Arkiv

Ska kvinnan TIGA i församlingen och inte säga något alls? 1 Kor. 14:33-34

woman silent 21 Kor. 14:33 Ty Gud är inte oordningens Gud utan fridens. Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar 34 skall de TIGA i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. 

Temat här är alltså ORDNING – med betoning på FRIDFULLHET – i den kristna församlingen, med målet att undvika en miljö som inte är baserad på något annat än lugn och ro.

Kapitlet inleds med att beskriva ordningen i församlingen gällande profetior och tungotal, och Paulus menar att regler borde följas gällande de situationer när man ställer sig upp för att profetera/tala i tungor, just för att åstadkomma uppbyggelse till så många som möjligt i en harmonisk miljö. Det är inte bara att flyga upp ur sin stol och börja babbla i tungor bara för att man känner för det, utan vi måste tänka på allas bästa. Här nedan är hela sammanhanget och Paulus tips på ordning och reda i våra församlingar. Notera att det är en påbjudan till ”var och en” att ge en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal och en uttydning. Det är inte bara för MÄN, utan även KVINNOR har rättighet att göra just detta. Paulus säger att ALLA kan profetera så att ALLA kan bli undervisade.

1 Kor. 14:26 Hur skall det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse. 27 Om någon talar tungomål, får två eller högst tre tala, och då en i sänder, och någon skall uttyda det. 28 Men finns det ingen som uttyder, skall den som talar tungomål tiga i församlingen och endast tala för sig själv och till Gud. 29 Två eller tre profeter skall tala, och de andra skall pröva det som sägs. 30 Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse, skall den förste tiga. 31 Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir tröstade. 

När en person profeterar så är det inte tänkt att man ska tänka ”manliga profetior” och ”kvinnliga profetior”, för profeternas andar underordnar sig varandra. Det skulle inte vara logiskt om en kristen kvinna först måste be alla män lämna lokalen innan hon kunde ge den profetia som hon känner i sin ande att hon vill ge (och då endast för kvinnor), och inte heller verkar Paulus mena att kvinnor och män ska separeras och få undervisning var och en för sig – eftersom Paulus lite senare ber kvinnorna fråga sina män hemma om de inte förstår något som sagts i kyrkorummet.

1 Kor. 14:32 Och profeternas andar underordnar sig profeterna33 Ty Gud är inte oordningens Gud utan fridens. Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar 34 skall de tiga i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. 35 Vill de veta något, skall de fråga sina män där hemma. Ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen. 36 Är det kanske från er Guds ord har gått ut? Eller har det kommit bara till er? 37 Om någon menar sig vara profet eller andligt utrustad, skall han inse att det jag skriver till er är Herrens bud. 38 Men om någon inte erkänner detta, är han själv inte erkänd.39 Därför, mina bröder, var ivriga att profetera och hindra inte tungomålstalandet. 40 Men låt allt ske på ett värdigt sätt och med ordning.

Av ovan förstår vi att kvinnorna ska underordna sig som ”lagen säger”, och lagen ger bara människorna lagar som är bäst för dem själva. Lagen säger inte att mannen diktatoriskt ska styra sin fru och behandla henne själviskt på minsta vis (vi ska behandla varandra som vi själva vill bli behandlade), utan lagen är till för att bevaka de svagas rättigheter. (Läs mer i denna artikel om en kvinna alltid ska underordna sig mannen.) Men det finns förstås skyldigheter också, och när vi läser korinthierbrevet kan man tänka sig att Paulus hade de korintiska kvinnorna i tankarna när han gjorde sina utläggningar, och det kan hända att han inte hade helt igenom goda erfarenheter av störande kvinnor från blandade miljöer. Inte så att korinthierbrevet endast gäller korintiska kvinnor (brevet gäller alla kvinnor), men man måste ändå ha viss förståelse varför Paulus ber kvinnorna att fråga sina män hemma i stället för i församlingen. Det borde vara ett tecken på att de BRUKADE fråga sina män om saker de inte förstod mitt under en predikan, vilket förmodligen resulterade i både viskningar och diskussioner som åstadkom störande brus. Kanhända att de frågade ganska mycket för att de till skillnad mot dagens kvinnor inte hade någon utbildning och därmed inte förstod alla utläggningar, men det är ändå ingen ursäkt att prata under en predikan.

Joel profeterade om att både söner och döttrar i framtiden skall profetera, drömma och se syner när den helige Ande utgjuts över dem, och när det gäller gåvan att profetera så vore den ju värdelös om man inte har några åhörare till det man profeterar om.

Joel 2:28 Och det skall ske därefter att jag skall utgjuta min Ande över allt kött. Era söner och era DÖTTRAR skall profetera, era gamla män skall ha drömmar, era unga män skall se syner.

Apg 2:17 Och det skall ske i de sista dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta av min Ande över allt kött. Era söner och era DÖTTRAR skall profetera, era unga män skall se syner, och era gamla män skall ha drömmar.18 Ja, över mina tjänare och TJÄNARINNOR skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande,och de skall profetera.

Får kvinnor undervisa andra män eller ska de tiga?

1 Tim. 2:Jag vill nu att männen på varje ort skall be med heliga, upplyfta händer, utan vrede och diskuterande. På samma sätt skall kvinnorna be och uppträda i anständig klädedräkt, med blygsamhet och gott omdöme, och smycka sig, inte med håruppsättningar, med guld eller pärlor eller dyrbara kläder 10 utan med goda gärningar, så som det anstår kvinnor som bekänner sig till gudsfruktan. 11 En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. 12 Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen [sin man/make], utan hon skall leva i stillhet13 eftersom Adam skapades först och sedan Eva. 14 Och det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse. 15 Men hon skall bli frälst under det att hon föder barn, [under det att hon lever i sin kallelse som mor  – som är det vanliga för kvinnor] OM fortsätter att leva ett ärbart liv i tro, kärlek och helgelse. Det ordet är tillförlitligt.

Att ta emot undervisning och att underordna sig är här kopplat till själva undervisningen vid kristna sammankomster, men det speglar situationen i ett äktenskap eftersom det där är mannen som är överhuvudet över kvinnan – och det var dessutom under Paulus tid vanligtvis mannen som hade utbildning och inte kvinnan. I sådana fall faller det sig extra naturligt att mannen undervisar kvinnan i ett äktenskap, precis som det är en församlingsföreståndare som undervisar församlingen. Under Paulus tid var det ytterst ovanligt att det fanns kvinnor som hade utbildning och som undervisade sina män, och det är bra att tänka på denna kulturella skillnad. Paulus verkar fokusera på det här med STILLHET, eftersom han säger att kvinnan I STILLHET ska ta emot undervisning och underordna sig, och att en kvinnan inte ska göra sig till herre över sin man – och givetvis inte andras män heller. I stället ska hon leva i stillhet, som verkar vara motsatsförhållandet till att försöka göra sig herre över mannen, eftersom han säger ”utan hon skall leva i stillhet”.  Kvinnan ska vid kristna sammankomster inte störa med frågor, argumentera emot, skvallra eller vara rebellisk, när den officiella ledaren borde sköta undervisningen i lugn och ro. Det betyder INTE att en föreståndare alltid har rätt, men det finns bättre sammanhang att ta upp frågeställningar och invändningar. Under andra omständigheter så är kvinnan fri att be, sjunga psalmer, vittna, översätta tungotal, profetera och säga något ord till undervisning.

“när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning (1 Kor.14:26)

Paulus inleder med att säga ”Hur skall det då vara, bröder?”, och Bröder är menat i en allmän betydelse (kvinnor och män) vilket vi kan se på Paulus användande av termen när det handlar om brödsbrytelse (1 Kor.11:33-34) och andens gåvor (1 Kor.12:1). Att eliminera kvinnor i vissa passager för att det står ”bröder” och inte i andra, trots exakt samma ordalydelse, är inte konsekvent. Paulus diskuterar hårklädnad i samband med bön och profetior (1 Kor. 11:2-16) och den rätta inställningen till Herrens måltid (1 Kor. 11:17-34). Sedan kommer han in på huvudpunkten vilket är de andliga gåvorna i kapitlen 12-14. Om kvinnor inte vore tillåtna att be och profetera i en kyrkomiljö så skulle det inte finnas någon anledning att ha regler för hur kvinnor ska förfara just under bön och profetiska uttalanden.

woman silent

Kvinnor som undervisar män utanför den kristna gemenskapen

Ovan verser handlar om hur vi ska uppträda vid kristna sammankomster, men det ändrar inte på att både män och kvinnor ska göra vad de kan för att sprida evangeliet till så många som möjligt – både män och kvinnor – utanför den kristna församlingen. Det kan ofta vara naturligt att det är männen som går ut just två och två för att predika på vägarna – eftersom kvinnor är det svagare kärlet – men det finns många olika sätt att sprida Guds ord på. Vi behövs allihop och vi kan använda de egenskaper som Gud gett oss.

Apg. 18:24 Till Efesus kom en jude som hette Apollos. Han var född i Alexandria och var en lärd man och mycket kunnig i Skriften. 25 Han hade fått undervisning om Herrens väg och talade brinnande i anden och undervisade noggrant om Jesus, men han kände bara till Johannes dop. 26 Han började också frimodigt predika i synagogan. PRISKILLA och Akvila hörde honom, och de tog sig an honom och förklarade grundligare Guds väg för honom.

Även om det finns verser som verkar ge stöd åt idén för enbart manligt ledarskap så är ett av motargumenten att det finns verser såsom 1 Mos. 2:24 (”Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött”) där endast MANNEN är i fokus trots att det handlar om BÅDE män och kvinnor. Likaså är Matt. 5:28 ett exempel på att mannens perspektiv är i fokus trots att det handlar om både män och kvinnor:

Matt. 5:28Men jag säger eder: Var och en som med begärelse ser på en annans hustru, han har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.

På samma sätt är argumentet att nedanstående verser använder sig av endast mannen som exempel trots att samma regler gäller även för kvinnor.

1 Tim. 3:2 En församlingsledare (episkpon) skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare.

Tim. 3:12 En församlingstjänare (diakonoi) skall vara en enda kvinnas man. Han skall hålla god ordning på sina barn och väl förestå sitt hus.

Titus 1:5 När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste (presbyterous) efter mina anvisningar. 6 En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga.

”En enda kvinnas man” är ett idiom, och om det tas bokstavligt så utesluter denna regel ogifta, änklingar och skilda personer från att bli kyrkoledare; och ändå säger Paulus att det är bättre att vara ogift, och att leva i celibat kan få människor att tjäna Gud bättre (1 Kor 7:32-35). Frasen beskriver först och främst den moraliska kvalitén i personens förhållande till äktenskapet, snarare än civilstatus och kön.

Min personliga tro är att Paulus inte avsåg att kvinnor skulle ha absolut högsta auktoritet i en kristen församling, och på hans tid var det heller ingenting kontroversiellt med detta eftersom kvinnor i regel inte hade utbildning och/eller var den som var hemma för att ta hans om barn och hushåll. (Hur principfast han hade den här regeln – om det nu skulle dyka upp en kandidat i ett övrigt torftigt ledarklimat – är svårt att sia om. Man kan ju tycka att det måste vara bättre med en rättfärdig och duktig kvinnlig församlingsledare än ingen ledare alls – eller en dålig församlingsledare. ) Däremot så tror jag att det är öppet hur församlingsledare (som kan vara en eller flera) väljer att delegera uppgifter i en kristen församling. Idag kanske en pastor låter kvinnliga ledare ta hand om ”söndagsskola” med lekar/undervisning för barn, men hela tiden gäller det för församlingsledarna att ha kontrollen över vad som lärs ut eftersom ansvaret ligger på dem. Paulus hade ju vissa krav på en församlingsledare och ber Timotheus och Titus att inte vara för snabba att ”lägga händerna på” (godkänna) andra församlingsledare eftersom det är av högsta vikt att de klarar villkoren. Paulus visste också att falska lärare ganska omgående skulle dyka upp i de kristna församlingarna, eftersom han var medveten om att inte alla skulle lyda hans varningar om hur man tillsätter församlingsledare.

Det finns en fara med församlingsledare som vill vara ”snälla”, och som öppnar upp för kvinnliga predikanter i sina församlingar för att visa att man inte är inskränkt eller en omodern typ som vill stänga dörren för kvinnor. Då kanske man väljer en populär och karismatisk kvinna som är duktig att tala, men som dessvärre haltar vad gäller det kristna budskapet. Det är förstås olyckligt, och precis lika olyckligt om en manlig  okvalificerad person får chansen att stå för undervisningen. Men det kan självfallet vara så att både män och kvinnor i en församling (framför allt nuförtiden)  har en MYCKET bättre inblick i teologi och bibelfrågor än pastorn, och det är således inte fel om en pastor faktiskt tar till sig undervisning från både män och kvinnor om han känner att han själv haltar. Då är det av högsta vikt att han är såpass förankrad i Bibeln att han ändå vet vad som är sund undervisning eller inte, så att han inte dras med i varje teologivåg han får höra. Är man som sagt en församlingsföreståndare så har man ju sedan ansvaret att lära ut Guds ord till andra. Det är inte bara viktigt att vara väl insatt i bibelverser, utan det gäller att ha en god förmåga att undervisa andra och leda andra. Idag kanske blivande församlingsföreståndare börjar med att gå på bibelskola, och det kan leda till att man blir ännu duktigare och tryggare i Bibeln men det kan precis lika gärna leda till att man får en totalt uppochnervänd bild av Guds ord – som man sedan tyvärr fortsätter att lura i andra. Vi vet nog alla att det finns pastorer som är helt ute och cyklar när de talar inför sina åhörare, som i en del fall faktiskt har sundare läror än sin egen pastor. Sen är vi heller inte mer än människor så alla kan förstås göra och säga fel, men med ett ödmjukt hjärta så kanske man är villig att se över sina doktriner och dubbelkolla med vad skriften verkligen säger.

Kvinnor som lär ut Guds ord i Bibeln

Miriam, Debora, Hulda, Hanna, etc kallades Guds profetissor…

Domarboken 4 & 5: Debora, en profet och domare, ledde Israels armé

2 Kung 22:14; 2 Krön 34:22 Hulda, en profet, konfirmerade äktheten av Lagens Bok som gavs till Moses av Gud.

Apg 9:36 Lukas hänvisar till en kvinnlig lärljunge med hennes arameiska namn Tabita, också känd som Dorkas.

Rom 16:1: Paul hänvisar till Febe som en av tjänarna (diakonos) för kyrkan vid Kenkkrea. Några översättningar använder ordet ”tjänare” eller ”medhjälpare” vilket leder till en förminskning av ordet diakonos.

Rom 16:3: Paul hänvisar till Prisilla som en annan medarbetare i Kristus. Grekiskan använder ordet ”synergoi”, vilket betyder medhjälpare eller kollega

2 Mosebok 15:20 Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en tamburin i handen, och alla kvinnorna följde henne med tamburiner och dansade.

Mika 6:4 Jag förde dig upp ur Egyptens land,ur träldomshuset befriade jag dig. Jag sände Mose, Aron och Mirjam framför dig (to lead you, KJV).

Jesaja 8:3 Och jag gick in till profetissan och hon blev havande och födde en son. Och HERREN sade till mig: ”Ge honom namnet Maher-salal Has-bas.

Luk 2:36 Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon levt med sin man från den tid hon var jungfru, 37 och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag. 38 Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och TALADE OM HONOM FÖR ALLA DEM som väntade på Jerusalems frälsning.

Rom. 16:7 Hälsa Andronikus och Junias, mina landsmän och medfångar, som är högt ansedda bland apostlarna och som även före mig tillhörde Kristus.

Fil. 4:2 Evodia och Syntyke uppmanar jag att vara eniga i Herren. 3 Ja, också dig, trofaste medarbetare, ber jag: hjälp dem som har kämpat med mig i evangeliets tjänst tillsammans med Klemens och mina andra medarbetare, som har sina namn i livets bok.

Apg 21:8 Nästa dag begav vi oss därifrån och kom till Cesarea. Där tog vi in hos evangelisten Filippus, som var en av de sju, och stannade hos honom. 9 Han hade fyra ogifta döttrar som hade profetisk gåva.

Ska kvinnan alltid underordna sig mannen?

Kvinnligt underordnande – Vad säger Bibeln?

Bibeln talar mycket om jämnställdheten mellan man och kvinna, men även att kvinnan ska underställa sig sin man. Den bästa förutsättningen är därför att både mannen och kvinnan är bibeltrogna och lever sitt liv för Gud. En människa måste lyda Gud mer än människor, så en kvinna måste lyda skaparen före sin man i det fall mannen agerar tvärt emot Guds bud. Därför är det av stor vikt att kvinnan gifter sig med en bibeltrogen man så att konflikter kan undvikas. Om båda parter lyder Paulus instruktioner så är det ett vinnande koncept, men om endast den enda parten lyder så är det ingen jämvikt.

Ef. 5:21 Underordna er varandra i Kristi fruktan.22 Ni hustrur, underordna er era män, så som ni underordnar er Herren. 23 Ty en man är sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud – han som är Frälsare för sin kropp. 24 Som församlingen underordnar sig Kristus, skall hustrun i allt underordna sig sin man.25 Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den.

1 Kor 11:11Men i Herren är det så att kvinnan inte är till utan mannen eller mannen utan kvinnan. 12 Ty liksom kvinnan har kommit från mannen, så blir också mannen till genom kvinnan, men allt kommer från Gud.

1 Kor 7:4 Hustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen. På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun.

Kvinnor i Bibeln

Miriam, Debora, Hulda, Hanna, etc kallades Guds profetissor…

Domarboken 4 & 5: Debora, en profet och domare, ledde Israels armé

2 Kung 22:14; 2 Krön 34:22 Hulda, en profet, konfirmerade äktheten av Lagens Bok som gavs till Moses av Gud.

Apg 9:36 Lukas hänvisar till en kvinnlig lärljunge med hennes arameiska namn Tabita, också känd som Dorkas.

Rom 16:1: Paul hänvisar till Febe som en av tjänarna (diakonos) för kyrkan vid Kenkkrea. Några översättningar använder ordet ”tjänare” eller ”medhjälpare” vilket leder till en förminskning av ordet diakonos.

Rom 16:3: Paul hänvisar till Prisilla som en annan medarbetare i Kristus. Grekiskan använder ordet ”synergoi”, vilket betyder medhjälpare eller kollega

2 Mosebok 15:20 Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en tamburin i handen, och alla kvinnorna följde henne med tamburiner och dansade.

Mika 6:4 Jag förde dig upp ur Egyptens land,ur träldomshuset befriade jag dig. Jag sände Mose, Aron och Mirjam framför dig (to lead you, KJV).

Jesaja 8:3 Och jag gick in till profetissan och hon blev havande och födde en son. Och HERREN sade till mig: ”Ge honom namnet Maher-salal Has-bas.

Luk 2:36 Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon levt med sin man från den tid hon var jungfru, 37 och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag. 38 Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och talade om honom för alla dem som väntade på Jerusalems frälsning.

Rom. 16:7 Hälsa Andronikus och Junias, mina landsmän och medfångar, som är högt ansedda bland apostlarna och som även före mig tillhörde Kristus.

Fil. 4:2 Evodia och Syntyke uppmanar jag att vara eniga i Herren. 3 Ja, också dig, trofaste medarbetare, ber jag: hjälp dem som har kämpat med mig i evangeliets tjänst tillsammans med Klemens och mina andra medarbetare, som har sina namn i livets bok.

Apg 21:8 Nästa dag begav vi oss därifrån och kom till Cesarea. Där tog vi in hos evangelisten Filippus, som var en av de sju, och stannade hos honom. 9 Han hade fyra ogifta döttrar som hade profetisk gåva.

Apg 2:17 Och det skall ske i de sista dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta av min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar skall profetera, era unga män skall se syner, och era gamla män skall ha drömmar.18 Ja, över mina tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande,och de skall profetera.

Anthrópos och anér – två ord för MAN 

Om Gud åstadkom så att Balaam blev lärd av en åsna (4 Mosebok 22) varför skulle han inte kunnat använda sig av kvinnnor för att lära män? Om kvinnor är tänkta att alltid underordna sig män, vad händer om kristna män inte är överens sinsemellan?

Det finns två ord för MAN på grekiska; ”Anthrópos” och ”anér” (genitiv av ”anér” är ”andros”). På några språk kan ordet för ”man” respektive ”kvinna” betyda antingen man/make eller kvinna/hustru, beroende på sammanhang. På engelska används separata ord. På grekiska finns inget annat ord för ”make” än ”anér”.

Jacques More säger: I min forskning och min undersökning av varje ställe där ”anér” och ”anthrópos” finns, inkl. i fotnoter, så ger det en tydlig bild: ”anér” används alltid när det handlar om an speciell man, och i plural betyder det en speciell grupp av män, medan ”anthrópos” handlar om vilken man som helst, och i plural kan det betyda ”människor”. Denna bild återger Johannes evangelium när det handlar om utspisningen av 5.000 människor. Joh. 6:10 Jesus sade: ”Låt folket (anthrópous) slå sig ner” – det var gott om gräs på det stället – och de slog sig ner. Det var omkring fem tusen män (andres).

Verser som vanligtvis används som stöd för en allmän kvinnlig underställning av män

1) 1 Kor 11:3 Och nu vill jag att ni skall veta att Kristus är varje mans huvud, att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud.

Anér används här för ”mannen” så texten blir ”kvinnans huvud mannen/maken”. Den bestämda formen visar på en viss sorts man, och ”anér” i sig själv visar också på en viss sorts man. Återigen finns det inget annat ord för ”make” än ”anér”. En bättre översättning skulle vara: ”och kvinnans huvud är MAKEN” vilket en rad bibelöversättningar också angett. 1 Kor. 11:3 kan därför inte användas som stöd för en allmän kvinnlig underställning av män.

2) 1 Tim. 2:11 En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. 12 Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet, 13 eftersom Adam skapades först och sedan Eva.

Sammanhanget visar att det handlar om en kyrkomiljö. Att ta emot undervisning och att underordna sig är här kopplat till tillfället för själva undervisningen i en kristen sammankomst. Paulus talar om ordning och om risk för förvillande. Impulsiva och oordnade handlingar kan distrahera och Paulus vill begränsa den risken. Det verkar handla om att tala vid fel tillfällen när den officiella ledaren borde sköta undervisningen. Under andra omständigheter så är kvinnan fri att be och profetera “om en kvinna ber eller profeterar utan något på huvudet–-(1 Kor.11:5) och att vittna och undervisa “när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning (1 Kor.14:26) vilket Paulus inleder med “Hur skall det då vara, bröder?” Bröder är menat i en allmän betydelse (kvinnor och män) vilket vi kan se på Paulus användande av termen när det handlar om brödsbrytelse (1 Kor.11:33-34) och andens gåvor (1 Kor.12:1). Att eliminera kvinnor i en passage för att det står ”bröder” och inte i en annan med exakt samma ordalydelse är inte logiskt. Paulus diskuterar hårklädnad i samband med bön och profetior (1 Kor. 11:2-16) och den rätta inställningen till Herrens måltid (1 Kor. 11:17-34). Sedan kommer han in på huvudpunkten vilket är de andliga gåvorna i kapitlen 12-14.

1 Corinthians 11:5 Men om en kvinna ber eller profeterar utan något på huvudet, så vanärar hon sitt huvud. Det är som att ha håret avrakat.

Om kvinnor inte vore tillåtna att be och profetera i en kyrkomiljö så skulle det inte finnas någon anledning att ha regler för hur kvinnor ska förfara just under bön och profetiska uttalanden. Paulus säger ingenstans att kvinnor endast får be och profetera för andra kvinnor, och det skulle vara svårt för en kvinna som vill profetera att först se till att ingen manlig person finns närvarande som kan tänkas lyssna av misstag. En bättre översättning av 1 Tim. 2:12 skulle vara “eller gör sig till herre över EN MAKE”.

3) 1 Kor. 14:34 Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar 34 skall de tiga i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. 35 Vill de veta något, skall de fråga sina män där hemma. Ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen.

Även den här versen visar att det handlar om en kyrkomiljö. Paulus kan ha haft goda skäl att ge råd till den Korintiska kyrkan på den här tiden pga stökiga kvinnor med låg (eller ingen) utbildning, och som har många frågor i relation till undervisningen i en kristen gemenskap. Dessa kvinnor kanske hade stört församlingen pga frågor, skvaller och allmänt prat varför Paulus råd var på sin plats. Detta betyder fortfarande inte att Paulus råd var endast för denna kyrka, utan är instruktioner för alla andra kyrkor också.

En annan fråga är kvinnligt ledarskap

Det finns åsikter för och emot ett kvinnligt ledarskap, och även om nedanstående tre veser verkar ge stöd åt idén för enbart manligt ledarskap så är ett av argumenten emot att det finns verser såsom 1 Mos. 2:24 (Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött.), där MANNEN är i fokus och används som exempel, även om det handlar om BÅDE män och kvinnor. Både män och kvinnor måste lämna sina föräldrar trots att det endast är mannen som beskrivs. Likaså är Matt. 5:28 ett exempel på att mannens perspektiv är i fokus:

Matt. 5:28Men jag säger eder: Var och en som med begärelse ser på en annans hustru, han har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.

Det är allvarliga ord men det står inte ett ord om att det är synd för en KVINNA att med begärelse se på en annans MAN. Detta är något som vi faktiskt måste LÄGGA TILL eller UTGÅ IFRÅN, trots att det faktiskt inte står i texten. På samma sätt är argumentet att nedanstående verser använder sig av endast mannen som exempel trots att samma regler gäller även för kvinnor. Dessutom visar ordet ”bröder” som återgetts ovan, att det ändå kan inkludera kvinnor.

1 Tim. 3:2 En församlingsledare (episkpon) skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare.

Tim. 3:12 En församlingstjänare (diakonoi) skall vara en enda kvinnas man. Han skall hålla god ordning på sina barn och väl förestå sitt hus.

Titus 1:5 När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste (presbyterous) efter mina anvisningar. 6 En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga.

”En enda kvinnas man” är ett idiom, och om det tas bokstavligt så utesluter denna regel ogifta, änklingar och skilda personer från att bli kyrkoledare; och ändå säger Paulus att det är bättre att vara ogift, och att leva i celibat kan få människor att tjäna Gud bättre (1 Kor 7:32-35). Frasen beskriver först och främst den moraliska kvalitén i personens förhållande till äktenskapet, och inte till civilstatus och kön. En intressant vers med tanke på 1 Tim. 3:12 är denna:

1 Tim 5:14 Jag vill därför att unga änkor gifter sig, föder barn, sköter hemmet och inte ger motståndaren något tillfälle att tala illa om dem.

Så sammantaget ska en hustru aldrig ha auktoritet över sin make, men vad händer om maken tillåter henne att undervisa i Guds ord och t o m VILL att hon gör det – till vem som helst som nu vill lyssna? Då agerar hon INTE emot sin mans vilja, trots att hon undervisar och sprider Guds ord till andra. Hon är fortfarande underställd mannen.

Med den här bakgrunden är det aldrig en bra idé för en man att avfärda en kvinna i en teologisk diskussion av skälet att hon är en kvinna som undervisar en man. Såvida han inte är MAKEN till denna kvinna. Men det betyder fortfarande inte att alla möjliga tokiga teologiska åsikter måste stämma bara för att det är en make som gör påståendena till sin fru eller till en annan kvinna. Det är tänkt att alla män ska underordna sig Jesus som är deras huvud, och Jesus bud finns i BIBELN som ska vara vårt rättesnöre. Det är ganska uppenbart att alla kristna män inte alltid har rätt i en teologisk diskussion med en kvinna. Om så vore fallet så skulle en katolsk man per automatik ha rätt, även om han påstår att kristna bör be till eller genom Maria. Om kvinnan protesterar kan han alltid säga ”Vem är DU som undervisar en MAN?” Fungerar alltid…