Tag Archive | apologetik

Offrade Jefta sin egen dotter till döden som ett brännoffer? Dom. 11:31

Nov24

cross and womanJeftas dotter begrät sin frivilliga jungfrudom – inte sin död

Bakgrundshistorien är att Jefta var son till Gilead och en prostituerad kvinna. Hans halvbröder förvägrade honom att dela farsarvet med dem själva just eftersom han var son till en främmande kvinna, och Jefta valde då att bosätta sig på ett annat ställe. Det verkade inte som han levde särskilt gudfruktigt vid den tidpunkten eftersom löst folk anslöt sig till honom för att utföra plundringståg. Men kanhända att han senare omvände sig, framför allt vid tidpunkten när de äldste i orten Gilead bad honom om hjälp i kampen mot ammoniterna. De äldste i Gilead bad stridsmannen Jefta att vara deras anförare och Jefta föreslog själv att han skulle ta på sig rollen som ledare och huvud om Gud gav honom (och Israel) segern mot ammoniterna. För hans del så handlade det alltså inte om att bara vara en temporär anförare i det förestående kriget, utan att ha en permanent roll som Israels huvud, ledare och domare.

Sedan kommer vi till det berömda löftet “vem som än kommer ut mot mig genom dörrarna i mitt hus, när jag välbehållen kommer tillbaka från ammoniterna, skall tillhöra Herren. Jag skall offra honom till brännoffer”. I KJV är formuleringen “I will offer it up for a burnt offering”. Det kan även läsas som “shall be offered by me as a burnt offering”.  

Dom. 11:29 Då kom Herrens Ande över Jefta. Han drog genom Gilead och Manasse och vidare genom Mispe i Gilead, och från Mispe i Gilead ryckte han fram mot ammoniterna. 30 Jefta gav ett löfte till Herren och sade: “Om du ger ammoniterna i min hand, 31 lovar jag att vem som än kommer ut mot mig genom dörrarna i mitt hus, när jag välbehållen kommer tillbaka från ammoniterna, skall tillhöra Herren. Jag skall offra honom till brännoffer.” 32 Så drog Jefta bort mot ammoniterna för att strida mot dem, och Herren gav dem i hans hand. 33 Han tillfogade dem ett mycket stort nederlag, från Aroer ända fram emot Minnit, tjugo städer, och ända till Abel-Keramim. Så blev ammoniterna kuvade under Israels barn. 

fortsättning:

Dom. 11:34 När sedan Jefta kom till sitt hus i Mispa, se, då gick hans dotter ut för att möta honom med pukor och dans. Hon var hans enda barn, och utom henne hade han varken son eller dotter. 35 När han fick se henne, rev han sönder sina kläder och ropade: “O, min dotter, du gör mig helt förkrossad, du drar elände över mig! Jag har öppnat min mun inför Herren till ett löfte och kan inte ta tillbaka mitt ord.”36 Hon svarade honom: “Min far, har du öppnat din mun inför Herren, så gör med mig enligt dina ord, eftersom Herren nu har gett dig hämnd på dina fiender, ammoniterna.” 37 Hon sade vidare till sin far: “Men uppfyll en begäran: Ge mig två månader, så att jag kan gå upp i bergen och begråta min jungfrudom med mina väninnor.” 38 Han svarade henne: “Du får gå.” Och han lät henne vara borta i två månader. Då gick hon med sina väninnor och begrät sin jungfrudom på bergen. 39 Men efter två månader återvände hon till sin far, och han gjorde då med henne efter löftet han hade givit. Och hon hade aldrig känt någon man. Sedan blev det en sed i Israel, 40 att Israels döttrar gick för att fira minnet av gileaditen Jeftas dotter under fyra dagar varje år.

Några fakta som vi kan få ut ifrån historien:

  1. Jefta utgav ett heligt löfte till Gud.
  2. Löftet var rimligtvis inte bara något positivt och eftersträvansvärt i Jeftas ögon (om än en uppoffring) utan även i Guds ögon. I versen precis innan löftet får vi veta att Guds ande var över Jefta när han inledde kampen mot ammoniterna, och när Jefta lovade Gud ett brännoffer (en person från Jeftas eget hus) på villkoret att Gud skulle hjälpa honom med en vinst, så blev resultatet att Gud faktiskt hjälpte honom med just detta. Med tanke på informationen att Guds Ande var över Jefta, och att Gud valde att ge ammoniterna i Jeftas hand, så tyder detta på att Gud såg med glädje på Jeftas löfte.
  3. Jefta (och författaren) ansåg att löftet senare blev fullbordat.
  4. Efter att Jeftas dotter förstått bakgrunden till löftet (det heliga löftet i sig samt att Gud hjälpt dem att eliminera hotet från ammoniterna som gisslat Israel en längre tid) så ansåg även hon att löftet måste infrias.
  5. Vi får aldrig läsa om Jeftas dotters död, men däremot beskriver texten två gånger att hon gått iväg för att begråta sin jungfrudom innan löftet skulle fullbordas. Borde hon inte snarare begråta sin snara död där inte bara jungfruodomen stod på spel utan allt som har med ett framtida liv att göra? Precis efter att vi får veta att Jeftas löfte uppfyllts så nämner författare att dottern aldrig känt någon man. Denna information vore ytterst ologisk och förbryllande om den unga kvinnan faktiskt dog. Det är självklart att ung.
  6. Jefta fortsatte som Domare i sex år även efter fullbordandet av löftet, och det verkar inte ha blivit några reaktioner i grannskapet om att han överträtt Guds lag eller betraktades som en mördare.
  7. Mose lag beskriver människooffer som något avskyvärt, men i Hebr. 11 listas Jefta som en heroisk person som gick i tro, som skipade rätt, fick löften uppfyllda, etc.

Det är viktigt att ha i åtanke att människooffer var en styggelse för Gud. Den ende som får släcka liv på ett sådant sätt är Skaparen själv, som ju är den som orsakat allt liv på jorden:

Jer. 7:31 De har byggt upp Tofethöjderna i Hinnoms sons dal för att där bränna upp sina söner och döttrar i eld, fastän jag aldrig har befallt eller ens tänkt mig något sådant.

Hes. 16:20 Du tog dina söner och döttrar, som du hade fött åt mig, och offrade dem till mat åt bilderna. Var det inte nog att du bedrev hor? 21 Du slaktade mina barn och offrade dem åt dessa bilder. 22 Och medan du höll på med sådana vidriga ting och bedrev hor, tänkte du inte på din ungdoms dagar, då du låg naken och blottad och sprattlade i ditt blod.

Ps. 106:36 De tjänade deras avgudar, och dessa blev en snara för dem.37 De offrade sina söner och döttrar åt onda andar.38 De utgöt oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade åt Kanaans avgudar, och landet blev vanhelgat genom blodet.

Hellre lydnad än offer:

Mika 6:7 Gläds Herren åt bockar i tusental, åt oljeströmmar i tiotusental? Skall jag ge min förstfödde till offer för min överträdelse min livsfrukt till syndoffer för min själ?8 Han har kungjort för dig, o människa, vad gott är. Vad begär väl Herren av dig annat än att du gör det som är rätt, att du älskar barmhärtighet och vandrar i ödmjukhet med din Gud?

loveAtt offra den förstfödda 

Förmodligen tänkte sig inte Jefta att ett djur skulle möta honom i dörrarna, för hur  skulle han i så fall undvika att det inte var ett orent djur och därmed odugligt som offer? Man får därför anta att han inte syftade på ett djur utan snarare en människa och allra troligast att det skulle vara någon från hans eget hushåll eftersom det var hans eget hus.

Men var det verkligen så att Jefta emot allt sunt förnuft dödade en människa (från sitt eget hus) genom att offra denna som ett brännoffer? Nej, det är inte troligt med tanke på vad som står i Guds lagar, men kanske det i stället handlade om ett liknande offer som för Hanna vad gäller hennes efterlängtade son Samuel?:

1 Sam. 1:11 Hon gav ett löfte och sade: “Herre Sebaot, om du vill se till din tjänarinnas lidande och komma ihåg mig och inte glömma din tjänarinna utan ge henne en son, då skall jag ge honom åt Herren för hela hans liv, och ingen rakkniv skall komma på hans huvud.”

Pred. 5:4 Det är bättre att du inte lovar något än att du lovar och inte håller det.

Hannas offer handlade också om ett människooffer, men verkligen inte i form av ett fysiskt brännoffer. Däremot så “offrade” hon sin sons liv till Gud för att han för alltid skulle tjäna honom – vilket sonen Samuel själv växte upp med som en självklarhet och med en innerlig dedikation. Allra lättast att få ihop historien om Jefta (med tanke på att löftet anses vara uppfyllt och hans dotter verkade leva vidare) är om vi förstår hans ord endast som en hänsyftning till ett brännoffer – i en ren symbolisk mening – och med en tanke på Guds bud vad gäller offrandet av “det förstfödda”.

Vi förstår mer om vi läser om Guds lagar gällande offrandet av allt det förstfödda, inklusive alla förstfödda söner. Det var nämligen så att allt som öppnade moderlivet, som var av hankön, skulle offras till Gud. Detta benämndes som en gåva, och när det gäller leviterna så handlade det också om människors offergåvor som tillföll leviterna (som fått sin tjänstgöring direkt av Gud och som heller inte hade några inkomstkällor på samma sätt som de övriga av Jakobs söner). Men även om det inte står omnämnt på alla ställen där vi kan läsa om offrandet av det förstfödda, så gällde också budet att man skulle lösa ut varje förstfödd son. Guds tanke var självfallet aldrig att söner skulle offras som fysiska brännoffer men att de däremot skulle lösas ut efter ett visst mönster. Skälet till lagen om det förstfödda var att Israel alltid skulle ha i minnet vad som hände i Egypten, där Farao vägrade att släppa de slavande israelerna men att Gud på ett mäktigt sätt ingrep och räddade dem. Läs mer om det förstfödda för att förstå bättre varifrån Jefta fått sin inspiration till ett sådant löfte:

2 Mos. 22:29 Du skall inte dröja att bära fram som gåva av det som fyller din lada och av det som kommer från din vinpress. Den förstfödde av dina söner skall du ge åt mig.30 På samma sätt skall du göra med din nötboskap och din småboskap. I sju dagar skall de stanna hos sina mödrar, men på åttonde dagen skall du ge dem åt mig.

2 Mos. 13:11 När Herren låter dig komma in i och ger dig kananeernas land, som han med ed har lovat dig och dina fäder, 12 då skall du överlämna till Herren allt som öppnar moderlivet. Allt förstfött bland din boskap som är av hankön skall tillhöra Herren. 13 Men allt som öppnar moderlivet bland åsnor skall du lösa ut med ett får, och om du inte vill lösa det skall du krossa nacken på det. Varje förstfödd son skall du lösa ut.14 När din son i framtiden frågar dig vad detta betyder, skall du svara honom: Med stark hand förde Herren oss ut ur Egypten, ur träldomshuset. 15 Eftersom farao hårdnackat vägrade att släppa oss, dödade Herren allt förstfött i Egyptens land, från det förstfödda bland människor till det förstfödda bland boskap. Därför offrar jag åt Herren allt som öppnar moderlivet och är av hankön, och varje förstfödd son löser jag ut.16 Detta skall vara som ett tecken på din hand och som ett band till påminnelse på din panna, ty med stark hand förde Herren oss ut ur Egypten.”

4 Mos. 3:8 Och de skall ha vården om uppenbarelsetältets alla tillbehör och iaktta vad som åligger Israels barn genom att tjänstgöra vid tabernaklet. 9 Du skall ge leviterna åt Aron och hans söner. De skall ges åt honom som en gåva från Israels barn 10 Men Aron och hans söner skall du ålägga ansvaret för prästtjänsten. Om någon annan inkräktar på den, skall han dödas.”11 Herren sade till Mose: 12 “Se, jag har själv bland Israels barn tagit ut leviterna i stället för alla förstfödda bland Israels barn, alla som öppnar moderlivet. Leviterna skall tillhöra mig, 13 ty alla förstfödda tillhör mig. På den dag då jag slog allt förstfött i Egyptens land helgade jag åt mig allt förstfött i Israel, både bland människor och boskap. De tillhör mig. Jag är Herren.” — 41 Och tag ut åt mig leviterna – ty jag är Herren – i stället för alla förstfödda bland Israels barn, och leviternas boskap i stället för allt förstfött bland Israels barns boskap.” — 44 Och Herren sade till Mose: 45 “Tag ut leviterna i stället för allt förstfött bland Israels barn och leviternas boskap i stället för deras boskap. Leviterna skall tillhöra mig. Jag är Herren. 46 Men för att lösa de 273 personer av Israels barns förstfödda som överstiger leviternas antal, 47 skall du ta fem siklar silver för varje person. Du skall ta upp dem efter helgedomssikelns vikt, sikeln räknad till tjugo gera. 

4 Mos. 18:6 Det är jag som har utvalt era bröder, leviterna, bland Israels barn. De är en gåva åt er, givna åt Herren till att förrätta tjänsten vid uppenbarelsetältet.— 15 Allt som öppnar moderlivet, varje varelse, människa eller djur, som de för fram till Herren skall tillhöra dig. Men det förstfödda bland människor skall du friköpa. Även det förstfödda bland orena djur skall du friköpa. 16 När de är en månad gamla skall du friköpa dem med den lösensumma som är bestämd till fem siklar silver, efter helgedomssikelns vikt, som är tjugo gera. 17 Men det förstfödda bland nötboskap eller det förstfödda bland får eller det förstfödda bland getter skall du inte friköpa. Det är heligt. Deras blod skall du stänka på altaret, och deras fett skall du förbränna som ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren. 

Neh. 10:34 Vi, prästerna, leviterna och folket, kastade lott om vedoffret, hur man varje år skulle föra det till vår Guds hus på bestämda tider, efter våra familjer, och bränna det på Herrens, vår Guds, altare så som det är skrivet i lagen.35 Till Herrens hus skulle vi varje år föra förstlingen av markens gröda och förstlingen av all frukt på alla slags träd. 36 Så som det är skrivet i lagen skulle vi också föra till Guds hus, till prästerna som gjorde tjänst i vår Guds hus, de förstfödda av våra söner och av vår boskap, och de förstfödda av vår nötboskap och vår småboskap. 

5 Mos. 12:17 Du får inte inom dina portar äta tionden av din säd, ditt vin och din olja och inte heller det förstfödda av din nötboskap och din småboskap eller något av de löftesoffer som du gett löfte om eller av dina frivilliga offer eller av dina händers bidrag.

5 Mos. 14:23 Du skall äta ditt tionde inför Herrens, din Guds, ansikte på den plats som han utväljer till boning åt sitt namn: tiondet av din säd, ditt vin och din olja, liksom det förstfödda av din nötboskap och småboskap, så att du lär dig att alltid frukta Herren, din Gud.

Att de förstfödda sönerna skulle lösas ut (friköpas) är en viktig ledtråd vad gäller Jeftas agerande, för detta skulle kunna varit även hans plan från början till slut. Även det friköpta betraktades symboliskt som ett brännoffer, även om det ersattes med ett friköp. Nu var inte Jeftas förstfödda någon son, men hela hans löfte var ytterst unikt. Han kunde heller inte veta säkert att den som först skulle möta honom i dörrarna till sitt hus skulle vara “förstfött”, men däremot var ju hela löftet baserat på premissen att personen åtminstone skulle vara först ut genom husdörrarna: “vem som än kommer ut mot mig genom dörrarna i mitt hus”. Alltså den första som kommer ut. Inte först ut genom moderlivet, men väl ut genom dörrarna. 

kors 6Jeftas dotter – utvald att tjäna Gud

Även om Jefta rev sönder sina kläder i upprördhet över att få se sin dotter som den första genom dörrarna, så kan detta inte ha varit oväntat för honom. Det kan självfallet ha varit så att han hoppades att den första genom dörrarna skulle vara någon annan, men hans löfte innebar verkligen ett mycket stort uppoffrande med tanke på vad som stod på spel. Texten säger också att dottern var fast besluten att fullfölja och infria faderns löfte. Däremot får vi inte veta exakt hur hennes tjänstgöring för Gud såg ut, och hur hennes vardag blev.

Man kanske kan tycka att Jeftas dotter gick en mycket tragisk framtid till mötes genom att behöva dedikera hela sin framtid till att tjäna Gud i stället för att skaffa familj, men man bör även fundera på hur hennes, och hela Israels, framtid skulle sett ut om inte Jefta hade accepterat uppdraget att gå emot ammoniterna med hjälp av Gud, och om ammoniterna skulle blivit herrar över Israel? Då hade förmodligen framtiden sett ännu värre ut, och hon skulle med största säkerhet också ha förlorat sin far.

I livets uppförsbackar får vi försöka tänka på att livet på jorden är en kort parentes, och att det bästa ligger framför oss i Guds permanenta rike.

Det talas om en tradition som följde efter händelsen med Jeftas dotter: “Sedan blev det en sed i Israel, 40 att Israels döttrar gick för att fira minnet av gileaditen Jeftas dotter under fyra dagar varje år”. Denna sed pågick förmodligen så länge som Jeftas dotter levde, genom att hennes väninnor, och kanske andra människor, gjorde pilgrimsresor till henne varje år. Hennes beslut att gå med på faderns löfte mottogs alltså med stor tacksamhet och respekt. Man kan jämföra den årliga seden med 1 Sam. 1:3; 2:19, där Hanna gjorde årliga besök hos sin son Samuel så länge han levde. 

Jefta utförde en heroisk insats:

Hebr. 11:31 Genom tron undgick skökan Rahab att gå under tillsammans med dem som inte trodde, eftersom hon hade tagit emot spejarna som vänner.32 Vad skall jag säga mer? Jag skulle inte hinna med att berätta om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David, Samuel och profeterna. 33 Genom tron besegrade de kungariken, skipade rätt, fick löften uppfyllda, täppte till lejons gap, 34 släckte rasande eld och undkom svärdsegg. De var svaga men blev starka, de blev väldiga i strid och drev främmande härar på flykten.

1 Sam. 12:11 beskriver det som att det var Herren som sände Jefta att rädda folket från sina fiender.

1 Sam. 12:10 Men de ropade till Herren och sade: Vi har syndat, för vi har övergett Herren och tjänat baalerna och astarterna. Men rädda oss nu från våra fienders hand, så skall vi tjäna dig. 11 Herren sände då Jerubbaal, Bedan, Jefta och Samuel och räddade er från era fiender runt omkring, och ni fick bo i trygghet.

Historien om Jefta är en av flera berättelser om en person som inte är mycket värd i andra ögon (t. ex hans bröders), men som slutar med att han blir en person av stor betydelse. Även om hans egen släkt på jorden slutade med hans dotter, som ju inte fick några barn.

Använder du Gotquestions samt CARM som sökmotorer för bibelfrågor? Då får du KALVINISM!

Nov12

calvinism 4Se upp för kalvinism och gnosticism

En del kristna kanske använder sig av websidorna gotqestions.org samt carm.org för att finna svar på diverse bibelfrågor och spörsmål om kristen tro. Ibland kan de även få lysande svar tillbaka via dessa sidor – t ex vad gäller stöd för treenigheten som är en klassisk kristen grundbult. Men det finns även stora risker att man serveras kalvinism om man söker svar för sina frågor, eftersom författarna för dessa sidor är just reformerta kalvinister och stödjer sig på doktrinerna bakom TULIP.

Är det så farligt med kalvinismen? Ja, tanken att Jesus endast dog för några få människor och att Gud inte gav alla en chans att bli frälsta är inte en smickrande eller sann bild av Gud. Inte heller att allting sker enligt Guds vilja – även synd – då människorna inte har en egen fri vilja separat från Guds vilja. Det finns inga existerande kalvinister som lyckats vara konsekventa med sin egen lära, och de flesta menar också att de är missförstådda och att kritiker förvrängt vad de tror på och inte lyckats beskriva deras teologi på ett korrekt sätt. Men även den lärde kalvinisten James White intygar på film att t o m barnvåldtäkt är predestinerat av Gud (eftersom ingenting kan ske emot Guds vilja), även om han i andra sammanhang hävdar något annat.

Jag säger inte att kalvinister inte är frälsta, men deras lära är helt tvärt emot Bibelns lära som presenterar Gud på ett helt annat sätt. Den Gud som kalvinister tillber och predikar om (som tvingar människor att födas med en ond natur och sedan skickar dem till helvetet för att de inte omvänt sig, vilket han personligen förvägrat dem chansen att göra) kan få många ateister att förbli just ateister.

Några andra websidor att varna för är desiringgod, gty samt aomin, som alla har kalvinismen som grund.

Här nedan är en intressant debatt mellan Jesse Morell (som är en öppen teist), samt Matt Slick (kalvinist som står bakom carm). Alla kalvinister är förstås inte som Matt Slick till sättet (han är ganska nedsättande och arrogant), men däremot finns många som delar hans TULIP-lära. Detta beror mycket pga populariteten hos just gotquestions och carm, vilka är websidor som idag dyker upp som de absolut främsta söksidorna för kristen apologetik. Ju mer de sprids, desto mer sprids också kalvinismen. Matt Slick har även en kalvinistisk variant på CARM som inte är lika känd (jag känner till den bara för att han visat den för mig), och där är han definitivt inte lika försiktig med att sprida kalvinismen som på huvudsidan där han uttrycker sig lite försiktigare för att kunna framstå som  mindre kontroversiell bland icke-kalvinister

Jag håller inte med professor Leighton Flowers (en föredetta kalvinist) när det handlar om arvsynden (som han tror på åtminstone till en del) men han är en lysande lärare när det gäller fri vilja och kalvinismens svagheter.

Bibeln uppmuntrar kristna att diskutera och framföra skäl för sin tro – apologetik

Mar4

diskutera

1 Petrus 3:15 — Var ALLTID beredda att SVARA VAR OCH EN som begär att ni FÖRKLARAR det hopp ni äger

Jakobsbrevet 5:20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ FRÅN DÖDEN och överskyler många synder.

Det är alltså inte fel av kristna att resonera, diskutera och lägga fram bra argument för sin tro, utan snarare något som uppmuntras i Bibeln.  Personer som inte alls är troende kan på det sättet låta sig övertygas om evangeliet och bli kristna, och personer som visserligen betraktar sig som kristna men som missuppfattat bibelsektioner kan bli upplysta och bli fria från sina villfarelser. Det gäller framför allt de personer som tror att de kan ha både sin synd och sin frälsning samtidigt. Det är heller inte fel att kristna försvarar sig mot felaktiga påståenden och rykten, men givetvis inom rimliga gränser. Vidare når vi sällan framgång om vi har en hård ton i våra diskussioner, och det gäller att inte sjunka till samma låga nivå som de vi diskuterar med om de väljer en aggressiv taktik. Om en diskussion verkar urarta och bli otrevlig för att en deltagare inte är mogen nog för en dialog så kanske det bästa alternativet är att upphöra med att diskutera, och vi får helt enkelt använda ett gott omdöme när vi avgör hur vi ska agera.

En ren iver behöver i sig inte betyda att dialogen urartar, utan kan vara ett tecken på ett brinnande intresse och det behöver inte vara fel, men det kan lätt missuppfattas som aggressivitet så det gäller att se upp. Var och en kanske tror att deras egen väg är den rätta (och konstigt vore det väl annars) men en bra dialog handlar om att lyssna trots att vi är helt övertygade om vår egen (rätta) åsikt. Kanhända att vi upptäcker att det vi alltid trott faktiskt inte har stöd i Bibeln? På så sätt fick jag själv ändra uppfattning gällande min syn på arvsynden som jag hela tiden tagit för given var sanningarnas sanning, men som jag upptäckte inte alls lärs ut i Bibeln – inte ens i Romarbrevet 5. Det började med en artikel som jag läste och som övertygade mig, men jag läste även diskussioner och apologetik och då blev jag ännu mer övertygad. Nu inser jag att idén är gnostisk och ingenting som de gamla kyrkofäderna (före Augustinus) lärde ut.

En del kanske tror att det är fel att diskutera med tanke på verserna nedan:

Lukas 9:5 Men om man inte tar emot er, lämna då den staden och skaka dammet av era fötter. Det skall vittna mot dem.” (+ Matt. 10:14 och Markus 6:11)

Matteus 7:6  Ge inte det heliga åt hundarna och kasta inte era pärlor för svinen. De trampar ner dem och vänder sig om och sliter sönder er.

Men då handlar det om människor som inte tar emot budskapet, stänger dörren och säger att de inte vill höra. Om man efter några försök märker hårda hjärtan som vägrar lyssna så slösar man förmodligen bort tiden på att diskutera med dem, och det är bättre att använda sin tid mer vist. Men vi måste hela tiden tänka på att det kanske finns andra lyssnare med i bilden. Det kan hända att den som du samtalar med är omöjlig att nå och visar det på alla tänkbara sätt, men det kan också hända att det finns andra lyssnande öron i samma rum och personer som är nyfikna på det du säger och börjar ta det till sig. Det är inte ens säkert att dessa lyssnare som lurar i bakgrunden ens yttrar sig, men ändå lyssnar på din argumentation och kanske tycker att den är rimlig. Det kan alltså vara på sin plats att predika med tanke på DEM. Vi ska använda vår tid VÄL. Upptäcker vi att det finns hopp kan det vara värt att fortsätta, men om du gjort flera försök och det är stängda dörrar överallt så måste du överväga om du kanske skulle sprida Guds ord på andra ställen där det finns mer hopp? Det finns helt enkelt gränser.

I Bibeln kan vi se att Paulus verkligen använde sin tid med att diskutera, argumentera, resonera och övertala människor.

Apg. 28:23 De bestämde en dag för honom, och då kom ännu fler till hans bostad. För dem förkunnade han Guds rike och vittnade om det, och han försökte ÖVERTYGA dem om Jesus, både utifrån Mose lag och profeterna. Och det höll han på med från morgonen ända till kvällen. 24 Somliga lät sig övertygas av hans ord, men andra ville inte tro.

Apg 15:15 Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta, om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose. 2 När det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga.—7 Efter en lång överläggning reste sig Petrus och sade till dem: ”Bröder, ni vet att Gud för länge sedan bestämde, att hedningarna genom min mun skulle få höra evangeliets ord och komma till tro.

Apg. 17: 2 Till dem gick Paulus som han brukade, och under tre sabbater samtalade han med dem utifrån Skrifterna 3 och förklarade och visade att Messias måste lida och uppstå från de döda. Och han fortsatte: “Denne Jesus som jag predikar för er, han är Messias.” 4 Några av dem blev övertygade och slöt sig till Paulus och Silas. Därtill kom ett stort antal greker som fruktade Gud och inte så få kvinnor av förnäm släkt.

Apg. 17:17 Han samtalade nu i synagogan med judarna och med dem som fruktade Gud och dessutom varje dag på torget med dem som han träffade där. 18 Även en del filosofer, både epikureer och stoiker, diskuterade med honom och en del sade: “Vad kan den där pratmakaren vilja säga?” Andra sade: “Han tycks vara en som förkunnar främmande gudar.” Detta sade de, eftersom han predikade evangeliet om Jesus och uppståndelsen.

Apg. 19:8 Sedan gick han in i synagogan och under tre månader PREDIKADE han frimodigt. Han samtalade med dem och försökte övertyga dem om det som hör till Guds rike. 9 Men där fanns några som förhärdade sig och inte ville tro utan talade illa om ‘den vägen’, så att alla hörde det. Då lämnade han dem och tog lärjungarna med sig, och varje dag HÖLL HAN SAMTAL i Tyrannus hörsal.10 Detta pågick under två år, så att alla som bodde i Asien, judar och greker, fick höra Herrens ord.

Det grekiska ordet dialegomai (1256 Strongs) betyder diskutera, resonera, argumentera, konversera, predika eller samtala med någon/några. Därifrån har vi fått vårt ord “dialog”.  Dialegomai används inte i verserna ovan men här nedan ser du exempel på ordet används i Nya Testamentet. Tyvärr är Svenska Folkbibeln väldigt försiktig med ordet och väljer ofta att rätt och slätt översätta ordet med “samtala”, men det säger inte så mycket vad slags samtal det handlar om. Det grekiska ordet ger uttryck för en resonerande samtalsform där man lägger fram argument för sin ståndpunkt för att få andra att förstå och låta sig övertygas. Jag gör en notering efter varje vers med hur ordet översätts i King James Bible  som här kommer närmare grundspråket.

Markus 9:33 De kom till Kapernaum. När Jesus nu var hemma, frågade han dem: “Vad var det ni talade om på vägen?” 34 De teg, eftersom de på vägen hade TALAT med varandra om vem som var störst. 

KJV: disputed

Apg. 17:1 De tog vägen över Amfipolis och Apollonia och kom till Tessalonika, där judarna hade en synagoga. 2 Till dem gick Paulus som han brukade, och under tre sabbater SAMTALADE han med dem utifrån Skrifterna 3 och förklarade och visade att Messias måste lida och uppstå från de döda.

KJV: reasoned

Apg. 17:17 Han SAMTALADE nu i synagogan med judarna och med dem som fruktade Gud och dessutom varje dag på torget med dem som han träffade där. 18 Även en del filosofer, både epikureer och stoiker, diskuterade med honom och en del sade: “Vad kan den där pratmakaren vilja säga?” Andra sade: “Han tycks vara en som förkunnar främmande gudar.” Detta sade de, eftersom han predikade evangeliet om Jesus och uppståndelsen.

KJV: disputed

Apg. 18:4 Varje sabbat förde han samtal i synagogan och övertygade både judar och greker.5 När Silas och Timoteus kom ner från Makedonien, var Paulus helt upptagen med att predika ordet och vittna för judarna att Jesus är Messias.

KJV: reasoned

Apg. 18:19 De kom till Efesus, och där lämnade han dem. Själv gick han in i synagogan och SAMTALADE med judarna.

KJV: reasoned

Apg. 19:8 Sedan gick han in i synagogan och under tre månader PREDIKADE han frimodigt. Han samtalade med dem och försökte övertyga dem om det som hör till Guds rike. 9 Men där fanns några som förhärdade sig och inte ville tro utan talade illa om ‘den vägen’, så att alla hörde det. Då lämnade han dem och tog lärjungarna med sig, och varje dag HÖLL HAN SAMTAL i Tyrannus hörsal.10 Detta pågick under två år, så att alla som bodde i Asien, judar och greker, fick höra Herrens ord.

KJV: disputing, disputing

Apg. 20:7 Den första dagen i veckan var vi samlade till brödsbrytelse. Paulus SAMTALADE med de församlade, och eftersom han skulle resa nästa dag, fortsatte han att tala ända till midnatt.8 Det fanns ganska många lampor i det rum på översta våningen, där vi var samlade. 9 I fönstret satt en ung man som hette Eutykus. Han föll i djup sömn när Paulus TALADE så länge, och i sömnen föll han ner från tredje våningen, och när man lyfte upp honom var han död.

KJV: preached, preaching

Apg. 24:12 Varken i templet eller i synagogorna eller ute i staden har de sett mig DISKUTERA med någon eller ställa till oroligheter bland folket. 13 Och de kan inte heller bevisa inför dig vad de nu anklagar mig för.

KJV: disputing

Apg. 24:25 Men då Paulus TALADE om rättfärdighet och självbehärskning och den kommande domen, blev Felix förskräckt och sade: “Gå din väg för den här gången. När jag får tid skall jag kalla på dig.”

KJV: reasoned

Hebr. 12:5 Ni har glömt den UPPMANING ni får som söner: 

Min son, förakta inte Herrens tuktan och tappa inte modet, 

när du tuktas av honom.

KJV: speaketh

Judas 1:9 Men när ärkeängeln Mikael TVISTADE med djävulen om Moses kropp, vågade han inte uttala någon smädande dom över honom utan sade: “Må Herren straffa dig.”

KJV: disputed

Se mer verser om tillrättavisning och varningar i den här bloggartikeln

Räcker det med att TRO och bekänna Jesus med vår mun för att bli frälst?

Jan9

Gud gjorde det inte svårt för oss att bli frälsta.

Joh 6:35 Jesus svarade: “Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta”.

Joh 6:40 Ty detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.

Joh 11:25 Jesus sade: “Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör

Vi behöver inte gå igenom några krångliga ritualer eller någon skärseld för att bli renade från vår synd, utan vi kan helt enkelt bekänna vår synd inför Gud och omvända oss för att få syndernas förlåtelse. Detta gäller även om vi gjort oss skyldiga till hemska överträdelser, många överträdelser eller upprepade överträdelser. Men omvändelse betyder inte ett temporärt ursäktande för en daglig synd, utan det betyder att i hjärtat inse sin synd samt hissa vit flagg och vilja lämna synderna bakom sig en gång för alla. Detta måste göras både i tanke och handling. Visst, det kan hända att vi återigen väljer att falla för Satans frestelser, men om vi lever i omvändelse, synd, omvändelse, synd, etc, så visar det att vi inte har i sanning omvänt oss.

1 John 1:9 OM vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

Bibeln lär oss att vi blir frälsta av tro:

Joh 3:16 Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. 

Men det måste vara en sann tro. Det räcker inte med att endast TRO, utan vi måste även bekänna tron med vår mun:

Rom. 9 Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst. 10 Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.

Apg 16:29 Då bad fångvaktaren om ljus och rusade in och föll skräckslagen ner inför Paulus och Silas. 30 Sedan förde han ut dem och frågade: “Ni herrar, vad skall jag göra för att bli frälst?” 31 De svarade: “Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj.”

Apg 2:21 Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst. (denna vers handlar om den sista tiden)

Men inte ens ett öppet erkännande av vår tro frälser oss om inte resten stämmer:

Titus 1:16 De försäkrar att de känner Gud, men med sina gärningar förnekar de honom. De är avskyvärda och olydiga, odugliga till varje god gärning

Matt 15:8-9 Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Fåfängt dyrkar de mig, ty lärorna de lär ut är människors bud.

Matt. 7:22 Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? 23 Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!

Här nedan säger Markus att den som tror OCH BLIR DÖPT ska bli frälst:

Mark 16:16 Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd.

För vi kan ju inte påstå att en person som tror och blir döpt INTE är frälst. Man skulle också kunna säga att den som tror, blir döpt, ångrar sina synder, lever i ljuset med Jesus, visar god frukt, är en lärljunge och evangaliserar ska bli frälst, och vi skulle kunna lägga till ytterligare några beskrivningar på en kristen person. Det är tänkt att vi SKA låta döpa oss så fort vi omvänt oss och bestämt oss för att vandra med Jesus, men om vi skulle avlida innan eller inte har tillgång till så mycket vatten, så betyder det inte att vi inte är frälsta. Det motsäger inte Mark. 16:16. Räcker det med att tro några minuter, och sedan förbli frälst resten av livet?

Matt 10:22 Och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst.

Upp. 3:11 Jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar din krona.

1 John. 2:24 Låt det ni har hört från början förbli i er. Om det som ni har hört från början förblir i er, kommer ni också att förbli i Sonen och i Fadern. 25 Och detta är vad han själv lovade oss, det eviga livet.

Ovan verser säger att vi måste hålla ut till slutet för att vara säkra på att få det eviga livet. Det räcker inte att tro att det endast finns EN Gud och att Jesus i sanning är Guds son.

Jak. 2:19 Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och bävar.

Lukas 4: 41 Onda andar for även ut ur många, och de ropade: “Du är Guds Son.” Men han talade strängt till dem och förbjöd dem att tala, eftersom de visste att han var Messias.

Apg 19: 15 Men den onde anden svarade dem: “Jesus känner jag till, och vem Paulus är vet jag, men vilka är ni?”

Det räcker inte med att ha en tro utan gärningar för då skulle även demoner vara frälsta. Jakobs poäng i Jak. 2 är att visa att en ensam tro inte räcker för frälsning och att tro utan gärningar är död. Det är alldeles sant att vi inte kan bli frälsta av gärningar allena, men inte heller av tro allena. Vi kan inte förtjäna frälsning av något som vi tror eller gör, men Gud har i sin barmhärtighet gjort frälsningen möjlig för oss genom nåd. Att Jesus gjort det möjligt för oss att bli renade från våra synder betyder inte att Gud efter reningen ser mellan fingrarna på vår synd, eller att även ljumma kristna är välkomna till hans rike.

Vi vet alltså att om vi TROR i hjärtat på Jesus så blir vi frälsta, men vad innebär det att tro på Jesus? Att tro på Jesus betyder att vi ÄLSKAR vi honom, och vad betyder det?

Joh 14:15. Om ni älskar mig, så håll mina bud. 

John 14:21 Den som har mina bud och håller dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig, han skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom, och skall uppenbara mig för honom. 22.Judas, inte Iskariot, sade då till honom: Herre, hur kommer det sig att du vill uppenbara dig för oss och inte för världen? 23. Jesus svarade och sade till honom: Om någon älskar mig, skall han hålla mitt ord. Och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. 24. Men den som inte älskar mig, han håller inte mina ord. Och det ord ni hör är inte mitt, utan Faderns, som har sänt mig.

1 John 5:3. Ty detta är kärleken till Gud, att vi håller hans bud. Och hans bud är INTE tunga. 4. Ty allt det som är fött av Gud besegrar världen och detta är den seger som har besegrat världen, vår tro. 5. Vem är den som besegrar världen, utom den som tror att Jesus är Guds Son?

1 Joh 2:3 Och av det VET vi att vi känner honom: OM vi håller hans bud. 4. Den som säger: Jag känner honom, och inte håller hans bud, han är en lögnare, och sanningen är inte i honom. 5. Men den som håller hans ord, i honom är sannerligen Guds kärlek fullkomnad. Av det vet vi att vi är i honom. 6. Den som säger sig förbli i honom är också skyldig att vandra så som han vandrade.

Matt 7:21. Inte skall var och en komma in i himmelriket, som säger till mig: Herre, Herre,utan den som gör min Faders vilja, som är i himlen.

Upp 22:14. Saliga är de som håller hans bud, för att de skall få rätt till livets träd och få gå in genom portarna i staden.

Judas 30 silvermynt gick till att betala Krukmakaråkern, vilket är Hinnoms Dal

Dec4

Förrädaren skulle få 30 silverpenningar och de skulle kastas till krukmakaren 

Sakarja syftar inte på Judas och och hans koppling till Krukmakaråkern i sina profetior här nedan, utan på Jesus värde i 30 silverpenningar som kastades tillbaka till Gud (krukmakaren) i templet. Men Matteus hänvisar å andra sidan till Judas. Aceldama som vi kan läsa om i Apg är beläget i Hinnoms Dal och det är där Judas är begravd. Jeremia hänvisar till  samma dal och talar om att oskyldigt blod kommer att förspillas där, och Jesus har onekligen oskyldigt blod. Jeremia fick sedan krossa en lerkruka i dalen vilket är en profetisk handling kopplat till Krukmakaråkern. Judas begravningsplats köptes av översteprästerna för Judas pengar, och den platsen är alltså är beläget i Hinnoms Dal – Krukmakaråkern. Åkern var ju tänkt att vara en begravningsplats för främlingar – och främlingar är sådana som inte har Toran som måttstock utan sådana som avvisat Gud – vilket passar in på Judas som trots att han borde ha varit en nära vän till Jesus egentligen var en främling. Vidare kan vi läsa att Judas hängde sig, och det kan mycket vl vara så att kroppen svällde upp och började ruttna, och när man sedan tog bort snaran så kom kroppen att falla framåt och sprack upp.  Detta passar in på vad Petrus berättade om Judas i Apg. Nedan kan du läsa om profetiorna om de 30 silverpengarna och vad som står att läsa om Krukmakaråkern som också kallas Blodsåkern.

Profetior

Sak 11:11 Och när detta nu på den dagen blev upplöst, förnummo de arma fåren, som aktade på mig, att det var HERRENS ord.12Därefter sade jag till dem: »Om I så finnen för gott, så given mig min lön; varom icke, må det så vara.» Och de vägde upp trettio siklar silver såsom lön åt mig.13Då sade HERREN till mig: »Kasta det åt krukmakaren» — det härliga pris vartill jag hade blivit värderad av dem! Och jag tog de trettio silversiklarna och kastade dem i HERRENS hus åt krukmakaren.

Jeremia 19:1 Så sade HERREN: Gå åstad och köp dig en lerkruka av krukmakaren; och tag med dig några av de äldste i folket och av de äldste bland prästerna,2och gå ut till Hinnoms sons dal, som ligger framför Lerskärvsporten, och predika där de ord som jag skall tala till dig.3Du skall säga: »Hören HERRENS ord, I Juda konungar och I Jerusalems invånare: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall låta en sådan olycka komma över denna plats, att det skall genljuda i öronen på var och en som får höra det.— 4 Eftersom de hava övergivit mig och icke aktat denna plats, utan där tänt offereld åt andra gudar, som varken de själva eller deras fäder eller Juda konungar hava känt, och eftersom de hava uppfyllt denna plats med oskyldigas blod,— 10Och du skall slå sönder krukan inför de mäns ögon, som hava gått med dig, 11och du skall säga till dem: »Så säger HERREN Sebaot: Jag skall sönderslå detta folk och denna stad, på samma sätt som man slår sönder ett krukmakarkärl, så att det icke kan bliva helt igen; och man skall begrava i Tofet, därför att ingen annan plats finnes att begrava på.

Uppfyllandet av profetiorna

Matt 26:14Därefter gick en av de tolv, den som hette Judas Iskariot, bort till översteprästerna15och sade: »Vad viljen I giva mig för att jag skall överlämna honom åt eder?» Då vägde de upp åt honom trettio silverpenningar.  16Och från den stunden sökte han efter lägligt tillfälle att förråda honom.

Matt 27:3När då Judas, som hade förrått honom, såg att han var dömd, ångrade han sig och bar de trettio silverpenningarna tillbaka till översteprästerna och de äldste 4och sade: »Jag har syndat därigenom att jag har förrått oskyldigt blod.» Men de svarade: »Vad kommer det oss vid? Du får själv svara därför.»  5Då kastade han silverpenningarna i templet och gick sin väg. Sedan gick han bort och hängde sig.6Men översteprästerna togo silverpenningarna och sade: »Det är icke lovligt att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspenningar.» 7Och sedan de hade fattat sitt beslut, köpte de för dem Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar.8Därför kallas den åkern ännu i dag Blodsåkern. 9Så fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, när han sade: »Och jag tog de trettio silverpenningarna — priset för den man vilkens värde hade blivit bestämt, den som israelitiska män hade värderat — 10och jag gav dem till betalning för Krukmakaråkern, i enlighet med Herrens befallning till mig.»

Apg 1:16»Mina bröder, det skriftens ord skulle fullbordas, som den helige Ande genom Davids mun hade profetiskt talat om Judas, vilken blev vägvisare åt de män som grepo Jesus.17Han var ju räknad bland oss och hade också fått detta ämbete på sin lott.18Och med de penningar han hade fått såsom lön för sin ogärning förvärvade han sig en åker. Men han störtade framstupa ned, och hans kropp brast mitt itu, så att alla hans inälvor gåvo sig ut. 19Detta blev bekant för alla Jerusalems invånare, och så blev den åkern på deras tungomål kallad Akeldamak (det betyder Blodsåkern).20Så är ju skrivet i Psalmernas bok: ‘Hans gård blive öde, och ingen må finnas, som bor däri’; och vidare: ‘Hans ämbete tage en annan.’

Böner åstadkommer mirakel, så BE MYCKET

Nov30

Böner (och bibelläsning, lovsånger, vittnesbörd, handpåläggning, etc) kan verkligen åstadkomma mirakel och förändringar i våra liv. Inte bara Bibeln har exempel på fantastiska bönesvar, utan det finns gott om dem i de kristnas liv som lever idag. Det är bara att fråga runt och du kan få flera exempel. Kristna bör vara i ständing bön och åkallan och eftersom detta är medel att lära känna Jesus så blir det lättare för oss att bli ledd av den Helige Anden om vi står i nära kontakt med Gud. Om vi sällan tillbringar tid i bön så är det svårare för oss att veta vad den Heliga Anden egentligen vill i våra liv, och det är risk att vi alltför mycket fokuserar på vad världen har att erbjuda. Vi får svårare att stå emot frestelser och vi får mindre kraft att sprida Guds ord.

Villkor för att få bönesvar

Ibland kan ateister försöka förlöjliga Gud genom att “be” till honom, och till och med be att han visar sig för dem så att de kan tro på honom (utan att egentligen förvänta sig ett bönesvar) och när de sedan inte får ett bönesvar så menar de att de just bevisat att Bibeln har fel eftersom Bibeln säger:

Matteus 7:7 Bedjen, och eder skall varda givet; söken, och I skolen finna; klappen, och för eder skall varda upplåtet.8Ty var och en som beder, han får; och den som söker, han finner; och för den som klappar skall varda upplåtet.9Eller vilken är den man bland eder, som räcker sin son en sten, när han beder honom om bröd,10eller som räcker honom en orm, när han beder om fisk?11Om nu I, som ären onda, förstån att giva edra barn goda gåvor, huru mycket mer skall icke då eder Fader, som är i himmelen, giva vad gott är åt dem som bedja honom!

De glömmer dock viktiga villkor. I korthet kan man säga att alla villkor går ut på att vi måste tro på Jesus för att bli hörda och dessutom se till att det inte finns synd i våra liv. Självfallet hör dock Gud en syndare som vänder sig i uppriktighet till honom. När vi kommer till Gud måste vi tro att han är till, och detta har förstås ateister svårt att uppfylla:

Hebr. 11:6 men utan tro är det omöjligt att täckas Gud. Ty den som vill komma till Gud måste tro att han är till, och att han lönar dem som söka honom.

Allt vi ber om är inte bra för oss om det inte är i linje med ett gudfruktigt liv. Om vi ber om olika välsignelser våra liv, är det verkligen troligt att dessa välsignelser får oss att söka Gud mer, att bli bättre människofiskare och att leva i ännu mer bön och åkallan? Finns det inte en risk att dina böner får dig att leva ett ännu mer komfortabelt liv som lockar dig ännu längre bort från Gud? Det är absolut inte fel att be om välsignelser och komfort, men ibland kan för mycket av det goda få oss att lockas av världen i stället för att söka Guds vilja. Ibland är det risk att vi tänker “Om jag bara hade de och de sakerna i mitt liv, och en make/maka, och ett bra jobb och en bil, etc, ja DÅ kan jag börja tjäna Gud med kraft”.Bättre att söka Gud FÖRST så kanske det andra faller på plats automatiskt.

Matt. 6:33 Nej, söken först efter hans rike och hans rättfärdighet, så skall också allt detta andra tillfalla eder.

Paulus verkar vara en man som jämt och ständigt fick bönesvar, och han har överlevt både skeppsbrott, överfall, ormbett och varit med om att hela människor, men inte ens Paulus fick alltid bönesvar Han insåg dock att Gud har allt under kontroll:

2 Korinthierbrevet 12:7 Och för att jag icke skall förhäva mig på grund av mina övermåttan höga uppenbarelser, har jag fått en törntagg i mitt kött, en Satans ängel, som skall slå mig i ansiktet, för att jag icke skall förhäva mig.8Att denne måtte vika ifrån mig, därom har jag tre gånger bett till Herren.

1 Thessalonikerbrevet 2:18 Ty vi hava varit redo att komma till eder — jag, Paulus, för min del både en och två gånger — men Satan har hindrat oss.

Vi ska inte be för att bli sedda och för att andra ska bli imponerade av oss eller för att på något sätt göra oss populära. Gud ser till våra MOTIV när vi ber. Rabblar vi massa verser medan vi tänker på annat, eller menar vi det vi säger? Det är bara bra att be mycket och länge MEN om det handlar om tomma ord, eller massa uttryck bara för att människor ska betrakta oss som gudfruktiga, ja då har vi missat poängen:

Matteus 6:5 Och när I bedjen, skolen I icke vara såsom skrymtarna, vilka gärna stå i synagogorna och i gathörnen och bedja, för att bliva sedda av människorna. Sannerligen säger jag eder: De hava fått ut sin lön. 6Nej, när du vill bedja, gå då in i din kammare, och stäng igen din dörr, och bed till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, vedergälla dig. 7 Men i edra böner skolen I icke hopa tomma ord såsom hedningarna, vilka mena att de skola bliva bönhörda för sina många ords skull. 8 Så varen då icke lika dem; eder Fader vet ju vad I behöven, förrän I bedjen honom.

Matteus 23:5 Och alla sina gärningar göra de för att bliva sedda av människorna. De göra sina böneremsor breda och hörntofsarna på sina mantlar stora.

Markus 12:40 detta under det att de utsuga änkors hus, medan de för syns skull hålla långa böner. De skola få en dess hårdare dom.»

Job 35:13 Se, på fåfängliga böner hör icke Gud, den Allsmäktige aktar icke på slikt;

Ytterligare villkor som alla visar på vikten av syndfrihet (markerade i lila)

Johannes 14:12 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som tror på mig, han skall ock själv göra de gärningar som jag gör; och ännu större än dessa skall han göra. Ty jag går till Fadern, 13och vadhelst I bedjen om i mitt namn, det skall jag göra, på det att Fadern må bliva förhärligad i Sonen. 14Ja, om I bedjen om något i mitt namn, så skall jag göra det. 15ÄLSKEN I MIG; SÅ HÅLLEN I MINA BUD, 16och jag skall bedja Fadern, och han skall giva eder en annan Hjälpare, som för alltid skall vara hos eder

Johannes 15:7 OM I FÖRBLIVEN I MIG OCH MINA ORD FÖRBLIVA I EDER, så mån I bedja om vadhelst I viljen, och det skall vederfaras eder.

Johannes 16:23 Och på den dagen skolen I icke fråga mig om något. Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Vad I bedjen Fadern om, det skall han giva eder i mitt namn.24 HITTILLS HAVEN I ICKE BETT OM NÅGOT I MITT NAMN; BEDJEN, OCH I SKOLEN FÅ, för att eder glädje skall bliva fullkomlig.

Johannes 15:16 I haven icke utvalt mig, utan jag har utvalt eder; och jag har bestämt om eder att I skolen gå åstad och BÄRA FRUKT, sådan frukt som bliver beståndande, på det att Fadern må giva eder vadhelst I bedjen honom om i mitt namn.

1 Johannesbrevet 3:22 och vadhelst vi bedja om, det få vi av honom, eftersom vi hålla hans bud och göra vad som är välbehagligt för honom.

1 Johannesbrevet 5:14 Och detta är den fasta tillförsikt vi hava till honom, att om vi bedja om något efter hans vilja, så hör han oss.:15 Och om vi veta att han hör oss, vadhelst vi bedja om, så veta vi ock att vi redan hava det som vi hava bett honom om i vår bön.16Om någon ser sin broder begå en synd som icke är en synd till döds, då må han bedja, och så skall han giva honom liv, om nämligen synden icke är till döds. Det finnes synd till döds; för sådan säger jag icke att man skall bedja.

Matt. 18:19 Ytterligare säger jag eder, att om två av eder här på jorden KOMMA ÖVERENS ATT BEDJA om något, vad det vara må, så skall det beskäras dem av min Fader, som är i himmelen. 20Ty var två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.»

Mark. 11:22Jesus svarade och sade till dem: »Haven tro på Gud. 23Sannerligen säger jag eder: Om någon säger till detta berg: ‘Häv dig upp, och kasta dig i havet‘ och därvid icke tvivlar i sitt hjärta, utan tror att det han säger skall ske, då skall det ske honom så. 24Därför säger jag eder: Allt vad I bedjen om och begären, tron att det är eder givet; och det skall ske eder så. 25Och när I stån och bedjen, så förlåten, om I haven något emot någon, för att också eder Fader, som är i himmelen, må förlåta eder edra försyndelser.»

Jakobsbrevet 4:3 Dock, I bedjen, men I fån intet, ty I bedjen illa, nämligen för att kunna i edra lustar förslösa vad I fån. 4I trolösa avfällingar, veten I då icke att världens vänskap är Guds ovänskap? Den som vill vara världens vän, han bliver alltså Guds ovän.—7Så varen nu Gud underdåniga, men stån emot djävulen, så skall han fly bort ifrån eder. 8Nalkens Gud, så skall han nalkas eder. Renen edra händer, I syndare, och gören edra hjärtan rena, I människor med delad håg. 9Kännen edert elände och sörjen och gråten.Edert löje vände sig i sorg och eder glädje i bedrövelse. 10Ödmjuken eder inför Herren, så skall han upphöja eder. 11Förtalen icke varandra, mina bröder. Den som förtalar en broder eller dömer sin broder, han förtalar lagen och dömer lagen. Men dömer du lagen, så är du icke en lagens görare, utan dess domare.

Mer exempel på att SYNDER kan hindra oss från att få bönesvar

5 Mos.3:25 (Moses) Så låt mig nu få gå ditöver och se det goda landet på andra sidan Jordan, det goda berglandet där och Libanon.» 26Men HERREN hade blivit förgrymmad på mig för eder skull och ville icke höra mig, utan sade till mig: »Låt det vara nog; tala icke vidare till mig om denna sak. 27Stig nu upp på toppen av Pisga, och lyft upp dina ögon mot väster och norr och söder och öster, och se med dina ögon; ty över denna Jordan skall du icke komma. 28Och insätt Josua i hans ämbete, och styrk honom att vara frimodig och oförfärad; ty det är han som skall gå ditöver i spetsen för detta folk, och det är han som skall utskifta åt dem såsom arv det land du ser.

Apg. 7:45 Och våra fäder togo det i arv och förde det sedan under Josua hitin, när de togo landet i besittning, efter de folk som Gud fördrev för våra fäder. Så var det ända till Davids tid.  46Denne fann nåd inför Gud och bad att han måtte finna ‘ett rum till boning’ åt Jakobs Gud. 47Men det var Salomo som fick bygga ett hus åt honom.

Jesaja 1:15 Ja, huru I än uträcken edra händer, så gömmer jag mina ögon för eder, och om I än mycket bedjen, så hör jag icke därpå. Edra händer äro fulla av blod;

Jesaja 16:12 Ty huru än Moab ävlas att träda upp på offerhöjden och huru han än går in i sin helgedom och beder, så uträttar han intet därmed.

Jesaja 45:20 Så församlen eder nu och kommen hit, träden fram allasammans, I räddade, som ären kvar av folken. Ty de hava intet förstånd, de som föra sina träbeläten omkring i högtidståg och bedja till en gud som icke kan frälsa.

Jeremia 7:1Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN; han sade:  2Ställ dig i porten till HERRENS hus, och predika där detta ord och säg: Hören HERRENS ord, I alla av Juda, som gån in genom dessa portar för att tillbedja HERREN. 3Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Bättren edert leverne och edert väsende, så vill jag låta eder bo kvar på denna plats.— 5Nej, om I bättren edert leverne och edert väsende, om I dömen rätt mellan man och man,— 10sedan kommen I hit och träden fram inför mitt ansikte i detta hus, som är uppkallat efter mitt namn, och sägen: »Med oss är ingen nöd» — för att därefter fortfara med alla dessa styggelser.—13Och eftersom I haven gjort alla dessa gärningar, säger HERREN, och icke haven velat höra, fastän jag titt och ofta har talat till eder, och icke haven velat svara, fastän jag har ropat på eder,  14därför vill jag nu med detta hus, som är uppkallat efter mitt namn, och som I förliten eder på, och med denna plats, som jag har givit åt eder och edra fäder, göra såsom jag gjorde med Silo.—16Så må du nu icke bedja för detta folk eller frambära någon klagan och förbön för dem eller lägga dig ut för dem hos mig, ty jag vill icke höra dig. 17Ser du icke vad de göra i Juda städer och på Jerusalems gator?—22Ty på den tid då jag förde edra fäder ut ur Egyptens land gav jag dem icke någon befallning eller något bud angående brännoffer och slaktoffer;  23utan detta var det bud jag gav dem: »Hören min röst, så vill jag vara eder Gud, och I skolen vara mitt folk; och vandren i allt på den väg som jag bjuder eder, PÅ DET ATT DET MÅ GÅ EDER VÄL.»

Jeremia 14:10 Så säger HERREN om detta folk: På detta sätt driva de gärna omkring, de hålla icke sina fötter i styr. Därför har HERREN intet behag till dem; nej, han kommer nu ihåg deras missgärning och hemsöker deras synder. 11Och HERREN sade till mig: Du må icke bedja om något gott för detta folk. 12Ty om de än fasta, så vill jag dock icke höra deras rop, och om de än offra brännoffer och spisoffer så har jag intet behag till dem, utan vill förgöra dem med svärd, hungersnöd och pest.

Lukas 8:28 Då nu denne fick se Jesus, skriade han och föll ned för honom och sade med hög röst: »Vad har du med mig att göra, Jesus, du Guds, den Högstes, son? Jag beder dig, plåga mig icke.»

Lukas 14:18 Men de begynte alla strax ursäkta sig. Den förste sade till honom: ‘Jag har köpt ett jordagods, och jag måste gå ut och bese det. Jag beder dig, tag emot min ursäkt.’19 En annan sade: ‘Jag har köpt fem par oxar, och jag skall nu gå åstad och försöka dem. Jag beder dig, tag emot min ursäkt.’—

Lukas 16:27 Då sade han: ‘Så beder jag dig då, fader, att du sänder honom till min faders hus, 28där jag har fem bröder, och låter honom varna dem, så att icke också de komma till detta pinorum.’ 29Men Abraham sade: ‘De hava Moses och profeterna; dem må de lyssna till.’

Lukas 18:11 Fariséen trädde fram och bad så för sig själv: ‘Jag tackar dig, Gud, för att jag icke är såsom andra människor, rövare, orättrådiga, äktenskapsbrytare, ej heller såsom denne publikan.

1 Petrusbrevet 3:7Sammalunda skolen I ock, I män, på förståndigt sätt leva tillsammans med edra hustrur, då ju hustrun är det svagare kärlet; och eftersom de äro edra medarvingar till livets nåd, skolen I bevisa dem all ära, på det att edra böner icke må bliva förhindrade.

Vi bör vara i ständig bön och åkallan eftersom bön ger kraft 

Apg. 10:1I Cesarea bodde en man vid namn Kornelius, en hövitsman vid den så kallade italienska krigsskaran. 2Han var en from man, som »fruktade Gud» tillika med hela sitt hus; han utdelade rikligen allmosor åt folket och bad alltid till Gud. 3En dag omkring nionde timmen såg denne tydligt i en syn en Guds ängel, som kom in till honom och sade till honom: »Kornelius!»  4Han betraktade h onom förskräckt och frågade: »Vad är det, herre?» Då sade ängeln till honom: »Dina böner och dina allmosor hava uppstigit till Gud och äro i åminnelse hos honom.

Apg.22:16Varför dröjer du då nu? Stå upp och låt döpa dig och avtvå dina synder, och åkalla därvid hans namn.‘ 17Men när jag hade kommit tillbaka till Jerusalem, hände sig,medan jag bad i helgedomen, att jag föll i hänryckning 18och såg honom och hörde honom säga till mig: ‘Skynda dig med hast bort ifrån Jerusalem; ty de skola icke här taga emot ditt vittnesbörd om mig.’

Apostlagärningarna 4:31 När de hade slutat att bedja, skakades platsen där de voro församlade, och de blevo alla uppfyllda av den helige Ande, och de förkunnade Guds ord med frimodighet.

Apostlagärningarna 10:9Men dagen därefter, medan dessa voro på vägen och nalkades staden, gick Petrus vid sjätte timmen upp på taket för att bedja. 10Och han blev hungrig och ville hava något att äta. Medan man nu tillredde maten, föll han i hänryckning. 11Han såg himmelen öppen och någonting komma ned som liknade en stor linneduk, och som fasthölls vid de fyra hörnen och sänktes ned till jorden.

Ef. 6: 17. Och ta på er frälsningens hjälm, och Andens svärd, som är Guds ord, 18. under STÄNDIG ÅKALLAN OCH BÖN, och BED ALLTID I ANDEN. Och vaka med all uthållighet och BÖN för alla heliga

Lukas 2:37 och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Och hon lämnade aldrig helgedomen, utan tjänade där Gud med fastor och böner, natt och dag.

Lukas 21:36Men vaken alltjämt, och bedjen att I mån kunna undfly allt detta som skall komma, och kunna bestå inför Människosonen.»

Efesierbrevet 3:20 Men honom, som förmår göra mer, ja, långt mer än allt vad vi bedja eller tänka, efter den kraft som är verksam i oss

2 Thessalonikerbrevet 1:11Fördenskull bedja vi ock alltid för eder, att vår Gud må akta eder värdiga sin kallelse, och att han må med kraft fullborda i eder allt vad en god vilja kan åstunda, och vad tro kan verka,

1 Timotheosbrevet 2:1Så uppmanar jag nu framför allt därtill att man må bedja, åkalla, anropa och tacka Gud för alla människor

2 Timotheosbrevet 1:3Jag tackar Gud, som jag i likhet med mina förfäder tjänar, och det med rent samvete, såsom jag ock oavlåtligen har dig i åtanke i mina böner, både natt och dag.

Kolosserbrevet 4:12Epafras, eder landsman, hälsar eder, en Kristi Jesu tjänare, som i sina böner alltid kämpar för eder, för att I skolen stå fasta och vara fullkomliga och fullt vissa i allt som är Guds vilja.

Våra böner är som rökelse inför Gud, och de gör VERKAN

Uppenbarelseboken 5:8Och när han tog bokrullen, föllo de fyra väsendena och de tjugufyra äldste ned inför Lammet; och de hade var och en sin harpa och hade gyllene skålar, fulla med rökelse, det är de heligas böner.

Uppenbarelseboken 8:3Och en annan ängel kom och ställde sig vid altaret, och han hade ett gyllene rökelsekar; och mycken rökelse var given åt honom, för att han skulle lägga den till alla de heligas böner på det gyllene altare som stod framför tronen.4Och ur ängelns hand steg röken av rökelsen med de heligas böner upp inför Gud.

Romarbrevet 8:26Så kommer ock Anden vår svaghet till hjälp; ty vad vi rätteligen böra bedja om, det veta vi icke, men Anden själv manar gott för oss med outsägliga suckar.

Vi kan även få bönesvar om vi är ihärdiga

Lukas 11:5Ytterligare sade han till dem: »Om någon av eder har en vän och mitt i natten kommer till denne och säger till honom: ‘Käre vän, låna mig tre bröd; 6ty en av mina vänner har kommit resande till mig, och jag har intet att sätta fram åt honom’  7så svarar kanske den andre inifrån huset och säger: ‘Gör mig icke omak; dörren är redan stängd, och både jag och mina barn hava gått till sängs; jag kan icke stå upp och göra dig något.’  8Men jag säger eder: Om han än icke, av det skälet att han är hans vän, vill stå upp och giva honom något, så kommer han likväl, därför att den andre är så påträngande, att stå upp och giva honom så mycket han behöver. 9Likaså säger jag till eder: Bedjen, och eder skall varda givet; söken, och I skolen finna; klappen, och för eder skall varda upplåtet. 10Ty var och en som beder, han får; och den som söker, han finner; och för den som klappar skall varda upplåtet. 11Finnes bland eder någon fader, som när hans son beder honom om en fisk, i stallet för en fisk räcker honom en orm, 12eller som räcker honom en skorpion, när han beder om ett ägg? 13Om nu I, som ären onda, förstån att giva edra barn goda gåvor, huru mycket mer skall icke då den himmelske Fadern giva helig ande åt dem som bedja honom!»

Lukas 18:1Och han framställde för dem en LIKNELSE, för att lära dem att de alltid borde bedja, utan att förtröttas. 2Han sade: »I en stad fanns en domare som icke fruktade Gud och ej heller hade försyn för någon människa. 3I samma stad fanns ock en änka som åter och åter kom till honom och sade: ‘Skaffa mig rätt av min motpart.’ 4Till en tid ville han icke. Men omsider sade han vid sig själv: ‘Det må nu vara, att jag icke fruktar Gud och ej heller har försyn för någon människa;  5likväl, eftersom denna änka är mig så besvärlig, vill jag ändå skaffa henne rätt, för att hon icke med sina ideliga besök skall alldeles pina ut mig.’»  6Och Herren tillade: »Hören vad den orättfärdige domaren här säger. 7Skulle då Gud icke skaffa rätt åt sina utvalda, som ropa till honom dag och natt, och skulle han icke hava tålamod med dem?  8Jag säger eder: Han skall snart skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna tro här på jorden?»

1 Sam 8:5Och de sade till honom: »Du är ju nu gammal, och dina söner vandra icke på dina vägar. Så sätt nu en konung över oss till att döma oss, såsom alla andra folk hava.» 6Men det misshagade Samuel, detta att de sade då: »Giv oss en konung, for att han må döma oss.» Och Samuel bad till HERREN. 7Då sade HERREN till Samuel »Lyssna till folkets ord, och gör allt vad de begära av dig; ty det är icke dig de hava förkastat, nej, mig hava de förkastat, i det de icke vilja att jag skall vara konung över dem. 8Såsom de alltid hava gjort, från den dag då jag förde dem upp ur Egypten ända till denna dag, i det att de hava övergivit mig och tjänat andra gudar, så göra de nu ock mot dig. 9Så lyssna nu till deras ord. Dock må du högtidligt varna dem och förkunna för dem den konungs rätt, som kommer att regera över dem.» 10Och Samuel sade till folket, som hade begärt en konung av honom, allt vad HERREN hade talat.

Svårigheter kan få oss att söka Gud och få ett mer innehållsrikt och helig liv, och böner kan hjälpa oss att inte hamna i frestelser

Job 36:19 (Elihu) Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft?

Jona 2:2Och Jona bad till HERREN, sin Gud, i fiskens buk. 3Han sade: »Jag åkallade HERREN i min nöd, och han svarade mig; från dödsrikets buk ropade jag, och du hörde min röst.—8När min själ försmäktade i mig, då tänkte jag på HERREN, och min bön kom till dig, i ditt heliga tempel.—10Men jag vill offra åt dig, med högljudd tacksägelse; vad jag har lovat vill jag infria; frälsningen är hos HERREN!» 11Och på HERRENS befallning kastade fisken upp Jona på land.—Jona 3 8Och både människor och djur skola hölja sig i sorgdräkt och ropa till Gud med all makt. Och var och en må vända om från sin onda väg och från den orätt som han har haft för händer. 9Vem vet, kanhända vänder Gud då om och ångrar sig och vänder sig ifrån sin vredes glöd, så att vi icke förgås.» 10Då nu Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde icke så.

Jesaja 26:16 HERRE, i nöden hava de nu sökt dig, de hava utgjutit tysta böner, när din tuktan kom över dem.

Psaltaren 31:23Ty väl sade jag i min ångest: »Jag är bortdriven från dina ögon.» Likväl hörde du mina böners ljud, när jag ropade till dig.

2 Krönikeboken 33:10 Och HERREN talade till Manasse och hans folk, men de aktade icke därpå. Då lät HERREN den assyriske konungens härhövitsmän komma över dem; de slogo Manasse i bojor och fängslade honom med kopparfjättrar och förde honom till Babel. Men när han nu var i nöd, bön föll han inför HERREN, sin Gud, och ödmjukade sig storligen för sina fäders Gud.13 Och när han så bad till honom, lät han beveka sig och hörde hans bön och lät honom komma tillbaka till Jerusalem såsom konung. Och då besinnade Manasse att HERREN är Gud.14 Därefter byggde han en yttre mur till Davids stad västerut mot Gihon i dalen, intill Fiskporten, och runt omkring Ofel, och gjorde den mycket hög. Och han insatte krigshövitsmän i alla befästa städer i Juda.15 Och han skaffade bort de främmande gudarna och avgudabelätet ur HERRENS hus, så ock alla de altaren som han hade byggt på det berg där HERRENS hus stod och i Jerusalem, och kastade dem utanför staden.

Nehemja 9: 3Och de stodo upp, var och en på sin plats, och man föreläste ur HERRENS, deras Guds, lagbok under en fjärdedel av dagen; och under en annan fjärdedel bekände de sina synder och tillbådo HERREN, sin Gud.––  27Då gav du dem i deras ovänners hand, så att dessa förtryckte dem; men när de i sin nöds tid ropade till dig, hörde du det från himmelen, och efter din stora barmhärtighet gav du dem frälsare, som frälste dem ur deras ovänners hand 28När de så kommo till ro, gjorde de åter vad ont var inför dig. Då överlämnade du dem i deras fienders hand, så att dessa fingo råda över dem; men när de åter ropade till dig, då hörde du det från himmelen och räddade dem efter din barmhärtighet, många gånger.

Daniel 2:16Och Daniel gick in och bad konungen att tid måtte beviljas honom, så skulle han meddela konungen uttydningen. 17Därefter gick Daniel hem och omtalade för Hananja, Misael och Asarja, sina medbröder, vad som var på färde, 18och han uppmanade dem att bedja himmelens Gud om förbarmande, så att denna hemlighet bleve uppenbarad, på det att icke Daniel och hans medbröder måtte förgöras tillika med de övriga vise Babel. 19Då blev hemligheten uppenbarad för Daniel i en syn om natten. Och Daniel lovade himmelens Gud därför;

Daniel 9:3Då vände jag mitt ansikte till Herren Gud med ivrig bön och åkallan, och fastade därvid i säck och aska. 4Jag bad till HERREN, min Gud, och bekände och sade: »Ack Herre, du store och fruktansvärde Gud, du som håller förbund och bevarar nåd mot dem som älska dig och hålla dina bud! 5Vi hava syndat och gjort illa och varit ogudaktiga och avfälliga; vi hava vikit av ifrån dina bud och rätter.— 12Han höll sina ord, vad han hade talat mot oss, och mot domarna som dömde oss; och han lät en så stor olycka komma över oss, att ingenstädes under himmelen något sådant har skett, som det som nu har skett i Jerusalem. 13I enlighet med vad som står skrivet i Moses lag kom all denna olycka över oss, men ändå sökte vi icke att blidka HERREN, vår Gud, genom att omvända oss från våra missgärningar och akta på din sanning.-—  17Och hör nu, du vår Gud, din tjänares bön och åkallan, och låt ditt ansikte lysa över din ödelagda helgedom, för Herrens skull. 18Böj, min Gud, ditt öra härtill och hör; öppna dina ögon och se vilken förödelse som har övergått oss, och se till staden som är uppkallad efter ditt namn. Ty icke i förlitande på vad rättfärdigt vi hava gjort bönfalla vi inför dig, utan i förlitande på din stora barmhärtighet. 19O Herre, hör, o Herre, förlåt; o Herre, akta härpå, och utför ditt verk utan att dröja — för din egen skull, min Gud, ty din stad och ditt folk äro uppkallade efter ditt namn.»  20Medan jag ännu så talade och bad och bekände min egen och mitt folk Israels synd och inför HERREN, min Gud, frambar min förbön för min Guds heliga berg — 21medan jag alltså ännu så talade i min bön, kom Gabriel till mig i flygande hast, den man som jag förut hade sett i min syn; och det var vid tiden för aftonoffret.  22Han undervisade mig och talade till mig och sade: »Daniel, jag har nu begivit mig hit för att lära dig förstånd. 23Redan när du begynte din bön, utgick befallning, och jag har kommit för att giva dig besked, ty du är högt benådad. Så giv nu akt på ordet, och akta på synen.

1 Sam 1:5men åt Hanna gav han då en dubbelt så stor andel, ty han hade Hanna kär, fastän HERREN hade gjort henne ofruktsam.— 10och i sin djupa bedrövelse begynte bedja till HERREN under bitter gråt. 11Och hon gjorde ett löfte och sade: HERRE Sebaot, om du vill se till din tjänarinnas lidande och tänka på mig och icke förgäta din tjänarinna, utan giva din tjänarinna en manlig avkomling, så vill jag giva denne åt HERREN för hela hans liv, och ingen rakkniv skall komma på hans huvud.» 12När hon nu länge så bad inför HERREN och Eli därvid gav akt på hennes mun — 16Anse icke din tjänarinna för en ond kvinna, ty det är mitt myckna bekymmer och min myckna sorg som har drivit mig att tala ända till denna stund.» 17Då svarade Eli och sade: »Gå i frid. Israels Gud skall giva dig vad du har utbett dig av honom.» 18Hon sade: »Låt din tjänarinna finna nåd för dina ögon.» Så gick kvinnan sin väg och fick sig mat, och hon såg sedan icke mer så sorgsen ut. 19Bittida följande morgon, sedan de hade tillbett inför HERREN, vände de tillbaka och kommo hem igen till Rama. Och Elkana kände sin hustru Hanna, och HERREN tänkte på henne, 20Och Hanna blev havande och födde en son, när tiden hade gått om; denne gav hon namnet Samuel, »ty», sade hon, »av HERREN har jag utbett mig honom.»

Lukas 22:39Och han gick ut och begav sig till Oljeberget, såsom hans sed var; och hans lärjungar följde honom. 40Men när han hade kommit till platsen, sade han till dem:»Bedjen att I icke mån komma i frestelse.»  41Sedan gick han bort ifrån dem, vid pass ett stenkast, och föll ned på sina knän och bad  42och sade: »Fader, om det är din vilja, så tag denna kalk ifrån mig. Dock, ske icke min vilja, utan din.» 43Då visade sig för honom en ängel från himmelen, som styrkte honom. 44Men han hade kommit i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev såsom blodsdroppar, som föllo ned på jorden. 45När han sedan stod upp från bönen och kom tillbaka till lärjungarna, fann han dem insomnade av bedrövelse.46Då sade han till dem: »Varför soven I? Stån upp, och bedjen att I icke mån komma i frestelse.»

15 verser om lag och nåd du inte visste fanns i Bibeln – och 15 som du TRODDE fanns

Nov27

15 Verser om lag och nåd du inte visste fanns i Bibeln

 1) Rom. 3:25  honom som Gud har ställt fram såsom ett försoningsmedel genom tro, i hans blod. Så ville Gud — då han i sin skonsamhet hade haft fördrag med de synder som FÖRUT hade blivit begångna — nu visa att han dock var rättfärdig.

2) Jak. 2:24 I sen alltså att det är av GÄRNINGAR som en människa bliver rättfärdig, och ICKE AV TRO ALLENAST

3) Fil. 2:12 Därför, mina älskade, såsom I alltid förut haven varit lydiga, så mån I också nu med fruktan och bävan arbeta på eder frälsning, och det icke allenast såsom I gjorden, då jag var närvarande, utan ännu mycket mer nu, då jag är frånvarande.

4) Rom 2:13 Ty de, som hör lagen, är inte rättfärdiga inför Gud, utan de som GÖR lagen, de skall bli rättfärdiggjorda.

5) 1 John 3:6 Var och en som förblir i honom syndar inte. Var och en som syndar har inte sett honom och inte lärt känna honom.

6) Matt 5:19 Därför, den som upphäver ett av de minsta bland dessa bud och lär människorna så, han skall räknas för en av de minsta i himmelriket; men den som håller dem och lär människorna så, han skall räknas för stor i himmelriket.

7) Titus 2:12. (Nåd) Den lär oss att AVSÄGA OSS all ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i denna världen

8 ) Apg 5:32 Vi är hans vittnen till detta, och likaså den Helige Ande, som Gud har gett dem som LYDER HONOM

9) Jakob 4:6 Men större är den nåd han ger, därför säger den: Gud står emot de högmodiga, men de ÖDMJUKA ger han nåd

10) John 15:10. OM ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, så som jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek.

11) 1 Kor 7:19 Omskärelsen betyder inget och förhuden betyder inget. VAD SOM BETYDER NÅGOT ÄR ATT MAN HÅLLER GUDS BUD.

12) Rom. 3:31 Gör vi då lagen om intet med tron? Nej, inte alls! Utan VI UPPRÄTTHÅLLER LAGEN

13) Jak. 2:21 Blev inte Abraham, vår far, GENOM GÄRNINGARNA RÄTTFÄRDIGAD, då han offrade sin son Isak på altaret?

14) Hebr. 10:29 Hur mycket hårdare straff tror ni då inte att den förtjänar som förtrampar Guds Son och håller för orent förbundets blod, genom vilket han är helgad, och som smädar nådens Ande?

15) Rom 8:1 Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus, de som inte vandrar efter köttet, utan efter Anden. 

15 verser/påståenden som du trodde fanns i Bibeln

1) Människan har ärvt Adams synd och är född med en syndfull natur

2) En sann kristen kan aldrig förlora sin frälsning

3) Gud älskar oss villkorlöst

4) Vi kan tillgodogöra oss Jesus rättfärdighet så Gud kan inte se vår synd utan endast Jesu blod

5) När vi omvänder oss så är alla våra synder förlåtna; dåtida, nutida och framtida

6) Döm INGEN! Under inga omständigheter.

7) TRO ALLENA är vad som frälser oss, och gärningar har ingenting med frälsning att göra

8 ) Vi är inte längre under Lagen, så att lyda de Tio budorden är inte längre nödvändigt, även om det är bra för oss att lyda dem så att vi inte får reducerade gåvor i himlen

9) Alla syndar vi ständigt i tanke, ord och gärning

10) Guds nåd är gratis, villkorslös och kan inte gå förlorad

11) Om du kunde sluta synda skulle du inte behöva Jesus

12) Fariseéernas problem var att de fokuserade för mycket på Lagen och lydde den för mycket

13) Jesus betalade för våra synder på korset, tog vår synd på sig och blev syndig, varför han drabbades av Guds vrede

14) Han gjorde en grov synd? Då var han inte sant frälst från början

15) Kristna upprycks före den stora vedermödan

John Burke säger i princip att vi kan tjäna två herrar och att vi kan ha vår synd och vår frälsning samtidigt

Nov21

Nyhet  i Dagen från 31 mars som jag vill belysa,  gällande församlingsplanteringskonferens och John Burke, pastor i Gateway Community Church i Austin. Det handlar om läran att vi kan tjäna två herrar och att vi inte behöver göra oss av med vår synd för att vara frälsta. Dagen skriver:

”Det är okomplicerat men svårt att plantera församlingar i en ny okänd kultur”, menarJohn Burke. Han föreläste hos nätverket Stockholm 2020 och gav också tio goda råd för ett församlingsbygge. Nätverket Stockholm 2020:s andra konferens har fördubblats sitt deltagarantal, från förra årets 60 till årets 120. I år handlar det om John Burkes erfarenheter av att plantera församling. Han och Craig Whitney, som leder ”Emerging Leadership Inititative”, ELI (initiativ för växande ledarskap), är huvudtalare. Ska människor som inte är vana att gå i en kyrka känna sig hemma i en församling, måste murar rivas och broar byggas, förklarar Burke:

– Det måste börja med nåd. Men själva ordet är det få som begriper idag, så vi säger i stället ”kom som du är” eller ”inga perfekta människor tillåtna”. Ingen blir hjälpt av att höra hur fel man lever. Alla vet ändå att man lever under fördömelse även om få tillstår det, förklarar Burke. Vad människor behöver är att förstå att det finns frihet från fördömelse genom Kristus. Människor beöver höra detta med ord som de förstår.

Inga perfekta människor tillåtna?! Man kan gissa sig till att Burke kanske försöker skoja till det lite här, men vi kan ändå förstå vad det är han försöker förmedla och det är ganska skrämmande. Burke verkar anse att synd är HELT NORMALT bland kristna och inte ens något som vi borde haka upp oss på eftersom vi ändå alltid kommer att fortsätta att synda. Så ingen blir hjälpt av att höra hur fel man lever? Vi borde alltså inte säga till våra medsystrar och medbröder som lever i uppenbar synd att de måste OMVÄNDA sig och lämna synden bakom sig för att kunna komma in i Guds rike? Vi ska klappa alla medhårs och säga ”Allt är väl med din själ” trots att de är på väg till helvetet? Lyder vi Burke kan vi få blod på våra händer eftersom vi uppmuntrar människor indirekt att inte göra något åt sin synd. Vi kan bli medskyldiga till att de går för evigt förlorade.

Burke talar helt emot vad Bibeln säger. Bibeln är full av varningar till kristna att de måste OMVÄNDA sig för att få evigt liv. Vi kan absolut inte komma till himlen ”som vi är” om detta innebär att vi har synd i våra liv. Ingenting oheligt kan komma in i gudsriket och synd gör oss oheliga.

Om du menar att du inte är befriad från synden utan endast undan STRAFFET från synden då har du lurat dig själv. Gud kräver att vi lever heligt och rättfärdigt. Matt 1:21 säger att Jesus ska frälsa folket FRÅN deras synder. Inte frälsa dem I dears synder.  Enligt Titus 2 innebär nåden att vi kan avhålla oss från synd. Inte att vi kan ha kvar vår synd och att nåden täcker upp för den.

Titus 11. Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12. Den lär oss att AVSÄGA OSS all ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i denna världen

1 Pet 4:1 Då nu Kristus har lidit i köttet för oss, så skall ni väpna er med samma sinnelag, ty den som lider i köttet har brutit med synden, 2. för att han under den återstående tiden i köttet inte längre skall leva efter människors begär utan efter Guds vilja.

Rom 6:14 Ty synden skall inte härska över er, eftersom ni inte är under lagen, utan under nåden.

Rom 6:6 för vi vet detta, att vår gamla människa är korsfäst med honom, för att syndens kropp skall bli tillintetgjord, så att vi inte mer skall tjäna synden.

1 John 3:4. Var och en som gör synd bryter också mot lagen, ty synd är brott mot lagen. 5. och ni vet att han uppenbarades för att han skulle ta bort våra synder, och synd finns inte i honom. 6. Var och en som förblir i honom syndar inte. Var och en som syndar har inte sett honom och inte lärt känna honom. 7. Kära barn, låt ingen bedra er. Den som gör rätt är rättfärdig, liksom han är rättfärdig. 8. Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat från begynnelsen. Och därför uppenbarades Guds Son, för att han skulle göra om intet djävulens gärningar. 9. Var och en som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Och han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10. På detta känns Guds barn och djävulens barn igen: Var och en som inte gör rättfärdighet är inte av Gud, och inte heller den som inte älskar sin broder.

Jesus lärljungar blev kallade men verkar ha återvänt som fiskare

Nov19

Fiskarna (männen, inte djuren) lämnade onekligen allt och följde Jesus med en gång, men det verkar som åtminstone några utav dem återgick till sina sysslor och kanske ångrade sig? Jag kan inte bevisa det, men om detta inte är vad som egentligen hände så har vi en bibelmotsägning. Jag ska förklara…

I Matteus 4 så kan vi läsa om den första kallelsen till de fyra fiskarna att följa Jesus och bli hans lärljungar. Vi kan även läsa om kallelsen i Markus 1, Lukas 5 och Johannes 21.

I Lukas 4:38-39 så kan vi läsa att Petrus svärmor blev helad INNAN kallelsen av de fyra fiskarna men i berättelsen i Matteus och Markus så inträffar helandet EFTER kallelsen.

Vi kan också läsa om väldigt olika omständigheter kring kallelsen i de olika evangelierna.  I en berättelse så är Jesus nästan pressad ner i vattnet pga den stora folkmängden, och i en annan berättelse så verkar han gå en ensam promenad utmed strandkanten samtidigt som han kallar alla fiskarna på en gång – såsom i Lukas evangelium – med inga människor runtomkring sig. Men i Matteus och Markus så kallar han dem två i taget. I Matteus så kan vi inte läsa att fiskarna fick massor med fisk, men i Lukas så får de så mycket fisk att näten börjar spricka.

Så enda sättet att få ihop dessa olika versioner verkar vara att fiskarna omedelbart följde Jesus (eftersom det står så) MEN att de vid ett senare tillfälle återvände till sina gamla sysslor. Åtminstone några av dem, och framför allt Peter. Det är förstås ingen motsättning att välja att följa Jesus men att ändå ha kvar fiskeriet som medel att få in fisk, men det är just KALLELSEN att följa Jesus och bli hans lärljunge som verkar ha skett vid mer än ett tillfälle trots att det borde ha räckt med en. Detta skulle kunna förklara varför Petrus sa till Jesus (efter miraklet med den enorma mängden fisk i näten) “Gå bort ifrån mig, Herre; jag är en syndig människa”. Det finns få andra förklaringar till en sådan kommentar vid det tillfället. Att se näten fulla med fisk borde inte vara något att känna sig syndig över. Såvida han inte kände med sig att han blivit kallad tidigare men återvänt till sitt gamla liv…

Matteus

Kallelsen först:

Matteus 4: 18Då han nu vandrade utmed Galileiska sjön, fick han se två bröder, Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder, kasta ut nät i sjön, ty de voro fiskare.19Och han sade till dem: »Följen mig så skall jag göra eder till människofiskare.»20Strax lämnade de näten och följde honom. 21När han hade gått därifrån ett stycke längre fram, fick han se två andra bröder, Jakob, Sebedeus’ son, och Johannes, hans broder, där de jämte sin fader Sebedeus sutto i båten och ordnade sina nät; och han kallade dem till sig.22Och strax lämnade de båten och sin fader och följde honom.

Petrus svärmor efteråt:

Matteus 8:5När han därefter kom in i Kapernaum, trädde en hövitsman fram till honom och bad honom— 14När Jesus sedan kom in i Petrus’ hus, fick han se hans svärmoder ligga sjuk i feber. 15Då rörde han vid hennes hand, och febern lämnade henne; och hon stod upp och betjänade honom.

Lukas

Petrus svärmor först:

Lukas 4:38Men han stod upp och gick ut ur synagogan och kom in i Simons hus. Och Simons svärmoder var ansatt av en svår feber, och de bådo honom för henne. 39Då trädde han fram och lutade sig över henne och näpste febern, och den lämnade henne; och strax stod hon upp och betjänade dem.

Kallelsen efteråt:

Lukas 5: Då nu en gång folket, för att höra Guds ord, trängde sig inpå honom där han stod vid Gennesarets sjö, 2fick han se två båtar ligga vid sjöstranden; men de som fiskade hade gått i land och höllo på att skölja sina nät. 3Då steg han i en av båtarna, den som tillhörde Simon, och bad honom lägga ut något litet från land. Sedan satte han sig ned och undervisade folket från båten. 4Och när han hade slutat att tala, sade han till Simon: »Lägg ut på djupet; och kasten där ut edra nät till fångst.» 5Då svarade Simon och sade: »Mästare, vi hava arbetat hela natten och fått intet; men på ditt ord vill jag kasta ut näten.»  6Och när de hade gjort så, fingo de en stor hop fiskar i sina nät; och näten gingo sönder. 7Då vinkade de åt sina kamrater i den andra båten, att dessa skulle komma och hjälpa dem. Och de kommo och fyllde upp båda båtarna, så att de begynte sjunka. 8När Simon Petrus såg detta, föll han ned för Jesu knän och sade: »Gå bort ifrån mig, Herre; jag är en syndig människa.» 9Ty för detta fiskafänges skull hade han och alla som voro med honom betagits av häpnad, 10jämväl Jakob och Johannes, Sebedeus’ söner, som deltogo med Simon i fisket. Men Jesus sade till Simon: »Frukta icke; härefter skall du fånga människor.» 11Och de förde båtarna i land och lämnade alltsammans och följde honom.

Markus

Kallelsen först:

Markus 1: 16När han nu gick fram utmed Galileiska sjön, fick han se Simon och Simons broder Andreas kasta ut nät i sjön, ty de voro fiskare.17Och Jesus sade till dem: »Följen mig, så skall jag göra eder till människofiskare.» 18Strax lämnade de näten och följde honom. 19När han hade gått litet längre fram, fick han se Jakob, Sebedeus’ son, och Johannes, hans broder, där de sutto i båten, också de, och ordnade sina nät.  20Och strax kallade han dem till sig; och de lämnade sin fader Sebedeus med legodrängarna kvar i båten och följde honom. 21Sedan begåvo de sig in i Kapernaum; och strax, på sabbaten, gick han in i synagogan och undervisade.

Petrus svärmor efteråt:

Markus 1: 29Och strax då de hade kommit ut ur synagogan, begåvo de sig med Jakob och Johannes till Simons och Andreas’ hus.  30Men Simons svärmoder låg sjuk i feber, och de talade strax med honom om henne.31Då gick han fram och tog henne vid handen och reste upp henne; och febern lämnade henne, och hon betjänade dem.

Johannes variant

Johannes 1: 38Då vände sig Jesus om, och när han såg att de följde honom, frågade han dem: »Vad viljen I?» De svarade honom: »Rabbi» (det betyder mästare) »var bor du?»  39Han sade till dem: »Kommen och sen.» Då gingo de med honom och sågo var han bodde; och de stannade den dagen hos honom. — Detta skedde vid den tionde timmen. 40En av de två som hade hört var Johannes sade, och som hade följt Jesus, varAndreas, Simon Petrus’ broder. 41Denne träffade först sin broder Simon och sade till honom: »Vi hava funnit Messias» (det betyder detsamma som Kristus). 42Och han förde honom till Jesus. Då såg Jesus på honom och sade: »Du är Simon, Johannes’ son; du skall heta Cefas» (det betyder detsamma som Petrus). 43Dagen därefter ville Jesus gå därifrån till Galileen, och han träffade då Filippus. Och Jesus sade till honom: »Följ mig.»

Johannes 211Därefter uppenbarade sig Jesus åter för lärjungarna, vid Tiberias’ sjö; och vid den uppenbarelsen gick så till: 2Simon Petrus och Tomas, som kallades Didymus, och Natanael, han som var från Kana i Galileen, och Sebedeus’ söner voro tillsammans, och med dem två andra av hans lärjungar. 3Simon Petrus sade då till dem: »Jag vill gå åstad och fiska.» De sade till honom: »Vi gå också med dig.» Så begåvo de sig åstad och stego i båten. Men den natten fingo de intet.  4När det sedan hade blivit morgon, stod Jesus där på stranden; dock visste lärjungarna icke att det var Jesus.  5Och Jesus sade till dem: »Mina barn, haven I något att äta?» De svarade honom: »Nej.»   6Han sade till dem: »Kasten ut nätet på högra sidan om båten, så skolen I få.» Då kastade de ut; och nu fingo de en så stor hop fiskar, att de icke förmådde draga upp nätet.  7Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: »Det är Herren.» När Simon Petrus hörde att det var Herren, tog han på sig sin överklädnad — ty han var oklädd — och gav sig i sjön.  8Men de andra lärjungarna kommo med båten och drogo efter sig nätet med fiskarna; de voro nämligen icke längre från land än vid pass två hundra alnar.  9När de sedan hade stigit i land, sågo de glöd ligga där och fisk, som låg därpå, och bröd.  10Jesus sade till dem: »Tagen hit av de fiskar som I nu fingen.»  11Då steg Simon Petrus i båten och drog nätet upp på land, och det var fullt av stora fiskar, ett hundra femtiotre stycken. Och fastän de voro så många, hade nätet icke gått sönder. 12Därefter sade Jesus till dem: »Kommen hit och äten.» Och ingen av lärjungarna dristade sig att fråga honom vem han var, ty de förstodo att det var Herren.13Jesus gick då fram och tog brödet och gav dem, likaledes ock av fiskarna.  14Detta var nu tredje gången som Jesus uppenbarade sig för sina lärjungar, sedan han hade uppstått från de döda.—22Jesus svarade honom: »Om jag vill att han skall leva kvar, till dess jag kommer, vad kommer det dig vid? Följ du mig.»

Inte heller jag dömer dig, säger Jesus till kvinnan, men detta gäller endast STENINGEN

Nov19

Förmodligen så uppmärksammar de flesta kristna att Jesus inte bara sa “Inte heller jag dömer dig” till kvinnan som ertappats med otrohet i Joh. 8:11, utan han sade även “synda inte härefter”. På svenska är tyvärr ordet “härefter” inte särskilt heltäckande eftersom det inte särskilt starkt visar att kvinnan faktiskt syndat. På grekiska blir effekten tydligare eftersom det grekiska ordet “méketi” snarare betyder “inte längre” och i King James Bible är det översatt med “sin no more”. Kvinnan var helt klart en syndare. När Jesus säger “Inte heller jag dömer dig” så uppfattar en del det som att Jesus förlåter henne oavsett om hon omvänt sig eller ej, men det skulle ju betyda att Jesus ger stöd till att vi kan tjäna Gud och Mammon och ändå vara frälsta.

Men Bibeln har ju lärt oss att vi inte kan tjäna två herrar och att vi är slavar under den vi lyder, så hur skulle en kvinna som lever i oomvänd otrohet kunna vara frälst? (Och det har ingenting med GT eller NT att göra för även gamla testamentet lär att orättfärdighet separerar oss från Gud.) När Jesus säger att inte heller han dömer kvinnan så syftar han endast på idén med STENINGEN. Fariséernas fråga gällde ju om inte Mose lag skulle följas i detta fall, men pga Jesus lysande svar (och Jesus står över lagen) så väljer fariséerna att lämna platsen och visar genom detta att de inte dömer kvinnan till stening trots allt. Inte heller Jesus gör det. Men Jesus INTE “Inte heller jag anklagar dig vad gäller den synd du gjort dig skyldig till i ditt liv för jag anser att du kan vara frälst samtidigt som du lever i synd”. Självklart säger inte Jesus något liknande. Jesus dömer henne inte enligt MOSE LAG, i 3 Mos. 20:10 och 5 Mos. 22:22, till straffet “stening”, MEN han säger inte att hon inte är skyldig inför Gud för den synd hon faktiskt är skyldig till. Det är bara själva “steningen” som Jesus säger nej till. Kvinnan måste stå inför Guds domstol som alla andra en dag.

Inte heller säger Jesus “döm aldrig någonsin” eller “alla människor syndar ständigt (ja, förutom han själv förstås) så det finns ingen skillnad mellan den här kvinnan och andra”. Bibeln säger på ett annat håll att när vi dömer så ska vi döma rättvist, så visst för vi döma. Om vi aldrig fick döma skulle vi heller aldrig kunna tillrättavisa någon. Vad gäller synden så måste vi inte synda, och det finns alltid ett alternativ att inte göra det.

Jesus svar till fariséerna var väl uttänkt, eftersom han i princip inte kunde säga vare sig ja eller nej utan att hamna i knipa hos fariséerna och allmänheten. Skulle han säga “nej” till att lyda Mose lag så anklagar förstås fariséerna honom för att bryta den gudomliga lagen och ser bevis för att han INTE kan vara Messias, och skulle han säga “ja” till att lyda Mose lag så går han emot den romerska överheten som har ensamrätt på att bevilja dödsstraff, och han kan då ses som politisk rebell.

Jag vill gärna tro att kvinnan gladde sig åt mötet med Jesus och att hon insåg att han verkligen hade auktoritet från Fadern, likaså att hon syndat och att hon då beslöt sig för att omvända sig och börja leva i ljuset. Detta beslut kan ha inträffat efter mötet, och Gud är alltid trofast. Ber vi om förlåtelse för våra synder och omvänder oss från hjärtat, oavsett hur djup vår synd är, så förlåter Gud. Men detta är alltjämt villkoret! Omvändelse först och sedan förlåtelse genom Guds barmhärtighet och nåd. Inte tvärt om! Gud skulle aldrig tänka tanken att förklara oss RENADE om vi inte i sanning var renade och vi kan inte bli renade såvida inte synden är helt försvunnnen från våra liv. Den kan inte försvinna såvida vi inte först ber om förlåtelse och omvänder oss. Först då kan vi bli renade i Jesu blod. Och detta är inte “att frälsa sig själv” eller “frälst pga gärningar”.

Vi vill ibland gärna tänka oss Jesus som den som gör vägen till sitt rike VÄLDIGT bred, och att han ser mellan fingrarna vad gäller synden, men Jesus kompromissade aldrig vad gäller synden. Han sa:

Matt 7:21. Inte skall var och en komma in i himmelriket, som säger till mig: Herre, Herre, utan den som gör min Faders vilja, som är i himlen.

John 14:21Den som har mina bud och håller dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig, han skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom, och skall uppenbara mig för honom. 22.Judas, inte Iskariot, sade då till honom: Herre, hur kommer det sig att du vill uppenbara dig för oss och inte för världen? 23. Jesus svarade och sade till honom: Om någon älskar mig, skall han hålla mitt ord. Och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. 24. Men den som inte älskar mig, han håller inte mina ord. Och det ord ni hör är inte mitt, utan Faderns, som har sänt mig.

Matteus 5:30
Och om din högra hand är dig till förförelse, så hugg av den och kasta den ifrån dig; ty det är bättre för dig att en av dina lemmar fördärvas, än att hela din kropp kommer till Gehenna

Matteus 18:8
Om nu din hand eller din fot är dig till förförelse, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att ingå i livet lytt eller halt, än att hava båda händerna eller båda fötterna i behåll och kastas i den eviga elden.

Sammanhanget i Johannes 8

1. Jesus gick till Oljeberget. 2. Tidigt på morgonen kom han åter till templet, och allt folket kom till honom. Och han satte sig ner och undervisade dem.3. Då förde de skriftlärda och fariséerna till honom en kvinna, som var ertappad med hor. Och när de hade fört fram henne, 4. sade de till honom: Mästare, denna kvinna har på bar gärning blivit ertappad med hor.5. Och Mose har befallt oss i lagen, att sådana skall stenas. Men vad säger du? 6. Detta sade de för att fresta honom, för att de skulle ha något att anklaga honom för. Då böjde Jesus sig ner och skrev med fingret på jorden. 7. När de nu stod fast vid sin fråga, reste han sig upp och sade till dem: Den av er som är utan synd kastar första stenen på henne. 8. Och han böjde sig åter ner och skrev på jorden. 9. När de hörde detta kände de sig överbevisade av samvetet, och gick ut, den ene efter den andre, de äldste först ända till de sista, och Jesus blev lämnad ensam med kvinnan, som stod kvar där. 10. När Jesus reste sig upp och inte såg någon utom kvinnan, sade han till henne: Kvinna, var är dina åklagare? Har ingen dömt dig? 11. Hon sade: Herre, ingen. Då sade Jesus: Inte heller jag dömer dig. Gå och synda inte härefter (sin no more, KJV).12. Åter talade Jesus till dem, och sade: Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan skall ha livets ljus.