Tag Archive | göra

Vad ska jag GÖRA för gott för att få evigt liv, enligt Jesus egna ord? – Matt. 19:16

Mar14

rattfardig-3Hur fjäderlätt är egentligen det kors vi ska bära?

När Jesus tillfrågades av en ung man vad han måste GÖRA för att få evigt liv, så svarade Jesus inte “Ingenting eftersom lagen i sig är omöjlig att lyda och dessutom är även de goda sakerna som du gör såsom smutsiga trasor inför Gud”, och han svarade heller inte “Tro allena!”. I stället så svarade Jesus med att lista upp vad den ungen mannen förväntades GÖRA. Precis det som mannen efterfrågade.

I princip säger Jesus att vi måste lyda följande bud, förutom att förstås älska Gud över allting annat:

  1. inte döda/mörda
  2. inte begå äktenskapsbrott
  3. inte stjäla
  4. inte ljuga (sprida falskt förtal)  
  5. hedra sin fader och sin moder 
  6. älska sin nästa som sig själv  

Detta kan vi se i Matteus evangelium:  

Matt. 19:16 En man kom fram till Jesus och frågade: “Mästare, vad skall jag göra för gott för att få evigt liv?” 17 Jesus sade till honom: “Varför frågar du mig om det goda? En är den Gode, och vill du gå in i livet, så håll buden.” 18 Han frågade honom: “Vilka?” Jesus svarade: “Du skall inte mörda, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, 19 Hedra din far och mor och Du skall älska din nästa som dig själv.” 20 Då sade den unge mannen till Jesus: “Allt detta har jag hållit. Vad är det mer som fattas?” 21 Jesus svarade: “Vill du vara fullkomlig, gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga. Då skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig.” 22 När den unge mannen hörde detta, gick han bedrövad sin väg, ty han ägde mycket.

Enligt Markus evangelium så verkar Jesus utgå ifrån att den unge mannen redan är bekant med buden som bör hållas. “Du skall inte mörda, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån någon det som är hans, Hedra din far och din mor.”

Mark. 10:17 När Jesus fortsatte sin vandring, sprang en man fram, föll på knä för honom och frågade: “Gode Mästare, vad skall jag göra för att ärva evigt liv?” 18 Jesus sade till honom: “Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud. 19 Buden känner du: Du skall inte mörda, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån någon det som är hans, Hedra din far och din mor.“20 Mannen sade: “Mästare, allt detta har jag hållit sedan jag var ung.”

Enligt Lukas evangelium svarade Jesus den unge mannen att han (den unge mannen) svarade rätt när han listade följande saker som måste göras för att få evigt liv: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv”.

Lukas 10:25 Då kom en laglärd fram och ville snärja honom och frågade: ”Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv?” 26 Jesus sade till honom: ”Vad står skrivet i lagen? Vad läser du där?” 27 Han svarade: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.” 28 Jesus sade till honom: ”Du svarade rätt. Gör det, så får du leva.”

En man i ledarställning (ἄρχων, Strong’s 758) skulle kunna handla om samma unge man, men budskapet är hur som helst detsamma:

Lukas 18:18 En man i hög ställning frågade Jesus: “Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv?” 19 Jesus sade till honom: “Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud. 20 Buden känner du: Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte mörda, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Hedra din far och din mor.”  

Den unge mannen skulle kunna ha nöjt sig med svaren och gått därifrån, men i stället stannade han kvar och samtalade vidare med Jesus. Han menade på att han redan följt buden, och Jesus bad denne unge mannen (vi får även reda på att han är rik) att sälja det han äger för att ge till de fattiga. Om han vill vara perfekt vill säga. Det fanns alltså ytterligare saker som han skulle kunna göra, men det handlar inte om ytterligare specifika bud som ska lydas. Jesus säger inget annat än exempelvis Jakob – tro utan gärningar är död. Jesus uppmanar inte alla i hela världen att sälja precis allt de äger till de första fattiga de träffar, utan det var just denne unge man som Jesus hade i tankarna. Inte heller denne unge man förväntades göra sig av med samtliga sina ägodelar, för även Jesus och hans lärljungar ägde saker utan att skämmas. De flesta av oss behöver ägodelar för att utföra arbeten, för att äta, sova, hålla oss varma, transportera oss, etc.

Jesus säger ingenstans att det är omöjligt att vara honom trogen. För en man som lever av världen och är en “naturlig” man är det visserligen omöjligt att tjäna Gud – en person som är mer fäst vid sina ägodelar än kontakten med Gud – men Gud erbjuder oss möjligheten att bli fria från våra synder och bli ledda av den helige Ande.

Älska Gud och sin nästa som sig självseek God

Alla de bud som Jesus listade kan inkluderas i två bud. 1) älska Gud över allting, och 2) älska sin nästa som sig själv. Om vi älskar Gud och vår nästa (så som Gud befaller) så har vi uppfyllt lagen:

Matt.22:36 ”Mästare, vilket är det största budet i lagen?” 37 Han svarade: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.38 Detta är det största och främsta budet. 39 Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv. 40 På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.”

Mark. 12:28 En av de skriftlärda som hörde dem diskutera fann att Jesus hade gett dem ett bra svar. Han kom fram till honom och frågade: “Vilket är det största av alla buden?” 29 Jesus svarade: “Det största är detta: Hör Israel! Herren, vår Gud, Herren är en,30 och du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. 31 Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Inget annat bud är större än dessa.” 32 Den skriftlärde sade: “Du har rätt, Mästare, det är sant som du säger. Han är en, och det finns ingen annan än han. 33 Och att älska honom av hela sitt hjärta och av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och att älska sin nästa som sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer.” 34 När Jesus hörde att mannen hade svarat förståndigt, sade han till honom: “Du är inte långt från Guds rike.” Sedan vågade ingen fråga honom längre.

3 Mos. 19:18 Du skall inte hämnas och inte hysa agg mot någon av ditt folk, utan du skall älska din nästa som dig själv. Jag är Herren.

Joh. 13:34 Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.

Joh. 14:15 Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud

Joh. 15:12 Detta är mitt bud att ni skall älska varandra så som jag har älskat er.

Gal. 5:14 Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv. —18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen.

Rom. 13:8 Stå inte i skuld till någon utom i kärlek tillvarandra. Ty den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen.

Jak. 2:8 Om ni uppfyller den konungsliga lagen enligt Skriften: Du skall älska din nästa som dig själv, då handlar ni rätt.

Fler verser om att uppfylla lagen

Många gör misstaget att de gör buden för lätta eller för svåra. Om buden reduceras eller kanske stryks (som när Satan lurar Eva att Guds bud inte behöver hållas) så kan det leda till människor lättare tar steget för att bryta dem för det ändå inte så allvarligt? “Gud älskar dig som du är”, brukar det heta. Om däremot nästan “allting” är synd så kan det leda till att man ger upp och tar steget att utföra verklig synd eftersom det ändå är kört. Men vi har förmågan att leva i seger över synden. Vi har även den helige Ande till hjälp.

Matt. 23:26 Du blinde farisé, GÖR FÖRST INSIDAN AV BÄGAREN REN, så blir också utsidan ren.

Joh. 3:21 Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud.”—36 Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.” 

Mark. 7:8 Ni upphäver Guds bud och håller er till människors stadgar.”9 Han sade också till dem: ”Ni upphäver fullkomligt Guds bud för att hålla fast vid era egna stadgar. 10 Mose har sagt: Hedra din far och din mor och: Den som förbannar sin far eller sin mor skall straffas med döden. 11 Men ni påstår att om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig ger jag i stället som ‘korban’, som offergåva,12 då tillåter ni honom inte längre att göra något för sin far eller mor. 13 Ni upphäver Guds ord genom de stadgar som ni följer och för vidare. Och mycket annat sådant gör ni.”

Missionsbefallningen. Vad ska vi lära folk enligt Jesus? Vem blir störst i himmelriket?:

Matt. 28:19 Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn 20 och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.”

Matt. 5:17 Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda.18 Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett.19 Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men DEN SOM HÅLLER DEM OCH LÄR MÄNNISKORNA DEM, han skall kallas stor i himmelriket. 20 Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

Jesus ord om frihet, som inte betyder frihet att synda utan konsekvenser:

Joh 8:31 Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, 32 och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” 33 De svarade honom: ”Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi skall bli fria?” 34 Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav. 35 Slaven bor inte kvar i huset för alltid, men sonen stannar där för alltid. 36 Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria. 36 Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria. 37 Jag vet att ni är Abrahams barn, men ni vill döda mig därför att ni inte förstår mitt ord.38 Jag talar vad jag har sett hos min Fader. Ni gör vad ni har hört av er fader.”39 De svarade honom: ”Vår fader är Abraham.” Jesus sade: ”Om ni vore Abrahams barn, skulle ni göra Abrahams gärningar.—51 Amen, amen säger jag er: Den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin se döden.”

Tidigare hade judarna 613 tydliga lagar för att hållas i schack och vara goda föredömen. Idag har vi den helige Ande som leder oss rätt, och om vi leds av Anden är vi inte under lagen. Med bara en liten kontakt med Gud blir det därmed svårare att välja den rätta vägen. Johannes och Paulus förklarar vad det innebär att älska Gud:

1 Joh. 2:3 Och av det VET vi att vi känner honom: OM vi håller hans bud. 4. Den som säger: Jag känner honom, och inte håller hans bud, han är en lögnare, och sanningen är inte i honom. 5. Men den som håller hans ord, i honom är sannerligen Guds kärlek fullkomnad. Av det vet vi att vi är i honom. 6. Den som säger sig förbli i honom är också skyldig att vandra så som han vandrade.

1 Joh. 4:7 Mina älskade, låt oss älska varandra, ty kärleken är av Gud, och var och en som älskar är född av Gud och känner Gud.8 Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, ty Gud är kärlek. 9 Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom. 10 Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder.11 Mina älskade,om Gud älskade oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra.12 Ingen har någonsin sett Gud. Om vi älskar varandra förblir Gud i oss, och hans kärlek har nått sitt mål i oss.14 Vi har sett och vittnar om att Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare. 15 Den som bekänner att Jesus är Guds Son, i honom förblir Gud och han själv förblir i Gud. 16 Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.Gud är kärlek och den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom.17 I detta har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi är frimodiga på domens dag. Ty sådan han är, sådana är också vi i den här världen. 18 Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan. Rädslan hör ju samman med straff, och den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken. 19 Vi älskar därför att han först har älskat oss. 20 Om någon säger att han älskar Gud och hatar sin broder, så är han en lögnare. Ty den som inte älskar sin broder som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett. 21 Och detta är det bud som vi har från honom, att den som älskar Gud också skall älska sin broder. 

1 Joh. 5:2 När vi älskar Gud och håller hans bud, då vet vi att vi älskar Guds barn. 3 Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga. 4 Ty allt som är fött av Gud besegrar världen, och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro. 5 Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds Son? 6 Det är han som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus, inte bara genom vattnet, utan genom vattnet och blodet. Och det är Anden som vittnar, eftersom Anden är sanningen.—17 All orättfärdighet är synd, men det finns synd som inte är till döds.18 Vi vet att ingen som är född av Gud syndar. Han som är född av Gud bevarar honom, så att den onde inte kan röra honom.

Gal. 3:19 Varför gavs då lagen? Den blev tillagd för överträdelsernas skull för att gälla tills avkomlingen skulle träda fram, han som löftet gällde. —21 Strider då lagen mot Guds löften? Nej, inte alls. Om vi hade fått en lag som kunde ge liv, då hade verkligen rättfärdigheten kommit av lagen.—23 Innan tron kom hölls vi i fängsligt förvar och var bevakade av lagen, tills tron skulle uppenbaras. 24 Så blev lagen vår övervakare fram till Kristus, för att vi skall förklaras rättfärdiga av tro. 25 Men sedan tron har kommit, står vi inte längre under någon övervakare.

Läs på engelska här.

Myten att vara frälst av TRO ALLENA – 150 exempel på GÄRNINGAR som krävs

Jun15

gräva

“I sen alltså att det är AV GÄRNINGAR som en människa bliver rättfärdig, och ICKE av tro allenast” (Jak. 2:24 – 1917)

Vi får ofta höra att vi inte behöver göra någonting mer än att tro för att bli frälsta, och den tesen kan stämma om vi med “tro” menar en kärlek till Gud som visar sig i gärningar (och utan att varva vår tro med synd). En del menar att frälsningsformeln är “Tro + ingenting = frälst”. Andra inser att det viktigt att påpeka att det krävs OMVÄNDELSE för att bli frälst, vilket inte betyder “hoppsan!”, utan snarare att ångra sina synder och bestämma sig för att börja leva ett bättre liv i rättfärdighet tillsammans med Jesus. Tro utan gärningar är död.

Vi ombeds i Bibeln att…

  1. ARBETA, med fruktan och bävan på vår frälsning – Fil. 2:12
  2. ARBETA FÖR DEN MAT SOM VARAR, för att få evigt liv – Joh. 6:27
  3. BEKÄNNA MED VÅR MUN ATT JESUS ÄR HERREN, så att vi kan bli frälsta – Rom. 10:9
  4. BEKÄNNA ATT JESUS ÄR GUDS SON, för att förbli i Gud och anses ha Fadern – 1 Joh. 4:15, 1 Joh. 2:23
  5. BEKÄNNA ATT JESUS ÄR KRISTUS SOM KOMMIT I KÖTTET, för att inte ha Antikrists ande och vara en bedragare – 1 Joh. 4:2-3, 2 Joh. 1:7
  6. BEKÄNNA JESUS INFÖR MÄNNISKORNA – för att Jesus ska bekänna oss inför Fadern – Matt. 10:32
  7. BESTÅ PROVET, för att få livets krona – Jak. 1:12
  8. BÄRA VARANDRAS BÖRDOR, för att uppfylla Kristi lag – Gal. 6:2
  9. BÄRA SÅDAN FRUKT SOM HÖR TILL OMVÄNDELSEN, för att inte kastas i elden – Matt. 3:8-10, Joh. 15
  10. DÖDA VÅRA BEGÄR, såsom otukt, orenhet, lidelse, lusta och girigheten för att inte nedkalla Guds vrede över olydnadens barn – Kol 3:5-6
  11. FULLBORDA LOPPET, för att få rättfärdighetens segerkrans – 2 Tim. 4:7-8
  12. FÖLJ REGLERNA, för att bli krönt med segerkransen – 2 Tim. 2:5
  13. FÖRBLI i det vi hört från början, så att vi kan förbli i sonen/Fadern samt det eviga livet – 1 Joh. 2:24-28
  14. FÖRBLI GUDS TEMPEL, för att inte bli fördärvade – 1 Kor. 3:16-17
  15. FÖRBLI I JESUS, så att han ska förbli i oss – Joh. 15:4-7
  16. FÖRBLI I JESUS, för att anses känna honom – 1 Joh. 3:6
  17. FÖRBLI I KRISTI LÄRA och inte gå utöver den, för att ha Gud – 2 Joh. 1:9
  18. FÖRBLI I ANDEN, för att inte sluta i köttet och ha trott förgäves – Gal. 3:3-4
  19. FÖRBLI I GUDS GODHET, för att inte bli borthuggen ur olivträdet – Rom. 11:22
  20. FÖRLÅTA VÅRA MEDMÄNNISKOR, så att Fadern förlåter oss – Mark. 11:25, Matt. 6:14-15, Matt. 18:35
  21. FÖRNEKA OSS SJÄLVA OCH TA VÅRT KORS PÅ OSS, för att kunna vara Jesu efterföljare – Mark. 8:34
  22. GE AKT PÅ OSS SJÄLVA och hålla troget ut, för att frälsa oss själva – 1 Tim. 4:16
  23. GE AKT PÅ DE SOM VÅLLAR SPLITTRING, för att inte komma på fall – Rom. 16:17
  24. GÅ IN GENOM DEN TRÅNGA PORTEN, för att inte hamna i fördärvet – Matt. 7:13
  25. GÖRA ALLT VI KAN, för att bestå provet inför Gud – 2 Tim. 2:15
  26. GÖRA ALLT UTAN ATT KLAGA OCH TVEKA, så att vi blir fläckfria och rena – Fil. 2:14-15
  27. GÖRA FADERNS VILJA, för att komma in i himmelriket – Matt. 7:21
  28. GÖRA FADERNS VILJA, för att vara Jesus bror, syster, mor – Matt. 12:50
  29. GÖRA GODA GÄRNINGAR, för att ta Guds rike i besittning, såsom ge att äta, ge att dricka, ta emot främlingar, kläda nakna, besöka sjuka, besöka interner, etc – Matt. 25:34-36
  30. GÖRA GODA GÄRNINGAR, för att bli rättfärdiga och frälsta – Jak. 2:14-26
  31. GÖRA GODA GÄRNINGAR, för att få evigt liv – Rom. 2:6-8
  32. GÖRA GODA GÄRNINGAR, för att visa att vi känner Gud – Titus 1:16
  33. GÖRA GOTT, så att vi vinner det verkliga livet – 1 Tim. 6:18-19
  34. GÖRA GOTT, för att uppstå till liv – Joh. 5:29
  35. GÖRA GUDS VILJA, för att förbli i evighet – 1 Joh. 2:17
  36. GÖRA GUDS VILJA, för att få det han utlovat – Hebr. 10:36
  37. GÖRA DET SOM ÄR RÄTT, för att anses vara födda av honom – 1 Joh. 2:29
  38. GÖRA DET RÄTTA, för att vara rättfärdiga – 1 Joh. 3:7
  39. GÖRA DET RÄTTA, för att vara Guds barn – 1 Joh. 3:10
  40. GÖRA MOT ANDRA MÄNNISKOR DET SOM VI VILL ATT DE SKA GÖRA MOT OSS, för att uppfylla lagen – Matt. 7:12
  41. GÖRA UPP MED VÅR MOTPART, för att inte överlämnas till domaren – Matt. 5:25
  42. GÖRA VAD JESUS BEFALLER, för att vara hans vänner – Joh. 15:14
  43. GÖRA VÅR KALLELSE OCH UTKORELSE FAST,  för att få ingång till Jesu eviga rike – 2 Pet. 1:10-11
  44. HANDLA EFTER JESU ORD, för att inte falla stort – Matt. 7:24-27
  45. HÅLLA BUDEN, (7 st. kärleksbud räknas upp), för att gå in i livet – Matt. 19:16-19
  46. HÅLLA BUDEN, för att bli älskad av Fadern – Joh. 14:21
  47. HÅLLA BUDEN, för att bli kvar i Jesu kärlek – Joh. 15:10
  48. HÅLLA BUDEN, för att sanningen ska finnas i oss – 1 Joh. 2:3-4
  49. HÅLLA BUDED, för att få rätt till livets träd – Upp. 22:14
  50. HÅLLA BUDEN, för att vinna seger – 1 Joh. 5:3-5
  51. HÅLLA BUDEN, för att vara i kärleken – 2 Joh. 1:6
  52. HÅLLA FAST TILL SLUTET, för att vara Kristi vänner – Hebr. 3:14
  53. HÅLLA FAST VID JESU BUD, för att visa att vi älskar honom – Joh. 14:15
  54. HÅLLA FAST VID ORDET, för att bli frälst – 1 Kor. 15:1
  55. HÅLLA FAST VID DE HELIGA SKRIFTERNA, så att vi kan bli frälsta genom tron i Jesus – 2 Tim. 3:14-15
  56. HÅLLA FAST VID HANS ORD, för att vara i Gud – 1 Joh. 2:5
  57. HÅLLA FAST VID DET VI HAR, så att ingen tar vår krona – Upp. 3:11
  58. HÅLLA OSS BORTA FRÅN ORÄTTFÄRDIGHETEN, för att bli kända av Gud – 2 Tim. 2:19
  59. HÅLLA OSS BORTA FRÅN DE KÖTTSLIGA BEGÄREN, som för krig mot själen – 1 Pet 2:11
  60. HÅLLA UT TILL SLUTET, för att bli frälsta – Matt. 10:22
  61. HÄRDA UT, för att kunna regera med Jesus – 2 Tim. 2:12
  62. JAGA MOT MÅLET, för att vinna segerpriset – Fil. 3:14
  63. KLÄ OSS I ÖDMJUKHET, för att få nåd – 1 Pet. 5:5-6
  64. KÄMPA, för att komma in genom den trånga porten som leder till livet – Luk. 13:24
  65. KÄMPA och SÖK, vinna det eviga livet – 1 Tim. 6:12
  66. KÄMPA DEN GODA KAMPEN med ett rent samvete, för att inte lida skeppsbrott i tron – 1 Tim. 1:18-19
  67. LÄGGA AV DEN GAMLA MÄNNISKAN, för att inte gå under – Ef. 4:22
  68. LEDAS AV ANDEN, för att inte stå under lagen – Gal. 5:18
  69. LEVA EFTER ANDEN, för att få leva – Rom. 8:13-14
  70. LEVA EFTER HANS BUD, för att ha kärleken – 1 Joh. 1:6
  71. LEVA RENT och ej skändligt eller lögnaktigt, för att komma in det det nya Jerusalem – Upp. 21:27
  72. LEVA RÄTTFÄRDIGT, för att ärva Guds rike – 1 Kor. 6:9-11
  73. LEVA MED RENHETENS OSYRADE DEG, för att bli frälsta på Herrens dag – 1 Kor. 5:5-8
  74. LYDA ANDEN, för att uppfylla lagens krav och få liv – Rom. 8:4-6
  75. LYDA JESUS, för att få evig frälsning – Hebr. 5:9
  76. LYDA GUD, för att bli rättfärdiga – Rom. 6:16
  77. LYDA GUD I TRO, för att få det utlovade och komma in i hans vila – Hebr. 11:8, Hebr. 3:18
  78. LYDA GUDS EVANGELIUM, för att vara rättfärdiga och få en friande dom – 1 Pet. 4:17-18
  79. LYDA SANNINGEN, för att rena våra själar – 1 Pet. 1:22
  80. LYDA SONEN, för att se livet och inte drabbas av Guds vrede – Joh. 3:36
  81. LYSSNA OCH FÖLJA JESUS, för att få evigt liv – Joh. 10:27-28
  82. LEVA I HELGELSE, så att vi inte avvisar Gud – 1 Thess. 4:7-8
  83. LEVA FRITT FRÅN OTUKT, ORENHET, GIRIGHET, för att ärva Guds rike – Ef. 5:5
  84. LEVA VÄRDIGT KRISTI EVANGELIUM, så att vi blir frälsta – Fil. 1:27-29
  85. LYDA JESU EVANGELIUM, för att inte straffas med evigt fördärv – 2 Thess. 1:8-9
  86. LYDA SANNINGEN, för att inte syra hela degen – Gal. 5:7-9
  87. LYDA SANNINGEN, för att rena våra själar – 1 Pet. 1:22
  88. LÅTA VÅR RÄTTFÄRDIGHET GÅ LÅNGT ÖVER FARISÈERNAS, för att komma in i himmelriket – Matt. 5:20
  89. LÄGGA BORT allt slags ondska, falskhet, hyckleri, avund och förtal, så att vi växer upp till frälsning – 1 Pet. 2:1-2
  90. OMVÄNDA OSS, och bli som barn, för att komma in i himmelriket – Matt. 18:3
  91. OMVÄNDA OSS, för att få syndernas förlåtelse och liv – Luk. 3:3, Luk. 13:3, Apg. 2:38, Apg. 11:18
  92. PREDIKA DET OFÖRVRÄNGDA EVANGELIET, för att inte vara under förbannelse – Gal. 1:8-9
  93. PRÖVA OSS SJÄLVA om vi lever i tron, för att bestå provet – 2 Kor. 13:5
  94. SEGRA, för att få vita kläder och finnas i livets bok – Upp. 3:5
  95. SKAPA FRID, för att vara Guds barn – Matt. 5:9
  96. SPRINGA, för att få priset – 1 Kor. 9:24
  97. STRÄVA, för att komma in i vilan – Hebr. 4:11
  98. STRÄVA EFTER HELGELSE, för utan helgelse kommer ingen att se Herren – Hebr. 12:14
  99. STÅ, så att vi inte faller – 1 Kor. 10:12
  100. STÅ FASTA, för att inte på nytt hamna under slavoket då Kristus inte kan vara någon hjälp – Gal. 5:1-2
  101. STÅ FASTA, för att träda fram inför Gud heliga, fläckfria och oförvitliga – Kol. 1:22-23
  102. STÅ FASTA INTILL ÄNDEN, för att bli frälsta – Matt. 24:12
  103. STÅ FASTA vid det vi hört, så att vi inte driver bort med strömmen – Hebr. 2:1
  104. STÅ FASTA VID EVANGELIET, för att inte ha trott förgäves – 1 Kor. 15:1-2
  105. STÄLLA VÅRA LEMMAR I RÄTTFÄRDIGHETENS TJÄNST, för att bli helgade – Rom. 6:19
  106. SÅ I ANDENS ÅKER, för att skörda liv – Gal. 6:8
  107. SÖKA, att vinna det eviga livet – 1 Tim. 6:12
  108. TA VÅRA KORS OCH FÖLJA JESUS, för att vara värdiga – Matt. 10:38
  109. TJÄNA ENDAST GUD OCH INTE MAMMON, för att inte riskera att hata Gud – Matt. 6:24
  110. TJÄNA HERREN, för att få arvet till lön – Kol. 3:23-24
  111. TRO ATT JESUS ÄR “JAG ÄR”, för att inte dö i våra synder – Joh. 8:24-25, 28, 58
  112. TRÄNA OCH TÄVLA, för att få segerkransen som aldrig vissnar – 1 Kor. 9:25
  113. TVINGA KROPPEN TILL LYDNAD, för att kunna bestå provet – 1 Kor. 9:27
  114. TYGLA VÅR TUNGA, för att vår gudstjänst ska vara något värt – Jak. 1:26
  115. UNDVIKA ATT FÖLJA ONATURLIGA BEGÄR, för att slippa straffas i elden – Jud. 1:6-8, 18-19
  116. UNDVIKA ATT FÖRVANSKA GUDS NÅD, för att slippa drabbas av domen – Jud. 1:4
  117. UNDVIKA ATT LEVA ORÄTTFÄRDIGT, för att slippa Guds vrede – Rom. 1:18
  118. UNDVIKA ATT TA BORT NÅGOT FRÅN PROFETIANS BOK, för att inte strykas från livets träd och den heliga staden – Upp. 22:18-19
  119. UNDVIKA VILDDJURETS MÄRKE, för att ha sitt namn i livets bok – Upp. 13:8, Upp. 16:2,
  120. UTHÄRDA OCH INTE FÖRNEKA JESUS, så att vi kan regera med honom – 2 Tim. 2:12
  121. VAKA OCH INTE GLÖMMA OLJAN, för att bli erkänd av brudgummen – Matt. 25:12-13
  122. VANDRA I LJUSET, för att bli renade från synder – 1 Joh. 1:7
  123. VARA BARMHÄRTIGA, för att inte drabbas av domen – Jak. 2:13
  124. VARA ETT GOTT TRÄD, för att inte bli nerhugget och kastat i elden – Matt. 7:19
  125. VARA I ANDENS TJÄNST, för att inte dö – Rom. 7:5-6
  126. VARA ORDETS GÖRARE och inte bara dess hörare, för att inte  bedra oss – Jak. 1:22
  127. VARA GUDFRUKTIG OCH GÖRA GUDS VILJA, för att Gud ska lyssna på oss – Joh. 9:31
  128. VARA GUDS SLAVAR, för att bli helgade och få evigt liv – Rom. 6:22
  129. VARA LAGENS GÖRARE (kärlekens lag), för att förklaras rättfärdiga – Rom. 2:13-14
  130. VARA PÅ VÅR VAKT, så att vi inte dras med i de laglösas villfarelse – 2 Pet. 3:17
  131. VARA UTHÅLLIGA, för att få det utlovade arvet – Hebr. 6:12
  132. VARA VAKNA  OCH NYKTRA, för att inte tillhöra mörkret – 1 Thess. 5:2-8
  133. VARA ÖDMJUKA, för att ges nåd – Jak. 4:6
  134. VINNA SEGER, för att bli klädda i vita kläder – Upp. 3:5
  135. VISA BARMHÄRTIGHET, för att inte drabbas av domen – Jak. 2:13
  136. VÄNTA PÅ JESU ÅTERKOMST, för att bli frälsta – Hebr. 9:28
  137. ÅKALLA OCH BE, för att få våra hjärtan bevarade – Fil. 4:6-7
  138. ÅKALLA HERRENS NAMN, för att bli frälsta – Rom. 10:13
  139. ÄLSKA JESUS MER ÄN FAMILJEMEDLEMMAR, för att vara värdig Jesus – Matt. 10:37
  140. ÄLSKA SIN BRODER, för att inte bli kvar i döden – 1 Joh. 3:14
  141. ÄLSKA SIN BRODER, för att vara kvar i sanningen och ljuset – 1 Joh. 3:17-19, 1 Joh. 2:10
  142. ÄLSKA SIN BRODER, för att vara född av Gud och förbli i honom – 1 Joh. 4:7-9, 12
  143. ÄLSKA SIN BRODER, för att inte vara en lögnare – 1 Joh. 4:20-21
  144. ÄLSKA SIN BRODER OCH HÅLLA FAST VID HANS BUDSKAP, för att förbli i Gud – 1 Joh. 3:23-24
  145. ÄLSKA SIN NÄSTA, för att få evigt liv – Lukas 10:25-28, 36-37
  146. ÄLSKA SIN NÄSTA för att uppfylla lagen (5 inkluderande bud nämns) – Rom. 13:8-10
  147. ÄLSKA VÅRA OVÄNNER och be för dem som förföljer oss, för att vara Faderns barn – Matt. 5:43-44
  148. ÄTA MÄNNISKOSONENS KÖTT OCH DRICKA HANS BLOD, för att få evigt liv – Joh. 6:53-56
  149. ÖDMJUKA OSS inför Herren, så att vi kan bli upphöjda – Jak. 4:10
  150. ÖPPNA DÖRREN FÖR JESUS, för att han ska skall gå in till oss och hålla måltid – Upp. 3:20

Det krävs alltså en liten ansträngning för att vara Guds barn, eftersom det inte alltid är komfortabelt att bära sitt kors. Ovan är en del uppmaningar riktade till oss, men sedan tillkommer förstås saker som vi INTE har råd att göra för att vara Guds barn. Men om vi tror och älskar Jesus så håller vi också tät kontakt med honom, och med hjälp av den helige Ande så kan vi stå emot djävulens alla pilar. Gud är också nådig och förlåter oss alla våra synder, om vi menar vår omvändelse.

Alla JESU LIKNELSER i BIBELN visar på behovet av gärningar

Aug18

bergspredikanJesus förklarar för sin lärljungar varför han ibland väljer att lära ut saker och ting med hjälp av liknelser (parabler). Om vi verkligen vill förstå vad Jesus menar så kan vi följa honom och lyssna på honom, men alternativet finns förstås att göra det motsatta och då måste vi stå för konsekvenserna. Livet finns ju i Jesus! Se Nya Testamentets liknelser listade här nedan.

Matt. 13: 10 Lärjungarna kom då fram till Jesus och frågade: “Varför talar du till dem i liknelser?“11 Han svarade dem: “Ni har fått lära känna himmelrikets hemligheter, men det har inte de andra. 12 Ty den som har skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. 13 Jag talar till dem i liknelser, eftersom de ser utan att se och hör utan att höra eller förstå. 14 På dem uppfylls Jesajas profetia: Även om ni hör, skall ni inte förstå, och även om ni ser, skall ni inte se. [a] 15 Ty detta folks hjärta är förstockat. De hör illa med sina öron, och de sluter sina ögon, så att de inte ser med ögonen eller hör med öronen eller förstår med hjärtat och vänder om, så att jag får bota dem. 16 Men saliga är era ögon som ser och era öron som hör.

Många av oss har från tidig ålder blivit itutade att vi är frälsta av “tro allena”, trots att Bibeln säger precis tvärt om att vi INTE är frälsta av tro allena (Jak. 2:24). Sanningen är att vi inte är frälsta av vare sig tro allena eller gärningar allena, och vi har inte allting på det torra genom att plötsligt börja leva rätt. Vårt tidigare liv måste sonas. Mose lag gäller visserligen inte längre, men det betyder inte att vi är laglösa eller att lydnad numera inte är lika viktigt. Synd orsakar fortfarande andlig död precis som tidigare, och det finns fortfarande lagar att hålla – det dubbla kärleksbudet som principiellt täcker tio Guds bud.

Nedan kan vi se att samtliga kända liknelser som Jesus presenterade under sin levnad visar att vår eventuella framtid i Guds rike – hör och häpna – är avhängigt det vi GÖR. Inte så att vi ska leva som muslimerna, som måste hoppas att deras goda gärningar ska överskrida deras onda gärningar, utan genom att först omvända oss och bli renade i Jesus blod och sedan visa vår tro genom att handla rättfärdigt. Om vi skulle välja att synda igen (alltid ett val som vi gör) så kan vi få förlåtelse OM vi verkligen menar vår omvändelse, vilket Gud självklart kan utröna. Vi kan inte lura Gud.

En del kristna säger “Men det är tro allena som frälser, och om vi har en sann tro så visar det sig i gärningar!“. Det är sant att en sann tro visar sig i gärningar, för älskar vi Gud så lyder vi honom, men frågan är ändå om man därför kan säga att vi kan vara frälsta UTAN goda gärningar? Om gärningar är en helt nödvändig ingrediens så stämmer det ju som Jakob säger att vi inte är frälsta av tro allena och att vi snarare är rättfärdiga av gärningar och inte bara genom tro.

Jak. 2:14 Mina bröder, vad hjälper det om någon påstår sig ha tro men saknar gärningar? Kan väl en sådan tro frälsa någon? 15 Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen 16 och någon av er säger till dem: “Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? 17 Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.1— 20 Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? 21 Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret? 22 Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. —24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro. —26 Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

LIKNELSER från Nya Testamentet

1) Lampan som sätts på ljushållaren och inte under skäppan (Matt. 5:14-15, Mark. 4:21-22, Luk. 8:16;11:33)

Verser: “Matt. 5:15 Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan MAN SÄTTER DET PÅ LJUSHÅLLAREN, så att det lyser för alla i huset. 16 Låt på samma sätt ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen.— 20 Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Det är inte tänkt att vi bara ska sitta och bara tro samtidigt som vi förnekar Jesus, och/eller låter vår tro vara en privatsak som vi inte visar utåt. Det är tänkt att det ska synas och höras att vi tror, vi måste vara goda mönster och evangeliet måste spridas till andra.

2) Huset som byggs på klippan i stället för på sanden (Matt. 7:24-27, Luk. 6:47-49)

Verser: Matt. 7:21 Inte skall var och en som säger ‘Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som GÖR min himmelske Faders vilja.—24 Den som hör dessa mina ord OCH HANDLAR EFTER DEM är som en klok man som byggde sitt hus på berggrund.—26 Men den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem, han liknar en dåre som byggde sitt hus på sanden. 27 Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och slog mot det huset, och det föll samman, och dess fall var stort.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Jesus berättar att två män byggde sitt hus på två helt olika sätt. En byggde sitt hus på berggrund och den andra på sand. Berg är som bekant hårt och fast, och sand är löst och osäker. Regn och vind drabbade husen, och det hus som var byggt på berggrund rasade inte, till skillnad mot huset som var byggt på sand. Det är inte tänkt att vi bara ska sitta och bara tro samtidigt som vi förväntar oss att Gud ska rädda oss mitt i vår lathet, oavsett om vi bygger våra liv förnuftigt – på klippan som är Jesus Kristus – eller inte. Väljer vi att bygga våra liv oförnuftigt och slarvigt (blandar tro med lathet och synd) så blir fallet mycket stort, och Jesus förmedlar att den som kommer in i himmelriket är den som GÖR hans Faders vilja.

3) Nytt tyg sätts inte ett gammalt plagg, och nytt vin hälls inte i gamla säckar (Matt. 9:16, Mark. 2:21, Luk. 5:36)

Verser: Matt. 9:16 Ingen sätter en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel. I så fall skulle den påsatta lappen riva bort ännu mer från manteln och revan bli värre.—17 nytt vin häller man i nya säckar, så att både vin och säckar bevaras.—21 Hon tänkte: “Om jag bara får röra vid hans mantel blir jag frisk.” 22 Jesus vände sig om, och då han fick se henne, sade han: “Var vid gott mod, min dotter. Din tro har frälst dig.” Och från det ögonblicket var kvinnan botad.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Jesus har kommit för att kalla syndare och inte rättfärdiga, för det är ju syndarna som behöver omvända sig och få nytt liv. Man bibehåller inte sitt liv genom att temporärt lappa och laga eller genom att behålla lite av det gamla. Nej, det gamla livet måste lämnas bakom oss och vi måste renas helt och hållet. Kapitlet går vidare och berättar om en kvinna som blev helad genom att röra vid Jesu klädnad. Skulle hon ha blivit helad och fått ett möte med Jesus om hon bara stod vid vägkanten och bara trodde – utan att ha visat sin tro i handling?

4) Såningsmannen och sådden i jorden (Matt. 13:3-8, Mark. 4:3-8, Luk. 8:5-8)

Verser: Mark. 4: 15 De vid vägen är de hos vilka ordet sås. Men när de hör det, kommer genast Satan och tar bort ordet som är sått i dem. 16 De som sås på stenig mark är de som genast tar emot ordet med glädje, när de hör det. 17 Men de har inte någon rot i sig utan tror bara till en tid. Möter de sedan lidande eller förföljelse för ordets skull, kommer de strax på fall. 18 Hos andra faller säden bland tistlar. Det är de som har hört ordet, 19 men världsliga bekymmer, bedräglig rikedom och begär efter allt annat kommer in och kväver ordet, så att det blir utan frukt. 20 Men de hos vilka säden faller i god jord, det är de som hör ordet och tar emot det och bär frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Jesus berättar om en man som gick ut för att så, och vad som hände med det han sådde. Det finns en rad olika alternativ, helt beroende på hur vi väljer att hantera Guds ord som vi hör. Det finns risk att vi hör Guds ord och lever i tro en viss tid, men börjar sedan kompromissa pga förföljelser eller pga vardagliga bekymmer som fångar vårt intresse. Att komma på fall handlar i det här fallet om att helt och hållet förlora vår frälsning. Det finns förtås alltid ett hopp kvar om vi väljer att omvända oss.

5) Ogräset som växer ihop med den goda säden (Matt. 13:24-30)

Verser: Matt. 13:38 Åkern är världen. Den goda säden är rikets barn, ogräset är den ondes barn. 39 Ovännen som sådde det är djävulen. Skördetiden är tidsålderns slut, och skördemännen är änglar. 40 Som när ogräset samlas ihop och bränns upp i eld, skall det vara vid tidsålderns slut. 41 Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skall samla ihop och föra bort ur hans rike alla som blir andra till fall och lever i laglöshet, 42 och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. 43 Då skall de rättfärdiga lysa som solen, i sin Faders rike. Hör, du som har öron att höra med!

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Om man lever i laglöshet så lyder man inte Gud och då tillhör man inte rikets barn. Här handlar det om uppdelning mellan ogräset (syndarna, som inte är Guds barn och som lever utan att följa Guds lagar), och vetet (de heliga, som är Guds barn). Under livets gång lever de tillsammans, men till slut så bränns ogräset upp och vetet samlas in till logen. Himmel eller helvete.

6) Det lilla senapskornet (Matt. 13:31-32, Mark. 4:30-32, Luk. 13:18-19)

Verser: Matt. 13:32 Det är minst av alla frön, men när det har växt upp är det störst bland alla köksväxter och blir som ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo i grenarna.

Kommentar: Något obetydligt i den här världen kan bli något stort.

7) Surdegen (jästen) (Matt. 13:33, Luk. 13:20-21)

Verser: Lukas. 13:20 Vidare sade han: “Vad skall jag likna Guds rike vid? 21 Det är likt en surdeg, som en kvinna tar och blandar in i tre mått vetemjöl, tills alltsammans blir syrat.”— 24 “Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Ty många, säger jag er, skall försöka komma in men inte kunna det. —  26 Då skall ni säga: Vi åt och drack när du var med, och du undervisade på våra gator.27 Men han skall svara er: Jag vet inte varifrån ni är. Gå bort ifrån mig, alla NI SOM BEDRIVER ORÄTTFÄRDIGHET. 

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Att porten till Gud är trång betyder att det krävs en ansträngning från vår sida. Vi måste ta vårt kors och följa Jesus, och korset är inte en symbol för något som är fjäderlätt att bära. De som Gud visar bort är de som bedriver orättfärdighet – alltså de som syndar. Det spelar då ingen roll om det handlar om människor som TROR på Gud och t o m umgås med honom, eftersom det handlar om huruvida man visar sin tro med handlingar. De som lever orättfärdigt (de som bedriver orättfärdighet) tillhör inte Gud.

8) Den dolda skatten (Matt. 13:44)

Verser: Matt. 13:44 Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker. En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Här handlar det om att GE ALLT för att nå Guds rike. Vi måste vara beredda att gå och sälja ALLT för att köpa den här åkern där vi VET att skatten finns, och det borde vara det stora fokuset i våra liv. Det står inte att mannen säljer allting ner till sista beståndsdel (kläder, husgeråd, etc) för så agerade inte ens Jesus och hans lärljungar, men poängen är att vi måste vara beredda att sätta den här skatten först i våra liv även om det kostar och krävs enorma uppoffringar.

9) Den dyrbara pärlan (Matt. 13:45-46)pearl2

Verser: Matt. 13:45 Himmelriket är också likt en köpman som söker efter vackra pärlor. 46 Och när han har funnit en mycket dyrbar pärla, går han och säljer allt vad han äger och köper den.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Se ovan. Hittar vi Pärlan med stort P måste vi vara beredda att ge ALLT för den. Alltså något vi gör.

10) Fiskenätet med goda och dåliga fiskar (Matt. 13:47-48)

Verser: Matt. 13:47 Himmelriket är vidare likt en not som kastas i sjön och fångar fisk av alla slag. 48 När den blir full, drar man upp den på stranden och sätter sig ner och samlar de goda fiskarna i kärl, men de dåliga kastar man bort. 49 Så skall det vara vid tidsålderns slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga 50 och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. 

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. De rättfärdiga (de som lyder Gud) står i kontrast till de onda som alltså är de orättfärdiga och som inte lyder Gud. Det är endast de rättfärdiga (de som gör gott) som ska ärva Guds rike.

11) Det förlorade fåret (Matt. 18:12-13, Luk. 15:4-6)

Verser: Lukas 15:4 “Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det? 5 Och när han har funnit det (OM han hittar det enligt Matt.) blir han glad och lägger det på sina axlar. 6 När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag har funnit mitt får som jag hade förlorat. 7 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig – inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Varför var fåret förlorat? Jo, för att det var vilse och inte hade “omvänt sig”. Fåret jämförs ju med syndare i behov av omvändelse. Det blir glädje i himlen över var och en som omvänder sig, för det innebär ju att ännu en person gått från död till LIV. Gud vill inte att någon ska gå förlorad, men slutresultatet hänger på vårt val att omvända oss.

12) Den obarmhärtige medtjänaren (Matt. 18:23-34)

Verser: Matt. 18:32 Då kallade hans herre honom till sig och sade: Du onde tjänare! Hela skulden efterskänkte jag dig, därför att du bad mig. 33 Borde inte du också ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig? 34 Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till fångvaktarna, tills han hade betalt allt vad han var skyldig. 35 Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder.“

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. En kung hade en tjänare som var skyldig honom en enormt stor summa. Kungen valde att RADERA skulden (notera att ingen hoppade fram och betalade den), men tjänaren valde att inte visa samma sorts givmildhet gentemot en annan person som var skyldig honom lite pengar. Tjänaren blev förlåten när han föll ner på sina knän och bad om förbarmande, men det förlåtna tillståndet gällde endast så länge som han levde rättfärdigt. När han vägrade att förlåta en broder så hamnade han i fängelset tills han kunde betala det han ursprungligen var skyldig, vilket innebär fängslad för alltid.

13) Arbetarna i vingården som får samma lön (Matt. 20:1-16)

Verser: Matt. 20: 1 Ty himmelriket är likt en husbonde som tidigt på morgonen gick ut för att leja arbetare till sin vingård. 2 Han kom överens med dem om en dagslön på en denar och skickade dem till sin vingård. 3 Vid tredje timmen gick han ut och fick se andra stå arbetslösa på torget. 4 Han sade till dem: Gå ni också till min vingård! Jag skall ge er en rättvis lön. 5 Och de gick. Vid sjätte och vid nionde timmen gick han ut igen och gjorde likadant. —13 Han svarade en av dem: Min vän, jag gör dig ingen orätt. Kom du inte överens med mig om en denar?14 Ta det som är ditt och gå. Men åt den siste vill jag ge lika mycket som åt dig. 15 Får jag inte göra som jag vill med det som är mitt? Eller ser du med onda ögon på att jag är så god? 16 Så skall de sista bli de första och de första bli de sista.”

Kommentar:  M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Arbetare är ju definitivt några som utför arbete, och samtliga personer i liknelsen var arbetare även om de arbetat olika mycket. Liknelsen handlar om att Gud är rättvis när han ger sin lön.

14) De båda sönerna som ångrade sina beslut (Matt. 21:28-31)

Verser: Matt. 21:28 “Vad anser ni om detta? En man hade två söner. Han gick till den förste och sade: Min son, gå i dag och arbeta i min vingård. 29 Jag vill inte, svarade han, men ångrade sig sedan och GICK. 30 Mannen vände sig då till den andre och sade samma sak. Han svarade: Ja, herre, men han GICK INTE. 31 Vilken av de båda GJORDE som fadern ville?” De svarade: “Den förste.” Jesus sade till dem: “Amen säger jag er: Publikaner och horor skall gå in i Guds rike men inte ni. 32 Ty Johannes kom till er på rättfärdighetens väg, men ni trodde inte på honom. Publikaner och horor trodde på honom. Och fastän ni såg det, ångrade ni er inte heller efteråt och trodde på honom.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Den här liknelsen kanske mer ännu mer än andra liknelser verkligen trycker på att det är det som vi GÖR snarare än säger som visar hur det står till med våra hjärtan och vår frälsning. Den första sonen ljög inte som sa att han inte skulle gå men ändå gick, eftersom vi kan läsa att han ångrade det han först hade tänkt att göra (han ändrade sig). Han bedöms alltså efter sitt agerande och inte den “tro” som han yttrade med sin tunga. Den andra sonen ljög förmodligen inte heller när han anmärkte att han skulle gå, men han ångrade det han tänkt att göra och gick inte.  Han bedöms för det han GJORDE. Jesus lovar inte sedan att publikaner och horor i pågående synd ska komma in i hans rike, eftersom han ju precis var färdig med att berätta att det är vad vi GÖR som påverkar vår destination. Gör vi synd så är vi ju andligt döda. Men hans poäng är att publikaner och horor förmodligen hade närmare till Guds rike än skriftlärda och publikaner eftersom det låg närmare till att de förstnämnda skulle välja att ÅNGRA sig (omvända sig). Det handlar förstås om att tro på Jesus, men om vi tror och älskar Jesus så lyder vi honom.

15) Arrendatorerna i vingården som dödade Husbondens son (Matt. 21:33-41, Mark. 12:1-9, Luk. 20:9-16)

Verser: Matt. 21:37 Till sist sände han sin son till dem. Han tänkte: De kommer att ha respekt för min son. 38 Men när vingårdsarbetarna fick se sonen, sade de till varandra: Här har vi arvtagaren! Kom, låt oss döda honom, så får vi hans arv. 39 Och de tog fast honom, förde ut honom ur vingården och dödade honom.40 När nu vingårdens herre kommer, vad skall han då göra med dessa vingårdsarbetare?” 41 De sade till honom: “Onda som de är, skall han låta dem få en ond död, och han skall arrendera ut vingården till andra vingårdsarbetare, som ger honom AVKASTNINGEN i rätt tid.” —43 Därför säger jag er att Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk som bär dess frukt. 44 Den som faller på den stenen skall krossas, och den som stenen faller på skall smulas sönder.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Husbonden (en liknelse för Gud) förväntar sig avkastning och frukt, vilket är något som vi måste arbeta för. Det handlar alltså om något som vi gör. Just de här arbetarna gick förstås ett steg längre i sin synd genom att göra det värsta de kunde göra – döda sonen till husbonden, trots att den här sonen skulle kunna ha fortsatt att arrendera ut marken till dem och även ge dem lön. De brände sina broar. Orättfärdighet separar oss från Gud, men det verkar även som det är en synd att förneka att Jesus är den klippa/hörnsten som skrifterna talar om. Alltså Messias och Gud i köttslig form.

16) Kungens bröllopsfest för sin son (Matt. 22:2-14, se även Lukas 14:16-24)

Verser: Matt. 22:2 “Himmelriket är likt en kung som höll bröllop för sin son. 3 Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma. 4 Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Jag har gjort i ordning min måltid. Mina oxar och min gödboskap är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet! — 7 Då blev kungen vred och skickade ut sina trupper och lät döda mördarna och brände ner deras stad. 8 Sedan sade han till sina tjänare: Allt är klart för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. 9 Gå därför till vägskälen och bjud till bröllopet alla som ni träffar på. 10 Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster.11 När kungen kom in för att se sina gäster, lade han märke till en man som inte var klädd i bröllopskläder. 12 Han sade till honom: Min vän, hur har du kommit in utan bröllopskläder? Mannen teg. 13 Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där skall man gråta och skära tänder. 14 Ty många är kallade, men få är utvalda.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. De som kallas för utvalda är de som valde att komma till festen – rätt klädda! De som först kallades till festen vägrade att komma, men sedan gick det bud ut till övriga – både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster. Det handlar alltså om vem som valt att KOMMA på festen (och inte bara att tacka ja, utan att faktiskt också dyka upp) och även om de såg till att vara RÄTT KLÄDDA. Man är rätt klädd om man omvänt sig och blivit renad från sina synder. Då har man fått vita kläder.

17-19 handlar om Jesu återkomst

17) Fikonträdet och tiden för Jesu återkomst (Matt. 24:32-51, Mark. 13:28-29, Luk. 21:29-32)

Verser: Matt. 24:32 Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära. 33 När ni ser allt detta vet ni på samma sätt att han är nära och står vid dörren.

Matt. 24:42 Var därför vaksamma. Ty ni vet inte vilken dag er Herre kommer. 43 Men det förstår ni att om husets ägare visste när på natten tjuven kom, då skulle han hålla sig vaken och inte tillåta att någon bröt sig in i hans hus. 44 Var därför också ni beredda! Ty i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen.45 Om det finns en trogen och förståndig tjänare, som av sin herre blivit satt över de andra tjänarna för att ge dem mat i rätt tid, 46 salig är den tjänaren, om hans herre finner honom göra så, när han kommer. 47 Amen säger jag er: Han skall sätta honom över allt vad han äger. 48 Men om tjänaren är ond och säger i sitt hjärta: Min herre dröjer, 49 och han börjar slå de andra tjänarna och äter och dricker med dem som är druckna, 50 då skall hans herre komma en dag när tjänaren inte väntar honom och i en stund han inte känner till 51 och hugga honom i stycken och låta honom få sin plats bland hycklare. Där skall man gråta och skära tänder. (se även Luk. 12:35-40)

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar, vilket även framkommer i de övriga två liknelserna som handlar om samma händelse. Vi måste vara vaksamma. Valet finns mellan att vara en trogen tjänare som ger andra tjänare mat i rätt tid, eller en oförståndig person som umgås med fel personer och som inte lever som hans Herre vill. Vårt beteende leder antingen till Guds rike, eller till en plats där man gråter och skära tänder.

18) Den beredde tjänaren (Luk. 12:35-40)bröd

Verser: Lukas 12:35 Spänn bältet om livet och håll lamporna brinnande. 36 Var lika tjänare som väntar sin herre hem från bröllopsfesten och som genast är redo att öppna för honom, när han kommer och knackar på. 37 Saliga är de tjänare som Herren finner vakande när han kommer. Amen säger jag er: Han skall fästa upp sina kläder och låta dem lägga sig till bords och själv komma och betjäna dem. 38 Kommer han under andra eller tredje nattväkten, saliga är de om han finner dem vakande. 39 Men det förstår ni ju att om husägaren visste när tjuven kom, skulle han inte låta honom bryta sig in i sitt hus.40 Var också ni beredda, ty i en stund då ni inte väntar det, kommer Människosonen.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Vi måste spänna bältet om livet, hålla lamporna brinnande, vara beredda och vaka. Valet finns mellan att vara en trogen och förståndig tjänare som ger andra tjänare mat i rättan tid, eller att vara en ond tjänare som tänker ut ont i sitt hjärta och som umgås med fel människor och som lever som världen. Det handlar alltså inte om att man tvekar över vem som egentligen är ens Herre, utan om man lyder sin Herre. Om man har stor kunskap om vad som förväntas av en, så förväntar sig Gud ingenting annat än lydnad.

19) Den pålitlige och förståndige förvaltaren (Lukas 12:41-47, Matt. 24:42-51)

Verser: Lukas. 12:41 Petrus frågade: “Herre, talar du i den här liknelsen om oss eller gäller den alla?”42 Herren sade: “Vem är den pålitlige och förståndige förvaltare som hans herre sätter över sina tjänare för att ge dem deras kost i rätt tid? 43 Det är den tjänare som hans herre finner göra så, när han kommer. Salig är den tjänaren. 44 Jag säger er sanningen: Han skall sätta honom över allt han äger. 45 Men om tjänaren skulle säga i sitt hjärta: Min herre kommer inte så snart, och han börjar slå tjänarna och tjänarinnorna och äta och dricka sig redlöst berusad, 46 då skall den tjänarens herre komma en dag han inte väntar det och i en stund han inte anar det, och han skall hugga honom i stycken och låta honom få sin plats bland de trolösa. 47 Den tjänare som vet sin herres vilja men ingenting ställer i ordning och inte handlar efter hans vilja, han skall piskas med många rapp. 48 Men den som inte känner till den och gör något som förtjänar spöstraff, han skall piskas med få rapp. Var och en som har fått mycket, av honom skall det krävas mycket. Och den som har blivit betrodd med mycket, av honom skall det utkrävas så mycket mer. 

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Valet finns mellan att vara en trogen och förståndig tjänare som ger andra tjänare mat i rättan tid, eller att vara en ond tjänare som tänker ut ont i sitt hjärta och som umgås med fel människor och som lever som världen. Det handlar alltså inte om att man tvekar över vem som egentligen är ens Herre, utan om man lyder sin Herre. Om man har stor kunskap om vad som förväntas av en, så förväntar sig Gud ingenting annat än lydnad.

20) De tio brudtärnorna med lamporna (Matt. 25:1-13)

Verser: Matt. 25:2 Fem av dem var oförståndiga och fem var förståndiga. 3 De oförståndiga tog sina lampor men tog ingen olja med sig. 4 De förståndiga tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor. 5 Då nu brudgummen dröjde, blev de alla sömniga och somnade. 6 Vid midnatt hördes ett rop: Se, brudgummen kommer! Gå ut och möt honom. 7 Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor. 8 De oförståndiga sade till de förståndiga: Ge oss av er olja! Våra lampor slocknar. 9 De förståndiga svarade: Den räcker kanske inte både för oss och för er. Gå i stället till dem som säljer och köp. 10 Men när de hade gått för att köpa kom brudgummen. Och de som stod färdiga gick med honom in till bröllopsfesten, och dörren stängdes. 

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Tio jungfrur går ut för att möta brudgummen, och det var viktigt för dem att ha både lampor och extraolja med sig. Ingen av dem tvekade över vem brudgummen var, utan det handlade om att vara förståndig och ha en levande tro, som man visade genom lydnad. Det är vårt eget ansvar att se till att vi har olja i våra lampor (oljan är en bild på den helige Ande i våra liv), och detta är alltså något som man själv måste göra. Brudgummen kommer inte att göra det åt oss.

21) Vi har olika många talenter/pund (Matt. 25:14-30, Luk. 19:12-27)pengar

Verser: Matt. 25:14 Det kommer att bli som när en man skulle resa utomlands. Han kallade till sig sina tjänare och lämnade sin förmögenhet åt dem. 15 En gav han fem talenter, en annan två och en tredje en talent – var och en efter hans förmåga. Sedan gav han sig i väg.—19 En lång tid därefter kom tjänarnas herre och krävde redovisning av dem. 20 Den som hade fått fem talenter kom då och lämnade fram fem talenter till och sade: Herre, fem talenter överlämnade du åt mig. Nu har jag tjänat fem till. 21 Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje! —24 Också den som hade fått en talent kom fram. Han sade: Herre, jag vet att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut.25 Av fruktan för dig gick jag och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt.26 Hans herre svarade honom: Du onde och late tjänare. Du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut. 27 Då borde du ha satt in mina pengar i en bank, så att jag hade fått igen det som är mitt med ränta när jag kom.28 Ta därför ifrån honom talenten och ge den åt honom som har tio talenter. 29 Ty var och en som har skall få, och det i överflöd, men den som inget har, från honom skall tas också det han har. 30 Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret här utanför. Där skall man gråta och skära tänder.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Det finns en del kristna som menar att vi aldrig någonsin kan åstadkomma något gott i oss själva, men här ser vi svart på vitt att Herren berömmer några av sina tjänare för att de valt att vara trogna och kallar det som de gjort för “Bra!”. Såpass bra att de får komma in i Herrens glädje (himmelriket) pga det som de valt att göra – nämligen att tjäna talenter åt sin Herre. I liknelsen finns dock en som valt att inte tjäna in några talenter utan nöjde sig med att spara den talent han fått, för att ge tillbaka densamme till sin Herre när denne kom tillbaka. Den tjänaren kallades för oduglig för sin lathets skull (och för att han inte levde i enlighet med den kunskap som han hade), och han fick tyvärr inte komma in i Herrens glädje.

22) Fåren och getterna som var rättfärdiga resp. orättfärdiga (Matt. 25:31-36)

Verser: Matt. 25 34 Då skall konungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse. 35 Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. 36 Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig. 37 Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? 38 Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig eller naken och klädde dig? 39 Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig? 40 Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.41 Sedan skall han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. 42 Ty jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka.—44 Då skall de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig inte? 45 Då skall han svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. 46 Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.“

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Det kan inte bli tydligare än så här. När Människosonen kommer så ska han dela in människorna i två kategorier; de rättfärdiga (de som gjort gott) och de orättfärdiga (de som inte gjort gott). De förstnämnda får ärva Guds rike pga det som de gjort, men de sistnämnda hamnar i elden pga det som de gjort (eller snarare inte gjort). Inte heller här handlar det om att någon av dem har problem med att identifiera vem som är Herren och vem de ska tjäna, utan det handlar hela tiden om hur de väljer att leva sina liv. 

23) Den växande sådden och dess skörd (Mark. 4:26-29)

Verser: Mark. 4:26 Jesus sade: “Guds rike är likt en man som sår säd i jorden. 27 Han sover och stiger upp, natt följer på dag och säden kommer upp och skjuter i höjden, han vet själv inte hur. 28 Av sig själv ger jorden gröda, först strå, sedan ax och därefter fullmoget vete i axet. 29 Och när grödan är mogen räcker han genast ut skäran, eftersom skördetiden är inne.“

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. En man väljer att så säd i jorden, och han väljer också att skörda. Annars får han ingen nytta av grödan.

24) Två män som fick sina skulder efterskänkta (Luk. 7:41-43)

Verser: Lukas 7:41 “Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio. 42 Eftersom de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer nu att älska honom mest?” 43 Simon svarade: “Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro.” Jesus sade: “Du har rätt.”  44 Sedan vände han sig mot kvinnan och sade till Simon: “Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus, gav du mig inget vatten till mina fötter. Men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. 45 Du gav mig inte någon hälsningskyss, men sedan jag kom in har hon inte upphört att kyssa mina fötter. 46 Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. 47 Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som har fått litet förlåtet älskar litet.”48 Sedan sade han till henne: “Dina synder är förlåtna.” 49 Då började de andra bordsgästerna fråga sig: “Vem är den här mannen, som till och med förlåter synder?”50 Men Jesus sade till kvinnan: “Din tro har frälst dig. Gå i frid.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Men säger inte avsnittet att “Din TRO har frälst dig”? Javisst, men hur visade kvinnan sin tro? Hon satt inte bara och trodde i en soffa, utan hon visade sin tro med kärleksfulla handlingar. Sen säger inte historien att kvinnan inte omvänt sig. Med tanke på att Bibeln lär att vi måste omvända oss och bli renade från våra synder, så kan man tänka sig att detta är vad kvinnan just gjort och att förvandlingen visade sig i hennes goda gärningar.

25) Den barmhärtige samariern/samariten (Luk. 10:30-37)

Verser: Lukas 10:30 Jesus svarade:”En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och råkade ut för rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom. Sedan gav de sig av och lämnade honom där halvdöd. 31 En präst kom händelsevis ner samma väg, och när han fick se mannen gick han förbi. 32 På samma sätt var det med en levit. Han kom till platsen, såg mannen och gick förbi. 33 En samarit som färdades samma väg kom också dit. När han såg mannen, förbarmade han sig över honom. 34 Han gick fram till honom, hällde olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. 35 Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värdshusvärden och sade: Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala när jag kommer tillbaka. 36 Vem av dessa tre tycker du var en nästa för mannen som hade råkat ut för rövare?” 37 Han svarade: “Den som visade honom barmhärtighet.” Då sade Jesus till honom: “Gå du och GÖR SOM HAN.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Liknelsen innehåller tre olika sorts personer som träffade på en man i behov (en präst, en levit och en samarier), och endast samariern visade barmhärtighet pga sina handlingar. De andra två hade inga problem med sin tro på Gud, men det var desto större problem med hur de visade sin tro med handlingar. Jesus ber oss att GÖRA som samariern (samarier hade ett mycket dåligt rykte) och hela liknelsen kom till pga en ung man som frågade Jesus vad han måste GÖRA för att få evigt liv. Jesus svarade inte “Du kan inte göra någonting, min vän, eftersom människor är frälsta av tro allena”. Nej, Jesus bekräftade att mannen kunde förvänta sig evigt liv om han lydde budet “Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.” Liknelsen kom till genom att Jesus förklarade vem som är “vår nästa” och exempel på hur vi ska bete oss gentemot vår nästa. Det räcker inte att göra som prästen och leviten – bara “älska” en medmänniska genom att le och gå förbi trots att han är i nöd.

26) Det nattliga besöket hos vännen (Luk. 11:5-8)

Verser: Lukas 11:5 Han sade till dem: “Om någon av er har en vän och går till honom mitt i natten och säger: Käre vän, låna mig tre bröd. 6 En vän som är på resa har kommit till mig, och jag har ingenting att sätta fram åt honom, 7 – vem av er skulle då inifrån huset få till svar: Låt mig vara i fred. Dörren är redan stängd, och mina barn och jag har gått och lagt oss. Jag kan inte stiga upp och ge dig något. 8 Jag säger er: Även om han inte stiger upp och ger honom något för att det är hans vän, så kommer han att stiga upp och ge honom allt vad han behöver för att inte själv bli utskämd.9 Jag säger er: Be och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. 10 Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. 

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Den här personen var envis och bultade enträget på dörren samtidigt som han bad sin vän om bröd. Vi ombeds att BE, SÖKA och BULTA på dörren, för att få det som vi är ute efter. Brödet, och det eviga livet.

27) Den rike dåren som bara samlade skatter åt sig själv (Luk. 12:16-21)

Verser: Lukas. 12:16 Och han berättade en liknelse för dem: “En rik man hade åkrar som gav goda skördar. 17 Och han frågade sig själv: Vad skall jag göra? Jag har inte plats för mina skördar. 18 Så här vill jag göra, tänkte han. Jag river mina logar och bygger större, och där samlar jag in all min säd och allt mitt goda. 19 Sedan vill jag säga till mig själv: Kära själ, du har samlat mycket gott för många år. Ta det nu lugnt, ät, drick och var glad. 20 Men Gud sade till honom: Din dåre, i natt skall din själ utkrävas av dig, och vem skall då få vad du har samlat ihop? 21 Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud.” 

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Vi bör inte samla skatter åt oss själva i stället för att vara rik i Guds ögon (exempelvis genom att vara barmhärtig).

28) Fikonträdet utan fikon som riskerar att huggas ner (Luk. 13:6-9)törntagg

Verser: Lukas. 13:6 Sedan berättade han denna liknelse: “En man hade ett fikonträd planterat i sin vingård, och han kom för att se om det fanns frukt på det, men han fann ingen. 7 Då sade han till sin trädgårdsmästare: I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här fikonträdet men inte hittat någon. Hugg ner det! Varför skall det få suga ut jorden? 8 Men trädgårdsmästaren svarade honom: Herre, låt det stå kvar även i år, tills jag har grävt omkring det och gödslat. 9 Kanske bär det frukt nästa år. Annars skall du hugga ner det.“

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Frukt = gärningar. Även Joh. 15 visar att brist på frukt kan innebära att grenar kapas av vinträdet och kastas i elden. Förhoppningen finns alltid att träd ska börja visa frukt, men en dag måste man till slut bestämma sig om man ska låta trädet vara kvar (och suga ut jorden) eller hugga ner det.

29) Hedersplatsen på bröllopet (Luk. 14:7-14)

Verser: Lukas 14:7 När han märkte hur gästerna valde ut de främsta platserna, berättade han en liknelse för dem. Han sade till dem: —10 Nej, när du är bjuden, gå och sätt dig på den nedersta platsen. När värden kommer skall han då säga till dig: Min vän, sätt dig högre upp. Då blir du hedrad inför alla de andra gästerna. 11 Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.”12 Han sade också till den som bjudit honom: “När du bjuder på middag eller kvällsmål, bjud då inte dina vänner eller bröder eller släktingar eller rika grannar. Kanske de bjuder tillbaka, och du får din belöning. 13 Nej, när du skall hålla fest, bjud fattiga och krymplingar, lama och blinda. 14 Salig är du då, eftersom de inte kan ge dig något tillbaka. Du skall få din lön vid de rättfärdigas uppståndelse.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Vi måste se till att inte upphöja oss, och vi måste akta oss så att vi inte ger endast till de som kan betala tillbaka. (Vi ska inte heller kasta pärlor för svin och låta oss bli utnyttjade.)

30) Festen (Luk. 14:16-24) – har stora likheter med punkt nr 16)

Verser: Lukas. 14:16 Jesus sade till honom: “En man ville ordna en festmåltid och bjöd många gäster. 17 När tiden för festen var inne, skickade han ut sin tjänare för att säga till de inbjudna: Kom, nu är allt färdigt. 18 Men de började alla ursäkta sig. Den förste sade till honom: Jag har köpt en åker och måste gå ut och se på den. Jag hoppas du ursäktar.19 En annan sade: Jag har köpt fem par oxar och är på väg att se vad de duger till. Jag hoppas du ursäktar. 20 Ännu en annan sade: Jag har gift mig, och därför kan jag inte komma. 21 Tjänaren kom tillbaka och berättade detta för sin herre. Då blev denne vred och sade till sin tjänare: Gå genast ut på gator och gränder i staden, och för hit fattiga och krymplingar, blinda och lama. 22 Tjänaren sade: Herre, vad du befallde har jag gjort, men här finns ännu plats. 23 Då sade herren till sin tjänare: Gå ut på vägar och stigar och uppmana enträget människor att komma in, så att mitt hus blir fullt. 24 Ty jag säger er att ingen av de män som var bjudna skall smaka min måltid.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Om vi inte har tid att ha kontakt med Gud utan har vårt fokus på det som världen ger, så är vi inte värdiga den stora festen.

31) Beräkna kostnaden (Luk. 14:28-35)

Verser: Lukas 14:27 Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge. 28 Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig då inte först ner och beräknar kostnaden för att se om han har råd att slutföra bygget? 29 Annars, om han har lagt grunden men inte kan bygga färdigt, är det fara värt att alla som ser det kommer att håna honom 30 och säga: Den mannen började bygga men kunde inte slutföra bygget. 31 Eller vilken kung går ut i krig mot en annan kung utan att först sätta sig ner och överväga, om han med tio tusen man kan möta den som kommer emot honom med tjugo tusen? 32 Om han inte kan det, skickar han sändebud och ber om fred, medan den andre ännu är långt borta. 33 På samma sätt kan ingen av er vara min lärjunge, om han inte avstår från allt han äger.34 Salt är bra, men om saltet mister sin sälta, hur skall man då göra det salt igen?35 Varken för jorden eller gödselhögen duger det. Man kastar bort det. Hör, du som har öron att höra med.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Att bära sitt kors och följa Jesus innebär en ansträngning. Om man väljer att leva sitt liv med Jesus så bör man sätta sig ner och fundera vad som krävs och hur man ska uppnå det som krävs. Vi har fått den helige Ande som hjälp, så vi bör kunna slutföra vårt bygge, men det hänger på vårt agerande. Vi ombeds inte att göra oss av med allt vi äger (det gjorde inte ens Jesus och hans lärljungar) men om valet står mellan Gud och tillgångar (t o m familjemedlemmar) så måste vi alltid sätta Gud främst. Om salt förlorar sin sälta så kastar man bort det.

32) Det förlorade myntet (Luk. 15:8-10)

Verser: Lukas 15:8 Eller om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte ett ljus och sopar huset och letar noga, tills hon hittar det? 9 Och när hon har hittat det, samlar hon sina väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig! Jag har hittat silvermyntet som jag tappade. 10 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Gud vill inte att någon ska gå förlorad och gläds därför åt var och en som väljer att omvända sig, för det betyder ju att  personen ångrar sitt tidigare syndiga liv och i stället bestämmer sig för att leva i rättfärdighet med Gud. Personen har blivit återfunnen och är inte längre borta!

33) Den förlorade sonen (Luk. 15:11-32)

Verser: Lukas 15:11 Vidare sade han: “En man hade två söner. 12 Den yngre sade till sin far: Far, ge mig min del av egendomen. Då delade han sin egendom mellan dem. 13 Kort därefter packade den yngre sonen ihop allt sitt och for långt bort till ett främmande land. Där förde han ett utsvävande liv och slösade bort det han ägde. — 17 Då kom han till besinning och sade: Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här håller jag på att dö av svält. 18 Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. 19 Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina daglönare. 20 Och han stod upp och gick till sin far.Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom.21 Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. 22 Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter! 23 Och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta och vara glada. 24 Ty min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började.—32 Men nu måste vi ha fest och glädja oss. Ty denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen.“

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Den förlorade sonen var död och förlorad pga sitt destruktiva liv, och det var hans egen Fader som kallar honom död och förlorad. Det som kan få en förlorad själ att gå från andlig död till andligt liv är omvändelse, vilket innebär att man gör som den förlorade sonen – ångrar sin synd i sitt hjärta, bekänner synderna inför Fadern och bestämmer sig för att börja leva rättfärdigt i stället för orättfärdigt. Det ger andligt liv!

34) Den ohederlige förvaltaren (Luk. 16:1-8)

Verser: Lukas 16:1 Jesus sade också till sina lärjungar: “Det var en rik man som hade en förvaltare, och denne blev beskylld för att förskingra hans egendom. — 4 Jo, nu vet jag vad jag skall göra så att man tar emot mig i sina hem, när jag får avsked från min tjänst. 5 Och han kallade till sig dem som stod i skuld hos hans herre, en efter en, och frågade den förste: Hur mycket är du skyldig min herre? 6 Han svarade: Hundra fat olja. Förvaltaren sade till honom: Ta ditt skuldebrev och sätt dig genast ner och skriv femtio. — 8 Och hans herre berömde den ohederlige förvaltaren för att han hade handlat klokt. Ty den här världens barn handlar klokare mot sitt släkte än ljusets barn.9 Jag säger er: Skaffa er vänner med hjälp av den orättfärdige mammon, för att de skall ta emot er i de eviga boningarna, när världslig rikedom har tagit slut. 10 Den som är trogen i smått är också trogen i stort, och den som är ohederlig i smått är också ohederlig i stort. 11 Om ni inte har varit trogna i fråga om den ohederlige mammon, vem vill då anförtro er den sanna rikedomen? 12 Och om ni inte varit trogna i fråga om det som tillhör en annan, vem vill då ge er vad som tillhör er?13 Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Det handlar om att vara trogen, även i det lilla. Vi kan inte heller tjäna både Gud och mammon, vilket innebär att vi kan inte behålla vår frälsning om vi varvar synd och rättfärdighet.

35) Den rike mannen och Lasaros (Luk. 16:19-31)fruit

Verser: Lukas 16:19 Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde var dag i glädje och fest. 20 Men vid hans port låg en fattig man som hette Lasarus, full av sår. 21 Han längtade efter att få äta sig mätt på det som föll från den rike mannens bord. Ja, hundarna kom och slickade hans sår. 22 Så dog den fattige och fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Även den rike dog och begravdes. 23 När han plågades i helvetet, lyfte han blicken och fick se Abraham långt borta och Lasarus hos honom.24 Då ropade han: Fader Abraham, förbarma dig över mig och skicka Lasarus att doppa fingerspetsen i vatten för att svalka min tunga, ty jag plågas i denna eld. 25 Men Abraham svarade: Mitt barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, under det att Lasarus fick ut det onda. Nu får han tröst och du plåga. — 31 Abraham sade till honom: Lyssnar de inte till Mose och profeterna, kommer de inte heller att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Den rike mannen hade tydligen inga tankar på vare sig Gud eller barmhärtighet medan han levde och det straffar sig. Lasarus befann sig vid den rike mannens port, så den rike mannen kunde inte ha undgått att se honom. Ändå fick Lasarus ingen lindring. Vi är ombedda att lyssna till Mose och profeterna (med andra ord den heliga skriften som är Bibeln), och om vi väljer att göra det så inser vi vårt behov av omvändelse och att leva rättfärdigt.

36) Tjänaren som passar upp (Luk. 17:7-10)

Verser: Lukas 17:7 Om någon av er har en tjänare som plöjer eller vaktar boskap, säger han då till honom, när han kommer hem från marken: Kom genast och ät. 8 Säger han inte i stället: Laga nu till vad jag skall äta och fäst upp dina kläder och passa upp mig medan jag äter och dricker. Sedan får du själv äta och dricka. 9 Inte tackar han tjänaren, för att denne gjorde det han var tillsagd att GÖRA? 10 Så skall också ni säga, när ni har GJORT allt som krävs av er: Nu är vi tjänare utan uppgifter. Vi har bara gjort det vi var skyldiga att göra.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Göra, gjort, gjort, göra. Vi är alltså tjänare som tillfälligt befinner oss på jorden för att GÖRA saker – för att tjäna. Om vi lägger ner den uppgiften så är vi inte värdiga Guds rike.

37) Änkan och domaren (Luk. 18:2-5)

Verser: Lukas 18:1 Jesus berättade för dem en liknelse för att visa att de alltid borde be utan att tröttna. 2 “I en stad fanns en domare som varken fruktade Gud eller hade respekt för människor. 3 I samma stad fanns en änka, som gång på gång kom till honom och sade: Ge mig rätt inför min motpart. 4 Till en tid ville han inte, men sedan sade han till sig själv: Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för någon människa, 5 skall jag ändå ge den här änkan rätt, därför att hon är så besvärlig. Annars kommer hon till sist att pina livet ur mig med sina ständiga besök.”6 Och Herren sade: “Hör vad den orättfärdige domaren säger. 7 Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt, då han ju lyssnar tåligt till dem? 8 Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna en sådan tro på jorden?”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Vad är det för slags tro som människosonen hoppas på att finna på jorden vid hans återkomst? Exempel ges precis innan den frågeställningen, och det handlar om en envis änka som gång på gång bad om att få bli hjälpt av Domaren i staden. Idén är alltså att vi kan få det vi söker om vi visar det  i handlingar. Änkan stannade inte bara hemma och beklagade sig, utan hon gick gång på gång till Domaren och gav inte upp.

38) Fariseen och tullindrivaren (Luk. 18:10-14)

Verser: Lukas 18:9 För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra, berättade Jesus också denna liknelse: 10 “Två män gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre publikan. 11 Farisén stod och bad för sig själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor, rånare, brottslingar, äktenskapsbrytare, eller som den där publikanen. 12 Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tionde av allt jag tjänar. 13 Publikanen stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet[a] och bad: Gud, var nådig mot mig, syndare. 14 Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Många missförstår liknelsen och får för sig att det nästan är fult att vara alltför lydiga mot Gud, och att vi i stället ska se oss själva som stackars syndare frälsta av nåd som aldrig kan sluta synda, samt att detta är helt ok bara vi erkänner att vi lever i pågående synd. Detta är dock inte vad liknelsen säger, och tur är väl det eftersom det skulle leda till att rättfärdiga kommer till helvetet och syndare till himlen. Jesus berättade liknelsen för de som TRODDE att de var rättfärdiga (fariséerna), trots att de i själva verket levde i synd eftersom de var smutsiga på insidan. Fariseerna lydde alltså inte Gud för mycket utan FÖR LITET, och de var ingenting annat än syndare (och hycklare). Även publikanen i liknelsen var en syndare, men skillnaden mellan dem var att publikanen bekände sin synd och omvände sig. DÄRFÖR gick han hem som rättfärdig, för när vi bekänner vår synd och omvänder oss så blir vi helt renade och det blir stor glädje i himlen. Varför så stor glädje? Jo, för ännu en person har gått från andlig död till andligt liv. Om vi kan bli frälsta mitt i vår synd, då skulle väl även farisén vara frälst mitt i sin synd? Eller är det bara vissa synder som separerar oss från Gud?

39) Den rätta vägen till fårfållan (John 10:1-5)

Verser: Joh. 10:1 Amen, amen säger jag er: Den som inte går in i fårfållan genom dörren utan tar sig in på något annat ställe, han är en tjuv och en rövare. 2 Men den som går in genom dörren är fårens herde. 3 För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssnar till hans röst, och han kallar på sina får och nämner dem med deras namn och för ut dem. 4 När han har fört ut alla sina får, går han före dem, och fåren följer honom, därför att de känner igen hans röst. 5 Men en främling följer de inte, utan flyr bort från honom, därför att de inte känner igen främlingars röst.” 6 Denna liknelse framställde Jesus för dem, men de förstod inte vad det var han talade om.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Vi är ombedda att ta dörren in till fårfållan, och om vi är sanna “Guds får” så väljer vi att följa honom, samtidigt som vi flyr bort från falska herdar. Den vägen väljer dock inte alla.

(Johannes evangelium brukar benämnas som det evangelium som inte innehåller några liknelser, men snarare “dolda” liknelser och en hel del ordspråk.)

Varför är det då så vanligt att folk får panik om de hör budskapet att det krävs både tro och gärningar för vår frälsning – som de väljer att benämna “gärningslära” för att ge lydnad en ännu sämre klang? Dels för att vi blivit lurade av Martin Luther (och John Kalvin), men kanske också för att Satan gärna vill lura oss att synda eftersom ju synd separerar oss från Gud. Om Satan därför lyckas med att invagga oss i en (falsk) säkerhet om att vi kan vara frälsta av tro allena och utan gärningar – och att tryggt kunna varva tro och synd – då har han verkligen lyckats. 

Vi TILLRÄKNAS inte JESUS rättfärdighet – utan vi är rättfärdiga via VÅR TRO som visas i gärningar

Nov2

hypocrite

Vi ombeds att vara rena LIKSOM JESUS ÄR REN

Löftet är inte: “Om ni bara tror på Jesus så lovar han att konfirmera er som positionellt rena och rättfärdiga oavsett om ni verkligen är det eller ej”.

1 John 3:4. Var och en som gör synd bryter också mot lagen, ty synd är brott mot lagen. — 6. Var och en som förblir i honom syndar inte. Var och en som syndar har inte sett honom och inte lärt känna honom. 7. Kära barn, låt ingen bedra er. Den som GÖR RÄTT är rättfärdig, LIKSOM han är rättfärdig. 8. Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat från begynnelsen. Och därför uppenbarades Guds Son, för att han skulle göra om intet djävulens gärningar. 9. Var och en som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Och han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10. På detta känns Guds barn och djävulens barn igen: Var och en som inte gör rättfärdighet är inte av Gud, och inte heller den som inte älskar sin broder.

Omvändelse handlar inte bara om att säga förlåt för att man syndat, utan omvändelse är att vara såpass störd av synd att man väljer att göra allt i sin makt för att inte synda igen. Bibeln säger inte att de som lär ut att man kan och borde sluta synda är villolärare, utan i Bibeln kallas de för “rättfärdiga”, som dessutom ska bli störst i himmelriket – om de lever som de lär (Matt. 5).

Jesus kom inte för att befria oss från Guds straff. Han kom för att befria oss från SYND så att vi därmed slipper Guds straff – OM vi ser till att hålla ut till slutet i vår kamp mot synden. Guds fantastiska nåd hjälper oss! Inte så att vi kan använda nåden som ett slags skydd att dölja vår synd under, utan den hjälper oss att verkligen säga nej till synden:

Titus. 2:11 Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12 Den fostrar oss att säga NEJ till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är

Tack och lov så har Jesus också sagt “Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt” (Matt. 11:30), men om vi fortfarande inte vill spendera tid med Jesus och att inte vill oss ledas av Anden utan köttet, så gör vi saker och ting svårare för oss. Om vi fortfarande syndar är vi fortfarande under Guds vrede och riskerar fortfarande hans straff – och detta gäller både otroende och troende.

Johannes 3:36 Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.”

Romarbrevet 1:18 Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen.

Romarbrevet 2:5 Genom ditt hårda och obotfärdiga hjärta samlar du på dig vrede till vredens dag, när Guds rättfärdiga dom uppenbaras.

Jesus rättfärdighet kan INTE transfereras/injiceras in i oss, och vi kan INTE anses som rättffärdiga SÅVIDA VI INTE LEVER RÄTTFÄRDIGT

Vår rättfärdighet beror inte på att en annan människas rättfärdighet injicerats i oss, utan vår rättfärdighet beror på hur vi väljer att leva våra liv!

Det svenska ordet som översatts till “tillräknas” här nedan i Rom. 4 kommer från det grekiska ordet logizomai (Strong’s 3049) och översätts helst med “anses”, “betraktas”, “tillskrivs” eller “tillräknas”.

På engelska är definitionen TO RECKON eller TO CONSIDER, men kan också betyda count, charge with; reason, decide, conclude; think, suppose.  Det grekiska ordet härrörs från det grekiska ordet “logos” – in the sense of an account or reckoning. Ordet förekommer 41 gånger i Nya Testamentet, och 4 av de gångerna har KJV översatt med “impute”. Tyvärr har den översättningen missförståtts och tolkats som en slags transferering av Jesus rättfärdighet in i oss, men så är inte fallet eftersom vi vet att ordet snarare betyder “anses som”.

Vi borde aldrig lura oss själva (eller andra) med idén att vi kan gömma oss bakom Jesus rättfärdighet och tro att Gud inte ser vår synd, eller att  Jesus rättfärdighet kan komma oss tillgodo på så sätt att det kan injiceras eller tillräknas oss så att vi kan vara positionellt rättfärdiga i Jesus samtidigt som vi rent praktiskt lever orättfärdigt. Det är VI som själva måste leva rättfärdigt, och vi kan aldrig rida rygg på en annan människa och tro att vi kan glida in i himmelriket tack vare en annan människas rättfärdighet. Däremot måste vi till att börja med förstås omvända oss och bli renade i Jesu rättfärdiga blod, men SEDAN är det tänkt att VI ska fortsätta att hålla oss rena genom att leva rättfärdigt.

Det är vanligt att Rom. 4 citeras vad gäller rättfärdighet, och där vi kan se logizomai översatt med “tillräknad”. Notera att det inte är JESUS RÄTTFÄRDIGHET som “tillräknas” oss!  Däremot kan vår TRO tillräknas oss som rättfärdighet, och vi vet också att om vi tror och älskar Jesus så vet vi också att vi lyder honom. Vidare är Jakob noga med att säga att tro utan gärningar är död. Paulus uttrycker det med att vi är slavar under den vi lyder – så lyder vi synd är vi slavar under synden och därmed döda.

När det kommer till Rom. 4:6, så är det inte så att en människa blir extra uppskattad och prisad om hon ser till att INTE ha några gärningar att komma med, utan endast blir rättfärdig av tro. Det skulle ju betyda att ju färre gärningar en människa har desto saligare är hon, och desto bättre är det. Nej, Paulus poäng är att få judarna att förstå att de inte är frälsta pga lydnad av TORAHN (613 bud), utan en människa är ju faktiskt salig om hon i stället omvänder sig från sina synder, tror på Jesus och bestämmer sig för att älska honom av hela sitt hjärta. För saliga är ju de vilkas överträdelser är FÖRLÅTNA, för det betyder ju frihet och frälsning. Den människan är ju lycklig eftersom synden inte längre tillräknas henne, eftersom de är strukna från syndakontot!  Gäller detta underbara löfte endast judarna? Nej, både de omskurna (judar som fått torahn) och hedningar (oomskurna och som inte fått torahn), har ju detta löfte! Det är ju TRON som frälser och inte om man är född jude och har lagen i sina händer!

Abraham ges som ett exempel, för han räknades ju som rättfärdig INNAN Mose lag ens kom. Inte alla som har Abraham som förfader är frälsta, utan de är andligt omskurna de som TROR såsom han gjorde – och han visade upp en makalös tro eftersom han inte ens undanhöll sin egen son. De människorna som VANDRAR (något som man GÖR) som Abraham vandrade (Abraham lydde Gud), är andligt omskurna och sanna Abrahams barn. Vi kan absolut inte FÖRTJÄNA vår frälsning genom något vi  gör (har vi syndat så är det loppet kört) så det enda andra alternativet är att vi är frälsta av NÅD genom TRO. Bara vi ser till att inte lägga till “och alltså spelar inte längre gärningar någon roll för vår frälsning”, för så står det inte. Det är bara det att vi inte kan bli frälsta av att plötsligt göra en massa goda gärningar (om det finns synd med i bilden), och/eller genom att vara födda judar och mena sig ha lagen.

Rom. 4:3 Ty vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det RÄKNADES honom till rättfärdighet.4 Den som har gärningar att peka på får sin lön, inte av nåd utan som något han har förtjänat. 5 Men den som utan att bygga på gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet.6 Därför prisar också David den människa salig, som Gud TILLRÄKNAR rättfärdighet utan gärningar: 7 Saliga är de, vilkas överträdelser är förlåtna och vilkas synder är överskylda. 8 Salig är den man som Herren inte TILLRÄKNAR synd.9 Gäller denna saligprisning endast de omskurna eller även de oomskurna? Vi säger ju att tron RÄKNADES Abraham till rättfärdighet. 10 När blev den TILLRÄKNAD honom? Sedan han blivit omskuren? Nej, det skedde medan han ännu var oomskuren. 11 Han tog emot omskärelsens tecken som bekräftelse på rättfärdigheten genom tron, och den ägde han redan som oomskuren. Så skulle han vara fader till alla oomskurna som tror, och så skulle rättfärdighet TILLRÄKNAS dem.12 Han skulle även vara fader till omskurna, till sådana som inte endast hör till de omskurna utan också VANDRAR i spåren av den tro som vår fader Abraham hade som oomskuren.—22 Därför “RÄKNADES det honom till rättfärdighet.”23 Men dessa ord “det RÄKNADES honom till rättfärdighet” skrevs inte bara för hans skull 24 utan även med tanke på oss. Rättfärdighet kommer att TILLRÄKNAS oss som tror på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår Herre, 

Jämför med Jakob som säger att Abrahams tro visade sig i GÄRNINGAR, och utan dessa gärningar är man DÖD. Alltså kan vi inte bli och förbli frälsta utan gärningar, och därför säger Jakob att “en människa erkänns som rättfärdig genom GÄRNINGAR och INTE bara genom tro”. Om Jakob kan uttrycka sig så, så kan vi göra det också. 1917 års översättning är här bättre, och där läser vi “I sen alltså att det är av gärningar som en människa bliver rättfärdig, och ICKE AV TRO ALLENAST”. Paulus talade om att man inte blir frälst av laggärningar (lydnad av de 613 buden i torahn, varav de flesta är ceremoniella lagar) eftersom det räcker med en enda synd för att den vägen är stängd, men däremot är vi frälsta av tro och lydnad av den helige Ande. Om vi leds av Anden (som leder oss bort från synd) så är vi INTE under lagen.

Jak. 2: 18 Nu säger kanske någon: “Du har tro.” – Ja, men jag har också gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag visa dig min tro genom mina gärningar. 19 Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och bävar. 20 Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? 21 Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret? 22 Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. 23 Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det RÄKNADES honom till rättfärdighet, och han kallades Guds vän.24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig GENOM GÄRNINGAR OCH INTE BARA GENOM TRO. 25 Blev inte skökan Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar, när hon tog emot sändebuden och förde ut dem en annan väg? 26 Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

Paulus är inte besviken på galaterna för att de menar att det fortfarande är ett krav att lyda tio Guds budfaith alone 3

Paulus är i Galaterbrevet inte förgrymmad över att galaterna återvänt till gamla utgångna lagar såsom du skall icke döda, stjäla, begå äktenskapsbrott, ljuga, etc.  De buden har ju alltid gällt och kommer alltid att gälla. Han var besviken över att galaterna fortfarande ville hålla sig fast vid omskärelsens lag som ju är en ceremoniell lag i torahn. Även här jämför Paulus med Abraham som ju visade sin tro med sina handlingar. Så när Paulus använder sig av ordet “lagen” här nedan så menar han torahn, och han gör en skillnad på laggärningar och att lyda Anden som ju leder oss bort från synd. De ceremoniella lagarna i torahn gäller dock inte i dag, så det är inte synd att bryta emot dem. Paulus fokuserar på att det är TRO (som självfallet visar sig i en Abrahams-lydnad) som frälser, och inte att lyda omskärelsens lag eller andra torah-lagar. Rättfärdighet kan inte komma av lagen för att vi brutit den minst en gång. Torah var vår övervakare (hjälpte oss att hålla oss i schack) tills Jesus kom, och numera är det tänkt att vi ska låta oss ledas av Anden och ha de moraliska buden i våra hjärtan, och de ingår i tio Guds bud. Att älska Gud och vår nästa är ett bud som A L L T I D har gällt och alltid kommer att gälla, och det är ett grundbud som vi aldrig blir befriade från. Det är snarare SYND som vi kan bli befriade från, och det blir vi om vi omvänder oss, tror på Jesus Kristus och lyder kärleksbudet.

Gal. 3:5 Han som ger er Anden och gör underverk bland er, gör han det för att ni håller lagen eller för att ni lyssnar i tro, liksom Abraham? 6 Han trodde Gud, och det RÄKNADES honom till rättfärdighet.7 Därför skall ni veta att de som håller sig till tron, de är Abrahams barn.8 Och då Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro, förkunnade den i förväg detta glada budskap för Abraham: I dig skall alla folk bli välsignade. 9 Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde.10 Men alla som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Under förbannelse står den som inte håller fast vid allt som är skrivet i lagens bok och gör därefter.11 Att ingen förklaras rättfärdig inför Gud genom lagen är uppenbart, eftersom den rättfärdige skall leva av tro.12 Men lagen säger inte “av tro”, utan den som håller dessa bud skall leva genom dem. — 9 Varför gavs då lagen? Den blev tillagd för överträdelsernas skull för att gälla TILLS avkomlingen skulle träda fram, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand.— 22 Men nu har Skriften inneslutit allt under synd, för att det som var utlovat skulle ges genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror. 23 Innan tron kom hölls vi i fängsligt förvar och var bevakade av lagen, tills tron skulle uppenbaras. 24 Så blev lagen vår övervakare fram till Kristus, för att vi skall förklaras rättfärdiga av tro. 25 Men sedan tron har kommit, står vi inte längre under någon övervakare.

Att Paulus inte är av uppfattningen att synd (bryta mot Guds bud) inte längre separerar oss från Gud är väldigt uppenbart i samma kapitel eftersom han menar att synd fortfarande leder till döden. Alternativen för oss är att vandra i Anden (då lyder vi de moraliska buden), eller vandra efter köttet (synd och andlig död).

Gal. 5:16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. 17 Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. 18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen. 19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror,21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

Att Gud inte tillräknar oss våra överträdelser betyder att han – när vi omvänder oss – FÖRLÅTER OSS vilket innebär att vår synd försvinner och att vi betraktas SOM OM vi aldrig syndat, och vi räknas alltså som rättfärdiga. Inte för att vi fått Jesus rättfärdighet, utan för att VI blivit renade i hans rättfärdiga blod och eftersom VI sedan lever rättfärdigt och GÖR rättfärdighet (om vi nu leds av Anden). Gud behöver alltså inte fuska och se mellan fingrarna på vår synd, för synden är ju bokstavligen BORTA, och vi är verkligen 100% helt RENA. Men det innebär inte “en gång förlåten och renad, alltid förlåten och renad”, för smutsar vi ner oss igen så är vi ju tillbaka till samma utgångsläge.

2 Kor. 5:19 Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han TILLRÄKNADE inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. filthy pig

2 Pet. 2: 18 De talar stora och tomma ord, och i sina köttsliga begär lockar de med utsvävningar till sig människor som med knapp nöd har kommit undan sådana som lever i villfarelse. 19 De lovar dem frihet men är själva slavar under fördärvet, ty det man besegras av är man slav under. 20 Ty när de har lärt känna vår Herre och Frälsare Jesus Kristus och undkommit världens smitta, men sedan åter blir snärjda och besegrade av den, då har det sista blivit värre för dem än det första. 21 Det hade varit bättre om de aldrig hade lärt känna RÄTTFÄRDIGHETENS VÄG än att lära känna den och vända sig bort från det heliga budskap som överlämnats till dem.22 Det har gått med dem som det så sant heter i ordspråket: En hund vänder om till sina spyor, och ett rentvättat svin vältrar sig i smutsen.

Att vi inte är frälsta av tro allena (tro utan gärningar) och att vi inte är frälsta såvida vi inte visar vår tro med att GÖRA RÄTTFÄRDIGHET, kan du läsa om i den här artikeln. Du kan läsa mer om Abraham i den här artikeln.

Jag skall GÖRA så att ni vandrar efter mina stadgar – Hes. 36:27. Tvång?

Jul25

leash

Hes. 36:27 Jag skall låta min Ande komma in i er och GÖRA så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem.

Det finns kristna som tror att Gud TVINGAR vissa individer att vandra på hans stadgar och hålla hans lagar utan att de själva har någon möjlighet att handla på ett motsatt sätt, medan han väljer att inte påtvinga andra samma sak. Om Gud sedan DÖMER oss människor utifrån hur vi lyckats stå emot synd, så vore hans domar inte rättfärdiga eftersom han själv är den som orsakat så att vissa människor garanterat kommer att vara lydiga och därmed få en gräddfil till himlen medan övriga inte får samma chans. Det hebreiska ordet för “göra”-  asah (Strong’s 6213) – är ett brett ord och utgör ingen skillnad mellan anledning/orsak/verkan, så det är av yttersta vikt att vi läser och förstår hela sammanhanget för att utröna om det handlar om tvång eller inte, och huruvida vi har möjlighet att vägra samarbeta.

Om vi ser till sammanhanget så ombeds Hesekiel av Gud att profetera för ISRAELS FOLK i passagen här nedan. En profetia är ju något som ännu inte har hänt men som kommer att inträffa i framtiden, och om det nu är så att Gud skulle komma att orsaka så att vissa människor lyder honom, så menade i så fall Hesekiel att något sådant tvång INTE förelåg under hans egen tid eftersom han berättade om framtida händelser. Det talar emot den reformerta tanken att Gud är den som predestinerat allas handlingar från Dag 1, och att han alltid gjort det utan undantag i alla tider. Men säger Hesekiel ens att Gud i framtiden kommera att orsaka så att människor automatiskt kommer att lyda honom vare sig de vill eller inte? Nej, inte alls. Vi kan läsa i avsnittet om människor som agerar utifrån egna önskemål och som därför kommer att dömas helt rättvist utifrån vad som finns i deras hjärtan:

Hes. 36:5 Ja, så säger Herren, Herren: Sannerligen, i brinnande nitälskan har jag talat mot de övriga folken och mot hela Edom. De har med glädje i hjärtat och med förakt i själen tagit mitt land i besittning för att tömma det och göra det till sitt byte. 6 Profetera därför om Israels land och säg till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna: Så säger Herren, Herren: Se, i nitälskan och i vrede har jag talat, eftersom ni hånas av folken.7 Därför säger Herren, Herren så: Jag lyfter min hand och försäkrar: Sannerligen, folken runt omkring er skall själva bli förödmjukade.

Gud vill självfallet inte att människor ska ha förakt i sina själar och ta HANS land i besittning. Vi kan läsa att Gud känner VREDE när han ser Israel hånas av människor runtomkring, och om Gud är arg så visar det att något inte går enligt planerna – för annars skulle det inte finnas någon orsak till vrede från hans sida. Just för att människorna agerade fel så lovar Gud att de själva att bli förödmjukade som straff.  “Efter deras sätt att vara och deras gärningar dömde jag dem”, säger Gud, som alltså inte är orsak till hur människor väljer att vara. Han lägger ansvaret på människorna själva eftersom vi alla har chans att vara människor med god moral.

8 Men ni, Israels berg, skall åter grönska och bära frukt åt mitt folk Israel, och de skall snart komma tillbaka. — 11 Jag skall föra samman på er mängder av människor och boskap, och de skall bli fruktsamma och föröka sig. Jag skall låta er bli bebodda, alldeles som ni förr var. Jag skall göra er ännu mer gott än tidigare. Och ni skall inse att jag är Herren. —17 “Du människobarn, när Israels folk ännu bodde i sitt land, orenade de det genom sitt sätt att vara och sina gärningar. Som en kvinnas orenhet var deras sätt att vara för mig. 18 Då utgöt jag min vrede över dem för det blods skull som de hade utgjutit över landet, och därför att de hade orenat det med sina avgudar. 19 Jag spred ut dem bland hednafolken, och de skingrades i länderna. Efter deras sätt att vara och deras gärningar dömde jag dem. 20 Men vart de än kom till hednafolken vanärade de mitt heliga namn. Man sade om dem: Detta är Herrens folk, och ändå måste de lämna sitt land. 21 Då ville jag skona mitt heliga namn, som Israels folk vanärade bland de folk de kom till.22 Säg därför till Israels hus: Så säger Herren, Herren: Inte för er skull gör jag detta, ni av Israels hus, utan för mitt heliga namns skull, det som ni har vanärat bland de folk ni har kommit till. 23 Jag vill helga mitt stora namn, som har blivit vanärat bland folken, därför att ni har vanärat det bland dem, och de skall inse att jag är Herren, säger Herren, Herren, när jag bevisar mig helig bland er inför deras ögon.

Vi kan läsa här nedan om löftet att Gud i framtiden ska hämta sitt folk FRÅN ALLA LÄNDER och föra dem till sitt land Israel, och många tolkar det som att det handlar om Israels skapande år 1948 där judar från alla jordens hörn anslöt sig till de judar som redan bodde i området. Det går också att tolka det som skeenden i den allra sista tiden, då den räddade spillran av israel ska få bosätta sig permanent i landet utan risk för faror. Ett annat alternativ är förstås att tolka det som en dubbel profetia, där både händelserna innesluts i samma profetia. Det står att folket ska renas, men det står inte att det sker ovillkorligt och vare sig de vill eller inte. Det kan just handla om den judiska spillra som ropat på Gud och omvänt sig från sina synder, och då är ju löftet rening, pånyttfödelse, ett nytt hjärta och utgivelse av den helige Ande. Den helige Ande är ju vår hjälpare och som med lyckad utgång kan leda oss rätt, men självfallet så betyder det inte att vi därför förvandlas till förprogrammerade robotar som alltid vandrar på rätt väg utan egen ansträngning.

24 Ty jag skall hämta er från folken och samla er från alla länder och föra er till ert land. 25 Jag skall stänka rent vatten på er, så att ni blir rena. Jag skall rena er från all er orenhet och från alla era avgudar. 26 Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. 27 Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem. 28 Så skall ni få bo i det land som jag gav åt era fäder, och ni skall vara mitt folk och jag skall vara er Gud. 29 Jag skall frälsa er från all er orenhet. Jag skall kalla fram säden och låta den bli riklig och skall inte mer låta er drabbas av hungersnöd. 30 Jag skall låta trädens frukt och markens gröda bli riklig, för att ni inte mer skall förödmjukas bland folken genom hungersnöd.

Här nedan står det att israelerna ska tänka på sina ONDA vägar, och på sina gärningar som INTE varit goda. De ska känna avsky för sig själva pga sina missgärningar och vidrigheter. Det låter onekligen som om de och/eller deras förfäder inte haft ett förflutet som varit helt enligt Guds eget tycke och smak. Gud vill självfallet inte att hans egendomsfolk ska syssla med ONDA gärningar och vidrigheter. (OM han velat det, så borde han i stället berömma sitt folk för att de utfört de onda handlingar som han alltid velat att de skulle göra.)

31 Då skall ni tänka på era onda vägar och på era gärningar, som inte var goda, och ni skall känna avsky för er själva på grund av era missgärningar och era vidrigheter. 32 Men ni skall veta att det inte är för er skull jag gör detta, säger Herren, Herren. Ni skall skämmas och blygas för vad ni har gjort, ni av Israels hus.

Uppenbarligen är våra öden inte bestämda från skapelsens början, eftersom folket runtomkring Israel ska börja inse att återuppbyggnaden av Israel är av gudomlig karaktär, och de får den uppfattningen efter vad de kan uppleva med sina sinnen vid det tillfället.

35 Då skall man säga: Det landet som var så ödelagt har nu blivit som Edens lustgård, och städerna som var så ödelagda, skövlade och förstörda, de är nu bebodda och befästa. 36 Då skall de folk som är kvar runt omkring er inse att jag, Herren, åter har byggt upp det som var förstört och på nytt planterat det som var ödelagt. Jag, Herren, har talat det, och jag skall göra det. 

Andra exempel på TVÅNG

leash 2

Här nedan står det om människor som vanärat Guds helgedom genom att beblanda sig med avgudar, och att de pga sitt agerande är ORSAK till synd för Israels folk. Det innebär inte att Israels folk själva slipper ifrån sitt ansvar att handla rätt, för vi har var och en ett eget ansvar att säga nej till frestelser och hålla oss till Guds bud genom att följa våra samveten. Självfallet så föll det inte Gud i smaken att hans helgedom vanärades och att hans folk lockades till att synda, och han lovade därför att de skyldiga skulle komma att bära sin missgärning. Om Gud känner att han måste straffa någon så beror det alltid på att personen i fråga agerat mot Guds vilja:

Hes. 44:11 De skall i min helgedom svara för vakttjänstgöringen vid husets portar och annan tjänstgöring i huset. De skall slakta brännoffer och slaktoffer åt folket och skall stå inför dem och betjäna dem. 12 Eftersom de betjänade dem inför deras avgudar och därmed var en ORSAK till synd för Israels folk, därför har jag svurit med upplyft hand, säger Herren, Herren, att de skall få bära sin missgärning. 13 De skall inte få komma mig nära för att tjäna som präster inför mig eller för att komma nära mina heliga föremål, de högheliga, utan de skall bära sin skam och de avskyvärda synder som de har bedrivit.

Nog har väl mannen i fråga ett VAL trots att han blir förledd?:

Ords. 7:18 Kom, nu skall vi njuta av kärlek ända till morgonen, njuta tillsammans av kärlekens fröjder. 19 Ty min man är inte hemma, han har rest långt bort.20 Han tog pengarna med sig, först när det blir fullmåne kommer han hem.”21 Så förleder (caused him to yield KJV) hon honom med mycket fagert tal, med hala läppar förför (forced him KJV) hon honom. 22 Han följer genast efter henne, lik oxen som går för att slaktas, lik en fånge som skall straffas för sin dårskap, 23 till dess en pil genomborrar hans lever. Han liknar fågeln som skyndar till snaran utan att förstå att det gäller livet.

Visst är det väl så att trältjänsten orsakas av att en person väljer att vara lat?:

Ordspråksboken 12:24 Flitig hand får härska, den late tvingas till trältjänst.

Visst skulle Nebukadnessar inte behövt bo bland markens djur och äta gräs om han levt ett annorlunda liv?:

Daniel 4:29 Du skall stötas ut från människorna och tvingas bo bland markens djur och äta gräs som en oxe. Så skall sju tider gå fram över dig, till dess att du har insett att den Högste råder över människors riken och ger dem åt vem han vill.”

Det här med att begära av någon ska gå en mil med honom (dock inte en svensk mil) är något som tydligen kunde krävas av människor som inte var Romerska medborgare under Jesu tid, men visst fanns alternativet att INTE erbjuda sig att gå två mil?:

Matteus 5:41 Om någon tvingar dig att gå med en mil, gå två mil med honom.

Paulus (eller Saul på den tiden) “tvingade” folk att häda, men lyckades han varje gång? Eller lyckades han överhuvudtaget att få någon att häda? Det kan mycket väl hända att de hellre valde straff och förföljelse än att häda:

Apostlagärningarna 26:11 Och överallt i synagogorna straffade jag dem gång på gång och tvingade dem att häda. Ja, i mitt vilda raseri förföljde jag dem till och med i utländska städer.

Paulus säger att han å ena sidan är tvingad att predika, men å andra sidan menar han att det vore illa ute med honom om honom om han INTE predikade. Alltså borde det finnas ett val inblandat trots att Paulus anser att valet är lätt:

1 Korinthierbrevet 9:16 Ty om jag predikar evangelium har jag inget att berömma mig av, eftersom jag är tvingad till det. Ve mig om jag inte predikar evangelium!

Paulus tvingar sin kropp till lydnad, men det är han själv som är ansvarig för att välja det alternativet. Han menar att om han inte anstränger sig och tvingar kroppen till lydnad så riskerar han att komma tillkorta vid PROVET:

1 Korinthierbrevet 9:27 I stället slår jag min kropp och tvingar den till lydnad, för att jag inte själv på något sätt skall komma till korta vid provet, när jag predikar för andra.

Är det verkligen så att Paulus inte hade något annat val än att bli “dåre” för att korinthierna tvingade honom till det? Nog har väl Paulus ett eget självbestämmande:

2 Korinthierbrevet 12:11 Jag har blivit en dåre. Ni har tvingat mig till det. Ni borde egentligen ha talat väl om mig. Jag är inte på något sätt underlägsen dessa väldiga apostlar, även om jag ingenting är

Paulus menar att Kefas (förmodligen inte Petrus som jag förklarat i en annnan bloggartikel) tvingade hedningarna att omskära sig, men vi vet ju att varje hedning faktiskt hade en egen röst även om Kefas försökte påverka dem att omskära sig. En del kanske också gjorde som Kefas uppmuntrade dem till, men det kan knappast röra sig om ALLA trots Kefas “tvång”:

Galaterbrevet 2:14 Men när jag såg att de inte var på rätt väg och inte följde evangeliets sanning, sade jag till Kefas inför alla: “Om du som är jude lever på hedniskt vis och inte på judiskt, varför tvingar du då hedningarna att leva som judar?”

Det är upp till oss själva om vi ska tvingas in under slavoket (Torah och de ceremoniella lagarna) igen. Om vi står fasta i sanningen så slipper vi tvånget:

Galaterbrevet 5:1 Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket.

Vi vet redan att inte alla kommer att ta vilddjurets märke, för det är de som därför blir halshuggna och som vi kan läsa om i Uppenbarelseboken. Alltså har människor ett val även här trots att de blir tvingade att ta märket:

Uppenbarelseboken 13:16 Och det tvingar alla, små och stora, rika och fattiga, fria och slavar, att ta emot ett märke på högra handen eller på pannan

Om det är Gud som förutbestämmer allt så låter det konstigt att Jakob då påstår att VI anses rädda en själ från döden om VI återför en syndare från hans villovägar. Det låter onekligen som VI kan påverka utgången genom vårt handlande, och att Gud inte bestämt vem som ska bli frälst eller inte frälst från skapelsens början. (Det låter som en självklarhet, men det är ett stort tryck från reformert håll att komma till en helt annan slutledning.)

Jakobsbrevet 5:20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från döden och överskyler många synder.

Vi ska inte bara VILA i Herren Gud utan också KÄMPA och arbeta i helig fruktan

Jun16

fight the good fight

Filipperbrevet 2:12 Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydiga, så ARBETA MED FRUKTAN OCH BÄVAN PÅ ER FRÄLSNING, inte bara som när jag var hos er, utan ännu mycket mer nu när jag inte är hos er—16 när ni håller fast vid livets ord. Då kan jag BERÖMMA MIG av er på Kristi dag. Jag har alltså inte sprungit förgäves eller ARBETAT förgäves.

Att frukta och bäva inför Gud är någonting positivt, vilket du kan läsa mer om här, för det kan ju leda till att vi accepterar hans tuktan och lever ett heligare liv. Jag skriver det här inlägget med tanke på de kristna som menar att vi ska “vila” i Herren, och med det verkar mena att vi absolut inte ska kämpa i vår tro eller få för oss att vi måste göra goda gärningar för att bli frälsta. Sanningen är ju att goda gärningar VISST behövs för vår frälsning och att Bibelns skribenter tryckte ganska mycket på hur viktigt det är att vi lever rättfärdigt – både i gamla och nya testamentet. Det är inte gratis att vara frälst, men vi har förstås en underbar Hjälpare som kan ge oss mycket stöd och kraft på vägen.

Studera exempelvis följande liknelse där Jesus försöker få oss att förstå hur viktigt det är att vi beräknar kostnaden och ser till att vi kan slutföra vårt bygge. Att bara BÖRJA en husyggnation hjälper oss inte utan vi måste också se till att vi kan SLUTFÖRA byggnationen, för annars kan vi ju inte BO i huset eller använda det till någonting nyttigt alls. Frälsningen är alltså inte gratis utan det kostar och vi måste vara villiga att uppoffra oss. Om vi däremot tror att det räcker med “tro allena”, och att vi har råd att tjäna två herrar ibland och varva vår tro med synd, ja då säger Jesus att vi inte kan vara hans lärljungar. Inte så att vi måste skriva under ett kontrakt att vi aldrig mer kommer att synda, men vi ska inte tro att vi kan vara frälsta I vår synd. Det finns hur många kristna som helst som är övertygade om att det är fullständigt naturligt för kristna att synda (t o m dagligen), och även att det är onaturligt att INTE göra det. De har gått vilse och de lär även andra att gå vilse pga en skräck för “gärningslära” – som om det vore en synd att vara Jesus trogen och lyda hans bud. Omvändelse är lösningen, och att sedan fortsätta att följa den helige Ande. OM vi syndar (inte “när” vi syndar) måste vi bekänna vår synd och omvända oss.

Lukas 14:25 Stora skaror följde honom, och han vände sig om och sade till dem: 26 “Om någon kommer till mig och inte hatar bygga hussin far och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar, ja, även sitt eget liv, så kan han inte vara min lärjunge. 27 Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge. 28 Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig då inte först ner och beräknar kostnaden för att se om han har råd att slutföra bygget?29 Annars, om han har lagt grunden men inte kan bygga färdigt, är det fara värt att alla som ser det kommer att håna honom 30 och säga: Den mannen började bygga men kunde inte slutföra bygget. 31 Eller vilken kung går ut i krig mot en annan kung utan att först sätta sig ner och överväga, om han med tio tusen man kan möta den som kommer emot honom med tjugo tusen?32 Om han inte kan det, skickar han sändebud och ber om fred, medan den andre ännu är långt borta. 33 På samma sätt kan ingen av er vara min lärjunge, om han inte avstår från allt han äger.34 Salt är bra, men om saltet mister sin sälta, hur skall man då göra det salt igen? 35 Varken för jorden eller gödselhögen duger det. Man kastar bort det. Hör, du som har öron att höra med.”

Exempel på verser som säger att vi måste KÄMPA för vår TRO, för att nå SEGER

Lukas 13:24 KÄMPA FÖR ATT KOMMA IN GENOM DEN TRÅNGA PORTEN. Ty många, säger jag er, skall försöka komma in men inte kunna det.

1 Timotheosbrevet 6:12 KÄMPA TRONS GODA KAMP, SÖK ATT VINNA DET EVIGA LIVET som du blev kallad till och som du bekände dig till genom att inför många vittnen avlägga den goda bekännelsen.

2 Tim. 2:15 GÖR ALLT DU KAN FÖR ATT BESTÅ PROVET INFÖR GUD, LIKT EN ARBETARE som inte behöver skämmas utan rätt delar sanningens ord.

Hebr. 12:1 När vi alltså har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger, och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss.—4 Ännu har ni inte gjort MOTSTÅND ÄNDA TILL BLODS I ER KAMP MOT SYNDEN.

1 Tim. 1:18 Detta uppdrag att förmana anförtror jag åt dig, mitt barn Timoteus, i enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig, för att du i kraft av dem skall KÄMPA DEN GODA KAMPEN, 19 i tro och med ett RENT SAMVETE. Detta har somliga stött ifrån sig och lidit skeppsbrott i tron. 20 Bland dem är Hymeneus och Alexander, som jag har överlämnat åt Satan för att de skall tuktas så att de inte hädar.

1 Tim. 4:7 Men det gudlösa, gamla struntpratet skall du visa ifrån dig. ÖVA DIG I STÄLLET I GUDSFRUKTAN. 8 Ty kroppsövning är i någon mån nyttig, men gudsfruktan är på allt sätt nyttig, eftersom den har LÖFTE OM LIV, både för den här tiden och den kommande —.10 Det är därför vi arbetar och kämpar, ty vi har satt vårt hopp till Gud, som ger liv och är Frälsaren för alla människor, först och främst för de troende11 Detta skall du inskärpa och lära ut.

2 Tim. 4:5 Men var du sund och förnuftig i allt, bär ditt lidande, utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst. —7 Jag har KÄMPAT DEN GODA KAMPEN, jag har fullbordat loppet, JAG HAR BEVARAT TRON.

Johannes 6:27 Arbeta inte för den mat som tar slut utan för den mat som varar och ger EVIGT LIV och som Människosonen skall ge er. På honom har Gud, hans Fader, satt sitt sigill.”

Rom. 15:30 Jag uppmanar er, bröder, för vår Herre Jesu Kristi skull och för den kärlek som Anden väcker, att kämpa tillsammans med mig genom att be till Gud för mig.

Exempel på verser där det står att vi även ska kämpa för att andra ska bevara sin tro och nå segerfight the good fight2

Filipperbrevet 1:27 Lev nu bara på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium, så att jag, vare sig jag besöker er eller inte, får höra att ni står fasta i en och samme ande och i ett och samma sinne kämpar för tron på evangelium

Kol. 1:24 Nu gläder jag mig mitt under mina lidanden för er. Och det som fattas av Kristuslidanden uppfyller jag i mitt liv för hans kropp, som är församlingen.—28 Honom predikar vi genom att förmana varje människa och undervisa varje människa med all vishet, för att ställa fram varje människa som fullkomlig i Kristus. 29 För det målet arbetar och kämpar jag i hans kraft, som verkar mäktigt i mig.

Kolosserbrevet 4:12 Epafras, som är en av er, hälsar. Han är en Kristi Jesu tjänare som alltid kämpar för er i sina böner, för att ni skall stå fasta, fullkomliga och helt övertygade om allt vad Gud vill.

Matteus 9:37 Och han sade till sina lärjungar: “Skörden är stor, men arbetarna är få.38 Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.”

Johannes 9:4 Så länge det är dag måste vi göra hans gärningar som har sänt mig. Natten kommer, då ingen kan arbeta.

Men självklart finns en slags vila i Jesus, och med hans hjälp så blir hans bud INTE tunga.

Matteus 11:28 Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila.

1 Johannesbrevet 5:3 Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga.

Är det skillnad på att synda och att PRAKTISERA synd? (1 Joh. 3:9)

Jan4

bible 3Några föreslår att kristna är på den säkra sidan och inte riskerar sina själar så länge som de inte praktiserar synd – såsom regelbundet eller utav gammal vana. Samma människor föreslår för det mesta att pånyttfödda kristna tillhör kategorin som inte praktiserar synd men däremot så syndar de alla då och då och ingen kan någonsin sluta synda så länge som de lever på jorden. Detta är förstås inget annat än ännu ett försök att ursäkta synd. Hur många synder kan vi göra innan vi anses “praktisera” synd? Ett mord eller ett bankrån per liv är ju inte att synda regelbundet så innebär det att vi är på den säkra sidan? Vi kanske också är i säkerhet även om vi är otrogna vartannat år eller ljuger bara tillfälligtvis? Var går gränsen? Bibeln säger att inget oheligt ska komma in i Guds rike, så även enstaka frivilliga synder separerar oss från Gud. Omvändelse (ihop med vår tro) är det enda som räddar oss.

Det grekiska ordet för att “göra” synd (“commit” i KJV) visar i sig självt att göra INTE betyder praktisera med någon slags regelbundenhet.  I de grekiska originaltexterna så finns det två ord som vanligtvis används för att uttrycka idén om att göra/utföra någonting. Det första är ”poieo” och det andra ”prassó”.

4160 poieo, att göra, begå, utöva, orsaka (räcker med en gång)

4238 pras-so, praktisera (utöva regelbundet), do, perform, accomplish; be in any condition, i.e. I fare; I exact, require. (prássō – properly, the active process in performing (accomplishing) a deed, and implying what is done as a regular practice – i.e. a routine or habit)

När aposteln Johannes skrev ”Den som är född av Gud gör inte synd” i 1 Joh. 3:9 så använder han ”poieo” . Om han hade velat uttrycka idén om att det handlar om regebunden synd så skulle han valt ”prasso”, framför allt för att undvika oklarheter. Prasso används när man vill uttrycka regelbundenhet och ett repeterande mönster i ett agerande.

John Wesley skrev:

”But some men will say, ‘True: whosoever is born of God doth not commit sin habitually.’ Habitually! Whence is that? I read it not. It is not written in the Book. God plainly saith, ‘He doth not commit sin’; and thou addest, habitually! Who art thou that mendest the oracles of God?-that ‘addest to the words of this book’? Beware I beseech thee, lest God ”add to thee all the plagues that are written therein’! John Wesley’s Fifty Three Sermons ”The Marks of the New Birth” 3 April, 1741

 1 Joh 3:9 Den som är född av Gud gör (poieo)  inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud.

Uttrycket “säd” är ofta förknippat med “Guds ord” (Lk 8:11; 1 Pet 1:23) men vi vet att troende också kan kallas ”säd” i NT (Rom 9:8; Gal 3:16, 19, 29).

1 Joh 3:9 Den som är född av Gud gör  inte synd, ty Guds säd (den troende) förblir i honom (Jesus). Han (den troende) kan inte synda, eftersom han är född av Gud (vilket är att hålla sig i Jesus).

Detta konfirmeras i 1 Joh 3:6…

1 Joh 3:6 Den som förblir i honom syndar inte. Den som syndar har inte sett honom och känner honom inte.

Det är självfallet inte omöjligt för en kristen att synda men det är snarare omöjligt för en troende att synda så länge som han är i Jesus  (som är ett villkor för frälsningen). 1 Joh. 3 lär inte att det är omöjligt för en kristen att synda men att det är möjligt genom Guds nåd att avhålla sig från synd. Genom nåd så behöver ingen kristen synda (1 Kor 10:13, Titus 2:12-13). Bibeln säger inte att vi är fria från faran att förlora vår frälsning om vi bara överträder Guds lag enstaka gånger till skillnad från regelbundet.

1 Joh. 3:4 Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty synd är brott mot lagen.

1 Joh. 3:8 Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. Och Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar.— 10 På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.

Vi är tillsagda att inte hata någon eftersom att hata är likvärdigt med att mörda, men om vi ska tro att enstaka synder inte orsakar andlig död så länge som vi inte syndar regelbundet kan vi då undkomma faran om vi endast hatar EN broder vid något enstaka tillfälle? Självklart inte.

1 Joh. 3.15 Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig.

Vi kan också se att villkoret för att kunna stå frimodiga inför Gud är att våra hjärtan inte anklagar oss. Om fallet är att vi har dåligt samvete för att vi handlat illa (hjärtat anklagar oss) så är Gud barmhärtig och förlåter oss OM vi bekänner våra synder och omvänder oss. Om vi härdar våra hjärtan och fortsätter i ett beteende som vi inser är synd så är våra själar i fara.

1 Joh. 3:19 Då vet vi att vi är av sanningen, och vi kan inför honom övertyga vårt hjärta, 20 vad det än anklagar oss för, att Gud är större än vårt hjärta och vet allt. 21 Mina älskade, om hjärtat inte anklagar oss är vi frimodiga inför Gud,

Andra Bibelställen med att “göra” och “begå”och “bedriva” synd utanför 1 Joh. 3

Joh. 8:34 Jesus svarade: “Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav.

1 Kor. 6:8 Fly bort från otukten! All annan synd som en människa begår är utanför kroppen, men den otuktige syndar mot sin egen kropp.

2 Kor. 12:21 Ja, jag är rädd att min Gud skall förödmjuka mig inför er när jag kommer tillbaka, och att jag måste sörja över många som tidigare levde i synd och inte har ångrat den orenhet, otukt och lösaktighet som de har bedrivit.

Jak. 2:9 Men om ni gör skillnad på människor begår ni synd, och lagen överbevisar er om att ni är överträdare.

Jak. 5:15 Trons bön skall bota den sjuke, och Herren skall resa upp honom. Och har han begått synder, skall han få förlåtelse för dem.

Är gärningslära en villolära? Det beror på…

Aug22

Inte är det väl en ful gärningslära och villolära att säga att vi måste vara Gud trogna?

Inte blir väl Gud arg och besviken på oss om vi citerat Jak. 2:24 alltför ofta, och lär varandra att det är viktigt att lyda Gud? Muslimer tror vanligtvis att de, förutom att tro på Muhammed som Allahs profet, måste utföra en rad handlingar för att komma in i Allahs rike.  De tror att deras goda gärningar måste överträffa deras onda gärningar och därför kan de aldrig vara riktigt säkra på att de verkligen är frälsta eftersom de är osäkra på Allahs faktiska mätstock och hur de ligger till i vågskålen. Det gäller alltså att samla poäng (och att inte förlora poäng) och att tro att det är möjligt att förtjäna sin frälsning pga något som man gör. Detta är ett typexempel på “frälst pga gärningar” även om det inte handlar om kristen tro utan islam. Denna idé om gärningar är inte biblisk. Bibeln lär att ingenting oheligt kommer in i Guds rike, och en enda synd gör oss smutsiga. Det spelar alltså ingen roll om vi lever heligt resten av våra liv om vi en gång smutsat ner oss, för vi förblir orena. I Gamla Testamentet kan vi läsa om att människor blev renade från sina synder tack vare bekännande av sin synd i kombination med djuroffer, och i Nya Testamentet så kan vi som bekant läsa om JESUS slutgiltiga syndoffer som han gjorde för oss en gång för alla. Det betyder inte att vi är födda frälsta för villkoret är tro och omvändelse.

Vi är antingen frälsta av gärningar eller av nåd. Det är antingen eller. Antingen kan vi fixa vår egen frälsning genom gärningar och att samla poäng ELLER av en ren barmhärtighet från Guds sida. De allra flesta är överens om att det är det sistnämnda som gäller. Även om lagen inte var för svår för oss att lyda så har vi ändå valt att inte lyda den alla gånger, och då är det klippt för oss. Tack vare Jesus som dog för våra synder så kan vi bli renade. Men notera att det inte står någonstans att vi är frälsta av tro ALLENA (det står tvärt om att vi INTE är frälsta av tro allena), eller att vi kan bli frälsta trots att vi lever i pågående synd, eller trots att vi inte kan visa upp några goda gärningar. Tyvärr har kristna missförstått en del av  Paulus kommentarer om lagen, och får för sig att han säger att vi t o m kan bli frälsta utan att behöva lyda tio Guds bud. De menar att det förstås är eftersträvansvärt att lyda tio Guds bud men inte nödvändigt för frälsningen. Men sanningen är att det ÄR nödvändigt för frälsningen, och Paulus menar bara att det är de judiska ceremoniella lagarna (såsom omskärelse) som inte krävs och han menar givetvis också att vi inte kan bli frälsta av gärningar allena.

Många tror att vi inte behöver GÖRA något för att bli frälsta, och så fort någon påstår att det också finns krav på gärningar så menar de att det handlar det om “gärningslära” och därför en villolära. De är övertygade om att “tro allena” gäller (trots att alltså Bibeln säger det motsatta), och då kan det heller inte finnas några som helst krav på något som vi måste GÖRA. Somliga tror inte ens att OMVÄNDELSE är ett krav eftersom det är något som man GÖR, och andra menar att vi inte ens kan TRO av oss själva och att denna gåva måste komma från Gud just för att det inte finns NÅGONTING (inte ens tro) som vi kan göra för vår frälsnings skull. De är livrädda för allting som luktar gärningar, och de kan till och med vara mer rädda för gärningskrav än de är för SYND! Det finns faktisktl kristna som tror att vi alltid syndar i “tanke, ord och gärning”, och därför fruktar de inte synd särskilt mycket eftersom de menar att det är en naturlig del av alla människors liv – även kristnas. Däremot reagerar de kraftigt om någon påstår att gärningar och trohet mot Gud (något som man GÖR) har något med frälsning att göra. Då kan de raskt utropa “Varning – Gärningslära – Se upp”!

Det finns många exempel i Bibeln på människor som blev rättfärdig pga de visade sin tro med GÄRNINGAR. Om inte Abraham hade valt att lyda Gud och lämnat sitt hemland såsom Gud bad honom så skulle Guds löften till honom och hans säd inte ha gått i uppfyllelse. Abraham prisades för sin tro i Bibeln, men det var för att han visade sin tro med sina GÄRNINGAR. Abraham offrade sin son Isak i TRO. Det är något som han GJORDE. Tänk om Abraham skulle försöka påstå att han hade tillräckligt med tro utan att för den skull behöva GÖRA någonting för att visa den.

Jak. 2:21 Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret? 22 Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. 23 Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet, och han kallades Guds vän. 24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro.

Under Joshuas ledning så vandrade människor runt staden Jeriko sju gånger, och yttermuren föll. De TRODDE visserligen att Gud verkligen skulle åstadkomma det som han utlovat (låta dem erövra staden) men de var fortfarande tvungna att GÖRA något – nämligen att vandra runt muren, blåsa i trumpeter och ropa.  Murarna ramlade dock inte ner pga att de vandrade runt muren, för detta skulle kunna liknas med gärningslära. Murarna föll för att Gud gjorde så att de föll, men skulle Gud låta murarna falla om Joshua om hans folk INTE lydde Gud genom att vandra runt muren? Det tror jag knappast! Gud såg att de hade TRO och att de visade sin tro med sina GÄRNINGAR (lydnad i tro).

Hebreerbrevet 11:30 Genom tron föll Jerikos murar, sedan man hade gått runt omkring dem i sju dagar.

Tänk också på blodet som israelerna blev tillsagda att smeta på dörrposterna i Egypten inför Exodus. Blodet i sig självt räddade dem inte, men tack vare att de LYDDE och GJORDE detta (strök blod på dörrposterna) så blev de räddade från den dödsängel som sedan kom och orsakade mycket död. Alla som står omnämnda i Hebr. 11 var tvungna att GÖRA något så det är uppenbart att lydnad och goda gärningar inte alltid är detsamma som det många ser som “gärningslära”. Det är svårt att separera tro från lydnad och handling eftersom de hör ihop!

Många är så rädda för det här med gärningslära eftersom de får för sig att man då räddar sig själv och tar äran bort från Gud. De är rädda för att detta skulle leda till skrytsamhet. Men de behöver inte oroa sig! Vi tar inte äran bort från Gud om vi GÖR något och är honom trogna! Tänk dig en person (Kalle) som är långt ute på djupa vatten och håller på att drunkna i de mycket farliga strömmarna som han självmant begett sig ut i trots riskerna. Han kämpar för sitt liv och just när han inte orkar mer och håller på att ge upp så kommer en man i en båt och kastar en livboj åt honom för att rädda honom. Kalle hugger tag i livbojen, och sanningen är att hade mannen i båten inte dykt upp just vid det tillfället så hade Kalle inte klarat sig. När de kommer iland så väntar flera journalister som vill rapportera om händelsen och de berömmer mannen i båten för att ha räddat en person från en säker död. Tänk dig då att Kalle kliver fram och påstår att han räddat sig själv eftersom HAN minsann hade huggit tag i livbojen! Det vore fullständigt absurt, men tyvärr är de precis så som många ser på det här med gärningar. En del menar att Gud gör ALLT åt oss och att frälsningen är monergistisk.

Vi är förlorade till 100% utan Jesus. Nåd allena frälser oss eftersom vi inte lytt lagen till 100%. Men detta betyder inte att Gud inte har villkor eller att han inte kräver något ifrån oss. Han förväntar sig att vi ska leva HELIGT, och hör och häpna, vem är det som får evigt liv? Inte de som har tro allena…

Hebr. 5: 9 Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som LYDER honom