“Men om någon inte tar hand om SINA NÄRMASTE, SÄRSKILT då sin egen familj, så har han förnekat tron och ÄR VÄRRE ÄN DEN SOM INTE TROR” (1 Tim. 5:8)

Att ge bort så stora portioner av sin inkomst till andra att man knappt har råd att ta hand om sina närmaste – i första hand den egna familjen men även andra närstående – det verkar enligt Bibeln vara en värre synd än att inte ha någon tro överhuvudtaget. Det låter onekligen som det är en skymf att tvingas berätta för nära släktingar: “Jag vet att du är i stor nöd, men jag har valt att i stället ge bort stora delar av mina pengar till främlingar som jag inte känner vilket resulterar i att jag tyvärr inte kan jag hjälpa dig särskilt mycket alls”. Om alla i denna värld skulle se till att prioritera sin familj, sina släktingar, närmaste grannar i första hand, så skulle världen se bra mycket bättre ut. Om vi därefter har möjlighet så kan vi gärna hjälpa människor utanför dessa kretsar. Helst av egen fri vilja beroende på ens möjligheter, snarare än kollektivt tvång.

Men finns det inte stora delar av världen där man inte har ekonomisk förmåga att hjälpa vare sig sig själv eller sina närmaste? Vem ska då hjälpa? Jovisst lever stora delar av människorna på jorden i mer eller mindre fattigdom (siffran 1 miljard förekommer ibland, därav ca 50-60 miljoner som befinner sig på flykt) men prioriteringsordningen måste ändå vara att vi i första hand hjälper de som vi har direkt ANSVAR för, t ex barn som vi själv valt att sätta till världen, föräldrar, medlemmar i vårt eget hushåll och sedan nära släktingar (som kanske även är grannar). Först i sista hand bör vi hör och häpna tänka på “främlingens” försörjning som vi faktiskt inte har direkt ansvar för. Det betyder inte att jag bör dränka min familj med lyx så att jag sedan inte har mycket kvar att ge till främlingen, men jag vill bara nämna prioriteringsordningen baserat på vårt eget ansvar. Jag själv kanske inte har orsakat så att stora mängder av människor lever i fattigdom i andra delar av världen, men om jag själv skaffar barn så har jag kravet på mig att försörja dem i första hand. Ingen fattigdom i världen fritar mig från mitt ansvar att sörja för mina egna barn och mina närmaste. Jag har inte rätt att rycka maten ur händerna på mina barn och låta dem gå småhungriga med ursäkten att det finns en miljard fattiga människor som jag också måste bidra med försörjning till. Det går inte att slippa sitt ansvar för familjemedlemmar genom ursäkten att man föredrar att inkludera stora folkmassor i den penningsumma som man kan avvara varje månad.

Visst verkar det logiskt att hjälpa så många som möjligt? Om detta vore allas rättesnöre så borde vi rösta på Sverigedemokraterna som just satsar på ett sådant system. I stället prioriterar vi i Sverige på ett helt galet sätt när vi föredrar att hjälpa 1 asylsökande ung man (kallad flyktingbarn i media) till ett liv i Sverige trots avsaknad av asylbehov, framför att för samma kostnad kanske hälpa 100 enormt behövande barn att överleva i sina närområden. Alla har inte råd att betala smugglare för att resa genom flera länder till Sverige som lockar med guld och gröna skogar. Många kristna inom sjuklövern tror felaktigt att det handlar om frågan att hjälpa eller inte hjälpa, när det snarare handlar om HUR vi bäst kan hjälpa så många som möjligt för samma kostnad. Helst på ett sådant sätt att vårt land inte går under – för när även vi blir ett överbelånat och utarmat u-land så kan vi inte hjälpa någon. Genom SD:s politik så kan för samma kostnad flest människor få hjälp och de allra mest behövande får hjälpen. Det är ett ganska viktigt förfarande eftersom det också räddar vårt eget land från att bli bankrutt och sakta men säkert gå under. Vi bör inte göra skillnad på människor genom att låsa asylsökande och “ensamkommande barn” få förtur till arbeten, bostäder, friskolor, läkarvård, tandvård, etc, och ändå ser vi gång på gång hur svenska skattebetalare måste stå tillbaka för att nykomlingar måste prioriteras:

Jak. 2: 9 Men om ni gör skillnad på människor begår ni synd, och lagen överbevisar er om att ni är överträdare.

Älska din nästa som dig själv – vem är vår nästa?

Bibeln går inte in i detalj hur vi hjälper vår nästa på bästa sätt, men vi har i alla fall en del information som är fullt tillräcklig.

“Nästa” är i exempelvis Matt. 5:43 översatt från det grekiska adverbet plēsion (Strong’s 4139). “Nästa” kan betyda en vän eller granne, och enligt judarna så kunde det betyda vilken jude som helst inom eller utanför Israels land. Det grekiska ordet pélas, som är kopplat till ordet, handlar om en slags närhet så grundbetydelsen skulle alltså kunna handla om en nära god vän, släkting, granne eller medtroende. I Lukas 10 får vi en bra bild på vad Jesus menar med vår “nästa” eftersom han berättar liknelsen om den barmhärtige samariten som hjälpte en främmande person i akut nöd som han råkat träffa på. Enligt Jesus kan plēsion alltså betyda vem som helst, oavsett nationalitet och religion som vi antingen lever nära eller någon som vi råkar stöta på. Jag tycker inte vi får bilden genom Jesus liknelse att det handlar om ett automatiskt tvång att försörja främlingar som i stora grupper kliver över gränsen till vårt land, och som sedan kallar även på sina anhöriga som också förväntar sig att bli försörjda livet ut på vår bekostnad – även om vi måste ta stora lån för att klara den självpåtagna uppgiften. Jag anser inte att Jesus uppmuntrar oss att ge av tvång, eller att lova mer hjälp till andra än vi kan klara av. Att behöva ta lån (som är fallet med Sverige idag) är ett tecken på att man lever över sina tillgångar, liksom att höja skatter till en nivå som inte är bra för företagande/ekonomi, eller när man måste dra ner på välfärden från godtagbara nivåer av försvar, sjukvård, äldrevård, skola, infrastruktur, etc. Om vi är oansvariga med våra pengar och vad vi lovar så kan man likna det med att kasta sig utför stupet och förvänta sig att Gud ska rädda oss från det trassel som vi själva orsakat.

Vi bör i första hand se till att försörja våra egna äldre, ge våra egna hemlösa tak över huvudet, ge våra egna barn en trygg skolgång, stödja våra egna funktionshindrade, ge våra egna medborgare bra sjukvård, etc. Vi har trots allt valt att betala skatt i Sverige för att ge trygghet åt alla som är medborgare i Sverige. Verkligheten säger att våra inbetalda skatter inte räcker att försörja alla behövande i hela världen. När vi går till arbetet borde tanken vara att få in pengar så att vi kan försörja vår egen familj. Vi bör inte tänka att vår familj bara är några personer i mängden som vi borde försörja, och att familjemedlemmar bör ta sin kölapp, för att få ekonomisk hjälp av oss, på samma sätt som andra människor för att “alla har lika mycket värde” och ingen är förmer än den andra. Inkomsten för vårt arbete bör gå till den egna familjen, kommunalskatten bör täcka behov för kommuninvånarna och det vi betalar till staten borde gå till medborgare i Sveriges land. Vi själva får bestämma på vilka grunder främlingar kan bli medborgare, och det är här det gått snett – eftersom vi varit alldeles för naivt givmilda och spridit lånade pengar på andra samtidigt som vi utlovar permanent flöde av pengar även i framtiden.

Det ÄR synd om fattiga och vi bör absolut inte utgå ifrån att de får “skylla sig själva”, men vi måste inse vår begränsning och acceptera att vi omöjligt kan utlova hjälp till alla som räknas som fattiga och behöver hjälp. Det är fel att undanhålla normalt finansiellt stöd och trygghet till sina närmaste, för att i stället dela ut pengar till andra.

Paulus säger om församlingarna i Makedonien att de gett efter sin förmåga, ja t o m över sin förmåga på sina håll men dock helt frivilligt. Denna frivillighet verkar Paulus noga med att vilja intyga:

2 Kor. 3:8 De har gett efter sin förmåga, ja, över sin förmåga och helt frivilligt, det kan jag intyga.

Paulus säger vidare:

2 Kor. 9:7 Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. Ty Gud älskar en glad givare.

Varför då göra tvärt emot och tvinga medborgare att ge till ändamål som de kanske inte vill, med hjälp av lån, höga skatter och raserande av vår välfärd (välfärd är inte extralyx, utan sjukvård, äldrevård, skola, försvar, polis, etc)? Personligen tycker jag det är tragiskt att behöva ge av mina skattepengar till Fatah i Palestina, eller till unga afghanska män som pga ekonomiska skäl önskar leva i Sverige. Eller för den delen pengalån till Ukraina, miljöprojekt i Karibien eller sanitära toaletter till 60 miljoner människor. Inte för att andra människor inte är värda finansiellt stöd, utan för att vi inte har råd.

Jesus som flykting?

Jesus var under en period flykting tillsammans med sina föräldrar Josef och Maria när de flydde till grannlandet Egypten – alltså till något som skulle kunna betraktas som närområdet. Där stannade de tills faran var över och återvände sedan tillbaka till sitt eget land så fort den omedelbara faran var över. Jesus och hans familj valde alltså inte ut det land som erbjöd flest sociala rättigheter och pengar, och inte heller reste de genom 8-10 länder för att nå till ett sådant land. Nej, de flydde bara över gränsen med målet att återvända till hemlandet så fort saker och ting lugnat ner sig i landet. Egyptens ledare erbjöd ingen som helst finansiell hjälp till flyktingar som kom till landet, vare sig kortsiktigt eller långsiktigt. Inte heller kan vi läsa i Bibeln att Jesus uppmuntrar andra människor som är fattiga eller hotade, att sälja sina tillhörigheter och börja en resa genom flera länder – kanske genom att betala människosmugglare med erfarenhet av sådana resor – för att nå det land som erbjuder de flesta förmånerna för sig själva och sina anhöriga som sedan kan resa efter.

Uppmaning att ta hand om våra familjer och de som bor i vårt hus, i första hand

En del kristna människor i Sverige idag får det att låta som om det fanns bibelverser som uppmanar oss västerlänningar till att utlova livslång försörjning för alla som korsar våra landsgränser och vill bosätta sig ibland oss. Finns bibelverser där Gud uppmanar Israel att försörja främlingar resten av deras liv, om främlingarna dyker upp i landet och ville stanna där för att bli försörjda av de som redan bor där? Kan vi läsa att Israels folk måste jobba längre dagspass för att klara den extra arbetsbördan, och kan vi läsa hur de förväntas ta lån för att klara försörjningsuppdragen som aldrig tar slut eftersom fler och fler anhöriga dyker upp? Förväntades Israel leva över sina tillgångar, och förväntades de placera sina egna familjemedlemmar på osäker ekonomisk grund pga det viktiga uppdraget att dela sina tillgångar med alla som har låg levnadsstandard och som dyker upp, vilket är många (i takt med ryktena om en sådan generositet)?

Bibeln lär oss snarare att vi har ett ansvar för vår egna familj och de som bor under vårt tak. Förr i tiden var det förstås vanligt att både barn och föräldrar bodde i samma hushåll, så alltså borde ansvaret täcka även väldigt nära släktingar. Det är av naturliga skäl framför allt seniorer som kan tänkas behöva hjälp av andra eftersom unga människor lättare kan arbeta och försörja sig själva. Jesus själv verkade praktisera idén att ta hand om sina närmaste.

Jak. 2:15 Om en BRODER ELLER SYSTER inte har kläder och saknar mat för dagen 16 och någon av er säger till dem: “Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? 17 Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.

Joh. 19:25 Vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster Maria som var Klopas hustru och Maria från Magdala. 26 När Jesus såg SIN MOR och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till sin mor: “Kvinna, se din son.” 27 Sedan sade han till lärjungen: “Se din mor.” Och från den stunden tog lärjungen HENNE hem till sig.

Det fanns gott om fattiga människor även under Jesu tid, och han bad inte sin lärljunge Johannes att välja ut en fattig människa på måfå för att låta denne bo hos Johannes. Jesus ansåg inte att hans mamma skulle vara en av mängden av människor som måste konkurrera om en trygg plats, och han syndade inte genom att välja ut just henne som hjälpmottagare bland andra fattiga. Vi måste hjälpa våra egna i första hand!

Hjälp enligt Nya Testamentet

Innan man vänder sig till församlingen för att få hjälp (eller någon annan utomstående) så har man ansvar för att göra vad man kan för att ta hand om nära släktingar och medlemmar i sitt eget hushåll, för att inte betunga andras pengakassor som skulle kunna användas till annat. Paulus går så långt att han menar att vi förnekat vår tro om vi inte tar hand om den närmaste familjen. Änkor skulle kunna räknas som personer som har få möjligheter att försörja sig själva om de inte har vuxna och friska barn, eller om barnen bor långt borta eller helt enkelt inte har möjlighet att hjälpa.

2 Thess. 3: 7 Ni vet själva hur man bör följa vårt exempel. Vi levde inte oordentligt hos er,8 vi åt inte hos någon utan att betala för oss. Nej, vi arbetade hårt natt och dag FÖR ATT INTE LIGGA NÅGON AV ER TILL LAST. 9 Inte så att vi saknade rätt till lön, men vi ville ge er ett exempel att följa. 10 När vi var hos er, gav vi er också den föreskriften att DEN SOM INTE VILL ARBETA INTE HELLER SKALL ÄTA. 11 Men nu hör vi att en del bland er lever oordentligt. De arbetar inte utan går bara och drar. 12 Sådana befaller och förmanar vi i Herren Jesus Kristus att de skall arbeta och hålla sig lugna och äta SITT EGET bröd.

Paulus hade t o m krav på hur en församlingsänka (en ensam kvinna som tar emot ekonomisk hjälp från en kristen församling) skulle leva för att kvalificera sig som en församlingsänka som får ta emot det givmilda kristna människor samlat in. Att Paulus ställde krav beror förstås på att det finns begränsat med pengar som inte räcker till alla som vill ha, och då borde de kvinnor som allra mest förtjänar det få bli en mottagare för ekonomisk hjälp. ”Till ‘församlingsänka’ skall den utses som är minst sextio år och har varit en enda mans kvinna. ¹⁰ Hon skall vara känd för att ha gjort mycket gott: uppfostrat barn, visat gästfrihet, tvättat de heligas fötter, hjälpt nödlidande och sökt varje tillfälle att göra gott.” Paulus gav exempel på vilken sorts frukt som den kristna församlingen bör titta efter. Men om man hade änkor i sitt eget hushåll så hade man alltså ansvar att ta hand om dem: 

1 Tim. 5: 4 Men om en änka har barn eller barnbarn, skall dessa först och främst lära sig att visa vördnad för sin egen familj och så ge tillbaka vad de är skyldiga sina föräldrar. Det är så Gud vill ha det.—⁸ MEN OM NÅGON INTE TAR HAND OM SINA NÄRMASTE, SÄRSKILT DÅ SIN EGEN FAMILJ, SÅ HAR HAN FÖRNEKAT TRON och är värre än den som inte tror.⁹ Till ‘församlingsänka’ skall den utses som är minst sextio år och har varit en enda mans kvinna. ¹⁰ Hon skall vara känd för att ha gjort mycket gott: uppfostrat barn, visat gästfrihet, tvättat de heligas fötter, hjälpt nödlidande och sökt varje tillfälle att göra gott.— ¹⁶ Om en troende kvinna har änkor hos sig, skall hon ta sig an dem och INTE BETUNGA FÖRSAMLINGEN, så att den kan sörja för dem som VERKLIGEN ÄR ÄNKOR.

Gal. 6:10 Låt oss därför göra gott mot alla människor medan vi har tillfälle, och FRAMFÖR ALLT MOT DEM SOM DELAR VÅR TRO. 

Apg 6:1 Vid den tiden då antalet lärjungar ökade, började de grekisktalande judarna klaga på de infödda judarna över att deras änkor blev förbisedda vid den dagliga utdelningen.2 Då kallade de tolv till sig alla lärjungarna och sade: ”Det är inte bra att vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden. 3 Nej, bröder, utse bland er sju män som har gott anseende och är uppfyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften.4 Själva skall vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst.”

Jesus ansåg att man var en hycklare om man exempelvis inte såg till att föräldrar (och förmodligen även andra äldre familjemedlemmar och ens egna barn) inte fick den ekonomiska hjälp som de borde ha fått av en arbetande son. Det går inte an att skänka pengar till offergåvor och/eller till andra människor och ändamål, om man inte först prioriterar sin egen släkt:

Matt. 15:4 Gud har sagt: Hedra din far och din mor och: Den som förbannar sin far eller mor skall straffas med döden. 5 Men ni påstår: Om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig, det ger jag som offergåva, 6 då skall han inte hedra sin far eller mor. Ni upphäver Guds ord för era stadgars skull. 7 Ni hycklare, rätt profeterade Jesaja om er: 8 Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig.

Markus 14:7 De fattiga har ni alltid hos er, och när ni vill kan ni göra gott mot dem, men mig har ni inte alltid.

Paulus och insamlandet till De Heliga – andra kristna med samma mål

Inom den kristna församlingen så delade man frivilligt med sig till varandra. Återigen kan vi alltså se att vi har störst ansvar att hjälpa medlemmar i sin egen grupp, och först därefter se efter vad man kunde avvara till andra människor utanför gruppen. Vi kan inte begära att andra grupper ska ta sig an medlemmar i vår grupp, för de har nog med att hjälpa sina egna gruppmedlemmar. Alla kan inte hjälpa alla, men om vi delar in oss i grupper och ser till att vi ansvarar för vårt eget hushåll i första hand, och vår tillhörighetsgrupp i andra hand, och övriga människor i tredje hand, så skapar vi både ett trygghetssystem och ett ansvar för en fungerande ekonomi. Dessutom vore det orättvist om en grupp med medlemmar som jobbar, sliter, sparar, hjälper varandra och bygger upp ett trygghetskapital, ska behöva dela med sig av detta till en annan grupp människor som inte jobbar särskilt mycket, inte sparar, men som däremot skaffar flera barn utan att ta hand om dem, och kanske t o m är skurkar. Om man ska tvingas hjälpa människor som man vet är slarviga, otacksamma och slösaktiga, så brister kedjan och förtroendet för systemet. Notera här nedan att det gemensamma ägandet var frivilligt och endast handlade om den kristna gemenskapen som delade samma livssyn:

Apg. 2:45 De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde

Apg. 4:32 Skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ, och ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allt gemensamt.

Apg. 11:29 Då beslöt lärjungarna att var och en skulle skicka så mycket han kunde till hjälp åt bröderna som bodde i Judeen.

Rom. 15:25 Men nu far jag till Jerusalem med hjälpen till DE HELIGA. 26 Makedonien och Akaja har nämligen beslutat att göra en insamling till de fattiga BLAND DE HELIGA i Jerusalem.27 Så har de beslutat, och de står också i skuld till dem. Ty om hedningarna har fått del av deras andliga goda, så är de också skyldiga att tjäna dem med sitt materiella goda.

1 Kor. 16:1 När det gäller insamlingen till DE HELIGA, skall ni också göra som jag har föreskrivit församlingarna i Galatien. 2 På första veckodagen skall var och en av er hemma lägga undan och samla ihop vad han lyckas spara, så att insamlingarna inte sker först vid min ankomst. 3 När jag kommer skall jag skicka de män som ni finner lämpliga, försedda med brev till Jerusalem för att överlämna er gåva.

2 Kor. 8:3 De har gett efter sin förmåga, ja, över sin förmåga och helt frivilligt, det kan jag intyga. 4 Mycket enträget bad de oss om nåden att få delta i hjälpen åt DE HELIGA.

2 Kor. 9:1 Egentligen behöver jag inte skriva till er om hjälpen till DE HELIGA. —5 Därför anser jag det nödvändigt att be bröderna resa till er och i förväg göra i ordning den gåva som redan är utlovad, så att den kan ligga färdig som en frikostig gåva och inte vara snålt tilltagen.6 Det säger jag: Den som sår sparsamt skall skörda sparsamt, och den som sår rikligt skall skörda rikligt. 7 Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. Ty Gud älskar en glad givare. 8 Och Gud har makt att låta all nåd överflöda till er, så att ni alltid och under alla förhållanden har nog av allting och kan ge i överflöd till varje gott verk. 9 Skriften säger: Han strör ut, han ger åt de fattiga, hans rättfärdighet varar i evighet. 10 Han som ger såningsmannen säd till att så och bröd till att äta, skall ge er säd och mångdubbla den och låta er rättfärdighet bära god skörd. 11 Då blir ni rika på allt och kan vara frikostiga i allt, och det kommer att föra med sig att man tackar Gud när vi överlämnar gåvan. 12 Den tjänst ni utför med denna insamling bidrar inte bara till att fylla de heligas behov, utan bär också rik frukt genom deras många tacksägelser till Gud. 

Jak. 2:15 Om EN BRODER ELLER SYSTER inte har kläder och saknar mat för dagen 16 och någon av er säger till dem: ”Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? 17 Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.

Hjälp i det Gamla Testamentet

5 Mos. 25:20 Av en utlänning får du ta ränta, men du skall inte ta ränta av DIN BRODER, för att Herren, din Gud, må välsigna dig i allt vad du företar dig i det land dit du nu kommer för att ta det i besittning.

5 Mos. 15:7 Om det finns någon fattig hos dig, EN AV DINA BRÖDER, i någon av dina städer i det land som Herren, din Gud, ger dig, skall du inte förhärda ditt hjärta eller tillsluta din hand för din fattige broder,8 utan villigt öppna din hand för honom och villigt låna honom vad han behöver i sin brist. 9 Se till att inte denna onda tanke uppstår i ditt hjärta: ”Det sjunde året, friåret, är nära”, och du så ser med ont öga på din fattige broder och inte ger honom något. Han kan då ropa till Herren mot dig, och synd kommer att vila på dig. 10 Du skall villigt ge åt honom och ditt hjärta skall inte vara motvilligt när du ger, ty för en sådan gåvas skull skall Herren, din Gud, välsigna dig i alla dina verk och i allt vad du företar dig. 11 Fattiga kommer nämligen aldrig att saknas i landet, därför befaller jag dig: Du skall villigt öppna din hand för din broder, för de behövande och fattiga i ditt land.

3 Mos. 25:35 Om DIN BRODER blir fattig och kommer på obestånd hos dig, skall du ta dig an honom. Som en främling eller inneboende skall han få leva hos dig. 36 Du skall inte ockra på honom eller ta ränta, ty du skall frukta din Gud och låta DIN BRODER leva hos dig. 37 Du skall inte låna honom pengar mot ockerränta eller ge honom av din mat mot ränta. 38 Jag är Herren, er Gud, som har fört er ut ur Egyptens land för att ge er Kanaans land och vara er Gud.39 Om din broder råkar i fattigdom hos dig och säljer sig åt dig, skall du inte låta honom utföra slavarbete. 40 Som en daglönare och en inneboende skall han vara hos dig. Fram till jubelåret skall han tjäna hos dig. 41 Då skall han lämna dig, han själv och hans barn tillsammans med honom, och han skall återvända till sin släkt och till sina fäders arvedel. 42 Ty de är mina tjänare som jag har fört ut ur Egyptens land. De skall inte säljas som man säljer slavar. —.47 Om en främling eller inneboende hos dig kommer till välstånd och en av dina bröder råkar i fattigdom hos honom och säljer sig åt främlingen som bor hos dig, eller åt någon annan som tillhör en främmande släkt, 48 skall han kunna återlösas sedan han har sålt sig. Någon av HANS BRÖDER kan lösa tillbaka honom. 49 Eller också kan hans farbror eller hans fars son lösa tillbaka honom eller någon annan nära släkting till honom, eller om han förmår det, kan han själv köpa sig fri. 50 Då skall han tillsammans med den som köpt honom räkna efter hur lång tid som gått, från det år då han sålde sig, fram till jubelåret. Det pris han såldes för skall uppskattas efter årens antal. Hans arbetstid hos honom skall beräknas till samma värde som en daglönares. 51 Om det ännu är många år kvar, skall han som lösen för sig betala en motsvarande del av det penningbelopp som han köptes för. 52 Om däremot endast få år återstår till jubelåret, skall han tillgodoräkna sig det och betala lösen för sig efter antalet av sina år. 53 Som en daglönare, som anställs år för år, skall man behandla honom. Ingen får inför dina ögon härska över honom med hårdhet.54 Men om han inte blir löst på något av de nämnda sätten, skall han friges på jubelåret, han själv och hans barn tillsammans med honom. 55 Ty Israels barn är mina tjänare. De är mina tjänare, som jag har fört ut ur Egyptens land. Jag är Herren, er Gud.

Nehemja var upprörd över att israeliska bröder och systrar inte togs om hand, och blev av med åkrar, vingårdar och hus pga att deras eget folk begärde det utav dem då de inte kunde betala igen:

Nehemja 5:6 Jag blev mycket upprörd när jag hörde vad de sade och hur de klagade. 7 Jag överlade med mig själv och förebrådde de förnäma männen och föreståndarna, och sade till dem: ”Det är ocker ni bedriver mot era BRÖDER!” Därefter kallade jag samman en stor folkförsamling mot dem. 8 Jag sade till dem: ”Vi har efter förmåga friköpt våra judiska bröder, som var sålda åt hednafolken. Skall nu ni sälja era egna bröder? Eller skall de sälja sig åt oss?” De teg och kunde inte svara ett ord. 9 Jag sade: ”Det ni gör är inte rätt. Borde ni inte vandra i fruktan för vår Gud, så att våra fiender, hednafolken, inte får orsak att håna oss? 10 Också jag och mina bröder och mina tjänare har lånat dem pengar och säd. Låt oss nu avstå från vår fordran. 11 Lämna redan idag tillbaka till dem deras åkrar, vingårdar, olivplanteringar och hus, och tag inte ut den ränta på pengarna, säden, vinet och oljan som ni har att fordra av dem.”

3 Mos. 19:9 När ni bärgar skörden i ert land, skall du inte skörda till den yttersta kanten av åkern och inte plocka upp ströaxen efter din skörd. 10 Inte heller i din vingård skall du göra någon efterskörd, och de druvor som fallit av i din vingård skall du inte plocka upp. Du skall lämna detta kvar åt den fattige och åt främlingen. Jag är Herren, er Gud.—13 Du skall inte förtrycka din nästa eller plundra honom. Du skall inte undanhålla daglönaren hans lön över natten till morgonen.—16 Du skall inte gå med förtal bland ditt folk. Du skall inte stå efter din nästas blod. Jag är Herren.

3 Mos. 23:22 När ni bärgar skörden i ert land, skall du inte skörda intill yttersta kanten av din åker, och du skall inte heller plocka ströaxen efter din skörd. Detta skall du lämna kvar åt den fattige och åt främlingen. Jag är Herren, er Gud.

5 Mos. 24:19 När du skördar din åker och glömmer kvar en kärve på åkern, skall du inte gå tillbaka för att hämta den. Den skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. Detta för att Herren, din Gud, må välsigna dig i allt du företar dig. 20 När du slår ner dina oliver, skall du inte sedan söka genom grenarna. Det som finns kvar skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. 21 När du plockar druvorna i din vingård, skall du inte göra någon efterskörd. Det som finns kvar skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. 22 Kom ihåg att du själv har varit slav i Egyptens land. Därför befaller jag dig att iaktta detta.

Rut 2:5 Boas frågade den av sina tjänare som var tillsyningsman över skördemännen: ”Vem tillhör den där unga kvinnan?” 6 Tjänaren, som var tillsyningsman över skördemännen, svarade: ”Hon är en moabitisk kvinna, som kom hit tillsammans med Noomi från Moabs land. 7 Hon bad att få plocka och samla ax bland kärvarna efter skördemännen. Sedan hon kom hit i morse har hon hållit på ända till nu, bortsett från att hon nyss vilade en kort stund i skjulet.”—15 När hon sedan steg upp för att plocka ax befallde Boas sina tjänare och sade: ”Låt henne också få plocka mellan kärvarna och behandla henne inte illa. 16 Ja, ni kan till och med dra ut strån ur knipporna åt henne och låta dem ligga så att hon får plocka upp dem, och ni får inte klandra henne för det.”17 Hon plockade ax på åkern ända till kvällen. När hon klappade ut det som hon hade plockat, var det ungefär en efa korn.

5 Mos. 23:24 När du kommer in i en vingård som tillhör din nästa, får du äta så mycket druvor du vill så att du blir mätt, men du får inte lägga något i ditt kärl. 25 När du kommer in på din nästas sädesfält, får du plocka ax med din hand, men du får inte röra din nästas säd med en skära.

5 Mos. 24:14 Du skall inte göra orätt mot en fattig och nödställd daglönare, vare sig han är en av dina BRÖDER eller en av främlingarna som finns i någon stad i ditt land.15 Varje dag skall du ge honom hans lön före solnedgången, eftersom han är fattig och längtar efter sin lön. Han kunde annars ropa till Herren mot dig och synd skulle då vila på dig.

3 Mos. 25:1 Herren talade till Mose på Sinai berg. Han sade: 2 Säg till Israels barn: När ni kommer in i det land som jag ger er, skall landet hålla sabbat åt Herren. 3 Sex år skall du beså din åker och i sex år beskära din vingård och skörda avkastningen från jorden,4 men under det sjunde året skall landet ha sabbatsvila, en Herrens sabbat. Då skall du inte beså din åker och inte beskära din vingård. 5 Det som växer upp av spillsäden efter din skörd skall du inte bärga, och de druvor som växer på dina obeskurna vinstockar skall du inte skörda. Det skall vara ett år av sabbatsvila för landet. 6 Vad landets sabbat ändå ger skall ni ha till föda, du själv, din slav och din slavinna, din daglönare och din inneboende, ALLA SOM BOR HOS DIG. 7 Din boskap och de vilda djuren i ditt land skall också ha sin föda av all dess avkastning.

Jesaja 58:6 Nej, detta är den fasta jag vill ha: Lossa orättfärdiga bojor, lös okets band, släpp de förtryckta fria, bryt sönder alla ok,7 ja, dela ditt bröd åt den hungrige  skaffa de fattiga och hemlösa en boning, kläd den nakne var du än ser honom och drag dig inte undan FÖR DEN SOM ÄR DITT KÖTT OCH BLOD.—10 om du delar med dig åt den hungrige AV DET DU HAR och mättar den som lider nöd, då skall ditt ljus gå upp i mörkret och din natt bli lik middagens ljus.11 Och Herren skall alltid leda dig; han skall mätta dig mitt i ödemarken och ge styrka åt benen i din kropp. Du skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång, vars vatten aldrig tryter.

Läs gärna en liknande artikel om hur vi bör hjälpa främlingen enligt Bibeln.