Jordens kungar trädde fram och furstarna församlade sig mot Herren och mot hans Smorde. Ja, sannerligen församlade sig både Herodes och Pontius Pilatus tillsammans med hedningarna och Israels folk mot din helige son Jesus, den du har smort, till att utföra vad din hand och ditt rådslut FÖRUT BESTÄMT SKULLE SKE (Apg 4:26-28)

Detta är ord från en gemensam bön av Petrus och Johannes och dessa verser används ibland som stöd för att Gud förutbestämmer allting, inklusive förutbestämmer att människor utför onda handlingar (och detta skulle i sin tur betyda att dessa onda handlingar då inte kan vara “onda” eftersom Gud ju alltid är god och aldrig orsakar något ont). Men Bibeln lär att Kristus död är ett heligt och gott offer inför Fadern och denna unika händelse (där Kristus till och med säger “Fader, förlåt dem för de vet icke vad de göra”) kan inte användas som ett generellt agerande genom hela skriften för att visa att Gud är den som orsakar att människor utför onda handlingar.

Vi kan läsa i Joh. 10:17-18 att Jesus ger sitt eget liv:

Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv, för att jag skall ta det tillbaka. Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av mig själv. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet fick jag av min Fader.

och i Apg 2:23:

Honom som blev utlämnad åt er genom Guds bestämda rådslut och försyn, har ni tagit och med laglösa (wicked, KJV) händer korsfäst och dödat

“Laglösa händer”. Detta låter inte här som att Gud tvingar människor att förråda och döda Jesus, för Gud använder sig naturligtvis inte av laglösa händer för att utföra sina gärningar. De med laglösa händer planerade att förråda och döda Jesus emot Guds vilja. Gud TILLÄT att det skulle ske och han använde i just detta fallet människors agerande till något bra (det finns även några andra bibelexempel för detta även om de inte är många). Gud tvingar ingen att utföra onda gärningar eller att synda. Om Judas var tvingad av Gud att förråda Jesus så borde han haft en hedersplats i himlen för att ha lytt Gud. I stället kan vi läsa om Judas att det hade varit bättre för honom om han aldrig blivit född och att han gick förlorad.

Aposteln Paulus hade “beslutat” att segla till Efesos (Apg 20:16). Betyder det att sjömännen  på skeppet han beslutat sig för att resa med agerade under Paulus enväldiga kontroll? Nej. Paulus beslutade sig för att segla med ett visst skepp till en viss destination men det betyder inte att skeppet som han bestämt sig för att resa med var under hans inflytande och kontroll. När Paulus seglade till Efesos så skulle han kunna sagt att vad som hände var “förutbestämt” sedan tidigare eftersom vad som hände inte var oväntat eller inträffade av en slump. Men den förutbestämda händelsen exkluderar inte den fria vljan av de inblandade.

På samma sätt så förutbestämde Gud att Kristus skulle korsfästas, men det betyder alltså inte att de som var inblandade i hans korsfästelse inte var fria att agera som de ville.  Vad de valde att göra var ingen överraskning för Gud som är allvetande. Vad de gjorde var något som var känt av Gud och eftersom Gud också planerade att använda sig utav deras brott så var denna händelse “förutbestämd”. För att uppnå syftet att låta Kristus bli ett syndoffer för oss så tillät Fadern att Jesus hamnade i händerna hos människor som ville döda Jesus av egen fri vilja.

Det var sannerligen ingen brist på människor som ville döda Jesus pga hur han predikade. Jesus sade att världen hatade honom “eftersom jag vittnar om att dess gärningar är ONDA” (Jn. 7:7). (Att världens gärningar är ONDA visar även detta på att saker och ting sker emot Guds vilja eftersom Gud själv inte skulle påtvinga världen att vara OND.) Men Jesus motståndare kunde inte döda honom så länge som Fadern beskyddade honom (Matt. 4:6; Lk. 4:11; Jn. 7:30; 10:31; 10:39). Bibeln säger, “Då försökte de gripa honom. Dock kom ingen med sina händer vid honom, ty hans stund var ännu inte kommen.” (Jn. 7:30). Fadern lämnade Kristus i händerna på “syndiga män”(Lk. 24:7) och alltså INTE hos människor som gjorde Guds vilja genom att söka att döda Jesus.

Gud bestämde sig för att låta Jesus hamna i händerna hos onda människor och Gud förutsåg också vad de skulle göra med honom. Detta för att Fadern redan kände till det hat som redan fanns i deras hjärtan. Gud hade möjligheten att använda deras frivilliga ondska in i hans egna planer och även att vända detta onda till något bra genom att låta Jesus dö för våra synder. Detta verkar också vara vad Gud gjorde vad gäller Josefs bröder (1 Mos.50:20). Detta betyder inte att Gud orsakade deras onda planer. Det är en sak att säga att Gud “verkar allt efter sin viljas råd” (Eph. 1:11), och en helt annan att säga “Gud ORSAKAR allt efter sin viljas råd”. Gud kan arbeta med människors fria val för att utföra sina syften utan att påtvinga människor andras val än deras egna.

Pilatus sade “jag har makt att korsfästa dig och makt att frige dig” (Jn. 19:10). Pilatus verkar ha varit medveten om han själv hade en egen vilja att fatta sitt eget beslut i frågan. Han insåg att det var hans eget agerande utifrån sin egen vilja. Ansvar och skyldighet förutser fri vilja. Människor kommer att bli dömda för sina egna fria val baserade på egna fria viljor. Eftersom dessa män var ansvariga för att gripa Jesus och döda honom, även om Gud sedan tidigare förutsåg och att så skulle ske, så var det ändå de själva som valt att gripa och döda honom.

Bibeln säger också “36 Så skall nu hela Israels hus säkert veta, att denne Jesus som ni har korsfäst, honom har Gud gjort både till Herre och till Kristus.37. Då de hörde detta, fick de ett styng i hjärtat och de sade till Petrus och till de andra apostlarna: Män och bröder, vad skall vi göra?” (Acts 2:36-37)

Uppenbarligen så ansåg inte Peters åhörare att Peters tidigare ord, om Guds förutbestämda rådslut, skulle betyda att de själva inte hade någon fri vilja i frågan eller att de bara agerade under Guds enväldiga kontroll. Då skulle de inte ha haft ett styng i sina hjärtan för ett agerande som var utanför deras egen kontroll eller sett något skäl till att de behövde bli räddade för att ha agerat felaktigt. Men nu hade de styng i sina hjärtan och sökte en väg till frälsning för de insåg att vad de gjort var orsakat av deras eget fria agerande och därför var de med rätta ansvariga för sina handlingar.