Tag Archive | Jakobsbrevet

Den som bryter mot ett enda bud är skyldig till ALLA Guds bud?

Proverbs 3

Ty den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud är skyldig till allt (Jak. 2:10)

”For whosoever shall keep the whole law, and yet offend in one point, he is guilty of all” (KJV)

Den här versen ska inte tolkas som att vi brutit mot alla Guds bud om fallet är att vi endast brutit mot ett av buden exempelvis ”Du skall icke ljuga”. Om en person ljugit så kan man inte påstå att han även automatiskt mördat, begått äktenskapsbrott, stulit, etc, för det vore helt enkelt inte sant. Däremot är personen – oavsett vilket bud han brutit – en LAGÖVERTRÄDARE, vilket jag absolut tror är Jakobs poäng. Man är ingen mördare förrän man faktiskt mördat, man är ingen tjuv förrän man faktiskt stulit och man är inte otrogen förrän man faktiskt vänsterprasslat. Inom dessa överträdelser inkluderas även att hata någon eftersom detta jämställs med att mörda, att se på någon för att (med syfte att…) lusta, samt att vara arg på någon utan orsak. Om någon menar att man man är en mördare och en äktenskapsbrytare för att man ljugit borde det gå att sätta namn på VEM man i så fall mördat och/eller vänsterprasslat med, samt NÄR exakt detta inträffade.

Oavsett om det handlar om små/stora synder, eller få/många synder så gör det oss alltså till skyldiga lagöverträdare eftersom vi har misslyckats med att lyda Guds lag. En synd gör att vi brutit lagen och lite surdeg syrar hela degen! Detta leder till att vi antingen måste sona för våra överträdelser eller hoppas på att någon med auktoritet över lagen frikänner oss. Tack och lov har Jesus Kristus all makt och frikänner oss på villkor att vi omvänder oss! Idag handlar det inte om judarnas lag (drygt 600 st.) som gällde under Mose tid, utan det handlar kortfattat om att älska Gud över allting och sin nästa som sig själv. Lyder vi detta dubbla kärleksbud har vi uppfyllt hela lagen. Det indikerar Jakob själv i verserna innan (samt Paulus):

Jak. 2:Om ni uppfyller den konungsliga lagen enligt Skriften: Du skall älska din nästa som dig själv, då handlar ni rätt. 9 Men om ni gör skillnad på människor begår ni synd, och lagen överbevisar er om att ni är överträdare.

Rom. 13:8 Stå inte i skuld till någon utom i kärlek till varandra. Ty den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen.

Vi handlar alltså rätt om vi uppfyller den konungsliga lagen, och vi handlar fel samt syndar om vi inte gör det. Säger Jakob verkligen här att vi människor är för alltid fastbundna vid det senare alternativet? Dessa verser kommer efter v.10:

Jak. 2:11 Han som har sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott, har också sagt: Du skall inte mörda. Om du inte begår äktenskapsbrott, men mördar, är du en brottsling. 12 Tala och handla så som den som skall dömas efter frihetens lag.

Här säger Jakob svart på vitt att det finns ett alternativ som heter att vi INTE begår äktenskapsbrott om vi exempelvis mördar – men däremot att vi likväl är brottslingar oavsett vilket av dessa bud vi bryter. Detta visar att han inte påstår i v. 10 att vi automatiskt bryter mot alla bud om vi bryter mot ett. Men att bryta ett enda bud gör att vi smutsat ner oss och är i behov av en Frälsare. Vidare fortsätter Jakob direkt med att uppmana sina läsare att ”tala och handla så som den som skall dömas efter frihetens lag”, vilket borde innebära att han verkligen tror de har kapacitet att göra just detta.

När vi bryter mot lagar så kanske det hjälper oss lite grand att tänka på VEM vi har utfört lagöverträdelsen (synden) emot. Om vi exempelvis ljugit för ett barn så är det illa, men barnet har ingen auktoritet att verkställa en dom mot dig och sätta dig i fängelse. Inte heller har en fru/make eller en släkting makt att utfärda ett fängelsestraff om du syndat mot dem. Det är mycket värre om du utför lagöverträdelser mot en person med makt över rättsväsendet. Att bli påkommen med lögn mot en polis, åklagare eller domare är allvarligare eftersom de besitter olika grader av makt över dig. Att synda inför Gud är alltså det grövsta man kan göra, men bara om det finns ett alternativ att INTE synda mot honom. Finns inga val så kan vi ju inte hjälpa att vi väljer den enda vägen som står till buds.

Om vi därför var födda med en arvsynd så skulle det inte finnas något alternativ för oss att leva syndfritt, och därför vore Gud ingen rättfärdig domare om han ändå ville belägga oss med straff för något vi omöjligt kan undvika att göra. Inte ens en normal sekulär domstol skulle utfärda straff mot någon som de vet har en dokumenterad mental funktionsnedsättning som resulterar i att personen i fråga omöjligt kan kontrollera sitt beteende. Det skulle inte ens en kallhamrad ateist anse vara en rättvis dom.

Säger Jakob i sitt brev att vi omöjligt kan leva utan synd?faith 2

Lär oss verkligen Jakob att vi kan glömma idén att försöka leva rättfärdigt eftersom vi definitivt kommer att misslyckas inom timmar eller max några dagar? Lär han ut att det är fullständigt normalt även för kristna att synda och att vi vore högmodiga om vi skulle påstå att vi kan leva rent och vara Jesus trogna? Jakob lär ut precis motsatsen i sitt brev. ”Lägg bort all orenhet” är hans budskap, och om vi lyckas få en syndare att vända om frälser vi hans själ från DÖDEN. Jakob uttrycker att vi borde vara fullkomliga, utan brist i något avseende. Om vi inte kan tygla vår tunga så är vår gudstjänst ingenting värd.

Jak. 1:4 Men låt er uthållighet visa sig i fullbordad gärning, så att ni är fullkomliga och hela, utan brist i något avseende. 12 Salig är den som håller ut i prövningen, ty när han har bestått sitt prov skall han få livets krona, som Gud har lovat dem som älskar honom. 14 Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär. 15 När så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död. 16 Bedra inte er själva, mina älskade bröder.—21 Lägg därför bort all orenhet och all ondska och ta ödmjukt emot ordet, som är inplanterat i er och som har makt att frälsa era själar.22 Var ordets görare, inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva. 23 Om någon är ordets hörare och inte dess görare, liknar han en man som betraktar sitt ansikte i en spegel, 24 och när han har sett sig själv i den, går han sin väg och glömmer genast hur han såg ut. 25 Den som däremot blickar in i frihetens fullkomliga lag och blir kvar i den och inte är en glömsk hörare utan en verklig görare, han blir salig i sin gärning.26 Om någon menar sig tjäna Gud men inte tyglar sin tunga utan bedrar sitt hjärta, så är hans gudstjänst ingenting värd.

Jak. 2:14 Mina bröder, vad hjälper det om någon påstår sig ha tro men saknar gärningar? Kan väl en sådan tro frälsa någon? 15 Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen16 och någon av er säger till dem: ”Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? 17 Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.18 Nu säger kanske någon: ”Du har tro.” – Ja, men jag har också gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag visa dig min tro genom mina gärningar. 19 Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och bävar. 20 Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? 21 Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret? 22 Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. 23 Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet, och han kallades Guds vän. 24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro. 25 Blev inte skökan Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar, när hon tog emot sändebuden och förde ut dem en annan väg? 26 Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

Jak. 3: 10 Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder.—13 Är någon bland er vis och förståndig, då skall han visa sina gärningar genom ett klokt och vänligt uppträdande. 14 Men bär ni på bitter avund och stridslystnad i ert hjärta, skall ni inte skryta och tala emot sanningen. 15 En sådan vishet kommer inte ovanifrån utan är jordisk, oandlig, ja, demonisk. 16 Ty där avund och stridslystnad råder, där råder också oordning och allt som är ont.

Jak. 4:4 Ni trolösa, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara världens vän blir Guds fiende. —7 Underordna er därför Gud. Stå emot djävulen, så skall han fly bort från er. 8 Närma er Gud, så skall han närma sig er. Gör era händer rena, ni syndare, och rena era hjärtan, ni tvehågsna.

Jak. 5:15 Trons bön skall bota den sjuke, och Herren skall resa upp honom. Och har han begått synder, skall han få förlåtelse för dem. 16 Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra så att ni blir botade. Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön. 19 Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon för honom tillbaka,20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från döden och överskyler många synder.

Var Abraham rättfärdig av tro, eller av GÄRNINGAR som Jakobsbrevet säger? Jak. 2:21

abrahamAbraham – rättfärdig av TRO eller GÄRNINGAR, eller TRO OCH GÄRNINGAR?

Paulus i Romarbrevet verkar säga att Abraham var rättfärdig genom TRO och inte av gärningar, medan Jakob i Jakobsbrevet verkar säga precis tvärt om – att han blev rättfärdig genom gärningar och INTE bara genom tro. Hur hänger det ihop? Är inte Paulus och Jakob överens? Det är inte helt ovanligt att det blir Jakob som får stryka på foten när man ska försöka anpassa två ståndpunkter som till synes verka vara motstridiga, och man försöker då läsa Jakobsbrevet genom ljuset av det man tror Paulus säger. Det kan då bli så att man tillskriver Jakob åsikter som han inte har och menar att han ”också” tror att vi blir frälsta av ”tro allena” trots att han mycket tydligt säger precis tvärt om. Vi kan notera att vare sig Paulus eller Jakob någonsin säger att vi blir frälsta av tro ”allena”, om vi med det menar en tro som  inte visar sig i gärningar. Tro utan gärningar är död och det går inte att komma runt det.

Det fanns regler att följa innan Lagen kom

Det Paulus försöker åstadkomma genom Romarbrevet – och även Galaterbrevet och Hebreerbrevet – är att få judarna att förstå att de INTE är frälsta och Abrahams barn bara för att de är födda som judar och släkt med Abraham, och inte heller för att lagen gavs till dem, utan det är snarare så att Abrahams barn (de som är frälsta) är de som TROR och älskar Jesus – vilket är öppet för ALLA människor och inte bara judarna. Här kan vi se hur bekymret som Paulus försöker hantera i Rom. 4  egentligen börjar:

Apg.15:15 Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta, om de inte lät omskära sig enligt seden från MoseNär det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga.

Detta problem är utgångspunkten för Paulus kamp mot dessa judar som vill kompromissa och kämpa sig kvar i det gamla testamentet och de judiska ceremoniella lagarna. ”Lagen” som vi så ofta läser om i Bibeln kom med Mose, och den innehåller 613 olika lagar/bud som det var tänkt att judarna skulle efterleva – och de flesta lagar endast under en viss tid. Bland dessa bud finns de tio budorden och de var de första buden att skrivas ner av Gud på stentavlor. Nu är det så att dessa tio bud faktiskt inte hade sin början med Mose trots att det var under hans möte med Gud som de först skrevs ner, för sanningen är ju att de har gällt ända sedan Adams tid och fortsätter att gälla ända till Domedagen! Jag säger detta eftersom väldigt många kristna tror att  vi på något sätt är befriade från att lyda NÅGOT av Guds bud, även om de också tror att det är ”eftersträvansvärt” att lyda tio Guds bud även om de är övertygade om att vår frälsning inte hänger på graden av lydnad. Men är det verkligen så? Visst var det väl förbjudet att mörda, stjäla, ljuga och begå äktenskapsbrott även under Adams tid? Annars hade det ju inte varit någon synd för Kain att mörda sin bror, och det skulle inte funnits något skäl  för Gud att säga:

1 Mosebok 4:7 Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du skall råda över den.”

Det fanns alltså SYND som människorna potentiellt skulle kunna begå långt INNAN Mose tid trots att Lagen ännu inte fanns, och det handlar om mycket logiska bud som kort och gott handlar om KÄRLEK. Dessa tio kärleksbud (eller ”moraliska bud” om man så vill) är precis lika viktiga att lyda 1) tiden mellan Adam och Mose, 2) tiden under Mose levnad, och 3) tiden mellan Mose och  idag och så länge jorden snurrar. Jesus summerar dessa bud i ”det dubbla kärleksbudet”, och om vi i sanning älskar Gud och våra medmänniskor med hela vårt hjärta så lyder vi per automatik alla de tio budorden! Älskar vi våra medmänniskor så vill vi ju inte skada dem, såra dem eller behandla dem illa på minsta vis, och man kan också säga att vi lyder ANDEN om vi lyder kärlekens lag som ska finns i våra hjärtan.

Galaterbrevet 5:18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen.

1 Korinthierbrevet 7:19 Det har ingen betydelse om någon är omskuren eller oomskuren. Vad som betyder något är att man håller Guds bud.

Om vår synd var ett så stort problem att Jesus dog för oss för att rädda våra själar, inte innebär väl hans död att det plötsligt är fritt fram att synda utan att riskera några konsekvenser vad gäller vår själar? Inte dog väl Jesus för att möjliggöra att vi kan synda under lite mer avslappnande former? Här är lite mer verser om Abrahams liv långt innan Mose levde, och innan Lagen som kom med Mose.

1 Mos. 18:17 Då sade Herren: ”Kan jag dölja för Abraham vad jag tänker göra?  19 Ty jag har utvalt honom för att han skall befalla sina barn och efterkommande att hålla sig till Herrens väg och HANDLA rättfärdigt och rätt, så att Herren kan uppfylla sina löften till Abraham.”20 Sedan sade Herren: ”Ropet över Sodom och Gomorra är starkt och deras synd är mycket svår.21 Därför vill jag gå ner och se om de i allt har gjort efter det rop som har nått mig. Om det inte är så, vill jag veta det.22 Männen vände sig därifrån och gick mot Sodom, men Abraham stod kvar inför Herren. 23 Och Abraham gick närmare och sade: ”Vill du förgöra den rättfärdige tillsammans med den ogudaktige? 24 Kanske finns det femtio rättfärdiga i staden. Vill du då förgöra den och inte skona platsen för de femtio rättfärdigas skull som finns där?25 Det vare dig fjärran att göra något sådant, att låta den rättfärdige dö med den ogudaktige. Det skulle då gå med den rättfärdige som med den ogudaktige. Det vare dig fjärran! Skulle inte han som är hela jordens domare göra det som är rätt?”

Ovan avsnitt är mycket intressant eftersom den ger oss en rad spännande sanningar som man kanske inte alltid reflekterat över.  Vi kan lära oss att:

  1. Det fanns SYND under denna tid, trots att Lagen ännu inte kommit
  2. Synd sker emot Guds vilja (kanske en självklarhet men jag säger detta med tanke på kalvinisterna)
  3. Det fanns RÄTTFÄRDIGA under denna tid även om det var sparsamt med rättfärdiga just i Sodom. Abraham och Lot är ju ett par exempel på rättfärdiga personer, och Enoch, Noa, Job är andra exempel på berömda rättfärdiga personer.
  4. Rättfärdig” är den som handlar RÄTT – alltså i sitt eget agerande.
  5. Gud valde ut Abraham för att han skulle lära framtida generationer att hålla sig på Herrens väg och att få människor att HANDLA RÄTTFÄRDIGT.
  6. Guds löfte till Abraham gällande framtida rika välsignelser i hans säd är var avhängigt om Abraham skulle välja att lyda Gud eller inte.
  7. Det låter faktiskt i v. 21 som Gud måste komma ner till jorden för att ta reda på hur exakt saker och ting förelåg vad gäller den synd som Sodom gjort sig skyldig till.

Här nedan kommer ytterligare ett avsnitt gällande en händelse som inträffade innan Lagen kom:

1 Mos. 20:Men Gud kom till Abimelek i en dröm om natten och sade till honom: ”Du måste dö för den kvinnas skull som du har tagit till dig, ty hon är en annan mans hustru.” Men Abimelek hade inte rört henne och han svarade: ”Herre, vill du döda också rättfärdiga människor?Har han inte själv sagt till mig: Hon är min syster? Och hon sade själv: Han är min bror. Med uppriktigt hjärta och rena händer har jag gjort detta.” Då sade Gud till honom i drömmen: ”Ja, jag vet att du har gjort detta med uppriktigt hjärta, och det var också jag som hindrade dig från att synda mot mig. Därför lät jag dig inte röra henneMen ge nu mannen hans hustru tillbaka, ty han är en profet. Han skall be för dig så att du får leva. Men om du inte ger henne tillbaka, skall du veta att du själv och alla som tillhör dig måste döden dö.”Tidigt nästa morgon steg Abimelek upp och kallade till sig alla sina tjänare och berättade allt detta för dem. Männen blev mycket förskräckta. Abimelek kallade på Abraham och sade till honom: ”Vad har du gjort mot oss? Och vad har jag gjort för synd mot dig, eftersom du har dragit denna stora synd över mig och mitt rike? Du har gjort sådant mot mig som ingen bör göra.”

Här kan vi lära oss följande:

  1. Även människor som inte var släkt med Abraham kände till konceptet av SYND – trots att detta var innan Lagen kom.
  2. Abimelek hade inga problem med att ”tro på Gud” eftersom han ju kommunicerade med honom, och även hans tjänare blev förskräckta när de insåg vad Gud skulle kunna göra med dem.
  3. Abimelek förväntade sig att Gud är av en natur som agerar rättvist och inte straffar rättfärdiga människor genom att förkorta deras liv utan orsak.
  4. Abimelek ansåg att han själv agerade rättvist i frågan vad gäller Abrahams hustru, och Gud håller med honom om att han (Abimelek) agerat med ett uppriktigt hjärta. Gud var inte den som orsakade detta uppriktiga hjärta i Abimelek, men han hjälpte däremot till i situationen och hindrade Abimelek i detta fallet från att synda med Abrahams hustru.
  5. Huruvida Abimelek och hans tjänare skulle få fortsätta att leva eller inte var avhängigt Abimeleks agerande, beroende på om han skulle ge Sara tillbaka till Abraham eller inte.
  6. Abimelek ansåg att Abraham syndade. I själva verket stämde det ju att Sara faktiskt var Abrahams syster, men hon var även hans hustru vilket han valt att inte avslöja.

Så kommer vi till situationen när Gud verkligen satte Abraham på prov.

1 Mos. 1:1 En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Han sade till honom: ”Abraham!” Han svarade: ”Ja, här är jag.” Då sade han: ”Tag din son Isak, din ende son, som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som bränn-offer på ett berg som jag skall visa dig.”Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna och tog med sig två av sina tjänare och sin son Isak. Sedan han huggit ved till brännoffer, gav han sig i väg mot den plats som Gud hade sagt åt honom att gå till. Han sade då till sina tjänare: ”Stanna här med åsnan. Jag och pojken går dit bort för att tillbe, och sedan kommer vi tillbaka till er.”—-11 Då ropade Herrens ängel till honom från himlen: ”Abraham! Abraham!” Han svarade: ”Här är jag.”12 Då sade han: ”Lyft inte din hand mot pojken och gör honom ingenting. Nu vet jag att du fruktar Gud, då du inte ens har undanhållit mig din ende son.”—15 Herrens ängel ropade ännu en gång till Abraham från himlen: 16 ”Jag svär vid mig själv, säger Herren: Eftersom du har gjort detta och inte undanhållit mig din ende son, 17 skall jag rikligen välsigna dig och göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och din avkomma skall inta sina fienders portar.19 Sedan vände Abraham tillbaka till sina tjänare, och de bröt upp och gick tillsammans till Beer-Sheba. Och Abraham bodde i Beer-Sheba.

Nu var ju detta stora prov på fullständig lydnad inte Abrahams första rättfärdiga agerande i sitt liv, men att vara villig att offra sin egen son i lydnad inför Gud visar förstås på hur långt Abraham var villig att gå för sin skapares skull och denna händelse blev    förstås den rättfärdiga handlingen som allra mest blev ihågkommet gällande Abraham.

  1. Gud satte Abraham på prov för att se Abrahams agerande, och det visar på människans fria vilja och möjlighet att agera separat från Guds egen vilja. Det finns ingen anledning att testa något som man vet utgången på och t o m en utgång som man själv styrt.
  2. Abraham var ENSAM när han höjde kniven för att offra sin son. Hans agerande i rättfärdighet (lydnad) var alltså enkom INFÖR GUD och INTE inför människor.
  3. Vi kan återigen se att den enorma välsignelsen vad gäller hans talrika efterkommande var avhängigt hans agerande, huruvida han skulle lyda Gud i  allt eller inte.

Om Abraham bara skulle sitta under en buske och bara ”tro” på Gud så hade detta inte resulterat i en sådan världsberömd beundran inför honom, och saken är den att han aldrig var frälst av ”tro allena”.

Paulus i Romarbrevet  romans

Så tillbaka till Romarbrevet. Notera att det var stort fokus på det här med omskärelse eftersom det var detta som dessa judar (se vers från Apg ovan) menade var ett frälsningsvillkor trots att en sådan lära är i strid med sanningen. Paulus intygar att judar inte är förmer än andra människorr – och heller inte underlägsna andra människor eftersom både judar och greker gjort sig skyldiga till synd är är i behov av en frälsare.

Rom. 3:1Vilket företräde hava då judarna, eller vad gagn hava de av omskärelsen??—Huru är det alltså? Äro vi då något förmer än de andra? Ingalunda. Redan härförut har jag ju måst anklaga både judar och greker för att allasammans vara under synd. (1917)

Paulus ville få judarna att förstå att Abraham faktiskt förklarades rättfärdig INNAN någon omskärelse, så alltså kan det här med omskärelse inte vara något krav för frälsningen – och inte någon av de andra ceremoniella lagbuden heller. Paulus berömmer inte människor som har en tro utan gärningar, eftersom det är en KRAV, men han vill få judarna att förstå att det INTE är gärningar som frälser i sig och framför allt inte lydnad av de ceremoniella lagarna som inte gäller längre överhuvudtaget. Abraham var frälst och rättfärdig UTAN att ha lytt TORAH (613 bud inalles).

Vidare är vi antingen frälsta av 1) av gärningar såsom att ha lytt lagen till 100%, av egna meriter, för att vi förtjänar det, osv, ELLER 2) genom NÅD vilket innebär Guds barmhärtighet. De flesta är överens om att det är alternativ 2 som gäller eftersom vi inte klarar villkoren i alternativ 1. Men det betyder inte att lydnad/gärningar inte längre är nödvändiga för det är de. Man kan jämföra det med en brottsling som gjort sig skyldig till överträdelse av lagen och fått livstid i fängelse, och som senare blir benådad av en behörig person med makt. Brottslingen har ingen rätt att säga ”En gång benådad, alltid benådad!. Nu vet jag att jag aldrig någonsin riskerar att hamna i fängelse igen även om jag skulle utföra ytterligare lagöverträdelser för jag har ju blivit benådad! Jag är nu IMMUN mot risken att bli fängslad igen!”. Men visst är det så att brottslingen inte kan slippa ifrån sitt rättmätiga straff genom något som han GÖR även om han skulle leva resten av sitt liv i fullständig lydnad av lagen, för det ändrar ju inte på att han tidigare gjort sig skyldig till lagöverträdelser som på något sätt måste sonas (eller förlåtas).

Inte heller Abraham levde ett helt prickfritt liv (fast det är möjligt att det var näst intill fullkomligt), så även han behövde Guds förbarmanade i sitt liv eftersom inte heller han ”förtjänade” någon frälsning. Det gäller att tolka Romarbrevet 4 rätt så att man exempelvis inte tolkar v. 6 som att målsättningen är att inte ha några gärningar överhuvudtaget eftersom det verkar vara något eftersträvansvärt att räknas som rättfärdig utan några gärningar som helst. Men detta är givetvis inte vad Paulus säger, och han argumenterar självfallet inte emot Jesus som säger att vi kan huggas av vinträdet pga brist på frukt (gärningar). Vidare är Paulus poäng att frälsningen är öppen för ALLA – omskurna eller oomskurna. Paulus säger här nedan att vi måste VANDRA i Abrahams spår, och detta är något som vi gör.

Rom. 4:1 Vad kan vi nu säga att vår stamfader Abraham har vunnit genom gärningar? Om Abraham förklarades rättfärdig på grund av gärningar, då har han något att berömma sig av – men inte inför Gud. Ty vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.Den som har gärningar att peka på får sin lön, inte av nåd utan som något han har förtjänatMen den som utan att bygga på gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet. Därför prisar också David den människa salig, som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar: Saliga är de, vilkas överträdelser är förlåtna och vilkas synder är överskylda.Salig är den man som Herren inte tillräknar synd.Gäller denna saligprisning endast de omskurna eller även de oomskurna? Vi säger ju att tron räknades Abraham till rättfärdighet. 10 När blev den tillräknad honom? Sedan han blivit omskuren? Nej, det skedde medan han ännu var oomskuren. 11 Han tog emot omskärelsens tecken som bekräftelse på rättfärdigheten genom tron, och den ägde han redan som oomskuren. Så skulle han vara fader till alla oomskurna som tror, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem. 12 Han skulle även vara fader till omskurna, till sådana som inte endast hör till de omskurna utan också VANDRAR i spåren av den tro som vår fader Abraham hade som oomskuren.13 Det var inte genom lagen som Abraham och hans efterkommande fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro14 Om de som håller sig till lagen blir arvingar, då är tron utan innehåll och löftet satt ur kraft. 15 Lagen åstadkommer ju vrede. Men där ingen lag finns, där finns inte heller någon överträdelse. 16 Därför heter det ”av tro”, för att det skulle vara av nåd och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro, han som är allas vår fader. —19 Han sviktade inte i tron då han tänkte på att hans egen kropp saknade livskraft – han var då omkring hundra år – och att Saras moderliv var dött. 20 Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran. 21 Han var övertygad om att vad Gud hade lovat, det var han också mäktig att hålla.22 Därför ”räknades det honom till rättfärdighet.23 Men dessa ord ”det räknades honom till rättfärdighet” skrevs inte bara för hans skull 24 utan även med tanke på oss. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår Herre, 25 han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.

Tror vi på Gud och älskar honom så lyder vi honom, och det visade Abraham med sitt liv. Summerat så blev inte Abraham frälst pga att vara jude eller för att ha lytt en lång rad med ceremoniella bud, utan han blev frälst av TRO som han visade i LYDNAD. Paulus ger exempel på att Abraham visade sin tro i LYDNAD, och det är därför han var rättfärdig:

Hebr. 11:I tron LYDDE Abraham, när han blev kallad att dra ut till det land som han skulle få i arv, och han begav sig i väg utan att veta vart han skulle komma.9 I tron LEVDE han som främling i det utlovade landet. Han bodde i tält tillsammans med Isak och Jakob, som var medarvingar till samma löfte.—17 I tron BAR Abraham fram Isak som offer, när han blev satt på prov. Ja, sin ende son bar han fram som offer, fastän han hade fått löftena.

Paulus försäkrar oss mycket tydligt att synd separerar oss från Gud, och han talar givetvis inte emot sig själv i Romarbrevet.

1 Korinthierbrevet 6:9 Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant

Gal. 5:19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror,21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

Jakob i Jakobsbrevet – utan gärningar är vi inte frälstajames

Sedan till Jakob som inte skriver sitt brev med fokus på judarna som Paulus gjorde, och alltså inte har samma mål med sitt brev som Paulus. Jakob är mycket tydlig med att Abraham var rättfärdig genom gärningar och INTE av tro allena. Han ger i  samma kapitel 2 exempel på diverse gärningar som vi förväntas göra för att vara frälsta, så det han skriver går inte att misstolka. Tro utan gärningar är död, så utan gärningar kan vi inte vara frälsta.

Jak. 2:21 Blev inte vår fader Abraham erkänd som RÄTTFÄRDIG GENOM GÄRNINGAR, när han bar fram sin son Isak på altaret? 22 Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. 23 Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet, och han kallades Guds vän. (SFB)

Jak. 2:21 Blev icke Abraham, vår fader, rättfärdig av gärningar, när han frambar sin son Isak på altaret?22 Du ser alltså att tron samverkade med hans gärningar, och av gärningarna blev tron fullkomnad,23 och så fullbordades det skriftens ord som säger: »Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet»; och han blev kallad »Guds vän». (1917)

Och ännu ett exempel på att det är vad vi GÖR – självfallet ihop med tron – som gör oss rättfärdiga:

Jak. 2:25 Blev inte skökan Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar, när hon tog emot sändebuden och förde ut dem en annan väg? 26 Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

Vem är Abrahams barn?

Även Johannes förklarar att man inte är Abrahams barn för att vi är födda som judar och/eller för att vi har lagen, utan Abrahams barn är de som förblir i Jesus och som inte lyder synd (eftersom vi då blir syndens slavar). Johannes säger att om vi verkligen är Abrahams barn så GÖR vi gärningar såsom Abraham gjorde. Abraham var ju rättfärdig för att han var en riktig Gudsman som levde i lydnad av Gud och därmed räknades som rättfärdig.

Joh. 8:31 Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, 32 och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” 33 De svarade honom: ”Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi skall bli fria?”34 Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav35 Slaven bor inte kvar i huset för alltid, men sonen stannar där för alltid. 36 Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria. 37 Jag vet att ni är Abrahams barn, men ni vill döda mig därför att ni inte förstår mitt ord. 38 Jag talar vad jag har sett hos min Fader. Ni gör vad ni har hört av er fader.”39 De svarade honom: ”Vår fader är Abraham.” Jesus sade: ”OM NI VORE ABRAHAMS BARN, SKULLE NI GÖRA ABRAHAMS GÄRNINGAR40 Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen, som jag har hört av Gud. Så handlade inte Abraham

Läs mer om synd/lag/nåd bland mina övriga artiklar, t ex denna.

Martin Luther hade en del om bakfoten

FearTorbjörn Edebol skrev i tidningen Dagen en artikel om en förhoppning att låta det kommande 500-årsmminnet av reformationen bli en bibelrenässans i Luthers efterföljd, men jag delar inte  hans uppfattning om Martin Luther även om Luther skrivit en del upplyftande saker. Det är inte bara Luthers förskräckliga och hårrresande generaliseringar om judarna som jag tänker på – och som tyvärr utnyttjades av andra för att motivera rättigheten att konfiskera judarnas ägodelar och förfölja dem – utan jag tänker på framför allt tre obibliska läror som influerat Norden och stora delar av världen.

1) Den gnostiska idén att människan ärvt Adams synd

Utan något känt undantag så lärde ingen av de gamla kyrkofäderna ut något sådant de första 300-400 åren e Kr, och det var inte förrän Augustinus (en före detta gnostiker) trädde fram på scenen som denna idé infördes till kyrkan. John Kalvin (1509-1564) och Martin Luther (1483–1546) anammade Augustinus (354–430) nya läror och spred dem sedan vidare, och idag är det de som motsätter sig arvsynden som anses vara villolärare trots att det var precis tvärt om de första 300+ åren. Men även om vi ska försöka intala oss själva att samtliga kyrkofäder hade fel så är förstås det viktiga vad BIBELN säger, och den säger ingenstans att vi är födda i synd. Inte ens i Romarbrevet 5 där det tydligt står att DÖDEN (inte synden) kommit över alla människor av anledningen att vi syndat. Inte för att vi ärvt Adams synd. Vi dör däremot fysiskt pga Adam eftersom vi inte kan nå livets träd pga honom. Den makabra läran att vi alla är födda i synd har resulterat i barndopstraditionen (för att hindra bebisar att gå själsligt förlorade om de skulle råka dö innan dopet) men sanningen är att bebisar inte ens har kapacitet att synda och de är totalt oskyldiga. Synda är någonting man gör och ingenting man kan ärva.

2) Det saliga bytet

Det verkar som denna obibliska idé och begreppet i sig självt faktiskt härrör sig till Martin Luther, även om sådana tankegångar fanns innan hos Anselm av Canterbury (som introducerade försoningsläran) och Augustinus. Bibeln lär att när vi omvänder oss från våra synder så TAS DE BORT. De raderas helt enkelt, och de överförs inte först på Jesus. Bildligt talat kan man säga att Jesus ”tagit våra synder på sig” på korset, men på så sätt att han bildligt talat tar dem ”på sina axlar”. Ingenstans i Bibeln står det att JESUS rättfärdighet är insprutad/överförd till oss. Jesus är vår rättfärdighet på det sättet att han levt ett syndfritt liv för vår skull och för att han möjliggjort rening i hans blod på villkor att vi omvänder oss. Sedan är det tänkt att VI (inte Jesus) ska leva rättfärdigt, och om vi syndar igen är vi smutsiga igen och INTE rättfärdiga. Tro det eller ej, men Bibeln lär att den som GÖR rätt är rättfärdig. Inte den som fått en injektion av Jesus rättfärdighet.

3) Läran att vi är frälsta av tro allena när Bibeln tydligt säger att vi INTE är frälsta av tro allena (Jak. 2:24)

Luther var osäker på om Jakobsbrevet verkligen var kanoniskt och uttryckte t o m att den borde raderas ur Bibeln (Luther’s Works, 54, 424-425). Han tyckte inte alls om Jakobs påstående att vi INTE är frälsta av tro allena. Men Jakob var tydlig med att tro utan gärningar är död och Paulus argumenterade inte emot honom. Paulus försökte däremot få judarna att förstå att de inte är frälsta för att de omskär sig eller lyder andra ceremoniella lagar. Efter Jesu död är det inte tänkt att vi ska lyda de 613 lagarna från Moses, men däremot ska vi lyda Anden som leder oss bort från synd. Synd är att bryta kärleksbudet vilket summerar tio Guds bud. Vidare riskerar vi att huggas av vinträdet pga brist på frukt (Joh. 15).

Ovan läror har tyvärr nästlat sig in i våra kyrkor och fått oss att tro att vi faktiskt inte kan sluta synda och det finns t o m människor som tror att vi syndar ständigt i tanke, ord och gärningar. Vad är det för vits med att omvända sig om det inte kan gå ens en dag utan att vi syndar igen? Om tanken är att vi är frälsta trots att vi syndar, bara vi tror på Gud (tro allena) så är väl detta att hålla med det Satan lärde ut i Eden när han hävdade att synd INTE leder till döden?

1 Mosebok 3:4 Då sade ormen till kvinnan: ”NI SKALL VISST INTE DÖ!

En sådan enkel lögn som det borde vara lätt att avslöja och slå hål på, men ändå smyger vi in sådana tankegångar i kyrkan utan att vi kanske ens är medvetna om det: Vi lär ju varandra att vi är födda med en syndfull natur som tvingar oss att synda vare sig vi vill eller ej, vilket innebär att vi faktiskt har bra ursäkter för vår synd och vilket vidare riskerar att locka till mer synd. För vad kan hända? Jesus har ju dessutom tagit våra synder på sig och vi har fått HANS rättfärdighet, och då kan inte ens Gud se våra synder pga Jesu blod som är som ett filter framför hans ögon. Vi har alltså ha råd med att leva orättfärdigt eftersom vi är rättfärdiga i position även om vi inte är det i handling. Vidare är vi ju frälsta av tro ALLENA, så det här med synd och frukt inverkar inte på våra själar. Bara vi tror på Gud…

Läs gärna mer detaljer om dessa ämnen på min blogg, och läs gärna detta blogginlägg om Martin Luther.

Demoner och onda andar tror också att Jesus är helig och Guds son

Vi får ofta höra att en tro på Gud räcker för att bli frälst, men det är endast i betydelsen en FRÄLSANDE tro. Och vad betyder detta? Jo, tror vi på Gud så förväntas vi ÄLSKA honom, och älskar vi honom så LYDER vi honom. DETTA är en frälsande tro, och detta är sättet att veta om vi är Guds barn eller ej.

Johannes 14:15 OM ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud.—:21 Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom.”—23 Jesus svarade: ”Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom.24 Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord. Det ord som ni hör är inte mitt utan kommer från Fadern som har sänt mig.

1 Johannesbrevet 3:10 På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder

Även demoner och onda andar har en stark tro på Gud. De veta att Jesus är den Jesus som kommer från Nasaret (som även profetiorna berättar om), att han är Guds HELIGA, att han är GUDS SON, att han är EN GUD, att han är MESSIAS, och att han förmodligen kommit för att fördärva dem eftersom de är onda. De BÄVAR (darrar) t o m av fruktan på grund av denna vetskap! Så deras tro är det inget fel på men däremot bristen på goda gärningar och framför allt deras SYND.

Mark. 1:23 Och se, i deras synagoga fanns nu en man som hade en oren ande, och han skrek:24 ”Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är, du Guds Helige.”

Jak. 2: 19 Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och bävar.

Lukas 4: 41 Onda andar for även ut ur många, och de ropade: ”Du är Guds Son.” Men han talade strängt till dem och förbjöd dem att tala, eftersom de visste att han var Messias.

Att demonerna saknar gärningar och därmed inte är frälsta är också Jakobs poäng i Jakobsbrevet 2. Ämnet är GÄRNINGAR och inte huruvida änglar/demoner kan bli frälsta eller ej (även om förstås Jesus inte offrade sig för änglar och demoner utan för MÄNNISKOR). Jakob drog till med de värsta individer/varelser han kunde tänka sig att göra en jämförelse med, och troende demoner verkar vara den värsta kombinationen han kom på. Den slutsats som Jakob vill komma till är att om t o m DEMONER kan ha en stark tro på att Jesus faktiskt är den som han utger sig för att vara, hur kan då VI få för oss att tro allena (utan gärningar) kan frälsa OSS? Demoner slutar inte att vara onda demoner bara för att de har en stark tro på att Jesus är Guds utlovade och helige son, och lika lite förvandlas VI per automatik till goda personligheter om vi tror samma sak som dem – SÅVIDA INTE vi har goda GÄRNINGAR att visa förstås! Man kan alltså ha en stark tro på att Jesus är den helige Guds son som kommit för att fördärva det onda, och vara medveten om sin ondska, men trots detta vara förlorad. Detta pga vägran att omvända sig och pga lathet när vi inte anstränger oss att åstadkomma god frukt och gärningar. Vi kan aldrig åberopa en rätt till frälsning av tro allena, och självfallet heller inte av gärningar allena. Bibeln säger klart och tydligt i Jak. 2:24 att vi INTE är frälsta av tro allena. Ingenting vi tror eller gör kan få oss att förtjäna en frälsning, men det finns däremot villkor.

Det är alltså inte så att vi endast riskerar att förlora vår frälsning om vi förlorar vår TRO, utan det är snarare så att vi mycket väl kan ha vår tro i behåll men att vi inte vill upphöra med all vår SYND. Människan vill så gärna tjäna två herrar och ändå vara frälst, men vi måste välja EN herre i våra liv.

Lag och Evangelium. Rättfärdig genom gärningar och inte av tro allena (Jak. 2:24)

Jak. 2:24 I sen alltså att det är av GÄRNINGAR som en människa bliver rättfärdig, och ICKE av tro allenast (1917)

Jak. 2:24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom GÄRNINGAR och INTE bara genom tro (SFB)

För att försöka parera denna vers (och egentligen stora delar av Jakobsbrevet) – som säger att vi INTE är rättfärdiga av tro allena – så föreslår en del att vi är rättfärdiga av gärningar inför MÄNNISKOR, medan vi är rättfärdiga av tro (allena) inför GUD. Men passar denna tolkning in vid närmare betraktelse? Så här säger Jakobsbrevet 2 om Abraham:

Jak.2:21 Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret? 22 Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. 23 Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet, och han kallades Guds vän.24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro25 Blev inte skökan Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar, när hon tog emot sändebuden och förde ut dem en annan väg? 26 Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

Här är sammanhanget där Abraham offrade sin son Isak, och det står klart att det är pga det Abraham gjorde INFÖR GUD (inte inför människor) som han kallades för rättfärdig och som gav honom rik välsignelse:

1 Mosebok 22:Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna och tog med sig två av sina tjänare och sin son Isak. Sedan han huggit ved till brännoffer, gav han sig i väg mot den plats som Gud hade sagt åt honom att gå till. När Abraham på tredje dagen lyfte blicken fick han se platsen på avstånd. Han sade då till sina tjänare: ”Stanna här med åsnan. Jag och pojken går dit bort för att tillbe, och sedan kommer vi tillbaka till er.” Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son Isak, men själv tog han elden och kniven, och de gick båda tillsammans. — 10 Och Abraham räckte ut handen och tog kniven för att slakta sin son. 11 Då ropade Herrens ängel till honom från himlen: ”Abraham! Abraham!” Han svarade: ”Här är jag.” 12 Då sade han: ”Lyft inte din hand mot pojken och gör honom ingenting. NU vet jag att du fruktar Gud, då du inte ens har undanhållit mig din ende son.” —15 Herrens ängel ropade ännu en gång till Abraham från himlen: 16 ”Jag svär vid mig själv, säger Herren: EFTERSOM du har gjort detta och inte undanhållit mig din ende son, 17 skall jag rikligen välsigna dig och göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och din avkomma skall inta sina fienders portar. 18 I din avkomma skall alla jordens folk bli välsignade, DÄRFÖR att du lyssnade till min röst.”19 Sedan vände Abraham tillbaka till sina tjänare, och de bröt upp och gick tillsammans till Beer-Sheba. Och Abraham bodde i Beer-Sheba.

Om Jakobrevet 2:24 är tänkt att visa att vi är rättfärdiga av gärningar inför människor så kunde Jakob inte ha valt ett sämre exempel. Abraham var ensam när han offrade sin son, och inte ens hans tjänare var närvarande för att se händelsen (vilket även intygas i den sekulära judiska historieboken ”Den rättrådigas bok” som refereras till i Bibeln). Vi kan läsa att Gud säger ”nu vet jag” när han ser att Abraham lydigt tänker offra sin son. Helt klart är att Abrahams gärningar inte är inför människor utan inför Gud. Speciellt om vi också kan läsa:

Rom 2:13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga.

Det tidigare stycket i Jakobsbrevet 2 säger:

Jak.2:14 Mina bröder, vad hjälper det om någon påstår sig ha tro men saknar gärningar? Kan väl en sådan tro frälsa någon? 15 Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen 16 och någon av er säger till dem: ”Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? 17 Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.18 Nu säger kanske någon: ”Du har tro.” – Ja, men jag har också gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag visa dig min tro genom mina gärningar. 19 Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och bävar. 20 Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död?

Jakob jämför tro utan gärningar med demonernas tro. De tror också att Jesus är Guds son vilket de också erkänner högt, men de är inte frälsta eftersom de inte har gärningar att visa med sin tro. Så är det också med oss eftersom tro utan gärningar är död och gärningar utan tro är död. Vi kan inte förtjäna frälsning av något vi gör, men gärningar är ändå ett vllkor för frälsningen och därför nödvändiga. Om vi inte visar god frukt så lovar Jesus till och med att hugga av oss från vinträdet så det är mycket allvarligt. Synd innebär inte bara reducerade gåvor i Guds rike, utan det är våra SJÄLAR som är i fara:

Rom 6:16 Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet? 17 Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt. 18 Nu är ni slavar under rättfärdigheten, sedan ni har befriats från synden. 19 – För er mänskliga svaghets skull använder jag en så enkel bild. – Ty liksom ni förr ställde era lemmar i orenhetens och laglöshetens slavtjänst, till ett laglöst liv, så skall ni nu ställa era lemmar i rättfärdighetens slavtjänst, till helgelse.20 Medan ni var syndens slavar, var ni fria från rättfärdigheten. 21 Men vad skördade ni då för frukt? Jo, det som ni nu skäms för. Slutet på sådant är döden22 Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv. 23 Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

1 Pet 2:11 Mina älskade, jag uppmanar er som främlingar och gäster att hålla er borta från de köttsliga begären som för krig mot själen.

Romans 8:6Och köttets sinne är DÖD, medan Andens sinne är liv och frid7Köttets sinne är nämligen fiendskap mot Gud, eftersom det icke är Guds lag underdånigt, ej heller kan vara det. 8Men de som äro i ett köttsligt väsende kunna icke behaga Gud.— 13Ty om i leven efter köttet, så skolen I DÖ; men om I genom ande döden kroppens gärningar, så skolen I leva. (1917)

Mark 9:47 Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det! Det är bättre för dig att gå in i Guds rike med ett öga än att med båda ögonen i behåll kastas i Gehenna

1 Peter 4:18 Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, vad blir det då av den ogudaktige och syndaren?

De berömda verserna Ef. 2:8 talar inte emot vad jag skrivit ovan. Vi är antingen frälsta genom lagen eller av nåd genom tro (antingen eller), och vi vet att det inte kan vara det förstnämnda eftersom det alternativet kräver 100% lydnad vilket ingen uppnått. Tack och lov har Gud i sin kärlek erbjudit frälsning som en gåva genom tro, men det betyder inte att lydnad av den moraliska lagen (de tio budorden) numera är valfritt även om det är eftersträvansvärt. Det är tänkt att vi ska ha dessa budord i våra hjärtan och de är precis lika viktiga att lyda som tidigare eftersom synd alltid separerar oss från Gud. Det är den ceremoniella lagen som vi är fria ifrån. Att bli renade i Jesu blod betyder inte att Jesus frälser oss även om vi återigen smutsar ner oss i framtiden och det heter inte ”en gång renad alltid renad”. Omvändelse är ett krav för att få vara Guds barn. Se även nedan hur Paulus å ena sidan säger att vi inte är under lagen, och å andra sidan listar synder som får oss att förlora vår frälsning.

Gal.5:16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär17 Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. 18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen. 19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror,21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.22 Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet,23 trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot. 24 De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär.25 Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden.

Vi är inte frälsta av TRO ALLENA! Jakob 2:24

En människa erkänns som rättfärdig genom GÄRNINGAR och inte bara genom tro!

Det finns en del som hör ovan uttryck och genast protesterar och menar att det är raka MOTSATSEN till vad Bibeln säger, och en del kan t o m bli riktigt upprörda. Ända tills de får höra att det är ett citat från Bibeln. Då försöker de i stället febrilt att förklara hur Jakob egentligen menar, för de går inte med på att Jakob menar det som han rakt ut säger. Inte ens när han motiverar det han säger med tydliga exempel på GÄRNINGAR.

Om vi undantar Joh 3:16, finns den någon vers i NT som används lika flitigt som Ef 2 8-9?:

”Ty av nåden är ni frälsta genom tron, och inte av er själva, Guds gåva är det, inte av gärningar, för att ingen skall berömma sig” (Ef. 2:8-9)

Jakobsbrev 2:24 är inte alls lika känd och det är sällan vi påminner varandra om den:

Jak. 2:24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom GÄRNINGAR och inte bara genom tro (Sv. Folkbibeln)

Jak. 2:24 I sen alltså att det är av gärningar som en människa bliver rättfärdig, och ICKE AV TRO ALLENAST. (1917)

Den enda versen i Bibeln som innehåller både orden ”tro” och ”allena” så står det att vi INTE är frälsta genom tro allena! Ändå lär vi varandra precis tvärt om. Det finns ju inga motsägningar i Bibeln och inte heller är dessa två verser motsägande om vi ser dem i sitt sammanhang och om vi noterar vad verserna säger samt vad de INTE säger. Om vi studerar Ef 2:8-9 kan vi börja med att notera att det inte är TRON som är ”gåvan” utan frälsningen. Hela mänskligheten har i och för sig gåvan/möjligheten att kunna komma till tro på Gud, men i den här versen åsyftas frälsningen som gåva.

”For by grace ye are saved through faith, and this [Τοῦτο] [it is] not of yourselves, [it is] the gift of God, not of works lest anyone might boast” (Eph. 2:8-9).

Pronomet [Τοῦτο] är ett demonstrativt pronomen och den syftar på det som det refererar till. Det är inte maskulint eller feminint utan neutralt och det är i singular och nominativt. ”Tro” kan inte vara vad [Τοῦτο] syftar till eftersom ”det” är neutralt och ”tro” feminint. Paulus borde ha använt ett annat passande ord om han velat syfta på ordet ”tro” och undvikit förvirring. Om vi accepterar att det inte är ”tron” som är gåvan undviker vi dessutom motsägningar, såsom Rom 10:17 som säger att tro kommer av att höra (Guds ord). De som refererar till Ef. 2:8-9 tar sällan med vers 10 som säger:

”Ty vi är hans verk, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett för att VI skall VANDRA i dem”

Det står att VI ska vandra, och Gud kommer inte att vandra åt oss. Vad händer om vi väljer att inte vandra i de goda gärningarna? Gud har en plan och vi måste välja att följa den.

Vi är antingen frälsta av egen kraft/gärningar ELLER av nåd, och vi kan läsa att det är av nåd som vi är frälsta och villkoret är att vi TROR. Men vad innebär det att tro? Även demonerna tror ju på Gud och de är inte frälsta. Vi vet också att ”ljumma” kristna inte är frälsta trots att de tror. Om vi tror på Jesus och känner honom så älskar vi honom och då säger Bibeln att vi också LYDER honom. Det är också på det sättet vi verkligen kan se om vi är Guds barn eller ej. Lyder vi honom eller inte?

Gärningar utan tro (vilket var risken för judarna) kan inte kan göra någon rättfärdig och Jakob menade att tro utan gärningar inte kan göra någon rättfärdig. Både Paulus och Jakob hänvisade till Abraham som var rättfärdig utan lagens gärningar MEN däremot var han var rättfärdig genom trons gärningar. Gärningarna som Paulus talar om i Rom 4:2 och Gal. 2:16 och andra ställen är inte samma sorts gärningar som Jakob talar om. Paulus talar om lagens gärningar med referens till de ceremoniella gärningarna som kan bli utförda av vem som helst som vill – omskärelse, sabbat, mat, klädsel, osv. Jakob däremot talar om hjärtats omvändelse vilket rör en person till att göra goda gärningar. Jakob använder Abraham som ett exempel där Abraham visade sin tro med att lyda Gud. Paulus och Jakob säger inte emot varandra och även Paulus talar om ”trons gärningar” 1 Thess. 1:3; 2 Thess. 1:11; Gal. 5:6, etc.

Abraham levde ju före den Mosaiska lagen, men Paulus agerade mot de judar som menade att man var tvungen att hålla lagen för att kunna bli rättfärdig. Paulus talar om den ceremoniella lagen. Paulus lägger mycket kraft i Romarbrevet 3 och 4 på att visa judarna att de inte är förmer än hedningarna i hjärtat även om de har omskärelsen och den Mosaiska lagen vilket hedningarna inte har.

Jak. 2:14 Mina bröder, vad hjälper det om någon påstår sig ha tro men saknar gärningar? Kan väl en sådan tro frälsa någon? 15 Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen 16 och någon av er säger till dem: ”Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? 17 Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.18 Nu säger kanske någon: ”Du har tro.” – Ja, men jag har också gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag visa dig min tro genom mina gärningar. 19 Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och bävar. 20 Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? 21 Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom GÄRNINGAR när han bar fram sin son Isak på altaret? 22 Du ser att hans tro SAMVERKADE med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad23 Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet, och han kallades Guds vän. 24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom GÄRNINGAR och INTE bara genom tro. 25 Blev inte skökan Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar, när hon tog emot sändebuden och förde ut dem en annan väg? 26 Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

Vi kan inte bli frälsta under lagen

1 Joh. 5:3 Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga.

Ingen syndare kan bli frälst under lagen. En överträdare kan inte slippa sitt straff genom att EFTER sin överträdelse börja leva moraliskt rätt. De goda gärningar han gör efter sin överträdelse kan inte radera ut det som han tidigare gjort sig skyldig till. Att tillräknas rättfärdighet är att förklaras oskyldig och befriad från alla anklagelser. Men Gud kan inte ljuga så därför kan God inte förlara syndare som oskyldiga och rättfärdiga (Ex. 23:7; Deut. 25:1; Prov. 17:15; Nah. 1:3). Den skyldigas enda hopp är att blir förlåten genom Jesus Kristus barmhärtighet. Gud kan ge benådning åt den skyldiga och det är detta som är skillanden mellan att vara frälst av lagens gärningar jämfört med av nåd. Rättfärdig genom lagens gärningar är när du förklaras oskyldig, vilket är omöjligt för en överträdare, men rättfärdig genom nåd är när överträdaren som förtjänar straff är benådad och förlåten. Rättfärdighet genom lagens gärningar är något man förtjänar (om man håller lagen) medan rättfärdighet genom nåd är oförtjänt. Ingen kan skryta över att ha fått en oförtjänt benådning och efter benådningen betraktas den tidigare överträdaren som om han aldrig gjort sig skyldig till något brott. Däremot kan den som har makt att benåda ställa motkrav, t ex att den skyldiga ber om förlåtelse och ångrar sig från hjärtat. Ingen inom rättsväsendet skulle vilja benåda en person som säger att han inte ångrar någonting och i stället planerar att utföra nya djävulska dåd om han skulle bli benådad. Att bli benådad betyder inte att det är fritt fram att utföra flera överträdelser i tro att man är immun mot ytterligare anklagelser och krav på straff. Överträdelser innebär krav på straff även för flergångsförbrytare.

Den ceremoniella delen av lagen är inte längre nödvändig, vad gäller omskärelse, mat, klädnad, etc. Vi är inte under lagen men däremot hänger det på oss att lyda den Heliga Ande. Vi har valet att lyda köttet eller anden och lyder vi köttet leder det till fördärvet. Lyder vi Anden så betyder det att vi LYDER Gud ifrån hjärtat – kärleksbuden som ALLTID gäller. Anden leder oss aldrig till synd:

Gal 5: 18. Men om ni LEDS av Anden, så är ni inte under lagen. 19. Men köttets gärningar är uppenbara: de är hor, otukt, orenhet, lösaktighet, 20. avguderi, trolldom, ovänskap, kiv, avund, vredesutbrott, stridslystnad, splittringar, partisinne, 21. missunnsamhet, mord, dryckenskap, frosseri och annat sådant, så som jag säger i förväg vad jag redan har sagt: att de som gör sådant skall inte ärva Guds rike.

Titus 3:4. Men när Guds, vår Frälsare(s, godhet och kärlek till människorna uppenbarades, 5. frälste han oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort, utan efter sin barmhärtighet, inom den nya födelsens bad och förnyelse i den Helige Ande

Rom 2:Eller föraktar du hans stora godhet, mildhet och tålamod och förstår inte att det är hans godhet som för dig till omvändelse? Genom ditt hårda och obotfärdiga hjärta samlar du på dig vrede till vredens dag, när Guds rättfärdiga dom uppenbaras.Han skall ge var och en efter hans GÄRNINGAR: 7 EVIGT LIV åt dem som uthålligt GÖR det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, men vrede och DOM åt dem som söker sitt eget och INTE LYDER sanningen utan orättfärdighetenNöd och ångest skall komma över varje människa som GÖR det onda, främst över juden och även över greken 

Rom 2:23, Ty alla har syndat och saknar Guds härlighet, 24. och de blir rättfärdiga utan förtjänst av hans nåd genom den förlossning, som är i Kristus Jesus, 25. vilken Gud har ställt fram som ett försoningsmedel genom tron, i hans blod, för att visa sin rättfärdighet, därför att han förlåter synderna, som tidigare hade blivit gjorda under Guds långmodighet, 26. för att i den tid, som nu är, visa sin rättfärdighet, för att han själv skall vara rättfärdig och göra den rättfärdig, som är av Jesu tro.

Abraham var rättfärdig innan omskärelsen genom TRO (som han visade med lydnad), och därför kan även hedningarna blir rättfärdiga genom TRO och UTAN judarnas laggärningar (såsom omskärelsen)

Problemet med tro/lag som Paulus hela tiden återkommer till i Galaterbrevet, Hebreerbrevet, Romarbrevet, osv är vissa ”fundamentalistiska judar” som lärde hedningarna att de måste lyda lagen (Tora) och utföra lagens gärningar (omskärelse) för att kunna blir rättfärdiga. Eftersom Paulus arbete riktade sig just mot hedningarna så använde han en stor del av sina skrifter för att lägga till rätta dessa felaktiga läror. Paulus använde ständigt ämnet omskärelse när han diskuterade rättfärdiggörelsen av att göra lagens gärningar.

Apg 15:1 Några kom ner från Judéen och lärde bröderna: Om ni inte låter omskära er efter Moses stadgar, så kan ni inte bli frälsta.2. Detta ledde till motsättningar, och Paulus och Barnabas kom i en ganska skarp tvist med dem. Därför beslöts det att Paulus och Barnabas och några andra av dem skulle fara upptill apostlarna och till de äldste i i Jerusalem för dessa tvistefrågors skull.

Rom 3:28. Ty vi håller före, att människan blir rättfärdig genom tro, utan lagens gärningar. 29. Eller är Gud endast judarnas Gud? Är han inte även hedningarnas Gud? Jo, också hedningarnas, 30. så visst som det är en Gud, som gör den oomskurne rättfärdig av tron och den omskurne genom tron.

Rom 4: 9 Gäller nu denna saligprisning endast de omskurna eller också de oomskurna? Vi säger ju, att tron blev räknad Abraham till rättfärdighet. 10. Hur blev den då honom tillräknad? När han var omskuren, eller när han var oomskuren? Inte såsom omskuren, utan såsom oomskuren.

Gal 6:15. Ty i Kristus Jesus gäller varken omskärelse eller förhud utan en ny skapelse.

Gal 5:6. Ty i Kristus Jesus betyder det inget om någon är omskuren eller oomskuren, utan tro som är verksam genom kärlek.

1 Kor 7:19. Omskärelsen betyder inget och förhuden betyder inget. VAD SOM BETYDER NÅGOT ÄR ATT MAN HÅLLER GUDS BUD.

Poängen är att den ceremoniella lagen där omskärelsen ingår betyder inget men vad som däremot betyder något är att VI HÅLLER GUDS BUD. Stor skillnad alltså! Paul var upprörd över att galaterna började tro på falska idéer från judar hur de kan bli frälsta och menade att vi måste få omskurna hjärtan och inte omskuret kött (Rom. 2:28-29). Omskuret hjärta betyder avklädning av köttets syndakropp (Kol. 2:11). Paul var noga med att påpeka att vi inte ska fortsätta i synd (Rom. 6:1-2) och att vi ska vakna upp till rättfärdighet och sluta synda (1 Kor. 15:34). Paul varnade även galaterna att om de levde i synd så skulle de inte ärva Guds rike (Gal. 5:19-21).

Vad är lagen till för?

Gal 3:19. Vad är då lagen till för? Den blev tillagd för överträdelsernas skull, till dess säden skulle komma som hade fått löftet, och blev skickad genom änglar i en medlares hand.

Vi kan se att det fanns överträdelser INNAN lagen kom och att det var just pga av överträdelserna som lagen kom. Vad för slags överträdelser? Det måste handla om överträdelse av kärleksbudskapet om att älska Gud över allting annat och att behandla sin nästa såsom sig själv, vilket Gud även skrev ner med hjälp av Moses i form av tio Guds bud.

Den lag som Mose och Aron fick av Gud gällande djuroffer, reningsinstruktioner, mat, klädnad, etc handlar om den ceremoniella lagen som var temporär och skulle gälla till den utlovad säden trädde fram. Efter Jesu uppståndelse avskrevs denna temporära lag MEN absolut inte den ursprungliga kärlekslagen som ALLTID varit i kraft – allt sedan Adams dagar. Inte har det väl någon gång varit överflödigt eller valfritt att inte döda, ljuga, stjäla och begå äktenskapsbrott? Jesus kom inte för att upphäva kärleksbuden utan han upprätthåller den lagen.

Egentligen kan de tio budorden sammanfattas i två bud

Matt 22:37. Då sade Jesus till honom: Du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd. 38. Detta är det största och främsta budet. 39. Det andra är detta likt: Du skall älska din nästa såsom dig själv. 40. På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.

Om vi verkligen älskar vår nästa så lyder vi även tio Guds bud som ÄR de två ovan nämnda buden fast mer detaljerade. Dessa två bud har alltid varit aktuella att hålla och det är INTE dessa bud som Paulus förfasar sig över att galater, hebreer, etc ”återvänder” till. Det är den temporära Toran som Paulus inte vill se de nyomvända kristna gå tillbaka till. Jesus kom inte för att upphäva lagen (den moraliska lagen):

Rom. 3:30. så visst som det är en Gud, som gör den oomskurne rättfärdig av tron och den omskurne genom tron. 31. Gör vi då lagen om intet med tron? Nej, inte alls! UtanVI UPPRÄTTHÅLLER LAGEN

Matt 5: 17. Ni skall inte mena, att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva, utan för att fullborda.

Hebr. 10:16. Detta är det förbund som jag skall sluta med dem efter dessa dagar, säger Herren: Jag skall ge dem mina lagar i deras hjärtan, och i deras sinne vill jag skriva dem

Rom 2:13. Ty de, som hör lagen, är inte rättfärdiga inför Gud, utan de som GÖR lagen, de skall bli rättfärdiggjorda.14. Ty då hedningarna, som inte har lagen, AV NATUREN GÖR DET LAGEN INNEHÅLLER, så är dessa, fastän de inte har lagen, sig själva en lag. 15. De visar sålunda, att lagens verk är skrivet i deras hjärtan, och därom bär deras samvete dessutom vittnesbörd, också deras tankar, som inbördes anklagar eller också försvarar dem, 16. på den dagen, när Gud skall döma över människornas hemligheter, genom Jesus Kristus, enligt mitt evangelium.

Jesus säger i Jn 5:29 att vid uppståndelsen som kommer de som GJORT det goda att komma till livets uppståndelse och de som GJORT det onda till domens uppståndelse. Detta bektraktas som villolära idag och Jesus själv skulle anklagas för att vara en villolärare i de flesta kyrkor för ett sådant påstående. Folk skulle anklaga honom för att lära ut en tro baserad på gärningar och inte på ”tro allena” som de menar är den rätta läran, och en del skulle inte ens betrakta honom som frälst eftersom de menar att om man tror att gärningar är ett ”måste” för sin frälsnings skull, ja då är det klippt. Det märkliga är att samma personer kan anse att ”synd” inte är ett hinder för frälsning men att ”gärningar” är ett hinder.

Domedagen kan även läsas om i liknelsen om Fåren och Getterna i Matt. 25, och där kan vi också se att GÄRNINGARNA har påverkan på vår frälsning (inte bara tro) och alltså är en väsentlig ingrediens. Utan gärningar kan vi inte bli frälsta. Sen kan man diskutera vad ”gärningar” innebär. Att undvika att synda – är det en gärning? Alltså i princip något som man inte gör.

Enda gången som ”evig frälsning” står med i samma vers i NT så kan vi läsa att evig frälsning ges till den som LYDER honom

Hebr.5:9.Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom

Frälsningen kostar! Den kräver att du försakar ALLT- inklusive synd – och inte bara under tidpunkten när du för första gången blir född på nytt utan ALLTID. Detta är något du ”gör”. Vi måste älska Gud med hela vårt hjärta, av hela vår själ och av hela vårt förstånd. Abraham dödade nästan sin son för att han GJORDE något för Gud. Gud lät sin enda son dö på korset för oss så skulle Gud acceptera att vi satt och gjorde ingenting? Fienden vet hur han ska lura människor att inte ärva Guds rike. Han använder lögner. En av hans favoriter är att intala dem om att de inte behöver göra någonting, och de narras då att tro att de inte har något ansvar för att lyda Gud. Om han lyckas övertala dig om att du inte behöver göra någonting då har han besegrat dig.

Det är möjligt att du gjort Jesu död på korset till en lag i sig själv som säger att du inte behöver göra något av det som Gud förväntar sig av dig. Det var det som fällde judarna. De trodde att de inte behövde göra någonting för att lyda Gud för de trodde att de var rättfärdiga genom djuroffer och för att de var födda just judar. Tror du att du inte behöver göra något för att lyda Gud för att du för alltid blivit rättfärdig genom hans offer? Du tror av misstag att hans död försäkrar dig något som det alls inte gör. Innebörden med Jesu offer är att möjliggöra frälsning. Han gjorde så att draperiet brast itu i templet och möjliggjorde då fritt inträde till det heligaste heliga – Guds kärna – men en öppnad väg är inte tillräckligt för att rädda dig.

Den själ som syndar den ska dö enligt Bibeln. Därför måste du sluta synda. Jesus sa ”Gå och synda inte mer”. Du måste vara fullkomlig såsom din Fader i himlen är fullkomlig. ”Var helig såsom jag är helig”. Allt detta ställer krav på DIG och det är DU som måste med fruktan och bävan måste arbeta på din frälsning (Fil.2:12) Allt detta går att åstadkomma tack vare tro på Jesus och hjälp av den heliga anden. Den lära som reducerar allvaret i synden resulterar till idén att synd inte längre är dödlig och det är emot vad skriften säger och är en mycket farlig lära. Det är samma lögn som Satan använde sig av till Eva i lustgården; ”Ingalunda skolen I dö”. Men sanningen är att synd strider mot SJÄLEN.

Jes.18: 21Men om den ogudaktige omvänder sig från alla de synder som han har begått, och håller alla mina stadgar och övar rätt och rättfärdighet, då skall han förvisso leva och icke dö. 22Ingen av de överträdelser han har begått skall du tillräknas honom; genom den rättfärdighet han har övat skall han få leva. 23Menar du att jag har lust till den ogudaktiges död, säger Herren, HERREN, och icke fastmer därtill att han vänder om från sin väg och får leva? 24Men om den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör vad orätt är, alla sådana styggelser som den ogudaktige gör — skulle han då få leva, om han gör så? Nej, intet av all den rättfärdighet han har övat skall då ihågkommas, utan genom den otrohet han har begått och den synd han har övat skall han dö.