Bra argument FÖR samvetsfrihet för barnmorskor och annan vårdpersonal

baby En brist på barnmorskor, men helt ok att ge några av dem yrkesförbud för att de har fel åsikt?

Trots att det är en extrem brist på barnmorskor i Sverige, och trots att patientsäkerheten därför riskeras, så väljer Landstinget att hellre vara utan en kompetent barnmorska på förlossningen än att ha en med “fel åsikt“. Kan vi vara säkra på att även patienterna (barnaföderskorna) föredrar ökade risker under sin förlossning, än vetskapen att det finns en anställd barnmorska på sjukhuset som vill använda sig av samvetsfrihet precis som i vårt grannland Norge?

Aborter sker inte ad hoc utan är planerade i förväg, vilket ger tid till att förbereda en villig barnmorska som kan anta uppgiften. Om det finns barnmorskor som inte kan tänka sig uppgiften så behöver denna barnmorska knappast riskera att gå sysslolös under sitt arbetspass. Det råder som sagt stor brist på barnmorskor inom svensk förlossningsvård så självklart går det att schemalägga på ett adekvat sätt så att det passar för alla. Om detta går att göra i Norge så borde det även gå i Sverige. Svensk aborträtt inskränks alltså inte pga barnmorskor som inte vill delta i aborter och själva abortutförandet sker dessutom av läkare och inte barnmorskor.

Att man i Sverige inte kan tänka sig att anställa en barnmorska som inte vill delta i utsläckande av fullt friska barnaliv, är detsamma som att ge dessa barnmorskor yrkesförbud i Sverige. Dock kan de förstås ta anställning i Norge där de välkomnas med öppna armar eftersom det är brist på barnmorskor även där.

“Jag anser att man ska följa den lag som landet man jobbar och bor i har. — Man får acceptera hur det är, annars får man söka annat jobb.”

Ovan är ett exempel på ett undermåligt argument för att försvara Sveriges officiella inställning emot samvetsfrihet för vårdpersonal. Om nu Sveriges lagar och lagtolkningar inte medger samvetsfrihet för barnmorskor trots den akuta bristen, så menar samvetsfrihetsinskränkarna att denna situation ändå måste accepteras och att inga barnmorskor borde försöka påverka lagtolkningen i en annan rikting eller arbeta för en lagändring. Trots att samvetsfrihet inom vården fungerar utan problem i Norge (och en rad andra länder) så anser man att vi måste gilla det nuvarande läget i Sverige och inte krångla.

Kanske man i så fall ska vara glad över att människor med denna åsikt inte levde i nazi-Tyskland där de styrande politikerna (nazister) godkände experiment på människor inom ramen för “vården”, liksom gaskamrar för lägre stående människor (visar hur farligt det kan vara med en ateistisk fundamentalistisk Evolutionstro). Hade dessa människor med ovan åsikt även då sagt “Man ska följa den lag som landet man jobbar och bor i har. Man får acceptera hur det är”?

Låt oss tänka att människoexperiment sedan blev en accepterad del av sjukhuskulturen hos de flesta tyska sjukhus och en del av jobbet. Skulle man även då som vårdpersonal rasa och kritisera eventuella kollegor som inte skulle kunna tänka sig att delta i sådana experiment? Gäller alltid regeln att man måste acceptera de lagar och den arbetskultur som råder? Aldrig försöka sätta ner foten för att få till en förändring, utan tvärt om hellre demonisera de kollegor som vill slippa sådana människorexperiment och enbart utföra rena vårdsysslor? Kanske frågar man då sådana kollegor: “Varför i all sin dar jobbar du inom vården om du inte kan tänka dig att utföra ALLA arbetssysslor?!”

Ovan är egentligen inga orimliga fantasier med tanke på det rasbiologiska institutet som var aktivt i Sverige under många år, och man kan fråga sig om vansinnet skulle eskalerat ytterligare utöver de berömda tvångssteriliseringarna (genom att börja genomföra skadliga människoexperiment) om inga krafter fanns som försökte få till en förändring? Tack och lov är det rasbiologiska institutet, som var godkänt av de flesta politiska partierna, idag historia. (Sjuklövern vill förmodligen inte kopplas ihop med en sådan rasbiologi, samtidigt som de gärna påminner om SD:s historia vad gäller enstaka SD-politiker under början av 1990-talet.)

Ämnet kanske idag är mer aktuellt om man tänker sig djurexperiment som är vanligt i flera länder. En del djurexperiment kan uppenbarligen vara ytterst plågsamma och inte ens handla om medicinska undersökningar (innan man börjar applicera konceptet på människor med avsikt att vårda och rädda liv) utan snarare om undersökningar av exempelvis kosmetikapåverkan. Får man inte heller här ha någon annan åsikt än att gilla läget oavsett grad av fysisk smärta?

Lagändring lyckades vad gäller äktenskapslagen. Bra eller dåligt?

Samma personer (inte alla) som är emot samvetsfrihet inom vården kanske däremot anser att det är helt rätt att vi i Sverige ändrat äktenskapslagen och numera har en lag som godkänner könsneutrala äktenskap, trots att detta tidigare var emot lagen. I det här fallet var det tydligen helt ok att kämpa för en lagändring, vilket också lyckades för att det fanns krafter som just försökte påverka? (Läs mer om det skadliga med samkönade äktenskap här.) Men i andra fall (som gällande barnmorskor) får man absolut inte att arbeta för en lagändring och ingen bör ens försöka? Inte ens då LIV bokstavligen står på spel?

Vidare är det märkligt att det i Sverige emellanåt verkar vara acceptabelt att låta socialarbetare slippa utföra en del av sina ålagda arbetsuppgifter, och inte följa lagen genom att lämna ut adresser (som polisen efterfrågar) kopplade till människor med utvisningsbeslut som olagligt befinner sig i landet. Dessa socialarbetare (och kanske även dess chefer) menar att det är motiverat att bryta lagen pga humanitetsskäl, eftersom människor riskerar att utvisas om adresserna blir kända (vilket är själva vitsen). I sådana fall uttrycker tidningar och annan media sympati för sådana socialarbetare som alltså INTE gör hela sitt jobb och INTE följer svensk lag.

En liknande exempel skulle kunna handla om människor som privat gömmer asylanter som fått utvisningsbeslut, liksom fall av människosmugglig såsom när en SVT-anställd journalist och två medarbetare olagligt smugglade in en syrisk femtonåring till Sverige för ett par år sedan. Människosmugglarna fick villkorlig dom och samhällstjänst, och skattebetalarna (genom SVT) fick stå för deras rättegångskostnader. Den anklagade Fredrik Önnevall hoppades att “medmänsklighet” skulle segra, som han menade skulle ursäkta sitt handlande. Men om en barnmorska också skulle åberopa medmänsklighet för att motivera samvetsfrihet eftersom LIV står på spel, så ska man alltså inte ge henne gehör? Bör medmänsklighet vara en accepterad faktor i vissa fall men inte i andra, och vem bestämmer i så fall?

Juristen Ruth Nordström säger att barnmorskor har rätt till samvetsfrihet enligt abortlagen, abortlagens förarbeten, enligt barnmorskornas etiska kod och enligt Europakonventionen. De skulle alltså kunna ha samma situation i Sverige som i Norge om viljan fanns. Man kan tycka att viljan också borde finnas med tanke på att barnmorskor på sina håll går på knäna och där t o m pensionerade barnmorskor får ringas in för att arbeta. Att hindra kompetenta barnmorskor från att utöva sitt yrke i Sverige mitt i den allvarliga krisen i förlossningsvården är ett svek mot alla kvinnor.

Det är även tragiskt att en barnmorska som Ellinor Grimmark mobbas och kallas för häxa, pga sin inställning till vård och bevarande av liv. Vi kunde se i TV4 hur personer i tevesoffan meande att man borde “abortera abortmotståndare”, eller “låsa in dem” samt hånskrattar. Inte för att det finns vårdpersonal som vill släcka liv utan bevara liv!

Bilmekaniker borde kunna fixa bilar och frisörer borde kunna klippa hår?

Ofta läser man om samvetsfrihetmotståndare som jämför barnmorskor som inte kan tänka sig delta i aborter, med bilkemakiner som inte kan tänka sig att laga bilar, frisörer som inte vill klippa hår, busschaufförer som inte vill köra buss, etc. Men sådana jämförelser haltar betänkligt.

Bilmekaniker är väl anställda primärt för att laga och underhålla bilar samt göra vad som är möjligt för att förlänga livslängden på dem? Tänk om de i stället skulle gå in för att sabotera bilar och totalkvadda dem? Hårfrisörer är väl anställda för att klippa hår, göra fina frisyrer samt på bästa sätt sköta hår? Tänk om de i stället skulle använda plattång alldeles för länge och totalförstöra håret så att det blev obrukbart? Busschaufförer är väl anställda för att köra buss efter ett visst schema? Tänk om de i stället var rädda för att hålla i en ratt eller körde lite hur som helst? På liknande sätt är det NATURLIGT för vårdpersonal att vilja VÅRDA människor och gärna förlänga eller RÄDDA LIV. Om man söker sig till ett vårdyrke och rycker på axlarna åt om människor blir friska från sina krämpor eller inte, så har de hamnat i fel bransch. För en barnmorska är den naturliga arbetsuppgiften att göra vad som är möjligt för att hjälpa en barnaföderska att föda ett barn till världen utan komplikationer för vare sig mamman eller barnet. Att i stället göra helt tvärt om – att med flit avsluta ett barns liv, kan därför kännas totalt TVÄRT OM för en barnmorska! Är det konstigt?

Tänk om några journalister ombads av sin arbetsgivare att ljuga inför präster genom att påstå att de (journalisterna) är homosexuella och behöver självavårdssamtal, samt utan prästernas vetskap spela in själavårssamtalen som i grund borde vara privata? Det kan definitivt vara emot en människas samvete att ljuga inför medmänniskor, framför allt om de har en kristen tro. För människor som vill följa sitt samvete spelar det ingen roll om arbetsgivaren menar att ljugandet och mörkandet är nödvändigt för att kunna kontrollera att svenska präster/pastorer har rätt åsikter vad gäller homosexualitet, och att ett avslöjande om fel åsikter skulle förbättra chanserna att förmå svenskar att tänka rätt. Det här är heller ingen fiktiv historia utan har verkligen inträffat. Kan man verkligen kräva att människor inte borde söka sig till journalistyrken om de inte kan tänka sig att gå emot sitt samvete och synda mot Bibelns bud att älska sin nästa (genom att inte mörda, begå äktenskapsbrott, stjäla, ljuga, etc)?

Om en duktig journalist skulle råka ut för en personlig tragedi där hans/hennes barn omkommit i en olycka och därför har ett önskemål om att få slippa att arbeta med reportage gällande barn som far illa, så är jag övertygad om att journalistens arbetsgivare skulle gå med på det. En journalist behöver knappast gå sysslolös bara för att det är ett arbetsmoment som han/hon inte skulle må bra av att vara delaktig i.

OK med assisterad dödshjälp som i Nederländerna?

Om vi nu ska utgå ifrån tankegången att lagarna och lagtolkningarna i ett land alltid är de optimala och inte är några som vi borde försöka ändra på, så kan man fråga sig om detta även gäller ett land som Nederländerna? Hur kan en människas liv värderas olika beroende på land och tidpunkt i historien?

Läkarassisterat självmord är lagligt i Nederländerna, Schweiz, Belgien och delstaterna Oregon och Washington i USA. I Nederländerna är det även tillåtet för läkare att aktivt ge en patient en dödlig dos av preparat, och i Schweiz kan även utländska medborgare få hjälp med att ta sitt liv. Man kan även spekulera vidare i hur framtida lagar kan komma att se ut i dessa länder och kanske i andra länder som beslutar sig för att godkänna dödshjälp. Kommer aktiv dödshjälp som i Nederländerna att godkännas i ännu fler länder? (Aktiv dödshjälp är en aktiv handling som avsiktligt påskyndar döden för en person, vanligen genom att ge höga doser av morfin och/eller barbiturarer).

Tanken bakom den nederländska formen av dödshjälp sägs vara att rädda vuxna och barn från att behöva gå igenom ett alltför stort fysiskt lidande kopplat till kroniska sjukdomar/åkommor. Men utfallet har blivit att dödshjälp inte har använts som en sista utväg utan även utökats till mindre alarmerande fall. Ett exempel handlar enligt Daily Mail om en 47-årig kvinna som under en längre tid lidit av tinnitus, och hon valde att avsluta sitt liv trots att hon därmed lämnade sina två barn på 13 och 15 år moderlösa.

Om en person tillåts att avsluta sitt liv på dessa grunder så kan andra personer på liknande grunder kräva att få avsluta sina liv. Det har visat sig att lagen gett utrymme till att ge dödshjälp till personer som har olika former av funktionsnedsättningar och/eller psykologiska besvär snarare än olidliga fysiska besvär med dödlig utgång. Det kan förklara varför Nederländska organisationer för funktionsnedsatta reagerar mot lagen eftersom just funktionsnedsatta blivit en riskgrupp vad gäller dödshjälp. 650 nederländska barn per år dör genom dödshjälp för att de anses gå igenom ett alltför högt lidande (enligt Royal Dutch Medical Association).

År 2015 skrev 80 brittiska kändisar en insändare i en tidning där de uppmanade de politiska partierna att ta upp denna fråga även i England med uppmaning om en omröstning. Även den tidigare ärkebiskopen av Canterbury, Lord Carey, stod bakom uppropet. De skrev bl. a.:

“We are closer than ever to allowing dying people to have safeguarded choice in how they approach their deaths. Whoever forms the next government must allow time for Parliament to reach consensus on a safeguarded law.”

Kommer människor i framtiden erbjudas att välja dödssätt mer öppet än idag på svaga grunder, och kommer kanske dödshjälp inte villkoras med fysiska krämpor överhuvudtaget? Kommer föräldrar fritt kunna välja dödshjälp åt sina funktionsnedsatta barn med motivet att de negativa aspekterna för deras liv är för stora? Kan lagen resultera i att barn får dödshjälp pga funktionsnedsättning och inte pga fysisk smärta? Ska dödshjälp accepteras när äldre människor börjar få krämpor och blir trötta på livet?

Den nederländska etikern Theo Boer har sagt. “They will not rest until a lethal pill is made available to anyone over 70 years who wishes to die. Some slopes truly are slippery.” Han syftar förmodligen på “The Dutch Right to Die Society”, och vem som helst som tar intryck av en liknande filosofi (att ha rätt till hjälp för att dö). Kanske Nederländerna blir det första landet som börjar använda sig av en mobil eutanasiklinik som kan resa runt i landet för att ta emot patienter/kunder som önskar avsluta sina liv. Var går gränsen? Boer frågar sig:

“Is it because the law should have had better safeguards? Or is it because the mere existence of such a law is an invitation to see assisted suicide and euthanasia as a normality instead of a last resort? Before those questions are answered, don’t go there. Once the genie is out of the bottle, it is not likely to ever go back in again.”

Om vi hamnar i en situation som i Nederländerna, eller ännu värre, ska vi även då kritisera vårdpersonal som inte kan tänka sig att ställa upp för systemet? Ska vi då fråga dem varför de ens söker jobb inom vården om de inte ens kan tänka sig att delta i dödshjälp till livströtta äldre människor och funktionsnedsatta barn – som vore en del av arbetsuppgifterna? (Kanske inte idag men i framtiden.) Det kan finnas någon som påpekar att holländsk vårdpersonal inte krävs att delta i dödshjälp utan att teamet kring läkaren arbetar på frivillig grund, men det skulle i så fall styrka argumentet FÖR ssamvetsfrihet inom vården.

Läs även här en artikel med överskrift “Netherlands Considers Euthanasia For Healthy People, Doctors Say Things Are ‘Getting Out Of Hand’. Förslaget handlar om att alla nederländska medborgare över 75 år bör ha rätt att få avsluta sina liv inom vården, även om de är fullt friska. En person i artikeln frågar sig varför han måste vänta ända tills dess när han vill avsluta sitt liv omgående, och tycker att han borde få den rätten. Om lagförslagen kommer att realiseras vet vi inte, men de som förvägrar svenska barnmorskor rätten till samvetsfrihet borde fundera på om de skulle lyckas vara konsekventa vad gäller den holländska situationen.

Politikern Barbro Westerholm (L), om läkarassisterad dödshjälp, 2017:

“Jag anser att var och en ska få bestämma själv över sitt liv och därför är jag för självvalt livsslut. Man ska själv få välja att råda över sitt liv under hela livsresan!”

Kanske hon får medhåll. Det går inte att utesluta att vi i framtiden får en “holländsk” vård även i Sverige, där äldre och funktionsnedsatta (eller kanske vem som helst) ska själva få välja när i livet de ska få avsluta sina liv. Är det då bara att utföra den “vården” utan att tänka två gånger?

Kontroversiellt för “JA TILL LIVET” med styrelseledamot som är med i det mest abortrestriktiva partiet?

Nov25

Gunilla Gomér, före detta KD, har nu hösten 2014 gått över till Sverigedemokraterna (SD). Hon var tidigare ordförande för antiabortorganisationen “Ja till livet”, men sedan maj 2014 så är det nu Stefan Swärd (röstar KD) som innehar ordförandeposten. Gunilla är kvar i styrelsen och det borde ju inte stöta på några problem med tanke på att SD har den mest restriktiva abortpolitiken (tillåter abort TILL graviditetsvecka 12) till skillnad mot sjuklövern där KD ingår i alliansen, som tillåter abort t o m graviditetsvecka 18 – en skillnad på 7 veckor. KD:s liberala linje resulterar i att kvinnor i övriga Europa (framför allt Danmark) faktiskt kan resa till Sverige för att just utföra sena aborter.

Men konstigt nog så stöter det på patrull hos Ja till livet när Gunilla nu utlyst att hon ska byta till ett parti som är ännu mer restriktiv till abort, och som dessutom är det enda partiet som agerar för samvetsfrihet för barnmorskor och annan vårdpersonal.

En ordförande för “Ja till livet” borde väl vara en person som agerar FÖR samvetsfrihet för barnmorskor och EMOT en liberal abortpolitik där kvinnor tillåts göra sena aborter? Hur kan det då vara kontroversiellt att Gunilla får vara kvarstå i styrelsen eftersom SD ensamt kämpar för just detta till skillnad mot övriga partier? Varför är det inte snarare kontroversiellt att vi har en ordförande för “Ja till livet” som röstar på ett parti som inte kämpar för vare sig samvetsfrihet eller restriktivare aborträtt? Vad ger det för signaler från organisationen till oss andra? Bakvänt och PK…

“Vi är en politiskt och religiöst obunden organisation och frågar aldrig den som vill bli medlem vad de tycker i olika frågor. Men det är en skillnad på att vara vanlig medlem och att vara en företrädare för våra åsikter. Det senare är lite känsligare” menar nuvarande ordförande Stefan Swärd. Ja det borde vara känsligt för Ja till livet att ha en ordförande som kämpar emot det enda parti som aktivt agerat för det som organisationen säger sig stå för – lägre abortgräns och samvetsfrihet för barnmorskor. Stefan Swärd har aktivt gått ut med en deklaration om att det är oförenligt att vara kristen och samtidigt rösta på SD. Han har inte lyckats förklara varför, förutom att tillskriva partiet åsikter som de inte har.

Eller kanske det finns andra orsaker till aversionen mot SD och dess röstare? Kanske det är något av följande hos SD som ANTI-abortorganiationen “Ja till livet” anser är alldeles för kontroversiellt? SD önskar:

ha en mer ansvarsfull asylpolitik, där endast de som är flyktingar enligt FN:s definition ska få uppehållstillstånd, precis som i våra grannländer. Samtidigt vill de öka biståndet till UNHCR så att vi kan hjälpa fler av de människor som inte har råd att betala människosmugglare stora pengar för att hjälpa dem att ta sig genom Europa till Sverige. På detta sätt kan FLER nödställda människor få hjälp, eftersom vi kan hjälpa fler människor för samma peng. Asylprocess i Sverige är det allra dyrast sättet, och endast ett ytterst fåtal kan få en sådan all-inclusive-hjälp.
att Sverige går ur EU som är en stor byråkratisk pengasugande jätte, som tar mycket av våra pengar för att ge tillbaka en bråkdel.
att världen ser till landet ISRAEL och judarna – som har all rätt att försvara sig.
ge sjukvård, äldrevård, handikappomsorg, försvar, skola, etc mycket mer resurser – som de som enda parti kan lova eftersom de har en mer ansvarsfull asylpolitik som inte är så kostnadskrävande och som liknar den i övriga Europa.
fortsätta se kärnfamiljen som den mest idealiska samlevnadsformen.

Eller kanske det är något annat som gör att Gunilla är kontroversiell? Hoppas det inte har något med partiets historia att göra, eftersom vi kan hitta skelett i samtliga partiers historia. Självfallet borde alla partier dömas efter vad de står för idag.

Informationen om Gunillas ovissa framtid i Ja till livet kan läsas i en artikel i tidningen Dagen.

Några röster från KD, 23/10 2014 i DN där de säger att de INTE agerar för att införa en samvetsklausul i Sverige. (till skillnad från SD):

“Bland länder som har en samvetsklausul återfinns Norge, Danmark, Tyskland, Italien, Storbritannien, Lettland, Spanien, Irland, Tjeckien, Ungern, Nederländerna och Rumänien. Kristdemokraternas hållning är dock att man bäst löser dessa situationer genom att arbetsgivaren och den anställde redan vid anställningstillfället är överens om hur arbetet ska lösas. Vi vill alltså inte lagreglera om en samvetsklausul. —
Kristdemokraterna värnar aborträtten. Landstingen har en skyldighet att erbjuda abort. Det är fullt möjligt att upprätthålla samtidigt som vi värnar rätten till vårdpersonalens integritet och samvete. Landstinget måste se till att båda dessa rättigheter säkerställs.”

Emma Henriksson, gruppledare i riksdagen och ordförande i socialutskottet (KD)
Andreas Carlson, distriktsordförande och riksdagsledamot från Jönköpings län (KD)
Torbjörn Eriksson, ledamot i landstingsfullmäktige i Jönköpings län (KD)
Eva Johnsson, distriktsordförande och landstingsråd i Kronobergs län (KD)

Hur ska en barnmorska ens kunna bli anställd om arbetsgivaren får höra att hon inte vill utföra aborter? Då har hon ju ingen rätt och ingen lag att stödja sig emot. Ser inte KD dilemmat?

Här Julia Kronlid, SD i riksdagen:

Kristdemokraterna avstod att rösta i en av deras hjärtefrågor!
Posted on 2011/05/11by juliakronlid

“Kristdemokraterna valde att avstå i dagens omröstning angående resolutionen om samvetsfrihet från Europarådet. Det är mycket ovanligt att ett parti i Alliansen röstar annorlunda än övriga partier i Alliansen. Bra att KD blivit pressade att inte bara följa med strömmen i Alliansen. Dock betyder det att man inte har en åsikt i frågan om man avstår att rösta och Kristdemokraterna har tydligt gått ut med att de är för samvetsfrihet för vårdpersonal i Sverige. Så jag tycker det hade varit mycket mer trovärdigt om Kristdemokraterna hade tagit en tydlig ställning för samvetsfrihet genom att rösta på Sverigedemokraternas reservation. Tydligen är det av större betydelse vem som skrivit reservationen än själva sakfrågan. Vi har exempel på att Alliansen samarbeta med Socialdemokraterna och Miljöpartiet så varför skulle inte Kristdemokraterna kunna rösta på Sverigedemokraternas förslag i en fråga där vi tycker samma sak? Kristdemokraterna har svikit sina väljare i flera frågor och nu har det hänt igen.”

UNT: Allt fler aborter görs i hemmen – mer avdramatiserat på det viset

Jul11

Jag vet inte vilken kommentar som är den mest sorgliga i UNT:s artikel “Allt fler aborter görs hemma – Uppsala – UNT.se“). Den att man kan spara pengar på att göra aborter hemma (vilket är sant men ändå sorgligt) eller denna från verksamhetschefen på Uppsalas Kvinnoklinik på Akademiska sjukhuset:

“De allra flesta patienterna är nöjda och tycker att det avdramatiseras på det här viset”

Det kanske är det som är delar av poängen – att göra aborter mera “vardag”? Men knappast en stil som hjälper ungdomstjejer att tänka mera på riskerna. “Vilka risker?” kanske de i stället tänker. Skulle en oönskad graviditet inträffa är det ju bara att göra en abort i hemmet och så är det inte mer med det. Många talar om dessas “oönskade liv” som det är så synd att sätta till världen, men samma personer skulle förstås inte resonera på samma sätt – att det är rätt att släcka liv om livet är oönskat – om det handlar om bebisar som just blivit födda för då menar de att de är “människor” och därmed MORD om man skulle avliva dem (vilket det är). Inte heller skulle de resonera på samma sätt om det handlar om bebisar som HÅLLER PÅ att födas, eller ens de som har 2 månader kvar till födseln, och kanske inte ens 3. Men NÅGONSTANS så drar de en gräns och menar att bebisar på fel sida om denna gräns bara har “tough luck” . Eller “good luck” i deras tycke.

Det är en märklig tillvaro när man måste sätta en gräns för när ett människoliv är ett barn eller inte, för var man än sätter den gränsen så skulle det ju innebära att barn (som foster är) som hamnar på fel sida om denna gräns behandlas olika trots att de är precis lika gamla och stora. Varför inte sätta gränsen vid befruktningen? Varför inte försöka få ner antalet aborter i stället för att “avdramatisera” och riskera att öka antalet aborter? Antalet aborter varje år i Sverige är som en normalstor mellanstad. Läs från artikeln (2011) och gråt:

“Allt fler aborter görs hemma

Att göra abort i hemmet blir allt vanligare. Uppsala län ligger i framkant i utvecklingen och här avslutas drygt 70 procent av alla graviditeter utanför sjukhusmiljön.

Andel aborter som görs i hemmet i Uppsala län:

2006 3 procent.2007 6 procent.2008 33 procent.2009 50 procent.2010 64 procent.2011* 71 procent.* Till och med juni.

Övriga nordiska länder ligger liksom Sverige runt 50 procent. I Österrike genomförs drygt 80 procent hemma. I stora delar av Europa är inte hemaborter möjliga på grund av lagstifnting. Förra året genomfördes 1 300 aborter i Uppsala län.

Medicinsk abort påminner om ett missfall. Abortpiller ska inte blandas ihop med akut p-piller som ska tas senast tre dygn efter oskyddat samlag.

Efter att det blev tillåtet att göra medicinsk abort i Sverige i början av 1990-talet har metoden ökat kraftigt. I dag görs nästan nio av tio aborter på detta sätt i Uppsala län, vilket innebär att kvinnan tar tabletter vid två olika tillfällen med en dags mellanrum.

Medicinsk abort innebär helt andra möjligheter än kirurgisk, även kallad skrapning, där kvinnan ofta sövs och opereras. Med tabletter kan kvinnor i Uppsala län sedan 2006 slutföra aborten i det egna hemmet.

– Det finns inga nackdelar för patienten medicinskt sett. De flesta upplever att det är lugnare att göra det hemma, säger Bo Sultan, verksamhetschef för Kvinnokliniken, Akademiska sjukhuset.

I samband med sjukhusbesöket och första tablettintaget, får kvinnan information om vad som kommer att hända när de sista tas; blödningar, illamående, smärta etcetera. Det ställs också ett krav på att patienten inte ska vara ensam hemma vid tillfället.

– De allra flesta patienterna är nöjda och tycker att det avdramatiseras på det här viset. Och så ges möjligheter att ha kontakt med oss om det blir problem, säger Bo Sultan.

Vad kan det bli för problem?

– Det som kan inträffa är att graviditeten inte stöts ut. Men vi informerar om att ta ett graviditetstest några veckor efter aborten, eller om man känner sig gravid så ska man kontakta oss.

Enligt Bo Sultan sker det en gång per femhundra aborter. Och han säger att det inte skiljer sig nämnvärt från utfallet vid skrapning. Utvecklingen går snabbt i Uppsala och hittills i år har 71 procent av aborterna som gjorts i länet genomförts hemma. Förra året var siffran 64 procent. Någon officiell statistik för hemaborter i Sverige finns inte men det handlar om ett snitt på 50 procent, enligt Kristina Gemzell-Danielsson. Hon är professor i gynekologi vid Karolinska Institutet i Solna, och som verkat vid Uppsala universitet och dessutom innehar en chefsroll för WHO:s kvinnoklinik, och var en av dem som under tidigt 2000-tal genomförde de studier som ligger till grund för införandet av hemaborter.

– Vi är noga med att kvinnor ska ha möjlighet att välja. Liksom vid valet av medicinsk eller kirurgisk abortbehandling är det viktigt att kvinnan får så bra information som möjligt för att kunna välja, säger hon.

Medicinsk abort kan göras till och med vecka nio enligt svensk sjukvårdsstandard. Men det finns dem som inte får avsluta aborten hemma.

– Det görs en bedömning av de team som möter kvinnorna, i vissa fall får de upp en stark känsla av att det kan vara olämpligt att göra det hemma. Det kan vara att man inte har ett tillräckligt bra nätverk eller en påtaglig oro, då är det bättre att göra det under tryggare former, säger han.

Men det handlar inte bara om kvinnors välmående. Medicinska aborter sparar pengar, inte minst när man kan undvika det andra besöket. Men hur mycket är oklart.

– Jo det är klart att ur sjukhusets vinkel blir det betydligt mer effektivt. Tidigare hade vi mer avdelad personal för medicinska aborter, och bara de kirurgiska aborterna är betydligt mycket dyrare. Här tjänar både sjukhuset, patienten och skattebetalarna, säger Bo Sultan.”

1 Joh 3:21 Mina älskade, OM OM OM vårt hjärta inte fördömer oss, så har vi frimodighet inför Gud, 22. och vad vi än ber om får vi av honom, ty vi håller hans bud och gör det som är välbehagligt inför honom.