår Herre, som uppenbarades för profeterna efter deras sätt att profetera och enligt ordningen i Faderns frälsningsplan. Genom honom har allting blivit till och vid tidens slut har han blivit människa bland människor, synlig och påtaglig för att sammanfatta allt, förinta döden, låta livet träda fram (1 Tim. 1:10) och skapa gemenskap mellan Gud och människa. Den tredje huvudpunkten är den Helige Ande genom vilken profeterna profeterade, fäderna undervisade om Gud och de rättfärdiga leddes på rättfärdighetens väg. Vid tidernas ände har han på ett nytt sätt blivit utgjuten över mänskligheten för att över hela jorden förnya människan inför Gud. /  Bevis för den apostoliska förkunnelsen, sid 18, Artos förlag

Läs mer citat som visar på de äldre kyrkofädernas tro på treenigheten här.

Vad är en människa att hon skulle vara ren? – Job 15:14

job

Job 15:14 (Elifas säger…) Vad är en människa, att hon skulle vara ren, att en av kvinna född skulle vara rättfärdig?

Job 4:17 (Elifas säger…) Kan en människa stå rättfärdig inför Gud, kan en människa vara ren inför sin skapare?  

(Job 4:17 Shall mortal man be more just than God? shall a man be more pure than his maker? – KJV)

Job 25:4 (Bildad säger…) Hur kan då en människa vara rättfärdig inför Gud, eller någon av kvinna vara ren?

Elifas från Teman, och Bildad från Sua och Sofar från Naama hade inte alltid goda råd att erbjuda Job. Tvärt om så kritiserade Gud dem för deras dåraktighet och för att inte beskriva honom på ett korrekt sätt. Gud vänder sig framför allt till Elifas med sin kritik, men alla tre får sig en släng av sleven. Gud ansåg däremot att Job talade de rätta sakerna inför honom (Gud), och tack vare Jobs ödmjuka böner för sina vänner så visade Gud nåd mot dem trots deras överträdelser. (Det är viktigt att be för våra medmänniskor eftersom böner påverkar!). Tack och lov tog de chansen att få bli renade, och de lydde Gud och samlade ihop djur för att offra som brännoffer för att få föråtelse för sina synder. Där det finns omvändelse finns det chans till förlåtelse.

Job 42:7 Sedan Herren hade talat dessa ord till Job, sade Herren till Elifas från Teman: ”Min vrede är upptänd mot dig och dina båda vänner, ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjort. 8 Tag er därför nu sju tjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra dem som brännoffer för er, och min tjänare Job skall be för er. Jag skall visa nåd mot honom och inte göra mot er som er dårskap har förtjänat. Ty NI HAR INTE TALAT OM MIG VAD SOM RÄTT ÄR, SÅ SOM MIN TJÄNARE JOB HAR GJORT.” 9 Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naama gick då och gjorde som Herren hade sagt till dem. Och Herren bönhörde 10 Och Herren gjorde slut på Jobs olycka när denne bad för sina vänner. Herren gav Job dubbelt upp mot vad han förut hade haft.

Job 1: 1 I landet Us levde en man som hette Job. Han var en from och rättsinnig man, som fruktade Gud och undvek det onda.—8 Då sade Herren till Åklagaren: ”Har du lagt märke till min tjänare Job? Ty på jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda.”

När man läser Bibeln är det av yttersta vikt att man noterar vem det är som säger vad till vem, när då, varför då, och i vilket sammanhang. Frågorna i de tre verserna i inledningen är adresserade till Job av hans vänner i respons till Jobs övertygelse om att han inte var skyldig till några överträdelser av Guds bud. Jobs vänners åsikter finns alltså att läsa i vår Bibel, men det är förstås inte detsamma som Guds åsikter. Även kommentarer från Satan finns ju med i Bibeln. Vi vet redan att det finns flera rättfärdiga personer beskrivna i GT och Job själv hör till dem.

Jobs vänners stora problem (som vi kan se i verserna ovan) verkar ha varit samma problem som finns hos många kristna idag, nämligen övertygelsen att vi aldrig kan leva rättfärdigt och undvika synd. Nedan kan vi se att Job klädde sig själv i rättfärdighet genom att hjälpa fattiga, faderlösa, döende och änkor. Han var rättvis, ögon åt blinda, fötter åt halta, en fader för nödställda och han redde t o m ut problem för folk han inte kände. Job var alltså rättfärdig för att han visade sin tro med gärningar och därför hade han rättfärdigheten som klädnad – i och med att han alltid var beredd att hjälpa alla nödställda. Det var alltså ingen annan som var rättfärdig åt Job, utan det var han själv som levde rättfärdigt och tillräknades den rättfärdigheten. Nuförtiden menar en del kristna att vi kan endast vara rättfärdiga genom att ikläda oss Jesus rättfärdighet, men det är inte vad Bibeln säger. Gud skulle aldrig se oss som rättfärdiga såvida vi inte också levde rättfärdigt.

Job. 29:12 Ty jag räddade den fattige som ropade, och den faderlöse som ingen hjälpare hade. 13 Den döende välsignade mig, änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.14 I rättfärdighet klädde JAG mig, den var MIN klädnad. Rättvisan var min mantel och huvudbonad. 15 Jag var ögon åt den blinde och fötter åt den halte.16 Jag var en fader åt de nödställda, och den okändes sak redde jag ut. 

Job själv hade visserligen alltid rätt i sina funderingar om livsfrågorna (och han omvände sig när han upplevde att han gått för hårt fram), men det är ingen synd att ställa frågor till Gud och inte heller att vara deprimerad, brydd, fundersam och bekänna inför Gud att saker och ting verkar vara orättvisa – i alla fall ur ens egen synvinkel. Däremot vore det en synd att klandra Gud för synder och orättvisor som sker på jorden, och anklaga honom för att ansvarig för att det finns orättfärdiga människor. Om man har problem med att förstå hur saker och ting hänger ihop och tycker att livet går emot en, så är det inte fel att uttrycka den hopplöshet man känner inför Gud. Inte heller är det fel att fråga honom varför livet är som det är, samt att be om både råd och om nåd. Det är inte fel att bekänna hur det känns, bara man ser upp för att anklaga Gud för något som han är oskyldig till. Ibland kan det vara nyttigt att gå igenom motgångar eftersom vi lär oss söka en djupare kontakt med Gud, och det finns en del sanning i ordet ”den Gud älskar agar han”.

Visserligen säger Gud vid ett tillfälle ”du som anklagar Gud”, men även om han samtalar med Job så är det inte säkert job2att han menar att det är just Job som anklagar honom, utan snarare ”du där ute som anklagar Gud”. Gud listar ju upp massor av korrigeringar på felaktiga resonemang hos människan, genom hela Jobs bok, och det måste inte betyda att det är just Job som är den som hela tiden korrigeras. Däremot kan Job lära sig något av Guds förklaringar, och det är också det som är syftet. Job visar en stor ödmjukhet inför Gud, och förstår mer och mer alla utmärkta svar som Gud ger på Jobs rop av förtvivlan över livets motgångar. Gud älskar en person som visar ödmjuk omvändelse.

Job 39:35 (Gud säger…) Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Ge svar, du som anklagar Gud.—37 Jag är för ringa, vad kan jag svara dig? Jag lägger handen på munnen.38 En gång har jag talat, men jag säger inget mer, ja, två gånger, men jag gör det aldrig mer

(Job 40:2 Shall he that contendeth with the Almighty instruct him? he that reproveth God, let him answer it.3 Then Job answered the Lord, and said,4 Behold, I am vile; what shall I answer thee? I will lay mine hand upon my mouth.5 Once have I spoken; but I will not answer: yea, twice; but I will proceed no further. – KJV)

Job 42:Job svarade Herren och sade; 2 Jag vet att du förmår allt, inget som du beslutar är omöjligt för dig.3 Vem är den som döljer ditt råd utan förstånd? Jag har ju ordat om vad jag ej begrep, om sådant som var för underbart för mig och som jag ej förstod. 4 Lyssna nu, så vill jag tala. Jag vill fråga dig, och du må ge mig kunskap. 5 Förut hade jag hört talas om dig, men nu har jag sett dig med egna ögon. 6 Därför tar jag tillbaka allt och ångrar mig i stoft och aska.

Om man ska försöka styra orden från Jobs vänner på ett litet bättre sätt, så skulle man hellre säga att även om människor kan välja att leva rättfärdigt (som vännerna alltså inte verkar tro), så kan man poetiskt säga att hela mänskligheten som är född av kvinna har hamnat i frivillig demoralisering pga frestelser och själviskhet. Jesus var också född av kvinna men han var inte demoraliserad, och verserna säger inte att varje kvinna har ärvt orenlighet och att varje man är född orättfärdig.

Om det är viktigt att läsa Jobs bok bokstavligt trots mängder av poetiska inslag, läser du den här versen bokstavligt ifrån samma bok?

Job 1:21 Naken kom jag ur min moders liv, och naken skall jag vända tillbaka dit.

Läs gärna denna artikel om Rom. 3:10 och rättfärdige Paulus citat från några psalmer att det inte finns några rättfärdiga.

En OANDLIG människa kan inte förstå andliga saker för att hon inte VILL – 1 Kor. 2:14

grace

1 Kor. 2:14 En OANDLIG (själisk 1917) människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. (SFB)

”Oandlig” är översatt från grekiska psuchikos (Strong’s 5591) som också kan betyda själisk, jordisk, sinnlig och naturlig. Ordet används 6 gånger i NT och verserna återfinns nedan.

Man kan först konstatera att det är en väldigt dålig idé att vara en oandlig människa, för det behöver man nämligen inte alls vara. Det kanske låter som en självklarhet för de flesta, men i det reformerta lägret så tror man att människan är född så totalt fördärvad att Gud först måste ”väcka upp” de personer som han vill ska kunna tro på honom och bli frälsta, och eftersom vi vet att alla inte tror på honom så kan det bara betyda (om vi ska vara konsekventa) att han inte vill att alla ens ska kunna tro på honom, för då hade han ”väckt upp” fler människor. Bygger man sin teologi på felaktiga premisser så leder det bara till ännu fler fel och bibelmotsättningar, och om man en gång hamnat i gnostikernas/kalvinisternas klor så är det väldigt svårt  att slita sig därifrån.

Kalvinister är ofta beredda att svälja vilka bibelmotsättningar som helst bara de får fortsätta att klamra sig fast vid sina kära människoskapade doktriner, och de vill väldigt gärna sprida detta ”ljus” till andra. Men man kan undra varför det är så livsviktigt att sprida läran att Gud förutbestämt precis ALLT redan innan jorden skapades och att vi inte kan påverka vårt livsöde eller andras på minsta vis? Med en sådan inställning så utvecklar sig väl saker och ting som de gör oavsett hur mycket vi ber, evangeliserar och försöker övertala andra?

”Kan inte” betyder väldigt ofta ”vill inte”, ”borde inte” eller ”ämnar inte”

Vi ska inte se oss blinda på orden ”kan inte”. Tänk exempelvis på den här versen:

”Rom. 9:20 Men du, människa, vem är du som går till rätta med Gud? Inte KAN väl det som formas säga till den som formar det – Varför gjorde du mig sådan?”

Enligt denna vers så ”kan” inte människan gå till rätta med Gud genom att argumentera och protestera mot honom och hans beslut. Men om vi tänker efter…, har det någonsin hänt i vår historia att människor faktiskt HAR gått till rätta med Gud, och argumenterat och protesterat mot honom och hans profeter? JA, eller hur? Gång på gång så har människor anklagat honom och argumenterat mot honom och t o m levt i total rebelliskhet. Så ”kan inte” handlar inte alltid om vad vi inte har kapacitet att göra, utan snarare vad vi inte BORDE göra eller vad vi inte VILL göra. Det kan också handla om att vi grottat ner oss så djupt i synder och rebelliskhet att det blivit fullständigt naturligt för oss att fortsätta och vi upplever att vi inte ”kan” bryta det mönstret – just för att vi inte vill.

Vi använder nog uttrycker ”kan inte” i betydelsen ”vill inte” mer än vi anar.

”Du KAN INTE sitta här inne när det är så fint väder ute!” (Jag KAN för att jag VILL)

”Hon KAN inte sluta slänga kläder på golvet!” (Jo, hon kan faktiskt, men vill inte)

 

Hebreerbrevet 11:6 Men utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Ty den som kommer till Gud måste tro att han är till och belönar dem som söker honom.

Paulus säger även i 1 Kor. 2 att Gud berett underbara saker för dem som älskar honom. Det är alltså villkoret som hänger på oss. Paulus talar om en fördold vishet (inte världens vishet som är öppen för alla) som vi ändå faktiskt kan få del av om vi just älskar honom, och älskar vi honom uppriktigt så söker vi ju hans närhet och vill lära känna honom ännu mer. Vem som helst kan söka och finna Gud utan att den helige Ande ännu flyttat in i dem (de kan trots detta ändå bli ”dragna” av den helige Ande), men endast de som har den helige Ande inom sig kan förstå DJUPEN i Gud. Alltså en DJUPARE kunskap/vishet som endast kan förstås med Andens hjälp. Bibeln säger i versen ovan att vi måste börja med att TRO på Gud om vi nu väljer att komma till honom, och inte har vi väl den helige Ande i oss redan på det stadiet INNAN vi omvänt oss? Inte kan väl den helige Ande flytta in i en smutsig och oomvänd kropp? Den helige Ande kan inte flytta in i oss en sekund innan vi omvänt oss, men däremot en sekund efter.

A) Den bibliska ordningen är alltså 1) vi tror på Gud, 2) vi söker honom och kommer till honom, 3) vi bekänner våra synder och omvänder oss, 4) vi blir renade och pånyttfödda, 5) vi får den helige Ande och vi är nu Guds barn och därför ”utvalda” och speciella.

B) Den reformerta ordningen är däremot den omvända- ungefär så här: 1) Gud väljer ut några utvalda som han bestämmer ska vara Guds barn, 2) han ger dem den helige Ande så att han därmed kan öppna deras ögon för evangeliet, 3) de kan nu söka Gud, tro, bekänna sina synder och omvända sig, 4) de blir då renade. (Ska man vara noga så tror kalvinister att Gud utsåg vem som ska vara frälst/inte frälst redan innan jorden skapades, så egentligen betyder den här ordningen ingenting eftersom allting redan varit förutbestämt och de utvalda var ju aldrig någonsin separerade från Gud – utvalda som de var från jordens begynnelse.)

En person som valt att inte söka och komma till Gud är en ”oandlig” människa, och en sådan har alltså frivilligt valt att inte ta emot det som tillhör Guds Ande. Pga detta olyckliga val så kan han därför heller inte förstå den andliga vishet som Paulus talar om, som är vikt endast för de som ÄLSKAR Gud. Den visheten ska ju bedömas på ett andligt sätt (Guds djupare hemligheter) och eftersom personen i fråga valt att stå utanför så kan han ju heller inte förstå den. Han har diskvalificerat sig själv.

1 Kor. 2:5 Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft.Vishet förkunnar vi emellertid bland de fullkomliga, en vishet som inte tillhör den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång. Nej, vi förkunnar Guds hemliga vishet, den vishet som är fördold och som Gud från evighet har bestämt att bli till härlighet för oss. Denna vishet har ingen av den här världens härskare känt – om de hade känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre. Men vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som ÄLSKAR honom10 Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utforskar allt, också DJUPEN i Gud11 Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som är i Gud utom Guds Ande. 12 Men vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är från Gud, för att vi skall veta vad vi har fått av Gud. 13 Detta förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär utan med ord som Anden lär, när vi återger andliga ting med andliga ord. 14 En OANDLIG människa TAR INTE EMOT det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. 15 Den andliga människan däremot bedömer allt, men själv kan hon inte bedömas av någon.16 Ty vem har lärt känna Herrens sinne, så att han kan undervisa honom? Men vi har Kristi sinne.

Paulus säger något liknande i kapitlet innan. Den ”värld” som det står skrivet om är den värld för vilken Jesus dog.

1 Kor. 1:18 Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. 19 Det står ju skrivet: Jag skall göra de visas visdom om intet, och de förståndigas förstånd skall jag slå ner.*) 20 Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens ordvrängare? Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap? 21 Jo, eftersom världen i sin visdom inte lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap som vi predikar frälsa dem som tror. 22 Ty judarna begär tecken och grekerna söker visdom. 23 Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. 24 Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. 

*) Jesaja 29: 13 Herren har sagt: Eftersom detta folk nalkas mig med sin mun och ärar mig med sina läppar men låter sitt hjärta vara långt ifrån mig, är fruktan för mig bara ett inlärt människobud.14 Se, därför skall jag ännu en gång göra underbara ting med detta folk, ja, underbara och förunderliga. De visas vishet skall förgå, de förståndigas förstånd skall förmörkas.15 Ve dem som går ner i djupen för att dölja sina rådslag för Herren, som bedriver sina verk i mörkret och säger: ”Vem ser oss, och vem känner oss?”

1 Kor. 15:50 och vad Paulus sägerrefuse

I 1 Kor. 15 kan vi se samma ord tre gånger (psuchikos) och där översätts ordet till ”jordisk” i SFB och ”själisk” i 1917. Notera att det även står ”jordisk”  på andra ställen i samma kapitel i SFB men där handlar det om ett annat ord som översatts så (”earthy” i KJV). Det här kapitlet handlar om de dödas uppståndelse och om våra nya kroppar. Notera att människorna har en jordisk kropp ända tills de dör och får en andlig kropp, och det gäller oavsett om man är kristen eller inte. Kristna som lever på jorden har alltså även de denna psuchikoskropp, så ordet har ett litet annat fokus än i 1 Kor. 2:14. Man kanske skulle summera det med att vi måste fortsätta att leva kvar I världen även om vi är kristna, men vi ska inte leva AV världen – om du förstår vad jag menar.

Paulus säger att ”kött och blod” inte kan ärva Guds rike, vilket är alldeles sant för inte träder vi väl in i Guds rike med de förgängliga kroppar av kött och blod som de vi levt med här på jorden? Nej, Paulus fortsätter med att förklara att vi kommer att få NYA ANDLIGA OCH OFÖRGÄNGLIGA kroppar, och de kropparna är inte av jordiskt kött och blod som de vi är vana vid. Det är med de nya och andliga kropparna som vi kan träda in i Guds rike, men de som inte vunnit seger och hållit ut till slutet kommer däremot inte att få träda in i Guds rike, och de utlovas inte heller dessa himmelska och oförgängliga kropparna. Däremot finns det en andevärld och en fortsättning även för dem efter jordelivets slut eftersom vi alla ska förvandlas, men det blir inte i Guds rike för de som vägrat att komma till Gud.

1 Kor. 15:42 Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som sås förgängligt uppstår oförgängligt. 43 Det som sås i vanära uppstår i härlighet. Det som sås i svaghet uppstår i kraft. 44 Det sås en JORDISK kropp, det uppstår en andlig kropp. Om det finns en JORDISK kropp, finns det också en andlig kropp. 45 Så står det skrivet: Den första människan, Adam, blev en levande varelse.Den siste Adam blev en livgivande ande. 46 Men det andliga är inte det första utan det JORDISKA. Därefter kommer det andliga. 47 Den första människan var av jord, jordisk. Den andra människan kom från himlen. 48 Som den jordiska människan var, så är också de jordiska. Och som den himmelska människan är, så är också de himmelska. 49 Och liksom vi har burit den jordiska människans bild, skall vi också bära den himmelska människans bild.50 Men det säger jag er, bröder, att kött och blod inte kan ärva Guds rike. Inte heller ärver det förgängliga det oförgängliga51 Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla insomna, men vi skall alla förvandlas, 52 i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga, och vi skall förvandlas. 53 Ty detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. 54 Men när detta förgängliga har klätts i oförgänglighet och detta dödliga klätts i odödlighet, då skall det ord fullbordas som står skrivet: Döden är uppslukad och segern vunnen.

Även denna vers konfirmerar att vi inte kan ärva Guds rike i våra jordiska och köttsliga kroppar. Vi måste först bli födda på nytt för att vårt frö ska bli till segrande liv i en ny värld. Vi måste komma till Gud för att bli frälsta:

Johannes 3:6 Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande.

Jakob 3:15 och Judas 1:19

Jakob vänder sig till sina”bröder” i tron, och varnar dem för syndens bedrägeri, för det är inte självklart att man lyder Anden bara för att man har tillgång till honom. Man kan ju också välja att lyda köttet, och det kan ju leda till döden om man inte omvänder sig. Jakob talar om en världens vishet som inte kommer ovanifrån, och han hoppas förstås ingen ska välja denna oandliga vishetens väg. Det är alltså ett fritt val även här.

Jak. 3:10 Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder.—13 Är någon bland er vis och förståndig, då skall han visa sina gärningar genom ett klokt och vänligt uppträdande. 14 Men bär ni på bitter avund och stridslystnad i ert hjärta, skall ni inte skryta och tala emot sanningen. 15 En sådan vishet kommer inte ovanifrån utan är jordisk, OANDLIG, ja, demonisk.16 Ty där avund och stridslystnad råder, där råder också oordning och allt som är ont. 17 Men visheten ovanifrån är först och främst ren, vidare fredlig, mild, foglig, fylld av barmhärtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig.18 Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid.

De som vållar splittring enligt Judas är de som följer sina egna gudlösa begär. För att kunna vålla splittring måste det finnas minst två olika viljor, för om det endast skulle handla om syndare så vore det ingen risk för splittring i Kristi församling som den Judas varnar för i sitt brev (se hans inledning). Judas varnar oss också att vi ska hålla oss kvar i Guds kärlek.

Judas 1:17 Men ni, mina älskade, kom ihåg vad som är förutsagt av vår Herre Jesu Kristi apostlar. 18 De sade till er: ”I den sista tiden skall det finnas människor som hånar och följer sina egna gudlösa begär.” 19 Det är dessa som vållar splittring, de som är OANDLIGA och som inte har Guds Ande. 20 Men ni, mina älskade, skall uppbygga varandra på er allra heligaste tro. Be i den helige Ande. 21 Håll er kvar i Guds kärlek, medan ni väntar på att vår Herre Jesus Kristus i sin barmhärtighet skall ge er evigt liv.

Romarbrevet 1 förklarar hur det kommer sig att människor blir fördärvade med förhärdade hjärtanheart4

Det finns inget bättre ställe än Rom. 1 för att se hur alla människor har en chans att finna Gud, men att de flesta helt enkelt inte vill. Det leder till fördärv. Gud HAR uppenbarat sanningen för alla, men alla är inte intresserade, och därför är de utan ursäkt. Om vi varit födda i något slags fördärv hade vi däremot haft en utomordentlig ursäkt för vår synd.

Rom. 1:18 Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen19 Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem.20 Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt.21 Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan22 De påstod att de var visa, men de blev dårar. 23 De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. 24 Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar. 25 De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen.26 Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga27 På samma sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män bedrev otukt med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse. 28 Och eftersom de inte ansåg det vara något värt att ha kunskap om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag (reprobate mind, KJV), så att de gjorde sådant som är mot naturen29 De har blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. 30 De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter och tänker ut allt ont. De lyder inte sina föräldrar, 31 är oförståndiga och trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. 32 Sådant gör de, fastän de mycket väl känner till Guds rättvisa dom, att de som handlar så är värda döden. Ja, de samtycker också till att andra gör det.

Vidare i Rom. 2 så ser vi att evigt liv ges till de som uthålligt GÖR det goda, medan Guds vrede och DÖD ges till dem som INTE lyder sanningen och lever orättfärdigt (inte gör goda gärningar). Vi kan också läsa att det finns människor som visserligen inte har någon kunskap om den officiella lagen men som ändå har lagen i sina hjärtan. Det talar direkt emot att vi skulle vara födda i synd och att vi inte kan göra goda gärningar i oss själva. Det är våra samveten och tankar som en dag kommer att döma oss, och Gud vet precis vad vi vet och inte vet.

Rom. 2:Han skall ge var och en efter hans GÄRNINGAR7 evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, men vrede och dom åt dem som söker sitt eget och inte lyder sanningen utan orättfärdigheten.—13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. 16 Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag.

I Rom. 8 kan vi läsa hur det går om vi väljer att vandra efter köttet och vara i köttsligt väsende. Köttet är inte synd i sig självt eftersom också Jesus hade kött (se mer i denna artikel) och vi kan välja att kontrollera våra kroppslemmar (köttet) så att vi inte syndar, vilket var ett val som Jesus hela tiden gjorde. Även här förklarar Paulus att det finns en risk att vi väljer att göra det som köttet vill och lever på ”världens” vis, men vi kan alla klara av att låta oss ledas av Anden – om vi nu valt att omvända oss och komma till Jesus. OM vi väljer att lyda köttet och leva på världens vis så kan vi inte behaga Gud, för köttet står nämligen i fiendskap mot Anden. Det enkla botemedlet är förstås att INTE lyda köttet utan Anden, och väljer vi den vägen så leder det till LIV. De som är Guds barn är de som drivs av att låta sig ledas av Anden, och det är så vi kan se vem som är Guds barn och inte. Gud barn är de som lyder Jesus och inte köttet.

Rom 8:Så skulle lagens krav uppfyllas i oss, som vandra icke efter köttet, utan efter Anden.5 Ty de som äro köttsliga, de hava sitt sinne vänt till vad köttet tillhör; men de som äro andliga, de hava sitt sinne vänt till vad Anden tillhör.Och köttets sinne är död, medan Andens sinne är liv och frid.Köttets sinne är nämligen fiendskap mot Gud, eftersom det icke är Guds lag underdånigt, ej heller kan vara det.Men de som äro i ett köttsligt väsende kunna icke behaga Gud.I åter ären icke i ett köttsligt väsende, utan i ett andligt, om eljest Guds Ande bor i eder; men den som icke har Kristi Ande, han hör icke honom till.10 Om nu Kristus är i eder, så är väl kroppen hemfallen åt döden, för syndens skull, men Anden är liv, för rättfärdighetens skull.11 Och om dens Ande, som uppväckte Jesus från de döda, bor i eder, så skall han som uppväckte Kristus Jesus från de döda göra också edra dödliga kroppar levande, genom sin Ande, som bor i eder.12 Alltså, mina bröder, hava vi icke någon förpliktelse mot köttet, så att vi skola leva efter köttet.13 Ty om i leven efter köttet, så skolen I dö; men om I genom ande döden kroppens gärningar, så skolen I leva.14 Ty alla de som drivas av Guds Ande, de äro Guds barn. (1917)

1 Johannesbrevet 3:10 På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.

Den oandliga människan och hennes valdeath3

Den oandliga människan är en person som baserar sitt tänkande enbart på denna världens visdom, och visar inget egentligt intresse för att bli Guds barn och lära känna Jesus mer. Om man stänger öronen för evangeliet så kan man ju inte lära känna skaparen, och hur ska man då få kunskap om ”de djupare” hemligheterna hos Gud? Det blir då omöjligt för en sådan person som förhärdat sitt hjärta. Den oandliga människan vill ofta förklara världens tillkomst på ett annat sätt än på det gudomliga sättet, och eftersom en sådan person inte är pånyttfödd och inte har den helige Ande inom sig så kan han/hon heller inte ta del av Guds vishet som är en dårskap för en sådan person. Det finns gott om oandliga människor i Sverige som är förbluffade över alla ”lättlurade” kristna som tror på en skapare som har makt över levande och döda.

Se fler verser här nedan om hur vi är döda på grund av synder –  så vi är alltså inte födda döda. Även här ser vi hur människor väljer att leva efter världens vis och därmed gå förlorade. Väljer vi att vandra efter Anden däremot så vandrar vi mot livet. Vi kan se att jorden faktiskt är befolkad för att vi alla SKA söka Gud och även finna honom, och att han inte är långt borta från någon enda av oss. Om det vore så att Gud valt att låta vissa människor vara kvar i mörker (som de reformerta tror) och vägrar att öppna deras ögon så att de därmed inte kan söka och tro, ja då är ju Gud VERKLIGEN långt borta ifrån majoriteten av människorna, och vi måste då ändra den versen och massor med andra verser genom hela Bibeln som säger det motsatta. Varför krångla? Fly hellre kalvinismen och börja tro på sanningen i Bibeln och att Gud är god och rättvis mot alla.

Judasbrevet 1:10 Dessa däremot smädar allt som de inte känner till, liksom djur utan förnuft, och vad de med sina naturliga sinnen kan fatta, det förstör DE sig med.

Efesierbrevet 2:1 Så har han ock gjort eder levande, eder som voren döda genom de överträdelser och synder2 i vilka I FÖRUT vandraden, efter denna världs och tidsålders sätt, i det I följden fursten över luftens härsmakt, över den andemakt som nu är verksam i de ohörsamma.3 Bland dessa voro förut också vi allasammans, där vi vandrade i vårt kötts begärelser och gjorde vad köttet och sinnet ville; och vi voro genom vår natur hemfallna åt vredesdomen, vi likasom de andra. (1917)

Galaterbrevet 6:8 Den som sår i sitt kötts åker skall av köttet skörda UNDERGÅNG, men den som sår i Andens åker skall av Anden skörda EVIGT LIV.

Galaterbrevet 5:16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. 17 Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. 18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen. 19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet,lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror,21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.22 Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet,23 trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot. 24 De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär.25 Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden.

2 Kor. 4:Är vårt evangelium dolt, så är det dolt för dem som går förlorade. Ty den här tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet – han som är Guds avbild.

Apg. 17:26 Och han har av en enda människa skapat alla människor och folk, för att de skall bo över hela jorden. Han har fastställt bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skall bo,27 för att de skall söka Gud, om de möjligen skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom, fastän han inte är långt borta från någon enda av oss.—30 Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han människorna att de alla och överallt skall omvända sig31 Ty han har fastställt en dag då han skall döma världen med rättfärdighet genom den man som han har bestämt till det, sedan han erbjudit tron åt alla genom att uppväcka honom från de döda.

1 Tim. 2:Sådant är rätt och behagar Gud, vår Frälsare, 4 som vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen.

Skälet till att människor inte kommer till Jesus, som är ljuset, är att de inte vill att deras synder ska lysas upp. De vill vara kvar i mörkret där de kan ha kvar sin synd, och de lurar sig själva.

Joh. 1:Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen. 10 Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte. 11 Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. 12 Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. 13 De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud.—29 Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: ”Se Guds lamm, som tar bort världens synd.

Joh. 3:16 Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. 17 Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. 18 Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. 19 Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda20 Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. 21 Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud.”

Vem gör människan stum, döv, seende eller blind? Herren? (2 Mose. 4:11)

blygerLåt oss läsa 2 Mos. 4:11 i sitt sammanhang för att undvika missförstånd. Ovan vers handlar om Mose som argumenterar med Gud att han (Mose) inte skulle vara lämplig som Israels ledare pga sin tröga tunga – eller ska vi kalla det blyghet?

2 Mos. 4:Herren sade ytterligare till honom: ”Stick in handen i barmen!” Han gjorde så, och när han drog ut handen, se, då var den vit som snö av spetälska.Sedan sade Gud: ”Stick tillbaka handen i barmen!” Mose gjorde så, och när han drog ut den igen, se, då var den på nytt som hans övriga kropp. Och Herren sade: ”Om de inte tror dig eller ger akt på det första tecknet, så måste de tro på det andra tecknet. Men om de inte ens tror på dessa två tecken eller lyssnar till dina ord, tag då av Nilens vatten och häll ut det på torra marken. Vattnet som du tagit ur floden skall då förvandlas till blod på torra marken.”

Gud ämnar alltså att ge Mose ett ganska bra äss i ärmen genom att möjliggöra att MIRAKEL ska kunna ske från hans (Moses) händer! Gud visade även prov på dessa mirakel för att verkligen få Mose att förstå att det fungerar i verkligheten och inte bara är en skrivbordsprodukt. Det intressanta är att Gud uttrycker sig som att utgången för hur människor kommer att tolka dessa mirakel är oviss och det verkar inte som han själv ens är säker på den exakta utgången eftersom han säger ”Om de inte tror dig eller ger akt på det första tecknet—”, ”Men om de inte ens tror på dessa två tecken...”. Det finns alltså ett par olika alternativ som skulle kunna vara möjliga och Gud säger inte åt Mose just i det här stadiet exakt vad som kommer att ske. (Vid många andra tillfällen så säger Gud med exakthet vad som kommer att ske i framtiden.) Gud undervisar Mose även om ytterligare mirakel som kan utföras för att försöka övertala människorna. Då invänder Mose:

10 —”Men Herre, jag är ingen talför man. Jag har inte varit det tidigare, och jag är det inte heller nu sedan du har talat till din tjänare. Jag är trög att tala och har en trög tunga.” 

Som svar använder Gud då Moses egna exempel – trög att tala och med en trög tunga – tillbaka till honom själv. På svenska låter det som att Gud är den som med flit gör en människa stum eller döv. Läser vi texten på engelska är poängen i stället att Gud gör alla människor – inklusive de människor som är döva och stumma. Inte att han avsiktligt GÖR dem döva eller stumma.

11 Herren sade till honom: ”Vem har givit människan munnen och vem gör henne stum eller döv, seende eller blind? Är det inte jag, Herren? 12 Gå nu! Jag skall vara med din mun och lära dig vad du skall säga.” 

11 And the Lord said unto him, Who hath made man’s mouth? or who maketh the dumb, or deaf, or the seeing, or the blind? have not I the Lord? (KJV)

Eftersom det inte kan vara en individs fel att bli född döv eller stum, och ingen annan individs fel heller för den delen, så måste det faktum att människor KAN födas med dessa handikapp härledas till Gud själv. Därmed inte sagt att Gud VILL att människor ska födas på det sättet. Han är bara orsaken till att världen är uppbyggd som den är och att risken för sjukdomar finns i en fallen värld. Gud ville heller inte att världen skulle vara fallen, och inte att Adam och Eva skulle synda och orsaka fysisk död för sina efterkommande, men han visste såklart att risken för olydnad fanns och därmed att det fanns risk för DÖD.  Så fungerar helt enkelt en värld med fri vilja, och alla andra skapelsealternativ skulle bara vara sämre. Gud gjorde som bekant något åt situationen när han lät sin enfödde son dö för våra synder, och tack och lov behöver vi inte leva i evighet på den här fallna jorden. En fördel med ”eländes elände” kan vara att människor har en tendens att söka Gud på ett mer intensivt sätt än om de skulle leva i ständig komfort. Det har vi många exempel på även i Bibeln. Däremot inte sagt att sjukdomar och död absolut måste vara enligt Guds vilja för det finns en rad svårigheter som aldrig i livet skulle kunna ingå i Guds planer. Skulle 37.000 aborter per år i Sverige vara enligt Guds vilja? Det har jag svårt att tro. Hur som helst så vill Gud i det här bibelavsnittet bara förklara för Mose – genom att återanvända Moses egna argument och ordval – att argumenten faktiskt var ganska dåliga med tanke på att Moses samtalspartner faktiskt är GUD SJÄLV som är alltings skapare och faktiskt känner till allas begränsningar och möjligheter. Tänk om Gud skulle svara:

”Jamen, det har du ju alldeles rätt i, Mose. Du har ju faktiskt en väldigt trög tunga så hur skulle du kunna vara Israels ledare? Att du inte har talang som en stor talare är ju faktiskt helt omöjligt att göra något åt. Du är ju född så och ingen kan någonsin ändra på hur du fungerar i din natur. Såsom man är född är precis så man måste förbli”.

I stället säger Gud ”GÅ NU” efter att ha förklarat att han faktiskt är Gud över allt och därför har han kapacitet att också ändra på sakernas bestånd. Men trots de mirakel som Mose fått se så litar han fortfarande inte på sin egen kapacitet, trots löftena från Gud:

13 Men Mose sade: ”Herre, jag ber dig: Sänd ditt budskap med vilken annan du vill.” 14 Då upptändes Herrens vrede mot Mose och han sade: ”Har du inte din bror Aron, leviten? Jag vet att han är en man som kan tala. Och se, han är på väg för att möta dig, och när han får se dig skall han känna glädje i sitt hjärta. 15 Du skall tala till honom och lägga orden i hans mun. Och jag skall vara med din mun och hans mun, och jag skall lära er vad ni skall göra. 16 Han skall tala i ditt ställe till folket. Han skall vara som en mun för dig, och du skall vara som Gud för honom. 17 Du skall ta den här staven i handen, och med den skall du göra dina tecken.”

Jag vill inte gärna tro att Gud är arg på Mose p g a hans frågor om hur i all sin dar han (Mose) ska kunna vara en bra ledare med den tunghäftan som han lider av. Det kan väl aldrig vara fel att uttrycka sina farhågor och be om hjälp avGud när man känner att man kommer till korta? Det är ju därför vi BER ibland. I stället tror jag att Gud är vred på Mose för att han helt enkelt går emot Guds planer och faktiskt vill avsäga sig hela uppdraget TROTS att Gud visat honom att han kommer att vara med honom på ett helt fantastiskt sätt där MIRAKEL kan ske från hans händer, och trots att Gud ber Mose att helt enkelt lyda honom och lita på honom. Varför säga nej till Skaparen? Det låter som Gud redan hade allting uträknat redan innan Mose knorrade. Det verkar nämligen som Gud hade Aron i baktankarna redan från första början så Mose hade inte behövt tveka över uppdraget och spjärna emot. Gud gav inte Mose uppdrag som han inte skulle kunna klara av på ett eller annat sätt. I det här fallet så verkar inte Gud vara motiverad att ändra på Moses natur och göra honom till en pratglad och social person, utan han lät Aron vara den som fick prata i Moses ställe.

Den här situationen är faktiskt något som vi kan ta lärdom av idag på olika sätt. Det kan absolut vara så att vi inte passar för allehanda uppdrag och funktioner pga att vi inte har personligheter för det, men om det är Guds vilja så kan han lösa det på sätt som inte handlar om att hela vår personlighet måste ändras. Vi är helt enkelt olika till sättet och bra på vissa saker och dåliga på andra, men om något är Guds vilja så finns det sätt att komma runt det som vi kanske inte tänkt på. Det är hur som helst bra att vi nämner våra funderingar och eventuella farhågor inför Gud, men inte att göra som Mose – som direkt ville kasta in handduken inför uppdraget – utan att höra vidare om Gud faktiskt hade några konkreta planer för hur hela uppdraget skulle lyckas. Hade Moses lugnat sig lite så kanske han hade fått höra att hans bror redan var på väg till honom och att de två skulle bli ett kanonbra team tillsammans.

För en oandlig människa är kunskapen om Gud en dårskap (1 Kor. 2:14)

fredsduva

1 Kor. 2:14 En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt.

Eftersom Paulus här säger att en oandlig människa (eller en ”själisk” människa som det står i 1917 års översättning) inte tar emot det som tillhör Guds Ande och inte kan förstå, så är det ett mycket dåligt val att vara just en oandlig människa. Det bättre alternativet är förstås att vara en andlig människa så att vi kan ta del av hela Guds djuphet. Jag säger detta eftersom en del gärna vill tolka den här versen som att Gud på något sätt stänger frälsningens dörr för de flesta människor för att i stället välja ut några få lyckliga som han ger möjligheten att se hans ljus. Sanningen är ju att Gud vill att ALLA ska bli frälsta och han har därför gett alla en chans att söka honom och finna honom. Paulus talar om människor inte tar emot det som tillhör Guds ande, vilket visar att det faktiskt finns ett alternativ att göra det motsatta –  att ta emot.  Men om människor insisterar på att vända Gud ryggen, inte vilja söka honom, inte vilja be och inte vilja läsa hans ord i Bibeln, ja då är de oandliga människor som är kvar i mörkret, och då kan de heller inte förstå budskapet som de ju envist vägrar att ta emot. Det står i versen att oandliga människor inte KAN förstå det (som tillhör Guds ande) och det är just för att de inte VILL. Vägrar man att komma till ljuset kan man heller inte se ljuset.

Under Jesu tid var det de som följde honom som fick ta del av Guds ljus och få chansen att höra tolkningar av diverse liknelser, medan vissa fariséer  valde att inte komma honom nära för att lära sig mer utan i stället höll sig på sin egen kant och diskuterade hur de kunde sätta dit honom och få honom dömd. Dessa fariseer är ett bra exempel på oandliga människor, och  Romarbrevet 1 kan också lära oss en hel del om hur människor själva orsakar så att de förhärdar sina hjärtan.

1 Kor. 2:14 måste förstås läsas i sitt sammanhang.

1 Korinthierbrevet 2:1 När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller hög visdom som jag predikade Guds hemlighet för er.  

”Hemlighet” kan även översättas med ”Guds vittnesbörd”, så det handlar alltså inte om hemligheter som Gud väljer att ge endast några lyckligt lottade.

1 Kor. 2:Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraftVi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft.Vishet förkunnar vi emellertid bland de fullkomliga, en vishet som inte tillhör den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång. Nej, vi förkunnar Guds hemliga vishet, den vishet som är fördold och som Gud från evighet har bestämt att bli till härlighet för oss. 

Jämför ovan andliga kraft och vishet med andra verser om Andens kraft. Självfallet är ”vishet” i form av förklaringar och resonemang kring detaljer i skriften också av stort värde, men först måste vi förstå själva evangeliets grund för att komma vidare.

Apg. 1: Vid en måltid tillsammans med apostlarna befallde han dem: ”Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig. Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande.”

Apg. 1:Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.”

Markus 13:11 När man för bort er och utlämnar er, så gör er inte bekymmer för vad ni skall säga. Vad som ges er i den stunden skall ni tala. Det är inte ni som då talar, utan den helige Ande.

1 Kor. 2: Men vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom10 Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utforskar allt, också djupen i Gud11 Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som är i Gud utom Guds Ande. 12 Men vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är från Gud, för att vi skall veta vad vi har fått av Gud. —14 En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. 15 Den andliga människan däremot bedömer allt, men själv kan hon inte bedömas av någon.

Vi kan läsa ovan att Gud har berett ”vad ögat inte har sett och örat inte hört” (alltså hemligheten) ÅT DEM SOM ÄLSKAR HONOM. Att älska honom är alltså villkoret för att kunna ta del av djupen i Gud. Vi kan också läsa att den ANDLIGA människan, till skillnad mot den oandliga människan, kan bedöma allt. Den andliga människan har ju valt att ta emot av det som Anden ger. Grunden i evangeliet är det primära som en Gudssökande bör ta del utav och det kan betraktas som ”mjölk” och inte ”kött” som är nästa nivå vad gäller vishet.  1 Kor. 2:14 säger inte att en oandlig människan inte kan ta emot någonting alls av Gud  eftersom vi redan vet att alla har alla möjlighet att förstå och lära känna Gud tack vare en tydlig skapelse med alla tecken på design, ett samvete, skriftens profetior och tio Guds bud som manar människor att komma till honom och lyda honom.

Några andra verser som brukar användas när det handlar om idén att Gud inte skulle bry sig om att det stora flertalet är kvar i mörkret är de som står nämnda nedan. Jag har med grönt markerat de verserna som brukar nämnas för att försöka visa att vi alla är andligt döda ända tills Gud tar sitt magiska trollspö och gör oss levande (de som han vill) genom att ge vissa av oss förmågan att söka honom, tro på honom och finns djupheten i honom. Läs hela kontexten och du ser att människan har full valfrihet att lyda anden i stället för köttet.grace

1 Kor. 1:18 Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. 19 Det står ju skrivet: Jag skall göra de visas visdom om intet, och de förståndigas förstånd skall jag slå ner. *) 20 Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens ordvrängare? Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap? 21 Jo, eftersom världen i sin visdom inte lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap som vi predikar frälsa dem som tror. 22 Ty judarna begär tecken och grekerna söker visdom. 23 Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. 24 Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. 25 Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.

*) Jesaja 29: 13 Herren har sagt: Eftersom detta folk nalkas mig med sin mun och ärar mig med sina läppar     men låter sitt hjärta vara långt ifrån mig, är fruktan för mig bara ett inlärt människobud.14 Se, därför skall jag ännu en gång göra underbara ting med detta folk, ja, underbara och förunderliga. De visas vishet skall förgå, de förståndigas förstånd skall förmörkas.15 Ve dem som går ner i djupen för att dölja sina rådslag för Herren, som bedriver sina verk i mörkret och säger: ”Vem ser oss, och vem känner oss?”

Notera ovan att det inte finns någonting som säger att det inte finns något val vad gäller vår eventuella blindhet. Paulus hänvisar till Jesaja 29:14 där vi kan läsa om människor som väljer att låta sina hjärtan vara långt ifrån honom och som håller sig till människobud. Självklart sker detta emot Guds vilja. Han varnar oss från att gå den vägen. Världens vishet är en dårskap men det finns inget tvång att ty sig till världens vishet och välja fel väg.

Rom. 8 Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. —Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.5 De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden.  Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. De som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud.9 Ni däremot lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom

Alternativen som står till buds är alltså att följa Anden eller köttet, och valet är fritt. Väljer vi att leva efter köttet blir vi andligt döda och separerade från Gud för vi lever då i fiendskap med honom och kan inte behaga honom. Vi lever ju då i synd! Om vi däremot väljer att leva efter Anden så finns ingen fördömelse för oss  – men endast då.

Joh. 15:Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. 5 Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göraOm någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp. Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. Min Fader förhärligas, när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek.10 Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek.

Notera alla OM som står uppräknade. Vi kan inte göra någonting utan Jesus så därför är det ett listigt val att hålla sig till honom. Jesus manar oss att bli kvar i hans kärlek och det gör vi om vi håller hans bud. Han vill alltså att vi ska förbli i honom, vilket alltså inte är en självklarhet. Bär vi inte frukt så riskerar vi att huggas av vinträdet trots att vi en gång satt fast i det.

Joh. 6: 64 Men det är några bland er som inte tror.” – Jesus visste från början, vilka som inte trodde och vem det var som skulle förråda honom. – 65 Han sade vidare: ”Därför har jag sagt er att ingen kan komma till mig om det inte blir honom givet av Fadern. 70 Jesus svarade dem: ”Har jag inte själv valt ut er tolv? Och en av er är en djävul!”

Ingen kan komma till Jesus utan att det blir honom givet av Fadern, men frågan är om vi låter oss dras och frågan är om vi väljer att stanna till slutet om vi en gång tackat ja? Jesus ”valde” Judas, men ändå valde Judas att förråda honom. Läs också mitt inlägg om Joh. 6 här.

Ef. 2:2 Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens sönerBland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra.Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek,5 också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta. —Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. 10 Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem.

Vi är andligt döda när vi syndar och det är återigen ett dåligt alternativ att synda. Att synd separerar oss från Gud är en sanning i både gamla och nya testamentet. Paulus förklarar hur människor kan välja att leva på världens vis genom att följa Satan och på det viset bli olydnadens söner. Då kan våra hjärtan bli förhärdade och det blir fullständigt naturligt för oss att synda och att leva i mörkret. Paulus menar också att vi kan bli levande genom Jesus Kristus. Vi är frälsta av NÅD (inte av oss själva) och vi är skapade för att vandra i goda gärningar, men frågan är dock hur lydiga vi väljer att vara? Vi riskerar alltid att huggas av vinträdet om vi inte bär god frukt.