Etikettarkiv | abraham

Bibelns MELKISEDEK är förmodligen SEM och inte en inkarnation av Jesus

melchizedekMelkisedek – inte Jesus utan SEM

Melkisedek är en titel och betyder ungefär ”Rättfärdighetens konung” och är en fridens konung enligt Hebr. 7:2. Han beskrivs vara präst och kung av Salem som anses vara en tidigare förlaga av staden Jerusalem (Ps 76:3). I Septuaginta kallas han Μελχισεδέκ men i många hebreiska texter skrivs namnet som Meleḵi-ṣedeq från melek(h) som betyder kung, och ṣedeq som betyder rättfärdig/rättfärdighet. Betydelsen är egentligen ”Min kung är rättfärdig/rättfärdighet”. 

Melkisedek beskrivs som en person med en större auktoritet än självaste patriarken Abraham (Abraham ger honom tionde av allt och Melkisedek förmedlar budskap från Gud), och trots detta finns ingen information i Bibeln om hans härstamning eller hans död, vilket är brukligt vad gäller Bibliska personer av vikt. Däremot vet vi var Sem kommer ifrån, och även förstås Jesus Kristus.

Här nedan kommer först mina argument för att jag tror att Melkisedek är Sem och inte Jesus, och sist i artikeln tar jag också upp de textavsnitt i Bibeln som täcker Melkisedek.

1) Enligt judisk tradition är Melkisedek Sem – Noas son

Det främsta skälet att satsa på Sem som Melkisedek är, förutom det vi kan utläsa från Bibeln, att många av de gamla judarna ansåg att det förhöll sig just så.  Ju längre tillbaka i tiden vi går, desto mer intressanta tycker jag judarnas och kyrkofädernas kommentarer är eftersom dessa män kanske levt kort efter att Jesu lärljungar gått ur tiden och därför inte hunnit förvanska traditionerna om vår historia. De borde alltså räknas som tämligen trovärdiga i sin tolkning av skrift och tradition. I judisk litteratur omnämns Melkisedek som Noas son Sem i skrifter som är mycket gamla, såsom rabbinska kommentarer (midrash) kring tora.

 ”G-d beatified Yefeth and will dwell in the house of Shem”/ Maharzav (Rabbi Zev Wolf Einhorn; ?–1862; Lithuania), till Leviticus Rabbah 25:6. 

”About Shem[‘s being a prophet] it says, “Upon My word, Melchizedek” [PS. 110:4].”/Seder Olam 21 (2nd century Jewish)

”And Melchizedek, the king of Jerusalem, who was the great Shem ...”/Targum Neophyti Gen. 14:18

”The [Jews] say that he [Melchizedek] was Shem, Noah’s son, and counting up the total years of his lifetime [eight hundred years, according to Gen. 11:11] they demonstrate that he would have lived up to [the time of] Isaac [and so certainly could have encountered Abraham in Gen. 14:18-21].”/Jerome, Questions in Genesis, Gen. 14:18

2) Den redliges bok (Jasher) hävdar att Melkisedek (Adonisedek) är Sem

Den redliges bok kommer inte med ett påståendet att det är skrivet genom inspiration av Gud såsom är fallet med vår Bibel, men det utesluter inte att delar eller hela boken kan stämma överens med verkligheten. Eftersom boken innehåller mycket detaljerad information som överensstämmer med Bibeln (ibland handlar det om samma information, och ibland om tilläggsinformation som kompletterar och passar in med Bibelns berättelser) så känns boken väldigt trovärdig. Framför allt när man beaktar att Den redliges bok är nämnd i Bibeln ett par gånger, och Bibeln refererar till en händelse som endast återges i just Den redliges bok. Se Joshua 10:13; 2 Sam. 1:18; 2 och Tim. 3:8. Dessutom finns ytterligare källor som konfirmerar händelser i Bibeln/Den redliges bok. I Den redliges bok kan vi läsa att Adonizedek (ett annat namn för Melkisedek) är Sem.

Jash. 10:10 And Bera king of Sodom, and the rest of his men that were with him, went out from the lime pits into which they had fallen, to meet Abram and his men.11 And Adonizedek king of Jerusalem, the same was Shem, went out with his men to meet Abram and his people, with bread and wine, and they remained together in the valley of Melech.12 And Adonizedek blessed Abram, and Abram gave him a tenth from all that he had brought from the spoil of his enemies, for  was a priest before God.

Jag kan även tillägga att The book of Enoch 2 (alltså en helt annan bok än den mer kända Enoks bok/ The book of Enoch 1) också kopplar ihop Melkisedek med Noa, men inte som Noas son utan en släkting. Enoks bok (refererad till i Juda brev) nämner dock inte Melkisedek eftersom Enoks bok handlar om tiden före floden. Det innebär att varken Jasher eller Enoks böcker kopplar ihop Melkisedek med Jesus.

3) Jesus beskrivs vara en präst SOM Melkisedek och LIK Guds son – men beskrivs aldrig vara densamme

Det finns helt klart likheter mellan Melkisedek och Jesus Kristus, vilket framkommer främst i Hebreerbrevet. Det finns dock ingen information om att Jesus verkligen är (eller var) Melkisedek men flera gånger att ”han blev av Gud kallad överstepräst, en sådan präst SOM Melkisedek”, och ”han är lik Guds son”. Författaren till Hebreerbrevet beskriver förhållandet mellan levitiska präster (baserat på arv inom den levitiska släkten) och översteprästen och icke-leviten Jesus, samt jämför med Melkisedeks prästerskap som inte heller är ett prästerskap baserat på levitisk släkt. Man kan tycka att om Jesus verkligen var detsamma som Melkisedek så hade författaren ett ypperligt tillfälle att nämna detta i sammanhanget. Detta gör dock inte författaren utan koncentrerar sig på Jesus funktion som överstepräst och på likheter och skillnader jämfört med Melkisedek och leviter. Med utgångspunkt i Psaltaren förklarar Paulus hur Jesus kan vara överstepräst trots att han inte var levit, utan av Juda stam. Psaltaren säger nämligen att Messias inte ska vara präst enligt leviternas ordning utan enligt Melkisedeks ordning.

Hebr. 7:3 —han är LIK Guds Son och förblir präst för evigt

Hebr. 5:5—Du är präst för evigt, på samma sätt som Melkisedek.

Hebr. 6:20 —när han blev överstepräst för evigt, en sådan SOM Melkisedek.

Om man menar att likheterna mellan Melkisedek och Jesus indikerar att det handlar om en och samma person, så ska man komma ihåg att det även finns en lång rad likheter mellan Jesus och kung David, Jesus och Johannes Döparen, Jesus och Abraham, Jesus och Isak, Jesus och Enok, etc.

4) Skulle Jesus verkligen haft en ”världslig” funktion såsom kung över Salem?

Att vara kung över Salem låter som ett fint yrke och en respektingivande funktion, men skulle verkligen Guds son ha verkat på jorden i den rollen? Visserligen existerade Jesus långt innan han föddes till jorden som Guds son, eftersom han beskrivs som en medskapare till hela skapelsen, men att dessutom fungera som en fysisk kung låter inte som en funktion som inkluderas i Jesus roll som skapare, Guds son och offer för världens synder. Inte för att det är omöjligt, utan snarare ologiskt. Lägg därutöver till att Jesus även ibland fungerade på jorden som ”Herrens Ängel” enligt denna bloggartikel (alltså en viss Herrens budbärare/förmedlare och INTE en skapad ängel), så det låter som rollen som kung av Salem är en funktion mer anpassad för någon annan. Jesus har själv uttryckt att hans rike inte är av denna världen, men Salemsområdet borde väl betraktas som ett litet rike och i så fall har Jesus en gång haft ett rike här på jorden.

Joh. 18:36 Jesus svarade: ”Mitt rike är inte av den här världen. Om mitt rike vore av den här världen, hade mina tjänare kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen.”

Flavius Josephus: ”where Melchizedek, king of the city Salem, received him. That name signifies the righteous king; and such he was without dispute, insomuch that, on this account, he was made the priest of God: however, they afterward called Salem Jerusalem. Now this Melchizedek supplied Abram’s army in an hospitable manner, and gave them provisions in abundance; and as they were feasting he began to praise him, and to bless God for subduing his enemies under him. And when Abram gave him the tenth part of his prey, he accepted of the gift.”

5) Sem levde samtidigt som Abraham

När Noa, hans söner och sonsöner delade områden mellan sig så ingick Salem i Sems landområden.

Sem var samtida med Abraham, och enligt Den redliges bok så umgicks de emellanåt väldigt flitigt. Abraham levde t o m tillsammans med Sem i ett flertal år – för att slippa under Nimrods förföljelser – där han undervisades om Guds bud. Sem levde länge efter floden och överlevde t o m Abrahams dödsdag med ca 33-35 år! Om nu även Jesus skulle ha dykt upp i en annan skepnad vid denna tid så skulle det innebära att det i princip fanns två mycket rättfärdiga och auktoritära personligheter som konkurrerade om att vara överstepräst.

Sem ansågs vara en ytterst vis och gudomlig man och han var självfallet väldigt speciell eftersom han var en av få som levde både före och efter floden – och kanske den ende av Noas söner som verkligen fokuserade på att leva ett gudfruktigt liv. Han kan ha tagit över lärdomar från sin gudfruktige far Noa.

Jasher 9:4 Haran was forty-two years old when he begat Sarai, which was in the tenth year of the life of Abram; and in those days Abram and his mother and nurse went out from the cave, as the king and his subjects had forgotten the affair of Abram.5 And when Abram came out from the cave, he went to Noah and his son Shem, and he remained with them to learn the instruction of the Lord and his ways, and no man knew where Abram was, and Abram served Noah and Shem his son for a long time.6 And Abram was in Noah’s house thirty-nine years, and Abram knew the Lord from three years old, and he went in the ways of the Lord until the day of his death, as Noah and his son Shem had taught him; and all the sons of the earth in those days greatly transgressed against the Lord, and they rebelled against him and they served other gods, and they forgot the Lord who had created them in the earth; and the inhabitants of the earth made unto themselves, at that time, every man his god; gods of wood and stone which could neither speak, hear, nor deliver, and the sons of men served them and they became their gods.

Den person som var bäst lämpad att överta stafettpinnen som patriark måste helt klart vara Abraham, men Bibeln säger att Abraham fick välsignelsen av en Melkisedek som verkar ha dykt upp från ingenstans. Vi löser denna knut bäst genom att se Sem som Melkisedek. Att ingenting står nämnt om denne Melkisedeks bakgrund, trots hans storhet, kanske kan bero på att hans bakgrund faktiskt står nämnd, om vi bara riktar blicken mot Sem. Vidare kan man förstå att författaren Mose gärna ville trycka på att Abraham fick välsignelsen av Melkisedek (en titel, och en funktion erhållen av Gud) snarare än av människan Sem, om han ville klargöra med vilken auktoritet Sem och Abraham agerade.

Argumentet att Den redliges bok måste ha fel om Sem eftersom händelserna om honom, Abraham och Nimrod inte står nämnda i Bibeln, är ett svagt argument. I Bibeln kan vi se hänvisningar till både Enoks bok och Den redliges bok, och dessutom kan vi ofta läsa att viss biblisk information är hämtad ifrån olika krönikor – i vilka det finns ännu mer information att tillgå. Bibeln kan helt enkelt inte innehålla all jordens historia in i minsta detalj, men det som är mest centralt står angivet.

Bibeln om Melkisedekmelkisedek

Melkisedek var präst åt Gud den högste. Det skulle kunna vara en indikation på att han inte var Gud själv, till skillnad mot Jesus Kristus som är både Gud och Guds son:

1 Mos. 14:17 När Abram hade kommit tillbaka efter att ha slagit Kedorlaomer och de kungar som var med honom, gick kungen i Sodom ut för att möta honom i Savedalen, det vill säga Kungadalen. 18 Och Melkisedek, kungen i Salem, lät bära ut bröd och vin. Han var präst åt Gud den Högste, 19 och han välsignade Abram och sade: ”Välsignad vare Abram av Gud den Högste, skapare av himmel och jord!20 Och välsignad vare Gud den Högste, som har givit dina fiender i din hand!”Och Abram gav honom tionde av allt.

I Jos. 10:1 så kan vi läsa om ”adonai sedek”, där alltså ”malik” (kung) är bytt mot ”adon” (herre):

Jos. 10:1 Och Adoni-Sedek, kungen i Jerusalem, fick höra att Josua hade intagit Ai och givit det till spillo, och att han hade gjort med Ai och dess kung på samma sätt som han hade gjort med Jeriko och dess kung, och att invånarna i Gibeon hade ingått fred med Israel och fick bo mitt ibland dem. 2 Adoni-Sedek och hans folk var mycket förskräckta, ty Gibeon var en stor stad, som en av kungastäderna, ja, större än Ai, och alla dess män var tappra krigare. 

Även detta avsnitt kan vara relevant i sammanhanget. Här läser vi om Salem kopplat till Jerusalem:

Ps. 76:1 För sångmästaren, en psalm till stränginstrument, en sång av Asaf.2 Gud är känd i Juda, i Israel är hans namn stort.3 I Salem står hans hydda, hans boning på Sion.4 Där bröt han sönder bågens blixtrande pilar, sköld och svärd, krigets vapen. Sela.5 Strålande är du, härligare än berg, rika på byte.6 Modiga män ligger plundrade, de sover sin sista sömn, ingen stridsman kan lyfta sin hand.7 Genom ditt straffande ord, du Jakobs Gud. ligger både häst och ryttare i dvala.8 Du, endast du är värd fruktan. vem kan bestå inför dig när du är vred?9 Från himlen låter du din dom hörasJorden förskräckes och blir stilla10 när Gud står upp till doms för att frälsa alla ödmjuka på jorden. Sela.11 Människors vrede skall då bli dig till pris, vad som finns kvar av vrede skall du ikläda dig.12 Ge löften och infria dem åt Herren, er Gud! Alla som är omkring honom skall bära fram gåvor åt den fruktansvärde.13 Han kuvar furstarnas stolta ande, fruktansvärd är han för kungarna på jorden.

Ps. 110 är tydligt kopplat till Messias och Guds son, med kopplingar även till Hebr. 1 (där Guds son kallas Gud). Även här kan vi läsa ”Du är präst för evigt, på samma sätt som Melki-Sedek”. Detta känner vi igen från Hebreerbrevet, och där handlar det om Jesus Kristus:

Ps. 110:1 En psalm av David. Herren sade till min Herre: ”Sätt dig på min högra sida, till dess att jag har lagt dina fiender som en fotapall under dina fötter.”2 Din makts spira skall Herren sträcka ut från Sion, du skall härska mitt ibland dina fiender.3 Villigt kommer ditt folk när du samlar din här, i helig skrud kommer din unga skara inför dig, som daggen kommer ur morgonrodnadens sköte.4 Herren har svurit och skall inte ångra sig:”Du är präst för evigt,på samma sätt som Melki-Sedek.”5 Herren är på din högra sida, han krossar kungar på sin vredes dag.Han skall hålla dom bland hednafolken, överallt skall döda ligga. Han krossar huvuden över hela jorden.7 Han skall dricka ur bäcken vid vägen, därför skall han lyfta huvudet högt.

Jämför med avsnittet från Hebr. 1:

Hebr. 1:3 Sonen utstrålar Guds härlighet och uppenbarar hans väsen och uppehåller allt genom sitt mäktiga ord. Och sedan han utfört en rening från synderna, sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden. Sonen är större än änglarna
4 Sonen är så mycket större än änglarna som det namn han har ärvt är förmer än deras. 5 Till vilken av änglarna har Gud någonsin sagt: Du är min Son, jag har i dag fött dig?Eller:Jag skall vara hans Fader, och han skall vara min Son?6 Och när han låter den Förstfödde träda in i världen, säger han också:Alla Guds änglar skall tillbe honom.7 Om änglarna säger han:Han gör sina änglar till vindar och sina tjänare till eldslågor.8 Men om Sonen säger han: Gud, din tron står i evigheters evighet,och rättens spira är ditt rikes spira.9 Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet. Därför, Gud, har din Gud smort dig med glädjens oljamer än dina medbröder.10 Och:Du, Herre, har i begynnelsen lagt jordens grund,och himlarna är dina händers verk.11 De skall gå under, men du förblir. De skall alla nötas ut som en klädnad.12 Som en mantel skall du rulla ihop dem, och som en klädnad skall de bytas ut. Men du är densamme, och dina år har inget slut.13 Till vilken av änglarna har hannågonsin sagt: Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender som en fotpall under dina fötter. 14 Är inte änglarna andar i helig tjänst, utsända för att tjäna dem som skall ärva frälsningen?

Författaren förklarar på vilket sätt Jesus är en överstepräst, trots att han inte är levit utan av Juda stam:

Hebr. 5:1 En överstepräst utses alltid bland människor och blir insatt till att för människors räkning göra tjänst inför Gud och bära fram gåvor och offer för synder. 2 Han kan behandla dem rätt som är okunniga och far vilse, eftersom han själv är svag 3 och därför måste bära fram syndoffer både för folket och för sig själv. 4 Ingen tar sig denna värdighet, utan till den blir man kallad av Gud, liksom Aron blev det.5 Och på samma sätt var det med Kristus. Han tog sig inte värdigheten som överstepräst, utan fick den av honom som sade: Du är min Son, jag har i dag fött dig. 6 Han säger också på ett annat ställe: Du är präst för evigt, på samma sätt som Melkisedek.Medan han levde här i köttet, ropade han högt under tårar när han bad och åkallade den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest. Fastän han var Son, lärde han sig lydnad genom sitt lidande. 9 Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom, 10 och han blev av Gud kallad överstepräst, en sådan präst som Melkisedek.11 Om detta har vi mycket att säga som är svårt att förklara, eftersom ni har blivit så tröga att lyssna.

Hebr. 6:13 När Gud gav löftet åt Abraham svor han vid sig själv – han hade ju ingen högre att svära vid. 18 Så skulle vi genom två orubbliga uttalanden, i vilka Gud omöjligt kan ljuga, få en kraftig uppmuntran, vi som har sökt vår tillflykt i att hålla fast vid det hopp vi äger. 19 I detta hopp har vi ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förlåten, 20 dit Jesus för vår skull gick in och öppnade vägen för oss, när han blev överstepräst för evigt, en sådan SOM Melkisedek.

Här nedan kan vi läsa att Melkisedek står utan far, mor och släktregister. Poängen är att det i Melkisedeks fall (och i Jesus fall) inte handlar om att vara överstepräst på samma sätt som inom det levitiska prästsystemet där det handlar om vikten av tillhöra rätt släktregister, och där man inte kunde fungera som levitisk präst såvida man inte kunde bevisa att man kom från Arons släkt (Esra 2:59-62). Det handlar alltså inte om att människan bakom titeln Melkisedek inte har föräldrar, för både Sem och Jesus Kristus har föräldrar. Egentligen är Adam och Eva de enda som står helt utan föräldrar.

Hebr. 7:1 Denne Melkisedek var konung i Salem och präst åt Gud, den Högste. Det var han som mötte Abraham, när denne kom tillbaka efter segern över kungarna, och Melkisedek välsignade honom. 2 Och Abraham gav honom tionde av allt. Melkisedek betyder för det första ”rättfärdighetens konung”, vidare ”Salems konung”, det vill säga ”fridens konung”. Han står där utan far, utan mor och utan släktregister. Hans dagar har ingen början och hans liv har inget slut: han är lik Guds Son och förblir präst för evigt.Se, hur stor han är. Det var åt honom som Abraham, vår stamfader, gav tionde av sitt bästa byte. 5 De av Levis söner som blir präster skall enligt lagen uppbära tionde av folket, alltså av sina bröder, fastän de härstammar från Abraham. Men Melkisedek, som inte var av deras släkt, uppbar tionde av Abraham och välsignade honom som ägde löftena. 7 Ingen kan förneka att det är den som är ringare som välsignas av den som är förmer. 8 I det ena fallet tar dödliga människor emot tionde, men i det andra fallet är det en som får vittnesbördet att han lever. 9 Ja, genom Abraham har på ett sätt också Levi, som får tionde, själv gett tionde, 10 ty som ofödd fanns han till i sin stamfaders kropp, när Melkisedek mötte denne.11 Om nu fullkomlighet kunde vinnas genom den levitiska prästtjänsten- och på den grunden hade folket fått lagen – varför måste då en annan präst träda fram, en som Melkisedek, en som inte sägs vara lik Aron? 12 Ty om prästtjänsten ändras måste också lagen ändras. 13 Den som detta sägs om hörde till en annan stam, och från den har ingen gjort tjänst vid altaret. 14 Det är uppenbart att vår Herre har trätt fram ur Juda, men Mose har ingenting sagt om präster från denna stam. 15 Ännu tydligare är det, när en annan präst lik Melkisedek uppstår. 16 Han har inte blivit präst genom en lag som föreskriver jordisk härstamning, utan i kraft av ett oförstörbart liv.17 Han får nämligen det vittnesbördet: Du är präst för evigt på samma sätt som Melkisedek. 18 Så upphävs ett tidigare bud, eftersom det var svagt och till ingen nytta. 19 Lagen åstadkom ju inte något fullkomligt. Men ett bättre hopp har kommit, och genom det träder vi fram inför Gud.20 Detta skedde inte utan ed. De andra blev präster utan någon ed,21 men Jesus har blivit det genom en ed av den som sade till honom: Herren har svurit och skall inte ångra sig: Du är präst för evigt.22 Så är också det förbund som Jesus har gått i borgen för mycket bättre. 23 De andra prästerna måste bli fler och fler, därför att döden hindrade dem att stå kvar i tjänst. 24 Men eftersom Jesus lever för evigt, har han ett prästämbete som varar för evigt. 25 Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som genom honom kommer till Gud, ty han lever alltid för att mana gott för dem.26 En sådan överstepräst var det vi också behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna.27 Han måste inte som dessa överstepräster bära fram offer, en dag varje år, först för sina egna synder och sedan för folkets. Detta gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv. 28 Ty lagen insätter svaga människor till överstepräster, men det ord som bekräftades med ed och kom senare än lagen insätter Sonen, som är fullkomlig för evigt.

Levde Israel som slavar i Egyptens land i 430 år? Eller snarare ca 100 år?

gen. 12

Säger verkligen Bibeln att Israel var slavar i Egyptens land i just 430 år?

Israels slaveriperiod i Egypten skulle kunna ha varit mellan 80 och 150 år (i stället för 430) vilket alltså är ungefär en generation. Om man räknar på Abrahams ålder med hjälp av Bibeln och Den redliges bok (”the book of Jasher” – som inte gör anspråk på att vara skriven genom inspiration av Gud), så kommer man fram till att första gången Guds löften gavs till Abraham om framtida välsignelser inträffade när han var ca 53 år ca 1947 BC, och löftena upprepas några gånger senare i Abrahams liv med fler detaljer. Enligt Bibeln, 1 Mos. 12:1-7, var Abraham 75 år när han lämnade Haran för Kanaan, där han fick ett detaljerat löfte från Gud om Kanaans land som hemland för sina efterkommande, och han byggde därpå ett altare till Gud som bekräftelse för löftet. (Abraham reste inte bara till Kanaan en gång utan minst två gånger, för att däremellan resa tillbaka till Haran där han besökte sin familj.) Det finns mycket mer information om Abraham i Jasher’s book, men jag tar med endast ett kort avsnitt.

Jasher 13:22 In those days the Lord appeared to Abram in Haran, and he said to him, Behold, I spoke unto thee these twenty years back saying, 23″Go forth from thy land, from thy birth-place and from thy father’s house, to the land which I have shown thee to give it to thee and to thy children, for there in that land will I bless thee, and make thee a great nation, and make thy name great, and in thee shall the families of the earth be blessed. 24 Now therefore arise, go forth from this place, thou, thy wife, and all belonging to thee, also every one born in thy house and all the souls thou hast made in Haran, and bring them out with thee from here, and rise to return to the land of Canaan.”

1 Mos 12:1 Herren sade till Abram: ”Gå ut ur ditt land och från din släkt och din fars hus och bege dig till det Gen. 12 7land som jag skall visa dig. 2 Där skall jag göra dig till ett stort folk. Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse. 3 Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade.”4 Abram begav sig i väg som Herren hade sagt till honom, och Lot gick med honom. Abram var sjuttiofem år när han lämnade Haran.5 Han tog med sig sin hustru Saraj och sin brorson Lot, alla ägodelar och allt det tjänstefolk som de hade skaffat sig i Haran och begav sig av mot Kanaans land. När de kom till Kanaans land fortsatte Abram in i landet ända till Sikems område, till Mores terebint. På den tiden bodde kananeerna i landet. Och Herren uppenbarade sig för Abram och sade: ”Åt dina efterkommande skall jag ge detta land.” Då byggde han ett altare åt Herren som hade uppenbarat sig för honom.

Notera vad Paulus säger i Galaterbrevet om tiden mellan Abrahams löfte och Mose lag:

Gal. 3:16 Nu gavs löftena åt Abraham och hans avkomma. Det heter inte: ”och åt dina avkomlingar”, som när man talar om många, utan som när det talas om en enda: och åt din avkomling som är Kristus. 17 Vad jag menar är detta: ett testamente som Gud själv i förväg har gett laga kraft, kan inte upphävas av lagen som gavs fyrahundratrettio år senare, så att löftet skulle sättas ur kraft. 18 Ty om arvet beror på lagen, beror det inte på löftet. Men åt Abraham har Gud gett arvet genom ett löfte.

Från att löftena gavs åt Abraham till att lagen gavs (till Mose), så passerade 430 år. När gavs löftena åt Abraham och hans avkomma? Se återigen i 1 Mos. 12:1-7. Det är helt uppenbart att israelerna INTE befann sig i Egyptens land hela denna period mellan Abrahams avtal med Gud och Mose lag. Josef såldes som slav till Egypten först ca 200 år efter att Abraham och Gud etablerade sitt löftesavtal. Ett antal år efter Josefs vistelse i Egypten anlände även hans bröder och deras far Jakob. Därefter levde Jakobs barn och ättlingar ett bekvämt liv i Egypten i ett antal år tills en Farao dök upp på scenen som inte kände Israel och som satte dem i slaveri. Detta slaveri kan vi läsa om i 2 Mos. 1, och först då inleds alltså Israels slaveri i Egyptens land. När Jakob, Josef och hans bröder dör så är vi redan långt förbi mittfasen av de 430 åren som Paulus nämner i Galaterbrevet.

2 Mos. 1:8 Och en ny kung framträdde i Egypten, en som inte kände till Josef.9 Han sade till sitt folk: ”Se, Israels barns folk har blivit alltför stort och mäktigt för oss. 10 Vi skall därför gå klokt till väga med dem. Annars kanske de förökar sig ännu mer, och om det blir krig kan de gå samman med våra fiender och föra krig mot oss och sedan ge sig av från landet.” 11 Man satte därför arbetsfogdar över dem och plågade dem med slavarbete. De byggde förrådsstäderna Pitom och Raamses åt farao.

(Skiss från Rob Skiba, Babylonrising)

400 years

Nedan vers används ibland för idén att Israel var i Egypten i över 400 år, men dels så står det inte att det handlar om Egypten och inte heller finns ”430 år” angivet. Avsnittet verkar i stället handla om Kanaans land (och Haran) där Abrahams efterlevande levt som främlingar i flera generationer. V. 14 förklarar att folket som orsakat att Abrahams efterkommande levt som slavar ska dra ut med stora ägodelar. När det gäller Exodus så var det i stället fokus på att slavarna (Israel) drog ut med stora ägodelar, varav en del som de fått från sina Egyptiska grannar. En del av grannarna anslöt sig också till Israel under uttåget. Amoréerna som omnämns i V. 16 är inte kopplade till Egypten utan till Kanaans land.

1 Mos. 15: 13 Och Herren sade till Abram: ”Det skall du veta att dina efterkommande skall bo som främlingar i ett land som inte är deras. Där skall de bli slavar, och man skall förtrycka dem i fyrahundra år. 14 Men det folk som gör dem till slavar skall jag döma. Sedan skall DE dra ut med stora ägodelar.15 Men du själv skall gå till dina fäder i frid och bli begravd vid hög ålder. 16 I fjärde släktledet skall de återvända hit. Ty ännu har inte amoreerna fyllt sina synders mått.”

1 Mos. 15:18 På den dagen slöt Herren ett förbund med Abram och sade: ”Åt dina efterkommande skall jag ge detta land, från Egyptens flod ända till den stora floden, floden Eufrat: 19 keniternas, kenisiternas, kadmoneernas, 20 hetiternas, perisseernas, rafaeernas,21 amoreernas, kananeernas, girgaseernas och jebusiternas land.”

Jämför med vad Stefanus hade att berätta när han skulle stenas. Han nämner också de fyrahundra åren, och att leva som främlingar i ett land som inte är Israels. Han kopplar det inte till Egypten. Stefanus omnämner även omskärelsens förbund i samma andetag, och detta är starkt kopplat till Guds löfte om Kanaans land.

Apg. 7:1 Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham i Mesopotamien, innan denne bosatte sig i Haran, 3 och sade till honom: Lämna ditt land och din släkt och gå till det land som jag skall visa dig. 4 Då lämnade Abraham kaldeernas land och bosatte sig i Haran. Och sedan hans far hade dött, lät Gud honom flytta därifrån till det land där ni nu bor. 5 Han gav honom ingen mark i landet, inte så mycket som en fotsbredd, men han lovade att han och hans efterkommande skulle få landet som egendom trots att han var barnlös. 6 Detta är vad Gud sade: Hans efterkommande skall bo som FRÄMLINGAR I ETT LAND SOM INTE ÄR DERAS, och man skall göra dem till SLAVAR och förtrycka dem i fyrahundra år. 7 Men det folk som de kommer att vara slavar under, skall jag döma, sade Gud, och sedan skall de draga ut och tjäna mig på denna plats8 Och han gav honom omskärelsens förbund. Så födde Abraham Isak som han omskar på åttonde dagen, och Isak födde Jakob, och Jakob de tolv stamfäderna.

EFTER att Stefanus redogjort för denna historiska händelse så fortsatte han med att berätta om Josef och hur han hamnade i Egypten. Det är högst troligt att Stefanus berättar historien i en kronologisk tidsföljd och inte hoppar mellan händelserna. Stefanus kopplar ihop 1 Mos 15 med Abraham och löftet att han och hans efterkommande skulle få bo i ett land som inte var deras, och där de skulle bo som främlingar och förtryckta slavar. Notera också att ordet ”slavar” ofta är i betydelse av tjänare, såsom att vara tjänare till en Herre i ett hushåll eller att leva som tjänare till en härskare i ett land. Tjänare kan behandlas av sina överherrar på varierande sätt och uppenbarligen levde Abrahams efterkommande som förtryckta invånare i ett främmande land under landets ledare. Vi vet att Abraham lämnade Ur och levde i både Haran och Kanaan, och det var Kanaan som var det framtida förlovade landet.

Nimrod – härskare över stora områden!

Jag nämner Nimrod för att visa att man kan koppla honom till Egypten, samt ge en bakgrund till en viss vers som jag återkommer till nedan.

1 Mos. 10:25 5 Men åt Eber föddes två söner. Den ene hette Peleg, ty under hans tid blev jorden uppdelad. Hans bror hette Joktan.

Under Pelegs tid så var Nimrod en härskare och det är en man med många namn på olika språk. Under hans tid byggdes Babels torn (i nuvarande Irak) och med den följde en språkförbistring. Pga de många nya språken så kan det mycket väl vara så att människor kallade Nimrod med helt nya namn beroende på sina nya språk. På Nimrods tid så hade personnamn en innebörd så namnen innehöll även en betydelse förutom att vara tilltalsnamn. Om det är innebörden man vill åt så blir namnet helt olika på olika språk även om innebörden är densamma. Förutom ett tilltals namn kunde Nimrod dessutom benämnas med en titel eftersom han var en härskare/kung. ”Cowboy” är ett engelskt ord som kan översättas till ”kopojke” om man vill vara exakt, eller också kan man behålla ursprungsordet Cowboy även i andra språk. Cowboy och kopojke betyder exakt samma sak men skiljer sig markant om man ser bara till bokstäverna. Hur som helst är poängen att Nimrod förmodligen är densamma som Osiris/Oswiris (och Apollos, Sargon, Amraphel, etc), och om Osiris vet vi att han flyttade från Babylon och började regera från Egypten över hela sitt rike. Oswiris ovan skulle alltså kunna vara Nimrod, som bytt sin regentplats till landet Egypten och där han härskade över ett stort rike som lydde under Egypten. (Det får bli en annan bloggartikel om Nimrod…)

Jasher 14:30 And they made Rikayon Pharaoh prefect under Oswiris king of Egypt, and Rikayon Pharaoh governed over Egypt, daily administering justice to the whole city, but Oswiris the king would judge the people of the land one day in the year, when he went out to make his appearance.

I nedan vers kan vi visserligen läsa att att Israels barn hade bott i Egypten i 430 år, men det står inte att de levt som slavar i Egypten under hela denna tid. Frågan är också om det är själva landet Egypten som avses eller om det handlar om angränsande områden som lyder under Egypten? Härskaren av Egypten var även härskare för ett större område än Egyptens land, precis som Romarriket bestod av större områden än Rom och det som vi idag känner som Italien. (Ändå kanske man kallade sig för Romare trots att man aldrig varit i närheten av Rom eller Italien.) Kan det vara storområdet Egypten som författaren Mose vill koppla till för att sätta fokus på den profetiska siffran 430 år, eftersom han är ute efter att tydliggöra en parallell till att det var en speciell dag som Israels barn drog ut ur Egyptens land? Hade verkligen Israel bott i Egyptens kärna (landet Egypten) i 430 år eller kan det vara så att Egyptens underlydande närområden inräknas i den siffran – där även Kanaan ingår? Det senare alternativet skulle onekligen rädda oss från att behöva se Paulus och Stefanus kommentarer som förbryllande, och alla verser skulle då vara i harmoni.

2 Mos. 12:40 Den tid som Israels barn hade bott i Egypten var 430 år. 41 Och det hände att just den dag då de 430 åren hade gått drog alla Herrens härskaror ut ur Egyptens land.

Om man bor i en förort till Stockholm (45 min. från Stockholms innerstad), kan man då säga att man bor i Stockholm eftersom det handlar om ”Storstockholm”? Man bor ju dessutom i Stockholms LÄN, även om man inte satt sin fot i huvudstaden Stockholm.

Tiden från att Abraham mottog löftet (om Kanaan) av Gud, till att Israel drog ut ur Egyptens land, kan onekligen vara precis 430 år precis som Paulus och Stefanus verkar förmedla. Kanske författaren Mose i versen ovan också ville koppla ihop händelsen till en profetisk information om personen EBER som levde långt tidigare och som gett sitt namn åt hebréerna (israelerna). Intressant nog så står angivet om Selas son EBER att han levde 430 år. Jämför 1 Mos. 11:10-26:

1 Mos. 11:17 Sedan Eber hade fått Peleg levde han 430 år och fick söner och döttrar.

Abraham did not necessarily SIN by claiming his wife Sarah was his sister

Abraham 2Sarah – Abraham’s niece, sister and wife

The Hebrew word translated ”sister” in for instance Gen. 12:13 is ‘achowth (Strong’s 269), which based on Blue Letter Bible could mean sister (same parents), half-sister (same father), relative (of Israel’s and Judah’s relationship), beloved (bride), of intimate connection or another. It could mean sister either literally or figuratively.

According to Gen. 20:12 Abraham claims that Sarah is the daughter of his father (who is Terah) but not of his mother, which would mean that Sarah was Abraham’s half sister. Yet, in Gen. 11:31 Sarah is also called Terah’s daughter-in-law. This does not have to be a contradiction. The information that Abraham’s mother is not the mother of Sarah is clear from the Bible, but is Terah Sarah’s father or is it is oldest brother Haran as The book of Jasher suggests?

Terah could of course have had Sarah through another wife (even the wife of his son Haran), but if the aim is to be consistent with both Gen. 20:12 and Gen. 11:31, as well as the information in Jasher, then perhaps the simplest solution is that Sarah was the grand-daughter of Terah, i.e. the daughter of Haran, and this has been maintained by for instance Josephus. Sarah could then have been adopted into Terah’s household after the tragic death by fire of her father Haran (see The book of Jasher). As the daughter of Haran, Sarah would be Abraham’s niece. If she was also adopted by Terah, then Sarah would also be Abraham’s sister. When Sarah later married Abraham, she became his wife.

abraham 2

According to The book of Jasher Abraham was 10 years old when Sarah was born and it is quite possible that they at some point in time shared the same household and grew up as brother and sister. Terah and his sons Haran, Nahor and Abraham could have lived close together and we can for instance read in Jasher 12:16 that Terah, out of fear for king Nimrod, blamed his son Haran for being responsible for a certain cover up that angered the king who had wanted Abraham to be killed at birth. In the same way as Sarah could be called Abraham’s sister, also Lot could be called Abraham’s brother despite being Abraham’s nephew. Sarah and Lot were siblings.

Note also that this occurred many years before the Law of Moses was established, where it was prohibited to marry a sibling. Adam and Eve did not have any genetic defects to pass on to their children (which means they could marry each other and have children with no risks involved) but later on in time, through genetic bottle necks like the Ark and the Exodus, genetic defects had accumulated.

Deception?

It is possible to not volunteering with information in order to perhaps gain possessions or wrongful advantages that a person did not previously have. In that case not volunteering with information would be a sin even though no lies were uttered. Abraham did nothing of the sort. He did not withhold information in order to gain something that he did not already have, but he wanted to continue keeping what he already had – a family member. On top of this he offered to PART with ALL of his possessions if he could only keep this family member!

Abraham was actually afraid that the Egyptians would take Sarah away, because he had heard of their evil behavior in advance. Pharaoh is of course an Egyptian, but he would not be the one standing at the city gate to control the goods and the people entering the city. The only way for him to get the news about Sarah would be if someone thought it would be worth while telling him, and the Egyptian guards who were placed to check on the arriving travelers knew they would be getting rewards if they would bring Pharaoh something they knew he would appreciate. Perhaps the Egyptian guards reasoned in this way: 1) If Abraham would only be a brother (or a father) of Sarah, then he would not be an obstacle at all and would not need to be killed, 2) Pharaoh could be presented Sarah who would be a free woman, 3) the Egyptian guards would get great rewards for their discovery, and 4) Abraham would likely be treated really well and receive possessions from Pharaoh in order to smoothly ”buy” Sarah over and take her as a wife. However, Abraham did no travel to Egypt to acquire more possessions (apart from food) and he was willing to part with ALL that he had if the Egyptian workers would only forget about Sarah (Jasher 15:11-12). The question that later arose ”Why did you say she was your sister?”, could be answered with ”Because she is my sister. And who gave you the right to take her due to us being siblings when I urged you not to?”.

A man should be innocent until proven guilty, and if someone wants to charge Abraham of lying, that person has the burden of proof. It is of course an option that Abraham sinned by not trusting God to sort out this problem, but 1) we are not always supposed to sit back and do nothing while God sorts things out, and 2) Abraham presented Sarah as his sister twice in similar occasions – which might suggest that he felt free to repeat his actions due to his realization that he spoke nothing but the truth with no evil intentions in his heart.

Even if we would view Abraham and Sarah’s deed as a sin, it would still not turn Abraham into the monster as some liberal scholars describe him to be. Even king David, a man of God’s own heart, sinned by murder and adultery and did not repent until Nathan made him realize his severe sin. Righteous people can also choose to sin and if they do, the same requirement applies to them – repentance and turning away from sin. Evangelical christians do not believe that a sinful person is a role model, but Abraham was far from being a sinful man. He proved to be an extremely righteous man throughout his entire life. Also a righteous person can choose to sin once and get his spiritual life back by repenting.

Let us check the two stories where Abraham thought it would be best to present Sarah as his ”sister” in order to save his life as well as the quality of life for Sarah. He seems to have made just the right choice based on the outcome!

Abraham 1The case with Pharaoh and Sarah

Gen. 11:29 And Abram and Nahor took them wives: the name of Abram’s wife was Sarai; and the name of Nahor’s wife, Milcah, the daughter of Haran, the father of Milcah, and the father of Iscah.30 But Sarai was barren; she had no child.31 And Terah took Abram his son, and Lot the son of Haran his son’s son, and Sarai his daughter in law, his son Abram’s wife; and they went forth with them from Ur of the Chaldees, to go into the land of Canaan; and they came unto Haran, and dwelt there.

If Abraham would present his beautiful wife Sarah as his wife instead of his sister, then there might be a risk that Pharaoh would kill Abraham in order to get hold of Sarah and make her his wife. As a brother Abraham would not pose the same threat. If a brother and a sister would be travelling together, the brother is the one responsible for his sister’s protection. If she does not belong to her Father’s household, then she belongs to her brother’s household and he is the one to negotiate with if someone wants to marry his sister. This would be understood also by Pharaoh even if it was a risk that his way of negotiating might be very harsh. Abraham of course had no intention to present his wife as a sister and try to marry her off, but it is possible that Abraham tried to estimate what kind of behavior he could expect from Pharaoh and decided to go for the safest bet. The problem was Sarah’s extraordinary beauty, so presenting himself as a husband might be the worse option with the greatest risks involved. Maybe Pharaoh would use his power and simply eliminate him entirely to make Sarah available and dependent on another household – like Pharaoh’s household. The best option would be if Pharaoh would not be interested in Sarah at all, but then it was imperative to avoid causing any reports about her beauty. To be on the safer side Abraham even put Sarah in a chest during a critical situation (The book of Jasher), but to no avail since she was discovered and the news about her beauty reached Pharaoh.

It certainly looks like Abraham’s reasoned rather wisely in a delicate situation. The alternative to not travel to Egypt at all would risk their lives through starving, so a travel to Egypt still seemed like a good option despite the risks.

Gen. 12:10 And there was a famine in the land: and Abram went down into Egypt to sojourn there; for the famine was grievous in the land.11 And it came to pass, when he was come near to enter into Egypt, that he said unto Sarai his wife, Behold now, I know that thou art a fair woman to look upon:12 Therefore it shall come to pass, when the Egyptians shall see thee, that they shall say, This is his wife: and they will kill me, but they will save thee alive.13 Say, I pray thee, thou art my sister: that it may be well with me for thy sake; and my soul shall live because of thee.14 And it came to pass, that, when Abram was come into Egypt, the Egyptians beheld the woman that she was very fair.15 The princes also of Pharaoh saw her, and commended her before Pharaoh: and the woman was taken into Pharaoh’s house.16 And he entreated Abram well for her sake: and he had sheep, and oxen, and he asses, and menservants, and maidservants, and she asses, and camels.17 And the Lord plagued Pharaoh and his house with great plagues because of Sarai Abram’s wife.18 And Pharaoh called Abram and said, What is this that thou hast done unto me? why didst thou not tell me that she was thy wife?19 Why saidst thou, She is my sister? so I might have taken her to me to wife: now therefore behold thy wife, take her, and go thy way.20 And Pharaoh commanded his men concerning him: and they sent him away, and his wife, and all that he had.

Here is the same story according to The book of Jasher:

Jasher 9:1 And Haran, the son of Terah, Abram’s oldest brother, took a wife in those days.2 Haran was thirty-nine years old when he took her; and the wife of Haran conceived and bare a son, and he called his name Lot.3 And she conceived again and bare a daughter, and she called her name Milca; and she again conceived and bare a daughter, and she called her name Sarai.4 Haran was forty-two years old when he begat Sarai, which was in the tenth year of the life of Abram; and in those days Abram and his mother and nurse went out from the cave, as the king and his subjects had forgotten the affair of Abram.

Jasher 12:37 And Haran was eighty-two years old when he died in the fire of Casdim. And the king, princes, and inhabitants of the land, seeing that Abram was delivered from the fire, they came and bowed down to Abram.—44 And at that time Nahor and Abram took unto themselves wives, the daughters of their brother Haran; the wife of Nahor was Milca and the name of Abram’s wife was Sarai. And Sarai, wife of Abram, was barren; she had no offspring in those days.

Jasher 15:1 And in that year there was a heavy famine throughout the land of Canaan, and the inhabitants of the land could not remain on account of the famine for it was very grievous.2 And Abram and all belonging to him rose and went down to Egypt on account of the famine, and when they were at the brook Mitzraim they remained there some time to rest from the fatigue of the road.3 And Abram and Sarai were walking at the border of the brook Mitzraim, and Abram beheld his wife Sarai that she was very beautiful.4 And Abram said to his wife Sarai, Since God has created thee with such a beautiful countenance, I am afraid of the Egyptians lest they should slay me and take thee away, for the fear of God is not in these places.5 Surely then thou shalt do this, Say thou art my sister to all that may ask thee, in order that it may be well with me, and that WE may live and not be put to death.6 And Abram commanded the same to all those that came with him to Egypt on account of the famine; also his nephew Lot he commanded, saying, If the Egyptians ask thee concerning Sarai say she is the sister of Abram.7 And yet with all these orders Abram did not put confidence in them, but he took Sarai and placed her in a chest and concealed it amongst their vessels, for Abram was greatly concerned about Sarai on account of the wickedness of the Egyptians.8 And Abram and all belonging to him rose up from the brook Mitzraim and came to Egypt; and they had scarcely entered the gates of the city when the guards stood up to them saying, Give tithe to the king from what you have, and then you may come into the town; and Abram and those that were with him did so.—11 And Abram said, This chest I will not open, but all you demand upon it I will give. And Pharaoh’s officers answered Abram, saying, It is a chest of precious stones, give us the tenth thereof.12 Abram said, All that you desire I will give, but you must not open the chest.13 And the king’s officers pressed Abram, and they reached the chest and opened it with force, and they saw, and behold a beautiful woman was in the chest.14 And when the officers of the king beheld Sarai they were struck with admiration at her beauty, and all the princes and servants of Pharaoh assembled to see Sarai, for she was very beautiful. And the king’s officers ran and told Pharaoh all that they had seen, and they praised Sarai to the king; and Pharaoh ordered her to be brought, and the woman came before the king.15 And Pharaoh beheld Sarai and she pleased him exceedingly, and he was struck with her beauty, and the king rejoiced greatly on her account, and made presents to those who brought him the tidings concerning her.16 And the woman was then brought to Pharaoh’s house, and Abram grieved on account of his wife, and he prayed to the Lord to deliver her from the hands of Pharaoh.17 And Sarai also prayed at that time and said, O Lord God thou didst tell my Lord Abram to go from his land and from his father’s house to the land of Canaan, and thou didst promise to do well with him if he would perform thy commands; now behold we have done that which thou didst command us, and we left our land and our families, and we went to a strange land and to a people whom we have not known before.18 And we came to this land to avoid the famine, and this evil accident has befallen me; now therefore, O Lord God, deliver us and save us from the hand of this oppressor, and do well with me for the sake of thy mercy.19 And the Lord hearkened to the voice of Sarai, and the Lord sent an angel to deliver Sarai from the power of Pharaoh.20 And the king came and sat before Sarai and behold an angel of the Lord was standing over them, and he appeared to Sarai and said to her, Do not fear, for the Lord has heard thy prayer.21 And the king approached Sarai and said to her, What is that man to thee who brought thee hither? and she said, He is my brother.22 And the king said, It is incumbent upon us to make him great, to elevate him and to do unto him all the good which thou shalt command us; and at that time the king sent to Abram silver and gold and precious stones in abundance, together with cattle, men servants and maid servants; and the king ordered Abram to be brought, and he sat in the court of the king’s house, and the king greatly exalted Abram on that night.23 And the king approached to speak to Sarai, and he reached out his hand to touch her, when the angel smote him heavily, and he was terrified and he refrained from reaching to her.24 And when the king came near to Sarai, the angel smote him to the ground, and acted thus to him the whole night, and the king was terrified.25 And the angel on that night smote heavily all the servants of the king, and his whole household, on account of Sarai, and there was a great lamentation that night amongst the people of Pharaoh’s house.26 And Pharaoh, seeing the evil that befell him, said, Surely on account of this woman has this thing happened to me, and he removed himself at some distance from her and spoke pleasing words to her.27 And the king said to Sarai, Tell me I pray thee concerning the man with whom thou camest here; and Sarai said, This man is my husband, and I said to thee that he was my brother for I was afraid, lest thou shouldst put him to death through wickedness.28 And the king kept away from Sarai, and the plagues of the angel of the Lord ceased from him and his household; and Pharaoh knew that he was smitten on account of Sarai, and the king was greatly astonished at this.29 And in the morning the king called for Abram and said to him, What is this thou hast done to me? Why didst thou say, She is my sister, owing to which I took her unto me for a wife, and this heavy plague has therefore come upon me and my household.30 Now therefore here is thy wife, take her and go from our land lest we all die on her account. And Pharaoh took more cattle, men servants and maid servants, and silver and gold, to give to Abram, and he returned unto him Sarai his wife.31 And the king took a maiden whom he begat by his concubines, and he gave her to Sarai for a handmaid.32 And the king said to his daughter, It is better for thee my daughter to be a handmaid in this man’s house than to be mistress in my house, after we have beheld the evil that befell us on account of this woman.33 And Abram arose, and he and all belonging to him went away from Egypt; and Pharaoh ordered some of his men to accompany him and all that went with him.34 And Abram returned to the land of Canaan, to the place where he had made the altar, where he at first had pitched his tent.

If you react on the information that innocent people seemed to have died due to the curse that surrounded Sarah, the truth is that we are all going to die one day. Based on the Bible and The book of Jasher, the people close to Pharaoh and Abimelech were considered evil but even if they were righteous physical death still awaits every single one of us. It is eternal spiritual death which would be a disaster, but it seems like what had befallen Pharaoh and his household could almost be seen as a wake up call for them. It is hard to know if this disaster caused some of them to repent, but the story eventually ends with Pharaoh letting Abraham and Sarah go – with many new valuable possessions. However, Abraham and Sarah did not travel to Egypt to get possessions but rather to acquire food. They were likely given much food along with their many gifts – and even a handmaid (Hagar) for Sarah.

Considering the circumstances, the story ended rather well but Abraham and Sarah influenced the outcome by praying to their Lord who heard them. Naturally also Pharaoh and his people had the chance to do the same, and to live righteous lives just like Abraham and Sarah. Maybe we would react in a similar way? If I were a Swedish Jew in nazi Germany I would not volunteer with the information that I was a Jew but rather present myself as a Swede. If on the other hand a nazi officer would ask me directly if I was a Jew, believed in God, etc, then it would certainly be a lie to deny it. The same would apply if Abraham or Sarah would deny the truth.

The case with king Abimelech and Sarahabimelech

A similar story occurred in relation to Abimelech. Also this story ended well ”Abimelech said, Behold, my land is before thee: dwell where it pleaseth thee”.

Gen. 20:1 And Abraham journeyed from thence toward the south country, and dwelled between Kadesh and Shur, and sojourned in Gerar.2 And Abraham said of Sarah his wife, She is my sister: and Abimelech king of Gerar sent, and took Sarah.3 But God came to Abimelech in a dream by night, and said to him, Behold, thou art but a dead man, for the woman which thou hast taken; for she is a man’s wife.4 But Abimelech had not come near her: and he said, Lord, wilt thou slay also a righteous nation?5 Said he not unto me, She is my sister? and she, even she herself said, He is my brother: in the integrity of my heart and innocency of my hands have I done this.6 And God said unto him in a dream, Yea, I know that thou didst this in the integrity of thy heart; for I also withheld thee from sinning against me: therefore suffered I thee not to touch her.7 Now therefore restore the man his wife; for he is a prophet, and he shall pray for thee, and thou shalt live: and if thou restore her not, know thou that thou shalt surely die, thou, and all that are thine.8 Therefore Abimelech rose early in the morning, and called all his servants, and told all these things in their ears: and the men were sore afraid.9 Then Abimelech called Abraham, and said unto him, What hast thou done unto us? and what have I offended thee, that thou hast brought on me and on my kingdom a great sin? thou hast done deeds unto me that ought not to be done.10 And Abimelech said unto Abraham, What sawest thou, that thou hast done this thing?11 And Abraham said, Because I thought, Surely the fear of God is not in this place; and they will slay me for my wife’s sake.12 And yet indeed she is my sister; she is the daughter of my father, but not the daughter of my mother; and she became my wife.13 And it came to pass, when God caused me to wander from my father’s house, that I said unto her, This is thy kindness which thou shalt shew unto me; at every place whither we shall come, say of me, He is my brother.14 And Abimelech took sheep, and oxen, and menservants, and womenservants, and gave them unto Abraham, and restored him Sarah his wife.15 And Abimelech said, Behold, my land is before thee: dwell where it pleaseth thee.16 And unto Sarah he said, Behold, I have given thy brother a thousand pieces of silver: behold, he is to thee a covering of the eyes, unto all that are with thee, and with all other: thus she was reproved.17 So Abraham prayed unto God: and God healed Abimelech, and his wife, and his maidservants; and they bare children.18 For the Lord had fast closed up all the wombs of the house of Abimelech, because of Sarah Abraham’s wife.

The same story according to Jasher.:

Jasher 20 1 And at that time Abraham journeyed from the plain of Mamre, and he went to the land of the Philistines, and he dwelt in Gerar; it was in the twenty-fifth year of Abraham’s being in the land of Canaan, and the hundredth year of the life of Abraham, that he came to Gerar in the land of the Philistines.2 And when they entered the land he said to Sarah his wife, Say thou art my sister, to any one that shall ask thee, in order that we may escape the evil of the inhabitants of the land.3 And as Abraham was dwelling in the land of the Philistines, the servants of Abimelech, king of the Philistines, saw that Sarah was exceedingly beautiful, and they asked Abraham concerning her, and he said, She is my sister.4 And the servants of Abimelech went to Abimelech, saying, A man from the land of Canaan is come to dwell in the land, and he has a sister that is exceeding fair.5 And Abimelech heard the words of his servants who praised Sarah to him, and Abimelech sent his officers, and they brought Sarah to the king.6 And Sarah came to the house of Abimelech, and the king saw that Sarah was beautiful, and she pleased him exceedingly.7 And he approached her and said to her, What is that man to thee with whom thou didst come to our land? and Sarah answered and said He is my brother, and we came from the land of Canaan to dwell wherever we could find a place.8 And Abimelech said to Sarah, Behold my land is before thee, place thy brother in any part of this land that pleases thee, and it will be our duty to exalt and elevate him above all the people of the land since he is thy brother.9 And Abimelech sent for Abraham, and Abraham came to Abimelech.10 And Abimelech said to Abraham, Behold I have given orders that thou shalt be honored as thou desirest on account of thy sister Sarah.11 And Abraham went forth from the king, and the king’s present followed him.12 As at evening time, before men lie down to rest, the king was sitting upon his throne, and a deep sleep fell upon him, and he lay upon the throne and slept till morning.13 And he dreamed that an angel of the Lord came to him with a drawn sword in his hand, and the angel stood over Abimelech, and wished to slay him with the sword, and the king was terrified in his dream, and said to the angel, In what have I sinned against thee that thou comest to slay me with thy sword?14 And the angel answered and said to Abimelech, Behold thou diest on account of the woman which thou didst yesternight bring to thy house, for she is a married woman, the wife of Abraham who came to thy house; now therefore return that man his wife, for she is his wife; and shouldst thou not return her, know that thou wilt surely die, thou and all belonging to thee.15 And on that night there was a great outcry in the land of the Philistines, and the inhabitants of the land saw the figure of a man standing with a drawn sword in his hand, and he smote the inhabitants of the land with the sword, yea he continued to smite them.16 And the angel of the Lord smote the whole land of the Philistines on that night, and there was a great confusion on that night and on the following morning.17 And every womb was closed, and all their issues, and the hand of the Lord was upon them on account of Sarah, wife of Abraham, whom Abimelech had taken.18 And in the morning Abimelech rose with terror and confusion and with a great dread, and he sent and had his servants called in, and he related his dream to them, and the people were greatly afraid.19 And one man standing amongst the servants of the king answered the king, saying, O sovereign king, restore this woman to her husband, for he is her husband, for the like happened to the king of Egypt when this man came to Egypt.20 And he said concerning his wife, She is my sister, for such is his manner of doing when he cometh to dwell in the land in which he is a stranger.21 And Pharaoh sent and took this woman for a wife and the Lord brought upon him grievous plagues until he returned the woman to her husband.22 Now therefore, O sovereign king, know what happened yesternight to the whole land, for there was a very great consternation and great pain and lamentation, and we know that it was on account of the woman which thou didst take.23 Now, therefore, restore this woman to her husband, lest it should befall us as it did to Pharaoh king of Egypt and his subjects, and that we may not die; and Abimelech hastened and called and had Sarah called for, and she came before him, and he had Abraham called for, and he came before him.24 And Abimelech said to them, What is this work you have been doing in saying you are brother and sister, and I took this woman for a wife?25 And Abraham said, Because I thought I should suffer death on account of my wife; and Abimelech took flocks and herds, and men servants and maid servants, and a thousand pieces of silver, and he gave them to Abraham, and he returned Sarah to him.26 And Abimelech said to Abraham, Behold the whole land is before thee, dwell in it wherever thou shalt choose.27 And Abraham and Sarah, his wife, went forth from the king’s presence with honor and respect, and they dwelt in the land, even in Gerar.28 And all the inhabitants of the land of the Philistines and the king’s servants were still in pain, through the plague which the angel had inflicted upon them the whole night on account of Sarah.29 And Abimelech sent for Abraham, saying, Pray now for thy servants to the Lord thy God, that he may put away this mortality from amongst us.30 And Abraham prayed on account of Abimelech and his subjects, and the Lord heard the prayer of Abraham, and he healed Abimelech and all his subjects.

Exempel på fullkomliga, perfekta och rättfärdiga personer i Bibeln

rättfärdig 3Visst kan vi människor vara fullkomliga, perfekta och rättfärdiga – här och nu. 

Men dessa uttryck betyder inte ”att aldrig någonsin ha gjort sig skyldig till synd”. Alla syndare har dock förmåga att omvända sig och bli fullkomliga, perfekta, rena och därför rättfärdiga, för när Jesus gör oss rena så blir vi fullkomligt rena och våra gamla synder är borttagna. Vi behöver inte vänta tills vi dör innan vi kan leva rättfärdigt/fullkomligt och ära Gud med våra liv (Titus 2:11-12). Däremot kan vi inte alltid förvänta oss perfekta och fullkomliga fysiska kroppar, och det kunde inte heller Jesus. 

Pred. 7:30 Se, endast detta har jag funnit att Gud skapade människorna RÄTTSINNIGA (Strong’s 3477). Men SEDAN har de tänkt ut många onda planer.

Det hebreiska ordet tsaddiq (Strong’s 6662) betyder fullkomlig, perfekt, rättfärdig, ostrafflig, oklanderlig.

Det grekiska ordet dikaios (Strong’s 1342) betyder ungefär samma sak 

Det grekiska ordet teleios (Strong’s 5046) betyder också ungefär samma sak

Några exempel på människor i Bibeln som levde upp till det begreppet

Jag har använt mig av färgerna ovan för att illustrera respektive ord i grundtexten. Svart text betyder helt enkelt att personernas rättfärdighet är beskriven, utan att något av ovan ord används. Bibeln har gott om exempel på rättfärdiga människor som levde heliga och fullkomliga liv. Alla har dock syndat minst en gång, men det handlar om synder som de omvänt sig från. Om dessa människor varvat synd och rättfärdighet så hade de inte betraktats som rättfärdiga inför Gud. Rättfärdig är den som lever rättfärdigt, men först krävs rening i blodet – genom syndabekännelse och omvändelse.

Noa

1 Mosebok 6:9 Detta är Noas fortsatta historia. Noa var en rättfärdig man och fullkomlig bland sina samtida. Han vandrade med Gud.

1 Mos. 7:7 Herren sade till Noa: ”Gå in i arken med hela din familj. Dig har jag nämligen funnit rättfärdig inför mig i detta släkte.

Abraham

Jak. 2:21 Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret? 22 Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. 23 Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet,och han kallades Guds vän. 24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro. 25 Blev inte skökan Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar, när hon tog emot sändebuden och förde ut dem en annan väg? 26 Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

Lot

1 Mos. 18:23 Och Abraham gick närmare och sade: ”Vill du förgöra den rättfärdige tillsammans med den ogudaktige? 24 Kanske finns det femtio rättfärdiga i staden. Vill du då förgöra den och inte skona platsen för de femtio rättfärdigas skull som finns där?

1 Mos. 19:15 När gryningen kom skyndade änglarna på Lot och sade: ”Stig upp och tag med dig din hustru och dina båda döttrar som är här, så att du inte går under genom stadens synd.

2 Pet 2:7 Men han frälste den rättfärdige Lot, som plågades av de ogudaktigas utsvävande liv. 8 – Den rättfärdige mannen bodde nämligen bland dem, och dag efter dag plågades han i sin rättfärdiga själ av att se och höra det onda som de gjorde. – 9 Herren vet alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och att hålla de orättfärdiga i förvar och straffa dem fram till domens dag, 10 särskilt dem som i orent begär följer sin köttsliga natur och föraktar Herren. Fräcka och självsäkra skyggar de inte för att smäda höga makter,

Job

Job 1:8 Då sade Herren till Åklagaren: ”Har du lagt märke till min tjänare Job? Ty på jorden finns ingen som är så from (Strong’s 8535) och rättsinnig (Strong’s 3477), ingen som så fruktar Gud och undviker det onda.” 

Job. 32:1 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han i sina egna ögon var rättfärdig.—Job 42:Sedan Herren hade talat dessa ord till Job, sade Herren till Elifas från Teman: ”Min vrede är upptänd mot dig och dina båda vänner, ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjortTag er därför nu sju tjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra dem som brännoffer för er, och min tjänare Job skall be för er. Jag skall visa nåd mot honom och inte göra mot er som er dårskap har förtjänat. Ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjort.”

Kung David

Ps. 7:11 Min sköld är hos Gud, han frälsar de rättsinniga.12 Gud är en rättfärdig domare, en Gud som dagligen visar sin vrede.13 Om någon inte vill omvända sig slipar han sitt svärd, sin båge spänner han och gör den redo.

Psaltaren 18:24 Jag var fullkomlig inför honom och tog mig till vara för synd.

2 Samuelsboken 22:22 Herren gjorde väl med mig efter MIN rättfärdighet,efter MINA händers renhet lönade han mig.22 Ty JAG höll mig på Herrens vägar, JAG avföll ej från min Gud i ogudaktighet.23 Alla hans domslut hade jag för ögonen, och hans stadgar lät JAG inte vika ifrån MIG.24 JAG var fullkomlig (Strong’s 8549) inför honom och tog MIG till vara för synd.25 Därför har Herren lönat mig efter MIN rättfärdighet, efter MIN renhet inför hans ögon.26 Mot den trogne visar du dig trofast, mot den fullkomlige (Strong’s 8549) visar du dig fullkomlig.27 Mot den rene visar du dig ren,  men mot den falske visar du dig vrång.

1 Kung. 14:8 Jag har ryckt riket från Davids hus och givit det åt dig. Men du har inte varit sådan som min tjänare David var. HAN HÖLL MINA BUD OCH FÖLJLDE MIG AV HELA SITT HJÄRTA, så att han endast gjorde det som var RÄTT i mina ögon.

1 Kung. 15: 5 Detta skedde därför att David hade gjort det som var rätt i Herrens ögon och inte vänt sig bort ifrån något som han befallde honom, så länge han levde, utom ifråga om hetiten Uria.

2 Kung. 14:3 Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, men ändå inte som hans fader David. Han gjorde i allt som hans fader Joas hade gjort,

Apg. 13: 22 Men Gud avsatte honom och gjorde David till kung över dem. Honom gav han sitt vittnesbörd: Jag har funnit David, Isais son, en man efter mitt hjärta. Han skall utföra min vilja i allt.

Kung Asa

1 Kung. 15:11 Asa gjorde det som var rätt i Herrens ögon, så som hans fader David hade gjort. —14 Offerhöjderna blev inte avskaffade. Men Asas hjärta var hängivet (perfect with KJV, Strong’s 8003) Herren, så länge han levde.

2 Krön. 14:2 Asa gjorde det som var gott och rätt i Herrens, sin Guds, ögon. 3 Han avlägsnade de främmande altarna och offerhöjderna, slog sönder stoderna och högg ner aserorna. 4 Han uppmanade Juda att söka Herren, sina fäders Gud, och att hålla lagen och budorden.

Kung Hiskia

2 Kung. 18:1 I Hoseas, Elas sons, Israels kungs, tredje regeringsår blev Hiskia, Ahas son, kung i Juda. —3 Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, alldeles som hans fader David hade gjort. 4 Han avskaffade offerhöjderna, slog sönder stoderna och högg ner Aseran. Vidare krossade han den kopparorm som Mose hade gjort. Ända till denna tid hade nämligen Israels barn tänt offereld åt den, och man kallade honom Nehustan.5 Hiskia förtröstade på Herren, Israels Gud. Ingen var honom lik bland alla Juda kungar efter honom, inte heller bland dem som varit före honom. 6 Han höll sig till Herren och vek inte av från honom, utan HÖLL DE BUD SOM HERREN HADE GIVIT MOSE. 

Kung Josia

2 Kung. 22:1 Josia var åtta år när han blev kung, och han regerade trettioett år[a] i Jerusalem. Hans mor hette Jedida och hon var dotter till Adaja från Boskat. 2 Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon och vandrade i allt på sin fader Davids väg och vek inte av vare sig till höger eller till vänster.

2 Kung. 23:25 Före Josia hade det inte funnits någon kung som var som han, ingen som så av hela sitt hjärta, hela sin själ och hela sin kraft hade vänt sig till Herren i enlighet med hela Mose lag. Efter honom kom inte heller någon som var lik honom.

2 Krön. 34:1 Josia var åtta år när han blev kung, och han regerade trettioett år i Jerusalem. 2 Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon och vandrade på sin fader Davids vägar och vek inte av vare sig till höger eller till vänster.

Enok

Hebr. 11:5. Genom tron togs Enok bort, så att han inte skulle se döden, och man fann honom inte mer därför att Gud hade tagit bort honom. Ty förrän han togs bort, hade han fått vittnesbördet att han behagade Gud. (Reformationsbibeln) 

Mose och hela Israel uppmanades att vara fullkomliga

5 Mosebok 18:13 Du skall vara fullkomlig (Strong’s 8549) inför Herren, din Gud.

Satan

 Hesekiel 28:15 (om Satan) Du var fullkomlig (Strong’s 8549) på alla dina vägar från den dag då du skapades, till dess att orättfärdighet blev funnen hos dig.

Abel och Sakarias

Matt. 23:35 Så kommer över er allt rättfärdigt blod som är utgjutet på jorden, från den rättfärdige Abels blod till Sakarias, Barakias sons, blod, honom som ni mördade mellan templet och altaret. 

Hebr. 11:4 Genom tron bar Abel fram ett bättre offer åt Gud än Kain, och genom tron fick han det vittnesbördet att han var rättfärdig, EFTERSOM Gud själv bekände sig till hans offer. Och genom tron talar han, fastän han är död. 

1 Joh. 3:7 Kära barn, låt ingen föra er vilse. Den som GÖR det rätta är rättfärdig liksom han är rättfärdig. 8 Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. Och Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar. 9 Den som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10 På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte GÖR det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.11 Ty detta är det bud som ni har hört från början, att vi skall älska varandra 12 och inte likna Kain, som var den ondes barn och mördade sin bror. Och varför mördade Kain honom? Jo, därför att hans gärningar var onda men HANS BRORS var rättfärdiga.

Josef, Marias man

Matt. 1: 19 Josef, hennes man, var god och rättfärdig. Han ville inte dra vanära över henne, och därför beslöt han att i hemlighet skilja sig från henne.

Josef, rådsherren

Luk. 23:50 Nu fanns där en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man, 51 som inte hade samtyckt till vad de hade beslutat och gjort. Han var från den judiska staden Arimatea, och han väntade på Guds rike.

Kornelius

Apg. 10:1 I Cesarea bodde en man som hette Kornelius, en officer vid den italiska vaktavdelningen.2 Han var from och fruktade Gud liksom alla i hans hus, och han gav frikostigt med gåvor till folket och bad alltid till Gud. —22 De svarade: ”Officeren Kornelius är en rättfärdig man som fruktar Gud, och hela det judiska folket talar väl om honom. Av en helig ängel har han fått en uppenbarelse att han skall kalla på dig och höra vad du har att säga.

Johannes Döparen

Mark. 6:20 eftersom Herodes hade respekt för Johannes. Han visste att Johannes var en rättfärdig och helig man och skyddade honom. Och när han hörde honom blev han många gånger villrådig. Ändå lyssnade han gärna på honom.

Luk. 1: 17 Han skall gå framför honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och omvända de olydiga till ett rättfärdigt sinnelag och så skaffa åt Herren ett folk som är berett.”

Simon

Luk. 2: 25 På den tiden fanns i Jerusalem en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom. 

Aposteln Paulus

1 Thess. 2:10 Ni är vittnen, ja, Gud själv är vittne till hur heligt, rätt och oförvitligt vi uppträdde bland er som tror.

Apg. 23:1 Paulus såg på Stora rådet och sade: ”Bröder, jag har levt inför Gud med ett fullkomligt rent  samvete ända till i dag.”

Sakarias och Elisabeth

Lukas 1:5 På den tiden då Herodes var kung i Judeen fanns det i Abias prästavdelning en präst som hette Sakarias. Hans hustru var av Arons släkt och hette Elisabet. 6 De var båda rättfärdiga inför Gud och LEVDE OFÖRVITLIGT EFTER ALLA HERRENS BUD OCH FÖRESKRIFTER.  

Diverse verser om rättfärdiga människorrättfärdig 2

Här nedan kan vi se hur de orättfärdigas liv står i stark kontrast till de rättfärdigas liv, och det handlar om att vara Gud trogen.

GT:

2 Sam. 4: (Is-Boset)11 Hur mycket mer skall jag inte nu, när ogudaktiga män har dödat en rättfärdig man i hans eget hus på hans säng, utkräva hans blod av er hand och utrota er från jorden!”

1 Kung. 8:31 Om någon syndar mot sin nästa och man föreskriver honom en ed och låter honom svära den, och han kommer och svär eden inför ditt altare i detta hus,32 må du då höra det i himlen och utföra ditt verk och skaffa dina tjänare rätt. Du skall förklara den skyldige skyldig och låta hans gärningar komma över hans huvud, men förklara den rättfärdige rättfärdig och låta honom få efter HANS rättfärdighet. (2 Krön. 6:23)

Ps. 1:1 Salig är den som inte följer de ogudaktigas råd och inte går på syndares väg eller sitter bland bespottareutan har sin glädje i Herrens undervisning och begrundar hans ord dag och natt. —Därför skall de ogudaktiga ej bestå i domen, ej syndarna i de rättfärdigas församling. Ty Herren känner de rättfärdigas väg, men de ogudaktigas väg leder till fördärvet.

Ord. 3:32 Ty Herren avskyr den som är falsk, men han är förtrogen med de rättrådiga. 33 Herrens förbannelse vilar över den ogudaktiges hus, men de rättfärdigas hem välsignar han. 34 Bespottare bespottar han, men de ödmjuka ger han nåd.

Ord. 10:11 Den rättfärdiges mun är en källa till liv, våld täcker de ogudaktigas mun.—16 Den rättfärdiges arbete leder till liv,den ogudaktiges vinning leder till synd.—20 Den rättfärdiges tunga är utvalt silver, de ogudaktigas hjärtan har ringa värde.21 Den rättfärdiges läppar föder många, oförnuftiga dör av brist på förstånd.—24 Den ogudaktige drabbas av det han fruktar, vad de rättfärdiga begär blir dem givet.25 När stormen kommer är det ute med den ogudaktige, den rättfärdige har en evig grundval.—28 De rättfärdigas väntan får en glad fullbordan, de ogudaktigas hopp blir till intet. 29 Herrens väg är den ostraffliges värn, men till olycka för ogärningsmän.30 Den rättfärdige skall aldrig vackla, men de ogudaktiga får inte bo i landet.31 Ur den rättfärdiges mun flödar vishet, men en vilseledande tunga skall huggas av. 32 Den rättfärdiges läppar förstår vad som är välbehagligt, de ogudaktigas mun förvränger allt.

Ord. 11:3 De redbaras ostrafflighet leder dem, de trolösa fördärvas genom sin falskhet.Ägodelar hjälper inte på vredens dag, men rättfärdighet räddar från döden.Den ostraffliges rättfärdighet gör hans väg jämn, den ogudaktige faller genom sin ogudaktighet. De redbaras rättfärdighet räddar dem, de trolösa fångas av sina begär.När en ogudaktig dör, blir hans hopp om intet, det de onda väntar på går förlorat. Den rättfärdige räddas ur nöden, den ogudaktige drabbas i hans ställe.9 Med sin mun fördärvar den gudlöse sin nästa, genom kunskap blir de rättfärdiga räddade.—18 Den ogudaktige gör en bedräglig vinst, den som sår rättfärdighet får en säker lön.19 Den som står fast i rättfärdighet vinner liv,den som far efter ont drar över sig död.20 De som har förvända hjärtan är en styggelse för Herren, de som lever ostraffligt behagar honom.—23 Vad de rättfärdiga önskar är idel gott, vad de ogudaktiga kan hoppas på är vrede.—27 Den som ivrigt söker det goda strävar efter nåd, den som far efter det onda drabbas själv av det.—30  Den rättfärdiges frukt är ett livets träd, den som vinner själar är vis. 31 Om den rättfärdige får sin lön på jorden, hur mycket mer då den ogudaktige och syndaren!

Ord. 12:1 Den som älskar fostran älskar kunskap, oförnuftig är den som hatar tillrättavisning. Den som är god vinner Herrens behag, den som smider ränker blir fördömd.Ingen människa kan bestå genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot skall inte rubbas.-–5 De rättfärdigas tankar är rätta, de ogudaktigas råd bedrar.De ogudaktigas ord lurar efter blod, de rättsinnigas tal räddar demDe ogudaktiga omstörtas och finns ej mer, men de rättfärdigas hus består. Efter sitt förstånd blir en man prisad, den som har ett förvänt hjärta blir föraktad.—10 Den rättfärdige vet hur hans boskap känner det,de ogudaktigas hjärtelag är grymt. —.13 Den onde snärjs i sina läppars synd, men den rättfärdige slipper ut ur nöden.14 Av sin muns frukt blir man mättad med gott, vad en människa gjort får hon tillbaka.15 Dårens väg är rätt i hans egna ögon, den är vis som lyssnar till råd.—20 De som smider onda planer har falskhet i hjärtat, de som främjar frid får glädje.—.22 Lögnaktiga läppar är en styggelse för Herren, de som handlar rättfärdigt behagar honom26 Den rättfärdige väljer sitt sällskap, de ogudaktigas väg för andra vilse.—.28 På rättfärdighetens väg är liv, ingen död finns på den vägen.

Ord. 13:1 En vis son lyssnar till sin fars förmaning, en bespottare lyder ingen tillsägelse.—3 Den som vaktar sin tunga bevarar sitt liv, den lösmynte råkar i olycka.—5 Den rättfärdige avskyr lögnaktigt tal, den ogudaktige beter sig skamligt och vanhedrande.Rättfärdighet bevarar den redbare, ondska fäller syndaren.—9 De rättfärdigas ljus lyser klart, de ogudaktigas lampa slocknar.—13 Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom, den som fruktar budet får belöning. 14 Den vises undervisning är en källa till liv, en hjälp att undgå dödens snaror.—18 Fattigdom och skam får den som föraktar förmaning, den som tar vara på tillrättavisning blir ärad.  

Ord. 14:32 Den ogudaktige kommer på fall genom sin ondska, den rättfärdige har en tillflykt vid sin död. 33 I den förståndiges hjärta bor visheten, bland dårarna blir den uppenbar. 34 Rättfärdighet upphöjer ett folk, men synd är folkens vanära.

Ord. 15:24 Den förståndige vandrar livets väg uppåt, så att han undviker dödsriket där nere.—26 För Herren är ondskans planer avskyvärda, men milda ord är rena. 27 Den som skaffar sig orätt vinning drar olycka över sin familj, den som hatar mutor får leva. 28 Den rättfärdiges hjärta svarar med eftertanke, de ogudaktigas mun flödar över av onda ting. 29 Herren är fjärran från de ogudaktiga, men de rättfärdigas bön hör han30 En mild blick gör hjärtat glatt, ett gott budskap ger märg åt benen.31 Den som lyssnar till hälsosam tillrättavisning får bo bland de visa. 32 Den som inte vill veta av fostran föraktar sitt liv, den som lyssnar till tillrättavisning får förstånd.

Ord. 18:10 Herrens namn är ett starkt torn, den rättfärdige skyndar dit och får skydd.

Ord. 20:7 Den rättfärdige lever i ostrafflighet, lyckliga är hans barn efter honom.

Ord. 21:3 Att handla rätt och rättfärdigt är mer värt för Herren än offer.—6 Att vinna skatter med lögnaktig tunga är ett jagande efter vind för dem som söker döden.De ogudaktigas våldsdåd snärjer dem själva, eftersom de vägrar göra det rätta. Krokig väg går syndfull man, den rene går rakt fram.—10 Den ogudaktiges själ har lust till det onda, hans nästa finner ingen nåd i hans ögon.—16 Den människa som far vilse från klokhetens väg hamnar i de dödas församling.—21 Den som far efter rättfärdighet och godhet, finner liv, rättfärdighet och ära.

Hes. 3:18 När jag säger till den ogudaktige: Du skall dö, och du inte varnar honom och inte säger något för att varna den ogudaktige för hans ogudaktiga väg och så rädda hans liv, då skall den ogudaktige dö i sin missgärning, men hans blod skall jag utkräva av din hand. 19 Men om du varnar den ogudaktige och han ändå inte vänder om från sin ogudaktighet eller sin ogudaktiga väg, då skall han dö i sin missgärning, men du har räddat din själ. 20 Och när en rättfärdig man vänder om från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, då skall jag lägga en stötesten i hans väg och han skall dö. Om du då inte har varnat honom skall han dö i sin synd. Man skall inte komma ihåg de rättfärdiga gärningar han tidigare har gjort, men jag skall utkräva hans blod av din hand. 21 Men om du varnar den rättfärdige för att synda och han avhåller sig från synd, då skall han få leva därför att han lät varna sig, och själv har du räddat ditt liv.”

Hes. 18: 4 Se, varje levande själ tillhör mig, fadern såväl som sonen. De är mina. Den som syndar skall dö. 5 Om en man är rättfärdig och gör det som är rätt och rättfärdigt, — 8 om han inte ockrar eller tar oskälig ränta utan håller sin hand borta från allt som är orätt och fäller rätta domar mellan människor, 9 OM HAN LEVER EFTER MINA STADGAR OCH HÅLLER MINA FÖRESKRIFTER, SÅ ATT HAN GÖR DET SOM ÄR RÄTT OCH GOTT, DÅ ÄR HAN RÄTTFÄRDIG OCH SKALL FÖRVISSO FÅ LEVA, säger Herren, Herren.10 Men om han får en son som blir en våldsman som utgjuter blod eller gör något av detta mot en broder — 13 ockrar och tar oskälig ränta – skulle en sådan få leva? Han skall inte få leva. Han har gjort allt detta vidriga, DÄRFÖR skall han förvisso dö. Hans blod skall komma över honom.14 Men om han får en son som ser alla de synder hans far begår, och fast han ser dem inte handlar på samma sätt: —17 han förgriper sig inte på den behövande, ockrar inte och tar inte oskälig ränta utan lever efter mina föreskrifter och vandrar efter mina stadgar – DÅ SKALL HAN INTE DÖ GENM SIN FARS MISSGÄRNING utan skall förvisso få leva. 18 Hans far däremot, som begick våldsgärningar och rövade från sin broder och gjorde sådant bland sina släktingar som inte var gott, se, han skall dö i sin missgärning.19 Men ni frågar: ”Varför skall inte sonen bära på sin fars missgärning?” Sonen har gjort det som är rätt och rättfärdigt. Han har hållit alla mina stadgar och följt dem, och DÄRFÖR skall han förvisso få leva.20 Den som syndar skall dö. EN SON SKALL INTE BÄRA SIN FARS MISSGÄRNING, och en far skall inte bära sin sons missgärning. DEN RÄTTFÄRDIGES RÄTTFÄRDIGHET SKALL VARA HANS EGEN, och den ogudaktiges ogudaktighet skall vara hans egen.21 Men om den ogudaktige vänder om från alla de synder som han har begått och håller alla mina stadgar och gör det som är rätt och rättfärdigt, då skall han förvisso leva och inte dö. 22 Ingen av de överträdelser han har begått skall då tillräknas honom. Genom den rättfärdighet han har visat skall han få leva. 23 Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren, Herren. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva.24 Men när den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och handlar orätt och gör samma vidriga gärningar som den ogudaktige, skulle han då få leva? Ingen av de rättfärdiga gärningar som han har gjort skall då bli ihågkommen. Genom den trolöshet som han har begått och genom den synd han har gjort skall han dö.25 Ändå säger ni: Herrens väg är inte rätt. Hör då, ni av Israels hus: Är inte min väg rätt? Är det inte era vägar som inte är rätta? 26 När den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, så dör han på grund av det. Genom det orätta han har gjort skall han dö. 27 Men när den ogudaktige vänder om från sin ogudaktighet och gör det som är rätt och rättfärdigt, skall hans liv bli bevarat. 28 Därför att han kom till insikt och vände om från alla de överträdelser han hade gjort, skall han förvisso leva och inte dö. 29 Ändå säger Israels hus: Herrens väg är inte rätt! – Är inte mina vägar rätta, ni av Israels hus? Är det inte era vägar som inte är rätta? 30 Därför skall jag döma er, var och en efter hans gärningar, ni av Israels hus, säger Herren, Herren. Vänd om och vänd er bort från alla era överträdelser för att er missgärning inte skall få er på fall.31 Kasta bort ifrån er alla de överträdelser genom vilka ni har syndat och skaffa er ett nytt hjärta och en ny ande. Ty inte vill ni väl dö, ni av Israels hus? 32 Jag finner ingen glädje i någons död, säger Herren, Herren. Vänd därför om, så får ni leva.

NT:rättfärdig

Matt. 10:41 He that receiveth a prophet in the name of a prophet shall receive a prophet’s reward; and he that receiveth a righteous man in the name of a righteous man shall receive a righteous man’s reward.

Matt. 13:17 Amen säger jag er: Många profeter och rättfärdiga längtade efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och få höra det ni hör, men fick inte höra det

Matt. 25:23 Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje! —37 Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka?—40 Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig. 41 Sedan skall han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. 42 Ty jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka.—45 Då skall han svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. 46 Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.”

Matt. 13:49 Så skall det vara vid tidsålderns slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga

Luk. 15:7 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig – inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.

1 Pet 3:12 Ty Herrens ögon är vända till de rättfärdiga, och hans öron är öppna för deras böner. Men Herrens ansikte är vänt emot dem som gör det onda.

1 Pet. 4:17 Ty tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, vad skall då slutet bli för dem som inte lyder Guds evangelium?18 Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, vad blir det då av den ogudaktige och syndaren? 19 Därför skall de som efter Guds vilja får lida anförtro sina själar åt sin trofaste Skapare, under det att de gör vad som är gott.

1 Joh. 2:29 Om ni vet att han är rättfärdig, då inser ni också att var och en som GÖR det som är rätt är född av honom

Rom. 2:13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. 14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. 

Titus 1:7 Församlingsledaren skall som en Guds förvaltare vara oförvitlig. Han skall inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara våldsam eller girig, 8 utan gästfri, godhjärtad och förståndig, pålitlig, gudfruktig och behärskad.

Hebr. 10:38 Min rättfärdige skall leva av tro. Och vidare: Men om han drar sig undan finner min själ ingen glädje i honom. 39 Men vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade. Vi hör i stället till dem som tror och vinner sina själar.

Matt. 5:48 Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.

1 Kor. 2:6 Vishet förkunnar vi emellertid bland de fullkomliga, en vishet som inte tillhör den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång.

Fil. 3:15 Det är så vi bör tänka, alla vi fullkomliga. Tänker ni fel i något avseende, skall Gud uppenbara också det för er.

Jak. 1: 4 Men låt er uthållighet visa sig i fullbordad gärning, så att ni är fullkomliga och hela, utan brist i något avseende

The IMPUTED righteousness of CHRIST – is not Biblical

And the scripture was fulfilled which saith, Abraham believed God, and it [believing God] was IMPUTED UNTO HIM FOR RIGHTEOUSNESS: and he was called the Friend of God. James. 2:23 

hypocriteThe word ”imputed” comes from the Greek word ”logizomai” (Strong’s 3049) which could be translated as ”reckon, count, charge with; reason, decide, conclude; think or suppose”. Notice that it doesn’t mean ”transfer”, but rather ”reckoned” or ”counted as”.

The word is found 41 times in the New Testament, and 4 of those times the word is translated as ”impute” in the KJV.  Rom 4:6-11 and  22-24 have the same Greek word (logizomai) as in James 2:23, and it doesn’t mean ”transfer” there either. These verses use the same word even if they are translated differently:

For what saith the scripture? Abraham believed God, and it [believing God] was counted unto him for righteousness. Rom. 4:3

Even as Abraham believed God, and it [believing God] was accounted to him for righteousness. Gal. 3:6

And therefore it [faith] was imputed to him for righteousness. Rom. 4:22

CountedRom 2:26, Rom 4:3, Rom 4:5, Rom 9:8, Reckoned = Luk 22:37, Rom 4:4, Rom 4:9-10 and Rom 6:11, Rom 8:18, Accounted = Rom 8:36, Gal 3:6

We are asked to be righteous just like Jesus is righteous  

This doesn’t mean that the only means to get saved is to have lived a life free of sins just like Jesus did, but neither is the promise”If you only believe in Jesus, he will confirm you as righteous even if you’re not”. First we must be cleansed in the blood of Jesus – upon repentance – and then the idea is to be led by the Spirit and not by the flesh, which no one else will do for us. We are not able to go piggybacking on Jesus.

1 John 3:4 Whosoever committeth sin transgresseth also the law: for sin is the transgression of the law.5 And ye know that he was manifested to take away our sins; and in him is no sin.6 Whosoever abideth in him sinneth not: whosoever sinneth hath not seen him, neither known him.7 Little children, let no man deceive you: HE THAT DOETH RIGHTEOUSNESS IS RIGHTEOUS, EVEN AS HE IS RIGHTEOUS.8 He that committeth sin is of the devil; for the devil sinneth from the beginning. For this purpose the Son of God was manifested, that he might destroy the works of the devil.9 Whosoever is born of God doth not commit sin; for his seed remaineth in him: and he cannot sin, because he is born of God.10 In this the children of God are manifest, and the children of the devil: whosoever doeth not righteousness is not of God, neither he that loveth not his brother.

God’s wrath is still upon us if we sin, and if we are under God’s wrath we are not saved.

John 3:36 He who believes in the Son has eternal life; but he who does not obey the Son will not see life, but the wrath of God abides on him.” (NASB)

Romans 1:18 For the wrath of God is revealed from heaven against all ungodliness and unrighteousness of men, who hold the truth in unrighteousness;

Romans 2:5 But after thy hardness and impenitent heart treasurest up unto thyself wrath against the day of wrath and revelation of the righteous judgment of God;

Jesus righteousness cannot be transferred/injected into us and we are not righteous unless we LIVE righteously

Our righteousness does not depend on being injected another person’s righteousness, but our righteousness depends on how we live our lives.  

Jesus lived a perfect life (always being obedient to God the Father) and died on the cross for us, and in THAT WAY he is our righteousness. Had Jesus not lived an obedient life for us, he could not have been our righteousness, because the atonement wouldn’t have been perfect. He is NOT our righteousness because he has transferred his righteousness into us (and neither did he literally take our sins on himself as in some kind of an exchange) to make us righteous in position despite that we still live in sin. It’s important to understand that Jesus did NOT obey our moral obligations for us and instead of us!  The Bible talks about imputed righteousness but NEVER the imputed righteousness ”of Christ.  We can read about the righteousness of GOD throughout the Bible (and that Jesus is righteous), but the idea that God looks upon us and sees the righteousness of Christ in us (or the blood of Jesus) instead of our sin, will result in a license to sin. When God looked at the churches in Revelation, he DID notice their sins and asked them to repent.

We are not justified by the works of the law but by God’s grace, so to say that we need perfect obedience to the Torah to be credited to our account in order to be justified is justification by works instead of justification by grace/mercy. God cannot declare the guilty to be innocent – like in a forensic justification – as that would be a lie, but God can PARDON the guilty and he does so if the guilty person repents from his sins.

Abraham is given as an example when it comes to being righteous/justified through faith, because he was counted as righteous BEFORE the law of Moses started to apply. Not all who have Abraham as a forefather are the children of Abraham and saved, but only those who are spiritually circumcised (in their hearts) and BELIEVE the way he did – and he showed his faith with some amazing deeds (work). Those who WALK as he did and obey God as he did (which is something we DO) are circumcised in heart and the true children of Abraham. We do not deserve salvation by anything we do (or believe) but faith without deeds is dead.  We can read ”blessed is the man to whom the Lord will not impute sin”, which shows that all people apparently don’t have sin – namely those whom the Lord do not impute sin. Who are they? They are the ones who have confessed their sins, repented and who walk with Jesus. So when we read ”God imputeth righteousness without works”, it means the works of the law (the Torah and the 613 laws in it), and naturally God wouldn’t impute righteousness to Abraham if he only sat under a tree and ”believed” without showing his faith by OBEDIENCE. Not obedience to the law of Moses (which didn’t exist at the time) but obedience to GOD.

When it comes to Rom. 4:6, it doesn’t say that a person is especially appreciated and blessed if he doesn’t have any works to show up at all and that he only has ”faith alone”. If that were true, it would mean that the less works we have, the more blessed we are and the better it is. No, Paul’s point is to get the jews to understand that they are not saved due to being born Jews and/or for obeying the Torah (613 laws), but a person is blessed/saved if he repents from his sins, believes in Jesus and through this procedure becomes cleansed from his sins. Those are blessed whose trespasses are FORGIVEN, because then God will not impute sin to them. Does this wonderful promise only apply to the Jews? No, Paul wants them to understand that also the uncircumcised (the gentiles) have his promise which is by faith and not by law. Notice how many times we can read about ”circumcision”, so this is what is in focus (the ceremonial law) because the Jews were so concerned about it.

Rom. 4:3 For what saith the scripture? Abraham believed God, and it was counted unto him for righteousness.4 Now to him that worketh is the reward not reckoned of grace, but of debt.5 But to him that worketh not, but believeth on him that justifieth the ungodly, his faith is counted for righteousness.6 Even as David also describeth the blessedness of the man, unto whom God imputeth righteousness without works,7 Saying, Blessed are they whose iniquities are forgiven, and whose sins are covered.8 Blessed is the man to whom the Lord will not impute sin.9 Cometh this blessedness then upon the circumcision only, or upon the uncircumcision also? for we say that faith was reckoned to Abraham for righteousness.10 How was it then reckoned? when he was in circumcision, or in uncircumcision? Not in circumcision, but in uncircumcision.11 And he received the sign of circumcision, a seal of the righteousness of the faith which he had yet being uncircumcised: that he might be the father of all them that believe, though they be not circumcised; that righteousness might be imputed unto them also:12 And the father of circumcision to them who are not of the circumcision only, but who also walk in the steps of that faith of our father Abraham, which he had being yet uncircumcised.—20 He staggered not at the promise of God through unbelief; but was strong in faith, giving glory to God;21 And being fully persuaded that, what he had promised, he was able also to perform.22 And therefore it was imputed to him for righteousness.23 Now it was not written for his sake alone, that it was imputed to him;24 But for us also, to whom it shall be imputed, if we believe on him that raised up Jesus our Lord from the dead;

James doesn’t contradict what Paul is saying. James says that Abraham was justified BY WORKS, and not faith alone. Are we perhaps teaching salvation by works if we choose to quote James?

James 2:18 Yea, a man may say, Thou hast faith, and I have works: shew me thy faith without thy works, and I will shew thee my faith by my works.19 Thou believest that there is one God; thou doest well: the devils also believe, and tremble.20 But wilt thou know, O vain man, that faith without works is dead?21 Was not Abraham our father justified by works, when he had offered Isaac his son upon the altar?22 Seest thou how faith wrought with his works, and by works was faith made perfect?23 And the scripture was fulfilled which saith, Abraham believed God, and it was imputed unto him for righteousness: and he was called the Friend of God.24 Ye see then how that by works a man is justified, and not by faith only.25 Likewise also was not Rahab the harlot justified by works, when she had received the messengers, and had sent them out another way?26 For as the body without the spirit is dead, so faith without works is dead also. 

Paul is not disappointed with the Galatians for their suggestion that it’s still necessary to obey the ten commandments faith alone 3

In the letter to the Galatians, the reason for Paul’s objection to Galatians’s attitude is NOT because they wanted to return to silly old laws such as the ten commandments – just like ”Do not kill, steal, lie or commit adultery”. Why would he be disappointed or upset about that? Those commandments have been in use ever since the days of Adam, and they never cease to apply. No, Paul was disappointed with their teaching that circumcision – which is a ceremonial law in the Torah – was still necessary for salvation. The ceremonial laws are not necessary for salvation, but the law of love certainly is (and the ten commandments provide details of how the law of love works). Paul makes a different between the works of the law (Torah), and the obedience of the holy Spirit.  The Torah was our  schoolmaster to keep us in order  until the arrival of Jesus – after Jesus death the holy Spirit took over as our guide – and we’re supposed to have the law of love in our hearts. We will never be ”free” from the requirement to love God and our neighbor as ourselves, and as long we are slaves to sin (obey sin) we are definitely not free.

Acts. 15:1 And certain men which came down from Judaea taught the brethren, and said, Except ye be circumcised after the manner of Moses, ye cannot be saved.2 When therefore Paul and Barnabas had no small dissension and disputation with them, they determined that Paul and Barnabas, and certain other of them, should go up to Jerusalem unto the apostles and elders about this question.

Gal. 3:5 He therefore that ministereth to you the Spirit, and worketh miracles among you, doeth he it by the works of the law, or by the hearing of faith?6 Even as Abraham believed God, and it was accounted to him for righteousness.7 Know ye therefore that they which are of faith, the same are the children of Abraham.8 And the scripture, foreseeing that God would justify the heathen through faith, preached before the gospel unto Abraham, saying, In thee shall all nations be blessed.9 So then they which be of faith are blessed with faithful Abraham.10 For as many as are of the works of the law are under the curse: for it is written, Cursed is every one that continueth not in all things which are written in the book of the law to do them.11 But that no man is justified by the law in the sight of God, it is evident: for, The just shall live by faith.12 And the law is not of faith: but, The man that doeth them shall live in them.— 19 Wherefore then serveth the law? It was added because of transgressions, till the seed should come to whom the promise was made; and it was ordained by angels in the hand of a mediator.—22 But the scripture hath concluded all under sin, that the promise by faith of Jesus Christ might be given to them that believe.23 But before faith came, we were kept under the law, shut up unto the faith which should afterwards be revealed.24 Wherefore the law was our schoolmaster to bring us unto Christ, that we might be justified by faith.25 But after that faith is come, we are no longer under a schoolmaster.

Paul makes it clear that sinning = spiritual death (also for christians).

Gal. 5:16 This I say then, Walk in the Spirit, and ye shall not fulfil the lust of the flesh.17 For the flesh lusteth against the Spirit, and the Spirit against the flesh: and these are contrary the one to the other: so that ye cannot do the things that ye would.18 But if ye be led of the Spirit, ye are not under the law.19 Now the works of the flesh are manifest, which are these; Adultery, fornication, uncleanness, lasciviousness,20 Idolatry, witchcraft, hatred, variance, emulations, wrath, strife, seditions, heresies,21 Envyings, murders, drunkenness, revellings, and such like: of the which I tell you before, as I have also told you in time past, that they which do such things shall not inherit the kingdom of God.

The significance of having our faith ”imputed” as righteousness, is that God forgives us our transgressions and treats us as though we have never sinned. This means that our sins disappears (without taking a detour in the body of Jesus) and God doesn’t have to LIE to declare us not guilty.  We are 100% cleansed when we are forgiven and free from our sins, but it doesn’t say ”once cleansed always cleansed”. If we become dirty once again, we’re back at square one.

2 Cor. 5:19 To wit, that God was in Christ, reconciling the world unto himself, not imputing their trespasses unto them; and hath committed unto us the word of reconciliation.filthy pig

2 Pet. 2: 18 For when they speak great swelling words of vanity, they allure through the lusts of the flesh, through much wantonness, those that were clean escaped from them who live in error.19 While they promise them liberty, they themselves are the servants of corruption: for of whom a man is overcome, of the same is he brought in bondage.20 For if after they have escaped the pollutions of the world through the knowledge of the Lord and Saviour Jesus Christ, they are again entangled therein, and overcome, the latter end is worse with them than the beginning.21 For it had been better for them not to have known the way of righteousness, than, after they have known it, to turn from the holy commandment delivered unto them.22 But it is happened unto them according to the true proverb, The dog is turned to his own vomit again; and the sow that was washed to her wallowing in the mire.

Vad säger Bibeln om att BE FÖR DÖDA och att döda ber för oss?

lazarus 2

Varför skulle döda BE och VITTNA för oss?

Ingenstans i Bibeln finns det något stöd för att människor på jorden borde be för någon eller till någon som redan avlidit, och heller inte några verser där någon avliden människa ber för människor på jorden. Endast Jesus är medlaren mellan Gud och människor, och vi kan endast påverka en människas liv med våra böner så länge som personen vi ber för fortfarande lever.

Den rike mannen och Lasarus

Historien om Lasarus visar oss en hel del om evangeliet och lite grand om Hades (som en dag ska kastas i eldsjön). Den här liknelsen är den enda liknelse som faktiskt inte presenteras just som en sådan i Nya Testamentet, men vi kan bara ana att det handlar just om en liknelse just för att det handlar om en dialog ”från andra sidan” (Hades), och den sidan verkar vara ganska stängd för oss som lever kvar här på jorden. Liknelser är ju till för att lära oss något, och den här liknelsen visar att det finns en markant gränsdragning mellan de båda delarna av Hades – den onda och den goda sidan – och det går inte att komma över på varandras avdelningar på minsta vis.  Att Jesus valde just Abraham i exemplet kan vara för att det är en väldigt välbekant person för alla judar, och alla vet ju att han inte längre lever. Den rike mannen verkar ha förstått att det endast gick att förmedla sig med Abraham, trots att det var Lasarus uppmärksamhet och tjänst han egentligen ville komma åt. Det är inget stöd för att det överhuvudtaget går att kommunicera med några alls på den andra avdelningen, utan Abraham kanske bara behövdes i historien för att åstadkomma en poäng i liknelsen. Den rike mannen hade här medlidande med sina bröder, och dem kunde han inte själv förmedla sig med.

Det verkar överhuvudtaget inte vara meningen att personer i Hades ska kunna förmedla sig med någon på jorden, för Abraham förklarar om människorna på jorden att De har Mose och profeterna. Dem skall de lyssna till”, som svar på den rike mannens vädjan att på något sätt varna bröderna för helvetets plågor. Om Abraham menade att exempelvis Hadesinvånarnas böner skulle kunna påverka människornas öden, så hade det varit ett bra läge att säga det till den rike mannen. Om fallet skulle vara att böner från Hades goda sida kunde påverka människornas öden, så hade det varit på plats att i stället säga det, men Abraham ger inte utrymme för en sådan teori utan han förklarar att det är tillräckligt för människorna på jorden att lyssna till Mose och profeterna – m a o SKRIFTEN och hela evangeliet. Det är allt vad vi behöver för att bli frälsta. Om vi inte har intresse för vad som står i Bibeln, ja då blir vi inte ens övertygade om någon uppstår från de döda, enligt Abraham.

Om ingen från de rättfärdiga (på den goda sidan) kan komma över till de orättfärdiga (på den dåliga sidan) så förstår vi också att det inte går att påverka dessa människors öden med våra böner. Det är omöjligt för dem att byta sida! Vilken sida vi hamnar på beror på hur vi levt våra liv och när vi väl hamnat på endera sidan så kan detta inte ändras på minsta vis! Böner blir därför helt överflödiga för de som befinner sig i Hades, och vi ska i stället använda våra dyrbara böner till de som fortfarande är vid liv på jorden. Det är där vi kan påverka!

Lukas 16:19 Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde var dag i glädje och fest. 20 Men vid hans port låg en fattig man som hette Lasarus, full av sår. 21 Han längtade efter att få äta sig mätt på det som föll från den rike mannens bord. Ja, hundarna kom och slickade hans sår. 22 Så dog den fattige och fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Även den rike dog och begravdes. 23 När han plågades i helvetet, lyfte han blicken och fick se Abraham långt borta och Lasarus hos honom. 24 Då ropade han: Fader Abraham, förbarma dig över mig och skicka Lasarus att doppa fingerspetsen i vatten för att svalka min tunga, ty jag plågas i denna eld. 25 Men Abraham svarade: Mitt barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, under det att Lasarus fick ut det onda. Nu får han tröst och du plåga. 26 Och till allt detta kommer att DET ÄR EN STOR GAPANDE KLYFTA MELLAN OSS OCH ER, för att de som vill gå över härifrån till er inte skall kunna det och för att inte heller någon därifrån skall kunna komma över till oss27 Den rike mannen sade: Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus 28 för att varna mina fem bröder, så att inte de också kommer till detta pinorum. 29 Men Abraham sade: De har Mose och profeterna. Dem skall de lyssna till. 30 Nej, fader Abraham, svarade han, men om någon kommer till dem från de döda, omvänder de sig. 31 Abraham sade till honom: Lyssnar de inte till Mose och profeterna, kommer de inte heller att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda.”

Jesus säger strax innan han delger historien om Lasarus att evangeliet är det som ska predikas för att människor ska bli frälsta. Det ges inte utrymme för att heligas böner kan påverka:

Lukas 16:16 Lagen och profeterna hade sin tid fram till Johannes. Sedan dess predikas evangeliet om Guds rike, och var och en uppmanas enträget att komma in.

Vi kan alltså bli frälsta tack vare att evangeliet predikas och om vi lyssnar på detsamma:

Romarbrevet 10:14 Men hur skulle de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar?

Om det vore så att några heliga i himlen (som en del kallar för det obibiska begreppet ”helgon”), skulle kunna påverka en människas själ genom böner, så skulle man kunna svara det till Paulus som frågar sig ”hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört”? Men Paulus verkar mena med sina frågor att människorna faktiskt inte kan börja tro på en person som de aldrig fått chansen att höra något om, och han gör inga undantag för de heligas böner. (Det betyder inte att de automatiskt är förlorade, för en människa döms då efter sitt samvete och livsstil Rom. 2:24.)

Det finns inga verser som uppmuntrar till att be för döda – precis tvärt om

Om en människa omvänt sig från sina synder och tror på Jesus (och tror vi och älskar Jesus så lyder vi honom) och fortsätter på den vägen (eftersom det handlar om en grekisk presensform) så kan man säga att personen övergått från döden till livet och inte kommer under domen. Då är det inte de heligas böner som åstadkommer eller påverkar frälsningen, utan helt enkelt Jesu offer på korset i kombination med en människas omvändelse och tro.

Johannes 5:24 Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet—28 Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst 29 och gå ut ur dem. De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom.

En människa ska EN gång dö, och sedan dömas. Det står inte att en människa kan först dö i sin synd och ändå ha chans till andligt liv för att människor på jorden ber för honom/henne. När man en gång dött så går det inte längre att påverka själens framtid, eftersom det är hur vi levt jordelivet som avgör var vi hamnar i efterlivet. När vi en gång dött så kan vare sig vi eller några andra ändra på utgången, oavsett om det handlar om himmel eller helvete:

Hebr. 9: 27 Och liksom det är bestämt om människan att hon en gång skall dö och sedan dömas

Det är endast Gud och änglarna som befinner sig på himmelnivå. Inga ”helgon” som är där för att be och medla för oss.

Joh. 3:13 Ingen har stigit upp till himlen utom han som kom ner från himlen, Människosonen som är i himlen.

Apg. 2:29 Mina bröder, jag får väl öppet säga er att vår stamfader David är både död och begraven, hans grav finns ibland oss än i dag.  34 Ty David har inte farit upp till himlen. Men han säger: Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida

Under Noas dagar så hade alla chansen till att omvända sig och ansluta sig till Noa, ända tills den dagen då han gick in i arken och dörren stängdes. Då fanns inte längre någon chans till frälsning och människorna utanför arken fick i stället förgås i vattnet:

1 Peter 3:18 Så led också Kristus en gång för våra synder. Rättfärdig led han i orättfärdigas ställe, för att föra oss till Gud. Han blev dödad till köttet, men levandegjord genom Anden. 19 I Anden gick han bort och utropade ett budskap för andarna i fängelset, 20 för dem som den gången var olydiga när Gud tåligt väntade under Noas dagar, medan arken byggdes. I den blev några få, åtta personer, frälsta genom vatten

Den andra döden är inte skärselden, utan när Hades kastas i eldsjön. De som inte hamnar i Guds himmelrike kastas i eldsjön och det finns alltså inget mellanläge:

Upp. 20:13 Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. 14 Döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden15 Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön

Upp. 21:Han sade också till mig: ”Det har skett. Jag är A och O, begynnelsen och änden. Åt den som törstar skall jag ge att dricka fritt och för intet ur källan med livets vatten. Den som segrar skall få detta i arv, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son. Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna, de otuktiga, trollkarlarna, avgudadyrkarna och alla lögnare skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden.

Om det är tänkt att vi ska be för döda skulle Jesus själv kunna utgöra ett bra exempel genom att be för sin döda vän Lasarus som ju dött, men i stället för att be så grät han över hans död. Innan han sedan uppväckte honom från de döda.

Gamla testamentet och om att ha försöka få kontakt med de dödagrav2

Kung David bad förtvivlat för sin son ända till den minuten då han dog. Då slutade han att be eftersom loppet redan var kört. Det går endast att påverka medan en person lever:

2 Sam. 12:15 Så gick Natan hem igen. Och Herren lät barnet, som Urias hustru hade fött åt David, drabbas av en svår sjukdom. 16 David bad till Gud för pojken och fastade. När han kom hem låg han hela natten på marken.  19 Men när David såg att hans tjänare viskade med varandra, förstod han att barnet hade dött. David frågade då sina tjänare: ”Har barnet dött?” De svarade: ”Ja.”20 Då steg David upp från marken, tvättade sig, smorde sig, bytte om kläder och gick in i Herrens hus och tillbad. När han kom hem igen bad han att man skulle sätta fram mat åt honom, och han åt. 21 Då sade hans tjänare till honom: ”Varför gör du så här? Medan barnet levde, fastade du och grät, men så snart barnet har dött, stiger du upp och äter.”22 Han svarade: ”Så länge barnet levde, fastade och grät jag, för jag tänkte: Vem vet, kanske förbarmar sig Herren över mig och låter barnet leva. 23 Men nu, när det har dött, varför skulle jag då fasta? Kan jag föra honom tillbaka igen? Jag kommer att gå till honom, men han kommer inte tillbaka till mig.”

Vi ska inte söka råd hos de döda:

5 Mos. 18:10 Hos dig får inte någon finnas som låter sin son eller dotter gå genom eld eller befattar sig med spådom, teckentydning, svartkonst eller häxeri, 11 ingen som utövar besvärjelsekonster, ingen andebesvärjare, ingen som bedriver trolldom och INGEN SOM SÖKER RÅD HOS DE DÖDA12 Ty avskyvärd för Herren är var och en som gör sådant, och för sådana vedervärdigheters skull fördriver Herren, din Gud, dem för dig.

Jesaja 8:19 När de säger till er: ”Fråga andebesvärjare och spåmän, dem som viskar och mumlar”, så svara: ”Skall inte ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda till råds för de levande?

När människornas ande lämnar dem så vänder de åter till stoft, och vi är tillsagda att inte sätta vårt hopp till dem eftersom de på inga sätt kan påverka vår frälsning. Detta inkluderar Jesus mamma Maria.

Ps. 146:3 Lita inte på furstar, inte på människor som ej kan frälsa.När deras ande lämnar dem, vänder de åter till stoft. Den dagen går deras planer om intet. Salig är den som har Jakobs Gud till sin hjälpare. Han sätter sitt hopp till Herren, sin Gud,

De döda vet ingenting och de kan inte verka och tänka, så alltså bör vi inte förvänta oss böner från dem, eller spendera dyrbar tid genom att be till dem:

Pred. 9:De som lever vet att de måste dö, men de döda vet ingenting och de får ingen lön mer, ty minnet av dem är glömt. Deras kärlek, deras hat och deras avund finns inte mer. Aldrig någonsin mer får de ta del i vad som sker under solen.—10 Allt vad din hand kan göra, gör det med kraft. Ty i graven dit du går kan man inte verka eller tänka, och där finns ingen kunskap eller vishet.

Först sova i mullen och sedan dom. Ingen mellan värld:

Dan. 12: 1 ”På den tiden skall Mikael träda upp, den store fursten, som står som försvarare för dina landsmän. Det kommer en tid av nöd, som inte har haft sin like ända från den dag då människor blev till, ända till den tiden. Men på den tiden skall alla bland ditt folk bli frälsta som finns uppskrivna i boken. De många som sover i mullen skall vakna, några till evigt liv, andra till förakt och evig skamDe förståndiga skall då lysa som himlavalvets ljus, och de som har fört många till rättfärdighet, som stjärnor, alltid och för evigt.

Job 14:10 Men när en man dör, ligger han där, när en människa ger upp andan, var är hon11 Som vattnet försvinner ur sjön    och en flod sinar och torkar ut,12 så lägger sig människan och står ej upp igen. Först när inte himlen mer finns, vaknar hon och reser sig från sin sömn.13 O, att du ville gömma mig i dödsriket, dölja mig till dess att din vrede upphör, sätta en bestämd tid för mig och tänka på mig!14 Kan en människa få liv igen som en gång dött? Då skulle jag hålla ut i min mödas tid, till dess att min avlösning kommer.

Vanliga argument från de som försöker ge stöd för böner för eller från döda

Att uttrycka sig med ”jag hoppas verkligen att Gud visar både hans familj och honom själv barmhärtighet på den dagen”, och tolka detta som att Paulus ber för döda, är verkligen att töja på versen. Även jag och andra kan ju uttrycka oss på det sättet utan att för den skulle be för döda. Vi vet inte ens om Onesiforus (och/eller hans familj) verkligen är död:

2 Tim. 1:16 Må Herren visa barmhärtighet mot Onesiforus familj, ty han gav mig ofta nytt mod och skämdes inte för mina bojor. 17 Tvärtom, när han var i Rom sökte han ivrigt efter mig och fann mig också. 18 Ja, må Herren låta honom finna barmhärtighet från Herren på den dagen. Och hur mycket han hjälpte mig i Efesus, det vet du själv mycket väl.

De heliga” är de rättfärdiga människorna på jorden, och motsatsen är syndarna som lever på jorden. Deras böner jämförs med ”rökelse” som stiger upp till Gud. Det står inte att de bett för några i himlen, utan bönerna gäller självfallet de böner som de bett för andra på jorden:

Upp. 5:Och Lammet gick fram och tog bokrullen ur högra handen på honom som satt på tronen. Och när det tog bokrullen, föll de fyra väsendena och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. De hade var och en sin harpa och skålar av guld, fulla av rökelse, som är de heligas böner.

Upp. 8:3 Då kom en annan ängel, som hade ett rökelsekar av guld, och ställde sig vid altaret. Åt honom gavs mycket rökelse, som han skulle lägga till alla de heligas böner på guldaltaret framför tronen.4. Och röken från rökelsen tillsammans med de heligas böner steg från ängelns hand upp inför Gud.

Medlaren är EN och det är Jesus. Därför bör vi inte sätta vår förhoppning på andra medlare, såsom Jesus mamma Maria:

1 Tim. 2:5 Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus

Gal. 3:19 Varför gavs då lagen? Den blev tillagd för överträdelsernas skull för att gälla tills avkomlingen skulle träda fram, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand.20 Denne medlare företräder inte bara en part. Men Gud är en

Judiska kaddish 

Betyder ”helgelse” eller ”helga”, och handlar om böner för att upphöja Gud under årliga minneshögtider.

Mackabeerböckerna (och Tobias)

Uppgifter därifrån anses inte tillförlitliga. De är inte kanoniska och inte inluderade i Bibeln, och inte heller räknas de som sanna fortsättningar tiill 1 Mackabeerboken:

Maccabees 15:38,39 CT ”So these things being done with relation to Nicanor and from that time the city being possessed by the Hebrews, I also will here make an end of my narration. Which if I have done well and as it becometh the history, it is what I desired: but if not so perfectly, it must be pardoned me.”

Läs gärna om katolicismen i denna bloggartikel

Abraham showed his faith by obedience and was therefore righteous

(An excerpt from Jesse Morell’s upcoming book, ”The Vicarious Atonement of Christ.”

abrahamThere was a problem in Israel of thinking that righteousness consisted in external works of the law, which notion Paul needed to confront. There were Israelites who thought that they were righteous before God as long as they obeyed the Torah, even while sinning in their hearts. Jesus said our righteousness needed to exceed that of the Pharisees who obeyed the outward requirements of the Torah but were sinful inwardly. In context Jesus expounded upon the sins of the heart and not mere outward action, in regards to our righteousness exceeding that of the Pharisees.

Paul argued for a circumcision of the heart by faith in order to be righteous. Paul argued that Abraham was righteous and justified before the Torah was given through Moses, so that the external works of the law that the Torah demanded cannot possibly be what true righteousness consisted of. It could not be the means through which we are made righteous or justified in character. Paul argued that by faith in God Abraham was righteous and consequently justified, and so that is how Gentile believers are made righteous and are justified too.

In his heart Abraham trusted God so that in his life Abraham obeyed God. Faith of the heart was the seed to real obedience of life, so God imputed (reckoned or considered) Abraham’s faith as righteousness, as that was what it really was. A heart of faith is a righteous heart. Faith, which results in obedience, is what real righteousness is. Righteousness is not merely being circumcised or keeping the dietary requirements of the Torah. It is what comes out of the mouth that defiles a man, not what goes into it. It is not by obeying the external requirements of the Torah and having outward works, even with selfish motives to be praised by men, which makes a man righteous before God.Real righteousness is not a work of the law at all, but is faith in God.

However, there is a problem in the church today just like there was in Israel. That is a problem of thinking that righteousness consists in works of the law or obedience to the Torah. Like the Pharisees who thought that they were righteous on a technicality, by observing the outward requirements of the Torah while still sinning in their hearts, the Theologians of today are teaching that you can be righteous before God on the same technicality as well. They teach that Christ obeyed the Torah or the law for us on our behalf as our substitute, so that His works of the law are imputed to us. In light of Christ’s works of the Torah being imputed to our account, they say, we are made righteous in the eyes of God and are consequently justified even though we are still sinful in heart and character. This is identical to the problem Paul had to confront when he argued that we are not righteous or justified by the works of the law but by a faith in Christ that purifies the heart. Paul was confronting this Pharisaical notion of being technically righteous before God by outward obedience to the Torah while still sinning inwardly in your heart.

The Pharisees and reformed theologians are both wrong in assuming that righteousness does not consist in works of the law, either performed by the individual or performed by a substitute on their behalf and imputed to them. There is no righteousness by works while still sinning in heart. It is a faith in Christ, a trusting of the heart that results in obedience of life, that is real righteousness in the eyes of God. When a man is sinning in his heart, he is not trusting God in his heart. But when a man is trusting God in his heart, he will not be sinning in his heart or life, and so God will impute or consider his faith as righteousness. It is by faith that our heart is purified so it is by faith that we are made righteousness.