Tag Archive | kreationism

SKAPELSETROENDE – med tro på en ung jord trots indoktrinering

Om man blir indoktrinerad att tro på evolutionen redan i småskolan, kan man då bli något annat än Evolutionist?

Jag kom först kontakt med det här med skapelsetro i slutet på 1980-talet, när en kristen bekant berättade lite om vad han lurat ut vad gäller dinosaurier, och att ett syfte med just de långhalsade dinosaurierna skulle kunna vara att de tvärt emot andra djur hade kapaciteten att kunna beta av löv från de högsta träden och därmed få in mer soljus mellan träden – exempelvis i en djungel. Det lät ganska övertygande för min del som haft en del funderingar på varför Gud ens skulle vilja skapa djur som dinosaurierna, och på vad sätt de tillfört människor någonting under sin levnad. Tidigare trodde jag förstås som alla andra att dinosaurierna levde miljontals år innan människorna ens fanns, och mitt allra första intryck av en sådan “urtid” fick jag som liten när jag hos en släkting tittade i en bok där det fanns en färgstark bild som visade en idylliskt grönskande scen – om det inte varit för massor av hemska djurbestar som skulle kunna skrämma slag på vilket barn som helst. Där fanns vidriga groteska dinosaurier som såg långt från kramgoa ut (och en del attackerade varandra) tillsammans med förfärliga flygande fågelmonster som verkade titta neråt medan de flög för att hitta något levande att sätta sina klor i. Det berättades för mig att dessa djur levde miljontalsår innan människorna ens fanns, och det var jag mycket glad för! Jag levde vidare med frågan varför i all världen en god Gud skapade en sådan värld?

När jag växte upp och tog mina första steg som Gudstroende och kristen hade jag den bilden med mig, ihop med skolans indoktrinering om att jorden har hur många miljoner år på nacken som helst. Som de flesta andra i min generation fick jag lära mig att Evolutionsteorin är ett faktum som inte kan ifrågasättas, och att Charles Darwin var hjältarnas hjälte som gett människorna ljus efter år av mörker. Vidare fick jag som alla andra lära mig att Ernst Haeckels embryotabeller gav solklart stöd för Evolutionsteorin och att de svarta och vita björkmätare (peppered moth), som höll till på och ikring trädstammar i industriområden i England, visade Evolutionens framskridande framför våra egna ögon – genom att bevisa naturligt urval. Jag minns även teckningarna i min högstadiebiologibok med bilder på alla de apmänniskor som funnits, och namn såsom Javamänniskan, Pekingmänniskan, Cro-Magnon, och allt vad de hette.

Idag är ovan självklara fakta inte fakta längre. Haeckels bilder visade sig vara manipulerade, och fjärilarna peppered moth visar bara på vanliga variationer som inte alls kräver långa tider – och dessutom så landar dessa björkmätare vanligtvis inte på trädstammar (vilket kan förklara varför några nålades fast för att kunna fotograferas och sedan dyka upp i våra läroböcker). Vidare har våra apmänniskor helt andra namn idag, och en del av dessa varit tvungna att stryka på foten och helt raderas pga brist på bevis och för att för mycket fantasi använts. (Någon kom väl på att det inte är en god idé att bygga en hel apmänniska på grundval av en gristand som fallet var när det gäller Nebraskamänniskan, eller att använda sig av Piltdownmannen som visade sig vara en enda stor och mycket långvarig bluff, eller Javamänniskan som hittades i samma lager som ett par människoskallar och precis lika gärna kan vara en apa – för att ge några exempel.) Det är alltid många spekulationer inblandade i sådana fall, och därför hade det varit bäst om lite “kanske” och “eventuellt” kommit med på ett hört vad gäller existens av apmänniskor överhuvudtaget. Inte heller var det någon lärare som berättade att det faktiskt finns ett stort antal vetenskapsmän (med utbildning och högsta titlar från sekulära universitet) som har en annan uppfattning om jordens tillkomst än den som skolan står för. Varför var det så hemligt? Och borde inte Newton, Kepler, Gallileo och andra skapelsetroende visa att det går utmärkt att vara både skapelsetroende och duktiga vetenskapsmän?

Idag vet jag också att naturligt urval faktiskt behövs även för skapelsemodellen och att skapelsetroende Edward Blyth var före Charles Darwin med att förklara hur hela systemet med naturligt urval fungerar. Det var alltså helt onödigt att försöka manipulera fram det önskvärda resultatet vad gäller björkmätarna eftersom det inte stödjer Evolutionsteorin hur som helst, utan visar bara att djur kan variera sitt utseende inom vissa ramar – vilket vi redan vet att de kan. Inte heller förklarar naturligt urval hur NY information kommit till, vilket är krav för att Evolutionen ska kunna röra sig framåt. Naturligt urval handlar ju bara om URVAL av något som redan existerar.

Jag hade som sagt bekymmer med att förklara de monsterdjur som jag trodde att Gud skapat av misstag utan att tänka sig för, och inte heller kunde jag förstå tanken med ett djursystem där själva tankegången för överlevnad verkade vara “äta eller ätas”. Hur kunde Guds grundidé vara baserad på plågor, svält, sjukdomar, död, och saknad? Är det kärlekens Gud och den Gud som jag förväntas ära och ta intryck utav? Det fanns faktiskt dagar då jag tvekade om Gud ens fanns, för jag kunde inte förstå hur Gud kunde skapa livet på jorden med grundidén att vi måste förgöra varandra för att överleva, och varför 1 Mosebok stämmer så illa med vad vi “vet” om vetenskapen. 1 Mosebok verkade ju ha allting i fel ordning, med jorden före sol och stjärnor, landdjur samma dag som människor, och framför allt det konstiga påståendet att allting skapades på 6 dagar.

Det här med Noa och arken ska vi inte ens tala om. Jag minns att jag som äldre tonåring fick frågan av en ateist hur jag kunde förklara det här med Noa och arken, och jag svarade då att jag trodde det var en saga eller en symbolisk bild. Det fnös han åt, och jag förstår honom idag. Bibeln ger inga som helst uttryck för att den historien är skriven som en symbolisk bild, så varför förväntas vi då tro att det inte är sanning? Och OM det är skrivet som en sanning så är ju den sanningen FEL och det borde väl bevisa att Bibeln inte är att lita på om den har fel redan på de allra första sidorna? Varför ska vi då tro på någonting alls i Bibeln eftersom vad som helst kan vara sant eller falskt beroende på tycke och smak, och kanske historien om Jesu död på korset också är en symbolisk saga? Vem bestämmer? Jag önskar att jag då kände till det jag vet idag när jag talade med den här personen, men då hade jag inte svar på dessa frågor.

Jag tyckte inte att jag var förberedd med bra svar om jag nu skulle ha en dialog om Gud med ateister, men det säger Bibeln att vi borde:

1 Pet. 3:¹⁵Herren Kristus skall ni hålla helig i era hjärtan. Var alltid beredda att svara var och en som begär att ni förklarar det hopp ni äger.

Det hände att jag tog upp dessa frågeställningar för andra kristna bekanta, men eftersom de inte drabbats av samma uppförsbackar som jag och inte tänkt i samma banor, så blev svaren ungefär “Men TRO bara, för Gud har svaren även om inte du har det och en dag i himlen kommer du få se hur allting hänger ihop“. För mig var det inte så enkelt eftersom jag kände mig splittrad genom att tro en sak i kyrkan och en annan sak när jag klev ur byggnaden, och eftersom jag inte hade bra svar att ge de ateister runtomkring mig som ifrågasatte Bibeln. Inte borde väl Bibeln säga emot vetenskap, historia och arkeologi, och visst borde väl alla bitar vara i samklang och harmonisera? Tack och lov hittade jag Mats Moléns bok “Vårt ursprung?” på kyrkans bokbord, och när jag läst den fick jag känslan “Varför har ingen berättat det här för mig tidigare?!“. Här fanns ju alla svaren hur glasklara som helst, och detta var före PC:ns och internets ålder, så jag kunde verkligen inte ha fått svar på mina frågor på annat sätt. Äntligen kunde jag se att det gick att kombinera Bibeln och sann vetenskap utan att kompromissa på något håll. Bibeln menar faktiskt exakt det som den säger! När sedan internetåldern kom så letade jag mig fram till sidor som http://www.creation.com och fick ännu mer kött på benen.

Det är tragiskt att skolledningen i Sverige upplever att Evolutionsteorins enda alternativ (design/skapelse) inte får dryftas i textböckerna i skolan, och att elever därmed inte får chansen att tänka och resonera själva om vilket alternativ som passar bäst med den fakta vi har. Visst vore det väl bra om man tidigt fick lära sig skillnaden på observerbar vetenskap och vetenskap som är baserad på spekulationer och antaganden? Jag fick hur som helst på kort tid lära mig att

det finns stöd för att dinosaurier levt tillsammans med människor – hur kan exempelvis blodceller hittas i 65 miljoner år gamla mjukdelar?
det krävdes inte särskilt många djur på arken (ca 16.000 enligt Woodmorappe’s studier) eftersom det endast behövdes några “urformer” som sedan utgjorde grunden för alla de former av djur som vi har idag – alla inom sina separata djurfamiljer
fossil och sedimentlager ger ett bra stöd för en världsvid flod
det krävs inga miljontals år för att fossil ska bildas
inga mellanformer har hittats (exempelvis halvt utväxta kroppsdelar), utan endast en handfull förslag på mellanformer som några valt att TOLKA som detta, trots att de precis lika gärna kan tolkas som vanliga perfekta djur och inga mellanformer alls
det finns inga bevis för att jorden är gammal, och mätmetoderna är inte tillförlitliga eftersom det krävs en rad grundantaganden, och eftersom resultat har producerats som är helt uppåt väggarna och bevisligen felaktiga
det finns inga som helst stöd för att (makro) Evolutionen ägt rum – utan tvärt om så verkar hela idén ett hopplöst fall eftersom det inte finns någon känd motor som skulle kunna föra Evolutionen framåt (mutationer och naturligt urval krävs också för skapelsemodellen och är på inga sätt bevis för just Evolutionsteorin)

Något annat jag fick lära mig är att “levande varelser” i 1 Mos. översätts med det hebreiska uttrycket nephesh chayyah, och växter, bakterier och insekter inkluderas inte i den termen. Det var viktigt för mig att få reda på, för det skulle kunna innebära att Gud aldrig hade för avsikt att djur (nephesh cayyah) någonsin skulle dö i hans perfekta värld, och vi kan mycket riktigt läsa att människor och djur inte var köttätare från början. Inte så att Gud skapade landdjuren odödliga, men grundtanken och idealbilden var att Adam och Eva inte skulle välja att synda och därmed inte heller orsaka fysisk död för sig själva eller sina efterkommande – som inte kan nå Livets träd. Växter, bakterier och insekter har heller inte den förmågan att känna smärta som landdjuren, så det är således ingen katastrof om vi råkar trampa på en myra eller om vi plockar en blomma. Det fanns ingen död innan Adam och Eva syndade – och därför borde fossilen härröra sig från en tid EFTER att detta inträffade – och Bibeln säger mycket riktigt att “syndens lön är döden”. Adam och Eva öppnade upp för en värld som Gud aldrig tänkt sig, men som han självfallet var beredd på och hade lösningen för. I en värld där Gud föredrar att skapa människor med fri vilja i stället för förprogrammerade robotar, så är han också beredd på utfallet att människor kanske inte lyder honom. Konsekvenserna var tydligt formulerade av Gud, men tack och lov så måste vi inte leva i en värld med ond bråd död för evigt eftersom Gud har en väg ut. 80 år på jorden är ingenting mot den permanenta värld som väntar oss efter döden, och som vi alla har chans att träda in i. Döden är en FIENDE (inte något som Gud använde för att utföra en flera miljoner år lång skapelseprocess) och den fienden ska besegras!

Sparsamt med hjälp i våra kyrkor att förstå skapelseveckan och hur det hänger ihop med vetenskap

Jag skulle önska att det gavs mer utrymme för skapelsefrågorna i våra kyrkor i Sverige, eftersom det är fler än jag som kanske fastnat i 1 Mosebok och inte kan ta sig vidare. Vi underlättar för kristna som grubblar på teologiska frågor genom att hjälpa till att bena ut dem och svara på dem, i stället för att uppmana dem att “tro bara!” Därför är det också viktigt med apologetik. Men nu är inte alla intresserade av att läsa böcker och artiklar, och därför vore det som sagt bra om kyrkoledare kunde se till att då och då ha någon predikan eller kanske en temadag om just skapelsetro. Om de tycker att de själva kommer till korta så kanske de kan boka in någon från föreningen Genesis, för det finns flera kunniga personer som åker runt i Sverige för att hålla föredrag och som gärna hjälper till.

Visst är det väl vist att försöka hejda blodflödet just där det blöder som mest? Det blöder väldigt mycket i de sår som Charles Darwin och hans anhängare lyckats åsamka kristenheten i Sverige, genom de läror som lärts ut i våra skolor och vidare i våra hem – från generation till generation. Jag är rädd att kyrkoledare kanske tänker “Vi lär ut saker från BIBELN i vår kyrka och talar om JESUS, så det här med naturvetenskap får de lära ut i SKOLAN! Det är inte vår sak!”. Det är klart att det är viktigast att tala om Jesus Kristus som är vår frälsare, men om det nu finns kristna som har svårt att hålla fast vid Jesus just pga teologiska grubblerier, och om det finns människor som inte ens är intresserade av att söka sig till Jesus för att de menar att Bibeln innehåller felaktigheter redan på första sidan så kanske man ska vika lite tid åt att undanröja dessa onödiga hinder? Även om frälsningen inte beror på om man tror att jorden är gammal eller ung så kan dessa frågor ändå utmynna i att människor antingen inte söker Gud, eller att de lämnar Gud när tvivlen blir för stora.

Inte så att någon har någon bra ursäkt för att vända ryggen till Gud, men visst kan vi påverka andra människor genom att BE för dem och genom att göra vad vi kan för att svara på deras specifika frågor om Bibeln? En del kanske mer än andra blivit bombarderade med svåra frågor från ateistiskt håll, och om de dessutom lever ett liv där de slarvar med sitt andliga liv vad gäller tillbedjan, lovsång, bibelläsning, evangelisation och kontakt med andra kristna, så är de tyvärr i riskzonen att ge vika för ateisternas attacker och att driva bort från Gud. Låt oss göra vad vi kan för att minimera en sådan risk, i stället för att vifta bort frågeställningarna som oväsentligheter. Vi är inte så många kristna kvar i Sverige, och Darwin är en bov i dramat.

Om vi lugnt godkänner uppdelningen att pastorer endast pratar om Jesus, och skolan talar om vetenskap, är vi ens medvetna vad skolan lär våra barn? Omoral lärs förstås ut där RFSU finns med på ett hörn (som de tyvärr gör ibland), men vad lärs ut gällande skaparen? Inte att han finns i alla fall, utan snarare att Bibeln inte kan vara sann om man samtidigt ska vara vetenskaplig.

Kan Gud skapa en sten som är så tung att han inte kan lyfta den?

En familjemedlem som just börjat gymnasiet (första året på Naturvetenskaplig linje), berättade att hennes biologilärare började sin terminsundervisning och första genomgång med att “bevisa” att Gud inte har något med vetenskap att göra och därför borde lämnas helt separat från naturvetenskapslektionerna som i stället borde bygga på fakta och inte inkkludera någon skapare/designer. Läraren använde sig helt enkelt av den välbekanta frågan “Kan Gud skapa en sten som är så tung att han inte kan lyfta den”? Han räknade förstås med att de 15-16 åringar som lyssnade inte skulle kunna se igenom hans halmgubbeargument och att de därför skulle inse att både ett “ja” eller ett “nej” skulle innebära att Gud inte kan vara vare sig allsmäktig eller omnipotent. Man kan tänka sig att han resonerade ungefär “Eftersom jag lyckades blåsa hål på idén att Gud finns på 2 sekunder, varför då inkludera design/skapelse inom naturvetenskapen?”.

Om skolledningen skulle lyssnat på hans försök att bevisa att Gud inte finns så tror jag inte att de skulle uppleva det som något problem utan snarare det motsatta, men om han tvärtom skulle argumentera för att Gud FINNS så tror jag att de skulle bli nervösa och kanske t o m avråda honom från att ta upp en sådan frågeställning på en biologilektion som borde vara mer neutral. Det känns som att vi i Sverige fått för oss att ateism är neutralt och objektivt (och alltså den enda livsåskådningen som får predikas i skolan) medan en Gudstro inte är det och därför något man borde hålla privat.

Hur som helst så har Gud i själva verket aldrig någonsin hävdat att han kan (eller vill) vara inkonsekvent, ologisk, eller att han kan gå emot sin egen natur och sina egna skapade lagar. Gud får väl dessutom vara vilken Gud han vill, och om han väljer att vara en logisk Gud så har han väl den förmågan? Om Gud bestämt att trianglar inte kan vara runda, och att 2 + 2 alltid är 4, så kan han väl utforma en sådan sanning som gäller utan undantag? Vem har sagt att man inte är en allsmäktig Gud bara för att man inte väljer att vara självmotsägande utan i stället logisk, eller kan en människa bestämma att Gud inte är en allsmäktig Gud om han inte klarar av att vara självmotsägande? Nej, den människan hittar på en egen regel, och Gud behöver inte anpassa sig efter våra regler, eller försöka klara blufftester som vi hittat på. Inte heller kan Gud låsa en kista samtidigt som han först hinner slänga ner nyckeln i kistan. Tokiga meningskullerbyttor kan inte sätta stopp för den allsmäktighet som vi kan läsa att Gud besitter i Bibeln. Det är i Bibeln som förklarar vem Gud är och vilken förmåga han har, och Gud är allsmäktig även om han inte skulle klara Homer Simpsons version av ovan självmotsägande test: “Kan Gud göra en burrito som är så varm att han inte kan äta den?”

Alla kan göra något för Guds rike

Jag har haft en del intressanta arbeten, som exempelvis mitt arbete på Stockholm-Arlanda flygplats där jag arbetade i ca 12 år. Jag började med att arbeta som sekreterare (eller assistent som det heter idag) i staben kring flygplatschefen, och var inledningsvis upptagen med att skriva en hel massa inför koncessionsansökan för tredje banan – och vikarierade emellanåt för flygplatschefens sekreterare. Jag har även arbetat som sekreterare åt den flygoperativa chefen, arbetat i en del projekt och mot slutet tog jag även hand om de kundklagomål som kom in i skriftlig form till Luftfartsverket. Det passade mig ypperligt. Idag arbetar jag som personlig assistent, och för att komma till min brukare på andra sidan Arlanda så måste jag faktiskt cykla precis under flygledartornet och då lyssnar jag då på min ipod. Det kan jag varmt rekommendera! Jag har laddat ner hela Bibeln, men utöver den lyssnar jag även på en intressant podcastsändning från Tel Aviv, och på Amerikanska alternativa nyheter (såsom Inforwars), predikningar och/eller föredrag. Utöver min fasta brukare så har jag ett litet utrymme där jag kan arbeta hos andra brukare, och på alla mina arbetspass brukar det helt enkelt finnas massor av tid att utföra privata sysslor så länge som man kan hålla sig alert. Detta innebär i sin tur att jag faktiskt får betalt för att vara på internet och blogga, vittna för muslimer, argumentera med kalvinister, läsa artiklar, lyssna eller se på intressanta föredrag, läsa böcker i motsvarande ämnen, etc. Gud är god!

Vi har alla olika kvaliteter och talanger och vi kan alla göra något för att sprida Guds ord – alla kan till att börja med BE – och förhoppningsvis hjälpa till att lösa en del knutar som människor upplever att de har vad gäller Bibeln och dess relation till vetenskap och vår historia.

Annika Björk

Evolutionsteorin kan inte lösa frågan om den genetiska informationens uppkomst

Jan15

Varje befruktat ägg genomgår en svindlande komplex process, styrd och reglerad av cellkärnans program, till dess att ägget kläcks, människan föds eller en ny planta vuxit upp. Embryonalutvecklingen kontrolleras genom en mångfald av gener, som grovt kan indelas i strukturella gener (som kodar för proteiner med antingen strukturell eller katalytisk funktion – eller för RNA – som också kan ha antingen strukturella eller katalytiska egenskaper) och regulatoriska gener (som i regel utövar sin funktion genom syntes av proteiner med förmågan att stänga av eller koppla på bestämda gener). Cellens genetiska program omfattar allt ifrån några miljoner (eller något tusental om man inberäknar virus bland livsformerna) till några miljarder bitar information, beroende på vilken organism det är fråga om. Oavsett om man anser att en stor del av programvaran saknar biologisk funktion eller om man hänskjuter den frågan åt framtida vetenskapliga landvinningar, så är det ett obestridligt faktum att resultatet är fantastiskt. Det handlar om reglersystem som bland annat leder fram till varelser som i sin tur kan konstruera datorer cykla och spela pingis, om än inte samtidigt…

Hur har då dessa mjukvarusystem uppkommit? Darwinisten svarar: – Genom mutationer och naturligt urval under lång tid. Kreationisten svarar: – Genom någon form av intelligent skapelseakt under kort tid – eller lång, beroende på vem man frågar.
De rationella argument som evolutionsbiologer anför är av två slag – direkta och indirekta. Till de direkta hör mutationer som leder till DDT-resistens hos malariamyggor och mutationer som leder till att bakterier kan utnyttja nya näringssubstrat. Ett annat är de punktmutationer som ibland visat sig kunna leda till stora morfologiska förändringar – exempelvis uppkomsten av en insektsvinge. Och även vissa datorsimuleringar – som t ex Richard Dawkins i sin kända bok “The Blind Watchmaker”, där han återskapar en strof ur Shakespeares Hamlet genom att slumpmässigt generera bokstäver (“mutationer”) och sedan selektera dessa på grundval om de är “rätt” eller ej (“naturligt urval”). Till den indirekta kategorin hör förekomsten av så kallat nonsens-DNA (DNA som inte transkriberas) bestående dels av upprepade DNA-sekvenser som sannolikt uppkommit genom genduplikationer och dels av “trasiga” gener som inte längre fungerar (som t ex genen för syntes av vitamin C). Då snarlikt nonsens-DNA förekommer hos olika organismer brukar detta betraktas som rudiment från gemensamma förfäder.

När det gäller mutationerna som leder till resistens och bredare kosthållning hävdar kritikerna (och hit hör inte bara kreationister som jag) att dessa mutationers effekter på organismen genomgående kan visas bero på att de minskar respektive enzyms specificitet (specialisering) och därför i praktiken minskar genomets informationsinnehåll. (Detta av samma skäl som att jag generellt behöver förmedla fler bitar information för att guida min son fram till Twinings Earl Grey i 400-g-påsar än vad som behövs för att få honom att hitta hyllan med kaffe och te i vårt snabbköp). Det är en korrekt iakttagelse att mutationerna i dessa fall ökar organismens överlevnadschanser, men detta är faktiskt en annan fråga. även om sådana mutationer visar sig vara positiva för organismerna i fråga så kan de inte utgöra länkar i förklaringskedjan till hur dess informationsinnehåll en gång uppstod. Snabbköpet som gör en förlust på 50 öre för varje försåld teförpackning kan ju inte komma till rätta med problemet enbart genom att sälja fler förpackningar till samma pris…

För att nämna något om Dawkins räkneexempel så ledde hans datorsimulering efter 43 “generationer” fram till den aktuella shakespearefrasen. Att hans exempel saknar relevans när det gäller frågan om den biologiska informationens uppkomst behöver väl knappast påpekas – informationen fanns ju där redan från början. Kombinationen av hans genom intelligenta metoder konstruerade hård- och mjukvara har ju endast återskapat den information som från början programmerades in som mall!

När det gäller genduplikationer kan vi ta jämförelsen med manualen till en stereoanläggning. Innehåller ett exemplar av manualen mer information än originalet bara för att kapitel fem råkar komma med i dubbel upplaga? Jag menar att så inte är fallet. Vi måste kunna skilja på kvantitet och kvalitet! Och detta gäller även livets manualer.

Förekomsten av “trasiga” gener i vår arvsmassa har jag själv svårt att se som ett övertygande argument för evolution. Snarare kanske devolution…

Men hur är det med punktmutationers ibland häpnadsväckande effekter på en organism? Vi måste då hålla i minnet att en punktmutation teoretiskt sett maximalt kan tillföra en “bit” (eller egentligen två, eftersom det genetiska alfabetet består av 2²=4 symboler), ny information till genomet. Om effekten blir anmärkningsvärd bör man därför rimligen dra slutsatsen att det handlar om en “påkoppling” av redan befintlig, men avstängd, “latent” information t ex genom återställning av en tidigare mallförskjutning. Jag känner i själva verket inte till ett enda dokumenterat exempel på en mutation som ökat det genetiska informationsinnehållet hos en organism, även om detta teoretiskt vore möjligt.

Naturligtvis är varje naturvetare fullt fri att anse att de genetiska programmen trots det ovan sagda har uppkommit genom slumpartade processer i samspel med en föränderlig miljö, i enlighet med evolutionsteorin – men några direkta och empiriskt belagda argument eller “bevis” för detta har jag inte sett inom ramen för de cellbiologiska disciplinerna. Det skulle annars vara intressant att ta del av dem. Och inom informationsteorins område lär vi få leta förgäves. All annan information som vi rör oss med i vardagen har alltid ursprungligen ett intelligent ursprung. I stället måste man basera sitt förhållningssätt på indirekta argument som förekomsten av DNA-sekvenser med för oss idag obekant funktion.

Men likheterna mellan olika organismers arvsmassa då – bevisar inte det ett gemensamt släktskap?

Jo, det skulle det naturligtvis kunna göra. Men detta hör också till den indirekta kategorin av argument. Utan att vara en konstkännare så kan till och med jag se gemensamma drag i Rembrandts olika verk. Detta är ju knappast ett argument mot att han har skapat dem. Jag har ofta undrat hur det komma sig att så få biologer ens har reflekterat över en så central fråga som informationens uppkomst. En del av förklaringen tror jag handlar om den definition av evolution som numera är den förhärskande, den att varje förändring över tiden av allelfrekvenserna inom en population definieras som evolution. Eftersom dessa förändringar obestridligen äger rum, så betraktas även evolutionen som obestridlig. Mycket handlar alltså om definitioner. Om vi i stället hade definierat biologisk evolution som ökning av informationsinnehållet i en population snarare än som nu förändring av detsamma, skulle studiet av biologin i och för sig kompliceras något, men samtidigt skulle relevansen med avseende på ursprungsfrågan öka. Organismer förändras och artbildning sker ständigt i naturen – ibland inom loppet av ett förvånansvärt fåtal generationer, men så länge det inte kan påvisas att någon kvalitativt ny information uppstår borde fenomenet inte gå under beteckningen evolution. Tycker jag. Och flera med mig.

Den resterande orsaksförklaringen är nog att frågan om hur de genetiska programmen uppkommit, av det hittills torftiga bevismaterialet att döma, tycks ligga utom räckhåll för den empiriska vetenskapen. Det fossila materialet säger oss på sin höjd att det skett förändringar med levande organismer i det förflutna, men ingenting om mekanismerna bakom dessa förändringar. Men det fossila materialet finns det inte utrymme att diskutera här.

För att runda av resonemanget så är Du som läsare naturligtvis fri att mena att den artikel som Du just nu begrundar och kanske förundrar dig över, och som alldeles strax är slut, har en “naturlig förklaring” i termer av slump, naturligt urval och tid. ämnar Du försöka leda detta i bevis, har Du i och för sig en diger uppgift framför dig. å andra sidan skulle Du inte riskera att bli betraktad som ovetenskaplig eller som en religiös fanatiker om Du hävdade att den sannolikt författats av en tänkande varelse.

Och vem vet – kanske var det jag som skrev!

(Tack till Göran Schmidt. Se fler artiklar på hans sida http://www.gschmidt.se)

Evolutionsläran är inte falsifierbar

Jan11

Utvecklingen av utvecklingsläran

Publicerad på http://www.genesis.nu

Evolutionsläran är inte bevisad. Det är inget konstigt med detta. Ingen naturvetenskaplig teori kan bevisas i strikt mening, eftersom även om man har tusen observationer som ger ett visst resultat, kan det alltid finnas ett tusenförsta som ger ett annat. Värre är att evolutionsläran inte är motbevisad, eller rättare sagt att den inte gåratt motbevisa. En teori växer i trovärdighet ju fler motbevisningsförsök den överlever. Till exempel har gravitationsteorin stått pall mot motbevisningsförsök i över 300 år och kan därför betraktas som nästan bevisad, men bara nästan. En teori som inte utsätts för motbevisningsförsök är inte trovärdig. En teori som inte kanmotbevisas ska inte ens betraktas som vetenskaplig. Evolutionsläran är en sådan teori. Varför?

Det beror på att inga nya observationer kan motbevisa evolutionsläran. Den är så flexibel att även om man hittar något i naturen som egentligen är motsatsen till evolution så uppfinner man en ny evolutionistisk mekanism som kan förklara även detta. Nedan följer några exempel på sådana efterhandskonstruktioner. Bry dig inte om om du inte förstår alla ord (eller googla). Syftet är inte att kritisera de enskilda evolutionistiska mekanismerna utan att kritisera den evolutionistiska metoden att skohorna in allt man hittar i läran:

Om organismernas likheter stämmer med det antagna evolutionsträdet sägs detta bevisa en divergent evolution. Om inte, har det skett en konvergent evolution.
Om man hittar sekvenser av organismer mellan arter sägs det bevisa en gradvis evolution. Om inte, bevisar det en punkterad jämnvikt.
Om man kan ordna organismernas egenskaper i nästlade hierarkier ser man en harmonisk evolution. Om inte, ser man en mosaikartad evolution.
Om den genetiska variationen är liten så beror det på en selektiv evolution. Motsatsen beror på en neutral evolution.
Om man kan identifiera stamfäder och ättlingar ritar man fylogram som ska bevisa evolutionen. Annas ritar man kladogram.
Om fossilen uppträder i de berglager man förväntar sig är sedimenten orörda. Annars har de utsatts för geologiska omvandlingar.
Om en levande art är olik sin fossila motsvarighet har den utsatts för en biologisk variation. Om inte, har vi ett levande fossil.

Hur i all världen ska evolutionsläran kunna motbevisas när den är så anpassbar att allt ryms inom dess sfär? Den är fullständigt immun mot motbevisning och därför inte vetenskaplig. Nya fynd testar aldrig evolutionsläran. De testar evolutionisters uppfinningsrikedom. Det enda som egentligen utvecklas är därför utvecklingsläran.

Fotavtryck av apmänniska var fotavtryck av vanlig människa

Dec13

Laetoli-fotavtrycken – igen!

Publicerad 7 september, 2011 av http://www.genesis.nu

De berömda fotavtrycken i östafrikanska Laetoli har undersökts på nytt! De fossila fotavtrycken som upptäcktes av Mary Leakey för över 30 år sedan har undersökts flera gånger om och diskuterats livligt bland forskarna.

Fotavtrycken i Laetoli: all forskning tyder på att de gjordes av människor. Det är bara evolutionsteorins datering och hypoteser om människans utveckling som “tvingar” fotspåren att höra till en s.k. apmänniska.

Nu har de alltså studerats på nytt, med en ny avancerad teknisk metod. Och återigen blir slutresultatet detsamma: att avtrycken gjordes av människor med vanlig upprätt gång som hos nutida människor. Tyngdpunkten ligger på främre delen av foten, där stortån spelar en avgörande roll för att föra foten framåt. Enligt forskarna är de väldigt olika dem som gjorts av schimpanser och andra apor. Man menar till och med att vissa fotavtryck som gjorts av nutida människor mer liknar fotavtryck av apor, än vad fotavtrycken från Laetoli gör.

Likväl håller forskarna fast vid att fotavtrycken i Laetoli gjordes av Australopithecus afarensis – enligt vissa evolutionsforskare en primitv ”förmänniska”, där ”Lucy” är den mest berömda. Anledningen till detta är fotavtryckens datering på 3,6 miljoner år (åldern varierar lite i olika källor), då det enligt evolutionsteorin inte fanns några ”moderna” människor. Bara primitiva sådana – men med moderna fötter! Enligt andra forskare och skapelsetroende är Australopithecus afarensis en numera utdöd apa, förmodligen en variant av dvärgchimpans.

Mary Leakey, som upptäckte fotavtrycken, ansåg också att de var anmärkningsvärt lika dem från nutida människor. Men då spåren daterades till 3,6 miljoner år övervägde hon knappast möjligheten. Hon berättar i en artikel i National Geographic hur hon ibland står i skymningen vid utgrävningsplatsen i Laetoli-området och ser hur fotavtrycken framträder i tydliga reliefer: ”så tydliga att de kunnat gjorts samma morgon”. Och hon sjunker in i funderingar kring de varelser som vandrat över slätten för, enligt hennes synsätt, 3,6 miljoner år tillbaka i tiden. (National Geographic 1979 vol 155 april sid 446.) Och vi kan bara konstatera att om hon haft en annan världsbild, än den som formats utifrån evolutionsteorin, skulle hennes tankar runt dessa formats i en helt annan riktning.

Och nu – drygt 30 år och flera studier senare – ställer man sig frågan: Hur många gånger behöver fotavtrycken i Laetoli undersökas innan man förstår att de faktiskt gjordes av helt vanliga människor. Inte av någon primitiv ”förmänniska” med välutvecklade fötter?

Tidigare artikel publicerad 2006:

De berömda Laetoli-fotspåren har undersökts på nytt. Fotavtrycken i Laetoli i Tanzania upptäcktes av Mary Leakey för över 30 år sedan. De har sedan undersökts flera gånger om och diskuterats livligt bland forskarna.

Det experiment man nu gjort är att skapa fotavtryck i sand på ett laboratorium, för att sedan jämföra dessa fotavtryck med de fossila från forntidens Laetoli. I experimentet fick människor gå genom sand, dels med normal, upprättgående gång på vanligt mänskligt sätt, dels med böjda knän och höfter. Det sistnämnda i ett försök att härma schimpansers gång då dessa tar sig fram på två ben. Forskarna filmade sedan fotavtrycken och studerade de tredimensionella bilder man fick fram för att se vilka av fotavtrycken som mest liknade dem från Laetoli.

Vid en av de tidigare undersökningarna gjorde en antropolog vid namn Russell Tuttle följande uttalande ”Om vi inte visste att fotspåren var så gamla, så skulle vi lätt dra slutsatsen att de gjordes av någon från vårt eget släkte, Homo.” Även många andra forskare anser att de är anmärkningsvärt lika dem från nutida människor. Det var också vad Leakeysjälv skrev om dem då hon först upptäckte dem (National Geographic april 1979).

Leakey berättar hur hon ibland står i skymningen vid utgrävningsplatsen och beskriver hur skymningsljuset får fotavtrycken att framträda i tydliga reliefer – ”så tydliga att de kunnat gjorts samma morgon”. Och hon sjunker in i funderingar kring de varelser som vandrat över slätten för, enligt hennes synsätt, 3,6 miljoner år tillbaka i tiden. Och vi kan bara konstatera att om hon haft en annan världsbild, än den som formats utifrån evolutionsteorin, skulle hennes tankar runt dessa formats i en helt annan riktning och förmodligen sett helt annorlunda ut än de ”apmänniskor” som en konstnär målat upp som illustration till hennes artikel.

De flesta evolutionsforskare utgår från att enbart Australopithecus afarensis, dvs ”Lucy” och hennes släktingar, levde i nutida Laetoli vid den tid som fotavtrycken daterats till. Därför förväntade man sig i det senaste experimentet, beskrivet ovan, att fotavtrycken härifrån mest skulle likna dem som nu gjorts av någon som gått med böjda knän och höfter. ”Men till vår förvåning” säger professor Raicheln, som ledde projektet ”faller Laetolifotavtrycken fullständigt inom ramen för normala fotavtryck”.

Detta väcker givetvis många frågor då man sedan härrör fotavtrycken till fossila skelettdelar av Australopithecus afarensis (bland annat ”Lucy”), då även evolutionsforskarna anser att de är mer ap- än människolika. Fossil frånAustralopithecus visar att denna art var välanpassad uppe i träden. Nu frågar sig forskarna varför de fortsatte med en trädlevande tillvaro, i gott och väl en miljon år, då de utvecklat en så effektiv, upprättgående gång som dagens människor (enligt de dateringar som gjorts enligt evolutionsteorin och den geologiska tidsskalan).

Utrustning för vintillverkning, daterad till Noas dagar, funnen nära Ararat

Oct5

Artikel från http://www.genesis.nu (om skapelsetro)

I ett grottkomplex i Armenien har arkeologerna hittat den hitintills äldst daterade utrustningen för vintillverkning. Den grotta där fynden gjorts ligger strax utanför en by vid namn Areni, som fortfarande är känd för sin vintillverkning. Platsen är belägen i sydöstra Armenien, vid gränsen till Iran.

Komplett anläggning. Enligt arkeologerna är det en komplett anläggning man funnit i grottan, för att tillverka, jäsa och lagra vin,. Här finns bland annat en enkel vinpress och lerkärl för jäsning och lagring av vinet. Enligt forskarna tyder det mesta på att vinet tillverkats på på det traditionella sättet, genom att druvorna trampats och saften fått rinna ner i jäskärl. Bland fynden finns även gammalt vin och rester från pressade druvor, kärnor och växtdelar från vinrankor. Även en bägare, som tillverkats av något djurhorn, samt en lerskål att dricka ur finns bevarade, tillsammans med lerskärvor från andra skålar. Forskarna har analyserat druvresterna och funnit att de kommer från en odlad druva – Vitis vinifera – vilken fortfarande används för vintillverkning.

Arkeologiska fynd om gammal vintillverkning stämmer överens med Bibelns berättelse om vintillverkning på Noas tid.

I ett bibelhistoriskt perspektiv blir fyndet extra intressant, med tanke på att grottan i Armenien inte ligger särskilt långt från Araratbergen, där arken med Noas familj strandade enligt 1 Mos 8:4. Fynden i den armeniska grottan har daterats med kol 14 – metoden till lite drygt 6000 år. Då kol 14 – metoden inte är i jämnvikt blir åldern för hög på äldre fynd. Men det bör ändå stämma ganska bra med tiden strax efter Noa, då människosläktet börjat växa till, och kanske andra familjer och så småningom folkslag bosatte sig i området.

Förste vingårdsmannen. Enligt 1 Mos 9:20 var Noa den förste som planterade en vingård. Mer än så berättar inte Bibeln, annat än i relation till att han var en åkerman och i samband med de följder som vinodlingen fick. Med tanke på att Noa benämns som en åkerman odlade han förmodligen mer än bara vindruvor, men det är druvorna som är intressanta för sammanhanget. Bibeln konstaterar sedan att när Noa “drack av vinet blev han drucken” (1 Mos 9:20). Av sammanhanget förstår vi att han till och med blev så drucken att han sedan låg redlöst berusad i sitt tält. En knappast överraskande information, med de kunskaper vi har om alkoholhaltiga dryckers följdverkningar, i synnerhet om man intar det i större mängder.

Den vinodling som Noa startade upp var det många som tog efter, och än idag odlar många vin här i området. Det är resterna efter en av de första vinfabrikerna som någon eller några anlade, förmodligen ganska snart efter Noas första vingård, som nu hittats i en grotta i Armenien.

Förändrat klimat. Men – för Noa och även hans familj var det kanske just alkoholen som var överraskande. Förmodligen kände de inte till att vinet jäste efter att det lagrats ett tag. Det var antagligen en effekt av att klimatet förändrats efter floden.

Det finns goda skäl, bland annat genom fossil och andra geologiska fynd, att tro att det innan floden fanns ett fuktigare klimat med högre lufttryck. Skapelsetroende forskare pratar om ett “ånghölje”, med mycket större mängder vattenånga i atmosfären runt vår planet före floden. Även evolutionsforskare talar om högre luftfuktighet och ett högre lufttryck tidigare i historien. (Vilket bland annat ges som förklaring till att de stora flygödlorna kunde lyfta.) I ett sådant klimat går jäsningsprocesser mycket långsamt, till skillnad mot den försämrade miljön efter floden då så mycket i naturen förändrats och lufttrycket blivit lägre.

Det var naturligtvis inget som Noa kände till eller kunde räkna ut. Han fick dock bitter erfarenhet av det, då den druvjuice han sparat nu hade jäst och snabbt blev starkt alkoholhaltig. Noa hade säkerligen pressat druvor till juice redan tidigare, då de druvor som växte vilt före floden förmodligen var både saftiga och näringsrika. Helt annorlunda mot dagens vildvin, där druvorna som regel är odugliga att äta, och till och med giftiga.

Källor: Journal of Archaeological Science, PhysOrg.com och ICR