BRA, du gode och trogne tjänare Matt. 25:21

Jun15

BRA, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje! (Matt. 25:21)

Ovan är ett beröm till någon som gjort något BRA för Guds rike. Att vara trogen och lydig Jesus och hans bud betyder alltså frälsning – att kunna få gå in i Herrens glädje.

Hebr. 5:⁹Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom

Det finns kristna som säger att vi människor aldrig i livet kan göra något som är gott, som kommer från oss själva, inför Gud och OM vi ändå skulle lyckas göra något gott så är det endast för att Gud är den som gör det genom oss och med oss som verktyg. Det är inte säkert att denna idé bottnar i jantelagen eftersom denna idé frodas inom kristenheten även i andra länder och framför allt i de reformerta lägrena, men det handlar om en onödig falsk blygsamhet eftersom vi på felaktiga grunder fått för oss att det nästan är något FULT att säga att vi gjort något gott och bra inför Gud. Kan det bero på att vi är så förtvivlat rädda för att vi ska uppfattas som självrättfärdiga så att vi hellre nästan skryter med att vi är syndare snarare än att vi är heliga kristna? Men bara för att vi påstår att vi kan göra gott och utöva rättfärdighet så betyder det ju inte att vi därmed kan bli frälsta utan Jesu blod som renar oss och därmed gör oss rättfärdiga (en rättfärdighet som varar så länge som vi lever rättfärdigt). Är det inte märkligt att vi verkar skämmas så mycket för det goda som vi kan göra inför Gud, och som vi faktiskt förväntas göra?

Vi har ofta blivit itutade att det inte finns NÅGONTING som vi troende kan göra eller lägga till det som Jesus redan gjort klart på korset där det påstås att han betalade för våra synder, tog vårt straff på sig själv, dog i stället för oss, förlät alla synder ovillorligt och innan de ens hinner utföras, tog Guds vrede på sig själv och i stället för oss, lovade NÅD och frikännande oavsett vad vi ämnar göra, och med dessa ovillkorliga löften och försäkringar slutligen utbrast “det är fullbordat” och därmed låste denna löfteskista med hundra varv, spikade igen den och kastade bort nyckeln en gång för alla. Möjligen upplever folk att det finns det EN fruktansvärd och horribel synd som faktiskt skulle få Jesus att leta redan på nyckeln igen och låsa upp kistan med alla löften/försäkringar, och det är om någon skulle påstå att OMVÄNDELSE skulle krävas, och framför allt… GÄRNINGAR! Hu vale! Det kan få folk att spärra upp ögonen av skräck och riktigt rysa!

“Gärningslära” – som många uppfattar betyder “lydnad av Guds bud” verkar vara den största synden av alla och den enda synd som möjligen inte riktigt fastnat i den härva av synder som Jesus dog för. En del kanske resonerar: Stölder, otrohet, lögner…inte så jättebra att utöva kanske, men ändå ingen fara på taket för våra själar, men att däremot påstå att GÄRNINGAR skulle behövas för frälsningen? Där går gränsen! Då har vi hamnat i en livsfarlig villolära från Satan, och då är man för evigt förlorad. Däremot är man fri och frälst om man medger att man är en vanlig hederlig syndare frälst av nåd och ödmjukt säger “Ingen är perfekt” och “Jag är inte god i mig själv och kan inte göra någonting som behagar Gud”. Bara man inte lär ut att vi måste vara Jesus trogna och lyda honom för att vara frälsta, så ordnar sig resten för den som “tror på Gud”.

Det kanske låter som jag överdriver men jag har talar med såpass många kristna personer och så många predikningar från olika kyrkor, att jag vet vilken fullkomlig SKRÄCK som folk i allmänhet verkar ha för något som luktar “gärningslära“. Inte så att jag någonsin hört någon kristen person säga “synda hur mycket du vill för Gud bryr sig inte” eller säga någonting annat än att synd är fel, MEN om de lär ut att synd INTE leder till (själslig) död så uppmuntrar de ju likaväl synd även om det är mer indirekt!

Låt ingen lura dig att tro att du inte kan göra gott inför Gud, för det kan du! Även en del ateister kan emellanåt (eller t o m ofta) göra gott, men de är inte frälsta eftersom de inte är i vinträdet och bygger sina liv på Jesus Kristus. Vi måste vara i vinträdet (Jesus) för att kunna producera god och varande andlig frukt, men det är VI (inte Gud) som bär frukten i våra grenar. Är våra grenar inte i trädet kan vi inte producera någon andligt god frukt och det är VÅRT ansvar. Inte Guds ansvar! Hade det hängt på Gud så hade han förstås sett till att vi aldrig någonsin syndade och att vi visade god frukt ständigt och jämt, men i stället varnar Jesus oss att vi måste visa god frukt så att vi inte huggs av vinträdet och bränns upp.

Så återigen, DU kan göra gott inför både Gud och människor och glädja honom med goda gärningar som du GÖR. Det är t o m stor glädje i hela himlen när en enda syndare omvänder sig – vilket innebär att hissa vit flagg och ha som målsättning att aldrig synda igen – och det handlar återigen om någon som denna person GÖR. Att undvika synd (i princip att undvika att handla illa mot sin nästa) är att GÖRA något GOTT. Så att undvika att synda, och att visa barmhärtighet mot sin nästa är den segrande livsstilen som Gud förväntar sig av oss.

Lukas 15:7 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje ihimlen över en enda syndare som omvänder sig – inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.

Det är inte gärningslärare som är farliga – om vi med det menar kristna som lär ut att vi måste lyda Jesus och hans bud för att vara frälsta – utan de som lär ut att vi inte behöver göra NÅGONTING för att bli frälsta förutom att tro på ett färdigt frälsningspaket. Frälsningen är inte billig. Vi måste vara villiga att ge upp ALLT, och vi måste beräkna kostnaden och vara beredda att förneka oss själva och ta vårt kors på oss dagligen. Att inte behöva göra någonting, och att ha råd med att tjäna två herrar är en BILLIG frälsning, och det är ingenting som Bibeln lär.

Här nedan kan du läsa några exempel på verser som tydligt visar att vi kan göra gott inför Gud, och behaga och glädja honom med att göra goda gärningar. Den helige Ande kan leda oss rätt och han är den store Hjälparen i våra liv. Läs gärna mer om nåd, lag och synder, exempelvis i denna artikel.

Nya testamentet

De första två avsnitten handlar om två liknelser i Mattheus 25 där vi kan se att goda/dåliga gärningar är avgörande för om vi hamnar i Guds rike eller i helvetet.

Matt. 25:¹⁹En lång tid därefter kom tjänarnas herre och krävde redovisning av dem.²⁰Den som hade fått fem talenter kom då och lämnade fram fem talenter till och sade: Herre, fem talenter överlämnade du åt mig. Nu har jag tjänat fem till.²¹Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!

Matt. 25:³¹När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron.—. ³⁴Då skall konungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse. —³⁷Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka?— ⁴⁰Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har GJORT för en av dessa mina minsta bröder, det har ni GJORT mot mig.⁴¹Sedan skall han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. — ⁴⁴Då skall de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig inte? ⁴⁵Då skall han svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni INTE HAR GJORT för en av dessa minsta, det har ni INTE HELLER GJORT för mig. ⁴⁶Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.”

Apg 10:³⁴Då började Petrus tala: ”Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, ³⁵utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt,vilket folk han än tillhör

Luke 6:⁴⁵En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd. Ty vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.

Rom. 2:⁶Han skall ge var och en efter hans gärningar: ⁷evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet,

Rom. 8:⁸Men de som äro i ett köttsligt väsende kunna icke behaga Gud.⁹I åter ären icke i ett köttsligt väsende, utan i ett andligt, om eljest Guds Ande bor i eder; men den som icke har Kristi Ande, han hör icke honom till. (1917)

Rom. 12: Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst. ²Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.—²¹Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda.

Rom. 14: ¹⁷Ty Guds rike består inte i mat och dryck utan i rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande. ¹⁸Den som tjänar Kristus på det sättet behagar Gud och håller provet inför människor. ¹⁹Låt oss därför sträva efter det som tjänar friden och den ömsesidiga uppbyggelsen

Kol. 1:⁹Från den dag vi hörde om det, har vi därför inte upphört att be för er. Vår bön är att ni skall uppfyllas av kunskap om hans vilja, med all andlig vishet och insikt, ¹⁰så att ni kan leva värdigt Herren och i allt behaga honom, när ni bär frukt i alla slags goda gärningar och växer till i kunskapen om Gud.¹¹Hans härlighets makt skall då styrka er och ge er all kraft till att vara uthålliga och tåliga i allt. ¹²Med glädje skall ni då tacka Fadern, som har gjort er värda att få del i det arv som de heliga har i ljuset.

1 Thess. 2:⁴Eftersom Gud har ansett oss värdiga att anförtros evangeliet talar vi som vi gör, inte för att vara människor till lags utan för att behaga Gud, som prövar våra hjärtan.—¹⁰Ni är vittnen, ja, Gud själv är vittne till hur heligt, rätt och oförvitligt vi uppträdde bland er som tror.—

1 Thess. 4:1 För övrigt, bröder, ni har lärt av oss hur ni skall leva för att behaga Gud, och det är ju så ni lever. Nu ber och uppmanar vi er i Herren Jesus att låta ert liv ännu mer överflöda i detta. ²Ni vet vilka föreskrifter vi har gett er från Herren. ³Detta är Guds vilja: att ni helgas, att ni avhåller er från otukt, — ⁸Därför, den som nu avvisar detta, avvisar inte en människa utan Gud, som har gett er sin helige Ande.

1 Tim. 2:1 Först av allt uppmanar jag till bön och åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, ²för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan föra ett lugnt och stilla liv på allt sätt gudfruktigt och värdigt. ³Sådant är rätt och behagar Gud, vår Frälsare

Hebr. 11:⁶Men utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Ty den som kommer till Gud måste tro att han är till och belönar dem som söker honom.—⁸I tron LYDDE Abraham, när han blev kallad att dra ut till det land som han skulle få i arv, och han begav sig i väg utan att veta vart han skulle komma.

Hebr. 13:¹⁶Och glöm inte att göra gott och dela med er, ty sådana offer har Gud behag till.

2 Pet 2:7 Men han frälste den rättfärdige Lot, som plågades av de ogudaktigas utsvävande liv.

Rom. 15:17 Det är alltså i min tjänst inför Gud som jag kan berömma mig i Kristus Jesus.

2 Korinthierbrevet 1:12 Vi kan med gott samvete berömma oss av att vi här i världen, och särskilt mot er, har uppträtt i helighet och renhet inför Gud och inte varit ledda av världslig visdom utan av Guds nåd.

Filipperbrevet 2:16 när ni håller fast vid livets ord. Då kan jag berömma mig av er på Kristi dag. Jag har alltså inte sprungit förgäves eller arbetat förgäves.

Gamla testamentet

Predikaren 2:26 Åt den människa som är god i hans ögon ger han vishet och kunskap och glädje. Men åt syndaren ger han besväret att samla in och lägga på högför att det skall ges åt den som är god i Guds ögon. Också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind.

Ordspråksboken 16:6 Genom nåd och sanning sonas skuld, genom Herrens fruktan undflyr man det onda.⁷Om någons vägar behagar Herren, gör han även hans fiender till vänner.

Ordspråksboken 11:1 Herren avskyr falsk våg, full vikt behagar honom.

Ordspråksboken 11:20 De som har förvända hjärtan är en styggelse för Herren, de som lever ostraffligt behagar honom.

Ordspråksboken 12:22 Lögnaktiga läppar är en styggelse för Herren, de som handlar rättfärdigt behagar honom.

Ordspråksboken 15:8 De ogudaktigas offer är avskyvärda för Herren, de rättsinnigas bön behagar honom.

4 Mosebok 24:1 När Bileam såg att det behagade Herren att välsigna Israel, gick han inte som förut bort och såg efter spåtecken, utan vände sig mot öknen.

1 Kung. 3:⁹Ge din tjänare ett lydigt hjärta, så att han kan vara domare för ditt folk och skilja mellan gott och ont. För vem kan annars vara domare för detta ditt stora folk?”¹⁰Det behagade Herren att Salomo bad om sådant.

Psaltaren 69:31 Jag vill prisa Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse. ³²Det skall behaga Herren mer än någon tjur eller något offerdjur med horn och klövar.

Malaki 3:4 Då skall offergåvorna från Juda och Jerusalem behaga Herren som i forna dagar och gångna år.

Jeremia 9:24 Den som vill berömma sig, han skall berömma sig av att han har insikt och känner mig: Att jag är Herren, som verkar med nåd, rätt och rättfärdighet på jorden. Ty däri har jag min glädje, säger Herren.

Var Abraham rättfärdig av tro, eller av GÄRNINGAR som Jakobsbrevet säger? Jak. 2:21

Jun7

Abraham – rättfärdig av TRO eller GÄRNINGAR, eller TRO OCH GÄRNINGAR?

Paulus i Romarbrevet verkar säga att Abraham var rättfärdig genom TRO och inte av gärningar, medan Jakob i Jakobsbrevet verkar säga precis tvärt om – att han blev rättfärdig genom gärningar och INTE bara genom tro. Hur hänger det ihop? Är inte Paulus och Jakob överens? Det är inte helt ovanligt att det blir Jakob som får stryka på foten när man ska försöka anpassa två ståndpunkter som till synes verka vara motstridiga, och man försöker då läsa Jakobsbrevet genom ljuset av det man tror Paulus säger. Det kan då bli så att man tillskriver Jakob åsikter som han inte har och menar att han “också” tror att vi blir frälsta av “tro allena” trots att han mycket tydligt säger precis tvärt om. Vi kan notera att vare sig Paulus eller Jakob någonsin säger att vi blir frälsta av tro “allena“, om vi med det menar en tro som inte visar sig i gärningar. Tro utan gärningar är död och det går inte att komma runt det.

Det fanns regler att följa innan Lagen kom

Det Paulus försöker åstadkomma genom Romarbrevet – och även Galaterbrevet och Hebreerbrevet – är att få judarna att förstå att de INTE är frälsta och Abrahams barn bara för att de är födda som judar och släkt med Abraham, och inte heller för att lagen gavs till dem, utan det är snarare så att Abrahams barn (de som är frälsta) är de som TROR och älskar Jesus – vilket är öppet för ALLA människor och inte bara judarna. Här kan vi se hur bekymret som Paulus försöker hantera i Rom. 4 egentligen börjar:

Apg.15:15 Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta, om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose. ²När det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga.

Detta problem är utgångspunkten för Paulus kamp mot dessa judar som vill kompromissa och kämpa sig kvar i det gamla testamentet och de judiska ceremoniella lagarna. “Lagen” som vi så ofta läser om i Bibeln kom med Mose, och den innehåller 613 olika lagar/bud som det var tänkt att judarna skulle efterleva – och de flesta lagar endast under en viss tid. Bland dessa bud finns de tio budorden och de var de första buden att skrivas ner av Gud på stentavlor. Nu är det så att dessa tio bud faktiskt inte hade sin början med Mose trots att det var under hans möte med Gud som de först skrevs ner, för sanningen är ju att de har gällt ända sedan Adams tid och fortsätter att gälla ända till Domedagen! Jag säger detta eftersom väldigt många kristna tror att vi på något sätt är befriade från att lyda NÅGOT av Guds bud, även om de också tror att det är “eftersträvansvärt” att lyda tio Guds bud även om de är övertygade om att vår frälsning inte hänger på graden av lydnad. Men är det verkligen så? Visst var det väl förbjudet att mörda, stjäla, ljuga och begå äktenskapsbrott även under Adams tid? Annars hade det ju inte varit någon synd för Kain att mörda sin bror, och det skulle inte funnits något skäl för Gud att säga:

1 Mosebok 4:7 Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du skall råda över den.”

Det fanns alltså SYND som människorna potentiellt skulle kunna begå långt INNAN Mose tid trots att Lagen ännu inte fanns, och det handlar om mycket logiska bud som kort och gott handlar om KÄRLEK. Dessa tio kärleksbud (eller “moraliska bud” om man så vill) är precis lika viktiga att lyda 1) tiden mellan Adam och Mose, 2) tiden under Mose levnad, och 3) tiden mellan Mose och idag och så länge jorden snurrar. Jesus summerar dessa bud i “det dubbla kärleksbudet“, och om vi i sanning älskar Gud och våra medmänniskor med hela vårt hjärta så lyder vi per automatik alla de tio budorden! Älskar vi våra medmänniskor så vill vi ju inte skada dem, såra dem eller behandla dem illa på minsta vis, och man kan också säga att vi lyder ANDEN om vi lyder kärlekens lag som ska finns i våra hjärtan.

Galaterbrevet 5:18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen.

1 Korinthierbrevet 7:19 Det har ingen betydelse om någon är omskuren eller oomskuren. Vad som betyder något är att man håller Guds bud.

Om vår synd var ett så stort problem att Jesus dog för oss för att rädda våra själar, inte innebär väl hans död att det plötsligt är fritt fram att synda utan att riskera några konsekvenser vad gäller vår själar? Inte dog väl Jesus för att möjliggöra att vi kan synda under lite mer avslappnande former? Här är lite mer verser om Abrahams liv långt innan Mose levde, och innan Lagen som kom med Mose.

1 Mos. 18:¹⁷Då sade Herren: “Kan jag dölja för Abraham vad jag tänker göra? — ¹⁹Ty jag har utvalt honom för att han skall befalla sina barn och efterkommande att hålla sig till Herrens väg och HANDLA rättfärdigt och rätt, så att Herren kan uppfylla sina löften till Abraham.”²⁰Sedan sade Herren: “Ropet över Sodom och Gomorra är starkt och deras synd är mycket svår.²¹Därför vill jag gå ner och se om de i allt har gjort efter det rop som har nått mig. Om det inte är så, vill jag veta det.“²²Männen vände sig därifrån och gick mot Sodom, men Abraham stod kvar inför Herren. ²³Och Abraham gick närmare och sade: “Vill du förgöra den rättfärdige tillsammans med den ogudaktige? ²⁴Kanske finns det femtio rättfärdiga i staden. Vill du då förgöra den och inte skona platsen för de femtio rättfärdigas skull som finns där?²⁵Det vare dig fjärran att göra något sådant, att låta den rättfärdige dö med den ogudaktige. Det skulle då gå med den rättfärdige som med den ogudaktige. Det vare dig fjärran! Skulle inte han som är hela jordens domare göra det som är rätt?”

Ovan avsnitt är mycket intressant eftersom den ger oss en rad spännande sanningar som man kanske inte alltid reflekterat över. Vi kan lära oss att:

Det fanns SYND under denna tid, trots att Lagen ännu inte kommit
Synd sker emot Guds vilja (kanske en självklarhet men jag säger detta med tanke på kalvinisterna)
Det fanns RÄTTFÄRDIGA under denna tid även om det var sparsamt med rättfärdiga just i Sodom. Abraham och Lot är ju ett par exempel på rättfärdiga personer, och Enoch, Noa, Job är andra exempel på berömda rättfärdiga personer.
“Rättfärdig” är den som handlar RÄTT – alltså i sitt eget agerande.
Gud valde ut Abraham för att han skulle lära framtida generationer att hålla sig på Herrens väg och att få människor att HANDLA RÄTTFÄRDIGT.
Guds löfte till Abraham gällande framtida rika välsignelser i hans säd är var avhängigt om Abraham skulle välja att lyda Gud eller inte.
Det låter faktiskt i v. 21 som Gud måste komma ner till jorden för att ta reda på hur exakt saker och ting förelåg vad gäller den synd som Sodom gjort sig skyldig till.

Här nedan kommer ytterligare ett avsnitt gällande en händelse som inträffade innan Lagen kom:

1 Mos. 20:³Men Gud kom till Abimelek i en dröm om natten och sade till honom: “Du måste dö för den kvinnas skull som du har tagit till dig, ty hon är en annan mans hustru.” ⁴Men Abimelek hade inte rört henne och han svarade: “Herre, vill du döda också rättfärdiga människor?⁵Har han inte själv sagt till mig: Hon är min syster? Och hon sade själv: Han är min bror. Med uppriktigt hjärta och rena händer har jag gjort detta.” ⁶Då sade Gud till honom i drömmen: “Ja, jag vet att du har gjort detta med uppriktigt hjärta, och det var också jag som hindrade dig från att synda mot mig. Därför lät jag dig inte röra henne. ⁷Men ge nu mannen hans hustru tillbaka, ty han är en profet. Han skall be för dig så att du får leva. Men om du inte ger henne tillbaka, skall du veta att du själv och alla som tillhör dig måste döden dö.”⁸Tidigt nästa morgon steg Abimelek upp och kallade till sig alla sina tjänare och berättade allt detta för dem. Männen blev mycket förskräckta. ⁹Abimelek kallade på Abraham och sade till honom: “Vad har du gjort mot oss? Och vad har jag gjort för synd mot dig, eftersom du har dragit denna stora synd över mig och mitt rike? Du har gjort sådant mot mig som ingen bör göra.”

Här kan vi lära oss följande:

Även människor som inte var släkt med Abraham kände till konceptet av SYND – trots att detta var innan Lagen kom.
Abimelek hade inga problem med att “tro på Gud” eftersom han ju kommunicerade med honom, och även hans tjänare blev förskräckta när de insåg vad Gud skulle kunna göra med dem.
Abimelek förväntade sig att Gud är av en natur som agerar rättvist och inte straffar rättfärdiga människor genom att förkorta deras liv utan orsak.
Abimelek ansåg att han själv agerade rättvist i frågan vad gäller Abrahams hustru, och Gud håller med honom om att han (Abimelek) agerat med ett uppriktigt hjärta. Gud var inte den som orsakade detta uppriktiga hjärta i Abimelek, men han hjälpte däremot till i situationen och hindrade Abimelek i detta fallet från att synda med Abrahams hustru.
Huruvida Abimelek och hans tjänare skulle få fortsätta att leva eller inte var avhängigt Abimeleks agerande, beroende på om han skulle ge Sara tillbaka till Abraham eller inte.
Abimelek ansåg att Abraham syndade. I själva verket stämde det ju att Sara faktiskt var Abrahams syster, men hon var även hans hustru vilket han valt att inte avslöja.

Så kommer vi till situationen när Gud verkligen satte Abraham på prov.

1 Mos. 1:1 En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Han sade till honom: “Abraham!” Han svarade: “Ja, här är jag.” ²Då sade han: “Tag din son Isak, din ende son, som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som bränn-offer på ett berg som jag skall visa dig.”³Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna och tog med sig två av sina tjänare och sin son Isak. Sedan han huggit ved till brännoffer, gav han sig i väg mot den plats som Gud hade sagt åt honom att gå till. ⁵Han sade då till sina tjänare: “Stanna här med åsnan. Jag och pojken går dit bort för att tillbe, och sedan kommer vi tillbaka till er.“—-¹¹Då ropade Herrens ängel till honom från himlen: “Abraham! Abraham!” Han svarade: “Här är jag.”¹²Då sade han: “Lyft inte din hand mot pojken och gör honom ingenting. Nu vet jag att du fruktar Gud, då du inte ens har undanhållit mig din ende son.”—¹⁵Herrens ängel ropade ännu en gång till Abraham från himlen: ¹⁶“Jag svär vid mig själv, säger Herren: Eftersom du har gjort detta och inte undanhållit mig din ende son, ¹⁷skall jag rikligen välsigna dig och göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och din avkomma skall inta sina fienders portar.—¹⁹Sedan vände Abraham tillbaka till sina tjänare, och de bröt upp och gick tillsammans till Beer-Sheba. Och Abraham bodde i Beer-Sheba.

Nu var ju detta stora prov på fullständig lydnad inte Abrahams första rättfärdiga agerande i sitt liv, men att vara villig att offra sin egen son i lydnad inför Gud visar förstås på hur långt Abraham var villig att gå för sin skapares skull och denna händelse blev förstås den rättfärdiga handlingen som allra mest blev ihågkommet gällande Abraham.

Gud satte Abraham på prov för att se Abrahams agerande, och det visar på människans fria vilja och möjlighet att agera separat från Guds egen vilja. Det finns ingen anledning att testa något som man vet utgången på och t o m en utgång som man själv styrt.
Abraham var ENSAM när han höjde kniven för att offra sin son. Hans agerande i rättfärdighet (lydnad) var alltså enkom INFÖR GUD och INTE inför människor.
Vi kan återigen se att den enorma välsignelsen vad gäller hans talrika efterkommande var avhängigt hans agerande, huruvida han skulle lyda Gud i allt eller inte.

Om Abraham bara skulle sitta under en buske och bara “tro” på Gud så hade detta inte resulterat i en sådan världsberömd beundran inför honom, och saken är den att han aldrig var frälst av “tro allena“.

Paulus i Romarbrevet

Så tillbaka till Romarbrevet. Notera att det var stort fokus på det här med omskärelse eftersom det var detta som dessa judar (se vers från Apg ovan) menade var ett frälsningsvillkor trots att en sådan lära är i strid med sanningen. Paulus intygar att judar inte är förmer än andra människorr – och heller inte underlägsna andra människor eftersom både judar och greker gjort sig skyldiga till synd är är i behov av en frälsare.

Rom. 3:1Vilket företräde hava då judarna, eller vad gagn hava de av omskärelsen??—⁹Huru är det alltså? Äro vi då något förmer än de andra? Ingalunda. Redan härförut har jag ju måst anklaga både judar och greker för att allasammans vara under synd. (1917)

Paulus ville få judarna att förstå att Abraham faktiskt förklarades rättfärdig INNAN någon omskärelse, så alltså kan det här med omskärelse inte vara något krav för frälsningen – och inte någon av de andra ceremoniella lagbuden heller. Paulus berömmer inte människor som har en tro utan gärningar, eftersom det är en KRAV, men han vill få judarna att förstå att det INTE är gärningar som frälser i sig och framför allt inte lydnad av de ceremoniella lagarna som inte gäller längre överhuvudtaget. Abraham var frälst och rättfärdig UTAN att ha lytt TORAH (613 bud inalles).

Vidare är vi antingen frälsta av 1) av gärningar såsom att ha lytt lagen till 100%, av egna meriter, för att vi förtjänar det, osv, ELLER 2) genom NÅD vilket innebär Guds barmhärtighet. De flesta är överens om att det är alternativ 2 som gäller eftersom vi inte klarar villkoren i alternativ 1. Men det betyder inte att lydnad/gärningar inte längre är nödvändiga för det är de. Man kan jämföra det med en brottsling som gjort sig skyldig till överträdelse av lagen och fått livstid i fängelse, och som senare blir benådad av en behörig person med makt. Brottslingen har ingen rätt att säga “En gång benådad, alltid benådad!. Nu vet jag att jag aldrig någonsin riskerar att hamna i fängelse igen även om jag skulle utföra ytterligare lagöverträdelser för jag har ju blivit benådad! Jag är nu IMMUN mot risken att bli fängslad igen!”. Men visst är det så att brottslingen inte kan slippa ifrån sitt rättmätiga straff genom något som han GÖR även om han skulle leva resten av sitt liv i fullständig lydnad av lagen, för det ändrar ju inte på att han tidigare gjort sig skyldig till lagöverträdelser som på något sätt måste sonas (eller förlåtas).

Inte heller Abraham levde ett helt prickfritt liv (fast det är möjligt att det var näst intill fullkomligt), så även han behövde Guds förbarmanade i sitt liv eftersom inte heller han “förtjänade” någon frälsning. Det gäller att tolka Romarbrevet 4 rätt så att man exempelvis inte tolkar v. 6 som att målsättningen är att inte ha några gärningar överhuvudtaget eftersom det verkar vara något eftersträvansvärt att räknas som rättfärdig utan några gärningar som helst. Men detta är givetvis inte vad Paulus säger, och han argumenterar självfallet inte emot Jesus som säger att vi kan huggas av vinträdet pga brist på frukt (gärningar). Vidare är Paulus poäng att frälsningen är öppen för ALLA – omskurna eller oomskurna. Paulus säger här nedan att vi måste VANDRA i Abrahams spår, och detta är något som vi gör.

Rom. 4:1 Vad kan vi nu säga att vår stamfader Abraham har vunnit genom gärningar? ²Om Abraham förklarades rättfärdig på grund av gärningar, då har han något att berömma sig av – men inte inför Gud. ³Ty vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.⁴Den som har gärningar att peka på får sin lön, inte av nåd utan som något han har förtjänat. ⁵Men den som utan att bygga på gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet. ⁶Därför prisar också David den människa salig, som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar: ⁷Saliga är de, vilkas överträdelser är förlåtna och vilkas synder är överskylda.⁸Salig är den man som Herren inte tillräknar synd.⁹Gäller denna saligprisning endast de omskurna eller även de oomskurna? Vi säger ju att tron räknades Abraham till rättfärdighet. ¹⁰När blev den tillräknad honom? Sedan han blivit omskuren? Nej, det skedde medan han ännu var oomskuren. ¹¹Han tog emot omskärelsens tecken som bekräftelse på rättfärdigheten genom tron, och den ägde han redan som oomskuren. Så skulle han vara fader till alla oomskurna som tror, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem. ¹²Han skulle även vara fader till omskurna, till sådana som inte endast hör till de omskurna utan också VANDRAR i spåren av den tro som vår fader Abraham hade som oomskuren.¹³Det var inte genom lagen som Abraham och hans efterkommande fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro. ¹⁴Om de som håller sig till lagen blir arvingar, då är tron utan innehåll och löftet satt ur kraft. ¹⁵Lagen åstadkommer ju vrede. Men där ingen lag finns, där finns inte heller någon överträdelse. ¹⁶Därför heter det “av tro”, för att det skulle vara av nåd och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro, han som är allas vår fader. —¹⁹Han sviktade inte i tron då han tänkte på att hans egen kropp saknade livskraft – han var då omkring hundra år – och att Saras moderliv var dött. ²⁰Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran. ²¹Han var övertygad om att vad Gud hade lovat, det var han också mäktig att hålla.²²Därför “räknades det honom till rättfärdighet.“²³Men dessa ord “det räknades honom till rättfärdighet” skrevs inte bara för hans skull ²⁴utan även med tanke på oss. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår Herre, ²⁵han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.

Tror vi på Gud och älskar honom så lyder vi honom, och det visade Abraham med sitt liv. Summerat så blev inte Abraham frälst pga att vara jude eller för att ha lytt en lång rad med ceremoniella bud, utan han blev frälst av TRO som han visade i LYDNAD. Paulus ger exempel på att Abraham visade sin tro i LYDNAD, och det är därför han var rättfärdig:

Hebr. 11:⁸I tron LYDDE Abraham, när han blev kallad att dra ut till det land som han skulle få i arv, och han begav sig i väg utan att veta vart han skulle komma.⁹I tron LEVDE han som främling i det utlovade landet. Han bodde i tält tillsammans med Isak och Jakob, som var medarvingar till samma löfte.—¹⁷I tron BAR Abraham fram Isak som offer, när han blev satt på prov. Ja, sin ende son bar han fram som offer, fastän han hade fått löftena.

Paulus försäkrar oss mycket tydligt att synd separerar oss från Gud, och han talar givetvis inte emot sig själv i Romarbrevet.

1 Korinthierbrevet 6:9 Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant

Gal. 5:¹⁹Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, ²⁰avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror,²¹illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

Jakob i Jakobsbrevet – utan gärningar är vi inte frälsta

Sedan till Jakob som inte skriver sitt brev med fokus på judarna som Paulus gjorde, och alltså inte har samma mål med sitt brev som Paulus. Jakob är mycket tydlig med att Abraham var rättfärdig genom gärningar och INTE av tro allena. Han ger i samma kapitel 2 exempel på diverse gärningar som vi förväntas göra för att vara frälsta, så det han skriver går inte att misstolka. Tro utan gärningar är död, så utan gärningar kan vi inte vara frälsta.

Jak. 2:²¹Blev inte vår fader Abraham erkänd som RÄTTFÄRDIG GENOM GÄRNINGAR, när han bar fram sin son Isak på altaret? ²²Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. ²³Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet, och han kallades Guds vän. (SFB)

Jak. 2:²¹Blev icke Abraham, vår fader, rättfärdig av gärningar, när han frambar sin son Isak på altaret?²²Du ser alltså att tron samverkade med hans gärningar, och av gärningarna blev tron fullkomnad,²³och så fullbordades det skriftens ord som säger: »Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet»; och han blev kallad »Guds vän». (1917)

Och ännu ett exempel på att det är vad vi GÖR – självfallet ihop med tron – som gör oss rättfärdiga:

Jak. 2:²⁵Blev inte skökan Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar, när hon tog emot sändebuden och förde ut dem en annan väg? ²⁶Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

Vem är Abrahams barn?

Även Johannes förklarar att man inte är Abrahams barn för att vi är födda som judar och/eller för att vi har lagen, utan Abrahams barn är de som förblir i Jesus och som inte lyder synd (eftersom vi då blir syndens slavar). Johannes säger att om vi verkligen är Abrahams barn så GÖR vi gärningar såsom Abraham gjorde. Abraham var ju rättfärdig för att han var en riktig Gudsman som levde i lydnad av Gud och därmed räknades som rättfärdig.

Joh. 8:³¹Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: “Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, ³²och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” ³³De svarade honom: “Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi skall bli fria?”³⁴Jesus svarade: “Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav. ³⁵Slaven bor inte kvar i huset för alltid, men sonen stannar där för alltid. ³⁶Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria. ³⁷Jag vet att ni är Abrahams barn, men ni vill döda mig därför att ni inte förstår mitt ord. ³⁸Jag talar vad jag har sett hos min Fader. Ni gör vad ni har hört av er fader.”³⁹De svarade honom: “Vår fader är Abraham.” Jesus sade: “OM NI VORE ABRAHAMS BARN, SKULLE NI GÖRA ABRAHAMS GÄRNINGAR. ⁴⁰Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen, som jag har hört av Gud. Så handlade inte Abraham.

Läs mer om synd/lag/nåd bland mina övriga artiklar, t ex denna.

Vad menas med att ta sitt kors på sig varje dag? (Luk. 9:23)

Jan12

Om vi endast kan förlora vår frälsning om vi förhärdat våra hjärtan och helt avsagt oss vår tro på Gud (om vi ens haft någon) så har Jesus fel som säger

Matt. 6:24 Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon. (Även Luk. 16:13)

Om man har en fullfjädrad ateist som fullständigt vänt Gud ryggen och helt och motarbetar honom (eller i bästa fall ignorerar honom) och lever i synd, så tjänar man inte två herrar utan EN herre. Då är man självfallet inte frälst, men Jesus menar alltså att man heller inte är frälst om man tjänar TVÅ herrar – alltså Gud och Satan (som är mammon). Alltså är det inte endast vid fall av förhärdade hjärtan som man riskerar att förlora sin frälsning utan även om man tror på Gud men samtidigt lever i synd. Han säger vidare att vi måste ta vårt kors på oss dagligen och följa honom.

Lukas 9:23 Sedan sade han till alla: “Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig.

Markus 8:34 Och han kallade till sig folket och sina lärjungar och sade till dem: “Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig

Matteus 10:38 Den som inte tar sitt kors och följer mig är mig inte värdig.

Matteus 16:24 Jesus sade till sina lärjungar: “Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig.

Sammantaget kan vi se att Jesus säger detta både till sina lärljungar och till folket, vilket betyder oss allihop. Vill vi följa honom måste vi FÖRNEKA oss själva och ta vårt kors på oss DAGLIGEN, för annars är vi inte VÄRDIGA. Vad betyder detta? Jesus bar på ett kors för vår skull – för att dö på det som ett syndoffer för våra synder – men även VI måste göra vår del för att få frälsning. Att bära sitt kors är en uppoffring. Det är ingenting som är bekvämt för köttet, och det var det inte heller när Jesus bar sitt kors för vår skull. Det handlar inte om att ta emot “ett färdigt frälsningspaket” eller att “acceptera att man blivit förlåten”. Nej, det handlar om dagligen bära ett tungt kors (korset är starkt förknippat med lidande) och säga nej till allt ont som vårt kött kan tänkas vilja göra. Däremot kan vi få HJÄLP när vi bär vårt kors. Den heliga Ande är med oss och då blir det lättare.

Matteus 27:32 På vägen ut fann de en man, Simon, från Cyrene. Honom tvingade de att bära hans kors.

Vi kan självfallet inte göra någonting för att FÖRTJÄNA frälsningen som är av NÅD, men det finns VILLKOR för frälsningen som är vårt eget ansvar att uppnå. Alla blir helt enkelt inte frälsta eftersom de vägrar att omvända sig och tro på Jesus. Vi måste själva ta våra kors för att följa Jesus och ingen kan göra det åt oss, men däremot finns stor HJÄLP att få eftersom den Helige Ande vill vägleda oss och göra det lättare för oss. Vår andliga nivå står i stark proportion till den tid vi lägger ner i bön och tillbedjan och då blir vi mer lyhörda till den Helige Ande och på vilket sätt Gud vill använda oss i våra liv. Med Guds hjälp kan vi t o m gå segrande ur varje frestande situation och segra över syndens makt. Vi kan stå över synden och vi måste t o m vara beredda att följa honom in i döden, för han säger direkt efter uppmaningen om att vi måste ta vårt kors:

Luk. 9:²⁴Ty den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det.²⁵Vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men förlorar sitt liv eller själv går förlorad? ²⁶Den som skäms för mig och mina ord, honom skall Människosonen skämmas för, när han kommer i sin och sin Faders och de heliga änglarnas härlighet.

Om vi måste omvända oss dagligen (vilket betyder att vi syndar dagligen) kan man då säga att vi “tagit vårt kors på oss dagligen”? Självklart inte. Däremot finns det förstås förlåtelse att få även för en kristen som dagligen under en lång tid levt i synd för Gud är en barmhärtig Gud, men han kan även se om vi menar vår omvändelse. Han kan förlåta men han förlåter inte om vi bara halvhjärtat ber om ursäkt och inte har för avsikt att sluta synda – och kanske inte ens tror att man KAN avhålla sig från synd. Även en kristen person kan skämmas för Jesus, förneka honom och vägra att förlåta andra människor, men då säger Jesus att han ska skämmas för, och förneka oss och att vi inte ska förlåtas i vår tur. Detta gäller alltså inte endast människor med fullständigt förhärdade hjärtan, utan du och jag finns i riskzonen om det handlar om vårt beteende. Det kan absolut vara svårt att bära sitt kors om man inte har stor kontakt med Gud i sitt dagliga liv. Då måste vi ju bära vårt kors helt ensamma med begränsad hjälp.

Matteus 10:33 Men var och en som förnekar mig inför människorna, honom skall också jag förneka inför min Fader i himlen

Matteus 6:14 Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er.15
Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser.

Det kan vara frestande även för kristn att i framtiden ta vildjurets märke eftersom brist på ett sådant märke kan innebära att vi inte kan köpa eller sälja något, men tar vi märket innebär det en säker själslig död. (Upp. 14:10). Kristna är inte undantagna från ett sådant hot. Petrus säger

1 Petrusbrevet 4:18 Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, vad blir det då av den ogudaktige och syndaren?

1 Joh. 3:¹⁷Om någon har denna världens tillgångar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?

Den som är rättfärdig är den som först blivit renad i Jesu blod (om vi talar om Nya Testamentet) och lever ett liv i seger över synden (detta gäller både människor i GT och NT). Hur kommer det sig att DE med knapp nöd är frälsta nu när de faktiskt är rättfärdiga? Det beror på att även DE kan välja att synda trots att de vanligtvis lever rättfärdigt. Alla har ju kapacitet att synda – även Jesus Kristus. Kung David är ett bra exempel på en rättfärdig person (en man av Guds eget hjärta) som förlorade sin frälsning pga synd. Han levde i synd ca ett år innan han omvände sig, och under den tiden var han självfallet inte andligt levande.

Hes. 18:²⁴Men när den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och handlar orätt och gör samma vidriga gärningar som den ogudaktige, skulle han då få leva? INGEN av de rättfärdiga gärningar som han har gjort skall då bli ihågkommen. Genom den trolöshet som han har begått och genom den synd han har gjort skall han DÖ.

Paulus förklarar att vi är slavar under den vi LYDER. Vi är alltså inte automatiskt slavar under den herre som vi TROR på eller som vi VILL lyda, utan den vi faktiskt LYDER. Kombinera detta med Jesus ord att vi inte kan lyda två herrar. Lyder vi synden säger Paulus att det leder till DÖDEN.

Romarbrevet 6:16 Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet?

Den förlorade sonen slutade aldrig att “tro” på sin Fader, och det var inte pga hat eller osämja som han lämnade hemmet, utan för att han ostört ville leva ett liv i sus och dus. Så tron var det inte något fel på men däremot hans LIV som avspeglade SYND. Kanske han heller inte hade lust att hjälpa till i hemmet utan ville fokusera på att “så i sitt kötts åker” helt i fred. För visst kan man kalla det som den förlorade sonen gjorde för att “så i sitt kötts åker”? Han levde tillsammans med prostituerade! Vad händer med en person som lever på detta sätt? Det leder till UNDERGÅNG enligt Bibeln, och det står inte att kristna är undantagna från denna regel. Paulus skriver till Galaterna som faktiskt tagit emot Jesus, men som riskerade att tappa nåden.

Gal. 6:⁷Bedra inte er själva. Gud bedrar man inte: det människan sår skall hon också skörda. ⁸Den som sår i sitt kötts åker skall av köttet skörda UNDERGÅNG, men den som sår i Andens åker skall av Anden skörda evigt liv.

Inte heller kan vi bli räddade om vi är “ljumma”. Att vara ljum betyder att man har ett ben i två olika läger och att man kanske har en slö inställning på sin frälsning som gör att man brister i de goda gärningarna och/eller att man blandar goda gärningar med synd. Jesus berättade i Joh. 15 att en gren kan huggas av vinträdet pga brist på frukt, och grenen kommer att kastas i elden.

Upp. 3:14 Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sannfärdiga vittnet, upphovet till Guds skapelse: ¹⁵Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm.⁶Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall, skall jag spy ut dig ur min mun.

Förklaras vi rättfärdiga UTAN laggärningar? (Rom. 3:28)

Oct12

Rom. 3 :28 Vi hävdar att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar

Om man skulle få höra denna vers helt ut i luften utan att han en aning om vad som står i verserna innan och efter så skulle man kanske kunna få för sig att vi kan bli rättfärdiga trots att vi samtidigt bryter mot lagen (tio Guds bud) och alltså när vi fortfarande är kvar mitt I VÅR SYND! Kan detta vara vad Paulus verkligen menar? Skulle den Paulus som i Bibeln säger…

1 Kor 15:34 Nyktra till på allvar och synda inte

Rom 6:¹²Synden skall därför inte härska i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär. ¹³Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst.

Rom.8:⁵De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. ⁶Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. 7. Ty köttets sinne är fiendskap mot Gud, eftersom det inte är Guds lag underdånigt och inte heller kan vara det.⁸De som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud.

…SAMTIDIGT säga ungefär:

“Människan kan förklaras rättfärdig helt UTAN att behöva göra några goda gärningar över huvud taget – alltså utan att behöva visa god frukt – och UTAN att behöva lyda tio Guds bud! Det innebär alltså att bara en person TROR på Jesus som sin frälsare så är denna person frälst och har faktiskt råd med att mörda, ljuga, stjäla och begå äktenskapsbrott utan att förlora sin frälsning! (Även om jag förstås inte råder något till det utan tvärt om.) Det finns alltså kristna mördare och tjuvar som är på väg till Guds rike trots att de inte omvänt sig, och synd separerar oss INTE från Gud som älskar oss i alla fall. Vi kan absolut tjäna två herrar utan att riskera våra stjälar och Jesus skojade bara när han menar att synd orsakar evigt straff i elden. Synd skickar endast icke-troende till elden men absolut inte kristna eftersom vi är frälsta UTAN att behöva lyda tio Guds bud! Undvika synd är förstås bra om du vill ha belöningar i himlen men du kommer åtminstone in i himlen även om du är en oomvänd syndare, och det finns inga krav på att du måste göra goda gärningar för att vara frälst. Det är endast en eftersträvansvärd sak men INTE NÖDVÄNDIGT. En troende person kan förklaras rättfärdig trots att han lever orättfärdigt för ingen är ju perfekt…!”

Låter detta rimligt? Är inte detta exakt vad Satan lärde ut i Eden när han samtalade med Eva? Där fick Satan Eva att tro att synd INTE LEDER TILL DÖDEN, vilket var en LÖGN. Dessvärre sprider många kristna hans lögn vidare trots att de kanske inte inser det, och att missförstå bibelverser i kombination med att ignorera andra viktiga verser kan få oss på helt fel spår.

Ordet som är översatt “utan” i Rom. 3:28 är från det grekiska ordet chóris, och kan betyda utan, utom, förutom, separat från, etc

Vi kan alltså läsa Rom. 3:28 på åtminstone ett par olika sätt. Antingen “människan förklaras rättfärdig genom tro UTAN att behöva göra gärningar”, eller “människan förklaras rättfärdig genom tro, förutom de gärningar som också krävs”, eller kanske en kombination av båda. Det är alltså inte alls säkert att ordet UTESLUTER det påstående som kommer direkt efter prepositionen, utan det kan också betyda att det INBEGRIPS i kombination med det som står nämnt innan prepositionen.

Jämför gärna med andra ställen där samma ord finns med. I nedan verser så används ordet som INNESLUTANDE. Flera tusen män blev mätta FÖRUTOM kvinnor och barn (eller separat från kvinnor och barn). Det betyder att vi inte ska UTESLUTA kvinnor och barn utan snarare INNESLUTA dem bland dem som blev mätta även om de räknas upp separat. På samma sätt skulle Rom. 3:28 kunna läsas. Förutom att göra gärningar (visa god frukt) så är det alltså TRO som frälser oss (en kombination). Vi kan dock aldrig någonsin göra gärningar så att vi FÖRTJÄNAR vår frälsning!:

Matt. 14:²⁰Alla åt och blev mätta, och lärjungarna plockade upp de överblivna styckena, tolv korgar fulla. ²¹De som hade ätit var omkring fem tusen män, FÖRUTOM kvinnor och barn.

Mtt. 15:³⁷Alla åt och blev mätta, och man plockade upp de överblivna styckena, sju korgar fulla. ³⁸De som hade ätit var fyra tusen män, FÖRUTOM kvinnor och barn.

Nedan kan du läsa om Paulus alla bestyr. Han räknar upp massor med saker som han varit med om och säger sedan att FÖRUTOM allt detta så har han uppgiften att ha omsorg om församlingarna. Prepositionen UTESLUTER alltså inte det som nämns efteråt utan det INNESLUTS bland allt det som han tidigare nämnde:

2 Kor. 11:28 ²⁶Jag har ofta varit på resor, utstått faror på floder, faror bland rövare, faror från landsmän, faror från hedningar, faror i städer, i öknar och på hav, faror bland falska bröder, ²⁷allt under arbete och slit, ofta under vaknätter, under hunger och törst, ofta utan mat, frusen och naken. ²⁸FÖRUTOM allt detta har jag den dagliga uppgiften, omsorgen om alla församlingarna.

Nedan kan du läsa en och samma vers i två olika svenska versioner, genom Svenska Folkbibeln och genom 1917 års översättning. När du läser dem, tolkar du påståendet som att Jesus aldrig någonsing öppnade munnen utan att tala i liknelser, eller tolkar du påståendet som att han absolut använde sig av liknelser när han talade med folket men inte i vareviga mening?

Matt. 13:³⁴Allt detta talade Jesus till folket i liknelser. Han talade ENDAST i liknelser till dem (SFB)

Matt. 13:³⁴Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, och UTAN liknelser talade han intet till dem (1917)

Vare sig vi vill läsa ordet som ett uteslutande ord eller som ett inneslutande ord så stämmer det ju onekligen att vi inte kan bli frälsta av gärningar om vi talar om GÄRNINGAR ALLENA! Att vi inte kan bli frälsta på grund av gärningar betyder INTE att vi kan bli frälsta UTAN gärningar. Om en person i Sverige gjort sig skyldig till ett brott och blir haffad och häktad, skulle det då hjälpa honom om han levde resten av sitt liv helt i enlighet med svensk lag? Även om alla skulle vara fullständigt övertygade om att personen aldrig mer kommer att utföra ytterligare brott så räcker det inte. Hans framtida lydnad kan aldrig gottgöra hans tidigare brott! Så är det också med oss inför Gud. Bryter vi lagen minst en gång så är vi skyldiga och måste på något sätt antingen sona vårt brott eller bli förlåtna. Lagens väg kan alltså inte rädda oss eftersom vi gjort oss skyldiga under den och alltså krävs på ett straff. Därför säger man att vi är frälsta av NÅD genom TRO eftersom JESUS dog som ett syndoffer för oss och möjliggjorde en frälsning tack vare förlåtelse genom hans blod. Vi kan alltså slippa vårt rättmätiga straff genom Guds kärlek och barmhärtighet!

Paulus försöker i Romarbrevet få judarna att förstå att de inte är frälsta för att de är Guds utvalda folk som har LAGEN, där bland annat omskärelsen är ett av buden, utan snarare att vi allesammans är frälsta GENOM TRO genom Guds “snällhet” (barmhärtighet) och INTE genom att lyda drygt 600 judiska ceremoniella bud som de fick av Moses. De judiska ceremoniella lagarna är inga lagar som vi idag behöver lyda, MEN det dubbla kärleksbudet som inrymmer tio Guds bud är INTE frivilliga att lyda. Bara för att vi är frälsta av Guds nåd betyder inte att vi aldrig kan falla från nåd, eller att det numera inte spelar någon roll om vi lyder tio Guds bud eller inte. Om en brottsling blir benådad tack vare en auktoritets barmhärtighet så betyder det INTE att brottslingen är immun mot ytterligare straff vid nya brott! Det heter INTE “en gång benådad alltid benådad”.

Rom. 3:²¹Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om²²en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. Ty här finns ingen skillnad.

Rom. 4:⁶Därför prisar också David den människa salig, som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar

Martin Luther lade till ett “allena” i Rom. 3:28 så att han fick den till att vi kan bli frälsta genom “tro allena”. Bibeln säger dock att vi INTE är frälsta genom tro allena:

Jak. 2:²⁴Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och INTE bara genom tro

Vad säger Paulus mer i Rom. 3? Ja, han förklarar noga att alla HAR syndat och gjort sig skyldiga inför Gud. Han lägger stor vikt vid att förklara för judarna att det handlar om frälsning och rättfärdighet genom TRO och inte genom omskärelse och andra judiska bud. Strax efter v. 28 säger han:

³¹Sätter vi då lagen ur kraft genom tron? Nej, inte alls! Vi upprätthåller lagen.

V. 24 är lite förbryllande eftersom det står att Jesus “friköpt” oss men det handlar inte om någon betalning utan det grekiska ordet kan översättas med “försoning” vilket stämmer bättre överens eftersom någon pengatransaktion inte genomförts vare sig bokstavligt eller bildligt.

Romarbrevet 3:28 kan inte stå i motsats till det Jakob säger i sitt brev här nedan, och Jakob är väldigt tydlig med att tro utan gärningar är DÖD:

Jak. 2:²⁰Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? ²¹Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret? ²²Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. —.²⁴Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro. — ²⁶Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

Vad innebär det största budet? Älskar vi Gud lyder vi honom

Sep15

Det största budet är att älska Gud, och älskar vi Gud så LYDER vi honom!

Jesus förklarade vad det STÖRSTA BUDET är, och det finurliga med det budet är att ALLA de andra buden (tio Guds bud) faktiskt automatiskt lyds om vi lyder detta enda bud:

Markus 12:²⁸En av de skriftlärda som hörde dem diskutera fann att Jesus hade gett dem ett bra svar. Han kom fram till honom och frågade: “Vilket är det största av alla buden?” ²⁹Jesus svarade: “Det största är detta: Hör Israel! Herren, vår Gud, Herren är en, ³⁰och du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. ³¹Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Inget annat bud är större än dessa.”

Vi måste till att börja med tro att Gud är EN, och med det medföljer en tro på treenigheten (tre separata gudomliga personer/personligheter i en och samma Gud) eftersom vi inte kan placera Jesus som en separat Gud – då skulle ju inte Gud vara EN – samtidigt som vi måste acceptera att Jesus inte har Josef som sin biologiska far utan GUD FADER och att Jesus är den utlovade MESSIAS (Kristus) och alltså är GUDS SON som är kommen till KÖTTET för att en liten tid leva som en människa på jorden:

1 Johannesbrevet 2:22 Vem är lögnaren, om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den är Antikrist som förnekar Fadern och Sonen

2 Johannesbrevet 1:7 Ty många bedragare har gått ut i världen, och de bekänner inte att Jesus är Kristus, som har kommit i köttet. En sådan är Bedragaren, Antikrist.

Sen måste vi alltså också älska Gud av hela vårt hjärta, själ, förstånd och kraft, samt älska vår nästa som oss själva. Om vi lever på det sättet så resulterar det i att vi inte mördar, stjäl, ljuger, begår äktenskapsbrott, eller andra saker som skadar vår nästa, eftersom sådana handlingar absolut inte skulle kunna klassas som att älska Gud och vår nästa som oss själva. De två “kärleksbuden” inkluderar alltså Tio Guds Bud och hela den moraliska lagen. Däremot inkluderar den förstås inte den judiska ceremoniella lagen som kom först med Moses. Tio Guds Bud har funnits ända sedan Adams tid, även om de då inte fanns nerskrivna på stentavlor.

1 Mosebok 4:7 Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du skall råda över den.

Jesus menar att om vi lyder de dubbla kärleksbuden så uppfyller vi faktiskt också LAGEN eftersom lagen hänger på dessa bud. Det är tänkt att buden ska finnas i våra hjärtan:

Matt. 22:³⁶“Mästare, vilket är det största budet i lagen?” ³⁷Han svarade: “Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. ³⁸Detta är det största och främsta budet.³⁹Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv. ⁴⁰På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.”

Matteus 7:12 [ Den gyllene regeln ] Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem. Detta är lagen och profeterna

Paulus säger samma sak – att LAGEN uppfylls om vi älskar vår nästa som oss själva:

Gal. 5:¹⁴Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv.

1 Korinthierbrevet 7:19 Det har ingen betydelse om någon är omskuren eller oomskuren. Vad som betyder något är att man håller Guds bud.

Rom. 2:²⁷Jo, och han som i följd av sin härkomst är oomskuren, men ändå fullgör lagen, skall bliva dig till dom, dig som äger lagens bokstav och omskärelsen, men likväl är en lagöverträdare.

Att vara fri från lagen och dess förbannelse (den är verkligen en förbannelse eftersom den kräver att vi måste lyda den till fullo för att kunna bli frälsta vilket vi inte har valt att göra och vilket leder till andlig död) betyder INTE att vi kan pusta ut och tro att vi har råd med att synda då och då eftersom vi för alltid är fria från alla straff bara för att vi är troende. Det är precis lika allvarligt att inte lyda Guds bud (att synda) i Nya Testamentet som i Gamla Testamentet. Jesus dog ju pga problemet att människorna syndade, så självklart skulle han inte välja att dö med baktanken att hjälpa oss så att vi kan fortsätta på samma väg som ju fortfarande är ett PROBLEM. När är vi fria från lagen? Jo, när vi leds av ANDEN:

Gal. 5:¹⁸Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen.

Gal. 5:¹³I ären ju kallade till FRIHET, mina bröder; bruken dock icke friheten så, att köttet får något tillfälle. Fastmer mån I TJÄNA VARANDRA I KÄRLEKEN. (Här använder jag 1917 års översättning eftersom SFB gjort TILLÄGG och översatt det grekiska ordet “sarx” till “onda naturen” i stället för “KÖTT”)

Hebr. 10:¹⁵Om detta vittnar också den helige Ande för oss. Först säger han:¹⁶Detta är det förbund som jag skall sluta med dem efter denna tid säger Herren. Och sedan: Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtan och skriva dem i deras sinnen,¹⁷och deras synder och överträdelser skall jag aldrig mer komma ihåg. ¹⁸Och där synderna är förlåtna behövs det inte längre något syndoffer.

Rom. 2:15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem.

Hebr. 8:¹⁰Detta är det förbund som jag efter denna tidskall sluta med Israels hus, säger Herren: Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen och skriva dem i deras hjärtan.

Och vad betyder det att ledas av Anden? Det betyder att undvika synd enligt Paulus. Så när vi blivit renade i Jesu blod och lyder den Helige Ande som ju leder oss BORT från synd, så är vi INTE under lagen. Vandrar vi i Anden gör vi ju inte vad köttet begär. Paulus ger också exempel på synd som garanterat hindrar oss från att ärva Guds rike, så det betyder att han inte är av den uppfattningen att det numera inte är så farligt om vi inte lyder Tio Guds Bud. Nej, Paulus säger att om vi syndar så DÖR VI ANDLIGEN såvida vi inte omvänder oss. Att lyda Tio Guds bud är alltså dödsallvarligt eftersom det handlar om våra själar:

Gal. 5:¹⁶Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni INTE att göra vad köttet begär.¹⁷Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. ¹⁸Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen. ¹⁹Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet,²⁰avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, ²¹illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: DE SOM LEVER SÅ SKALL INTE ÄRVA GUDS RIKE.²²Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, ²³trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot. ²⁴De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. ²⁵Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden. ²⁶Låt oss inte söka tom ära, inte utmana varandra och inte avundas varandra

Älskar vi Gud så lyder vi hans bud! Det är så vi kan se om vi är Guds barn eller inte

Gal. 5:⁶Ty i Kristus Jesus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro som är verksam i KÄRLEK.

1 Joh. 5:1 Var och en som tror att Jesus är Kristus, han är född av Gud, och var och en som älskar Gud som har fött, älskar också den som är född av honom. ²När vi älskar Gud och håller hans bud, då vet vi att vi älskar Guds barn. ³Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga. ⁴Ty allt som är fött av Gud besegrar världen, och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro.-

1 Joh. 2:3 Vi vet att vi har lärt känna honom, när vi håller fast vid hans bud. 4 Den som säger: “Jag känner honom” och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom.

1 Joh. 3:10 På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.

Joh. 14: Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud.-–21 Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom.”

Joh. 15:¹⁰Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek.

Joh. 8:³⁹De svarade honom: “Vår fader är Abraham.” Jesus sade: “Om ni vore Abrahams barn, skulle ni göra Abrahams gärningar. — “⁴²Jesus svarade: “Vore Gud er Fader, skulle ni älska mig, eftersom jag har utgått från Gud och kommer från honom. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig.

Jak. 2: ⁵Lyssna, mina älskade bröder. Har inte Gud utvalt de fattiga i den här världen till att bli rika i tron och till att ärva det rike som han har lovat dem som älskar honom? —⁸Om ni uppfyller den konungsliga lagen enligt Skriften: Du skall älska din nästa som dig själv, då handlar ni rätt. ⁹Men om ni gör skillnad på människor begår ni synd, och lagen överbevisar er om att ni är överträdare. ¹⁰Ty den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud är skyldig till allt. ¹¹Han som har sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott, har också sagt: Du skall inte mörda. Om du inte begår äktenskapsbrott, men mördar, är du en brottsling. ¹²Tala och handla så som den som skall dömas efter frihetens lag. ¹³Ty domen skall utan barmhärtighet drabba den som inte har visat barmhärtighet. Men barmhärtigheten triumferar över domen.

Ef. 5:¹Bli Guds efterföljare, ni som är hans älskade barn. ²Och lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för oss som offergåva, ett välluktande offer åt Gud.³Men otukt och allt slags orenhet eller girighet skall inte ens nämnas bland er, det anstår inte de heliga. ⁴Inte heller passar sig fräckt och oförnuftigt prat eller tvetydigt skämt. Tacka i stället Gud. ⁵Ni skall veta att ingen otuktig eller oren eller girig – en sådan är en avgudadyrkare – skall ärva Kristi och Guds rike. ⁶Låt ingen bedra er med tomt prat. Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn. ⁷Ha därför ingenting med dem att göra.⁸Ni var en gång mörker, men nu är ni ljus i Herren. Vandra då som ljusets barn. ⁹Ty ljusets frukt består i allt vad godhet, rättfärdighet och sanning heter. —¹⁵Se alltså noga till hur ni lever, att ni inte lever som ovisa människor utan som visa.

Matteus 6:24 Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.

Gud älskar världen så mycket att hans son dog för ALLA, men vi kan också läsa att Gud älskar dem som älskar honom

Joh. 16: ²⁶Den dagen skall ni be i mitt namn, och jag säger inte att jag skall be till Fadern för er, ²⁷ty Fadern själv älskar er, EFTERSOM ni har älskat mig och tror att jag har utgått från Gud. ²⁸Ja, jag har utgått från Fadern och kommit till världen. Nu lämnar jag världen och går till Fadern.”

Ordspråksboken 8:17 Jag älskar dem som älskar mig, och de som söker mig, de finner mig.

Vi ombeds att bli kvar i hans kärlek, och då samverkar allt till det bästa

Jak. 1:12 Salig är den som håller ut i prövningen, ty när han har bestått sitt prov skall han få livets krona, som Gud har lovat dem som älskar honom.

1 Korinthierbrevet 2:9 Men vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom.

1 Joh. 4:7 Mina älskade, låt oss älska varandra, ty kärleken är av Gud, och var och en som älskar är född av Gud och känner Gud. ⁸Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, ty Gud är kärlek. ⁹Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom. ¹⁰Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. ¹¹Mina älskade, om Gud älskade oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra. ¹²Ingen har någonsin sett Gud. Om vi älskar varandra förblir Gud i oss, och hans kärlek har nått sitt mål i oss. ¹⁴Vi har sett och vittnar om att Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare. ¹⁵Den som bekänner att Jesus är Guds Son, i honom förblir Gud och han själv förblir i Gud. ¹⁶Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.Gud är kärlek och den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom. ¹⁷I detta har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi är frimodiga på domens dag. Ty sådan han är, sådana är också vi i den här världen. ¹⁸Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan. Rädslan hör ju samman med straff, och den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken. ¹⁹Vi älskar därför att han först har älskat oss. ²⁰Om någon säger att han älskar Gud och hatar sin broder, så är han en lögnare. Ty den som inte älskar sin broder som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett. ²¹Och detta är det bud som vi har från honom, att den som älskar Gud också skall älska sin broder.

2 Tim. 1 Det skall du veta att i de sista dagarna skall det komma svåra tider. ²Människorna kommer att älska sig själva och vara penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, ³kärlekslösa, oförsonliga, skvalleraktiga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, ⁴falska, egensinniga och högmodiga. De skall älska njutning i stället för Gud ⁵och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!

Romarbrevet 8:28 Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut.

Varför gavs lagen?

Lagen gavs för överträdelsernas skull, och lagarna (genom dess bud och straff) skulle kunna hålla folket i schack genom att bevaka och övervaka dem via lagen ända till avkomlingen (Jesus) skulle träda fram. När avkomlingen träder fram och offrar sitt liv för oss så får vi den Helige Ande till hjälp att göra det som lagen kräver – nämligen att älska Gud av hela vårt hjärta samt att älska vår nästa som oss själva. Ingen människa förklaras rättfärdig genom laggärningar eftersom ingen människa (som per definition kan synda) alltid har undvikit att överträda lagen.

Gal. 3:19 Varför gavs då lagen? Den blev tillagd för överträdelsernas skull för att gälla tills avkomlingen skulle träda fram, han som löftet gällde.

Gal. 3:21 Strider då lagen mot Guds löften? Nej, inte alls. Om vi hade fått en lag som kunde ge liv, då hade verkligen rättfärdigheten kommit av lagen.—²³Innan tron kom hölls vi i fängsligt förvar och var bevakade av lagen, tills tron skulle uppenbaras. ²⁴Så blev lagen vår övervakare fram till Kristus, för att vi skall förklaras rättfärdiga av tro. ²⁵Men sedan tron har kommit, står vi inte längre under någon övervakare.

1 Tim. 1:8Men vi vet att lagen är god, om man brukar den rätt ⁹och inser att den inte är till för rättfärdiga utan för laglösa och upproriska, gudlösa och syndare, oheliga och oandliga, för dem som misshandlar sin far och mor, för dråpare, ¹⁰för dem som utövar otukt och homosexualitet, för slavhandlare, lögnare, menedare och för alla som står emot den sunda läran

Rom. 3:²⁰Ty ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Genom lagen ges insikt om synd.

Rom. 9:31 Israel däremot, som strävade efter att uppfylla den lagsom ger rättfärdighet, har inte nått fram till den lagen.

Rom. 4:13 Det var inte genom lagen som Abraham och hans efterkommande fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro.

Jesus skärper lagen som inte trätt ur kraft. Lagen kan också missbrukas, och fariseerna lade till egna människolagar ovanpå Guds lagar vilket gjorde det svårare för människor. Vi kan se samma fenomen idag när vi kristna applicerar våra egna definitioner av synd och lär ut detta till andra. Det finns kristna som menar att om vi inte tänker på Gud varje minut så innebär det att vi inte älskar honom över allting, vilket innebär att vi ständigt syndar. Vi kan ju aldrig nå upp till en sådan nivå. De löser problemet (som de orsakade själva) med idén att Jesus kan vara syndfri i stället för oss och att vi kan åka snålskjuts på hans rättfärdighet. Genom att intala människor att de aldrig kan sluta synda så urvattnas synden totalt, och man kan då få en känsla av uppgivenhet gällande synden eftersom man tydligen alltid måste dras med den. Vad spelar det då för roll om man syndar ännu lite mer om synden alltid är ständigt närvarande? Vi skulle då alltid kunna lita på en brandförsäkring i form av Jesus rättfärdighet, oavsett hur vi lever.

Rom. 3:³¹Sätter vi då lagen ur kraft genom tron? Nej, inte alls! Vi upprätthåller lagen.

Mark. 7:⁸Ni upphäver Guds bud och håller er till människors stadgar.”⁹Han sade också till dem: “Ni upphäver fullkomligt Guds bud för att hålla fast vid era egna stadgar. ¹⁰Mose har sagt: Hedra din far och din mor och: Den som förbannar sin far eller sin mor skall straffas med döden. ¹¹Men ni påstår att om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig ger jag i stället som ‘korban’, som offergåva,¹²då tillåter ni honom inte längre att göra något för sin far eller mor. ¹³Ni upphäver Guds ord genom de stadgar som ni följer och för vidare. Och mycket annat sådant gör ni.”

Matt. 5:¹⁷Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. ¹⁸Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett.¹⁹Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. ²⁰Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

Vi kan se ovan att Jesus menar att vår rättfärdighet t o m måste gå långt över fariséernas rättfärdighet, och fariséer brukar ofta förknippas med väldigt laglydiga individer. Felet med fariséerna var dock att de var laglydiga – ofta i absurdum – gällande de judiska ceremoniella lagarna men det var värre med den moraliska delen av lagen eftersom vi vet att de var HYCKLARE. De levde inte som de lärde, och de solade sig gärna i den beundran och den respekt de fick från dödliga människor i stället för att leva i ödmjukhet inför den levande Guden. Vi kan se att Jesus inte är i närheten av att föreslå en lösning på problemet som skulle kunna innebära att vi kan gömma oss bakom hans (framtida) blod och att han skulle kunna vara rättfärdig i stället för oss. Nej, han säger att VI måste lyda buden (den moraliska lagen) och se till att vi även lär andra människor att göra likadant. Det innebär att om vi sprider en lära som utmynnar i att “ingen kan sluta synda”, “vi syndar tills vi dör men vi är alltid förlåtna tack vare Jesu död”, “vi kan alltid gömma oss bakom Jesu blod så att inte Gud ser vår synd”, “om vi skulle kunna undvika synd så hade Jesus dött i onödan”, “en gång frälst, alltid frälst”, “synd leder numera inte till andlig död”, etc, så LÄR vi faktiskt andra att SYNDA eftersom vi förminskar allvaret med synden. Satan förminskade också syndens betydelse när han lärde Eva att synd INTE leder till död. Satan LJÖG som bekant eftersom synd ABSOLUT leder till andlig död. Så svaret är inte att gömma sig bakom Jesus och tro att han är den som ska leva rättfärdigt så att vi slipper, utan svaret är omvändelse och att vi vandrar rättfärdigt i ljuset.

Vad ska vi göra för att få evigt liv?

När Jesus fick frågan i Lukas 10 om vad vi måste göra för att få evigt liv svarade han med en motfråga – “vad står skrivet i lagen?”. Frågorna ställdes förstås under en tid när det gamla testamentet fortfarande gällde och den laglärde svarade med att läsa upp det största budet, varefter Jesus menade att han svarade rätt och att han skulle få leva om han levde så. Lydnad av detta bud var och är alltså livgivande både i det gamla och nya testamentet, men efter Jesu död på korset har vi förstås ännu en dimension att leva efter eftersom vår rättfärdighet hänger på om vi är renade i Jesu blod eller inte, och om vi lever efter den Helige Ande eller köttet.

Lukas 10:²⁵Då kom en laglärd fram och ville snärja honom och frågade: “Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv?” ²⁶Jesus sade till honom: “Vad står skrivet i lagen? Vad läser du där?” ²⁷Han svarade: “Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.” ²⁸Jesus sade till honom: “Du svarade rätt. Gör det, så får du leva.“

Den laglärde skulle kunna ha nöjt sig med det svaret och gått vidare, men han ville ha detaljer. Jesus gav då exempel på vad det innebär med att älska sin nästa som sig själv, genom att berätta om liknelsen om den barmhärtiga samariten. Den laglärde intygade efteråt att det var den som visade barmhärtighet som i sanning lytt budet att älska sin nästa som sig själv. Jesus bad honom då att leva på samma sätt för att få leva. Det handlar alltså om att tro utan gärningar är död och att vi inte kan bli frälsta utan gärningar. Här är ett liknande svar som Jesus gav en som frågade vad som krävs för evigt liv:

Matt. 19:¹⁶En man kom fram till Jesus och frågade: “Mästare, vad skall jag göra för gott för att få evigt liv?” ¹⁷Jesus sade till honom: “Varför frågar du mig om det goda? En är den Gode, och vill du gå in i livet, så håll buden.” ¹⁸Han frågade honom: “Vilka?” Jesus svarade: “Du skall inte mörda, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, ¹⁹Hedra din far och mor och Du skall älska din nästa som dig själv.”

Även här förklarar Jesus att det är att lyda tio Guds bud som ger det eviga livet, och hade personen ifråga tackat och gått sin väg så hade detta varit det slutgiltiga svaret som vi läsare fått veta något om. Men trots att mannen fått ett löfte om att han skulle gå in i livet om han följde dessa bud så fortsatte han att fråga om något mer fattas. Jesus ger honom något som verkar som en överkurs när han tipsar mannen om att sälja det han äger och följa honom. Om han skulle följa även detta råd skulle det leda till en skatt i himlen, och vi kan definitivt förvänta oss belöningar om vi gör oss av med allt för Jesus skull. Nu var det här med att sälja allt ett bud till just den här mannen och inte till hela mänskligheten. Att just den här mannen fick det rådet kan vara just för att han ägde mycket och hade svårt att släppa taget om sin rikedom. Jesus menar också att det är svårt för en rik person att komma in i hans rike, men det är inte omöjligt.

²⁰Då sade den unge mannen till Jesus: “Allt detta har jag hållit. Vad är det mer som fattas?”²¹Jesus svarade: “Vill du vara fullkomlig, gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga. Då skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig.” ²²När den unge mannen hörde detta, gick han bedrövad sin väg, ty han ägde mycket.

Gamla Testamentet om att älska Gud

3 Mosebok 19:34Främlingen som bor ibland er skall räknas som infödd hos er. Du skall älska honom som dig själv. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. Jag är HERREN, er Gud.

5 Mosebok 6:1 Dessa är de bud, stadgar och föreskrifter som Herren, er Gud, har befallt mig att lära er, för att ni skall följa dem i det land dit ni drar för att ta det i besittning ²och för att du i hela ditt liv skall frukta Herren, din Gud, så att du håller alla hans stadgar och bud som jag ger dig, du med din son och din sonson, och för att du skall få ett långt liv. — ⁴Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en. ⁵Och du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av all din kraft. ⁶Dessa ord som jag i dag ger dig befallning om, skall du lägga på hjärtat. ⁷Du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp. ⁸Du skall binda dem som ett tecken på din hand, och de skall vara som ett band till påminnelse på din panna. ⁹Och du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar.

5 Mosebok 7:9 Så skall du veta att endast HERREN, din Gud, är Gud, den trofaste Guden som håller fast vid sitt förbund och sin nåd i tusen släktled, när man älskar honom och håller hans bud.

5 Mosebok 10:¹²Och nu Israel, vad begär Herren, din Gud, av dig annat än att du fruktar Herren, din Gud, att du vandrar på alla hans vägar, att du älskar honom och att du tjänar Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ, ¹³så att du håller Herrens bud och hans stadgar, som jag i dag ger dig för att det skall gå dig väl.— ¹⁶Omskär därför ert hjärtas förhud och var inte längre hårdnackade. ¹⁷Ty Herren, er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den Gud som är stor och väldig och inger fruktan, som inte är partisk och inte tar mutor. ¹⁸Han skaffar den faderlöse och änkan rätt, han älskar främlingen och ger honom mat och kläder. ¹⁹Också ni skall älska främlingen för ni har själva varit främlingar i Egyptens land.

5 Mosebok 11:1 Du skall älska Herren, din Gud, och alltid iaktta vad han ålagt dig, hans stadgar, domslut och bud.—⁸Håll därför alla de bud som jag i dag ger dig, så att ni blir starka och kan gå in i och inta det land dit ni nu drar vidare för att ta det i besittning —¹³Om ni nu lyssnar till de bud som jag i dag ger er så att ni älskar Herren, er Gud, och tjänar honom av hela ert hjärta och av hela er själ, ¹⁴då skall jag ge regn åt ert land i rätt tid, höstregn och vårregn, och du skall få bärga in din säd, ditt vin och din olja. — ¹⁶Men se till, så att inte era hjärtan blir förförda och ni viker av och tjänar andra gudar och tillber dem, ¹⁷ty då skall Herrens vrede upptändas mot er, och han skall tillsluta himlen så att regn inte faller och marken inte ger sin gröda och ni snabbt blir utrotade ur det goda land som Herren ger er.—²²Ty om ni noga håller alla dessa bud som jag ger er att följa, så att ni älskar Herren, er Gud, och vandrar på alla hans vägar och håller er till honom, ²³då skall Herren driva bort alla dessa folk för er, och ni skall lägga under er folk som är större och mäktigare än ni själva.—²⁶Se, jag förelägger er i dag välsignelse och förbannelse: ²⁷Välsignelse, om ni lyssnar tillHerrens, er Guds, bud som jag i dag ger er, ²⁸och förbannelse om ni inte lyssnar tillHerrens, er Guds, bud, utan viker av ifrån den väg jag i dag befaller er att gå och följer andra gudar som ni inte känner.—³¹Ni står nu i begrepp att gå över Jordan för att komma in i och ta i besittning det land som Herren, er Gud, ger er. När ni tagit det i besittning och bor där, ³²skall ni vara noga med att följa alla de stadgar och rådslut som jag i dag förelägger er.

5 Mosebok 13:³då skall du inte lyssna på den profetens ord eller på den som har drömsyner, tyHerren, er Gud, prövar er för att finna om ni älskar Herren, er Gud, av hela ert hjärta och hela er själ. ⁴Herren, er Gud, skall ni följa, honom skall ni frukta, hans bud skall ni hålla, hans röst skall ni lyssna till, honom skall ni tjäna och honom skall ni hålla er till.

5 Mosebok 19:9om du då är noga med att följa alla dessa bud som jag i dag ger dig, så att du älskar HERREN, din Gud, och alltid vandrar på hans vägar, då skall du lägga tre städer till dessa tre.

5 Mosebok 30:16 då jag i dag befaller dig att älska HERREN, din Gud, att vandra på hans vägar och hålla hans bud och stadgar och rådslut, för att du må leva och föröka dig, och för att HERREN, din Gud, må välsigna dig i det land dit du kommer för att ta det i besittning.

5 Mosebok 30:20 genom att du älskar HERREN, din Gud, och lyssnar till hans röst och håller dig till honom. Ty detta betyder liv och lång levnad för dig, så att du får bo i det land som HERREN med ed har lovat att ge dina fäder, Abraham, Isak och Jakob

Joshua 22:5 Men var mycket noga att hålla fast vid och följa de bud och den lag som HERRENS tjänare Mose har gett er, så att ni älskar HERREN, er Gud. Vandra på alla hans vägar, iaktta hans bud, håll er till honom och tjäna honom av hela ert hjärta och av hela er själ.”

Nehemja 1:5Jag sade: “O, HERRE, himmelens Gud, du store och fruktansvärde Gud, du som håller fast vid förbundet och ger nåd åt dem som älskar dig och håller dina bud

Är gärningslära en villolära? Det beror på…

Aug22

Inte är det väl en ful gärningslära och villolära att säga att vi måste vara Gud trogna?

Inte blir väl Gud arg och besviken på oss om vi citerat Jak. 2:24 alltför ofta, och lär varandra att det är viktigt att lyda Gud? Muslimer tror vanligtvis att de, förutom att tro på Muhammed som Allahs profet, måste utföra en rad handlingar för att komma in i Allahs rike. De tror att deras goda gärningar måste överträffa deras onda gärningar och därför kan de aldrig vara riktigt säkra på att de verkligen är frälsta eftersom de är osäkra på Allahs faktiska mätstock och hur de ligger till i vågskålen. Det gäller alltså att samla poäng (och att inte förlora poäng) och att tro att det är möjligt att förtjäna sin frälsning pga något som man gör. Detta är ett typexempel på “frälst pga gärningar” även om det inte handlar om kristen tro utan islam. Denna idé om gärningar är inte biblisk. Bibeln lär att ingenting oheligt kommer in i Guds rike, och en enda synd gör oss smutsiga. Det spelar alltså ingen roll om vi lever heligt resten av våra liv om vi en gång smutsat ner oss, för vi förblir orena. I Gamla Testamentet kan vi läsa om att människor blev renade från sina synder tack vare bekännande av sin synd i kombination med djuroffer, och i Nya Testamentet så kan vi som bekant läsa om JESUS slutgiltiga syndoffer som han gjorde för oss en gång för alla. Det betyder inte att vi är födda frälsta för villkoret är tro och omvändelse.

Vi är antingen frälsta av gärningar eller av nåd. Det är antingen eller. Antingen kan vi fixa vår egen frälsning genom gärningar och att samla poäng ELLER av en ren barmhärtighet från Guds sida. De allra flesta är överens om att det är det sistnämnda som gäller. Även om lagen inte var för svår för oss att lyda så har vi ändå valt att inte lyda den alla gånger, och då är det klippt för oss. Tack vare Jesus som dog för våra synder så kan vi bli renade. Men notera att det inte står någonstans att vi är frälsta av tro ALLENA (det står tvärt om att vi INTE är frälsta av tro allena), eller att vi kan bli frälsta trots att vi lever i pågående synd, eller trots att vi inte kan visa upp några goda gärningar. Tyvärr har kristna missförstått en del av Paulus kommentarer om lagen, och får för sig att han säger att vi t o m kan bli frälsta utan att behöva lyda tio Guds bud. De menar att det förstås är eftersträvansvärt att lyda tio Guds bud men inte nödvändigt för frälsningen. Men sanningen är att det ÄR nödvändigt för frälsningen, och Paulus menar bara att det är de judiska ceremoniella lagarna (såsom omskärelse) som inte krävs och han menar givetvis också att vi inte kan bli frälsta av gärningar allena.

Många tror att vi inte behöver GÖRA något för att bli frälsta, och så fort någon påstår att det också finns krav på gärningar så menar de att det handlar det om “gärningslära” och därför en villolära. De är övertygade om att “tro allena” gäller (trots att alltså Bibeln säger det motsatta), och då kan det heller inte finnas några som helst krav på något som vi måste GÖRA. Somliga tror inte ens att OMVÄNDELSE är ett krav eftersom det är något som man GÖR, och andra menar att vi inte ens kan TRO av oss själva och att denna gåva måste komma från Gud just för att det inte finns NÅGONTING (inte ens tro) som vi kan göra för vår frälsnings skull. De är livrädda för allting som luktar gärningar, och de kan till och med vara mer rädda för gärningskrav än de är för SYND! Det finns faktisktl kristna som tror att vi alltid syndar i “tanke, ord och gärning”, och därför fruktar de inte synd särskilt mycket eftersom de menar att det är en naturlig del av alla människors liv – även kristnas. Däremot reagerar de kraftigt om någon påstår att gärningar och trohet mot Gud (något som man GÖR) har något med frälsning att göra. Då kan de raskt utropa “Varning – Gärningslära – Se upp”!

Det finns många exempel i Bibeln på människor som blev rättfärdig pga de visade sin tro med GÄRNINGAR. Om inte Abraham hade valt att lyda Gud och lämnat sitt hemland såsom Gud bad honom så skulle Guds löften till honom och hans säd inte ha gått i uppfyllelse. Abraham prisades för sin tro i Bibeln, men det var för att han visade sin tro med sina GÄRNINGAR. Abraham offrade sin son Isak i TRO. Det är något som han GJORDE. Tänk om Abraham skulle försöka påstå att han hade tillräckligt med tro utan att för den skull behöva GÖRA någonting för att visa den.

Jak. 2:²¹Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret? ²²Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. ²³Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet, och han kallades Guds vän. ²⁴Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro.

Under Joshuas ledning så vandrade människor runt staden Jeriko sju gånger, och yttermuren föll. De TRODDE visserligen att Gud verkligen skulle åstadkomma det som han utlovat (låta dem erövra staden) men de var fortfarande tvungna att GÖRA något – nämligen att vandra runt muren, blåsa i trumpeter och ropa. Murarna ramlade dock inte ner pga att de vandrade runt muren, för detta skulle kunna liknas med gärningslära. Murarna föll för att Gud gjorde så att de föll, men skulle Gud låta murarna falla om Joshua om hans folk INTE lydde Gud genom att vandra runt muren? Det tror jag knappast! Gud såg att de hade TRO och att de visade sin tro med sina GÄRNINGAR (lydnad i tro).

Hebreerbrevet 11:30 Genom tron föll Jerikos murar, sedan man hade gått runt omkring dem i sju dagar.

Tänk också på blodet som israelerna blev tillsagda att smeta på dörrposterna i Egypten inför Exodus. Blodet i sig självt räddade dem inte, men tack vare att de LYDDE och GJORDE detta (strök blod på dörrposterna) så blev de räddade från den dödsängel som sedan kom och orsakade mycket död. Alla som står omnämnda i Hebr. 11 var tvungna att GÖRA något så det är uppenbart att lydnad och goda gärningar inte alltid är detsamma som det många ser som “gärningslära”. Det är svårt att separera tro från lydnad och handling eftersom de hör ihop!

Många är så rädda för det här med gärningslära eftersom de får för sig att man då räddar sig själv och tar äran bort från Gud. De är rädda för att detta skulle leda till skrytsamhet. Men de behöver inte oroa sig! Vi tar inte äran bort från Gud om vi GÖR något och är honom trogna! Tänk dig en person (Kalle) som är långt ute på djupa vatten och håller på att drunkna i de mycket farliga strömmarna som han självmant begett sig ut i trots riskerna. Han kämpar för sitt liv och just när han inte orkar mer och håller på att ge upp så kommer en man i en båt och kastar en livboj åt honom för att rädda honom. Kalle hugger tag i livbojen, och sanningen är att hade mannen i båten inte dykt upp just vid det tillfället så hade Kalle inte klarat sig. När de kommer iland så väntar flera journalister som vill rapportera om händelsen och de berömmer mannen i båten för att ha räddat en person från en säker död. Tänk dig då att Kalle kliver fram och påstår att han räddat sig själv eftersom HAN minsann hade huggit tag i livbojen! Det vore fullständigt absurt, men tyvärr är de precis så som många ser på det här med gärningar. En del menar att Gud gör ALLT åt oss och att frälsningen är monergistisk.

Vi är förlorade till 100% utan Jesus. Nåd allena frälser oss eftersom vi inte lytt lagen till 100%. Men detta betyder inte att Gud inte har villkor eller att han inte kräver något ifrån oss. Han förväntar sig att vi ska leva HELIGT, och hör och häpna, vem är det som får evigt liv? Inte de som har tro allena…

Hebr. 5: ⁹Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som LYDER honom

Demoner och onda andar tror också att Jesus är helig och Guds son

Aug13

Vi får ofta höra att en tro på Gud räcker för att bli frälst, men det är endast i betydelsen en FRÄLSANDE tro. Och vad betyder detta? Jo, tror vi på Gud så förväntas vi ÄLSKA honom, och älskar vi honom så LYDER vi honom. DETTA är en frälsande tro, och detta är sättet att veta om vi är Guds barn eller ej.

Johannes 14:15 OM ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud.—:21 Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom.”—23 Jesus svarade: “Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom.24 Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord. Det ord som ni hör är inte mitt utan kommer från Fadern som har sänt mig.

1 Johannesbrevet 3:10 På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder

Även demoner och onda andar har en stark tro på Gud. De veta att Jesus är den Jesus som kommer från Nasaret (som även profetiorna berättar om), att han är Guds HELIGA, att han är GUDS SON, att han är EN GUD, att han är MESSIAS, och att han förmodligen kommit för att fördärva dem eftersom de är onda. De BÄVAR (darrar) t o m av fruktan på grund av denna vetskap! Så deras tro är det inget fel på men däremot bristen på goda gärningar och framför allt deras SYND.

Mark. 1:23 Och se, i deras synagoga fanns nu en man som hade en oren ande, och han skrek:24 “Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är, du Guds Helige.”

Jak. 2: 19 Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och bävar.

Lukas 4: 41 Onda andar for även ut ur många, och de ropade: “Du är Guds Son.” Men han talade strängt till dem och förbjöd dem att tala, eftersom de visste att han var Messias.

Att demonerna saknar gärningar och därmed inte är frälsta är också Jakobs poäng i Jakobsbrevet 2. Ämnet är GÄRNINGAR och inte huruvida änglar/demoner kan bli frälsta eller ej (även om förstås Jesus inte offrade sig för änglar och demoner utan för MÄNNISKOR). Jakob drog till med de värsta individer/varelser han kunde tänka sig att göra en jämförelse med, och troende demoner verkar vara den värsta kombinationen han kom på. Den slutsats som Jakob vill komma till är att om t o m DEMONER kan ha en stark tro på att Jesus faktiskt är den som han utger sig för att vara, hur kan då VI få för oss att tro allena (utan gärningar) kan frälsa OSS? Demoner slutar inte att vara onda demoner bara för att de har en stark tro på att Jesus är Guds utlovade och helige son, och lika lite förvandlas VI per automatik till goda personligheter om vi tror samma sak som dem – SÅVIDA INTE vi har goda GÄRNINGAR att visa förstås! Man kan alltså ha en stark tro på att Jesus är den helige Guds son som kommit för att fördärva det onda, och vara medveten om sin ondska, men trots detta vara förlorad. Detta pga vägran att omvända sig och pga lathet när vi inte anstränger oss att åstadkomma god frukt och gärningar. Vi kan aldrig åberopa en rätt till frälsning av tro allena, och självfallet heller inte av gärningar allena. Bibeln säger klart och tydligt i Jak. 2:24 att vi INTE är frälsta av tro allena. Ingenting vi tror eller gör kan få oss att förtjäna en frälsning, men det finns däremot villkor.

Det är alltså inte så att vi endast riskerar att förlora vår frälsning om vi förlorar vår TRO, utan det är snarare så att vi mycket väl kan ha vår tro i behåll men att vi inte vill upphöra med all vår SYND. Människan vill så gärna tjäna två herrar och ändå vara frälst, men vi måste välja EN herre i våra liv.

Räcker det med att TRO och bekänna Jesus med vår mun för att bli frälst?

Jan9

Gud gjorde det inte svårt för oss att bli frälsta.

Joh 6:35 Jesus svarade: “Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta”.

Joh 6:40 Ty detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.

Joh 11:25 Jesus sade: “Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör

Vi behöver inte gå igenom några krångliga ritualer eller någon skärseld för att bli renade från vår synd, utan vi kan helt enkelt bekänna vår synd inför Gud och omvända oss för att få syndernas förlåtelse. Detta gäller även om vi gjort oss skyldiga till hemska överträdelser, många överträdelser eller upprepade överträdelser. Men omvändelse betyder inte ett temporärt ursäktande för en daglig synd, utan det betyder att i hjärtat inse sin synd samt hissa vit flagg och vilja lämna synderna bakom sig en gång för alla. Detta måste göras både i tanke och handling. Visst, det kan hända att vi återigen väljer att falla för Satans frestelser, men om vi lever i omvändelse, synd, omvändelse, synd, etc, så visar det att vi inte har i sanning omvänt oss.

1 John 1:9 OM vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

Bibeln lär oss att vi blir frälsta av tro:

Joh 3:16 Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.

Men det måste vara en sann tro. Det räcker inte med att endast TRO, utan vi måste även bekänna tron med vår mun:

Rom. 9 Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst. 10 Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.

Apg 16:29 Då bad fångvaktaren om ljus och rusade in och föll skräckslagen ner inför Paulus och Silas. 30 Sedan förde han ut dem och frågade: “Ni herrar, vad skall jag göra för att bli frälst?” 31 De svarade: “Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj.”

Apg 2:21 Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst. (denna vers handlar om den sista tiden)

Men inte ens ett öppet erkännande av vår tro frälser oss om inte resten stämmer:

Titus 1:16 De försäkrar att de känner Gud, men med sina gärningar förnekar de honom. De är avskyvärda och olydiga, odugliga till varje god gärning

Matt 15:8-9 Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Fåfängt dyrkar de mig, ty lärorna de lär ut är människors bud.

Matt. 7:²²Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? ²³Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!

Här nedan säger Markus att den som tror OCH BLIR DÖPT ska bli frälst:

Mark 16:16 Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd.

För vi kan ju inte påstå att en person som tror och blir döpt INTE är frälst. Man skulle också kunna säga att den som tror, blir döpt, ångrar sina synder, lever i ljuset med Jesus, visar god frukt, är en lärljunge och evangaliserar ska bli frälst, och vi skulle kunna lägga till ytterligare några beskrivningar på en kristen person. Det är tänkt att vi SKA låta döpa oss så fort vi omvänt oss och bestämt oss för att vandra med Jesus, men om vi skulle avlida innan eller inte har tillgång till så mycket vatten, så betyder det inte att vi inte är frälsta. Det motsäger inte Mark. 16:16. Räcker det med att tro några minuter, och sedan förbli frälst resten av livet?

Matt 10:22 Och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst.

Upp. 3:11 Jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar din krona.

1 John. 2:24 Låt det ni har hört från början förbli i er. Om det som ni har hört från början förblir i er, kommer ni också att förbli i Sonen och i Fadern. 25 Och detta är vad han själv lovade oss, det eviga livet.

Ovan verser säger att vi måste hålla ut till slutet för att vara säkra på att få det eviga livet. Det räcker inte att tro att det endast finns EN Gud och att Jesus i sanning är Guds son.

Jak. 2:19 Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och bävar.

Lukas 4: 41 Onda andar for även ut ur många, och de ropade: “Du är Guds Son.” Men han talade strängt till dem och förbjöd dem att tala, eftersom de visste att han var Messias.

Apg 19: 15 Men den onde anden svarade dem: “Jesus känner jag till, och vem Paulus är vet jag, men vilka är ni?”

Det räcker inte med att ha en tro utan gärningar för då skulle även demoner vara frälsta. Jakobs poäng i Jak. 2 är att visa att en ensam tro inte räcker för frälsning och att tro utan gärningar är död. Det är alldeles sant att vi inte kan bli frälsta av gärningar allena, men inte heller av tro allena. Vi kan inte förtjäna frälsning av något som vi tror eller gör, men Gud har i sin barmhärtighet gjort frälsningen möjlig för oss genom nåd. Att Jesus gjort det möjligt för oss att bli renade från våra synder betyder inte att Gud efter reningen ser mellan fingrarna på vår synd, eller att även ljumma kristna är välkomna till hans rike.

Vi vet alltså att om vi TROR i hjärtat på Jesus så blir vi frälsta, men vad innebär det att tro på Jesus? Att tro på Jesus betyder att vi ÄLSKAR vi honom, och vad betyder det?

Joh 14:15. Om ni älskar mig, så håll mina bud.

John 14:21 Den som har mina bud och håller dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig, han skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom, och skall uppenbara mig för honom. 22.Judas, inte Iskariot, sade då till honom: Herre, hur kommer det sig att du vill uppenbara dig för oss och inte för världen? 23. Jesus svarade och sade till honom: Om någon älskar mig, skall han hålla mitt ord. Och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. 24. Men den som inte älskar mig, han håller inte mina ord. Och det ord ni hör är inte mitt, utan Faderns, som har sänt mig.

1 John 5:3. Ty detta är kärleken till Gud, att vi håller hans bud. Och hans bud är INTE tunga. 4. Ty allt det som är fött av Gud besegrar världen och detta är den seger som har besegrat världen, vår tro. 5. Vem är den som besegrar världen, utom den som tror att Jesus är Guds Son?

1 Joh 2:3 Och av det VET vi att vi känner honom: OM vi håller hans bud. 4. Den som säger: Jag känner honom, och inte håller hans bud, han är en lögnare, och sanningen är inte i honom. 5. Men den som håller hans ord, i honom är sannerligen Guds kärlek fullkomnad. Av det vet vi att vi är i honom. 6. Den som säger sig förbli i honom är också skyldig att vandra så som han vandrade.

Matt 7:21. Inte skall var och en komma in i himmelriket, som säger till mig: Herre, Herre,utan den som gör min Faders vilja, som är i himlen.

Upp 22:14. Saliga är de som håller hans bud, för att de skall få rätt till livets träd och få gå in genom portarna i staden.

Tro är inte GÅVAN i Ef. 2:8-9 men FRÄLSNINGEN

Dec15

Gud ger ALLA människor en möjlighet att tro och omvända sig

Den berömda versen i Ef. 2:8-9 säger inte att TRO är en gåva utan snarare att FRÄLSNINGEN är en gåva (vilket grekiskan visar) och gåvor tar man emot och är vanligtvis mycket rädda om (vilket är villkoret för frälsningen) samt behåller. Gud tvingar dock ingen till detta.

Ef. 2:8-9 Ty av nåden är ni frälsta genom tron, och inte av er själva, Guds gåva är det, inte av gärningar, för att ingen skall berömma sig

Pronomet [Τοῦτο]är ett demonstrativt pronomen och den syftar på det som det refererar till. Det är inte maskulint eller feminint utan neutralt och det är i singular och nominativt. “Tro” kan inte vara vad [Τοῦτο] syftar till eftersom “det” är neutralt och “tro” feminint. Paulus borde ha använt ett annat passande ord om han velat syfta på ordet “tro” och därmed undvikt förvirring. Om vi accepterar att det inte är “tron” som är gåvan undviker vi dessutom motsägningar, såsom Rom 10:17 som säger att tro kommer av att höra (Guds ord).:

Rom. 10:¹⁷Alltså kommer tron av predikan, men predikan i kraft av Kristi ord.

Tro kan inte samtidigt komma pga predikan och genom att Gud på måfå tilldelar vissa människor tro. Det är antingen eller, och jag tror gärna att Rom 10:17 är sanna ord och att de inte står i strid med resten av Bibeln (eller svärtar ner Guds karaktär). Om tron hade varit en gåva borde inte Jesus ha förvånats över vissa människors starka tro, men det hände att Jesus förundrades över detta, samtidigt som han i andra sammanhang förbrådde människor för deras svaga tro. Paulus frågar sig:

Rom. 10:¹⁴Men huru skulle de kunna åkalla den som de icke hava kommit till tro på? Och huru skulle de kunna tro den som de icke hava hört? Och huru skulle de kunna höra, om ingen predikade?

Svaret är INTE “Jo, Paulus. Kände du inte till att människor kan komma till tro utan predikan, genom att Gud på måfå ger tro till somliga människor?” Om tron hade varit en gåva – separat från det faktum att Gud uppenbarat sitt ljus för alla människor – så blir det Guds fel att alla människor inte tror på honom, eftersom han ju inte gett dem gåvan att tro. Men sanningen är att vi är alla kallade att omvända oss och komma till tro. Gud vill inte att någon ska gå förlorad, och han har möjliggjort en grundtro till alla. Frågan är om vi tar emot hans ljus och låter det skina klarare eller om vi vänder honom ryggen.

Matt 6:30. Kläder nu Gud så gräset på marken, vilket i dag står och i morgon kastas i ugnen, skulle han då inte mycket mer göra det med er, ni klentrogna?

Matt 11:20. Då började han gå till rätta med de städer, i vilka han hade gjort sina flesta kraftgärningar, och de hade likväl inte omvänt sig:21. Ve dig Korasin, ve dig Betsaida! Ty hade sådana kraftgärningar blivit gjorda i Tyrus och Sidon, som har blivit gjorda i er, så hade de för länge sedan omvänt sig i säck och aska.

Matt 14:30. Men när han såg, hur stark vinden var, blev han förskräckt, och då han började sjunka, ropade han och sade: Herre, hjälp mig. 31. Och genast räckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade till honom: O, du klentrogne, varför tvivlade du?

Matt 16:7. Då tänkte de för sig själva och sade: Vi har inte tagit med oss något bröd. 8. När Jesus märkte det, sade han till dem: Ni klentrogna, varför bekymrar det er, att ni inte har tagit bröd med er? 9. Förstår ni inte ännu, eller minns ni inte de fem bröden åt de fem tusen, och hur många korgar ni tog upp?

Matt 17:19. Då gick lärjungarna avsides till Jesus och sade: Varför kunde vi inte driva ut honom? 20. Jesus sade till dem: För er otros skull. Sannerligen säger jag er: Om ni bara har tro som ett senapskorn, då kan ni säga till detta berg: Flytta dig härifrån dit bort, och det skall flytta sig, och inget skall vara omöjligt för er.

Mark 4:39. Och då han hade vaknat, talade han strängt till vinden och sade till sjön: Tig, och var stilla! Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt. 40. Och han sade till dem: Varför är ni så rädda? Hur kommer det sig att ni inte har tro?

Lukas 7:9. Då Jesus hörde detta, förundrade han sig över honom och vände sig om och sade till folket som följde honom: Jag säger er: Inte ens i Israel har jag funnit så stor tro.

Lukas 18:8. Jag säger er: Han skall snart ge dem rätt. Men skall Människosonen finna tro på jorden då han kommer?

Verser som brukar användas till att påstå att Gud väljer vem som ska ha TRO

Det finns några verser som kanske förbryllar, men som startpunkt så kan vi vara helt säkra på att Gud inte blundar och på måfå ger vissa människor tro medan han vägrar att ge andra tro. Det skulle ju innebära att Gud är den som väljer vem som ska bli frälst, och att han stänger dörren till frälsningen för merparten. Det stämmer inte överens med resten av vad vi kan läsa i Bibeln och det är nedvärderande att påstå att vår Frälsare är någon slags tyrann som förvägrar människor frälsning genom att han undanhåller den nödvändiga tron.

1 Kor. 12:8 Så gives genom Anden åt den ene att tala visdomens ord, åt en annan att efter samme Ande tala kunskapens ord, 9 åt en annan gives tro i samme Ande, åt en annan givas helbrägdagörelsens gåvor i samme ene Ande, 10 åt en annan gives gåvan att utföra kraftgärningar, åt en annan att profetera, åt en annan att skilja mellan andar, åt en annan att tala tungomål på olika sätt, åt en annan att uttyda, när någon talar tungomål.

Rom. 12:3 Ty i kraft av den nåd som har blivit mig given, tillsäger jag var och en av eder att icke hava högre tankar om sig än tillbörligt är, utan tänka blygsamt, i överensstämmelse med det mått av tro som Gud har tilldelat var och en.

Om vi ser till sammanhanget så kan vi se att det handlar om nådegåvor, och det är verkligen sant att alla kristna inte har vare sig alla gåvor eller samma gåvor, och Paulus ber oss därför att agera inom de resurser som vi har fått tilldelade. Det är också sant att vi inte kan ge oss själva dessa gåvor utan det är GUD (den heliga anden) som tilldelar dem. Vi är tillsagda att vara ivriga på att ta emot nådegåvorna, och framför allt de bästa, men sanningen är dock att inte alla har gåvan att exempelvis hela människor. Inte för att Gud förvägrar kristna gåvor utan för att vi kanske inte tror på dem, inte ber om dem eller inte inser vilken kraft de har. Vår frälsning hänger dock inte på nådegåvorna. Vi ska heller inte göra som Salomo, som hade fått vishetens gåva som han till att börja med använde till något gott, men som han senare totalt sjabblade bort.

Matteus 7:11 Om nu I, som ären onda förstån att giva edra barn goda gåvor, huru mycket mer skall icke då eder Fader, som är i himmelen, giva vad gott är åt dem som bedja honom!

En del har inte gåvor för att de inte kommer till Gud för att ta emot dem. Gåvor tas emot, och efter det uppmanar Paulus oss att använda oss av det vi har. Hela sammanhanget:

Rom 12:6 Och vi hava olika gåvor, alltefter den nåd som har blivit oss given. Har någon profetians gåva, så bruke han den efter måttet av sin tro; 7 har någon fått en tjänst, så akte han på tjänsten; är någon satt till lärare, så akte han på sitt lärarkall; 8är någon satt till att förmana, så akte han på sin plikt att förmana. Den som delar ut gåvor, han göre det med gott hjärta; den som är satt till föreståndare, han vare det med nit; den som övar barmhärtighet, han göre det med glädje.

I nedan vers är det grekiska ordet (pistis) översatt till “trofasthet” på svenska, och det står inte att det är Gud som orsakar denna trofasthet hos personen utan att det är en frukt som förväntas att visas hos kristna. Inte heller säger 2 Tess. 1:11 att det är Gud som tvingar på människor tro. Det är vi själva som måste använda vår tro, och vi kan se från skriften att människor med stark tro lättare kunde bli helade. Jesus var som sagt förvånad själv över en del människors tro, men så var han heller inte påverkad av reformert tänkande!

Gal. 5: 22 Andens frukt åter är kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, trofasthet 23 saktmod, återhållsamhet. Mot sådant är icke lagen.

Vi är inte frälsta av TRO ALLENA! Jakob 2:24

Jun17

En människa erkänns som rättfärdig genom GÄRNINGAR och inte bara genom tro!

Det finns en del som hör ovan uttryck och genast protesterar och menar att det är raka MOTSATSEN till vad Bibeln säger, och en del kan t o m bli riktigt upprörda. Ända tills de får höra att det är ett citat från Bibeln. Då försöker de i stället febrilt att förklara hur Jakob egentligen menar, för de går inte med på att Jakob menar det som han rakt ut säger. Inte ens när han motiverar det han säger med tydliga exempel på GÄRNINGAR.

Om vi undantar Joh 3:16, finns den någon vers i NT som används lika flitigt som Ef 2 8-9?:

“Ty av nåden är ni frälsta genom tron, och inte av er själva, Guds gåva är det, inte av gärningar, för att ingen skall berömma sig” (Ef. 2:8-9)

Jakobsbrev 2:24 är inte alls lika känd och det är sällan vi påminner varandra om den:

Jak. 2:24Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom GÄRNINGAR och inte bara genom tro (Sv. Folkbibeln)

Jak. 2:²⁴I sen alltså att det är av gärningar som en människa bliver rättfärdig, och ICKE AV TRO ALLENAST. (1917)

Den enda versen i Bibeln som innehåller både orden “tro” och “allena” så står det att vi INTE är frälsta genom tro allena! Ändå lär vi varandra precis tvärt om. Det finns ju inga motsägningar i Bibeln och inte heller är dessa två verser motsägande om vi ser dem i sitt sammanhang och om vi noterar vad verserna säger samt vad de INTE säger. Om vi studerar Ef 2:8-9 kan vi börja med att notera att det inte är TRON som är “gåvan” utan frälsningen. Hela mänskligheten har i och för sig gåvan/möjligheten att kunna komma till tro på Gud, men i den här versen åsyftas frälsningen som gåva.

“For by grace ye are saved through faith, and this [Τοῦτο] [it is] not of yourselves, [it is] the gift of God, not of works lest anyone might boast” (Eph. 2:8-9).

Pronomet [Τοῦτο] är ett demonstrativt pronomen och den syftar på det som det refererar till. Det är inte maskulint eller feminint utan neutralt och det är i singular och nominativt. “Tro” kan inte vara vad [Τοῦτο] syftar till eftersom “det” är neutralt och “tro” feminint. Paulus borde ha använt ett annat passande ord om han velat syfta på ordet “tro” och undvikit förvirring. Om vi accepterar att det inte är “tron” som är gåvan undviker vi dessutom motsägningar, såsom Rom 10:17 som säger att tro kommer av att höra (Guds ord). De som refererar till Ef. 2:8-9 tar sällan med vers 10 som säger:

“Ty vi är hans verk, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett för att VI skall VANDRA i dem”

Det står att VI ska vandra, och Gud kommer inte att vandra åt oss. Vad händer om vi väljer att inte vandra i de goda gärningarna? Gud har en plan och vi måste välja att följa den.

Vi är antingen frälsta av egen kraft/gärningar ELLER av nåd, och vi kan läsa att det är av nåd som vi är frälsta och villkoret är att vi TROR. Men vad innebär det att tro? Även demonerna tror ju på Gud och de är inte frälsta. Vi vet också att “ljumma” kristna inte är frälsta trots att de tror. Om vi tror på Jesus och känner honom så älskar vi honom och då säger Bibeln att vi också LYDER honom. Det är också på det sättet vi verkligen kan se om vi är Guds barn eller ej. Lyder vi honom eller inte?

Gärningar utan tro (vilket var risken för judarna) kan inte kan göra någon rättfärdig och Jakob menade att tro utan gärningar inte kan göra någon rättfärdig. Både Paulus och Jakob hänvisade till Abraham som var rättfärdig utan lagens gärningar MEN däremot var han var rättfärdig genom trons gärningar. Gärningarna som Paulus talar om i Rom 4:2 och Gal. 2:16 och andra ställen är inte samma sorts gärningar som Jakob talar om. Paulus talar om lagens gärningar med referens till de ceremoniella gärningarna som kan bli utförda av vem som helst som vill – omskärelse, sabbat, mat, klädsel, osv. Jakob däremot talar om hjärtats omvändelse vilket rör en person till att göra goda gärningar. Jakob använder Abraham som ett exempel där Abraham visade sin tro med att lyda Gud. Paulus och Jakob säger inte emot varandra och även Paulus talar om “trons gärningar” 1 Thess. 1:3; 2 Thess. 1:11; Gal. 5:6, etc.

Abraham levde ju före den Mosaiska lagen, men Paulus agerade mot de judar som menade att man var tvungen att hålla lagen för att kunna bli rättfärdig. Paulus talar om den ceremoniella lagen. Paulus lägger mycket kraft i Romarbrevet 3 och 4 på att visa judarna att de inte är förmer än hedningarna i hjärtat även om de har omskärelsen och den Mosaiska lagen vilket hedningarna inte har.

Jak. 2:¹⁴Mina bröder, vad hjälper det om någon påstår sig ha tro men saknar gärningar? Kan väl en sådan tro frälsa någon? ¹⁵Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen ¹⁶och någon av er säger till dem: “Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? ¹⁷Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.¹⁸Nu säger kanske någon: “Du har tro.” – Ja, men jag har också gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag visa dig min tro genom mina gärningar. ¹⁹Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och bävar. ²⁰Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? ²¹Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom GÄRNINGAR när han bar fram sin son Isak på altaret? ²²Du ser att hans tro SAMVERKADE med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. ²³Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet, och han kallades Guds vän. ²⁴Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom GÄRNINGAR och INTE bara genom tro. ²⁵Blev inte skökan Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar, när hon tog emot sändebuden och förde ut dem en annan väg? ²⁶Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

Vi kan inte bli frälsta under lagen

1 Joh. 5:3 Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga.

Ingen syndare kan bli frälst under lagen. En överträdare kan inte slippa sitt straff genom att EFTER sin överträdelse börja leva moraliskt rätt. De goda gärningar han gör efter sin överträdelse kan inte radera ut det som han tidigare gjort sig skyldig till. Att tillräknas rättfärdighet är att förklaras oskyldig och befriad från alla anklagelser. Men Gud kan inte ljuga så därför kan God inte förlara syndare som oskyldiga och rättfärdiga (Ex. 23:7; Deut. 25:1; Prov. 17:15; Nah. 1:3). Den skyldigas enda hopp är att blir förlåten genom Jesus Kristus barmhärtighet. Gud kan ge benådning åt den skyldiga och det är detta som är skillanden mellan att vara frälst av lagens gärningar jämfört med av nåd. Rättfärdig genom lagens gärningar är när du förklaras oskyldig, vilket är omöjligt för en överträdare, men rättfärdig genom nåd är när överträdaren som förtjänar straff är benådad och förlåten. Rättfärdighet genom lagens gärningar är något man förtjänar (om man håller lagen) medan rättfärdighet genom nåd är oförtjänt. Ingen kan skryta över att ha fått en oförtjänt benådning och efter benådningen betraktas den tidigare överträdaren som om han aldrig gjort sig skyldig till något brott. Däremot kan den som har makt att benåda ställa motkrav, t ex att den skyldiga ber om förlåtelse och ångrar sig från hjärtat. Ingen inom rättsväsendet skulle vilja benåda en person som säger att han inte ångrar någonting och i stället planerar att utföra nya djävulska dåd om han skulle bli benådad. Att bli benådad betyder inte att det är fritt fram att utföra flera överträdelser i tro att man är immun mot ytterligare anklagelser och krav på straff. Överträdelser innebär krav på straff även för flergångsförbrytare.

Den ceremoniella delen av lagen är inte längre nödvändig, vad gäller omskärelse, mat, klädnad, etc. Vi är inte under lagen men däremot hänger det på oss att lyda den Heliga Ande. Vi har valet att lyda köttet eller anden och lyder vi köttet leder det till fördärvet. Lyder vi Anden så betyder det att vi LYDER Gud ifrån hjärtat – kärleksbuden som ALLTID gäller. Anden leder oss aldrig till synd:

Gal 5: 18. Men om ni LEDS av Anden, så är ni inte under lagen. 19. Men köttets gärningar är uppenbara: de är hor, otukt, orenhet, lösaktighet, 20. avguderi, trolldom, ovänskap, kiv, avund, vredesutbrott, stridslystnad, splittringar, partisinne, 21. missunnsamhet, mord, dryckenskap, frosseri och annat sådant, så som jag säger i förväg vad jag redan har sagt: att de som gör sådant skall inte ärva Guds rike.

Titus 3:4. Men när Guds, vår Frälsare(s, godhet och kärlek till människorna uppenbarades, 5. frälste han oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort, utan efter sin barmhärtighet, inom den nya födelsens bad och förnyelse i den Helige Ande

Rom 2:⁴Eller föraktar du hans stora godhet, mildhet och tålamod och förstår inte att det är hans godhet som för dig till omvändelse? ⁵Genom ditt hårda och obotfärdiga hjärta samlar du på dig vrede till vredens dag, när Guds rättfärdiga dom uppenbaras.⁶Han skall ge var och en efter hans GÄRNINGAR: ⁷EVIGT LIV åt dem som uthålligt GÖR det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, ⁸men vrede och DOM åt dem som söker sitt eget och INTE LYDER sanningen utan orättfärdigheten. ⁹Nöd och ångest skall komma över varje människa som GÖR det onda, främst över juden och även över greken

Rom 2:23, Ty alla har syndat och saknar Guds härlighet, 24. och de blir rättfärdiga utan förtjänst av hans nåd genom den förlossning, som är i Kristus Jesus, 25. vilken Gud har ställt fram som ett försoningsmedel genom tron, i hans blod, för att visa sin rättfärdighet, därför att han förlåter synderna, som tidigare hade blivit gjorda under Guds långmodighet, 26. för att i den tid, som nu är, visa sin rättfärdighet, för att han själv skall vara rättfärdig och göra den rättfärdig, som är av Jesu tro.

Abraham var rättfärdig innan omskärelsen genom TRO (som han visade med lydnad), och därför kan även hedningarna blir rättfärdiga genom TRO och UTAN judarnas laggärningar (såsom omskärelsen)

Problemet med tro/lag som Paulus hela tiden återkommer till i Galaterbrevet, Hebreerbrevet, Romarbrevet, osv är vissa “fundamentalistiska judar” som lärde hedningarna att de måste lyda lagen (Tora) och utföra lagens gärningar (omskärelse) för att kunna blir rättfärdiga. Eftersom Paulus arbete riktade sig just mot hedningarna så använde han en stor del av sina skrifter för att lägga till rätta dessa felaktiga läror. Paulus använde ständigt ämnet omskärelse när han diskuterade rättfärdiggörelsen av att göra lagens gärningar.

Apg 15:1 Några kom ner från Judéen och lärde bröderna: Om ni inte låter omskära er efter Moses stadgar, så kan ni inte bli frälsta.2. Detta ledde till motsättningar, och Paulus och Barnabas kom i en ganska skarp tvist med dem. Därför beslöts det att Paulus och Barnabas och några andra av dem skulle fara upptill apostlarna och till de äldste i i Jerusalem för dessa tvistefrågors skull.

Rom 3:28. Ty vi håller före, att människan blir rättfärdig genom tro, utan lagens gärningar. 29. Eller är Gud endast judarnas Gud? Är han inte även hedningarnas Gud? Jo, också hedningarnas, 30. så visst som det är en Gud, som gör den oomskurne rättfärdig av tron och den omskurne genom tron.

Rom 4: 9 Gäller nu denna saligprisning endast de omskurna eller också de oomskurna? Vi säger ju, att tron blev räknad Abraham till rättfärdighet. 10. Hur blev den då honom tillräknad? När han var omskuren, eller när han var oomskuren? Inte såsom omskuren, utan såsom oomskuren.

Gal 6:15. Ty i Kristus Jesus gäller varken omskärelse eller förhud utan en ny skapelse.

Gal 5:6. Ty i Kristus Jesus betyder det inget om någon är omskuren eller oomskuren, utan tro som är verksam genom kärlek.

1 Kor 7:19. Omskärelsen betyder inget och förhuden betyder inget. VAD SOM BETYDER NÅGOT ÄR ATT MAN HÅLLER GUDS BUD.

Poängen är att den ceremoniella lagen där omskärelsen ingår betyder inget men vad som däremot betyder något är att VI HÅLLER GUDS BUD. Stor skillnad alltså! Paul var upprörd över att galaterna började tro på falska idéer från judar hur de kan bli frälsta och menade att vi måste få omskurna hjärtan och inte omskuret kött (Rom. 2:28-29). Omskuret hjärta betyder avklädning av köttets syndakropp (Kol. 2:11). Paul var noga med att påpeka att vi inte ska fortsätta i synd (Rom. 6:1-2) och att vi ska vakna upp till rättfärdighet och sluta synda (1 Kor. 15:34). Paul varnade även galaterna att om de levde i synd så skulle de inte ärva Guds rike (Gal. 5:19-21).

Vad är lagen till för?

Gal 3:19. Vad är då lagen till för? Den blev tillagd för överträdelsernas skull, till dess säden skulle komma som hade fått löftet, och blev skickad genom änglar i en medlares hand.

Vi kan se att det fanns överträdelser INNAN lagen kom och att det var just pga av överträdelserna som lagen kom. Vad för slags överträdelser? Det måste handla om överträdelse av kärleksbudskapet om att älska Gud över allting annat och att behandla sin nästa såsom sig själv, vilket Gud även skrev ner med hjälp av Moses i form av tio Guds bud.

Den lag som Mose och Aron fick av Gud gällande djuroffer, reningsinstruktioner, mat, klädnad, etc handlar om den ceremoniella lagen som var temporär och skulle gälla till den utlovad säden trädde fram. Efter Jesu uppståndelse avskrevs denna temporära lag MEN absolut inte den ursprungliga kärlekslagen som ALLTID varit i kraft – allt sedan Adams dagar. Inte har det väl någon gång varit överflödigt eller valfritt att inte döda, ljuga, stjäla och begå äktenskapsbrott? Jesus kom inte för att upphäva kärleksbuden utan han upprätthåller den lagen.

Egentligen kan de tio budorden sammanfattas i två bud

Matt 22:37. Då sade Jesus till honom: Du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd. 38. Detta är det största och främsta budet. 39. Det andra är detta likt: Du skall älska din nästa såsom dig själv. 40. På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.

Om vi verkligen älskar vår nästa så lyder vi även tio Guds bud som ÄR de två ovan nämnda buden fast mer detaljerade. Dessa två bud har alltid varit aktuella att hålla och det är INTE dessa bud som Paulus förfasar sig över att galater, hebreer, etc “återvänder” till. Det är den temporära Toran som Paulus inte vill se de nyomvända kristna gå tillbaka till. Jesus kom inte för att upphäva lagen (den moraliska lagen):

Rom. 3:30. så visst som det är en Gud, som gör den oomskurne rättfärdig av tron och den omskurne genom tron. 31. Gör vi då lagen om intet med tron? Nej, inte alls! UtanVI UPPRÄTTHÅLLER LAGEN

Matt 5: 17. Ni skall inte mena, att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva, utan för att fullborda.

Hebr. 10:16. Detta är det förbund som jag skall sluta med dem efter dessa dagar, säger Herren: Jag skall ge dem mina lagar i deras hjärtan, och i deras sinne vill jag skriva dem

Rom 2:13. Ty de, som hör lagen, är inte rättfärdiga inför Gud, utan de som GÖR lagen, de skall bli rättfärdiggjorda.14. Ty då hedningarna, som inte har lagen, AV NATUREN GÖR DET LAGEN INNEHÅLLER, så är dessa, fastän de inte har lagen, sig själva en lag. 15. De visar sålunda, att lagens verk är skrivet i deras hjärtan, och därom bär deras samvete dessutom vittnesbörd, också deras tankar, som inbördes anklagar eller också försvarar dem, 16. på den dagen, när Gud skall döma över människornas hemligheter, genom Jesus Kristus, enligt mitt evangelium.

Jesus säger i Jn 5:29 att vid uppståndelsen som kommer de som GJORT det goda att komma till livets uppståndelse och de som GJORT det onda till domens uppståndelse. Detta bektraktas som villolära idag och Jesus själv skulle anklagas för att vara en villolärare i de flesta kyrkor för ett sådant påstående. Folk skulle anklaga honom för att lära ut en tro baserad på gärningar och inte på “tro allena” som de menar är den rätta läran, och en del skulle inte ens betrakta honom som frälst eftersom de menar att om man tror att gärningar är ett “måste” för sin frälsnings skull, ja då är det klippt. Det märkliga är att samma personer kan anse att “synd” inte är ett hinder för frälsning men att “gärningar” är ett hinder.

Domedagen kan även läsas om i liknelsen om Fåren och Getterna i Matt. 25, och där kan vi också se att GÄRNINGARNA har påverkan på vår frälsning (inte bara tro) och alltså är en väsentlig ingrediens. Utan gärningar kan vi inte bli frälsta. Sen kan man diskutera vad “gärningar” innebär. Att undvika att synda – är det en gärning? Alltså i princip något som man inte gör.

Enda gången som “evig frälsning” står med i samma vers i NT så kan vi läsa att evig frälsning ges till den som LYDER honom

Hebr.5:9.⁹Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom

Frälsningen kostar! Den kräver att du försakar ALLT- inklusive synd – och inte bara under tidpunkten när du för första gången blir född på nytt utan ALLTID. Detta är något du “gör”. Vi måste älska Gud med hela vårt hjärta, av hela vår själ och av hela vårt förstånd. Abraham dödade nästan sin son för att han GJORDE något för Gud. Gud lät sin enda son dö på korset för oss så skulle Gud acceptera att vi satt och gjorde ingenting? Fienden vet hur han ska lura människor att inte ärva Guds rike. Han använder lögner. En av hans favoriter är att intala dem om att de inte behöver göra någonting, och de narras då att tro att de inte har något ansvar för att lyda Gud. Om han lyckas övertala dig om att du inte behöver göra någonting då har han besegrat dig.

Det är möjligt att du gjort Jesu död på korset till en lag i sig själv som säger att du inte behöver göra något av det som Gud förväntar sig av dig. Det var det som fällde judarna. De trodde att de inte behövde göra någonting för att lyda Gud för de trodde att de var rättfärdiga genom djuroffer och för att de var födda just judar. Tror du att du inte behöver göra något för att lyda Gud för att du för alltid blivit rättfärdig genom hans offer? Du tror av misstag att hans död försäkrar dig något som det alls inte gör. Innebörden med Jesu offer är att möjliggöra frälsning. Han gjorde så att draperiet brast itu i templet och möjliggjorde då fritt inträde till det heligaste heliga – Guds kärna – men en öppnad väg är inte tillräckligt för att rädda dig.

Den själ som syndar den ska dö enligt Bibeln. Därför måste du sluta synda. Jesus sa “Gå och synda inte mer“. Du måste vara fullkomlig såsom din Fader i himlen är fullkomlig. “Var helig såsom jag är helig”. Allt detta ställer krav på DIG och det är DU som måste med fruktan och bävan måste arbeta på din frälsning (Fil.2:12) Allt detta går att åstadkomma tack vare tro på Jesus och hjälp av den heliga anden. Den lära som reducerar allvaret i synden resulterar till idén att synd inte längre är dödlig och det är emot vad skriften säger och är en mycket farlig lära. Det är samma lögn som Satan använde sig av till Eva i lustgården; “Ingalunda skolen I dö”. Men sanningen är att synd strider mot SJÄLEN.

Jes.18: 21Men om den ogudaktige omvänder sig från alla de synder som han har begått, och håller alla mina stadgar och övar rätt och rättfärdighet, då skall han förvisso leva och icke dö. 22Ingen av de överträdelser han har begått skall du tillräknas honom; genom den rättfärdighet han har övat skall han få leva. 23Menar du att jag har lust till den ogudaktiges död, säger Herren, HERREN, och icke fastmer därtill att han vänder om från sin väg och får leva? 24Men om den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör vad orätt är, alla sådana styggelser som den ogudaktige gör — skulle han då få leva, om han gör så? Nej, intet av all den rättfärdighet han har övat skall då ihågkommas, utan genom den otrohet han har begått och den synd han har övat skall han dö.

Bjorkbloggen

BLOG POSTS IN SWEDISH AND ENGLISH! Bibelfrågor med ämnen som fri vilja, rättfärdighet, lag, synd, nåd

Archives

BRA, du gode och trogne tjänare Matt. 25:21

Var Abraham rättfärdig av tro, eller av GÄRNINGAR som Jakobsbrevet säger? Jak. 2:21

Vad menas med att ta sitt kors på sig varje dag? (Luk. 9:23)

Förklaras vi rättfärdiga UTAN laggärningar? (Rom. 3:28)

Vad innebär det största budet? Älskar vi Gud lyder vi honom

Är gärningslära en villolära? Det beror på…

Demoner och onda andar tror också att Jesus är helig och Guds son

Räcker det med att TRO och bekänna Jesus med vår mun för att bli frälst?

Tro är inte GÅVAN i Ef. 2:8-9 men FRÄLSNINGEN

Vi är inte frälsta av TRO ALLENA! Jakob 2:24

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this: