Etikettarkiv | offer

Offrade Jefta sin egen dotter till döden som ett brännoffer? Dom. 11:31

cross and womanJeftas dotter begrät sin frivilliga jungfrudom – inte sin död

Bakgrundshistorien är att Jefta var son till Gilead och en prostituerad kvinna. Hans halvbröder förvägrade honom att dela farsarvet med dem själva just eftersom han var son till en främmande kvinna, och Jefta valde då att bosätta sig på ett annat ställe. Det verkade inte som han levde särskilt gudfruktigt vid den tidpunkten eftersom löst folk anslöt sig till honom för att utföra plundringståg. Men kanhända att han senare omvände sig, framför allt vid tidpunkten när de äldste i orten Gilead bad honom om hjälp i kampen mot ammoniterna. De äldste i Gilead bad stridsmannen Jefta att vara deras anförare och Jefta föreslog själv att han skulle ta på sig rollen som ledare och huvud om Gud gav honom (och Israel) segern mot ammoniterna. För hans del så handlade det alltså inte om att bara vara en temporär anförare i det förestående kriget, utan att ha en permanent roll som Israels huvud, ledare och domare.

Sedan kommer vi till det berömda löftet ”vem som än kommer ut mot mig genom dörrarna i mitt hus, när jag välbehållen kommer tillbaka från ammoniterna, skall tillhöra Herren. Jag skall offra honom till brännoffer”. I KJV är formuleringen ”I will offer it up for a burnt offering”. Det kan även läsas som ”shall be offered by me as a burnt offering”.  

Dom. 11:29 Då kom Herrens Ande över Jefta. Han drog genom Gilead och Manasse och vidare genom Mispe i Gilead, och från Mispe i Gilead ryckte han fram mot ammoniterna. 30 Jefta gav ett löfte till Herren och sade: ”Om du ger ammoniterna i min hand, 31 lovar jag att vem som än kommer ut mot mig genom dörrarna i mitt hus, när jag välbehållen kommer tillbaka från ammoniterna, skall tillhöra Herren. Jag skall offra honom till brännoffer.” 32 Så drog Jefta bort mot ammoniterna för att strida mot dem, och Herren gav dem i hans hand33 Han tillfogade dem ett mycket stort nederlag, från Aroer ända fram emot Minnit, tjugo städer, och ända till Abel-Keramim. Så blev ammoniterna kuvade under Israels barn. 

fortsättning:

Dom. 11:34 När sedan Jefta kom till sitt hus i Mispa, se, då gick hans dotter ut för att möta honom med pukor och dans. Hon var hans enda barn, och utom henne hade han varken son eller dotter. 35 När han fick se henne, rev han sönder sina kläder och ropade: ”O, min dotter, du gör mig helt förkrossad, du drar elände över mig! Jag har öppnat min mun inför Herren till ett löfte och kan inte ta tillbaka mitt ord.”36 Hon svarade honom: ”Min far, har du öppnat din mun inför Herren, så gör med mig enligt dina ord, eftersom Herren nu har gett dig hämnd på dina fiender, ammoniterna.” 37 Hon sade vidare till sin far: ”Men uppfyll en begäran: Ge mig två månader, så att jag kan gå upp i bergen och begråta min jungfrudom med mina väninnor.” 38 Han svarade henne: ”Du får gå.” Och han lät henne vara borta i två månader. Då gick hon med sina väninnor och begrät sin jungfrudom på bergen. 39 Men efter två månader återvände hon till sin far, och han gjorde då med henne efter löftet han hade givit. Och hon hade aldrig känt någon man. Sedan blev det en sed i Israel, 40 att Israels döttrar gick för att fira minnet av gileaditen Jeftas dotter under fyra dagar varje år.

Några fakta som vi kan få ut ifrån historien:

  1. Jefta utgav ett heligt löfte till Gud.
  2. Löftet var rimligtvis inte bara något positivt och eftersträvansvärt i Jeftas ögon (om än en uppoffring) utan även i Guds ögon. I versen precis innan löftet får vi veta att Guds ande var över Jefta när han inledde kampen mot ammoniterna, och när Jefta lovade Gud ett brännoffer (en person från Jeftas eget hus) på villkoret att Gud skulle hjälpa honom med en vinst, så blev resultatet att Gud faktiskt hjälpte honom med just detta. Med tanke på informationen att Guds Ande var över Jefta, och att Gud valde att ge ammoniterna i Jeftas hand, så tyder detta på att Gud såg med glädje på Jeftas löfte.
  3. Jefta (och författaren) ansåg att löftet senare blev fullbordat.
  4. Efter att Jeftas dotter förstått bakgrunden till löftet (det heliga löftet i sig samt att Gud hjälpt dem att eliminera hotet från ammoniterna som gisslat Israel en längre tid) så ansåg även hon att löftet måste infrias.
  5. Vi får aldrig läsa om Jeftas dotters död, men däremot beskriver texten två gånger att hon gått iväg för att begråta sin jungfrudom innan löftet skulle fullbordas. Borde hon inte snarare begråta sin snara död där inte bara jungfruodomen stod på spel utan allt som har med ett framtida liv att göra? Precis efter att vi får veta att Jeftas löfte uppfyllts så nämner författare att dottern aldrig känt någon man. Denna information vore ytterst ologisk och förbryllande om den unga kvinnan faktiskt dog. Det är självklart att ung.
  6. Jefta fortsatte som Domare i sex år även efter fullbordandet av löftet, och det verkar inte ha blivit några reaktioner i grannskapet om att han överträtt Guds lag eller betraktades som en mördare.
  7. Mose lag beskriver människooffer som något avskyvärt, men i Hebr. 11 listas Jefta som en heroisk person som gick i tro, som skipade rätt, fick löften uppfyllda, etc.

Det är viktigt att ha i åtanke att människooffer var en styggelse för Gud. Den ende som får släcka liv på ett sådant sätt är Skaparen själv, som ju är den som orsakat allt liv på jorden:

Jer. 7:31 De har byggt upp Tofethöjderna i Hinnoms sons dal för att där bränna upp sina söner och döttrar i eld, fastän jag aldrig har befallt eller ens tänkt mig något sådant.

Hes. 16:20 Du tog dina söner och döttrar, som du hade fött åt mig, och offrade dem till mat åt bilderna. Var det inte nog att du bedrev hor? 21 Du slaktade mina barn och offrade dem åt dessa bilder. 22 Och medan du höll på med sådana vidriga ting och bedrev hor, tänkte du inte på din ungdoms dagar, då du låg naken och blottad och sprattlade i ditt blod.

Ps. 106:36 De tjänade deras avgudar, och dessa blev en snara för dem.37 De offrade sina söner och döttrar åt onda andar.38 De utgöt oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade åt Kanaans avgudar, och landet blev vanhelgat genom blodet.

Hellre lydnad än offer:

Mika 6:7 Gläds Herren åt bockar i tusental, åt oljeströmmar i tiotusental? Skall jag ge min förstfödde till offer för min överträdelse min livsfrukt till syndoffer för min själ?8 Han har kungjort för dig, o människa, vad gott är. Vad begär väl Herren av dig annat än att du gör det som är rätt, att du älskar barmhärtighet och vandrar i ödmjukhet med din Gud?

loveAtt offra den förstfödda 

Förmodligen tänkte sig inte Jefta att ett djur skulle möta honom i dörrarna, för hur  skulle han i så fall undvika att det inte var ett orent djur och därmed odugligt som offer? Man får därför anta att han inte syftade på ett djur utan snarare en människa och allra troligast att det skulle vara någon från hans eget hushåll eftersom det var hans eget hus.

Men var det verkligen så att Jefta emot allt sunt förnuft dödade en människa (från sitt eget hus) genom att offra denna som ett brännoffer? Nej, det är inte troligt med tanke på vad som står i Guds lagar, men kanske det i stället handlade om ett liknande offer som för Hanna vad gäller hennes efterlängtade son Samuel?:

1 Sam. 1:11 Hon gav ett löfte och sade: ”Herre Sebaot, om du vill se till din tjänarinnas lidande och komma ihåg mig och inte glömma din tjänarinna utan ge henne en son, då skall jag ge honom åt Herren för hela hans liv, och ingen rakkniv skall komma på hans huvud.”

Pred. 5:4 Det är bättre att du inte lovar något än att du lovar och inte håller det.

Hannas offer handlade också om ett människooffer, men verkligen inte i form av ett fysiskt brännoffer. Däremot så ”offrade” hon sin sons liv till Gud för att han för alltid skulle tjäna honom – vilket sonen Samuel själv växte upp med som en självklarhet och med en innerlig dedikation. Allra lättast att få ihop historien om Jefta (med tanke på att löftet anses vara uppfyllt och hans dotter verkade leva vidare) är om vi förstår hans ord endast som en hänsyftning till ett brännoffer – i en ren symbolisk mening – och med en tanke på Guds bud vad gäller offrandet av ”det förstfödda”.

Vi förstår mer om vi läser om Guds lagar gällande offrandet av allt det förstfödda, inklusive alla förstfödda söner. Det var nämligen så att allt som öppnade moderlivet, som var av hankön, skulle offras till Gud. Detta benämndes som en gåva, och när det gäller leviterna så handlade det också om människors offergåvor som tillföll leviterna (som fått sin tjänstgöring direkt av Gud och som heller inte hade några inkomstkällor på samma sätt som de övriga av Jakobs söner). Men även om det inte står omnämnt på alla ställen där vi kan läsa om offrandet av det förstfödda, så gällde också budet att man skulle lösa ut varje förstfödd son. Guds tanke var självfallet aldrig att söner skulle offras som fysiska brännoffer men att de däremot skulle lösas ut efter ett visst mönster. Skälet till lagen om det förstfödda var att Israel alltid skulle ha i minnet vad som hände i Egypten, där Farao vägrade att släppa de slavande israelerna men att Gud på ett mäktigt sätt ingrep och räddade dem. Läs mer om det förstfödda för att förstå bättre varifrån Jefta fått sin inspiration till ett sådant löfte:

2 Mos. 22:29 Du skall inte dröja att bära fram som gåva av det som fyller din lada och av det som kommer från din vinpress. Den förstfödde av dina söner skall du ge åt mig.30 På samma sätt skall du göra med din nötboskap och din småboskap. I sju dagar skall de stanna hos sina mödrar, men på åttonde dagen skall du ge dem åt mig.

2 Mos. 13:11 När Herren låter dig komma in i och ger dig kananeernas land, som han med ed har lovat dig och dina fäder, 12 då skall du överlämna till Herren allt som öppnar moderlivet. Allt förstfött bland din boskap som är av hankön skall tillhöra Herren13 Men allt som öppnar moderlivet bland åsnor skall du lösa ut med ett får, och om du inte vill lösa det skall du krossa nacken på det. Varje förstfödd son skall du lösa ut.14 När din son i framtiden frågar dig vad detta betyder, skall du svara honom: Med stark hand förde Herren oss ut ur Egypten, ur träldomshuset. 15 Eftersom farao hårdnackat vägrade att släppa oss, dödade Herren allt förstfött i Egyptens land, från det förstfödda bland människor till det förstfödda bland boskap. Därför offrar jag åt Herren allt som öppnar moderlivet och är av hankön, och varje förstfödd son löser jag ut.16 Detta skall vara som ett tecken på din hand och som ett band till påminnelse på din panna, ty med stark hand förde Herren oss ut ur Egypten.”

4 Mos. 3:8 Och de skall ha vården om uppenbarelsetältets alla tillbehör och iaktta vad som åligger Israels barn genom att tjänstgöra vid tabernaklet. 9 Du skall ge leviterna åt Aron och hans söner. De skall ges åt honom som en gåva från Israels barn 10 Men Aron och hans söner skall du ålägga ansvaret för prästtjänsten. Om någon annan inkräktar på den, skall han dödas.”11 Herren sade till Mose: 12 ”Se, jag har själv bland Israels barn tagit ut leviterna i stället för alla förstfödda bland Israels barn, alla som öppnar moderlivet. Leviterna skall tillhöra mig, 13 ty alla förstfödda tillhör mig. På den dag då jag slog allt förstfött i Egyptens land helgade jag åt mig allt förstfött i Israel, både bland människor och boskap. De tillhör mig. Jag är Herren.” — 41 Och tag ut åt mig leviterna – ty jag är Herren – i stället för alla förstfödda bland Israels barn, och leviternas boskap i stället för allt förstfött bland Israels barns boskap.” — 44 Och Herren sade till Mose: 45 ”Tag ut leviterna i stället för allt förstfött bland Israels barn och leviternas boskap i stället för deras boskap. Leviterna skall tillhöra mig. Jag är Herren46 Men för att lösa de 273 personer av Israels barns förstfödda som överstiger leviternas antal, 47 skall du ta fem siklar silver för varje person. Du skall ta upp dem efter helgedomssikelns vikt, sikeln räknad till tjugo gera. 

4 Mos. 18:6 Det är jag som har utvalt era bröder, leviterna, bland Israels barn. De är en gåva åt er, givna åt Herren till att förrätta tjänsten vid uppenbarelsetältet.— 15 Allt som öppnar moderlivet, varje varelse, människa eller djur, som de för fram till Herren skall tillhöra dig. Men det förstfödda bland människor skall du friköpa. Även det förstfödda bland orena djur skall du friköpa. 16 När de är en månad gamla skall du friköpa dem med den lösensumma som är bestämd till fem siklar silver, efter helgedomssikelns vikt, som är tjugo gera. 17 Men det förstfödda bland nötboskap eller det förstfödda bland får eller det förstfödda bland getter skall du inte friköpa. Det är heligt. Deras blod skall du stänka på altaret, och deras fett skall du förbränna som ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren. 

Neh. 10:34 Vi, prästerna, leviterna och folket, kastade lott om vedoffret, hur man varje år skulle föra det till vår Guds hus på bestämda tider, efter våra familjer, och bränna det på Herrens, vår Guds, altare så som det är skrivet i lagen.35 Till Herrens hus skulle vi varje år föra förstlingen av markens gröda och förstlingen av all frukt på alla slags träd. 36 Så som det är skrivet i lagen skulle vi också föra till Guds hus, till prästerna som gjorde tjänst i vår Guds hus, de förstfödda av våra söner och av vår boskap, och de förstfödda av vår nötboskap och vår småboskap. 

5 Mos. 12:17 Du får inte inom dina portar äta tionden av din säd, ditt vin och din olja och inte heller det förstfödda av din nötboskap och din småboskap eller något av de löftesoffer som du gett löfte om eller av dina frivilliga offer eller av dina händers bidrag.

5 Mos. 14:23 Du skall äta ditt tionde inför Herrens, din Guds, ansikte på den plats som han utväljer till boning åt sitt namn: tiondet av din säd, ditt vin och din olja, liksom det förstfödda av din nötboskap och småboskap, så att du lär dig att alltid frukta Herren, din Gud.

Att de förstfödda sönerna skulle lösas ut (friköpas) är en viktig ledtråd vad gäller Jeftas agerande, för detta skulle kunna varit även hans plan från början till slut. Även det friköpta betraktades symboliskt som ett brännoffer, även om det ersattes med ett friköp. Nu var inte Jeftas förstfödda någon son, men hela hans löfte var ytterst unikt. Han kunde heller inte veta säkert att den som först skulle möta honom i dörrarna till sitt hus skulle vara ”förstfött”, men däremot var ju hela löftet baserat på premissen att personen åtminstone skulle vara först ut genom husdörrarna: vem som än kommer ut mot mig genom dörrarna i mitt hus”. Alltså den första som kommer ut. Inte först ut genom moderlivet, men väl ut genom dörrarna. 

kors 6Jeftas dotter – utvald att tjäna Gud

Även om Jefta rev sönder sina kläder i upprördhet över att få se sin dotter som den första genom dörrarna, så kan detta inte ha varit oväntat för honom. Det kan självfallet ha varit så att han hoppades att den första genom dörrarna skulle vara någon annan, men hans löfte innebar verkligen ett mycket stort uppoffrande med tanke på vad som stod på spel. Texten säger också att dottern var fast besluten att fullfölja och infria faderns löfte. Däremot får vi inte veta exakt hur hennes tjänstgöring för Gud såg ut, och hur hennes vardag blev.

Man kanske kan tycka att Jeftas dotter gick en mycket tragisk framtid till mötes genom att behöva dedikera hela sin framtid till att tjäna Gud i stället för att skaffa familj, men man bör även fundera på hur hennes, och hela Israels, framtid skulle sett ut om inte Jefta hade accepterat uppdraget att gå emot ammoniterna med hjälp av Gud, och om ammoniterna skulle blivit herrar över Israel? Då hade förmodligen framtiden sett ännu värre ut, och hon skulle med största säkerhet också ha förlorat sin far.

I livets uppförsbackar får vi försöka tänka på att livet på jorden är en kort parentes, och att det bästa ligger framför oss i Guds permanenta rike.

Det talas om en tradition som följde efter händelsen med Jeftas dotter: Sedan blev det en sed i Israel, 40 att Israels döttrar gick för att fira minnet av gileaditen Jeftas dotter under fyra dagar varje år”. Denna sed pågick förmodligen så länge som Jeftas dotter levde, genom att hennes väninnor, och kanske andra människor, gjorde pilgrimsresor till henne varje år. Hennes beslut att gå med på faderns löfte mottogs alltså med stor tacksamhet och respekt. Man kan jämföra den årliga seden med 1 Sam. 1:3; 2:19, där Hanna gjorde årliga besök hos sin son Samuel så länge han levde. 

Jefta utförde en heroisk insats:

Hebr. 11:31 Genom tron undgick skökan Rahab att gå under tillsammans med dem som inte trodde, eftersom hon hade tagit emot spejarna som vänner.32 Vad skall jag säga mer? Jag skulle inte hinna med att berätta om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David, Samuel och profeterna. 33 Genom tron besegrade de kungariken, skipade rätt, fick löften uppfyllda, täppte till lejons gap, 34 släckte rasande eld och undkom svärdsegg. De var svaga men blev starka, de blev väldiga i strid och drev främmande härar på flykten.

1 Sam. 12:11 beskriver det som att det var Herren som sände Jefta att rädda folket från sina fiender.

1 Sam. 12:10 Men de ropade till Herren och sade: Vi har syndat, för vi har övergett Herren och tjänat baalerna och astarterna. Men rädda oss nu från våra fienders hand, så skall vi tjäna dig. 11 Herren sände då Jerubbaal, Bedan, Jefta och Samuel och räddade er från era fiender runt omkring, och ni fick bo i trygghet.

Historien om Jefta är en av flera berättelser om en person som inte är mycket värd i andra ögon (t. ex hans bröders), men som slutar med att han blir en person av stor betydelse. Även om hans egen släkt på jorden slutade med hans dotter, som ju inte fick några barn.

Jesus offer handlar om en SKULD som TAS BORT och inte som BETALAS

skuld

Jesus betalade inte för våra skulder utan FÖRLÄT dem (tog bort dem)

Gud älskade hela världen såpass mycket att han lät sin älskade son (och Gud i kött) dö som ett syndoffer för människorna på jorden. Detta har en parallell till djuroffersystemet i det Gamla Testamentet, och det finns ingen förlåtelse utan blod. Men var i Bibeln står det att Jesus betalat för människornas SYNDER? Eller var i Bibeln står det att Jesus betalade summan för straffet för vår synd? Det närmaste man kan komma är att Jesus ”betalat ett högt pris FÖR OSS”, men det står inte i relation till pengar utan handlar om offret. Även många soldater i krig betalar ett högt pris när de riskerar sina liv, och inte heller där handlar det om pengar utan om offer.

Om Jesus skulle ha betalat den straffsumma som människornas synd kräver, ja då borde alla människor på jorden vara frälsta eftersom Jesus dött för allihop. Då borde vår synd vara förlåten redan innan vi utför den. Betalt är betalt. Straffet för synden är väl evigt liv i helvetet? Tog Jesus det straffet på sig? Självfallet inte. Dog Jesus i vårt ställe? Var vårt tilltänkta ställe att dö på korset? Nej, men däremot dog Jesus så att vi skulle slippa dö. (Han dog FÖR oss.) Väljer vi felaktig terminologi så kan det leda till tokiga läror, såsom kalvinism, ovillkorlig frälsning eller universell frälsning. Det kan även leda till att agnostiker inte förstår vårt budskap, när vi försöker övertala dem om att Jesus betalat för deras synd och tagit deras straff på sig själv. Kanon, då slipper de ju omvända sig och tro på honom? Allting är redan kirrat och förlåtet? Läs gärna artikeln om vi är köpta för ett pris och fått våra skulder betalda.

Antingen så handlar Jesu död om förlåtelse (där skulden tas bort) eller också handlar det om en regelrätt betalning krona för krona. Det kan inte handla om båda samtidigt.

Tänk dig ett scenario där du lånar en gammal gräsklippare av en kompis och sedan totalförstör den för att du varit för oaktsam. Du ber om förlåtelse och erbjuder dig att ersätta gräsklipparen så att en ny kan köpas in – en precis likadan. Kompisen är inte beredd att förlåta dig i det här läget, men uttrycker att han ser fram emot betalningen. Tyvärr har du inte råd att betala, men din brorsa rycker in och betalar hela skulden i stället för dig. När din kompis således blivit ersatt TILL FULLO – varenda krona – så tackar han dig och säger ”NU FÖRLÅTER JAG DIG FÖR DIN SKULD! FÖR NU ÄR JU SKULDEN BETALD! SÅ HYGGLIG ÄR JAG!”

Men då handlar det väl inte om en sympatisk och genuin förlåtelse där en skuld stryks eftersom jag faktiskt förtjänar att bli förlåten i och med min betalning? Det är väl antingen eller, eftersom skulden inte alls stryks utan måste betalas till sista kronan? Om villkoret för förlåtelsen är en exakt ersättning av skulden så borde ett annat ord användas. Det Jesus Kristus gjorde för oss är mycket större eftersom han RADERAR vår skuld oavsett hur stor den är. Skulden tar heller ingen genväg in i hans kropp innan den raderas, utan det som han kräver av oss är omvändelse – vilket leder till skuldsanering och rening. Bibeln lär att vi är frälsta av NÅD, och att det inte handlar om något vi förtjänar.

Rom. 4:4 Den som har gärningar att peka på får sin lön, inte av nåd utan som något han har förtjänat.

Paulus uttrycker också att syndens ”lön” är döden, och inte heller här handlar det om pengar utan vad vi förtjänar pga vår överträdelse av Guds bud. Förhoppningen är att denna ”lön” stryks (inte betalas), vilket är möjligt i Jesu Kristi blod.

Rom. 6:23 Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Översättning av ”skuld”

Det svenska ordet ”skuld” (eller skyldig) är en översättning av olika former av det grekiska ordet ”opheilō”. Ordet kan ha innebörden av skuld, skuldsatt, skyldighet, plikt eller åläggande, så det måste alltså inte nödvändigtvis handla om pengar. Det kan användas när man vill beskriva en överträdelse av bud/regler, vilket leder till en skuld.

Jag börjar med Liknelsen om den obarmhärtige tjänaren, där ordet förekommer flera gånger i olika former:

Matt. 18:21 Då gick Petrus fram och frågade Jesus: ”Herre, hur många gånger skall min broder försynda sig mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?” 22 Jesus sade till honom: ”Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju. 23 Därför är himmelriket likt en kung som ville ha redovisning av sina tjänare. 24 När han började granskningen, förde man fram till honom en som var skyldig (3781) tio tusen talenter. 25 Eftersom han inte kunde betala, befallde hans herre att han och hans hustru och barn och allt vad han ägde skulle säljas och skulden betalas.26 Tjänaren föll ner för honom och bad: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans. 27 Då förbarmade sig tjänarens herre över honom och gav honom fri och efterskänkte hans skuld (1156).28 Men när tjänaren kom ut, träffade han en av sina medtjänare, som var skyldig (3784) honom hundra denarer. Han tog fast honom och ville strypa honom och sade: Betala, vad du är skyldig (3784)! 29 Hans medtjänare föll då ner och bad honom: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig. 30 Men han gick inte med på det utan gick och lät sätta honom i fängelse, tills han hade betalat vad han var skyldig (3784). 31 När hans medtjänare såg vad som hände, blev de mycket upprörda och gick och talade om alltsammans för sin herre. 32 Då kallade hans herre honom till sig och sade: Du onde tjänare! Hela skulden (3782) efterskänkte jag dig, därför att du bad mig.33 Borde inte du också ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig? 34 Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till fångvaktarna, tills han hade betalt allt vad han var skyldig (3784). 35 Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder.”

Man kan göra ett antal iakttagelser om liknelsen.

  • Målet med liknelsen är att lära oss hur viktigt det är att vara villig att förlåta en person om denne ber om förlåtelse. Kungen i liknelsen är en bild av Herren Gud, som är den som har makt att förlåta. Tjänaren är en bild av en syndig människa som står i skuld inför Gud.
  • Ingen i liknelsen träder in och erbjuder sig att betala för tjänarens skuld. Förslaget som står till buds är att kungen efterskänker skulden (stryker den) vilket är en bild för hur Gud kan förlåta (stryka) våra skulder vid omvändelse. Ingen tar skulden ”på sig”, utan det handlar antingen om 1) att hela skulden betalas av den skuldsatte, alternativt 2) skulden tas bort.
  • Det handlar inte om någon automatisk förlåtelse utan att den som står i skuld agerar. Tjänarna i liknelsen erkänner sin skuld, ångrar sig (även om ångern hos den första var kortvarig) och ber/motiverar varför de innerligt hoppas på att skuldbördan ska tas bort. Det finns inget i liknelsen som antyder att skulder tas bort utan ett erkännande, omvändelse/ånger (vilket innebär rening) och det finns heller inget löfte om att man blivit immun mot framtida skulder och påföljande straff. Kravet är att fortsätta hålla sig ren genom att behandla andra människor som man själv vill bli behandlad.
  • Trots att tjänarens skuld togs bort så finns inget löfte om att ny skuld aldrig kan ackumuleras och orsaka problem. I det här fallet fick tjänaren tillbaka sin tidigare borttagna skuld. Hur vi lever våra liv spelar alltså roll för vår frälsning.

Det grekiska ordet opheiletēs (Strong’s 3781) förekommer 7 gånger i Bibeln: debt

Matt. 6:12 Och förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter dem som står i skuld till oss.

Lukas 13:4 Eller de arton som dödades när tornet i Siloam föll ner över dem, menar ni att de var större syndare än alla andra invånare i Jerusalem?

Rom. 1:14 Både mot greker och barbarer, både mot lärda och olärda har jag skyldigheter.

Rom. 8:12 Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår onda natur, så att vi skall leva efter köttet.

Rom. 15: 27 Så har de beslutat, och de står också i skuld till dem. Ty om hedningarna har fått del av deras andliga goda, så är de också skyldiga att tjäna dem med sitt materiella goda.

Gal. 5:3 Jag försäkrar er än en gång: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen.

En annan form av ordet är opheilē (Strong’s 3782). Just denna form av ordet (3782) används 2 gånger i Bibeln – Matt. 18:32, samt Rom. 13:7.

(Matthew 18:32 Then his lord, after that he had called him, said unto him, O thou wicked servant, I forgave thee all that debt, because thou desiredst me – KJV)

Romarbrevet 13:7 Fullgör era skyldigheter mot alla: skatt åt den ni är skyldiga skatt, tull åt den ni är skyldiga tull, vördnad åt den som bör få vördnad och heder åt den som bör få heder.8 Stå inte i skuld till någon utom i kärlek till varandra. Ty den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen.

(Romans 13:7 Render therefore to all their dues (3782): tribute to whom tribute is due; custom to whom custom; fear to whom fear; honour to whom honour. – KJV)

En annan form är opheilēma (Strong’s 3783). Även det ordet förekommer två gånger.

Matteus 6:12 Och förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter dem som står i skuld till oss.

(Matt. 6:12 And forgive us our debts, as we forgive our debtors – KJV)

Rom. 4:4 Den som har gärningar att peka på får sin lön, inte av nåd utan som något han har förtjänat.

(Rom 4:4 Now to him that worketh is the reward not reckoned of grace, but of debt – KJV)

En annan form av ordet (verb) är opheilō (Strong’s 3784) och förekommer 36 gånger i Bibeln. Notera i översta exemplet att det även här handlar om att EFTERSKÄNKA (radera) en skuld. Inte att betala en skuld.

Lukas 7:40 Då sade Jesus till honom: ”Simon, jag har något att säga dig.”Simon svarade: ”Mästare, säg det.” – 41 ”Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio. 42 Eftersom de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer nu att älska honom mest?”43 Simon svarade: ”Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro.” Jesus sade: ”Du har rätt.”—47 Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som har fått litet förlåtet älskar litet.” 48 Sedan sade han till henne: ”Dina synder är förlåtna.” 49 Då började de andra bordsgästerna fråga sig: ”Vem är den här mannen, som till och med förlåter synder?” 50 Men Jesus sade till kvinnan: ”Din tro har frälst dig. Gå i frid.

Liknelsen om den ohederlige förvaltaren
Lukas 16 1 Jesus sade också till sina lärjungar: ”Det var en rik man som hade en förvaltare, och denne blev beskylld för att förskingra hans egendom. 2 Då kallade han honom till sig och sade: Vad är det jag hör om dig? Lämna redovisning för din förvaltning. Du kan inte längre få vara förvaltare. 3 Då tänkte förvaltaren: Vad skall jag göra när min herre tar ifrån mig förvaltningen? Gräva orkar jag inte och tigga skäms jag för. 4 Jo, nu vet jag vad jag skall göra så att man tar emot mig i sina hem, när jag får avsked från min tjänst. 5 Och han kallade till sig dem som stod i skuld hos hans herre, en efter en, och frågade den förste: Hur mycket är du skyldig min herre? 6 Han svarade: Hundra fat olja. Förvaltaren sade till honom: Ta ditt skuldebrev och sätt dig genast ner och skriv femtio. 7 Sedan frågade han en annan: Och du, hur mycket är du skyldig? Han svarade: Hundra tunnor vete. Då sade han till honom: Ta ditt skuldebrev och skriv åttio. 8 Och hans herre berömde den ohederlige förvaltaren för att han hade handlat klokt. Ty den här världens barn handlar klokare mot sitt släkte än ljusets barn.

Matt. 23:18 Ni säger också: Om någon svär vid altaret, betyder det ingenting. Men om någon svär vid gåvan på altaret, då är han bunden vid sin ed.

Lukas 11:4 Och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss. Och för oss inte in i frestelse.”

Lukas 17:9 Inte tackar han tjänaren, för att denne gjorde det han var tillsagd att göra? 10 Så skall också ni säga, när ni har gjort allt som krävs av er: Nu är vi tjänare utan uppgifter. Vi har bara gjort det vi var skyldiga att göra.”

Joh. 13:14 Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter.

Joh. 19:7 Judarna svarade: ”Vi har en lag och enligt den lagen måste han dö, eftersom han har gjort sig till Guds Son.”

Apg. 17:29 Är vi nu av Guds släkt bör vi inte tänka oss att gudomen liknar något av guld, silver eller sten, en bild som kommit till av mänsklig konst och fantasi.

Rom. 13:8 Stå inte i skuld till någon utom i kärlek till varandra. Ty den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen.

Rom. 15:1 Vi som är starka är skyldiga att bära de svagas svagheter och inte tjäna oss själva. 

Rom. 15:27 Så har de beslutat, och de står också i skuld till dem. Ty om hedningarna har fått del av deras andliga goda, så är de också skyldiga att tjäna dem med sitt materiella goda.

1 Kor. 5:10 Jag menade inte alla otuktiga här i världen, inte alla giriga och utsugare och avgudadyrkare. Då måste ni ju lämna världen.

1 Kor. 7:3 Mannen skall ge sin hustru vad han är skyldig henne och på samma sätt hustrun sin man.

1 Kor. 7:36 Men om någon tror sig handla orätt mot sin ogifta dotter som är giftasvuxen och vill gifta sig, då skall han göra henne till viljes. Han syndar inte. Låt dem gifta sig.

1 Kor. 11:7 En man bör inte ha något på huvudet, eftersom han är Guds avbild och ära. Och kvinnan är mannens ära.—10 Därför skall kvinnan ha en makt på huvudet för änglarnas skull.

2 Thess. 1:3 Vi är alltid skyldiga att tacka Gud för er, bröder. Och det har vi goda skäl till, eftersom er tro växer till så starkt och den kärlek ni alla hyser till varandra blir allt större hos var och en av er.

Fil. 1:18 Har han gjort dig någon orätt eller är han skyldig dig något, så för upp det på min räkning –

Heb. 2:17 Därför måste han i allt bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och sona folkets synder.

Heb. 5:1 En överstepräst utses alltid bland människor och blir insatt till att för människors räkning göra tjänst inför Gud och bära fram gåvor och offer för synder. 2 Han kan behandla dem rätt som är okunniga och far vilse, eftersom han själv är svag3 och därför måste bära fram syndoffer både för folket och för sig själv.

1 Joh. 2:6 Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde.

1 Joh. 3:16 Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Så är också vi skyldiga att ge vårt liv för våra bröder.

1 Joh. 4:11 Mina älskade, om Gud älskade oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra.

3 Joh. 1:8 Därför är det vår plikt att sörja för sådana, så att vi kan arbeta tillsammans för sanningen.

debt 2Andra verser där vi kan läsa ”skuld” i en svensk Bibel utan att ovan glosor används

Om man inte vill jämföra med grekiskan så får man ibland annat ljus över en vers genom att jämföra med den engelska King James Bible. Det gäller framför allt den första versen i listan.

Kolosserbrevet 2:14 och strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset. 

Colossians 2:14 Blotting out the handwriting of ordinances that was against us, which was contrary to us, and took it out of the way, nailing it to his cross;

Johannes 19:11 Jesus svarade: ”Du skulle inte ha någon makt över mig, om du inte hade fått den ovanifrån. Därför har den som utlämnat mig åt dig större skuld.” 

John 19:11 Jesus answered, Thou couldest have no power at all against me, except it were given thee from above: therefore he that delivered me unto thee hath the greater sin.

Matteus 12:5 Eller har ni inte läst i lagen att prästerna i templet på sabbaten bryter mot sabbaten och ändå är utan skuld? 

Matt. 12:5 Or have ye not read in the law, how that on the sabbath days the priests in the temple profane the sabbath, and are blameless?

Rom. 3:19 Men vi vet att allt vad lagen säger, det talar den till dem som har lagen, för att var mun skall stoppas till och hela världen stå med skuld inför Gud.

Rom. 3:19 Now we know that what things soever the law saith, it saith to them who are under the law: that every mouth may be stopped, and all the world may become guilty before God.

Apostlagärningarna 18:6 Men de gick emot honom och hånade honom. Då skakade han sina kläder och sade till dem: ”Ert blod skall komma över era egna huvuden. Jag är utan skuld. Från och med nu går jag till hedningarna.” 

Acts 18:6 And when they opposed themselves, and blasphemed, he shook his raiment, and said unto them, Your blood be upon your own heads; I am clean: from henceforth I will go unto the Gentiles.

LAMMET är slaktat från världens grundläggning, men Jesus dog inte två gånger – Upp 13:8

lamm

Jesus (Gud i kött) är LAMMET som slaktats

Apg 8:32 Skriftstället som han läste var detta: Liksom ett får som förs bort till att slaktas,och liksom ett lamm som är tyst inför den som klipper det, öppnade han inte sin mun.33 Genom hans förnedring blev hans dom borttagen.Vem kan räkna hans släkte? Ty hans liv togs bort från jorden.

Ovan är ett citat från det Gamla Testamentet, som den etiopiske hovmannen läste när han träffade Filippus på vägen från Jerusalem. Jesus är här jämförd med ett oskyldigt lamm som slaktas för att göra oss rättfärdiga.

Jes. 53:1 Men vem trodde, vad som predikades för oss, och för vem var HERRENS arm uppenbar?2 Han sköt upp såsom en ringa telning inför honom, såsom ett rotskott ur förtorkad jord. Han hade ingen gestalt eller fägring; när vi sågo på honom, kunde hans utseende ej behaga oss.3 Föraktat var han och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med krankhet; han var såsom en, för vilken man skyler sitt ansikte, så föraktat, att vi höllo honom för intet.4 Men det var våra krankheter han bar, våra smärtor, dem lade han på sig, medan vi höllo honom för att vara hemsökt, tuktad av Gud och pinad.5 Ja, han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull; näpsten var lagd på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår bliva vi helade.6 Vi gingo alla vilse såsom får, var och en av oss ville vandra sin egen väg, men HERREN lät allas vår missgärning drabba honom.7 Han blev plågad, fastän han ödmjukade sig och icke öppnade sin mun, lik ett lamm, som föres bort att slaktas, och lik ett får, som är tyst inför dem som klippa det ja, han öppnade icke sin mun.8 Undan våld och dom blev han borttagen, men vem i hans släkte betänker detta? Ja, han rycktes bort ifrån de levandes land, och för mitt folks överträdelses skull kom plåga över honom.9 Och bland de ogudaktiga fick hans in grav bland de rika kom han först, när han var död fastän han ingen orätt hade gjort och fastän svek icke fanns i hans mun.10 Det behagade HERREN att slå honom med krankhet: om hans liv så bleve ett skuldoffer, då skulle han få se avkomlingar och länge leva, och HERRENS vilja skulle genom honom hava framgång.11 Ja, av den vedermöda hans själ har utstått skall han se frukt och så bliva mättad; genom sin kunskap skall han göra många rättfärdiga, han, den rättfärdige, min tjänare, i det han bär deras missgärningar.12 Därför skall jag tillskifta honom hans lott bland de många, och med talrika skaror skall han få utskifta byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland överträdare, han som bar mångas synder och bad för överträdarna. (1917)

Upp .5:6 Och jag såg mitt för tronen och mitt ibland de fyra väsendena och de äldste ett Lamm stå där, som såg ut att ha blivit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon – de sju ögonen är Guds sju andar, utsända över hela jorden.—8 Och när det tog bokrullen, föll de fyra väsendena och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. De hade var och en sin harpa och skålar av guld, fulla av rökelse, som är de heligas böner.—12 Och de sade med hög röst: ”Lammet, som blev slaktat, är värdigt att ta emot makten, rikedomen och visheten, kraften och äran, härligheten och tacksägelsen.”

Upp. 6:16 och de sade till bergen och klipporna: ”Fall över oss och göm oss för hans ansikte som sitter på tronen och för Lammets vrede.

Jesus slaktades inte två gånger – en gång vid jordens skapelse, och en gång till för 2000 år sedan på korset

Lammet slaktades för ca 2000 år sedan när Jesus dog på korset. Lammet slaktades således inte innan eller vid jordens skapelse, och det vore svårt att tro att Jesus ”slaktades” två gånger – en gång vid jordens skapelse och en gång lite senare på korset.

Upp. 13:8 Alla jordens invånare kommer att tillbe det, alla som inte har sitt namn skrivet i livets bok som tillhör Lammet som är slaktat från världens grundläggning.

Ordet ”från” är översatt från den grekiska prepositionen apo (Strong’s 575) och kan förutom från också betyda av, ut från, vid, på, i, för, allt sedan, etc. Prepositionen i versen kan hjälpa till att uttrycka en förfluten tid eller ”origin of cause”. Redan i Eden kunde Adam och Eva höra Gud tala om säden (Jesus) i 1 Mos. 3:15 som skulle komma att hugga ormen i hälen. Vad som skulle komma att ske i framtiden fanns alltså som koncept redan från begynnelsen.

Även Luk. 11:50 används samma ord när vi läser om profeters blod som utgjutits FRÅN världens begynnelse. Få tolkar detta som om dessa profeter dog och blödde vid en tidpunkt innan eller vid världens begynnelse, och inte heller att det skedde enbart vid en och samma tidpunkt. Vi läser detta snarare som att detta skett allt sedan världens begynnelse och en tid framåt.

Lukas 11:50 Så skall av detta släkte utkrävas alla profeters blod, som har utgjutits FRÅN världens begynnelse,

Samma ord används i Upp. 17:8, där vi kan läsa om namn skrivna i livet bok. Här är det inte nödvändigt att se det som att det var namnen som var skrivna i boken från världens grundläggning – och att namnen dessutom skrevs in vid ett och samma tillfälle – utan det kan vara BOKEN som kommit till från världens grundläggning varpå namn börjades skriva in i den allt sedan Adams tid (från begynnelsen). Vi vet att namn även kan raderas från boken enligt samma kapitel. Man skulle också kunna anta att Gud själv kände till den slutgiltiga versionen av livets bok redan från begynnelsen (även om det inte går att bevisa). Självfallet kände Gud dock till att det fanns en livets bok, eftersom det är han själv som bestämt att det ska finnas en livets bok som grund till vår frälsningsplan och slutgiltiga dom.

Upp. 17:8 Vilddjuret som du såg, det var och är inte mer. Det skall stiga upp ur avgrunden och går sedan i fördärvet. De invånare på jorden som inte har sina namn skrivna i livets bok FRÅN världens grundläggning, de skall förundras när de ser vilddjuret, eftersom det var och inte är men skall komma.

Upp. 3:5 Den som segrar skall alltså bli klädd i vita kläder, och jag skall aldrig stryka ut hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Fader och hans änglar.

Upp. 22:19 Och om någon tar bort något från de ord som står i denna profetias bok, skall Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden, som det står skrivet om i denna bok.

Sen finns det ett grekiskt ord som verkligen betyder ”innan” (πρό) men som inte används i Upp. 13:8.

”Det är fullbordat” – betyder inte att vi blivit frälsta innan vi kom till tro

Vi blev inte frälsta för 2000 år sedan innan vi var födda och innan vi började tro på Jesus. Det är genom tro vi blir frälsta enligt Bibeln, och inte genom att bli utvalda av Gud eller att ha fått vår skuld betald, för då hade vi aldrig någonsin varit separerade från honom vid någon enda tidpunkt. Vi hade varit förlåtna innan vi ens utförde våra synder, och omvändelse vore totalt meningslöst eftersom vi vore födda frälsta. Eller kan vi säga att vi blivit frälsta av Jesu kompletta verk på korset innan vi börjat tro och innan vi blivit pånyttfödda och fått den helige Ande? Om Jesus betalat för våra synder (alltså inte bara att han betalade ett högt pris – döden – för oss, utan även att han betalade för våra SYNDER), så hade vi varit frälsta innan vi kom till tro. Betalt är betalt. Då borde vi inte predika att människor måste tro på Gud för att bli frälsta, eftersom de ju redan är frälsta, friköpta (”redeemed” på engelska) och klara. Har man fått sina synder betalda så kan man inte senare gå förlorade. Vi bör inte tänka på Jesu offer som en slags pengatransaktion/betalning, utan som ett perfekt SYNDOFFER. Frälsningen är villkorad.

Vad är KAINS MÄRKE, och vad var skillnaden mellan KAIN och ABELS offer till Gud?

brotherKain och Abels offer till Gud

Bibeln ger inte så många detaljer kring de olika offer som Kain och Abel offrade till Gud i Mos. 1, men vi förstår åtminstone att vi människor riskerar att offra och arbeta för Gud med felaktiga motiv (läs exempelvis 1 Kor. 3) om fallet är att saker och ting inte är som de borde i våra hjärtan.

Eftersom Abel arbetade som herde så hade han möjlighet att offra djurkött, och Kain hade möjlighet att offra frukt och säd eftersom han var jordbrukare. Gud ansåg inte att någon av de olika produkterna var mer värt än det andra, men däremot såg han till deras hjärtan och till deras val och attityder. Exempelvis;  vilka delar av djuren och grödan valde de att offra och hur utförde de själva offrandet? Var det gammal rutten frukt som slarvigt offrades? Eller en gammal seg ko? Eller var det det bästa som skörden/hjorden förmådde, som offrades av ett kärleksfullt hjärta?

Vid den här tiden fanns visserligen inte Mose lag, men det dubbla kärleksbudet var i kraft då liksom nu. Det var helt enkelt fel av Kain att mörda, och Gud varnade honom för synd redan innan han utförde sitt mord. En människa har alltid möjlighet att stå över synd och förväntas råda över den, men Kain gick en helt annan väg och utförde det första mordet i historien.

1 Mos. 4:2 Hon födde ännu en son, Abel, Kains bror. Abel blev herde och Kain blev åkerbrukare.3 Efter en tid hände sig att Kain bar fram en offergåva åt Herren av markens gröda.4 Även Abel bar fram sin gåva av det förstfödda i sin hjord, av djurens fett. Och Herren såg till Abel och hans offer, 5 men till Kain och hans offer såg han inte. Då blev Kain mycket vred och hans blick blev mörk. 6 Och Herren sade till Kain: ”Varför är du vred och varför är din blick så mörk? Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du skall råda över den.

Det finns en gammal bok som är omnämnd i Bibeln och som på engelska heter ”The book of Jasher” (”Den redliges bok” på svenska.Det är ingen bok som gör anspråk på att vara skriven genom ledning av den helige Ande, men den är ändå intressant eftersom den ju står omnämnd i Bibeln och eftersom denna sekulära bok innehåller judarnas historia. Vi kan förstås inte veta med säkerhet att hela innehållet är sant, men eftersom det mesta som står skrivet i boken återfinns i Bibeln – oftast med fler detaljer – så skulle det kunna handla om vad som faktiskt hände. Det är åtminstone fritt att spekulera, så länge som det teologiskt går ihop med Bibeln som ju ÄR skriven genom Andens ledning. (Att boken inte ingår i Bibeln är inget argument för att bojkotta den, eftersom många utav oss inte har något emot att läsa annan form av historia, som gäller exempelvis vikingar, gamla greker, Alexander den store, Julius Ceasar, etc.) Här är de två verserna i Bibeln där denna bok står omnämnd

Joshua 10:13 Och solen stod stilla och månen blev stående, till dess folket hämnats på sina fiender. Detta står skrivet i ”Den redliges bok”. Solen blev stående mitt på himlen och gjorde sig ingen brådska att gå ner för att fullborda dagen.

1 Sam. 1:17 David sjöng denna klagosång över Saul och hans son Jonatan, 18 och han bestämde att man skulle lära Juda barn ”Bågsången”, som är upptecknad i ”Den redliges bok”:

Här nedan kan vi läsa lite mer detaljer om det som hände Kain och Abel, ur perspektivet från The Book of Jasher. Här kan vi läsa svart på vitt, att skälet att Gud inte såg till Kains offer är att han (Kain) offrade dålig frukt från marken. Man kan nästan se en bild framför sig hur Kain offrar gammal fallfrukt full med bruna fläckar – sådan frukt som han inte skulle ha ätit i alla fall utan förmodligen kastat. Att offra en sådan frukt till Gud visar inte på ett ödmjukt och givmilt hjärta.

Abels djur verkar ha trampat över en del av den jord som Kain arbetat med, och vi vet inte om detta var ett återkommande problem för Kain. Men kanske var ett nödvändigt ont att djuren använde en del av åkern för att nå nya gräsfält och/eller vatten. Hur som helst så blev Kain förgrymmad och frågade varför Abel och hans djur passerade över hans mark. Abel svarade klokt med en fråga. Är det i så fall också fel att Kain äter av köttet från Abels djur och klär sig med den ull som kommer från hans får? Om det alltid är förbjudet för djuren att passera över hans åker och/eller stanna för att äta gräs, då borde han väl i konsekvensens namn ta av sig sina kläder som ju har sitt ursprung i Abels djur, och även ersätta Abel för allt det som han ätit och åtnjutit vad gäller djuren.

Om Kain hållit sin del av detta avtal så kanske även Abel skulle sett till att hans djur inte längre skulle komma att beträda Kains mark, men skulle Kain verkligen vara villig att gå med på en sådan byteshandel som vore till hans nackdel? Det bästa vore ju om de SAMARBETADE för att uppnå den allra bästa ekonomin för dem allihop. Men Kain såg det inte på det sättet, och i kombination med besvikelsen över att Gud tidigare såg till Abels offer och inte hans eget så kanske det här blev droppen. Kain insinuerade att han skulle döda sin bror, och satte sina planer till verket.

Jasher Ch. 1:13 And she called the name of the first born Cain, saying, I have obtained a man from the Lord, and the name of the other she called Abel, for she said, In vanity we came into the earth, and in vanity we shall be taken from it.14 And the boys grew up and their father gave them a possession in the land; and Cain was a tiller of the ground, and Abel a keeper of sheep. 15 And it was at the expiration of a few years, that they brought an approximating offering to the Lord, and Cain brought from the fruit of the ground, and Abel brought from the firstlings of his flock from the fat thereof, and God turned and inclined to Abel and his offering, and a fire came down from the Lord from heaven and consumed it. 16 And unto Cain and his offering the Lord did not turn, and he did not incline to it, FOR HE HAD BROUGHT FROM THE INFERIOR FRUIT OF THE GROUND BEFORE THE LORD, and Cain was jealous against his brother Abel on account of this, and he sought a pretext to slay him. 17 And in some time after, Cain and Abel his brother, went one day into the field to do their work; and they were both in the field, Cain tilling and ploughing his ground, and Abel feeding his flock; and the flock passed that part which Cain had ploughed in the ground, and it sorely grieved Cain on this account. 18 And Cain approached his brother Abel in anger, and he said unto him, What is there between me and thee, that thou comest to dwell and bring thy flock to feed in my land? 19 And Abel answered his brother Cain and said unto him, What is there between me and thee, that thou shalt eat the flesh of my flock and clothe thyself with their wool? 20 And now therefore, put off the wool of my sheep with which thou hast clothed thyself, and recompense me for their fruit and flesh which thou hast eaten, and when thou shalt have done this, I will then go from thy land as thou hast said? 21 And Cain said to his brother Abel, Surely if I slay thee this day, who will require thy blood from me? 22 And Abel answered Cain, saying, Surely God who has made us in the earth, he will avenge my cause, and he will require my blood from thee shouldst thou slay me, for the Lord is the judge and arbiter, and it is he who will requite man according to his evil, and the wicked man according to the wickedness that he may do upon earth. 

Kains märkekain

1 Mosebok säger bara kortfattat att Gud satte ett märke på Kain för att ingen som träffade på honom skulle döda honom, och vi vet inte om det var ett synligt märke eller inte. Om The Book of Jasher har rätt så handlar det om ett synligt märke – kanske som det horn som damen på bilden har fast kanske vänt uppåt och lite större. Vi vet också med hjälp av Bibeln att Kain skulle bli ”hämnad sjufalt vem som än dödar honom”. Det betyder inte att det var helt omöjligt att döda Kain, men däremot  fruktansvärt onödigt eftersom konsekvensen uppenbarligen skulle resultera i en sjufaldig hämnd – som skulle drabba den som dödade Kain. Om Kain därför hade ett sådant horn som damen på bilden, så var han säkert välbekant för ALLA människor som levde på den här tiden, inklusive de människor som skulle födas efter mordet på Abel. Var och en skulle förmodligen från barnsben få höra om denne ovanlige man med ett konstigt märke i pannan, och även om det vid den här tiden hade börjat bli vardag med terror och våld så skulle nog ingen tycka att det vore värt att döda just Kain av alla människor.

1 Mos. 4:8 Kain talade med sin bror Abel,och medan de var ute på marken överföll Kain sin bror och dödade honom. 9 Och Herren sade till Kain: ”Var är din bror Abel?” Han svarade: ”Jag vet inte. Skall jag hålla reda på min bror?” 10 Då sade han: ”Vad har du gjort? Hör, din brors blod ropar till mig från marken! 11 Nu är du förbannad mer än den jord som har öppnat sin mun för att ta emot din brors blod av din hand. 12 När du brukar jorden skall den inte längre ge dig sin gröda. Kringflackande och hemlös skall du vara på jorden.” 13 Kain sade då till Herren: ”Mitt brott är för stort för att förlåtas.14 Se, i dag driver du mig bort från åkerjorden, och jag är dold för ditt ansikte. Kringflackande och hemlös kommer jag att vara på jorden, så att vem som helst som träffar på mig kan döda mig.” 15 Men Herren sade till honom: ”Kain skall bli hämnad sjufalt, vem som än dödar honom.” Och Herren satte ett tecken på Kain så att ingen som träffade på honom skulle döda honom. 16 Så gick Kain bort från Herrens ansikte och bosatte sig i landet Nod, öster om Eden.17 Kain kände sin hustru och hon blev havande och födde Hanok. Och Kain byggde en stad och kallade den Hanok efter sin son.18 Åt Hanok föddes Irad, och Irad blev far till Mehujael. Mehujael blev far till Metusael, och Metusael blev far till Lemek.

The Book of Jasher uttrycker att Kain faktiskt ångrade sitt mord på Abel, men det hindrade honom inte försöka spela ovetande om att mordet var fel när han samtalade med Gud. Även om Gud gav Kain ett beskyddande märke, så fick Kain ändå lida för det som han hade gjort eftersom han säkert kände hatet från människor omkring sig under stora delar av sitt liv. Även om han inte var alltför rädd för att bli dödad så skulle människor ändå kunna göra livet surt för honom, och inget hindrade att de skulle kunna skada honom.

Kain uttrycker själv att han skulle komma att bli kringflackande på jorden, och det säger även The Book of Jasher, men enligt den sistnämnda boken så verkar det som kringflackandet åtminstone avtog något under Kains senare del av hans liv då han grundlade staden Enok. Det går förstås att vara ”på resande fot” även efter stadens tillkomst även om han vandrade runt i mindre grad.

Kain gifte sig förmodligen med sin syster (om det inte var hans syskonbarn), och när det var dags att bygga staden så hade flera människor fötts från Adams barn och barnbarn. Staden fick samma namn som en av hans söner.

Jasher Ch. 1:23 And now, if thou shouldst slay me here, surely God knoweth thy secret views, and will judge thee for the evil which thou didst declare to do unto me this day. 24 And when Cain heard the words which Abel his brother had spoken, behold the anger of Cain was kindled against his brother Abel for declaring this thing. 25 And Cain hastened and rose up, and took the iron part of his ploughing instrument, with which he suddenly smote his brother and he slew him, and Cain spilt the blood of his brother Abel upon the earth, and the blood of Abel streamed upon the earth before the flock. 26 And after this Cain repented having slain his brother, and he was sadly grieved, and he wept over him and it vexed him exceedingly. 27 And Cain rose up and dug a hole in the field, wherein he put his brother’s body, and he turned the dust over it. 28 And the Lord knew what Cain had done to his brother, and the Lord appeared to Cain and said unto him, Where is Abel thy brother that was with thee? 29 And Cain dissembled, and said, I do not know, am I my brother’s keeper? And the Lord said unto him, What hast thou done? The voice of thy brother’s blood crieth unto me from the ground where thou hast slain him. 30 For thou hast slain thy brother and hast dissembled before me, and didst imagine in thy heart that I saw thee not, nor knew all thy actions. 31 But thou didst this thing and didst slay thy brother for naught and because he spoke rightly to thee, and now, therefore, cursed be thou from the ground which opened its mouth to receive thy brother’s blood from thy hand, and wherein thou didst bury him. 32 And it shall be when thou shalt till it, it shall no more give thee its strength as in the beginning, for thorns and thistles shall the ground produce, and thou shalt be moving and wandering in the earth until the day of thy death. 33 And at that time Cain went out from the presence of the Lord, from the place where he was, and he went moving and wandering in the land toward the east of Eden, he and all belonging to him. 34 And Cain knew his wife in those days, and she conceived and bare a son, and he called his name Enoch, saying, In that time the Lord began to give him rest and quiet in the earth. 35 And at that time Cain also began to build a city: and he built the city and he called the name of the city Enoch, according to the name of his son; for in those days the Lord had given him rest upon the earth, and he did not move about and wander as in the beginning. 36 And Irad was born to Enoch, and Irad begat Mechuyael and Mechuyael begat Methusael.

Efter händelsen så drabbades Kain hårt av törne och tistlar när han skulle odla jorden, och om någon anser att The Book of Jasher har fel som påstår att dessa ogräs besvärade Kain när det ju var Adam som var orsaken till en sådan förbannelse, så säger inte boken emot 1 Mosebok (se nedan). Eftersom det var Kain som var åkerbrukare så kan man tänka sig att det också var han (och andra framtida åkerbrukare) som hade problem med ett sådant gissel. Dessutom så står det inte exakt när Adams förbannelse skulle börja träda i kraft, och det är inte säkert att tistlar började växa upp minuten efter att Gud uttryckte sin förbannelse. Det kanske började så smått vid Adams tid, och tog kraft vid tiden för det första mordet. The Book of Jasher är öppen med att förbannelsen gällande törne och tistlar har sitt ursprung i Adams olydnad.

Jasher Ch. 2:7 And in those days there was neither sowing nor reaping in the earth; and there was no food for the sons of men and the famine was very great in those days.8 And the seed which they sowed in those days in the ground became thorns, thistles and briers; for from the days of Adam was this declaration concerning the earth, of the curse of God, which he cursed the earth, on account of the sin which Adam sinned before the Lord.9 And it was when men continued to rebel and transgress against God, and to corrupt their ways, that the earth also became corrupt.

Enligt The Book of Jasher så var Lamek gammal och hade svårt att se. Han var inte helt blind men gravt synskadad, och en gång gick han med sin unga son för att jaga med pil och båge. Sonen var förmodligen alldeles för ung för att jaga själv,  men han var med för att hjälpa sin pappa för att sikta rätt. Sonen fick syn på något som han antog var ett djur och bad därför sin far att spänna bågen. Fadern såg förmodligen konturerna av ”djuret” som rörde sig och med sin erfarenhet hade förmodligen inte heller några problem att sikta på det som rörde sig och sköt iväg en pil. På Kain – som dog!

Lamek blev 777 år vilket är mycket lägre än normalåldern på ca 1000 år. Kan det ha berott på att floden kom vid denna tid, eller berodde det på något annat?

Historien visar vidare att Lamek, pga bestörtningen över att ha dödat den världsberömde Kain, klappade till sin son så att han dog! Det står ordagrant att han slog ihop sina händer så att sonen dog, och det är svårt att sia om exakt hur detta gick till – för en applåd har ju aldrig tidigare dödad någon. Kanske det är Lameks egen version av händelsen som vi kan läsa i boken? Kanske blev han så förgrymmad på sin sons misstag att han grep tag i hans huvud och klappade till honom en eller flera gånger (kanske t o m dunkade hans huvud mot något hårt) men återgav bara delar av historien för sina fruar för att inte få klander och nöjde sig med att berätta att sonen tyvärr dog av misstag när Lamek klappade ihop sina händer? Jashers bok säger ”I slew a man with my wounds, and a child with my stripes”, och ”stripe” kan betyda ”a stroke, or blow as with a whip”. Kanhända Lamek använde sin båge som tillhygge, eller använde en slags piska för att slå med. Man kan bara spekulera… Om Lamek bara berättade halva historien för att rädda atmosfären i hushållet så lyckades inte tilltaget eftersom hans båda fruar hatade honom för händelsen och flyttade ifrån honom. Kanske de fruktade för att bli drabbade av den sjufaldiga hämnden som skulle drabba den som dödade Kain.

Jasher Ch. 2:26 And Lamech was old and advanced in years, and his eyes were dim that he could not see, and Tubal Cain, his son, was leading him and it was one day that Lamech went into the field and Tubal Cain his son was with him, and whilst they were walking in the field, Cain the son of Adam advanced towards them; for Lamech was very old and could not see much, and Tubal Cain his son was very young.27 And Tubal Cain told his father to draw his bow, and with the arrows he smote Cain, who was yet far off, and he slew him, for he appeared to them to be an animal. 28 And the arrows entered Cain’s body although he was distant from them, and he fell to the ground and died. 29 And the Lord requited Cain’s evil according to his wickedness, which he had done to his brother Abel, according to the word of the Lord which he had spoken. 30 And it came to pass when Cain had died, that Lamech and Tubal went to see the animal which they had slain, and they saw, and behold Cain their grandfather was fallen dead upon the earth. 31 And Lamech was very much grieved at having done this, and in clapping his hands together he struck his son and caused his death.32 And the wives of Lamech heard what Lamech had done, and they sought to kill him.33 And the wives of Lamech hated him from that day, because he slew Cain and Tubal Cain, and the wives of Lamech separated from him, and would not hearken to him in those days.34 And Lamech came to his wives, and he pressed them to listen to him about this matter.35 And he said to his wives Adah and Zillah, Hear my voice O wives of Lamech, attend to my words, for now you have imagined and said that I slew a man with my wounds, and a child with my stripes for their having done no violence, but surely know that I am old and grey-headed, and that my eyes are heavy through age, and I did this thing unknowingly.36 And the wives of Lamech listened to him in this matter, and they returned to him with the advice of their father Adam, but they bore no children to him from that time, knowing that God’s anger was increasing in those days against the sons of men, to destroy them with the waters of the flood for their evil doings.37 And Mahlallel the son of Cainan lived sixty-five years and he begat Jared; and Jared lived sixty-two years and he begat Enoch.

Se gärna min artikel om Bibelns utrotningskrig gällande jättar och människor med gener för storvuxenhet (såsom kananéer).

Nej, JESUS har inte gett oss SIN RÄTTFÄRDIGHET och VI kan göra goda gärningar

righteousnessMånga kristna uttrycker sig gärna med att de absolut inte kan åberopa någon form av godhet i dem själva, och att det snarare handlar om att det är Jesus rättfärdighet i dem som gör att de möjligtvis kan betraktas som goda. För i dem själva så är de bara skrot och korn – och även deras allra bästa gärningar ses ändå som smutsiga trasor/kläder inför Gud. Det låter väl ödmjukt och bra? Dessvärre är det inte vad Bibeln lär.

Det är klart att det inte finns någon poäng med att gå runt och skryta om sin godhet, men det behöver heller inte vara fel att i åtminstone vissa situationer uttrycka sig som Paulus, om vi nu anser att vi levt som Paulus:

1 Thess 2:10. Ni är vittnen, och även Gud, hur HELIGT, hur RÄTTFÄRDIGT och OSTRAFFLIGT vi uppträdde bland er som tror

Apg 23:1 Paulus såg på Stora rådet och sade: ”Bröder, jag har levt inför Gud MED ETT FULLKOMLIGT RENT SAMVETE ÄNDA TILL I DAG”

Men vems rättfärdighet är det då vi får om inte Jesus? Ingens, eftersom rättfärdighet inte är någon sorts substans som man kan få eller ge bort. Att vara rättfärdig innebär att leva heligt och rättfärdigt, men allra först måste vi renas från vår smuts (våra synder) i Jesu rättfärdiga blod, vilket sker när vi bekänner våra synder och omvänder oss. Då blir vi 100% rena eftersom all smuts då är borta, men det heter inte ”en gång ren alltid ren”. Vi är endast rena så länge som vi lever rättfärdigt.

Jesus är vår rättfärdighet på det sättet att han ju levt ett syndfritt liv, och offrade sitt liv för vår skull, men han dog inte för att vi ska slippa leva rättfärdigt själva. Ingen annan kan leva våra liv i stället för oss – inte ens Jesus – och vi är själva ansvariga för hur vi väljer att leva våra liv. Å ena sidan så kan vi inte tjäna två herrar och fortfarande vara frälsta, men å andra sidan så har vi fått en underbar hjälp att leva heliga liv, tack vare den helige Ande!

Problemet med mänskligheten kanske kan sammanfattas i dessa verser:

Jes. 59:1 Se, Herrens hand är inte för kort, så att han ej kan frälsa, hans öra är inte tillslutet, så att han ej kan höra.2 Nej, det är era missgärningar som skiljer er och er Gud från varandra, era synder döljer hans ansikte för er, så att han inte hör er.

Lösningen på problemet med att människan begått missgärningar är inte att vi börjar tro att Jesus tagit vår synd på sig och att vi fått hans rättfärdighet (det saliga bytet som inte är vad Bibeln lär ut) eftersom detta inte åstadkommer någon egentlig rening, utan lösningen – förutom att tro på Jesus som vår Frälsare – är bekännelse av synder och omvändelse. Det är också vad Jesus själv predikade.

Matt. 18:3 och sade: ”Amen säger jag er: Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket.

Luk. 13:3 Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under som de.

Luk. 3:8 Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och tänk inte: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham av dessa stenar.

Luk. 15:7 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig – inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.

Apg. 2:38 Petrus svarade dem: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva.

Det är vår rättfärdighet/orättfärdighet som en dag kommer att bedömas av Gud, och inte Jesus rättfärdighet i oss

Det är absolut ingen självklarhet att man lever i ohejdad synd bara för att man missförstått detta ämne och menar att vi har fått Jesu rättfärdighet tilldelad, transfererad eller injiicerad i oss. Som kristen vet man förmodligen att Gud inte vill att vi syndar och lever därför därefter. Det borde vara onaturligt för en kristen att synda, och inte naturligt. Men det finns en risk att svaga kristna som hör budskapet om att ”Jesus har gett dig SIN rättfärdighet” och uppfattar det som att det inte är någon fara på taket om de syndar. Framför allt inte om ett sådant budskap kombineras med ”vi är födda i synd”, ”vi syndar för att vi är syndare”, ”ingen kan sluta synda”, ”om vi inte tänker på Gud varje minut så är vi syndare”, etc. Kanske personen försvarar sin synd med att han faktiskt redan reducerat sin synd oerhört, och anser göra sitt bästa? Men att bryta Guds bud färre gånger gör oss fortfarande till syndare. Vi kan få total seger, men då blir i hjälpta om vi inte missförstår synd genom att antingen göra Guds bud (det dubbla kärleksbudet som ingår i tio Guds bud) svårare än de är, och heller inte trivialisera budet. Vi lever visserligen inte under Mose lag, men vi är inte laglösa. De bud som gällt sedan Adams dagar gäller fortfarande – det dubbla kärleksbudet (annars hade Kain inte varit en syndare).

Matt. 5:20 Jag säger er att om ER rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

5 Mos. 6:25 Det skall vara VÅR rättfärdighet, att vi noga följer alla dessa bud inför Herrens, vår Guds, ansikte så som han har befallt oss.

Ordspråksboken 11:6 De redbaras rättfärdighet räddar dem, de trolösa fångas av sina begär.

1 John 3:7 Kära barn, låt ingen bedra er. Den som GÖR RÄTT ÄR RÄTTFÄRDIG, liksom han är rättfärdig. 

1 John 2:29 Om ni vet att han är rättfärdig, då inser ni också att var och en som GÖR det som är rätt är född av honom.

Rom 2:6 Ty han skall ge åt var och en efter hans gärningar. 7. EVIGT LIV åt dem som med tålamod i GODA GÄRNINGAR söker efter härlighet och ära och oförgänglighet, 8. men över dem som är stridslystna och INTE VILL LYDA sanningen, utan lyder orättfärdigheten, kommer förtörnelse och VREDE.—13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens GÖRARE skall förklaras rättfärdiga

Rom. 6: 16 Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under LYDNADEN; VILKET LEDER TILL RÄTTFÄRDIGHET? 

1 Pet. 4:18. Och om den rättfärdige MED KNAPP NÖD BLIR FRÄLST, hur blir det då för den ogudaktige och syndaren?

1 Kor 6:9. Vet ni då inte att de orättfärdiga inte skall ärva Guds rike? LÅT INTE LURA ER.

Jak. 2:24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro.

Vi kan göra gott…

Det här med att ”när Gud ser på dig så ser han inte din synd, utan bara Jesu blod”, är en farlig lära. Kristna kanske säger detta i all välmening, men det är inte Bibelns budskap.

Matt. 25:21 Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!

Apg 10:34 Då började Petrus tala: ”Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, 35 utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt,vilket folk han än tillhör

Rom. 2:Han skall ge var och en efter hans gärningar: evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet,

Lukas 6:45 En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd. Ty vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.

Hur blev man frälst i Gamla Testamentet utan Jesus?

proverbsI Gamla Testamentet kände man förstås inte till människan Jesus, och man hade således inga möjligheter eller krav på sig att tro på honom, men visst fanns det gott om profetior om den framtida Messias, och eftersom man trodde på GUD så trodde man ju indirekt på Jesus Kristus som ju delar treenighet med sin Fader.

Jes. 9:2 Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land skall ljuset stråla fram. —6 Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.  

Många tänker på Mose lag (tora) när man säger ”Gamla Testamentet”, även om det inte riktigt täcker upp all tid mellan Adam och Jesus. Mose lag har ju inte alltid funnits, och exempelvis så levde Abraham långt innan Mose lag ens fanns. Självfallet finns det inga krav att lyda Mose lag innan den ens trätt i kraft, men däremot fanns det ändå BUD/LAGAR att följa, och de bud som gällde INNAN Mose lag är samma bud som gällt allt sedan Adams dagar och som fortfarande gäller än idag. Det är alltid fel att mörda, ljuga, stjäla, begå äktenskapsbrott, fuska, eller behandla människor illa på andra sätt, och framför allt är det en synd att inte tro på Skaparen (även om inte alla har chansen att få honom exakt definierad).

Gud sa i början (innan Mose lag var i bruk):

1 Mos. 4:7 Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du skall råda över den.”

Både i GT och nu i NT finns det människor som haft begränsade eller inga möjligheter att lära känna Adams Gud, men om man är vuxen med normal begåvning så inser man också att man bor mitt i en skapelse som måste härledas till en Skapare som har auktoritet över ens liv, och dessutom har man ett samvete som talar för eller emot ens sätt att leva sitt liv. Vi kommer alltså att bedömas på grund av det som vi tror och gör. Fortfarande så gäller det faktum att vi inte kan förtjäna vår frälsning – eftersom vi just inte förtjänat den med hur vi valt att leva våra liv. Vi har ju syndat mot Gud och måste därför erkänna oss själva som skyldiga överträdare. Endast Guds nåd kan frälsa oss, och Guds nåd handlar både om hans barmhärtighet och en hjälp att leva rättfärdigt (Titus 2:11-12). Gud ställer villkor på oss.

Rom 2:12 Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtappade utan lagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas av lagen.13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. 14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. 16 Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag

Rom. 10:14 Men hur skulle de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar?

Rom. 1:18 Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. 19 Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. 20 Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt.21 Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. 22 De påstod att de var visa, men de blev dårar. 23 De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. 24 Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar. 25 De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen.26 Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga. 27 På samma sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män bedrev otukt med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse. 28 Och eftersom de inte ansåg det vara något värt att ha kunskap om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag, så att de gjorde sådant som är mot naturen. 29 De har blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. 30 De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter och tänker ut allt ont. De lyder inte sina föräldrar, 31 är oförståndiga och trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. 32 Sådant gör de, fastän de mycket väl känner till Guds rättvisa dom, att de som handlar så är värda döden. Ja, de samtycker också till att andra gör det. 

Joh. 1:9 Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen.

Profeten Hesekiel erbjuder en alldeles lysande summering om hur man blev frälst under Gamla Testamentet, och det räcker egentligen med hans ord för att förstå vem som egentligen är rättfärdig. Man kan alltså gå från att vara rättfärdig till att vara orättfärdig, om man börjar leva på fel sätt. 

Hes. 18: 4 Se, varje levande själ tillhör mig, fadern såväl som sonen. De är mina. Den som syndar skall dö. 5 Om en man är rättfärdig och gör det som är rätt och rättfärdigt, — 8 om han inte ockrar eller tar oskälig ränta utan håller sin hand borta från allt som är orätt och fäller rätta domar mellan människor, 9 OM HAN LEVER EFTER MINA STADGAR OCH HÅLLER MINA FÖRESKRIFTER, SÅ ATT HAN GÖR DET SOM ÄR RÄTT OCH GOTT, DÅ ÄR HAN RÄTTFÄRDIG OCH SKALL FÖRVISSO FÅ LEVA, säger Herren, Herren.10 Men om han får en son som blir en våldsman som utgjuter blod eller gör något av detta mot en broder — 13 ockrar och tar oskälig ränta – skulle en sådan få leva? Han skall inte få leva. Han har gjort allt detta vidriga, DÄRFÖR skall han förvisso dö. Hans blod skall komma över honom.14 Men om han får en son som ser alla de synder hans far begår, och fast han ser dem inte handlar på samma sätt: —17 han förgriper sig inte på den behövande, ockrar inte och tar inte oskälig ränta utan lever efter mina föreskrifter och vandrar efter mina stadgar – DÅ SKALL HAN INTE DÖ GENM SIN FARS MISSGÄRNING utan skall förvisso få leva. 18 Hans far däremot, som begick våldsgärningar och rövade från sin broder och gjorde sådant bland sina släktingar som inte var gott, se, han skall dö i sin missgärning.19 Men ni frågar: ”Varför skall inte sonen bära på sin fars missgärning?” Sonen har gjort det som är rätt och rättfärdigt. Han har hållit alla mina stadgar och följt dem, och DÄRFÖR skall han förvisso få leva.20 Den som syndar skall dö. EN SON SKALL INTE BÄRA SIN FARS MISSGÄRNING, och en far skall inte bära sin sons missgärning. DEN RÄTTFÄRDIGES RÄTTFÄRDIGHET SKALL VARA HANS EGEN, och den ogudaktiges ogudaktighet skall vara hans egen.21 Men om den ogudaktige vänder om från alla de synder som han har begått och håller alla mina stadgar och gör det som är rätt och rättfärdigt, då skall han förvisso leva och inte dö. 22 Ingen av de överträdelser han har begått skall då tillräknas honom. Genom den rättfärdighet han har visat skall han få leva. 23 Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren, Herren. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva.24 Men när den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och handlar orätt och gör samma vidriga gärningar som den ogudaktige, skulle han då få leva? Ingen av de rättfärdiga gärningar som han har gjort skall då bli ihågkommen. Genom den trolöshet som han har begått och genom den synd han har gjort skall han dö.25 Ändå säger ni: Herrens väg är inte rätt. Hör då, ni av Israels hus: Är inte min väg rätt? Är det inte era vägar som inte är rätta? 26 När den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, så dör han på grund av det. Genom det orätta han har gjort skall han dö. 27 Men när den ogudaktige vänder om från sin ogudaktighet och gör det som är rätt och rättfärdigt, skall hans liv bli bevarat. 28 Därför att han kom till insikt och vände om från alla de överträdelser han hade gjort, skall han förvisso leva och inte dö. 29 Ändå säger Israels hus: Herrens väg är inte rätt! – Är inte mina vägar rätta, ni av Israels hus? Är det inte era vägar som inte är rätta? 30 Därför skall jag döma er, var och en efter hans gärningar, ni av Israels hus, säger Herren, Herren. Vänd om och vänd er bort från alla era överträdelser för att er missgärning inte skall få er på fall.31 Kasta bort ifrån er alla de överträdelser genom vilka ni har syndat ochskaffa er ett nytt hjärta och en ny ande. Ty inte vill ni väl dö, ni av Israels hus? 32 Jag finner ingen glädje i någons död, säger Herren, Herren. Vänd därför om, så får ni leva.

Hes. 3:18 När jag säger till den ogudaktige: Du skall dö, och du inte varnar honom och inte säger något för att varna den ogudaktige för hans ogudaktiga väg och så rädda hans liv, då skall den ogudaktige dö i sin missgärning, men hans blod skall jag utkräva av din hand. 19 Men om du varnar den ogudaktige och han ändå inte vänder om från sin ogudaktighet eller sin ogudaktiga väg, då skall han dö i sin missgärning, men du har räddat din själ. 20 Och när en rättfärdig man vänder om från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, då skall jag lägga en stötesten i hans väg och han skall dö. Om du då inte har varnat honom skall han dö i sin synd. Man skall inte komma ihåg de rättfärdiga gärningar han tidigare har gjort, men jag skall utkräva hans blod av din hand. 21 Men om du varnar den rättfärdige för att synda och han avhåller sig från synd, då skall han få leva därför att han lät varna sig, och själv har du räddat ditt liv.”

I Gamla Testamentet fanns också djuroffersystemblod 3

Detta system var ett temporärt system i väntan på det bättre offret i form av Jesu Kristus korsfästelse och slutgiltiga offer. Man kunde offra djur både i form av tacksägelse och som ett symboliskttäckande” offer (för sina synder), och man kunde göra det årligen under vissa högtider liksom vid separata tillfällen. Då gällde förstås att omvända sig från de synder som man bekände i samband med offrandet, för annars skulle ju offrandet inte betyda någonting alls. Det är ju inte det faktum att djur dör som kan få en människa att bli rättfärdig, utan att man omvänder sig i hjärtat och visar det i handling. Lydnad är alltid bättre än offer. Om det alltid skulle finnas lydnad så skulle man aldrig behöva offra djur annat än genom tacksägelseoffer.

Försona kommer från det hebreiska kaphar, som betyder att täcka över med asfalt/tjära, och som självfallet inte ska läsas bokstavligt eftersom det har en betydelse av att eliminiera eller ta bort något och inte täcka någon bokstavligen med tjära. Läs gärna 3 Mos. 1:2-5.

3 Mos. 17: 11 Ty kroppens liv är i blodet, och jag har givit er det till altaret, till att bringa försoning för era själar. Det är blodet som bringar försoning genom själen som är i det.

3 Mos. 16:9 Den bock som lotten bestämmer åt Herren skall Aron föra fram och offra till syndoffer. 10 Men den bock som lotten bestämmer för att skaffa bort synden skall ställas levande inför Herrens ansikte, för att försoning skall bringas genom honom. Och sedan skall han sändas i väg ut i öknen för att skaffa bort synden. 

1 Sam. 15:22 Då sade Samuel: ”Har Herren samma glädje i brännoffer och slaktoffer som att man hör Herrens röst? Se, lydnad är bättre än offer och hörsamhet bättre än det feta av baggar.

Hebr. 9:15 Så är han medlare för ett nytt förbund, på det att de som voro kallade skulle få det utlovade eviga arvet, därigenom att en led döden till förlossning ifrån överträdelserna under det förra förbundet.—18 Därför har icke heller det förra förbundet blivit invigt utan blod.19 Ty sedan alla buden, såsom de lyda i lagen, hade blivit av Moses kungjorda för allt folket, tog han blod av kalvar och bockar, tillika med vatten och röd ull och isop, och bestänkte såväl själva boken som allt folket 20 och sade: »Detta är förbundets blod, det förbunds som Gud har stadgat för eder.»21 Likaledes stänkte han ock blod på tabernaklet och på alla de ting som hörde till gudstjänsten.22 Så renas enligt lagen nästan allting med blod, och utan att blod utgjutes gives ingen förlåtelse. (1917)

Apg 3:19 Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade 

Även Nya Testamentet predikar om samma behov av att leva rättfärdigt för frälsningens skull

Mose lag i det Gamla Testamentet gällde ända fram till Jesu tid och hans död på korset. Efter Jesu död fick vi den helige Ande som vår inre guide och som kan leda oss rätt – och behovet av att leva rätt har alltså gällt allt sedan Adams dagar och gäller än idag.

Rom 6: 16. Vet ni inte, att när ni ställer er i någons tjänst för att lyda honom, så är ni tjänare under den som ni lyder, antingen det är synden till död, eller lydnaden till rättfärdighet?

Gal. 3:19 Varför gavs då lagen? DEN BLEV TILLAGD FÖR ÖVERTRÄDELSERNAS SKULL för att gälla TILLS avkomlingen skulle träda fram, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand.— 23 Innan tron kom hölls vi i fängsligt förvar och var BEVAKADE AV LAGEN, tills tron skulle uppenbaras. 24 Så blev lagen vår övervakare FRAM TILL Kristus, för att vi skall förklaras rättfärdiga av tro. 25 Men SEDAN TRON HAR KOMMIT, står vi inte längre under någon övervakare.

Gal. 5:14 Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv. —18 Men OM ni leds av Anden, står ni inte under lagen.

1 Kor. 7.19 Det har ingen betydelse om någon är omskuren eller oomskuren. VAD SOM BETYDER NÅGOT ÄR ATT MAN HÅLLER GUDS BUD. 

1 Kor 6:9 Vet ni då inte att de orättfärdiga inte skall ärva Guds rike? LÅT INTELURA ER. VARKEN otuktiga eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, 10. eller tjuvar eller giriga eller drinkare eller hädare eller rövare SKALL ÄRVA GUDS RIKE.

Hebr 10:26. För om vi syndar med vett och vilja sedan vi har fått kunskap om sanningen, återstår för oss inte mer något offer för synderna, 27. utan en förskräcklig väntan på domen, och hetta av en eld som skall förtära motståndarna. 28. Den som bryter Mose lag måste dö utan barmhärtighet, efter två eller tre vittnesmål. 29. Hur mycket hårdare straff tror ni då inte att den förtjänar som förtrampar Guds Son och håller för orent förbundets blod, genom vilket han är helgad, och som smädar nådens Ande?

HERRENS FÖRSAMLING stängd för offer av kastrering och äktenskapsbrott? – 5 Mos. 23

leviter”Herrens församling” betyder här i Gamla Testamentet inte den församling av troende/kristna som en gång ska ärva Guds rike. ”Församling” i 5 Mos. 23 kommer från det hebreiska ordet qahal (Strong’s 6951) och kan betyda församling, sammankomst, menighet, sällskap, gemenskap, grupp (Eng.: assembly, convocation, congregation). Ordet används 123 gånger i GT.

I 5 Mos. 23 kan vi läsa om människor som inte accepteras i ”Herrens församling” om de antingen är offer för kastrering och äktenskapsbrott, eller om de har en förfader (ända till tionde led) som råkat ut för detta. Notera att det inte handlar om dessa människors SJÄLAR eller deras FRÄLSNING, utan det handlar om att de inte kan vara medlemmar i den speciella grupp av äldste, domare och andra Guds representanter på jorden som är tillsatta för att utföra Guds verk och utföra rättvisa och objektiva domar. Precis som djuroffer måste vara helt fläckfria så måste Guds representanter på jorden också vara det, och för att verkligen visa hur viktigt det är med renhet så har Gud lagt in regeln om tionde led och tredje led i sammanhanget. Inte heller ammoniter och moabiter fick komma in i Guds församling ens i efterkommande tionde led, och detta blev då en viktig påminnelse för alla människor om en viktig detalj Israels historia, och denna nyttiga påminnelse varade i flera generationer. Om det däremot gällde släkt med Egyptier och Edomiter så kunde de slutligen ingå i Guds församling efter tredje led, och även detta kunde användas som en nyttig påminnelse för alla människor om vad som hänt i Israels historia.

En annan fördel med regeln om tionde led/tredje led (utöver att vara en viktig påminnelse för efterlevande folk) är att man lättare kunde eliminera de dåliga influenser och kulturer som förfäderna bidragit med och överfört till sina efterkommande. Tyvärr är det ju så att man riskerar att påverkas av sina föräldrar och förfäder, och det är inte ovanligt att korrumperade tyranner/diktatorer föder ytterligare korrumperade tyranner i flera generationer. Vissa kulturers tänkande sitter djupt i människors hjärtan, och det som ligger närmast till hands är kanske det HAT som palestinier/araber generellt känner gentemot judar/israeler. Det hatet verkar nästan ärvas i blodet och jag tror personligen att inte ens tiondeled kan bota det hatet. (ALLA palestinier/araber styrs självfallet inte av ett sådant hat, men jag talar rent generellt och det finns även statistik att bygga på.)

Att under den här tiden inte kunna ingå i Guds unika församling av domare/äldste borde inte vara mer allvarligt än att inte kunna vara präst för att man inte är född Levit. Det är ingen synd eller skam att inte vara född Levit, men möjligheten för en icke-levit att vara präst var för israelerna lika med noll. De flesta svenskar har ingen möjlighet att vara medlem i kungafamiljen och ingå i deras stora släkt, men det utgör för det mesta inga stora bekymmer för de flesta av oss. Om däremot dörren vore stängd vad gäller vår frälsning för att vi är födda av fel föräldrar, eller om vi har en förfader som var mördare, så vore det självfallet orättvist och ologiskt. Gud säger självfallet inte att det är någons fel att vara född genom äktenskapsbrott eller ofrivilligt stympad, för det kan man knappast rå för själv och absolut ingenting vi bör straffas för. (Däremot så kan olyckliga omständigheter leda till olyckliga liv, och det kanske man kan kalla för ”straff” även om det inte är Gud som bestämt det specifika straffet.)

5 Mos. 23:1 Ingen som är kastrerad, vare sig genom krossning eller stympning, skall komma in i Herrens församling.Ingen som är född i äktenskapsbrott eller blodskam skall komma in i Herrens församling. Inte ens efterkommande i tionde led skall komma in i Herrens församling.Ingen ammonit eller moabit skall komma in i Herrens församling, inte ens efterkommande i tionde led skall någonsin komma in i Herrens församling,detta därför att de inte mötte er med mat och dryck på vägen när ni drog ut ur Egypten, och därför att de mot dig lejde Bileam, Beors son, från Petor i Aram-Naharajim för att han skulle förbanna dig. Men Herren, din Gud, ville inte lyssna på Bileam, utan Herren, din Gud, förvandlade förbannelsen till välsignelse för dig, ty Herren, din Gud, älskade dig. Du skall aldrig någonsin fråga efter deras välfärd och lycka.Du skall inte avsky edomiten, för han är din broder. Du skall inte heller avsky egyptiern, för i hans land har du bott som främling. Barn som föds av dem i tredje led må komma in i Herrens församling.

Allt folk kunde delta i Israels högtider och offermåltider, så det var bara de absolut högsta positionerna som de inte hade tillgång till. I övrigt så var det så att en och samma lag gällde alla, och lagen om omskärelsen gällde både israel och övrigt folk. Om det kravet uppfylldes så kunde vem som helst delta i alla israels högtider.

2 Mos. 12:48 Om en främling som bor hos dig vill fira Herrens påskhögtid, skall alla av manligt kön hos honom omskäras. Sedan får han komma och fira den, och han skall då vara som en infödd i landet. Men ingen oomskuren får äta påskalammet. 49 En och samma lag skall gälla för den infödde som för främlingen som bor mitt ibland er.