Etikettarkiv | utvald

Sänder Gud en villfarelse så att man tror på lögnen? 2 Thess. 2:11

calvinism 4Skulle Gud narra oskyldiga människor genom att skicka en villfarelse på dem?

Såhär lyder texten om att Gud skickar en villfarelse:

2 Thess. 2:11 Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen 12 och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.

Det är vanligt att v. 10 inte citeras bland ovan verser vilket är beklagligt eftersom vi där hittar förklaringen VARFÖR Gud sänder en kraftig villfarelse. Orsaken är att ”de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta”De hade alltså chansen att bli frälsta men valde en annan väg! Läs mer nedan.

Självfallet så ska man inte tolka 2 Thess. 2:11 som att Gud väljer ut ett antal oskyldiga människor och skickar en villfarelse på dem så att de till skillnad mot tidigare börjar tro på en lögn. För i så fall måste vi framför allt justera Jak. 1:13 som hävdar att Gud inte frestar någon – och därmed är det uteslutet att han skulle skicka villfarelser på folk så att de tror på lögner. Då hade vi kunnat klandra Gud för människors olyckliga belägenhet.

Jak. 1:13 Ingen som frestas skall säga: ”Det är Gud som frestar mig.” Ty Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon.

”Villfarelse” är en översättning av grekiska substantivet πλάνη (plané, Strong’s 4106), och ordet förekommer 10 gånger i engelska KJV. Det kan även översättas med villoväg eller bedrägeri. Här nedan ser vi några exempel på hur ordet används i Bibeln, och det är väldigt tydligt att det är människorna själva som kan välja att följa villfarelsens ande och därmed orsaka så att de hamnar i en bedräglig bluff som leder till andlig död. Detta kan inte belastas Gud som INTE vill att människor ska gå sina egna destruktiva vägar. Gud vill ju att alla människor ska omvända sig och bli frälsta. Människor kan förblindas av sina egna falska föreställningar.

Rom. 1:18 Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet UNDERTRYCKER sanningen. 19 Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. 20 Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. DÄRFÖR ÄR DE UTAN URSÄKT.21 FASTÄN de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av SINA falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. 22 De påstod att de var visa, men de blev dårar. 23 De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. 24 DÄRFÖR utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar. 25 De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen.26 DÄRFÖR utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga. 27 På samma sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män bedrev otukt med män och fick själva ta det rättvisa straffet för SIN förvillelse. 28 Och EFTERSOM de inte ansåg det vara något värt att ha kunskap om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag, så att de gjorde sådant som är mot naturen. 29 De har blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. 30 De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter och tänker ut allt ont. De lyder inte sina föräldrar, 31 är oförståndiga och trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. 32 Sådant gör de, FASTÄN de mycket väl känner till Guds rättvisa dom, att de som handlar så är värda döden. Ja, de samtycker också till att andra gör det.

Jak. 5:19 Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon för honom tillbaka, 20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från döden och överskyler många synder.

2 Pet. 2:9 Herren vet alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och att hålla de orättfärdiga i förvar och straffa dem fram till domens dag, 10 särskilt dem som i orent begär följer sin köttsliga natur och föraktar Herren.—12 Dessa människor är som oförnuftiga djur, av naturen födda till att fånga och döda. De smädar vad de inte känner till och kommer att gå under genom SITT förfall. Som djur skall de också gå under. 13 Det är den rätta lönen för DERAS laglöshet, onda som de är. De njuter av att festa mitt på ljusa dagen. De är smutsfläckar och skamfläckar, där de vid sina kärleksmåltider[e] festar och frossar tillsammans med er. 14 De har ögon fulla av otukt och kan inte få nog av synd. De lockar till sig obefästa själar och har hjärtan som är övade i att roffa åt sig, dessa förbannelsens barn. 15 De har LÄMNAT den raka vägen och förts vilse och följt samma väg som Bileam, Beors son, som älskade den lön han skulle få för sin orättfärdighet.—18 De talar stora och tomma ord, och i sina köttsliga begär lockar de med utsvävningar till sig människor som med knapp nöd har kommit undan sådana som lever i villfarelse. 19 De lovar dem frihet men är själva slavar under fördärvet, ty det man besegras av är man slav under. 20 Ty när de har lärt känna vår Herre och Frälsare Jesus Kristus och undkommit världens smitta, men sedan ÅTER blir snärjda och besegrade av den, då har det sista blivit värre för dem än det första. 21 Det hade varit bättre om de aldrig hade lärt känna rättfärdighetens väg, än att lära känna den och VÄNDA SIG BORT från det heliga budskap som överlämnats till dem. 22 Det har gått med dem som det så sant heter i ordspråket: En hund vänder om till sina spyor, och ett rentvättat svin vältrar sig i smutsen.

2 Pet. 3:14 Därför, mina älskade, eftersom ni väntar på detta, gör allt ni kan för att leva i frid, rena och oförvitliga inför honom 15 och räkna med att vår Herres tålamod tjänar till er frälsning. Så har också vår älskade broder Paulus skrivit till er enligt den vishet som han fått, 16 och så gör han i alla sina brev, när han talar om detta. I dessa brev finns en del som är svårt att förstå och som okunniga och obefästa människor FÖRVRÄNGER TILL SITT EGET FÖRDÄRV – något som också sker med de övriga Skrifterna.17 Därför, mina älskade, då ni redan vet detta, var på er vakt, så att ni inte dras med i de laglösas villfarelse och FÖRLORAR ert fäste.

1 Joh. 4: 6 Vi tillhör Gud. Den som känner Gud LYSSNAR till oss, den som inte är av Gud LYSSNAR INTE till oss. Det är så vi känner igen sanningens Ande och villfarelsens ande.

Judas 1:10 Dessa däremot smädar allt som de inte känner till, liksom djur utan förnuft, och vad de med sina naturliga sinnen kan fatta, det förstör de sig med.11 Ve dem! De har slagit in på Kains väg, de har mot betalning störtat sig i Bileams villfarelsede har gjort uppror som Kora och gått under.

Det är alltså helt uppenbart att EFTERSOM upproriska människor valt att inte erkänna och lyda Gud fastän de hade chansen, så utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär. Vad gäller denna kategori av hopplösa fall så klippte Gud alltså alla förtöjningar och överlät dem till att följa det som deras kött lockade dem att göra. Vi kan ibland se en total laglöshet bland vissa människor som slutat att ha dåligt samvete för sin grova synd, och lever sina liv genom att motarbeta allt som Gud står för, samt hänger sig åt grova synder. De har orsakat så att de själva står utanför allt hopp om frälsning.

Om det skulle vara så att Gud griper in och utväljer ett antal människor som han särskilt vill ska tro på lögner och åstadkommer detta genom att skicka passande lögnvillfarelser, då måste man fråga sig vad som skulle hända om Gud INTE sände sådana villfarelser på dem? Skulle de då INTE tro på lögner? Om de var fast i lögner redan tidigare i sina liv, varför behövde då Gud gripa in mitt i deras vardag med villfarelser för att de skulle tro på  lögner? Blev det alltså ingen skillnad? Om de inte trott på lögner tidigare, varför narrade Gud dem genom att skicka villfarelser på dem som fick dem att tro på lögner? Det är bättre om vi förstår sammanhanget. Det handlar om att Gud helt tar sin hand ifrån hopplösa fall där upproret mot Gud är fullständigt.

Vad mer kan vi läsa i 2 Thess. 2?calvinism 4.jpg

Kristna människor kan bi bedragna, vilket förklarar Bibelns många förmaningar och varningar till de troende. Laglöshetens människa förhäver sig över allt som kallas heligt, och agerar därför helt emot Guds vilja:

Låt ingen bedra er på något sätt. Ty först måste avfallet komma och laglöshetens människa, fördärvets son, öppet träda fram, 4 motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt, så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud.

Det är Satans verk att den laglöse kommer med sina lögner, och genom lögner och under så bedrar han människor som därför går förlorade (för att de lät sig luras). Vi kan läsa att Satans lurendrejeri bedrar dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta. De hade alltså chansen att bli frälsta men valde att tjusas av Satan och genom att leva i orättfärdighet. DETTA är alltså orsaken till att Gud tar sin hand ifrån dem och ”sänder en kraftig villfarelse” över dem (läs Rom. 1 återigen för att se exempel på processen). De har alltså sig själva att skylla när de hänger sig åt Satan. Det hade varit bättre om de valt att vara öppna för sanningen, för då hade Gud aldrig tagit sin hand ifrån dem. De blir dömda baserat på sina egna val att helt hänge sig åt synden; ”alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten”. Det verkar alltså inte finnas ett uns till dåligt samvete eller ånger bland dessa människor:

 9 Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under 10 och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, EFTERSOM de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta. 11 DÄRFÖR sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen 12 och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.

”Utvalt att bli frälsta” har ibland tolkats utan föregående eller påföljande verser och därför missförståtts. Från begynnelsen har det varit bestämt att man kan bli frälst GENOM att vara i Jesus Kristus som vi blir GENOM att tro på sanningen. Det är alltså en kontrast till ovan nämnda hopplösa människor som valt Satans väg och INTE trott på sanningen. Villkoret att bli utvald till frälsning är att vi väljer att tro på sanningen eftersom detta leder till att vi blir Guds barn. Paulus varnar ändå thessalonikerna att stå fasta och hålla sig till de lärdomar som de fått. Det fanns alltså risker även för dem, om de inte skulle hålla sig kvar i den helige Andes förmaningar.

13 Men vi är skyldiga att alltid tacka Gud för er bröder, Herrens älskade, eftersom Gud från begynnelsen har utvalt er till att bli frälsta, GENOM att Anden helgar er och ni tror sanningen. 14 Det är detta som Gud har kallat er till genom vårt evangelium, för att ni skall vinna vår Herre Jesu Kristi härlighet. 15 Stå alltså fasta och håll er till de lärdomar ni har fått, muntligt eller genom brev.

Om vi i stället skulle välja att läsa verserna ovan på ett annat sätt, såsom att Gud från tidernas början valt ut ett antal människor som han bestämt sig för att leda till frälsning innan de ens blivit födda, ja då har vi enorma problem med verser som helt talar emot det konceptet – inklusive resten av 2 Thess. 2. som är det kapitel vi talar om. Gud väljer inte att frälsa eller fördöma människor innan de ens blivit födda! Alla som väljer att tro på sanningen blir helgade och kan därför bli frälsta så länge som de håller sig på sanningens väg. Från tidernas begynnelse har Gud bestämt tillvägagångssättet för frälsningen, och det är genom den helige Ande:

Apg. 5:32 Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande, som Gud har gett åt dem som lyder honom.”

Annonser

”Jag ska ge er ett nytt hjärta” i Hes. 36:26-27 handlar inte om att Gud utväljer till frälsning

heart 5Gud väljer inte ut ett antal människor och ger dem TRO och FRÄLSNING

Hes. 36:26 Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. 27 Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem. (Även Hes. 11:19)

Ovan verser tas gärna omtolkas gärna och tas ur sitt sammanhang för att stödja den kalvinistiska idén att Gud väljer ut ett antal människor som han ger möjlighet att tro (eller snarare: som han tvingar att tro) – medan han vänder ryggen åt andra och vägrar att ge dem möjlighet vare sig att tro eller omvända sig.

Vill man vara konsekvent med tolkningen att det handlar om en gudomlig händelse utan krav  (som inte hävdas i verserna) där människans fria vilja inte är inkluderad, så måste man i v. 27 anta att alla människor alltid till 100% agerar efter Guds vilja när det står ”och göra så att ni vandrar efter mina stadgar….och följer dem”. Det innebär i sin tur att även synden är inkluderad i vad som sker enligt Guds vilja, vilket självfallet gör Gud själv till en syndare efterosm han tvingar andra att synda. För inte kan det väl vara så att Gud tvingar människorna att leva på ett speciellt sätt, förutom när de väljer att synda – då Gud plötsligt plockar bort sina invanda styrspakar och menar att han inte har någonting med den synden att göra? Borde det i så fall inte vara bättre att förhindra människor att synda, om han nu förväntas styra alla våra steg?

Syndar människan enligt Guds vilja eller emot hans vilja? Bibeln lär att människan har en fri vilja som hon kan använda till att antingen lyda eller inte lyda. Även kristna, som är pånyttfödda och fått den helige Ande, kan fortfarande välja att inte lyda Gud eftersom de ingalunda är förprogrammerade att alltid lyda (som om ett nytt hjärta fungerar ungefär som en ny programvara som tvingar till lydnad). Kalvinisterna slår knut på sig själva för att komma ur dilemmat som de själva producerat, eftersom de inte accepterar alternativet att i stället läsa verserna i sitt sammanhang och utan att lägga till antaganden som inte står.

Verserna i Hebr. 36 ingår i en profetia, och profetior kan beskrivas med poetiska, principiella och hyperbola inslag. Det innebär att vi måste vara försiktiga när vi tolkar dessa profetior eftersom det inte är säkert att de ska läsas helt bokstavligt. Vidare hävdar som sagt inte verserna att denna förvandling sker helt ovillkorligt, utan människans egen medverkan.

Uppenbarligen så kan Gud ge oss ett nytt hjärta, men frågan är varför han gör det och om det finns villkor för en sådan förnyelse. Om en sådan förvandling är villkorad, vilka är då villkoren? Kan det vara samma villkor som hela Bibeln förmedlar gång på gång – att vi måste omvända oss, tro och visa vår tro genom ett rättfärdigt liv? I Hesekiel 36 i v. 27 så kan vi själva läsa att förvandlingen baseras på den helige Ande, och att denna Ande kan förmå oss att vandra efter Guds bud om vi bara håller oss till Jesus. Det låter onekligen som löftet som Jesus gav i Luk. 24:49, Joh. 1:33, Apg 1:4-5 och andra ställen:

Apg 1:4 Vid en måltid tillsammans med apostlarna befallde han dem: ”Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig. 5 Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande.”

Apg 2:38 Petrus svarade dem: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva.

Apg 3:19 Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade 

Apg 26:17 när jag räddar dig undan ditt eget folk och undan hedningarna. Till dem sänder jag dig, 18 för att du skall öppna deras ögon, så att de vänder sig från mörker till ljus, från Satans makt till Gud. Så skall ni genom tron på mig få syndernas förlåtelse och arvslott bland dem som är helgade.19 Därför, konung Agrippa, blev jag inte olydig mot den himmelska synen, 20 utan jag har predikat först i Damaskus och i Jerusalem och hela Judeen och sedan ute bland hedningarna, att de skall ångra sig och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar som hör till omvändelsen.

Skälet att vi kan bli andligt levande är att vi blivit förlåtna våra synder, och Gud förlåter inga synder såvida vi inte omvänt oss. ”Omvändelse” betyder inte ”Hoppsan! Tur att Gud alltid förlåter”, utan det betyder att vända om från sina gamla vägar och börja leva ett annat sorts liv i lydnad och rättfärdighet. (Det betyder inte att vi är fördömda för alltid om vi väljer att synda igen, men vi kan absolut inte tjäna två herrar och fortfarande vara frälsta.):

Kol. 2:11 I honom haven I ock blivit omskurna genom en omskärelse, som icke skedde med händer, en som bestod däri att I bleven avklädda eder köttsliga kropp; jag menar omskärelsen i Kristus.12 I haven ju med honom blivit begravna i dopet; I haven ock i dopet blivit uppväckta med honom, genom tron på Guds kraft, hans som uppväckte honom från de döda.13 Ja, också eder som voren döda genom edra synder och genom edert kötts oomskurenhet, också eder har han gjort levande med honom; ty han har förlåtit oss alla våra synder.14 Han har nämligen utplånat den handskrift som genom sina stadgar anklagade oss och låg oss i vägen; den har han skaffat undan genom att nagla den fast vid korset. (1917)

Den helige Ande räknas som ett slags sigill/märke (de som inte är troende har inte detta märke), och att stå i Andens tjänst betyder att vi valt att lyda Anden i stället för köttet:

Ef. 1:13 I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill.

Rom. 7:6 Men nu är vi lösta från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna. Så står vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst.

Som kristna har vi alltså fått löftet om att den helige Ande som en gåva på villkor att vi omvänder oss (och dopet går hand i hand med en sådan omvändelse). Det låter onekligen som Hesekiel 36 nämner denna stora händelse flera hundra år innan den inträffade. Men som kristna vet vi också att den helige Ande ingalunda tvingar oss att lyda honom, eller att vi står helt utan egna val. Alternativet är ju att lyda Anden eller köttet. Anden är dock en hjälpare, och han kan alltid leda oss rätt.

Lukas beskriver en händelse där Paulus, Timoteus, han själv (och säkert en del andra) var ute och reste men hindrades av den helige Ande från att resa till vissa ställen och predika där. Inte så att den helige Ande blockerade vägen och bokstavligen hindrade dem så att de inte hade något val, utan det var snarare så att Paulus (och kanske andra i sällskapet) upplevde att den helige Ande uppmanade dem att ändra sina planer och i stället göra på ett annat sätt än de ursprungligen tänkt. Paulus och de andra hade alltså valet att lyda den helige Ande eller inte, och eftersom det handlar om trogna människofiskare så valde de att lyda Gud:

Apg. 16:6 Sedan tog de vägen genom Frygien och Galatien, eftersom de av den helige Ande HINDRADES från att predika ordet i Asien. 7 Och när de nådde Mysien försökte de bege sig till Bitynien, men det tillät inte Jesu Ande. 8 Då for de genom Mysien ner till Troas.

Om vi vandrar i Anden så gör vi inte vad köttet begär. OM vi väljer att låta oss ledas av Anden så står vi inte under lagen. Den fria viljan finns hela tiden närvarande:

Gal. 5:16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.—18 Men OM ni leds av Anden, står ni inte under lagen.

Om idén är att Gud väljer ut en skara människor som han ger ett nytt hjärta som möjliggör tro, lydnad och frälsning – när gjorde han detta? Redan vid tiden för Adam och Evas barn? Om det skedde vid ett senare tillfälle, innebär det att ingen dessförinnan kunde tro och lyda Gud? De som han inte ger detta hjärta som tvingar människor till lydnad, har de möjlighet att fortfarande agera mot Guds vilja? Kalvinisterna har svårt att svara.

Kontexten av Hesekiel 36 – en skugga av det nya förbundet i NTalla6

Jämför gärna vad Hesekiel säger bara några kapitel innan, där han ber människor att skaffa sig ett nytt hjärta:

Hes. 18:30 Därför skall jag döma er, var och en efter hans gärningar, ni av Israels hus, säger Herren,Herren. Vänd om och vänd er bort från alla era överträdelser för att er missgärning inte skall få er på fall. 31 Kasta bort ifrån er alla de överträdelser genom vilka ni har syndat och SKAFFA ER ETT NYTT HJÄRTA OCH EN NY ANDE. Ty inte vill ni väl dö, ni av Israels hus?32 Jag finner ingen glädje i någons död, säger Herren, Herren. Vänd därför om, så får ni leva.

Här handlar det om att Israes hus (eller alla vi människor) bör skaffa sig ett nytt hjärta och en ny Ande, för Gud finner ingen glädje i någons död. Han ber oss att vända om, bort från synden, så att vi får leva. DÅ kan vi bli renade från våra överträdelser och få renade hjärtan eftersom Gud förlåter! Detta är någonting som vi inte kan klara själva (vi kan inte själva bestämma att vi ska få bli förlåtna och därmed renade), men villkoret som ligger på oss är omvändelse.

Uppenbarligen så skiljer sig Guds vilja mot andras vilja, såsom Israels fiende. Annars borde vi fortsätta att läsa att Guds vilja sker, utan att det blir någon skillnad om israelerna blir utlämnad åt sina fienders vilja:

Hes. 16:27 Men se, då räckte jag ut min hand mot dig och minskade din arvslott och utlämnade dig åt dina fienders vilja, åt filisteernas döttrar, som rodnade över ditt skamliga sätt att leva.

Hes. 36 handlar om de som ansluter sig till det nya förbundet genom tro (Rom. 3:25), och ingen kan räkna sig som rättfärdig innan all synd först är borttagen. Den synden försvinner inte såvida vi inte bekänner den och omvänder oss. Gud förlåter och rättfärdiggör i respons till omvändelse och tro. Kontexten visar att Guds namn blivit vanärat pga orenhet och tillbedjan av avgudar. Gud har inget egenintresse av att folk vanärar honom, så helt klart sker inte allting enligt hans vilja. Hesekiel 36 handlar dels om den aktuella tiden – Israels folk och det sätt de vanärat Gud (och hur de kan bli renade), samt framtida löften om ett nytt förbund och en ny Ande som tillhör alla som omvänt sig:

Hes. 36:23 Jag vill helga mitt stora namn, som har blivit vanärat bland folken, därför att ni har van-ärat det bland dem, och de skall inse att jag är Herren, säger Herren, Herren, när jag bevisar mig helig bland er inför deras ögon.24 Ty jag skall hämta er från folken och samla er från alla länder och föra er till ert land. 25 Jag skall stänka rent vatten på er, så att ni blir rena. Jag skall rena er från all er orenhet och från alla era avgudar. 26 Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. 27 Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem. 28 Så skall ni få bo i det land som jag gav åt era fäder, och ni skall vara mitt folk och jag skall vara er Gud. 29 Jag skall frälsa er från all er orenhet. Jag skall kalla fram säden och låta den bli riklig och skall inte mer låta er drabbas av hungersnöd. 30 Jag skall låta trädens frukt och markens gröda bli riklig, för att ni inte mer skall förödmjukas bland folken genom hungersnöd. 31 Då skall ni tänka på era onda vägar och på era gärningar, som inte var goda, och ni skall känna avsky för er själva på grund av era missgärningar och era vidrigheter. 32 Men ni skall veta att det inte är för er skull jag gör detta, säger Herren, Herren. Ni skall skämmas och blygas för vad ni har gjort, ni av Israels hus.33 Så säger Herren, Herren: När jag har renat er från alla era missgärningar, då skall jag låta städerna på nytt bli bebodda, och då skall ruinerna på nytt byggas upp. 34 Det ödelagda landet skall åter bli brukat i stället för att ha legat som en ödemark inför var och en som gått fram där.

Jämför med Hebr. 8 och 10 i NT, där vi kan läsa liknande ordalydelse ”Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen och skriva dem i deras hjärtan”:

Hebr. 8:6 Men nu har Kristus ett högre prästämbete, liksom det förbund han är medlare för är bättre, eftersom det är stadfäst med bättre löften. 7 Ty om det första förbundet hade varit utan brist skulle det inte behövas plats för ett andra. 8 Men Gud förebrår dem när han säger:Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus,9 inte ett sådant som jag slöt med deras fäder den dag jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egyptens land. Eftersom de inte blev kvar i mitt förbund, brydde jag mig inte om dem,säger Herren.10 Detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger Herren:Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen och skriva dem i deras hjärtan.Jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk.11 Ingen skall längre behöva undervisa sin landsman, ingen sin broder och säga: Lär känna Herren.Ty alla skall känna mig, från den minste bland demtill den störste.12 Jag skall i nåd förlåta dem deras missgärningar,och deras synder skall jag aldrig mer komma ihåg.13 När han talar om ett nytt förbund, har han därmed förklarat att det förra är föråldrat. Men det som blir gammalt och föråldrat är nära att försvinna.

Hebr 10:1 Lagen innehåller endast en skugga av det goda som kommer och inte tingen i deras verkliga gestalt. Därför kan lagen aldrig genom samma offer som ständigt år efter år frambärs, fullkomna dem som träder fram. 2 Skulle man inte annars ha upphört att offra? De som förrättar offertjänsten skulle då redan en gång för alla ha blivit renade och inte längre haft några synder på sitt samvete. 3 Men nu ligger i dessa offer en årlig påminnelse om synder. —7 Då sade jag: Se, jag har kommit, Gud, för att göra din vilja.I bokrullen är det skrivet om mig. —10 Och i kraft av denna vilja är vi helgade genom att Jesu Kristi kropp blev offrad en gång för alla —  15 Om detta vittnar också den helige Ande för oss. Först säger han:16 Detta är det förbund som jag skall sluta med dem efter denna tid säger Herren.Och sedan:Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtanoch skriva dem i deras sinnen *) 17 och deras synder och överträdelser skall jag aldrig mer komma ihåg.18 Och där synderna är förlåtna behövs det inte längre något syndoffer.— 22 Låt oss därför med uppriktigt hjärta gå fram i full trosvisshet, med ett hjärta som är renat från ett ont samvete och med en kropp som är badad i rent vatten. —24 Låt oss ge akt på varandra och uppmuntra varandra till kärlek och goda gärningar. —26 Men om vi syndar med vett och vilja sedan vi fått kunskap om sanningen, finns det inte längre något offer för synder, 27 utan en fruktansvärd väntan på domen och en förtärande eld, som skall uppsluka motståndarna. 28 Den som förkastar Mose lag skall utan förbarmande dö, om två eller tre vittnar mot honom. 29 Hur mycket strängare straff tror ni då inte den skall förtjäna som trampar Guds Son under fötterna och håller förbundets blod för orent, det blod som har helgat honom, och som smädar nådens Ande? 30 Vi känner honom som har sagt: Min är hämnden, jag skall utkräva den, och vidare: Herren skall döma sitt folk.31 Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.—35 Kasta därför inte bort er frimodighet, som ger stor lön. 36 Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat.—38 Min rättfärdige skall leva av tro. Och vidare: Men om han drar sig undan finner min själ ingen glädje i honom. 39 Men vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade. Vi hör i stället till dem som tror och vinner sina själar.

*) Detta är en referens till Jer. 31.31-34 som verkar handla om en tid då inte bara judarna har en relation med Abrahams Gud utan även hedningarna. Med hjälp av den helige Ande så arbetar samvetet mycket aktivt i de troendes hjärtan och vägvalen förenklas. Inte heller här handlar det om något ovillkorligt, där Gud väljer ut ett antal människor (medan han vänder ryggen till andra) som han bestämmer sig för att älska och frälsa oberoende av deras egna handlingar:

Jer. 31:31 Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus,32 inte ett sådant förbund som jag slöt med deras fäder den dag då jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egyptens land – det förbund med mig som de bröt fastän jag var deras rätte herre – säger Herren.33 Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger Herren: Jag skall lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk.34 Då skall de inte mer behöva undervisa varandra, ingen sin broder och säga  ”Lär känna Herren!” Ty alla skall känna mig från den minste bland dem till den störste, säger Herren. Ty jag skall förlåta deras missgärningar och deras synder skall jag inte mer komma ihåg.

1 Cor. 14Vi uppmanas att tvätta oss rena och även att rena våra hjärtan

Även många andra verser i det Gamla Testamentet uppmanar människor att tvätta sig och göra sig rena. Detta görs genom att omvända sig och börja leva rättfärdigt. Vi har även djuroffersystemet under denna tid, då Israeliterna uppmanades av Gud att offra djur – som utgav blod – för att visa sin omvändelse i handling. Det är en bild på Jesu offer på korset, som då låg i framtiden.

Hes. 44:7 Ni har låtit främlingar med oomskuret hjärta och oomskuret kött komma in i min helgedom och vara där, så att mitt hus har blivit vanhelgat, medan ni bar fram min mat, fett och blod. Mitt förbund har därmed brutits, för att inte tala om alla era andra vidrigheter.

Jes. 1:16 Tvätta er och gör er rena. Tag bort era onda gärningar från mina ögon. Sluta att göra det som är ont.

1 Mos. 35:2 Då sade Jakob till sitt husfolk och till alla som var med honom: ”Gör er av med de främmande gudar som ni har hos er, rena er och byt kläder

3 Mos. 16:26 Och den som sände i väg bocken för att skaffa bort synden skall tvätta sina kläder och bada sin kropp i vatten. Därefter får han komma in i lägret.—29 Detta skall för er vara en evig stadga: I sjunde månaden, på tionde dagen i månaden, skall ni fasta och inte utföra något arbete, varken de som är födda i landet eller främlingen som bor ibland er. 30 Ty på den dagen skall försoning bringas för att RENA ER. Från alla era synder skall ni renas inför Herrens ansikte.

I det Nya Testamentet finns samma uppmaning till människor att rena sina hjärtan och inte förhärda dem. Om det inte förelåg någon risk för att människor skulle kunna förhärda sina hjärtan så vore en sådan varning i onödan:

Jak. 4:8 Närma er Gud, så skall han närma sig er. Gör era händer rena, ni syndare, och RENA ERA HJÄRTAN, ni tvehågsna.

Hebr. 4:7 Därför bestämmer han på nytt en dag som han kallar i dag, när han långt senare säger genom David vad som redan är nämnt: I dag, om ni hör hans röst, FÖRHÄRDA INTE ERA HJÄRTAN.

Vi får som sagt renade hjärtan av omvändelse och att börja leva med ett rent samvete – med vattendop som symbol för beslutet:

Apg. 22:16 Och nu, varför tvekar du? Stå upp och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla hans namn.

”DEN SOM DÄRFÖR RENAR SIG och håller sig borta från dessa blir ett kärl till heder”, lovar Paulus. Det hänger alltså på oss att bli renade, och detta sker genom omvändelse och tro. Var och en som nämner Herrens namn skall hålla sig borta från orättfärdigheten. ”Fly bort från ungdomens onda begär och sträva efter rättfärdighet”, fortsätter Paulus. Det innebär att han inte tror på tesen att ett omvänt hjärta automatiskt lyder Gud av rent tvång genom den helige Andes försorg. Paulus kommer med varningar, instruktioner och uppmuntran så att vi själva ska förmås att välja den rätta vägen och kunna få rena hjärtan:

2 Tim. 2:19 Guds fasta grund består och har detta sigill: Herren känner de sina och: Var och en som nämner Herrens namn skall hålla sig borta från orättfärdigheten. 20 Men i ett stort hus finns det kärl inte bara av guld och silver utan också kärl av trä och lera, några till heder, andra till vanheder. 21 DEN SOM DÄRFÖR RENAR SIG och håller sig borta från dessa blir ett kärl till heder, helgat, användbart för sin herre och förberett för allt gott arbete. 22 Fly bort från ungdomens onda begär och sträva efter rättfärdighet, tro, kärlek och frid tillsammans med dem som åkallar Herren av rent hjärta. 23 Avvisa dumma och meningslösa dispyter. Du vet att de föder strider, 24 och en Herrens tjänare skall inte strida utan vara vänlig mot alla, skicklig att undervisa och tålig när han får lida. 25 Han skall i ödmjukhet tillrättavisa sina motståndare. Kanske ger Gud dem omvändelse, så att de kommer till insikt om sanningen 26 och nyktrar till och slipper loss ur djävulens snara, där de hålls fångna, så att de gör hans vilja.

Paulus ber korinthierna (och oss alla) att inte bedra sig, vilket de riskerar att göra om de börjar tro på dem som hävdar att synd inte längre resulterar i andlig död:

1 Kor. 6:8 I stället gör ni själva orätt och roffar åt er – och detta drabbar bröder.9 Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, 10 varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike. 11 Sådana var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.

Jesus förklarar för sina lärljungar, som han kallar rena, att de trots sin renhet riskerar att huggas av vinstocken om de inte bär frukt. En gren som inte gör nytta kapar man av från ett fruktträd. Jesus säger ”bli kvar i min kärlek”, och inte ”Jag kommer att se till att ni alltid älskar mig genom att ge er ett nytt hjärta som alltid lyder mig”. Han uttrycker ”OM ni förblir i mig”, och lovar att lärljungarna (vi alla) blir kvar i hans kärlek om de lyder hans bud.

Joh. 15:Ni är redan nu rena i kraft av det ord som jag har talat till er. 4 Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. 5 Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp. Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. Min Fader förhärligas, när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.9 Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. 10 Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek.

Paulus ansåg sig ha ett fullkomligt rent samvete alltsedan sin omvändelse, och han förmanar människor för att få dem att leva likadant. Tyvärr har vissa stött ifrån sig den goda kampen och lidit skeppsbrott i tron:

Apg. 23:1:Paulus såg på Stora rådet och sade: ”Bröder, jag har levt inför Gud med ett fullkomligt rent samvete ända till i dag.”

2 Tim. 1:3 Jag tackar alltid min Gud, som jag liksom mina förfäder tjänar med rent samvete. Ständigt, natt och dag, tänker jag på dig i mina böner.

1 Tim. 1:5 Vad all förmaning syftar till är kärlek av ett rent hjärta, av ett gott samvete och av en uppriktig tro.

1 Tim. 1:18 Detta uppdrag att förmana anförtror jag åt dig, mitt barn Timoteus, i enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig, för att du i kraft av dem skall kämpa den goda kampen, 19 i tro och med ett rent samvete. Detta har somliga stött ifrån sig och lidit skeppsbrott i tron. 20 Bland dem är Hymeneus och Alexander, som jag har överlämnat åt Satan för att de skall tuktas så att de inte hädar.

Petrus håller med Paulus att vi har rena hjärtan/själar genom att lyda sanningen (leva rättfärdigt), och han uppmanar de kristna att älska varandra av ett rent hjärta. Även han tar upp symbolen med vatten. Både judar och hedningar kan få renade hjärtan samt den helige Ande genom omvändelse och tro:

1 Pet. 1:22 Ni har renat era själar genom att lyda sanningen, så att ni älskar varandra uppriktigt som bröder. Älska då varandra uthålligt av rent hjärta.

1 Pet. 3:21 Efter denna förebild frälser dopet nu också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jesu Kristi uppståndelse

Apg. 15:7 Efter en lång överläggning reste sig Petrus och sade till dem: ”Bröder, ni vet att Gud för länge sedan bestämde, att hedningarna genom min mun skulle få höra evangeliets ord och komma till tro.8 Och Gud som känner hjärtat, har vittnat för dem genom att ge den helige Ande åt dem likaväl som åt oss. 9 Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem, sedan han genom tron hade renat deras hjärtan

LAMMET är slaktat från världens grundläggning, men Jesus dog inte två gånger – Upp 13:8

lamm

Jesus (Gud i kött) är LAMMET som slaktats

Apg 8:32 Skriftstället som han läste var detta: Liksom ett får som förs bort till att slaktas,och liksom ett lamm som är tyst inför den som klipper det, öppnade han inte sin mun.33 Genom hans förnedring blev hans dom borttagen.Vem kan räkna hans släkte? Ty hans liv togs bort från jorden.

Ovan är ett citat från det Gamla Testamentet, som den etiopiske hovmannen läste när han träffade Filippus på vägen från Jerusalem. Jesus är här jämförd med ett oskyldigt lamm som slaktas för att göra oss rättfärdiga.

Jes. 53:1 Men vem trodde, vad som predikades för oss, och för vem var HERRENS arm uppenbar?2 Han sköt upp såsom en ringa telning inför honom, såsom ett rotskott ur förtorkad jord. Han hade ingen gestalt eller fägring; när vi sågo på honom, kunde hans utseende ej behaga oss.3 Föraktat var han och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med krankhet; han var såsom en, för vilken man skyler sitt ansikte, så föraktat, att vi höllo honom för intet.4 Men det var våra krankheter han bar, våra smärtor, dem lade han på sig, medan vi höllo honom för att vara hemsökt, tuktad av Gud och pinad.5 Ja, han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull; näpsten var lagd på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår bliva vi helade.6 Vi gingo alla vilse såsom får, var och en av oss ville vandra sin egen väg, men HERREN lät allas vår missgärning drabba honom.7 Han blev plågad, fastän han ödmjukade sig och icke öppnade sin mun, lik ett lamm, som föres bort att slaktas, och lik ett får, som är tyst inför dem som klippa det ja, han öppnade icke sin mun.8 Undan våld och dom blev han borttagen, men vem i hans släkte betänker detta? Ja, han rycktes bort ifrån de levandes land, och för mitt folks överträdelses skull kom plåga över honom.9 Och bland de ogudaktiga fick hans in grav bland de rika kom han först, när han var död fastän han ingen orätt hade gjort och fastän svek icke fanns i hans mun.10 Det behagade HERREN att slå honom med krankhet: om hans liv så bleve ett skuldoffer, då skulle han få se avkomlingar och länge leva, och HERRENS vilja skulle genom honom hava framgång.11 Ja, av den vedermöda hans själ har utstått skall han se frukt och så bliva mättad; genom sin kunskap skall han göra många rättfärdiga, han, den rättfärdige, min tjänare, i det han bär deras missgärningar.12 Därför skall jag tillskifta honom hans lott bland de många, och med talrika skaror skall han få utskifta byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland överträdare, han som bar mångas synder och bad för överträdarna. (1917)

Upp .5:6 Och jag såg mitt för tronen och mitt ibland de fyra väsendena och de äldste ett Lamm stå där, som såg ut att ha blivit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon – de sju ögonen är Guds sju andar, utsända över hela jorden.—8 Och när det tog bokrullen, föll de fyra väsendena och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. De hade var och en sin harpa och skålar av guld, fulla av rökelse, som är de heligas böner.—12 Och de sade med hög röst: ”Lammet, som blev slaktat, är värdigt att ta emot makten, rikedomen och visheten, kraften och äran, härligheten och tacksägelsen.”

Upp. 6:16 och de sade till bergen och klipporna: ”Fall över oss och göm oss för hans ansikte som sitter på tronen och för Lammets vrede.

Jesus slaktades inte två gånger – en gång vid jordens skapelse, och en gång till för 2000 år sedan på korset

Lammet slaktades för ca 2000 år sedan när Jesus dog på korset. Lammet slaktades således inte innan eller vid jordens skapelse, och det vore svårt att tro att Jesus ”slaktades” två gånger – en gång vid jordens skapelse och en gång lite senare på korset.

Upp. 13:8 Alla jordens invånare kommer att tillbe det, alla som inte har sitt namn skrivet i livets bok som tillhör Lammet som är slaktat från världens grundläggning.

Ordet ”från” är översatt från den grekiska prepositionen apo (Strong’s 575) och kan förutom från också betyda av, ut från, vid, på, i, för, allt sedan, etc. Prepositionen i versen kan hjälpa till att uttrycka en förfluten tid eller ”origin of cause”. Redan i Eden kunde Adam och Eva höra Gud tala om säden (Jesus) i 1 Mos. 3:15 som skulle komma att hugga ormen i hälen. Vad som skulle komma att ske i framtiden fanns alltså som koncept redan från begynnelsen.

Även Luk. 11:50 används samma ord när vi läser om profeters blod som utgjutits FRÅN världens begynnelse. Få tolkar detta som om dessa profeter dog och blödde vid en tidpunkt innan eller vid världens begynnelse, och inte heller att det skedde enbart vid en och samma tidpunkt. Vi läser detta snarare som att detta skett allt sedan världens begynnelse och en tid framåt.

Lukas 11:50 Så skall av detta släkte utkrävas alla profeters blod, som har utgjutits FRÅN världens begynnelse,

Samma ord används i Upp. 17:8, där vi kan läsa om namn skrivna i livet bok. Här är det inte nödvändigt att se det som att det var namnen som var skrivna i boken från världens grundläggning – och att namnen dessutom skrevs in vid ett och samma tillfälle – utan det kan vara BOKEN som kommit till från världens grundläggning varpå namn börjades skriva in i den allt sedan Adams tid (från begynnelsen). Vi vet att namn även kan raderas från boken enligt samma kapitel. Man skulle också kunna anta att Gud själv kände till den slutgiltiga versionen av livets bok redan från begynnelsen (även om det inte går att bevisa). Självfallet kände Gud dock till att det fanns en livets bok, eftersom det är han själv som bestämt att det ska finnas en livets bok som grund till vår frälsningsplan och slutgiltiga dom.

Upp. 17:8 Vilddjuret som du såg, det var och är inte mer. Det skall stiga upp ur avgrunden och går sedan i fördärvet. De invånare på jorden som inte har sina namn skrivna i livets bok FRÅN världens grundläggning, de skall förundras när de ser vilddjuret, eftersom det var och inte är men skall komma.

Upp. 3:5 Den som segrar skall alltså bli klädd i vita kläder, och jag skall aldrig stryka ut hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Fader och hans änglar.

Upp. 22:19 Och om någon tar bort något från de ord som står i denna profetias bok, skall Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden, som det står skrivet om i denna bok.

Sen finns det ett grekiskt ord som verkligen betyder ”innan” (πρό) men som inte används i Upp. 13:8.

”Det är fullbordat” – betyder inte att vi blivit frälsta innan vi kom till tro

Vi blev inte frälsta för 2000 år sedan innan vi var födda och innan vi började tro på Jesus. Det är genom tro vi blir frälsta enligt Bibeln, och inte genom att bli utvalda av Gud eller att ha fått vår skuld betald, för då hade vi aldrig någonsin varit separerade från honom vid någon enda tidpunkt. Vi hade varit förlåtna innan vi ens utförde våra synder, och omvändelse vore totalt meningslöst eftersom vi vore födda frälsta. Eller kan vi säga att vi blivit frälsta av Jesu kompletta verk på korset innan vi börjat tro och innan vi blivit pånyttfödda och fått den helige Ande? Om Jesus betalat för våra synder (alltså inte bara att han betalade ett högt pris – döden – för oss, utan även att han betalade för våra SYNDER), så hade vi varit frälsta innan vi kom till tro. Betalt är betalt. Då borde vi inte predika att människor måste tro på Gud för att bli frälsta, eftersom de ju redan är frälsta, friköpta (”redeemed” på engelska) och klara. Har man fått sina synder betalda så kan man inte senare gå förlorade. Vi bör inte tänka på Jesu offer som en slags pengatransaktion/betalning, utan som ett perfekt SYNDOFFER. Frälsningen är villkorad.

Enkel utkorelse, DUBBEL UTKORELSE, eller ingen utkorelse alls?

fb cover chooseReformert troende kristna, såsom kalvinister, brukar tro på ”utkorelsen” (som du kan läsa mer om i den här bloggartikeln när det handlar om betydelsen av att vara ”utvald”eklektos) vilket betyder att de tror att Gud har utvalt några människor att bli frälsta – ett val som han gjorde redan vid jordens skapelse och innan människorna ens fanns. Det innebär – om man vill vara konsekvent – att vi människor är födda antingen frälsta eller fördömda, och ingenting kan förstås ändra på det som Gud själv skrivit i sten om vad som ska hända i framtiden…Av någon anledning fortsätter dock reformerta att evangelisera, trots att det kan jämföras med att ha en valkampanj för något som redan inträffat och som man inte längre kan påverka på minsta vis. Valet är ju redan gjort!

Att vara utvald (eklektos) har snarare en innebörd av att vara speciell/dyrbar och att hålla måttet. Det är vi själva som ser till att vi tillhör den skara som håller måttet och som därför är de utvalda som ska få ärva Guds rike. Löftena om Guds rike gäller endast de som är I KRISTUS, som bland annat Ef. 1-2 talar om. Ef. 1-2 talar alltså inte om att Gud utväljer individer till frälsning, men däremot så talas det om att det är förutbestämt att Kristi kropp ska få ärva Guds rike. Vi evangeliserar eftersom vi vill att ännu fler människor ska välja att ansluta sig till Kristi kropp och få ta del av de underbara saker som redan vid tidens början utlovats Kristi medarvingar.

Om Gud utvald endast några människor till frälsning, genom att ge dem möjlighet att tro på honom och omvända sig, då resulterar detta i att resten inte KAN bli frälsta eftersom Gud ju inte gett dem möjlighet att tro. Om kalvinisternas TULIP är sann så har Jesus inte ens dött för alla människor, och självfallet kan alla människor då inte bli frälsta. På engelska kallar man detta för ”predestination”, och om kalvinisternas predestinationslära stämmer så handlar det alltid och till 100% om en dubbel predestination DUBBEL UTKORELSE – eftersom den skara går förlorad som Gud valt att INTE ge någon tro. Han har helt enkelt förvägrat dem en möjlighet att bli frälsta, vilket är ett val han gjort vid tidernas början. Det innebär i sin tur att Gud allena måste beskyllas för att vissa människor inte tror, för det är ju han som är skulden för att vissa människor föds andligt blinda och som dessutom tvingas att fortsätta på den vägen vare sig de vill eller ej. Själva har de inget att säga till om, utan tvingas att födas och förbli de onda människor som Gud alltid velat att de ska bli. Få reformerta går emellertid med på denna beskrivning, utan de vill gärna äta kakan och ha kakan kvar. De föredrar att tro på en historia som motsäger sig själv så att de kan fortsätta att vara trogna sina människoskapta läror. Ibland försöker de lösa sina motsättningar med ”Guds vägar högre än era vägar och hans tankar högre än era tankar”, eller ”it’s a mystery” och vips försvinner alla paradoxer och motsägningar. 

Ordet ”utkorelse” och ”utkora” i SFB 

I Svenska Folkbibeln finns ordet ”utkorelse” med två gånger (se verserna nedan), och ”utkora” 0 gånger.

Rom. 11 har stort fokus på Paulus försök att få alla judar att förstå att de inte är frälsta för att de är födda judar eller för att de har Mose lag, utan frälsningen erbjuds även hedningarna. Det krävs ingen omskärelse för att bli frälst, såsom Mose lag föreskriver, utan frälsningen är av TRO (och tror man på Gud och är hans barn så lyder vi honom – men då handlar det inte om MOSE lag).

Rom. 11:25 Bröder, jag vill att ni skall känna till denna hemlighet, för att ni inte skall ha för höga tankar om er själva: förstockelse har kommit över en del av Israel och så skall det förbli, till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in. 26 Och det är så hela Israel skall bli frälst, som det står skrivet: Från Sion skall Frälsaren komma och skaffa bort all ogudaktighet från Jakob. 27 Och detta skall vara mitt förbund med dem, när jag tar bort deras synder.28 I fråga om evangelium är de fiender för er skull, men i fråga om utkorelsen är de älskade för fädernas skull. 29 Ty sina gåvor och sin kallelse kan Gud inte ångra. 30 Ni var tidigare olydiga mot Gud, men har nu fått barmhärtighet genom deras olydnad. (SFB)

Petrus varnar sina läsare att vi måste se till att göra kallelsen och utkorelsen fast, och OM vi gör detta ska vi aldrig någonsin snubbla och falla utan få ärva Guds rike. Petrus lägger alltså fram ett VILLKOR för frälsningen, men vad händer om vi INTE lyder Petrus visa ord? Är vi då frälsta i alla fall och Petrus allvarliga varningar helt onödiga?

2 Pet. 1:8 Ty om allt detta finns hos er och växer till, blir ni inte overksamma eller utan frukt när det gäller kunskapen om vår Herre Jesus Kristus. 9 Men den som saknar detta är närsynt, ja, blind, eftersom han har glömt att han blev renad från sina tidigare synder. 10 Var desto ivrigare, mina bröder, att göra er kallelse och utkorelse fast. Gör ni det, skall ni aldrig någonsin snubbla och falla. 11 Då skall ni få en fri och öppen ingång till vår Herre och Frälsare Jesu Kristi eviga rike. (SFB)

Ordet ”utkorelse” och ”utkora” i 1917 års översättning

I 1917 års översättning finns ”utkorelse” med fem gånger. Även 1917 använder sig av det ordet i ovan nämnda verser, och ytterligare en vers handlar om Hag. 2:1 som talar om Serubbabels utkorelse. Dessutom finns ordet med i Rom. 9 respektive Rom. 11 (se nedan) där kontexten återigen handlar om att Gud inte anser att man är frälst för att man är född jude och har Mose lag, utan frälsningen erbjuds även hedningarna under villkoret att de TROR. Omskärelsen tas ofta upp som ett exempel, eftersom detta ceremoniella bud finns med i Mose lag som inte längre är i kraft, och som därför inte är ett krav för frälsningen. (Vi är dock inte laglösa eftersom vi fortfarande förväntas att lyda det dubbla kärleksbudet.)

Rom. 9 har jag skrivit flera bloggartiklar om, och Paulus talar inte här om att Gud utvalt individer till frälsning, men däremot har han utvalt Jakobs gren till att vara ursprunget för Messias. ”Den äldre ska tjäna den yngre” handlar inte om individerna Jakob och Esau (Esau har aldrig tjänat Jakob) utan folket Jakob och Esau. Ämnet handlar fortfarande om att Gud har all rätt i världen att erbjuda frälsning även till hedningarna och att judarna inte ska tro att de har allt på det torra just för att de är ”förstfödda” och är det folk som fått Mose lag direkt av Gud. Det är en tro på klippan Jesus som borde vara i fokus, men tyvärr så har Jesus fortfarande än i dag blivit som en stötesten för många judar som känner sig alltför trygga med att vara såsom Esau – som trodde att hans förstfödslorätt skulle göra så att han automatiskt skulle ärva välsignelsen vad som än sker. Han hade fel, eftersom vårt agerande spelar roll, och villkoret för frälsning är omvändelse och en TRO PÅ KLIPPAN. Den klippa som för övrigt vandrade med Israel genom öknen i Exodus.

Rom. 9:8 Detta vill säga: Icke de äro Guds barn, som äro barn efter köttet, men de som äro barn efter löftet, de räknas för säd.9 Ty ett löftesord var det ordet: »Vid denna tid skall jag komma tillbaka, och då skall Sara hava en son.»10 Än mer: så skedde ock, när Rebecka genom en och samme man, nämligen vår fader Isak, blev moder till sina barn.11 Ty förrän dessa voro födda, och innan de ännu hade gjort vare sig gott eller ont, blev det ordet henne sagt — för att Guds utkorelse-rådslut skulle bliva beståndande, varvid det icke skulle bero på någons gärningar, utan på honom som kallar –12 det ordet: »Den äldre skall tjäna den yngre.»–24 Och till att vara sådana har han ock kallat oss, icke allenast dem som äro av judisk börd, utan jämväl dem som äro av hednisk.—32 Varför? Därför att de icke sökte den på trons väg, utan såsom något som skulle vinnas på gärningarnas väg. De stötte sig mot stötestenen,33 såsom det är skrivet: »Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa som skall bliva dem till fall; men den som tror på den skall icke komma på skam.»

Rom. 11 förmedlar att ett gäng på 7000 män kallas för ”utvalda” eftersom de uppenbarligen valt att INTE böja knä inför avgudar. Bibeln talar ibland om en kvarleva av Israel som ska räddas, och det är de som är utkorade/utvalda eftersom de valt att vara Guds barn. Även deras frälsning är förstås av nåd, men att vara frälst av nåd betyder inte att det inte finns villkor för frälsningen. Övriga har förspillt sin chans till frälsning då de valt att inte omvända sig, som alltid är emot Guds vilja, och de ska vedergällas. Gud skulle aldrig vara orättvis och vilja vedergälla människor som varit chanslösa från början. Rom. 11 fortsätter med den välbekanta liknelsen om olivträdet, med judarna som rot och hedningarna som grenar. Vi är inte frälsta i stora grupper utan som individer, och Paulus ber oss att inte förhäva oss eftersom det alltid finns en risk att vi blir avhuggna ur trädet. Vi kan bli avhuggna pga brist på tro, men det finns även chans att vi ympas in igen, vilket beror helt på oss själva och våra val att komma till Gud eller inte. Villkoret som hänger på oss och vår fria vilja är: ”OM du nämligen håller dig fast vid hans godhet; annars bliver också du borthuggen. Men jämväl de andra skola bliva inympade, OM de icke hålla fast vid sin otro”.

Rom. 11:4 Och vad får han då för svar av Gud? »Jag har låtit bliva kvar åt mig sju tusen män, som icke hava böjt knä för Baal.»5 Likaså finnes ock, i den tid som nu är, en kvarleva, i kraft av en utkorelse som har skett av nåd.—9 Och David säger: »Må deras bord bliva dem till en snara, så att de bliva fångade; må det bliva dem till ett giller, så att de få sin vedergällning.10 Må deras ögon förmörkas, så att de icke se; böj deras rygg alltid.»11 Så frågar jag nu: Var det då för att de skulle komma på fall som de stapplade? Bort det! Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att de själva skola »uppväckas till avund».—17 Men om nu några av grenarna hava brutits bort, och du, som är av ett vilt olivträd, har blivit inympad bland grenarna och med dem har fått delaktighet i det äkta olivträdets saftrika rot,18 så må du icke därför förhäva dig över grenarna. Nej, om du skulle vilja förhäva dig, så besinna att det icke är du som bär roten, utan att roten bär dig.19 Nu säger du kanhända: »Det var för att jag skulle bliva inympad som en del grenar brötos bort.»20 Visserligen. För sin otros skull blevo de bortbrutna, och du får vara kvar genom din tro. Hav då inga högmodiga tankar, utan lev i fruktan.21 Ty har Gud icke skonat de naturliga grenarna, så skall han icke heller skona dig.22 Se alltså här Guds godhet och stränghet: Guds stränghet mot dem som föllo och hans godhet mot dig, om du nämligen håller dig fast vid hans godhet; annars bliver också du borthuggen.23 Men jämväl de andra skola bliva inympade, om de icke hålla fast vid sin otro; Gud är ju mäktig att åter inympa dem.

”Utkora” finns med 9 gånger i 1917, men då handlar det för det mesta om Israel – som ju är utvalt av Gud – samt undantagen 1) Jes. 42:1 som skulle även kunna tolkas som den kommande Messias, 2) Höga Visan som har kärleksföremålet som sin ”utkorade” samt 3) Ps. 68:17 som talar om ett berg som är ”utkorat” i form av Guds säte.

Inte UTVALDA TILL FRÄLSNING, men de som tror tillhör de utvalda / EKLEKTOS

elect 2Utvald” är ett adjektiv som kommer från det grekiska ordet ”eklektos” (Strong’s 1588), och enligt Blueletter Bible så kan det förutom ”utvald” ha en betydelse av något av kvalitet och/eller något som är ovanligt, unikt, dyrbart, det bästa av sitt slag och som håller måttet. Om man uppnått frälsning i Jesus Kristus så är man onekligen utvald, unik, speciell och av högt värde, och då har man flera underbara löften som är kopplade just till positionen att tillhöra Jesus Kristus och ingå i hans andliga kropp. Vi kan läsa just om dessa underbara löften i Ef. 1-2, och löftena är alltså endast kopplade till de som är I JESUS KRISTUS.

En del kanske associerar namnet ”eklektos” till den grekiska gudinnan Elektra, samt ord som elektricitet, elektrod och Elektrolux. Namnet Elektra (Ήλέκτρην) betyder ”ljusspel” och kommer från det indo-europeiska ”wlek” (ljus) och ”ter” (tre) och kan betyda att överbrygga, bemästra eller klara av (To cross over, pass through, overcome). Namnet har också gett namn åt bärnsten, förmodligen pga det sätt som det transmitterar ljus.  Läs mer om Electra här.

Reformerta vill gärna tolka detta adjektiv ”utvalda” som att GUD väljer ut VEM SOM SKA BLI FRÄLST, och att han även gjorde detta val INNAN JORDEN SKAPADES. Det resulterar alltså i att vi människor är födda antingen frälsta/utvalda eller fördöma/ej utvalda. Det leder till en Gud som går hand i hand med djävulen och förvägrar människor möjligheten att bli frälsta. Men även änglar är ju utvalda (samma ord), och om nu änglar är utvalda och om utvalda alltid betyder ”Gud har utvalt till frälsning”, hur kommer det sig då att 2/3 av Guds änglar gjorde revolt mot honom och hängde med Lucifer? Även Israel var ju ”utvalt” av Gud, men alla judar är inte frälsta.

Redan när vi kommer till Jesus måste vi först TRO:

Hebr. 11:6 Men utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Ty den som kommer till Gud måste TRO att han är till och belönar DEM SOM SÖKER HONOM.

Eklektos förekommer 23 gånger i NT, och 3 av de gångerna handlar det om Jesus som utvald (Lukas 23:35, 1 Peter 2:4,6). Var Jesus utvald BLAND ANDRA till någonting?

Verser med ”Eklektos”

Matt 22:14 Ty många är kallade, men få är utvalda. (i betydelse ”många är kallade, men få håller måttet” )

Det är av yttersta vikt att läsa sammanhanget för denna populära vers, och då ser vi att de som kallas för ”utvalda” i liknelsen om Kungens gästabud för sin son, INTE var de individer som ursprungligen var inbjudna och som stod med på gästlistan (och som Fadern själv hade tänkt sig som gäster på sin sons fest) utan det var ANDRA individer som hade gjort det förnuftiga valet att tacka JA till att komma till festen. De valde sedan att också göra slag i saken och faktiskt också anlända när festen började, men en olycksalig person blev sedan utkastad för att Kungen hade lagt märke till att han inte hade bröllopskläder på sig. Det var ett oförnuftigt beslut att inte vara mer förberedd och den personen blev bunden och utkastad i mörkret. Denna liknelse visar att alla har en chans att få komma till bröllopsfesten, samt att vi visserligen inte att kan ordna en bröllopsfest själva MEN att vi kan välja att tacka ja/nej till inbjudan och sedan se till att faktiskt dyka upp på festen – förberedda. (Även Matt. 22:16 innehåller i många översättningar ordet ”eklektos”.)

Matt. 24:20 Be att ni inte måste fly under vintern eller på sabbaten. 21 Ty då skall det bli en så stor nöd att något liknande inte förekommit sedan världens begynnelse och aldrig mer skall förekomma.22 Och om inte den tiden förkortades, skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas.23 Om någon då säger till er: Se här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte. 24 Ty falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda25 Jag har nu sagt er detta i förväg. 26 Om de alltså säger till er: Han är i öknen, så gå inte dit, eller: Han är i de inre rummen, så tro det inte. —31 Med starkt basunljud skall han sända ut sina änglar, och de skall samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ända till den andra.—42 Var därför vaksamma. Ty ni vet inte vilken dag er Herre kommer. —44 Var därför också ni beredda! Ty i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen.

Markus 13: 20 Om Herren inte förkortade den tiden skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull har han förkortat den tiden. 21 Om någon då säger till er: Se, här är Messias, eller: Se, där är han, så tro det inte. 22 Falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra tecken och under för att om möjligt leda de utvalda vilse. 23 Men var på er vakt! Jag har sagt er allt i förväg.24 Men i de dagarna, efter denna nöd, skall solen förmörkas, och månen skall inte ge sitt sken.25 Stjärnorna skall falla från himlen, och himlens krafter skall skakas. 26 Då skall man få se Människosonen komma bland molnen med stor makt och härlighet. 27 Och då skall han sända ut änglarna och samla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens ända till himlens yttersta gräns.

Om det inte förelåg någon risk för att de utvalda skulle kunna gå förlorade, så skulle Gud inte behöva förkorta slutfasen för vedermödan för deras skull. Men i stället kan vi läsa att det är just det som Gud känner sig manad att göra, för annars skulle ingen människa bli frälst! Uppenbarligen så är människor inte utvalda till frälsning från tidens början, för då skulle de garanterat inte riskera att plötsligt bli ”outvalda” oavsett vad som skulle ske. Dessutom så varnar Jesus ideligen sina lärljungar (och oss alla) att vara på vår vakt, gå inte dit, tro det inte, var beredda, etc. Överflödiga varningar för alla som är utvalda till frälsning från tidens början, och övriga kommer förstås att gå förlorade hur som helst eftersom de inte tillhör de lyckligt utlottade.  Även falska profeter ska träda fram för att om möjligt leda de utvalda vilse, vilket betyder att det finns en sådan möjlighet för annars skulle en sådan ansträngning vara helt i onödan.

När det gäller falska lärare så brukar det ofta handla om samma gamla lögn som Satan lurade Eva med i Eden, nämligen ”Ingalunda skall du dö” och försök att övertyga människor att de kan vara trygga i sin synd. Falska lärare skulle inte lyckas lura någon om de öppet deklarerade sina farliga läror, så i stället försöker de narra människor genom att för det mesta predika sanning men med många vackra och fluffiga ord, samt varva sanningen med gift. Det kan handla om läror såsom ”Jesus är rättfärdig i stället för dig, så du slipper”, ”Jesus tog Guds vrede på sig, så nu riskerar du själv aldrig Guds vrede”, ”när Gud ser på dig så ser han inte din synd utan endast Jesu blod”, Jesus betalade för dina synder på korset, så dina synder är betalda och förlåtna redan innan du utför dem”, ”vi är födda i synd och syndar för att vi är syndare”, ”en gång frälst alltid frälst”, etc. 

Luke 18:1 Jesus berättade för dem en liknelse för att visa att de alltid borde be utan att tröttna2 ”I en stad fanns en domare som varken fruktade Gud eller hade respekt för människor. 3 I samma stad fanns en änka, som gång på gång kom till honom och sade: Ge mig rätt inför min motpart. 4 Till en tid ville han inte, men sedan sade han till sig själv: Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för någon människa, 5 skall jag ändå ge den här änkan rätt, därför att hon är så besvärlig. Annars kommer hon till sist att pina livet ur mig med sina ständiga besök.”6 Och Herren sade: ”Hör vad den orättfärdige domaren säger. 7 Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt, då han ju lyssnar tåligt till dem? 8 Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna en sådan tro på jorden?

Jesus berättar liknelsen för att vi borde be utan att tröttna, för våra böner kan nämligen påverka Gud och andemakterna (Satan tycker inte om när vi ber) samt påverka utgången. De utvalda jämförs med änkan som så enträget ber om hjälp och som också får hjälp pga sin egen envishet. Det är klart att hon inte kunde få bukt på sitt problem utan denna Domare, men hon var ändå delaktig i lösningen på problemet tack vare att hon bad on hjälp, och dessutom var ihärdig. De utvalda i liknelsen ”ropar till honom dag och natt”, vilket leder till att de därför får hjälp och är av hög kvalitet som utvalda. Men Jesus frågar sig om han verkligen kommer att få se en sådan tro vid sin återkomst? Det är det som är frågan. Om han hade trott att Gud förutbestämt människor till att bli frälsta/ofrälsta redan vid tidens början, så hade han vetat att just de ”utvalda” (på det kalvinistiska sättet) förstås kommer att han den tro som krävs, men det verkar inte som Jesus är av den åsikten.

Rom. 8:28 Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut. — 33 Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. 34 Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss.

Kravet för att allt ska samverka till det bästa är att vi älskar Gud, och älskar vi Gud över allting annat så lever vi som han lär och tillhör då de utvalda. Om vi blivit frikända av Gud (när vi omvänt oss och blivit förlåtna), vem kan då hitta något att anklaga oss för? Gud är den som frikänner och fördömer. Läs gärna mer om Rom. 28-30 här.

  Rom. 16:13 Hälsa Rufus, som är utvald i Herren, och hans mor, som är en mor också för mig.

Det står inte att Rufus är utvald till frälsning från världens begynnelse, men däremot är han som en troende kristen I HERREN också en Guds medarvinge.

Kol. 3:12 Klä er därför som Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. 13 Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit er skall ni förlåta varandra.

Är vi Guds speciella Guds barn så måste vi också se till att vi beter oss som sådana. Vi har förstås en stor hjälp tack vare den helige Ande, men det är tydligt att Paulus inte är tvärsäker på att vi alltid kommer att göra de rätta valen, eftersom han ger så många råd och varningar.

1 Tim. 5:21 Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus och de utvalda änglarna att iaktta detta utan någon förutfattad mening och inte handla partiskt.

Även änglar är utvalda, men de är inte utvalda till frälsning. De är utvalda i form av att vara speciella och av dyrbar kvalitet.

2 Tim. 2:10 Därför uthärdar jag allt för de utvaldas skull, för att de skall vinna frälsningen i Kristus Jesus och den eviga härligheten

Om Paulus hade ansett att människor kan vara utvalda till frälsning från världens begynnelse, då hade han knappast haft anledning att uthärda obekväma strapatser för deras skull, för de skulle ju aldrig någonsin kunna förlora sin position som utvalda. Inte heller är övriga människor värda några överdrivna ansträngningar eftersom ju Jesus inte ens dog för dem (om TULIP skulle stämma) och eftersom de aldrig någonsin kan bli utvalda om den en gång blivit valda till outvalda.

Titus 1:1 Från Paulus, Guds tjänare och Jesu Kristi apostel, sänd att leda Guds utvalda till tro och till insikt om den sanning som hör till gudsfruktan2 och som ger hopp om evigt liv. Ja, evigt liv har Gud, som inte kan ljuga, utlovat från evighet.

Titus 1:1 Paul, a servant of God, and an apostle of Jesus Christ, according to the faith of God’s elect, and the acknowledging of the truth which is after godliness;2 In hope of eternal life, which God, that cannot lie, promised before the world began; (KJV)

Löftet är evigt liv som vi alla ska sträva efter, och detta löfte gavs från begynnelsen.  Paulus är utsänd att leda Guds utvalda hela vägen och få dem att komma till insikt om hela sanningen – och de utvalda och speciella är de som valt att ge sina liv till Jesus. De är av hög kvalitet och håller måttet.

1 Petrus 1:1 Från Petrus, Jesu Kristi apostel, till de utvalda som lever kringspridda som främlingar i Pontus, Galatien, Kappadocien, Asien och Bitynien. Ni är av Gud, Fadern, förutbestämda till att helgas genom Anden, så att ni lyder och blir bestänkta med Jesu Kristi blod. Må nåd och frid i allt rikligare mått komma er till del.

1 Peter 1:1 Peter, an apostle of Jesus Christ, to the choice sojourners of the dispersion of Pontus, Galatia, Cappadocia, Asia, and Bithynia, according to a foreknowledge of God the Father, in sanctification of the Spirit, to obedience and sprinkling of the blood of Jesus Christ: Grace to you and peace be multiplied! (Young’s Literal)

(1 Peter, an apostle of Jesus Christ, to the strangers scattered throughout Pontus, Galatia, Cappadocia, Asia, and Bithynia,2 Elect according to the foreknowledge of God the Father, through sanctification of the Spirit, unto obedience and sprinkling of the blood of Jesus Christ: Grace unto you, and peace, be multiplied. KJV)

Vad är det som är förutbestämt? Det är de goda nyheterna om att kunna bli helgade genom Jesu renande blod, och därmed ingå i en löftesrik skara. Löftet att få ta del av den helige Ande som kan leda oss rätt och bort olydnad – på villkor att vi låter oss ledas förstås. Petrus är en utsänd apostel för att sprida evangelium till människor som lever utspridda, för i varje ort så finns det en skara som håller måttet och som därför är utvalda. Kallelsen går ut till alla, och människor måste göra ett avgörande om de ska ta emot det som de hör eller inte. De som väljer att ta emot budskapet är förutbestämda att få vissa välsignelser, eftersom det finns löften som är kopplade till att vara ett Guds barn. Det står inte att folk är utvalda pga predestination och tvång, utan pga ”förutkännedom”. Gud ser våra hjärtan. 

1 Peter 2:4 Kom till honom, den levande stenen, som visserligen är förkastad av människor men är utvald och dyrbar inför Gud. 5 Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap, som skall frambära andliga offer som Gud tack vare Jesus Kristus tar emot med glädje.6 Det står nämligen i Skriften: Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den skall aldrig komma på skam.7 För er som tror är den alltså dyrbar, men för dem som inte tror har den sten som byggnadsarbetarna kastade bort, blivit en hörnsten, 8 en stötesten och en klippa till fall.De stöter emot den därför att de inte lyder ordet. Så var också bestämt om dem.9 Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus

Jesus är inte utvald bland andra frälsare och gudssöner eftersom det endast finns en enda av Jesus Kristus, men han är utvald i form av att vara en mycket värdefull hörnsten som frälsningen är baserad på. För oss som väljer att tro så är stenen dyrbar, men de som stöter sig på den stenen går förlorade för att de valt att inte lyda ordet.

2 Joh. 1:1 Från den gamle till den utvalda frun och hennes barn, som jag älskar i sanningen, och inte bara jag utan alla som har lärt känna sanningen.  2 Vi älskar dem för sanningens skull, som förblir i oss och skall vara med oss i evighet.—13 Din utvalda systers barn hälsar till dig.

Det står inte att frun eller hennes syskonbarn är utvalda till frälsning från världens begynnelse, men däremot är de utvalda i form av att vara speciella och ädla människor om de valt att hålla sig till sanningen i Jesus.

Upp. 17:14 De skall strida mot Lammet, och Lammet skall besegra dem, tillsammans med de kallade, utvalda och troende, eftersom han är herrarnas Herre och konungarnas Konung.”

De utvalda är de troende.

Eklektos” i LXX Septuagintelect

För att tolka det grekiska ordet ”eklektos” rätt i det nya testamentet, så är det en stor hjälp om vi även undersöker vad detta ord har för betydelse i det gamla testamentet, och då är LXX Septuaginta behändig eftersom det är en grekisk översättning av det gamla testamentet (skriven på hebreiska/arameiska) och den skrift som även Jesus Kristus använde sig utav. Ordet eklektos används 82 gångeri GT, och 52 av dessa har betydelsen av ”kvalitet”. 23 gånger används ordet elektos i LXX som en översättning av hebreiska ord som INTE översätts med eklektos på många andra ställen i LXX. Det tyder på att LXX-översättarna inte ansåg att dessa hebreiska ord handlade om  något urval, utan snarare om någon/något med en hög kvalitet. Här nedan finns dock en del GT-exempel där LXX-översättarna har valt att översätta hebreiska ord med eklektos.

1 Mos. 41:2 2 Han såg sju kor, vackra och feta, stiga upp ur floden, och de betade i vassen.—Men han somnade igen och såg då i drömmen sju ax, frodiga och vackra, som växte på samma strå.

2 Mos. 14: 7 Han tog sexhundra utvalda vagnar och alla andra vagnar som fanns i Egypten och ledande krigsmän på var och en av dem. 

Hag. 2.8 Jag skall skaka om alla hednafolk och alla folkens skatter skall komma hit. Och jag skall uppfylla detta hus med härlighet, säger Herren Sebaot

Sek. 7:14 ”Jag skall skingra dem genom en stormvind bland alla hednafolk som de inte känner.” Så har nu landet blivit öde efter dem, ingen kommer eller går, ty de gjorde det ljuvliga landet till en ödemark.

Jes. 28:16 Därför säger Herren Herren så: Se, jag har lagt en grundsten i Sion, en beprövad sten, en dyrbar hörnsten, en fast grundval. Den som tror på den behöver inte fly.

Jes. 54:12 Jag skall göra dina tinnar av rubiner, dina portar av karbunklar och hela din ringmur av ädla stenar.

Höga Visan 6:9 Vem är hon som blickar fram lik morgonrodnaden, skön som månen, strålande som solen, överväldigande som en härskara? 1 Kung. 4:23 tio gödda oxar, tjugo valloxar och hundra får förutom hjortar, gaseller, dovhjortar och gödda fåglar.

2 Sam. 22:27 Mot den rene visar du dig ren, men mot den falske visar du dig vrång.

2 Mos. 30:23 Tag kryddor av bästa slag: femhundra siklar flytande myrra, hälften så mycket doftande kanel, alltså tvåhundrafemtio siklar, tvåhundrafemtio siklar doftande kalmus,

Om man skulle vilja uttrycka ”att välja” (verb) eller ”utvald” (adjektiv) på grekiska, vilket ord använder man då? 

Man kan använda sig av eklegó/eklegomai respektive ”eklogé”. Eller hairetizó,haireó/haireomai, epilegó, procherizomai, cheirotoneó,procheirotoneó eller stratologeó. Läs gärna mer på http://www.jarom.net.

De tre vanligaste argumenten för att vi är utvalda till frälsning kommer här. 1) 2 Thess. 2:13 ”eftersom Gud från begynnelsen har utvalt er till att bli frälsta…

Om vi fortsätter läsa hela versen så ser vi att denna frälsning möjliggörs genom att helgas av Anden, vilket alltså handlar om rening, och att TRO på sanningen. De som Paulus skriver till (vilket angår oss alla) är alltså kristna eftersom de ju omvänt sig från sina synder och eftersom de tror på sanningen – vilket är den frälsningsplan som Gud bestämt från begynnelsen. Vi ska alltså se till att hålla oss till skaran med de rättfärdiga. Vidare kan vi läsa i sammanhanget att Paulus hela tiden varnar sina läsare för att inte låta lura sig och att stå fasta vid den sanna läran. Om människor är utvalda till att bli frälsta vid världens början så hade Paulus förstått att de utvalda aldrig kan gå förlorade, och hans varningar vore därmed helt överflödiga. Dessutom kan de ”outvalda” aldrig någonsin hamna i kategorin ”utvalda”, och det innebär att Paulus varningar är helt överflödiga vad gäller dem också. Vi kan läsa svart på vitt att människor går förlorade för att de vägrade att ta emot sanningen, och därmed går de förlorade trots att de hade chanse att bli frälsta.

2 Thess. 2:Låt ingen bedra er på något sätt. Ty först måste avfallet komma och laglöshetens människa, fördärvets son, öppet träda fram, —9 Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under 10 och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, EFTERSOM DE INTE TOG EMOT SANNINGEN OCH ÄLSKADE DEN, SÅ ATT DE KUNDE BLI FRÄLSTA. 11 Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen 12 och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.13 Men vi är skyldiga att alltid tacka Gud för er bröder, Herrens älskade, eftersom Gud från begynnelsen har utvalt er till att bli frälsta  genom att Anden helgar er och ni tror sanningen. 14 Det är detta som Gud har kallat er till genom vårt evangelium, för att ni skall vinna vår Herre Jesu Kristi härlighet. 15 Stå alltså fasta och håll er till de lärdomar ni har fått, muntligt eller genom brev. 

2) Joh. 15:16 ”Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er…”

Vem är utvald och till vad? Det står inte att individer är utvalda till frälsning, men det står att Jesus utvalt sina lärljungar till att gå ut och bära frukt – en frukt som består. Gör alla människor alltid det som Gud bestämt om dem att de ska göra? Det verkar inte så, för i samma avsnitt varnar Jesus sina lärljungar att de måste se till att förbli i honom, och att det finns en risk att grenar huggs av vinträdet pga brist på frukt. Jesus uttrycker sig hela tiden med ”OM ni förblir i mig…”, vilket betyder att det inte är så säkert att kristna inte alltid väljer den vägen. Grenar utan frukt huggs av och kastas i elden, trots att de en gång satt fast i vinträdet. Villkoret för Jesus att förbli i oss är att vi förblir i honom. Jesus säger att hans Fader förhärligas om vi bär frukt, så varför skulle då Gud komma på tanken att utvälja de flesta människor till att bli syndiga ”outvalda”? Då skulle han ju bli mindre förhärligad då dessa inte bär frukt.

Joh. 15:Ni är redan nu rena i kraft av det ord som jag har talat till er. Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp. Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. Min Fader förhärligas, när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. 10 Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek. — 14 Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er15 Jag kallar er inte längre tjänare, eftersom tjänaren inte vet vad hans herre gör. Vänner kallar jag er, ty allt vad jag har hört av min Fader har jag låtit er veta. 16 Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består, för att Fadern må ge er vad ni än ber honom om i mitt namn.

Det var inte Jesu lärljungar som valde Jesus som mästare, utan det var han som valde dem, men det betyder inte att de själva inte hade något val. En av dem valde ju faktiskt att inte följa med på tåget – Judas Iskariot.

Joh. 6:70 Jesus svarade dem: ”Har jag inte själv VALT UT er tolv? Och en av er är en djävul!

3) Ef. 1:4 liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom

Inte heller här står det att Gud väljer ut individer till att bli frälsta, utan det handlar om att Kristi församling (Kristi kropp) är bestämda sedan urminnes tider att de I JESUS KRISTUS (alltså på villkor att de är i Jesus Kristus) ska få vara heliga och fläckfria, tack vare rening i hans blod, samt att de ska få den helige Ande som ett sigill på att de är Guds barn och arvtagare till hans rike. De som ingår i Kristi församling är de som omvänt sig och tror, och redan från begynnelsen så hade Gud kännedom om att det skulle bli en frälst skara i framtiden som ska få ärva hans rike. De underbara löften är kopplade till denna skara, men det är vårt val om vi vill ansluta till denna löftesrika skara eller ej. De som Paulus skriver till tillhör denna frälsta skara, och det betyder att de har en ljus framtid framför sig som är kopplade till den positionen. Något som är bestämt från början är frälsningsvägen att människor kan bli renade i Jesu blod, och därefter är vi I HONOM. Vägen till rening, himmelrike och välsignelser går alltså VIA HONOM, och detta repeteras genom hela kapitlet.  I honom är vi friköpta, men inte utanför honom! Vårt ansvar är alltså att se till att vi finns med på tåget som är på väg till himlen.

Ef. 1:3 Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som I KRISTUS har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse, 4 liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss I HONOM för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom. 5 I sin kärlek har han GENOM JESUS KRISTUS förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, 6 för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas. I HONOM är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd 8 som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt. 9 Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat I KRISTUS10 den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att I KRISTUS sammanfatta allt i himlen och på jorden. 11 I HONOM har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin vilja och sitt beslut, 12 för att vi som har vårt hopp I KRISTUS skall prisa hans härlighet och ära. 13 I HONOM har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, I HONOM har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill. 14 Anden är en handpenning på vårt arv, att hans eget folk skall förlossas, för att hans härlighet skall prisas.1—18 Jag ber att era hjärtan skall upplysas, så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga19 och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft är verksam.20 Med denna kraft verkade han I KRISTUS, när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, —22 Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han åt församlingen23 som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla.

Johannes Döparen spratt till och fick helig Ande redan i moderlivet? Luk. 1:15 + 43

john the baptistTy han skall bli stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han inte dricka, och redan i moderlivet skall han bli uppfylld av den helige Ande – Lukas 1:15

Ovan vers innehåller ingen information om någon utkorelse, eller att bebisar har ett medvetande om rätt och felHistorien börjar med att Sakarias får ett möte av en ängel som deklarerar att Sakarias ska få en son som han ska ge namnet JOHANNES. Ängeln ger honom lite beskrivningar om hur Johannes liv kommer att utspela sig (stor inför Gud och ingen förtäring av starka drycker) och en del översättningar får det sedan till att Johannes skulle bli uppfylld av den helige Ande redan i moderlivet. Det är en möjlig översättning av grekiskan, men inte den rakaste översättningen. Den engelska KJV (och även NIV och en del andra) har en bättre översättning. NIV översätter t o m att Johannes kommer att få den helige Ande från FÖDELSEN och inte från moderlivet.

Lukas 1:13 Men ängeln sade till honom: ”Frukta inte, Sakarias. Din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet skall föda en son åt dig, och du skall ge honom namnet Johannes. 14 Du skall få fröjda dig och jubla, och många kommer att glädja sig över hans födelse. 15 Ty han skall bli stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han inte dricka, och redan i moderlivet skall han bli uppfylld av den helige Ande. 

KJV: 15 he shall be filled with the Holy Ghost, even FROM his mother’s womb.

NIV: and he will be filled with the Holy Spirit even FROM BIRTH

πλησθήσεται (he will be filled ) ἔτι  (yet, while, still) ἐκ (out, while in, coming from, out of) κοιλίας (womb) μητρὸς (of mother) αὐτοῦ (of him)

Betydelsen att komma UT från magen, resulterar i att det tidigaste ögonblicket som Johannes skulle kunna ha blivit fylld av den helige Ande är när han kommit ut från moderlivet, men det står inte preciserat hur lång tid efter det ögonblicket som händelsen inträffade. Bara att det var någon gång efter utkomsten ur magen. Om Lukas hade velat säga att Johannes var fylld av den helige Ande medan han var kvar i moderlivet så skulle han kunna ha valt prepositionen “en”.

Ovan skulle alltså kan leda till förslaget att Johannes skulle komma att bli fylld av den helige Ande från födseln/födsloögonblicket/moderlivet, vilket i sin tur mycket väl skulle kunna handla om ett IDIOM/uttryck. Även på svenska skulle man utan att bli missförstådd kunna säga ”Evert har varit aktiv och gillat sportaktiviteter hela sitt liv – sedan födseln”, eller ”Maja har sedan födseln varit huslig och älskat att baka och laga mat”. Man vill alltså ge uttryck för att de från start/början (så fort de haft kapaciteten) haft en sådan inriktning, men eftersom det är ett idiom/uttryck så behöver man inte mena att det bokstavligt talat handlar om just den minut på förlossningsavdelningen då de föds ut från livmodern. ”Från barnsben” är ett mer vanligt svenskt uttryck som visserligen inte säger samma sak (från födseln) men som ger en fingervisning om att det finns uttryck i våra språk som är lite diffusa men som ändå inte misstolkas om man skulle använda dem. Jag tror de flesta språk har liknande uttryck när de vill berätta om något som varat från tidig ålder och/eller så fort kapaciteten fanns.

Så Lukas 1:15 kan inte användas som bevis för att vare sig Johannes eller bebisar i allmänhet är fyllda av den helige Ande redan i magen, och om man vill göra gällande att den helige Ande åtminstone ges när man kommer UT från magen så är det ändå inget stöd för arvsynden som lär att man är fördärvad pga Adams synd redan vid befruktningen (såvida man inte tror att ofödda barn inte är människor.) Versen är inte klar över när den helige Ande ges till Johannes (ögonblicket när han föds, eller senare), men det är viktigt att förstå hur den helige Ande verkar i det gamla och det nya testamentet.

Den helige Ande verkar på olika sätt i det Gamla och i det Nya testamentet, även om det är samma Ande

Johannes Döparen var en profet under det gamla testamentet. Hela hans liv utspelade sig innan Jesus dog på korset, och innan det utlovade löftet om den helige Ande (i de kristnas kroppsliga tempel) utkristalliserades. På det gamla testamentets tid så bodde inte den helige Ande i de troendes kroppar på det sätt som de gör idag, men däremot kunde den helige Ande tillfälligt besöka personer speciellt om de var öppna för det, och det kunde även ske utan deras medverkan. Det handlade alltså om Guds närvaro (och Guds närvaro påverkar människor), men det handlade inte om ett tecken på att man var frälst utan snarare så kunde Anden komma över en gudsman (vanligtvis) för att han skulle profetera något viktigt från Gud, och/eller för att ge viktiga gudomliga instruktioner. Vidare så var Guds närvaro starkt kopplat till individens eget agerande och nivå på ödmjukhet och sökande, fast inte alltid. Här nedan kommer exempel på Andens närvaro i GT, och notera att närvaro av den helige Ande inte likställdes med att personen i fråga var för evigt frälst.

2 Mos. 31:1 Herren sade till Mose: 2 Se, jag har kallat Besalel, son till Uri, son till Hur av Juda stam. 3 Jag har fyllt honom med Guds Ande, med vishet och förstånd, med kunskap och med skicklighet i allt slags hantverk, 4 så att han kan tänka ut konstfulla arbeten och utföra dem i guld, silver och koppar, 5 slipa stenar för infattning och snida i trä, ja, utföra alla slags arbeten.

4 Mos. 11:16 Då sade Herren till Mose: ”Kalla samman sjuttio män av de äldste i Israel, sådana som du vet är folkets äldste och dess tillsyningsmän bland folket. För fram dem till uppenbarelsetältet och låt dem ställa sig där hos dig. 17 Där skall jag då stiga ner och tala med dig, och jag skall ta av den Ande som är över dig och låta den komma över dem. De skall tillsammans med dig bära bördan av folket, så att du slipper bära den ensam.18 Säg till folket: Helga er till i morgon, så skall ni få kött att äta. Ni har gråtit inför Herren och sagt: Vem skall ge oss kött att äta? I Egypten hade vi det så bra. Därför skall nu Herren ge er kött att äta. 19 Ni skall få äta, inte bara en dag, inte två dagar, inte fem dagar, inte tio dagar, inte tjugo dagar, 20 utan en hel månad, ända tills köttet kommer ut genom näsan på er och det äcklar er. Ty ni har förkastat Herren som är mitt ibland er, och gråtit inför hans ansikte och sagt: Varför drog vi alls ut ur Egypten?”—24 Mose gick ut och talade om för folket vad Herren hade sagt. Och han kallade samman sjuttio män av de äldste i folket och lät dem ställa sig runt omkring tältet. 25 Då steg Herren ner i molnskyn och talade till honom, och tog av den Ande som var över honom och lät den komma över de sjuttio äldste. Då nu Anden vilade över dem började de profetera, men det gjorde de sedan inte mer 26 Två män hade stannat kvar i lägret. Den ene hette Eldad och den andre Medad. Också över dem vilade Anden, ty de var bland de uppskrivna, men de hade ändå inte gått ut till tältet. Och de profeterade i lägret. 27 Då skyndade en ung man bort och berättade för Mose: ”Eldad och Medad profeterar i lägret.” 28 Josua, Nuns son, som hade varit Moses tjänare från sin ungdom, sade då: ”Mose, min herre, förbjud dem!” 29 Men Mose sade till honom: ”Nitälskar du för mig? Om ändå allt Herrens folk blev profeter genom att Herren lät sin Ande komma över dem!”

4 Mos. 24:När Bileam såg att det behagade Herren att välsigna Israel, gick han inte som förut bort och såg efter spåtecken, utan vände sig mot öknen. 2 Och när Bileam höjde blicken, såg han Israel i sina läger efter sina stammar. Och Guds Ande kom över honom. 3 Då framförde han detta budskap:—12 Bileam svarade Balak: ”Sade jag inte till sändebuden som du skickade till mig:13 Även om Balak skulle ge mig så mycket silver och guld som hans palats rymmer, kan jag ändå inte överträda Herrens befallning av egen vilja i vare sig gott eller ont. Vad Herren säger, det måste jag tala.

Domarboken 6:33 Midjaniterna, amalekiterna och österlänningarna hade alla samlats och gått över Jordan och slagit läger i Jisreels dal. 34 Men Herrens Ande kom över Gideon. Han stötte i hornet, och abiesriterna samlades och följde honom.  

2 Krön. 24:19 Och profeter blev sända till dem för att få dem att vända om till Herren, och dessa varnade dem, men de lyssnade inte till dem.20 Men Sakarja, prästen Jojadas son, hade blivit beklädd med Guds Andes kraft. Han trädde fram inför folket och sade till dem: ”Så säger Gud: Varför överträder ni Herrens bud? Det kan inte sluta lyckligt. Eftersom ni har övergivit Herren, har han också övergivit er.” 

1 Sam. 19:20 Då sände Saul dit några män för att hämta David. Men när männen fick se skaran av profeter som profeterade och fick se Samuel stå där som deras anförare, kom Guds Ande över dem så att också de profeterade.

Här nedan vet vi inte hur långt ”framöver” räcker sig, men Davids långa och svåra synd ihop med Bat-Seba utspelar sig efter händelsen i denna vers. Att ha fått del av den helige Ande är alltså inget tecken på att man är för evigt frälst och/eller att man alltid väljer att undvika synd:

1 Sam. 16:13 Då tog Samuel sitt oljehorn och smorde honom mitt ibland hans bröder. Och Herrens Ande kom över David från den dagen och framöver. Sedan steg Samuel upp och gick till Rama. 

Ängeln förklarade för Maria att den helige Ande skulle komma över henne och ge henne kraft, men det betyder inte att Maria var ofrälst innan detta ögonblick. Maria kan mycket väl ha blivit vald som kandidat för att föda Guds son just pga hennes eget ödmjuka hjärta. Händelsen utspelar sig under det gamla testamentet:

Lukas 1:35 Ängeln svarade henne: ”Den helige Ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall också barnet kallas heligt och Guds Son.

Här nedan är den berömda vers där Jesus lovar sina lärljungar att de om några dagar skulle bli döpta i den helige Ande. Inte heller de var ”otroende” innan detta ögonblick, men den helige Ande gav dem ändå extra KRAFT från Gud, vilket de behövde för att framgångsrikt sprida Guds ord. Denna gudskraft ges inte till vem som helst under det nya testamentet utan de som omvänt sig och tror på Jesus:

Apg 1:4 Vid en måltid tillsammans med apostlarna befallde han dem: ”Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig. 5 Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande.” 8 Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.”

Apg. 2:Petrus svarade dem: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. DÅ skall ni få den helige Ande som gåva.

Agabus var också en individ som levde under det nya testamentet, och som förutspådde framtiden tack vare den helige Anden:

Apg 11:28 En av dem som hette Agabus trädde fram, och genom Anden förutsade han att en svår hungersnöd skulle komma över hela världen. – Den kom också under Claudius regering. 

Här nedan är också en händelse från det nya testamentet, där en sådan kraft, som den Jesus utlovade, manifesteras genom tungotal och profeterande:

Apg 19:6 Och när Paulus lade händerna på dem, kom den helige Ande över dem, och de talade med tungor och profeterade.

Om man menar att människor som lever i det gamla testamentet inte är frälsta förrän Anden är över dem, så blir det bekymmer med Jesus Kristus, för vi kan läsa om när Anden kom ner över honom som en duva. Var Jesus inte en ren människa innan detta tillfälle? (Jesus döpte sig inte pga omvändelse från några synder, utan som ett startskott för oss andra och som ett tecken.)

Markus 1:10 Och se, när han steg upp ur vattnet, såg han himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva.  

När ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet till i mig av glädje?mage

Lukas 1:41 När ELISABETH HÖRDE Marias hälsning, spratt barnet till i HENNES moderliv, och HON blev uppfylld av den helige Ande 42 och ropade med hög röst: ”Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt! 43 Men varför händer detta mig, att min Herres mor kommer till mig? 44 Se, när ljudet av din hälsning nådde MINA ÖRON, spratt barnet till i mig av glädje. 

För Elisabeth måste mötet med Maria ha varit omvälvande, och det kan ibland kännas som att man får bubblande fjärilar i magen vid enorma nyheter eller händelser. Adrenalitet skulle i sin tur kunna påverka barnet rent reflexmässigt eftersom det ju befinner sig i magen. Händelsen verkar hela tiden beröra Elisabeths perspektiv, och förtfattaren Lukas återger det som Elisabeth säger med sina egna ord. Vi kan läsa att det var Elisabeth (inte barnet) som HÖRDE, och hennes hörande var upprinnelsen till att barnet spratt till. I v. 41 står det inte att barnet på något sätt hade ett eget medvetande, och enligt Rom. 9:11 så kan barn inte heller skilja mellan gott och ont. Men hur är det med informationen i v. 44; att barnet spratt till av glädje? Är inte det ett tecken på att barnet kan uppleva något och att det har ett slags vuxet medvetande? Nej, grekiskan säger bara att det var pga en glädje (står inte vems) som barnet spratt till. ”Av glädje” (Elisabeths glädje) spratt barnet till! Elisabeth sa ju själv i v. 41 att hon HÖRDE Marias hälsning och att hon då blev uppfylld av den helige Ande, vilket absolut kan ha varit så omvälvande för henne att hennes mage bubblade och barnet i hennes mage spratt till av (hennes) glädje. Det kan också ha varit ett gudomligt ögonblick som Gud åstadkom för att ge Elisabeth ytterligare ett tecken på att hon verkligen hade en mycket viktig person i hennes mage, och som hon hade all anledning att glädja sig åt.

En mamma kan inte kommunicera med sitt ofödda barn, och därför är det svårt att tänka sig att Elisabeth frågade sitt nyfödda barn ”Jag kände att du spratt till precis när jag själv uppfylldes av glädje, förundran och kraft, och nu undrar jag om du spratt till av glädje, eller om du spratt till av någon annan orsak?” Hur skulle den nyfödda bebisen kunna svara på en sådan fråga? Men Elisabeth verkade ändå säker på att GLÄDJE var orsaken till att bebisen spratt till, och skälet att hon kunde vara så säker beror nog på att det var hennes egen glädje som det handlade om, och som gav återverkningar på barnet. 

En del drar ganska stora växlar av löftet att barnet skulle få den helige Ande (någon gång efter att han kommit ut ur moderlivet) samt att det spratt till pga (någons) glädje. De menar att det betyder ungefär (det måste inte vara ”allt eller inget” från listan):

  • det måste absolut handla om barnets egen glädje
  • det måste absolut betyda att Johannes som ofödd kunde TRO, tänka, resonera, och välja mellan gott och ont
  • eftersom Johannes kunde tro, tänka och resonera så måste det betyda att ALLA bebisar kan göra det i magen
  • eftersom Johannes hade ett medvetande så måste det betyda att ALLA bebisar har ett medvetande som de kan synda med, och då måste arvsynden vara sann eftersom det som hände Johannes måste hända ALLA bebisar
  • eftersom han blev fylld av den helige Ande i moderlivet så måste det betyda att han var FRÄLST redan som ofödd
  • eftersom Johannes blev fylld med den helige Ande i moderlivet, så måste det betyda att han var en av de UTVALDA, medan andra bebisar tillhör de EJ utvalda och som Gud inte vill ska bli frälsta
  • eftersom Johannes var frälst som ofödd måste det betyda att Gud bestämmer vem som ska bli frälst/ofrälst redan vid födseln

Drogen som orsakar förlust av DEN FRIA VILJAN – och jämförs med KALVINISM

Det här är en utmärkt video som handlar om ämnet/drogen Skopolamin (sanningsserum), som kan orsaka ett hypnotiskt tillstånd som gör att brukaren förlorar sin fria vilja samt inväntar order/uppmaningar som han ”gärna” följer – oavsett vad uppmaningarna gäller. Det handlar alltså om en livsfarligt ämne som kriminella använder sig utav för att komma åt ägodelar, eller för att utnyttja människor på andra sätt. Om den här drogen orsakar så att offret ”gärna” lyder order att tömma sitt eget bankkonto för att ge förövarna, kan man verkligen säga att han gjort så med fri vilja? Hans vilja var ju inte fri utan manipulerad! En manipulerad vilja är inte fri. Om man endast har möjlighet att välja ETT alternativ, så har man ingen fri vilja.

Videon ger en ypperlig jämförelse med kalvinism (som är grundat på monergism), som just lär att ”ingenting sker emot Guds vilja” och att människor föds som utvalda/ej utvalda, och att de utvalda aldrig någonsing kan bli befriade från den syndfulla natur som av ren nödvändighet gör att de syndar och heller inte vill veta av Jesus. Den reformerta linjen är grundat på TULIP, och den filosofin säger att Jesus inte dog för alla människor utan endast några få (de utvalda). Övriga har därmed ingen chans att någonsin finna Gud och bli frälsta, och de tvingas därför att bli kvar i sitt mörker.

Visst är det väl de skurkar som orsakar detta hypnotiska tillstånd som är skyldiga, och inte de stackare som råkar ut för drogen emot sin vilja? Det borde betraktas som en självklarhet att det är de som orsakar tillståndet som är bovarna, men är man kalvinist så slutar man att tänka logiskt. Då tror man i stället (om man vill vara konsekvent med kalvinismen) att det är de värnlösa offren som är skyldiga till sitt olyckliga tillstånd – trots att det själva inte hade något som helst val, och absolut ingenting att säga till om.

Kalvinister försöker säga ”Jamen de VILL av fri vilja vara kvar i sitt mörker helt enligt sin onda natur!”, men om den viljan är manipulerad och dessutom påtvingad, så har de ju inget val! De borde därför inte bestraffas över någonting som står helt utanför deras egen kontroll, men däremot borde de som orsakar det onda hypnotiska tillståndet sättas bakom lås och bom.

Gud går inte hand i hand med djävulen, utan varje gång en människa syndar så sker det emot Guds vilja, och människan ifråga skulle kunna ha valt en helt annan väg.