Arkiv

TUNGOMÅLSTAL kan vara babbel som ingen förstår – därav den separata gåvan att UTTYDA

1 Cor. 14 2Ingen förstår den som talar i tungor!

Detta är vad Bibeln lär, och det kan inte blir tydligare.

1 Kor. 14:2 Den som talar tungomål talar INTE till människor utan TILL GUD. INGEN FÖRSTÅR HONOM, när han i sin ande talar hemligheter.— Den som talar tungomål uppbygger sig själv, men den som profeterar uppbygger församlingen.

Budskapet är att alltså att tungotalet INTE är ämnat att vara en slags kommunikation med andra människor, för ingen förstår ju tungotalet som är helt obegripligt. MEN, om någon däremot har gåvan att uttyda (tolka/översätta) tungotalet, då kan tungotalet plötsligt bli förvandlat till att kommunicera budskap till både enstaka människor och en hel församling. Då har ju tungotalet plötsligt blivit begripligt. Det är också därför Paulus poängterar att uttydningsgåvan faktiskt är en separat gåva (även om man förstås kan ha både tungotalsgåvan och uttolkningsgåvan), och en uttydningsgåva vore ju helt värdelöst om tungotal var begripligt från start. Om det skulle handla om att regelrätt översätta ett språk till ett annat, då skulle Paulus kunna säga det vilket han inte gör. Han talar om andegåvor, vilket är någonting helt annat än att själv genom tid och arbete lära in en förmåga. Regelrätta språköversättningar kan göras av både agnostiker och ateister (om de tränat länge på uppgiften) som inte har några andegåvor överhuvudtaget.

Notera Paulus uppmaning att den som talar i tungor också borde be om gåvan att kunna uttyda. Rimligtvis förstår en person det språk som han/hon själv väljer att tala så detta bevisar att tungotalet inte handlar om det språk man själv vanligtvis talar, utan om ett i grunden obegripligt språk som ingen förstår otolkat.

1 Kor. 12:10 en annan att utföra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, EN ANNAN att uttyda tungomål.

Paulus säger att vi kan be på två olika sätt 1) med förståndet (då man alltså förstår det man själv säger för att man bestämt sig för exakt vad som ska uttryckas, och 2) med anden (då man låter anden tala genom att öppna sin mun för tungotal i stället för att själv bestämma vilka ord som ska förmuleras). Dessa två sätt står alltså i kontrast till varandra, och vi ombeds att nyttja båda sätten för att bli mer kompletta. Båda behövs på sitt sätt.

1 Kor. 14:13 Därför skall den som talar tungomål be om att kunna uttyda det. 14 Ty om jag talar tungomål när jag ber, så ber min ande, men mitt förstånd bär ingen frukt.15 Vad innebär nu detta? Jo, jag vill be i anden, och jag vill också be med förståndet. Jag vill lovsjunga i anden, och jag vill också lovsjunga med förståndet.

Om man inte har uttydningsgåvan och alltså inte förstår sitt eget tungotalsspråk, då säger Paulus inte att vi bör hålla oss borta från tungotal utan han ber oss att tala för oss själva och till Gud:

1 Kor. 14:28 Men finns det ingen som uttyder, skall den som talar tungomål tiga i församlingen och endast tala för sig själv och TILL GUD

Paulus förklarar att tungotal är obegripligt. Ingen förstår. Vi gör rätt i att tacka Gud i Anden (tungor), men varför göra det i församlingen med tanke på att ingen förstår tungotalet? Då är det bättre med fem ord med förståndet (som vi och andra förstår). :

1 Kor. 14:16 Men om du tackar Gud i anden, hur skall då den som inget förstår kunna säga sitt amen till din tacksägelse? Han förstår ju inte vad du säger. 17 Du gör rätt i att tacka Gud, men den andre blir inte uppbyggd. 18 Jag tackar min Gud, jag talar tungomål mer än ni alla. 19 Men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förstånd för att undervisa andra, än tio tusen i tungomål.

Men…. Apostlagärningarna 2?dove 2

Första gången vi kan läsa om tungotalet så var det förstås en mycket unik och speciell händelse på alla sätt. En tungotalspremär där t o m tungor av eld kunde ses övanför lärljungarna! Detta verkar vara en mirakulös engångsföreteelse som andra generationer inte nödvändigtvis ska förvänta sig. Det står heller inte att läsa någon regel som säger att tungotal för alltid kommer att fungera precis som denna allra första gång. Vi har tack och lov Paulus tydliga instruktioner för kyrkan i det första korinthierbrevet, så vi behöver inte leva i ovisshet över hur tungotal bör hanteras.

Det vi kan läsa om Apg. 2 handlar inte om församlingsinstruktioner utan är en beskrivning av en faktisk händelse – som vi förstås kan ta lärdom ifrån. Vi kan läsa att det fanns en stor skara människor från främmande länder närvarande i Jerusalem och de kunde alla känna igen sitt eget språk bland de tungotalande lärljungarna. Vi vet att var och en kunde höra sitt eget språk, men förmodligen OCKSÅ en hel del obegripliga språk som de inte lärt sig. En del av dem menade att lärljungarna hade druckit sig fulla av vin (v. 13 och 15), vilket skulle kunna tyda på att de uppfattat deras språk som obegripligt pladder. Även Paulus talar i sitt brev om att främmande folk skulle riskera att tro att korintierna vore galna om flera talade i tungor på en gång (1 Kor. 14:23).

Kanske lärljungarna också fick gåvan att uttyda sina tungotal, och det skulle i så fall innebära att de kanske direkt efter det initiala ”babblet” även översatte det till något av de språk som talades av de närvarande männen. De kan i så fall endast ha uttytt det till ett språk i taget, för det fanns ca 18 olika folkgrupper listade i Apg 2 och alla kunde förstås inte förstå allt tungotal från samtliga lärljungar samtidigt som övriga främlingar också förstod allting. Även om en del män säkerligen förstod fler än ett språk, och även om en del språk var besläktade, så låter det orimligt att alla närvarande män förstod allt som sades från början till slut.

Notera att det inte står uttryckt i Apg. 2 att det tungotal som hördes var evangeliet eller en slags predikan. Det kanske handlade om lovord till Gud, profetior, el dyl. Notera också att det inte står någon varning, typ ”Se till att ert tungotal alltid är begripligt bland alla människor, och Gud nåde er om ni inte lyder detta! Då är ni i stället Satans hantlangare”.

tillbedjan 4Paulus ger tydliga instruktioner för tungotalet i sina brev

Vi kan vara trygga med Paulus instruktioner för tungotal i församlingen, och vill du läsa mer om hans instruktioner så finns detaljerna i 1 Kor. 11-14. Paulus lägger ut texten i ämnet i flera kapitel, och vid inget tillfälle påstår han att tungotalet har eller snart kommer att upphöra (innan bläcket ens hunnit torka), och inte heller uppmanar han någon att upphöra med tungotal i det fall tungotalet inte är begripligt (men däremot att använda tungotalet för sig själva och till Gud).

En del menar att tungotalet dött ut eftersom vi kan läsa om att det ska upphöra, men kontexten talar om att tungotalet skall tystna i fullkomlighetens tid när det inte längre finns något behov av andegåvor eftersom vi fått nya kroppar och vistas i det nya Jerusalem.

1 Kor. 13:8 Kärleken upphör aldrig. Men profetiorna skall upphöra och tungomålstalen skall tystna och kunskapen skall förgå.9 Ty vi förstår till en del och profeterar till en del,10 men när det fullkomliga kommer, skall det förgå som är till en del.12 Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då skall vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag endast till en del, men då skall jag känna fullkomligt, liksom jag själv har blivit fullkomligt känd.

Då tungomålstalet och profetiorna ska tystna så kommer också kunskapen att förgå, det fullkomliga ska ha kommit (inte Bibeln utan Jesus och hans rike), vi ska kunna se ansikte mot ansikte och vi ska inte bara förstå till en del utan fullkomligt, etc. Detta har inte inträffat än. Om det fullkomliga skulle innebära skriften (det nya testamentet), så hade Paulus lika gärna kunnat hoppa över alla tungotalsinstruktioner eftersom de skulle varit omoderna och inaktuella så fort breven skrevs. Paulus skulle då gärna kunnat sagt det i stället för att lura oss att vara ivriga att söka tungotalet. Han borde ha vetat att sanningssökande kristna gärna läser hans brev för instruktioner, och ingenstans går det att läsa någonting annat än att tungotal, profetior och helande är naturliga ingredienser i en kristen församling. Ända tills sådana gåvor inte längre behövs. Varför skulle de behövas under tiden då lärljungarna levde men inte efteråt?

1 Kor. 14:39 Därför, mina bröder, var ivriga att profetera och hindra inte tungomålstalandet.

En kan få gåvan att tala i tungor, en annan kan få gåvan att uttyda tungomål. Det är alltså inte säkert att en och samma person har dessa två olika gåvor samtidigt, även om det är eftersträvansvärt:

1 Kor. 12:4 Det finns olika slags nådegåvor, men Anden är densamme. 5 Det finns olika slags tjänster, men Herren är densamme. — 9 En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande, 10 en annan att utföra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål. 11 Men allt detta verkar en och samme Ande, som efter sin vilja fördelar sina gåvor åt var och en.12 Ty liksom kroppen är en och har många lemmar, men kroppens alla lemmar – och de är många – utgör en kropp, så är det också med Kristus.— 28 Gud har i sin församling för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare andra till att utföra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, att styra och att tala olika slags tungomål. 29 Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla profeter? Inte är väl alla lärare? Inte utför väl alla kraftgärningar? 30 Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda? 31 Men STRÄVA EFTER de sträva efter de nådegåvor som är störst.

1 Kor. 14:1 Sträva ivrigt efter kärleken, men SÖK OCKSÅ VINNA DE ANDLIGA GÅVORNA, framför allt profetians gåva.

1 Kor. 14:12 Så är det också med er. Eftersom ni är ivriga att få Andens gåvor, sök då att i överflöd få sådana som uppbygger församlingen

Paulus ber korinthierna och oss alla här ovan att söka vinna de andliga gåvorna och ”STRÄVA EFTER de sträva efter de nådegåvor som är störst”. Lyder du Paulus instruktioner genom att söka och sträva efter nådegåvorna? Om inte, förstår du att det finns kristna som gärna vill lyda hans tydliga instruktioner? Du råder dem väl inte att upphöra med sin strävan, helt emot Paulus instruktioner? Många ber också om att få andens goda gåvor, och om de då får några gåvor så behöver de inte tveka om varifrån gåvorna kommer:

Matt. 7: 8 Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.9 Vem bland er ger sin son en sten, när han ber om bröd, 10 eller en orm, när han ber om en fisk?11 Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge det som är gott åt dem som ber honom. 

Paulus vad glad över att han talade i tungor mer än andra, och han önskade att alla korintier (alla kristna) skulle tala i tungor. Att tala i tungor är eftersträvansvärt, men att dessutom kunna uttyda tungomålstal är ännu bättre eftersom fler människor kan uppbyggas. Om man inte har uttydningsgåvan så uppbygger man ändå sig själv när man talar i tungor, vilket är positivt! Visst vill vi kristna stå starka, och visst ber vi ibland även för oss själva?:

1 Kor. 14:3 Men den som profeterar talar till människor och ger dem uppbyggelse, uppmuntran och tröst. Den som talar tungomål uppbygger sig själv, men den som profeterar uppbygger församlingen. Jag önskar att ni alla skall tala tungomål men hellre att ni skall profetera. Den som profeterar är förmer än den som talar tungomål, om inte denne uttyder sitt tal, så att församlingen blir uppbyggd.

Paulus varnade för onödigt tungotalstjatter som folk ändå inte skulle förstå. Han varnade aldrig människor för att upphöra med tungotal.

Do not be deceivedTungomålstal är ett tecken på att det handlar om en troende, och inte ett tecken på att det handlar om en icke troende

Visserligen kan vi läsa i 1 Kor. 14 att tungomålstalen är ett tecken inte för dem som tror utan för de otroende, men kontexten visar att det här handlar om ett domens tecken eftersom Paulus hänvisar till skrifterna och ”Genom folk med främmande språk och främmande läppar skall jag tala till detta folk, och inte ens då skall de lyssna till mig, säger Herren”.  I annat fall är givetvis andegåvor såsom tungotal avsedda för kristna.

Att tala i tungor är faktiskt något väldigt centralt för oss kristna. Petrus förstod direkt att det handlade om den helige Andes gåvor när han hörde människorna tala med tungor och prisa Gud, förmodligen i kombination med den goda frukten som de visade:

Apg. 10:44 Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet. 45 Alla troende judar som hade följt med Petrus häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna. 46 Ty de hörde dem tala med tungor och prisa Gud. 47 Då frågade Petrus: ”Inte kan väl någon hindra att dessa blir döpta med vatten, när de liksom vi har tagit emot den helige Ande?”

Det är verkligen tragiskt att det finns kristna människor som vill rasera för sina medsyskon genom att försöka ta ifrån dem Andens gåvor genom att varna för gåvorna. På engelska brukar man kalla tankegången att andegåvorna har upphört med ”cessationism”, där anhängarna är ”cessationists”. Anhängarna (såsom kalvinisten John MacArthur) tvingas för att vara konsekventa utgå ifrån att en person som talar i tungor inte alls är kristen eftersom personen antingen ljuger om sin gåva eller har låtit Satan komma in i honom/henne för att kunna tala i sina falska tungor. För cessationists blir då tungotalsgåvan ett TECKEN på att man INTE är kristen, trots att Markus färmedlar det totalt motsatta budskapet; att tungotalet är ett tecken för troende människor. :

Markus 16:14 Sedan visade han sig för de elva när de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och hårda hjärtan, då de inte hade trott på dem som hade sett honom uppstånden. 15 Och han sade till dem: ”Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen. 16 Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd. 17 TECKEN skall följa dem som tror detta. I mitt namn skall de driva ut onda andar. De skall tala med nya tungor. 18 De skall ta ormar i händerna, och om de dricker något dödligt gift skall det inte skada dem. De skall lägga händerna på sjuka, och de skall bli friska.19 Sedan Herren Jesus hade talat till dem, blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida. 20 Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.

Det finns även många kristna som visserligen inte är cessationists men som inte alls söker gåvorna utan kan endast acceptera dem om den helige Ande plötsligt skulle välja att ”zappa dem” med tungotal eller någon annan gåva. Tungotalsgåvan kan absolut ges ut utan att man direkt sökt gåvan (kanske under en bön eller lovsång), men chansen ökar om man lyder Paulus instruktioner och söker nådegåvorna.

Om nu tungotalet skulle ha upphört så innebär det att miljontals bibeltroende kristna runt i världen blivit grundlurade där de ombeds att vara ivriga att söka nådegåvor som de inte alls bore söka? De har alltså inte alls tagit emot sanna nådegåvor utan Satans gåvor? Om nu tungotalet blivit inaktuellt nästan direkt i samband med att Nya Testamentets författare skrev sina texter, skulle inte någon av dem kunna komma med ett varningens ord? Varför inte i stället lita på att det Paulus skriver stämmer till fullo, vilket kan förklara varför tungotal, och andra nådegåvor är vanligt förekommande bland kristna? Varför krångla? Varför motarbeta Anden?

Även Jakob förklarar hur en kristen gemenskap borde fungera. Han ber oss att inte släcka anden, vilken många tyvärr gör när de sprider den falska läran att tungotal och profetior tillhör historien och inte något som ska praktiseras idag. Satan gläds förstås när han får hjälp att avrusta kristna människor från deras andliga vapen:

Jak. 5:13 Får någon av er lida, skall han be. Är någon glad, skall han sjunga lovsånger. 14 Är någon bland er sjuk, skall han kalla på församlingens äldste, och de skall be över honom och i Herrens namn smörja honom med olja. 15 Trons bön skall bota den sjuke, och Herren skall resa upp honom. Och har han begått synder, skall han få förlåtelse för dem. 16 Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra så att ni blir botade. Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön.1 Thess. 5: 19 Släck inte Anden. 20 Förakta inte profetior, 21 men pröva allt, behåll det goda.

Läs gärna denna artikel angående Seth Erlandssons skeptiska inställning vad gäller tungotal.

”In like manner do we also hear many brethren in the church who possess prophetic gifts, and who through the Spirit speak all kinds of languages, and bring to light, for the general benefit, the hidden things of men and declare the mysteries of God, who also the apostles term spiritual.” / A.D. 115-202 – Irenaeus, Polykarps elev, och Polykarp var i sin tur en av aposteln Johannes lärljungar. ”Against Heresies”, Book V, vi.:

Jag vill gärna rekommendera Torben Søndergaard websida (sök även upp honom på Youtube) där han visar på aktivt helande och tungotal idag. Gud gör fortfarande stora under!

HELANDE, helbrägdagörelse och mirakel än idag och inte bara på apostlarnas tid

Jesus – vår store Helare och Läkare 

Men hur ska man tolka dessa verser?:

Mark 6:3 Är det inte snickaren, Marias son och bror till Jakob och Joses och Judas och Simon? Bor inte hans systrar här hos oss?” Och de tog anstöt av honom. 4 Men Jesus sade till dem: ”En profet föraktas alltid i sin hemstad, bland sina släktingar och i sin egen familj.”5 Och han kunde inte göra någon kraftgärning där. Bara några få sjuka botade han genom att lägga händerna på dem. 6 Och han förundrade sig över deras otro.

Det skulle förstås kunna tolkas som om Jesus saknade kapacitet att hela alla människor hela tiden, men jag tror snarare att bristen på helade människor i hans hemstad har att göra med att de helt enkelt saknade tro på Jesu förmåga och därför inte närmade sig Jesus så att han skulle kunna lägga sina händer på dem och hela dem. De saknade förmodligen även tro på att Jesus skulle kunna hela deras familjemedlemmar och släktingar, så därför såg de heller ingen idé att göra sig besväret att ta med sig sjuka människor till honom. Ett hinder i vägen för deras otro skulle kunna vara att de ansåg att Jesus var en vanlig person (snickarns’ son) precis som de själva, så varför skulle en medel-Svensson som Jesus besitta en sådan mirakulös förmåga? I andra verser så kan vi läsa att Jesus helade ”alla”, men det handlade förmodligen om de som faktiskt kom till Jesus för den sakens skull.

Jesus visade att mirakel och helande har en förmåga att få människor att tro på att han även skulle kunna hela dem själva samt att det Jesus predikade förmodligen var gudomligt eftersom han kunde visa så stora tecken. Människors intresse för hans budskap blev alltså större. Ju fler som helades desto större tilltro hade människorna till Jesus och att han inte var en bluffmakare utan att han var den han påstod sig vara. Att göra människor friska, och att kasta ut demoner ur dem är någonting gott, och visar på stor makt. Jesus menade sig vara den utlovade Messias, och hans gudomliga kraft gav honom stöd. Ryktet om Jesus spred sig, och människorna samlades kring Jesus för att höra ännu mer av vad han hade att predika.

Lukas 4:17 och man räckte honom profeten Jesajas bokrulle. När han öppnade den, fann han det ställe där det står skrivet:18 Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga.Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet —21 Då började han tala till dem: ”I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som lyssnar.”

Mattheus 12:15 När Jesus fick veta det, drog han sig undan. Många följde honom, och han botade dem alla.

Mattheus 9:35 Jesus gick omkring i alla städer och byar, och han undervisade i deras synagogor och predikade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor.

Mattheus 4:23 Jesus vandrade omkring i hela Galileen och undervisade i deras synagogor och predikade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor bland folket. 24 Ryktet om honom gick ut över hela Syrien, och man förde till honom alla som led av olika slags sjukdomar och plågor, besatta, månadssjuka och lama, och han botade dem.

Lukas 4:23 Jesus vandrade omkring i hela Galileen och undervisade i deras synagogor och predikade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor bland folket. 24 Ryktet om honom gick ut över hela Syrien, och man förde till honom alla som led av olika slags sjukdomar och plågor, besatta, månadssjuka och lama, och han botade dem.

Lukas 5:15 Men ryktet om Jesus spreds ännu mer, och stora skaror samlades för att lyssna på honom och bli botade från sina sjukdomar.

Jesus var tydlig med att TRO är en viktig ingrediens vad gäller helande 

Jesus var givetvis mycket effektiv när det handlar om att hela människor eftersom han fått all makt som människoson att utföra Faderns gärningar, och han saknade inte någon tro på att människor skulle kunna bli helade genom den makten. Förutom sin egen tro och makt så verkar det som andra människors tro också kan spela en stor roll för ett lyckat helande. Dock inte alltid eftersom exempelvis Jesus vän Lasarus blev helad trots att han var död och inte hade möjlighet att ha någon tro på något helande.

Vi förväntas inte att tro att någon är Messias bara för att han hävdar det, men Jesus visade att hans liv och förehavanden var profeterade om i skrifterna långt innan han föddes. Dessutom så visade han sin gudomlighet genom de helanden och mirakel som han utförde, och han förväntar sig att vi ska tro på honom av dessa skäl. Givetvis visar Jesus även god frukt, till skillnad från exempelvis trollkarlar som visar dålig frukt.

Joh. 10:37 Om jag inte gör min Faders gärningar, så tro mig inte. 38 Men om jag gör dem, så tro på gärningarna, om ni inte kan tro på mig. Då skall ni inse och förstå att Fadern är i mig och jag i Fadern.”

Mattheus 11:21 ”Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgärningar som har utförts hos er hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, skulle de för länge sedan ha omvänt sig i säck och aska22 Jag säger er: För Tyrus och Sidon skall det på domens dag bli lindrigare än för er. 

Mattheus 17:14 När de sedan kom till folket, gick en man fram till Jesus, föll på knä för honom 15 och sade: ”Herre, förbarma dig över min son! Han är månadssjuk och plågas svårt. Ofta faller han i elden och ofta i vattnet. 16 Jag förde honom till dina lärjungar, men de kunde inte bota honom.17 Jesus svarade: ”Du fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge skall jag vara hos er? Hur länge skall jag stå ut med er? För honom till mig!” 18 Och Jesus talade strängt till den onde anden, och den for ut ur honom. Från det ögonblicket var pojken botad.19 Då lärjungarna hade blivit ensamma med Jesus, gick de fram och frågade: ”Varför kunde inte vi driva ut honom?20 Han svarade: ”Därför att ni har så lite tro. Amen säger jag er: Om ni har tro, bara som ett senapskorn, skall ni säga till detta berg: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting skall vara omöjligt för er.”

Bibliska exempel där TRO spelar stor roll för att bli helad

Det verkar som en stark tro är ett vinnande koncept för att bli helad- antingen hos den som blir helad, eller hos den som helar eller helst båda. Det är visserligen inte alls uteslutet att man kan bli helad utan någon som helst tro men Bibeln visar helt enkelt att det är en enorm fördel om man har en tro på att Gud kan göra under. Vidare så kan en människa inte fortsätta att bli helad igen och igen i all evighet trots en enormt stor tro på att Gud kan hela och göra under, för då skulle den personen aldrig någonsin dö utan ständigt bli helad från alla ålderskrämpor. Därför borde vi aldrig döma en person som får förbön men inte blir helad genom att automatiskt anta att han/hon saknar tro, för vi har inte hela bilden. Här nedan finns hur som helst exempel på vad en TRO kan göra.

Lukas 5:17 En dag när Jesus undervisade folket, satt där fariseer och laglärare som hade kommit från alla byar i Galileen och Judeen och från Jerusalem. Och han hade Herrens kraft att bota. 18 Då kom några män som bar en lam man på en bår. De försökte komma in med honom och lägga ner honom framför Jesus. 19 Men när de för folkmassans skull inte fann någon möjlighet att ta sig in med honom, gick de upp på taket och firade ner mannen på båren mellan takstenarna, mitt framför Jesus. 20 Jesus såg deras tro och sade: ”Min vän, du har fått förlåtelse för dina synder.-24 Men ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder.” Sedan sade han till den lame: ”Till dig säger jag: Stig upp, ta din bår och gå hem!” 25 Genast reste han sig i allas åsyn, tog bädden som han legat på och gick hem, under det att han prisade Gud. 26 Alla blev utom sig av häpnad och prisade Gud, och de uppfylldes av fruktan och sade: ”Det vi har sett i dag är ofattbart.”

Mattheus 9:27 Då Jesus gick därifrån, följde två blinda efter honom och ropade: ”Förbarma dig över oss, Davids son!” 28 Och när han kom hem, gick de fram till honom. Jesus frågade dem: ”Tror ni att jag kan göra detta?” De svarade: ”Ja, Herre.” 29 Då rörde han vid deras ögon och sade: ”Som ni tror skall det ske med er.”

Joh. 4:47 När han hörde att Jesus hade kommit från Judeen till Galileen, gick han till honom och bad att han skulle komma ner och bota hans son som låg för döden. 48 Jesus sade till honom: ”Om ni inte ser tecken och under, tror ni inte.”49 Mannen sade till honom: ”Herre, kom ner innan mitt barn dör!” 50 Jesus svarade: ”Gå, din son lever.” Då trodde mannen det ord som Jesus sade till honom och gick. 51 Och medan han ännu var på väg, möttes han av sina tjänare som sade att hans son levde.

Apg 14:8 I Lystra fanns det en man som från födelsen var lam i fötterna och aldrig hade kunnat gå. 9 Han hörde Paulus predika. Denne fäste ögonen på honom, och NÄR HAN SÅG ATT MANNEN HADE TRO SÅ ATT HAN KUNDE BLI BOTAD, 10 sade han med hög röst: ”Res dig upp och stå på benen!” Då hoppade han upp och började gå omkring. 

Lukas 17:17 Jesus frågade honom: ”Blev inte alla tio rena? Var är de nio?18 Har verkligen ingen vänt tillbaka för att prisa Gud utom den här främlingen?” 19 Och han sade till honom: ”Stig upp och gå! Din tro har frälst dig.”

Mattheus 15:27 Hon sade: ”Jo, Herre, också hundarna äter smulorna som faller från deras herrars bord.” 28 Då svarade Jesus henne: ”Kvinna, din tro är stor. Det skall bli som du vill.” Och från det ögonblicket var hennes dotter botad.

Lukas 18:41 ”Vad vill du att jag skall göra för dig?” Han svarade: ”Herre, gör så att jag kan se.” 42 Jesus sade till honom: ”Du får din syn. Din tro har frälst dig.43 Genast kunde han se, och han följde Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det prisade Gud.

Några personer trodde att de kunde bli helade bara genom att vidrörda Jesus:

Lukas 6:17 Jesus gick ner tillsammans med dem och stannade på en slätt. Där var en stor skara lärjungar och mycket folk från hela Judeen och Jerusalem och från kuststräckan vid Tyrus och Sidon. 18 De hade kommit för att höra honom och bli botade från sina sjukdomar. Också de som plågades av orena andar blev botade. 19 Och allt folket ville röra vid honom, eftersom kraft gick ut från honom och botade alla.20 Jesus lyfte blicken, såg på sina lärjungar och sade: ”Saliga är ni som är fattiga, er tillhör Guds rike.

Markus 5:27 Hon hade hört talas om Jesus, och nu kom hon bakifrån i folkmassan och rörde vid hans mantel. 28 Hon tänkte: ”Om jag så bara rör vid hans kläder blir jag frisk.” 29 På en gång upphörde hennes blödningar, och hon kände i kroppen att hon var botad från sin plåga. 30 När Jesus märkte att det hade gått ut kraft från honom, vände han sig om i folkskaran och frågade: ”Vem rörde vid mina kläder?” 31 Hans lärjungar sade till honom: ”Du ser hur folket tränger sig inpå dig, och du frågar: Vem rörde vid mig?” 32 Han fortsatte att se sig omkring efter kvinnan som hade gjort detta. 33 Hon visste vad som hade skett med henne och kom förskräckt och darrande och föll ner för honom och talade om hela sanningen för honom. 34 Då sade han till henne: ”Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid och var frisk och fri från din plåga!”

Jesus var verkligen förvånad när han såg hur stor tro en viss hednisk officer hade:

Lukas 7:8 Jag är själv en man som står under andras befäl, och jag har soldater under mig. När jag säger till en: Gå, så går han, och till en annan: Kom, så kommer han, och till min tjänare: Gör det, så gör han det.” 9 När Jesus hörde detta förundrade han sig över honom och vände sig om och sade till folket som följde honom: ”Jag säger er: Inte ens i Israel har jag funnit en så stark tro.”

Mattheus 8:8 Officeren svarade: ”Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak, men säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk. —13 Till officeren sade Jesus: ”Gå, som du tror skall det ske dig.” Och i samma ögonblick blev hans tjänare frisk.

En del människor stänger igen sina ögon, öron och hjärtan vilket gör att de inte kan bli helade:

Mattheus 13:15 Ty detta folks hjärta är förstockat. De hör illa med sina öron, och de sluter sina ögon, så att de inte ser med ögonen eller hör med öronen eller förstår med hjärtat och vänder om, så att jag får bota dem.

Apg 28:26 när han sade:Gå till detta folk och säg: Även om ni hör, skall ni inte förstå, och även om ni ser,skall ni inte inse.27 Ty detta folks hjärta är förstockat. De hör illa med sina öron, och de sluter sina ögon, så att de inte ser med ögonen eller hör med öronen eller förstår med hjärtat och vänder om, så att jag får bota dem.

John 12:36 Tro på ljuset, medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn.” När Jesus hade sagt detta drog han sig tillbaka och dolde sig för dem.37 Fastän han hade gjort så många tecken inför dem, trodde de inte på honom. 38 Så uppfylldes profeten Jesajas ord: Herre, vem trodde vad som predikades för oss, och för vem var Herrens arm uppenbarad?39 Alltså kunde de inte tro. Jesaja har också sagt: 40 Han har förblindat deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de inte ser med sina ögon och förstår med sina hjärtan och vänder om och blir botade av mig. 41 Detta sade Jesaja, därför att han såg hans härlighet och talade om honom.

I Jesus hemstad så lyckades han inte hela särskilt många, men det berodde på människors undermåliga tro. Om människor inte förmår tro att Jesus kan hela så kommer de heller inte till honom för att bli helade. Endast några få blev helade, och Jesus förundrades över de övrigas brist på tro:

Mark 6:4 Men Jesus sade till dem: ”En profet föraktas alltid i sin hemstad, bland sina släktingar och i sin egen familj.”5 Och han kunde inte göra någon kraftgärning där. Bara några få sjuka botade han genom att lägga händerna på dem. 6 Och han förundrade sig över deras otro.

Luke 4:24 Och han fortsatte: ”Amen säger jag er: Ingen profet blir erkänd i sin hemstad. 25 Jag säger er sanningen: Det fanns många änkor i Israel på Elias tid, då himlen var tillsluten i tre år och sex månader och det kom en stor hungersnöd över hela landet. 26 Ändå blev inte Elia sänd till någon av dem utan bara till en änka i Sarepta i Sidons land. 27 Och fastän det fanns många spetälska i Israel på profeten Elisas tid, blev ingen av dem renad utan endast Naaman från Syrien.”

Jesus lärljungar hade också helandets gåva

Jesus lärljungar hade makten att hela människor och driva ut orena andar. Det löftet gavs inte bara till dem utan till alla som blir frälsta och andedöpta. Precis som fallet var med Jesus så orsakade lärljungarna stort intresse för sitt budskap för att de varvade sitt budskap med mirakel och uppvisade gudfruktiga liv. Mirakel underlättar tron.

Om man använder sig av nedan verser för att ge stöd för evangelisation, men samtidigt väljer att ignorera ordalydelsen om makten att bota sjuka och driva ut orena andar, ja då har man inte läst verserna på ett konsekvent sätt utan ratat det man inte tycker om. Först kommer några verser som visar hur viktigt det är att ha blivit andedöpt så att man får den mirakulösa kraften från Gud att sprida evangelium på ett frimodigt och övertygande sätt direkt från hjärtat. Tungotal är en mycket vanlig fysisk yttring för andedop, men Petrus tar i Apg. 2 upp Joels profetia om både tungotal och profetior – som är uppräknade bland andegåvorna ihop med helande. Petrus menade att man både kunde se och höra att Anden blivit utgjuten.

Apg 1:4 Vid en måltid tillsammans med apostlarna befallde han dem: ”Lämna inte Jerusalem utan VÄNTA på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig. 5 Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande.”— 8 Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.9 Då han hade sagt detta, såg de hur han lyftes upp, och ett moln tog honom ur deras åsyn.— Apg 2:2 När pingstdagen hade kommit var de alla samlade. — 4 Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.— 17 Och det skall ske i de sista dagarna, säger Gud:
Jag skall utgjuta av min Ande över allt köttEra söner och era döttrar skall profetera, era unga män skall se syner, och era gamla män skall ha drömmar. 18 Ja, över mina tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande, och de skall profetera.—
33 Sedan han nu genom Guds högra hand har blivit upphöjd och av Fadern tagit emot den utlovade helige Ande, har han utgjutit detta som ni SER och HÖR.38 Petrus svarade dem: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. 39 Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar.”

Trots att man kan läsa ovan att Petrus var andedöpt, och trots att vi vet att han talade i tungor och även hade helandets gåva, så kan vi läsa vid ett senare tillfälle ”DÅ uppfylldes Petrus av den helige Ande”, varpå hade uttryckte sig på ett gudomligt sätt och med kraft inför rådsherrar och äldste”. Petrus var alltså andedöpt sedan tidigare, men en andedöpt kan ändå emellanåt få utökad andlig kraft att förmedla sitt gudomliga budskap på ett sätt som man kan se och höra.

Apg 4:7 De förde fram apostlarna och började förhöra dem: ”Genom vilken kraft eller i vilket namn har ni gjort detta?” —8 Då uppfylldes Petrus av den helige Ande och svarade dem: ”Ni folkets rådsherrar och äldste, —14 Och när de såg mannen som hade blivit botad stå där tillsammans med dem, blev de svarslösa. —16 De sade: ”Vad skall vi göra med de här människorna? Att ett märkligt tecken har skett genom dem, det står klart för alla som bor i Jerusalem, och det kan vi inte förneka.—21 Då hotade de dem än en gång och lät dem sedan gå, eftersom de för folkets skull inte kunde finna något lämpligt sätt att straffa dem. Ty alla prisade Gud för det som hade hänt. 22 Mannen som hade blivit botad genom detta tecken var nämligen över fyrtio år.29 Och nu, Herre, se hur de hotar oss, och hjälp dina tjänare att frimodigt predika ditt ord, 30 genom att du räcker ut din hand för att bota och låta tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn.31 När de hade slutat att be, skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och predikade frimodigt Guds ord.

Andra exempel på lärljungarnas andegåvor:

Mattheus 10:1 Jesus kallade till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt att driva ut orena andar och att bota alla slags sjukdomar och krämpor.

Lukas 9:1 Jesus kallade till sig de tolv och gav dem makt över alla onda andar och kraft att bota sjukdomar. 2 Och han sände ut dem att predika Guds rike och bota sjuka. — 6 De gick ut och vandrade från by till by och predikade överallt evangeliet och botade sjuka.

Apg 28:8 Publius far låg just då sjuk i hög feber och svår diarré. Paulus gick in till honom, bad och lade händerna på honom och botade honom. 9 Efter den händelsen kom också andra sjuka på ön till honom och blev botade.

Apg. 3:9 Allt folket såg honom gå omkring och prisa Gud. 10 Och de kände igen honom och såg att det var mannen som brukade sitta och tigga vid Sköna porten, och de fylldes av förskräckelse och förundran över det som hade hänt med honom.11 Då mannen höll sig till Petrus och Johannes, skyndade allt folket fram till dem i den pelarhall som kallas Salomos pelarhall. De var utom sig av häpnad. 12 När Petrus såg det sade han till folket: ”Israeliter, varför är ni förvånade över det här, och varför stirrar ni på oss, som om vi av egen kraft eller fromhet hade gjort att han kan gå?— 16 Och genom tron på hans namn har det namnet gett styrka åt denne man, som ni ser och känner. Tron som det namnet skänker har gett honom full hälsa så som ni alla ser.

Apg 5:12 Många tecken och under skedde bland folket genom apostlarnas händer. Och de var alla tillsammans i Salomos pelarhall. 13 Av de andra vågade ingen sluta sig till dem, men folket uppskattade dem. 14 Och ännu fler kom till tro på Herren, en skara av både män och kvinnor.15 Ja, man bar till och med ut de sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och bårar, för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på någon av dem, när han gick förbi. 16 Det kom också en stor skara från städerna runt omkring Jerusalem, och de förde med sig sjuka och sådana som plågades av orena andar, och alla blev botade.

Bibeln säger ingenstans att det endast var lärljungarna som hade förmågan att ta emot Andens gåvor, trots att det funnits många lämpliga tillfällen att förklara motsatsen för läsare som inte vill något hellre än att vara lydiga Gud. Förmodligen finns ingen sådan information just för att andegåvorna är till för alla kristna människor. Behovet av andegåvorna existerade inte bara under lärljungarnas tid utan troende människor behöver fortfarande Guds kraft och kan fortfarande öka intresset och tron hos andra människor genom helande, andeutdrivning och tungotal. Inte bara de tolv lärljungarna + Paulus kunde hela människor och få en annan människa att uppfyllas av den helige Ande:

Apg. 9:10 I Damaskus fanns en lärjunge som hette Ananias. Till honom sade Herren i en syn: ”Ananias!” Han svarade: ”Här är jag, Herre.” 11 Herren sade till honom: ”Bege dig till den gata som kallas Raka gatan och fråga i Judas hus efter en man som heter Saulus och är från Tarsus, ty se, han ber. 12 Och i en syn har han sett en man som heter Ananias komma in och lägga händerna på honom för att han skall se igen.”—17 Då gick Ananias, och när han kom in i huset lade han händerna på honom och sade: ”Saul, min broder, Herren Jesus som visade sig för dig på vägen hit, han har sänt mig för att du skall kunna se igen och uppfyllas av den helige Ande.18 Genast var det som om fjäll föll från hans ögon, och han fick sin syn igen och blev döpt.

Vi är tillsagda att vara ivriga att få ta del av helandets gåva (och andra andegåvor) även idag

Satan vill väldigt gärna få oss att tro att dessa andegåvor inte längre är i bruk idag. Lyckas han med en sådan lögn så kan han nämligen avrusta kristna människor från stor makt och Satan får därmed större kapacitet att lura människor och få dem med på fall. Jag säger inte att människor utan andegåvor inte är frälsta, men de har gått miste om en stor gudomlig kraft som de annars skulle haft.

Många pastorer är helt tysta vad gäller dessa andegåvor och uppmuntrar inte människor att söka dem (som Paulus säger att vi bör). Därför förekommer inte heller profetior och helande i sådana församlingar vilket är en stor brist. Dessvärre finns det pastorer som tagit ännu ett steg i fel riktning – nämligen genom att mer eller mindre VARNA för tungotal, profetior, helande, och andra andegåvor. (Jag upplever att ett sådant tilltag faktiskt skulle kunna vara nära den oförlåtna synden, där man talar emot den helige Ande och öppet kallar något gudomligt för orent och sataniskt.) Varje gång som Satan lyckas få en predikant att övertyga sina åhörare att helande inte är något som de borde engagera sig i eftersom det är kontroversiellt eller demoniskt, så har Satan segrat eftersom färre människor då kommer att bli helade och färre människor intresserar sig för den levande Guden som kan göra under än idag.

1 Thess. 5: 19 Släck inte Anden. 20 Förakta inte profetior, 21 men pröva allt, behåll det goda

En del människor begär ”bevis” (ofta från sekulära källor som de menar är neutrala) men vad slags bevis skulle kunna övertyga dem? Det finns sjukhusjournaler som helade människor fått ta del om som vittnar om att cancer helt oväntat och plötsligt helt försvunnit, men skulle tvivlare tro på att det handlar om ett Guds helande ens om en läkare skulle uttrycka ”vilket mirakel!”?  Jag har inte dessa journaler i min ägo så jag kan tyvärr inte skicka dem till en tvivlare (och vårdpersonal har tystnadsplikt), så hur menar tvivlarna att man ska kunna bevisa något när de själva är synnerligen ovilliga att gå till botten med ett vittnesmål om helande och undersöka saken lite närmare? Det är de som blivit helade som har bevisbördan? Men vilken slags ”börda” känner de egentligen? De har blivit helade och är hur nöjda som helst efter år av sjukdom, så varför skulle deras glädje grumlas av att det finns människor i landet som inte tror på att de blivit helade? Andra människor får tvivla hur mycket de vill. Om man dessutom vet att det inte finns någonting som kan övertyga dessa tvivlare (sjukhusjournaler, vittnesmål, etc) så är det heller ingen idé att ödsla tid på det utan snarare prisa Gud för att varje person som blir helad.

Jag har hört många människor yttra t ex ”Jag har varit kristen i 30 år och aldrig har jag påträffat någon som blivit helad”. Det är bara att beklaga att ingen under denna tid knackat på de personernas dörrar och visat upp sitt helande. (Skulle de tro på ett sådant helande i så fall?) Jag kan också beklaga att de kanske är medlemmar i en församling där helande inte utövas. Det är ganska givet att de inte lyckats få kontakt med någon person som blivit helad i sådana fall, och speciellt inte om pastorer ”hjälper till” att varna för helande och predika att det endast skedde under apostlarnas tid. Vi har ju sett i verserna ovan att TRO har en stor del med helande att göra, så om pastorer predikar att vi INTE ska tro att helande är möjligt idag (utan faktiskt något som vi ska undvika) så hjälper ett sådant förfarande till att reducera Andens kraft i våra kyrkor.

Sen finns det människor som försöker med ”guilt by association”, där de drar upp exempel på TV-predikanter (framgångspredikanter) som missbrukar den helige Ande genom att blanda ihop helande med att tigga pengar och där de lever lyxliv med stora hus, fina bilar och privatplan. Men missbruk av andegåvorna betyder förstås inte att alla andegåvor är falska. Så var det inte under Paulus tid, och så är det heller inte idag. Det faktum att det finns falska pengar är inget bevis för att alla pengar är falska.

Det verkar som det är lättare att ta till sig Guds helandeunder i fattigare länder än i rika. En bekant berättade om några mötesserier i Afrika där hon uttryckte att ”det verkade som det var fler människor som blev helande än som inte blev helade”. Det är svårare att tänka sig ett liknande resultat i västvärlden. Men Guds löften gäller fortfarande idag, och tack vare kraften från den helige Ande så kan vi göra liknande gärningar som Jesus och hans apostlar. Vi är t o m lovade att vi ska kunna göra ännu större kraftgärningar. Skälet att vi inte ser så många döda återfå livet är förmodligen brist på tro.

Joh. 14:11 Tro mig: jag är i Fadern och Fadern är i mig. Om ni inte kan tro det, så tro för gärningarnas skull.12 Amen, amen säger jag er: Den som tror på mig skall utföra de gärningar som jag gör, och större än dessa skall han göra, ty jag går till Fadern. 13 Och vad ni än ber om i mitt namn, skall jag göra, för att Fadern skall bli förhärligad i Sonen. 14 Om ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det.

Markus 16:14 Sedan visade han sig för de elva när de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och hårda hjärtan, då de inte hade trott på dem som hade sett honom uppstånden. 15 Och han sade till dem: ”Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen. 16 Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd. 17 Tecken skall följa dem som tror detta. I mitt namn skall de driva ut onda andar. De skall tala med nya tungor. 18 De skall ta ormar i händerna, och om de dricker något dödligt gift skall det inte skada dem. De skall lägga händerna på sjuka, och de skall bli friska.19 Sedan Herren Jesus hade talat till dem, blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida. 20 Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.

1 Kor. 13:2 Och om jag ägde profetisk gåva och kände alla hemligheter och hade all kunskap, och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg men inte hade kärlek, så vore jag ingenting.

Paulus ger instruktioner för hur en kyrka (en kristen gemenskap) borde fungera, och helande är en del av funktionerna. Vi ombeds att vara ivriga att få de bästa gåvorna, och helandets gåva är nämnt på femte plats.

1 Kor. 12:4 Det finns olika slags nådegåvor, men Anden är densamme. 5 Det finns olika slags tjänster, men Herren är densamme. — 9 En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande, 10 en annan att utföra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål. 11 Men allt detta verkar en och samme Ande, som efter sin vilja fördelar sina gåvor åt var och en.12 Ty liksom kroppen är en och har många lemmar, men kroppens alla lemmar – och de är många – utgör en kropp, så är det också med Kristus.— 28 Gud har i sin församling för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare andra till att utföra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, att styra och att tala olika slags tungomål. 29 Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla profeter? Inte är väl alla lärare? Inte utför väl alla kraftgärningar? 30 Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda? 31 Men sträva efter de nådegåvor som är störst.

Även Jakob förklarar hur en kristen gemenskap borde fungera:

Jak. 5:13 Får någon av er lida, skall han be. Är någon glad, skall han sjunga lovsånger. 14 Är någon bland er sjuk, skall han kalla på församlingens äldste, och de skall be över honom och i Herrens namn smörja honom med olja. 15 Trons bön skall bota den sjuke, och Herren skall resa upp honom. Och har han begått synder, skall han få förlåtelse för dem. 16 Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra så att ni blir botade. Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön.

Seth Erlandsson menar att tungotal alltid handlar om begripliga språk samt har upphört

1 Cor. 14Seth är av åsikten att helande, tungotal och profeterande är nådegåvor som i princip inte gäller idag

Det är vanligt att kalvinister och lutheraner är av åsikten att nådegåvorna har upphört, att de endast kan förmedlas genom apostlarnas händer (och apostlarna lever som bekant inte idag), och att tungotal endast handlar om språk som man förstår. Seth citerar en del författare och lyfter fram åsikter som han delar. Från denna källa, och denna källa.

”Liksom dr Hoekema stryker Peter Krey under att händelsen den första pingstdagen var en engångsföreteelse. »Det finns ingenting i Jesu ord som säger att ett sådant utgjutande av den Helige Ande med eld skulle upprepas eller fortsätta i den nytestamentliga tiden. Ett sådant utgjutande av den Helige Ande med eld har heller aldrig upprepats i kristenheten» (s. 77). Alltsedan den första pingstdagen blir ingen uppfylld av Guds Ande på annat sätt än genom Ordet och sakramenten (Gal. 3:7. Apg. 10:44).”

Det finns ingenting i Bibeln som lär ut att nådegåvorna handlar om engångsföreteelser eller att de är tänkta att upphöra nästan precis direkt efter att de börjat. Paulus viker flera kapitel åt ämnet, och ber oss att vara ivriga att sträva efter de största nådegåvorna. Kunde han inte ha upplyst om det korta bäst-före-datum för dessa gåvor så att vi skulle slippa att sträva efter något som vi inte borde? Dessutom så är det fakta att nådegåvorna är i drift även idag, speciellt i karismatiska kyrkor. Det enda sättet att förklara bort detta, som jag kan se, är att anklaga dessa personer för att antingen vara demoniserade eller att de helt enkelt ljuger. Båda alternativen borde leda till att dessa personer inte är frälsta. Men om en sant troende människa ivrar att få nådegåvor, inte ger väl Gud då den personen en sten?

Matt. 7: 8 Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.9 Vem bland er ger sin son en sten, när han ber om bröd, 10 eller en orm, när han ber om en fisk?11 Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge det som är gott åt dem som ber honom.

Luk 11:13 Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?”

När vi läser 1 kor. 12-14 så finner vi inget om att de olika lemmarna i Kristi kropp inte längre gäller idag. Seth hävdar, genom Hoekema, att ett sådant utgjutande av den helige Ande som skedde på pingsdagen aldrig har upprepats. Då måste man ställa sig frågan varför de HAR upprepats gång på gång?

Likväl går nog Krey för långt om han helt utesluter möjligheten av tungotal som en Guds gåva till uppbyggelse och Herrens lov utan onykterhet.”

Tack och lov bekänner Seth här att han inte anser att människor är för evigt förlorade om de menar sig tala i tungor – som är en av nådegåvorna. Övriga nådegåvor nämner han inte här, men det verkar alltså finnas en chans till frälsning även för karismatiskt kristna även om de agerar helt emot det Bibeln säger vad gäller nådegåvor. För Seth tror definitivt inte att det är tänkt att kristna ska använda sig av nådegåvor idag. Det gör han väldigt klart både med tanke på de författare som han citerar och baserat på det han säger själv.

”Luther skriver angående denna fråga: »Ty för det eviga livet är det nog för mig, om jag är döpt, hör evangelium, och att jag i kraft av nycklarna avlöses från mina synder. Om nu Gud vill tala till mig i drömmen eller i sömnen eller genom timliga ting vill ge mig tecken och varningar (så som han varnade de vise männen, när de ville återvända till Herodes, Matt. 2:12), så är jag nöjd med det. Men för det eviga livet behöver jag inga andra uppenbarelser. Därför begär jag inga heller. Och om jag finge sådana, skulle jag vara misstänksam mot dem på grund av satans list och ondska, ty han brukar förställa sig som en ljusets ängel, 2 Kor. 11:14. Ty i dopet och i predikoämbetet visar sig Gud för mig alldeles tillräckligt.» 

Luther väljer alltså att inte lyda Paulus uppmaning till oss att sträva efter de största nådegåvorna, och det verkar Seth tycka är ett bra tillvägagångssätt – förmodligen för att ingen av dem tror att gåvorna är för oss idag. Luther skulle t o m bli misstänksam om han fick en av nådegåvorna.

1 Kor. 14:1 Sträva ivrigt efter kärleken, men sök också vinna de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva.

”Därutöver kan den Helige Ande också i dag ge åt en enskild kristen den gåvan att i ett visst fall med full visshet veta, att botandet av en viss person, som är sjuk, är Guds vilja, så att han med särskild fullmakt kan bedja under handpåläggning. Redan i urkristendomen har enligt Apostlagärningarna denna gåva tydligen varit sällsynt och framför allt inskränkt till apostlarna (t.ex. Apg. 3:6).”

Det är vanligt bland reformerta att tro att helandegåvan (eller vilka gåvor som helst) var inskränkta till endast apostlarna, och att därutöver endast acceptera gåvor vid exceptionella fall – om nu Gud mot förmodan skulle vilja använda sig utan en människa för att förmedla något via nådegåvor.

Här nedan kommer mer om tungotal och nådegåvor från denna källa. Seth håller inte alltid med författarna som han citerar och recenserar, men jag noterar att där Seth inte håller med författarna så gör jag det.

”Kan man då dra en skarp gräns mellan naturgåvor och nådegåvor hos en kristen? Det är omöjligt, framhålls det. Andens gåvor är andliga tjänster.”

Det är inte helt ovanligt att man försöker sära på Andens gåvor på så sätt att man menar att de gåvor med mirakulösa inslag (helande, profetior och tungotal) har upphört medan andra sorts gåvor (vishet, lärande, etc) fortfarande är verksamma.

”När det gäller tungotalets nådegåva, menar författarna att det ytterst sällan är fråga om att tala verkliga främmande språk. I stället är det fråga om att uttrycka sin känsla av tacksamhet, glädje och tillbedjan i ett slags bönespråk med obergripliga stavelser. Tolkningen av ett sådant tungotal är inte en tolkning ord för ord, framhåller man, utan endast en tolkning av själva talets huvudinriktning, budskapets intention. Kanske har denna bok de största bristerna i just avsnittet om tungotalet.”

Seth håller alltså inte med författarna när de menar att tungotal sällan handlar om språk som inte alltid förstås och att det ofta kan handla om uttryck av tacksamhet och tillbedjan. I Seths värld så handlar tungotal alltid om språk som förstås, och dessutom är han ju en stark anhängare till läran att tungotal upphörde med apostlarna.

1 Kor. 14:16 Men om du tackar Gud i anden, hur skall då den som inget förstår kunna säga sitt amen till din 1 cor 14 18tacksägelse? Han förstår ju inte vad du säger. 17 Du gör rätt i att tacka Gud, men den andre blir inte uppbyggd. 18 Jag tackar min Gud, jag talar tungomål mer än ni alla

Paulus klargör att denna gåva inte är allmän för alla kristna utan att endast somliga har denna gåva. Därför är det obibliskt att hävda att alla som är riktigt kristna bör kunna tala olika slags språk eller tungotal och att de som inte har denna nådegåva bör fråga sig om de är riktigt kristna. ”

Jag håller helt med de författare som Seth hänvisar till, men Seth själv har totalt missuppfattat tungotalet och tvingas justera i Bibeln för att få verserna att underbygga sin tes. Seth säger att det är obibliskt att hävda att man som riktigt kristen bör kunna tala i tungor, men det har ju författarna aldrig hävdat. Inte heller är det vanligtvis vad karismatiker hävdar, så det finns alltså ingen grund för att resa upp en halmgubbe för att strida emot. Paulus säger INTE att tungotalets gåva inte är allmän för alla kristna, men däremot konstaterar han att alla inte talar i tungor. Detta kan bero på att de helt enkelt inte sökt denna gåva eller ens förstått att det är en gåva som ligger helt öppen för dem att ta emot. Så är tyvärr fallet när det finns så många evangelister som tillbringar tid med att varna kristna människor från tungotal och andra nådegåvor.

”Om nu tungotalets gåva är till för den egna uppbyggelsen, är den enligt Paulus ingen gåva som man bör sträva efter. Ty enligt 1 Kor 14 är det de nådegåvor som blir till församlingens uppbyggelse som är eftersträvansvärda. Därför säger Paulus: Var främst angelägna att få gåvan att profetera (1 Kor 14:1), d.v.s. att tala Guds ord begripligt och tydligt för åhörarna.  — I vers 22 hänvisar Paulus till Jes 28:11f. Där är obegripligt språk ett tecken på Guds dom och det är lätt för oss att förstå. Om vi inte får höra Guds ord tydligt och klart, är det ute med oss. Då kan vi inte komma till tro, då kan inte vår tro uppbyggas, då blir vi inte bevarade i tron, då hamnar vi utanför i mörkret. Allt måste tjäna till församlingens uppbyggelse (v 26). Därför får endast sådant tungomål förekomma i församlingen som blir översatt. ”

Seth och Paulus verkar inte vara överens. Paulus säger ingenstans att tungotal inte ska strävas efter, utan han säger precis tvärt om (1 Kor. 14:1). Paulus säger ju t o m  ”Jag önskar att ni alla skall tala tungomål”, vilket han förstås inte skulle säga om vi överhuvudtaget inte borde sträva efter att tala i tungor. Ja, han säger också att han ännu hellre önskade att korintierna skulle profetera, eftersom ännu fler människor skulle kunna bli uppbyggda, men det betyder inte att mindre gåvor är helt värdelösa. Men det är precis så som Seth tolkar Paulus, och lägger alltså ord i Paulus mun som han aldrig sagt. Det Paulus varnar för är missbruk av gåvorna, och vill få korinthierna att förstå att ingen förstås blir uppbyggd utav en person som reser sig upp i församlingen och babblar på ett språk som ingen förstår. Det är ju bara personen själv som blir uppbyggd av sådana böner, och då är det bättre han ber privat i stället för att ta upp onödig tid för församlingen. Seth tar upp den berömda versen Jes. 28:11, och den används flitigt av de som är emot tungotal. Läs gärna min artikel på engelska här. Jesajas poäng är att precis som en del judar var perplexa över assyeriernas obegripliga dialekt, på samma sätt är fallet vad gäller andliga tungor som man inte förstår – oöversatta främmande dialekter är inte till någon hjälp för någon.

”Det tungotal som författarna talar om kan lätt missbrukas. — Författarna menar att man bör pröva sig när det gäller bruket av tungotal med bl.a. följande fråga: »Blir jag uppbyggd av att använda denna nådegåva i min egen kammare?» Här är det alltså fråga om en jagcentrering, men för Paulus står församlingens uppbyggelse i centrum. Blir församlingen uppbyggd? är den fråga jag bör ställa. Författarna ställer också frågan: Hur kan vi veta att tungotalet är äkta? Det kan vara sunt att ställa den frågan, menar man: »För faran av sjävbedrägeri är uppenbarligen en realitet – inte minst i miljöer där tungotalet tillmäts stor betydelse.» ”Budskapet om nådegåvorna måste alltså vara fast knutet till budskapet om rättfärdiggörelse av nåd allena genom tron allena, heter det med rätta. Vi bör också vara klara över att satan kan efterapa nådegåvorna, framhåller författarna.”

Nej, det handlar inte om någon jagcentrering om man går in på sin kammare och ber i tungor. Det är ju precis det som Paulus vill att vi ska göra. Om det vore fel att uppbygga sig själv så ska vi heller inte be om att få vara friska, alerta och att få mat för dagen – för då kanske det handlar om jagcentrering? Självfallet är det inte fel att be om sin egen uppbyggelse, och det står inte i motsättning till att även be om andras uppbyggelse. Vi kan vara ännu mer användbara verktyg för Gud om vi själva står starka. Men Seth får det att låta som om det vore någonting fult att ibland rikta bönerna till en själv. Om det däremot handlar om församlingen så är det förstås viktigare med frågan hur församlingen kan bli uppbyggd, och därför är det ännu mer värdefullt om man ber om gåvan att kunna översätta tungotal. Ju fler som blir uppbyggda desto bättre. Seth sparar inte på krafterna när han varnar om missbruk, falska tungor och självbedrägeri. Ja, vi har förstått att Seth definitivt inte håller tungotal och helande som något eftersträvansvärt, utan snarare något som vi bör vika tid för att varna för. Seth vill gärna inkludera doktrinen om ”rättfärdiggörelse av tro allena” även vad gäller tungotal, och det håller som sagt vare sig Jakob eller jag med om.

1 Kor. 14:2 Den som talar tungomål talar inte till människor utan TILL GUD. INGEN FÖRSTÅR HONOM, när han i sin ande talar hemligheter.— Den som talar tungomål uppbygger sig själv, men den som profeterar uppbygger församlingen.

1 Kor. 14:13 Därför skall den som talar tungomål be om att kunna uttyda det. 14 Ty om jag talar tungomål när jag ber, så ber min ande, men mitt förstånd bär ingen frukt. 15 Vad innebär nu detta? Jo, jag vill be i anden, och jag vill också be med förståndet. Jag vill lovsjunga i anden, och jag vill också lovsjunga med förståndet.

1 Kor. 14:28 Men finns det ingen som uttyder, skall den som talar tungomål tiga i församlingen och endast tala för sig själv och TILL GUD

1 Kor. 14: 39 Därför, mina bröder, var ivriga att profetera och hindra inte tungomålstalandet.

1 Kor. 12:10 en annan att utföra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, EN ANNAN att uttyda tungomål.

Slutligen några citat härifrån.

Karismatiker brukar hänvisa till Apg.2. — I v.8 och 11 stryks det ytterligare under att de främmande språk som lärjungarna talade var främlingarnas normala modersmål (här brukas ordet glåssais). 

Det är snarare icke-karismatiker som brukar hänvisa till Apg. 2. Karismatiker brukar i första hand hänvisa till 1 Kor. 12-14 där Paulus ingående beskriver tungotal och där han bland annat säger ”Den som talar tungomål talar inte till människor utan TILL GUD. INGEN FÖRSTÅR HONOM”. Apg. 2 säger mycket riktigt att att det som lärljungarna uttryckte kunde förstås av andra, men notera att det inte står att  ALLA människor förstod ALLA språk som lärljungarna talade. För att kunna göra det måste de ju allihop vara multilingvistiska i allra högsta grad. Vi vet förstås inte hur många olika språk som lärljungarna tillsammans talade (många språk och länder räknas dock upp), men det är svårt att tro att de som lyssnade var såpass skolade i främmande språk att var och en av dem förstod alla 10 eller 20 (?) språk som talades. Vi vet att var och en kunde höra sitt eget språk, men tänk om de OCKSÅ kunde höra språk som de inte förstod? Så verkar vara fallet eftersom en del av dem menade att lärljungarna hade druckit sig fulla av vin (v. 13 och 15). Då brukar man sluddra och tala osammanhängande, och hör man människor tala i tungor så kan detta kanske vara intrycket. Petrus fick rycka in och förklara att så inte var fallet. Även Paulus menar att främmande folk skulle tro att korintierna vore galna om de alla talade i tungor (1 Kor. 14:23) förmodligen för att det skulle låta som ett rörigt kacklande på obegripliga språk.

Om man nu menar att när man talar »tungomål», talar man ett extatiskt, andligt språk, som i normala fall inte talas av någon folkgrupp på jorden, skall man vara klar över att man brukar en annan form av »tungotal» än vad det är fråga om vid den första pingstdagen (Apg.2). 

Här har Seth fel eftersom Paulus som bekant säger det motsatta: ”Den som talar tungomål talar inte till människor utan TILL GUD. INGEN FÖRSTÅR HONOM, när han i sin ande talar hemligheter”. Paulus säger också att vi ska be på två sätt; 1) med anden, och 2) med förståndet. (1 Kor. 14:15). Det betyder att man inte ber med förståndet när man ber i Anden. Dessutom så skulle tungotalstolkare inte vara en separat gåva om tungotal i sig självt alltid kunde förstås. Vidare måste man fråga sig hur Seth placerar alla de kristna som talar i tungor på språk de inte förstår själva? Om de inte är bibliska och gudomliga så borde det ju innebära att de är obibliska och demoniska? Eller har jag fel? Det resulterar i frågan om kristna som talar i tungor (som inte kan förstås) ens kan räknas som frälsta? Det låter precis tvärt emot vad Markus säger.

Mark. 16:17 Tecken skall följa dem som tror detta. I mitt namn skall de driva ut onda andar. De skall tala mark 16med nya tungor.

Apg. 10:44 Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet. 45 Alla troende judar som hade följt med Petrus häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna. 46 Ty de hörde dem tala med tungor och prisa Gud. 47 Då frågade Petrus: ”Inte kan väl någon hindra att dessa blir döpta med vatten, när de liksom vi har tagit emot den helige Ande?”

”Det är vidare klart, att syftet med språkundret inte är att göra lärjungarna till sannare och mera andefyllda kristna utan att göra det möjligt för dem att predika evangeliet om »Guds väldiga gärningar» för folkgrupper med främmande språk, så att de kan förstå och komma till tro.”

Lärljungarna kunde haft både tungotalets gåva och tungotalstolkningens gåva, vilket betyder att de åtminstone emellanåt kunde göra sig förstådda – i det fallet lyssnaren förstod just det språket. Översatta tungor kan definitivt användas till att förmedla Guds väldiga gärningar. Men tungotal kan även användas till att bygga upp andra om de är översatta – till uppbyggelse, uppmuntran och tröst (1 Kor. 14:3) – och kan dessutom bygga upp en själv och då behöver tungorna inte översättas. (1 Kor. 14:4 + 28).

Dessa under är alltså inte gåvor, som automatiskt hör alla sanna kristna till utan var en särskild utrustning som Gud gav apostlarna och flera lärjungar med dem, när evangeliet inte längre skulle predikas bara för de förlorade fåren av Israels hus. Att ställa krav på samma utrustning idag och det som ett tecken på den egna andligheten, är en allvarlig förvrängning.”

Seth hävdar alltså att tungotal, profeterande och tungotal inte hör alla sanna kristna till, utan de var tänkta endast för de ursprungliga apostlarna och lärljungarna. Skälet för dessa gåvor är relaterat till den nya kallelsen att predika evangeliet även för hedningarna. Det framkommer inte varför Seth menar att Andens utrustning inte längre skulle behövas idag eftersom vi alltjämt ska predika evangeliet för alla människor. Seth kallar det för en ”allvarlig förvrängning” när man hävdar att Andens utrustning av sådana gåvor är gällande även idag. Hur allvarligt menar Seth att det är? Är man kanske inte frälst om man lär ut en sådan förvrängning?

”I 1 Kor. 14 framhåller Paulus att syftet med att tala inför andra är att på ett begripligt sätt kunna nå ut med evangelium. —  Ivern att kunna tala främmande språk skall endast ha som grund kärleken till nästan, en iver att tydligt och klart uppbygga andra människor med evangelium. Målet måste vara församlingens uppbyggelse”

Återigen så måste det inte handla om att nå ut med evangelium, eftersom det även kan handla om uppbyggelse av andra kristna som redan tror på evangelium. Att uppbygga församlingen är bra, men att uppbygga sig själv är också bra. Paulus uppmuntrar oss till båda aktiviteterna.

Det är inte heller något extra fint och värdefullt att inte själv förstå det främmande språk, som man talar. »Jag skall väl bedja med anden, men jag skall ock bedja med förståndet. Jag skall väl lovsjunga med anden, men jag skall ock lovsjunga med förståndet» (v.15). — Får vi inte höra Guds ord tydligt och klart, är vi hjälplöst förlorade. ”

Jo, det är något positivt att kunna uppbygga sig själv, enligt Paulus. Vi ska be på två olika sätt  – versen som Seth här ovan citerar. ”Ingen förstår…” säger Paulus om tungorna.

”Svenska kyrkobibeln 1917 är inte vidare konsekvent i sin översättning av glåssa och glåssais i 1 Kor. 14. Här några förslag till förbättringar: V.2 »Ty den som talar med ett främmande språk, han talar inte för människor utan för Gud. Ingen förstår honom ju, han talar i anden hemligheter.» Vi skall tala, så att människor förstår. Endast Gud, som förstår och vet allt, vet vad den som talar obegripliga ord säger. ”

”Vi ska tala så att människor förstår”? Men så står det ju inte i grundspråket grekiska, och så har världens översättare inte heller översatt versen! Om vi alltid ska använda tungor som människor förstår, hur kommer det sig då att Paulus hävdare att ”ingen förstår”? Varför lägga till ord så att Bibeln börjar tala emot sig självt?

”V.4 »Den som talar med ett främmande språk bygger upp sig själv», men han borde uppbygga församlingen. Kärleken »söker inte sitt» (1 Kor. 13:5). ”

”Men han borde uppbygga församlingen”? Men så står det ju inte i versen! Paulus förklarar ju att det är något positivt att kunna bygga upp sig själv. Finns det ingen som uttyder skall den som talar tungomål — endast tala för sig själv och till Gud”, enligt Paulus. Han säger alltså inte att personen borde vara tyst både i församlingen och hemma, utan han uppmanar personen som inte kan översätta sina tungor att be privat och till GUD. Gud behöver självfallet inte evangeliseras, så det handlar om bland annat tacksägelse och egen uppbyggelse.

V.13 »—- Jag skall inte längta efter att kunna lalla eller babbla som ett barn—

Paulus ber oss att be på två sätt – 1) Anden som innebär att vi ber utan förståndet, och 2) med förståndet. Seth har alltså ingen orsak att förlöjliga ett bönesätt som Paulus förordar.

”I sin kommentar till Pauli brev till korintierna (2 uppl. Stockholm 1953) skriver prof. Odeberg–-Allra sist nämnes så den gåva, som av de tillrättavisade korintiska charismatikerna tydligen sattes högst, men av Paulus lika tydligt sättes lägst» (s.186).”

Det finns inget som säger att korinthierna satte tungotalet högst på önskelistan. Däremot vet vi att de missförstod tungotalet eftersom de fått för sig att det var rätt att ställa sig upp i en församling och tala i tungor trots att ingen förstod. Dessutom så betyder inte gåvor längst ner på en önskelista att man överhuvudtaget inte ska önska sig dem. Bättre att tala i tungor än att inte tala i tungor. Ännu bättre att kunna översätta.

”Så vitt man kan döma, förekom på Pauli tid intet tungotal i församlingen i Rom. Denna församling sattes nu av Paulus mycket högt. Att tungotal saknades där, berodde alltså på att denna församling var längre kommen i andligt liv än församlingen i Korint» (s.200). Här hänvisas bl.a. till 13:11.”

1 Cor. 14 2Wow! Det här är ju helgalet. Det är illa nog när bibellärare påstår att tungotal, profeterande och helande har upphört, men det är ännu mer förbluffande om man påstår att tungotal var något negativt även under Paulus tid! Hur många gånger måste något upprepas i Bibeln innan vi kan acceptera det som sanning? Vi kan läsa om tungotal i Apostlagärningarna, korinthierbrevet och i Markus evangelium. Jesaja och Joel nämner dem också. Räcker inte det? Ingen gång så kritiseras någon för att ha gåvan att tala i tungor, men däremot så varnar Paulus för missbruk av tungor på så sätt att de är värdelösa i en församling om ingen förstår. Nivån på den ”synden” kan jämföras med om någon skulle stå upp i en svensk församling och prata portugisiska i tro att det är uppbyggligt bara för att man känner bönespråket i sitt hjärta. Paulus säger inte att korinthierna var ondskefulla som talade i tungor i en församling utan översättning, för fallet kan vara att de verkligen trodde att det som de gjorde var helt rätt. Paulus förklarade dock det ologiska med ett sådant förfarande.

Ingenstans kan vi läsa att Paulus satte den romerska församlingen före den korintiska församlingen för att den förstnämnda församlingen inte skulle använda sig av tungotal. Det är helt befängt! Författaren skulle alltså mena att man kommit längre i sin andliga vandring om man inte talar i tungor, men då kan man fråga sig varför Paulus talar så varmt om tungotal (han önskade att alla skulle tala i tungor) till korinthierna i stället för att åtminstone en enda gång varna för dem? Är verkligen Bibeln en bok som är så svårbegriplig?

Att sträva efter att kunna tala ett barnsligt språk för »att uppbygga sig själv är en självmotsägelse. Den som ‘bygger för sig själv’ (‘uppbygger sig själv’, 14:4) är likasom en arbetare eller byggmästare, som icke deltager i arbetet på den gemensamma byggnaden, som alla de andra arbetarna hålla på med att bygga upp, utan står någonstans vid sidan av byggnaden och staplar upp några stenar för sig själv utan förnuftigt ändamål» (s.205). ”

Säg det till Paulus som inte verkar ha förstått det. Han säger nämligen att vi ska be till Gud med våra tungor, och att tungor utan översättning bygger upp oss själva (1 Kor. 14:2 och 28) – vilket Paulus ser som något positivt. Varför argumentera emot Paulus? Varför säger Paulus ”Om någon talar tungomål, får två eller högst tre tala, och då en i sänder, och någon skall uttyda det”. Varför inte bara säga ”Tala aldrig i tungor punkt slut!”?

”I 14:20 »kommer Paulus till tanken, att tungotalet egentligen tillhör det omyndiga stadiet i det kristna livet» (s.208). ”

Märkligt med tanke på att Paulus säger ”Jag önskar att ni alla skall tala tungomål” och ”Jag tackar min Gud, jag talar tungomål mer än ni alla”. Han säger även ”Därför, mina bröder, var ivriga att profetera och hindra inte tungomålstalandet”. Paulus vet alltså inte vad han pratar om?

”Om 14:21-22 skriver Odeberg: »Att det skall höras tal, som är främmande och obegripligt för åhörarna, beror på att man avvisat Kristus och icke tagit emot honom. Det är till dem, som gjort detta, som tungotalet är riktat. Tungotalet hör således till det, varigenom den otroende ännu mer förstockas. Tungotalet är ett tecken på att det finnes sådana, som icke tagit emot Guds klara och tydliga ord. De få då höra tungotal.”

Det är verkligen obehagligt att läsa så radikalt obibliska läror som de Odeberg för fram och som Seth verkar imponerad av. Självfallet kan vi inte hitta i Bibeln det som Odeberg påstår här ovan. Odeberg verkar inte alls hålla med vare sig Paulus eller Markus om deras information om tungotal. Han verkar av någon anledning inte se Bibeln som sitt rättesnöre utan korrigerar Bibeln där den inte håller med honom.

Odeberg menar »att tungotalet i Korint icke var detsamma, som det talande med tungor, som skildras i Apostlagärningarnas andra kapitel såsom utmärkande för apostlarna och evangeliets första vittnen på första pingstdagen. Med detta språktalande har tungotalet i Korint helt enkelt ingenting gemensamt» (s.220). »Tungotalet i Korint väckte föreställningen om att de, som talade, voro från sina sinnen, icke därför, att det, de sade, var dåraktigt, utan därför, att de talade obegripligt, uttalade ljud, som åhörarna uppfattade ungefär som ett meningslöst lallande» (s.221).”

Som sagt. ”Ingen förstår” säger Paulus om tungorna. Vi talar mysterium, och vi talar inte ens till människor utan till GUD (om ingen förstår). Vad har Odeberg emot det Paulus säger om tungor? Om korinthiernas tungor var helt fel, varför manar ändå Paulus dem att fortsätta med dessa i sin församling – men det tillägget att tungorna måste tolkas och att det ska ske i en viss ordning? Om tungorna måste tolkas betyder väl att tungorna i sig var obegripliga, för vad annars skulle finnas för anledning att tolka dem?

Nu har tungotalet gång på gång försvunnit. Ur den äldsta kristna kyrkan försvann det så pass snart, att vi hos kyrkofäderna icke äga någon verklig tradition om det. En Chrysostomus, som skriver en homiletisk utläggning till detta Pauli brev, vet icke vad tungotalet var för något» (s.225). »Man har vidare att räkna med, att det redan på Pauli tid var många församlingar, där intet tungotal alls förekom, såsom Roms församling o.a. Men däremot är det möjligt, att vad som i Apostlag. berättas ha skett i Cesarea (10:46) och Efesus (19:6), var tungotal. Å andra sidan är det, som utlovades i Mark. 16:17, icke tungotal utan första pingstens språktal» (s.226).”

Så om tungotalet har försvunnit, hur förklarar vi då att de inte har försvunnit? Nej, ingenstans står det att man inte talade i tungor i vare sig Roms församling eller andra församlingar, så Seth resonerar utifrån Bibelns tystnad. Däremot står Korint, Efesus och Cesarea omnämnda som ställen där man talade i tungor. Det är troligt att alla kristna församlingar använde sig av tungotal om de ville lyda Paulus ord om att vara ivriga att söka andegåvorna. Inte heller står det i Mark. 16:17 att det alltid handlade om föreståeliga språk som inte behövde tolkas. Jag önskar att Seth någonstans bekänner att han inte håller med om Odebergs resonemang, men han verkar tvärt om citera honom oemotsagd jus därför att han håller med.

Det verkar som det förekom tungotal även i Rom, och konstigt vore det annars.dove 2

A.D. 300 -The early martyrs. Dean Ferrar, i boken ”Darkness to Dawn”:

”Even for the minutest allusions and particulars I have contemporary authority.” He refers to the persecuted Christians in Rome singing and speaking in unknown tongues.

A.D. 115-202 – Irenaeus, Polykarps elev, och Polykarp var i sin tur en av aposteln Johannes lärljungar. ”Against Heresies”, Book V, vi.:

”In like manner do we also hear many brethren in the church who possess prophetic gifts, and who through the Spirit speak all kinds of languages, and bring to light, for the general benefit, the hidden things of men and declare the mysteries of God, who also the apostles term spiritual.”

A.D. 390 – Krysostomos, biskop i Konstantinopel:

”Whoever was baptised in apostolic days, he straightway spoke with tongues, for since on their coming over from idols, without any clear knowledge or training in the Scriptures, they at once received the Spirit, not that they saw the Spirit, for He is invisible, but God’s grace bestowed some sensible proof of His energy, and one straightway spoke in the Persian language, another in the Roman, another in the Indian, another in some other tongues, and this made manifest to them that were without that it was the Spirit in the very person speaking. Wherefore the apostle calls it the manifestation of the Spirit which is given to every man to profit withal.”

A.D. 400 – Augustinus, biskop i Hippo (visserligen en villolärare på många plan, men ändå):

”We still do what the apostles did when they laid hands on the Samaritans and called down the Holy Spirit on them in the laying-on of hands. It is expected that converts should speak with new tongues.”

A.D. 100 – Eusebius, kyrkohistoriker, talade väl om andegåvorna:

”Of those that flourished in these times, Quadratus is said to have been distinguished for his prophetical gifts. There were many others, also, noted in these times who held rank in the apostolic succession… the Holy Spirit also wrought many wonders as yet through them, so that as the Gospel was heard, men in crowds voluntarily and eagerly embraced the true faith with their whole minds.”

Slutligen kan jag rekommendera Torben Søndergaard websida (sök även upp honom på Youtube) där han visar på aktivt helande och tungotal idag. Gud gör fortfarande stora under!

Vad är skillnaden mellan Johannes Döparens dop och Jesus dop?

Ordet Döpa och Dop kommer från det grekiska ordet baptizó (Strongs 907) som förutom Döpa kan betyda doppa eller nedsänka. Det kan också betyda en ceremoniell rening genom att begravas just i vatten, och Bibeln drar en liknelse med en kroppslig begravning av en död person i jorden. Det betyder att några droppar på huvudet inte passar in på den beskrivningen, för inte begraver vi väl en död person genom att lägga honom på marken och sprida ut en näve jord över honom? Det blir han inte begravd utav, och på liknande sätt blir vi  heller inte döpta genom att få en näve vatten utstänkt på pannan. Det är HELA kroppen som är tänkt att vara under vatten vid ett dop. Dopet är en bild av död, begravning och återuppståndelse.

Rom. 6:Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet.Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans. Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. Ty den som är död är friad från synd.Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också skall leva med honom. Vi vet att Kristus aldrig mer dör, sedan han blivit uppväckt från de döda. Döden har inte längre någon makt över honom.

Både Johannes Döparens Dop och Jesus Dop är förknippade med sann OMVÄNDELSE och syndernas förlåtelse. Man döper sig helt enkelt som ett yttre tecken på att man bekänt sina synder, omvänt sig, lämnat den ”gamla mannen” bakom sig samtidigt som man visar att man bestämt sig för att vandra i ljuset ihop med Jesus resten av livet. De människor som Johannes döpte hade förstås inte fått lära känna Johannes kusin Jesus riktigt ännu, men i kombination med dopet så uppmanade Johannes människor att följa den som kommer efter honom – JESUS. Johannes och Jesus dop har samma innebörd, fast från olika vinklar. Johannes Döparen förberedde för Jesus ankomst.

Barndop?

Något som man noterar rätt snart när man läser igenom Bibeln är att det inte finns några exempel där bebisar eller barn döper sig. Om det är tänkt att vi ska döpa barn så borde det väl finnas några tydliga exempel på just barndop? Men i samtliga fall som vi kan läsa om dop så handlar det vuxna som har insikt om att de har gjort sig skyldiga till synd och därför måste omvända sig och döpa sig. Det närmaste man kan komma gällande bebisar/barn som döper sig är Apg. 16:15, Apg 18:8 och 1 Kor. 1:16 där vi kan läsa att hela hushåll lät döpa sig, men det står fortfarande inte att små BARN fanns i dessa hushåll och döptes. Dessa avsnitt skulle kunna handla om hushåll utan små barn, eller det skulle kunna handla om hushåll där alla som hade förmåga att välja omvändelse och dop också döptes. Så om små barn verkligen fanns med i dessa hushåll så finns det åtminstone inte noterat, och är därför inga lyckade  bevis för barndop.

Eftersom bebisar helt enkelt inte KAN göra en personlig omvändelse eller bestämma sig för att följa Jesus så vore ett barndop överflödigt. Att som förälder döpa sitt barn resulterar inte i någonting annat än att barnet blir blött, och ofta handlar en sådan tradition ofta om att döpa barnet till ett NAMN, som inte heller har något stöd i Bibeln. Om man som förälder ändå vill utföra en sådan tradition eller andra traditioner är förstås upp till föräldern själv. Bibeln säger inte uttryckligen att det är fel, eller en synd att döpa en bebis, men det finns en del avigsidor. Det finns kristna i vissa kyrkoförgreningar såsom den katolska och/eller den ortodoxa kyrkan, som förlitar sig helt på det barndop de en gång gjorde och är övertygade om att de döpt sig helt enligt Jesus befallning och alltså inte behöver döpa sig igen som vuxna. Det innebär att barndopet faktiskt är i vägen för det sanna dopet vi kan läsa om i Bibeln, som ju handlar om omvändelse och ett beslut att följa Jesus.  Att någon annan döper en person innan den personen har en kapacitet att vare sig synda eller omvända sig är förstås inte samma sak, och inte vad Jesus förespråkade. Tyvärr finns det kristna som t o m hänvisar till sitt barndop som stöd för att de är ”kristna” med en garanterad plats i Guds rikeoch en del menar att om de har kristna föräldrar (vilket skulle innebära att de är ”födda” kristna) OCH döpt sig som barn så är deras framtid i himlen inristad i sten – speciellt om vi också lägger till regelbundna kyrkobesök och bikt. Ett barndop kan undermedvetet få människor som inte läser sin Bibel så ofta (utan förlitar sig på att en präst läser från Bibeln i kyrkan) att tro på Dopet som någon sorts Abra Kadabra trollformel som ger dem en gudomlig brandförsäkring.

I frikyrkan är det vanligt att i stället för ett barndop utföra en högtidlig och officiell ”välsignelse” av nyfödda barn. En sådan tradition finns inte heller beskriven i Bibeln, men vi kan förstås läsa att Jesus välsignade barn och det är aldrig fel att välsigna och be för varandra. Fördelen med en sådan tradition i stället för barndop är att barnet inte behöva döpa om sig när det blir äldre utan det döper sig helt enkelt endast EN gång i sitt liv – när det blivit gammalt nog för att ta ett eget beslut.

Johannes Dop

Johannes Döparen är den som inledde seden att döpa sig. Vi kan läsa om hans liv här:

Markus 1:4 Johannes Döparen trädde fram i öknen och förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse.

Matt. .3:1Vid den tiden trädde Johannes Döparen fram och predikade i Judeens ökenoch sade: ”Omvänd er, ty himmelriket är nära.”

Lukas 3:Han sade nu till folkskarorna som kom ut för att döpas av honom: ”Ni huggormsyngel! Vem har intalat er att försöka fly undan den kommande vredesdomen? Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och tänk inte: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham av dessa stenar. Redan är yxan satt till roten på träden. Så blir varje träd som inte bär god frukt nerhugget och kastat i elden.10 Folket frågade honom: ”Vad skall vi då göra?” 11 Han svarade dem: ”Den som har två livklädnader skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har mat skall göra på samma sätt.” 12 Det kom också publikaner för att bli döpta, och de frågade honom: ”Mästare, vad skall vi GÖRA?” 13 Han svarade dem: ”Kräv inte mer än vad som är fastställt.” 14 Även soldater frågade honom: ”Och vi, vad skall vi GÖRA?” Han svarade dem: ”Våldför er inte på någon och pressa inte ut pengar från någon, utan nöj er med er lön!”

Johannes dop var alltså en omvändelsens dop till syndernas förlåtelse, och detta gäller framför allt judarna så att de skulle kunna ändra sitt sinnelag, omvända sig och vara mentalt förberedda på den Messias som snart skulle komma. Genom att försänkas i vatten av Johannes Döparen skulle de kunna markera att de godkänner honom som den som profeterna talade om, och att de ”begraver” sin tidigare syndfulla attityd och livsstil för att bli renade. Notera att människorna frågade honom vad de måste GÖRA för att bli döpta av honom och för att bära en sådan frukt som Johannes talade om. Johannes svarade då inte ”Ni kan inte göra någonting alls eftersom frälsningen är av Gud allena och ni kan därför inte tillföra någonting till er frälsning.” eller ”Att tvingas GÖRA något är ju en gärningslära så det måste ni akta er för!”. Nej, han gav dem exempel på vad de faktiskt måste GÖRA. Han gav passande exempel till var och en eftersom han visste vad deras synd generellt brukade gå ut på. För att undgå att bli ett träd som avhuggs med roten måste vi helt enkelt upphöra med vår synd och i stället visa god frukt. Johannes var inte villig att döpa någon som inte omvänt sig eftersom det är själva kärnan för dopet.

Jesaja 40:3 En röst ropar i öknen: ”Bered väg för Herren, bana en jämn väg i ödemarken för vår Gud.—Herrens härlighet skall uppenbaras, alla människor skall tillsammans se den. Ty Herrens mun har talat.—Sion, du glädjens budbärarinna, stig upp på ett högt berg. Jerusalem, du glädjens budbärarinna,
höj din röst med kraft. Höj den utan fruktan, säg till Juda städer: ”Se, er Gud!”

Bibeln säger att blod måste utgjutas för att ge förlåtelse från synder, men kan då Johannes dop ge förlåtelse? Johannes dop var ett förberedande dop inför Messias och möjliggjorde en smidig övergång för människor att kunna acceptera Jesus och hans uppståndelse. Johannes dop räddade ingen i sig självt utan det handlar om människornas tro och genuina omvändelse som kan ge dem liv. Självfallet hade människor under Gamla Testamentet chans till frälsning trots att Jesus ännu inte utgjutit sitt blod, och för dem gällde det att leva rättfärdigt precis som Abraham gjorde. Om de syndade använde de sig av djuroffer för blodets skull.

Apg. 19:Paulus sade: ”Johannes döpte med omvändelsens dop och uppmanade folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga på Jesus.”

Varför döptes då Jesus och döpte han någon själv?

Jesus behövde ju verkligen inte omvända sig och det ansåg även Johannes Döparen som först inte ville döpa Jesus av det skälet. Men vad det gäller Jesus så hade han helt andra skäl för att låta döpa sig.

Matt 3:13 Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom. 14 Men Johannes försökte hindra honom och sade: ”Det är jag som behöver döpas av dig, och du kommer till mig.” 15 Jesus svarade honom: ”Låt det ske nu. Ty så bör vi uppfylla all rättfärdighet.” Då lät han det ske.

Johannes 1:33 Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: Den som du ser Anden komma ner och bli kvar överhan är den som döper i den helige Ande.

Jesus döpte sig av minst två skäl. Dels för att inför alla (inkl inför Fadern) visa att han identifierade sig själv med den Messias som profeterna talade om, ”Se lammet som tar borttager världens synder”, och dels för att vara lydig Fadern och uppfylla det som är rätt och som skriften förmedlar. Det kan även handla om att Jesus ville göra en synbar start på sin evangelisationsbana på jorden, ungefär som när Paulus senare valde att raka sitt huvud (Apg 18:18) när han utgivit ett visst löfte. När Jesus döpte sig sänkte sig den heliga Ande ner över honom som en duva, och Jesus var ca 30 år när han började att predika ”fulltid”. Eftersom ett dop är ett yttre tecken på att man bestämt sig för att leva rättfärdigt tillsammans med Gud resten av sitt liv, så hade Jesus förstås inga problem att låta döpa sig av det skälet för Jesus väljer alltid att göra det Fadern säger.

Lukas 3:21 När nu allt folket döptes, blev även Jesus döpt. Och medan han bad, öppnades himlen 22 och den helige Ande sänkte sig ner över honom i en duvas skepnad. Och från himlen kom en röst: ”Du är min Son, den Älskade. I dig har jag min glädje.”23 Jesus var omkring trettio år när han började sin gärning. Han var, menade man, son till Josef, son till Eli,—

Under en period så vistades Jesus med sina lärljungar i Judéen, och där kan vi läsa att att Jesus döpte människor tillsammans med dem. Gissningsvis handlade det om att Jesus – som det proffs han är – förklarade evangeliet för dopkandidaterna och förberedde dem mentalt för sina nya liv, medan  han lät lärljungarna utföra själva dopet. Några rader efter står det nämligen att Jesus själv INTE döpte utan det var hans lärljungar.

Joh. 3:22 Därefter begav sig Jesus med sina lärjungar till Judeen, och där vistades han en tid med dem OCH DÖPTE23 Men också Johannes döpte i Ainon nära Salim – där fanns det gott om vatten – och folk kom dit och blev döpta.

Joh. 4:1 När Jesus fick veta att fariseerna hade hört att han vann fler lärjungar och döpte fler än Johannes – men det var inte Jesus själv utan hans lärjungar som döpte

Krävs vattendop för att bli frälst?dop

Vi är ombedda att döpa oss i vatten av Jesus Kristus, så gör vi inte som han säger är vi väl olydiga mot honom? Men självfallet måste ett barn som växer upp och blir tonåring välja en dag då det ska ske, och skulle en 14-åring välja ”nu på söndag” men tyvärr hinner avlida på ”lördag” så kan man ju inte säga att den här personen därför inte varit frälst och går miste om himmelriket. Vid några fåtal tillfällen kan det också vara problem att hitta tillräckligt med vatten så att man kan döpa sig, och det är självfallet något som Gud i så fall vet om. Idag är det vanligt att man inte döper sig direkt efter sin omvändelse som var brukligt förr, men så var det inte på Bibelns tid. Man måste inte vara utbildad pastor för att få döpa någon, och egentligen kan vilken kristen som helst hjälpa till med ett dop, eftersom det viktigaste är sitt eget avgörande beslut att följa Jesus.

De gamla kyrkofäderna (t ex Tertullian) verkar ha lärt ut att vattendop och andedop inträffar samtidigt, precis som det inträffade samtidigt för Jesus när han döpte sig i vatten och sedan omedelbart därefter fick den helige Ande som en duva över sig. Skälet att dessa båda dop verkar så starkt sammankopplade är att det var en självklarhet för en nyomvänd att söka sig till vatten och låta döpa sig direkt efter sin omvändelse – utan dröjsmål. Därför räknades dessa dop som ett och samma dop.

Ef. 4: Var ivriga att bevara Andens enhet genom fridens band: en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp, det som tillhör er kallelse, en Herre, en tro, ett dopen Gud som är allas Fader, han som är över alla, genom alla och i alla.

Självfallet är idag det enda legitima dopet det dopet som sker i Jesu namn. Det kan också vara så att beslutet att tillhöra Jesus Kristus på den tiden var mer överväldigande pga den helt nya läran och pga riskerna för förföljelser som vi själva inte är vana vid. Det kan hända att vi idag är uppväxta i kristna familjer och tar vår tro som en självklarhet utan att riktigt reflektera över den, och när vi till slut tar steget att sätta Jesus på första plats i våra liv och även döper oss så kanske känslan är mera ljum än den var för de första kristna. (Jag säger inte att det är så för alla.) De första kristna döpte sig mitt i sin sprillans nya omvändelse så det kan mycket väl hända att det var mycket nya känslor inblandade när de döpte sig i vatten. För oss idag, som dröjer med vårt vattendop, har den kristna omvändelsen hunnit landa på ett annat sätt och den helige Ande kan redan ha gjort sig påmind i våra liv på flera olika sätt. Därför kanske ett vattendop inte är lika dramatiskt som under den första tiden när omvändelse, vattendop och den helige Ande ofta inträffade mer eller mindre samtidigt.

När en kyrkofäder säger att vi måste döpas i vatten för att bli frälsta så finns grundtanken för dem att det inte ens förekommer att en omvänd person INTE skulle välja att döpa sig i vatten om han nu bestämt sig för att vandra med Jesus. För dessa kyrkofäder är en troende person alltid en person som döper sig i vatten. Alternativet att tro på Jesus och inte döpa sig var en kombination som de aldrig ens tänkt sig, så därför är deras krav på vattendop i betydelsen att en person inte är frälst såvida han inte tror på Jesus och har den helige Ande. Egentligen säger Jesus samma sak som kyrkofäderna i frågan eftersom han också sammankopplar en frälst människa med en döpt människa:

Markus 16:16 Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd

Apollo hade fått undervisning om Herrens väg och ivrigt och brinnande i anden undervisade hand om Jesus, men trots att detta skedde efter Jesu död på korset så var han ännu inte döpt i Jesu namn. Han kände helt enkelt inte till det, och nog får man väl säga att han ändå var frälst trots sin okunnighet om detta? Så fort han fick höra hela sanningen så acccepterade han det.

Apg.18: 24 Till Efesus kom en jude som hette Apollos. Han var född i Alexandria och var en lärd man och mycket kunnig i Skriften25 Han hade fått undervisning om Herrens väg och talade brinnande i anden och undervisade noggrant om Jesus, men han kände bara till Johannes dop26 Han började också frimodigt predika i synagogan. Priskilla och Akvila hörde honom, och de tog sig an honom och förklarade grundligare Guds väg för honom. 27 När Apollos sedan ville fara över till Akaja, skrev bröderna till lärjungarna och uppmanade dem att ta emot honom. Han kom dit och blev till stor hjälp för dem som genom Guds nåd hade kommit till tro. 28 Ty han motbevisade eftertryckligt judarna, när han utifrån Skrifterna offentligt bevisade att Jesus är Messias.

Jesu Dop och liknelserArken

Efter Johannes Döparens period och efter Jesus död på korset så handlar dopet fortfarande om OMVÄNDELSE vilket leder till RENING som symboliseras med vattendop, men nu är detta kopplat till att JESUS är vårt syndoffer en gång för alla (inga mer djuroffer är nödvändiga) och som med sitt blod möjliggör att världens folk blir renade från sina synder –  just på villkor att vi omvänder oss. Då får vi den Helige Ande som gåva. Det är inte säkert att den Helige Ande kommer direkt efter dopet utan han kan ges som gåva även innan, OM personen i fråga omvänder sig, men då är tanken att man omedelbart ska låta döpa sig så fort tillfälle ges.

1 Petrus 3:20 för dem som den gången var olydiga när Gud tåligt väntade under Noas dagar, medan arken byggdes. I den blev några få, åtta personer, frälsta genom vatten21 Efter denna förebild frälser dopet nu också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jesu Kristi uppståndelse

Vattnet som översvämmade jorden under Noas tid renade världen från synd och smuts genom att radera ut allt liv, och endast Noa och sju andra människor räddades genom att välja ARKENS väg ut ur floden.  Det är en liknelse med det dop som vi gör när vi beslutat oss för att lämna våra tidigare smutsiga liv för att tillhöra Jesus. Vi klamrar oss fast vid Jesus för att få liv, liksom de 8 människorna klamrade sig fast vid Arken för att få liv. När floden ebbade ut flöt Arken ovanpå all död och smuts och resenärerna räddades.  En omvändelse utan möjlighet för förlåtelse skulle inte kunna rädda oss, och inte heller skulle Arken i sig kunna rädda någon från det syndiga och destruktiva livet före floden såvida inte VATTNET kom och räddade dem över ”till andra sidan”, och såvida de inte valde att kliva på Arken. Vattnet lyfte upp Noa ovanför all smuts och skam, precis som Jesus kan lyfta upp oss från smuts och skam genom pånyttfödelsen. Noa svarade på Guds inbjudan och lydde honom genom att bygga Arken, och det var klokt gjort av honom eftersom detta räddade honom själv och sju till.

1 Kor. 10:10 Bröder, jag vill ni skall veta att alla våra fäder var under molnskyn och att alla gick genom havetAlla blev i molnskyn och i havet döpta till Mose.Alla åt samma andliga mat och alla drack samma andliga dryck. De drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus.

När Israelerna gick igenom Röda Havet (om det nu var just det havet) under Exodus så sägs det att de ”döptes” till Mose som var ledaren för hela folket och den som skulle föra hela israel från slaveri till frihet. Mose var också den som gav dem lagen från Gud, och han hjälpte dem att få bröd (och kött och fisk) och vatten i öknen. Mose var alltså en medlare och bro mellan folket och Gud, precis som Jesus är den store medlaren mellan oss och Gud. Folket israel gick från slaveriet i Egypten och lämnade det hårda livet bakom sig när de korsade havsbotten och gick över till säkerheten på den andra sidan där de sjöng och dansade av glädje över att ha tagit det stora steget mot sin egen befrielse. Även här är finns det alltså en liknelse där man lämnar ett tidigare stadium – sin gamla människa – och i stället blir en ny befriad människa som lämnar det gamla bakom sig. (Så länge som man lever kvar i synd är man fortfarande i bojor och inte alls fri.) Väggarna av vatten som israelerna gick igenom var ”renande”, och Farao och hans armé blev besegrade genom det renande vattnet, precis på samma sätt som Satan blir besegrad när vi beslutar oss för att följa Jesus och döper oss i vatten för att visa vår omvändelse. Men det fanns förstås hela tiden ett alternativ för israelerna att återvända till sitt slaveri i Egypten, liksom det finns ett alternativ för oss att återvända till gammal synd och fastna i syndens slaveri.

2 Kor. 5: 17 Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit.

Man måste inte döpa sig i en kyrkomiljö utan det går också bra i sjöar, bäckar, åar, floder och även i en simbassäng. När Bibeln säger att vi måste bli döpta i Jesu namn, eller i Fader, sonen och den helige Andes namn så betyder det inte att dessa namn måste absolut måste nämnas av den person som döper. Det betyder snarare att personen som döps har hört om evangeliet om Jesus och nu bestämt sig för att omvända sig och leva tillsammans med honom resten av sitt liv. Han döper sig för att visa sitt beslut. Det som görs i Jesu namn görs alltså av individen som döps och det finns inga regler för vilka ord som måste nämnas i ett dop. Egentligen behöver inga ord nämnas alls, men visst kan det vara bra om dopförättaren högt deklarerar att han nu döper en person i Jesu namn (eller i alla de tre namnen) alternativt att en lämplig fråga ställs till den som ska döpa sig så att han/hon för chansen att säga ”JA” till att döpas i Jesu namn. Men beslutet att tillhöra Jesus togs förstås redan innan dopkandidaten går ner i vattnet.

Barnet är i moderlivet med skyddande vatten runtomkring, och föds sedan ut ur vattnet när det försvinner. En människa föds alltså ur vatten, och likaså måste en människa på ett andligt sätt bli född på nytt genom anden. Ett barn som föds går från en miljö till en annan, och likadant gör vi när vi andligen föds på nytt och lämnar vårt gamla liv för någonting nytt.

Joh. 3:Nikodemus sade: ”Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet och födas en gång till?” Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rikeDet som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande.

Den etiopiska hovmannen i Apg. 8 lät döpa sig efter att han läst i profeten Jesaja om Messias som liknas vid ett får som ska slaktas och förnedras, och efter att Filippus förklarat evangeliet om Jesus för honom. Efter omvändelse och en sann tro på Jesus som Messias finns inget hinder från att låta döpa sig. En del handskrifter gör detta tillägg i Apg. 8:36:

Filippus sade till honom: ”Om du tror av hela ditt hjärta, kan det ske.” Hovmannen svarade: ”Jag tror att Jesus Kristus är Guds Son.”

Apg. 8:35 Då tog Filippus till orda och började utifrån detta skriftställe predika evangeliet om Jesus för honom.36 När de nu färdades vägen fram, kom de till ett vatten, och hovmannen sade: ”Se, här finns vatten. Vad hindrar att jag blir döpt?” 38 Han befallde att vagnen skulle stanna, och både Filippus och hovmannen steg ner i vattnet och Filippus döpte honom.

Den helige Ande ges som gåva när vi omvänt oss

Apg 2:37 När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad skall vi göra?” 38 Petrus svarade dem: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva.  41 De som då tog emot hans ord döptes, och så ökade antalet lärjungar den dagen med omkring tre tusen.

Man kan få den helige Ande innan vattendopet, vilket inte är ovanligt eftersom vi idag dröjer med att döpa oss i vatten, och vi får inte den helige Ande innan vi tror på Gud:

Apg. 11:15 Och när jag började tala, föll den helige Ande på dem, alldeles som på oss under den första tiden. 16 Då kom jag ihåg vad Herren hade sagt: Johannes döpte med vatten, men ni skall döpas i den helige Ande.

Apg. 10:1  I Cesarea bodde en man som hette Kornelius, en officer vid den italiska vaktavdelningen. Han var from och fruktade Gud liksom alla i hans hus, och han gav frikostigt med gåvor till folket och bad alltid till Gud.— 30 Kornelius svarade: ”För fyra dagar sedan just vid den här tiden, den nionde timmen, var jag här hemma och bad. Och se, en man i skinande kläder stod framför mig 31 och sade: Kornelius, Gud har hört din bön och kommer ihåg dina gåvor32 Skicka nu bud till Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han bor som gäst i garvaren Simons hus vid havet. 34 Då började Petrus tala: ”Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, 35 utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör. 36 Detta är det ord som Gud sände till Israels folk, när han förkunnade frid genom Jesus Kristus, han som är allas Herre.37 Ni känner till den förkunnelse som gick ut över hela Judeen med början i Galileen, och som följde på det dop som Johannes förkunnade:—44 Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet.45 Alla troende judar som hade följt med Petrus häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna. 46 Ty de hörde dem tala med tungor och prisa Gud. 47 Då frågade Petrus: ”Inte kan väl någon hindra att dessa blir döpta med vatten, när de liksom vi har tagit emot den helige Ande?” 48 Och han befallde att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. Sedan bad de honom stanna några dagar.

Apg. 9:17 Då gick Ananias, och när han kom in i huset lade han händerna på honom och sade: ”Saul, min broder, Herren Jesus som visade sig för dig på vägen hit, han har sänt mig för att du skall kunna se igen och uppfyllas av den helige Ande.” 18 Genast var det som om fjäll föll från hans ögon, och han fick sin syn igen och blev döpt.

Apg. 22:(Gällande Paulus hos Ananias EFTER att han mött Jesus på vägen till Damaskus och börjat tro på honom) 14 Då sade Ananias: Våra fäders Gud har utvalt dig till att lära känna hans vilja och till att se den Rättfärdige och höra hans röst. 15 Ty du skall vara hans vittne inför alla människor och vittna om vad du har sett och hört. 16 Och nu, varför tvekar du? Stå upp och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla hans namn.

Apg: 19:1 Medan Apollos var i Korint kom Paulus ner till Efesus, sedan han rest genom höglandet. Där träffade han några lärjungar, och han frågade dem: ”Tog ni emot den helige Ande när ni kom till tro?” De svarade honom: ”Nej, vi har inte ens hört att den helige Ande har blivit utgjuten.”Då frågade han: ”Vilket dop blev ni döpta med?” De svarade: ”Med Johannes dop.” Paulus sade: ”Johannes döpte med omvändelsens dop och uppmanade folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga på Jesus.” När de fick höra detta döptes de i Herren Jesu namn. Och när Paulus lade händerna på dem, kom den helige Ande över dem, och de talade med tungor och profeterade.Tillsammans var det omkring tolv män.

Apg 8:12 Men när de nu trodde på Filippus som predikade evangelium om Guds rike och Jesu Kristi namn, döptes de, både män och kvinnor. 13 Också Simon kom till tro, och sedan han blivit döpt höll han sig till Filippus. Han blev mycket häpen, när han såg de stora tecken och kraftgärningar som utfördes. 14 Då apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes. 15 Dessa kom ner och bad för dem att de skulle få den helige Ande, 16 eftersom Anden ännu inte hade fallit på någon av dem. De var endast döpta i Herren Jesu namn. 17 Apostlarna lade då händerna på dem, och de tog emot den helige Ande.

Vi är ombedda i gå ut i världen och göra folk till lärljungar, och döpa dem.

Matteus 28: 19 Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn 20 och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.”

Galaterbrevet 3:26 Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. 27 Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus28 Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. 29 Om ni nu tillhör honom är ni Abrahams avkomlingar, arvingar enligt löftet.

Det fanns sekter under den här tiden som trodde på Dop för de dödas skulle men som inte trodde på återuppståndelsen. 

1 Kor. 15:12 Om det nu predikas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er påstå att det inte finns någon uppståndelse från de döda? 13 Om det inte finns någon uppståndelse från de döda, har inte heller Kristus uppstått.14 Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro meningslös.—29 Vad uppnår annars DE som döper sig för de dödas skull? Om döda inte alls uppstår, varför döper man sig då för deras skull?

Augustinus, Kalvin och Lutherfel

Augustinus implementerade villoläran till kyrkan att vi alla är födda med en syndfull natur, och hans senare anhängare Kalvin och Luther var med på den båten. Augustinus lärde ut att även nyfödda brutit mot Guds bud via Adam och att de är förlorade såvida de inte döper sig.

‘But even the infants, not personally in their own life, but according to the common origin of the human race, have all broken God’s covenant in that on in whom all have sinned…Even the infants are, according to the true belief, born in sin, not actual but original, so that we confess they have need of grace for the remission of sins.’ Augustine, City of God bk. 16 ch. 27

”As nothing else is done for children in baptism but their being incorporated into the church, that is, connected with the body and members of Christ, it follows, that when this is NOT done for them, THEY BELONG TO PERDITION.”

För svensk del är det Martin Luther som starkast influerat kyrkan med sina läror (på gott och ont) och han lärde ut att det var av yttersta vikt att snabbt som ögat låta döpa ett nyfött barn eftersom det annars skulle gå förlorat.

Article IX: Of Baptism. Lär ut att dop är nödvändigt för frälsningen och fördömer Anabaptisterna som tar avstånd från barndopet. 7 augusti 1536 så deltog Luther i  ett kyrkomöte i Hamburg för att diskutera det bästa sättet att utrota anabaptisterna, och ingen röstade till fördel för anabaptisterna. Även Melankton röstade för att döda alla anabaptister som vägrar omvända sig från sina uppfattningar om barndopet.  Kyrkoledarna från Ulm krävde att anabaptisternas irrlära skulle mötas med eld och svärd. Kyrkoledarna från Augsburg sa: ‘ If we have not yet sent any Anabaptists to the gibbet, we have at least branded their cheeks with red iron!’

Följande beslut togs vid mötet i Hamburg:

”Whoever rejects infant baptism…shall be punished with death,…As for the simple people, who have not preached or administered baptism, but who were seduced to permit themselves to frequent the assemblies of the heretics, if they do not wish to renounce Anabaptism, they shall be scourged, punished with perpetual exile, and even with death if they return three times to the place whence they have been expelled.” (Bennett, pp. 843-845)