Tag Archive | romarbrevet

Så ”Gud har gjort alla till fångar under olydnaden”? – Rom. 11:32

calvinism 31Gud frestar ingen, än mindre orsakar någon att synda

Det finns verser som gärna tas ur sitt sammanhang för att försöka bevisa att Gud på något sätt vill att människor ska synda – såsom tankegången är inom ”konsekvent” kalvinism.

Ett exempel är Rom. 11:32, som kan läsas i sitt sammanhang nedan:

Rom. 11:29 Ty sina gåvor och sin kallelse kan Gud inte ångra. 30 Ni var tidigare olydiga mot Gud, men har nu fått barmhärtighet genom deras olydnad. 31 Så har nu också de varit olydiga för att de skulle få förbarmande genom den barmhärtighet som ni får. 32 Ty Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla.

Versen ska inte läsas som om Gud orsakar så att människor blir olydiga, för att sedan kunna ha förbarmande över alla. Till att börja med är ämnet i kapitlet förhållandet mellan Judar och hedningar med avseende på frälsningen. Kapitlet börjar med frågan ”Har då Gud förskjutit sitt folk? (Rom. 11:1), och folket i fråga är som bekant Israel.

Kanske lättare att förstå tankegången om de båda grupperna tydliggörs

Ni (hedningar) var tidigare olydiga mot Gud, men har nu fått barmhärtighet genom deras (judarnas) olydnad. 31 Så har nu också de (judarna) varit olydiga för att de (judarna) skulle få förbarmande genom den barmhärtighet som ni (hedningar) får. 32 Ty Gud har gjort alla (judar och hedningar) till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla (judar och hedningar).

Verserna passar dåligt ihop med kalvinismen. Om ALLA blivit fångade under olydnaden så lovar texten att dessa ALLA erbjuds förbarmande från Gud. Det står inte att alla gjorts till fångar under olydnaden och Gud ger förbarmande till några få. Om tolkningen i stället handlar om att Guds barmhärtighet utsträcker sig till ”alla” i betydelse av några få ur grupperna judar och hedningar (inte alla människor på jorden), så tvingas vi tillstå att det tidigare nämnda ”alla” (alla har gjorts fångar under olydnaden) också betyder ”några få” människor ur grupperna judar och hedningar. Det skulle innebära att några få människor är skyldiga till synd och inte alla människor på jorden. Det är en väg kalvinisterna är ovilliga att gå.

Det är människorna som pga sin synd gjorts till fångar. ”Slavar” är ett annat begrepp som Paulus använder sig av i Romarbrevet. Det är alltså människorna själva som satt sig i den sitsen, eftersom vi är slavar till den som vi lyder. Lyder vi synden är vi slavar under synden och inte fria, säger Paulus. Det är verkligen inte Gud som vi kan beskylla för att placera oss under ett syndaok. Gud har heller aldrig bestämt sig för att stoppa all synd från att inträffa (det skulle inverka på människans fria vilja), men tillåter den ända tills hans rike tar vid. Han erbjuder barmhärtighet och nåd till alla trots människornas egna dåliga val. Dock inte utan krav eller villkor. Villkoren kan uttryckas med omvändelse och tro.

Jämför gärna med nedanstående verser som förklararar kapitlet mer ingående. Här förklaras tydligt att ”genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att detta skulle väcka deras avund”. och i hopp om att väcka mina landsmäns avund och frälsa några av dem”:

Rom. 11:11 Jag frågar nu: Inte har de väl snubblat för att de skulle falla? Visst inte. Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att detta skulle väcka deras avund. 12 Och om deras fall har varit till rikedom för världen och deras fåtal varit till rikedom för hedningarna, hur mycket mer skall då inte deras fulla antal vara det?13 Och till er hedningar säger jag: som hedningarnas apostel sätter jag mitt ämbete högt 14 i hopp om att väcka mina landsmäns avund och frälsa några av dem. 15 Ty om deras förkastelse betydde världens försoning, vad skall då inte deras upptagande betyda, om inte liv från de döda?

Men bara för att frälsningen erbjuds även till hedningar (som inte ingår i Israels folk) så innebär det inte att hedningar aldrig riskerar att huggas av olivträdet. Vi vet from Joh. 15 att vi kan huggas av pga brist på frukt, och här nedan ser vi att vi kan huggas av pga brist på tro. Tro och gärningar krävs alltså, precis som även Jakob säger i Jak. 2:24 (som många kristna förfäras över eftersom de blivit vana vid historien att tro + ingenting räcker).

Rom. 11:16 Om förstlingsbrödet är heligt, är degen helig. Och om roten är helig, är grenarna heliga. 17 Men om nu några av grenarna har brutits bort och du, som är ett vilt olivträd, har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets feta rot, 18 då skall du inte förhäva dig över grenarna. Men om du förhäver dig skall du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig.19 Nu invänder du kanske att grenarna bröts bort för att du skulle ympas in. 20 Du har rätt, för sin otros skull bröts de bort, men du står kvar genom tron. Var inte högmodig utan lev i fruktan. 21 Ty om Gud inte skonade de naturliga grenarna skall han inte heller skona dig. 22 Se här Guds godhet och stränghet: hans stränghet mot dem som föll, hans godhet mot dig, om du blir kvar i hans godhet, annars blir också du borthuggen. 23 Men även de andra kommer att bli inympade, om de inte blir kvar i sin otro. Gud har ju makt att ympa in dem igen. 24 Ty om du har blivit borthuggen från det vilda olivträd som du av naturen tillhörde, och mot naturen har inympats på ett äkta olivträd, hur mycket lättare kommer då inte dessa naturliga grenar att ympas in på sitt eget olivträd.

Även i Galaterbrevet kan vi läsa samma historia om att ”innesluta allt under synd”, och att kravet på befrielse är tro:

Gal. 3:22 Men nu har Skriften inneslutit allt under synd, för att det som var utlovat skulle ges genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror. 23 Innan tron kom hölls vi i fängsligt förvar och var bevakade av lagen, tills tron skulle uppenbaras. 

TRONS LYDNAD är att lyda Gud i tro

narrow gate

Det står om trons lydnad på ett par ställen i Bibeln, och det handlar helt enkelt om att tro på skaparen och lyda honom genom att leva heligt. Sen kan vi också ha olika mått av tro vad gäller vår förmåga/vilja att tro på exempelvis mirakel och helande, men även det går att arbeta upp genom att leva nära Gud. Genom erfarenheter så kan denna tro (på Andens kraft) stärkas, och där har vi kommit olika långt. Vi kan be för varandra att vi kommer längre.

1) Rom. 1:5 Genom honom har vi fått nåd och apostlaämbete för att bland alla hednafolk föra människor till TRONS LYDNAD för hans namns skull.

Andra folkgrupper var tydligen bekanta med de kristna romarnas stora tro

8 Först och främst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus för er alla, därför att man i hela världen förkunnar er tro. 

Paulus säger att man förtjänar döden om man lever sina liv genom att visa orättfärdighet, ondska, girighet, elakhet, är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja, skvallrar, förtalar, hatar Gud, brukar våld, skrävlar, skryter, tänker ut allt ont, inte lyder sina föräldrar, är oförståndiga, trolösa, kärlekslösa, hjärtlösa och som samtycker med att även andra kristna lever så. Det finns många kristna som predikar en slags ”frälst i din synd-budskap”, som ofta blandas med fagert tal för att lura fler. Det finns vissa andliga risker så fort man hör predikanter lära ut ”Gud vill INTE att du syndar, MEN….”, och så fortsätter man att lägga ut texten genom att förklara varför ingen kan sluta synda, hur Jesus kan vara rättfärdig i stället för oss, hur våra synder är förlåtna redan innan vi gör dem, hur arvsynden gör att vi syndar av nödvändighet, hur köttet är syndigt i sig självt, hur Gud endast ser Jesu blod när han ser på oss, etc. Jesus har inte tagit Guds vrede på korset, för vi kan fortfarande riskera Guds vrede om vi väljer att leva orättfärdigt.

18 Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. 19 Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. 20 Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt.21 Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. 22 De påstod att de var visa, men de blev dårar. 23 De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. 24 Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar. 25 De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen.— 29 De har blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. 30 De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter och tänker ut allt ont. De lyder inte sina föräldrar, 31 är oförståndiga och trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. 32 Sådant gör de, fastän de mycket väl känner till Guds rättvisa dom, att de som handlar så är värda döden. Ja, de samtycker också till att andra gör det.

2) Romarbrevet 16:26 men nu har uppenbarats och genom profetiska Skrifter på den evige Gudens befallning gjorts känd, för att alla folk skall föras till TRONS LYDNAD

Uppenbarligen var de kristna i Rom kända för sin lydnad, men Paulus fortsatte att uppmuntra dem att ge akt på dem som vållar splittring genom obibliska läror. Det finns människor som bekänner sig som kristna, och som har milda ord och vackert tal, men som ändå lurar människor att tro på falska doktriner. Lydnad innebär att vara trogen Jesu lära, och det är skriften som ska rätta oss och som vi ska bli korrigerade av. Vi ska inte sätta vår tro på dödliga människor, även om de låter ödmjuka. Om vi är allt för ”snälla” och villiga att kompromissa genom att ställa människor i talarstolen trots att de blandar sanning med missförstånd och obibiska läror, så kan det leda till att fler börjar tro på falska läror – som de måste rädda genom ännu fler falska läror som bygger på de första. Paulus vill att romarna ska vara helt oskyldiga i fråga om det onda, och genom evangeliet så kan fler människor föras till trons lydnad.

17 Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem. 18 Ty sådana tjänar inte vår Herre Kristus utan sin egen buk, och med milda ord och vackert tal bedrar de godtrogna människor. 19 Er LYDNAD är ju känd av alla. Därför gläder jag mig över er, men jag vill att ni skall vara förståndiga i fråga om det goda och oskyldiga i fråga om det onda. .—25 Honom som förmår styrka er genom mitt evangelium, min förkunnelse om Jesus Kristus, enligt den avslöjade hemlighet som under oändliga tider har varit dold 26 men nu har uppenbarats och genom profetiska Skrifter på den evige Gudens befallning gjorts känd, för att alla folk skall föras till trons lydnad

Även demonerna tror att Jesus är Messias och Guds son, men frälsning ges till de som lyder Jesus.

Hebr. 5:9 Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom

Paulus valde att inte vara olydig mot den synen som han fick från himlen, när han mötte Jesus på vägen till Damaskus. Det Jesus ville att han skulle göra var att predika om tro, och omvändelse till hedningarna, för att de skulle vända sig från mörker till ljus och därmed få syndernas förlåtelse och en plats i hans rike. Paulus var hörsam och predikade verkligen det Jesus ville. Paulus predikade om behovet av ånger, omvändelse och att fortsätta att leva sina liv genom att göra goda gärningar som ju hör till omvändelsen. Omvändelse innebär att ångra sina synder och leva ett rent liv.

Apg. 26:16 Men stig upp och stå på fötterna! Ty jag har visat mig för dig för att utse dig till tjänare och vittne, både till vad du har sett och till det jag kommer att visa dig, 17 när jag räddar dig undan ditt eget folk och undan hedningarna. Till dem sänder jag dig, 18 för att du skall öppna deras ögon, så att de vänder sig från mörker till ljus, från Satans makt till Gud. Så skall ni genom tron på mig få syndernas förlåtelse och arvslott bland dem som är helgade.19 Därför, konung Agrippa, blev jag inte olydig mot den himmelska synen, 20 utan jag har predikat först i Damaskus och i Jerusalem och hela Judeen och sedan ute bland hedningarna, att de skall ångra sig och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar som hör till omvändelsen

Var Abraham rättfärdig av tro, eller av GÄRNINGAR som Jakobsbrevet säger? Jak. 2:21

abrahamAbraham – rättfärdig av TRO eller GÄRNINGAR, eller TRO OCH GÄRNINGAR?

Paulus i Romarbrevet verkar säga att Abraham var rättfärdig genom TRO och inte av gärningar, medan Jakob i Jakobsbrevet verkar säga precis tvärt om – att han blev rättfärdig genom gärningar och INTE bara genom tro. Hur hänger det ihop? Är inte Paulus och Jakob överens? Det är inte helt ovanligt att det blir Jakob som får stryka på foten när man ska försöka anpassa två ståndpunkter som till synes verka vara motstridiga, och man försöker då läsa Jakobsbrevet genom ljuset av det man tror Paulus säger. Det kan då bli så att man tillskriver Jakob åsikter som han inte har och menar att han ”också” tror att vi blir frälsta av ”tro allena” trots att han mycket tydligt säger precis tvärt om. Vi kan notera att vare sig Paulus eller Jakob någonsin säger att vi blir frälsta av tro ”allena”, om vi med det menar en tro som  inte visar sig i gärningar. Tro utan gärningar är död och det går inte att komma runt det.

Det fanns regler att följa innan Lagen kom

Det Paulus försöker åstadkomma genom Romarbrevet – och även Galaterbrevet och Hebreerbrevet – är att få judarna att förstå att de INTE är frälsta och Abrahams barn bara för att de är födda som judar och släkt med Abraham, och inte heller för att lagen gavs till dem, utan det är snarare så att Abrahams barn (de som är frälsta) är de som TROR och älskar Jesus – vilket är öppet för ALLA människor och inte bara judarna. Här kan vi se hur bekymret som Paulus försöker hantera i Rom. 4  egentligen börjar:

Apg.15:15 Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta, om de inte lät omskära sig enligt seden från MoseNär det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga.

Detta problem är utgångspunkten för Paulus kamp mot dessa judar som vill kompromissa och kämpa sig kvar i det gamla testamentet och de judiska ceremoniella lagarna. ”Lagen” som vi så ofta läser om i Bibeln kom med Mose, och den innehåller 613 olika lagar/bud som det var tänkt att judarna skulle efterleva – och de flesta lagar endast under en viss tid. Bland dessa bud finns de tio budorden och de var de första buden att skrivas ner av Gud på stentavlor. Nu är det så att dessa tio bud faktiskt inte hade sin början med Mose trots att det var under hans möte med Gud som de först skrevs ner, för sanningen är ju att de har gällt ända sedan Adams tid och fortsätter att gälla ända till Domedagen! Jag säger detta eftersom väldigt många kristna tror att  vi på något sätt är befriade från att lyda NÅGOT av Guds bud, även om de också tror att det är ”eftersträvansvärt” att lyda tio Guds bud även om de är övertygade om att vår frälsning inte hänger på graden av lydnad. Men är det verkligen så? Visst var det väl förbjudet att mörda, stjäla, ljuga och begå äktenskapsbrott även under Adams tid? Annars hade det ju inte varit någon synd för Kain att mörda sin bror, och det skulle inte funnits något skäl  för Gud att säga:

1 Mosebok 4:7 Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du skall råda över den.”

Det fanns alltså SYND som människorna potentiellt skulle kunna begå långt INNAN Mose tid trots att Lagen ännu inte fanns, och det handlar om mycket logiska bud som kort och gott handlar om KÄRLEK. Dessa tio kärleksbud (eller ”moraliska bud” om man så vill) är precis lika viktiga att lyda 1) tiden mellan Adam och Mose, 2) tiden under Mose levnad, och 3) tiden mellan Mose och  idag och så länge jorden snurrar. Jesus summerar dessa bud i ”det dubbla kärleksbudet”, och om vi i sanning älskar Gud och våra medmänniskor med hela vårt hjärta så lyder vi per automatik alla de tio budorden! Älskar vi våra medmänniskor så vill vi ju inte skada dem, såra dem eller behandla dem illa på minsta vis, och man kan också säga att vi lyder ANDEN om vi lyder kärlekens lag som ska finns i våra hjärtan.

Galaterbrevet 5:18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen.

1 Korinthierbrevet 7:19 Det har ingen betydelse om någon är omskuren eller oomskuren. Vad som betyder något är att man håller Guds bud.

Om vår synd var ett så stort problem att Jesus dog för oss för att rädda våra själar, inte innebär väl hans död att det plötsligt är fritt fram att synda utan att riskera några konsekvenser vad gäller vår själar? Inte dog väl Jesus för att möjliggöra att vi kan synda under lite mer avslappnande former? Här är lite mer verser om Abrahams liv långt innan Mose levde, och innan Lagen som kom med Mose.

1 Mos. 18:17 Då sade Herren: ”Kan jag dölja för Abraham vad jag tänker göra?  19 Ty jag har utvalt honom för att han skall befalla sina barn och efterkommande att hålla sig till Herrens väg och HANDLA rättfärdigt och rätt, så att Herren kan uppfylla sina löften till Abraham.”20 Sedan sade Herren: ”Ropet över Sodom och Gomorra är starkt och deras synd är mycket svår.21 Därför vill jag gå ner och se om de i allt har gjort efter det rop som har nått mig. Om det inte är så, vill jag veta det.22 Männen vände sig därifrån och gick mot Sodom, men Abraham stod kvar inför Herren. 23 Och Abraham gick närmare och sade: ”Vill du förgöra den rättfärdige tillsammans med den ogudaktige? 24 Kanske finns det femtio rättfärdiga i staden. Vill du då förgöra den och inte skona platsen för de femtio rättfärdigas skull som finns där?25 Det vare dig fjärran att göra något sådant, att låta den rättfärdige dö med den ogudaktige. Det skulle då gå med den rättfärdige som med den ogudaktige. Det vare dig fjärran! Skulle inte han som är hela jordens domare göra det som är rätt?”

Ovan avsnitt är mycket intressant eftersom den ger oss en rad spännande sanningar som man kanske inte alltid reflekterat över.  Vi kan lära oss att:

  1. Det fanns SYND under denna tid, trots att Lagen ännu inte kommit
  2. Synd sker emot Guds vilja (kanske en självklarhet men jag säger detta med tanke på kalvinisterna)
  3. Det fanns RÄTTFÄRDIGA under denna tid även om det var sparsamt med rättfärdiga just i Sodom. Abraham och Lot är ju ett par exempel på rättfärdiga personer, och Enoch, Noa, Job är andra exempel på berömda rättfärdiga personer.
  4. Rättfärdig” är den som handlar RÄTT – alltså i sitt eget agerande.
  5. Gud valde ut Abraham för att han skulle lära framtida generationer att hålla sig på Herrens väg och att få människor att HANDLA RÄTTFÄRDIGT.
  6. Guds löfte till Abraham gällande framtida rika välsignelser i hans säd är var avhängigt om Abraham skulle välja att lyda Gud eller inte.
  7. Det låter faktiskt i v. 21 som Gud måste komma ner till jorden för att ta reda på hur exakt saker och ting förelåg vad gäller den synd som Sodom gjort sig skyldig till.

Här nedan kommer ytterligare ett avsnitt gällande en händelse som inträffade innan Lagen kom:

1 Mos. 20:Men Gud kom till Abimelek i en dröm om natten och sade till honom: ”Du måste dö för den kvinnas skull som du har tagit till dig, ty hon är en annan mans hustru.” Men Abimelek hade inte rört henne och han svarade: ”Herre, vill du döda också rättfärdiga människor?Har han inte själv sagt till mig: Hon är min syster? Och hon sade själv: Han är min bror. Med uppriktigt hjärta och rena händer har jag gjort detta.” Då sade Gud till honom i drömmen: ”Ja, jag vet att du har gjort detta med uppriktigt hjärta, och det var också jag som hindrade dig från att synda mot mig. Därför lät jag dig inte röra henneMen ge nu mannen hans hustru tillbaka, ty han är en profet. Han skall be för dig så att du får leva. Men om du inte ger henne tillbaka, skall du veta att du själv och alla som tillhör dig måste döden dö.”Tidigt nästa morgon steg Abimelek upp och kallade till sig alla sina tjänare och berättade allt detta för dem. Männen blev mycket förskräckta. Abimelek kallade på Abraham och sade till honom: ”Vad har du gjort mot oss? Och vad har jag gjort för synd mot dig, eftersom du har dragit denna stora synd över mig och mitt rike? Du har gjort sådant mot mig som ingen bör göra.”

Här kan vi lära oss följande:

  1. Även människor som inte var släkt med Abraham kände till konceptet av SYND – trots att detta var innan Lagen kom.
  2. Abimelek hade inga problem med att ”tro på Gud” eftersom han ju kommunicerade med honom, och även hans tjänare blev förskräckta när de insåg vad Gud skulle kunna göra med dem.
  3. Abimelek förväntade sig att Gud är av en natur som agerar rättvist och inte straffar rättfärdiga människor genom att förkorta deras liv utan orsak.
  4. Abimelek ansåg att han själv agerade rättvist i frågan vad gäller Abrahams hustru, och Gud håller med honom om att han (Abimelek) agerat med ett uppriktigt hjärta. Gud var inte den som orsakade detta uppriktiga hjärta i Abimelek, men han hjälpte däremot till i situationen och hindrade Abimelek i detta fallet från att synda med Abrahams hustru.
  5. Huruvida Abimelek och hans tjänare skulle få fortsätta att leva eller inte var avhängigt Abimeleks agerande, beroende på om han skulle ge Sara tillbaka till Abraham eller inte.
  6. Abimelek ansåg att Abraham syndade. I själva verket stämde det ju att Sara faktiskt var Abrahams syster, men hon var även hans hustru vilket han valt att inte avslöja.

Så kommer vi till situationen när Gud verkligen satte Abraham på prov.

1 Mos. 1:1 En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Han sade till honom: ”Abraham!” Han svarade: ”Ja, här är jag.” Då sade han: ”Tag din son Isak, din ende son, som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som bränn-offer på ett berg som jag skall visa dig.”Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna och tog med sig två av sina tjänare och sin son Isak. Sedan han huggit ved till brännoffer, gav han sig i väg mot den plats som Gud hade sagt åt honom att gå till. Han sade då till sina tjänare: ”Stanna här med åsnan. Jag och pojken går dit bort för att tillbe, och sedan kommer vi tillbaka till er.”—-11 Då ropade Herrens ängel till honom från himlen: ”Abraham! Abraham!” Han svarade: ”Här är jag.”12 Då sade han: ”Lyft inte din hand mot pojken och gör honom ingenting. Nu vet jag att du fruktar Gud, då du inte ens har undanhållit mig din ende son.”—15 Herrens ängel ropade ännu en gång till Abraham från himlen: 16 ”Jag svär vid mig själv, säger Herren: Eftersom du har gjort detta och inte undanhållit mig din ende son, 17 skall jag rikligen välsigna dig och göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och din avkomma skall inta sina fienders portar.19 Sedan vände Abraham tillbaka till sina tjänare, och de bröt upp och gick tillsammans till Beer-Sheba. Och Abraham bodde i Beer-Sheba.

Nu var ju detta stora prov på fullständig lydnad inte Abrahams första rättfärdiga agerande i sitt liv, men att vara villig att offra sin egen son i lydnad inför Gud visar förstås på hur långt Abraham var villig att gå för sin skapares skull och denna händelse blev    förstås den rättfärdiga handlingen som allra mest blev ihågkommet gällande Abraham.

  1. Gud satte Abraham på prov för att se Abrahams agerande, och det visar på människans fria vilja och möjlighet att agera separat från Guds egen vilja. Det finns ingen anledning att testa något som man vet utgången på och t o m en utgång som man själv styrt.
  2. Abraham var ENSAM när han höjde kniven för att offra sin son. Hans agerande i rättfärdighet (lydnad) var alltså enkom INFÖR GUD och INTE inför människor.
  3. Vi kan återigen se att den enorma välsignelsen vad gäller hans talrika efterkommande var avhängigt hans agerande, huruvida han skulle lyda Gud i  allt eller inte.

Om Abraham bara skulle sitta under en buske och bara ”tro” på Gud så hade detta inte resulterat i en sådan världsberömd beundran inför honom, och saken är den att han aldrig var frälst av ”tro allena”.

Paulus i Romarbrevet  romans

Så tillbaka till Romarbrevet. Notera att det var stort fokus på det här med omskärelse eftersom det var detta som dessa judar (se vers från Apg ovan) menade var ett frälsningsvillkor trots att en sådan lära är i strid med sanningen. Paulus intygar att judar inte är förmer än andra människorr – och heller inte underlägsna andra människor eftersom både judar och greker gjort sig skyldiga till synd är är i behov av en frälsare.

Rom. 3:1Vilket företräde hava då judarna, eller vad gagn hava de av omskärelsen??—Huru är det alltså? Äro vi då något förmer än de andra? Ingalunda. Redan härförut har jag ju måst anklaga både judar och greker för att allasammans vara under synd. (1917)

Paulus ville få judarna att förstå att Abraham faktiskt förklarades rättfärdig INNAN någon omskärelse, så alltså kan det här med omskärelse inte vara något krav för frälsningen – och inte någon av de andra ceremoniella lagbuden heller. Paulus berömmer inte människor som har en tro utan gärningar, eftersom det är en KRAV, men han vill få judarna att förstå att det INTE är gärningar som frälser i sig och framför allt inte lydnad av de ceremoniella lagarna som inte gäller längre överhuvudtaget. Abraham var frälst och rättfärdig UTAN att ha lytt TORAH (613 bud inalles).

Vidare är vi antingen frälsta av 1) av gärningar såsom att ha lytt lagen till 100%, av egna meriter, för att vi förtjänar det, osv, ELLER 2) genom NÅD vilket innebär Guds barmhärtighet. De flesta är överens om att det är alternativ 2 som gäller eftersom vi inte klarar villkoren i alternativ 1. Men det betyder inte att lydnad/gärningar inte längre är nödvändiga för det är de. Man kan jämföra det med en brottsling som gjort sig skyldig till överträdelse av lagen och fått livstid i fängelse, och som senare blir benådad av en behörig person med makt. Brottslingen har ingen rätt att säga ”En gång benådad, alltid benådad!. Nu vet jag att jag aldrig någonsin riskerar att hamna i fängelse igen även om jag skulle utföra ytterligare lagöverträdelser för jag har ju blivit benådad! Jag är nu IMMUN mot risken att bli fängslad igen!”. Men visst är det så att brottslingen inte kan slippa ifrån sitt rättmätiga straff genom något som han GÖR även om han skulle leva resten av sitt liv i fullständig lydnad av lagen, för det ändrar ju inte på att han tidigare gjort sig skyldig till lagöverträdelser som på något sätt måste sonas (eller förlåtas).

Inte heller Abraham levde ett helt prickfritt liv (fast det är möjligt att det var näst intill fullkomligt), så även han behövde Guds förbarmanade i sitt liv eftersom inte heller han ”förtjänade” någon frälsning. Det gäller att tolka Romarbrevet 4 rätt så att man exempelvis inte tolkar v. 6 som att målsättningen är att inte ha några gärningar överhuvudtaget eftersom det verkar vara något eftersträvansvärt att räknas som rättfärdig utan några gärningar som helst. Men detta är givetvis inte vad Paulus säger, och han argumenterar självfallet inte emot Jesus som säger att vi kan huggas av vinträdet pga brist på frukt (gärningar). Vidare är Paulus poäng att frälsningen är öppen för ALLA – omskurna eller oomskurna. Paulus säger här nedan att vi måste VANDRA i Abrahams spår, och detta är något som vi gör.

Rom. 4:1 Vad kan vi nu säga att vår stamfader Abraham har vunnit genom gärningar? Om Abraham förklarades rättfärdig på grund av gärningar, då har han något att berömma sig av – men inte inför Gud. Ty vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.Den som har gärningar att peka på får sin lön, inte av nåd utan som något han har förtjänatMen den som utan att bygga på gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet. Därför prisar också David den människa salig, som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar: Saliga är de, vilkas överträdelser är förlåtna och vilkas synder är överskylda.Salig är den man som Herren inte tillräknar synd.Gäller denna saligprisning endast de omskurna eller även de oomskurna? Vi säger ju att tron räknades Abraham till rättfärdighet. 10 När blev den tillräknad honom? Sedan han blivit omskuren? Nej, det skedde medan han ännu var oomskuren. 11 Han tog emot omskärelsens tecken som bekräftelse på rättfärdigheten genom tron, och den ägde han redan som oomskuren. Så skulle han vara fader till alla oomskurna som tror, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem. 12 Han skulle även vara fader till omskurna, till sådana som inte endast hör till de omskurna utan också VANDRAR i spåren av den tro som vår fader Abraham hade som oomskuren.13 Det var inte genom lagen som Abraham och hans efterkommande fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro14 Om de som håller sig till lagen blir arvingar, då är tron utan innehåll och löftet satt ur kraft. 15 Lagen åstadkommer ju vrede. Men där ingen lag finns, där finns inte heller någon överträdelse. 16 Därför heter det ”av tro”, för att det skulle vara av nåd och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro, han som är allas vår fader. —19 Han sviktade inte i tron då han tänkte på att hans egen kropp saknade livskraft – han var då omkring hundra år – och att Saras moderliv var dött. 20 Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran. 21 Han var övertygad om att vad Gud hade lovat, det var han också mäktig att hålla.22 Därför ”räknades det honom till rättfärdighet.23 Men dessa ord ”det räknades honom till rättfärdighet” skrevs inte bara för hans skull 24 utan även med tanke på oss. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår Herre, 25 han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.

Tror vi på Gud och älskar honom så lyder vi honom, och det visade Abraham med sitt liv. Summerat så blev inte Abraham frälst pga att vara jude eller för att ha lytt en lång rad med ceremoniella bud, utan han blev frälst av TRO som han visade i LYDNAD. Paulus ger exempel på att Abraham visade sin tro i LYDNAD, och det är därför han var rättfärdig:

Hebr. 11:I tron LYDDE Abraham, när han blev kallad att dra ut till det land som han skulle få i arv, och han begav sig i väg utan att veta vart han skulle komma.9 I tron LEVDE han som främling i det utlovade landet. Han bodde i tält tillsammans med Isak och Jakob, som var medarvingar till samma löfte.—17 I tron BAR Abraham fram Isak som offer, när han blev satt på prov. Ja, sin ende son bar han fram som offer, fastän han hade fått löftena.

Paulus försäkrar oss mycket tydligt att synd separerar oss från Gud, och han talar givetvis inte emot sig själv i Romarbrevet.

1 Korinthierbrevet 6:9 Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant

Gal. 5:19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror,21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

Jakob i Jakobsbrevet – utan gärningar är vi inte frälstajames

Sedan till Jakob som inte skriver sitt brev med fokus på judarna som Paulus gjorde, och alltså inte har samma mål med sitt brev som Paulus. Jakob är mycket tydlig med att Abraham var rättfärdig genom gärningar och INTE av tro allena. Han ger i  samma kapitel 2 exempel på diverse gärningar som vi förväntas göra för att vara frälsta, så det han skriver går inte att misstolka. Tro utan gärningar är död, så utan gärningar kan vi inte vara frälsta.

Jak. 2:21 Blev inte vår fader Abraham erkänd som RÄTTFÄRDIG GENOM GÄRNINGAR, när han bar fram sin son Isak på altaret? 22 Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. 23 Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet, och han kallades Guds vän. (SFB)

Jak. 2:21 Blev icke Abraham, vår fader, rättfärdig av gärningar, när han frambar sin son Isak på altaret?22 Du ser alltså att tron samverkade med hans gärningar, och av gärningarna blev tron fullkomnad,23 och så fullbordades det skriftens ord som säger: »Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet»; och han blev kallad »Guds vän». (1917)

Och ännu ett exempel på att det är vad vi GÖR – självfallet ihop med tron – som gör oss rättfärdiga:

Jak. 2:25 Blev inte skökan Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar, när hon tog emot sändebuden och förde ut dem en annan väg? 26 Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

Vem är Abrahams barn?

Även Johannes förklarar att man inte är Abrahams barn för att vi är födda som judar och/eller för att vi har lagen, utan Abrahams barn är de som förblir i Jesus och som inte lyder synd (eftersom vi då blir syndens slavar). Johannes säger att om vi verkligen är Abrahams barn så GÖR vi gärningar såsom Abraham gjorde. Abraham var ju rättfärdig för att han var en riktig Gudsman som levde i lydnad av Gud och därmed räknades som rättfärdig.

Joh. 8:31 Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, 32 och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” 33 De svarade honom: ”Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi skall bli fria?”34 Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav35 Slaven bor inte kvar i huset för alltid, men sonen stannar där för alltid. 36 Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria. 37 Jag vet att ni är Abrahams barn, men ni vill döda mig därför att ni inte förstår mitt ord. 38 Jag talar vad jag har sett hos min Fader. Ni gör vad ni har hört av er fader.”39 De svarade honom: ”Vår fader är Abraham.” Jesus sade: ”OM NI VORE ABRAHAMS BARN, SKULLE NI GÖRA ABRAHAMS GÄRNINGAR40 Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen, som jag har hört av Gud. Så handlade inte Abraham

Läs mer om synd/lag/nåd bland mina övriga artiklar, t ex denna.

ROMARVÄGEN TILL FRÄLSNING saknar den viktigaste kärnan

Roman roadJag är definitivt inget stort fan av ”Romarvägen till frälsning” (från engelskans ”The Romans’ road to salvation”), av den enkla anledningen att denna påstådda frälsningsväg är långtifrån komplett och faktiskt missar det allra viktigaste – nämligen grundkravet på OMVÄNDELSE för att ens kvalificera sig till frälsning. Jesus började sin evangelisationsbana på jorden med att predika ”Omvänd er, för himmelriket är nära”, och likadant gjorde Johannes Döparen före honom.

Kravet på omvändelse för att få evigt liv

Lukas 13:Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under som de.

Lukas 5:32 Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse utan syndare.

Lukas 15:7 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig – inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.

Lukas 2447och att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. 48 Ni är själva vittnen om detta.

2 Kor. 2:10 Ty en sorg efter Guds vilja för med sig en ånger som man inte ångrar och som leder till FRÄLSNING. Men världens sorg leder till död. 

Apg 11:18 När de hörde detta, lugnade de sig och prisade Gud och sade: ”Så har Gud skänkt också åt hedningarna den omvändelse som ger liv.”

Apg 26:20 utan jag har predikat först i Damaskus och i Jerusalem och hela Judeen och sedan ute bland hedningarna, att de skall ångra sig och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar som hör till omvändelsen.

Hebreerbrevet 6:1 Låt oss därför lämna bakom oss de första grunderna i Kristi lära och föras till fullkomlighet. Låt oss inte på nytt lägga grunden med omvändelse från döda gärningar och tro på Gud 

Men vad säger Romarvägen till frälsning?

Romarvägen till frälsning tar aldrig upp detta utomordentligt viktiga villkor utan fokuserar bara på löftena och gåvorna. Romarvägen till frälsning är tänkt att vara en systematisk miniväg till frälsning genom att metodiskt följa några nyckelverser från Romarbrevet som kortfattat utgör hela det nödvändiga frälsningsförloppet som vi människor måste ta oss igenom för att nå himmelriket. Det finns ett antal versioner av Romarvägen till frälsning, men jag har nedan tagit upp alla de verser som brukar användas.  Framför allt i de engelskspråkiga länderna så är det inte helt ovanligt för evangelister att använda Romarvägen till frälsning som en metod för att få människor att bli frälsta, och det finns numera moderna appar att ladda ner i sina mobiltelefoner som bygger på detsamma.

Frågan är dock om  människor verkligen blir frälsta eller om de bara tror att så är fallet? Utan omvändelse kan människor inte bli frälsta eftersom ingen kan bli frälst i sina synder, så att underlåta att informera om detta kan leda till villfarelser och riskerar att invagga andra i en falsk trygghet. Människor kan tro att de är på den säkra sidan – trots sin synd – för att de följt denna väg som de tror är hela sanningen. Man måste förstås anta att människor som lär ut den här metoden bara vill väl, men det känns ändå angeläget att skriva en bloggartikel om detta eftersom en frälsningsavgörande pusselbit saknas och eftersom kristna borde varnas för att inte hamna i en ”enkel tro”. Ingenting blir bättre av att vi låter vilseförda kristna vilseföra ännu fler kristna. Jag säger inte heller att de som lär ut denna metod nödvändigtvis är ljumma kristna (att de vill evangelisera och är angelägna om människors frälsning kan tyda på motsatsen) men jag säger bara att vi måste göra vad vi kan för att undvika risken att orsaka ljumhet hos människor. Vi måste göra som Jesus och varna människor för synden (som leder till slaveri), och uppmuntra dem att omvända sig.

Romans 3:10 Det står skrivet: Ingen rättfärdig finns, inte en enda11 ingen förståndig finns, ingen finns som söker Gud.12 Alla har avvikit, alla har blivit fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda.

Kommentar: Den här versen är mycket vanlig att använda som stöd för att det inte finns några rättfärdiga överhuvudtaget och att även kristna är syndare och orättfärdiga. Vad folk inte alltid känner till är att Paulus som skrev Romarbrevet kallade sig själv för RÄTTFÄRDIG (+ helig och ostrafflig) och han citerade här ett par PSALMER där det står om både orättfärdiga och rättfärdiga människor. Bibeln berättar om en lång rad av rättfärdiga människor, såsom Noa, Abraham, Lot, Josef, Job, Simon, osv, och de kallades rättfärdiga just för att de lydde Gud och utförde goda gärningar. Läs mer i detta blogginlägg.

1 Pet. 4:18. Och om den rättfärdige MED KNAPP NÖD BLIR FRÄLST, hur blir det då för den ogudaktige och syndaren?

1 Kor 6:9. Vet ni då inte att de orättfärdiga inte skall ärva Guds rike? LÅT INTE LURA ER.

Rom. 3:23 Alla har syndat och saknar härligheten från Gud

Kommentar: Ja, alla HAR syndat vilket betyder alla (människor) som KAN synda – och förutom Jesus. Alltså inte bebisar och mentalt handikappade.  Det här är en nyttig vers eftersom den visar att alla gjort sig skyldiga till synd och är i behov av en frälsare.

Rom. 6:23 Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Kommentar: Amen, Guds gåva är evigt liv. Gåvor är ingenting som man betalar för  eller förtjänar pga att man samlar poäng el. dyl, men däremot kan det finnas VILLKOR för att få gåvor. De flesta som ger gåvor förväntar sig att mottagaren sträcker ut sin hand för att ta åtminstone ta emot gåvan och därmed visa att man faktiskt väljer att acceptera det som erbjuds i stället för att kasta den ifrån sig. Upptäcker vi att mottagaren tackar nej till gåvan (eller rätt och slätt kastar den i golvet) så väljer vi förmodligen att inte tvinga på personen gåvan som han uppenbarligen inte vill ha, utan vi väljer att ta tillbaks gåvan och behålla den själva – eller kanske ger en annan villigare mottagare. Gud har större villkor för sina gåvor än så! Han nöjer sig inte med att vi  bara sträcker ut en hand för att ta emot det som ges. Vi måste OMVÄNDA oss för att kunna platsa som gåvomottagare. Frälsningserbjudandet är en gåva som erbjuds ALLA, men alla väljer inte att omvända sig eller tro på Jesus. Om någon får en gåva som han tar emot och sedan förstör eller kastar bort så är gåvan fortfarande gratis. Om jag skickar en gåva till en person som måste masa sig iväg till posten för att kvittera den, så är presenten fortfarande gratis även om han måste GÖRA något för att bli innehavare av den.

Rom. 5:Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. (SFB)

Kommentar: 1917 års översättning kommer närmare grundtexten. ”I vårt ställe” är i SFB översatt från grekiskans ”hyper” som kan betyda ”för”.

Rom. 5:men Gud bevisar sin kärlek till oss däri att Kristus dog FÖR OSS, medan vi ännu voro syndare. (1917)

Och det är förstås sant att Jesus dog för oss när vi var syndare. Hade vi varit rättfärdiga så hade han inte behövt dö för oss, och inte heller kan man säga att Jesus valde att dö för oss för att vi var en samling goda och rättfärdiga människor som var värda ett sådant offer. Att Jesus dör för oss betyder förstås inte att alla som han dör för blir frälsta (som kalvinister tror).

Rom. 10:Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren[c] och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst.10 Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.

Kommentar: Det finns många verser som har med villkoren för frälsningen, och därför är det i många fall mer populärt att ta med de verser där villkoren INTE står med. Om endast en tom bekännelse på att Jesus är Guds son och Messias skulle rädda en individ och en tro att Gud uppväckt Jesus från de döda, ja då kan även demoner vara kandidater för frälsningen eftersom de inte har något problem med en sådan tro. Bibeln säger också:

1 John 2:29 Om ni vet att han är rättfärdig, då inser ni också att var och en som GÖR det som är rätt är född av honom.

Rom 2:13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens GÖRARE skall förklaras rättfärdiga

1 John 3:6. Var och en som förblir i honom syndar inte. Var och en som syndar har inte sett honom och inte lärt känna honom.Kära barn, låt ingen bedra er. Den som GÖR RÄTT ÄR RÄTTFÄRDIG, liksom han är rättfärdig. 8. Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat från begynnelsen. Och därför uppenbarades Guds Son, för att han skulle göra om intet djävulens gärningar9. Var och en som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Och han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10. På detta känns Guds barn och djävulens barn igen: Var och en som inte GÖR rättfärdighet är inte av Gud, och inte heller den som inte älskar sin broder.

Rom. 10:13 Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst.

Kommentar: Rom. 10:13 refererar till versen innan som förklarar att frälsningen är öppen för både judar och greker, och med det vill Paulus förklara att man inte blir frälst för att man är född jude och fått lagen, utan för att man har Jesus som sin Herre och åkallar honom som Guds son. Omvändelse är fortsatt en förutsättning. 

Joel 2:32 Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst. Ty på Sions berg och i Jerusalem skall det finnas en räddad skara så som Herren har sagt, bland kvarlevan som Herren kallar.

Räcker det med att tro på att Jesus är Guds son och att bekänna och åkalla honom?

Matteus 7:21 Inte skall var och en som säger ‘Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som GÖR min himmelske Faders vilja.

Alltså NEJ, eftersom en som i sanning tror på Jesus också GÖR hans vilja.

Johannes 14:15 Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud.—Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom.”—23 Jesus svarade: ”Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom.

Rom. 5: 1 Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus.

Kommentar:Ja, en tro som visar sig i gärningar. Tro utan gärningar är död

Rom. 8:Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus.

Kommentar: Notera att villkoret är att vi måste vara I KRISTUS JESUS för att inte vara fördömda. Jesus är vinstocken som vi måste hålla oss fast i.

Joh. 15:1 Jag är den sanna vinstocken, och min Fader är vingårdsmannen.Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt rensar han, för att den skall bära mer frukt.— Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp.

Rom. 8:38 Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter,39 höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.

Kommentar: Paulus talar om ”oss” här. Vilka är det? Kapitlet startar med informationen att det handlar om de som är I KRISTUS JESUS (se ovan). Det är alltså de som är i vinträdet och bär frukt, och det är dessa som är kvar i Guds kärlek.

Joh. 15:10 Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek—14 Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er.

Några verser som BORDE vara med på denna Romarresa Roman road2

Rom. 2:Han skall ge var och en efter hans gärningar:evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, men vrede och dom åt dem som söker sitt eget och inte lyder sanningen utan orättfärdighetenNöd och ångest skall komma över varje människa som gör det onda, främst över juden och även över greken

Rom. 2:13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. 14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem.

Rom. 3:31 Sätter vi då lagen ur kraft genom tron? Nej, inte alls! Vi upprätthåller lagen.

Rom. 6:12 Synden skall därför inte härska i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär. 13 Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten.  16 Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet?

Rom. 8:De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid.—13 Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva.

Rom. 12:Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.

Rom. 11:19 Nu invänder du kanske att grenarna bröts bort för att du skulle ympas in.20 Du har rätt, för sin otros skull bröts de bort, men du står kvar genom tron. Var inte högmodig utan lev i fruktan. 21 Ty om Gud inte skonade de naturliga grenarna skall han inte heller skona dig22 Se här Guds godhet och stränghet: hans stränghet mot dem som föll, hans godhet mot dig, om du blir kvar i hans godhet, annars blir också du borthuggen. 

Summerat är alltså Romarvägen till frälsning en ganska riskabel resa. Man får intrycket att allt som krävs är en tro som inte behöver vara kopplad till gärningar, och det finns heller ingen information om att det finns risker för avfall. Det finns en oerhörd massa OM, men ingen av dessa finns med på Romarresan. Romarbrevet trycker mycket på att vi inte kan tjäna två herrar och fortfarande vara frälsta, och att vi måste GÖRA rättfärdighet för att vara rättfärdiga, men dessa verser kanske var alltför obekväma för att inkludera och ingenting som folk vill höra.

Det finns på denna väg inga som helst varningar för att SYND separerar oss från Gud eller att vi måste separera oss från världen och ta vårt kors varje dag för att vara värdiga att ärva Guds rike.

1 Joh. 2:15 Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen, finns inte Faderns kärlek i honom. 16 Ty allt som finns i världen, köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda, det kommer inte från Fadern utan från världen.

Den sanna vägen måste innehålla hela evangeliet. Inte bara om Guds kärlek och vilja att förlåta, och inte heller räcker det att vara medveten om att man gjort sig skyldig till att bryta Guds lag och därmed syndat. Vi måste förklara hur vi kan gå vidare från det stadiet och BORT från synden som alltjämt separerar oss från Gud. Vi bör INTE lära ut att vi FORTFARANDE är stackars syndare frälsta av nåd. Självklart är vi frälsta av nåd, men om vi omvänt oss och blivit renade från våra synder så ÄR vi rena och det är tänkt att vi i stället för att vara syndare ska vara Guds heliga barn vilket vi får hjälp att fortsätt att vara med hjälp av den Heliga Anden:

Titus 2:11 Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12 Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt I DEN TID SOM NU ÄR 

Detta är ett fantastiskt löfte! Gud lämnar oss inte i sticket.

1 Kor. 10:13 Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut.

Men sen ska vi komma ihåg att nivån på vår lydnad till Jesus är starkt kopplad till hur mycket tid vi lägger ner på tillbedjan, lovsång och Bibelläsning. Om vi är sparsamma på den fronten är det förstås mycket svårare att säga nej till världens frestelser.

Förklaras vi rättfärdiga UTAN laggärningar? (Rom. 3:28)

Rom. 3 :28 Vi hävdar att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar

Om man skulle få höra denna vers helt ut i luften utan att han en aning om vad som står i verserna innan och efter så skulle man kanske kunna få för sig att vi kan bli rättfärdiga trots att vi samtidigt bryter mot lagen (tio Guds bud) och alltså när vi fortfarande är kvar mitt I VÅR SYND! Kan detta vara vad Paulus verkligen menar? Skulle den Paulus som i Bibeln säger…

1 Kor 15:34 Nyktra till på allvar och synda inte

Rom 6:12 Synden skall därför inte härska i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär13 Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst.

Rom.8:De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. 7. Ty köttets sinne är fiendskap mot Gud, eftersom det inte är Guds lag underdånigt och inte heller kan vara det.De som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud.

…SAMTIDIGT säga ungefär:

”Människan kan förklaras rättfärdig helt UTAN att behöva göra några goda gärningar över huvud taget – alltså utan att behöva visa god frukt – och UTAN att behöva lyda tio Guds bud! Det innebär alltså att bara en person TROR på Jesus som sin frälsare så är denna person frälst och har faktiskt råd med att mörda, ljuga, stjäla och begå äktenskapsbrott utan att förlora sin frälsning! (Även om jag förstås inte råder något till det utan tvärt om.) Det finns alltså kristna mördare och tjuvar som är på väg till Guds rike trots att de inte omvänt sig, och synd separerar oss INTE från Gud som älskar oss i alla fall. Vi kan absolut tjäna två herrar utan att riskera våra stjälar och Jesus skojade bara när han menar att synd orsakar evigt straff i elden. Synd skickar endast icke-troende till elden men absolut inte kristna eftersom vi är frälsta UTAN att behöva lyda tio Guds bud! Undvika synd är förstås bra om du vill ha belöningar i himlen men du kommer åtminstone in i himlen även om du är en oomvänd syndare, och det finns inga krav på att du måste göra goda gärningar för att vara frälst. Det är endast en eftersträvansvärd sak men INTE NÖDVÄNDIGT. En troende person kan förklaras rättfärdig trots att han lever orättfärdigt för ingen är ju perfekt…!” 

Låter detta rimligt? Är inte detta exakt vad Satan lärde ut i Eden när han samtalade med Eva? Där fick Satan Eva att tro att synd INTE LEDER TILL DÖDEN, vilket var en LÖGN. Dessvärre sprider många kristna hans lögn vidare trots att de kanske inte inser det, och att missförstå bibelverser i kombination med att ignorera andra viktiga verser kan få oss på helt fel spår.

Ordet som är översatt ”utan” i Rom. 3:28 är från det grekiska ordet chóris, och kan betyda utan, utom, förutom, separat från, etc

Vi kan alltså läsa Rom. 3:28 på åtminstone ett par olika sätt. Antingen ”människan förklaras rättfärdig genom tro UTAN att behöva göra gärningar”, eller ”människan förklaras rättfärdig genom tro, förutom de gärningar som också krävs”, eller kanske en kombination av båda. Det är alltså inte alls säkert att ordet UTESLUTER det påstående som kommer direkt efter prepositionen, utan det kan också betyda att det INBEGRIPS i kombination med det som står nämnt innan prepositionen.

Jämför gärna med andra ställen där samma ord finns med. I nedan verser så används ordet som INNESLUTANDE. Flera tusen män blev mätta FÖRUTOM kvinnor och barn (eller separat från kvinnor och barn). Det betyder att vi inte ska UTESLUTA kvinnor och barn utan snarare INNESLUTA dem bland dem som blev mätta även om de räknas upp separat. På samma sätt skulle Rom. 3:28 kunna läsas. Förutom att göra gärningar (visa god frukt) så är det alltså TRO som frälser oss (en kombination). Vi kan dock aldrig någonsin göra gärningar så att vi FÖRTJÄNAR vår frälsning!:

Matt. 14:20 Alla åt och blev mätta, och lärjungarna plockade upp de överblivna styckena, tolv korgar fulla. 21 De som hade ätit var omkring fem tusen män, FÖRUTOM kvinnor och barn.

Mtt. 15:37 Alla åt och blev mätta, och man plockade upp de överblivna styckena, sju korgar fulla. 38 De som hade ätit var fyra tusen män, FÖRUTOM kvinnor och barn.

Nedan kan du läsa om Paulus alla bestyr. Han räknar upp massor med saker som han varit med om och säger sedan att FÖRUTOM allt detta så har han uppgiften att ha omsorg om församlingarna. Prepositionen UTESLUTER alltså inte det som nämns efteråt utan det INNESLUTS bland allt det som han tidigare nämnde:

2 Kor. 11:28 26 Jag har ofta varit på resor, utstått faror på floder, faror bland rövare, faror från landsmän, faror från hedningar, faror i städer, i öknar och på hav, faror bland falska bröder, 27 allt under arbete och slit, ofta under vaknätter, under hunger och törst, ofta utan mat, frusen och naken. 28 FÖRUTOM allt detta har jag den dagliga uppgiften, omsorgen om alla församlingarna.

Nedan kan du läsa en och samma vers i två olika svenska versioner, genom Svenska Folkbibeln och genom 1917 års översättning. När du läser dem, tolkar du påståendet som att Jesus aldrig någonsing öppnade munnen utan att tala i liknelser, eller tolkar du påståendet som att han absolut använde sig av liknelser när han talade med folket men inte i vareviga mening?

Matt. 13:34 Allt detta talade Jesus till folket i liknelser. Han talade ENDAST i liknelser till dem (SFB)

Matt. 13:34 Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, och UTAN liknelser talade han intet till dem (1917)

Vare sig vi vill läsa ordet som ett uteslutande ord eller som ett inneslutande ord så stämmer det ju onekligen att vi inte kan bli frälsta av gärningar om vi talar om GÄRNINGAR ALLENA! Att vi inte kan bli frälsta på grund av gärningar betyder INTE att vi kan bli frälsta UTAN gärningar. Om en person i Sverige gjort sig skyldig till ett brott och blir haffad och häktad, skulle det då hjälpa honom om han levde resten av sitt liv helt i enlighet med svensk lag? Även om alla skulle vara fullständigt övertygade om att personen aldrig mer kommer att utföra ytterligare brott så räcker det inte. Hans framtida lydnad kan aldrig gottgöra hans tidigare brott! Så är det också med oss inför Gud. Bryter vi lagen minst en gång så är vi skyldiga och måste på något sätt antingen sona vårt brott eller bli förlåtna. Lagens väg kan alltså inte rädda oss eftersom vi gjort oss skyldiga under den och alltså krävs på ett straff. Därför säger man att vi är frälsta av NÅD genom TRO eftersom JESUS dog som ett syndoffer för oss och möjliggjorde en frälsning tack vare förlåtelse genom hans blod. Vi kan alltså slippa vårt rättmätiga straff genom Guds kärlek och barmhärtighet!

Paulus försöker i Romarbrevet få judarna att förstå att de inte är frälsta för att de är Guds utvalda folk som har LAGEN, där bland annat omskärelsen är ett av buden, utan snarare att vi allesammans är frälsta GENOM TRO genom Guds ”snällhet” (barmhärtighet) och INTE genom att lyda drygt 600 judiska ceremoniella bud som de fick av Moses. De judiska ceremoniella lagarna är inga lagar som vi idag behöver lyda, MEN det dubbla kärleksbudet som inrymmer tio Guds bud är INTE frivilliga att lyda. Bara för att vi är frälsta av Guds nåd betyder inte att vi aldrig kan falla från nåd, eller att det numera inte spelar någon roll om vi lyder tio Guds bud eller inte. Om en brottsling blir benådad tack vare en auktoritets barmhärtighet så betyder det INTE att brottslingen är immun mot ytterligare straff vid nya brott! Det heter INTE ”en gång benådad alltid benådad”.

Rom. 3:21 Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om22 en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. Ty här finns ingen skillnad.

Rom. 4:Därför prisar också David den människa salig, som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar

Martin Luther lade till ett ”allena” i Rom. 3:28 så att han fick den till att vi kan bli frälsta genom ”tro allena”. Bibeln säger dock att vi INTE är frälsta genom tro allena:

Jak. 2:24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och INTE bara genom tro

Vad säger Paulus mer i Rom. 3? Ja, han förklarar noga att alla HAR syndat och gjort sig skyldiga inför Gud. Han lägger stor vikt vid att förklara för judarna att det handlar om frälsning och rättfärdighet genom TRO och inte genom omskärelse och andra judiska bud. Strax efter v. 28 säger han:

31 Sätter vi då lagen ur kraft genom tron? Nej, inte alls! Vi upprätthåller lagen.

V. 24 är lite förbryllande eftersom det står att Jesus ”friköpt” oss men det handlar inte om någon betalning utan det grekiska ordet kan översättas med ”försoning” vilket stämmer bättre överens eftersom någon pengatransaktion inte genomförts vare sig bokstavligt eller bildligt.

Romarbrevet 3:28 kan inte stå i motsats till det Jakob säger i sitt brev här nedan, och Jakob är väldigt tydlig med att tro utan gärningar är DÖD:

Jak. 2:20 Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? 21 Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret? 22 Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. .24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro.  26 Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

Hur dömer Gud dem som inte haft chansen att höra talas om Jesus och Bibeln?

Rom. 5:13. Ty synden var i världen innan lagen kom, men synden tillräknas inte där det inte finns någon lag.

Jakob 4:17. Den som därför vet att göra det som är gott och inte gör det, för honom är det synd.

Det finns ett förhållande när en människa AV NATUREN gör det lagen säger, och lagen kan vara skriven i människors hjärtan. Även om man är född i djungeln bortom all civilisation så kan en männska agera utifrån sitt samvete och det normala är att samvetet säger att det är fel att mörda, stjäla, ljuga eller behandla andra illa på andra sätt. Tyvärr så kan en människa även härda sitt hjärta så att hon till slut får ett väldigt rymligt samvete.

Rom 2:12 alla de som utan lag hava syndat skola ock utan lag förgås, och alla de som med lag hava syndat skola genom lag bliva dömda. 13Ty icke lagens hörare äro rättfärdiga inför Gud, men lagens görare skola förklaras rättfärdiga.4Ty då hedningarna, som icke hava lag, AV NATUREN GÖRA VAD LAGEN INNEHÅLLER, så äro dessa, utan att hava lag, sig själv en lag, 15då de ju sålunda visa att LAGENS VERK ÄRO SKRIVNA I DERAS HJÄRTAN. Därom utgöra också DERAS EGNA SAMVETEN ett vittnesbörd, så ock, i den inbördes umgängelsen, DERAS TANKAR, NÄR DESSA ANKLAGA ELLER OCK FÖRSVARA DEM.16Ja, så skall det befinnas vara på den dag då Gud, enligt det evangelium jag förkunnar, genom Kristus Jesus dömer över vad som är fördolt hos människorna.

Romarbrevet är skrivet av Paulus till de kristna i Rom, så det han skriver om Guds ord och om varningar syftar inte endast på icke-kristna människor som en del påstår, utan det gäller alla människor. Vi vet att Guds domar kommer att vara fullständigt rättvisa och Gud dömer oss efter vad vi vet, vad vi inte vet och vad vi gör för att få mer kunskap och komma nära vår skapare. Vi har fått olika mängder pund att förvalta och Gud är väl medveten om vår bakgrund och vilka möjligheter vi har att finna honom och den plan han har för våra liv. I Romarbrevet framkommer att det inte finns någon ursäkt för att vända skaparen ryggen eftersom sanningen finns runtomkring oss – exempelvis genom allt som Gud skapat som inte kan ha dykt upp av sig självt. Finns en skapare är det också troligt att den skaparen har synpunkter på hur vi lever våra liv, och vårt SAMVETE har getts till oss för att kunna lyda lagen i våra hjärtan. Här syftas förstås på de som är vuxna nog att vara medvetna om lagen, naturen, jaget, andra männskor, etc.

Rom.1: 18Ty Guds vrede uppenbarar sig från himmelen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet UNDERTRYCKA SANNINGEN.19Vad man kan känna om Gud är nämligen UPPENBART bland dem; Gud har ju uppenbarat det för dem.20Ty hans osynliga väsen, hans eviga makt och gudomshärlighet hava ända ifrån världens skapelse varit SYNLIGA, i det att de kunna förstås genom hans verk. SÅ ÄRO DE DÅ UTAN URSÄKT.21Ty fastän de hade lärt känna Gud, prisade och tackade de honom dock icke såsom Gud, utan förföllo till fåfängliga tankar; och så blevo deras oförståndiga hjärtan förmörkade.22När de berömde sig av att vara visa, blevo de dårar23och bytte bort den oförgänglige Gudens härlighet mot beläten, som voro avbilder av förgängliga människor, ja ock av fåglar och fyrfotadjur och krälande djur.24Därför prisgav Gud dem i deras hjärtans begärelser åt orenhet, så att de med varandra skändade sina kroppar.25De hade ju bytt bort Guds sanning mot lögn och tagit sig för att dyrka och tjäna det skapade framför Skaparen, honom som är högtlovad i evighet, amen. 26Fördenskull gav Gud dem till pris åt skamliga lustar: deras kvinnor utbytte det naturliga umgänget mot ett onaturligt;27sammalunda övergåvo ock männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes i lusta till varandra och bedrevo styggelse, man med man. Så fingo de på sig själva uppbära sin villas tillbörliga lön.28Och eftersom de icke hade aktat det något värt att taga vara på sin kunskap om Gud, gav Gud dem till pris åt ett ovärdigt sinnelag, till att bedriva otillbörliga ting.29Så hava de blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet, elakhet; de äro fulla av avund, mordlust, trätlystnad, svek, vrångsinthet;30de äro örontasslare, förtalare, styggelser för Gud, våldsverkare, övermodiga, stortaliga, illfundiga, olydiga mot sina föräldrar,31oförståndiga, trolösa, utan kärlek till sina egna, utan barmhärtighet mot andra.32Och fastän de väl veta vad Gud har stadgat såsom rätt, att nämligen de som handla så förtjäna döden, är det dem icke nog att själva så göra, de giva ock sitt bifall åt andra som handla likaså. 

PAULUS, slav under synden – jag gör det jag inte vill? – Rom. 7

Paulus fortsatte inte att vara den FRÄMSTE av alla syndare även efter sin omvändelse

Paulus talade inte emot sig själv när han yttrade detta:

Romans 7:14 men själv är jag köttslig, såld till slav under synden

Romans 8:6 köttets sinne är DÖD

Hmm, var Paulus både köttslig och inte köttslig samtidigt? Eller påstår han att han är köttslig och därför andligt död (och inte heller frälst), eller att han tidigare var köttslig och såld under synden? Jag tror det senare. Paulus sade mycket gott om sig själv och menade att vi både KAN and SKA avhålla oss från synd .

Paulus kallade sig för helig, rättfärdig och ostrafflig och sa jag har levt inför Gud med ETT FULLKOMLIGT RENT SAMVETE ÄNDA TILL IDAG” (Apg. 23:1).

1 Kor 15:34 Nyktra till på allvar och SYNDA INTE

1 Thess 2:10. Ni är vittnen, och även Gud, hur HELIGT, hur RÄTTFÄRDIGT och OSTRAFFLIGT vi uppträdde bland er som tror. —12. och vittnade att ni skulle VANDRA VÄRDIGT Gud, som har kallat er till sitt rike och sin härlighet.

Romarbrevet 6:16 Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till DÖD, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet? 

Helt klart hävdar Paulus att synden fortfarande leder till DÖD även för troende, och att vi därför har ett krav på oss att vara Jesus trogna genom att lyda hans bud. Hans påstående går stick i stäv med Satans påstående att ”Ingalunda skall ni dö” (som han lurade Eva att tro). Enligt Paulus är GUD SJÄLV vittne till att Paulus uppträdde heligt, rättfärdigt och ostraffligt. Skulle Paulus mana andra att leva värdigt om han själv inte levde värdigt? Skulle Paulus mana kristna att sluta synda, om vi egentligen inte kan undvika synd?

Paulus använder sig av en litterär stil när han går från dåtid till nutid och tillbaka igen.  När Paulus i Rom. 7 hävdar att han är den störste av alla syndare och ”gör det jag inte vill” så måste man tänka på att man på grekiska, liksom på svenska, kan uttrycka dåtida händelser med nutidsbegrepp. Det har även min grekisklärare bekräftat för mig. Vi skulle kunna säga om en händelse som inträffade förra året:

”Jag står vid kassan och hör plötsligt brandlarmet, och nu blir jag plötsligt alldeles villrådig och även orolig. Ska jag utrymma lokalen eller är det ytterligare ett falsklarm? Kassörskan själv sitter kvar vid sin plats och arbetar lugnt och metodiskt, vilket ofta är fallet vid brandlarm. Jag bestämmer mig för att jag aldrig ska bry mig om brandlarm mer igen. Jag är trött på alla falsklarm, och ja, jag tänker ignorera dem”.

Fast det här var mina känslor och beslut förra året. Idag kanske jag har en helt annan inställning till brandlarm, och för att veta om det handlar om nutida eller dåtida händelser och känslor måste man se hela sammanhanget. Om vi läser hela kontexten i Rom. 6-8 (bäst att läsa kapitlen innan och efter) så ser vi att Paulus inte alls hävdar att han fortfarande var världens största syndare när han skrev hälften av det Nya Testamentet. Det hade onekligen varit makabert om så vore fallet, och han hade tveklöst varit den största hycklaren av alla bibelförfattarna.

Paulus hade ”ett fullkomligt rent samvete” enligt honom själv

Vi försöker ursäkta vår synd med ”Att om inte ens Paulus kunde avhålla sig från att synda hur skulle då JAG kunna sluta?” Paulus identifierade sig i Rom. 7 som en syndare men sammanhanget visar att det var hans tidigare liv som han syftade till, trots att han ibland uttrycker sig i presens. Bibeln är ju på det klara med att syndare INTE kommer in i Guds rike.

1 Tim 12 Och jag tackar vår Herre Kristus Jesus, som har gett mig kraft, att han ansåg mig värd förtroende och tog mig i sin tjänst, 13. mig, SOM TIDIGARE var en hädare och en förföljare och en våldsverkare. MEN jag fick barmhärtighet, eftersom jag hade gjort det ovetande i otro. 14. Men vår Herres nåd har dess mer överflödat med tron och kärleken som är i Kristus Jesus. 15. Det är ett ord att lita på och på allt sätt värt att tas emot, att Kristus Jesus har kommit i världen för att frälsa syndare, BLAND VILKA JAG ÄR DEN FRÄMSTE.16. MEN jag har fått barmhärtighet för att Jesus Kristus skulle främst på mig BEVISA hela sitt tålamod, till en FÖREBILD för dem som skulle komma att tro på honom till evigt liv.18. Detta bud ger jag dig, min son Timoteus, i enlighet med de profetiska ord, som en gång uttalades över dig, så att du med dem kan strida den goda striden, 19. och behålla tron och ETT GOTT SAMVETE, vilket somliga har stött bort ifrån sig och därigenom lidit skeppsbrott i tron.

Eftersom Paulus säger att han TIDIGARE var en hädare, förföljare och våldsverkare så visar det att han talar om sitt tidigare liv som ofrälst. Paulus har vid ett flertal tillfällen i sina brev noga förklarat att vi måste tygla våra kroppar och undvika synd. Om vi har den förmågan så har givetvis han själv samma förmåga. Paulus uttrycker tacksamhet till den som ska befria honom från köttet som leder till död (Rom 7:24),  och han gör klart i nästa kapitel att hans kamp mot ont begär handlade om hans tidigare liv (Rom 8:2). Paulus beskriver alltså när han var slav under synden och under lagen. Paulus säger ”men jag är köttslig, såld under synden” i Rom 7:14. Om detta stämmer in på Paulus även som omvänd så betyder det att Paulus INTE kan komma in i Guds rike eftersom syndare inte är välkomna. Att vara köttslig betyder ju en garanterad själslig DÖD!

Bara några verser senare så säger Paulus att Timotheus måste ha ett rent samvete. Han sade: ”18Detta uppdrag att förmana anförtror jag åt dig, mitt barn Timoteus, i enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig, för att du i kraft av dem skall kämpa den goda kampen, 19 i tro och med ett RENT SAMVETE. Detta har somliga stött ifrån sig och lidit skeppsbrott i tron.” Om Paulus var den störste av alla syndare även som pånyttfödd, hur skulle han då kunna ha ett rent samvete och förvänta sig att även Timotheus ska ha det? Kan någon vara den störste av alla syndare samtidigt som han har ett rent samvete?

Apg 23:1 Paulus såg på Stora rådet och sade: ”Bröder, jag har levt inför Gud med ETT FULLKOMLIGT RENT SAMVETE ÄNDA TILL I DAG”.

Apg 24:16 Därför strävar jag själv efter att alltid ha ett gott samvete inför Gud och människor.

2 Kor. 1:12 Vi kan med gott samvete berömma oss av att vi här i världen, och särskilt mot er, har uppträtt i helighet och renhet inför Gud och inte varit ledda av världslig visdom utan av Guds nåd.

2 Tim. 1:Jag tackar alltid min Gud, som jag liksom mina förfäder tjänar med rent samvete. Ständigt, natt och dag, tänker jag på dig i mina böner.

Hebr. 13:18 Be för oss. Vi vet att vi har ett gott samvete, och vill på allt sätt handla riktigt (okänd författare)

Paulus sanning: Slav till synd = död, slav till rättfärdighet = liv

Paulus menar att vi antingen slavar under synden eller slavar till rättfärdigheten, och självklart var Paulus en tjänare till rättfärdigheten när han skrev sina brev. Hade han varit tjänare även under synden så säger han själv att det inneburit DÖD.

Rom 6:1Vad skall vi nu säga? Skall vi fortsätta att synda för att nåden skall bli större? Nej, visst inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den?—Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under syndenTy den som är död är friad från synd.

Rom 6:12 Synden skall därför inte härska i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär13 Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten. 14 Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden. 15 Hur är det alltså? Skall vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Naturligtvis inte! 16 Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet? 17 Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt. 18 Nu är ni slavar under rättfärdigheten, sedan ni har befriats från synden.19 – För er mänskliga svaghets skull använder jag en så enkel bild. – Ty liksom ni förr ställde era lemmar i orenhetens och laglöshetens slavtjänst, till ett laglöst liv, så skall ni nu ställa era lemmar i rättfärdighetens slavtjänst, till helgelse20 Medan ni var syndens slavar, var ni fria från rättfärdigheten. 21 Men vad skördade ni då för frukt? Jo, det som ni nu skäms för. Slutet på sådant är döden. 

Rom. 8:Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. 7. Ty köttets sinne är fiendskap mot Gud, eftersom det inte är Guds lag underdånigt och inte heller kan vara det.De som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud.Ni däremot lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. —12 Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår [onda] natur, så att vi skall leva efter köttet. 13 Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva. 14 Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner.

Paulus beteende stämde med det han lärde alla kyrkor.

Ef 5:Men otukt och allt slags orenhet eller girighet skall inte ens nämnas bland er, det anstår inte de heliga. Inte heller passar sig fräckt och oförnuftigt prat eller tvetydigt skämt. Tacka i stället Gud. Ni skall veta att ingen otuktig eller oren eller girig – en sådan är en avgudadyrkare – skall ärva Kristi och Guds rikeLåt ingen bedra er med tomt prat. Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn. Ha därför ingenting med dem att göra.Ni var en gång mörker, men nu är ni ljus i Herren. Vandra då som ljusets barn. —11 Ha inget att göra med mörkrets ofruktbara gärningar utan avslöja dem i stället. –

Kol 3:5. Så DÖDA NU ERA LEMMAR, som är på jorden: otukt, orenhet, lusta, ont begär och girigheten, som är avgudadyrkan, 6. för vilkas skull Guds vrede kommer över otrons* (olydnadens) barn. 7. I detta vandrade också ni förut, då ni levde på sådant sätt. 8. Men LÄGG NU OCKSÅ BORT ALLTSAMMANS: vrede, häftighet, ondska, smädelse, skamligt tal från er mun. 9. Ljug inte för varandra, ni som har avklätt er den gamla människan med hennes gärningar 10. och iklätt er den nya, som förnyas till kunskap efter hans bild som har skapat henne.

1 Thess 4:3 Ty detta är Guds vilja, er helgelse, att ni AVHÅLLER ER FRÅN OTUKT, 4. och att var och en av er vet att ha sitt eget kärl i helgelse och ära, 5. inte i begärelses lusta så som hedningarna, som inte känner Gud, 6. och att ingen förgår sig eller bedrar sin broder i någon sak, ty Herren är en hämnare över allt detta, vilket vi också tidigare har sagt och betygat för er. 7. TY GUD HAR INTE KALLAT OSS TILL ORENHET, utan till helgelse.8. Den som föraktar detta, föraktar inte någon människa utan Gud, som har gett oss sin Helige Ande.

1 Kor 4:17. Det är därför jag har sänt till er Timoteus, vilken är min älskade och trogne son i Herren, han skall påminna er om MINA VÄGAR i Kristus, SÅSOM JAG LÄR ÖVERALLT i alla församlingar.

Fil 4:9. Vad ni har LÄRT och tagit emot och HÖRT OCH SETT HOS MIG, skall ni göra, och fridens Gud skall vara med er.

1 Kor 9:27. Utan jag tuktar min kropp och kuvar den, FÖR ATT JAG INTE SKALL PREDIKA FÖR ANDRA OCH SJÄLV INTE HÅLLA PROVET.

2 Kor. 12. Ty vad vi berömmer oss av och SOM VÅRT SAMVETE VITTNAR OM är detta, att vi i uppriktighet och Guds renhet, inte i köttslig vishet, utan i Guds nådhar VANDRAT i världen, och i synnerhet hos er.

2 Kor 10:5. Med vilka vi bryter ner alla tankebyggnader och all höghet, som reser sig mot Guds kunskap, och tar varje tanke till fånga och lägger det under Kristi lydnad, 6. och vi är beredda att bestraffa all olydnad, när er lydnad har blivit fullständig. 

Paulus var exakt så helig, rättfärdig och ostrafflig som han hävdade att han var 

Paulus var heller inte olydig mot den himmelska uppenbarelse som han fick från Jesus. Han valde alltså att vara lydig.

Apg. 26:19 Därför, konung Agrippa, blev jag inte olydig mot den himmelska synen20 utan jag har predikat först i Damaskus och i Jerusalem och hela Judeen och sedan ute bland hedningarna, att de skall ångra sig och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar som hör till omvändelsen. 

Inte heller går det att ta Fil 3:12-13 till stöd för att Paulus inte kunde avhålla sig från att synda.

Fil 3: 10 Då känner jag Kristus och kraften från hans uppståndelse och delar hans lidanden genom att bli lik honom i en död med honom, 11 i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda.12 Inte som om jag redan har gripit det eller redan har nått det målet, men jag jagar efter att gripa det, eftersom jag själv har blivit gripen av Kristus Jesus.

Det handlar alltså om en annan sorts fullkomlighet/perfektion än den moraliska fullkomligheten, eftersom Paulus syftar på den nya kroppen han kommer att få vid uppståndelsens dag. Tills dess måste vi fortarande leva i våra bristfälliga kroppar som ofta har tillkortakommanden och sjukdomar. Självfallet ansåg Paulus att det gick att uppnå moralisk fullkomlighet innan hans fysiska död.  Han säger t o m bara några verser efter

15. ”Låt oss, så många som NU ÄR FULLKOMLIGA, ha detta sinne, och om ni i något avseende har en annan mening, så skall Gud uppenbara också detta för er.”

Inte ens Jesus var ”perfected” (egentligen ”fullkomnad”) förrän efter hans eget uppryckande.

Luk 13:32. Då sade han till dem: Gå och säg den räven: Se, jag driver ut onda andar och botar i dag och i morgon, och på tredje dagen är jag färdig (perfected KJV).