Arkiv

Varför kallade Jesus Petrus för SATAN i Matt. 16:23?

peter satanPetrus är Satan?

Jesus kom till världen för att dö för oss. Det finns ingen förlåtelse utan blod.

Joh. 10:11 Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. 15 liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern, och jag ger mitt liv för fåren. 16 Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Dem måste jag också leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så skall det bli en hjord och en herde. 17 Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. 18 Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader.”

Hebr. 9:22 Så renas enligt lagen nästan allt med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.

Det var självfallet ingen lätt uppgift att utföra även om Jesus var helt inriktad på att gå igenom detta utdragna och plågsamma uppdrag för att rädda mänskligheten.

Luk. 22: 40 När han kom till platsen, sade han till dem: ”Be att ni inte kommer i frestelse.” 41 Och han gick ett stycke ifrån dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad: 42 ”Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din.” 43 Då visade sig en ängel från himlen och gav honom kraft.44 Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar, som föll ner på jorden. 45 När han reste sig från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de hade somnat av bedrövelse. 46 Då sade han till dem: ”Varför sover ni? Stig upp och be att ni inte kommer i frestelse.”

När man vet vilka påfrestningar man står inför gällande något som man helt enkelt måste gå igenom så blir man verkligen inte hjälpt av att någon försöker få en på andra tankar. I stället skulle man bli mer hjälpt av en uppmuntran att faktiskt utföra det svåra uppdraget i kombination med t .ex. löften om förböner. Petrus som älskade Jesus ansåg förmodligen att Jesus tal om att han skulle lida och dö inte alls borde realiseras eftersom Jesus var helt oskyldig och inte förtjänade ett sådant fruktansvärt öde. Det kan givetvis handla om ren välvilja från hans sida när han då försökte bromsa Jesus från att utföra denna handling som Jesus kom till jorden för att utföra. Petrus drog Jesus åt sidan och sa ”Detta skall aldrig hända dig”, och även om det kanske är ett tal som kanske Jesus fysiska kropp skulle vilja höra och lyda (då skulle han ju slippa lida) så var det ingenting som Jesus själv ville höra talas om. Det kanske låter hyggligt med en tröstande klapp på axeln och ett fagert tal om att det finns en bekvämare väg att gå, men eftersom Jesus inte kunde (ville) välja en sådan bekväm väg så var ett sådant tal bara onödigt frestande och en påminnelse om Satans list.

”Matt. 16:21 Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste gå till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och att han måste dödas och på tredje dagen uppväckas. 22 Då tog Petrus honom åt sidan och började motsäga honom: ”Gud är nådig mot dig, Herre. Detta skall aldrig hända dig.23 Men Jesus vände sig om och sade till Petrus:”Gå bort ifrån mig, Satan! Du vill få mig på fall. Vad du tänker är inte Guds tankar utan människotankar.”

Det är ju Satan som mest av allt önskat att Jesus aldrig skulle ha valt döden och låta sitt blod täcka världens synder, vilket innebär att Petrus ord och behandling av Jesus – när han tog honom åt sidan för att försöka övertala honom om att avstå – faktiskt resulterade i att han gick Satans ärenden.

Någon kanske reagerar på att Petrus fick en onödigt hårt reprimand av Jesus om han handlade i god tro, men om det är Satan som yttrar sig (även genom en människa) så bör Jesus näpsa honom. Jesus förklarade också för Petrus varför han gjorde så genom ”Vad du tänker är inte Guds tankar utan människotankar”, och inget hindrar förstås att Jesus gjorde en längre utläggning till Petrus om han fortfarande inte skulle förstå på vilket sätt han frestat Jesus och gjort plågan värre för honom. Allt som Jesus sagt står inte med i Bibeln.

Biblegateway antyder att ”Gud är nådig mot dig” innebär att Petrus tillbakavisar talet om korset med 1 Petr 1:18 som jämförelse.

1 Pet. 1:18 I veten ju att det icke är med förgängliga ting, med silver eller guld, som I haven blivit »lösköpta» från den vandel I förden i fåfänglighet, efter fädernas sätt

Petrus kallades även symboliskt för Kefas vid något tillfälle av Jesus, men även andra män kan heta Kefas. Läs gärna om hur Petrus förmodas vara en annan Kefas i denna artikel.

”Ty ni står inte under lagen utan under nåden” – Rom. 6:14 betyder inte fritt fram att synda

sin 4Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden (Rom. 6:14).

Ovan vers läst i ett vacuum kanske tolkas av en del kristna som ”Vi är alltid förlåtna om vi än syndar eftersom vi inte längre lever under Gamla Testamentets lagar utan under NÅDEN, som ständigt skymmer vår synd från Gud så att han inte ser den”.

Detta är dock motsatsen till vad Paulus faktiskt säger. Hur vet vi om vi står under lagen eller under nåden? Jo, baserat på om vi syndar eller ej. Om vi syndar står vi under lagen, och om vi inte syndar står vi under nåden. Hur vet vi vidare om vi är ”slavar under synden” eller ej, som Paulus talar om? Samma sak – baserat på om vi undviker synden eller ej, eftersom vi är slavar under den vi lyder, och vi kan inte tjäna två herrar. Endast om vi lever rättfärdigt är vi verkligen fria. Om vi väljer att leva i förnedring och synd så är vi slavar under synden och döden. Först måste vi förstås omvända oss och bli renade i Jesu blod, vilket vi inte klarar själva. Vi förtjänar inte frälsning, men Gud har gjort detta möjligt för oss pga barmhärtighet och nåd. Han vill inte att någon ska gå förlorad och det är glädje i himlen varje gång en person omvänder sig och återfår livet!

Sammanhanget där vi kan se hur Paulus menar att synd fortfarande leder till döden:

Rom. 6:1 Vad skall vi nu säga? Skall vi fortsätta att synda för att nåden skall bli större? 2 Nej, visst inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den? 3 Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död? 4 Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. 5 Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans. 6 Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. — 12 Synden skall därför inte härska i er dödliga kropp, SÅ ATT NI LYDER DESS BEGÄR. 13 Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten. 14 Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden. 15 Hur är det alltså? Skall vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Naturligtvis inte! 16 Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under SYNDEN, VILKET LEDER TILL DÖD, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet? 17 Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt. 18 Nu är ni slavar under rättfärdigheten, sedan ni har befriats från synden. 19 – För er mänskliga svaghets skull använder jag en så enkel bild. – Ty liksom ni förr ställde era lemmar i orenhetens och laglöshetens slavtjänst, till ett laglöst liv, så skall ni nu ställa era lemmar i rättfärdighetens slavtjänst, till helgelse. 20 Medan ni var syndens slavar, var ni fria från rättfärdigheten. 21 Men vad skördade ni då för frukt? Jo, det som ni nu skäms för. Slutet på sådant är döden. 22 Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv. 23 Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Det är endast då vi väljer att ledas av Anden (lyder Gud genom att undvika synd) som vi är under nåden. Om vi i stället lyder köttet så står vi under lagen.

Gal. 5:16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. 17 Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. 18 Men OM NI LEDS AV ANDEN, STÅR NI INTE UNDER LAGEN. 19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, 21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

Rom. 2:12 Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtappade utanlagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas av lagen.

De kristna som är under nåden är de som står över synden och lever rättfärdigt och med rena samveten. Genom rening i Jesu blod och en rättfärdig livsstil så slipper de straffet från synden fastän de inte gjort sig förtjänt av detta pga sina tidigare synder. Vilken nåd att kunna bli helt renad och få hjälp av den helige Ande att leva segervisst i rättfärdighet! Det är visserligen sant att loppet inte är kört om vi skulle falla för en frestelse och synda igen, men vi kan heller inte lura Gud genom att varva synd och falska omvändelser. Ack, hur många kristna det finns som menar att de tryggt undgår straffet för sin pågående synd eftersom de står under nåden i stället för lagen! Det är även tragiskt att kristna även lär andra människor att synd inte längre leder till döden, och utan att de tänker på det så repeterar de faktiskt Satans lögn till Eva i Edens lustgård – ”Ingalunda skall ni dö”. Det finns även en del kristna som faktiskt lever rättfärdigt trots att de misstar sig och lär ut att vi människor aldrig kan sluta synda. De kanske exempelvis hävdar att utlevd homosexualitet inte längre är en synd, samtidigt som de själva inte lever i homosexualitet – men vad säger Jesus om att upphäva moraliska bud som gällt allt sedan Adams dagar?

Matt. 5:19 Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och LÄR MÄNNISKORNA SÅ, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. 20 Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

Vad betyder nåd? Kanske tvärt emot vad många tror. Det är bl. a en hjälp att sluta synda.

Titus 2:11 Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12 Den fostrar oss att SÄGA NEJ TILL OGUDAKTIGHET och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som NU ÄR

Juda 1:4 Ty hos er har det nästlat sig in vissa personer. Om dem är det redan för länge sedan skrivet att de skulle drabbas av domen. Gudlösa som de är FÖRVANSKAR DE VÅR GUDS NÅD TILL FÖRSVAR FÖR ETT LIV I UTSVÄVNINGAR och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus.

Paulus levde rättfärdigt och med ett fullkomligt rent samvete – efter sin frälsning

word (1)Paulus uttrycker kampen mellan Anden och köttet i Rom. 7 i form av sig själv som en ”arm människa”, men det viktigaste med hans resonemang är att läsa i slutet av kapitlet där vi kan börja läsa hur han LÖSER problemet när Anden och köttet drar åt olika håll. Vem skall frälsa en arm människa från dödens kropp? Jesus Kristus och det nya livet i honom! Paulus kan själv tjäna Guds lag med sitt sinne (tjäna är något aktivt som man gör), men om han i stället skulle ha fortsatt att lyda köttet så skulle han tjäna syndens lag och då hade Paulus inte varit frälst utan andligt död!

Rom. 7:23 men i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som gör mig till fånge under syndens lag i mina lemmar. 24 Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? 25 Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag.

Paulus fortsätter över i kapitel 8 med samma tankegång om hur han segervisst kan tjäna Gud. (Jag väljer 1917 års översättning här eftersom SFB har svagheter i detta parti.)

Rom. 8:1 Så finnes nu ingen fördömelse för dem som äro I Kristus Jesus.2 Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri ifrån syndens och dödens lag.3 Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det den var försvagad genom köttet, det gjorde Gud, då han, för att borttaga synden, sände sin Son i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i köttet.4 Så skulle lagens krav uppfyllas i oss, SOM VANDRA ICKE EFTER KÖTTET; UTAN EFTER ANDEN. 5 Ty de som äro köttsliga, de hava sitt sinne vänt till vad köttet tillhör; men de som äro andliga, de hava sitt sinne vänt till vad Anden tillhör.6 Och köttets sinne är död, medan Andens sinne är liv och frid. — 13 Ty om i leven efter köttet, så skolen I DÖ; men om I genom ande döden kroppens gärningar, så skolen I LEVA.14 Ty alla de som drivas av Guds Ande, de äro Guds barn.

Apg. 23:1 Paulus såg på Stora rådet och sade: ”Bröder, jag har levt inför Gud med ett fullkomligt rent samvete ända till i dag.”

Paulus står inte under lagen, och hävdar inte att frälsning fortfarande ges genom Mose lag och alla dess 613 bud, men han kan ändå relatera till de som fortfarande tror att lagen frälser och gör allt för att vinna deras själar. Han skulle inte vinna på att provocera, eller att hävda att alla gamla judiska traditioner är synd. Däremot är det viktigt att lära ut att ceremoniella Mosaiska lagar inte krävs för frälsning och inte heller frälser.

1 Kor. 9:20 För judarna har jag blivit som en jude för att vinna judar. För dem som står under lagen har jag, som inte själv står under lagen, blivit som den som står under lagen för att vinna dem som står under lagen.

Problemet många kristna gör är att de lägger nya ok på varandra genom att hävda att vissa saker är synd som inte alls är synd. Man syndar inte om man inte tänker på Gud varje minut, eller blir arg, trött samt anser att vissa människor är snåla, arroganta, fördomsfulla, etc.

Tyckte aposteln PETRUS att PAULUS brev var svåra att förstå? 2 Pet. 3:15

frågetecke 2Så har också vår älskade broder PAULUS skrivit till er enligt den vishet som han fått, 16 och så gör han i alla sina BREV, när han talar om detta. I dessa BREV finns en del som är SVÅRT ATT FÖRSTÅ —(2 Pet. 3:15)

En del kommer inte längre än så när de läser Petrus åsikter om Paulus brev, men läser vi längre så ser vi att Petrus inte alls påstår att Paulus brev i allmänhet är svåra att förstå. Han fortsätter ju att säga att de som har svårt att förstå handlar om OKUNNIGA OCH OBEFÄSTA MÄNNISKOR som FÖRVRÄNGER texten TILL SITT EGET FÖRDÄRV, som de också gör med ÖVRIGA BIBELTEXTER.

2 Peter. 3:15 Så har också vår älskade broder Paulus skrivit till er enligt den vishet som han fått, 16 och så gör han i alla sina brev, när han talar om detta. I dessa brev finns en del som är svårt att förstå och som okunniga och obefästa människor förvränger till sitt eget fördärv – något som också sker med de övriga Skrifterna.17 Därför, mina älskade, då ni redan vet detta, var på er vakt, så att ni inte dras med i de laglösas villfarelse och förlorar ert fäste.

Det bättre alternativet är ju att INTE förvränga texter, utan försöka läsa som det står i den egentliga kontexten. Poesi ska läsas som poesi, liknelser som liknelser, historia som historia, profetior som profetior, etc. Det är intressant att notera att Petrus likställer Paulus skrifter med DE ÖVRIGA SKRIFTERNA, och här måste han ju mena det gamla testamentets skrifter som ju var kända för dem. Paulus färska brev var alltså lika trovärdiga som gamla testamentets texter, och eftersom det gamla testamentets texter anses vara skrivna av rättfärdiga män under inspiration från Gud själv, så borde detsamma gälla Paulus texter som Petrus bedömer på samma sätt. Petrus fortsätter med att varna för att vi måste vara på vår vakt så att vi inte dras med i de laglösas villfarelser och på så sätt förlorar vårt fäste. Vad gäller laglösa, så kan det handla om människor som försöker förminska syndens allvar (som Satan gjorde gentemot Eva i Eden – när han fick henne att tro att synd INTE orsakar andlig död), och som menar att vi kristna är frälsta även om vi syndar.

Kol. 4:16 När mitt brev har blivit uppläst hos er, se då till att det också blir uppläst i församlingen i Laodicea och att ni får läsa brevet som kommer från dem.

2 Thess. 3:14 Om någon inte rättar sig efter det vi säger i detta brev, ge noga akt på honom och ha inte något med honom att göra, så att han får skämmas. 15 Men betrakta honom inte som en fiende, utan tillrättavisa honom som en broder.

2 Kor. 10: 4 De vapen vi strider med är inte svaga utan har makt inför Gud att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader 5 och allt högt som reser sig upp mot kunskapen om Gud.Och vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus 6 och är beredda att straffa all olydnad, så snart ni har blivit fullkomligt lydiga.

2 Tim. 3:16 Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, 17 för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.

Det är också tänkt att vi ska förstå skriften, så det skulle inte vara Guds mening att vi inte skulle förstå det som Paulus skriver. Han har ju skrivit nästan hälften av texten i det nya testamentet!

Apg. 17:10 Redan samma natt skickade bröderna i väg Paulus och Silas till Berea. Så snart de kom dit gick de till judarnas synagoga. 11 Judarna där var mer öppna än de i Tessalonika. De tog emot ordet med all villighet och forskade dagligen i Skrifterna för att se om det kunde förhålla sig så.

Matteus 22:37 Han svarade: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.  

1 Kor. 15:34 Nyktra till på allvar och synda inte. Några av ER har ingen kunskap om Gud. Till er skam säger jag det.

Ef. 1:17 Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Fader, skall ge er vishetens och uppenbarelsens Ande, så att ni får en rätt kunskap om honom.

 2 Tim. 2: 15 Gör allt du kan för att bestå provet inför Gud, likt en arbetare som inte behöver skämmas utan rätt delar sanningens ord. 

Ordsp. 11:9 Med sin mun fördärvar den gudlöse sin nästa, genom kunskap blir de rättfärdiga räddade.

Vad gäller Paulus kritik av Kefas (som inte var ett ovanligt namn) vad gäller frågan om kravet på omskärelse av judar  så verkar det som det inte är Petrus det handlar om utan en annan lärljunge som också heter Kefas. Det kan du läsa mer om här.

Judas 30 silvermynt gick till att betala Krukmakaråkern, vilket är Hinnoms Dal

Förrädaren skulle få 30 silverpenningar och de skulle kastas till krukmakaren 

Sakarja syftar inte på Judas och och hans koppling till Krukmakaråkern i sina profetior här nedan, utan på Jesus värde i 30 silverpenningar som kastades tillbaka till Gud (krukmakaren) i templet. Men Matteus hänvisar å andra sidan till Judas. Aceldama som vi kan läsa om i Apg är beläget i Hinnoms Dal och det är där Judas är begravd. Jeremia hänvisar till  samma dal och talar om att oskyldigt blod kommer att förspillas där, och Jesus har onekligen oskyldigt blod. Jeremia fick sedan krossa en lerkruka i dalen vilket är en profetisk handling kopplat till Krukmakaråkern. Judas begravningsplats köptes av översteprästerna för Judas pengar, och den platsen är alltså är beläget i Hinnoms Dal – Krukmakaråkern. Åkern var ju tänkt att vara en begravningsplats för främlingar – och främlingar är sådana som inte har Toran som måttstock utan sådana som avvisat Gud – vilket passar in på Judas som trots att han borde ha varit en nära vän till Jesus egentligen var en främling. Vidare kan vi läsa att Judas hängde sig, och det kan mycket vl vara så att kroppen svällde upp och började ruttna, och när man sedan tog bort snaran så kom kroppen att falla framåt och sprack upp.  Detta passar in på vad Petrus berättade om Judas i Apg. Nedan kan du läsa om profetiorna om de 30 silverpengarna och vad som står att läsa om Krukmakaråkern som också kallas Blodsåkern.

Profetior

Sak 11:11 Och när detta nu på den dagen blev upplöst, förnummo de arma fåren, som aktade på mig, att det var HERRENS ord.12Därefter sade jag till dem: »Om I så finnen för gott, så given mig min lön; varom icke, må det så vara.» Och de vägde upp trettio siklar silver såsom lön åt mig.13Då sade HERREN till mig: »Kasta det åt krukmakaren» — det härliga pris vartill jag hade blivit värderad av dem! Och jag tog de trettio silversiklarna och kastade dem i HERRENS hus åt krukmakaren.

Jeremia 19:1 Så sade HERREN: Gå åstad och köp dig en lerkruka av krukmakaren; och tag med dig några av de äldste i folket och av de äldste bland prästerna,2och gå ut till Hinnoms sons dal, som ligger framför Lerskärvsporten, och predika där de ord som jag skall tala till dig.3Du skall säga: »Hören HERRENS ord, I Juda konungar och I Jerusalems invånare: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall låta en sådan olycka komma över denna plats, att det skall genljuda i öronen på var och en som får höra det.— 4 Eftersom de hava övergivit mig och icke aktat denna plats, utan där tänt offereld åt andra gudar, som varken de själva eller deras fäder eller Juda konungar hava känt, och eftersom de hava uppfyllt denna plats med oskyldigas blod,— 10Och du skall slå sönder krukan inför de mäns ögon, som hava gått med dig, 11och du skall säga till dem: »Så säger HERREN Sebaot: Jag skall sönderslå detta folk och denna stad, på samma sätt som man slår sönder ett krukmakarkärl, så att det icke kan bliva helt igen; och man skall begrava i Tofet, därför att ingen annan plats finnes att begrava på.

Uppfyllandet av profetiorna

Matt 26:14Därefter gick en av de tolv, den som hette Judas Iskariot, bort till översteprästerna15och sade: »Vad viljen I giva mig för att jag skall överlämna honom åt eder?» Då vägde de upp åt honom trettio silverpenningar.  16Och från den stunden sökte han efter lägligt tillfälle att förråda honom.

Matt 27:3När då Judas, som hade förrått honom, såg att han var dömd, ångrade han sig och bar de trettio silverpenningarna tillbaka till översteprästerna och de äldste 4och sade: »Jag har syndat därigenom att jag har förrått oskyldigt blod.» Men de svarade: »Vad kommer det oss vid? Du får själv svara därför.»  5Då kastade han silverpenningarna i templet och gick sin väg. Sedan gick han bort och hängde sig.6Men översteprästerna togo silverpenningarna och sade: »Det är icke lovligt att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspenningar.» 7Och sedan de hade fattat sitt beslut, köpte de för dem Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar.8Därför kallas den åkern ännu i dag Blodsåkern. 9Så fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, när han sade: »Och jag tog de trettio silverpenningarna — priset för den man vilkens värde hade blivit bestämt, den som israelitiska män hade värderat — 10och jag gav dem till betalning för Krukmakaråkern, i enlighet med Herrens befallning till mig.»

Apg 1:16»Mina bröder, det skriftens ord skulle fullbordas, som den helige Ande genom Davids mun hade profetiskt talat om Judas, vilken blev vägvisare åt de män som grepo Jesus.17Han var ju räknad bland oss och hade också fått detta ämbete på sin lott.18Och med de penningar han hade fått såsom lön för sin ogärning förvärvade han sig en åker. Men han störtade framstupa ned, och hans kropp brast mitt itu, så att alla hans inälvor gåvo sig ut. 19Detta blev bekant för alla Jerusalems invånare, och så blev den åkern på deras tungomål kallad Akeldamak (det betyder Blodsåkern).20Så är ju skrivet i Psalmernas bok: ‘Hans gård blive öde, och ingen må finnas, som bor däri’; och vidare: ‘Hans ämbete tage en annan.’

Jesus lärljungar blev kallade men verkar ha återvänt som fiskare

Fiskarna (männen, inte djuren) lämnade onekligen allt och följde Jesus med en gång, men det verkar som åtminstone några utav dem återgick till sina sysslor och kanske ångrade sig? Jag kan inte bevisa det, men om detta inte är vad som egentligen hände så har vi en bibelmotsägning. Jag ska förklara…

I Matteus 4 så kan vi läsa om den första kallelsen till de fyra fiskarna att följa Jesus och bli hans lärljungar. Vi kan även läsa om kallelsen i Markus 1, Lukas 5 och Johannes 21.

I Lukas 4:38-39 så kan vi läsa att Petrus svärmor blev helad INNAN kallelsen av de fyra fiskarna men i berättelsen i Matteus och Markus så inträffar helandet EFTER kallelsen.

Vi kan också läsa om väldigt olika omständigheter kring kallelsen i de olika evangelierna.  I en berättelse så är Jesus nästan pressad ner i vattnet pga den stora folkmängden, och i en annan berättelse så verkar han gå en ensam promenad utmed strandkanten samtidigt som han kallar alla fiskarna på en gång – såsom i Lukas evangelium – med inga människor runtomkring sig. Men i Matteus och Markus så kallar han dem två i taget. I Matteus så kan vi inte läsa att fiskarna fick massor med fisk, men i Lukas så får de så mycket fisk att näten börjar spricka.

Så enda sättet att få ihop dessa olika versioner verkar vara att fiskarna omedelbart följde Jesus (eftersom det står så) MEN att de vid ett senare tillfälle återvände till sina gamla sysslor. Åtminstone några av dem, och framför allt Peter. Det är förstås ingen motsättning att välja att följa Jesus men att ändå ha kvar fiskeriet som medel att få in fisk, men det är just KALLELSEN att följa Jesus och bli hans lärljunge som verkar ha skett vid mer än ett tillfälle trots att det borde ha räckt med en. Detta skulle kunna förklara varför Petrus sa till Jesus (efter miraklet med den enorma mängden fisk i näten) ”Gå bort ifrån mig, Herre; jag är en syndig människa”. Det finns få andra förklaringar till en sådan kommentar vid det tillfället. Att se näten fulla med fisk borde inte vara något att känna sig syndig över. Såvida han inte kände med sig att han blivit kallad tidigare men återvänt till sitt gamla liv…

Matteus

Kallelsen först:

Matteus 4: 18Då han nu vandrade utmed Galileiska sjön, fick han se två bröder, Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder, kasta ut nät i sjön, ty de voro fiskare.19Och han sade till dem: »Följen mig så skall jag göra eder till människofiskare.»20Strax lämnade de näten och följde honom. 21När han hade gått därifrån ett stycke längre fram, fick han se två andra bröder, Jakob, Sebedeus’ son, och Johannes, hans broder, där de jämte sin fader Sebedeus sutto i båten och ordnade sina nät; och han kallade dem till sig.22Och strax lämnade de båten och sin fader och följde honom.

Petrus svärmor efteråt:

Matteus 8:5När han därefter kom in i Kapernaum, trädde en hövitsman fram till honom och bad honom— 14När Jesus sedan kom in i Petrus’ hus, fick han se hans svärmoder ligga sjuk i feber. 15Då rörde han vid hennes hand, och febern lämnade henne; och hon stod upp och betjänade honom.

Lukas

Petrus svärmor först:

Lukas 4:38Men han stod upp och gick ut ur synagogan och kom in i Simons hus. Och Simons svärmoder var ansatt av en svår feber, och de bådo honom för henne. 39Då trädde han fram och lutade sig över henne och näpste febern, och den lämnade henne; och strax stod hon upp och betjänade dem.

Kallelsen efteråt:

Lukas 5: Då nu en gång folket, för att höra Guds ord, trängde sig inpå honom där han stod vid Gennesarets sjö2fick han se två båtar ligga vid sjöstranden; men de som fiskade hade gått i land och höllo på att skölja sina nät. 3Då steg han i en av båtarna, den som tillhörde Simon, och bad honom lägga ut något litet från land. Sedan satte han sig ned och undervisade folket från båten. 4Och när han hade slutat att tala, sade han till Simon: »Lägg ut på djupet; och kasten där ut edra nät till fångst.» 5Då svarade Simon och sade: »Mästare, vi hava arbetat hela natten och fått intet; men på ditt ord vill jag kasta ut näten.»  6Och när de hade gjort så, fingo de en stor hop fiskar i sina nät; och näten gingo sönder. 7Då vinkade de åt sina kamrater i den andra båten, att dessa skulle komma och hjälpa dem. Och de kommo och fyllde upp båda båtarna, så att de begynte sjunka. 8När Simon Petrus såg detta, föll han ned för Jesu knän och sade: »Gå bort ifrån mig, Herre; jag är en syndig människa.» 9Ty för detta fiskafänges skull hade han och alla som voro med honom betagits av häpnad, 10jämväl Jakob och Johannes, Sebedeus’ söner, som deltogo med Simon i fisket. Men Jesus sade till Simon: »Frukta icke; härefter skall du fånga människor.» 11Och de förde båtarna i land och lämnade alltsammans och följde honom.

Markus

Kallelsen först:

Markus 1: 16När han nu gick fram utmed Galileiska sjön, fick han se Simon och Simons broder Andreas kasta ut nät i sjön, ty de voro fiskare.17Och Jesus sade till dem: »Följen mig, så skall jag göra eder till människofiskare.» 18Strax lämnade de näten och följde honom. 19När han hade gått litet längre fram, fick han se Jakob, Sebedeus’ son, och Johannes, hans broder, där de sutto i båten, också de, och ordnade sina nät.  20Och strax kallade han dem till sig; och de lämnade sin fader Sebedeus med legodrängarna kvar i båten och följde honom. 21Sedan begåvo de sig in i Kapernaum; och strax, på sabbaten, gick han in i synagogan och undervisade.

Petrus svärmor efteråt:

Markus 1: 29Och strax då de hade kommit ut ur synagogan, begåvo de sig med Jakob och Johannes till Simons och Andreas’ hus.  30Men Simons svärmoder låg sjuk i feber, och de talade strax med honom om henne.31Då gick han fram och tog henne vid handen och reste upp henne; och febern lämnade henne, och hon betjänade dem.

Johannes variant

Johannes 1: 38Då vände sig Jesus om, och när han såg att de följde honom, frågade han dem: »Vad viljen I?» De svarade honom: »Rabbi» (det betyder mästare) »var bor du?»  39Han sade till dem: »Kommen och sen.» Då gingo de med honom och sågo var han bodde; och de stannade den dagen hos honom. — Detta skedde vid den tionde timmen. 40En av de två som hade hört var Johannes sade, och som hade följt Jesus, varAndreas, Simon Petrus’ broder. 41Denne träffade först sin broder Simon och sade till honom: »Vi hava funnit Messias» (det betyder detsamma som Kristus). 42Och han förde honom till Jesus. Då såg Jesus på honom och sade: »Du är Simon, Johannes’ son; du skall heta Cefas» (det betyder detsamma som Petrus). 43Dagen därefter ville Jesus gå därifrån till Galileen, och han träffade då Filippus. Och Jesus sade till honom: »Följ mig.»

Johannes 211Därefter uppenbarade sig Jesus åter för lärjungarna, vid Tiberias’ sjö; och vid den uppenbarelsen gick så till: 2Simon Petrus och Tomas, som kallades Didymus, och Natanael, han som var från Kana i Galileen, och Sebedeus’ söner voro tillsammans, och med dem två andra av hans lärjungar. 3Simon Petrus sade då till dem: »Jag vill gå åstad och fiska.» De sade till honom: »Vi gå också med dig.» Så begåvo de sig åstad och stego i båten. Men den natten fingo de intet.  4När det sedan hade blivit morgon, stod Jesus där på stranden; dock visste lärjungarna icke att det var Jesus.  5Och Jesus sade till dem: »Mina barn, haven I något att äta?» De svarade honom: »Nej.»   6Han sade till dem: »Kasten ut nätet på högra sidan om båten, så skolen I få.» Då kastade de ut; och nu fingo de en så stor hop fiskar, att de icke förmådde draga upp nätet.  7Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: »Det är Herren.» När Simon Petrus hörde att det var Herren, tog han på sig sin överklädnad — ty han var oklädd — och gav sig i sjön.  8Men de andra lärjungarna kommo med båten och drogo efter sig nätet med fiskarna; de voro nämligen icke längre från land än vid pass två hundra alnar.  9När de sedan hade stigit i land, sågo de glöd ligga där och fisk, som låg därpå, och bröd.  10Jesus sade till dem: »Tagen hit av de fiskar som I nu fingen.»  11Då steg Simon Petrus i båten och drog nätet upp på land, och det var fullt av stora fiskar, ett hundra femtiotre stycken. Och fastän de voro så många, hade nätet icke gått sönder. 12Därefter sade Jesus till dem: »Kommen hit och äten.» Och ingen av lärjungarna dristade sig att fråga honom vem han var, ty de förstodo att det var Herren.13Jesus gick då fram och tog brödet och gav dem, likaledes ock av fiskarna.  14Detta var nu tredje gången som Jesus uppenbarade sig för sina lärjungar, sedan han hade uppstått från de döda.—22Jesus svarade honom: »Om jag vill att han skall leva kvar, till dess jag kommer, vad kommer det dig vid? Följ du mig.»

Paulus kritiserade KEFAS i Gal. 2:11-14 som INTE var aposteln PETRUS

Men när CEFAS (KEFAS SFB) kom till Antiokia, trädde jag öppet upp mot honom, ty han hade befunnits skyldig till en FÖRSYNDELSE (1917) Gal. 2:11

Även om också aposteln Petrus vid ett tillfälle fick namnet Kefas av Jesus, så finns det flera skäl att betvivla att Petrus skulle vara den Kefas (i Antiokia) som vi kan läsa om i Gal. 2:11-14.  Petrus var inte den enda personen i världen med det namnet, och han kallades för det mesta Petrus. Här nedan följer det berömda stället där Petrus till synes öppet kritiseras av Paulus. I 1917 års översättning läser vi Cefas men i andra översättningar såsom King James Bible (till skillnad mot andra engelska översättningar) så kan vi tyvärr läsa ”Peter” fast det namnet inte står i originalspråket.

Vi har att göra med Strong’s 4074 petros, och Strong’s 2786 kefas. Tyvärr har många bibelöversättningar blandat dessa ord och översatt fel, och det gäller framför allt  KJV som annars brukar vara den mest överlägsna översättningen.

Gal. 2:10Allenast skulle vi tänka på de fattiga; och just detta har jag också vinnlagt mig om att göra.11Men när Cefas (Peter, KJV) kom till Antiokia, trädde jag öppet upp mot honom, ty han hade befunnits skyldig till en FÖRSYNDELSE.12Förut hade han nämligen ätit tillsammans med hedningarna; men så kommo några män dit från Jakob, och efter deras ankomst drog han sig tillbaka och höll sig undan, av fruktan för de omskurna.13Till samma SKRYMTERI gjorde sig också de andra judarna skyldiga, och så blev till och med Barnabas indragen i deras skrymteri.14Men när jag såg att de icke vandrade med fasta steg, enligt evangelii sanning, sade jag till Cefas  i allas närvaro: »Om du, som är en jude, kan leva efter hednisk sed i stället för efter judisk, varför vill du då nödga hedningarna att leva efter judiskt sätt?»15Vi för vår del äro väl på grund av vår härkomst judar och icke »hedniska syndare» (1917) Strong’s 2786 kefas

Den grekiska grundtexten nämner aldrig Petrus utan använder kategoriskt Kefas. I Joh. 1:42 kopplas Petrus ihop med namnet Kefas, men intressant nog så kallade aldrig Jesus Petrus vid det namnet igen. Inte heller kallade någon annan person Petrus för Kefas i Apostlagärningarna och Petrus kallade sig inte heller Kefas i sina egna brev. Varför ska vi då anta att Petrus är den Kefas som det talas om i Gal. 2?

Joh. 1:41 Han fann först sin bror Simon och sade till honom: ”Vi har funnit Messias” – det betyder Kristus. 42 Och han förde honom till Jesus. Jesus såg på honom och sade: ”Du är Simon, Johannes son, du skall heta Kefas (Strong’s 2786 kefas) – det betyder Petrus.

Det verkar som Petrus insikt om att Jesus var Messias inspirerade Jesus att förknippa Petrus vid ett annat namn som innehar en viss dubbelbottnad betydelse. Men dels betyder det inte att Petrus var den enda personen med det namnet vid den här tiden (det var trots allt ett känt namn), och inte heller att Petrus från och med den tidpunkten måste glömma sitt första namn och hädanefter enbart hålla sig till Kefas-namnet. Vi vet att Petrus inte gjorde så, och inte heller slutade omvärlden att kalla honom Petrus.

Paulus refererar till 4074 petrosGal. 1:18 och verkar här syfta på aposteln Petrus. (Att Petrus verkligen är 4074 petros kan vi se i exempelvis Matt. 4:18)

Gal. 1:18 Först tre år senare for jag upp till Jerusalem för att lära känna Kefas, (Strong’s 4074 petros) och jag stannade hos honom i femton dagar.19 Någon annan av apostlarna träffade jag inte, bara Jakob, Herrens bror.

I ovan passage borde Paulus mena Petrus eftersom han indirekt refererar till honom som en apostel i v. 19, och det står också ”petros” i originalspråket.

Paulus refererade till Kefas på andra ställen, men är det då samma person?

1 Kor. 15:3 Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, 4 att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna, 5 och att han visade sig för Kefas (Strong’s 2786 kefas) sedan för de tolv. 6 Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu lever, medan några är insomnade. 7 Sedan visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna. 

Paulus gör skillnad på personen Kefas och på ”apostlarna” som är tolv till antalet. Det är inget bevis i sig eftersom Jesus skulle kunna ha visat sig separat för Petrus vid ett visst tillfälle, och för Petrus tillsammans med alla andra apostlar vid ett annat tillfälle, men det är en intressant iakttagelse.

1 Kor. 9:5 Har vi inte rätt att föra med oss en troende hustru, vi liksom de andra apostlarna och Herrens bröder och Kefas (Strong’s 2786 kefas)?6 Eller är det bara jag och Barnabas som inte har rätt att vara fria från arbete?

Här placerar Paulus Kefas utanför den grupp som han kallar för ”apostlarna”. Vad har han för orsak att nämna Petrus för sig, separat från de andra apostlarna? (Ordet ”särskilt” i den svenska översättningen i 1917 års översättning finns inte med i den grekiska grundtexten.)

Det finns historiskt stöd för att Kefas i Apg inte är den vi känner som aposteln Petrus. Eusebius skriver att Kefas råkar ha SAMMA NAMN som aposteln Petrus:

”And there is a story from Clement in the fifth of his Hypotyposeis in which he also says that Cephas, concerning whom Paul says: But, when Cephas came to Antioch, I resisted him to his face, was one of the seventy disciples, one who happened to have the same name as Peter the apostle” (Eusebius. The History of The Church. Book 1. 12)

Den som det refereras till är Klemens av Alexandria som levde mellan 150 – 215.e. Kr. Han hade förmodligen källor som inte längre finns  kvar idag. Kefas var förmodligen en av de 70 lärljungarna men inte en av apostlarna. Informationen i Galaterbrevet får oss också att tro att Kefas inte är densamma som Petrus:

Gal. 2: 7 Tvärtom, de insåg att jag hade blivit betrodd med evangelium till de oomskurna liksom Petrus till de omskurna. 8 Han som hade gett Petrus (Strong’s 4074 petros) kraft att vara apostel bland de omskurna har också gett mig kraft att vara det bland hedningarna.9 Och när Jakob, Kefas (Strong’s 2786 kefas) och Johannes, som ansågs vara pelarna, förstod vilken nåd jag hade fått, räckte de mig och Barnabas handen som tecken på gemenskap. Vi skulle gå till hedningarna, de till de omskurna.

Gal. 2: 9och när de nu förnummo vilken nåd som hade blivit mig given, räckte de mig och Barnabas handen till samarbete, både Jakob och Cefas och Johannes, de män som räknades för själva stödjepelarna; vi skulle verka bland hedningarna, och de bland de omskurna. (1917)

Om Kefas är samma person som Petrus, varför byter Paulus namn i samma andetag och i samma beskrivning av en och samma händelse? Man kan också fundera över varför Petrus konsekvent använde ”Petrus” i sina egna brev till hedningarna medan Paulus väljer den arameiska formen ”Kefas” till samma hedningar? Det mest naturliga är att tro att Petrus och Kefas inte är samma personer, precis som grundtexten förmedlar.

”De sågo att jag har blivit betrodd” indikerar att Jakob, Kefas och Johannes hade noterat något som hänt i förfluten tid – att Paulus hade blivit betrodd att sprida evangeliet till de oomskurna och Petrus till de omskurna. Dessa iakttagelser används av dessa tre som argument för vidare agerande – beslutet att göra gemensam sak med Paulus så att han kan koncentrera sig på hedningarna och de andra till de omskurna. Men detta har ju redan inträffat i dåtid med den riktiga Petrus. Han och Paulus hade redan bestämt att de ska dela ansvaret och ha separerade målgrupper. Så om Kefas är Petrus, vad använder han som stöd till beslutet att ha delade mål? Det faktum att de redan gjort detta beslut? Det vore som att bestämma sig för att bli jordbrukare för att man redan är en jordbrukare.  Cirkelresonemang! Att en person använder ett beslut som hänt i dåtid som stöd för att göra ett identiskt beslut i nutid är inte logiskt.

Vi har också stöd i Apostlagärninarna att personen i Gal. 2 inte kan vara Petrus.

Apg. 14: 26 Därifrån seglade de tillbaka till Antiokia, där de hade blivit överlämnade åt Guds nåd för det uppdrag som de nu hade fullgjort. 27 Och när de hade kommit dit, kallade de samman församlingen och berättade om allt vad Gud hade gjort med dem och hur han hade öppnat trons dörr för hedningarna. 28 Och de stannade ganska länge där hos lärjungarna

Apg. 15:Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta, om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose. 2 När det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga.

Det här en träffande beskrivning av det som Paulus beskriver i Gal. 2. Det handlar om en söndring som orsakas av vissa judar pga deras lära att det är nödvändigt med omskärelse, vilket inträffade i Antiokia och där också Barnabas var inblandad. Det stämmer bra överens med Galaterbrevet och det finns ingen annan liknande händelse i Apg. som skulle kunna passa in på en dispyt som inträffat i Antiokia. Paulus och Barnabas beslöt sig för att konsultera apostlarna och de äldste i Jerusalem. Vem var en av de apostlarna som de skulle överlägga med? Petrus! Apostlarna och de äldste möttes och överlade saken. Efter mycket diskussioner så ställer sig Petrus rakryggad upp och uttrycker sig enligt nedan:

Apg. 15:6 Apostlarna och de äldste samlades då för att behandla frågan. 7 Efter en lång överläggning reste sig Petrus och sade till dem: ”Bröder, ni vet att Gud för länge sedan bestämde, att hedningarna genom min mun skulle få höra evangeliets ord och komma till tro. 8 Och Gud som känner hjärtat, har vittnat för dem genom att ge den helige Ande åt dem likaväl som åt oss. 9 Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem, sedan han genom tron hade renat deras hjärtan. 10 Varför vill ni då fresta Gud och på lärjungarnas axlar lägga ett ok, som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära? 11 Nej, vi tror att vi på samma sätt som de blir frälsta genom Herren Jesu nåd.” 12 Då teg alla de församlade, och man lyssnade på Barnabas och Paulus, som berättade om hur stora tecken och under Gud hade utfört genom dem bland hedningarna.

Petrus KRITISERAR alltså dem som vill lägga ett ok på lärljungarnas hals, och det handlar alltså om den ceremoniella lagens ok i form av omskärelse! Han börjar med att säga att Gud själv utvald HONOM att sprida det sanna evangeliet till hedningarna, och det sanna evangeliet innehåller INTE krav på omskärelse. Skulle Petrus då vara en hycklare genom att själv agera tvärt emot vad han predikar? Misslyckades Petrus så totalt med den mission som Jesus kallat honom till att göra? Personen Kefas falska agerande är ju exakt det som Petrus kritiserar! Om Kefas i Gal. 2 är Peter så vore det ologiskt för Paulus att åka hela vägen till Jerusalem för att konsultera den person som orsakat problem i detta ämne. Petrus befann sig redan i Jerusalem och han var inte i Antiokia. Det verkar inte troligt att Petrus skulle kunna vara den man som Paulus konfronterade i Gal. 2.

Det finns några avsnitt i Apostlagärningarna som några tror kan vara samma händelse som den konflikt som inträffade i Gal. 2:

Apg. 22:11 Men då jag på grund av strålglansen från det ljusskenet inte kunde se, tog mina följeslagare mig vid handen, och jag kom in i Damaskus.12 Ananias, en from och lagtrogen man som alla judar i staden talade väl om, 13 kom till mig och ställde sig vid min sida och sade: Saul, min broder, du får din syn igen! Och i samma ögonblick kunde jag se honom. 14 Då sade Ananias: Våra fäders Gud har utvalt dig till att lära känna hans vilja och till att se den Rättfärdige och höra hans röst. 15 Ty du skall vara hans vittne inför alla människor och vittna om vad du har sett och hört. 16 Och nu, varför tvekar du? Stå upp och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla hans namn.17 När jag senare hade återvänt till Jerusalem och bad i templet, kom jag i hänryckning, 18 och jag såg honom och hörde honom säga till mig: Skynda dig och lämna genast Jerusalem, ty här kommer de inte att ta emot ditt vittnesbörd om mig. 19 Jag sade: Herre, de vet att jag i den ena synagogan efter den andra lät fängsla och piska dem som trodde på dig. 20 Och när ditt vittne Stefanus blod blev utgjutet, stod jag själv där. Jag hade gått med på det och vaktade kläderna åt dem som dödade honom. 21 Då sade han till mig: Gå! Jag skall sända dig ut till hedningarna långt borta.”22 Så långt hade de lyssnat på honom, men nu skrek de: ”Bort från jorden med en sådan människa! Han bör inte få leva.” 23 Och de skrek, slet av sig kläderna och kastade upp damm i luften.24 Befälhavaren gav då order om att Paulus skulle föras in i fästningen och att han skulle förhöras under gisselslag, så att man fick veta varför de skrek så mot honom. 25 När man hade sträckt ut honom och skulle gissla honom, sade Paulus till officeren som stod där: ”Får ni gissla en romersk medborgare som inte ens har blivit dömd?” 26 Så snart officeren hörde det, gick han till befälhavaren och berättade det och sade: ”Vad tänker du göra? Den här mannen är romersk medborgare.” 27 Då gick befälhavaren och frågade honom: ”Säg mig, är du verkligen romersk medborgare?” Paulus svarade: ”Ja.” 28 Befälhavaren sade: ”Jag fick betala en stor summa pengar för detta medborgarskap.” Paulus svarade: ”Men jag är född med det”. 29 De som skulle förhöra honom drog sig genast tillbaka. Också befälhavaren blev förskräckt, då han fick veta att Paulus var romersk medborgare, eftersom han hade låtit fängsla honom. 30 Nästa dag ville han få klart besked om vad judarna anklagade Paulus för. Han lät därför ta av honom bojorna och befallde att översteprästerna och hela Stora rådet skulle samlas. Sedan förde han ner Paulus och ställde honom inför dem.

Här ser vi både Paulus och Barnabas i Antiokia med målet att hjälpa de fattiga, så det här skulle kunna vara det första mötet mellan Paulus och dessa människor och när den ”utsträckta handen” till att starta ett samarbete inträffade. Texten i Galaterbrevet får oss att tro att det allra första mötet inträffade i Jerusalem, så det är inte säkert att det inträffade här i Antiokia, men det nämns ingenting om någon splittring eller dispyt liknande den som vi kan läsa om i Apg. 15.  Om det första mötet inträffade här så kan Petrus inte ha varit närvarande. Petrus var ju i Jerusalem där han talade varmt för hedningarna (Apg. 11:2 och framåt). Enligt Apg. 12:3 så hamnade Petrus i fängelse i Jerusalem vid den här tidpunkten, och Paulus och Barnabas lämnade Antiokia (Apg. 13:4) så om Kefas vore Petrus och detta var det första mötet (vilket det inte är säkert att det var) så skulle han inte kunna ha varit där just vid den tidpunkten.

Andra menar att incidenten mellan Paulus och Petrus inträffade under en av Paulus resor i Antiokia:

Apg. 18:22 När han kom till Cesarea, gick han upp och hälsade på församlingen och for därefter ner till Antiokia.23 Här uppehöll sig Paulus någon tid. Sedan bröt han upp och for först genom Galatien och sedan genom Frygien, och han styrkte alla lärjungarna.

Här finns inte heller någon referens till någon dispyt, eller till ett besök av Petrus, så varför skulle vi anta att dispyten i Gal. 2 inträffade vi detta tillfälle? Det finns inga skäl att tro detta, om det inte vore för att detta är det enda tillfälle som Petrus skulle kunna ha befunnit sig i området OCH för att försöka hitta stöd för att Petrus och Kefas är samma person, men det är just detta som är frågan.

Ett största annat problemet, om Petrus vore den Kefas som kritiserades, är att han när händelserna i Apg. 18 inträffar, då skulle gått emot det som han rakryggat försvarat. Det innebär en motsättning eftersom Petrus i hela Apostlagärningarna försvarade hedningarnas rätt till samma evangelium som hedningarna. Det finns inga indikationer att Petrus tvekade eller kompromissade med evangeliet till judarna i vare sig Apostlagärningarna eller någon annanstans. Ännu ett stort problem är att Paulus indikerar att människor som agerar som den kritiserade Kefas gjorde är inte ens frälsta.

Gal.2:3 Men inte ens min följeslagare Titus som är grek, blev tvingad att låta omskära sig. 4 Hade det berott på de falska bröder som smugit sig in, skulle han ha blivit tvungen till det. De hade nästlat sig in för att spionera på den frihet vi har i Kristus Jesus och göra oss till slavar. 5 Men inte ens ett ögonblick gav vi vika för dem och underkastade oss. Vi ville att evangeliets sanning skulle bevaras hos er.

Paulus konfronterar Kefas med ”du, som är en jude, kan leva efter hednisk sed i stället för efter judisk, varför vill du då nödga hedningarna att leva efter judiskt sätt?” Att få människor att leva som en jude är att narra folk att återgå till den ceremoniella lagens slaveri (den moraliska lagen däremot har alltid varit i bruk och kommer alltid att vara det). Eftersom Paulus menar att sådana människor är falska bröder så kan de inte ha varit frälsta. Menar Paulus att Petrus var ofrälst? Vi kan vidare läsa i Galaterbrevet (samma bok som där dispyten med Kefas inträffade) om statusen på de människor som lurar andra att återgå till den ceremoniella lagen. De kan orsaka att andra faller ur nåd och själva är de förbannade:

Gal. 5:1 Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket. 2 Se, jag Paulus säger er att om ni låter omskära er, kommer Kristus inte att vara till någon hjälp för er.3 Jag försäkrar er än en gång: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen. 4 Ni har kommit bort ifrån Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden. 5 Vi däremot väntar i Anden genom tron på den rättfärdighet som är vårt hopp. 6 Ty i Kristus Jesus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro som är verksam i kärlek.7 Ni började bra. Vem har nu hindrat er, så att ni inte längre lyder sanningen? 8 Till det har ni inte blivit övertalade av honom som kallade er. 9 Lite surdeg syrar hela degen. 10 Jag för min del litar i Herren på att ni inte skall vara av annan mening. Men den som skapar förvirring bland er skall få sin dom, vem han än är. 11 Bröder, om jag fortfarande predikade omskärelse, varför skulle jag då bli förföljd? Då vore korsets anstöt borta. 12 De som uppviglar er borde gå och stympa sig.

Så Paulus menar att människor såsom Kefas orsakar träldomsok, gör så att Jesus är till intet gagn,  tvingar människor att lyda hela den gamla lagen, gör så att människor kommer bort från Kristus, gör så att människor faller ur nåden och lägger hinder på vägen för andra så att de inte lyder sanningen.? Paulus avslutar med att säga:

”10—-men den som vållar förvirring bland eder, HAN SKALL BÄRA SIN DOM; VEM HAN ÄN MÅ VARA. 12Jag skulle önska att de män som uppvigla eder läte omskära sig ända till AVSTYMPNING.” (1917)

Det är ord och inga visor! Passar detta in på PETRUS?! Hur kunde Petrus sjunka så lågt och så snabbt? Kan det i stället inte vara så att Petrus inte är den Kefas som omtalas? Det finns många personer i samma krets som heter Maria, Simon, Johannes, Judas, etc, så vad är konstigt med att flera personer heter Kefas? I kapitlet innan Gal. 2 där dispyten inträffar kan vi läsa:

Gal. 1:6 Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, 7 fast det inte finns något annat. Däremot är det några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium. 8 Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse. 9 Det vi redan har sagt säger jag nu än en gång: om någon predikar evangelium för er i strid med vad ni har tagit emot, så skall han vara under förbannelse.

Två gånger uttalar Paulus en förbannelse över den person som vållar förvirring bland galaterna och lurar dem att tro att de måste omskära sig. Paulus förbannar alltså Petrus? Paulus säger:

Gal. 3:1 Ni dåraktiga galater! Vem har förhäxat er, ni som har fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst? 

Ska vi svara Paulus att Petrus är en av dem som dårat och förhäxat galaterna? Låt oss inte förtala Petrus när det inte finns anledning till det, utan låt oss i stället rena hans namn från anklagelser som det inte verkar finnas stöd till. En människa borde ses som oskyldig tills hon/han kan bevisas vara skyldig.

(Det jag skrivit här är mestadels från min Amerikanske vän Bryan Davis som upptäckt tvivlen om Petrus)

Petrus förnekade Jesus och förlorade sin frälsning en kort tid

När vi läser om Jesus varningar till Petrus och de övriga lärljungarna, samt om Petrus agerade, så står det klart att Petrus förlorade sin väg till Guds rike under den tid han syndade och tills dess att han slutligen omvände sig vilket inträffade kort efteråt. Jesus säger att han (Jesus) kommer att förneka den som förnekar honom, och Petrus insåg själv när tuppen gol och han mindes Jesus ord, att han just förnekat sin Herre tre gånger.  Jesus menar vad han säger och han har inte anseende till person. Förnekar vi honom även om det handlar om perioder av lidande där vi riskerar våra LIV, så lovar Jesus att han ska förneka oss. Detta är ord och inga visor, och det är bra att ha detta i åtanke om vi exempelvis står inför svåra val i framtiden då det handlar om att ta vildjurets märke eller inte. Det kan hända att vi räddar våra jordsliga liv om vi förnekar Jesus, men vi förlorar våra själar.

Detta är vad evangelierna säger om den berömda händelsen där Petrus förnekar Jesus:

Matteus 10:32. Därför, var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall också jag bekänna inför min Fader, som är i himlen. 33. Men den som FÖRNEKAR mig inför människorna, HONOM SKALL OCKSÅ JAG FÖRNEKA INFÖR MIN FADER, som är i himlen. –38. Och den som inte tar sitt kors på sig och följer mig, han är mig inte värdig. 39. Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull skall finna det.

Matteus 16:24. Då sade Jesus till sina lärjungar:Om någon vill följa mig, skall han FÖRNEKA sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig. 25. Ty den som vill bevara sitt liv, skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull skall finna det

Matteus: 26:31. Då sade Jesus till dem: I denna natt skall ni alla komma på fall för min skull, ty det är skrivet: Jag skall slå Herden, och fåren i hjorden skall bli förskingrade.*) 33. Då svarade Petrus och sade till honom. Även om alla kommer på fall för din skull, kommer jag aldrig någonsin på fall.34. Jesus sade till honom: Sannerligen säger jag dig: I denna natt, innan tuppen gal, skall du tre gånger förneka mig.

Matteus. 26:69. Men Petrus satt utanför på palatsets gård. Och där kom till honom en tjänstekvinna och sade: Du var också med Jesus från Galiléen. 70. Men han nekade inför alla och sade: Jag vet inte vad du talar om. 71. Och när han gick ut genom porten, såg en annan honom och sade till dem som var där: Denne var också med Jesus från Nasaret. 72. Åter nekade han och svor: Jag känner inte den mannen.73. Och lite därefter steg de som stod där omkring fram och sade till Petrus: Sannerligen är du också en av dem, ty ditt uttal avslöjar dig. 74. Då började han förbanna sig och svära: Jag känner inte den mannen. Och strax gol tuppen.75. Då kom Petrus ihåg Jesu ord, som han hade sagt honom: Förrän tuppen gal, skall du tre gånger förneka mig. Och han gick ut och grät bittert.

Mark 8:34. Och han kallade till sig folket tillsammans med sina lärjungar och sade till dem: Den som vill bli min efterföljare, han måste förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. 35. Ty den som vill bevara sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min och för evangeliets skull, han kall rädda det.—38. Men den som skäms för mig och mina ord, i detta horiska och syndiga släkte, för honom skall också Människosonen skämmas, när han kommer i sin Faders härlighet med de heliga änglarna.

Mark 14:26. Och då de hade sjungit lovsången,gick de ut till Oljeberget.27. Då sade Jesus till dem: Ni skall alla i denna natt komma på fall, ty det är skrivet: Jag skall slå Herden, och fåren skall bli förskingrade.—29. Då sade Petrus till honom: Om än alla andra kommer på fall, skall jag inte göra det. 30. Jesus sade till honom: Sannerligen säger jag dig: I dag, i denna natt, innan tuppen har galt två gånger, skall du tre gånger förneka mig. 31. Då sade han med ännu större kraft: Om jag än måste dö med dig, skall jag ändå inte förneka dig. Detsamma sade också alla de andra.

Mark: 14:66. Och medan Petrus var nere på gården, kom en av översteprästens tjänstekvinnor.67. Och då hon fick se Petrus, där han satt och värmde sig, såg hon på honom och sade: Du var också med nasaréen Jesus. 68. Då nekade han och sade: Jag känner honom inte, inte heller förstår jag vad du säger. Och så gick han ut på den yttre gården. Och tuppen gol.69. Och när tjänstekvinnan fick se honom där, började hon åter säga till dem som stod bredvid: Denne är en av dem. 70. Då nekade han åter. Och litet därefter sade åter de, som stod bredvid, till Petrus: Säkert är du en av dem, ty du är en galileisk man, och din dialekt låter så. 71. Då började han förbanna sig och svära: Jag känner inte den mannen, som ni talar om. 72. Och åter gol tuppen. Då kom Petrus ihåg det ord, som Jesus hade sagt till honom: Innan tuppen har galt två gånger, skall du tre gånger förneka mig. Och han brast ut i gråt.

Lukas 9:23. Och han sade till dem alla: Den som vill efterfölja mig, han måste FÖRNEKA sig själv och ta sitt kors på sig var dag och följa mig. 24. Ty den som vill bevara sitt liv han skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall rädda det. 25. Och vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men fördärvar eller förlorar sig själv? 26. Ty den som skäms för mig och mina ord, honom skall Människosonen skämmas för, då han kommer i sin och sin Faders och de heliga änglarnas härlighet.

Lukas 12: 8Och jag säger eder: Var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall ock Människosonen kännas vid inför Guds änglar. 9Men den som FÖRNEKAR mig inför människorna, han skall ock bliva förnekad inför Guds änglar.

Lukas 22:31. Och Herren sade: Simon, Simon,se, Satan har begärt att få sålla er som vete, 32. men jag har bett för dig, att din tro inte skall bli om intet. Och NÄR DU har vänt om, så styrk dina bröder. 33. Då sade han till honom: Herre, jag är beredd att gå med dig både i fängelse och i döden. 34. Då sade han: Jag säger dig, Petrus: I dag skall inte tuppen gala, förrän du tre gånger har förnekat att du känner mig.

Lukas 22:54. Så grep de honom och förde bort honom in i översteprästens hus. Men Petrus följde efter på långt håll. 55. Då gjorde de en eld mitt på gården och satte sig tillsammans där, och Petrus satte sig mitt ibland dem. 56. Då en tjänstekvinna fick se honom sitta i eldskenet, fäste hon sina ögon på honom och sade: Denne var också med honom. 57. Då förnekade han honom och sade: Kvinna, jag känner honom inte. 58. Och kort därefter fick en annan se honom och sade: Du är också en av dem. Men Petrus sade: Människa, det är jag inte. 59. Och ungefär en timme därefter kom en annan och försäkrade och sade: Sannerligen var också han med honom, för också han är en galilé. 60. Och Petrus sade: Människa, jag vet inte vad du säger. Och genast, medan han ännu talade, gol tuppen.61. Då vände sig Herren om och såg på Petrus, och då kom Petrus ihåg Herrens ord, hur han hade sagt honom: Förrän tuppen har galt, skall du tre gånger förneka mig. 62. Och Petrus gick ut och grät bittert.

John 13:37. Petrus sade till honom: Herre, varför kan jag inte följa dig nu? Mitt liv vill jag ge för dig. 38. Jesus svarade honom: Skulle du ge ditt liv för mig? Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Tuppen skall inte gala, förrän du tre gånger har förnekat mig.

John. 16:31. Jesus svarade dem: Tror ni nu? 32. Se, den stund kommer och den har redan kommit, då ni skall skingras var och en åt sitt håll och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, ty Fadern är med mig.

John 18:15. Och Simon Petrus och en annan lärjunge följde efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen och gick med Jesus in på översteprästens gård.16. Men Petrus stod utanför vid porten. Den andre lärjungen, som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med portvakterskan och förde in Petrus. 17. Tjänsteflickan som vaktade porten, sade då till Petrus: Är inte också du en av den mannens lärjungar? Han sade: Det är jag inte.18. Men tjänarna och vakterna hade gjort upp en koleld, eftersom det var kallt, och de stod och värmde sig. Bland dem stod också Petrus och värmde sig.—25. Men Simon Petrus stod och värmde sig. Då sade de till honom: Är inte du också en av hans lärjungar? Han nekade och sade: Det är jag inte.Matt. 26. Då sade en av översteprästens tjänare, en släkting till den, som Petrus hade huggit örat av: Såg jag inte dig med honom i örtagården? 27. Då nekade Petrus åter. Och strax gol tuppen.

*) Sak. 13:7 Svärd, upp mot min herde,mot den man som står mig nära säger herren Sebaot. Slå herden så att fåren skingras. Ty jag skall vända min hand mot de små.