Tag Archive | gud

En evighet i brinnande helvete är inte vad Bibeln lär ut

Matt 13 .jpegBetydelsen av det grekiska ordet aion

Guds gåva till de rättfärdiga är EVIGT LIV. Syndens lön däremot är EVIG DÖD, som är de orättfärdigas lön. Alternativen handlar alltså om evigt liv vs evig död. Inte om evigt liv vs evig bestraffning i en flammande eld.

När en person dör, som inte velat ha något med Gud att göra och som levt i synd och mörker, så hamnar den personen inte direkt i ett brinnande helvete. Den personen inväntar i stället den yttersta dagen (Jesu återkomst) då han/hon kommer att vakna upp ur graven och få sin helt korrekta dom. Sedan kommer bestraffningen, men Bibeln säger inte att den varar utan slut.

I liknelsen om fåren och getterna i Matt. 25 här nedan så får vi inte bara veta att gärningar är vad som skiljer dessa åt (både fåren och getterna hade nämligen en tro på Gud) och att det vi gör spelar roll för vår frälsning (jämför också Jak. 2:24 som säger att vi är rättfärdiga av gärningar och inte av tro allena), men även att ”den eviga elden” är beredd åt djävulen och hans änglar. Det innebär också en risk att de som följer djävulen också följer honom in i elden, men frågan är vad det grekiska ordet för ”evig” betyder. Om de som levt rättfärdigt förtjänar att leva för evigt, så borde det betyda att de övriga (de orättfärdiga) förtjänar att INTE leva för evigt utan snarare att dö. Syndens lön är som bekant DÖDEN. Alla ska vi en gång dö, men de som är Guds barn ska en dag ärva Guds rike och få evigt liv.

Matt. 25:41 Sedan skall han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar42 Ty jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka. 43 Jag var främling och ni tog inte emot mig, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte. 44 Då skall de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig inte? 45 Då skall han svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni inte har GJORT för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. 46 Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.”

”Evig” ovan är översatt från det grekiska adjektivet αἰώνιος (aiónios, Strong’s 166), och kommer från substantivet aiṓn (Strong’s 165). Det kan betyda en lång tid utan slut men det är inte en nödvändigt översättning. Framför allt måste man tänka på att det är skillnad på att bestraffas i en eld för evigt jämfört med att det snarare är straffet (död och separation från Gud) som är evigt utan slut. Bestraffningen/plågan varar inte nödvändigtvis i evighet men däremot straffet.

Liddell and Scott’s Greek lexikon om aion: “1. A space or period of time, especially a lifetime, life. — Also one’s time of life, age: the age of man. — 2. A long space of time, eternity. —3. A space of time clearly defined and marked out, an era, age — this present life, this world.”

Om syndens lön är döden så innebär det att en slutgiltig dödsdom på domedagen (då alla chanser till förbättring är uttömda) innebär ett evigt/oåterkalleligt straff – på så sätt att det handlar om ett slutgiltigt beslut och en tillvaro (nämligen döden) som varar för evigt. Fåren i liknelsen ovan kan se fram emot motsatsen – evigt liv till skillnad från evig död. Att de ogudaktiga hamnar i elden står alltså klart, men det är inte klart att individerna i den fortsätter att leva i evighet utan slut för att de av någon anledning inte brinner upp. Men om fallet skulle vara att de inte brinner upp så har de ju också evigt liv liksom fåren, vilket ju inte var de ogudaktigas straff. Det var ju den slutgiltiga döden som var deras straff, och det handlar om utsläckande av liv. Straffet gäller för evigt eftersom det är oåterkalleligt, men straffandet varar inte för evigt. (På svenska har vi det vanliga korsordsordet ”eon”, som handlar om en mycket lång tid.)

matt. 13.jpegSka människor plågas dag och natt i evigheternas evigheter – utan slut?

Om djävulen, vilddjuret och den falske profeten kan vi läsa att de ska plågas ”forever and ever” (KJV), eller:

Upp. 20:10 Och djävulen som hade bedragit dem, kastades i sjön av eld och svavel, där också vilddjuret och den falske profeten är. Och de skall plågas dag och natt i evigheternas evigheter.

Dessa ”eoners eoner” skulle givetvis kunna handla om tider av plåga som aldrig tar slut, men inte heller detta är säkert trots att vi kan läsa om aion två gånger i rad. Framför allt handlar versen endast om de omnämnda personerna som åstadkommit obeskrivlig plåga för människorna på jorden. Eftersom vi även kan läsa att de ska plågas ”dag och natt” kan vi åtminstone vara säkra på att det inte handlar om att kastas i elden och sedan dö inom sekunder/minuter enligt normala omständigheter, utan Gud kommer att se till att plågan för dessa individer i stället sträcker sig ofantligt mycket längre. Det handlar om dagar och nätter under eoners eoner. Svårt att säga hur lång tid detta kan vara, och kanske det heller inte spelar så stor roll för hur vi lever våra liv? Däremot vore det olyckligt att tillskriva den rättfärdige Guden negativa egenskaper och tillvägagångssätt som han inte skulle befatta sig med, om sanningen egentligen är en helt annan.

Enligt Enoks bok så handlar stjärnornas/änglarnas straff om tiotusen år. De stjärnor som åsyftas är här sju specifika stjärnor, och det skulle kunna handla om de stjärnor som Bibeln beskriver som ”irrande” stjärnor (till skillnad från de fasta stjärnorna) – som idag kallas ”planeter”. Det finns dock en ännu värre framtid för en del andra änglar (förmodligen de som fick barn med kvinnor på jorden), och deras straff sägs vara för evigt (vilket mycket väl bokstavligen skulle kunna vara för evigt utan slut):

1 Enoch 21:1. And I proceeded to where things were chaotic. 2. And I saw there something horrible: I saw neither a heaven above nor a firmly founded earth, but a place chaotic and horrible. 3. And there I saw seven stars of the heaven bound together in it, like great mountains and burning with fire. 4. Then I said: ‘For what sin are they bound, and on what account have they been cast in hither?’ 5. Then said Uriel, one of the holy angels, who was with me, and was chief over them, and said: ‘Enoch, why dost thou ask, and why art thou eager for the truth? 6. These are of the number of the stars of heaven, which have transgressed the commandment of the Lord, and are bound here till ten thousand years, the time entailed by their sins, are consummated.’ 7. And from thence I went to another place, which was still more horrible than the former, and I saw a horrible thing: a great fire there which burnt and blazed, and the place was cleft as far as the abyss, being full of great descending columns of fire: neither its extent or magnitude could I see, nor could I conjecture. 8. Then I said: ‘How fearful is the place and how terrible to look upon!’ 9. Then Uriel answered me, one of the holy angels who was with me, and said unto me: ‘Enoch, why hast thou such fear and affright?’ And I answered: ‘Because of this fearful place, and because of the spectacle of the pain.’ 10. And he said unto me: ‘This place is the prison of the angels, and here they will be imprisoned for ever.’

I nedanstående liknelse kan vi se att ordet aión omöjligt kan betyda en tid utan slut. Här kan vi tvärt om läsa att skördetiden är tidsålderns (aiōnos) slut, vilket i sig betyder att den tidsåldern inte varar för evigt. Efter den tidsåldern tar en annan sorts tidsålder vid då skörden är inbärgad. Då blir det sedan vila från arbetet och de rättfärdiga ska lysa som solen. De ondes barn (djävulens barn) kastas i elden och plågas åtminstone så pass länge att de hinner gråta och skära tänder i eldens hetta.

Matt. 13:30 Låt båda växa tillsammans fram till skörden. Och när skördetiden är inne, skall jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen som skall brännas upp, men vetet skall ni samla in i min loge.”—36 Sedan lämnade Jesus folkskaran och gick hem. Hans lärjungar kom då fram till honom och sade: ”Förklara för oss liknelsen om ogräset i åkern.” 37 Han svarade: ”Den som sår den goda säden är Människosonen. 38 Åkern är världen. Den goda säden är rikets barn, ogräset är den ondes barn. 39 Ovännen som sådde det är djävulen. Skördetiden är tidsålderns (αἰῶνός), slut och skördemännen är änglar. 40 Som när ogräset samlas ihop och bränns upp i eld, skall det vara vid tidsålderns slut.  41 Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skall samla ihop och föra bort ur hans rike alla som blir andra till fall och lever i laglöshet, 42 och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. 43 Då skall de rättfärdiga lysa som solen, i sin Faders rike. Hör, du som har öron att höra med!

Sodom och Gomorra sägs i Juda brev ha fått ett straff i EVIG (aiónios) eld. Evig eld? Brinner Sodom och Gomorra fortfarande? Nej, självfallet inte, och Petrus intygar att städerna förvandlats till aska (de finns inte mer) och utgör ett exempel på vad som ska hända de ogudaktiga! Tänk över detta noga! Oomvända syndare (de orättfärdiga) ska alltså förvänta sig ett likadant öde som Sodom och Gomorra om de inte omvänder sig innan frälsningsdörren stängs. Eftersom Sodom och Gomorra förvandlats till aska (de har upphört att existera), så vet vi att de ogudaktiga kan förvänta sig samma öde. Om du hävdar att stycket nedan handlar om de ogudaktigas fysiska kroppar (som blir till aska) och inte deras själar (som skulle plågas i evighet), så blir det Petrus säger obegripligt eftersom han endast ringar in ödet för de ogudaktiga. Han hävdar inte att BÅDE de ogudaktiga och de rättfärdiga ska råka ut för Sodom och Gomorras exempel.

Juda 1:5 Även om ni redan vet allt vill jag påminna er om hur Herren räddade sitt folk ur Egypten och sedan dödade dem som inte trodde6 Tänk också på de änglar som inte bevarade sin höga ställning utan övergav sin rätta hemvist. Dem håller han i förvar i mörker med eviga bojor till den stora dagens dom7 Så är det med Sodom och Gomorra och städerna däromkring. På samma sätt bedrev de otukt och följde onaturliga begär. De står som ett varnande exempel och får sitt straff i EVIG eld.

2 Pet. 2:6 Ty Gud skonade inte de änglar som hade syndat utan kastade dem i avgrunden och överlämnade dem åt mörker och kedjor, för att de skulle hållas i förvar till domen. — 6 Städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång. Han lade dem i aska och gav så ett exempel på vad som skulle hända de ogudaktiga. 

Här finns ytterligare stöd för att en eon inte alltid betyder en ålder utan slut, eftersom vi kan läsa om denna innevarande tidsålder samt en kommande tidsålder:

Ef. 1:20 Med denna kraft verkade han i Kristus, när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, 21 över alla furstar och väldigheter, makter och herradömen, ja, över alla namn som kan nämnas inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande. 

Paulus skriver till Filemon angåendet det eventuella återvändandet av hans tjänare Onesimus. Han frågar sig om de två kanske varit separerade en tid för att Filemon sedan skulle få honom tillbaka ”för alltid” ( aión) som en älskad broder. Givetvis behåller ingen en tjänare både i denna tid och i nästa tidsålder (i det nya Jerusalem), vilket innebär att  aión här ändå inkluderar ett slut:

Filemon 1:14 Men utan ditt samtycke har jag inte velat göra något, för att det goda som du gör inte skall ske av tvång utan av fri vilja. 15 Kanske blev han skild från dig en tid, för att du skulle få honom tillbaka för alltid, 16 inte längre som en slav utan som något mer: en älskad broder. Det är han i högsta grad för mig, hur mycket mer då inte för dig, både som människa och som broder i Herren.

Paulus talar om ”den här världen”aión), med hänvisning till den nuvarande värld som är förgänglig:

2 Tim. 4:10 Ty av kärlek till den här världen har Demas övergett mig och rest till Tessalonika. Krescens har rest till Galatien och Titus till Dalmatien.

Att vara präst ”för evigt”aión) nedan innebär innevarande tidsålder som har ett slut. Kristus roll som överstepräst jämförs med Melkisedeks ämbete som inte varade för evigt. Kristus  roll som överstepräst upphör när den här tidsåldern med synd upphör, då en annan tidsålder tar vid. I det nya Jerusalem finns inget behov av överstepräster:

Hebr. 5:6 Och på samma sätt var det med Kristus. Han tog sig inte värdigheten som överstepräst, utan fick den av honom som sade: Du är min Son, jag har i dag fött dig.6 Han säger också på ett annat ställe: Du är präst för evigt, på samma sätt som Melkisedek.7 Medan han levde här i köttet, ropade han högt under tårar när han bad och åkallade den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest.

Om en hemlighet varit dold i ”oändliga tider”, och sedan avslöjats och uppenbarats, så hade dessa oändliga tider ändå ett slut trots allt:

Rom. 16:25 Honom som förmår styrka er genom mitt evangelium, min förkunnelse om Jesus Kristus, enligt den avslöjade hemlighet som under oändliga tider har varit dold 26 men nu har uppenbarats och genom profetiska Skrifter på den evige Gudens befallning gjorts känd, för att alla folk skall föras till trons lydnad  

death2Den oomvända syndaren går miste om evigt liv – han DÖR

Mördare kommer inte att få evigt liv (vare sig bekvämt eller obekvämt). De har inget evigt liv i sig:

1 Joh. 3:15 Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig. 

Själva idén med att Jesus dog för världen är för att ge människorna evigt liv, dock inte utan krav. Vi måste tro på honom (och älskar vi honom så lyder vi honom). Övriga är därmed inte utlovade evigt liv utan lever kvar i förbannelsen som säger att syndens lön är döden. För att inte förbli förlorade måste de komma ur knipan genom tro och omvändelse, och det är onekligen stor glädje i himlen över var och en som omvänder sig.

Joh. 3:14 Och liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd,15 för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. 16 Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv17 Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. 

Att tro på Jesus och vara Guds barn innebär att man har evigt liv och inte kommer under domen. Gravar ska öppnas och folk ska gå ut ur dem. De som gjort gott skall uppstå till LIV, i kontrast till de som gjort ont som skall uppstå till DOM. Liv är alltså i motsatsförhållande till dom, som innebär en säker själslig död. Det innebär även plåga, men dock inte för evigt utan slut:

Joh 5:24 Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet. 25 Amen, amen säger jag er: Den stund kommer, ja, den är nu inne, när de döda skall höra Guds Sons röst, och de som hör den skall få liv. 26 Ty liksom Fadern har liv i sig själv, så har han gett åt Sonen att ha liv i sig själv. 27 Och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson. 28 Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst 29 och gå ut ur dem. De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom

Rom. 2:6 Han skall ge var och en efter hans gärningar: evigt liv åt dem som uthålligt GÖR det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, 8 men vrede och DOM åt dem som söker sitt eget och inte lyder sanningen utan orättfärdigheten.

Hebr. 6:2 med undervisning om reningar och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och en evig dom. 

Vi kan visserligen inte frälsa oss själva, men eftersom Gud möjliggjort frälsning för alla så har vi också möjlighet att arbeta för att klara kraven. Det är på den yttersta dagen som vi utlovas att kunna uppstå för att få evigt liv och bli odödliga. Återigen så utlovas inte de förlorade att få evigt liv på ett sämre ställe:

Joh. 6:27 Arbeta inte för den mat som tar slut utan för den mat som varar och ger evigt liv och som Människosonen skall ge er. På honom har Gud, hans Fader, satt sitt sigill.”—- 40 Ty detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.”—  54 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen

Det handlar om att vinna evigt liv, eller att förlora sitt liv. Det står inte mellan evigt liv i himlen och evigt liv i helvetet:

Joh. 12:25 Den som älskar sitt liv förlorar det, och den som hatar sitt liv i den här världen, han skall bevara det och vinna evigt liv

Det står mellan antingen fördömelse och död, eller frikännande och liv:

Rom. 5:18 Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet för alla människor lett till en frikännande dom som leder till liv. —21 för att, liksom synden fick herravälde genom döden, också nåden skulle få herravälde genom rättfärdigheten, som leder till evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.

Slutet på ett liv där man tjänat synden (utan att omvända sig) är döden. Det står inte att slutet på ett sådant liv är en evighet i brinnande eld. Syndens lön är döden (inte en evighet i en eld), men Guds gåva är evigt liv. Återigen: a) evigt liv, eller b) evig död (vilket handlar om upphörande av liv):

Rom. 6:20 Medan ni var syndens slavar, var ni fria från rättfärdigheten. 21 Men vad skördade ni då för frukt? Jo, det som ni nu skäms för. Slutet på sådant är döden22 Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv. 23 Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Synd leder till undergång (död), och rättfärdighet leder till liv. Återigen liv eller död. Inte liv eller evigt lidande:

 Gal. 6:8 Den som sår i sitt kötts åker skall av köttet skörda undergång, men den som sår i Andens åker skall av Anden skörda evigt liv. 

Att få en fällande dom innebär helt klart lidande, men det står inte att det handlar om ett evigt lidande utan slut. Även om inte plågan är evig så är fördärvet evigt och oåterkalleligt. Själslig död handlar om evigt fördärv, vilket innebär en evig separation från Herrens ansikte och slutet på all form av liv. Straffet är slutgiltig död, och inte evig plåga utan slut:

2 Thess. 1:6 Gud är rättfärdig: han vedergäller dem med lidande som plågat er 7 och ger åt er som blir plågade lindring tillsammans med oss. Och det sker när Herren Jesus kommer från himlen och uppenbarar sig med sina mäktiga änglar, 8 i flammande eld och straffar dem som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium. Dessa skall bli straffade med evigt fördärv, bort från Herrens ansikte och hans härlighet och makt 

Old Testament – olambook of life 2

Hebreiska ordet olam överensstämmer med det grekiska ordet aion, och även här kan vi se att ”eviga” tider inte säkert handlar om tider utan slut. Exempelvis så ersattes den ”eviga” stadgan om påsken med Jesus offer på korset (Hebr. 9:24-26):

2 Mos. 12:21 Mose kallade till sig alla de äldste i Israel och sade till dem: ”Gå och hämta ett lamm för varje hushåll och slakta påskalammet! —24 Detta skall ni hålla. Det skall vara en stadga för dig och dina barn för evigt.  

Aron och hans söner var tänkta att uppbära prästskapet för evigt (1 Krön. 23:13, 2 Mos. 40:15), men detta tog också slut vid Kristi kors (Hebr. 7:11-14).

En tjänare som önskade stanna hos sin Herre skulle stanna för evigt (2 Mos. 21-1-6), vilket förstås inte kan fortsätta in i nästa liv.

De ogudaktiga skall inte brinna i evighet utan slut. De skall snarare brinna upp och inte lämna vare sig rot eller kvist. De skall vara som stoft under de rättfärdigas fötter.

Mal. 4:1 Se, dagen kommer, den brinner som en ugn. Då skall alla högmodiga och alla som handlar ogudaktigt vara som halm. Dagen som kommer skall bränna upp dem, säger Herren Sebaot, den skall lämna kvar varken rot eller kvist.2 Men för er som fruktar mitt namn skall rättfärdighetens sol gå upp med läkedom under sina vingar. Då skall ni komma ut och hoppa likt kalvar som släpps ur sitt bås.3 Ni skall trampa ner de ogudaktiga, ty de skall vara som stoft under era fötter på den dag då jag utför mitt verk, säger Herren Sebaot.

Ps. 68:2 Gud står upp, hans fiender skingras,de som hatar honom flyr för hans ansikte.Som rök drivs bort, fördrivs de av dig, som vaxet smälter av eld, förgås de ogudaktiga inför Gud.

Ps. 68:21 Gud är för oss en Gud som frälsar, hos Herren Herren finns räddning från döden.

Jämför:

Joh. 15:6 Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp.

Matt. 3:12 12 Han har sin kastskovel i handen och skall rensa sin tröskplats och samla sitt vete i logen, men agnarna skall han bränna upp i en eld som aldrig släcks.”

Till slut så kan man tycka att det också verkar helt logiskt att en kärleksfull Gud inte skulle bestraffa någon genom att låta honom brinna varje sekund, dag och natt, månad efter månad, år efter år i all oändlighet. Det skulle vara svårt att se syftet för ett sådant beslut, men framför allt så lär inte Bibeln att de gudlösa har en sådan bestraffning att vänta.

Exakt hur bestraffningen och belöningen går till vet vi förstås inte, men det vore onödigt att skrämma upp folk om evig plåga i elden om Bibeln inte lär något sådant. Det kan snarare riskera att skrämma dem bort från en Gud som de inte förstår sig på, och/eller  få dem att känna sig olyckliga över nära och kära som kanske inte bekänt sig till Jesus.

Se också min artikel om helvetet, såsom informationen att Hades (helvetet eller graven) en dag ska kastas i Gehenna som är den brinnande sjön.

Ingen som frestas skall anklaga Gud för han frestar inte någon – och Westminster Confession of Faith

ja. 1Gud frestar ingen, än mindre orsakar synd

Om Gud inte frestar en enda människa så kan man heller inte anklaga honom för att orsaka så att människor syndar. Detta är kalvinisternas dilemma, eftersom de så starkt tror att ingenting sker emot Guds vilja (eftersom han då inte skulle lyckas vara allsmäktig) vilket då leder till att även synd sker helt enligt hans önskemål. Nej, alla kalvinister skriver inte under på detta (fast häpnadsväckande många), men då är de heller inte konsekventa med sin egen lära som baseras på TULIP. Jag tror många kalvinister inte är medvetna om vad deras egen lära kräver av dem. En del är förstås mer trogna sin lära än andra, men vad alla kalvinister har gemensamt är att ingen av dem lyckas vara helt konsekventa med sina doktriner.

Jak. 1:12. Ingen som frestas skall säga: ”Det är Gud som frestar mig.” Ty Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon14 Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär.

1 Joh. 1:5 —  Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.

Man kan tycka att ovan verser alltid borde användas som ett filter när man läser Bibeln, men kalvinister vill gärna komma runt innebörden av verserna. I deras Westminster Confession of Faith, sektion 3, kan man läsa:

I. God from all eternity, did, by the most wise and holy counsel of His own will, freely, and unchangeably ordain whatsoever comes to pass; yet so, as thereby neither is God the author of sin, nor is violence offered to the will of the creatures; nor is the liberty or contingency of second causes taken away, but rather established.

Att i ett dokument hävda att Gud förutbestämt/orsakat ALLT som sker, så kan man inte använda den motsägande brasklappen att synd är undantaget. Det skulle då handla om en motsägelse, såsom ”Jag bryter mot budorden, men inte på så sätt att jag syndar”, eller ”I vår kyrka tror vi på den klassiska treenigheten, men vi tror förstås inte att Jesus är Gud”. Man undviker inte motsägelser bara för att man skriver sig fri från dem med vackra ord i ett dokument. Inte ens om man börjar använda ett komplext ord såsom ”kompatibilitet” (compatibility), i tro att detta skulle kunna städa undan paradoxer. Om ingenting sker emot Guds vilja, så leder det förstås till att även synd sker enligt hans vilja.

Kalvinister har orsak att skruva oroligt på sig när de tvingas svara på frågan ”Sker synd enligt Guds vilja, eller emot hans vilja? Hur de än besvarar frågan så tvingas de presentera en motsägelse. Att påstå att synd sker enligt hans vilja gör förstås Gud själv till en hycklande syndare, och att påstå att synd sker mot hans vilja skulle göra att de tvingas erkänna att Gud inte förutbestämt precis allt trots allt samt att saker och ting inte sker som han hellre önskat. Det sistnämnda alternativet är vad icke-kalvinister anser, men kalvinister kan inte hålla med eftersom de inbillar sig att Guds allsmäktighet då får sig en rejäl törn.

II. Although God knows whatsoever may or can come to pass upon all supposed conditions; yet has He not decreed anything because He foresaw it as future, or as that which would come to pass upon such conditions.III. By the decree of God, for the manifestation of His glory, some men and angels are predestinated unto everlasting life; and others foreordained to everlasting death.V. Those of mankind that are predestinated unto life, God, before the foundation of the world was laid, according to His eternal and immutable purpose, and the secret counsel and good pleasure of His will, has chosen, in Christ, unto everlasting glory, out of His mere free grace and love, without any foresight of faith, or good works, or perseverance in either of them, or any other thing in the creature, as conditions, or causes moving Him thereunto; and all to the praise of His glorious grace.

Här ovan kan vi läsa att Gud förutbestämt och valt ut en skara människor som han ämnar frälsa (vare sig de vill eller inte), och att han tog detta beslut redan INNAN de ens var födda och t o m innan världen ens fanns. Det står uttryckligen att han gjorde detta val utan någon tanke på deras tro, gärningar (och alltså inte heller omvändelse), eftersom detta är egenskaper och ageranden som han själv ansvarar för att placera hos de lyckligt utvalda personerna som han lovar att frälsa och bevara. Detta leder förstås till det orimliga faktum att SYND inte har någonting med människors fördömelse att göra, eftersom Gud utvalt människor till evig fördömelse INNAN de ens fanns, och alltså innan de hunnit synda. Alltså går det inte att säga att de förtjänar helvetet pga synd, utan snarare därför att Gud utvalt dem till att vara helvetesinvånare redan innan jorden fanns.

Ändå hävdar WCF att människor anklagas för sin synd redan innan de ens hunnit få kroppar att kunna synda med – ja tusentals år innan de ens fanns. De som Gud valt att fördöma (som alltså inte har något som helst med deras tro/otro eller ageranden att göra) är alltså fördömda redan vid födseln, och dessutom lär kalvinister ut att Jesus inte ens dog för dessa förlorade människor som skapades utan minsta chans till frälsning.

VI. As God has appointed the elect unto glory, so has He, by the eternal and most free purpose of His will, foreordained all the means thereunto.Wherefore, they who are elected, being fallen in Adam, are redeemed by Christ, are effectually called unto faith in Christ by His Spirit working in due season, are justified, adopted, sanctified, and kept by His power, through faith, unto salvation. Neither are any other redeemed by Christ, effectually called, justified, adopted, sanctified, and saved, but the elect only.VII. The rest of mankind God was pleased, according to the unsearchable counsel of His own will, whereby He extends or withholds mercy, as He pleases, for the glory of His sovereign power over His creatures, to pass by; and to ordain them to dishonor and wrath for their sin, to the praise of His glorious justice.

Motsägelserna fortsätter. Vi kan läsa att Gud skulle utse människor till evig förtappelse pga sina synder, men hur hänger det ihop när Gud gjorde valet innan jordens skapelse, långt innan de hunnit synda? När de väl är födda har de inget annat val än att bli just de syndiga och vresiga människor som Gud förutbestämt att de ska vara. Eller har de en chans att få vara med bland de utvalda? Inte? Ja, då är det inte deras fel att de vänder ryggen till Gud eftersom Gud utvalt dem till detta, samt förvägrar dem en chans att kunna tro på honom. Det som är mest anmärkningsvärt är att Gud sägs ”hoppa över” en del människor (vägrar att ge dem kapacitet att tro) för sin egen personliga ÄRAS skull. Guds ära förhöjs alltså på något mystiskt sätt utav att han tvingar de flesta människor att födas fördömda och utan chans att bli frälsta. Många skulle kalla en sådan beskrivning av Bibelns Gud för hädelse. WCF lär ut att Gud faktiskt glädjer sig åt varje förlorad människa eftersom deras olycka på något sätt förhöjer hans egen gudomliga ära.

Många kalvinister protesterar då och säger ”Nej, nej! Han tvingar dem inte att vara otroende! De vill själva vara otroende syndare!” Men hur hänger det ihop med att Gud förutbestämt allt? Samt att ingenting sker emot hans vilja? Jesus dog väl heller inte för dessa människor enligt kalvinismen och L i TULIP? Om Jesus inte dött för dem, då har de väl ingen chans att bli frälsta? Kalvinismen lär vidare ut att människorna inte själva väljer sin ”natur”, utan det är Gud som gör detta val åt människorna samt ser till att de inte kan bli lösta från en destruktiv natur såvida han själv inte gör något åt det. Därmed borde man inte kunna anklaga de förlorade för sin mörka sida eftersom den påtvingats dem. Ändå vill kalvinismen göra människor ansvariga för något de inte kan påverka.

VIII. The doctrine of this high mystery of predestination is to be handled with special prudence and care, that men, attending the will of God revealed in His Word, and yielding obedience thereunto, may, from the certainty of their effectual vocation, be assured of their eternal election. So shall this doctrine afford matter of praise, reverence, and admiration of God; and of humility, diligence, and abundant consolation to all that sincerely obey the Gospel. (Westminster Confession of faith, Ch. 3)

WCF lär vidare ut att denna mystiska lära på något sätt förväntas förhöja vår beundran inför denna Gud som beter sig på det här sättet. På något sätt borde vi alltså göra som Gud, glädjas precis lika mycket åt de förlorade som åt de frälsta, eftersom alla människor till slut hamnar på de platser (himmel eller helvete) som Gud önskat och predestinerat redan innan jordens skapelse.

”En gång frälst alltid frälst” är förstås en lära som är central inom kalvinismen, vilket innebär att man egentligen inte vet om man är frälst eller inte (som man annars skulle kunna vara). Om en kristen i slutet av sitt liv börjar leva i lögn och otrohet, så måste man använda argumentet ”han/hon var inte frälst från första början, för då hade personen förblivit frälst”. Alternativt att personen fortfarande är frälst trots sin synd eftersom ingen utvald människa någonsin kan gå förlorad. Bibeln å andra sidan talar om att man kan dö om man återvänder till sin synd (Satan lärde ut det motsatta med sin ”Ni skall visst inte dö” i 1 Mos. 3:4).

Kalvinismen är ett virrvarr av ständiga motsägelser, och tyvärr hamnar man främst på kalvinistiska sidor när man gör sökningar på google. Då kanske man hamnar hos carm, aomin, gotquestion eller desiringgod, och riskerar då att bli matade med kalvinism utan att vara medveten om det.

Vad är synd?

1 Joh. 3:4 Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty synd är brott mot lagen.

1 Joh. 1:6 Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen. 

Gal. 5: 14 Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv. 

Vad är löftet om synden? Gud frestar ingen, men han hjälper oss med utvägar när frestelser kommer. Notera alltså att det inte är en synd att frestas. Gud begär inte det omöjliga utav oss utan de möjliga.

Gal. 5:16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.

1 Kor. 10:13 Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut.

Se gärna debatten mellan ”friviljaren” Jesse Morell och carms Matt Slick här. Läs gärna om Herrens bön/Fader vår här.

Befallde Gud den assyriska kungen att plundra och synda? – Jes. 10:6

assyrian kingJag sände honom mot ett gudlöst folk, mot min vredes folk. Jag befallde honom att plundra och ta byte och trampa ner dem som smuts på gatorna. (Jes. 10:6)

Taget ur sitt sammanhang kanske ovan låter som om Gud tvingar människor att synda, men vi vet att Gud inte tvingar någon att överträda hans bud. Det betyder att varje gång en människa syndar så sker det utan undantag emot hans vilja.

Jak. 1:13 Ingen som frestas skall säga: ”Det är Gud som frestar mig.” Ty Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. 14 Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär.  

När man läser Jes. 10 så ser vi att Gud har en plan som han vill verkställa (såvida han inte ser omvändelse) som inkluderar vedergällning/bestraffning, och självfallet kan Gud tillfälligtvis välja att låta onda män utföra sina egna planer för att möjliggöra en lämplig bestraffning. Gud skulle kunna välja andra sätt, men om han vet att Israels fiende har en viss plan att gå emot Israel så kan förstås Gud välja att inte förhindra de planerna utan låta dem fortgå. Gud har aldrig lovat att förhindra människor från att synda, för det skulle i så fall ha inneburit att de inte har någon fri vilja. Problemet med den assyriska kungen är att han lade till egna planer som inte alls passade ihop med Guds planer. Meningen precis efter v. 6 låter så här:

Jes. 10:7 Men så menade inte han, i sitt hjärta tänkte han inte så. HANS HJÄRTA stod efter att förgöra, att utrota många folk.

Notera att Guds instruktioner handlade om att vedergälla ett folk, men den assyriska kungen hade i sitt hjärta att förgöra och utrota många folk (plural). Kungen ville plundra landet för sin egen vinnings skull, och därför kan vi också läsa att Gud kommer att döma honom för hans stolthet.

Ska man vara riktigt noga så är det inte nödvändigtvis en synd att ”plundra, ta byte och trampa ner”. Inte om det kommer som en befallning från Gud, men däremot om man tar sig sådana rättigheter baserat på sina egna människoidéer. Gud har använt sig av en sådan befallning (plundring) vid ytterst begränsade tillfällen, och det har alltid handlat om kananeer eller närbesläktade folk. Läs gärna min bloggartikel om Bibelns utrotningskrig. Det handlade inte om några oskyldiga Svenssons, utan det handlade om raser (finns inte längre idag) som dels hade gener för att vara jättar, och dels utförde största möjliga ondska när de exempelvis inte skonade sina egna barn utan offrade en del till avgudar. Men är det inte fel av Gud att inte lyda sina egna bud som han befaller andra att lyda? Nej, inte nödvändigtvis eftersom buden är till för människor som lever på jorden. När det handlar om ”Du skall inte döda” så gäller detta inte Gud som har makt att både skapa och släcka liv. Det är en rättighet som endast han har (och som han även har rätt att delegera till andra). Att människor felaktigt och tvärt emot tar rätten i sina egna händer och påstår ”Gud har sagt ….”, ändrar inte på att Guds lag är god och för vårt eget bästa. Tyvärr döms ibland Gud och hans lagar baserat på människor som inte lyder dem.

Jesaja 10 börjar med ett VE gentemot dem som stadgar orättfärdiga lagar, som givetvis är något som är emot Guds vilja och därför tänder hans vrede. Om det var Gud själv som orsakade så att människor begår onda handlingar så skulle förbannelsen falla tillbaka på honom själv.

1 Ve dem som stadgar orättfärdiga stadgar och skriver orätta lagar 2 för att förvrida rättvisan för de nödställda och beröva de nertryckta i mitt folk deras rätt,
för att göra änkor till sitt byte och plundra de faderlösa.Vad skall ni göra på räkenskapsdagen, när förödelsen kommer fjärran ifrån? Till vem skall ni fly för att få hjälp, och var skall ni göra av era rikedomar?4 Den som inte faller på knä bland fångar måste falla bland de dräpta. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt.

Att som ett folk vandra sin egen väg och utföra diverse onda handlingar leder till konsekvenser, och om Israel förlorar Guds skyddande hand så blir det lättare för deras fiender att övervinna dem. Jesaja 10 har en hel del poetiska uttryck och liknelser såsom ”Assur, min vredes ris”, ”Staven i hans hand är min förbittring, och ”min hand har drabbat andra gudars riken”. Även v. 6 kan alltså tolkas som en sanning som är uttryckt med poetiska inslag.

5 Ve över Assur, min vredes ris! Staven i hans hand är min förbittring. 6 Jag sände honom mot ett gudlöst folk, mot min vredes folk. Jag befallde honom att plundra och ta byte och trampa ner dem som smuts på gatorna.7 Men så menade inte han, i sitt hjärta tänkte han inte så. Hans hjärta stod efter att förgöra,att utrota många folk.—10 Eftersom min hand har drabbat andra gudars rikensom hade fler gudabilder än Jerusalem och Samaria,11 skulle jag då inte göra med Jerusalem och dess gudabilder som jag har gjort med Samaria och dess gudar?”12 Men när Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, skall jag STÄLLA ASSURS KUNG TILL SVARS för frukten av hans hjärtas övermod och hans stolta ögons högmod.

Det är en synd att ha ett övermodigt hjärta och stolta ögon. Helt uppenbart så agerade kungen emot Guds vilja, och kungen måste stå till svars för sina egna handlingar. Att låta Israel få ett straff är en sak (de hade många avgudabilder och utförde många onda handlingar), men det ger inte Assurs kung rätten att göra som han vill med landet.

13 Ty han säger: ”Med min hands kraft har jag utfört detta och genom min vishet, eftersom jag är så klok. Jag tog bort folkens gränser, jag plundrade deras skatter, som den mäktige störtade jag härskarna.

Kungen här ovan verkade inte inse att han inte skulle ha varit så segerrik om inte Gud hade tagit bort sin hand över Israel. Tar man bort ett skydd från folket så blir det mer sårbart, då fienden lättare kan angripa och segra. Kungen säger stolt att han tagit bort folkens gränser, vilket inte är något som verkligen inte passade ihop med Guds planer.

15 Skall yxan upphöja sig över honom som hugger med den, eller sågen förhäva sig över honom som sätter den i rörelse? Som om käppen kunde svinga den som lyfter den, eller staven lyfta den som inte är av trä! 16 Därför skall Herren, Herren Sebaot, sända en tärande sjukdom bland hans feta män, och under hans härlighet skall en låga brinna lik en lågande eld.

Nej, yxan borde inte upphöja sig över den som hugger med den, men ändå så sker detta ibland. Saker och ting sker inte alltid som Gud vill (även om han förstås aldrig tappat kontrollen över sin skapelse).

 22 Ty om än ditt folk, Israel, vore som havets sand, så skall bara en kvarleva av det vända om. Förödelse är beslutad, flödande av rättfärdighet.23 Ty förödelse och beslutad straffdom skall Herren, Herren Sebaot låta komma över hela landet.24 Därför säger Herren, Herren Sebaot så: Mitt folk, du som bor i Sion, frukta inte för Assur. Han skall slå dig med riset och höja sin stav mot dig, som man gjorde i Egypten.

Här ovan kan vi se att endast en kvarleva av Israel ska omvända sig. Det är ingenting som Gud predestinerar, utan det är varje individs eget ansvarsområde. Däremot kan Gud låta en världsvid flod ta över landet (som han gjorde under Noas tid), eller låta förödelse komma över ett land. I det här fallet så behövde inte Gud skapa fiender till Israel, för det fanns gott om fiender utan hans hjälp. Det Gud hoppas på är omvändelse. Ibland krävs det fysiska umbäranden för att ett folk ska förstå sitt eget bästa, och Gud ger nåd till ödmjuka hjärtan.

Samma budskap finns i Jes. 9 

Även i kapitlet innan ser vi samma budskap

8 Herren sänder ett ord mot Jakob, och det slår ner i Israel.9 Allt folket får erfara det, Efraim och Samarias invånare, de som säger i stolthet och i hjärtats högmod:
10 ”Tegelstenar har fallit, men vi skall bygga med huggen sten. Mullbärsfikonträd har man huggit ner, men vi sätter cedrar i deras ställe.” Herren reser upp Resins ovänner mot dem och uppeggar deras fiender,12 arameerna från den ena sidan, filisteerna från den andra, och de skall sluka Israel med glupska gap. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt.

Stolthet kan orsaka Guds vrede, och han kan välja att sträcka ut sin hand mot Israel sitt eget folk som borde vara goda föredömen för alla andra folk .

13 Ty folket  vänder inte om till honom som slår dem. Herren Sebaot söker de inte.

Det är ingen bra idé att inte omvända sig och inte söka Gud …

14 Därför skall Herren hugga av från Israel både huvud och svans, både palmtopp och sävstrå, allt på en dag.15 De äldsta och högst uppsatta är huvudet, profeten som talar lögn är svansen. 16 Ty detta folks ledare för det vilse, och de som låter sig ledas går i fördärvet.  

Vi kan läsa ovan att skälet att Gud låter Israel fara illa är deras egna onda handlingar. Det är deras ledare som orsakar så att folk far vilse, men det är människornas eget fel att de låter sig ledas rakt i fördärvet. Liksom Adam och Eva kunde välja att lyda Gud eller Satan, så kan Israels folk här välja att lyda Gud eller sina ledare. Fel val leder till dystra konsekvenser.

17 Därför kan Herren inte glädja sig över deras unga män, eller förbarma sig över deras faderlösa och änkor. Ty alla är de skenheliga och gör det som är ont, varje mun talar dårskap. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt.

Ovan kan vi läsa att skälet att Gud inte glädjer sig över landets unga män eller förbarmar sig ens över faderläsa och änkor, är att de alla är skenheliga och gör det som är ont. Därför är hans hand fortfarande utsträckt emot dem. Omvändelse är vad som kan kurera situationen.

18 Ja, ogudaktigheten brinner som en eld, den förtär tistel och törne. Den antänder snårskogen så att den går upp i höga virvlar av rök.19 Genom Herren Sebaots vrede står landet i brand, och folket är som ved för elden. Ingen skonar sin broder.20 Man river åt sig till höger men förblir hungrig, man tar för sig till vänster men blir inte mätt. Var och en äter köttet på sin egen arm:21 Manasse äter Efraim och Efraim Manasse. Tillsammans angriper de Juda. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt.

Problemet är alltså människornas ogudaktighet när de vandrar sin egen väg. Inte att Gud är den som predestinerar människor till att synda. Kalvinister ser gärna Jes. 10:6 som ett bevis för att Gud predestinerat (tvingar) även onda människor att utföra hans vilja. Inte nog med det, utan de antar att Guds vilja sker till 100% av alla människors handlingar utan undantag. De anser att Gud annars inte skulle vara allsmäktig och suverän.

Vad är Open Theism – Öppen Teism?

Öppen teism – en delvis öppen framtidfree will.jpg

Öppen teism betonar människans fria vilja (som kan skilja sig från Guds vilja) och är en teologi vars särdrag är att man anser att en del av framtiden är ”öppen”, vilket innebär att Gud inte vet allt som kan tänkas ske och beslutas i framtiden eftersom alla framtida val inte är gjorda än. De ligger fortfarande öppna i framtiden. Inom Öppen teism så tror man alltså inte att Gud ser allting som en färdig tidslinje, eller som en film han redan sett. Dåtiden har redan varit, nutiden är just nu, men framtiden ligger öppen eftersom den ännu inte infunnit sig med alla dess möjligheter. Ofta reagerar Gud på det som människor beslutar sig för att göra (t.ex. omvända sig eller inte), och eftersom människorna ännu inte gjort alla sina framtida beslut ännu så har inte heller Gud tagit alla sina beslut.

Detta innebär dock inte det motsatta – att Gud inte vet någonting alls om framtiden. Bibeln innehåller som bekant många profetior, och om t o m människor har profetians gåva och kan profetera om framtiden, så har givetvis skaparen denna förmåga ännu mer. Många av profetiorna sker eftersom Gud direkt eller indirekt ser till att de kommer att ske. Noas flod är exempel på en uppfylld profetia som Gud kände till i förväg eftersom han själv orsakade den, men floden kom som en reaktion på människornas ondska. När Gud såg människornas stora register av ondska så ångrade han att han ens skapat dem.

Även vi själva kan ibland göra väldigt säkra förutsägelser baserat på tidigare erfarenheter och kunskaper om andra. ”Vad var det jag sa?”, kan ofta komma på tal. Gud kan bättre än oss pricka in händelser i framtiden eftersom han känner våra hjärtan utan och innan, samt ser allting medan det pågår från alla vinklar och riktningar. Han kan självklart med lätthätt se på saker och ting både på både kort sikt och lång sikt. Vi människor kommer inte i närheten av en sådan fullständig och komplett kunskap som Skaparen har. Eftersom han skapat oss så vet han också mycket väl hur vi förmodligen reagerar inför olika situationer.

Öppna teister anser att bönens kraft skulle vara försvagad om man inte genom bönen skulle kunna förmå Gud att gripa in i nuet och hörsamma böner genom att eventuellt justera saker och ting samt kanske påverka andra. Bönen blir mer meningsfull om man har tilltro till att man kan förändra sin och andras tillvaro med hjälp av kommunikation med Gud. Om inte Gud skulle kunna ändra sina planer (och därmed framtiden) så vore bönen onödig. Om Gud ser allting som en färdigskriven och orubbad tidslinje, så kan våra böner inte ändra någonting på den färdigskrivna tidslinjen.

Gud kan ångra sig och ändra sina planer, vilket betyder att han hade andra planer tidigare. Om Gud känt till även omständigheterna till att han ångrat sig och ändrat sina planer (t ex människors ageranden) så kanske han borde ha riktat in sig på plan B redan vid tidernas begynnelse, då han redan känt till alla omständigheter?

Om omständigheter förändras, så kan även framtiden förändras, speciellt om vi ivrigt ber om vissa resultat. Det är alltså till viss del upp till oss hur våra liv kan utformas, och det är i nuläget inte helt klartlagt och bestämt om och hur vi kommer att lägga ner tid på bön i framtiden. Framtiden är full av möjliga vägval. Eftersom Gud har kunskap om människornas hjärtan och tankar så kan han göra väldigt tillförlitliga diagnoser. Men även dessa diagnoser (t ex att en stad ska förintas) kan ibland förändras med hjälp av människors omvändelse och bön. Bestämda utgångar kan finnas ibland, och i andra fall inte.

Begreppet Open Theism är ganska modernt, men däremot inte läran. Inom Öppen teism anser man att Gud inbjuder människan att vara med och avgöra sin framtid, samt att ta konsekvenserna för sina egna beslut. Detta löser ondskans problem (liksom klassisk teism), eftersom det inte är Gud som är orsaken till ondska utan människorna.

Gud anses vara i kontroll över sin skapelse (och den framtida permanenta tillvaron) även om han inte toppstyr allas våra beslut och använder sig av micro managament. Att låta människan utöva sin fria vilja betyder inte att Gud hamnar i en position där han hjälplöst vrider sina händer inför en oväntat situation och inte har en aning om hur han ska lösa problemet. Gud har alltid en lösning, även om han ibland reagerar beroende på hur människorna agerar. Ibland kanske vi kan uppleva det som om Gud dröjer för länge med vissa bönesvar, men Gud har allting i sin hand. Även djävulen kan röra sig fritt inom vissa ramar, men Gud känner redan idag till att han en dag i framtiden ska övervinnas, och 2 Thess. 2:8 förklarar hur Antikrist (laglöshetens människa) ska förgöras genom att människosonen andas på honom.

En del öppen teister är övertygade om att Gud skulle ha stoppat Hitlers framfart om han känt till hans ondska från början, men jag är själv inte beredd att använda det argumentet. Gud lovar inte att alltid hoppa in och begränsa människors synder (vilket tiden före floden visar), men däremot att syndens lön är döden vilket resulterar i att vi inte behöver leva en evighet i den nuvarande fallna världen som inte är särskilt upplyftande alla gånger. Gud har därför lovat oss en begränsning av vårt lidande på jorden, och ett nytt Jerusalem för alla som tror och omvänder sig! Framtidens nya rike är evigt!

Termerna ”allvetande” och ”allsmäktig” är öppet för tolkning

Även öppen teisterna tror på Guds allvetande eftersom de anser att han vet precis allt som går att känna till. Men termen ALLT kan även inkludera kunskapen att framtiden innehåller olika beslutsmöjligheter som människor kan välja emellan, och dessa beslutsalternativ har ännu inte infallit. Gud anses inte ha brister i sin kunskap om det finns valmöjligheter och beslut i framtiden som inte är beslutade i dagsläget. Allvetande är en förmåga som krävs för att kunna döma människornas hjärtan, och Gud känner alltså till alla våra tankar, intentioner, brister, kapacitet och möjligheter. En sådan förmåga kan inte beskrivas på något annat sätt än att det handlar om ett ”allvetande”. Han känner ju till allt som går att känna till om hans skapelse, eftersom han är skaparen.

Det kan finnas människor som menar att ”allvetande” absolut även måste betyda kunskap om alla människors framtida val ner på minsta detaljnivå, men termen kräver inte en sådan tolkning. Andra människor kan påstå att Gud inte är allsmäktig om han inte har kapacitet att göra precis ALLT, inklusive förmågan att kasta in en nyckel i en kista innan han låser den med nyckeln. Bibeln påstår inte att Gud kan göra det omöjliga. Att vara allvetande och allsmäktig betyder inte att Gud kan vara motsägande till sin natur eller till sina gärningar. Gud kan exempelvis inte upphöra att vara Gud.

”Klassisk teism” är när man anser att Gud alltid känt till framtiden som en färdig tidslinje, inklusive kunskapen om alla människors framtida reaktioner och beslut. Egentligen kanske skillnaden mellan öppen teism och klassisk teism inte är gigantisk. Känner vår allvetande Gud till uttömmande allt i framtiden, eller känner vår allvetande Gud till allt som går att veta om framtiden? Förmodligen kanske man inte ändrar sitt sätt att leva eller tillbe Gud om man är anhängare av det ena eller det andra tankesättet. Till syvende och sist är den allsmäktiga Guden han som en dag ska döma alla våra tankar och gärningar.

Om Gud känner till allt i framtiden så borde det inte förekomma någon form av överraskningsmoment, förvåning eller förundran hos Gud, eftersom han från tidernas begynnelse känt till allt som skulle kunna orsaka sådana känslor. ”Förvåningen” borde alltså redan ha infunnit sig från tidernas begynnelse som en reaktion på vad Gud vet ska komma i framtiden. I själva verket så kan vi se hur både Gud Fader och Jesus Kristus (Gud i kött) vid ett flertal tillfällen uttrycker en genuin och spontan förvåning, t ex pga människors brist på tro.

Tankesättet inom kalvinismen är motsatsen till Öppen teismlord prayer

Motsatsen till Öppen teism är den reformerta läran i form av kalvinismen, där Gud känner till allt som sker i framtiden av den anledning att han förutbestämt allt som kommer att ske. Inom kalvinismen är Guds allsmäktighet/suveränitet på första plats, där grundtanken är att ingenting kan ske emot Guds vilja eftersom han då inte längre skulle kunna vara allsmäktig. Även öppna teister anser att Gud är allsmäktig men också att Gud har full kapacitet att skapa människor med fri vilja. ”Sovereign” är dessutom ett ord som inte finns med i King James Bible, vilket betyder att ordet måste tolkas. Kalvinisten R.C. Sproul förklarar sin syn på Guds absoluta allsmäktighet:

“If there is one single molecule in this universe running around loose, totally free of God’s sovereignty, then we have no guarantee that a single promise of God will ever be fulfilled.” / R.C. Sproul, Chosen By God: Know God’s Perfect Plan for His Glory and His Children

Man skulle kunna säga att kalvinisterna begränsar Gud genom att insinuera att Gud saknar kapacitet att skapa människorna med fri vilja, där de alltså kan välja att lyda honom eller inte. Man skulle kunna göra en jämförelse med muslimer som begränsar Gud genom att påstå att han inte kan ha en son, vara en treenighet eller dö på korset. Varför begränsa hur Gud kan vara och vad han kan göra?

Medan kalvinister har Guds suveränitet på första plats så har öppna teister Guds HELIGHET på första plats. Dessa verser används därför som filter:

Jak. 1:13 Ingen som frestas skall säga: ”Det är Gud som frestar mig.” Ty Gud frestas inte av det onda och FRESTAR INTE HELLER NÅGON. 

1 Joh. 1:5 Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att INGET MÖRKER FINNS I HONOM.

Öppna teister skulle alltså aldrig gå med på en teologi där Gud anklagas för att vara orsaken till synd, och därför står just kalvinismen långt bort från deras lära.

För att vara konsekvent kalvinist så anser man att Gud inte bara frestar människor att synda utan även tvingar dem till det. Inte alla kalvinister går med på den beskrivningen, men om tanken är att ingenting sker emot Guds vilja så kan inte heller synd ske emot Guds vilja. Vidare är kalvinismens lära att Gud har utsett alla människor till att antingen vara utvalda och ej utvalda (till frälsning) redan vid jordens grund, vilket innebär att de flesta människor är förhindrade att söka Gud och göra bättring eftersom de inte är bland de utvalda. Skälet att det finns ateister är alltså inte deras eget fel utan Guds fel, eftersom han bestämt att de ska födas till det vare sig de vill eller inte. Kalvinisternas Gud föredrar synd framför helighet varje gång synd förekommer, eftersom Gud är så allsmäktig att ingenting kan ske emot hans vilja. Det är dock helt omöjligt att vara en konsekvent kalvinist eftersom kalvinismen styr resonemanget till att Gud är orsaken även till synd.

Öppna teister däremot anser att när människor utsätts för plågor är det inte för att Gud har förutbestämt det, utan Gud sörjer snarare med oss under vår tid på jorden, samt gjorde något åt vår tillvaro genom att erbjuda en bättre och permanent tillvaro i framtiden.

Profetior – finns olika sorter

Angående verbet προγινώσκω (proginóskó) så kan det översättas med ”veta/känna till på förhand”, och både Petrus och Paulus använde ordet när de vill uttrycka tidigare kunskap om någon sanning/fakta (t ex. Apg 26:5, Rom. 8:29, Rom. 11:2). Då handlar inte ordet om att känna till något i framtiden, utan snarare att känna till något från historien – som ibland kan appliceras på nuet och framtiden. Det fanns exempelvis judar som kände till Paulus innan han blev arresterad, så alltså ”kände de till honom i förväg”.

Här är ett intressant exempel på hur Gud känner allas hjärtan och därför vet vilka tankar och planer som de har:

1 Sam. 23:10 Och David sade: ” Herre, Israels Gud, din tjänare har hört att Saul har planer på att komma till Kegila och fördärva staden för min skull. 11 Skall Kegilas invånare då utlämna mig åt honom? Skall Saul komma ner hit, som din tjänare har hört? Herre, Israels Gud, låt din tjänare få veta det!” Herren svarade: ”Han skall komma ner hit.” 12 David frågade vidare: ”Skall Kegilas invånare då utlämna mig och mina män åt Saul?” Herren svarade: ”De skall utlämna er.” 13 Då bröt David upp med sitt folk, omkring sexhundra man, och de drog ut från Kegila och vandrade vart de kunde. När man berättade för Saul att David hade flytt från Kegila, avstod han från att dra ut.

Det finns  en det eskatologiska profetior som med bestämdhet kommer att ske. Gud vet redan idag att Satan för tillfället har jorden i sitt våld, och därför vet Gud också att det kommer ett definitivt slut på den eran. Han vet det eftersom han kommer att se till att få ett slut på Satans preliminära makt när dagen är mogen. Gud känner även till Satans intentioner och vet därför hur en sådan självdyrkan kommer att sluta, med en rad detaljer. Ibland är själva händelsen bestämd att ske inom en viss framtid, och ibland är tidpunkten mer preciserad (om den redan är bestämd).

En profetia kan handla om att Gud känner till olika förhållanden som kommer att leda till en viss händelse, och Gud kan se till att de olika förhållandena finns på plats vid lämpliga tidpunkter för att orsaka händelsen. Ibland kan Gud känna till att en viss händelse kommer att ske i framtiden (Antikrist uppkomst och/eller fall), men inte nödvändigtvis tidpunkten förrän tiden är mogen. Is. 46:11 skulle kunna användas som stöd för att profetior uppfylls för att Gud ser till att de direkt eller indirekt inträffar.

När Gud finner en rättfärdig tjänare så har Gud alla möjligheter att välja ut honom (eller henne) till att frambringa en profetia – så som han gjorde med exempelvis Jona. Inte genom att tvinga honom till det, men genom att påverka honom via en del omständigheter (fisken ….) som skulle kunna få Jona att ta de rätta besluten. Jungfru Marias man Josef fick drömmar orsakade av Gud, som påverkade honom att inte stöta bort sin trolovade ur sitt liv utan att gifta sig med henne. Dessutom uppmanades han i drömmarna att fly till Egypten med sin familj, och på så sätt uppfylldes ännu en profetia. Exempel på självuppfyllande profetior:

Joh. 19:28 Jesus visste att allt redan var fullbordat, och han sade därefter FÖR ATT Skriften skulle uppfyllas: ”Jag törstar.”

Matt. 26:53 Eller menar du att jag inte kan be min Fader att han nu sänder till min tjänst mer än tolv legioner änglar? 54 Men hur skulle då Skrifterna uppfyllas, som säger att detta måste ske?”

open theismExempel på verser som visar på Guds förändrade planer

Här följer några kända verser som skulle kunna användas som stöd för att vi kan påverka situationer med våra böner, och att en del saker och ting ligger öppna i framtiden eftersom vi ännu inte beslutat för om (eller hur) vi kommer att be eller inte.

1 Mos. 6:5 Och Herren såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda. Då ångrade Herren att han hade gjort människorna på jorden, och han var bedrövad i sitt hjärta. 7 Herren sade: ”Människorna som jag har skapat skall jag utrota från jordens yta, ja, både människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. Jag ångrar att jag har gjort dem.” 8 Men Noa hade funnit nåd inför Herrens ögon.

Ovan kanske är det mest kända exempel som används av Öppna teister. Här kan vi läsa att Gud ångrade att han gjort människorna på jorden, och ämnade utrota både dem och alla djur med dem. Noa däremot fann nåd inför Herrens ögon pga sitt rättfärdiga liv, och man kanske kan fundera på vad som hade hänt om inte ens Noa fanns som ett undantag att rädda? Då skulle människans resa på jorden ta slut i och med den globala floden. Det här avsnittet kan onekligen tolkas som det står – att Gud ångrade att han gjort människor och djur pga det fruktansvärda resultatet.

Trots detta måste man även ha 1 Mos. 3:15 i åtanke där vi kan läsa något som ser ut som en profetia som skulle komma att slå inJag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen.” Den här utvecklingen, som Gud förklarar skall inträffa, kan tolkas vara sann genom Jesus Kristus som kom till världen i kroppslig form utan att det skedde genom mänsklig säd. Men för att komma ända dit krävdes förstås att Eva fick fler barn, och profetian skulle därför kunna inkludera även Set och tvillingen Jakob (Israel). På andra sätt kan budskapet även passa in på Adam och Evas direkta vardag utanför Edens lustgård, där konflikten mellan Guds rike och Satans (ormens) rike skulle bli högst påtaglig.

Den här profetian ser därför inte Öppna teister som en motsättning, och Gud själv kan förstås veta hur Satans plötsliga övertag skulle kunna brytas (även om tidpunkten för detta fortfarande kan ligga öppen). Eftersom Gud är den som skapat Adam och Eva var han förstås medveten om risken att de kanske inte alltid skulle lyda honom, och inte änglar heller, för den delen, och därför skulle han kunnat haft alternativa planer och utvägar i den händelsen att människor/änglar skulle gå sina egna vägar. Däremot tror inte Öppna teister att Gud kände till omfattningen av människornas tilltagande ondska eftersom han ångrat att han skapade människor och djur.

Men är det inte klantigt av Gud att inte känna till hur hans skapelse skulle bli, och är det inte orättvist att förtära allt liv genom floden? Nej, Gud ska inte anklagas för hur människorna agerar med sin fria vilja, och han gjorde något åt den fruktansvärda situation som människornas orsakade – som inte var ett tillstånd som varade i evigheternas evigheter. Att dö en fysisk död betyder inte per automatik att man hamnar i helvetet. Även bebisar dör, och även Jesus Kristus själv dog för oss på korset. Gud skapade Adam och Eva med fri vilja, så självfallet så visste Gud att de kanske skulle komma att gå sin egen väg.

1 Mos. 18:20 Sedan sade Herren: ”Ropet över Sodom och Gomorra är starkt och deras synd är mycket svår. 21 Därför vill jag gå ner och se om de i allt har gjort efter det rop som har nått mig. OM det inte är så, VILL JAG VETA DET. ” 

Här kan vi läsa att Gud vill ta reda på någonting. Om Gud kände till saken innan han gick ned så är detta beskrivet på ett väldigt motsägande sätt, för hade han haft kännedom om saken hade han inte haft något skäl att stiga ner.

1 Mos. 22:9 När de kommit fram till den plats som Gud hade sagt till Abraham, byggde han ett altare där och gjorde i ordning veden. Sedan band han sin son Isak och lade honom på altaret ovanpå veden. 10 Och Abraham räckte ut handen och tog kniven för att slakta sin son. 11 Då ropade Herrens ängel till honom från himlen: ”Abraham! Abraham!” Han svarade: ”Här är jag.” 12 Då sade han: ”Lyft inte din hand mot pojken och gör honom ingenting. NU VET JAG att du fruktar Gud, då du inte ens har undanhållit mig din ende son.

Herrens Ängel är inte vilken budbärare som helst utan tolkas som en inkarnation av Gud, vilket skulle kunna röra sig om Jesus Kristus som ju är Gud och var med sin Fader från begynnelsen. (Herrens Ängel är ingen skapad ängel.) Det förklarar också varför Herrens Ängel är den som stoppar Abraham samtidigt som han (Herrens Ängel) talar i både tredje person och jagform (mig) om sig själv som Gud. Han ser alltså att Abraham de facto tänker lyda honom i allt, och t o m går med på att döda sin ende son på Guds befallning. ”NU ser jag …” säger Herrens Ängel, när han noterar att Abraham lyder honom. Detta skulle kunna tolkas som om Gud inte var helt säker på att Abraham tänkte lyda honom. Gud säger inte att han känt till Abrahams fullständiga lydnad sedan tidernas begynnelse, utan han säger ”NU ser jag…”. Egentligen vore Guds tester onödiga om han hela tiden har kunskap om hur människor kommer att svara på dessa tester, och vad de kommer att välja.

Matt. 24:20 Be att ni inte måste fly under vintern eller på sabbaten. 21 Ty då skall det bli en så stor nöd att något liknande inte förekommit sedan världens begynnelse och aldrig mer skall förekomma. 22 Och om inte den tiden förkortades, skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas.

Vad gäller ovan nämnda flykt så finns ingen bestämd tid fastställd ännu. Frågan ligger öppen för framtiden, och Jesus manar sina åhörare att be för att påverka situationen. Uppmaningen att be visar att vi själva kan ändra vår framtid, men eftersom tiden för denna flykt ännu inte kommit så går det heller inte att veta huruvida flykten kommer att ske vintertid eller inte. Det beror på våra framtida val att be eller inte. Att det kommer att ske en flykt är redan klarlagt och något som Gud redan känner till. Omständigheterna är däremot öppna. Om Jesus redan skulle känna till att framtida israeler kommer att be för att flykten ska ske vid en viss tidpunkt, då kanske Jesus skulle ha uttryckt sig säkrare och inte låta frågan vara öppen?

Jes. 38:1 Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk. Profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sade: ”Så säger Herren: Se om ditt hus, ty du kommer att dö och skall inte tillfriskna.” 2 Då vände Hiskia sitt ansikte mot väggen och bad till Herren: 3 ”O, Herre, kom dock ihåg att jag har vandrat inför dig i trohet och med hängivet hjärta och gjort det som är gott i dina ögon.” Och Hiskia grät mycket.4 Då kom Herrens ord till Jesaja. Han sade: 5 ”Gå och säg till Hiskia: Så säger Herren, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön, jag har sett dina tårar. Se, jag skall lägga femton år till din livstid.

Ord. 10:27 Herrens fruktan förlänger livet, men de ogudaktigas år blir förkortade.

Guds profetia var att Hesekia skulle dö i sin sjukdom och INTE tillfriskna. Så blev inte fallet. Orsaken är att Hiskia bad under omvändelse och tårar, så Gud ändrade sig. Om Gud förlänger och/eller förkortar en människas tid på jorden beroende på böner och sättet att leva, så står detta i jämförelse med en annan tid – för att tiden ska kunna benämnas som avvikande från en slags uttänkt grund. Om Gud känt till redan från början att Hiskia skulle be under tårar med ett givet resultat (att leva ett visst antal år) borde detta då benämnas som en ”förlängning” när hans livsdagar snarare blev ”exakt”, precis som alla andra människors liv?  

2 Mos. 32:7 Då sade Herren till Mose: ”Gå dit ner, ty ditt folk som du har fört upp ur Egyptens land drar fördärv över sig. 8 De har redan vikit av från den väg som jag befallde dem att gå. De har gjort sig en gjuten kalv som de har tillbett och offrat åt och sagt: Detta är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land.” 9 Herren sade ytterligare till Mose: ”Jag har sett detta folk, och se, det är ett hårdnackat folk. 10 Låt mig nu vara, så att min vrede kan brinna mot dem och förtära dem. Dig skall jag göra till ett stort folk.11 Men Mose bönföll inför Herren, sin Gud, och sade: ” Herre, varför skulle din vrede brinna mot ditt folk, som du har fört ut ur Egyptens land med stor kraft och stark hand? 12 Varför skulle egyptierna få säga: Till deras olycka har han fört ut dem för att döda dem bland bergen och utrota dem från jordens yta? Vänd dig från din glödande vrede och ångra det onda du har i sinnet mot ditt folk13 Kom ihåg Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, som du med ed vid dig själv har lovat: Jag skall göra era efterkommande lika talrika som stjärnorna på himlen, och hela det land som jag har talat om skall jag ge åt era efterkommande. De skall få det till arvedel för evigt.” 14 Då ångrade Herren det onda som han hade hotat att göra mot sitt folk.

Här ovan är en av många exempel på hur människor agerar tvärt emot Guds vilja, och att Guds vilja definitivt inte alltid sker (vilket inte innebär att Gud skulle förlora kontrollen på sin skapelse). Det är även ett exempel på att Gud faktiskt ångrar sig. I det här fallet så hade han en viss plan att sätta i verket, men pga Moses förhållningssätt och böner så tog Gud till sig budskapet och ångrade sin ursprungliga plan. Det verkar som helomvändningen kommer i ”reell tid” – i nuet. Om Gud från början visste att Moses skulle komma med ett bra förslag som Gud skulle komma att godkänna, då kanske Gud inte skulle ha gått ut så hårt och bestämt med att han skulle förtära israeliterna? Han visste väl redan från början att han egentligen inte alls skulle hamna i det spåret pga Moses böner? Gud ändrade alltså på den framtid som han först planerade – i nutid. Även Jer. 18:7-10 visar hur Gud ångrar sig beroende på människornas eventuella böner och omvändelse. Även här låter utfallet ovisst även från Guds sida, eftersom framtiden (med eventuella böner och omvändelse) ännu inte kommit.

4 Mos.14: 30 Ingen av er skall komma in i det land som jag med upplyft hand lovade er att få bo i, ingen utom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son. 

Hesekiel 20:6:6 På den dagen lovade jag dem med upplyft hand att föra dem ut ur Egyptens land, till det land som jag hade utsett åt dem —13 Men Israels hus var upproriskt mot mig i öknen. De följde inte mina stadgar utan föraktade mina föreskrifter, trots att den människa som handlar efter dem skall leva genom dem. De vanhelgade svårt mina sabbater. Då tänkte jag utgjuta min förbittring över dem i öknen för att förgöra dem. 14 Men det jag gjorde skedde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli vanärat inför de folk som sett mig föra ut dem. 15 Jag lyfte också min hand inför dem i öknen och svor att jag inte skulle låta dem komma in i det land som jag hade givit dem, ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder. 16 Jag gjorde detta därför att de föraktade mina föreskrifter och inte följde mina stadgar utan vanhelgade mina sabbater, ty i sina hjärtan följde de sina avgudar. 17 Men jag visade dem medlidande så att jag inte fördärvade dem eller gjorde slut på dem i öknen.

Bryter Gud sina löften? OM Gud hade vetat att hans folk skulle vara olydiga och bryta kontraktet med honom, varför gav han då ett sådant starkt löfte om Kanans land, till och med med en upplyft hand?

1 Sam. 9:15 Dagen innan Saul kom, hade Herren uppenbarat för Samuel och sagt: 16 ”I morgon vid den här tiden skall jag sända till dig en man från Benjamins land, och honom skall du smörja till furste för mitt folk Israel. Han skall rädda mitt folk från filisteernas hand. Ty jag har sett till mitt folk, eftersom deras rop har kommit till mig.”17 När Samuel fick se Saul, sade Herren till honom: ”Se, där är den man som jag talade till dig om: Han skall styra mitt folk.”

1 Sam. 10:1 Samuel tog sin oljeflaska och göt olja på Sauls huvud, kysste honom och sade: ”Se, Herren har smort dig till furste över sin arvedel. —  Herrens Ande skall komma över dig, och du skall profetera med dem och bli förvandlad till en annan människa. 7 När du ser att dessa tecken inträffar, gör då vad du finner lämpligt att göra, ty Gud är med dig. 

1 Sam. 13:13 Samuel sade: ”Du har handlat dåraktigt. Du har inte hållit det bud Herren, din Gud, har gett dig. Om du hade gjort det, skulle Herren ha befäst ditt kungadöme över Israel för all framtid14 Men nu skall ditt kungadöme inte bestå. Herren har sökt sig en man efter sitt hjärta, och honom har han utsett till furste över sitt folk. Men du har inte hållit vad Herren befallt dig.” 

1 Sam. 15:10 Då kom Herrens ord till Samuel: 11 ”Jag ångrar att jag har gjort Saul till kung, ty han har vänt sig från mig och inte utfört mina befallningar.” Det bedrövade Samuel och han ropade till Herren hela den natten.—24 Saul sade till Samuel: ”Jag har syndat genom att inte lyda Herrens befallning och dina ord. Jag fruktade för folket och lyssnade till dem. 25 Men förlåt mig nu min synd och vänd tillbaka med mig, så att jag får tillbe Herren.” 26 Samuel sade till Saul: ”Jag vill inte vända tillbaka med dig, för du har förkastat Herrens ord, och Herren har också förkastat dig, så att du inte längre kan vara kung över Israel.”27 När Samuel vände sig om för att gå, tog han tag i hörnet på Sauls mantel, och den slets sönder. 28 Samuel sade till honom: ” Herren har i dag ryckt Israels kungarike från dig och gett det åt en annan, som är bättre än du. 29 Och den Härlige i Israel ljuger inte och ångrar sig inte. Ty han är inte en människa, så att han skulle kunna ångra sig.— 35 Samuel ville inte mer se Saul, så länge han levde, ty Samuel sörjde över Saul. Och Herren ångrade att han hade gjort Saul till kung över Israel.

Trots de höga tankarna om Saul så slutade det med att Saul avvek från Guds bud och gick sin egen väg. Något som Gud inte alls tänkt sig eller ens förväntat sig. Gud hade tänkt att etablera ett evigt kungarike genom Saul, men ångrade att han överhuvudtaget gjort Saul till kung över Israel. Gud ersatte Saul med David och förändrade därmed den uttänkta framtiden. Om Saul i stället hade valt att lyda Gud som Gud förväntat sig, ja då hade framtiden sett helt annorlunda ut. Det är ingen motsägelse när vi kan läsa att Gud inte ångrar sig, samtidigt som vi också kan läsa det motsatta. Sammanhanget där vi kan läsa att Gud inte ångrar sig handlar om generella beslut som är oåterkalleliga. Om däremot Gud skulle planera all framtid själv och aldrig låta sig påverkas av andra – ångra sig – så skulle det heller inte finnas något vits för människor att be.

jona i fisk
En del havsdjur är utdöda

 

Jona 3:4 Och Jona gick en dagsresa in i staden och predikade och sade: ”Om fyrtio dagar skall Nineve bli ödelagt.”5 Och folket i Nineve trodde Gud och lyste ut en fasta och klädde sig i säcktyg, från den störste till den minste av dem.— 10 När Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde det inte.

Om Gud känner till även våra framtida val, varför säger texten tvärtsäkert ”Om fyrtio dagar skall Nineve bli ödelagt”? Så skedde aldrig. Invånarna omvände sig både i tanke och gärning, vilket resulterade i att Gud ändrade sina tidigare tvärsäkra planer. Om Gud hade känt till att Nineves invånare skulle omvända sig så kanske profetian borde ha utformats lite öppnare, och inte som något som tvärsäkert skulle inträffa. Förkännedom om framtida möjligheter ger Gud frihet att ändra uppfattning och planer. Gud verkar kunna ändra planer i direkt ”nutid”.  

2 Mos. 4:8 Och Herren sade: ”Om de inte tror dig eller ger akt på det första tecknet, så måste de tro på det andra tecknet. 9 Men om de inte ens tror på dessa två tecken eller lyssnar till dina ord, tag då av Nilens vatten och häll ut det på torra marken. Vattnet som du tagit ur floden skall då förvandlas till blod på torra marken.”

Här låter det som Gud inte vet hur Moses ord skulle få Farao och hans folk att reagera. Kommer de tro Moses på det första tecknet, eller på det andra? Eller kommer de inte tro ens på något av dem? Frågan verkar ligga öppen tills den tidpunkt Farao gör sitt beslut. Gud känner förstås till Faraos hjärta helt och fullt, men det måste inte betyda att Gud vid alla tillfällen vet med absolut säkerhet hur han kommer att reagera.

2 Mos. 13:17 När farao hade släppt folket förde Gud dem inte genom filisteernas land, fast det var den närmaste vägen. Ty Gud tänkte att folket kunde ångra sig och vända tillbaka till Egypten, när de fick se krig hota18 Därför lät han folket ta en omväg genom öknen åt Röda havet till. Israels barn drog upp ur Egypten beväpnade. 

Här kan man återigen se exempel Guds allvetande eftersom han helt igenom ser folkets hjärtan och tankeverksamhet, samt hur de förmodligen reagerar vid hot av krig (och andra situationer), men inte i sådan utsträckning att han helt säkert vet vilka val de tar. Texten säger inte att Gud med säkerhet vet att folket skulle komma att vända tillbaka, men snarare att de fanns en risk att de kanske skulle göra det. För att försäkra sig om att de inte skulle göra ett sådant val så fick de ta en omväg i öknen.

1 Sam. 2:29 Varför föraktar ni då mina slaktoffer och mina matoffer som jag har befallt i min boning? Hur kan du ära dina söner mer än mig, så att ni göder er själva med det bästa av varje offergåva från mitt folk Israel? 30 Därför säger Herren, Israels Gud: Visserligen har jag sagt att ditt och din faders hus skulle få vandra inför mig för all framtid, men nu säger Herren: Det skall inte ske! Jag skall ära dem som ärar mig, men de som föraktar mig skall komma på skam. 

Gud hade en uttänkt plan som han sagt ska ske, men ändrar sisg beroende på människors agerande. Om Gud känt till sedan tidernas början att han skulle ändra sig så kanske han inte skulle ha uttryckt sin ursprungliga plan så bestämt?

Jer. 18:7 Ena gången talar jag om ett hednafolk och ett rike att jag vill rycka upp, bryta ner och förgöra det. 8 Men om det hednafolk som jag har talat om vänder om från sin ondska, ångrar jag det onda som jag hade tänkt göra mot det9 En annan gång talar jag om ett hednafolk och ett rike, att jag vill bygga upp och plantera det. 10 Men om man då gör det som är ont i mina ögon så att man inte hör min röst, då ångrar jag det goda som jag hade sagt att jag ville göra dem.11 Säg därför nu till Juda män och till Jerusalems invånare: Så säger Herren: Se, jag bereder en olycka åt er, och jag tänker ut en plan mot er. Vänd därför om, var och en från sin onda väg, och ändra ert liv och era gärningar. 12 Men de kommer att svara: Det är lönlöst. Vi vill följa våra egna tankar och göra var och en efter sitt onda och hårda hjärta.”

Här ovan är det verkligen tydligt att Gud ibland agerar beroende på hur människor agerar, och i det här fallet kan vi även se att Gud visserligen ber Jerusalems invånare att omvända sig, men även förklarar hur de kommer att agera inför det kravet. Inte nödvändigtvis för att han kan se in i framtiden och se deras val, men åtminstone för att han känner till deras onda och hårda hjärtan.

5 Mos. 8:2 2 Kom ihåg hur Herren, din Gud, i fyrtio år ledde dig hela vägen i öknen för att ödmjuka dig och pröva dig och så LÄRA KÄNNA vad som var i ditt hjärta, OM du skulle hålla hans bud eller inte.

Dom. 3:1 Dessa var de folk som Herren lät bli kvar för att med dem sätta alla de israeliter på prov som inte hade varit med om alla krigen i Kanaan, — Med dessa ville Herren sätta Israel på prov för att FÅ VETA om de ville följa de bud som han hade givit deras fäder genom Mose.

2 Krön. 32:31 Och när sändebuden kom från Babels furstar, de som var utsända till honom för att höra sig för om det under som hade skett i landet, lämnade Gud honom för att pröva honom och FÅ VETA allt som var i hans hjärta.

Kommentarer överflödiga.

Summerat om hur Gud ser framtiden enligt Öppen teismpraying 7 

Det finns verser som visar att Gud inte är säker på vad människor ska välja, och varnar och uppmuntrar dem därför att göra det bästa valet för att det ska gå dem väl i stället för illa (5 Mos. 30:19.) Det finns verser som visar att Gud är överraskad över något som inte gått som han förväntat (Jes. 5:4), där Gud ångrar något som han gjort pga människors beteenden (1 Mos. 6:6), samt där han ändrar sina planer (2 Kung. 20:1-6).

  • Vi kan se att Gud ibland har ångrat sig gällande sina egna beslut, och är villig att ändra fler om människor omvänder sig och ber (Dom. 2:18, 2 Sam. 24:16-18, Jer. 15:6, 18:8-10, 26:3; 13-19, 42:10, Hes. 24:14, Hos. 11:8, Joel 1:13-14, Amos 7:3-6, Sak. 8:14-15, Joel 2:12-14, 4 Mos. 11:1-2; 14:12-20; 16:20-35, 5 Mos. 9:13-25, 1 Kung. 21:27-29, 2 Kung. 20:6, 2 Krön. 12:5-8, Jes. 38:5)
  • Gud testar ofta människor för att se vilka beslut de tänker göra, och anpassar sina beslut efter dessa (1 Mos. 22:12, 2 Mos. 16:4, 5 Mos. 8:2; 13:1-3, 2 Krön. 32:31, Dom.  2:20-22, 2 Krön. 16:9)
  • Gud talar om framtida händelser som kanske kommer att ske, ofta beroende på hur människor agerar (1 Mos. 19:17-22; 2 Mos. 3:18-19; 4:9; 13:17; 32:10-14; 33:2-3; 34:24, 4 Mos. 11:1-2, 5 Mos. 13:1-3, Hes. 12:3. Jer. 36:3-7, Deut. 9:13-14, 9:18-20, 9:25, 2 Sam. 24:17-25; 1 Kung. 21:27-29; 2 Kung. 20:6, 2 Krön. 12:5-8, Jer. 26:19, Jes. 38:5)
  • Gud har förväntat sig vissa resultat som tyvärr inte realiserats, vilket leder till att han frustreras och bedrövas (Jes. 5:1-7; Jer. 3:6-7; 3:19-21, Hes. 22:29-31, Jes. 63:10, Ef. 4:30; Hebr. 3:7-15, 4:7, Apg: 7:51, Ps. 81:12-17)

Jesse Morell är en känd open theist och förklarar hur han tror:

Läs även artikeln om fri vilja.

Herrens bön /Fader vår lär oss ”inled oss inte i frestelse”? Av Gud som inte frestar?

heavenGud frestar inte någon (Jak. 1:13)

Vi kan läsa i Jakobsbrevet att Gud inte frestar någon, så hur kommer det sig då att vi också kan läsa i Jesus rekommenderade bön (Herrens bön, eller Fader vår”led oss inte i frestelse” (Matt. 6:13)?

Prövning/frestelse i Jak. 1:12 är översatt från det grekiska ordet (substantiv) πειρασμόν (peirasmon, Strong’s 3986). Fresta i Jak. 1:13 är översatt från det grekiska ordet (verb) πειράζω (peirazó, Strong’s 3985). 

Jak. 1:12 Salig är den som håller ut i prövningen, ty när han har bestått sitt prov skall han få livets krona, som Gud har lovat dem som älskar honom. 13 INGEN SOM FRESTAS SKALL SÄGA: ”DET ÄR GUD SOM FRESTAR MIG.” Ty Gud frestas inte av det onda och FRESTAR INTE HELLER NÅGON.14 Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär. 15 När så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död. 16 Bedra inte er själva, mina älskade bröder.

Som vi kan se ovan så förstärker t o m Jakob budskapet att Gud inte frestar någon, med kravet att vi aldrig ens bör påstå att Gud är den som frestar oss, just eftersom han inte frestar någon överhuvudtaget. Jakob förklarar vidare att den som frestas gör så av sitt eget begär. Att ha olika önskningar, behov och begär är inte en synd i sig självt eftersom detta kommer före frestelsen, och Jesus frestades i allt liksom vi utan att för den skull vara en syndare. Man kan undgå många frestelser genom att låta sig ledas av den heliga Anden och anstränga sig för att kringgå dem, och Gud har lovat att vi inte ska tillåtas att frestas över vår förmåga – samt bereder en utväg (ett bättre alternativ) ur varje frestande situation. Även om frestelser i sig inte är synd så gör vi förstås klokt i att försöka undgå situationer som vi vet kan orsaka frestelser. Världen kan vara frestande nog som den är, utan att vi söker upp ännu fler påfrestningar.

1 Korinthierbrevet 10:13 Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut.

Gud känner alltså till att vi kan utsättas för frestelser och utlovar inte att vi aldrig ska behöva frestas om vi bara bekänner oss till honom. Vi måste räkna med frestelser i våra jordeliv, och Jesus själv frestades som bekant av djävulen i öknen (Luk. 4:2) kort tid efter att han lät sig döpas av Johannes Döparen. Han lät sig dock inte falla för frestelserna och djävulen gav upp.

Det vi uppmanas till att göra i Herrens bön i Matt. 6, är att be om hjälp och stöd att härda ut i frestande situationer, och ännu hellre att Gud hjälper oss så att vi kan ta kloka beslut som resulterar i att vi kringgår en frestande situation. Att ha ett aktivt böneliv kan alltså göra en stor skillnad! Att be Herrens bön (behöver förstås inte vara ordagrant) kan ge oss hjälp att tydligare kunna se en klar väg förbi en frestelse. Bön är en viktig del av den vapenrustning (Ef. 6:18) som vi uppmanas att ta på oss för att motstå djävulens alla pilar.

Här är hela Herrens bön enligt Matt. 6:

Matt. 6:9 Så skall ni be: Fader vår, som är i himlen. Helgat blive ditt namn.10 Komme ditt rike. Ske din vilja på jordenliksom den sker i himlen.11 Ge oss i dag vårt bröd för dagen.12 Och förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter demsom står i skuld till oss.13 Och för oss inte in i frestelse utan fräls oss från den onde. 

Om någon menar att Matt. 6:13 måste tolkas som om det är Gud själv som för oss in i frestande situationer, så har vi en lång rad verser som står i motsatsförhållande till en sådan tolkning – där Jak. 1:13 är den mest uppenbara. Dessutom så kan man fråga sig om en sådan läsare också tolkar Matt. 6:6 på ett liknande bokstavligt sätt?:

Matt. 6:6 Nej, när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig.  

Matt. 6 är verkligen inte en poetiskt skriven text utan handlar om Jesus undervisning och uppmaningar till oss. Lyder vi Matt. 6:6 helt bokstavligt genom att se till att alltid, utan undantag, gå in i vår kammare (kan betyda olika slags rum, och t o m klädkammare) bakom stängd dörr i det fördolda? Nej, den här uppmaningen kan betraktas som en s.k. hyperbolisk uppmaning, där man förklarar något genom en lämplig överdrivning för att tydliggöra vad man menar.

Om det vore Gud själv som frestade oss människor så kan man undra om det inte hade varit bättre för honom om en kvarnsten lagts om hans hals för att kastas i havet?

Mark 9:42 Den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom är det bättre att en kvarnsten läggs om hans hals och han kastas i havet.

Självfallet kan man inte anklaga Gud för att fresta och förleda människor. Vi kan i stället be till honom att han visar oss vägen förbi och bort från en situation som skulle kunna leda oss till synd – därav ”för oss inte in i frestelse”. 

Men frestade inte Gud Job med allehanda prövningar? Gud frestar aldrig någon att synda, men han har aldrig lovat att stoppa djävulens alla pilar och angrepp. Det är djävulen som kallas för Frestaren. Däremot har Gud lovat att vi aldrig ska behöva frestas över vår förmåga, och utan att ge oss en väg ut. Var inte Kunskapens Träd frestande för Adam och Eva? Jo, men det var också en nödvändig ingrediens i Edens lustgård eftersom trädet tvingade dem att dagligen ta beslutet att hålla sig till sin skapare genom att lyda hans bud.

Jesus uppmanar oss att BE så att vi inte kommer i frestelsepraying

Vi kan alltså påverka vår egen situation till det bättre genom att BE.

Kort före sin korsfästelse, så uppmanar Jesus sina lärljungar att be så att de inte kommer i frestelse:

Matt. 26:41 Håll er vakna och be, så att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.”

Luk. 22:40 När han kom till platsen, sade han till dem: ”Be att ni inte kommer i frestelse.” 41 Och han gick ett stycke ifrån dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad: 42 ”Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din.” 43 Då visade sig en ängel från himlen och gav honom kraft. 44 Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar, som föll ner på jorden. 45 När han reste sig från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de hade somnat av bedrövelse. 46 Då sade han till dem: ”Varför sover ni? Stig upp och be att ni inte kommer i frestelse.”

även Mark. 14:38

Andra verser om vad som kan orsaka frestelser, samt att bön kan göra oss starka och bättre rustade för att stå emot frestelser:

 

1 Tim. 6:9 Men de som vill bli rika, de råkar ut för frestelser och snaror och många oförnuftiga och skadliga begär, som störtar människor i fördärv och undergång.

Luk. 8:13 De på stenig mark är de som tar emot ordet med glädje när de har hört det. Men de har ingen rot. De tror bara till en tid, och i frestelsens stund kommer de på fall.

2 Pet. 2:9 Herren vet alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och att hålla de orättfärdiga i förvar och straffa dem fram till domens dag,

1 Kor. 7:5 Håll er inte borta från varandra utom möjligen för en tid med bådas samtycke, så att ni kan ägna er åt bönen. Och kom sedan tillsammans igen, så att Satan inte frestar er, eftersom ni inte kan leva avhållsamt.

1 Thess. 3:5 När jag därför inte längre kunde härda ut, sände jag bud för att få veta hur det var med er tro. Kanske kunde det vara så att frestaren hade frestat er och vårt arbete varit förgäves?

Gal. 6:1 Bröder, om ni kommer på någon med att begå en överträdelse, då skall ni som är andliga människor i mildhet upprätta en sådan. Men se till att inte du också blir frestad.

Jesus, Paulus, etc, utsattes för frestelser/prövningar. På ett sätt så kan vi glädjas åt prövningar som vi utsätts för eftersom vi genom att stå emot dem (som vi har resurser att göra tack vare den helige Ande) kan göras mer uthålliga.

Hebr. 2:18 Eftersom han själv har lidit och blivit frestad, kan han hjälpa dem som frestas.

Hebr. 4:15 Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd.

Apg 20:18 Och när de hade kommit till honom, sade han till dem: ”Ni vet hur jag uppträdde hos er hela tiden, från första dagen jag kom till Asien, 19 hur jag tjänade Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar som mötte mig genom judarnas anslag.

Jak 1:2 Räkna det som den största glädje, mina bröder, när ni råkar ut för alla slags prövningar. 3 Ni vet ju att när er tro sätts på prov, så gör prövningen er uthålliga. 4 Men låt er uthållighet visa sig i fullbordad gärning, så att ni är fullkomliga och hela, utan brist i något avseende. 

1 Pet. 4:12 Mina älskade, var inte förvånade över den eld som ni måste gå igenom till er prövning, som om det hände er något oväntat. 13 Nej, gläd er ju mer ni delar Kristi lidanden. Då skall ni också jubla och vara glada, när han uppenbarar sig i sin härlighet. 14 Saliga är ni, om ni hånas för Kristi namns skull, ty härlighetens Ande, Guds Ande, vilar över er. 15 Men ingen av er skall lida för att han är en mördare eller tjuv, förbrytare eller förskingrare.16 Men om någon får lida för att han är kristen, skall han inte skämmas utan prisa Gud för det namnet. 

Det finns inget mörker i Jesus (1 Joh. 1:5), och därför kan man inte anklaga Gud för att på minsta vis orsaka så att vi faller för frestelser och syndar. Varje synd sker alltid emot Guds vilja, men vi har löftet att han förlåter oss för synden om vi omvänder oss och lämnar den gamla människan bakom oss.

Jesus som GUD och ORDET /logos i Joh. 1:1 – Jehovas Vittnen har fel

only god.jpg”I begynnelsen var Ordet (ὁ Λόγος), och Ordet var hos Gud, och Ordet var GUD! (Joh. 1:1)

Jehovas Vittnen gör fel som begränsar översättningen till ”en gud” för att den bestämda artikeln saknas på grekiska. De är ensamma om att tolka Joh 1:1 på det sättet, och man kan fråga sig varför översättare i alla länder skulle ha haft fel men Jehovas Vittnen rätt – trots att översättarna till deras (JV) Nya Testamente inte hade kunskaper i grekiska med ett undantag (och den personen kunde endast grunderna i grekiska). Intressant nog vill Jehovas Vittnen gärna tolka det grekiska ordet för ”tillbedja” olika beroende på om det handlar om tillbedjan av exempelvis Satan eller tillbedjan av Jesus (som är känsligt för JV). Är verkligen Bibeln så otydlig? Nej, inte alls.

På grekiska krävs ibland bestämda artiklar (”the” på engelska), där man inte kan ha det på andra språk, t ex svenska eller engelska. Personnamn används ibland med bestämd artikel (framför allt första gången personen presenteras i en text), medan så inte görs på svenska eller engelska. Obestämda artiklar (såsom en/ett) finns däremot inte på koine grekiska, och därför måste man vara försiktig och inte ta för givet att ordet ska skrivas i obestämd form med en/ett framför. Ibland låter det bäst på det svenska språket att sätta in ett extra en/ett men ibland inte. Att skriva in en/ett framför ett ord kan ändra textens betydelse, så säkrast översättning får vi om vi läser meningen noga samt studerar kontexten.

I det första kapitlet av Johannesbrevet så används theos (Θεὸς) 12 gånger, och ungefär hälften av gångerna så används ordet utan artikel. Bör man därför även där skriva ”en gud” i stället för ”Gud”? Nej, det är helt klart Jehova som avses. Avsaknad av bestämd artikel betyder helt enkelt inte alltid att ordet eller personen är obestämd. Att översätta Joh. 1:6 med ”En man trädde fram, sänd av en gud” är fel, liksom att översätta Joh. 1:18 med ”Ingen har någonsin sett en gud”, eftersom det inte är vad författaren vill förmedla. Det är Jehova som Johannes talar om.

Ibland för att förtydliga sig, om man anser att man inte uttryckt sig klart nog, så kan man lägga till det grekiska ordet ”tis” ihop med ordet för att klargöra att det handlar om en obestämd form (och en obestämd sak eller person). Detta verktyg använder Johannes sig inte av när han inleder sin epistel. Första gången han använder sig av ordet för Gud i kapitlet och i meningen så syftar han helt klart på Jehova i ackusativform, och sedan följer samma ord i nominativform. Om Johannes plötsligt skulle tala om en falsk gud i nominativform (eller om människor kan kallas gudar trots att Bibeln så ofta talar om att det endast finns EN Gud), så borde han verkligen förtydliga detta högst oväntade påstående med ett ”tis”. I stället har nu världens översättare översatt denna mening (likesom andra meningar med ”Gud” i samma kapitel) såsom att det handlar om en bestämd Gud, nämligen Jehova – den ende Guden.

Det skulle alltså gå att tydligt beskriva att det handlar om Jehova när Johannes talar om Gud första gången men en mindre sorts gud andra gången. Alltså en helt annan gud än den gud som den han först talar om. Så har dock inte Johannes uttryckt sig, och det mest självklara sättet är att förstå det som den ende Guden vid båda tillfällena. Något annat vore helt förbryllande. Även min lärare i grekiska, på Uppsala universitet, förklarade att Jehovas Vittnen tolkar versen på ett restriktivt och ologiskt sätt. Läser vi även i resten av kapitlet och i resten av hela Bibeln, så framstår Jesu gudom väldigt klart, samt att det endast finns en Gud som är den vi ska tillbe. Inte undra på att Jesus lät sig tillbes vid upprepade tillfällen, och inte undra på att Petrus och Ängeln Gabriel vägrade att låta sig tillbedjas av orsaken att de är människor precis som andra.

Kan människor och änglar kallas Gudar?worship 4

Jag har skrivit om detta ämne i denna artikel. När vi läser om Gud eller Herren i Bibeln så åsyftas för det mesta Jehova skaparen (ganska självklart), men i ganska många fall så åsyftas ibland även falska gudar (i plural), och där förklarar Jehova att de falska gudarna inte är några gudar alls. Människor kan alltså tillbe gudar som de själva gjort av exempelvis trä eller sten, men i själva verket är de inga gudar utan bara en självproducerad bluff.

Herrens Ängel (en speciell budbärare) kallades ofta för Gud, vilket kan bero på att han verkligen är Gud. Det handlar då inte om någon skapad ängel utan en speciell gudomlig budbärare vilken högst troligt innebär Jesus Kristus i en annan skepnad. (Jesus har alltid funnits med i treenigheten sedan innan världens tillkomst.) Läs gärna min artikel om Herrens Ängel.

Det finns egentligen endast ett enda ställe i hela Bibeln (Joh. 10:34-35 som är en referens till Ps. 82:6) där tolkningen om ordet för Gud är mer osäker och denna vers är därför ohyggligt populärt hos människor som gärna vill hitta stöd för att vilken troende ledare som helst kan kallas för gud, och att Jesus därför är en gud bland andra (fast åtminstone en lite större och mäktigare gud än andra). Detta berömda ställe handlar om Jesus som frågar de som vill döda honom ”Står det inte skrivet i er lag: JAG HAR SAGT ATT NI ÄR GUDAR? (Där en psalm åsyftas.)

Om vilken Gudstroende som helst kan kallas gud, och om detta står att läsa i skrifterna, så hade fariséerna totalt missat denna viktiga information trots att de betraktas som otroligt belästa i sina skrifter. Hur kunde de missa en sådan väsentlig sak? Om både Jesus, de själva, eller vilka skriftlärda som helst kan kallas gudar, då finns det ju heller inget behov att stena Jesus till döds? Han vore ju då bara en gud bland andra och gjorde inget fel i att kalla sig gud? Fariséerna var mycket tydliga med att det Jesus gjort sig skyldig till handlade om hädelse där man gör sig själv till Gud. Detta var orsaken till deras iver att stena Jesus för att kunna vara skrifttrogna:

Joh. 10:33 Judarna svarade: ”Det är inte för någon god gärning vi vill stena dig, utan därför att du hädar och gör dig själv till Gud, DU SOM ÄR MÄNNISKA.”

Fotnoten på Bible Gateway förklarar ”Jesus syftar på Ps 82:6, där överhetspersoner kallas gudar på grund av sitt gudomliga uppdrag. Ett gudomligt uppdrag är ju precis det Jesus hade, och som Guds son är han en överhetsperson. Om t o m människor symboliskt/poetiskt kan kallas ”gudar”eftersom de representerar Gud genom deras ämbeten här på jorden (präster och domare), hur mycket mer har då inte JESUS skäl att kalla sig Gud eftersom han ju inte bara är en överstepräst utan GUD I KÖTT och direkt utsänd av Fadern som varit med honom i treenigheten sedan begynnelsen INNAN världen var till (Joh. 17:5)?

Judarna kände självfallet till även psalm 82, men tolkade den definitivt inte som att det bokstavligen skulle gå att kalla även överhetspersoner/domare som gudar, för de tror ju att Gud är EN, vilket skriften är mycket tydlig med. Varken Jesus eller judarna var polyteister. PSALMER ÄR POETISKA och kan spegla verkligheten! Vad skulle Gud själv (skaparGuden) anse om människor som gör inflation på Gudstermen genom att göra vem som helst till gudar, och därmed komma undan skriftens klara budskap som säger ”han som ensam är Gud” (Jes. 45:18)? I själva verket så springer det alltså runt fullt med massa smågudar i våra kyrkor? Vore det då fel att även skriva ”Gud” på visitkorten om man arbetar som präst?

Ex. 4:16 So he shall be your spokesman to the people. And he himself shall be as a mouth for you, and you shall be to him AS GOD. (NKJV) 

Precis som att Mose skulle vara SOM en Gud för Aron, så kan en överhetsperson som dömer enligt skriften vara SOM en Gud för andra människor. Det innebär inte att Aron kallade Mose för Gud, och inte heller att människor kallade domare för Gud. Det är auktoriteten som åsyftas.

KJV har ibland översatt Elohiym (Gud) till ”domare” vid fem tillfällen där andra översättningar (såsom översättningar på andra språk) även här håller sig till ”Gud” som översättning.

Att Jesus temporärt gjort sig lägre än både Fadern och änglarna är förstås inget bevis för att han inte är del av treenigheten.

Det har även gjorts försök att använda några psalmer (andra än Ps 82 ovan), för att försöka få det till att änglar (skapta änglar) kan kallas gudar, men då måste man dels brottas med en omtolkning liksom det faktum att psalmer är poetiskt beskrivna. Att använda sig av poetiska uttryck för att starta en ny lära som går på tvärsen med resten av skriften är givetvis livsfarligt. Att det endast finns en enda Gud är en väldigt central lära inom Judendomen och Kristendomen eftersom Bibeln är väldigt tydlig på den punkten. Därför känns det tryggare att tro Guds egna beskrivning om monoteismen i exempelvis Jesaja 45, än att tolka psalmer på ett sådant sätt att läran om en enda Gud ska tas med en nypa salt då vi i stället ska intala oss att det vimlar av smågudar lite överallt.

Tanken är förstås att kunna slippa se Jesus som skaparGuden som kommit i köttet, och på så sätt förneka att Jesus är del i treenigheten.

Joh. 6:51 Jag är det bröd som ger liv, det bröd som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Och brödet jag ger är mitt kött, för att världen skall leva.”

2 Joh. 1:7 Ty många bedragare har gått ut i världen, och de bekänner inte att Jesus är Kristus, som har kommit i köttet. En sådan är Bedragaren, Antikrist.

Läs gärna denna artikel om ordet för Gud i Bibeln, och denna på engelska.

Ps. 45:7 Gud (Elohim), din tron står i evigheters evighet, ditt rikes spira är rättens spira. 8 Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet. Därför, Gud (Elohim), har din Gud (Eloheyka) smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.

Hebr. 1:8 Men om Sonen säger han: Gud, din tron står i evigheters evighet, och rättens spira är ditt rikes spira.9 Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet. Därför, Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.

En gång frälst alltid frälst (OSAS), är verkligen inte Bibelns budskap

1 mos. 3.jpgSatan: ”Ni skall visst inte dö!” (1 Mos. 3:4)

Satan lovar Gudstroende Eva att hon (och Adam) INTE skulle behöva dö även om de skulle vara olydiga mot Gud. Han ljög! Sanningen är förstås den rakt motsatta: Syndar vi så dör vi!

Man skulle därför kunna tro att kristna människor runt om i världen lätt skulle kunna avslöja Satans lögn eftersom den är så enkel och ryms i bara några ord, men tragiskt nog så sprids lögnen friskt i våra kyrkor. ”En gång frälst, alltid frälst”, brukar det heta, eller kanske ”Gud älskar dig som du är, bara du känner sorg över din dagliga synd”. Det finns predikanter som predikar det folk vill höra, och Satan vill inget hellre än att få människor att känna sig trygga i sin synd. Helst ska kristna inte ens tro att de kan upphöra med all sin synd, och att det är fullständigt naturligt även för kristna att synda (och onaturligt om de inte syndar). Lösningen är då inte det förslag som Jesus själv presenterar (omvändelse), utan snarare att gömma sig bakom Jesus och låtsas att Gud Fader inte ser vår synd. Den orimliga tanken blir då att vi kan bekvämt vara positionellt rättfärdiga i Jesus, samtidigt som vi lever orättfärdigt i våra handlingar. M.a.o. så leder det till att vi alltså skulle kunna tjäna två herrar men ändå inte dö. Många kristna inbillar sig att det är ödmjukt att säga:

”I mig själv finns ingenting gott, utan jag är bara en syndare frälst av nåd. Min egen rättfärdighet är som smutsiga trasor inför Gud och det är bara genom Jesu rättfärdighet som jag kan vara frälst”. 

Men i själva verket så kan vi aldrig räddas genom att ha kvar vår gamla människa och gömma oss bakom någon annans rättfärdighet. Vi kan inte luta oss tillbaka i soffan och mena att Jesus är den som ska leva rätt åt oss och i stället för oss. VI måste omvända oss och leva heligt! Bibeln säger:

Ef. 4:22 Ni har lämnat ert förra liv och lagt av den gamla människan som går under, bedragen av sina begär,

Hes. 18:20 Den rättfärdiges rättfärdighet skall vara HANS EGEN, och den ogudaktiges ogudaktighet skall vara hans egen

Men korset är inte så fjäderlätt att bära som OSAS-anhängarna (OSAS = once saved always saved) vill få oss att tro.  Jesus varnar oss och ber oss att hålla oss kvar i vinträdet (vilket är han själv). Notera här nedan att de rena lärljungarna ändå riskerade att huggas av, torka bort och kastas i elden – om de inte skulle förbli i honom genom att hålla hans bud:

Joh. 15:3 Ni är redan nu rena i kraft av det ord som jag har talat till er. Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig5 Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp. Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. 8 Min Fader förhärligas, när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.9 Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. 10 Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek.

Jesus sa till sina frälsta lärljungar:

Mark. 9:47 Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det! Det är bättre för dig att gå in i Guds rike med ett öga än att med båda ögonen i behåll kastas i Gehenna

Kände Jesus inte till att kristna inte kan förlora sin frälsning, eller varför påstår han att hans lärljungar riskerar att kastas i Gehenna om de syndar?

1 Pet. 4:18. Och om den rättfärdige MED KNAPP NÖD BLIR FRÄLST, hur blir det då för den ogudaktige och SYNDAREN?

Den rättfärdige med knapp nöd blir frälst? Det låter inte som vi har en brandförsäkring.

Vem är rättfärdig? Den som bara tror på Jesus och gömmer sig bakom honom så att inte Gud Fader ser ens synder utan endast Jesu blod? Nej den som GÖR rättfärdighet:

1 John 3.7 Kära barn, låt ingen bedra er. Den som GÖR RÄTT ÄR RÄTTFÄRDIG, liksom han är rättfärdig. 

Rom 2:13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens GÖRARE skall förklaras rättfärdiga

Apg 10:34 Då började Petrus tala: ”Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor,35 utan tar emot den som fruktar honom och GÖR DET SOM ÄR RÄTT, vilket folk han än tillhör.

Rom 2:6 Ty han skall ge åt var och en efter hans gärningar. 7. EVIGT LIV åt dem som med tålamod i GODA GÄRNINGAR söker efter härlighet och ära och oförgänglighet, 8. men över dem som är stridslystna och INTE VILL LYDA sanningen, utan lyder orättfärdigheten, kommer förtörnelse och VREDE. 9. bedrövelse och ångest över varje människas själ, som gör det som är ont, över judens först, men också över grekens. 10. Men härlighet och ära och frid åt var och en som gör det som är gott, juden först, men också greken.

Rom. 6:16 Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under SYNDEN, VILKET LEDER TILL DÖD, eller under LYDNADEN; VILKET LEDER TILL RÄTTFÄRDIGHET?

Bibeln varnar oss för OSAS-predikanter som utlovar ovillkorlig säkerhet till kristna även om de syndar.

1 Kor 6:9. Vet ni då inte att de orättfärdiga inte skall ärva Guds rike? LÅT INTE LURA ER. Varken otuktiga eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, 10. eller tjuvar eller giriga eller drinkare eller hädare eller rövare skall ärva Guds rike.

Gal 6:7. Låt er inte bli vilseförda. Gud låter inte gäcka sig. Ty vad människan sår, det skall hon också skörda. 8. Den som sår i sitt kött skall av köttet skörda FÖRGÄNGELSE, men den som sår i Anden skall av Anden skörda EVIGT LIV. 9. och låt oss inte tröttna på att göra det goda, ty när tiden är inne skall vi skörda, OM vi inte ger upp.

Vad säger Jesus om de predikanter som hävdar att vi inte kan sluta synda, men att vi ändå är ovillkorligt frälsta bara vi tror på honom? Han tar upp människor som upphäver bud (bryter dem) och lär människorna likadant, och jämför dem med andra människor som håller buden och som lär människorna så:

Matt. 5: 19 Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och LÄR MÄNNISKORNA SÅ, han skall kallas den minste i himmelriket. Men DEN SOM HÅLLER DEM OCH LÄR MÄNNISKORNA DEM, han skall kallas stor i himmelriket20 Jag säger er att OM ER RÄTTFÄRDIGHET INTE GÅR LÅNGT UTÖVER DE SKRIFTLÄRDAS OCH FARISEERNAS, SKALL NI INTE KOMMA IN I HIMMELRIKET.  

Om inte VÅR rättfärdighet (inte Jesus rättfärdighet) går långt utöver de skriftlärdas så kommer vi inte ens in i himmelriket. Det här är Jesu lära!

Det kanske är besvärligt för både lutheraner och kalvinister att lyssna på heliga människor såsom Jakob, som hävdar att vi är rättfärdiga av gärningar och inte bara genom tro. Träna gärna på att revidera tidigare reformerta tankar genom att upprepa nedan vers några gånger. Det kanske känns onaturligt till en början men det beror förmodligen på att du blivit lärd det omvända hela livet. Tro utan gärningar är död:

Jak. 2:24 I sen alltså att det är av GÄRNINGAR som en människa bliver rättfärdig, och ICKE AV TRO ALLENAST. (1917)

Vi gör stor orätt om vi narrar människor att tro att de har råd att tjäna två herrar, för det innebär att vi lurar svaga kristna att leva i laglöshet. Vi vet att laglösheten skall tillta innan Jesus återvänder, och om vi har frestande element runtomkring oss samt pastorer som utlovar en härlig ovillkorlig frälsning även om vi syndar (och att Gud inte ens förväntar sig att vi upphör med vår synd), ja då kan en del kristna faktiskt välja syndens väg. ”Ingen är fullkomlig”, kanske de tröstar sig med (trots att Jesus bad oss att vara fullkomliga i Matt. 5:48). När synden sedan tilltar så svalnar kärleken. 

Matt. 24:12 Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta.

2 Thess. 2:7 Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam. Han som nu håller tillbaka måste endast först röjas ur vägen.

Om vi däremot lyckas få loss en broder/syster från sin synd, så har vi räddat denne från DÖDEN. Inte från ett antal reducerade gåvor i himlen.

Jak. 5:19 Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon för honom tillbaka, 20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från DÖDEN och överskyler många synder.

Den enda synden som trots allt kan få troende att förlora sin frälsning?

synd

Lustigt nog verkar det ändå finns EN SYND som ändå kan få kristna att förlora sin frälsning enligt OSAS-anhängare. Nämligen ”synden” att tro att vi kan leva heligt här och nu genom att välja att bli ledda av den helige Ande. Hmm, så att lära andra människor att vi kan leva rättfärdiga liv NU (och inte behöva vänta tills vi dör) samt att vi kan och bör vara Jesus trogna, DET skulle alltså orsaka stor vrede hos Gud? DET skulle alltså vara synden som trots allt kan få honom att kapa banden? Gud skulle alltså föredra kristna som säger att vi INTE kan få seger över synden och INTE kan vara Jesus trogna? Detta är minst sagt bakvänt! Kommer rättfärdiga till helvetet och syndare till himlen? Säger inte Bibeln att det är tvärt om? Se hur det går om man tror på Satans lögn att vi inte kommer att dö även om vi syndar. Avslöja honom i stället.

Vad betyder nåd? Bl. a en hjälp att leva heligt här och nu. Inte behöva vänta tills vi dör:

Titus 2:11 Ty GUDS NÅD har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12 Den fostrar oss att SÄGA NEJ TILL OGUDAKTIGHET och världsliga begär och att LEVA ANSTÄNDIGT, RÄTTFÄRDIGT och gudfruktigt i den tid som NU är 

Om du därför har blivit lärd att Guds nåd betyder det omvända – en slags filt som man kan dra över sig och dölja synden för Gud i stället för att behöva omvända sig – så har du missförstått nåden.

Att lära ut att vi kan vara Jesus trogna är rimligen ingenting som förargar Gud, för varför skulle han känna vrede över läran att vi faktiskt kan vara honom trogna? Det har han väl gett oss resurser för att vara? Det är väl också pga vår kapacitet att lyda som vi blivit skyldiga lagöverträdare, eftersom vi kunde välja Guds väg men valde en annan väg? Gud ger oss inte bara en enda chans att leva heligt, men vi får inte inbilla oss att vi kan varva synd med rättfärdighet och ändå inte bli separerade från Gud. Den helige Ande är vår hjälpare, och håller vi kontakten med Gud (genom böner, bibelläsning, umgänge med andra kristna, lovsånger, evangelisation, etc) så är det lättare att hålla kursen.

Här är några av Bibelns författare som uttrycker med all tydlighet att även kristna kan drabbas av Guds vrede och förlora sin frälsning.