Att beröra innebörden av “religiösa” ord såsom BEDJA och VÄLSIGNA, och att på minsta sätt uppmuntra till att be och välsigna, kan lätt få rektorer och lärare att bli nervösa i svenska skolor eftersom skolor är tänkta att vara icke-konfessionella. Därför finns det även skolor där man strukit sista versen i “Den blomstertid nu kommer”, som lyder ”De skola oss påminna Guds godhets rikedom, att vi den nåd besinna som räcker året om”, eftersom den är kopplad till GUD och att han är SKAPAREN, och låter i stället eleverna sjunga en annan vers två gånger. Allt för att rensa bort allt som har med Gud och religion att göra. Men när det kommer till andliga krafter som yoga, gigong, TM och en del andra andliga rörelser, så luras man kanske att tro att det handlar om något neutralt för att andra begrepp används och inte de ord som man i vanliga fall ser i religiösa sammanhang. Därför vore det tragiskt om skolelever förväntas delta i sådana övningar och kurser som en del av skolarbetet (som i en viss skola på Östermalm), kanske i kombination med att de förhindras att delta i skolavslutningar i en kyrka eller göra ett besök vid en barnkrubba, eftersom det är  för“religiöst”. Studerar man en del termer inom yogan, och framför allt dess historia, så märker man snart hur religöst det är, så därför borde detta tydliggöras så att barn och föräldrar har en större chans att reagera, och t o m protestera.

Nedan originalartikel av Linda Bergling, pastor i Arken, grundare av Hälsolövet AB, kan hittas i tidningen Dagen – 2013-08-05 

Under Almedalsveckan fick jag ett traktat i min hand. ”Vet du vad du äter?” var frågan. Hästkött i lasagnen, griskött i kebab. Upprördheten har varit stor över för dålig information när det gäller mat. När det gäller den andliga innehållsdeklarationen av yoga och mindfulness i skola och vård saknas den i de flesta fall helt och hållet.

Yoga, mindfulness, qigong och Tai chi presenteras oftast som neutrala och sekulära hälsometoder, fastän de har tydliga kopplingar till österländsk andlighet. En för kristna främmande livsfilosofi, männi-skosyn och världsåskådning.

Mindfulness har sitt ursprung i buddhismen och är det sjunde steget i den åttafaldiga vägen till Nirvana. Buddismen som andlighet har tre tydliga delar, visdomen, etiken och meditationen. Dessa tre delar kan inte skiljas från varandra.

Yogan har sina rötter i hinduismen och ska föra fram till en andlig förening med världssjälen braman och ge frihet från det karmiska kretsloppet. Yogan innefattar både kroppsliga och andliga övningar. Med hjälp av mantran stoppas tankeflödet för att utvidga medvetandet.

Qigong och Tai chi är meditationsmetoder med ursprung i taoismen, som syftar till att lösa blockeringar i de så kallade meridianerna i kroppen och komma i balans med den kosmiska energin.

I skollagen används ordet religiös gång på gång i tillsynsbeslut när man markerar att kristen bön är konfessionell andlighet och bör förbjudas, medan yoga och mindfulness inte ses som religion, utan kallas verktyg av spirituell karaktär.

Detta sätt att se på andlighet är förvirrande. Därför är det viktigare än någonsin att lärare, elever och föräldrar får information om de andliga rötterna till denna spiritualitet.

Den kristna tron kan också erbjuda vila, avslappning genom bön, tillbedjan och lovsång, rörelser och dans inspirerade ur psaltarpsalmer. Det kristna alternativet ska också presenteras som andligt/spirituellt och med tydlig varudeklaration att det hör samman med den kristna tron.

Om yogan handlar om avslappning och gymnastik, varför ska barnyogautbildningarna introducera barnen i hinduismen och buddhismen? Varför ska barnen använda hinduismens heligaste stavelser AUM som mantra för att komma in i vila?

Jag har gått igenom de flesta barnyogautbildningar och funnit tydliga andliga och konfessionella inslag. I Östermalmskolan i Stockholm introduceras barnen i den yogiska vokabulären med ordlistor där man förklarar hinduismens heliga språk sanskrit, till exempel Astanga yoga (den åttafaldiga vägen att nå balans), atman (själen hos individen), Braman (världssjälen), Guru (spirituell vägledare), kundalini (universell energi) och Chakra (energicentrum längst centrala nervsystemet).

I Kids Yoga Foundation, godkänd barnyogautbildning i Sverige genom Yoga Alliance, lär man ut att Yoga Sutras (filosofiska system hämtade ur hinduismens heliga Vedaskrifter) ska appliceras på barn mellan två och sex år som ska bli förtrogna med hinduismens heliga språk genom Yogasagor. 7– 11-åringarna ska fördjupa sig i karmabegreppet (reinkarnation), introduceras i sanskritterminologin och träna partneryogaövningar, som är en andlig övning. Ungdomar mellan 12 och 16 år ska introduceras i Tantra, hinduismens sexuella mystik, chakrasystemet och bli förtrogna med sanskritterminologin.

Varför ska barnen introduceras i hinduismens heliga språk när de kristna inte får förklara för barnen den kristna trons grunder i samband med ett besök i en kyrka? Jag tror att många föräldrar skulle protestera högljutt om de visste hur dessa utbildningar ser ut.

Även under mindfulnessutbildningar introduceras deltagarna i buddhismens filosofi, etik, människosyn och världsåskådning. Ofta kallar man dess tekniker för ett förhållningssätt till livet. Frågan är vilket liv som de talar om?

Som förälder och kristna lärare måste vi kräva en andlig innehållsdeklaration och arbeta med att erbjuda ett kristet alternativ. Barnen bör erbjudas en avslappning som är i enlighet med deras tro. Det gäller självklart också både muslimer och judar.

Andlig innehållsdeklaration öppnar för fler aktörer inom skola, vård och omsorg. Den ska tydligt informera om teknikens/metodens andliga rötter, människosyn och världsåskådning. Allt annat är bedrägeri.

Barn och ungdomar ska inte upptäcka att de ätit gris- och hästkött utan att de kände till det. Kunskap ger möjlighet till aktiva val. Det är viktigt inom skolan men också i sjukvård och omsorg.