Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen är inte i oss (1 Joh 1:8)

Denna vers används ofta som stöd för att människan aldrig kan sluta synda, men versen måste läsas i sitt sammanhang.

1 Joh. 1:5. Och detta är det budskap, som vi har hört från honom och förkunnar för er, att Gud är ljus och inget mörker finns i honom. 6. Om vi säger oss ha gemenskap med honom och vandrar i mörkret, då ljuger vi och gör inte sanningen. 7. Men vandrar vi i ljuset, så som han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu Kristi, hans Sons, blod renar oss från all synd. 8. Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen är inte i oss. 9. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. 10. Men säger vi, att vi inte har syndat, så gör vi honom till lögnare, och hans ord är inte i oss.

Om 1 Joh. 1:8 betyder att vi aldrig någonsin kan säga “jag har ingen synd” under någon enda minut i våra liv då måste det betyda att vi syndar non-stop och alla dygnets minuter. Det skulle också betyda att vi har synd i oss en sekund efter vår omvändelse! Vad är det för vits med att omvända sig om om vi ständigt syndar och aldrig kan sluta? Vi kan läsa i samma stycke att vi blir RENADE från ALL orättfärdighet om vi bekänner våra synder. Nog är vi åtminstone renade från våra synder strax efter det tillfället? Eller kan vi vara renade från våra synder samtidigt som vi fortfarande har synd i oss? Det låter inte särskilt logiskt.

Vi kan också läsa i samma stycke att OM vi vandrar i mörkret så har vi ingen gemenskap med Gud och därför ljuger vi om vi påstår att vi har det, och då är sanningen inte i oss. Men om vi vandrar i ljuset så renar Jesu blod oss från våra synder. Det är alltså de som vandrar i mörkret (de som syndar) som är lögnare om de påstår att de känner Gud. Inte de som vandrar i ljuset och avhåller sig från synd.

Vi bör hellre läsa 1 John 1:8 som att ingen av oss kan säga “Jag har ingen synd på mitt konto så jag behöver ingen Frälsare” eftersom vi alla faktiskt har syndat. “Men säger vi, att vi inte har syndat, så gör vi honom till lögnare, och hans ord är inte i oss.”

Förutom ovan passage så säger Johannes också på andra stället att vi kan lyda Guds bud och leva heligt, och Johannes säger inte emot sig själv genom att i en vers säga att vi omöjligt kan sluta synda, medan han i andra verser säger att vi kan.

1 Joh 2:1 ¹ Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men OM någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern – Jesus Kristus som är rättfärdig. ² Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens.³ Vi vet att vi har lärt känna honom, när vi håller fast vid hans bud. ⁴ Den som säger: “Jag känner honom” och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom. ⁵ Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål. Så vet vi att vi är i honom.⁶ Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde.

1 Joh. 5: ² När vi älskar Gud och håller hans bud, då vet vi att vi älskar Guds barn. ³ Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga. ⁴ Ty allt som är fött av Gud besegrar världen, och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro.

2 Joh. 1: ⁶ Ja, detta är kärleken: att vi lever efter hans bud. Detta är det bud ni har hört från början, att ni skall leva i kärleken.

 

3 John 1:11. Min älskade, efterfölj inte det som är ont utan det som är gott. Den som gör det goda är av Gud, och den som gör det onda har inte sett Gud.

Om vi ska acceptera idén att vi ALDRIG kan säga “Jag har ingen synd” under någon tid på dygnet borde vi inte då också anklaga aposteln Johannes för att vara en lögnare och att ingen sanning finns i honom eftersom han påstår att vi KAN avhålla oss från synd?