Etikettarkiv | försoning

Jesus offer handlar om en SKULD som TAS BORT och inte som BETALAS

skuld

Jesus betalade inte för våra skulder utan FÖRLÄT dem (tog bort dem)

Gud älskade hela världen såpass mycket att han lät sin älskade son (och Gud i kött) dö som ett syndoffer för människorna på jorden. Detta har en parallell till djuroffersystemet i det Gamla Testamentet, och det finns ingen förlåtelse utan blod. Men var i Bibeln står det att Jesus betalat för människornas SYNDER? Eller var i Bibeln står det att Jesus betalade summan för straffet för vår synd? Det närmaste man kan komma är att Jesus ”betalat ett högt pris FÖR OSS”, men det står inte i relation till pengar utan handlar om offret. Även många soldater i krig betalar ett högt pris när de riskerar sina liv, och inte heller där handlar det om pengar utan om offer.

Om Jesus skulle ha betalat den straffsumma som människornas synd kräver, ja då borde alla människor på jorden vara frälsta eftersom Jesus dött för allihop. Då borde vår synd vara förlåten redan innan vi utför den. Betalt är betalt. Straffet för synden är väl evigt liv i helvetet? Tog Jesus det straffet på sig? Självfallet inte. Dog Jesus i vårt ställe? Var vårt tilltänkta ställe att dö på korset? Nej, men däremot dog Jesus så att vi skulle slippa dö. (Han dog FÖR oss.) Väljer vi felaktig terminologi så kan det leda till tokiga läror, såsom kalvinism, ovillkorlig frälsning eller universell frälsning. Det kan även leda till att agnostiker inte förstår vårt budskap, när vi försöker övertala dem om att Jesus betalat för deras synd och tagit deras straff på sig själv. Kanon, då slipper de ju omvända sig och tro på honom? Allting är redan kirrat och förlåtet? Läs gärna artikeln om vi är köpta för ett pris och fått våra skulder betalda.

Antingen så handlar Jesu död om förlåtelse (där skulden tas bort) eller också handlar det om en regelrätt betalning krona för krona. Det kan inte handla om båda samtidigt.

Tänk dig ett scenario där du lånar en gammal gräsklippare av en kompis och sedan totalförstör den för att du varit för oaktsam. Du ber om förlåtelse och erbjuder dig att ersätta gräsklipparen så att en ny kan köpas in – en precis likadan. Kompisen är inte beredd att förlåta dig i det här läget, men uttrycker att han ser fram emot betalningen. Tyvärr har du inte råd att betala, men din brorsa rycker in och betalar hela skulden i stället för dig. När din kompis således blivit ersatt TILL FULLO – varenda krona – så tackar han dig och säger ”NU FÖRLÅTER JAG DIG FÖR DIN SKULD! FÖR NU ÄR JU SKULDEN BETALD! SÅ HYGGLIG ÄR JAG!”

Men då handlar det väl inte om en sympatisk och genuin förlåtelse där en skuld stryks eftersom jag faktiskt förtjänar att bli förlåten i och med min betalning? Det är väl antingen eller, eftersom skulden inte alls stryks utan måste betalas till sista kronan? Om villkoret för förlåtelsen är en exakt ersättning av skulden så borde ett annat ord användas. Det Jesus Kristus gjorde för oss är mycket större eftersom han RADERAR vår skuld oavsett hur stor den är. Skulden tar heller ingen genväg in i hans kropp innan den raderas, utan det som han kräver av oss är omvändelse – vilket leder till skuldsanering och rening. Bibeln lär att vi är frälsta av NÅD, och att det inte handlar om något vi förtjänar.

Rom. 4:4 Den som har gärningar att peka på får sin lön, inte av nåd utan som något han har förtjänat.

Paulus uttrycker också att syndens ”lön” är döden, och inte heller här handlar det om pengar utan vad vi förtjänar pga vår överträdelse av Guds bud. Förhoppningen är att denna ”lön” stryks (inte betalas), vilket är möjligt i Jesu Kristi blod.

Rom. 6:23 Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Översättning av ”skuld”

Det svenska ordet ”skuld” (eller skyldig) är en översättning av olika former av det grekiska ordet ”opheilō”. Ordet kan ha innebörden av skuld, skuldsatt, skyldighet, plikt eller åläggande, så det måste alltså inte nödvändigtvis handla om pengar. Det kan användas när man vill beskriva en överträdelse av bud/regler, vilket leder till en skuld.

Jag börjar med Liknelsen om den obarmhärtige tjänaren, där ordet förekommer flera gånger i olika former:

Matt. 18:21 Då gick Petrus fram och frågade Jesus: ”Herre, hur många gånger skall min broder försynda sig mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?” 22 Jesus sade till honom: ”Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju. 23 Därför är himmelriket likt en kung som ville ha redovisning av sina tjänare. 24 När han började granskningen, förde man fram till honom en som var skyldig (3781) tio tusen talenter. 25 Eftersom han inte kunde betala, befallde hans herre att han och hans hustru och barn och allt vad han ägde skulle säljas och skulden betalas.26 Tjänaren föll ner för honom och bad: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans. 27 Då förbarmade sig tjänarens herre över honom och gav honom fri och efterskänkte hans skuld (1156).28 Men när tjänaren kom ut, träffade han en av sina medtjänare, som var skyldig (3784) honom hundra denarer. Han tog fast honom och ville strypa honom och sade: Betala, vad du är skyldig (3784)! 29 Hans medtjänare föll då ner och bad honom: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig. 30 Men han gick inte med på det utan gick och lät sätta honom i fängelse, tills han hade betalat vad han var skyldig (3784). 31 När hans medtjänare såg vad som hände, blev de mycket upprörda och gick och talade om alltsammans för sin herre. 32 Då kallade hans herre honom till sig och sade: Du onde tjänare! Hela skulden (3782) efterskänkte jag dig, därför att du bad mig.33 Borde inte du också ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig? 34 Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till fångvaktarna, tills han hade betalt allt vad han var skyldig (3784). 35 Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder.”

Man kan göra ett antal iakttagelser om liknelsen.

  • Målet med liknelsen är att lära oss hur viktigt det är att vara villig att förlåta en person om denne ber om förlåtelse. Kungen i liknelsen är en bild av Herren Gud, som är den som har makt att förlåta. Tjänaren är en bild av en syndig människa som står i skuld inför Gud.
  • Ingen i liknelsen träder in och erbjuder sig att betala för tjänarens skuld. Förslaget som står till buds är att kungen efterskänker skulden (stryker den) vilket är en bild för hur Gud kan förlåta (stryka) våra skulder vid omvändelse. Ingen tar skulden ”på sig”, utan det handlar antingen om 1) att hela skulden betalas av den skuldsatte, alternativt 2) skulden tas bort.
  • Det handlar inte om någon automatisk förlåtelse utan att den som står i skuld agerar. Tjänarna i liknelsen erkänner sin skuld, ångrar sig (även om ångern hos den första var kortvarig) och ber/motiverar varför de innerligt hoppas på att skuldbördan ska tas bort. Det finns inget i liknelsen som antyder att skulder tas bort utan ett erkännande, omvändelse/ånger (vilket innebär rening) och det finns heller inget löfte om att man blivit immun mot framtida skulder och påföljande straff. Kravet är att fortsätta hålla sig ren genom att behandla andra människor som man själv vill bli behandlad.
  • Trots att tjänarens skuld togs bort så finns inget löfte om att ny skuld aldrig kan ackumuleras och orsaka problem. I det här fallet fick tjänaren tillbaka sin tidigare borttagna skuld. Hur vi lever våra liv spelar alltså roll för vår frälsning.

Det grekiska ordet opheiletēs (Strong’s 3781) förekommer 7 gånger i Bibeln: debt

Matt. 6:12 Och förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter dem som står i skuld till oss.

Lukas 13:4 Eller de arton som dödades när tornet i Siloam föll ner över dem, menar ni att de var större syndare än alla andra invånare i Jerusalem?

Rom. 1:14 Både mot greker och barbarer, både mot lärda och olärda har jag skyldigheter.

Rom. 8:12 Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår onda natur, så att vi skall leva efter köttet.

Rom. 15: 27 Så har de beslutat, och de står också i skuld till dem. Ty om hedningarna har fått del av deras andliga goda, så är de också skyldiga att tjäna dem med sitt materiella goda.

Gal. 5:3 Jag försäkrar er än en gång: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen.

En annan form av ordet är opheilē (Strong’s 3782). Just denna form av ordet (3782) används 2 gånger i Bibeln – Matt. 18:32, samt Rom. 13:7.

(Matthew 18:32 Then his lord, after that he had called him, said unto him, O thou wicked servant, I forgave thee all that debt, because thou desiredst me – KJV)

Romarbrevet 13:7 Fullgör era skyldigheter mot alla: skatt åt den ni är skyldiga skatt, tull åt den ni är skyldiga tull, vördnad åt den som bör få vördnad och heder åt den som bör få heder.8 Stå inte i skuld till någon utom i kärlek till varandra. Ty den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen.

(Romans 13:7 Render therefore to all their dues (3782): tribute to whom tribute is due; custom to whom custom; fear to whom fear; honour to whom honour. – KJV)

En annan form är opheilēma (Strong’s 3783). Även det ordet förekommer två gånger.

Matteus 6:12 Och förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter dem som står i skuld till oss.

(Matt. 6:12 And forgive us our debts, as we forgive our debtors – KJV)

Rom. 4:4 Den som har gärningar att peka på får sin lön, inte av nåd utan som något han har förtjänat.

(Rom 4:4 Now to him that worketh is the reward not reckoned of grace, but of debt – KJV)

En annan form av ordet (verb) är opheilō (Strong’s 3784) och förekommer 36 gånger i Bibeln. Notera i översta exemplet att det även här handlar om att EFTERSKÄNKA (radera) en skuld. Inte att betala en skuld.

Lukas 7:40 Då sade Jesus till honom: ”Simon, jag har något att säga dig.”Simon svarade: ”Mästare, säg det.” – 41 ”Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio. 42 Eftersom de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer nu att älska honom mest?”43 Simon svarade: ”Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro.” Jesus sade: ”Du har rätt.”—47 Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som har fått litet förlåtet älskar litet.” 48 Sedan sade han till henne: ”Dina synder är förlåtna.” 49 Då började de andra bordsgästerna fråga sig: ”Vem är den här mannen, som till och med förlåter synder?” 50 Men Jesus sade till kvinnan: ”Din tro har frälst dig. Gå i frid.

Liknelsen om den ohederlige förvaltaren
Lukas 16 1 Jesus sade också till sina lärjungar: ”Det var en rik man som hade en förvaltare, och denne blev beskylld för att förskingra hans egendom. 2 Då kallade han honom till sig och sade: Vad är det jag hör om dig? Lämna redovisning för din förvaltning. Du kan inte längre få vara förvaltare. 3 Då tänkte förvaltaren: Vad skall jag göra när min herre tar ifrån mig förvaltningen? Gräva orkar jag inte och tigga skäms jag för. 4 Jo, nu vet jag vad jag skall göra så att man tar emot mig i sina hem, när jag får avsked från min tjänst. 5 Och han kallade till sig dem som stod i skuld hos hans herre, en efter en, och frågade den förste: Hur mycket är du skyldig min herre? 6 Han svarade: Hundra fat olja. Förvaltaren sade till honom: Ta ditt skuldebrev och sätt dig genast ner och skriv femtio. 7 Sedan frågade han en annan: Och du, hur mycket är du skyldig? Han svarade: Hundra tunnor vete. Då sade han till honom: Ta ditt skuldebrev och skriv åttio. 8 Och hans herre berömde den ohederlige förvaltaren för att han hade handlat klokt. Ty den här världens barn handlar klokare mot sitt släkte än ljusets barn.

Matt. 23:18 Ni säger också: Om någon svär vid altaret, betyder det ingenting. Men om någon svär vid gåvan på altaret, då är han bunden vid sin ed.

Lukas 11:4 Och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss. Och för oss inte in i frestelse.”

Lukas 17:9 Inte tackar han tjänaren, för att denne gjorde det han var tillsagd att göra? 10 Så skall också ni säga, när ni har gjort allt som krävs av er: Nu är vi tjänare utan uppgifter. Vi har bara gjort det vi var skyldiga att göra.”

Joh. 13:14 Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter.

Joh. 19:7 Judarna svarade: ”Vi har en lag och enligt den lagen måste han dö, eftersom han har gjort sig till Guds Son.”

Apg. 17:29 Är vi nu av Guds släkt bör vi inte tänka oss att gudomen liknar något av guld, silver eller sten, en bild som kommit till av mänsklig konst och fantasi.

Rom. 13:8 Stå inte i skuld till någon utom i kärlek till varandra. Ty den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen.

Rom. 15:1 Vi som är starka är skyldiga att bära de svagas svagheter och inte tjäna oss själva. 

Rom. 15:27 Så har de beslutat, och de står också i skuld till dem. Ty om hedningarna har fått del av deras andliga goda, så är de också skyldiga att tjäna dem med sitt materiella goda.

1 Kor. 5:10 Jag menade inte alla otuktiga här i världen, inte alla giriga och utsugare och avgudadyrkare. Då måste ni ju lämna världen.

1 Kor. 7:3 Mannen skall ge sin hustru vad han är skyldig henne och på samma sätt hustrun sin man.

1 Kor. 7:36 Men om någon tror sig handla orätt mot sin ogifta dotter som är giftasvuxen och vill gifta sig, då skall han göra henne till viljes. Han syndar inte. Låt dem gifta sig.

1 Kor. 11:7 En man bör inte ha något på huvudet, eftersom han är Guds avbild och ära. Och kvinnan är mannens ära.—10 Därför skall kvinnan ha en makt på huvudet för änglarnas skull.

2 Thess. 1:3 Vi är alltid skyldiga att tacka Gud för er, bröder. Och det har vi goda skäl till, eftersom er tro växer till så starkt och den kärlek ni alla hyser till varandra blir allt större hos var och en av er.

Fil. 1:18 Har han gjort dig någon orätt eller är han skyldig dig något, så för upp det på min räkning –

Heb. 2:17 Därför måste han i allt bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och sona folkets synder.

Heb. 5:1 En överstepräst utses alltid bland människor och blir insatt till att för människors räkning göra tjänst inför Gud och bära fram gåvor och offer för synder. 2 Han kan behandla dem rätt som är okunniga och far vilse, eftersom han själv är svag3 och därför måste bära fram syndoffer både för folket och för sig själv.

1 Joh. 2:6 Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde.

1 Joh. 3:16 Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Så är också vi skyldiga att ge vårt liv för våra bröder.

1 Joh. 4:11 Mina älskade, om Gud älskade oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra.

3 Joh. 1:8 Därför är det vår plikt att sörja för sådana, så att vi kan arbeta tillsammans för sanningen.

debt 2Andra verser där vi kan läsa ”skuld” i en svensk Bibel utan att ovan glosor används

Om man inte vill jämföra med grekiskan så får man ibland annat ljus över en vers genom att jämföra med den engelska King James Bible. Det gäller framför allt den första versen i listan.

Kolosserbrevet 2:14 och strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset. 

Colossians 2:14 Blotting out the handwriting of ordinances that was against us, which was contrary to us, and took it out of the way, nailing it to his cross;

Johannes 19:11 Jesus svarade: ”Du skulle inte ha någon makt över mig, om du inte hade fått den ovanifrån. Därför har den som utlämnat mig åt dig större skuld.” 

John 19:11 Jesus answered, Thou couldest have no power at all against me, except it were given thee from above: therefore he that delivered me unto thee hath the greater sin.

Matteus 12:5 Eller har ni inte läst i lagen att prästerna i templet på sabbaten bryter mot sabbaten och ändå är utan skuld? 

Matt. 12:5 Or have ye not read in the law, how that on the sabbath days the priests in the temple profane the sabbath, and are blameless?

Rom. 3:19 Men vi vet att allt vad lagen säger, det talar den till dem som har lagen, för att var mun skall stoppas till och hela världen stå med skuld inför Gud.

Rom. 3:19 Now we know that what things soever the law saith, it saith to them who are under the law: that every mouth may be stopped, and all the world may become guilty before God.

Apostlagärningarna 18:6 Men de gick emot honom och hånade honom. Då skakade han sina kläder och sade till dem: ”Ert blod skall komma över era egna huvuden. Jag är utan skuld. Från och med nu går jag till hedningarna.” 

Acts 18:6 And when they opposed themselves, and blasphemed, he shook his raiment, and said unto them, Your blood be upon your own heads; I am clean: from henceforth I will go unto the Gentiles.

Annonser

Seth Erlandssons tro på en totalt villkorslös frälsning genom tro allena utan gärningar

faith alone

Jag har lyssnat på några gamla föredrag av Seth Erlandsson (bibelforskare, författare och föreläsare) angående Bibelns tillkommelse, och de var mycket lärorika  (önskar jag kom ihåg allt). Däremot är det helt uppenbart att jag inte alls håller med honom när han talar om evangelium, rättfärdighet, tro, etc – alltså det mest centrala i Bibeln. Åtminstone håller jag inte med hans resonemang på det sättet han uttrycker sig, men jag vill gärna behålla brasklappen att han inte menar allt det han säger. Konsekvenserna blir nämligen alldeles för orimliga, och dessutom kan man inte ha två motstående uppfattningar samtidigt.

Det finns två stora områden där vi inte tycker lika. 1)  Hans lära att vi är frälsta av tro ALLENA och att gärningar inte alls krävs utan det handlar om en totalt villkorslös frälsning 2) Hans tydliga motstånd mot andegåvorna, såsom helande, profetiska tilltal och tungotal (se annan artikel rörande detta ämne).

Nu påstår jag inte att alla de som lär ut att goda gärningar inte krävs för frälsningen (inkluderar att avhålla sig från synd) automatiskt lär ut  att det är fritt fram att synda och att Gud inte ens bryr sig. Jag känner inte till någon predikant som skulle uttrycka sig på det sättet. Däremot så kan man ibland mellan raderna, och ibland även på raderna, se hur en del predikanter stödjer läran att man kan tjäna två herrar och fortfarande vara frälst – eftersom de menar att det är tro allena + ingenting som frälser en människa. Hur annars ska vi tolka exempelvis nedan kommentarer från Seth? (Hans kommentarer här nedan i grönt.)

”Men Bibeln innehåller också en annan lära med ett helt annat innehåll. Det är evangeliet lära. Evangeliet talar inte ett enda ord om oss och våra gärningar, det kräver ingenting av oss, ställer inga villkor och hotar inte. ” (Biblicum, 2007-4 Årg. 71)

Krävs det verkligen ingenting alls från oss som kristna? Visst kan en gren huggas av om det inte ger frukt? Om absolut ingenting krävs utöver en tro, så resulterar väl det i att vi definitivt har råd med att synda emellanåt? För vad kan hända i en värld där det inte finns några risker bara vi tror på Gud? Varnar inte Jesus oss att vi kommer att förnekas om vi förnekar honom? Säger han inte att vi inte kommer att förlåtas om vi vägrar att förlåta en broder? Säger han inte att vi är evigt förlorade om vi tar vildjurets märke? Detta är väl exempel på klara villkor? Hur kan då Seth hävda att evangeliet inte ställer villkor på oss? Sanningen är att det krävs god frukt i ett omvänt liv då vi börjar leva med den helige Ande:

Apg. 26:19 Därför, konung Agrippa, blev jag inte olydig mot den himmelska synen, 20 utan jag har predikat först i Damaskus och i Jerusalem och hela Judeen och sedan ute bland hedningarna, att de skall ångra sig och omvända sig till Gud och GÖRA SÅDANA GÄRNINGAR som hör till omvändelsen.

Luke 3:87 Han sade nu till folkskarorna som kom ut för att döpas av honom: ”Ni huggormsyngel! Vem har intalat er att försöka fly undan den kommande vredesdomen? 8 BÄR DÅ SÅDAN FRUKT SOM HÖR TILL OMVÄNDELSEN. Och tänk inte: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham av dessa stenar. 9 Redan är yxan satt till roten på träden. Så blir varje träd som inte bär god frukt nerhugget och kastat i elden.”

Hittar vi villkoret?:

Joh. 15: OM någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp. OM ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det.

Jakob säger att vi INTE är rättfärdiga av tro allena, och Seth säger tvärt omfaith 2

Jak. 2:24 I sen alltså att DET ÄR AV GÄRNINGAR som en människa bliver rättfärdig, och ICKE AV TRO ALLENAST (1917)

Många i det kalvinist/lutherska området försöker bortförklara Jakobs tydliga meddelande om att vi är rättfärdig av tro och gärningar genom att påstå att det beror på huruvida det handlar om gärningar inför människor eller inför Gud. Den idén har jag slagit hål på här.

”Enligt Bibeln blir en syndare förklarad rättfärdig/helig uteslutande för Kristi skull tack vare hans ställföreträdande gottgörelse. Hon är inte och blir aldrig helig eller rättfärdig i sig själv genom egna gärningar. Det som på den yttersta dagen dömer en syndare till evig skilsmässa från Gud, evig förtappelse, är otron, dvs. att hon inte erkänner sin synd och tar emot Kristi rättfärdighet som gratis erbjuds henne. ”

Det är möjligt att vi kan enas om ”ställföreträdande gottgörelse” om vi med det menar att Jesus Kristus dog på korset för våra synder så att vi har möjlighet att slippa Guds vrede och straff på villkor att vi omvänder oss och tror. (Vad jag tycker om ”försoningsläran” – penal substitution theory – har jag förklarat på ett annat ställe.) Om vi har syndat (vilket vi har) så kan vi inte bli rättfärdiga i oss själva, utan det är ytterst Jesus blod på korset som kan skölja bort våra synder. Våra gärningar kan inte sudda ut det vi gjort oss skyldiga till i vårt förlutna, så vår enda räddning är alltså Guds barmhärtighet och att han är villig att förlåta våra synder då vi omvänder oss. Så långt är vi säkert överens. Däremot håller jag inte med om att det endast är vår otro som kan orsaka evig förtappelse, eftersom Gud säger själv från sin tron att ”otroende” faktiskt bara är en i mängden av människor som är separerade från Gud – då även feghet, skändlighet, mord, otukt, trolldom, avgudadyrkan och lögner kan orsaka evig fördömelse.

Upp. 21:8 Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna, de otuktiga, trollkarlarna, avgudadyrkarna och alla lögnare skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden.”

Att inte tro, att vägra bekänna synder och att vägra ta emot förlåtelse är givetvis något som separerar oss från Gud, men även kort och gott SYND separerar oss från Gud och/eller vägran att göra goda gärningar (som är synd i sig självt). Tro utan gärningar är död, och det är trots allt de som med sin tro LYDER Gud som får evigt liv.

Hebr. 5: 9 Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom,

Vidare är det inte så att vi ”tar emot Kristi rättfärdighet”, för det låter som om vi kan ta emot en annan persons rättfärdiga liv. Att leva heligt och rättfärdigt är något som vi kan välja att GÖRA, vilket innebär att andra personer inte kan ta emot sådana livsval. Det är VI som måste leva rättfärdigt och ingen annan person kan leva rättfärdigt åt oss eller i stället för oss. Vi blir rättfärdiga när vi först bekänner våra synder och omvänder oss, för att kunna bli renade från våra synder (som raderas) vilket i sanning gör oss heliga och rättfärdiga. Vi har ju inte längre några synder som kan användas emot oss. Denna rening kan i och för sig beskrivas som ”vi tar emot Kristi rättfärdighet”, och då handlar det i så fall bara om en olycklig formulering. Sant är ju att vi inte kan vara rättfärdiga utan Jesu blod, för vi kan inte rena oss själva och göra oss själva rättfärdiga. Bibeln säger dock inte ”en gång rättfärdig alltid rättfärdig”, för det rättfärdiga stadiet räcker endast så länge som vi LEVER rättfärdigt. (Nedan citat kommer från denna källa.)

”Alla som förtröstar på Kristus, på nåden allena, som inte avvisar syndernas förlåtelse uteslutande för Kristi skull, tillräknas Kristi rättfärdighet och kallas i Bibeln för ”heliga” (helgon). I glädje och tacksamhet för denna gåva får de ett nytt sinne som vill göra det Gud vill, älska honom över allting och sin nästa som sig själv. Men den gamla människan (köttet) finns också kvar hos den troende och därför blir aldrig hennes helgelse fullkomlig. Men hon räknas som helig för Kristi skull. Alla troende är i denna mening heliga/helgon, inte bara några få. När Paulus skriver till de kristna i olika städer, kallar han dem ”de heliga” (helgonen) i Korint, i Filippi, i Kolosse etc.”

Vi blir som sagt rättfärdiga när vi omvänder oss – och visst skulle man kunna säga att man då ”tillräknas Kristi rättfärdighet” om vi med det menar att vi helt enkelt blir renade i hans blod. Bara vi inser att VI måste göra någonting för att bli förlåtna och renade. ”Gåvan” är erbjudandet att kunna bli renade och frälsta, för det klarar vi inte av att åstadkomma själva samt är inte heller förtjänade av det. Det glädjer mig när Seth skriver att vi i detta sammanhang får ett nytt sinne och att vi då ”vill göra det Gud vill, älska honom över allting och sin nästa som sig själv”. Det innebär ju att han säger att vi verkligen lyder Gud och håller alla hans bud – en förmåga vi alltså besitter. Älskar vi Gud över alltid så lyder vi honom, säger Bibeln. Men redan i nästa mening verkar Seth tala emot sig själv eftersom han säger att den gamla människan (som han kallar köttet) ändå finns kvar hos den troende och att vår helgelse aldrig blir fullkomlig. Det är alldeles sant att vi förstås inte blir av med vårt kött (som inte är syndigt i sig själv eftersom även Jesus hade kött), bara han inte menar att vi forfarande syndar helt naturligt även efter vår omvändelse. Dessvärre är jag rädd för att det är just det som Seth menar eftersom han förklarar att människan förklaras helig för Kristi skull, och detta låter som att människan i sig själv inte är helig eftersom hon fortfarande syndar i sitt kött. Men hur blir det då med den föregående åsikten – att vi får ett nytt sinne som vill göra det Gud vill? Om vi gör det Gud vill så syndar vi väl inte? Då behandlar vi väl vår nästa som oss själva? Då kan vi väl leva heligt?

Troende” har självfallet hela tiden förmåga att synda (det hade även Jesus), men bland annat Jakob är tydlig med att tro utan gärningar är död. Den som är ”helig” enligt Bibeln är den som lever heligt. Inte de som tror på Gud och INTE lever heligt – för de är ju syndare. Bibeln manar oss att inte låta lura oss angående detta:

1 John 3:7 Kära barn, låt ingen bedra er. Den som GÖR RÄTT ÄR RÄTTFÄRDIG, liksom han är rättfärdig. 8. Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat från begynnelsen. Och därför uppenbarades Guds Son, för att han skulle göra om intet djävulens gärningar. 9. Var och en som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Och han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10. På detta känns Guds barn och djävulens barn igen: Var och en som inte GÖR rättfärdighet är inte av Gud, och inte heller den som inte älskar sin broder.

1 John 2:29 Om ni vet att han är rättfärdig, då inser ni också att var och en som GÖR det som är rätt är född av honom.

Rom 2:13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens GÖRARE skall förklaras rättfärdiga

Paulus skriver sina brev till kristna församlingar, och därmed tänker han sig att han skriver till kristna människor som tror och lyder Gud. Dock inte per automatik, varför Paulus också fyller sina brev med varningar och uppmuntran.

”Katoliker lär helt annorlunda om rättfärdiggörelsen. För dem är rättfärdiggörelsen en utdragen evangeliumreningsprocess, inte evangeliets tilltal: du är förlåten, du räknas helig och rättfärdig för Kristi skull. Processen att bli helig/rättfärdig är för de flesta inte färdig när döden kommer. Den måste därför enligt katolsk tro fortsätta efter döden i den s.k. reningselden (skärselden). De få som lyckats med reningen före döden slipper fortsatt rening och kallas i katolska kyrkan för ”helgon” (heliga). Den katolska skärseldsläran och rättfärdiggörelseläran är obiblisk. När Jesus på korset sa orden: ”Det är fullbordat”, var hans återlösningsverk, hans rening av oss syndare, fullbordad och hans uppståndelse bevisar att så var fallet.”

När man talar om ”evangeliet” så vill jag gärna se till att ordet ”omvändelse” finns med, eftersom evangeliet inkluderar en chans att bli renad och rättfärdig när vi ångrar våra synder, vänder om och lämnar det gamla syndiga livet bakom oss. Nu är jag varken katolik eller lutheran, men inte heller jag tror att rättfärdiggörelsen är en utdragen process. Det kan ju gå på en minut. Jag tror inte heller att vi inte kan bli rättfärdiga förrän Döden kommer och räddar oss, utan jag tror som Paulus säger i Titus 2:11-12, att nåden hjälper oss att leva helig här och nu.

Titus 2:11 Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12 DEN FOSTRAR OSS ATT SÄGA NEJ TILL OGUDAKTIGHET och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt I DEN TID SOM NU ÄR

Med den helige Andes hjälp så kan vi fortsätta att hålla oss rena och leva i total seger – långt bort från smutsig synd och vårt gamla liv. Om vi säger att vi inte kan lyckas med detta ens med den helige Andes hjälp, är detsamma som att kalla sig syndare och därför separerad från Gud. ”Det är fullbordat” betyder att Jesus gjort allt som han kom till jorden för att göra – det finns inget mer att lägga till vad gäller hans offer. Det betyder att han i och med detta offer kan rena människorna från deras synder utan behov av djuroffer, men denna rening inträffade inte för 2000 år sedan utan den sker när var och en omvänder sig. Annars skulle allas våra synder vara förlåtna redan innan vi utförde dem, och då skulle Jesu död på korset vara ett löfte till oss om en ”license to sin”. Inte ens under GT så var människor förlåtna bara genom att offra djur utan att kombinera detta med en sann omvändelse.

”Tron på en utdragen reningsprocess har lett till att vi människor bidrar till denna rening genom våra gärningar och att vi t o m genom mässor, böner, vallfärder, helgons hjälp mm kan bidra till anhörigas rening så att deras tid i skärselden kan förkortas.—”

Vi är 100% oförmögna att rena oss själva och frälsa oss själva, så på det sättet kan vi inte bidra till vår frälsning, MEN på ett annat sätt kan vi ”bidra” (som sagt – beroende på vad vi menar) genom att se till att leva rättfärdiga liv – alltså genom att vara Gud trogna och göra goda gärningar. Sen listar Seth upp en del katolska aktiviteter som inte handlar om sådana goda gärningar som Bibeln talar om utan snarare ceremonier  och människolagar. Ja, de kan givetvis inte bidra till vår frälsning. Om vi har syndat så kan inga goda gärningar i världen rena oss från den synd vi redan gjort oss skyldiga till. Endast rening i Jesu blod kan ta bort dessa synder, men sedan är det alltså tänkt att vi ska fortsätta att hålla oss rena. Utan goda gärningar kan vi inte vara rättfärdiga enligt Bibeln.

”Reformationens ”Skriften allena, nåden allena och tron allena” är omistliga för biblisk kristendom.”

Då låter det på Seth som om jag inte är frälst, för jag tror snarare på Jakob som säger att vi INTE är frälsta av tro allena.

Jak. 2: 14 Mina bröder, vad hjälper det om någon påstår sig ha tro men saknar gärningar? Kan väl en sådan tro frälsa någon? 15 Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen16 och någon av er säger till dem: ”Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? 17 Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.

Just ovan verser måste vara oerhört svåra för lutheraner, kalvinister och många kristna i allmänhet att ta till sig, för vi svenskar är ju uppfostrade i den lutherska andan att det är tvärt om som gäller. Martin Luther själv hade oerhörda problem med Jakobsbrevet och uttryckte en gång att han ville ta bort det från skriften. (Därmed inte sagt att han tänkte göra slag i saken, men det visar i alla fall på att han hade svårt att ta till sig budskapet.) Egentligen tycker jag att många kristna svenskar borde ta det som en övning att rabbla upp denna vers några gånger varje dag för att aldrig glömma den. I stället kanske de kontrar med ”Ef. 2:8-9”, men dels så säger de verserna inte emot det Jakob säger, dels så säger Paulus samma sak som Jakob på väldigt många ställen, och dels så fortsätter Ef. 2_8-9 med v. 10 som säger:  ”Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall VANDRA i dem”.  Vad händer om vi väljer att INTE vandra i dessa goda gärningar? Är vi då fortfarande frälsta? Knappast. Vi kan dock inte frälsa oss själva genom att göra goda gärningar, och vi är heller inte frälsta genom att födas som judar, men tro utan gärningar är fortfarande död. Vi är frälsta genom tro, men om vi tror på Gud och får ett sinne ”som vill göra det Gud vill, älska honom över allting och sin nästa som sig själv”, som Seth uttrycker det, så blir ju slutresultatet att vi faktiskt lyder Gud.

Ovan kommentarer är från denna blogg, och här nedan kommer fler från citat.

washedVidare om rening och rättfärdiggörelse

”Rättfärdiggörelsen är verkligen – som Luther uttryckte det – »den artikel med vilken kyrkan står eller faller» (articulus stantis et cadentis ecclesiae).”

Det låter återigen som skiljelinjen mellan kristna går precis här (att hålla med Luther eller ej i denna fråga), och det skulle som sagt göra de som håller med om Jakobs resonemang i Jak. 2 för icke kristna.

”Den katolska kyrkan hade blandat samman rättfärdiggörelsen och den nya lydnaden och gjort rättfärdiggörelsen beroende av den nya lydnaden. Genom att göra rättfärdiggörelsen beroende av människans nya lydnad eller livsrättfärdighet kunde man inte acceptera en rättfärdiggörelse genom tron allena utan denna lära fördömdes. Det som är en följd av trons rättfärdighet hade man gjort till dess förutsättning. Därmed förkastar man enligt reformatorerna själva evangeliet, som innebär »att vi genom Kristus har nåd, rättfärdighet och syndernas förlåtelse» och att rättfärdiggörelsen är »en givarens oförtjänta gåva», inte »en lön för vad någon utfört»”

Jag har som sagt inga problem med att vägra tro på ”tro allena”, eftersom Bibeln lär oss att vi INTE är frälsta av tro allena. Hoppar vi däremot över själva omvändelsen (vår sanna ånger över vårt gamla syndiga liv och vårt beslut att vända om), så kan som sagt inga goda gärningar i världen rädda oss. Omvändelse är en förutsättning, och även om våra synder varit blodröda innan omvändelsen så kan de bli kritvita. Däremot kan jag inte se hur mitt resonemang skulle vara emot den sista meningen, som Seth tillskriver reformatorerna. Jag har inga problem med det faktum att reningen och därmed frälsningen är en oförtjänt gåva som vi inte gjort oss förtjänade av. Däremot har jag givetvis problem med att jag inte skulle vara frälst om jag vägrar hålla med Luthers resonemang om ”tro allena”. Vår frälsning är definitivt beroende av vår lydnad. Vem kommer till himmelriket? Den som GÖR Guds vilja.

Matt. 7: 21 Inte skall var och en som säger ‘Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan DEN SOM GÖR MIN HIMMELSKE FADERS VILJA.

” »Syndernas förlåtelse och rättfärdiggörelse mottages genom tron» (CA VI, 2) och »denna tro bör frambringa goda frukter» .”

Kan vi då vara frälsta utan dessa frukter? Om nej, så är frukter (gärningar) nödvändiga för frälsningen precis som Jakob (och även Paulus) säger.

” Att Augsburgska bekännclsen och Konkordieboken uttryckligen förkastar den katolska rättfärdiggörelseläran som en underminering av all sann kristendom tiger man med. ”

Intressant att höra vad ovan bekännelser och skrifter säger, men i slutänden så är det Bibeln vi ska jämföra med, och där kan vi läsa:

Rom 2:6 Ty han skall ge åt var och en efter hans gärningar. 7. EVIGT LIV åt dem som med tålamod i GODA GÄRNINGAR söker efter härlighet och ära och oförgänglighet, 8. men över dem som är stridslystna och INTE VILL LYDA sanningen, utan lyder orättfärdigheten, kommer förtörnelse och VREDE.

”I det följande skall vi ge en liten historisk exposé över rättfärdiggörelseläran. Vi tror att den kan kasta ljus över dagens läroförvirring i denna avgörande lärofråga.”

Seth säger återigen att det här handlar om en avgörande lärofråga. Det låter som sagt som en frälsningsfråga och att man inte är frälst om man inte håller med om resonemanget som presenteras.

”Det är en vanlig missuppfattning om rättfärdiggörelsen, att även förnyelsen och kärleken, som är en följd av vår tro på Kristus, hör till vår rättfärdighet inför Gud. Man menar att vår rättfärdighet inför Gud inte är hel och fullkomlig utan denna kärlek och förnyelse och tror att detta också är den lutherska bekännelsens lära.”

Vi måste absolut vara rättfärdiga inför Gud för att förklaras rättfärdiga och då handlar det om VÅRA rättfärdiga liv och inte någon annans rättfärdiga liv som vi kan tillgodogöra oss, eftersom vi inte kan åka rygg på Jesus in i himlen. Vi måste göra det som är rätt:

Apg 10:34 Då började Petrus tala: ”Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor,35 utan tar emot den som fruktar honom och GÖR DET SOM ÄR RÄTT, vilket folk han än tillhör.

”I Konkordieformelns tredje artikel heter det: »Följande och liknande irrläror, som strider mot den här framställda förklaringen, måste fördömas, avvisas och förkastas, nämligen:… att vår rättfärdighet inför Gudicke vore hel och fullkomlig utan denna kärlek och förnyelse» (Sv. kyrkans bekännelseskrifter/= SKB/, s. 587).  Det som den lutherska bekännelsen här betecknar som irrlära har i så hög grad trängt in också bland s.k. lutheraner, att man blivit främmande för sin egen bekännelse. Man tror att den rätta bekännelsen lyder: »Vår rättfärdighet inför Gud är inte hel och fullkomlig utan denna kärlek och förnyelse.» Det hävdar t.ex. Johannes Kronlund i sin bok »Läran om den allmänna rättfärdiggörelsen» (1979). Han citerar just dessa ord ur Konkordieformeln (s. 52), men han ser inte att Konkordieformeln med denna sats beskriver en irrlära, som måste fördömas, avvisas och förkastas.

Jag kan ha missförstått, men Seth verkar mena att det är en irrlära att lära ut att rättfärdighet villkoras av förnyelse (vilket borde betyda omvändelse)?  Som jag visat ovan är detta helt fel. Paulus är tydlig med att synd leder till död och lydnad leder till rättfärdighet.:

Rom. 6:16 Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till DÖD, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet? 17 Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt.

 2 Kor. 5: 17 Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är FÖRBI, se, det nya har kommit.

”Den uppfattningen, att rättfärdiggörelsedomen inte bara grundar sig på Kristi fullbordade gottgörelse prayför alla människor utan dessutom på Andens förnyande verk i oss, försökte redan Andreas Osiander (1498-1552) föra in i den lutherska kyrkan. För Osiander var inte rättfärdiggörelsen detta att Gud helt gratis cch oförtjänt tillräknar oss Kristi rättfärdighet – så som Luther lärde – utan någonting som Gud gör i oss. I den mån Kristus bor i oss och förnyar oss kan Gud rättfärdiggöra oss, menar han. Finns inte förnyelsen och kärleken i oss, finns inte heller någon rättfärdiggörelse. Osianders lära om rättfärdiggörelse handlar alltså inte om en tillräknad forensisk rättfärdighet, som uteslutande grundar sig på Kristi fullbordade gottgörelse ställföreträdande för oss.”

Seth verkar vilja städa bort alla verser som ställer några som helst krav på människan att hon måste omvända sig och leva rättfärdigt. Återigen  innebär omvändelse samtidigt en rening från våra synder, och det kan vi gärna benämna som ”Andens förnyande verk i oss”. Jag förstår inte varför Seth har en sådan aversion mot detta. Om det endast är Jesu död som gör oss rättfärdiga, ja då krävs förstås inte bekännande av synder, omvändelse eller att vi försöker leva rättfärdigt, för allt har ju Jesus i så fall redan fixat åt oss för 2000 år sedan. Ett sådant resonemang borde innebära att vi alla föddes frälsta, och att våra synder vore förlåtna långt innan vi utförde dem, för visst dog Jesus för alla?

Ingenstans i Bibeln står det att vi kan tillräkna oss ”KRISTI rättfärdighet”. Inte ens i Rom. 4. Det saliga bytet är helt obibliskt eftersom vi skulle kunna ducka bakom Jesus och gömma vår synd för Gud så att han inte ser. ”I den mån Kristus bor i oss och förnyar oss kan Gud rättfärdiggöra oss” säger tydligen Osiander som Seth protesterar emot, men det är just vad Bibeln lär. Gud skulle aldrig i livet deklarera att vi är rättfärdiga såvida vi faktiskt inte är det.

Gal 5:16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. 17 Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. 18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen. 19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, 21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

Apg. 2:38 Petrus svarade dem: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. DÅ skall ni få den helige Ande som gåva.

”Osianders lära om rättfärdiggörelse handlar alltså inte om en tillräknad forensisk rättfärdighet”, skriver Seth. Jag börjar mer och mer tycka om den här Osiander som verkar veta vad han talar om. Det är helt obibliskt att se Jesu död som någon slags betalning som kan leda till att vi kan tillräknas en ”forensisk” rättfärdighet, och framför allt inte oavsett hur vi i själva verket lever. Det är alldeles sant att vi ju i sanning ÄR rättfärdiga och rena när vi blivit av med alla våra tidigare synder som smutsat ner oss, och just därför att Gud ser våra rena liv så kallar han oss rättfärdiga eftersom vi ju ÄR det då vi är renade från synd. Den som återvänder till sin smuts är däremot inte rättfärdig och har inte kvar någon forensisk rättfärdighetsstämpel på sig. Bibeln varnar oss för en sådan lära och ber oss att inte låta lura oss:

Gal. 6: Bedra inte er själva. Gud bedrar man inte: det människan sår skall hon också skörda. Den som sår i sitt kötts åker skall av köttet skörda UNDERGÅNG, men den som sår i Andens åker skall av Anden skörda evigt liv.

1 Kor. 6:Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, 10 varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike. 11 Sådana VAR en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.

1 Joh. 3:7 Kära barn, låt ingen föra er vilse. Den som GÖR det rätta är rättfärdig liksom han är rättfärdig.

”Återlösningens akt är densamma som rättfärdiggörelsens akt, ty när vi rättfärdiggöras räknar Gud oss helt enkelt som rättfärdiga på grund av återlösningen. ”

Som sagt, detta borde i så fall leda till att vi alla föds rättfärdiga och frälsta, och att sedan ingenting kan rucka på vår plats i Jesu famn oavsett vad vi gör. I själva verket leder synden alltjämt till döden, och omvändelse är ett krav om vi syndar. Jesus dog självfallet för att kunna  göra oss rättfärdiga och för att ge oss evigt liv, MEN om det endast vore Jesu död på korset som åstadkom detta helt oavhängigt något som vi gör eller tror, ja då borde detta leda till universalism där alla blir frälsta.

”Paul Althaus — Han skriver i anslutning till Rom 5:9, 10: »I v. 9 kallar Paulus den Guds frälsningsgärning som redan skett för rättfärdiggörelse, i v. 10 för försoning.”

På engelska kallar man Jesu död för ”atonement” och på svenska säger vi ibland ”försoning”, eftersom Jesus dog för att förlåta och försona världen från dess synder. Men hela världen blir inte frälst, just därför att det krävs något även av oss för att kunna bli frälsta.

 ”Begreppet rättfärdiggörelse härrör från den rättsliga sfären, begreppet försoning från det personliga förhållandets område”

Jesu död handlar inte om någon form av rättslig betalning utan om att kunna förlåta synder som då TAS BORT. Vi kan däremot uttrycka oss med att Jesus (figurativt) betalade ett högt pris för oss eftersom han offrade sitt eget liv, men det är en helt annan sak och ska inte förväxlas med någon slags rättslig betalning.

”I Augsburgska bekännelsens apologi—  Exempel: —emedan det är visst, att vi mottager syndernas förlåtelse genom tron allena

Intressant vad utombibliska skrifter säger, men i Bibeln lär vi att vi tar emot förlåtelse genom bekännelse av synder och omvändelse:

1 Joh. 1: Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

”Då vi icke rättfärdiggöras genom lagen, utan mottager syndernas förlåtelse och försoningen genom tron för Kristi skull, men icke på grund av vår kärlek och laguppfyllelse, följer med nödvändighet, att vi rättfärdiggöras genom tron på Kristus”

Ovan är mer från samma källa som inspirerat Seth. Tror han verkligen att vi kan mottaga syndernas förlåtelse utan att vi har kärlek?!  Vi kan veta vilka som är Guds barn och Djävulens barn genom att se vem det är som GÖR det rätta och älskar sin broder. Kärlek till Gud och bröder/systrar är ett krav. Älskar vi Jesus så lyder vi honom.

1 Joh. 3:10 På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.

rättfärdig 3

 ”Evangeliet, som i egentlig mening är löftet om syndernas förlåtelse och rättfärdiggörelsen för Kristi skull» (IV, 43) »tillbjuder oss, som är tyngda av synd och död, försoning av nåd för Kristi skull, och denna mottager vi icke genom gärningar utan genom tron allena» (IV, 44).”

Problemet är bara att Bibeln fortfarande lär utt att vi är rättfärdiga genom gärningar och inte bara av tro. Det vore på sin plats att lära ut att vi kan bli förlåtna och försonade om vi bekänner våra synder och OMVÄNDER OSS. Om vi är tyngda och synd och död utlovas vi ingen förlåtelse, såvida vi inte just ödmjukar oss och omvänder oss.

Det är tron allena, som rättfärdiggör, ty de, som är försonade, räknas som rättfärdiga och Guds barn, icke på grund av sin egen renhet, utan genom Guds barmhärtighet för Kristi skull, och denna barmhärtighet omfattas genom tron» (IV, 86).”

Vi är BÅDE rättfärdiga pga Guds barmhärtighet (att erbjudas förlåtelse och rening trots att vi inte förtjänar det) samt pga att vi är rena. Och hur blir vi rena igen? Jo, genom att bekännelse av våra synder, tro, och omvändelse. Då blir vi 100% rena i Jesu blod och detta tillstånd så länge vi undviker att smutsa ner oss igen – vilket ställer villkor på oss. Den helige Ande kan leda oss, och vi utlovas att vi segerrikt kan göra det som Anden vill i stället för att göra det som köttet vill. Guds löften kan vi lita på.

”Om denna tro talar Skriften. Och då den mottager syndernas förlåtelse och försonar oss med Gud, räknas vi genom denna tro som rättfärdiga för Kristi skull, innan vi kan bevisa kärlek och fullgöra lagen, ehuru kärleken nödvändigtvis följer på tron» (IV, 113f). »Om syndaförlåtelsen och försoningen icke kommer till stånd av nåd för Kristi skull, utan på grund av vår kärlek, kommer ingen att äga syndernas förlåtelse, om han icke fullgjort hela lagen, enär lagen icke rättfärdiggör, så länge den kan anklaga oss. — (IV, 157f).”

Fullgöra lagen” behöver vi aldrig göra eftersom ”lagen” oftast  syftar på den judiska lagen med alla dess ceremoniella bud. Men vi är givetvis inte laglösa, för vi vet ju att det är den som GÖR Guds vilja som kommer in i himmelriket (Matt. 7:21) och att det är just den som GÖR Guds vilja som är den som i sanning är Jesu bror/syster/mor (Matt. 12:50). Liksom det fanns bud att följa INNAN Mose lag så finns det bud att följa EFTER Mose lag, och det handlar alltjämt om det dubbla kärleksbudet som i stort detaljeras i tio Guds bud.

Vi slipper undan lagens krav OM vi ställer oss i Andens tjänst och leds av honom. Hur beter vi oss om vi låter oss ledas av Anden? Jo, vi lyder Gud. ”Om ni älskar mig håller ni fast vid mina bud”, säger Jesus (Joh. 14:15). Det är bra att Seth lär ut att ”kärleken följer tron”, men frågan är då om en människa kan bli rättfärdig och frälst utan kärlek och gärningar? Om nej, så måste vi väl ändå uttrycka oss som Jakob – att vi är rättfärdiga genom gärningar och inte genom tro allena? Inte kommer vi väl med ödmjuka hjärtan till Gud där vi omvänder oss från våra synder, UTAN att ha ånger och kärlek i våra hjärtan? Att vara djupt ångerfull över vad man gjort mot sina medmänniskor, att vara tacksam över att Gud förbarmar sig över oss, och att bestämma sig för att vända om och leva rättfärdigt, det handlar väl om kärlek? Varför vill då Seth så gärna placera omvändelse och kärlek efter tidpunkten då vi får syndernas förlåtelse? Vidare står inte Guds nåd och vår kärlek (till Gud och våra bröder och systrar) i ett motsatsförhållande. Vi är självfallet frälsta av Guds nåd även om det finns villkor såsom omvändelse och kärlek.

Rom 7:Men nu är vi lösta från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna. Så står vi I ANDENS NYA TJÄNST och inte i bokstavens gamla tjänst.

Rom. 8:4 Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet UTAN EFTER ANDEN.

Gal. 5:18 Men OM NI LEDS AV ANDEN, står ni inte under lagen.

”De lutherska bekännelseskrifterna polemiserar kraftigt mot dem, som menar att syndernas förlåtelse, rätttärdiggörelsen eller försoningen inte är en fri gåva för Kristi skull allena och att den inte är en verklighet, som tas emot av tron allena. I Konkordieformelns tredje artikel förkastas Osianders sammanblandning av rättfärdiggörelsen och helgelsen. »Förnyelsen, som följer efter rättfärdiggörelsen genom tron, får inte blandas samman med densamma, utan dessa båda måste klart hållas i sär (III, 18) ”

Som sagt, den här Osiander verkar ha förstått det enkla budskapet i Bibeln. Förnyelse och rättfärdiggörelse ska absolut blandas samman eftersom vi inte är rättfärdiga utan rening och förnyelse – där vi lämnar vårt gamla liv och börjar leva efter Anden. Vidare är möjligheten att bli renad, rättfärdig och frälst en fri gåva, men även gåvor kan vara kopplade till villkor. Om jag ger min son en ny bil, samt lovar att stå för försäkring och bensin så länge han vill så är gåvan gratis även om han en dag slutar att använda bilen och kanske t o m gör sig av med den. Om jag skickar honom en gåva som kräver att han måste använda sig av en postavi och hämta den på posten, så är gåvan fortfarande gratis trots att han först måste masa sig iväg till postkontoret. Om jag erbjuder honom en fri gåva bara han sträcker ut sin hand och säger ”tack”, så är gåvan fortfarande gratis. Den har inte kostat honom en krona. Gratisgåvor kan man kasta bort om man vill, men då kan man givetvis inte använda sin gåva.

”Att delvis grunda rättfärdiggörelsen på Guds inneboende verk i oss gör det omöjligt att trösta en goalfattig syndare med det rena evangeliet och förklara honom rättfärdig för Kristi skull allena.  »Guds inneboende är inte lika med den trons rättfärdighet, om vilken Paulus talar och som han kallar iustitiam Dei, d.v.s. Guds rättfärdighet, — (III, 54). ”

Vi ska aldrig dunka en ”fattig syndare” i ryggen och försäkra honom att han är frälst trots sin synd bara för att han ”tror”. Däremot kan vi peka på evangeliet och förklara vägen till Gud som går genom omvändelse och tro.

Jak. 5:19 Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon för honom tillbaka,20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från döden och överskyler många synder.

Rom. 6:13 Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten.

”Här visas hur Luther och reformatorerna betonade rättfärdiggörelsens forensiska natur, d.v.s. att Gud dömer oss rättfärdiga för Kristi skull allena. »I århundraden hade rättfärdiggörelsen blandats samman med pånyttfödelsen och helgelsen. Men ungefär 1519 började Luther göra en skarp skillnad mellan den rättfärdighet, som rättfärdiggör syndaren, och rättfärdigheten i den kristnes liv. Sedan dess har den protestantiska reformationen förstått rättfärdiggörelsen som ett domsutslag skilt från en akt av inre helande. Det var fråga om att förklaras rättfärdig och inte att göras rättfärdig. Gud rättfärdiggör den troende syndaren genom att tillräkna honom Kristi ställföreträdande rättfärdighet och inte genom att ingjuta rättfärdighetens kvalitet i honom. Fastän Guds rättfärdiggörelseakt inte får skiljas från den troendes inre förnyelse och helgelse, får den inte blandas samman med inre förvandling.» 

Det här är en skrämmande bild som Seth ger av både Gud och evangeliet, och det är helt emot det som Bibeln lär. Rättfärdiggörelsen är som sagt inte ett slags forensiskt domutslag, men det är bra att Seth härleder en lära tillbaka till Luther om det är Luther som startat läran. Många gånger kan man förstås se att Luther är starkt influerad av Augustinus (före detta gnostiker) men sedan tar det stopp eftersom de flesta falska läror i Kyrkan härleds till just Augustinus och inte längre tillbaka. Det är tragiskt att Seth lär ut att rättfärdiggörelsen är ” ett domsutslag SKILT från en akt av inre helande”. Vi kan alltså vara rättfärdiga även om vi inte lever heligt. Seth säger vidare att vi är rättfärdiga för att vi kan tillräknas JESUS rättfärdighet, och det resulterar förstås i att vi kan vara positionellt rättfärdiga trots att vi i själva verket lever orättfärdigt, eftersom det inte handlar om en nödvändig kvalitet i oss själva nu när vi kan rida på en annan persons rättfärdiga liv. Seth verkar trycka på att det ingalunda handlar om en inre helighet eller inre förvandlig, eftersom det endast är Jesu rättfärdighet som lyser i våra liv som i övrigt kan innehålla synd. Ja, om Seth vill vara konsekvent med det han säger förstås. I själva verket så kan vi inte vara rättfärdiga utan en inre förvandling.

”I sin berömda »Disputation angående rättfärdiggörelsen» från år 1536 framhåller Luther, att rättfärdiggörelsen inte består i ett avlägsnande av synd från människans natur: »Fastän synden blir kvar, räknar Gud oss som rättfärdiga och rena och att människan är så förlåten, som om hon inte hade någon synd, och detta för Kristi skull. Vi tackar verkligen Gud för att hans tillräknande är större än vår orenhet… Kort sagt, termen ‘att rättfärdiggöras’ betyder att en människa räknas som rättfärdig» (Luther’s Works, American ed., vol. 34, s. 166ff).”

Det här bekräftar att jag förstått Seth rätt. Svart på vitt håller Seth med om Luthers förvrängda idé att vi räknas som rättfärdiga och rena trots att synden finns kvar i oss! Hur i all världen kan Gud se oss som rena och rättfärdiga trots att vi fortfarande lever i synd? Visst blir vi väl 100% rena om vi omvänder oss? Menar Seth att vi ingalunda kan fortsätta att hålla oss rena till 100% i praktiken genom att avhålla oss från synd? Satan har alltså ett så stort grepp om oss så att vi ganska omgående går tillbaka till vår synd, men att detta inte är någon fara på taket eftersom vi trots vår synd kan räknas som positionellt rättfärdiga och rena i Guds ögon? Låt oss påminna oss om den lögn som Satan fick Eva att tro på i Eden (Eva som var rättfärdig och ren eftersom hon dittills inte syndat):

gen. 3

1 Mos. 3:4 Då sade ormen till kvinnan: ”NI SKALL VISST INTE DÖ!

Det låter som Seth håller med ormen om hans lögn – att en rättfärdig person INTE kommer att dö även om hon väljer att synda, eller vari består skillnaden? Satans kamp här i världen består ju främst i att få människor att SYNDA. Varför det? Jo, därför att synd leder till döden. Fysisk död är inte så farlig, men andlig död är fruktansvärd eftersom det handlar om en permanent vistelse. Satan gläds alltså åt alla doktriner som kan locka människor att synda i lugn och ro utan att de ska känna att det finns några allvarliga konsekvenser. Doktrinen att Gud ser oss som positionellt rättfärdiga trots att vi i praktiken fortfarande syndar är satanisk, och självfallet kan en sådan lära locka svaga människor att ge efter för sina frestelser eftersom de fått lära sig av respektingivande bibellärare att de ändå ses som frälsta Guds barn. De har alltså inget att förlora, mer än på sin höjd reducerade gåvor i himlen. Många blir glada över att höra budskapet att de inte behöver göra sig av med all sin synd, och att det räcker med att tro på Gud för att han ska se dem som rättfärdiga. ”Gud ser inte din synd utan han ser bara Jesu blod”, säger en del aningslösa bibellärare. Det passar många människor ypperligt att veta att de kan tjäna två herrar och att de fortfarande kan vara frälsta. Seth tackar Gud för att hans tillräknande (av Jesu rättfärdighet till oss) är större än vår synd.

”Osiander lärde att Gud måste göra en människa rättfärdig, så att han kan förklarahenne rättfärdig. Han framställde det så, att Kristus bor i den troende med sin gudomliga rättfärdighet. Detta är vad Gud ser, och när han ser denna nödvändiga rättfärdighet i den troende, förklarar Gud honom rättfärdig ”(Verdict). 

Ja, Seth bekräftar att det förhåller sig som jag tolkar hans ord. ”Detta är vad Gud ser…”. När han ser på en människa som syndar (och tror på honom) så ser han alltså inte den människans synd utan endast Jesu rättfärdighet i den människan. Så praktiskt! Seth lär ut att Jesu kors verkligen är lätt att bära!

”John Henry Newman (1801-1890) försökte sig på en syntes mellan rättfärdiggörelsen och det nya livet. »Lagen skriven i våra hjärtan eller den andliga förnyelsen är det som rättfärdiggör oss» (Newmans Lectures on Justification, 1838, s. 45). »Vi är förlåtna genom att vara eller eftersom vi är förnyade» (s. 41). Rättfärdiggörelsen grundades på Andens verk i oss, inte uteslutande på Kristi redan fullbordade verk för oss. Så försökte Newman bygga en bro mellan protestantisk och katolsk lära.”

Det som Seth här kallar katolskt är bara vad bibeln säger. Även de som aldrig hört talas om Jesus Kristus har chansen att slippa helvetet, och det beror på hur de väljer att leva sina liv:

Rom. 2: 13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. 14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen.15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. 16 Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag.

Detta återspeglar sig också i den verklighet som människorna under GT levde i (som inte hade kravet på sig att tro på Jesus Kristus eftersom han då fortfarande var obekant), eftersom rättfärdighet alltid spelar roll. Älskar vi Gud så visar vi det med våra liv och i enlighet med våra samveten. Den som lever rättfärdigt ska leva och den som lever orättfärdigt ska dö, enligt Hesekiel. Människorna i båda kategorierna hade sin Gudstro, men hur de kommer att dömas – andlig död eller andligt liv – står i relation till hur de valt att leva. Notera också hur Hesekiel kritiserar de som lär ut tvärt emot.

Hes. 33: 11 Svara dem: Så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. I stället vill jag att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva. Vänd om, vänd om från era onda vägar! Inte vill ni väl dö, ni av Israels hus?12 Men du människobarn, säg till dina landsmän: Den rättfärdiges rättfärdighet skall inte rädda honom när han syndar. Den ogudaktige skall inte komma på fall genom sin ogudaktighet, när han vänder om från sin ogudaktighet. Den rättfärdige skall inte heller kunna leva genom sin rättfärdighet när han syndar. 13 Om jag säger till den rättfärdige att han skall få leva, och han sedan förlitar sig på sin rättfärdighet och gör det som är orätt, så skall ingen av alla hans rättfärdiga gärningar bli ihågkommen, utan han skall dö för det orätta han har gjort. 14 Om jag säger till den ogudaktige: Du måste dö! och han sedan vänder om från sin synd och gör vad som är rätt och rättfärdigt, 15 så att han, den ogudaktige, ger tillbaka den pant han har fått och ersätter vad han har stulit och vandrar efter livets stadgar, så att han inte gör det som är orätt, då skall han förvisso få leva och inte dö. 16 Man skall inte komma ihåg några av de synder han har begått. Eftersom han har gjort vad som är rätt och rättfärdigt, skall han förvisso få leva.17 Men när dina landsmän säger: Herrens väg är inte rätt, då är det tvärtom deras egen väg som inte är rätt. 18 Om den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och syndar, måste han dö.19 Men om den ogudaktige vänder om från sin ogudaktighet och gör vad som är rätt och rättfärdigt, då skall han få leva. 20 Ändå säger ni: Herrens väg är inte rätt. Men jag skall döma var och en av er efter hans vägar, ni av Israels hus.”

”Varför är det så viktigt att hålla fast vid rättfärdiggörelsens forensiska karaktär? Vad står på spel? Vi svarar med Luther: Allting. »Om vi misslyckas med att bevara skillnaden mellan rättfärdiggörelsen genom Kristi ställföreträdande verk för oss och helgelsen genom den Helige Andes verkande kraft i oss, då utplånas den rätta skillnaden mellan lag och evangelium, mellan Skaparens frälsande rättfärdighet och gensvarets rättfärdighet hos det skapade.”

”Allting står på spel”, men hur blir det då med frälsningen för de som är starkt kritiska till Luthers och Seths variant på rättfärdiggörelsen? Jag ser heller inte på ”lag och evangelium” på det sättet som han beskriver. Ingen av oss tror ju att vi förväntas leva efter judiska lagar, men dessvärre är det många kristna som inte inser att det fortfarande finns bud att följa även idag. Vi lever inte i laglöshet och vi förväntas följa den helige Ande som leder oss bort från synd och fram till de dubbla kärleksbudet. Synd leder alltjämt till döden eftersom Jesus inte dog för att vi ska kunna synda ifred utan risk för konsekvenser.

”Forensisk rättfärdiggörelse betyder sola fide (tron allena) – att endast förtrösta på vad Kristus har gjort för oss. Endast detta försonar oss med Fadern.”

Därför är forensisk rättfärdiggörelse obiblisk. Abraham satt inte bara under en buske och trodde. Han visade sin tro med gärningar och därför ansågs han vara rättfärdig.

Jak. 2:22 Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. 23 Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet,[d] och han kallades Guds vän.

Detta fasthållande vid att förnyelsen och helgelsen måste uteslutas från artikeln om rättfärdiggörelsen sker inte i syfte att nedvärdera nödvändigheten av ett heligt liv. Apostlarnas vittnesbörd är på denna punkt helt klar. Om vi skall leva ett heligt liv, måste vi först ha ett gott samvete genom att veta att vi är accepterade av Fadern. Genom att skjuta in helgelsen i artikeln om trons rättfärdighet inför Gud oroar falska lärare de troendes samveten och förgiftar så källorna till ett heligt leverne. Goda gärningar kan endast framspringa ur ett gott samvete. Och ett gott samvete kommer endast av ett vilande vid den ‘främmande’ rättfärdighet, som redan har tillfredsställt den gudomliga rättvisan” (Verdict). 

Här ovan menar Seth att han inte nedvärderar nödvändigheten att leva heliga liv, men frågan är om han inte omedvetet gör exakt detta? Inte så att Seth lär ut att Gud inte bryr sig om om vi syndar eller inte, men är det inte så att det blir mer frestande att ge in för frestelser om man får höra från en auktoritet att det inte finns några konsekvenser?  Om man berättar för ett gäng tonåriga grabbar att de inte ”borde” begå brottsliga handlingar och att det är ”fel”, men samtidigt förklarar för dem att de inte riskerar något straff för lagöverträdelse om de bara ”tror på systemet och tror på fängelsedirektören”, så ökar risken att ungdomarna faktiskt bryter mot lagen då och då. För vad kan hända om det inte finns några konsekvenser för sina handlingar? På samma sätt är det med synden i våra liv. Om pastorer minimerar allvaret med synden genom att sockra den och förklara att det inte finns några konsekvenser eftersom Gud inte ser vår synd utan Jesu rättfärdighet i oss, så frestar de människor att synda. Om vi lever orättfärdigt så ÄR vi orättfärdiga! Det onda är mörkt och inte ljust!

Jesaja 5:20 Ve dem som kallar det onda gott  och det goda ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörkersom gör bittert till sött och sött till bittert!

paid

”När man blandar samman rättfärdiggörelsen med helgelsen, finns ingen rättfärdiggörelse eller avlösning att ge åt en fattig syndare, såvida inte denne först kan uppvisa ett Andens nya liv hos sig. Det som är en följd av rättfärdiggörelsen och dess mottagande i tro görs till en förutsättning för rättfärdiggörelsen. Inte bara Kristi fullbordade återlösning blir då grundvalen för rättfärdiggörelsen, så som Bibeln lär, utan dessutom Andens verk i oss. ”

Anden får vi som gåva när vi omvänder oss, så självfallet kan man inte vara frälst utan denna förvandling.

 ”I Stora katekesen skriver Luther: »Därför är det här återigen högeligen av nöden att bedja och ropa: ‘Käre Fader, förlåt oss vår skuld.’ Icke så, som skulle han ej utan och före vår bön förlåta synden – han har ju, innan vi bedit honom därom eller ens någonsin tänkt därpå, skänkt oss evangelium, varuti är idel förlåtelse – men vad det gäller är, att vi lär känna och tar emot denna förlåtelse» (SKB s. 466).”

Luther hävdar alltså att Gud förlåter våra synder redan innan vi bekänner dem och omvänder oss? Vi förväntas bara tro på ett färdigt paket, och ingenting mer krävs av oss? Även om Luther verkar trycka på hur Gud förlåter oss villkorslöst – och att helighet inte krävs från vår sida – så verkar det dock finnas en viss gärning som kan orsaka att vi förlorar rubbet, och det är om vi menar att vi måste först omvända oss, ta emot den helige Ande och göra goda gärningar för frälsningen skull. Detta verkar vara något som Gud av någon anledning inte står ut med att höra. Men andra sorts ”synder” verkar gå bra – eftersom vi kan åberopa Jesu rättfärdiga liv? Mina frågor är förstås ledande, men om man ska hårddra det jag läser från Luther och Seth så är frågorna relevanta.

”Att Gud är oss nådig för Kristi skull och att vi räknas som rättfärdiga för Kristi skull allena är en färdig gåva för alla människor, som evangelium uppenbarar och ger åt hjälplösa syndare. Luther säger i sin kommentar till Gal. 3:13: »Om Kristus själv alltså blev funnen skyldig till alla de synder, som vi alla har gjort, då är vi frikända från alla synder.”

Ja, hjälplösa syndare som är kvar i sin synd ska alltså erbjudas ett färdigt paket som de bara behöver tro på. Inga andra krav ska ställas på dem. Inte bekännande av synder, omvändelse, den helige Ande eller helighet. Bibeln ger dock en annan bild eftersom det verkligen inte är snällt att lura syndare att förbli i sina synder genom att övertyga dem om att de inte behöver förändra sina liv. Detta ökar ju risken att de förblir kvar i andlig död, om de väljer att inte lämna sina gamla liv. Vidare har Luther helt fel som menar att Jesus blev skyldig till människornas synd. Om man lägger en falsk lära i grunden så krävs det ofta att man måste rädda denna lära genom andra falska läror. På den vägen är det före både Luther och Kalvin. 

”Osianders rättfärdiggörelselära, som så kraftfullt avvisas av Konkordieformeln, tilltalar inte bara den romersk-katolska kyrkan utan även många inom protestantismen. Ty man blandar samman trons rättfärdighet med livets rättfärdighet. Därmed finns ingen färdig rättfäidighet eller rättfärdiggörelse att tillbjuda syndaren, förrän denne kan uppvisa en rättfärdighet i sitt liv. När man så förnekar att rättfärdiggörelsen uteslutande grundar sig på Kristi redan fullbordade verk utanför oss och menar att den också grundar sig på Andens verk i oss, måste man förneka att det redan finns en rättfärdigförklaring för tron att ta emot, d.v.s. den objektiva eller allmänna rättfärdiggörelsen. ”

Om man bekänt sina synder, omvänt sig, blivit renad och tagit emot den helige Ande, så är vi i sanning rättfärdiga. Vi är ju 100% renade. Detta stadium kan vi fortsätta i om vi bara låter oss ledas av Anden – bort från synd. Ingen måste ge in för det köttet begär.

”Det är inte tron som skapar rättfärdiggörelsen utan rättfärdiggörelsen som skapar tron och som tas emot genom tron. — Men vi är och förblir rättfärdiga inför Gud endast genom Kristi oss tillräknade rättfärdighet.”

När vi kommer till Gud måste vi tro att han är till. Vi är inte rättfärdiga innan vi omvänder oss, tror och lever heliga liv. Jag önskar att Seth gör sig av med läran om ”det saliga bytet”, för vi har fått Jesu rättfärdighet lika lite som Jesu gjort sig skyldig för våra synder.

Hebr. 11:6 Men utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Ty den som kommer till Gud måste tro att han är till och belönar dem som söker honom.

Gud ger oss Kristi rättfärdighet, för att vi skall bli lika Kristus. Kristus har återlöst oss, för att vi skall vara hans egna, leva under honom i hans rike och tjäna honom.”

Pass upp, låt ingen lura dig:

1 Joh. 3:7 Kära barn, låt ingen föra er vilse. Den som GÖR DET RÄTTA ÄR RÄTTFÄRDIG liksom han är rättfärdig.—10 På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte GÖR DET RÄTTA, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.

De kristna förblir ju till sin död syndiga människor, som dagligen enligt den bön, som deras Herre själv har lärt dem, måste bedja: Förlåt oss våra skulder.[Not 14] Den som då menar att han inte längre för sin del behöver bedja femte bönen, han bör betrakta liknelsen om fariseen och publikanen (Luk. 18:19ff). ”

Ovan är från ett annat avsnitt. Seth menar alltså att det är helt naturligt för krista att synda regelbundet (och onaturligt om de inte syndade), vilket leder till att kristna dagligen måste be ”Förlåt oss våra synder”. Inte undra på att vi måste injiceras med Kristi rättfärdighet eftersom vi tydligen inte kan klara en endaste dag utan att vi syndar. Om det går mer än 24 timmar utan en synd så gissar jag att Seth liknar oss vid fariseer.

”Visserligen gör den kristne egentligen inte det onda utifrån sitt innersta, sin av den Helige Ande pånyttfödda natur, utan det är synden, som bor i honom. Detta förhållande fritar honom visserligen inte från skuld, men det låter honom kämpa mot den gamla naturen, så att det onda i honom inte åter kommer till herravälde och inte når sin fullbordan i ett liv i syndens tjänst (Rom. 6:12-14, Gal. 5:16ff). [Not 15] Det överensstämmer med vad aposteln Johannes skriver: »Den, som är född av Gud, gör inte synd» (1 Joh. 3:9). Ty jaget, såvida det är fött på nytt, är inte upphovsmannen, utan den gamla människan.”

Återigen ser vi hur en del reformerta upphöjer synd som någonting fullständigt naturligt hos kristna. Många gånger försöker de få det att låta som om man kan skylla sin synd på köttet, medan den andra delen av människan är fullständigt oskyldig. Men ”dualism” är besläktat med gnostisism och helt osant. Om vi väljer att bruka våra lemmar till synd som är det hela vårt väsen som syndar, vilket Gud också ser. Hur mycket måste man synda för att synden inte ska få ”herravälde” över en? Några synder går bra, men inte för många? Säger inte Paulus att vi är slavar under den vi lyder vilket innebär att vi är slavar och döda om vi lyder synden? Vi kan inte skylla på att den gamla människan gör synd i oss eftersom Bibeln lär att vi ska lämna den gamla människan bakom oss.

”Inte heller gör den kristne synden i den meningen, att han uppsåtligt låter synden leda till fullbordad gärning. Och när han överrumplas av den, hänger han sig dock inte åt den.”

Är man godkänd om man inte ”uppsåtligen låter synden leda till fullbordad gärning”? Inte syndar vi väl utan att veta om det? Skulle den helige Ande i oss verkligen låta oss synda ”ouppsåtligen”? ”När han överrumplas av den, hänger han sig dock inte åt den”. Var står detta att läsa i Bibeln, att det finns en gräns mellan att uppsåtlig synd och ouppsåtlig synd, samt att synd verkar vara acceptabelt bara man inte ”hänger sig” åt den?

”Men Johannes är långt ifrån att vilja hålla sig och alla kristna för syndfria. Han skriver tvärtom i samma brev: »Om vi säger, att vi inte har någon synd, bedrar vi oss själva, och sanningen är inte i oss. Men om vi bekänner våra synder, så är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet» (1:18f). Skulle en kristen inte märka hos sig själv, att han förblir en syndare ända till graven, då behöver han bara betrakta de kristna församlingarna, dem som finns i dag och de urkristna.”

Hur kan Johannes inte anse att kristna kan leva syndfritt om han säger  ”Detta är kärleken till Gud: att vi håller narrow gatehans bud. Och hans bud är inte tunga”, och ”Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda”? 1 Joh. 1:8 är populär för att försvara synd, men v. 6 är inte lika populär. Där säger Johannes ”Om vi säger oss ha gemenskap med honom och vandrar i mörkret, då ljuger vi och gör inte sanningen”. Läs gärna denna artikel om 1 Joh. 1:8. Jag noterar att Seth lär ut att synd i de kristnas liv är såpass normalt att vi är syndare ända till graven. Varför då omvända sig när vi ändå strax efter måste synda igen? Att kristna däremot i alla tider valt att synda är inte detsamma som att de inte haft någon utväg. Varje gång vi syndat skulle vi kunna valt att inte synda, och om vi spenderar våra dagar med att blanda synd och omvändelse så har vi i sanning inte omvänt oss och är förlorade.

Läs gärna min andra artikel om Seth Erlandsson gällande Andens gåvor såsom tungotal, profetior och helande som han menar gällde endast de första apostlarna och lärljungarna. Tungotal är enligt Seth endast språk som kan förstås av andra, och han är tydlig med att andra sorts tungor (som inte kan förstås) inte är bibliska.

Hur blev man frälst i Gamla Testamentet utan Jesus?

proverbsI Gamla Testamentet kände man förstås inte till människan Jesus, och man hade således inga möjligheter eller krav på sig att tro på honom, men visst fanns det gott om profetior om den framtida Messias, och eftersom man trodde på GUD så trodde man ju indirekt på Jesus Kristus som ju delar treenighet med sin Fader.

Jes. 9:2 Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land skall ljuset stråla fram. —6 Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.  

Många tänker på Mose lag (tora) när man säger ”Gamla Testamentet”, även om det inte riktigt täcker upp all tid mellan Adam och Jesus. Mose lag har ju inte alltid funnits, och exempelvis så levde Abraham långt innan Mose lag ens fanns. Självfallet finns det inga krav att lyda Mose lag innan den ens trätt i kraft, men däremot fanns det ändå BUD/LAGAR att följa, och de bud som gällde INNAN Mose lag är samma bud som gällt allt sedan Adams dagar och som fortfarande gäller än idag. Det är alltid fel att mörda, ljuga, stjäla, begå äktenskapsbrott, fuska, eller behandla människor illa på andra sätt, och framför allt är det en synd att inte tro på Skaparen (även om inte alla har chansen att få honom exakt definierad).

Gud sa i början (innan Mose lag var i bruk):

1 Mos. 4:7 Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du skall råda över den.”

Både i GT och nu i NT finns det människor som haft begränsade eller inga möjligheter att lära känna Adams Gud, men om man är vuxen med normal begåvning så inser man också att man bor mitt i en skapelse som måste härledas till en Skapare som har auktoritet över ens liv, och dessutom har man ett samvete som talar för eller emot ens sätt att leva sitt liv. Vi kommer alltså att bedömas på grund av det som vi tror och gör. Fortfarande så gäller det faktum att vi inte kan förtjäna vår frälsning – eftersom vi just inte förtjänat den med hur vi valt att leva våra liv. Vi har ju syndat mot Gud och måste därför erkänna oss själva som skyldiga överträdare. Endast Guds nåd kan frälsa oss, och Guds nåd handlar både om hans barmhärtighet och en hjälp att leva rättfärdigt (Titus 2:11-12). Gud ställer villkor på oss.

Rom 2:12 Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtappade utan lagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas av lagen.13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. 14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. 16 Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag

Rom. 10:14 Men hur skulle de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar?

Rom. 1:18 Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. 19 Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. 20 Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt.21 Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. 22 De påstod att de var visa, men de blev dårar. 23 De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. 24 Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar. 25 De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen.26 Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga. 27 På samma sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män bedrev otukt med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse. 28 Och eftersom de inte ansåg det vara något värt att ha kunskap om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag, så att de gjorde sådant som är mot naturen. 29 De har blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. 30 De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter och tänker ut allt ont. De lyder inte sina föräldrar, 31 är oförståndiga och trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. 32 Sådant gör de, fastän de mycket väl känner till Guds rättvisa dom, att de som handlar så är värda döden. Ja, de samtycker också till att andra gör det. 

Joh. 1:9 Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen.

Profeten Hesekiel erbjuder en alldeles lysande summering om hur man blev frälst under Gamla Testamentet, och det räcker egentligen med hans ord för att förstå vem som egentligen är rättfärdig. Man kan alltså gå från att vara rättfärdig till att vara orättfärdig, om man börjar leva på fel sätt. 

Hes. 18: 4 Se, varje levande själ tillhör mig, fadern såväl som sonen. De är mina. Den som syndar skall dö. 5 Om en man är rättfärdig och gör det som är rätt och rättfärdigt, — 8 om han inte ockrar eller tar oskälig ränta utan håller sin hand borta från allt som är orätt och fäller rätta domar mellan människor, 9 OM HAN LEVER EFTER MINA STADGAR OCH HÅLLER MINA FÖRESKRIFTER, SÅ ATT HAN GÖR DET SOM ÄR RÄTT OCH GOTT, DÅ ÄR HAN RÄTTFÄRDIG OCH SKALL FÖRVISSO FÅ LEVA, säger Herren, Herren.10 Men om han får en son som blir en våldsman som utgjuter blod eller gör något av detta mot en broder — 13 ockrar och tar oskälig ränta – skulle en sådan få leva? Han skall inte få leva. Han har gjort allt detta vidriga, DÄRFÖR skall han förvisso dö. Hans blod skall komma över honom.14 Men om han får en son som ser alla de synder hans far begår, och fast han ser dem inte handlar på samma sätt: —17 han förgriper sig inte på den behövande, ockrar inte och tar inte oskälig ränta utan lever efter mina föreskrifter och vandrar efter mina stadgar – DÅ SKALL HAN INTE DÖ GENM SIN FARS MISSGÄRNING utan skall förvisso få leva. 18 Hans far däremot, som begick våldsgärningar och rövade från sin broder och gjorde sådant bland sina släktingar som inte var gott, se, han skall dö i sin missgärning.19 Men ni frågar: ”Varför skall inte sonen bära på sin fars missgärning?” Sonen har gjort det som är rätt och rättfärdigt. Han har hållit alla mina stadgar och följt dem, och DÄRFÖR skall han förvisso få leva.20 Den som syndar skall dö. EN SON SKALL INTE BÄRA SIN FARS MISSGÄRNING, och en far skall inte bära sin sons missgärning. DEN RÄTTFÄRDIGES RÄTTFÄRDIGHET SKALL VARA HANS EGEN, och den ogudaktiges ogudaktighet skall vara hans egen.21 Men om den ogudaktige vänder om från alla de synder som han har begått och håller alla mina stadgar och gör det som är rätt och rättfärdigt, då skall han förvisso leva och inte dö. 22 Ingen av de överträdelser han har begått skall då tillräknas honom. Genom den rättfärdighet han har visat skall han få leva. 23 Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren, Herren. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva.24 Men när den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och handlar orätt och gör samma vidriga gärningar som den ogudaktige, skulle han då få leva? Ingen av de rättfärdiga gärningar som han har gjort skall då bli ihågkommen. Genom den trolöshet som han har begått och genom den synd han har gjort skall han dö.25 Ändå säger ni: Herrens väg är inte rätt. Hör då, ni av Israels hus: Är inte min väg rätt? Är det inte era vägar som inte är rätta? 26 När den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, så dör han på grund av det. Genom det orätta han har gjort skall han dö. 27 Men när den ogudaktige vänder om från sin ogudaktighet och gör det som är rätt och rättfärdigt, skall hans liv bli bevarat. 28 Därför att han kom till insikt och vände om från alla de överträdelser han hade gjort, skall han förvisso leva och inte dö. 29 Ändå säger Israels hus: Herrens väg är inte rätt! – Är inte mina vägar rätta, ni av Israels hus? Är det inte era vägar som inte är rätta? 30 Därför skall jag döma er, var och en efter hans gärningar, ni av Israels hus, säger Herren, Herren. Vänd om och vänd er bort från alla era överträdelser för att er missgärning inte skall få er på fall.31 Kasta bort ifrån er alla de överträdelser genom vilka ni har syndat ochskaffa er ett nytt hjärta och en ny ande. Ty inte vill ni väl dö, ni av Israels hus? 32 Jag finner ingen glädje i någons död, säger Herren, Herren. Vänd därför om, så får ni leva.

Hes. 3:18 När jag säger till den ogudaktige: Du skall dö, och du inte varnar honom och inte säger något för att varna den ogudaktige för hans ogudaktiga väg och så rädda hans liv, då skall den ogudaktige dö i sin missgärning, men hans blod skall jag utkräva av din hand. 19 Men om du varnar den ogudaktige och han ändå inte vänder om från sin ogudaktighet eller sin ogudaktiga väg, då skall han dö i sin missgärning, men du har räddat din själ. 20 Och när en rättfärdig man vänder om från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, då skall jag lägga en stötesten i hans väg och han skall dö. Om du då inte har varnat honom skall han dö i sin synd. Man skall inte komma ihåg de rättfärdiga gärningar han tidigare har gjort, men jag skall utkräva hans blod av din hand. 21 Men om du varnar den rättfärdige för att synda och han avhåller sig från synd, då skall han få leva därför att han lät varna sig, och själv har du räddat ditt liv.”

I Gamla Testamentet fanns också djuroffersystemblod 3

Detta system var ett temporärt system i väntan på det bättre offret i form av Jesu Kristus korsfästelse och slutgiltiga offer. Man kunde offra djur både i form av tacksägelse och som ett symboliskttäckande” offer (för sina synder), och man kunde göra det årligen under vissa högtider liksom vid separata tillfällen. Då gällde förstås att omvända sig från de synder som man bekände i samband med offrandet, för annars skulle ju offrandet inte betyda någonting alls. Det är ju inte det faktum att djur dör som kan få en människa att bli rättfärdig, utan att man omvänder sig i hjärtat och visar det i handling. Lydnad är alltid bättre än offer. Om det alltid skulle finnas lydnad så skulle man aldrig behöva offra djur annat än genom tacksägelseoffer.

Försona kommer från det hebreiska kaphar, som betyder att täcka över med asfalt/tjära, och som självfallet inte ska läsas bokstavligt eftersom det har en betydelse av att eliminiera eller ta bort något och inte täcka någon bokstavligen med tjära. Läs gärna 3 Mos. 1:2-5.

3 Mos. 17: 11 Ty kroppens liv är i blodet, och jag har givit er det till altaret, till att bringa försoning för era själar. Det är blodet som bringar försoning genom själen som är i det.

3 Mos. 16:9 Den bock som lotten bestämmer åt Herren skall Aron föra fram och offra till syndoffer. 10 Men den bock som lotten bestämmer för att skaffa bort synden skall ställas levande inför Herrens ansikte, för att försoning skall bringas genom honom. Och sedan skall han sändas i väg ut i öknen för att skaffa bort synden. 

1 Sam. 15:22 Då sade Samuel: ”Har Herren samma glädje i brännoffer och slaktoffer som att man hör Herrens röst? Se, lydnad är bättre än offer och hörsamhet bättre än det feta av baggar.

Hebr. 9:15 Så är han medlare för ett nytt förbund, på det att de som voro kallade skulle få det utlovade eviga arvet, därigenom att en led döden till förlossning ifrån överträdelserna under det förra förbundet.—18 Därför har icke heller det förra förbundet blivit invigt utan blod.19 Ty sedan alla buden, såsom de lyda i lagen, hade blivit av Moses kungjorda för allt folket, tog han blod av kalvar och bockar, tillika med vatten och röd ull och isop, och bestänkte såväl själva boken som allt folket 20 och sade: »Detta är förbundets blod, det förbunds som Gud har stadgat för eder.»21 Likaledes stänkte han ock blod på tabernaklet och på alla de ting som hörde till gudstjänsten.22 Så renas enligt lagen nästan allting med blod, och utan att blod utgjutes gives ingen förlåtelse. (1917)

Apg 3:19 Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade 

Även Nya Testamentet predikar om samma behov av att leva rättfärdigt för frälsningens skull

Mose lag i det Gamla Testamentet gällde ända fram till Jesu tid och hans död på korset. Efter Jesu död fick vi den helige Ande som vår inre guide och som kan leda oss rätt – och behovet av att leva rätt har alltså gällt allt sedan Adams dagar och gäller än idag.

Rom 6: 16. Vet ni inte, att när ni ställer er i någons tjänst för att lyda honom, så är ni tjänare under den som ni lyder, antingen det är synden till död, eller lydnaden till rättfärdighet?

Gal. 3:19 Varför gavs då lagen? DEN BLEV TILLAGD FÖR ÖVERTRÄDELSERNAS SKULL för att gälla TILLS avkomlingen skulle träda fram, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand.— 23 Innan tron kom hölls vi i fängsligt förvar och var BEVAKADE AV LAGEN, tills tron skulle uppenbaras. 24 Så blev lagen vår övervakare FRAM TILL Kristus, för att vi skall förklaras rättfärdiga av tro. 25 Men SEDAN TRON HAR KOMMIT, står vi inte längre under någon övervakare.

Gal. 5:14 Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv. —18 Men OM ni leds av Anden, står ni inte under lagen.

1 Kor. 7.19 Det har ingen betydelse om någon är omskuren eller oomskuren. VAD SOM BETYDER NÅGOT ÄR ATT MAN HÅLLER GUDS BUD. 

1 Kor 6:9 Vet ni då inte att de orättfärdiga inte skall ärva Guds rike? LÅT INTELURA ER. VARKEN otuktiga eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, 10. eller tjuvar eller giriga eller drinkare eller hädare eller rövare SKALL ÄRVA GUDS RIKE.

Hebr 10:26. För om vi syndar med vett och vilja sedan vi har fått kunskap om sanningen, återstår för oss inte mer något offer för synderna, 27. utan en förskräcklig väntan på domen, och hetta av en eld som skall förtära motståndarna. 28. Den som bryter Mose lag måste dö utan barmhärtighet, efter två eller tre vittnesmål. 29. Hur mycket hårdare straff tror ni då inte att den förtjänar som förtrampar Guds Son och håller för orent förbundets blod, genom vilket han är helgad, och som smädar nådens Ande?

Jesus BAR inte våra synder bokstavligen i sin kropp och STRAFFADES inte I STÄLLET för oss

kors 7Jesus BAR aldrig människornas synder i sin kropp

Jesaja 53:4 Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig,  medan VI höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad.

Det här är en profetia om Jesus Kristus som gjordes av Jesaja ca 800 år innan Jesus ens föddes. När du läser den här versen från Jesaja, vilken händelse tror du att det handlar om och vilken profetia var det som slog in? Är det inte så att du självklart anser att det handlar om Jesu död på korset just eftersom det var där han dog för världens synder, vilket passar strålande in på uttrycket i versen? Man skulle kunna tro att det förhåller sig så, men Bibeln säger genom Matteus att profetian det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig” slog in när Jesus levde och gick omkring bland folket och drev ut onda andar och botade sjuka!

Matt 8:16 Och när aftonen kom, förde de till honom många, som var besatta av onda andar, och han drev ut andarna med sitt ord, och alla dem som var sjuka botade han, för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Jesaja, som säger: Han tog på sig våra svagheter, och våra sjukdomar BAR han.Jes. 53:4.

Som du ser är det utdrivning av onda andar och botande av sjuka som slår in genom profeten Jesajas ord i Jesaja 53:4. Självfallet kan det förstås vara så att det som hände på korset OCKSÅ slår in i och med denna profetia trots att det inte står så i Matteus (en s k dubbel profetia), och Jesus BAR ju också det kors som symboliserar borttagning av världens synder. Det finns helt klart likheter mellan att Jesus befriar sjukdomstyngda människor genom att driva ut andar ur dem och bota dem från sjukdomar, jämfört med att han dör som ett syndoffer på korset för att befria människor från deras synder som tynger ner dem och håller dem i bojor. När Jesus gick omkring bland människor och botade sjuka så tog han INTE deras sjukdomar på sig och sjukdomarna var aldrig någonsin i närheten att hamna i eller på Jesus på minsta vis. Han hade INTE deras sjukdomar i sin egen kropp ett kort tag innan han TOG BORT sjukdomarna! Det är antingen eller, för Jesus kan inte ta våra synder på sig samtidigt som han också raderar dem.

Så när vi kan läsa i Jesaja 53:4 att han BAR våra sjukdomar så menar alltså Matteus att han TOG BORT sjukdomarna och det är alltså Guds eget ord! Det är precis det som Jesus också gör med våra synder. Han tar INTE våra synder bokstavligen på sig, utan han lägger i och med sin död grunden för att TA BORT DEM. Vi kan visserligen säga att han ”symboliskt” tar människornas synder på sig ungefär som man ”tar bördan eller ansvaret på sig”, men han tog aldrig våra sjukdomar eller våra synder i sin egen kropp, och inte heller tog några av gamla testamentets offerdjur människornas synder bokstavligen på sig själva. Djuren blev framför allt inte syndiga (som en del anhängare av försoningsläran lär ut) utan de OFFRADES som perfekta syndoffer FÖR människornas synder. Djuroffren var dessutom välluktande, precis som sonens offer var inför Gud, eftersom det var helt enligt Guds vilja att djur skulle offras, liksom det var enligt hans vilja att sonen skulle offras. Om något är välluktande så vänder man sig inte bort från det, utan man accepterar det till fullo.

Johannes 1:29 Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: ”Se Guds lamm, som TAR BORT världens synd.

Hebr. 9:26. I så fall hade han varit tvungen att lida döden många gånger, alltifrån världens begynnelse. Men nu vid tidernas slut har han en enda gång blivit uppenbarad för att ta bort synden genom sitt offer.—28. så skall Kristus, som en enda gång har offrats för att TA BORT mångas synder, ses en andra gång utan synd, till frälsning för dem som väntar honom.

Ef. 5:Och lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för oss som offergåva, ett VÄLLUKTANDE offer åt Gud.

Här är några olika översättningar på Jesaja 53:4-6:

Jesaja 53:4 Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig,  medan VI höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad. 5 Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull.  Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.6 Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade Herren på honom.

Jesaja 53:Men det var våra krankheter han bar, våra smärtor, dem lade han på sig, medan VI höllo honom för att vara hemsökt, tuktad av Gud och pinadJa, han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull; NÄPSTEN var lagd på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår bliva vi helade.Vi gingo alla vilse såsom får, var och en av oss ville vandra sin egen väg, men HERREN lät allas vår missgärning drabba honom. (1917)

Isaiah 53:Surely he hath borne our griefs, and carried our sorrows: yet WE did esteem him stricken, smitten of God, and afflicted.But he was wounded for our transgressions, he was bruised for our iniquities: the chastisement of our peace was upon him; and with his stripes we are healed.All we like sheep have gone astray; we have turned every one to his own way; and the Lord hath laid on him the iniquity of us all. (KJV)

5. —The chastisement FOR our peace was upon Him (NKJV)

5. —The chastisement of our peace [is] on him (Young’s literal)

5. —Upon him was the chastisement that brought us peace (ESV)

Även Petrus använder Jesajas ordval och det stämmer att Jesus symboliskt tog våra synder in sin kropp (i betydelse på sina axlar) och dog för oss. Det var ju Jesu kropp som led för att erbjuda människorna befrielse, så hans kropp drabbades för vår skull. Petrus kan inte säga emot Matteus tolkning:

1 Pet 2: 24 Och våra synder BAR (anaphero) han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Och genom hans sår har ni blivit botade25 Ni var som vilsegångna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare

Vidare står det i samma kapitel mer om att Jesus ”bar” många synder, och betyder detta ”ta bort” tidigare i kapitlet enligt Matteus, så betyder det samma sak även här. I Jesaja 53:11-12, är båda de hebreiska orden sabal och nasa översatta i Septuagint med anaphero”Han ska bära (sabal/anaphero) deras överträdelser”. ”Anaphero” betyder ”ta bort” på andra ställen.

Jesaja 53:11 Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se och bli tillfreds. Genom sin kunskap förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga, och deras skulder är det han som bär12 Därför skall jag ge honom de många som hans del, och de starka skall han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland förbrytare, han som bar de mångas synd och trädde in i överträdarnas ställe. (SFB)

Jesaja 53:11 Ja, av den vedermöda hans själ har utstått skall han se frukt och så bliva mättad; genom sin kunskap skall han göra många rättfärdiga, han, den rättfärdige, min tjänare, i det han bär deras missgärningar. 12Därför skall jag tillskifta honom hans lott bland de många, och med talrika skaror skall han få utskifta byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland överträdare, han som bar mångas synder och bad för överträdarna. (1917)

Isaiah: 53:11 He shall see of the travail of his soul, and shall be satisfied: by his knowledge shall my righteous servant justify many; for he shall bear their iniquities.12 Therefore will I divide him a portion with the great, and he shall divide the spoil with the strong; because he hath poured out his soul unto death: and he was numbered with the transgressors; and he bare the sin of many, and made intercession for the transgressors. (KJV)

Som jag skrivit i den här artikeln så kan ”bära” betyda ”ta bort” enligt grundspråket

Gud Fader straffade aldrig Jesus, och Jesus tog inte vårt straff i stället för oss!straffa

Notera att det står att ”VI höllo honom för att vara hemsökt, tuktad av Gud” (Jesaja 53:4) alltså i VÅRA ögon sett eftersom det onekligen ser ut så för en person som tittar upp på korset och ser den blodiga Jesus uppspikad på korset där han led och kved för vår skull. Gud Fader har förstås ingen anledning att STRAFFA Jesus när Jesus alltid agerar efter Faderns vilja. Däremot så LED Jesus helt klart, men det var via onda människors händer. Gud tillät det ske eftersom att offra sig för männisornas synder är sammankopplat med ett högt pris, nämligen kval, stress, prövningar, lidanden och DÖD. På det sättet så var det Guds vilja att Jesus skulle lida (som det står i Jesaja 53:10), även om det inte var Fadern själv som orsakade det. Det står ingenstans i Bibeln att Jesus straffades av Gud för våra synder.

Det finns ett antal verser i våra svenska Biblar där det står att Jesus dog ”i vårt ställe” men det är ett begrepp som är översatt från det grekiska ordet ”huper” och också (eller snarare) betyder FÖR, som det också översatts med ibland. KJV lyckas bättre att översätta ”huper”. Jesus dog och straffades inte i stället för oss. Vårt välförtjänta straff är väl en evighet i helvetet? Tog Jesus det straffet på sig och i stället för oss? Självfallet inte. Alla människors synder låg ju i framtiden när Jesus dog på korset, och om vi har ett löfte att Jesus tog vårt straff och i stället för oss så är det ett löfte att vi själva för alltid kommer att slippa straffet för våra synder (oavsett när under vår livstid som vi utför dem). Men sanningen är ju att om vi inte är lydiga Jesus (eller helt enkelt inte tror på honom) så drabbas vi ju av straffet! Alltså kan inte Jesus ha tagit något straff i vårt ställe.

Om en person i ett krig får veta att han ska arkebuseras som straff, och en annan person träder fram och erbjuder sig att ta det straffet i den förre personens ställe och i stället för honom, så vore det inte rätt att låta BÅDA personerna dö. Då stämmer inte termen att man gör något i stället för en annan person. Det kanske låter som en småsak, men falska termer kan orsaka att villoläror kryper in i kyrkorna, och en villolära kan leda till flera villoläror. Det är också exakt det som har hänt i våra kyrkor eftersom gnostiska idéer krupit in ibland oss.

Apg. 3:19 Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade

1 Joh. 1:Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

Inte heller tog Jesus ”Guds vrede” i stället för oss, eftersom vi fortfarande råkar ut för Guds vrede om vi är olydiga. Inte heller betalade Jesus för våra synder, men däremot betalade han ”ett högt pris” för oss, eftersom han var tvungen att offra sitt eget liv. Inte heller tog Jesus ”vår plats”, eftersom vår plats aldrig varit tänkt att vara på korset.

Jesus dog som ett SYNDOFFER för oss på korset, och erbjuder i och med det försoning och förlåtelse för våra synder tack vare sitt rena blod. När vi bekänner våra synder och omvänder oss så blir vi renade och förlåtna från all orättfärdighet. Vi är sedan rena så länge som vi lever rent.

Om vi skulle evangelisera genom att uttrycka oss olyckligt såsom:

”Goda nyheter! Jesus tog din plats på korset, han tog ditt straff i stället för dig, han tog Guds vrede i stället för dig, dina synder är för evigt BETALDA och förlåtna”, osv, så kan ju den som lyssnar säga eller åtminstone tänka:

”Men så bra. Då var jag ju faktiskt frälst redan när jag föddes, och det finns ingenting under solen som kan få mig att förlora min frälsning oavsett vad jag gör (eller tror) eftersom alla mina synder är betalda och förlåtna redan innan jag utför dem. Dessutom tog ju Jesus straffet för de synderna redan på korset i stället för mig, och ingen kan begära att få betalt för samma böter och samma faktura två gånger. Betalt är betalt! Jag behöver INTE vara rädd för något framtida straff eftersom JESUS tog det straffet, och det kan överhuvudtaget inte finnas några som helst villkor för frälsningen nu när Jesus fixat allt.”

Men sanningen är ju att vi råkar ut för Guds vrede och ett fruktansvärt straff om vi är olydiga mot Gud och inte omvänder oss.

Engelskan använder ordet ”propitiation” för att beskriva det syndoffer som Jesus utförde på korset. Detta engelska ord kommer från latinet och betyder “favorable, gracious, kind” eller “render favorable.” Det latinska ordet används för att översätta det grekiska ordet hilasterion som används 22 gånger i den grekiska översättningen av GT (Septuaginta).  Hilasterion användes i Septuaginta för att översätta den hebreiska termen för ”täckelse” eller ”nådastolen”, vilket var locket på förbundsarken där offerblodet placerades för att ge ”atonement” (försonande täckelse) för människornas synder.