Vi är inte FÖDDA som vredens barn eller olydnadens söner – Ef. 2:3

Ingen är FÖDD ond och skyldig

Synda är något som man gör, och inget man kan ärva genom DNA. Arvsynden var ingenting som de gamla kyrkofäderna lärde ut (de första ca 300 åren e Kr), och Bibeln lär absolut inte ut något liknande – inte ens i Rom. 5 som ofta misstolkas. Gud skapade bebisar med förmågan att kunna gny och skrika för att kunna uttrycka ett behov, såsom mat, blöjombyte, värme och kärlek. Eftersom bebisar inte är medvetna om lagen så kan de heller inte göra sig skyldiga till överträdelse av lagen, och därmed har de heller ingenting att omvända sig ifrån. Vad är deras skuld? Att de föddes till jorden? Är de syndiga från födseln eller ända sedan de befruktades? Om nyfödda bebisar skulle kunna synda så kan man även argumentera för att djur kan synda – som inte heller kan resonera och väga olika alternativ mot varandra. Men hur ska man då tolka Ef. 2:2-3?

Ef. 2:1 Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder.2 Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner. 3 Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra.

Eph. 2:3 among whom also we all once conducted ourselves in the lusts of our flesh, fulfilling the desires of the flesh and of the mind, and were by nature children of wrath, just as the others. (NKJV)

Ungefär det här kan vi utläsa från verserna:

Notera att det inte står att någon är FÖDD som vredens barn.
Det som orsakar död (andlig död) är överträdelser och synder, vilket även v. 5 repeterar. Det är alltså inte vår födsel som orsakar en andlig död utan när vi väljer att överträda Guds lag och därmed syndar. Vi överträder ingen lag och orsakar inte Guds vrede genom att födas till världen.
Har man syndat måste man göras levande för att vara frälst, och Gud sägs här ha gjort efesierna levande. Hur då? I v. 13 framkommer att detta kan åstadkommas genom Jesu blod på korset. Alla människor på jorden blir självklart inte renade i Jesu blod eftersom Paulus i sina brev talar om behovet av OMVÄNDELSE, vilket han inte säger emot här. Han säger dels i v. 10 att vi är skapta för att VANDRA i goda gärningar samt i v. 20 att “Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv”. Om efesierna därför skulle välja att inte vandra i goda gärningar och inte följa apostlarnas och profeternas grund (som baseras på Jesus Kristi lära), så får man förmoda att de vore illa ute. Paulus säger nämligen så i många av hans brev – att vi måste dö om vi lever orättfärdigt, och kristna är inte undantagna från den regeln.
Efesierna levde (rent generellt) på världens vis, vilket innebär att de var olydnadens söner.
Paulus inkluderar sig själv bland olydnadens söner, och menar att de alla kvalificerade sig till den kategorin “när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville”. Detta kan omöjligt bebisar välja att göra, så det handlar om vuxna människor som på eget initiativ väljer att lyda köttet.

Summerat kan vi se att vredens barn har kapacitet att välja nedanstående livsstil:

Välja att överträda Guds lag och synda
Välja att leva på världens vis
Välja att följa härskaren över luftens välde (Satan)
Välja att vara olydnadens söner (vara ohörsamma enligt 1917 års översättning)
Välja att vandra i sitt kötts begärelse (1917 års översättning)
Välja att göra vad köttet och sinnet vill
Ha ett behov av att levandegöras från sitt andligt döda tillstånd (vilket innebär att de tidigare var ofrälsta pga synder)

Alltså kommer inte bebisar och små barn på fråga i det här sammanhanget eftersom de omöjligt kan utföra någonting som helst i denna lista. Vidare kan vi läsa om människor som av naturen inte alls är ”vredens barn” utan att de “av naturen gör vad lagen befaller”:

Rom. 2:14 Ty när hedningar som saknar lagen, AV NATUREN GÖR VAD LAGEN BEFALLER, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem.

Av naturen vredens barn?

Ef. 2 handlar inte om hur vi är födda utan hur vi blir om vi väljer att förhärda våra hjärtan och leva ut våra synder och på så sätt platsar som olydnadens söner. De som av naturen är ”vredens barn” är de som tagit för vana att synda så till den grad att synden blir en fullständig naturlig del i deras liv. För en erfaren alkoholist kan det efter år av rus ses som fullständigt naturligt att regelbundet dricka sig redlöst berusad trots att sådana fyllor resulterar i risker för honom själv och andra. Destruktiva vanor, i kombination med en vägran att omvända sig, kan få en människa att av naturen vara ett vredens barn. “Av naturen” behöver inte betyda hur man är vid födseln, utan hur man är som person beroende på levnadsmönstret. Ofta påverkas vi av vår omgivning, och det är heller inte ovanligt att syndare tyr sig till andra som sysselsätter sig med samma sorts synder. Det är lätt att följa strömmen men Guds ord manar oss att gå in genom den smala porten som ger evigt liv.

Låt inte lura dig över uttrycket ”barn” i Ef. 2, för i Bibeln är snarare vuxna som benämns som ”Guds barn” eller ”Djävulens barn” beroende på deras val och beteende.

1 Joh. 3:⁷Kära barn, låt ingen föra er vilse. Den som GÖR det rätta är rättfärdig liksom han är rättfärdig. ⁸Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. —⁹Den som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. ¹⁰På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.

“Barn” används också för grupper av människor av alla åldrar.

Dom. 1:8 [ Juda intar Jerusalem och Hebron ] Juda barn belägrade Jerusalem och intog det. De slog invånarna med svärd och satte eld på staden.

Josua 15:63 Men jebusiterna, som bodde i Jerusalem, kunde Juda barn inte driva bort. Därför bodde också jebusiterna kvar bland Juda barn i Jerusalem, så som de gör än i dag.

2 Krön. 10:18 När kung Rehabeam sände ut Hadoram, som hade uppsikten över tvångsarbetena, stenade Israels barn honom till döds. Själv måste kung Rehabeam skyndsamt stiga upp i sin vagn och fly till Jerusalem.

Se även Dom. 1:21, 2 Kung. 23:13, 2 Krön. 30:21, Esra 3:1, Psalt. 137:7, Jer. 6:1, Joel, 3:16, etc.

Gud skapade människorna rättsinniga

Vad har Gud för skäl att vara vred på små barn, och varför skulle små oskyldiga bebisar vara hemfallna åt vredesdomen? Har de gjort något emot Guds vilja och gjort honom förgrymmad? Exakt vad?

Predikaren 7:30 Se, endast detta har jag funnit att Gud skapade människorna RÄTTSINNIGA. Men SEDAN har de tänkt ut många onda planer.

Sakaria 12:1 En profetia, Herrens ord om Israel. Så säger Herren, han som har utspänt himlen och lagt jordens grund och som har format människans ande i henne

Rom. 9:11 Innan barnen ännu var födda och innan de hade gjort vare sig gott eller ont, sades det till henne: Den äldre skall tjäna den yngre

Markus 10:14 När Jesus såg det blev han upprörd och sade till dem: “Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Ty Guds rike tillhör sådana. 15 Amen säger jag er: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.”

Jesaja 7:16 Ty innan pojken förstår att förkasta det onda och välja det goda, skall det land för vars båda kungar du ängslas vara övergivet.

Jesaja 44:24 Så säger Herren, din återlösare, han som format dig alltifrån moderlivet: Jag, Herren, är den som har gjort allt,den som ensam har spänt ut himlen och brett ut jorden. Vem var med mig?

Jesaja 42:5 Så säger Gud, Herren, han som har skapat himlen och spänt ut den, han som har utbrett jorden med allt som växer där, han som har givit liv åt folket som bor där och ande åt dem som vandrar på den.

Ps. 139:13 Du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i moderlivet.14 Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Ja, underbara är dina verk, min själ vet det så väl.15 Benen i min kropp var ej osynliga för dig, när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.16 Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämda innan någon av dem hade kommit.

Ps. 119:73 Dina händer har gjort mig och format mig, ge mig förstånd så att jag kan lära mig dina bud.

Jak. 3:9 Med den välsignar vi Herren och Fadern, och med den förbannar vi människorna, som är skapade till Guds avbild.

Vad betyder det att vara FÖRDÄRVAD, och DÖD i överträdelser och synder? (Ef. 2:1)

Nov12

Att vara andligt död innebär på inga sätt att man inte på egen hand kan

söka Gud
undvika att synda
ta goda moraliska beslut och utföra goda handlingar

Jag säger detta eftersom det finns olika kristna riktningar som menar att Gud FÖRST måste “väcka upp oss” innan vi kan ta några som helst steg i rätt riktning och att utan Guds separata ingripande så kan vi aldrig komma ur vårt ständiga mörker där vi bara kan utföra onda gärningar enligt ett hopplöst obrutet mönster. Denna bild ger dock inte Bibeln. Där kan vi i stället läsa om hur ALLA människor fått tillräckligt med ljus för att söka och finna skaparen, och att han inte är långt borta från någon utav oss. Vi har löftet att vi KAN finna honom om vi söker honom av hela vårt hjärta och ingenstans står det att Gud först måste gripa in och ge enskilda människor kapacitet att söka honom. Den kapaciteten finns redan inbyggt i vårt system från skapelsens början! FÖRST måste vi söka honom just för att finna honom, och när vi omvänder oss blir vi renade från våra synder och blir nya förvandlade personer som gått från död till liv.

Jesaja 55:6 Sök HERREN medan han låter sig finnas, åkalla honom medan han är nära.

Jeremia 29:13 Ni skall söka mig, och ni skall också finna mig om ni söker mig av hela ert hjärta.

Apg. 17:²⁶Och han har av en enda människa skapat alla människor och folk, för att de skall bo över hela jorden. Han har fastställt bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skall bo,²⁷för att de skall söka Gud, om de möjligen skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom, fastän han inte är långt borta från någon enda av oss.

Hebr. 3:7 I dag, om ni hör hans röst, ⁸ så förhärda inte era hjärtan, som när era fäder väckte min förbittring på frestelsens dag i öknen. ⁹Där frestade de mig och satte mig på prov, fastän de såg mina gärningar under fyrtio år. ¹⁰Därför blev jag vred på detta släkte och sade: Alltid far de vilse i sina hjärtan. De vill inte veta av mina vägar.

Joh. 1:⁹Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen

Andligt död blir man när man väljer att vara olydig mot Gud och hans lagar!

Det är givetvis ett dåligt beslut att inte lyda Gud för då separeras vi från honom som är alltigenom helig. Om vi väljer att leva i synd blir vi i sanning andligt döda, och vi når detta tråkiga stadium genom överträdelser och synder – precis som Efesierbrevet 2 varnar oss för. En del kristna i det reformerta lägret baserar en stor del av sin teologi på idén att människan föds fördärvad och kommer att fortsätta på den vägen såvida Gud inte bryter in och väcker upp personen för att få henne att ändra kurs. (Det innebär i slutänden att Gud är den som väljer vem som ska bli frälst och vem som ska hamna i helvetet.) De jämför vidare de andligt döda människorna med fysiskt döda människor och säger “Döda kan inte göra någonting! De är DÖDA! Inte bara sårade!”. Men sanningen är ju den att fysiskt döda människor är så helt igenom döda att de inte ens kan synda! Döda kan ju inte göra någonting – vare sig gott eller ont. Det reformerta lägret medger ofta detta men hävdar fortfarande att andligt döda inte kan göra “någonting”, och med “någonting” menar de “moraliskt gott”. De menar alltså att andligt döda inte är så pass handlingsförlamade att de inte kan välja att synda och göra ont (för det är det enda de kan), men de ÄR helt handlingsförlamade när det handlar om att göra goda beslut och därmed totalt oförmögna att utföra goda gärningar – såvida Gud inte griper in och ändrar på sakens bestånd. BIBELN lär dock inte alls ut något liknande, och inte heller någon av de gamla kyrkofäderna de första 300 åren e Kr. Verserna här nedan talar sitt tydliga språk.

Jag kan givetvis inte visa alla verser som handlar om DÖD för det finns hur många som helst, och den stora merparten handlar dessutom om fysiskt död. Det är mer intressant vad Bibeln säger om andlig död. Egentligen behöver vi bara nämna liknelsen om den förlorade sonen för att slå hål på teorin att andligt döda inte kan ta goda beslut. Det hjälpte honom inte ett dugg att han alltid var sonen till sin jordiska Fader eftersom hans egen Fader kallade honom “DÖD och FÖRLORAD” under den tid som sonen var ute och syndade med horor (vilket är ganska självklart). Det var SONEN som i sitt andligt döda tillstånd insåg sin synd och beslöt sig för att omvända sig och återgå till sin Fader. Denna liknelse ingår i en serie av andra liknelser som handlar just om Omvändelse, vilket alltså är den stora poängen med liknelsen om den förlorade sonen. Vi kan bli förlåtna för våra synder om vi omvänder oss och återvänder till ljuset, vilket är villkoret som hänger på oss. Min bloggartikel om Den förlorade sonen kan du läsa om här.

Lukas 15:¹⁷Då kom han till besinning och sade: Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här håller jag på att dö av svält. ¹⁸Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. ¹⁹Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina daglönare. ²⁴Ty min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började.—

Lasarus – en andligt levande man som dog en fysisk död

Det är mycket vanligt att Lasarus används som exempel för att ge stöd åt att andligt döda först måste uppväckas av Gud innan den kan bli andligt levande och kunna göra gott, men Lasarus är i så fall ett enastående dåligt exempel för att visa detta. Lasarus var en nära vän till Jesus och andligt levande innan han dog en fysisk död. Det handlar alltså om en andligt levande person som dog fysiskt och FORTSATTE att vara andligt levande även efter att han uppstod igen från de döda.

Joh. 11:11 Sedan han sagt detta tillade han: “Vår vän Lasarus sover, men jag går för att väcka honom.” ¹²Då sade lärjungarna till honom: “Herre, sover han, så blir han frisk.” ¹³Jesus hade talat om hans död, men de trodde att han talade om vanlig sömn. ¹⁴Nu sade Jesus helt öppet till dem: “Lasarus är död. ¹⁵Och för er skull, för att ni skall tro, är jag glad att jag inte var där. Men låt oss nu gå till honom.”—²⁵Jesus sade: “Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, ²⁶och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?” ²⁷Hon svarade: “Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen.”—³⁹Jesus sade: “Tag bort stenen!” Den dödes syster Marta sade till honom: “Herre, han luktar redan, det är fjärde dagen.”⁴⁰Jesus sade till henne: “Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?” ⁴¹De tog bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: “Fader, jag prisar dig för att du hör mig. ⁴²Själv vet jag att du alltid hör mig, men för att folket som står här skall tro att du har sänt mig bad jag denna bön.” ⁴³När han hade sagt det ropade han med hög röst: “Lasarus, kom ut!” ⁴⁴Då kom den döde ut, med fötter och händer inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade till dem: “Befria honom och låt honom gå.” ⁴⁵Många judar, som hade kommit till Maria och sett vad Jesus gjorde, kom till tro på honom.

I denna historia kan vi se att Jesus visade sin gudomliga makt genom att bevisa att han t o m är Herre över döden. Genom att låta Lasarus uppstå från de döda kom också många till tro på honom (och var alltså inte utvalda till att tro före världens skapelse), och Jesus bad själv i sin bön till sin Fader att Lasarus skulle bli helbrägdagjord just för att folket runtomkring i och med detta mirakel skulle tro att Jesus är hans utsände son. Om människor redan var utvalda till att bli Guds barn från begynnelsen så hade Jesus bön här varit svårförståelig, eftersom ingenting han valde att göra skulle spela någon som helst roll för någon människas förmåga att tro. Jesus förväntade sig t o m att Marta skulle ha tro nog för att tänka sig att hennes bror skulle återvända från döden, för han frågade henne “Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?“

Vad säger Bibeln mer andliga döda och deras förmåga att söka och finna honom?

Jesus refererar här nedan inte endast på en framtida uppståndelse utan även till en nutida andlig uppståndelse och pånyttfödelse när de som hör och tror på Jesus går från död till LIV. De som är andligt döda KAN höra Jesus röst och de KAN välja att komma till honom. Sonen ger liv åt vilka han vill, och han vill ge liv till de som lyssnar på honom, kommer till honom och omvänder sig från sina synder. Jesus förebrår människor (i det här fallet fariséerna) för att de inte väljer att komma till honom för att få LIV. Det betyder att de trots att de är andligt döda KAN komma men de föredrar att ta emot ära av varandra i stället för att söka äran från den ende sanne Guden. Jesus säger att den som bevarar hans ord inte ska se döden, och han syftar på den andliga döden eftersom vi alla kommer att dö fysiskt. Detta hänger alltså på oss.

Joh. 5:¹⁴Senare träffade Jesus honom på tempelplatsen och sade till honom: “Se, du har blivit frisk. Synda inte mer, så att inte något värre drabbar dig.“—²¹Ty liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger Sonen liv åt vilka han vill….²⁴Amen, amen säger jag er: Den som HÖR mitt ord och TROR på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet.—²⁵Amen, amen säger jag er: Den stund kommer, ja, den är nu inne, när de döda skall höra Guds Sons röst, och de som hör den skall få liv.—²⁸Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst ²⁹och gå ut ur dem. De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom.— ³⁸och hans ord har inte förblivit i er, eftersom ni inte tror på den som han har sänt. ³⁹Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig. ⁴⁰Men ni vill inte komma till mig för att få liv.—⁴⁴Hur skall ni kunna tro, ni som tar emot ära av varandra och inte söker den ära som kommer från den ende Guden?

Johannes 8:51 Amen, amen säger jag er: Den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin se döden.”

Johannes 10:10 Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd.

Petrus förklarar att de som lever orättfärdigt är desamma som de som är andligt döda. De som syndar är de som är slavar under fördärvet, och Petrus menar att det man besegras av är man slav under. Följer man sina köttsliga begär så leder det till andlig död.

2 Petrus 2:⁹Herren vet alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och att hålla de orättfärdiga i förvar och straffa dem fram till domens dag, ¹⁰särskilt dem som i orent begär följer sin köttsliga natur och föraktar Herren. Fräcka och självsäkra skyggar de inte för att smäda höga makter, —¹⁴De har ögon fulla av otukt och kan inte få nog av synd. De lockar till sig obefästa själar och har hjärtan som är övade i att roffa åt sig, dessa förbannelsens barn. ¹⁵De har lämnat den raka vägen och förts vilse och följt samma väg som Bileam, Beors son, som älskade den lön han skulle få för sin orättfärdighet. —¹⁷Dessa människor är källor utan vatten och moln som jagas av stormvinden. Det djupa mörkret är förvarat åt dem. ¹⁸De talar stora och tomma ord, och i sina köttsliga begär lockar de med utsvävningar till sig människor som med knapp nöd har kommit undan sådana som lever i villfarelse. ¹⁹De lovar dem frihet men är själva slavar under fördärvet, ty det man besegras av är man slav under.

Judas håller med Petrus. De som syndar är de som är dubbelt döda.

Judasbrevet 1:12 De är smutsfläckar vid era kärleksmåltider, dessa som utan att skämmas festar tillsammans med er och tar för sig. De är moln utan vatten som drivs bort av vindarna, de är träd utan frukt på senhösten, dubbelt döda, uppryckta med rötterna.

Johannes säger att vi övergått från döden till livet när vi lever i kärlek, och den som inte älskar sina medmänniskor är dessvärre kvar i den andliga döden. När vi fått förlåtelse från våra synder är vi renade och pånyttfödda, och då är vi inte längre andligt döda utan levande.

1 Joh.3:¹⁴Vi vet att vi har gått över från döden till livet, ty vi älskar bröderna. Den som inte älskar blir kvar i döden. ¹⁵Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig

1 Joh. 1:⁹Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

Jakob intygar även han att synd är vad som föder DÖD.

Jakobsbrevet 1:15 När så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död

Paulus säger att döden kommit över alla människor EFTERSOM alla har syndat. (Inte för att vi ärvt någon synd av Adam.) Han menar precis som Petrus och de andra att vi är slavar under den vi lyder, så lyder vi synden är vi slavar under synden och DÖDA. Han är klar över att vi kan stå över synden och inte lyda dess begär och att de som VAR döda nu borde ställa sina lemmar i Guds tjänst genom att leva rättfärdigt. Slutet för ett liv i orättfärdighet är DÖD men om vi i stället lever ett liv utan synd så leder det till LIV.

Rom. 5:12 Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över alla människor, eftersom alla hade syndat.

Rom 6:⁶Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. —¹²Synden skall därför inte härska i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär. ¹³Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten. ¹⁴Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden. ¹⁵Hur är det alltså? Skall vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Naturligtvis inte! ¹⁶Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet? ¹⁷Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt. ¹⁸Nu är ni slavar under rättfärdigheten, sedan ni har befriats från synden.— ²⁰Medan ni var syndens slavar, var ni fria från rättfärdigheten. ²¹Men vad skördade ni då för frukt? Jo, det som ni nu skäms för. Slutet på sådant är döden. ²²Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv. ²³Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Rom. 7:⁵Ty så länge vi behärskades av vår onda natur, var de syndiga begär som väcktes till liv genom lagen verksamma i våra lemmar, så att vi bar frukt åt döden. (KJV:⁵For when we were in the FLESH, the MOTIONS OF SINS, —)⁶Men nu är vi lösta från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna. Så står vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst.—⁹Förr levde jag utan lagen, men när budordet kom, fick synden liv ¹⁰och jag dog. Då visade det sig att budordet som skulle föra till liv, blev till död. ¹¹Ty synden grep tillfället och bedrog mig genom budordet och dödade mig genom det.

Rom 8:⁵De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. ⁶Köttets sinne är DÖD, men Andens sinne är liv och frid. ⁷Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. ⁸De som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud.—¹²Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår onda natur, så att vi skall leva efter köttet. (KJV: ^12— we are debtors, not to the flesh, to live after the flesh.) ¹³Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva.

Han säger vidare att “vredens barn” är de som väljer att göra det köttet vill (emot Guds vilja), och därmed har de dragit över sig DÖD genom sina överträdelser. I Jesu renade blod kan vi däremot bli levande igen om vi omvänder oss! Gud visar sin vrede över olydnadens barn och Paulus varnar oss för att vi inte ska låta synden bedra oss – vilket är en reell risk. Han varnar oss gång på gång att vi måste se till att vandra i ljuset, och t o m att vi ska VAKNA UPP om vi sover och STÅ UPP FRÅN DE DÖDA. Om vi väljer att göra detta så ska Kristuas lysa över oss. Detta är alltså tvärt emot vad det reformerta lägret säger när de påstår att Gud först måste väcka upp oss för att vi SEDAN ska kunna tro och göra gott. Här läser vi att det är VI som har ansvaret att vakna upp och stå upp från de döda.

Ef. 2 ¹Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. ²Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner. ³Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra.⁴Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek,⁵också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus

Ef. 5:⁶Låt ingen bedra er med tomt prat. Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn.—⁸Ni var en gång mörker, men nu är ni ljus i Herren. Vandra då som ljusets barn.—¹¹Ha inget att göra med mörkrets ofruktbara gärningar utan avslöja dem i stället.¹⁴ty allt som uppenbaras är ljus. Därför heter det: “Vakna upp, du som sover, och stå upp från de döda, så skall Kristus lysa över dig.” *) ¹⁵Se alltså noga till hur ni lever, att ni inte lever som ovisa människor utan som visa.¹⁷Var därför inte oförståndiga utan förstå vad som är Herrens vilja.

*) Jesaja 60: 3 Hednafolk skall vandra i ditt ljus och kungar i glansen som går upp över dig.⁴Lyft dina ögon och se dig omkring:—⁵Då skall du se det och stråla av fröjd, ditt hjärta skall bäva och vidga sig.

Här upprepar Paulus att vi är döda genom våra överträdelser, men att vi kan bli levande tack vare det Jesus gjorde för oss på korset och genom att våra synder raderas vid vår omvändelse. Om vi sedan skulle välja att leva orättfärdigt så är vi återigen döda.

Kolosserbrevet 2:13 Ni som var döda på grund av era överträdelser och er oomskurna natur, också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser¹⁴och strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset.

1 Timotheosbrevet 5:6 Men den som för ett utsvävande liv är levande död

Om andlig död i Gamla testamentet

Även i gamla testamentet så ser vi att de som dör andligen är de som syndar, och det enkla botemedlet är att INTE synda. Att rättfärdighet räddar från döden är ett återkommande tema i Ordspråksboken.

Jesaja 59:1 Se, Herrens hand är inte för kort, så att han ej kan frälsa, hans öra är inte tillslutet, så att han ej kan höra.²Nej, det är era missgärningar som skiljer er och er Gud från varandra, era synder döljer hans ansikte för er, så att han inte hör er.³Ty era händer är fläckade av blod, era fingrar av missgärning. Era läppar talar lögn, er tunga bär fram orättfärdighet.

Psaltaren 9:18 De ogudaktiga skall vika tillbaka ner i dödsriket, alla hednafolk som glömmer Gud.

Ordspråksboken 1:32 Ty de oförståndigas avfällighet skall döda dem och dårarnas sorglöshet förgöra dem.

Ordspråksboken 8:36 Men den som syndar mot mig skadar sin själ, alla de som hatar mig älskar döden.

Ordspråksboken 10:2 Orätt vinning är till ingen nytta, men rättfärdighet räddar från döden.

Ordspråksboken 11:4 Ägodelar hjälper inte på vredens dag, men rättfärdighet räddar från döden.

Ordspråksboken 11:19 Den som står fast i rättfärdighet vinner liv, den som far efter ont drar över sig död.

Ordspråksboken 12:28 På rättfärdighetens väg är liv, ingen död finns på den vägen.

Ordspråksboken 13:14 Den vises undervisning är en källa till liv, en hjälp att undgå dödens snaror.

Ordspråksboken 14:12 En väg kan synas rätt för en människa, men till slut kan den leda till döden. (Även 16:25)

Ordspråksboken 14:27 HERRENS fruktan är en källa till liv, en hjälp att undgå dödens snaror.

Ordspråksboken 14:32 Den ogudaktige kommer på fall genom sin ondska, den rättfärdige har en tillflykt vid sin död.

Ordspråksboken 15:24 Den förståndige vandrar livets väg uppåt, så att han undviker dödsriket där nere.

Ordspråksboken 18:21 Tungan har makt över död och liv, de som gärna brukar den får äta dess frukt.

Ordspråksboken 21:6 Att vinna skatter med lögnaktig tunga är ett jagande efter vind för dem som söker döden.

Ordspråksboken 21:16 Den människa som far vilse från klokhetens väg hamnar i de dödas församling.

Hesekiel 18:23 Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren, HERREN. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva.

Hesekiel 18:²⁰Den som syndar, han skall dö; en son skall icke bära på sin faders missgärning, och en fader skall icke bära på sin sons missgärning. Över den rättfärdige skall hans rättfärdighet komma, och över den ogudaktige skall hans ogudaktighet komma. ²¹Men om den ogudaktige omvänder sig från alla de synder som han har begått, och håller alla mina stadgar och övar rätt och rättfärdighet, då skall han förvisso leva och icke dö. ²²Ingen av de överträdelser han har begått skall du tillräknas honom; genom den rättfärdighet han har övat skall han få leva. ²³Menar du att jag har lust till den ogudaktiges död, säger Herren, HERREN, och icke fastmer därtill att han vänder om från sin väg och får leva? ²⁴Men om den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör vad orätt är, alla sådana styggelser som den ogudaktige gör — skulle han då få leva, om han gör så? NEJ, INTET AV ALL DEN RÄTTFÄRDIGHET HAN HAR ÖVAT SKALL DÅ IHÅGKOMMAS, UTAN GENOM DEN OTROHET HAN HAR BEGÅTT OCH DEN SYND HAN HAR ÖVAT SKALL HAN DÖ. —²⁶Om den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör vad orätt är, så måste han dö till straff därför; genom det orätta som han gör måste han dö.²⁷Men om den ogudaktige vänder om från den ogudaktighet som han har övat, och i stället övar rätt och rättfärdighet, då får han behålla sin själ vid liv.²⁸Ja, eftersom han kom till insikt och vände om från alla de överträdelser han hade begått, skall han förvisso leva och icke dö.

Hesekiel 18:32 Jag finner ingen glädje i någons död, säger Herren, HERREN. Vänd därför om, så får ni leva.

Hes. 33:⁹Men om du varnar den ogudaktige för den väg han går, för att han skall vända om ifrån den, och han ändå inte vänder om ifrån sin väg, då skall han dö genom sin missgärning, men du själv har räddat ditt liv.¹⁰Du människobarn, säg till Israels hus: Ni säger: Våra överträdelser och synder tynger oss, och vi förgås genom dem. Hur kan vi då leva? ¹¹Svara dem: Så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. I stället vill jag att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva. Vänd om, vänd om från era onda vägar! Inte vill ni väl dö, ni av Israels hus?.

5 Mosebok 24:16 Föräldrar skall inte dödas för sina barns skull, och barn skall inte dödas för sina föräldrars skull. Var och en skall lida döden genom sin egen synd.

2 Kungaboken 14:6 Men mördarnas barn dödade han inte enligt det som stod skrivet i Moses lagbok där HERREN befallt: “Föräldrar skall inte dödas för sina barns skull, och barn skall inte dödas för sina föräldrars skull. Var och en skall dö genom sin egen synd.“

Krönikeboken 25:4 Men deras barn dödade han inte, utan handlade enligt det som stod skrivet i Mose lagbok, där HERREN hade befallt: “Föräldrar skall inte dö för sina barns skull, och barn skall inte dö för sina föräldrars skull. Var och en skall dö genom sin egen synd.”

Efesierbrevet säger att de som valt att tro är de utvalda, och vilka löftena gäller

Jun6

Efesierbrevet 1

Eftersom det finns en del som tar Efesierbrevet som stöd för att Gud kastar tärning och på måfå väljer ut ett fåtal människor som föräras möjligheten att tro på honom så att de kan bli frälsta – och att han gjort detta val innan han lade världens grund – så vill jag gärna visa på vad Paulus faktiskt säger (och inte säger) i Efesierbrevet. Det är inte alls så att Gud väljer vem som ska komma till himmel/helvete oberoende av våra val, utan vi har alla möjligheten att bli frälsta. OM vi väljer att tro på honom och älska honom så finns det några fantastiska löften kopplade till det valet, eftersom Gud för länge sedan utvalt Kristi kropp att ärva hans rike. Frågan är om vi väljer att tillhöra Kristi kropp och därmed få en plats på skutan som är på väg till himlen? Skutan är absolut på väg dit, men är DU med på skutan, och väljer du att stanna på skutan tills den når slutdestinationen? Efesierbrevet handlar om de som är MED på skutan, och löftena gäller dem. Notera att de “utvalda” i Efesierbrevet 1-2 alltid handlar om plural eftersom det handlar om framtiden för Kristi kropp vilket alltid handlar om flera personer.

Alla brev i hela Nya Testamentet angår oss som lever idag, även om vi kan se att Paulus adresserar en viss kyrka eller grupp. Vi måste alltid ha i åtanke vem det är Paulus kommunicerar med så att vi förstår sammanhanget. Paulus börjar Efesierbrevet med att adressera kristna människor som därför är HELIGA. Vi är antingen syndare ELLER heliga, och är vi syndare har vi ingen del av Guds rike. Man brukar säga att man är “syndare frälst av nåd”, och det stämmer förstås, men om man är en syndare som omvänt sig och blivit renad i Jesu blod så är man inte längre en syndare utan en person som är helig och rättfärdig, och som Gud därför ser som fullkomlig. Om vi väljer att synda igen så är vi förstås inte längre heliga/rättfärdiga utan vi är återigen i behov av rening eftersom Gud definitivt SER våra synder:

Efesierbrevet 1: 1 Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, till DE HELIGA som bor i Efesus och som TROR på Kristus Jesus. —

När Paulus här talar om OSS så talar han om både judar och hedningar som är kristna. Paulus lägger ner ganska mycket tid i sina brev åt att försöka få judarna att förstå det här med frälsningen och att de INTE är på väg till Guds rike bara för att de är födda judar och “utvalda”, likaså att förklara det gudomliga i att hedningar har chansen att bli frälsta genom TRO. Det som Gud bestämt från världens grund är INTE vem han valt ska bli frälst respektive inte ska bli frälst, utan det som är bestämt är att de som är I HONOM (“OSS” i v.4) är utvalda att vara heliga och fläckfria inför Gud tack vare Jesu blod. Kravet är alltså att vi måste vara I HONOM för att kunna nå detta stadium eftersom det är GENOM HONOM som vi kan bli renade från våra synder och därmed FLÄCKFRIA. Notera alla de “genom honom” och “i honom” som står nämnda i verserna. Det som är förutbestämt är alltså att de som är I HONOM skall GENOM JESUS tas upp som hans barn. De som INTE är “i honom” är därmed INTE friköpta genom hans blod och alltså förlorade. Paulus talar om “oss” och “vi” – alltså de som är HELIGA, och det är dessa som löftena gäller:

³Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse, ⁴liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt OSS I HONOM för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom. ⁵I sin kärlek har han GENOM JESUS KRISTUS förutbestämt att VI skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, ⁶för att den härliga nåd som han har skänkt oss I den Älskade skall prisas. ⁷I HONOM är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd ⁸som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt.

Hemligheten och planen är alltså att alla som valt att vara I KRISTUS ska få ta del av arvet, eftersom vi (församlingen) är förutbestämda till detta. Det är FÖRSAMLINGEN som är på väg till Guds rike och hans arv, och frågan är om vilka som väljer att ansluta. Villkoret är som alltid att vi måste vara I HONOM där frälsningen går att få. Notera att det står om människor som kommit till tro och som tagit emot den utlovade anden. Det är något som VI gör, och Gud gör det inte åt oss. Anden är en handpenning för oss, men precis som andra kontrakt så kan detta kontrakt brytas om vi inte följer avtalet. Om du köper en bil på avbetalning och slutar göra dina månatliga inbetalningar (som du skrivit under på att du ska göra) så kommer bilen till slut att beslagtas, trots att bilen en gång var i din ägo och du förfogade fritt över den:

⁹Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i Kristus, ¹⁰den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att I KRISTUS sammanfatta allt i himlen och på jorden. ¹¹I HONOM har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin vilja och sitt beslut, ¹²för att vi som har vårt hopp i Kristus skall prisa hans härlighet och ära. ¹³I HONOM har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, I HONOM har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill. ¹⁴Anden är en handpenning på vårt arv, att hans eget folk skall förlossas, för att hans härlighet skall prisas.

DE HELIGA kan förvänta sig arvet, och makten är stor bland OSS SOM TROR. FÖRSAMLINGEN är på väg till himlen:

^—18Jag ber att era hjärtan skall upplysas, så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga, ¹⁹och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft är verksam.— ²²Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han åt FÖRSAMLINGEN, ²³som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla.

Efesierbrevet 2

Ef. 2 används ibland för att försöka påvisa att vi alla är födda som andligt döda, men så står det inte i texten. Hur blir vi andligt döda? Jo, genom överträdelser och synder. Vi vet sedan tidigare att synder alltid separerar oss från Gud, så det är förstås en dålig idé att synda. Hur blir vi då levande från vårt självvalda smutsiga liv? Jo, förstås genom Jesus Kristus som genom sitt blod kan rena oss från våra synder. Det hänger då på oss att komma till honom så att han kan rena oss. Paulus skriver till efesierna att de TIDIGARE levde på världens vis, och lägg märke till att för att kunna göra sådana överträdelser som beskrivs så måste vi först vara VUXNA. Bebisar kan inte välja att leva på världens vis, eller att följa härskaren över luftens välde och de kan inte antas vara olydnadens söner. Inte heller kan de följa sina syndiga begär och göra det som köttet och sinnet vill – som det står i v. 3. Ef. 2 handlar alltså INTE om hur vi är födda utan hur vi blir om vi väljer att förhärda våra hjärtan och leva ut våra synder och på så sätt platsa som olydnadens söner:

Efesierbrevet 2:¹Också er har Gud gjort levande, ni som var DÖDA GENOM ERA ÖVERTRÄDELSER OCH SYNDER.²Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner.

Vi är alltså inte FÖDDA som “vredens barn” (eller “hemfallna åt vredesdomen” som det står i 1917 års översättning). Varför skulle små oskyldiga bebisar vara hemfallna åt vredesdomen? Vad har Gud för skäl att vara VRED på små barn? Låt inte lura dig över att det står “barn”, för det är snarare vuxna som benämns som “Guds barn” eller “Djävulens barn” beroende på deras val och beteende. Vi kan identifiera Guds barn (och Djävulens barn) genom att studera hur människor lever, så det är alltså vi själva som har makten att hamna i rätt grupp genom att undvika synd och leva rätt:

1 Joh. 3:⁷Kära barn, låt ingen föra er vilse. Den som GÖR det rätta är rättfärdig liksom han är rättfärdig. ⁸Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. —⁹Den som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. ¹⁰På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.

Predikaren 7:30 Se, endast detta har jag funnit att Gud skapade människorna RÄTTSINNINGA. Men SEDAN har de tänkt ut många onda planer.

De som bokstavligt talat är fysiska barn tillhör alltid Gud och riskerar aldrig att förlora sina själar eftersom de inte kan se skillnaden mellan ont och gott och kan inte synda. De som av naturen är “vredens barn” är de som tagit för vana att synda så till den grad att synden blir ETT med deras liv och fullständigt naturligt för dem. För en alkoholist kan det efter år av rus ses som fullständigt naturligt att dricka sig berusad, och denna vana i kombination med en vägran att omvända sig, har fått honom att till naturen vara ett vredens barn:

³Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra.⁴Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, ⁵också när vi ännu var DÖDA GENOM VÅRA ÖVERTRÄDELSER, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta. —

Summerat kan vi se att vredens barn har kapacitet att välja nedanstående livsstil. De kan göra följande:

Välja att överträda Guds lag och synda
Välja att leva på världens vis
Välja att följa härskaren över luftens välde (Satan)
Välja att vara olydnadens söner (vara ohörsamma enligt 1917 års översättning)
Välja att vandra i sitt kötts begärelse (1917 års översättning)
Välja att göra vad köttet och sinnet vill
Ha ett behov av att levandegöras från sitt andligt döda tillstånd (vilket innebär att de tidigare var ofrälsta pga synder)

Alltså kommer inte bebisar och små barn på fråga i det här sammanhanget eftersom de omöjligt kan utföra någonting i denna lista. Sen kan vi läsa om människor som av naturen inte alls är “vredens barn” utan av naturen gör vad lagen befaller:

Rom. 2: ¹⁴Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. ¹⁵De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem.

Sen kommer vi till den vers som förmodligen är den allra mest citerade i hela Bibeln, kanske för att vi så gärna vill höra att vi kan bli frälsta I våra synder – trots att det inte står så:

⁸Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, ⁹inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig.

Det som är Guds gåva är möjligheten att bli frälst genom nåd. Vi är antingen frälsta genom lagen eller genom nåd. För att bli frälst genom lagen måste vi lyda den till punkt och pricka. Har vi gjort det? Nej. Alltså är vi frälsta av NÅD, och genom TRO – som är villkoret. Att plötsligt börja göra goda gärningar kan alltså inte frälsa oss eftersom vi tidigare gjort oss skyldiga till synd. Inte heller är kravet att vi måste uppnå en viss grad av gärningar varje dag som ger oss poäng nog för att förbli frälsta. Nej, endast genom Jesus kan vi bli renade från vår tidigare synd. Betyder detta att vi inte längre riskerar våra själar om vi fortsätter att bryta tio Guds bud? Jo, det är precis lika viktigt som det alltid varit att lyda Gud, och synd separerar oss alltid från honom. Likaså är vi förlorade om vi är ljumma och inte kan visa gärningar med vår tro. Tro utan gärningar är död, och gärningar utan tro är också död. Vers 10 är inte alls lika ofta citerad, och den säger att det är tänkt att vi ska VANDRA i goda gärningar. Tror du att Gud tänker vandra i dessa gärningar åt dig? Nej, det är inte hans ansvar utan ditt, men vi kan inte göra någonting utan Jesus och behöver alltså vara I HONOM:

¹⁰Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem.¹¹Kom därför ihåg hur det var tidigare: ni var hedningar och kallades oomskurna av dem som kallar sig omskurna, med den omskärelse som utförs på kroppen med människohand.

Paulus fortsätter att berätta om de goda nyheterna om vad som kan åstadkommas GENOM Jesu blod, för alla – både judar och hedningar – som tror på honom. Det är genom blodet vi är renade och även förenade med varandra i Kristi kropp. Det handlar alltså om Kristi kropp och om församlingen som är Guds familj. De underbara löftena är alltså kopplade till församlingen som är utvald till arvet, men väljer DU att tillhöra församlingen? Du vet kravet…

¹²Ni var på den tiden utan Kristus, utestängda från medborgarskapet i Israel och hade ingen del i förbunden med deras löfte. Ni levde utan hopp och utan Gud i världen. ¹³Men nu har NI, SOM ÄR I KRISTUS JESUS och som en gång var långt borta, kommit nära genom Kristi blod. — ¹⁶Så skulle han i en enda kropp försona de båda med Gud genom korset, sedan han där hade dödat fiendskapen. ¹⁷Han har kommit och predikat frid för er som var långt borta och frid för dem som var nära. ¹⁸Ty GENOM HONOM har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern.¹⁹Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj. ²⁰Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. ²¹Genom honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren. ²²I honom blir också ni uppbyggda till en Guds boning genom Anden.

När vi talar om de “utvalda” kan vi gärna ha liknelsen i Matteus 22 i färskt minne. Den handlar om en Kung som bjuder in gäster till en bröllopsmiddag för sin son. Därifrån får vi den berömda frasen “många är kallade men få är utvalda”. De som är utvalda i liknelsen är de som frivilligt accepterar inbjudningen och som också kommer till festen – till skillnad mot andra som visserligen är med på gästlistan men som väljer att INTE komma trots att det är Kungens vilja. De UTVALDA är alltså utvalda för att de själva valt det genom att acceptera inbjudningen. Detsamma gäller oss. Vi kan själva placera oss bland de UTVALDA om vi väljer Gud och visar det i våra handlingar.

Tro är inte GÅVAN i Ef. 2:8-9 men FRÄLSNINGEN

Dec15

Gud ger ALLA människor en möjlighet att tro och omvända sig

Den berömda versen i Ef. 2:8-9 säger inte att TRO är en gåva utan snarare att FRÄLSNINGEN är en gåva (vilket grekiskan visar) och gåvor tar man emot och är vanligtvis mycket rädda om (vilket är villkoret för frälsningen) samt behåller. Gud tvingar dock ingen till detta.

Ef. 2:8-9 Ty av nåden är ni frälsta genom tron, och inte av er själva, Guds gåva är det, inte av gärningar, för att ingen skall berömma sig

Pronomet [Τοῦτο]är ett demonstrativt pronomen och den syftar på det som det refererar till. Det är inte maskulint eller feminint utan neutralt och det är i singular och nominativt. “Tro” kan inte vara vad [Τοῦτο] syftar till eftersom “det” är neutralt och “tro” feminint. Paulus borde ha använt ett annat passande ord om han velat syfta på ordet “tro” och därmed undvikt förvirring. Om vi accepterar att det inte är “tron” som är gåvan undviker vi dessutom motsägningar, såsom Rom 10:17 som säger att tro kommer av att höra (Guds ord).:

Rom. 10:¹⁷Alltså kommer tron av predikan, men predikan i kraft av Kristi ord.

Tro kan inte samtidigt komma pga predikan och genom att Gud på måfå tilldelar vissa människor tro. Det är antingen eller, och jag tror gärna att Rom 10:17 är sanna ord och att de inte står i strid med resten av Bibeln (eller svärtar ner Guds karaktär). Om tron hade varit en gåva borde inte Jesus ha förvånats över vissa människors starka tro, men det hände att Jesus förundrades över detta, samtidigt som han i andra sammanhang förbrådde människor för deras svaga tro. Paulus frågar sig:

Rom. 10:¹⁴Men huru skulle de kunna åkalla den som de icke hava kommit till tro på? Och huru skulle de kunna tro den som de icke hava hört? Och huru skulle de kunna höra, om ingen predikade?

Svaret är INTE “Jo, Paulus. Kände du inte till att människor kan komma till tro utan predikan, genom att Gud på måfå ger tro till somliga människor?” Om tron hade varit en gåva – separat från det faktum att Gud uppenbarat sitt ljus för alla människor – så blir det Guds fel att alla människor inte tror på honom, eftersom han ju inte gett dem gåvan att tro. Men sanningen är att vi är alla kallade att omvända oss och komma till tro. Gud vill inte att någon ska gå förlorad, och han har möjliggjort en grundtro till alla. Frågan är om vi tar emot hans ljus och låter det skina klarare eller om vi vänder honom ryggen.

Matt 6:30. Kläder nu Gud så gräset på marken, vilket i dag står och i morgon kastas i ugnen, skulle han då inte mycket mer göra det med er, ni klentrogna?

Matt 11:20. Då började han gå till rätta med de städer, i vilka han hade gjort sina flesta kraftgärningar, och de hade likväl inte omvänt sig:21. Ve dig Korasin, ve dig Betsaida! Ty hade sådana kraftgärningar blivit gjorda i Tyrus och Sidon, som har blivit gjorda i er, så hade de för länge sedan omvänt sig i säck och aska.

Matt 14:30. Men när han såg, hur stark vinden var, blev han förskräckt, och då han började sjunka, ropade han och sade: Herre, hjälp mig. 31. Och genast räckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade till honom: O, du klentrogne, varför tvivlade du?

Matt 16:7. Då tänkte de för sig själva och sade: Vi har inte tagit med oss något bröd. 8. När Jesus märkte det, sade han till dem: Ni klentrogna, varför bekymrar det er, att ni inte har tagit bröd med er? 9. Förstår ni inte ännu, eller minns ni inte de fem bröden åt de fem tusen, och hur många korgar ni tog upp?

Matt 17:19. Då gick lärjungarna avsides till Jesus och sade: Varför kunde vi inte driva ut honom? 20. Jesus sade till dem: För er otros skull. Sannerligen säger jag er: Om ni bara har tro som ett senapskorn, då kan ni säga till detta berg: Flytta dig härifrån dit bort, och det skall flytta sig, och inget skall vara omöjligt för er.

Mark 4:39. Och då han hade vaknat, talade han strängt till vinden och sade till sjön: Tig, och var stilla! Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt. 40. Och han sade till dem: Varför är ni så rädda? Hur kommer det sig att ni inte har tro?

Lukas 7:9. Då Jesus hörde detta, förundrade han sig över honom och vände sig om och sade till folket som följde honom: Jag säger er: Inte ens i Israel har jag funnit så stor tro.

Lukas 18:8. Jag säger er: Han skall snart ge dem rätt. Men skall Människosonen finna tro på jorden då han kommer?

Verser som brukar användas till att påstå att Gud väljer vem som ska ha TRO

Det finns några verser som kanske förbryllar, men som startpunkt så kan vi vara helt säkra på att Gud inte blundar och på måfå ger vissa människor tro medan han vägrar att ge andra tro. Det skulle ju innebära att Gud är den som väljer vem som ska bli frälst, och att han stänger dörren till frälsningen för merparten. Det stämmer inte överens med resten av vad vi kan läsa i Bibeln och det är nedvärderande att påstå att vår Frälsare är någon slags tyrann som förvägrar människor frälsning genom att han undanhåller den nödvändiga tron.

1 Kor. 12:8 Så gives genom Anden åt den ene att tala visdomens ord, åt en annan att efter samme Ande tala kunskapens ord, 9 åt en annan gives tro i samme Ande, åt en annan givas helbrägdagörelsens gåvor i samme ene Ande, 10 åt en annan gives gåvan att utföra kraftgärningar, åt en annan att profetera, åt en annan att skilja mellan andar, åt en annan att tala tungomål på olika sätt, åt en annan att uttyda, när någon talar tungomål.

Rom. 12:3 Ty i kraft av den nåd som har blivit mig given, tillsäger jag var och en av eder att icke hava högre tankar om sig än tillbörligt är, utan tänka blygsamt, i överensstämmelse med det mått av tro som Gud har tilldelat var och en.

Om vi ser till sammanhanget så kan vi se att det handlar om nådegåvor, och det är verkligen sant att alla kristna inte har vare sig alla gåvor eller samma gåvor, och Paulus ber oss därför att agera inom de resurser som vi har fått tilldelade. Det är också sant att vi inte kan ge oss själva dessa gåvor utan det är GUD (den heliga anden) som tilldelar dem. Vi är tillsagda att vara ivriga på att ta emot nådegåvorna, och framför allt de bästa, men sanningen är dock att inte alla har gåvan att exempelvis hela människor. Inte för att Gud förvägrar kristna gåvor utan för att vi kanske inte tror på dem, inte ber om dem eller inte inser vilken kraft de har. Vår frälsning hänger dock inte på nådegåvorna. Vi ska heller inte göra som Salomo, som hade fått vishetens gåva som han till att börja med använde till något gott, men som han senare totalt sjabblade bort.

Matteus 7:11 Om nu I, som ären onda förstån att giva edra barn goda gåvor, huru mycket mer skall icke då eder Fader, som är i himmelen, giva vad gott är åt dem som bedja honom!

En del har inte gåvor för att de inte kommer till Gud för att ta emot dem. Gåvor tas emot, och efter det uppmanar Paulus oss att använda oss av det vi har. Hela sammanhanget:

Rom 12:6 Och vi hava olika gåvor, alltefter den nåd som har blivit oss given. Har någon profetians gåva, så bruke han den efter måttet av sin tro; 7 har någon fått en tjänst, så akte han på tjänsten; är någon satt till lärare, så akte han på sitt lärarkall; 8är någon satt till att förmana, så akte han på sin plikt att förmana. Den som delar ut gåvor, han göre det med gott hjärta; den som är satt till föreståndare, han vare det med nit; den som övar barmhärtighet, han göre det med glädje.

I nedan vers är det grekiska ordet (pistis) översatt till “trofasthet” på svenska, och det står inte att det är Gud som orsakar denna trofasthet hos personen utan att det är en frukt som förväntas att visas hos kristna. Inte heller säger 2 Tess. 1:11 att det är Gud som tvingar på människor tro. Det är vi själva som måste använda vår tro, och vi kan se från skriften att människor med stark tro lättare kunde bli helade. Jesus var som sagt förvånad själv över en del människors tro, men så var han heller inte påverkad av reformert tänkande!