Tag Archive | kropp

Säger Paulus att han inte nått MÅLET att undvika synd i Fil. 3:12?

Dec23

goalFil. 3:12 Inte som om jag redan har gripit det eller redan har nått det målet, men jag jagar efter att gripa det, eftersom jag själv har blivit gripen av Kristus Jesus.  

Eftersom det finns en del som hävdar att Paulus i ovan text påstår att han inte nått målet vad gäller sin egen personliga rening och syndfrihet, så vill jag gärna påminna om hela sammanhanget. Kontexten gäller UPPSTÅNDELSEN och den nya glorifierade kroppen som ju är slutmålet för Paulus. Paulus talar inte om moralisk perfektion/fullkomlighet här på jorden, utan det fullkomliga tillståndet som han förväntar sig i Guds rike – och som är det målet som han har för ögonen. (Vad gäller Jesus bud till oss att vara fullkomliga kan du läsa mer om här.)

Fil. 3:2 Det är vi som är de omskurna, vi som tjänar genom Guds Ande och berömmer oss av Kristus Jesus och inte förlitar oss på yttre ting, 

De omskurna är de som tjänar Guds Ande (till skillnad mot de som lyder köttet), och om man tjänar Guds Ande så är fokus alltid på Jesus Kristus. Endast de som är omskurna är de som är andligt levande och som en dag ska ärva Guds rike.

6 i fråga om iver en förföljare av församlingen, i fråga om rättfärdighet, den som vinns genom lagen, en oklanderlig man.7 Men allt det som var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull.

Fariséernas problem var rent generellt att de inte var rättfärdiga på insidan utan endast på utsidan, och de var väldigt duktiga på att lyda de ceremoniella buden (som de ibland även gjorde ännu svårare). Alla fariséer kanske inte kan dras under samma kam, men vi vet i alla fall att Paulus räknade sig som en farisé och att han var ivrig att lyda Gud och hans lagar – på det sätt som han uppfattade dem. Även om Paulus var en lärd man och hade högt anseende, så menar han att det inte är värt ett dugg i jämförelse med det som han funnit i stället och som är långt mer dyrbarare – Jesus Kristus. Han säger förstås inte att det numera inte är lika viktigt att lyda Gud sedan han funnit Jesus, för Jesus frälste oss inte i våra synder utan från våra synder.

8 Ja, jag räknar allt som förlust, därför att jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som avskräde för att jag skall vinna Kristus 9 och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron. 

Paulus strävan handlar om att vinna segern som är i Jesus Kristus, och för att bli funnen i honom. Då handlar det inte längre om att följa Mose lag och de 613 buden, utan det handlar om att få det eviga livet som är av tro (som visar sig i lydnad till Gud från hjärtat) och inte för att man är född jude och därför fysiskt omskuren. Det är ju de som tjänar genom Guds Ande som är omskurna säger Paulus i Fil. 2:3. Rättfärdigheten i det nya testamentet kan erhållas genom att tro på Jesus, omvända sig, bli renad från sina synder och sedan fortsätta vandra heligt. Den varianten är inte av lagen, med alla dess ceremoniella bud, utan genom omvändelse och tro. (De ceremoniella buden gäller inte längre.) Paulus gör skillnad på laggärningar (hela Mose lag) och lydnad av Gud.

10 Då känner jag Kristus och kraften från hans uppståndelse och delar hans lidanden genom att bli lik honom i en död med honom, 11 i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda. 12 Inte som om jag redan har gripit det eller redan har nått det målet, men jag jagar efter att gripa det, eftersom jag själv har blivit gripen av Kristus Jesus. 13 Bröder, jag menar inte att jag redan har gripit det, men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför 14 och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus.15 Det är så vi bör tänka, ALLA VI FULLKOMLIGA. Tänker ni fel i något avseende, skall Gud uppenbara också det för er. 16 Dock, låt oss hålla fast vid det som vi har nått fram till.  

Här ovan är det direkta sammanhanget till vår vers. Det handlar om uppståndelsen från de döda, som är det hopp som Paulus talar om. Dit har han ju inte nått fram än – när han skriver detta. Paulus jagar mot målet för att vinna segerpriset, men han kallar sig ändå “fullkomlig” ihop med andra människor. Han är inte fullkomlig rent fysiskt, men moraliskt och andligt så kan han vara fullkomlig. Han ber oss också att hålla fast vid det som vi kommit fram till.

17 Bröder, ta mig till föredöme och se på dem som lever efter den förebild ni har i oss. 18 Vad jag ofta har sagt till er, det säger jag nu under tårar: många lever som fiender till Kristi kors. 19 De får sitt slut i fördärvet. De har buken till sin gud och sätter sin ära i det som är deras skam, dessa som bara tänker på det jordiska. 

Paulus – som också kallade sig helig, rättfärdig, oklanderlig och som haft “ett fullständigt rent samvete ända till idag” – menade att de övriga skulle ta honom till föredöme. Om han blandade rättfärdighet med orättfärdighet så vore han inget bra föredöme, utan han vore en stor hycklare eftersom han så ofta varnade sina lyssnare för att sluta synda eftersom synd leder till (andlig) död, samt att vi inte kan tjäna två herrar. Ändå så skulle han alltså själv leva efter köttet?

20 Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare. 21 Han skall förvandla vår bräckliga kropp, så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet. Ty han har makt att lägga allt under sig.

Här summerar Paulus återigen situationen med att komma till poängen att det som är hans mål (allas mål) är en förvandlad kropp i himlen. En glorifierad kropp som den kropp Jesus haft allt sedan sin egen uppståndelse. Han säger inte att det är först med en glorifierad kropp som han kan börja tänka på att avhålla sig från synd. Inte ens Jesus var fullkomlig/färdig vad gäller sin kropp, förrän han uppstod.

Lukas. 13:32 Då svarade han dem: »Gån och sägen den räven, att jag i dag och i morgon driver ut onda andar och botar sjuka, och att jag först på tredje dagen är färdig.

Paulus om sig själv (läs mer här):

1 Thess 2:10. Ni är vittnen, och även Gud, hur HELIGT, hur RÄTTFÄRDIGT och OSTRAFFLIGT vi uppträdde bland er som tror. —12. och vittnade att ni skulle VANDRA VÄRDIGT Gud, som har kallat er till sitt rike och sin härlighet.

Apg 23:1 Paulus såg på Stora rådet och sade: ”Bröder, jag har levt inför Gud med ett FULLKOMLIGT RENT  SAMVETE ända till i dag”

Rom. 6:- Ty liksom ni förr ställde era lemmar i orenhetens och laglöshetens slavtjänst, till ett laglöst liv, så skall ni nu ställa era lemmar i rättfärdighetens slavtjänst, till helgelse.

1 Kor. 9:24 Vet ni inte att av alla löparna som springer på en tävlingsbana är det bara en som får priset? Spring så att ni vinner det. 25 Men alla som tävlar underkastar sig i allt hård träning – de för att vinna en segerkrans som vissnar, vi för att vinna en som aldrig vissnar. 26 Jag löper alltså inte utan att ha målet i sikte. Jag boxas inte likt en som slår i tomma luften. 27 I stället slår jag min kropp och tvingar den till lydnad, för att jag inte själv på något sätt skall komma till korta vid provet, när jag predikar för andra.

Jesus BAR inte våra synder bokstavligen i sin kropp och STRAFFADES inte I STÄLLET för oss

Apr9

kors 7Jesus BAR aldrig människornas synder i sin kropp

Jesaja 53:4 Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig,  medan VI höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad.

Det här är en profetia om Jesus Kristus som gjordes av Jesaja ca 800 år innan Jesus ens föddes. När du läser den här versen från Jesaja, vilken händelse tror du att det handlar om och vilken profetia var det som slog in? Är det inte så att du självklart anser att det handlar om Jesu död på korset just eftersom det var där han dog för världens synder, vilket passar strålande in på uttrycket i versen? Man skulle kunna tro att det förhåller sig så, men Bibeln säger genom Matteus att profetian “det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig” slog in när Jesus levde och gick omkring bland folket och drev ut onda andar och botade sjuka!

Matt 8:16 Och när aftonen kom, förde de till honom många, som var besatta av onda andar, och han drev ut andarna med sitt ord, och alla dem som var sjuka botade han, för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Jesaja, som säger: Han tog på sig våra svagheter, och våra sjukdomar BAR han.Jes. 53:4.

Som du ser är det utdrivning av onda andar och botande av sjuka som slår in genom profeten Jesajas ord i Jesaja 53:4. Självfallet kan det förstås vara så att det som hände på korset OCKSÅ slår in i och med denna profetia trots att det inte står så i Matteus (en s k dubbel profetia), och Jesus BAR ju också det kors som symboliserar borttagning av världens synder. Det finns helt klart likheter mellan att Jesus befriar sjukdomstyngda människor genom att driva ut andar ur dem och bota dem från sjukdomar, jämfört med att han dör som ett syndoffer på korset för att befria människor från deras synder som tynger ner dem och håller dem i bojor. När Jesus gick omkring bland människor och botade sjuka så tog han INTE deras sjukdomar på sig och sjukdomarna var aldrig någonsin i närheten att hamna i eller på Jesus på minsta vis. Han hade INTE deras sjukdomar i sin egen kropp ett kort tag innan han TOG BORT sjukdomarna! Det är antingen eller, för Jesus kan inte ta våra synder på sig samtidigt som han också raderar dem.

Så när vi kan läsa i Jesaja 53:4 att han BAR våra sjukdomar så menar alltså Matteus att han TOG BORT sjukdomarna och det är alltså Guds eget ord! Det är precis det som Jesus också gör med våra synder. Han tar INTE våra synder bokstavligen på sig, utan han lägger i och med sin död grunden för att TA BORT DEM. Vi kan visserligen säga att han “symboliskt” tar människornas synder på sig ungefär som man “tar bördan eller ansvaret på sig”, men han tog aldrig våra sjukdomar eller våra synder i sin egen kropp, och inte heller tog några av gamla testamentets offerdjur människornas synder bokstavligen på sig själva. Djuren blev framför allt inte syndiga (som en del anhängare av försoningsläran lär ut) utan de OFFRADES som perfekta syndoffer FÖR människornas synder. Djuroffren var dessutom välluktande, precis som sonens offer var inför Gud, eftersom det var helt enligt Guds vilja att djur skulle offras, liksom det var enligt hans vilja att sonen skulle offras. Om något är välluktande så vänder man sig inte bort från det, utan man accepterar det till fullo.

Johannes 1:29 Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: “Se Guds lamm, som TAR BORT världens synd.

Hebr. 9:26. I så fall hade han varit tvungen att lida döden många gånger, alltifrån världens begynnelse. Men nu vid tidernas slut har han en enda gång blivit uppenbarad för att ta bort synden genom sitt offer.—28. så skall Kristus, som en enda gång har offrats för att TA BORT mångas synder, ses en andra gång utan synd, till frälsning för dem som väntar honom.

Ef. 5:2 Och lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för oss som offergåva, ett VÄLLUKTANDE offer åt Gud.

Här är några olika översättningar på Jesaja 53:4-6:

Jesaja 53:4 Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig,  medan VI höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad. 5 Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull.  Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.6 Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade Herren på honom.

Jesaja 53:4 Men det var våra krankheter han bar, våra smärtor, dem lade han på sig, medan VI höllo honom för att vara hemsökt, tuktad av Gud och pinad5 Ja, han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull; NÄPSTEN var lagd på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår bliva vi helade.6 Vi gingo alla vilse såsom får, var och en av oss ville vandra sin egen väg, men HERREN lät allas vår missgärning drabba honom. (1917)

Isaiah 53:4 Surely he hath borne our griefs, and carried our sorrows: yet WE did esteem him stricken, smitten of God, and afflicted.5 But he was wounded for our transgressions, he was bruised for our iniquities: the chastisement of our peace was upon him; and with his stripes we are healed.6 All we like sheep have gone astray; we have turned every one to his own way; and the Lord hath laid on him the iniquity of us all. (KJV)

5. —The chastisement FOR our peace was upon Him (NKJV)

5. —The chastisement of our peace [is] on him (Young’s literal)

5. —Upon him was the chastisement that brought us peace (ESV)

Även Petrus använder Jesajas ordval och det stämmer att Jesus symboliskt tog våra synder in sin kropp (i betydelse på sina axlar) och dog för oss. Det var ju Jesu kropp som led för att erbjuda människorna befrielse, så hans kropp drabbades för vår skull. Petrus kan inte säga emot Matteus tolkning:

1 Pet 2: 24 Och våra synder BAR (anaphero) han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Och genom hans sår har ni blivit botade. 25 Ni var som vilsegångna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare

Vidare står det i samma kapitel mer om att Jesus “bar” många synder, och betyder detta “ta bort” tidigare i kapitlet enligt Matteus, så betyder det samma sak även här. I Jesaja 53:11-12, är båda de hebreiska orden sabal och nasa översatta i Septuagint med anaphero. ”Han ska bära (sabal/anaphero) deras överträdelser”. “Anaphero” betyder “ta bort” på andra ställen.

Jesaja 53:11 Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se och bli tillfreds. Genom sin kunskap förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga, och deras skulder är det han som bär. 12 Därför skall jag ge honom de många som hans del, och de starka skall han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland förbrytare, han som bar de mångas synd och trädde in i överträdarnas ställe. (SFB)

Jesaja 53:11 Ja, av den vedermöda hans själ har utstått skall han se frukt och så bliva mättad; genom sin kunskap skall han göra många rättfärdiga, han, den rättfärdige, min tjänare, i det han bär deras missgärningar. 12Därför skall jag tillskifta honom hans lott bland de många, och med talrika skaror skall han få utskifta byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland överträdare, han som bar mångas synder och bad för överträdarna. (1917)

Isaiah: 53:11 He shall see of the travail of his soul, and shall be satisfied: by his knowledge shall my righteous servant justify many; for he shall bear their iniquities.12 Therefore will I divide him a portion with the great, and he shall divide the spoil with the strong; because he hath poured out his soul unto death: and he was numbered with the transgressors; and he bare the sin of many, and made intercession for the transgressors. (KJV)

Som jag skrivit i den här artikeln så kan ”bära” betyda ”ta bort” enligt grundspråket

Gud Fader straffade aldrig Jesus, och Jesus tog inte vårt straff i stället för oss!straffa

Notera att det står att ”VI höllo honom för att vara hemsökt, tuktad av Gud” (Jesaja 53:4) alltså i VÅRA ögon sett eftersom det onekligen ser ut så för en person som tittar upp på korset och ser den blodiga Jesus uppspikad på korset där han led och kved för vår skull. Gud Fader har förstås ingen anledning att STRAFFA Jesus när Jesus alltid agerar efter Faderns vilja. Däremot så LED Jesus helt klart, men det var via onda människors händer. Gud tillät det ske eftersom att offra sig för männisornas synder är sammankopplat med ett högt pris, nämligen kval, stress, prövningar, lidanden och DÖD. På det sättet så var det Guds vilja att Jesus skulle lida (som det står i Jesaja 53:10), även om det inte var Fadern själv som orsakade det. Det står ingenstans i Bibeln att Jesus straffades av Gud för våra synder.

Det finns ett antal verser i våra svenska Biblar där det står att Jesus dog “i vårt ställe” men det är ett begrepp som är översatt från det grekiska ordet “huper” och också (eller snarare) betyder FÖR, som det också översatts med ibland. KJV lyckas bättre att översätta “huper“. Jesus dog och straffades inte i stället för oss. Vårt välförtjänta straff är väl en evighet i helvetet? Tog Jesus det straffet på sig och i stället för oss? Självfallet inte. Alla människors synder låg ju i framtiden när Jesus dog på korset, och om vi har ett löfte att Jesus tog vårt straff och i stället för oss så är det ett löfte att vi själva för alltid kommer att slippa straffet för våra synder (oavsett när under vår livstid som vi utför dem). Men sanningen är ju att om vi inte är lydiga Jesus (eller helt enkelt inte tror på honom) så drabbas vi ju av straffet! Alltså kan inte Jesus ha tagit något straff i vårt ställe.

Om en person i ett krig får veta att han ska arkebuseras som straff, och en annan person träder fram och erbjuder sig att ta det straffet i den förre personens ställe och i stället för honom, så vore det inte rätt att låta BÅDA personerna dö. Då stämmer inte termen att man gör något i stället för en annan person. Det kanske låter som en småsak, men falska termer kan orsaka att villoläror kryper in i kyrkorna, och en villolära kan leda till flera villoläror. Det är också exakt det som har hänt i våra kyrkor eftersom gnostiska idéer krupit in ibland oss.

Apg. 3:19 Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade

1 Joh. 1:9 Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

Inte heller tog Jesus “Guds vrede” i stället för oss, eftersom vi fortfarande råkar ut för Guds vrede om vi är olydiga. Inte heller betalade Jesus för våra synder, men däremot betalade han “ett högt pris” för oss, eftersom han var tvungen att offra sitt eget liv. Inte heller tog Jesus “vår plats”, eftersom vår plats aldrig varit tänkt att vara på korset.

Jesus dog som ett SYNDOFFER för oss på korset, och erbjuder i och med det försoning och förlåtelse för våra synder tack vare sitt rena blod. När vi bekänner våra synder och omvänder oss så blir vi renade och förlåtna från all orättfärdighet. Vi är sedan rena så länge som vi lever rent.

Om vi skulle evangelisera genom att uttrycka oss olyckligt såsom:

“Goda nyheter! Jesus tog din plats på korset, han tog ditt straff i stället för dig, han tog Guds vrede i stället för dig, dina synder är för evigt BETALDA och förlåtna”, osv, så kan ju den som lyssnar säga eller åtminstone tänka:

“Men så bra. Då var jag ju faktiskt frälst redan när jag föddes, och det finns ingenting under solen som kan få mig att förlora min frälsning oavsett vad jag gör (eller tror) eftersom alla mina synder är betalda och förlåtna redan innan jag utför dem. Dessutom tog ju Jesus straffet för de synderna redan på korset i stället för mig, och ingen kan begära att få betalt för samma böter och samma faktura två gånger. Betalt är betalt! Jag behöver INTE vara rädd för något framtida straff eftersom JESUS tog det straffet, och det kan överhuvudtaget inte finnas några som helst villkor för frälsningen nu när Jesus fixat allt.”

Men sanningen är ju att vi råkar ut för Guds vrede och ett fruktansvärt straff om vi är olydiga mot Gud och inte omvänder oss.

Engelskan använder ordet “propitiation” för att beskriva det syndoffer som Jesus utförde på korset. Detta engelska ord kommer från latinet och betyder “favorable, gracious, kind” eller “render favorable.” Det latinska ordet används för att översätta det grekiska ordet hilasterion som används 22 gånger i den grekiska översättningen av GT (Septuaginta).  Hilasterion användes i Septuaginta för att översätta den hebreiska termen för “täckelse” eller “nådastolen”, vilket var locket på förbundsarken där offerblodet placerades för att ge “atonement” (försonande täckelse) för människornas synder.

Vad är skillnaden mellan Johannes Döparens dop och Jesus dop?

Apr3

Ordet Döpa och Dop kommer från det grekiska ordet baptizó (Strongs 907) som förutom Döpa kan betyda doppa eller nedsänka. Det kan också betyda en ceremoniell rening genom att begravas just i vatten, och Bibeln drar en liknelse med en kroppslig begravning av en död person i jorden. Det betyder att några droppar på huvudet inte passar in på den beskrivningen, för inte begraver vi väl en död person genom att lägga honom på marken och sprida ut en näve jord över honom? Det blir han inte begravd utav, och på liknande sätt blir vi  heller inte döpta genom att få en näve vatten utstänkt på pannan. Det är HELA kroppen som är tänkt att vara under vatten vid ett dop. Dopet är en bild av död, begravning och återuppståndelse.

Rom. 6:4 Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet.5 Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans. 6 Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. 7 Ty den som är död är friad från synd.8 Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också skall leva med honom. 9 Vi vet att Kristus aldrig mer dör, sedan han blivit uppväckt från de döda. Döden har inte längre någon makt över honom.

Både Johannes Döparens Dop och Jesus Dop är förknippade med sann OMVÄNDELSE och syndernas förlåtelse. Man döper sig helt enkelt som ett yttre tecken på att man bekänt sina synder, omvänt sig, lämnat den “gamla mannen” bakom sig samtidigt som man visar att man bestämt sig för att vandra i ljuset ihop med Jesus resten av livet. De människor som Johannes döpte hade förstås inte fått lära känna Johannes kusin Jesus riktigt ännu, men i kombination med dopet så uppmanade Johannes människor att följa den som kommer efter honom – JESUS. Johannes och Jesus dop har samma innebörd, fast från olika vinklar. Johannes Döparen förberedde för Jesus ankomst.

Barndop?

Något som man noterar rätt snart när man läser igenom Bibeln är att det inte finns några exempel där bebisar eller barn döper sig. Om det är tänkt att vi ska döpa barn så borde det väl finnas några tydliga exempel på just barndop? Men i samtliga fall som vi kan läsa om dop så handlar det vuxna som har insikt om att de har gjort sig skyldiga till synd och därför måste omvända sig och döpa sig. Det närmaste man kan komma gällande bebisar/barn som döper sig är Apg. 16:15, Apg 18:8 och 1 Kor. 1:16 där vi kan läsa att hela hushåll lät döpa sig, men det står fortfarande inte att små BARN fanns i dessa hushåll och döptes. Dessa avsnitt skulle kunna handla om hushåll utan små barn, eller det skulle kunna handla om hushåll där alla som hade förmåga att välja omvändelse och dop också döptes. Så om små barn verkligen fanns med i dessa hushåll så finns det åtminstone inte noterat, och är därför inga lyckade  bevis för barndop.

Eftersom bebisar helt enkelt inte KAN göra en personlig omvändelse eller bestämma sig för att följa Jesus så vore ett barndop överflödigt. Att som förälder döpa sitt barn resulterar inte i någonting annat än att barnet blir blött, och ofta handlar en sådan tradition ofta om att döpa barnet till ett NAMN, som inte heller har något stöd i Bibeln. Om man som förälder ändå vill utföra en sådan tradition eller andra traditioner är förstås upp till föräldern själv. Bibeln säger inte uttryckligen att det är fel, eller en synd att döpa en bebis, men det finns en del avigsidor. Det finns kristna i vissa kyrkoförgreningar såsom den katolska och/eller den ortodoxa kyrkan, som förlitar sig helt på det barndop de en gång gjorde och är övertygade om att de döpt sig helt enligt Jesus befallning och alltså inte behöver döpa sig igen som vuxna. Det innebär att barndopet faktiskt är i vägen för det sanna dopet vi kan läsa om i Bibeln, som ju handlar om omvändelse och ett beslut att följa Jesus.  Att någon annan döper en person innan den personen har en kapacitet att vare sig synda eller omvända sig är förstås inte samma sak, och inte vad Jesus förespråkade. Tyvärr finns det kristna som t o m hänvisar till sitt barndop som stöd för att de är “kristna” med en garanterad plats i Guds rike, och en del menar att om de har kristna föräldrar (vilket skulle innebära att de är “födda” kristna) OCH döpt sig som barn så är deras framtid i himlen inristad i sten – speciellt om vi också lägger till regelbundna kyrkobesök och bikt. Ett barndop kan undermedvetet få människor som inte läser sin Bibel så ofta (utan förlitar sig på att en präst läser från Bibeln i kyrkan) att tro på Dopet som någon sorts Abra Kadabra trollformel som ger dem en gudomlig brandförsäkring.

I frikyrkan är det vanligt att i stället för ett barndop utföra en högtidlig och officiell “välsignelse” av nyfödda barn. En sådan tradition finns inte heller beskriven i Bibeln, men vi kan förstås läsa att Jesus välsignade barn och det är aldrig fel att välsigna och be för varandra. Fördelen med en sådan tradition i stället för barndop är att barnet inte behöva döpa om sig när det blir äldre utan det döper sig helt enkelt endast EN gång i sitt liv – när det blivit gammalt nog för att ta ett eget beslut.

Johannes Dop

Johannes Döparen är den som inledde seden att döpa sig. Vi kan läsa om hans liv här:

Markus 1:4 Johannes Döparen trädde fram i öknen och förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse.

Matt. .3:1Vid den tiden trädde Johannes Döparen fram och predikade i Judeens öken2 och sade: “Omvänd er, ty himmelriket är nära.”

Lukas 3:7 Han sade nu till folkskarorna som kom ut för att döpas av honom: “Ni huggormsyngel! Vem har intalat er att försöka fly undan den kommande vredesdomen? 8 Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och tänk inte: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham av dessa stenar. 9 Redan är yxan satt till roten på träden. Så blir varje träd som inte bär god frukt nerhugget och kastat i elden.“10 Folket frågade honom: “Vad skall vi då göra?” 11 Han svarade dem: “Den som har två livklädnader skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har mat skall göra på samma sätt.” 12 Det kom också publikaner för att bli döpta, och de frågade honom: “Mästare, vad skall vi GÖRA?” 13 Han svarade dem: “Kräv inte mer än vad som är fastställt.” 14 Även soldater frågade honom: “Och vi, vad skall vi GÖRA?” Han svarade dem: “Våldför er inte på någon och pressa inte ut pengar från någon, utan nöj er med er lön!”

Johannes dop var alltså en omvändelsens dop till syndernas förlåtelse, och detta gäller framför allt judarna så att de skulle kunna ändra sitt sinnelag, omvända sig och vara mentalt förberedda på den Messias som snart skulle komma. Genom att försänkas i vatten av Johannes Döparen skulle de kunna markera att de godkänner honom som den som profeterna talade om, och att de “begraver” sin tidigare syndfulla attityd och livsstil för att bli renade. Notera att människorna frågade honom vad de måste GÖRA för att bli döpta av honom och för att bära en sådan frukt som Johannes talade om. Johannes svarade då inte “Ni kan inte göra någonting alls eftersom frälsningen är av Gud allena och ni kan därför inte tillföra någonting till er frälsning.” eller “Att tvingas GÖRA något är ju en gärningslära så det måste ni akta er för!”. Nej, han gav dem exempel på vad de faktiskt måste GÖRA. Han gav passande exempel till var och en eftersom han visste vad deras synd generellt brukade gå ut på. För att undgå att bli ett träd som avhuggs med roten måste vi helt enkelt upphöra med vår synd och i stället visa god frukt. Johannes var inte villig att döpa någon som inte omvänt sig eftersom det är själva kärnan för dopet.

Jesaja 40:3 En röst ropar i öknen: “Bered väg för Herren, bana en jämn väg i ödemarken för vår Gud.—5 Herrens härlighet skall uppenbaras, alla människor skall tillsammans se den. Ty Herrens mun har talat.—Sion, du glädjens budbärarinna, stig upp på ett högt berg. Jerusalem, du glädjens budbärarinna,
höj din röst med kraft. Höj den utan fruktan, säg till Juda städer: “Se, er Gud!”

Bibeln säger att blod måste utgjutas för att ge förlåtelse från synder, men kan då Johannes dop ge förlåtelse? Johannes dop var ett förberedande dop inför Messias och möjliggjorde en smidig övergång för människor att kunna acceptera Jesus och hans uppståndelse. Johannes dop räddade ingen i sig självt utan det handlar om människornas tro och genuina omvändelse som kan ge dem liv. Självfallet hade människor under Gamla Testamentet chans till frälsning trots att Jesus ännu inte utgjutit sitt blod, och för dem gällde det att leva rättfärdigt precis som Abraham gjorde. Om de syndade använde de sig av djuroffer för blodets skull.

Apg. 19:4 Paulus sade: “Johannes döpte med omvändelsens dop och uppmanade folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga på Jesus.”

Varför döptes då Jesus och döpte han någon själv?

Jesus behövde ju verkligen inte omvända sig och det ansåg även Johannes Döparen som först inte ville döpa Jesus av det skälet. Men vad det gäller Jesus så hade han helt andra skäl för att låta döpa sig.

Matt 3:13 Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom. 14 Men Johannes försökte hindra honom och sade: “Det är jag som behöver döpas av dig, och du kommer till mig.” 15 Jesus svarade honom: “Låt det ske nu. Ty så bör vi uppfylla all rättfärdighet.” Då lät han det ske.

Johannes 1:33 Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: Den som du ser Anden komma ner och bli kvar över, han är den som döper i den helige Ande.

Jesus döpte sig av minst två skäl. Dels för att inför alla (inkl inför Fadern) visa att han identifierade sig själv med den Messias som profeterna talade om, “Se lammet som tar borttager världens synder”, och dels för att vara lydig Fadern och uppfylla det som är rätt och som skriften förmedlar. Det kan även handla om att Jesus ville göra en synbar start på sin evangelisationsbana på jorden, ungefär som när Paulus senare valde att raka sitt huvud (Apg 18:18) när han utgivit ett visst löfte. När Jesus döpte sig sänkte sig den heliga Ande ner över honom som en duva, och Jesus var ca 30 år när han började att predika “fulltid“. Eftersom ett dop är ett yttre tecken på att man bestämt sig för att leva rättfärdigt tillsammans med Gud resten av sitt liv, så hade Jesus förstås inga problem att låta döpa sig av det skälet för Jesus väljer alltid att göra det Fadern säger.

Lukas 3:21 När nu allt folket döptes, blev även Jesus döpt. Och medan han bad, öppnades himlen 22 och den helige Ande sänkte sig ner över honom i en duvas skepnad. Och från himlen kom en röst: “Du är min Son, den Älskade. I dig har jag min glädje.”23 Jesus var omkring trettio år när han började sin gärning. Han var, menade man, son till Josef, son till Eli,—

Under en period så vistades Jesus med sina lärljungar i Judéen, och där kan vi läsa att att Jesus döpte människor tillsammans med dem. Gissningsvis handlade det om att Jesus – som det proffs han är – förklarade evangeliet för dopkandidaterna och förberedde dem mentalt för sina nya liv, medan  han lät lärljungarna utföra själva dopet. Några rader efter står det nämligen att Jesus själv INTE döpte utan det var hans lärljungar.

Joh. 3:22 Därefter begav sig Jesus med sina lärjungar till Judeen, och där vistades han en tid med dem OCH DÖPTE. 23 Men också Johannes döpte i Ainon nära Salim – där fanns det gott om vatten – och folk kom dit och blev döpta.

Joh. 4:1 När Jesus fick veta att fariseerna hade hört att han vann fler lärjungar och döpte fler än Johannes 2 – men det var inte Jesus själv utan hans lärjungar som döpte

Krävs vattendop för att bli frälst?dop

Vi är ombedda att döpa oss i vatten av Jesus Kristus, så gör vi inte som han säger är vi väl olydiga mot honom? Men självfallet måste ett barn som växer upp och blir tonåring välja en dag då det ska ske, och skulle en 14-åring välja “nu på söndag” men tyvärr hinner avlida på “lördag” så kan man ju inte säga att den här personen därför inte varit frälst och går miste om himmelriket. Vid några fåtal tillfällen kan det också vara problem att hitta tillräckligt med vatten så att man kan döpa sig, och det är självfallet något som Gud i så fall vet om. Idag är det vanligt att man inte döper sig direkt efter sin omvändelse som var brukligt förr, men så var det inte på Bibelns tid. Man måste inte vara utbildad pastor för att få döpa någon, och egentligen kan vilken kristen som helst hjälpa till med ett dop, eftersom det viktigaste är sitt eget avgörande beslut att följa Jesus.

De gamla kyrkofäderna (t ex Tertullian) verkar ha lärt ut att vattendop och andedop inträffar samtidigt, precis som det inträffade samtidigt för Jesus när han döpte sig i vatten och sedan omedelbart därefter fick den helige Ande som en duva över sig. Skälet att dessa båda dop verkar så starkt sammankopplade är att det var en självklarhet för en nyomvänd att söka sig till vatten och låta döpa sig direkt efter sin omvändelse – utan dröjsmål. Därför räknades dessa dop som ett och samma dop.

Ef. 4: 3 Var ivriga att bevara Andens enhet genom fridens band: 4 en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp, det som tillhör er kallelse, 5 en Herre, en tro, ett dop, 6 en Gud som är allas Fader, han som är över alla, genom alla och i alla.

Självfallet är idag det enda legitima dopet det dopet som sker i Jesu namn. Det kan också vara så att beslutet att tillhöra Jesus Kristus på den tiden var mer överväldigande pga den helt nya läran och pga riskerna för förföljelser som vi själva inte är vana vid. Det kan hända att vi idag är uppväxta i kristna familjer och tar vår tro som en självklarhet utan att riktigt reflektera över den, och när vi till slut tar steget att sätta Jesus på första plats i våra liv och även döper oss så kanske känslan är mera ljum än den var för de första kristna. (Jag säger inte att det är så för alla.) De första kristna döpte sig mitt i sin sprillans nya omvändelse så det kan mycket väl hända att det var mycket nya känslor inblandade när de döpte sig i vatten. För oss idag, som dröjer med vårt vattendop, har den kristna omvändelsen hunnit landa på ett annat sätt och den helige Ande kan redan ha gjort sig påmind i våra liv på flera olika sätt. Därför kanske ett vattendop inte är lika dramatiskt som under den första tiden när omvändelse, vattendop och den helige Ande ofta inträffade mer eller mindre samtidigt.

När en kyrkofäder säger att vi måste döpas i vatten för att bli frälsta så finns grundtanken för dem att det inte ens förekommer att en omvänd person INTE skulle välja att döpa sig i vatten om han nu bestämt sig för att vandra med Jesus. För dessa kyrkofäder är en troende person alltid en person som döper sig i vatten. Alternativet att tro på Jesus och inte döpa sig var en kombination som de aldrig ens tänkt sig, så därför är deras krav på vattendop i betydelsen att en person inte är frälst såvida han inte tror på Jesus och har den helige Ande. Egentligen säger Jesus samma sak som kyrkofäderna i frågan eftersom han också sammankopplar en frälst människa med en döpt människa:

Markus 16:16 Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd

Apollo hade fått undervisning om Herrens väg och ivrigt och brinnande i anden undervisade hand om Jesus, men trots att detta skedde efter Jesu död på korset så var han ännu inte döpt i Jesu namn. Han kände helt enkelt inte till det, och nog får man väl säga att han ändå var frälst trots sin okunnighet om detta? Så fort han fick höra hela sanningen så acccepterade han det.

Apg.18: 24 Till Efesus kom en jude som hette Apollos. Han var född i Alexandria och var en lärd man och mycket kunnig i Skriften. 25 Han hade fått undervisning om Herrens väg och talade brinnande i anden och undervisade noggrant om Jesus, men han kände bara till Johannes dop. 26 Han började också frimodigt predika i synagogan. Priskilla och Akvila hörde honom, och de tog sig an honom och förklarade grundligare Guds väg för honom. 27 När Apollos sedan ville fara över till Akaja, skrev bröderna till lärjungarna och uppmanade dem att ta emot honom. Han kom dit och blev till stor hjälp för dem som genom Guds nåd hade kommit till tro. 28 Ty han motbevisade eftertryckligt judarna, när han utifrån Skrifterna offentligt bevisade att Jesus är Messias.

Jesu Dop och liknelserArken

Efter Johannes Döparens period och efter Jesus död på korset så handlar dopet fortfarande om OMVÄNDELSE vilket leder till RENING som symboliseras med vattendop, men nu är detta kopplat till att JESUS är vårt syndoffer en gång för alla (inga mer djuroffer är nödvändiga) och som med sitt blod möjliggör att världens folk blir renade från sina synder –  just på villkor att vi omvänder oss. Då får vi den Helige Ande som gåva. Det är inte säkert att den Helige Ande kommer direkt efter dopet utan han kan ges som gåva även innan, OM personen i fråga omvänder sig, men då är tanken att man omedelbart ska låta döpa sig så fort tillfälle ges.

1 Petrus 3:20 för dem som den gången var olydiga när Gud tåligt väntade under Noas dagar, medan arken byggdes. I den blev några få, åtta personer, frälsta genom vatten. 21 Efter denna förebild frälser dopet nu också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jesu Kristi uppståndelse

Vattnet som översvämmade jorden under Noas tid renade världen från synd och smuts genom att radera ut allt liv, och endast Noa och sju andra människor räddades genom att välja ARKENS väg ut ur floden.  Det är en liknelse med det dop som vi gör när vi beslutat oss för att lämna våra tidigare smutsiga liv för att tillhöra Jesus. Vi klamrar oss fast vid Jesus för att få liv, liksom de 8 människorna klamrade sig fast vid Arken för att få liv. När floden ebbade ut flöt Arken ovanpå all död och smuts och resenärerna räddades.  En omvändelse utan möjlighet för förlåtelse skulle inte kunna rädda oss, och inte heller skulle Arken i sig kunna rädda någon från det syndiga och destruktiva livet före floden såvida inte VATTNET kom och räddade dem över “till andra sidan”, och såvida de inte valde att kliva på Arken. Vattnet lyfte upp Noa ovanför all smuts och skam, precis som Jesus kan lyfta upp oss från smuts och skam genom pånyttfödelsen. Noa svarade på Guds inbjudan och lydde honom genom att bygga Arken, och det var klokt gjort av honom eftersom detta räddade honom själv och sju till.

1 Kor. 10:10 Bröder, jag vill ni skall veta att alla våra fäder var under molnskyn och att alla gick genom havet. 2 Alla blev i molnskyn och i havet döpta till Mose.3 Alla åt samma andliga mat 4 och alla drack samma andliga dryck. De drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus.

När Israelerna gick igenom Röda Havet (om det nu var just det havet) under Exodus så sägs det att de “döptes” till Mose som var ledaren för hela folket och den som skulle föra hela israel från slaveri till frihet. Mose var också den som gav dem lagen från Gud, och han hjälpte dem att få bröd (och kött och fisk) och vatten i öknen. Mose var alltså en medlare och bro mellan folket och Gud, precis som Jesus är den store medlaren mellan oss och Gud. Folket israel gick från slaveriet i Egypten och lämnade det hårda livet bakom sig när de korsade havsbotten och gick över till säkerheten på den andra sidan där de sjöng och dansade av glädje över att ha tagit det stora steget mot sin egen befrielse. Även här är finns det alltså en liknelse där man lämnar ett tidigare stadium – sin gamla människa – och i stället blir en ny befriad människa som lämnar det gamla bakom sig. (Så länge som man lever kvar i synd är man fortfarande i bojor och inte alls fri.) Väggarna av vatten som israelerna gick igenom var “renande”, och Farao och hans armé blev besegrade genom det renande vattnet, precis på samma sätt som Satan blir besegrad när vi beslutar oss för att följa Jesus och döper oss i vatten för att visa vår omvändelse. Men det fanns förstås hela tiden ett alternativ för israelerna att återvända till sitt slaveri i Egypten, liksom det finns ett alternativ för oss att återvända till gammal synd och fastna i syndens slaveri.

2 Kor. 5: 17 Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit.

Man måste inte döpa sig i en kyrkomiljö utan det går också bra i sjöar, bäckar, åar, floder och även i en simbassäng. När Bibeln säger att vi måste bli döpta i Jesu namn, eller i Fader, sonen och den helige Andes namn så betyder det inte att dessa namn måste absolut måste nämnas av den person som döper. Det betyder snarare att personen som döps har hört om evangeliet om Jesus och nu bestämt sig för att omvända sig och leva tillsammans med honom resten av sitt liv. Han döper sig för att visa sitt beslut. Det som görs i Jesu namn görs alltså av individen som döps och det finns inga regler för vilka ord som måste nämnas i ett dop. Egentligen behöver inga ord nämnas alls, men visst kan det vara bra om dopförättaren högt deklarerar att han nu döper en person i Jesu namn (eller i alla de tre namnen) alternativt att en lämplig fråga ställs till den som ska döpa sig så att han/hon för chansen att säga “JA” till att döpas i Jesu namn. Men beslutet att tillhöra Jesus togs förstås redan innan dopkandidaten går ner i vattnet.

Barnet är i moderlivet med skyddande vatten runtomkring, och föds sedan ut ur vattnet när det försvinner. En människa föds alltså ur vatten, och likaså måste en människa på ett andligt sätt bli född på nytt genom anden. Ett barn som föds går från en miljö till en annan, och likadant gör vi när vi andligen föds på nytt och lämnar vårt gamla liv för någonting nytt.

Joh. 3:4 Nikodemus sade: “Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet och födas en gång till?” 5 Jesus svarade: “Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. 6 Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande.

Den etiopiska hovmannen i Apg. 8 lät döpa sig efter att han läst i profeten Jesaja om Messias som liknas vid ett får som ska slaktas och förnedras, och efter att Filippus förklarat evangeliet om Jesus för honom. Efter omvändelse och en sann tro på Jesus som Messias finns inget hinder från att låta döpa sig. En del handskrifter gör detta tillägg i Apg. 8:36:

Filippus sade till honom: “Om du tror av hela ditt hjärta, kan det ske.” Hovmannen svarade: “Jag tror att Jesus Kristus är Guds Son.”

Apg. 8:35 Då tog Filippus till orda och började utifrån detta skriftställe predika evangeliet om Jesus för honom.36 När de nu färdades vägen fram, kom de till ett vatten, och hovmannen sade: “Se, här finns vatten. Vad hindrar att jag blir döpt?” 38 Han befallde att vagnen skulle stanna, och både Filippus och hovmannen steg ner i vattnet och Filippus döpte honom.

Den helige Ande ges som gåva när vi omvänt oss

Apg 2:37 När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: “Bröder, vad skall vi göra?” 38 Petrus svarade dem: “Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. — 41 De som då tog emot hans ord döptes, och så ökade antalet lärjungar den dagen med omkring tre tusen.

Man kan få den helige Ande innan vattendopet, vilket inte är ovanligt eftersom vi idag dröjer med att döpa oss i vatten, och vi får inte den helige Ande innan vi tror på Gud:

Apg. 11:15 Och när jag började tala, föll den helige Ande på dem, alldeles som på oss under den första tiden. 16 Då kom jag ihåg vad Herren hade sagt: Johannes döpte med vatten, men ni skall döpas i den helige Ande.

Apg. 10:1  I Cesarea bodde en man som hette Kornelius, en officer vid den italiska vaktavdelningen. 2 Han var from och fruktade Gud liksom alla i hans hus, och han gav frikostigt med gåvor till folket och bad alltid till Gud.— 30 Kornelius svarade: “För fyra dagar sedan just vid den här tiden, den nionde timmen, var jag här hemma och bad. Och se, en man i skinande kläder stod framför mig 31 och sade: Kornelius, Gud har hört din bön och kommer ihåg dina gåvor. 32 Skicka nu bud till Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han bor som gäst i garvaren Simons hus vid havet. —“34 Då började Petrus tala: “Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, 35 utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör. 36 Detta är det ord som Gud sände till Israels folk, när han förkunnade frid genom Jesus Kristus, han som är allas Herre.37 Ni känner till den förkunnelse som gick ut över hela Judeen med början i Galileen, och som följde på det dop som Johannes förkunnade:—44 Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet.45 Alla troende judar som hade följt med Petrus häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna. 46 Ty de hörde dem tala med tungor och prisa Gud. 47 Då frågade Petrus: “Inte kan väl någon hindra att dessa blir döpta med vatten, när de liksom vi har tagit emot den helige Ande?” 48 Och han befallde att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. Sedan bad de honom stanna några dagar.

Apg. 9:17 Då gick Ananias, och när han kom in i huset lade han händerna på honom och sade: “Saul, min broder, Herren Jesus som visade sig för dig på vägen hit, han har sänt mig för att du skall kunna se igen och uppfyllas av den helige Ande.” 18 Genast var det som om fjäll föll från hans ögon, och han fick sin syn igen och blev döpt.

Apg. 22:(Gällande Paulus hos Ananias EFTER att han mött Jesus på vägen till Damaskus och börjat tro på honom) 14 Då sade Ananias: Våra fäders Gud har utvalt dig till att lära känna hans vilja och till att se den Rättfärdige och höra hans röst. 15 Ty du skall vara hans vittne inför alla människor och vittna om vad du har sett och hört. 16 Och nu, varför tvekar du? Stå upp och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla hans namn.

Apg: 19:1 Medan Apollos var i Korint kom Paulus ner till Efesus, sedan han rest genom höglandet. Där träffade han några lärjungar, 2 och han frågade dem: “Tog ni emot den helige Ande när ni kom till tro?” De svarade honom: “Nej, vi har inte ens hört att den helige Ande har blivit utgjuten.”3 Då frågade han: “Vilket dop blev ni döpta med?” De svarade: “Med Johannes dop.” 4 Paulus sade: “Johannes döpte med omvändelsens dop och uppmanade folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga på Jesus.” 5 När de fick höra detta döptes de i Herren Jesu namn. 6 Och när Paulus lade händerna på dem, kom den helige Ande över dem, och de talade med tungor och profeterade.7 Tillsammans var det omkring tolv män.

Apg 8:12 Men när de nu trodde på Filippus som predikade evangelium om Guds rike och Jesu Kristi namn, döptes de, både män och kvinnor. 13 Också Simon kom till tro, och sedan han blivit döpt höll han sig till Filippus. Han blev mycket häpen, när han såg de stora tecken och kraftgärningar som utfördes. 14 Då apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes. 15 Dessa kom ner och bad för dem att de skulle få den helige Ande, 16 eftersom Anden ännu inte hade fallit på någon av dem. De var endast döpta i Herren Jesu namn. 17 Apostlarna lade då händerna på dem, och de tog emot den helige Ande.

Vi är ombedda i gå ut i världen och göra folk till lärljungar, och döpa dem.

Matteus 28: 19 Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn 20 och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.”

Galaterbrevet 3:26 Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. 27 Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. 28 Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. 29 Om ni nu tillhör honom är ni Abrahams avkomlingar, arvingar enligt löftet.

Det fanns sekter under den här tiden som trodde på Dop för de dödas skulle men som inte trodde på återuppståndelsen. 

1 Kor. 15:12 Om det nu predikas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er påstå att det inte finns någon uppståndelse från de döda? 13 Om det inte finns någon uppståndelse från de döda, har inte heller Kristus uppstått.14 Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro meningslös.—29 Vad uppnår annars DE som döper sig för de dödas skull? Om döda inte alls uppstår, varför döper man sig då för deras skull?

Augustinus, Kalvin och Lutherfel

Augustinus implementerade villoläran till kyrkan att vi alla är födda med en syndfull natur, och hans senare anhängare Kalvin och Luther var med på den båten. Augustinus lärde ut att även nyfödda brutit mot Guds bud via Adam och att de är förlorade såvida de inte döper sig.

‘But even the infants, not personally in their own life, but according to the common origin of the human race, have all broken God’s covenant in that on in whom all have sinned…Even the infants are, according to the true belief, born in sin, not actual but original, so that we confess they have need of grace for the remission of sins.’ Augustine, City of God bk. 16 ch. 27

”As nothing else is done for children in baptism but their being incorporated into the church, that is, connected with the body and members of Christ, it follows, that when this is NOT done for them, THEY BELONG TO PERDITION.”

För svensk del är det Martin Luther som starkast influerat kyrkan med sina läror (på gott och ont) och han lärde ut att det var av yttersta vikt att snabbt som ögat låta döpa ett nyfött barn eftersom det annars skulle gå förlorat.

Article IX: Of Baptism. Lär ut att dop är nödvändigt för frälsningen och fördömer Anabaptisterna som tar avstånd från barndopet. 7 augusti 1536 så deltog Luther i  ett kyrkomöte i Hamburg för att diskutera det bästa sättet att utrota anabaptisterna, och ingen röstade till fördel för anabaptisterna. Även Melankton röstade för att döda alla anabaptister som vägrar omvända sig från sina uppfattningar om barndopet.  Kyrkoledarna från Ulm krävde att anabaptisternas irrlära skulle mötas med eld och svärd. Kyrkoledarna från Augsburg sa: ‘ If we have not yet sent any Anabaptists to the gibbet, we have at least branded their cheeks with red iron!’

Följande beslut togs vid mötet i Hamburg:

“Whoever rejects infant baptism…shall be punished with death,…As for the simple people, who have not preached or administered baptism, but who were seduced to permit themselves to frequent the assemblies of the heretics, if they do not wish to renounce Anabaptism, they shall be scourged, punished with perpetual exile, and even with death if they return three times to the place whence they have been expelled.” (Bennett, pp. 843-845)

Ingen är GOD utom en och det är Gud? Är alla andra onda?

Feb27

church2

Endast Gud är God? Eller inte ens Jesus?

Matt. 19:16 En man kom fram till Jesus och frågade: “Mästare, vad skall jag göra för gott för att få evigt liv?” 17 Jesus sade till honom: “Varför frågar du mig om det goda? En är den Gode, och vill du gå in i livet, så håll buden.”

Markus 10:17 När Jesus fortsatte sin vandring, sprang en man fram, föll på knä för honom och frågade: “Gode Mästare, vad skall jag göra för att ärva evigt liv?”18 Jesus sade till honom: “Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud.

Lukas 18:19 Jesus sade till honom: “Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud.

Först så kan jag bara kortfattat säga att Jesus på inga sätt argumenterade emot att han själv (Jesus) inte skulle var Gud. Den unge mannens kommentar “gode mästare” var träffsäker eftersom Jesus ju är Gud som kommit i köttet, så det var alltså Gud själv som den unge mannen frågade om råd vad gäller det eviga livet. Om Jesus förnekade att han själv skulle vara god (eller Gud) skulle förstås saken hamna i ett annat läge, och vi skulle ha en lång rad Bibelmotsättningar eftersom Jesus på många ställen beskrivs som Gud (se andra bloggartiklar i ämnet).

Men nu till poängen om godhet. Finns det verkligen endast EN som är god (Gud) och ingen annan? Betyder inte det att alla andra är onda? Människor? Änglar? Kanske t o m djur?

Ingen kan förstås mäta sin godhet med Gud själv, och det kanske är det som Jesus syftade på när han ställde en motfråga till mannen om han verkligen förstod innebörden av sin egen fråga. Visserligen kanske vi inte lever i total perfektion från  födelsen till döden, men det betyder inte att vi inte kan vara “goda”. Om vi omvänt oss från våra synder och blivit helt renade och pånyttfödda så har vi ju 0 (noll) synder kvar och borde därför vara goda så länge som vi fortsätter att leva rättfärdigt. Bebisar borde betraktas som “neutrala” (vare sig goda eller onda), men man skulle kunna säga att de är “goda” också eftersom de som sagt inte gjort något som kan kallas ont.

Jesaja 7:16 Ty innan pojken förstår att förkasta det onda och välja det goda, skall det land för vars båda kungar du ängslas vara övergivet.

Rom. 9: Innan barnen ännu var födda och innan de hade gjort vare sig GOTT eller ont, sades det till henne: Den äldre skall tjäna den yngre. 

Vidare ansåg Jesus att hans lärljungar (som ju redan syndat) och vi andra kan vara fullkomliga som Gud Fader är fullkomlig:

Matteus 5:48 Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.

Han kan självfallet inte mena att “fullkomlig” betyder “att ha levt ett fläckfritt liv utan en enda synd”, eftersom han samtalade med sina lärljungar som inte gärna kunde göra sina synder ogjorda. Ändå kan vi alltså vara fullkomliga som Fadern enligt Jesus. Det har alltså med hjärtats inställning att göra.

Jesus erkänner själv att det finns andra goda människor i Bibeln

“God” är i Matt. 19:17, Mark. 10:18 och Lukas 18:19 (där det står att ingen är god utom Gud) översatt från det grekiska adjektivet ἀγαθός (agathos Strong’s 18) som betyder ungefär god, generös eller vänlig. Det finns andra ord som kan beskriva goda och rättfärdiga människor, men om vi ska koncentrera oss på detta ord så finns exempel på där andra människor beskrivs som goda. Josef och Barnabas är två exempel:

Lukas 23:50 Nu fanns där en rådsherre vid namn Josef, en GOD och rättfärdig man

Apg. 11:24 Barnabas var en GOD man, uppfylld av den helige Ande och tro. Och en stor skara människor fördes till Herren.

Bibeln beskriver i liknelser och analogier att människor kan vara goda:

Matt. 25:21 Hans herre sade till honom: Bra, du GODE och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!—+ 23

Lukas 19:16 Den förste kom och sade: Herre, ditt pund har gett tio pund till. 17 Då sade kungen: Bra, du GODE tjänare. Eftersom du har varit trogen i det minsta skall du härska över tio städer.

Matt. 22:9 Gå därför till vägskälen och bjud till bröllopet alla som ni träffar på.10 Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och GODA, och bröllopssalen fylldes med gäster.

Matt. 7: 17 Så bär varje gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär dålig frukt. 18 Ett GOTT träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt. 19 Ett träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden. 20 Alltså skall ni känna igen dem på deras frukt.

Matt. 12:35 En GOD människa tar ur sitt goda förråd fram det som är gott, och en ond människa tar ur sitt onda förråd fram det som är ont.

Matt. 5: 45 Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och GODA och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.

Det finns t o m goda slavägare på den här tiden:

1 Peter 18 Ni slavar, underordna er era herrar och visa dem all respekt, inte bara de GODA och milda utan även de hårda.

Ulf Ekman och Biskopsämbetet – Vad säger Bibeln?

Jun7

Jag vill inte gå in på Ulf Ekmans övriga åsikter och eventuella kopplingar till katolska traditioner, men jag vill gärna kommentera den senaste åsikten om ett biskopsämbete vad gäller artikeln i Dagen som kan läsas här och lite här.

Det som kan vara svårt med att utföra idén med ett sådant biskopsämbete är förstås att idag – ca 2000 år efter att apostlarna inte längre finns kvar – försöka enas om en lämplig person  som kan få besitta ett sådant viktigt ämbete, och vem eller vilka som i så fall har auktoritet att göra ett sådant tillförordnande? Alla håller nog med om att personen för detta biskopsämbete måste hålla sig till vad Bibeln säger i ALLT men vi kristna är inte alltid ense om vilken tolkning som är den rätta (trots att det egentligen inte borde vara så svårt).

Vad säger Bibeln om äldste och pastorer? Den säger i alla fall INTE att det ska sitta endast EN person på toppen (ja förutom Kristus då), men däremot tror jag Ekman har en poäng i att ha någon form av hierarkisk struktur inom Kyrkan (som vi i och för sig redan har) även om vi kanske förfasas just över ordet “biskopsämbete”. Ändra ordet till “pastorsämbete” och vi blir genast lite lugnare, och det finns som sagt fler än EN pastor i våra kyrkor vilket Bibeln också stödjer. Även om Paulus i Korinthierbrevet uppmuntrar oss alla att vara en del av en kristen gemenskap/församling så säger han förstås inte att vi ska dela på själva pastorsuppgiften. Den uppgiften ska endast en eller flera kvalificerade personer ansvara för och Bibeln förklarar vem som är rätt man för ett sådant jobb. (Vad gäller kvinnliga äldste läs här.)

Vi har olika uppgifter i en församling

1 Kor. 12 Ty liksom kroppen är en och har många lemmar, men kroppens alla lemmar – och de är många – utgör en kropp, så är det också med Kristus. — 28 Gud har i sin församling för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare andra till att utföra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, att styra och att tala olika slags tungomål. 29 Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla profeter? Inte är väl alla lärare? Inte utför väl alla kraftgärningar? 30 Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda?

Rom 12:4 Ty liksom vi  i enkropp har många lemmar och alla lemmarna inte har samma uppgift, 5 så är vi, som är många,en kropp i Kristus, men var för sig är vi varandras lemmar. 6 Vi har olika gåvor alltefter den nåd som vi har fått. Den som har profetians gåva skall profetera i överensstämmelse med tron. 7 Den som har gåvan att tjäna skall tjäna i sin uppgift. Den som undervisar skall undervisa i läran. 8 Den som förmanar skall göra det i den uppgiften. Den som delar ut gåvor skall göra det utan baktankar. Den som leder församlingen skall vara nitisk, och den som utövar barmhärtighet skall göra det med glatt hjärta. 

Efesierbrevet 4:10 Han som steg ner är också den som steg upp över alla himlar för att uppfylla allt. 11 Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. 12 De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp,13 tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus.14 Vi skall då inte längre vara barn som kastas hit och dit av vågorna och som förs bort av varje vindkast i läran, när människorna bedriver sitt falska spel och i sin list förleder till villfarelse. 15 Vi skall i stället i kärlek hålla fast vid sanningen och i allt växa upp till honom som är huvudet, nämligen Kristus. 16 Från honom får hela kroppen sin tillväxt. Så byggs kroppen upp i kärlek, och den fogas samman och hålls ihop genom det stöd som varje led ger, alltefter den kraft som är utmätt åt varje särskild del.

Vi vet att för att vara en äldste (presbyterous)  i en kristen gemenskap eller församling så måste man uppfylla vissa krav 

1 Tim 3:1 Om någon gärna vill få en församlingsledares tjänst, så önskar han sig en god uppgift.2 En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare.3 Han får inte missbruka vin eller vara våldsam utan skall vara vänlig, fridsam och fri från penningbegär. 4 Han skall ta väl hand om sin familj och se till att hans barn lyder och visar all respekt.5 Men om någon inte förstår att ta hand om sin egen familj, hur skall han då kunna ta hand om Guds församling? 6 Han skall inte vara nyomvänd, så att han blir högmodig och döms av den som förtalar honom.7 Han skall också ha gott anseende bland dem som står utanför, så att han inte får dåligt rykte och fastnar i djävulens snara.8 Församlingstjänarna skall på samma sätt vara allmänt aktade och pålitliga. De får inte missbruka vin eller vara ute efter pengar. 9 De skall äga trons hemlighet i ett rent samvete. 10 Men också de skall först prövas. Sedan kan de bli församlingstjänare, om det inte finns något att anföra mot dem. 11 Kvinnorna skall på samma sätt vara allmänt aktade, inte förtala någon utan vara nyktra och trogna i allt. 12 En församlingstjänare skall vara en enda kvinnas man. Han skall ta väl hand om sina barn och sin familj.13 De som sköter sin tjänst väl vinner en aktad ställning och får stor frimodighet i tron på Kristus Jesus. 14 Detta skriver jag till dig i hopp om att snart kunna komma till dig.15 Men om jag dröjer skall du veta hur man bör förhålla sig i Guds hus, som är den levande Gudens församling, sanningens pelare och grundval. 

Äldste utses inte genom omröstning

Vi kan läsa att valet av äldste/pastor INTE utgjordes med hjälp av någon demokratisk allmän omröstning, utan det var redan kvalificerade äldste som utnämnde andra kvalificerade äldste. Men kan detta systemet inte utnyttjas med tanke på att  en eller ett fåtal personer då kan utnämna efterträdare och/eller nya pastorskollegor som inte ens är lämpliga? Ja, det är klart att det kan utnyttjas och få till följder att resultatet blir uppåt väggarna, för om det finns en okvalificerad pastor i en församling så finns det förstås en risk att denne utser ännu en okvalificerad och olämplig pastor. Men om vi hållit oss till Paulus instruktioner ända från början så hade systemet förstås haft goda chanser att fortsätta fungera. Det är dock inte för sent att ändra på skutan IDAG genom att först börja utse lämpliga och kvalificerade pastorer som församlingsledare. Det måste inte vara endast EN pastor i en församling utan GÄRNA flera, men det viktiga är att personerna i fråga håller sig till Paulus instruktioner. Det finns alltså inget krav att de måste ha gått på Bibelseminarium i tre år (det kan t o m leda till villoläror), utan snarare att de har de egenskaper som Bibeln säger att de ska ha:

Titus 1:4 Jag hälsar Titus, mitt äkta barn i den gemensamma tron. Nåd och frid från Gud, Fadern, och Kristus Jesus, vår Frälsare.5 När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och I VARJE STAD INSÄTTA ÄLDSTE EFTER MINA ANVISNINGAR. 6 En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga. 7 Församlingsledaren skall som en Guds förvaltare vara oförvitlig. Han skall inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara våldsam eller girig, 8 utan gästfri, godhjärtad och förståndig, pålitlig, gudfruktig och behärskad. 9 Han skall hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att han genom en sund undervisning kan uppmuntra andra och vederlägga motståndarna. 10 Ty särskilt bland de omskurna finns det många orosstiftare, pratmakare och bedragare. 11 Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde.

Apg 14:1I Ikonium hände samma sak. De gick till judarnas synagoga och predikade så att många, både judar och greker, kom till tro. —4 Men folket i staden delade sig, så att en del höll med judarna och andra med apostlarna.—23 I VARJE FÖRSAMLING INSATTE DE ÄLDSTE ÅT DEM, och efter bön och fasta överlämnade de dem åt Herren, som de hade kommit till tro på.—27 Och när de hade kommit dit, kallade de samman församlingen och berättade om allt vad Gud hade gjort med dem och hur han hade öppnat trons dörr för hedningarna. 28 Och de stannade ganska länge där hos lärjungarna.

1 Kor 4:17 Timoteus, mitt älskade och trofasta barn i Herren, sänder jag nu till er. Han skall påminna er om vad jag undervisar i Kristus Jesus, det jag överallt lär ut i alla församlingar. 

1 Tim 1:2 till Timoteus, hans äkta barn i tron. Nåd, barmhärtighet och frid från Gud, vår Fader, och Kristus Jesus, vår Herre.3 Nu, liksom när jag var på väg till Makedonien, uppmanar jag dig att stanna kvar i Efesus och förmana somliga där att inte förkunna falska läror 4 och befatta sig med myter och ändlösa släktregister. Sådant leder till strider och tjänar inte en gudomlig undervisning i tron. 5 Vad all förmaning syftar till är kärlek av ett rent hjärta, av ett gott samvete och av en uppriktig tro. 6 Detta mål har somliga förlorat ur sikte och så förfallit till tomt prat. 7 De vill vara lärare i lagen men förstår varken vad de säger eller vad de så säkert uttalar sig om. 

2 Tim. 2 Du mitt barn, hämta kraft i den nåd som finns hos Kristus Jesus. 2 Och det som du har hört av mig inför många vittnen skall du anförtro åt pålitliga människor, som i sin tur skall bli utrustade att undervisa andra.

Titus 2:15 Så skall du tala, förmana och tillrättavisa med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig.

1 Peter 5 :1 Jag uppmanar nu de äldste bland er, jag som själv är en av de äldste och vittne till Kristi lidanden och som också har del i den härlighet som kommer att uppenbaras: 2 var herdar för Guds hjord som finns hos er och vaka över den, inte av tvång utan av fri vilja, så som Gud vill, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta. 3 Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden. 4 När den högste herden uppenbarar sig skall ni få härlighetens segerkrans, som aldrig vissnar.5 Likaså ni yngre, underordna er de äldre.—13 Församlingen i Babylon, utvald liksom ni, hälsar till er. Och det gör även min ‘son’ Markus. 

Hierarki behöver inte vara fel, men det handlar aldrig om en person högst upp (förutom Jesus Kristus)

Du kan kalla det “hierarki” om du vill, men nedan vi kan läsa att de tolv apostlarna använde sig av sin auktoritet och kallade till sig andra lärljungar för att få till stånd en ändring inom församlingen vad gäller matservering. De som predikade Guds ord var tänkt att vikas just för just detta jobb, och de skulle då “slippa” att göra tjänst vid borden. Inte för att det var ett mindre fint arbete att sköta matserveringen utan förmodligen för att de ansåg att det var bättre att utföra de sysslor som de blivit kallade/välsignade till att utföra eftersom alla kan vinna på det. Det finns förmodligen fler som kan hjälpa till med matserveringar än som kan fungera som bra lärare. Alla behövs i en kristen församling och vi är alla lika viktiga även om vi utför olika uppgifter. Alla kan inte vara ett öga eller en arm, osv. Det var inte heller vem som helst som skulle göra tjänst vid borden utan sju män utsågs, och kravet på dem var att de skulle ha gott anseende och uppfyllda av Ande och vishet. Det var apostlarna som bad för dessa män:

Apg 6:1 Vid den tiden då antalet lärjungar ökade, började de grekisktalande judarna klaga på de infödda judarna över att deras änkor blev förbisedda vid den dagliga utdelningen. 2 Då kallade de tolv till sig alla lärjungarna och sade: “Det är inte bra att vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden. 3 Nej, bröder, utse bland er sju män som har gott anseende och är uppfyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften. 4 Själva skall vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst.” 5 Alla de församlade tyckte att förslaget var gott, och de valde Stefanus, en man uppfylld av tro och den helige Ande, vidare Filippus, Prokorus, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaus, en proselyt från Antiokia. 6 Dessa förde de fram inför apostlarna, som bad och lade händerna på dem. 7 Och Guds ord hade framgång och antalet lärjungar i Jerusalem ökade kraftigt. Även en stor skara präster blev lydiga mot tron.

Vi kan även läsa nedan om en speciell stridsfråga som var så knepig att den lyftes HÖGRE UPP och hamnade på apostlarnas bord i Jerusalem. Ett hierariskt system behöver inte vara dåligt om de med auktoritet ser till att ha församlingen med sig (utan att kompromissa med Guds ord förstås):

Apg 15 2 När det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga. —4 När de kom till Jerusalem, togs de emot av församlingen och av apostlarna och de äldste, och de berättade om allt vad Gud hade gjort med dem. 5 Några från fariseernas parti hade kommit till tro, och de steg nu fram och sade att man måste omskära hedningarna och befalla dem att hålla Mose lag. 6 Apostlarna och de äldste samlades då för att behandla frågan.— 21 Ty Mose har i tidigare släktled haft sina förkunnare i alla städer, då han föreläses i synagogorna varje sabbat.”22 Då beslöt apostlarna, de äldste och hela församlingen att bland sig utse några män och sända dem till Antiokia tillsammans med Paulus och Barnabas. De valde Judas, som kallades Barsabbas, och Silas, båda ledande män bland bröderna, — 25 Därför har vi enhälligt beslutat att utse några män och sända dem till er tillsammans med våra kära bröder Barnabas och Paulus, —  33 Och sedan de hade varit där en tid, lät bröderna dem under fridshälsningar vända tillbaka till dem som hade sänt ut dem. 35 Paulus och Barnabas stannade i Antiokia, där de undervisade och predikade Herrens ord tillsammans med många andra.

Apg. 16 2 Bröderna i Lystra och Ikonium talade väl om Timoteus. 3 Eftersom Paulus ville ha honom med på resan, tog han och omskar honom av hänsyn till judarna i de trakterna, ty alla kände till att hans far var grek.4 När de reste genom städerna, överlämnade de åt bröderna DE FÖRESKRIFTER SOM APOSTLARNA OCH DE ÄLDSTE I JERUSALEM HADE FASTSTÄLLT. 5 Och församlingarna stärktes i tron, och antalet troende ökade för varje dag.

Att lägga händerna på någon i det här sammanhanget (det rör sig inte om helande) handlar om att officiellt utnämna någon som äldste

1 Tim 4:6 När du lägger fram detta för bröderna, är du en god Kristi Jesu tjänare, som får sin näring av trons och den goda lärans ord som du har följt. 7 Men det gudlösa, gamla struntpratet skall du visa ifrån dig. Öva dig i stället i gudsfruktan. — 13 Fortsätt att föreläsa Skriften och att förmana och undervisa tills jag kommer. 14 Försumma inte nådegåvan i dig, den som du fick genom profetord, när de äldste lade händerna på dig.

1 Timothy 5:22 Ha inte för bråttom med att lägga händerna på någon och gör dig inte delaktig i andras synder. Håll dig själv ren. 

2 Timothy 1:6 Därför påminner jag dig om att låta den Guds nådegåva flamma upp igen som finns i dig genom min handpåläggning

Vi riskerar att få in falska läror ibland oss om vi inte lyder Paulus instruktioner vad gäller äldste

Kanske vi felaktigt använder oss av omröstning, kanske vi turas om att vara “pastorer” fastän vi inte alls är kallade till det eller har gåvan, kanske vi inte ställer de krav på de äldste som vi bör göra. Sen är det viktigt att aldrig upphöra att vara Beréer (som jämförde vad de hörde med skriften för att se om talaren hade rätt) även om det handlar om äldste/pastorer. Vi måste alltid vara alerta och låta skriften ha rätt framför allt. De flesta pastorer är förstås inte ute efter att förvirra utan för att se människor bli frälsta, men även pastorer är människor som kan missta sig och bli förda bakom ljuset.

”Let these also first be proved; then let them use the office of a deacon, being found blameless.” 

2 Tim. 4:2 predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning. 3 Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen.4 De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter.5 Men var du sund och förnuftig i allt, bär ditt lidande, utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst.

1 Tim. 5:19 Ta inte upp en anklagelse mot någon av de äldste, om det inte finns två eller tre vittnen. 20 Dem som syndar inför alla skall du tillrättavisa inför alla, så att även de andra tar varning.

När en person är sjuk så ska personen kalla på en äldste och låta denne (eller dem) be och smörja med olja. Vi är även uppmuntrade att bekänna våra synder för varandra och be för varandra så att vi kan bli helade. 

James 5: 14 Är någon bland er sjuk, skall han kalla på församlingens äldste, och de skall be över honom och i Herrens namn smörja honom med olja. 15 Trons bön skall bota den sjuke, och Herren skall resa upp honom. Och har han begått synder, skall han få förlåtelse för dem. 16 Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra så att ni blir botade. Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön. 

Jesus hade samma sorts kött som vi så KÖTT är inte ont i sig självt

Jul9

SARKS betyder KÖTT och inte “syndfullt kött”

Det grekiska ordet “sarks” (Strong’s 4561) kan betyda kött, människokropp, kropp, mänsklighet, släkte, natur, mänskligt ursprung/inflytande, osv

Vårt kött är inte syndigt i sig självt, för det skulle innebära:

  • att vi blev syndiga direkt vid befruktelsen
  • att det på något sätt förolämpar och förargar Gud genom att bli  befruktade, eftersom synd alltid är emot Guds vilja och handlar om olydnad
  • att ofödda bebisar kan synda
  • att vi direkt/indirekt kan anklaga vår skapare för vårt syndiga tillstånd eftersom vi själva tvingats bli födda med syndigt kött- emot vår vilja
  • att Jesus var syndig (han kom i vårt kötts liknelse)
  • att Bibelns författare har fel som påstår att man är syndig om man bryter mot Guds bud, eftersom vi i stället är syndiga för att vi befruktats – INNAN vi känt till lagen
  • att Bibelns författare har fel som påstår att synd kan starta i hjärtat, eftersom ju nyligen befruktade vare sig har hjärta eller hjärna

Jesus frestades i allt liksom vi, och tågordningen för synd är 1) begär, 2) frestelse, 3) synd, 4) död. Jesus kom till punkt nr 2, så vi vet att begär och frestelser inte är synd i sig själva. Men om vi ger in för frestelserna (väljer att inte bemästra vår kropp), så syndar vi.

Jak. 1:13 Ingen som frestas skall säga: “Det är Gud som frestar mig.” Ty Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. 14 Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär. 15 När så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död. 16 Bedra inte er själva, mina älskade bröder.

Det finns ingenting som heter “syndfullt kött” eller “ont kött” i Bibeln, vare sig i  1917 års översättning eller i Sv. Folkbibeln. Däremot har Sv. Folkbibeln felaktigt översatt ordet “sarks” med “ond natur” vid tre tillfällen (till skillnad mot 1917 års översättning och Reformationsbibeln): Rom. 8:12, Rom. 7:5 och Gal. 5:13. Det närmaste man kan komma “syndfullt kött” är i Rom. 8:3 där vi kan läsa att Jesus kom i “syndigt kötts gestalt”. Det är en bekräftelse på att kött inte kan vara syndigt i sig självt eftersom vår Herre kom i syndigt kötts gestalt. Det betyder att han blev en människa som oss, och människorna har som bekant i alla tider använt sitt kött att synda med. Hade vi människor inte haft något kött så hade vi heller inte haft möjlighet att synda, och därmed kan vi läsa att Jesus kom i “syndigt kötts liknelse” (SFB). Notera i kapitlet att Paulus är tydligt med att ingen måste följa köttet, för alternativet är alltid att ledas av Anden. 

Rom. 8:3 Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det den var försvagad genom köttet, det gjorde Gud, då han, för att borttaga synden, sände sin Son i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i köttet. 

Det är inte ärligt att översätta ett och samma ord (sarks) som “ond natur” när det handlar om människor och som bara “kött” när det handlar om Jesus, när det är exakt samma ord det handlar om! Att köttet skulle vara ont i sig självt är ingenting annat är GNOSTISISM som betraktades som en irrlära bland alla de gamla kyrkofäderna de första 300 åren e. Kr. Det var Augustinus (före detta gnostiker) som introducerade många gnostiska influenser till kyrkan, och både Kalvin och Luther byggde sedan vidare på många av hans idéer. Det är därför som vi i Sverige från barnsben fått lära oss en del gnostiska idéer såsom arvsynden, att köttet är ont i sig självt, att vi ständigt syndar i tanke, ord och gärningar, barndop, att gärningar inte har någonting med frälsningen att göra, osv.

Ingenstans i Bibeln står det att vi är födda i synd (inte ens i Romarbrevet 5). Vi dör fysiskt pga det som Adam gjorde (vi kan inte nå Livets träd pga honom och marken är förbannad pga honom) men vi dör andligen när VI syndar. Synd är något som man gör och det kan inte ärvas. Om det skulle kunna ärvas borde även Jesus ha ärvt denna synd eftersom även hans mamma Maria hade manliga förfäder och var släkt med Adam. En del påstår att Jesus föddes av Jungfru Maria för att undgå den “onda och syndfulla natur”, men Jesaja säger att syftet med jungfrufödseln är att det ska vara ett TECKEN. Det står ingenstans i hela Bibeln att Jesus föds av en jungfru för att undkomma någon sorts mystisk DNA-sjukdom eller arv  som gör att vi får syndiga kroppar.

Jes. 7:14 Därför skall Herren själv ge er ett TECKEN: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel.

Om alla människor utom Jesus hade varit födda i synd så skulle detta FÖRMINSKA vad Jesus gjorde för oss eftersom han då inte skulle haft samma sorts “handikapp” som oss andra. Vi skulle med rätta kunna försvara vår synd med att säga “Det är ju inte så konstigt Jesus klarade av att hålla sig syndfri till skillnad mot oss eftersom han ju inte är född med syndfullt kött som oss andra stackare”.  Jesus gavs INGA fördelar över oss. Han kom inte till jorden som en supermänniska med immunitet mot synd, eller med en förminskad förmåga att synda. Han frestades i allt precis som vi:

Hebr. 4:15 Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd.

Hebr. 2:18 Eftersom han själv har lidit och blivit frestad, kan han hjälpa dem som frestas.

Vårt kött kan garanterat användas som verktyg för synd, men de flesta av oss tror att Jesus klarade av att tygla sin kropp och leva ett helt syndfritt liv för vår skull:

Matt. 5: 29Om nu ditt högra öga är dig till förförelse, så riv ut det och kasta det ifrån dig; ty det är bättre för dig att en av dina lemmar fördärvas, än att hela din kropp kastas i Gehenna. 30Och om din högra hand är dig till förförelse, så hugg av den och kasta den ifrån dig; ty det är bättre för dig att en av dina lemmar fördärvas, än att hela din kropp kommer till Gehenna.

Exempel med det grekiska ordet sarks (kött)

Det man kan se nedan, där “köttets gärningar” är listade, är att man måste vara vuxen för att utföra sådana onda gärningar, och man måste vara vuxen för att kunna välja att följa anden i stället för köttet. Bebisar har inte onda och syndiga kroppar!

Joh 3:3Jesus svarade och sade till honom: »Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa icke bliver född på nytt, så kan hon icke få se Guds rike.» 4Nikodemus sade till honom: »Huru kan en människa födas, när hon är gammal? Icke kan hon väl åter gå in i sin moders liv och födas?»  5Jesus svarade: »Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa icke bliver född av vatten och ande, så kan hon icke komma in i Guds rike. 6Det som är fött av kött, det är kött; och det som är fött av Anden, det är ande.  7Förundra dig icke över att jag sade dig att I måsten födas på nytt.

Matt 19:5och sade: ‘Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett kött‘?  6Så äro de icke mer två, utan ett kött. Vad nu Gud har sammanfogat, det må människan icke åtskilja.»

Matt 24: 22Och om den tiden icke bleve förkortad, så skulle intet kött bliva frälst; men för de utvaldas skull skall den tiden bliva förkortad.

Matt 26: 41Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.»

Lukas 3: 5Alla dalar skola fyllas och alla berg och höjder sänkas; vad krokigt är skall bliva rak väg, och vad oländigt är skall bliva släta stigar;  6och allt kött skall se Guds frälsning.’»

Joh 6: 51Jag är det levande brödet som har kommit ned från himmelen. Om någon äter av det brödet, så skall han leva till evig tid. Och det bröd som jag skall giva är mitt kött; och jag giver det, för att världen skall leva.» 53Jesus sade då till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Om I icke äten Människosonens kött och dricken hans blod, så haven I icke liv i eder.  54Den som äter mitt kött och dricker mitt blod, han har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. 55Ty mitt kött är sannskyldig mat, och mitt blod är sannskyldig dryck.   56Den som äter mitt kött och dricker mitt blod, han förbliver i mig, och jag förbliver i honom. 57Såsom Fadern, han som är den levande, har sänt mig, och såsom jag lever genom Fadern, så skall ock den som äter mig leva genom mig. 58Så är det med det bröd som har kommit ned från himmelen. Det är icke såsom det fäderna fingo äta, vilka sedan dogo; den som äter detta bröd, han skall leva till evig tid.»— 63Det är anden som gör levande; köttet är till intet gagneligt. De ord som jag har talat till eder äro ande och äro liv.

Apg 2:26Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min tunga fröjdar sig, och jämväl min kropp får vila med en förhoppning:  27den, att du icke skall lämna min själ åt dödsriket och icke låta din Helige se förgängelse. —31därför förutsåg han att Messias skulle uppstå, och talade därom och sade att Messias icke skulle lämnas åt dödsriket, och att hans kropp icke skulle se förgängelse.

Rom 7:4Så haven ock I, mina bröder, genom Kristi kropp blivit dödade från lagen för att tillhöra en annan, nämligen honom som har uppstått från de döda, på det att vi må bära frukt åt Gud.  5Ty medan vi ännu voro i ett köttsligt väsende, voro de syndiga lustar, som uppväcktes genom lagen, verksamma i våra lemmar till att bära frukt åt döden.  6Men nu äro vi lösta från lagen, i det att vi hava dött från det varunder vi förr höllos fångna; och så tjäna vi nu i Andens nya väsende, och icke i bokstavens gamla väsende.

Rom 3:19Nu veta vi att allt vad lagen säger, det talar den till dem som hava lagen, för att var mun skall bliva tillstoppad och hela världen stå med skuld inför Gud;  20ty av laggärningar bliver intet kött rättfärdigt inför honom. Vad som kommer genom lagen är kännedom om synden. (fokus är omskärelse och den judiska ceremoniella lagen)

Rom 8:2Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri ifrån syndens och dödens lag.    3Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det den var försvagad genom köttet, det gjorde Gud, då han, för att borttaga synden, sände sin Son i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i köttet.  4Så skulle lagens krav uppfyllas i oss, som vandra icke efter köttet, utan efter Anden. 5Ty de som äro köttsliga, de hava sitt sinne vänt till vad köttet tillhör; men de som äro andliga, de hava sitt sinne vänt till vad Anden tillhör.  6Och köttets sinne är död, medan Andens sinne är liv och frid. 7Köttets sinne är nämligen fiendskap mot Gud, eftersom det icke är Guds lag underdånigt, ej heller kan vara det. 8Men de som äro i ett köttsligt väsende kunna icke behaga Gud. 9I åter ären icke i ett köttsligt väsende, utan i ett andligt, om eljest Guds Ande bor i eder; men den som icke har Kristi Ande, han hör icke honom till. 10Om nu Kristus är i eder, så är väl kroppen hemfallen åt döden, för syndens skull, men Anden är liv, för rättfärdighetens skull. 11Och om dens Ande, som uppväckte Jesus från de döda, bor i eder, så skall han som uppväckte Kristus Jesus från de döda göra också edra dödliga kroppar levande, genom sin Ande, som bor i eder.  12Alltså, mina bröder, hava vi icke någon förpliktelse mot köttet, så att vi skola leva efter köttet. 13Ty om i leven efter köttet, så skolen I dö; men om I genom ande döden kroppens gärningar, så skolen I leva.

Hebr. 2:14 Då nu barnen hade blivit delaktiga av kött och blod, blev ock han på ett liknande sätt delaktig därav, för att han genom sin död skulle göra dens makt om intet, som hade döden i sitt våld, det är djävulen, 15och göra alla dem fria, som av fruktan för döden hela sitt liv igenom hade varit hemfallna till träldom.16Ty det är ju icke änglar som han tager sig an; det är Abrahams säd som han tager sig an.

Gal 3:2Allenast det vill jag att I skolen svara mig på: Kom det sig av laggärningar att I undfingen Anden, eller kom det sig därav att I lyssnaden i tro? 3Ären I så oförståndiga? I, som haven begynt i Anden, viljen I nu sluta i köttet? (fokus är omskärelse och den judiska ceremoniella lagen)

Gal 2: 19Ty jag för min del har genom lagen dött bort ifrån lagen, för att jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus,  20och nu lever icke mer jag, utan Kristus lever i mig; och det liv som jag nu lever i köttet, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig själv för mig.

1 Kor 1:28Och det som i världen var svagt, det utvalde Gud, för att han skulle låta det starka komma på skam. Och det som i världen var ringa och föraktat, det utvalde Gud — ja, det som ingenting var — för att han skulle göra det till intet, som någonting var. 29Ty han ville icke att något kött skulle kunna berömma sig inför Gud.

1 Kor 15:39Icke allt kött är av samma slag, utan människors har sin art, boskapsdjurs kött en annan art, fåglars kött åter en annan, fiskars återigen en annan. 40Så finnas ock både himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas härlighet är av ett slag, de jordiska kropparnas av ett annat slag.—45Så är ock skrivet: »Den första människan, Adam, blev en levande varelse med själ.» Den siste Adam åter blev en levandegörande ande.  46Men icke det andliga är det första, utan det »själiska»; sedan kommer det andliga.  47Den första människan var av jorden och jordisk, den andra människan är av himmelen.  48Sådan som den jordiska var, sådana äro ock de jordiska; och sådan som den himmelska är, sådana äro ock de himmelska.  49Och såsom vi hava burit den jordiskas gestalt, så skola vi ock bära den himmelskas gestalt. 50Mina bröder, vad jag nu vill säga är detta, att kött och blod icke kunna få Guds rike till arvedel; ej heller får förgängligheten oförgängligheten till arvedel.

2 Kor 7: 5Ty väl fingo vi till köttet ingen ro, icke ens sedan vi hade kommit till Macedonien, utan vi voro på allt sätt i trångmål, utifrån genom strider, inom oss genom farhågor;

2 Kor 101Jag Paulus själv, som »är så ödmjuk, när jag står ansikte mot ansikte med eder, men visar mig så modig mot eder, när jag är långt borta», jag förmanar eder vid Kristi saktmod och mildhet    2och beder eder se till, att jag icke, när jag en gång är hos eder, måste »visa mig modig», i det jag helt oförskräckt tänker våga mig på somliga som mena att vi »vandra efter köttet». 3Ty fastän vi vandra i köttet, föra vi dock icke en strid efter köttet. 4Våra stridsvapen äro nämligen icke av köttslig art; de äro tvärtom så mäktiga inför Gud, att de kunna bryta ned fästen. 5Ja, vi bryta ned tankebyggnader och alla slags höga bålverk, som uppresas mot kunskapen om Gud, och vi taga alla slags tankefunder till fånga och lägga dem under Kristi lydnad.

Gal 5: 16Vad jag vill säga är detta: Vandren i ande, så skolen I förvisso icke göra vad köttet har begärelse till.    17Ty köttet har begärelse mot Anden, och Anden mot köttet; de två ligga ju i strid med varandra, för att hindra eder att göra vad I viljen.  18Men om I drivens av ande, så stån I icke under lagen. 19Men köttets gärningar äro uppenbara: de äro otukt, orenhet, lösaktighet,  20avgudadyrkan, trolldom, ovänskap, kiv, avund, vrede, genstridighet, tvedräkt, partisöndring,  21missunnsamhet, mord, dryckenskap, vilt leverne och annat sådant, varom jag säger eder i förväg, såsom jag redan förut har sagt, att de som göra sådant, de skola icke få Guds rike till arvedel. 22Andens frukt åter är kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, trofasthet,

Fil 1:22Men om det att leva i köttet för mig är att utföra ett arbete som bär frukt, vilketdera skall jag då välja? Det kan jag icke säga. 23Jag drages åt båda hållen. Ty väl åstundar jag att bryta upp och vara hos Kristus, vilket ju vore mycket bättre; 24men att jag lever kvar i köttet är för eder skull mer av nöden.

Fil 3:3Ty vi äro »de omskurna», vi som genom Guds Ande tjäna Gud och berömma oss av Kristus Jesus och icke förtrösta på köttet 4fastän jag för min del väl också kunde hava skäl att förtrösta på köttet. Ja, om någon menar sig kunna förtrösta på köttet, så kan jag det ännu mer,  5jag som blev omskuren, när jag var åtta dagar gammal, jag som är av Israels folk och av Benjamins stam, en hebré, född av hebréer, jag som i fråga om lagen har varit en farisé,

Filemon 1: 16nu icke längre såsom en träl, utan såsom något vida mer än en träl: såsom en älskad broder. Detta är han redan för mig i högsta måtto; huru mycket mer då för dig, han, din broder både efter köttet och i Herren!

1 Tim 3:16Och erkänt stor är gudaktighetens hemlighet: »Han som blev uppenbarad i köttet, rättfärdigad i anden, sedd av änglar, predikad bland hedningarna, trodd i världen, upptagen i härligheten.»

1 Pet 3:  18Kristus själv led ju en gång döden för synder; rättfärdig led han för orättfärdiga, på det att han skulle föra oss till Gud. Ja, han blev dödad till köttet, men till anden blev han gjord levande.

1 Pet 4: 1Då nu Kristus har lidit till köttet, så väpnen ock I eder med samma sinne; ty den som har lidit till köttet har icke längre något att skaffa med synd.  2Och leven sedan, under den tid som återstår eder här i köttet, icke mer efter människors onda begärelser, utan efter Guds vilja. 3Ty det är nog, att I under den framfarna tiden haven gjort hedningarnas vilja och levat i lösaktighet och onda begärelser, i fylleri, vilt leverne och dryckenskap och i allahanda skamlig avgudadyrkan, 4varför de ock förundra sig och smäda eder, då I nu icke löpen med till samma liderlighetens pöl. 5Men de skola göra räkenskap inför honom som är redo att döma levande och döda.  6Ty att evangelium blev förkunnat jämväl för döda, det skedde, för att dessa, om de än till köttet blevo dömda, såsom alla människor dömas, likväl till anden skulle få leva, så som Gud lever

1 Joh 4: 2Därpå skolen I känna igen Guds Ande: var och en ande som bekänner att Jesus är Kristus, kommen i köttet, han är av Gud 3men var och en ande som icke så bekänner Jesus, han är icke av Gud. Den anden är Antikrists ande, om vilken I haven hört att den skulle komma, och som redan nu är i världen

2 Joh 1:7Ty många villolärare hava gått ut i världen, vilka icke bekänna att Jesus är Kristus, som skulle komma i köttet; en sådan är Villoläraren och Antikrist.

Rom. 1:3 evangeliet om hans Son, som till sin mänskliga natur föddes av Davids släkt

Rom. 6:19 om jag nu får tala på människosätt, för eder köttsliga svaghets skull. Ja, likasom I förr ställden edra lemmar i orenhetens och orättfärdighetens tjänst, till orättfärdighet, så mån I nu ställa edra lemmar i rättfärdighetens tjänst, till helgelse.

Rom. 9:3 Ja, jag skulle önska att jag själv vore förbannad och bortkastad från Kristus, om detta kunde gagna mina bröder, mina fränder efter köttet.