Liknelsen om punden och liknelsen om talenterna

Liknelser – hur aktiv måste man vara vad gäller gärningar?

Vi är frälsta av nåd, och verkligen inte för att vi förtjänar att bli frälsta genom att “för det mesta” haft ett gott uppträdande. Att vi är frälsta av nåd står inte i motsatsförhållande till att även omvändelse och goda gärningar krävs för frälsning. Vi förjänar inte evigt liv genom goda gärningar, men vi kan heller inte bli frälsta utan goda gärningar. Jakob förklarar att även onda andar tror på en enda Gud och bävar, med poängen att tro utan gärningar är död. Sann tro och sann kärlek till Jesus innebär att vi lyder honom och utför goda gärningar.

Jak 2: 24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig GENOM GÄRNINGAR och INTE bara genom tro.

Joh 14:15 Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud.

Hur är det då med liknelsen om Punden? Strax innan liknelsen så får vi läsa om syndaren Sackeus som blev frälst pga sin tro som han visade i gärningar. Den är Abrahams son som har ett omskuret hjärta.

Luk. 19: 8 Men Sackeus stod där och sade till Herren: “Herre, hälften av det jag äger ger jag åt de fattiga, och om jag har bedragit någon, ger jag honom fyrdubbelt tillbaka.” 9 Jesus sade till honom: “I dag har frälsning kommit till denna familj, eftersom också han är en Abrahams son. 10 Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat.”

Det finns alltså chans till frälsning även för en korrupt tullförman som Sackeus. Alla kan få sina synder förlåtna vid sann omvändelse. Jesus berättade ofta i liknelser för att visa en viktig poäng som vi kan lära oss utav. Händelsen har alltså inte hänt bokstavligen, men den kan ge oss lärdomar.

“Luk. 19:11 När de hörde detta, berättade Jesus ännu en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de tänkte sig att Guds rike genast skulle träda fram på ett synligt sätt. 12 Han sade: “En man av förnäm släkt for till ett land långt borta för att få kungavärdighet och sedan komma tillbaka. 13 Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio pund och sade till dem: Gör affärer med dessa tills jag kommer tillbaka. 14 Men hans landsmän hatade honom, och när han hade farit skickade de sändebud som skulle säga: Vi vill inte ha honom till kung över oss. 15 Men han fick sin kungavärdighet, och när han kom tillbaka lät han kalla till sig tjänarna som hade fått pengarna. Han ville veta vad var och en hade förtjänat. 16 Den förste kom och sade: Herre, ditt pund har gett tio pund till. 17 Då sade kungen: Bra, du gode tjänare. Eftersom du har varit trogen i det minsta skall du härska över tio städer. 18 Den andre kom och sade: Ditt pund har gett fem pund till. 19 Kungen sade till honom: Du skall härska över fem städer. 20 Därefter kom en annan tjänare och sade: Herre, se här är ditt pund. Jag har haft det förvarat i en duk 21 av fruktan för dig, eftersom du är en sträng man som tar ut vad du inte har satt in och skördar vad du inte har sått. 22 Hans herre sade till honom: Efter dina egna ord skall jag döma dig, du onde tjänare! Du visste att jag är en sträng man, som tar ut vad jag inte har satt in och skördar vad jag inte har sått. 23 Varför satte du inte in mina pengar i en bank, så att jag kunde få ut dem med ränta när jag kom tillbaka? 24 Och till dem som stod bredvid sade han: Ta ifrån honom hans pund och ge det åt den som har tio pund. 25 De sade: Herre, han har redan tio pund. 26 Ja, jag säger er: Var och en som har skall få, men den som inget har, från honom skall tas också det han har. 27 Men dessa mina fiender som inte ville ha mig till kung över sig, för hit dem och hugg ner dem inför mina ögon.”

Den man som blev hatad och som landsmännen vägrade att acceptera som kung är Jesus själv. Vi kan läsa att den som förräntade sina pund väl blev kallad “god”, vilket tyder på att människor absolut kan vara goda (i rätt kontext).

Den belöning som han fick handlar om att härska över tio städer, och den man som förräntade sitt pund hälften så mycket fick motsvarande halva belöningen. Den man som inte lät förränta sitt punt alls blev straffad baserat på vad han visste. Han blev dömd baserat på sina egna ord och sitt eget samvete: “Efter dina egna ord skall jag döma dig, du onde tjänare! Du VISSTE att jag är en sträng man, som tar ut vad jag inte har satt in och skördar vad jag inte har sått”.

Straffet här blev att mannen blev av med det enda pundet han ägde, så han fick alltså ingen belöning alls för sitt val att inte ens sätta in pundet på banken. Han visste bättre. Det fanns ändå de som råkade ännu värre ut. Liknelsen gör en kontrast mellan de tio tjänarna och de landsmän som hatade den förnäma mannen och som deklarerat att de inte ville ha honom som kung (vilket var ett dåligt val med tanke på att den förnäma mannen faktiskt hade kungastatus vid sin återkomst). Dessa landsmän kallades för hans fiender just pga detta och slutet blev att de höggs ner. Mannen som som förlorade sitt pund och gick lottlös hyste aldrig något sådant motstånd mot den förnäme mannen som han kallade sin Herre.

Precis som i liknelsen så kommer vi att dömas baserat på vår kunskap och vad vi gör/inte gör för att lära känna Skaparen och låta oss ledas av den helige Ande genom att göra goda gärningar. Om vi tar steget att hata sonen (som är Gud i kött) så handlar framtiden dock inte om att gå miste om belöningar utan om att inte få komma in i Guds rike.

Det är också en trygghet att veta att vi döms efter vår förmåga, beroende på omständigheter i våra liv.

Rom. 2:6 Han skall ge var och en efter hans gärningar: 7 evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, 8 men vrede och dom åt dem som söker sitt eget och inte lyder sanningen utan orättfärdigheten. 9 Nöd och ångest skall komma över varje människa som gör det onda, främst över juden och även över greken, 10 men härlighet, ära och frid över var och en som gör det goda, främst över juden och även över greken, 11 ty Gud är inte partisk.12 Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtappade utan lagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas av lagen. 13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. 14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. 16 Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag.

Upp. 20:12 Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda blev dömda efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna.

Liknelsen om Talenterna

Liknelsen precis innan den om Talenterna och den om Fåren och Getterna i Matt. 25 handlar om 10 jungfrur, där hälften av dem var förberedda på brudgummens ankomst och visade det i handlingar. De satt inte bara ner och “trodde” (på brudgummens ankomst) som de övriga 5 tärnorna, utan de såg till att ha sina lampor lysande. Noterbart är att de 5 jungfrur som var lata och inte förberedde sig på brudgummens ankomst heller inte blev bjudna på bröllopsfesten vilket var det stora målet. Skälet som brudgummen gav till att inte öppna dörren för dem var att han faktiskt inte ens kände dem (Matt. 25:12). Om vi verkligen känner Jesus och älskar honom, så vill vi tillbringa tid med honom och vi lyder hans bud.

Liknelsen om talenterna liknar i stort den om punden. Här handlar det en man som lämnar hela sin förmögenhet till sina tjänare. Tjänarna fick talenter baserat på sin förmåga, så var deras förmåga stor så fick de alltså större antal talenter och med dem större krav. Den man som handlade orätt i den här liknelsen grävde ner sin talent och gömde den. Det känns som en liten kontrast till den ovisa mannen i liknelsen om punden som förvarade sitt pund i en duk utan att försöka dölja det. Hans straff blev att han skulle kastas “i mörkret här utanför” där det var gråt och tandagnisslan. Visserligen skulle detta kunna tolkas som helvetet, men när man läser i Matt. 13:15 så är det gråt och tandagnisslan i den brinnande ugnen, men mannen utan talenter skulle kastas “i mörkret här utanför”.

Det är alltså inte alls säkert att poängen med liknelsen är att tydliggöra mannens definitiva framtida hemvist, utan snarare att vi borde lära oss att förvalta vårt pund/talent rätt. Om inte så kan vi råka illa ut, men även lita på att vi ska dömas helt rättvist baserat på våra gärningar och vårt samvete. Om man även har liknelsen om pundet i åtanke så var det där mannens uppenbara fiender som dödades. De både hatade honom och vägrade att acceptera honom som kung. Det påstås inte att mannen utan talenter hyste sådana tankar, men om så är fallet så borde samma straff vänta även honom. Hur blev hans dom och straff? Mannen existerar inte i verkligheten, men allas våra gärningar kommer att prövas då “böcker ska öppnas” där våra gärningar är redovisade.

Matt. 25:14 Det kommer att bli som när en man skulle resa utomlands. Han kallade till sig sina tjänare och lämnade sin förmögenhet åt dem. 15 En gav han fem talenter, en annan två och en tredje en talent – var och en efter hans förmåga. Sedan gav han sig i väg. 16 Den som hade fått fem talenter gick genast och satte dem i omlopp och tjänade fem talenter till. 17 Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till. 18 Men den som fått en talent gick och grävde ner den i marken och gömde sin herres pengar.19 En lång tid därefter kom tjänarnas herre och krävde redovisning av dem. 20 Den som hade fått fem talenter kom då och lämnade fram fem talenter till och sade: Herre, fem talenter överlämnade du åt mig. Nu har jag tjänat fem till. 21 Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje! 22 Så kom den som hade fått två talenter fram och sade: Herre, två talenter överlämnade du åt mig. Här är två till som jag har tjänat. 23 Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!24 Också den som hade fått en talent kom fram. Han sade: Herre, jag vet att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. 25 Av fruktan för dig gick jag och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt. 26 Hans herre svarade honom: Du onde och late tjänare. Du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut.27 Då borde du ha satt in mina pengar i en bank, så att jag hade fått igen det som är mitt med ränta när jag kom. 28 Ta därför ifrån honom talenten och ge den åt honom som har tio talenter. 29 Ty var och en som har skall få, och det i överflöd, men den som inget har, från honom skall tas också det han har. 30 Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret här utanför. Där skall man gråta och skära tänder.

Fåren och getterna – båda grupperna trodde men inte alla visade goda gärningar. Här är det tydligt att de som vägrade att utföra goda gärningar gick förlorade. Det verkar inte som de kände kungen eftersom de inte älskade honom genom att lyda honom.

Matt. 25:31 När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron. 32 Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja dem från varandra, som en herde skiljer fåren från getterna. 33 Och fåren skall han ställa på sin högra sida och getterna på den vänstra. 34 Då skall konungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse. 35 Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. 36 Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig. 37 Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? 38 Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig eller naken och klädde dig? 39 Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig? 40 Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.41 Sedan skall han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. 42 Ty jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka. 43 Jag var främling och ni tog inte emot mig, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte. 44 Då skall de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig inte? 45 Då skall han svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. 46 Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.“

Fler verser om goda gärningar

1 Kor. 3:12 Om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och halm, 13 så skall det visa sig vad var och en har byggt. Den dagen kommer att visa det, eftersom den uppenbaras i eld, och hur vars och ens verk är skall elden pröva.14 Om det verk någon har byggt består provet, skall han få lön. 15 Men om hans verk bränns upp, skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bli frälst, men som genom eld. 16 Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er? 17 Om någon fördärvar Guds tempel, skall Gud fördärva honom. Ty Guds tempel är heligt, och det templet är ni.

Beskrivningen ovan handlar om kristna människor – allså inte om syndare. (“Kristna syndare” vore en motsägelse.) De som bygger (på Jesu verk) gör inte så om de hatar och förnekar Jesus eller är olydiga mot hans bud, utan om några som utför goda gärningar.

Lukas 18:29 Jesus sade till dem: “Amen säger jag er: Var och en som har lämnat hus eller hustru eller bröder eller föräldrar eller barn för Guds rikes skull, 30 skall få mångdubbelt igen redan i den här världen, och sedan evigt liv i den kommande världen.”

Goda gärningar ger både belöning (på varierade sätt) i den här världen, och evigt liv i nästa eftersom man visat sin tro i goda gärningar. Vårt arbete ska prövas och vårt eget samvete spelar roll.

Joh. 3:14 Och liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd,15 för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. 16 Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. 17 Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. 18 Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. 19 Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda. 20 Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. 21 Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud.”

När Mose hängde upp ormen i öknen så blev inte alla automatiskt helade från sina ormbett. Bara om de faktiskt gick fram till ormen och tittade på den som blev de helade, och det innebär något som man gör. Man kan tänka sig att man inte utförde den proceduren om man inte ens trodde på att det skulle göra någon skillnad. På liknande sätt så måste även vi tro på Jesus och visa det i handling. Vi kan se skillnaden på människors agerande, vilket en dag ska döma dem: 20 Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. 21 Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud.”

Rom. 6:16 Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet? 17 Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt.— 21 Men vad skördade ni då för frukt? Jo, det som ni nu skäms för. Slutet på sådant är döden. 22 Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv. 23 Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Syndar vi (och fortsätter med synden utan att omvända oss) så är vi slavar under synden viket leder till döden. Alternativet är att lyda den helige Ande, vilket leder till rättfärdighet och liv.

Joh. 4:36 Redan nu får den som skördar sin lön. Han samlar in frukt till evigt liv, så att den som sår och den som skördar kan glädja sig på samma gång.

Joh. 6:54 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.

Joh. 12:25 Den som älskar sitt liv förlorar det, och den som hatar sitt liv i den här världen, han skall bevara det och vinna evigt liv.

Gal. 6:8 Den som sår i sitt kötts åker skall av köttet skörda undergång, men den som sår i Andens åker skall av Anden skörda evigt liv.

Joh. 15:5 Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra.6 Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp. 7 Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det.

Jesus kom alltså inte till världen med målet att döma världen, utan för att möjliggöra evigt liv genom sonen. Han tvingar dock ingen att vara hans efterföljare och självfallet vore hans rike inte ett gudomligt rike om människor som hatar honom välkomnades in.

Bad Jesus sina lärljungar att köpa SVÄRD?- Luk. 22:36

Apr21

Ansåg Jesus att hans lärljungar borde skaffa svärd?

Ska versen tolkas bokstavligt eller ej? Den mest logiska tolkningen av texten är att det finns ett fokus på budskapet att en helt ny och annorlund verklighet väntade lärljungarna, i kombination med att en Messiansk profetia behövde uppfyllas.

Luk. 22:35 Han sade vidare till dem: “När jag sände er utan börs, utan lädersäck och sandaler, saknade ni då något?” De svarade: “Nej, inget.” 36 “MEN NU”, sade han, “skall den som har en börs ta den med sig, och likaså den som har en lädersäck. Och den som inte har något svärd skall sälja sin mantel och köpa sig ett svärd. 37 Ty jag säger er att på mig måste det ord uppfyllas som står skrivet: Han blev räknad bland förbrytare. Ja, det ordet om mig blir nu uppfyllt.” 38 De sade: “Herre, här är två svärd.” Han svarade dem: “Det räcker.”

Det finns rum för lite olika tolkningar, men för att uppnå den bästa förståelsen finns några olika aspekter att tänka på.

1) Vare sig Jesus eller Lukas skulle tala emot sig själva, och vi vet att Jesus vid ett flertal tillfällen uttryckt råd om att vända den andra kinden till, att inte hata sina fiender utan be för dem, etc. Mest intressant kanske just Lukas evangelium är för oss eftersom det är samma bok som versen 22:36 återfinns. Budskapet i Bibeln är tydligt – att vi uppmanas att göra gott mot de som hatar oss, samt att generellt välja den fredliga vägen. (Detta säger dock ingenting om försvar i krig, och framför allt inte i Gamla Testamentets krig där Gud själv agerade genom sitt eget folk Israeliterna.)

Luk. 6:27 Men till er som lyssnar säger jag: Älska era fiender och gör gott mot dem som hatar er. 28 Välsigna dem som förbannar er och be för dem som förorättar er. 29 Om någon slår dig på den ena kinden, så vänd också den andra kinden till. Och om någon tar ifrån dig manteln, så låt honom också ta din livklädnad. 30 Ge åt var och en som ber dig, och om någon tar ifrån dig vad som är ditt, så kräv det inte tillbaka. 31 Allt vad ni vill att människor skall göra er, det skall ni göra dem.32 Om ni älskar dem som älskar er, skall ni ha tack för det? Också syndare älskar dem som visar dem kärlek. 33 Och om ni gör gott mot dem som gör gott mot er, skall ni ha tack för det? Så handlar också syndare. 34 Och om ni lånar åt dem som ni hoppas skall betala tillbaka, skall ni ha tack för det? Också syndare lånar åt syndare för att få tillbaka vad de lånat ut. 35 Nej, älska era fiender, gör gott och ge lån utan att hoppas få igen något. Då skall er lön bli stor, och ni skall vara den Högstes barn, eftersom han är god mot de otacksamma och onda. 36 Var barmhärtiga så som er Fader är barmhärtig.

Matt. 26:51 En av dem som var med Jesus förde handen till sitt svärd, drog det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat. 52 Då sade Jesus till honom: “Stick ditt svärd i skidan! Ty alla som drar svärd skall dödas med svärd. 53 Eller menar du att jag inte kan be min Fader att han nu sänder till min tjänst mer än tolv legioner[e] änglar? 54 Men hur skulle då Skrifterna uppfyllas, som säger att detta måste ske?” 55 I samma stund sade Jesus till folkhopen: “Som mot en förbrytare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig. Var dag har jag suttit i templet och undervisat utan att ni grep mig. 56 Men allt detta har skett för att profeternas skrifter skulle uppfyllas.” Då övergav alla lärjungarna honom och flydde.

Matt. 5:5 Saliga är de ödmjuka,de skall ärva jorden.—21 Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du skall inte mörda. Den som mördar är skyldig inför domstolen. 22 Jag säger er: Den som är vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger till sin broder: Ditt dumhuvud, är skyldig inför Stora rådet, och den som säger: Din dåre, är skyldig och döms till det brinnande Gehenna.

Rom. 12:21 Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda.

3 Mos. 19:18 Du skall inte hämnas och inte hysa agg mot någon av ditt folk, utan du skall älska din nästa som dig själv. Jag är Herren.

Ord. 25:21 Om din fiende är hungrig, ge honom att äta, om han är törstig, ge honom att dricka.22 Då samlar du glödande kol på hans huvud, och Herren skall belöna dig.

2) Jesu ord i Luk. 22:36 är inte en generell bokstavlig uppmaning till alla människor i alla tider och överallt, utan orden uttrycktes i en viss situation där Jesus under den sista måltiden samtalade med sina lärljungar strax innan oerhörda profetiska saker skulle realiseras.

3) Framtiden för Jesu lärljungar vad gäller evangelisation skulle komma att förändras radikalt redan samma natt. Tidigare hade Jesus förklarat för lärljungarna att de inte skulle behöva börs, väska, mat, pengar, extrakläder, etc, när de sprider det glada budskapet, eftersom deras behov skulle tillgodoses ändå. Detta skulle dock komma att förändras radikalt med start redan inom några timmar. Många människor skulle börja dra sig för att ge lärljungarna proviant eller tak över huvudet eftersom det inte skulle vara populärt hos överheten, och inte alla skulle vilja leva med livet som insats genom att vara alltför vänliga mot Jesusanhängare.

Jesus förklarar varför saker och ting kommer att förändras, och han kombinerar det genom att hänvisa till en känd profetia. Läser man Luk. 22:36 på svenska (och en rad andra språk) så kanske man tolkar det som att Jesus helt enkelt förklarar vad som kommer att ske i framtiden, men den grekiska verbformen står i imperativ, så det handlar inte bara om en framtidsutsägelse. Lärljungarna svarar också Jesus med upplysningen att de faktiskt har ett par svärd i sin ägo. Jesus svarar att “det räcker” vilket ger utrymme för tolkning, men vi vet i alla fall att ett par svärd definitivt inte skulle vara tillräckligt för att försvara sig mot översteprästens tjänare eller ett stort gäng romerska soldater, och inte heller skulle två svärd vara tillräckligt för 12 eller 70 lärljungar som ombads att gå ut två och två. Jesus kanske menade att det räcker eftersom svärden inte var till för att användas hur som helst (i alla fall inte mot människor), och för att han snarare uttryckte sig i om den skarpa förändringen och uppfyllelsen om profetian.

Tidigare budskap – som förändrades:

Lukas 9:3 Han sade till dem: “Ta ingenting med er på vägen, varken stav eller lädersäck, varken bröd eller pengar, inte heller två livklädnader.

Lukas 10:4 Ta inte med er någon börs eller lädersäck eller några sandaler, och hälsa inte på någon under vägen. — 7 Stanna i det huset, och ät och drick vad ni får, ty arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus.

Lukas 22:36 “MEN NU”, sade han, “skall den som har en börs ta den med sig, och likaså den som har en lädersäck. Och den som inte har något svärd skall sälja sin mantel och köpa sig ett svärd. 37 Ty jag säger er att på mig måste det ord uppfyllas som står skrivet: Han blev räknad bland förbrytare. Ja, det ordet om mig blir nu uppfyllt.”38 De sade: “Herre, här är två svärd.” Han svarade dem: “Det räcker.”

4) Det som Jesus uttryckte innehöll flera dimensioner där den profetiska sidan utgör en viktig roll. En del av de Messianska profetiorna har slagit in av sig själva (Jesu födelse i Betlehem, hans namn, flykten till Egypten, etc) men vissa har fått hjälp på traven av Jesus själv – såsom när han reda in i Jerusalem på en åsna helt enligt en flera hundra år gammal profetia.

Den profetia som Jesus syftade på i Luk. 22:36 är:

Jesaja 53:12 Därför skall jag ge honom de många[a] som hans del, och de starka skall han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland förbrytare, han som bar de mångas synd och trädde in i överträdarnas ställe.

På svärdtemat så förklarar Jesus “Ty jag säger er att på mig måste det ord uppfyllas som står skrivet: Han blev räknad bland förbrytare. Ja, det ordet om mig blir nu uppfyllt.” Jesus behandlades onekligen som den värsta förbrytaren när han tillfångatogs av flera av översteprästens tjänare, och en av Jesu följeslagare drog t o m upp ett svärd och attackerade en av dem – helt emot Jesus önskmål. Profetian i Jesaja uppfylldes därför väldigt tydligt under den natten som Jesus tillfångatogs, där även tillgång till svärd spelade en profetisk roll. Även Jesu lärljungar borde ha betraktats som förbrytare fr o m denna händelse.

Jesus menade enligt texten att två svärd “räcker” för lärljungarna – eller åtminstone svarade Jesus “det räcker” på lärljungarnas kommentar att de ägde ett par svärd. Även om “det räcker” kan tolkas på lite olika sätt så borde det åtminstone utesluta att lärljungarna skulle behöva sälja av kläder för att få tag ännu på fler svärd. Det är ännu mindre ett budskap till alla kristna.

5) Även om börs, säck, pengar och svärd är fysiska saker så är det också sant att det svärd som Jesus kom med inte var fysiskt utan bara ett bildligt sådant.

Matt. 10:34 Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit med fred utan med SVÄRD. 35 Jag har kommit för att skilja en son från sin far, en dotter från sin mor och en sonhustru från sin svärmor, 36 och en man får sina egna till fiender. 37 Den som älskar sin far eller mor mer än mig är mig inte värdig, och den som älskar sin son eller dotter mer än mig är mig inte värdig. 38 Den som inte tar sitt kors och följer mig är mig inte värdig. 39 Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull skall finna det.

6) Befälhavaren över Herrens här – mannen med svärdet som är Jesus

Vi kan läsa att Joshua en gång mötte Befälhavaren över Herrens här som bar ett draget svärd. Detta var en inkarnation av Jesus som du kan läsa om här vad gäller identifikationen av Herrens Ängel. Joshuas omedelbara reaktion när mannens identitet stod klar för honom, var att falla ner till jorden på sitt ansikte och tillbe honom. Med tanke på att det endast är Gud som vi ska tillbe så förstår vi att mannen måste vara gudomlig – och vi har som bekant endast en Gud. Joshua förstod också att mannen kom för att ge ett viktigt budskap samt att hans ord var lag. Precis som när Gud uppenbarade sig för Moses i en buske där Herrens Ängel (JAGÄR) då Mose ombads att ta skorna av sina fötter för att platsen han stod på var helig, så uttryckte Befälhavaren över Herrens här samma befallning till Joshua.

Denna manifestation av Jesus med ett draget svärd är helt enkelt intressant i sammanhanget av Lukas 22:36. Jesus, Guds son (och Gud i kött), kom för att ge fred på jorden, men här ges en bild av en person med ett fysiskt draget svärd. Jesus är en förlåtande och kärleksfull man men även en man som av nödvändighet orsakar splittring och utfäster allvarliga domar.

Joshua 5:13 Medan Josua var vid Jeriko, hände sig en gång när han lyfte blicken, att han såg en man stå där framför honom med ett draget svärd i sin hand. Då gick Josua fram till honom och frågade honom: “Tillhör du oss eller våra fiender?” 14 Han svarade: “Nej, jag är befälhavare över Herrens här och har nu kommit hit.” Då föll Josua ner till jorden på sitt ansikte, tillbad och sade till honom: “Vad har min herre för budskap till sin tjänare?” 15 Befälhavaren över Herrens här sade då till Josua: “Tag skorna av dina fötter, ty platsen där du står är helig.” Och Josua gjorde så.

En man som enligt Bibeln DÖR för att han rört ARKEN? – 2 Sam. 6 + 1 Krön. 13

Feb6

Instruktioner för att bära Arken

Till att börja med så kan vi läsa instruktionerna om arken och dess förflyttning, främst i 4 Mos. 4. Vi har även dessa instruktioner:

4 Mos. 1:50 utan du skall förordna leviterna att förestå vittnesbördets tabernakel med alla dess redskap och tillbehör. De skall bära tabernaklet och alla dess redskap och göra tjänst vid det. Runt omkring tabernaklet skall de ha sitt läger. 51 När tabernaklet skall bryta upp skall leviterna ta ner det, och när tabernaklet skall sättas upp skall leviterna sätta upp det. Om någon annan kommer nära det, skall han DÖDAS.

4 Mos 4:5 När lägret skall bryta upp och Aron och hans söner har täckt över de heliga föremålen och alla dess tillbehör, skall därefter Kehats barn komma för att bära. Men de får inte röra vid de heliga föremålen, ty då skall de DÖ. Detta är vad Kehats barn har att bära av det som hör till uppenbarelsetältet.—17 Och Herren talade till Mose och Aron. Han sade: 18 “Låt inte kehatiternas släktgren utrotas ur leviternas stam, 19 utan gör så här med dem, för att de skall leva och inte dö när de kommer nära de högheliga föremålen: Aron och hans söner skall gå in och anvisa var och en av dem vad han har att göra eller bära, 20 men själva får de inte gå in och se de heliga föremålen, inte ens ett ögonblick, ty då skall de DÖ.”

2 Mos. 25:14 Stängerna skall du skjuta in i ringarna på sidorna av arken, så att man kan bära arken med dem, 15 och de skall sitta kvar i ringarna på arken. De får inte tas bort ur dem. 16 I arken skall du lägga vittnesbördet som jag skall ge dig.

4 Mos. 7:9 Åt Kehats barn däremot gav han ingenting, ty de hade hand om de heliga föremålen som de skulle bära på axlarna.

Baserat på ovan information så ser vi att instruktionerna gällande arken var att 1) översteprästen (som var av Arons släkt) hade uppgiften att övertäcka de heliga föremålen så att ingen skulle behöva se/röra vid dem och därmed dö. 2) Endast Kehats släkt (leviter) skulle bära arken. 3) icke-leviter skulle inte kunna komma nära inpå Arken pga dödsrisken, och inte ens Kehats släktingar (leviter) skulle kunna röra vid Arken eller titta på de heliga föremålen ens för ett ögonblick pga dödsrisken 3) Arken skulle bäras av människor, där stängerna skulle vila på deras axlar – inte bärandes av/på djur eller på vagnar.

Hur gick förflyttningen till i verkligheten?

Men läs här hur Davids transport av Arken till Israel (från filisteerna) gick till i verkligheten:

2 Sam. 6:1 Åter samlade David alla de utvalda i Israel, trettiotusen man. 2 David bröt upp och drog åstad med allt sitt folk från Baale-Juda för att därifrån föra upp Guds ark som hade uppkallats efter Namnet, namnet Herren Sebaot, honom som tronar på keruberna. 3 De satte Guds ark på en ny vagn och förde den bort från Abinadabs hus på höjden, och Ussa och Ahjo, Abinadabs söner, körde den nya vagnen. 4 Så förde de Guds ark bort ifrån Abinadabs hus på höjden, och Ahjo gick framför arken. 5 David och hela Israels hus dansade och gladde sig inför Herrens ansikte med alla slags instrument av cypressträ, med harpor, psaltare, pukor, skallror och cymbaler.6 Men när de kom till Nakons tröskplats, räckte Ussa ut handen mot Guds ark och grep tag i den, ty oxarna snavade. 7 Då upptändes Herrens vrede mot Ussa, och Gud slog honom där för hans försyndelse.Och han dog där vid Guds ark. 8 David blev upprörd över att Herren hade brutit ner Ussa. Han kallade det stället Peres-Ussa, som det heter än i dag.9 David greps av fruktan för Herren på den dagen och sade: “Hur skulle Herrens ark kunna komma till mig?”10 Därför ville David inte föra in Herrens ark till sig i Davids stad utan lät ställa den i gatiten Obed-Edoms hus. 11 Sedan blev Herrens ark kvar i gatiten Obed-Edoms hus i tre månader. Och Herren välsignade Obed-Edom och hela hans hus.12 Det blev berättat för kung David att Herren hade välsignat Obed-Edoms hus och allt vad han ägde, för Guds arks skull. Då gick David och förde Guds ark ur Obed-Edoms hus upp till Davids stad under jubel. 13 När de som bar Herrens ark hade gått sex steg framåt, offrade han en tjur och en gödkalv.

1 Krön. 13:1 David rådgjorde med överbefälen och underbefälen och med alla furstarna. 2 Sedan sade David till hela Israels församling: “Om ni finner för gott och om detta är från Herren, vår Gud, låt oss då sända bud åt alla håll till våra övriga bröder över hela Israels land och dessutom till prästerna och leviterna i deras städer med utmarker, att de skall samlas hos oss. 3 Låt oss flytta vår Guds ark till oss, för i Sauls tid frågade vi inte efter den.” 4 Hela församlingen svarade att man skulle göra så, ty alla tyckte att förslaget var gott.5 David samlade då hela Israel, från Sihor i Egypten ända dit där vägen går till Hamat, för att hämta Guds ark från Kirjat-Jearim. 6 David drog med hela Israel upp till Baala, till Kirjat-Jearim, som hör till Juda, för att därifrån föra upp Guds, Herrens, ark, hans som tronar på keruberna och efter vilken den hade sitt namn. 7 De satte Guds ark på en ny vagn och förde bort den från Abinadabs hus. Det var Ussa och Ajo som körde vagnen. 8 David och hela Israel dansade inför Guds ansikte av all kraft till sånger och harpor, psaltare, pukor, cymbaler och trumpeter.9 Men när de kom till Kidons tröskplats, räckte Ussa ut sin hand för att ta tag i arken, ty oxarna snavade. 10 Då upptändes Herrens vrede mot Ussa,och han slog honom därför att han hade räckt ut sin hand mot arken, så att han föll ner död där inför Gud.11 Men David blev upprörd därför att Herren hade brutit ner Ussa och han kallade den platsen Peres-Ussa, som den heter än i dag.12 David greps den dagen av sådan fruktan för Gud att han sade: “Hur skulle jag våga föra Guds ark till mig?” 13 Därför flyttade inte David in arken till sig i Davids stad, utan tog den avsides till gatiten Obed-Edoms hus. 14 Och Guds ark blev kvar i Obed-Edoms hus, hos hans familj, i tre månader. Och Herren välsignade Obed-Edoms hus och allt han ägde.

Leviterna hade ansvar för Arken, och innehade även kunskapen att förklara för andra om de rätta instruktionerna och de enorma riskerna som var inblandade när det gäller Arken och dess transport.

Om man studerar och jämför instruktioner och det egentliga förfarandet, så kan vi se en rad skillnader. I Davids fall så transporterades Arken på vagn dragna av oxar (båda förbjudna) i stället för på människoaxlar. Ingen överstepräst nämns i sammanhanget, vilket kan bero på att ingen sådan fanns närvarande. Var föremålen ens täckta (av någon annan)? Endast Kehats släktingar fick bära Arken, men det finns inget stöd för att Ussa var av levitisk släkt (tvärt om enligt släktregistren i exempelvis 1 Krön. 15). Inte nog med att Ussa inte var av rätt släkt – han rörde också vid Arken som inte ens Kehats släkt fick göra. Eftersom Ussa snabbt kunde lägga sin hand på Arken när djuret klev snett så betyder det att han befann sig nära Arken under vagntransporten. Sällskapet verkade helt ointresserade av Guds instruktioner vad gäller Arken med de heliga budorden. Följde sällskapet kanske filisteisk sed i stället för levitisk?

3 Mos. 20.23 Ni skall inte följa sederna hos de folk som jag driver undan för er, ty just därför att de handlat så som de har gjort, avskyr jag dem.

Att David var upprörd och tagen över det som inträffade är inte svårt att förstå, och känslornas förvärrades förmodligen med tanke på att han själv hade ett stort ansvar i det som hände.

Rättvist?

Men är inte Gud orättvis som dödar en man pga en sådan händelse? Det kanske man skulle tycka om Gud sände en person till en evighet i helvetet trots att personen i fråga endast gjort ett oskyldigt misstag, men Ussa sändes inte till helvetet och var kanske inte heller helt oskyldig. Han dog fysiskt vilket vi allihop kommer att göra oavsett livsstil. Ussas liv förkortades, men Hanoks/Enoks liv förkortades ännu mer eftersom han levde helt enligt Guds önskemål (1 Mos. 5:23-24).

Vi vet inte hur stor insikt Ussa själv hade gällande hans sätt att agera emot Guds bud (han borde vetat bättre) men det förändrar inte att Gud menar vad han säger gäller hans lagar. Han förmedlar inte viktiga bud med mycket allvarliga konsekvenser, för att sedan förklara att han bara skojade och vi kan inte räkna med att han ska se genom fingrarna vid överträdelser. Om man kastar sig utför ett höghus (eller oavsiktligt ramlar) så riskerar man att dö även om man levt ett rättfärdigt liv. En del kanske menar att det är en självklarhet och naturlagar, men Gud har skapat även naturlagarna som är en lika stor verklighet som lagarna gällande Arken. Vidare är det även så att oskyldiga människor dör varje dag, och det inkluderar aborter.

Att Arken och dess innehåll var kopplade till en rad instruktioner var för människornas egen skull, (vilket är värt ett separat blogginlägg). Det handlar om nödvändigheten att känna vördnad och respekt för Guds ord som ger liv i evighet för människorna på jorden. Bland nödvändigheter för människans egen skull var även Kunskapens träd utplacerat i Edens lustgård. Varje gång Adam och Eva passerade det så krävdes ett beslut från deras sida att lämna det orört eftersom Guds bud och vilja är viktigare än kortvarig förbjuden sötma som skulle leda till döden. Det var inte för Guds skull som trädet fanns på plats utan för människornas skull, för att kunna vara vaksamma så att de alltid väljer livets väg i stället för svårmodet och dödens väg. Gud vill alltid det bästa för mänskligheten och han har skapat oss för att söka honom och finna honom (Apg 17).

Offrade Jefta sin egen dotter till döden som ett brännoffer? Dom. 11:31

Nov24

Jeftas dotter begrät sin frivilliga jungfrudom – inte sin död

Bakgrundshistorien är att Jefta var son till Gilead och en prostituerad kvinna. Hans halvbröder förvägrade honom att dela farsarvet med dem själva just eftersom han var son till en främmande kvinna, och Jefta valde då att bosätta sig på ett annat ställe. Det verkade inte som han levde särskilt gudfruktigt vid den tidpunkten eftersom löst folk anslöt sig till honom för att utföra plundringståg. Men kanhända att han senare omvände sig, framför allt vid tidpunkten när de äldste i orten Gilead bad honom om hjälp i kampen mot ammoniterna. De äldste i Gilead bad stridsmannen Jefta att vara deras anförare och Jefta föreslog själv att han skulle ta på sig rollen som ledare och huvud om Gud gav honom (och Israel) segern mot ammoniterna. För hans del så handlade det alltså inte om att bara vara en temporär anförare i det förestående kriget, utan att ha en permanent roll som Israels huvud, ledare och domare.

Sedan kommer vi till det berömda löftet “vem som än kommer ut mot mig genom dörrarna i mitt hus, när jag välbehållen kommer tillbaka från ammoniterna, skall tillhöra Herren. Jag skall offra honom till brännoffer”. I KJV är formuleringen “I will offer it up for a burnt offering”. Det kan även läsas som “shall be offered by me as a burnt offering”.

Dom. 11:29 Då kom Herrens Ande över Jefta. Han drog genom Gilead och Manasse och vidare genom Mispe i Gilead, och från Mispe i Gilead ryckte han fram mot ammoniterna. 30 Jefta gav ett löfte till Herren och sade: “Om du ger ammoniterna i min hand, 31 lovar jag att vem som än kommer ut mot mig genom dörrarna i mitt hus, när jag välbehållen kommer tillbaka från ammoniterna, skall tillhöra Herren. Jag skall offra honom till brännoffer.” 32 Så drog Jefta bort mot ammoniterna för att strida mot dem, och Herren gav dem i hans hand. 33 Han tillfogade dem ett mycket stort nederlag, från Aroer ända fram emot Minnit, tjugo städer, och ända till Abel-Keramim. Så blev ammoniterna kuvade under Israels barn.

fortsättning:

Dom. 11:34 När sedan Jefta kom till sitt hus i Mispa, se, då gick hans dotter ut för att möta honom med pukor och dans. Hon var hans enda barn, och utom henne hade han varken son eller dotter. 35 När han fick se henne, rev han sönder sina kläder och ropade: “O, min dotter, du gör mig helt förkrossad, du drar elände över mig! Jag har öppnat min mun inför Herren till ett löfte och kan inte ta tillbaka mitt ord.”36 Hon svarade honom: “Min far, har du öppnat din mun inför Herren, så gör med mig enligt dina ord, eftersom Herren nu har gett dig hämnd på dina fiender, ammoniterna.” 37 Hon sade vidare till sin far: “Men uppfyll en begäran: Ge mig två månader, så att jag kan gå upp i bergen och begråta min jungfrudom med mina väninnor.” 38 Han svarade henne: “Du får gå.” Och han lät henne vara borta i två månader. Då gick hon med sina väninnor och begrät sin jungfrudom på bergen. 39 Men efter två månader återvände hon till sin far, och han gjorde då med henne efter löftet han hade givit. Och hon hade aldrig känt någon man. Sedan blev det en sed i Israel, 40 att Israels döttrar gick för att fira minnet av gileaditen Jeftas dotter under fyra dagar varje år.

Några fakta som vi kan få ut ifrån historien:

Jefta utgav ett heligt löfte till Gud.
Löftet var rimligtvis inte bara något positivt och eftersträvansvärt i Jeftas ögon (om än en uppoffring) utan även i Guds ögon. I versen precis innan löftet får vi veta att Guds ande var över Jefta när han inledde kampen mot ammoniterna, och när Jefta lovade Gud ett brännoffer (en person från Jeftas eget hus) på villkoret att Gud skulle hjälpa honom med en vinst, så blev resultatet att Gud faktiskt hjälpte honom med just detta. Med tanke på informationen att Guds Ande var över Jefta, och att Gud valde att ge ammoniterna i Jeftas hand, så tyder detta på att Gud såg med glädje på Jeftas löfte.
Jefta (och författaren) ansåg att löftet senare blev fullbordat.
Efter att Jeftas dotter förstått bakgrunden till löftet (det heliga löftet i sig samt att Gud hjälpt dem att eliminera hotet från ammoniterna som gisslat Israel en längre tid) så ansåg även hon att löftet måste infrias.
Vi får aldrig läsa om Jeftas dotters död, men däremot beskriver texten två gånger att hon gått iväg för att begråta sin jungfrudom innan löftet skulle fullbordas. Borde hon inte snarare begråta sin snara död där inte bara jungfruodomen stod på spel utan allt som har med ett framtida liv att göra? Precis efter att vi får veta att Jeftas löfte uppfyllts så nämner författare att dottern aldrig känt någon man. Denna information vore ytterst ologisk och förbryllande om den unga kvinnan faktiskt dog. Det är självklart att ung.
Jefta fortsatte som Domare i sex år även efter fullbordandet av löftet, och det verkar inte ha blivit några reaktioner i grannskapet om att han överträtt Guds lag eller betraktades som en mördare.
Mose lag beskriver människooffer som något avskyvärt, men i Hebr. 11 listas Jefta som en heroisk person som gick i tro, som skipade rätt, fick löften uppfyllda, etc.

Det är viktigt att ha i åtanke att människooffer var en styggelse för Gud. Den ende som får släcka liv på ett sådant sätt är Skaparen själv, som ju är den som orsakat allt liv på jorden:

Jer. 7:31 De har byggt upp Tofethöjderna i Hinnoms sons dal för att där bränna upp sina söner och döttrar i eld, fastän jag aldrig har befallt eller ens tänkt mig något sådant.

Hes. 16:20 Du tog dina söner och döttrar, som du hade fött åt mig, och offrade dem till mat åt bilderna. Var det inte nog att du bedrev hor? 21 Du slaktade mina barn och offrade dem åt dessa bilder. 22 Och medan du höll på med sådana vidriga ting och bedrev hor, tänkte du inte på din ungdoms dagar, då du låg naken och blottad och sprattlade i ditt blod.

Ps. 106:36 De tjänade deras avgudar, och dessa blev en snara för dem.37 De offrade sina söner och döttrar åt onda andar.38 De utgöt oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade åt Kanaans avgudar, och landet blev vanhelgat genom blodet.

Hellre lydnad än offer:

Mika 6:7 Gläds Herren åt bockar i tusental, åt oljeströmmar i tiotusental? Skall jag ge min förstfödde till offer för min överträdelse min livsfrukt till syndoffer för min själ?8 Han har kungjort för dig, o människa, vad gott är. Vad begär väl Herren av dig annat än att du gör det som är rätt, att du älskar barmhärtighet och vandrar i ödmjukhet med din Gud?

Att offra den förstfödda

Förmodligen tänkte sig inte Jefta att ett djur skulle möta honom i dörrarna, för hur skulle han i så fall undvika att det inte var ett orent djur och därmed odugligt som offer? Man får därför anta att han inte syftade på ett djur utan snarare en människa och allra troligast att det skulle vara någon från hans eget hushåll eftersom det var hans eget hus.

Men var det verkligen så att Jefta emot allt sunt förnuft dödade en människa (från sitt eget hus) genom att offra denna som ett brännoffer? Nej, det är inte troligt med tanke på vad som står i Guds lagar, men kanske det i stället handlade om ett liknande offer som för Hanna vad gäller hennes efterlängtade son Samuel?:

1 Sam. 1:11 Hon gav ett löfte och sade: “Herre Sebaot, om du vill se till din tjänarinnas lidande och komma ihåg mig och inte glömma din tjänarinna utan ge henne en son, då skall jag ge honom åt Herren för hela hans liv, och ingen rakkniv skall komma på hans huvud.”

Pred. 5:4 Det är bättre att du inte lovar något än att du lovar och inte håller det.

Hannas offer handlade också om ett människooffer, men verkligen inte i form av ett fysiskt brännoffer. Däremot så “offrade” hon sin sons liv till Gud för att han för alltid skulle tjäna honom – vilket sonen Samuel själv växte upp med som en självklarhet och med en innerlig dedikation. Allra lättast att få ihop historien om Jefta (med tanke på att löftet anses vara uppfyllt och hans dotter verkade leva vidare) är om vi förstår hans ord endast som en hänsyftning till ett brännoffer – i en ren symbolisk mening – och med en tanke på Guds bud vad gäller offrandet av “det förstfödda”.

Vi förstår mer om vi läser om Guds lagar gällande offrandet av allt det förstfödda, inklusive alla förstfödda söner. Det var nämligen så att allt som öppnade moderlivet, som var av hankön, skulle offras till Gud. Detta benämndes som en gåva, och när det gäller leviterna så handlade det också om människors offergåvor som tillföll leviterna (som fått sin tjänstgöring direkt av Gud och som heller inte hade några inkomstkällor på samma sätt som de övriga av Jakobs söner). Men även om det inte står omnämnt på alla ställen där vi kan läsa om offrandet av det förstfödda, så gällde också budet att man skulle lösa ut varje förstfödd son. Guds tanke var självfallet aldrig att söner skulle offras som fysiska brännoffer men att de däremot skulle lösas ut efter ett visst mönster. Skälet till lagen om det förstfödda var att Israel alltid skulle ha i minnet vad som hände i Egypten, där Farao vägrade att släppa de slavande israelerna men att Gud på ett mäktigt sätt ingrep och räddade dem. Läs mer om det förstfödda för att förstå bättre varifrån Jefta fått sin inspiration till ett sådant löfte:

2 Mos. 22:29 Du skall inte dröja att bära fram som gåva av det som fyller din lada och av det som kommer från din vinpress. Den förstfödde av dina söner skall du ge åt mig.30 På samma sätt skall du göra med din nötboskap och din småboskap. I sju dagar skall de stanna hos sina mödrar, men på åttonde dagen skall du ge dem åt mig.

2 Mos. 13:11 När Herren låter dig komma in i och ger dig kananeernas land, som han med ed har lovat dig och dina fäder, 12 då skall du överlämna till Herren allt som öppnar moderlivet. Allt förstfött bland din boskap som är av hankön skall tillhöra Herren. 13 Men allt som öppnar moderlivet bland åsnor skall du lösa ut med ett får, och om du inte vill lösa det skall du krossa nacken på det. Varje förstfödd son skall du lösa ut.14 När din son i framtiden frågar dig vad detta betyder, skall du svara honom: Med stark hand förde Herren oss ut ur Egypten, ur träldomshuset. 15 Eftersom farao hårdnackat vägrade att släppa oss, dödade Herren allt förstfött i Egyptens land, från det förstfödda bland människor till det förstfödda bland boskap. Därför offrar jag åt Herren allt som öppnar moderlivet och är av hankön, och varje förstfödd son löser jag ut.16 Detta skall vara som ett tecken på din hand och som ett band till påminnelse på din panna, ty med stark hand förde Herren oss ut ur Egypten.”

4 Mos. 3:8 Och de skall ha vården om uppenbarelsetältets alla tillbehör och iaktta vad som åligger Israels barn genom att tjänstgöra vid tabernaklet. 9 Du skall ge leviterna åt Aron och hans söner. De skall ges åt honom som en gåva från Israels barn 10 Men Aron och hans söner skall du ålägga ansvaret för prästtjänsten. Om någon annan inkräktar på den, skall han dödas.”11 Herren sade till Mose: 12 “Se, jag har själv bland Israels barn tagit ut leviterna i stället för alla förstfödda bland Israels barn, alla som öppnar moderlivet. Leviterna skall tillhöra mig, 13 ty alla förstfödda tillhör mig. På den dag då jag slog allt förstfött i Egyptens land helgade jag åt mig allt förstfött i Israel, både bland människor och boskap. De tillhör mig. Jag är Herren.” — 41 Och tag ut åt mig leviterna – ty jag är Herren – i stället för alla förstfödda bland Israels barn, och leviternas boskap i stället för allt förstfött bland Israels barns boskap.” — 44 Och Herren sade till Mose: 45 “Tag ut leviterna i stället för allt förstfött bland Israels barn och leviternas boskap i stället för deras boskap. Leviterna skall tillhöra mig. Jag är Herren. 46 Men för att lösa de 273 personer av Israels barns förstfödda som överstiger leviternas antal, 47 skall du ta fem siklar silver för varje person. Du skall ta upp dem efter helgedomssikelns vikt, sikeln räknad till tjugo gera.

4 Mos. 18:6 Det är jag som har utvalt era bröder, leviterna, bland Israels barn. De är en gåva åt er, givna åt Herren till att förrätta tjänsten vid uppenbarelsetältet.— 15 Allt som öppnar moderlivet, varje varelse, människa eller djur, som de för fram till Herren skall tillhöra dig. Men det förstfödda bland människor skall du friköpa. Även det förstfödda bland orena djur skall du friköpa. 16 När de är en månad gamla skall du friköpa dem med den lösensumma som är bestämd till fem siklar silver, efter helgedomssikelns vikt, som är tjugo gera. 17 Men det förstfödda bland nötboskap eller det förstfödda bland får eller det förstfödda bland getter skall du inte friköpa. Det är heligt. Deras blod skall du stänka på altaret, och deras fett skall du förbränna som ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren.

Neh. 10:34 Vi, prästerna, leviterna och folket, kastade lott om vedoffret, hur man varje år skulle föra det till vår Guds hus på bestämda tider, efter våra familjer, och bränna det på Herrens, vår Guds, altare så som det är skrivet i lagen.35 Till Herrens hus skulle vi varje år föra förstlingen av markens gröda och förstlingen av all frukt på alla slags träd. 36 Så som det är skrivet i lagen skulle vi också föra till Guds hus, till prästerna som gjorde tjänst i vår Guds hus, de förstfödda av våra söner och av vår boskap, och de förstfödda av vår nötboskap och vår småboskap.

5 Mos. 12:17 Du får inte inom dina portar äta tionden av din säd, ditt vin och din olja och inte heller det förstfödda av din nötboskap och din småboskap eller något av de löftesoffer som du gett löfte om eller av dina frivilliga offer eller av dina händers bidrag.

5 Mos. 14:23 Du skall äta ditt tionde inför Herrens, din Guds, ansikte på den plats som han utväljer till boning åt sitt namn: tiondet av din säd, ditt vin och din olja, liksom det förstfödda av din nötboskap och småboskap, så att du lär dig att alltid frukta Herren, din Gud.

Att de förstfödda sönerna skulle lösas ut (friköpas) är en viktig ledtråd vad gäller Jeftas agerande, för detta skulle kunna varit även hans plan från början till slut. Även det friköpta betraktades symboliskt som ett brännoffer, även om det ersattes med ett friköp. Nu var inte Jeftas förstfödda någon son, men hela hans löfte var ytterst unikt. Han kunde heller inte veta säkert att den som först skulle möta honom i dörrarna till sitt hus skulle vara “förstfött”, men däremot var ju hela löftet baserat på premissen att personen åtminstone skulle vara först ut genom husdörrarna: “vem som än kommer ut mot mig genom dörrarna i mitt hus”. Alltså den första som kommer ut. Inte först ut genom moderlivet, men väl ut genom dörrarna.

Jeftas dotter – utvald att tjäna Gud

Även om Jefta rev sönder sina kläder i upprördhet över att få se sin dotter som den första genom dörrarna, så kan detta inte ha varit oväntat för honom. Det kan självfallet ha varit så att han hoppades att den första genom dörrarna skulle vara någon annan, men hans löfte innebar verkligen ett mycket stort uppoffrande med tanke på vad som stod på spel. Texten säger också att dottern var fast besluten att fullfölja och infria faderns löfte. Däremot får vi inte veta exakt hur hennes tjänstgöring för Gud såg ut, och hur hennes vardag blev.

Man kanske kan tycka att Jeftas dotter gick en mycket tragisk framtid till mötes genom att behöva dedikera hela sin framtid till att tjäna Gud i stället för att skaffa familj, men man bör även fundera på hur hennes, och hela Israels, framtid skulle sett ut om inte Jefta hade accepterat uppdraget att gå emot ammoniterna med hjälp av Gud, och om ammoniterna skulle blivit herrar över Israel? Då hade förmodligen framtiden sett ännu värre ut, och hon skulle med största säkerhet också ha förlorat sin far.

I livets uppförsbackar får vi försöka tänka på att livet på jorden är en kort parentes, och att det bästa ligger framför oss i Guds permanenta rike.

Det talas om en tradition som följde efter händelsen med Jeftas dotter: “Sedan blev det en sed i Israel, 40 att Israels döttrar gick för att fira minnet av gileaditen Jeftas dotter under fyra dagar varje år”. Denna sed pågick förmodligen så länge som Jeftas dotter levde, genom att hennes väninnor, och kanske andra människor, gjorde pilgrimsresor till henne varje år. Hennes beslut att gå med på faderns löfte mottogs alltså med stor tacksamhet och respekt. Man kan jämföra den årliga seden med 1 Sam. 1:3; 2:19, där Hanna gjorde årliga besök hos sin son Samuel så länge han levde.

Jefta utförde en heroisk insats:

Hebr. 11:31 Genom tron undgick skökan Rahab att gå under tillsammans med dem som inte trodde, eftersom hon hade tagit emot spejarna som vänner.32 Vad skall jag säga mer? Jag skulle inte hinna med att berätta om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David, Samuel och profeterna. 33 Genom tron besegrade de kungariken, skipade rätt, fick löften uppfyllda, täppte till lejons gap, 34 släckte rasande eld och undkom svärdsegg. De var svaga men blev starka, de blev väldiga i strid och drev främmande härar på flykten.

1 Sam. 12:11 beskriver det som att det var Herren som sände Jefta att rädda folket från sina fiender.

1 Sam. 12:10 Men de ropade till Herren och sade: Vi har syndat, för vi har övergett Herren och tjänat baalerna och astarterna. Men rädda oss nu från våra fienders hand, så skall vi tjäna dig. 11 Herren sände då Jerubbaal, Bedan, Jefta och Samuel och räddade er från era fiender runt omkring, och ni fick bo i trygghet.

Historien om Jefta är en av flera berättelser om en person som inte är mycket värd i andra ögon (t. ex hans bröders), men som slutar med att han blir en person av stor betydelse. Även om hans egen släkt på jorden slutade med hans dotter, som ju inte fick några barn.

Elisa, hånande småpojkar / ungdomar, samt två björnhonor – 2 Kung. 2:23-24

Jul3

Småpojkar straffas med döden pga några retfulla ord?

Ordet “småpojkar” bör redas ut och bäst är då att jämföra med andra ställen i Bibeln där samma begrepp används. Här är avsnittet som vi jämför med:

2 Kung. 2:23 Därefter begav han sig upp till Betel. Medan han var på väg dit upp kom en skara småpojkar ut ur staden. De började håna honom och ropade till honom: “Upp med dig, du flintskalle! Upp med dig, du flintskalle!” 24 När han vände sig om och fick se dem, förbannade han dem i Herrens namn. Då kom två björnhonor ut ur skogen och rev ihjäl fyrtiotvå av pojkarna.

Det svenska ordet småpojkar i v. 23 är översatt från två hebreiska ord. Dels adjektivet qatan (Strong’s 6996), som kan översättas med liten, ung, oviktig eller av ringa betydelse. samt det hebreiska maskulina substantivet naar (Strong’s 5288). Blueletterbible översätter med a boy, lad, youth, retainer, som på svenska skulle handla om pojke, grabb, yngling, ungdom eller tjänare. Det förekommer 240 gånger i KJV och översätts ibland med “youth”, eller “young man”.

Pojkar i v. 24 är en översättning av yeled (Strong’s 3206) som har en liknande översättning som ovan och används 89 gånger i KJV.

Här nedan är exempel på hur orden används i Gamla Testamentet. Som vi kan se så kan “småpojke” också vara en yngling och/eller en ung man:

1 Mos. 29:18 Och Jakob älskade Rakel. Därför sade han: “Jag vill arbeta åt dig i sju år för Rakel, din yngre dotter.” (qatan)

Na’ar:

1 Mos. 14:21 Kungen i Sodom sade till Abram: “Ge mig folket. Krigsbytet kan du behålla för dig själv.” 22 Men Abram svarade kungen i Sodom: “Jag lyfter min hand upp till Herren, till Gud den Högste, skapare av himmel och jord: 23 Jag vill inte ta ens en tråd eller en sandalrem, än mindre något annat som tillhör dig. Du skall inte kunna säga: Jag har gjort Abram rik. 24 Jag vill inte ha någonting. Det räcker med vad mina män har ätit och mina följeslagares andel, Aner, Eskol och Mamre. Låt dem få sin del.”

1 Mos. 22:3 Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna och tog med sig två av sina tjänare och sin son Isak. Sedan han huggit ved till brännoffer, gav han sig i väg mot den plats som Gud hade sagt åt honom att gå till.— 5 Han sade då till sina tjänare: “Stanna här med åsnan. Jag och pojken går dit bort för att tillbe, och sedan kommer vi tillbaka till er.” —

1 Mos. 34:19 Och den unge mannen dröjde inte med att göra som de sade, ty han var kär i Jakobs dotter. Och han var mer ansedd i sin fars hus än någon annan.

1 Mos. 37:2 Detta är Jakobs fortsatta historia. När Josef var sjutton år vallade han fåren tillsammans med sina bröder. Som ung hjälpte han sönerna till Bilha och Silpa, sin fars hustrur. Och Josef berättade för deras far allt ont som sades om dem.

1 Mos. 41:12 And there was there with us a young man, an Hebrew, servant to the captain of the guard; and we told him, and he interpreted to us our dreams; to each man according to his dream he did interpret

1 Kung. 11:14 Herren reste upp en motståndare till Salomo. Det var edomiten Hadad som var släkt med kungen i Edom. —17 Då flydde Hadad tillsammans med några edomitiska män, som hade varit i hans fars tjänst, för att bege sig till Egypten. Hadad var då en ung pojke.¹⁸Sedan de brutit upp från Midjan kom de till Paran. De tog folk med sig från Paran och kom till Egypten, till farao, kungen i Egypten. Denne gav Hadad hus, underhåll och land. 19 Farao uppskattade Hadad så mycket att han till hustru gav honom en syster till sin gemål, en syster till drottning Tapenes. 20 Denna syster till Tapenes födde åt honom sonen Genubat, och Tapenes avvande honom i faraos hus. Sedan vistades Genubat i faraos hus bland faraos söner.

1 Kung. 3:6 Salomo svarade: “Du har visat stor nåd mot din tjänare, min fader David, därför att han vandrade inför dig i sanning och rättfärdighet och med ärligt hjärta mot dig. Du bevarade åt honom denna stora nåd och gav honom en son som sitter på hans tron, så som det är i dag. 7 Du, Herre, min Gud, har nu gjort din tjänare till kung efter min fader David. Men jag är bara en ung man, jag vet varken ut eller in. 8 Din tjänare är här bland ditt folk som du har utvalt, ett folk så stort och talrikt att det inte kan räknas på grund av sin mängd. 9 Ge din tjänare ett lydigt hjärta, så att han kan vara domare för ditt folk och skilja mellan gott och ont. För vem kan annars vara domare för detta ditt stora folk?”

yeled:

1 Mos. 4:23 Lemek sade till sina hustrur: “Ada och Silla, hör på mig! Ni Lemeks hustrur, lyssna till mina ord: En man har jag dödat för varje sår och en ung man för varje blåmärke. (Omtalad man: Kain)

1 Mos. 32:22 Men Jakob steg upp samma natt och tog sina båda hustrur och sina båda slavinnor och sina elva söner och gick över Jabboks vadställe.

1 Kung. 12:6 Då rådgjorde kung Rehabeam med de gamla som hade varit i tjänst hos hans fader Salomo, medan denne ännu levde, och han sade: “Vilket svar råder ni mig att ge detta folk?” — 8 Men han brydde sig inte om det råd som de gamla hade givit honom, utan rådgjorde med de unga män som hade växt upp med honom och som nu var i hans tjänst.9 Han sade till dem: “Vilket svar råder ni oss att ge detta folk som har sagt till mig: Lätta det ok som din far har lagt på oss?” 10 De unga männen, som hade växt upp med honom, svarade: “Så här bör du säga till detta folk, som har sagt till dig: Din far gjorde vårt ok tungt, men lätta du det för oss – så här bör du säga till dem: Mitt minsta finger är tjockare än min fars midja.

Ynglingarna bad Elisa att “Gå upp”?

Bakgrunden till ynglingarnas miljö i Betel:

1 Kung. 12:26 Jerobeam tänkte inom sig: “Nu kan riket komma tillbaka till Davids hus. 27 Ty om folket drar upp till Herrens hus i Jerusalem för att offra, kan folket i sitt hjärta vända tillbaka till sin herre Rehabeam, Juda kung. Då dödar de mig och vänder tillbaka till Rehabeam, Juda kung.”28 Sedan kungen hade rådgjort om detta, lät han göra två kalvar av guld och sade till folket: “Nu får det vara nog med era färder upp till Jerusalem. Se, här är din Gud, Israel, han som har fört dig upp ur Egyptens land.” 29 Han ställde upp den ena i Betel, och den andra i Dan. 30 Detta blev en orsak till synd. Folket gick ända till Dan för att träda fram för den ena av dem. 31 Han byggde också upp offerhöjdshus och gjorde alla slags män ur folket till präster, sådana som inte var leviter.32 Jerobeam anordnade en högtid på femtonde dagen i åttonde månaden, lik högtiden i Juda, och gick då upp till altaret. Han gjorde detta i Betel för att offra åt de kalvar som han hade låtit göra. De män som han hade gjort till offerhöjdspräster, lät han göra tjänst i Betel. 33 Till det altare som han hade gjort i Betel steg han alltså upp på femtonde dagen i åttonde månaden, det var den månad som han själv hade valt. Han anordnade då en högtid för Israels barn och steg upp till altaret för att tända offereld.

Det handlar om två lag – profetlärljungarna till Elia/Elisa och Betels Baaldyrkare.

2 Kung. 2:9 När de hade kommit över sade Elia till Elisa: “Bed mig om vad du vill att jag skall göra för dig, innan jag tas ifrån dig.” Elisa sade: “Må en dubbel arvslott av din ande komma över mig.”10 Han svarade: “Du har bett om något svårt. Men om du ser mig, när jag blir tagen ifrån dig, då kommer det att ske dig så. Annars sker det inte.” 11 Medan de gick och samtalade, se, då kom en vagn av eld med hästar av eld och skilde de båda från varandra. Och Elia for i stormvinden upp till himlen. 15 När de profetlärjungar som var vid Jeriko på något avstånd såg detta, sade de: “Elias ande vilar på Elisa.” De gick emot honom och bugade sig till marken för honom.

Betel fungerade under en tid som ett centrum för Baalsdyrkan, och ynglingar växte under perioder därmed upp i en mycket mörk miljö. De ynglingar som kom för att möta Elisa gjorde det av allt att döma i ont uppsåt med tanke på deras bakgrund, deras uppträdande och antal. Vi vet inte det exakta antalet, men med tanke på att de två björnarna hann med att riva (och kanske döda) 42 av dem, så borde antalet rimligtvis varit långt mycket större. Anfölls 10% av ynglingarna, eller 50%? Vi vet inte, men om det springer runt två björnar som river människor så flyr man. Är man långt ifrån staden och det inte finns många möjligheter att skydda sig så får man göra så gott man kan, men inte ens två björnar kan anfalla hur många som helst.

“Upp med dig, du flintskalle!”

Ynglingarnas uppmaning att Elisa skulle “gå upp” är förmodligen kopplat till Elias gudomliga himlafärd som ynglingarna förstås hört talas om även om de själva inte bevittnat den. De hade förmodligen redan innan Elias berömda himlafärd insett att han hade en enorm gudomlig kraft – och därmed utgjorde ett hot mot deras egna aktiviteter – men hade Elisa verkligen samma kapacitet? Genom att skymfa Elisa och uppmana honom att försöka repetera detta mirakel så utmanade de även hans rätt att vara Elias lärljunge och att kunna tala för Gud. Om Elisa skulle misslyckas skulle det vara en stor seger för dessa upprorsmakande och Baalbedjande ynglingar som då skulle ha blivit av med både Elia (fysiskt) och kanske även hans lärljunge som en slagen motståndare.

Elisas reaktion gjorde det klart för alla närvarande att han verkligen var Guds utsända, precis som Elia var, och att det därmed var Gud själv som de utmanade och hånade. I stället för vinst kunde de som bevittnade spektaklet se att upprorsmakarnas falska gudar inte kunde hjälpa dem när det som mest behövdes.

Det är inte ens säkert att dessa ynglingar dog. “Rev ihjäl” är översättningen till svenska av det hebreiska ordet baqa‘ (Strong’s 1234), men ordet har i KJV översatts med cleave, divide, rend, break through, breach, asunder, hatch, brake, burst, cleft, tear, etc. Vi vet alltså inte säkert om de fyrtiotvå ynglingarna skadades, om en del av dem skadades medan andra dog, eller om alla 42 dog av björnarnas framfart.

Vi ska dessutom alla en gång dö. En del gamla och en del unga, en del goda och en del onda. Det är inte ens självklart att ett långt liv på jorden alltid måste betraktas som något eftersträvansvärt. Under Enoks (Hanok) tid så levde de flesta till de var ca 1000 år gamla, men pga utav att Enok själv levde ett rättfärdigt liv och lydde Gud i allt så fick han sitt liv rejält förkortat. Gud tog hem honom redan vid 365 års ålder, så han fick bara leva 1/3 av ett vanligt liv före floden. Vi lever i en temporär värld och inte i vårt permanenta hem.

Bibeln om vår “onda natur” och “kött” i SFB, samt arvsynden som är obiblisk

Dec3

Arvsynden är ingenting som Bibeln lär ut och inte de äldsta kyrkofäderna

Bibeln hävdar inte att vår natur eller vårt kött är syndigt i sig självt. Bibeln förklarar tydligt vad synd innebär. Nämligen att bryta mot Guds lag – att vara olydig mot hans bud (1 Joh.3:4 ) – vilket är något man gör. Därför kan vi inte hävda något annat – t ex att synd är när man befruktas (börjar få ett fysiskt kött) och blir en människa. Det skulle innebära att vi är syndiga redan som foster och egentligen redan som embryon. Men varför skulle det förarga Gud varje gång ett embryo växer till och börjar få kött? Det kan ju knappast vara deras fel? Så här snurrigt kan det bli om man tror på arvsynden (eller syndarvet), som ursprungligen är en gnostisk lära som Augustinus (före detta gnostiker) gjorde populär inom kyrkan, senare med stöd av både Luther och Kalvin.

Olyckliga formuleringar i SFB om Natur och Kött

Svenska Folkbibeln är ofta bättre och mer lättförståelig än 1917 års översättning (men inte lika bra som Reformationsbibeln), men är det gäller människans natur, vårt kött och syndarvet så är 1917 års översättning bättre än SFB. Här nedan följer några olyckliga formuleringar där t ex SFB valt att lägga till ordet “ond” ihop med ordet “natur”, trots att detta adjektiv inte står att finnas i grundspråket. I stället för “ond natur” hade en bättre översättning varit “kött” kort och gott, men pga den formuleringen kan läsarna få för sig att vår natur eller vårt kött är ont i sig självt.

”Ond natur” är i SFB en översättning av grekiska σάρξ (sarx, Strong’s 4561) som betyder KÖTT eller kropp (inte ont kött eller ond natur) vilket är precis samma sorts kött som Jesus hade. Att översätta ett och samma ord för ”kött” när det är relaterat till Jesus, och till ”ont kött/ond natur” när det är relaterat till människor är helt omotiverat.

Exempel

SFB: a) Rom 8:12 Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår onda natur, så att vi skall leva efter köttet

Bättre i 1917: Rom. 8:¹²Alltså, mina bröder, hava vi icke någon förpliktelse mot KÖTTET, så att vi skola leva efter KÖTTET.

SFB: b) Rom 7:5 Ty så länge vi behärskades av vår onda natur, var de syndiga begär som väcktes till liv genom lagen verksamma i våra lemmar, så att vi bar frukt åt döden

Bättre i KJV: Rom. 7:5 For when we were IN THE FLESH, the MOTIONS OF SINS, which were by the law, did work in our members to bring forth fruit unto death.

SFB: c) Gal. 5:¹³Ni är kallade till frihet, bröder. Använd bara inte friheten så att den onda naturen får något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek

Bättre i 1917: Gal 5:13 I ären ju kallade till frihet, mina bröder; bruken dock icke friheten så, att KÖTTET får något tillfälle. Fastmer mån I tjäna varandra genom kärleken.

SFB d) Ef. 2:3:³Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra.

Bättre i 1917: Ef. 2:3 Bland dessa voro förut också vi allasammans, där vi vandrade i vårt KÖTTS begärelser och gjorde vad köttet och sinnet ville; och vi voro genom vår natur hemfallna åt vredesdomen, vi likasom de andra.

eller i KJV: Ef. 2:3 Among whom also we all had our conversation in times past in the lusts of our flesh, fulfilling the desires of the flesh and of the mind; and were by nature the children of wrath, even as others.

SFB: e) Rom. 8:3 Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden.

Bättre i 1917: Rom. 8:³Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det den var försvagad genom KÖTTET, det gjorde Gud, då han, för att borttaga synden, sände sin Son i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i köttet.

SFB: f) Rom. 8:8 De som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud.

Bättre i KJV: Rom. 8:⁸So then they that are in the FLESH cannot please God.

SFB: g) Kol. 2:11 I honom blev också ni omskurna, inte med människohand, utan med Kristi omskärelse, då ni avkläddes er syndiga natur

Bättre i 1917: Kol 2:¹¹I honom haven I ock blivit omskurna genom en omskärelse, som icke skedde med händer, en som bestod däri att I bleven avklädda eder KÖTTSLIGA KROPP; jag menar omskärelsen i Kristus.

SFB: h) Rom. 7:7 Vad skall vi då säga? Att lagen är synd? Nej, visst inte! Men det var först genom lagen jag lärde känna synden. Jag hade inte vetat vad begäret var, om inte lagen hade sagt: Du skall inte ha begär.

Bättre i KJV: Rom. 7:⁷What shall we say then? Is the law sin? God forbid. Nay, I had not known sin, but by the law: for I had not known lust, except the law had said, Thou shalt not COVET.

Svenska Folkbibeln har alltså felaktigt lagt till ord som inte finns i grundtexten, och därmed gjort verserna mer svårgreppade och missförstådda. 1917 års översättning har lyckats bättre eftersom ”ond natur” inte finns med i någon av dessa verser, vilket gäller även Reformationsbibeln.

Vad gäller Rom. 8:3 så är detta det enda stället i Bibeln där det står något om ”syndigt kött/natur” och vi kan läsa att Jesus kom ”i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i köttet”. När han var tillsammans med sin Fader i treenigheten så ägde han inte något kropp att synda med och hade heller ingen kapacitet att synda eftersom Gud inte kan gå emot sin egen rättfärdiga natur. När Jesus kom som människa till jorden så hade han plötsligt kött liksom oss och kunde därmed, om han så velet, synda precis som vilken människa som helst. Däremot så vet vi förstås att Jesus trots detta valde att INTE synda vilket var ett alternativ även för människan. Det är därför en bra beskrivning att Jesus kom ”i syndigt kötts gestalt”, för det är ju med köttet som en människa kan utföra synd – och det var “i syndigt kötts liknelse” som han kom. Det går inte att använda denna vers som stöd att vi alla är födda i synd, eftersom versen handlar om Jesus val att komma till jorden i ett likadan skepnad som oss.

Slutligen finns det ett annat grekiskt ord som kan översättas med “natur”, nämligen φύσις (phusis, Strong’s 5449), och som förekommer 14 gånger i KJV. Exempel:

Rom. 1:26 Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga.

Rom. 2:14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen.

Gal. 2:15 Vi själva är visserligen judar till födelsen och inga hedniska syndare.

Intressant att hedningar sägs “av naturen” kunna göra det lagen befaller. Tvärt emot arvsynden som hävdar något annat.

Romarbrevet 5, som många hävdar lär ut arvsynden

Rom. 5:12 säger att “döden” (inte synden) kom över alla människor, och även varför det är så. För att de syndat. Inte för att Adam syndat och de ärvt hans synd.

När det gäller Rom 5:18 är många snabba att läsa in en arvsynd i texten eftersom det står att “alla” blir fördömda pga en endas fall (Adams fall) vilket alltså skulle innebära att de är syndare per automatik pga Adam. OK, och hur rimmar det med resten av meningen som säger att en endas rättfärdighet (Jesus rättfärdighet) lett till ALLA människors frikännande? Sker även det per automatik för “alla” människor? Om man tar sig friheten att lägga till ett villkor vad gäller frikännandet i Jesus (att vi inte blir frikända förrän vi omvänder oss och tror), så borde ett liknande villkor läggas in gällande Adam (att vi inte blir fördömda förrän vi syndar likt honom). Det rimmar väl med resten av skriften.

Rom. 5:18 har en parallelism som måste läsas på samma konsekventa sätt på båda sidor om kommatecknet. Om Adam automatiskt orsakar så att ALLA människor fördöms, så är det så att ALLA människor automatiskt blivit frikända genom Jesus. Men en sådan tolkning vet vi är fel eftersom alla människor inte blir frälsta. Det krävs omvändelse och tro för frälsning. Med andra ord så handlar Rom. 5-18-19 inte om någonting som sker automatiskt eller generellt för alla människor utan deras medverkan. Vi är inte syndare förrän vi syndar som Adam, och vi är inte rättfärdiga förrän vi renar oss i Jesu blod.

Rom 5:18 Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för ALLA människor, så har en endas rättfärdighet för ALLA människor lett till en frikännande dom som leder till liv. 19 Liksom de många stod som syndare på grund av en enda människas olydnad, så skulle också de många stå som rättfärdiga på grund av den endes lydnad.

De människor (alla) som står på det ena sidan av kommatecknet är precis samma människor (alla) som står på den andra sidan av kommatecknet. Många väljer dock att ändra ovan två verser så att de låter såhär:

Rom. 5:18 Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet för NÅGRA människor lett till en frikännande dom som leder till liv. 19 Liksom de många stod som syndare på grund av en enda människas olydnad, så skulle också NÅGRA FÅ stå som rättfärdiga på grund av den endes lydnad.

De vill gärna få texten (v. 18) att säga att ALLA är syndiga i Adam men NÅGRA är rättfärdiga i Jesus. Men så säger inte texten! Texten säger “alla” i båda fallen i v. 18.

Befallde Gud den assyriska kungen att plundra och synda? – Jes. 10:6

Nov28

Jag sände honom mot ett gudlöst folk, mot min vredes folk. Jag befallde honom att plundra och ta byte och trampa ner dem som smuts på gatorna. (Jes. 10:6)

Taget ur sitt sammanhang kanske ovan låter som om Gud tvingar människor att synda, men vi vet att Gud inte tvingar någon att överträda hans bud. Det betyder att varje gång en människa syndar så sker det utan undantag emot hans vilja.

Jak. 1:13 Ingen som frestas skall säga: “Det är Gud som frestar mig.” Ty Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. 14 Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär.

När man läser Jes. 10 så ser vi att Gud har en plan som han vill verkställa (såvida han inte ser omvändelse) som inkluderar vedergällning/bestraffning, och självfallet kan Gud tillfälligtvis välja att låta onda män utföra sina egna planer för att möjliggöra en lämplig bestraffning. Gud skulle kunna välja andra sätt, men om han vet att Israels fiende har en viss plan att gå emot Israel så kan förstås Gud välja att inte förhindra de planerna utan låta dem fortgå. Gud har aldrig lovat att förhindra människor från att synda, för det skulle i så fall ha inneburit att de inte har någon fri vilja. Problemet med den assyriska kungen är att han lade till egna planer som inte alls passade ihop med Guds planer. Meningen precis efter v. 6 låter så här:

Jes. 10:7 Men så menade inte han, i sitt hjärta tänkte han inte så. HANS HJÄRTA stod efter att förgöra, att utrota många folk.

Notera att Guds instruktioner handlade om att vedergälla ett folk, men den assyriska kungen hade i sitt hjärta att förgöra och utrota många folk (plural). Kungen ville plundra landet för sin egen vinnings skull, och därför kan vi också läsa att Gud kommer att döma honom för hans stolthet.

Ska man vara riktigt noga så är det inte nödvändigtvis en synd att “plundra, ta byte och trampa ner”. Inte om det kommer som en befallning från Gud, men däremot om man tar sig sådana rättigheter baserat på sina egna människoidéer. Gud har använt sig av en sådan befallning (plundring) vid ytterst begränsade tillfällen, och det har alltid handlat om kananeer eller närbesläktade folk. Läs gärna min bloggartikel om Bibelns utrotningskrig. Det handlade inte om några oskyldiga Svenssons, utan det handlade om raser (finns inte längre idag) som dels hade gener för att vara jättar, och dels utförde största möjliga ondska när de exempelvis inte skonade sina egna barn utan offrade en del till avgudar. Men är det inte fel av Gud att inte lyda sina egna bud som han befaller andra att lyda? Nej, inte nödvändigtvis eftersom buden är till för människor som lever på jorden. När det handlar om “Du skall inte döda” så gäller detta inte Gud som har makt att både skapa och släcka liv. Det är en rättighet som endast han har (och som han även har rätt att delegera till andra). Att människor felaktigt och tvärt emot tar rätten i sina egna händer och påstår “Gud har sagt ….”, ändrar inte på att Guds lag är god och för vårt eget bästa. Tyvärr döms ibland Gud och hans lagar baserat på människor som inte lyder dem.

Jesaja 10 börjar med ett VE gentemot dem som stadgar orättfärdiga lagar, som givetvis är något som är emot Guds vilja och därför tänder hans vrede. Om det var Gud själv som orsakade så att människor begår onda handlingar så skulle förbannelsen falla tillbaka på honom själv.

1 Ve dem som stadgar orättfärdiga stadgar och skriver orätta lagar 2 för att förvrida rättvisan för de nödställda och beröva de nertryckta i mitt folk deras rätt,
för att göra änkor till sitt byte och plundra de faderlösa.3 Vad skall ni göra på räkenskapsdagen, när förödelsen kommer fjärran ifrån? Till vem skall ni fly för att få hjälp, och var skall ni göra av era rikedomar?4 Den som inte faller på knä bland fångar måste falla bland de dräpta. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt.

Att som ett folk vandra sin egen väg och utföra diverse onda handlingar leder till konsekvenser, och om Israel förlorar Guds skyddande hand så blir det lättare för deras fiender att övervinna dem. Jesaja 10 har en hel del poetiska uttryck och liknelser såsom “Assur, min vredes ris”, “Staven i hans hand är min förbittring, och “min hand har drabbat andra gudars riken”. Även v. 6 kan alltså tolkas som en sanning som är uttryckt med poetiska inslag.

5 Ve över Assur, min vredes ris! Staven i hans hand är min förbittring. 6 Jag sände honom mot ett gudlöst folk, mot min vredes folk. Jag befallde honom att plundra och ta byte och trampa ner dem som smuts på gatorna.7 Men så menade inte han, i sitt hjärta tänkte han inte så. Hans hjärta stod efter att förgöra,att utrota många folk.—10 Eftersom min hand har drabbat andra gudars riken, som hade fler gudabilder än Jerusalem och Samaria,11 skulle jag då inte göra med Jerusalem och dess gudabilder som jag har gjort med Samaria och dess gudar?“12 Men när Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, skall jag STÄLLA ASSURS KUNG TILL SVARS för frukten av hans hjärtas övermod och hans stolta ögons högmod.

Det är en synd att ha ett övermodigt hjärta och stolta ögon. Helt uppenbart så agerade kungen emot Guds vilja, och kungen måste stå till svars för sina egna handlingar. Att låta Israel få ett straff är en sak (de hade många avgudabilder och utförde många onda handlingar), men det ger inte Assurs kung rätten att göra som han vill med landet.

13 Ty han säger: “Med min hands kraft har jag utfört detta och genom min vishet, eftersom jag är så klok. Jag tog bort folkens gränser, jag plundrade deras skatter, som den mäktige störtade jag härskarna.

Kungen här ovan verkade inte inse att han inte skulle ha varit så segerrik om inte Gud hade tagit bort sin hand över Israel. Tar man bort ett skydd från folket så blir det mer sårbart, då fienden lättare kan angripa och segra. Kungen säger stolt att han tagit bort folkens gränser, vilket inte är något som verkligen inte passade ihop med Guds planer.

15 Skall yxan upphöja sig över honom som hugger med den, eller sågen förhäva sig över honom som sätter den i rörelse? Som om käppen kunde svinga den som lyfter den, eller staven lyfta den som inte är av trä! 16 Därför skall Herren, Herren Sebaot, sända en tärande sjukdom bland hans feta män, och under hans härlighet skall en låga brinna lik en lågande eld.

Nej, yxan borde inte upphöja sig över den som hugger med den, men ändå så sker detta ibland. Saker och ting sker inte alltid som Gud vill (även om han förstås aldrig tappat kontrollen över sin skapelse).

22 Ty om än ditt folk, Israel, vore som havets sand, så skall bara en kvarleva av det vända om. Förödelse är beslutad, flödande av rättfärdighet.23 Ty förödelse och beslutad straffdom skall Herren, Herren Sebaot låta komma över hela landet.24 Därför säger Herren, Herren Sebaot så: Mitt folk, du som bor i Sion, frukta inte för Assur. Han skall slå dig med riset och höja sin stav mot dig, som man gjorde i Egypten.

Här ovan kan vi se att endast en kvarleva av Israel ska omvända sig. Det är ingenting som Gud predestinerar, utan det är varje individs eget ansvarsområde. Däremot kan Gud låta en världsvid flod ta över landet (som han gjorde under Noas tid), eller låta förödelse komma över ett land. I det här fallet så behövde inte Gud skapa fiender till Israel, för det fanns gott om fiender utan hans hjälp. Det Gud hoppas på är omvändelse. Ibland krävs det fysiska umbäranden för att ett folk ska förstå sitt eget bästa, och Gud ger nåd till ödmjuka hjärtan.

Samma budskap finns i Jes. 9

Även i kapitlet innan ser vi samma budskap

8 Herren sänder ett ord mot Jakob, och det slår ner i Israel.9 Allt folket får erfara det, Efraim och Samarias invånare, de som säger i stolthet och i hjärtats högmod:
10 “Tegelstenar har fallit, men vi skall bygga med huggen sten. Mullbärsfikonträd har man huggit ner, men vi sätter cedrar i deras ställe.” Herren reser upp Resins ovänner mot dem och uppeggar deras fiender,12 arameerna från den ena sidan, filisteerna från den andra, och de skall sluka Israel med glupska gap. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt.

Stolthet kan orsaka Guds vrede, och han kan välja att sträcka ut sin hand mot Israel sitt eget folk som borde vara goda föredömen för alla andra folk .

13 Ty folket vänder inte om till honom som slår dem. Herren Sebaot söker de inte.

Det är ingen bra idé att inte omvända sig och inte söka Gud …

14 Därför skall Herren hugga av från Israel både huvud och svans, både palmtopp och sävstrå, allt på en dag.15 De äldsta och högst uppsatta är huvudet, profeten som talar lögn är svansen. 16 Ty detta folks ledare för det vilse, och de som låter sig ledas går i fördärvet.

Vi kan läsa ovan att skälet att Gud låter Israel fara illa är deras egna onda handlingar. Det är deras ledare som orsakar så att folk far vilse, men det är människornas eget fel att de låter sig ledas rakt i fördärvet. Liksom Adam och Eva kunde välja att lyda Gud eller Satan, så kan Israels folk här välja att lyda Gud eller sina ledare. Fel val leder till dystra konsekvenser.

17 Därför kan Herren inte glädja sig över deras unga män, eller förbarma sig över deras faderlösa och änkor. Ty alla är de skenheliga och gör det som är ont, varje mun talar dårskap. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt.

Ovan kan vi läsa att skälet att Gud inte glädjer sig över landets unga män eller förbarmar sig ens över faderläsa och änkor, är att de alla är skenheliga och gör det som är ont. Därför är hans hand fortfarande utsträckt emot dem. Omvändelse är vad som kan kurera situationen.

18 Ja, ogudaktigheten brinner som en eld, den förtär tistel och törne. Den antänder snårskogen så att den går upp i höga virvlar av rök.19 Genom Herren Sebaots vrede står landet i brand, och folket är som ved för elden. Ingen skonar sin broder.20 Man river åt sig till höger men förblir hungrig, man tar för sig till vänster men blir inte mätt. Var och en äter köttet på sin egen arm:21 Manasse äter Efraim och Efraim Manasse. Tillsammans angriper de Juda. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt.

Problemet är alltså människornas ogudaktighet när de vandrar sin egen väg. Inte att Gud är den som predestinerar människor till att synda. Kalvinister ser gärna Jes. 10:6 som ett bevis för att Gud predestinerat (tvingar) även onda människor att utföra hans vilja. Inte nog med det, utan de antar att Guds vilja sker till 100% av alla människors handlingar utan undantag. De anser att Gud annars inte skulle vara allsmäktig och suverän.

Sänder Gud en villfarelse så att man tror på lögnen? 2 Thess. 2:11

Mar9

Skulle Gud narra oskyldiga människor genom att skicka en villfarelse på dem?

Såhär lyder texten om att Gud skickar en villfarelse:

2 Thess. 2:11 Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen 12 och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.

Det är vanligt att v. 10 inte citeras bland ovan verser vilket är beklagligt eftersom vi där hittar förklaringen VARFÖR Gud sänder en kraftig villfarelse. Orsaken är att “de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta”. De hade alltså chansen att bli frälsta men valde en annan väg! Läs mer nedan.

Självfallet så ska man inte tolka 2 Thess. 2:11 som att Gud väljer ut ett antal oskyldiga människor och skickar en villfarelse på dem så att de till skillnad mot tidigare börjar tro på en lögn. För i så fall måste vi framför allt justera Jak. 1:13 som hävdar att Gud inte frestar någon – och därmed är det uteslutet att han skulle skicka villfarelser på folk så att de tror på lögner. Då hade vi kunnat klandra Gud för människors olyckliga belägenhet.

Jak. 1:13 Ingen som frestas skall säga: “Det är Gud som frestar mig.” Ty Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon.

“Villfarelse” är en översättning av grekiska substantivet πλάνη (plané, Strong’s 4106), och ordet förekommer 10 gånger i engelska KJV. Det kan även översättas med villoväg eller bedrägeri. Här nedan ser vi några exempel på hur ordet används i Bibeln, och det är väldigt tydligt att det är människorna själva som kan välja att följa villfarelsens ande och därmed orsaka så att de hamnar i en bedräglig bluff som leder till andlig död. Detta kan inte belastas Gud som INTE vill att människor ska gå sina egna destruktiva vägar. Gud vill ju att alla människor ska omvända sig och bli frälsta. Människor kan förblindas av sina egna falska föreställningar.

Rom. 1:18 Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet UNDERTRYCKER sanningen. 19 Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. 20 Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. DÄRFÖR ÄR DE UTAN URSÄKT.21 FASTÄN de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av SINA falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. 22 De påstod att de var visa, men de blev dårar. 23 De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. 24 DÄRFÖR utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar. 25 De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen.26 DÄRFÖR utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga. 27 På samma sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män bedrev otukt med män och fick själva ta det rättvisa straffet för SIN förvillelse. 28 Och EFTERSOM de inte ansåg det vara något värt att ha kunskap om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag, så att de gjorde sådant som är mot naturen. 29 De har blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. 30 De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter och tänker ut allt ont. De lyder inte sina föräldrar, 31 är oförståndiga och trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. 32 Sådant gör de, FASTÄN de mycket väl känner till Guds rättvisa dom, att de som handlar så är värda döden. Ja, de samtycker också till att andra gör det.

Jak. 5:19 Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon för honom tillbaka, 20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från döden och överskyler många synder.

2 Pet. 2:9 Herren vet alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och att hålla de orättfärdiga i förvar och straffa dem fram till domens dag, 10 särskilt dem som i orent begär följer sin köttsliga natur och föraktar Herren.—12 Dessa människor är som oförnuftiga djur, av naturen födda till att fånga och döda. De smädar vad de inte känner till och kommer att gå under genom SITT förfall. Som djur skall de också gå under. 13 Det är den rätta lönen för DERAS laglöshet, onda som de är. De njuter av att festa mitt på ljusa dagen. De är smutsfläckar och skamfläckar, där de vid sina kärleksmåltider[e] festar och frossar tillsammans med er. 14 De har ögon fulla av otukt och kan inte få nog av synd. De lockar till sig obefästa själar och har hjärtan som är övade i att roffa åt sig, dessa förbannelsens barn. 15 De har LÄMNAT den raka vägen och förts vilse och följt samma väg som Bileam, Beors son, som älskade den lön han skulle få för sin orättfärdighet.—18 De talar stora och tomma ord, och i sina köttsliga begär lockar de med utsvävningar till sig människor som med knapp nöd har kommit undan sådana som lever i villfarelse. 19 De lovar dem frihet men är själva slavar under fördärvet, ty det man besegras av är man slav under. 20 Ty när de har lärt känna vår Herre och Frälsare Jesus Kristus och undkommit världens smitta, men sedan ÅTER blir snärjda och besegrade av den, då har det sista blivit värre för dem än det första. 21 Det hade varit bättre om de aldrig hade lärt känna rättfärdighetens väg, än att lära känna den och VÄNDA SIG BORT från det heliga budskap som överlämnats till dem. 22 Det har gått med dem som det så sant heter i ordspråket: En hund vänder om till sina spyor, och ett rentvättat svin vältrar sig i smutsen.

2 Pet. 3:14 Därför, mina älskade, eftersom ni väntar på detta, gör allt ni kan för att leva i frid, rena och oförvitliga inför honom 15 och räkna med att vår Herres tålamod tjänar till er frälsning. Så har också vår älskade broder Paulus skrivit till er enligt den vishet som han fått, 16 och så gör han i alla sina brev, när han talar om detta. I dessa brev finns en del som är svårt att förstå och som okunniga och obefästa människor FÖRVRÄNGER TILL SITT EGET FÖRDÄRV – något som också sker med de övriga Skrifterna.17 Därför, mina älskade, då ni redan vet detta, var på er vakt, så att ni inte dras med i de laglösas villfarelse och FÖRLORAR ert fäste.

1 Joh. 4: 6 Vi tillhör Gud. Den som känner Gud LYSSNAR till oss, den som inte är av Gud LYSSNAR INTE till oss. Det är så vi känner igen sanningens Ande och villfarelsens ande.

Judas 1:10 Dessa däremot smädar allt som de inte känner till, liksom djur utan förnuft, och vad de med sina naturliga sinnen kan fatta, det förstör de sig med.11 Ve dem! De har slagit in på Kains väg, de har mot betalning störtat sig i Bileams villfarelse, de har gjort uppror som Kora och gått under.

Det är alltså helt uppenbart att EFTERSOM upproriska människor valt att inte erkänna och lyda Gud fastän de hade chansen, så utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär. Vad gäller denna kategori av hopplösa fall så klippte Gud alltså alla förtöjningar och överlät dem till att följa det som deras kött lockade dem att göra. Vi kan ibland se en total laglöshet bland vissa människor som slutat att ha dåligt samvete för sin grova synd, och lever sina liv genom att motarbeta allt som Gud står för, samt hänger sig åt grova synder. De har orsakat så att de själva står utanför allt hopp om frälsning.

Om det skulle vara så att Gud griper in och utväljer ett antal människor som han särskilt vill ska tro på lögner och åstadkommer detta genom att skicka passande lögnvillfarelser, då måste man fråga sig vad som skulle hända om Gud INTE sände sådana villfarelser på dem? Skulle de då INTE tro på lögner? Om de var fast i lögner redan tidigare i sina liv, varför behövde då Gud gripa in mitt i deras vardag med villfarelser för att de skulle tro på lögner? Blev det alltså ingen skillnad? Om de inte trott på lögner tidigare, varför narrade Gud dem genom att skicka villfarelser på dem som fick dem att tro på lögner? Det är bättre om vi förstår sammanhanget. Det handlar om att Gud helt tar sin hand ifrån hopplösa fall där upproret mot Gud är fullständigt.

Vad mer kan vi läsa i 2 Thess. 2?

Kristna människor kan bi bedragna, vilket förklarar Bibelns många förmaningar och varningar till de troende. Laglöshetens människa förhäver sig över allt som kallas heligt, och agerar därför helt emot Guds vilja:

3 Låt ingen bedra er på något sätt. Ty först måste avfallet komma och laglöshetens människa, fördärvets son, öppet träda fram, 4 motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt, så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud.

Det är Satans verk att den laglöse kommer med sina lögner, och genom lögner och under så bedrar han människor som därför går förlorade (för att de lät sig luras). Vi kan läsa att Satans lurendrejeri bedrar dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta. De hade alltså chansen att bli frälsta men valde att tjusas av Satan och genom att leva i orättfärdighet. DETTA är alltså orsaken till att Gud tar sin hand ifrån dem och “sänder en kraftig villfarelse” över dem (läs Rom. 1 återigen för att se exempel på processen). De har alltså sig själva att skylla när de hänger sig åt Satan. Det hade varit bättre om de valt att vara öppna för sanningen, för då hade Gud aldrig tagit sin hand ifrån dem. De blir dömda baserat på sina egna val att helt hänge sig åt synden; “alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten”. Det verkar alltså inte finnas ett uns till dåligt samvete eller ånger bland dessa människor:

9 Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under 10 och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, EFTERSOM de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta. 11 DÄRFÖR sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen 12 och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.

“Utvalt att bli frälsta” har ibland tolkats utan föregående eller påföljande verser och därför missförståtts. Från begynnelsen har det varit bestämt att man kan bli frälst GENOM att vara i Jesus Kristus som vi blir GENOM att tro på sanningen. Det är alltså en kontrast till ovan nämnda hopplösa människor som valt Satans väg och INTE trott på sanningen. Villkoret att bli utvald till frälsning är att vi väljer att tro på sanningen eftersom detta leder till att vi blir Guds barn. Paulus varnar ändå thessalonikerna att stå fasta och hålla sig till de lärdomar som de fått. Det fanns alltså risker även för dem, om de inte skulle hålla sig kvar i den helige Andes förmaningar.

13 Men vi är skyldiga att alltid tacka Gud för er bröder, Herrens älskade, eftersom Gud från begynnelsen har utvalt er till att bli frälsta, GENOM att Anden helgar er och ni tror sanningen. 14 Det är detta som Gud har kallat er till genom vårt evangelium, för att ni skall vinna vår Herre Jesu Kristi härlighet. 15 Stå alltså fasta och håll er till de lärdomar ni har fått, muntligt eller genom brev.

Om vi i stället skulle välja att läsa verserna ovan på ett annat sätt, såsom att Gud från tidernas början valt ut ett antal människor som han bestämt sig för att leda till frälsning innan de ens blivit födda, ja då har vi enorma problem med verser som helt talar emot det konceptet – inklusive resten av 2 Thess. 2. som är det kapitel vi talar om. Gud väljer inte att frälsa eller fördöma människor innan de ens blivit födda! Alla som väljer att tro på sanningen blir helgade och kan därför bli frälsta så länge som de håller sig på sanningens väg. Från tidernas begynnelse har Gud bestämt tillvägagångssättet för frälsningen, och det är genom den helige Ande:

Apg. 5:32 Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande, som Gud har gett åt dem som lyder honom.”

Grenar i VINTRÄDET /vinstocken (Jesus) kan tas bort pga brist på FRUKT – Joh. 15

Dec7

“Om ni håller mina bud förblir ni i min kärlek!

Många kristna vill gärna tänka i banorna “en gång frälst alltid frälst”, och att gärningar (frukt) inte har någonting med frälsningen att göra utan bara bör betraktas som ett extra plus i kanten. Vanligtvis missförstår de Paulus garanti att vi kan vara frälsta utan laggärningar (alltså utan Mose lag och dess 613 bud), men inser inte att det fortfarande finns andra Guds bud att hålla – nämligen de bud/lagar som gällde INNAN Mose lag trädde i kraft. Det är fortfarande lika förbjudet att mörda, ljuga, begå äktenskapsbrott och stjäla som det alltid varit, och vi lever inte i laglöshet där allting tillåts passera utan nämnvärda konsekvenser. Synd leder fortfarande till död och den sanningen kommer alltid att bestå (Satan hävdade som bekant det motsatta). Jesus svarar på frågan “vad gott ska jag göra för att få evigt liv?” (“vad ska jag göra för att få evigt liv till arvedel?)”:

Matt. 19: 17—vill du ingå i livet, så håll buden.»18 —»Vilka?» Jesus svarade: »’Du skall icke dräpa’, ‘Du skall icke begå äktenskapsbrott’, ‘Du skall icke stjäla’, ‘Du skall icke bära falskt vittnesbörd’,19 ‘Hedra din fader och din moder’ och ‘Du skall älska din nästa såsom dig själv.‘

se även Mark. 10:19 och Lukas 18:18:21

Lukas 10:27 [lagklok man]Han svarade och sade: »’Du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av all din kraft och av allt ditt förstånd och din nästa såsom dig själv.’»28 [Jesus]Han sade till honom: »Rätt svarade du. Gör det, så får du leva.

Om någon vill argumentera att detta inte längre gäller eftersom det vi just läste handlar om det gamla testamentet så håller inte det argumentet. Jesus dog inte för att vi ska kunna synda i fred, utan Jesus undervisade om behovet av omvändelse och att ta sitt kors och följa honom.

Lukas 13:3 Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under som de. —5 Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under på samma sätt.”

Lukas 15:7 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig – inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.

Rom. 2:7 Evigt liv skall han giva åt dem som med uthållighet i att GÖRA DET GODA söka härlighet och ära och oförgänglighet.

Vinträdet/vinstocken som är Jesus Kristus – medan vi är grenarna

Här nedan är avsnittet om det sanna vinträdet i Reformationsbibelns version. Notera alla “om”, och notera att Jesus kallar sina lärljungar för “rena” – alltså renade från synd. Trots att de ansågs vara andligt rena så undervisade Jesus dem om att de och andra människor ändå riskerar att huggas av vinträdet (honom själv) pga brist på frukt. Därför försöker Jesus gång på gång övertala sina får att förbli i honom så att de kan bära frukt. Ett tecken på att en människa inte förblivit i honom är brist på god frukt i dennes liv.

Joh 15:1 Jag är det sanna vinträdet, och min Fader är vingårdsmannen.2. Varje gren i mig som inte bär frukt tar han bort, och varje gren som bär frukt rensar han, för att den ska bära mer frukt.3. Ni är redan nu rena på grund av det ord som jag har talat till er.4. Förbli i mig, och jag i er. Såsom grenen inte kan bära frukt av sig själv, OM den inte förblir i vinträdet, så kan inte heller ni det, OM ni inte förblir i mig. 5. Jag är vinträdet, ni är grenarna. Den som förblir i mig, och jag i honom, han bär rik frukt. För utan mig kan ni ingenting göra. 6. OM någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop dem och kastar dem i elden för att brännas. Matt. 7. OM ni förblir i mig, och mina ord förblir i er, kan ni be om vad ni vill, och det ska bli gjort för er.8. Min Fader blir förhärligad genomatt ni bär rik frukt och ni ska vara mina lärjungar. 9. Såsom Fadern har älskat mig, så har också jag älskat er. Förbli i min kärlek.10. OM ni håller mina bud, blir ni kvar i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och är kvar i hans kärlek.11. Detta har jag sagt till er för att min glädje ska vara kvar i er och för att er glädje ska bli fullkomlig.12. Detta är mitt bud, att ni ska älska varandra såsom jag har älskat er. Ingen har större kärlek än denna, att man ger sitt liv för sina vänner.14. Ni är mina vänner, OM ni gör vad än jag befaller er.15. Jag kallar er inte längre tjänare, för tjänaren vet inte vad hans herre gör, utan vänner har jag kallat er, eftersom jag låtit er veta allt vad jag har hört av min Fader.16. Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att ni ska gå ut och bära frukt, och att er frukt ska bestå, för att Fadern må ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. —22. Om jag inte hade kommit och talat till dem, skulle de inte ha synd, men nu har de ingen ursäkt för sin synd. (Reform. 2016)

Jesus ställer villkor till sina barn “OM ni håller mina bud, blir ni kvar i min kärlek”. Men är inte det gärningslära? Nej, den gärningslära som Paulus så ofta varnade för handlade om nykristna judar som åtminstone delvis (som när det gällde frågan om omskärelsen) ville återgå till det judiska lagsystemet som ju tillhör vår historia. Om de dessutom ville återgå till den gamla lagen så krävdes det att de skulle följa alla buden (inte bara några få utvalda) och då skulle Jesus ha dött för dem i onödan enligt Galaterbrevet.

Jesus varnar i Johannesbrevet sina utvalda lärljungar att OM de inte förblir i honom så kommer de att tas bort utav Fadern för att kastas ut och förtorkas, vilket visar att de åtminstone hade liv vid en tidigare tidpunkt – för annars skulle de inte kunna förtorkas. De samlas sedan ihop och kastas i elden vilket är en klar bild av helvetet. Det är vårt eget ansvar att se till att hålla oss i vinträdet men vi kan få hjälp av den Helige Ande att leva ett heligt liv med mycket frukt. Vi kan slippa elden och i stället leva en evighet i Guds rike! Om det hade varit upp till Gud att se till att vi bär mycket frukt så hade han givetvis gjort detta med bravur och han hade sett till att vi aldrig någonsin misslyckades på den punkten vid något tillfälle. Ef. 2:10 (som inte är i närheten att citeras lika ofta som Ef. 2:9) säger:

Ef. 2:10 Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall VANDRA I DEM.

Vi är alltså skapade för att vandra i goda gärningar, men det sker inte per automatik. Vad händer om vi väljer att inte vandra i de goda gärningar som Gud förberett för oss? Skulle det inte spela någon roll om vi vandrade i dem eller inte? Vi huggs inte av vinträdet och kastas i elden efter en fruktlös vecka eller månad men vi ges inte heller oändliga chanser. Vi vet inte när ni måste lämna jordelivet och om vi verkligen älskar Gud av hela vårt hjärta så vill vi ha kontakt med honom, bli fyllda av den helige Ande och följa honom. Gud har stort tålamod med oss, men inte obegränsat:

Lukas 13:6 Sedan berättade han denna liknelse: “En man hade ett fikonträd planterat i sin vingård, och han kom för att se om det fanns frukt på det, men han fann ingen. 7 Då sade han till sin trädgårdsmästare: I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här fikonträdet men inte hittat någon. Hugg ner det! Varför skall det få suga ut jorden?8 Men trädgårdsmästaren svarade honom: Herre, låt det stå kvar även i år, tills jag har grävt omkring det och gödslat. 9 Kanske bär det frukt nästa år. Annars skall du hugga ner det.”

Matt. 7:18 Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt. 19 Ett träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden. 20 Alltså skall ni känna igen dem på deras frukt. 21 Inte skall var och en som säger ‘Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som GÖR min himmelske Faders vilja.

Jesaja 5:7 Herren Sebaots vingård är Israels hus och Juda folk hans älsklingsplantering. HAN VÄNTADE LAGLYDNAD men fann blodiga lagbrott, han väntade RÄTTFÄRDIGHET men fann skriande orättfärdighet.

Matteus 12:33 Om ni förutsätter att trädet är bra, så är frukten bra, eller att trädet är dåligt, så är frukten dålig. Ty av frukten känner man trädet.

Läs mer om fruktträd i denna bloggartikel.

Säger Bibeln att man får stena och döda olydiga barn / en uppstudsig son?

Aug14

5 Mos. 21:20-21 är en lag i det Gamla Testamentet

Ok, så lagen ingår i Mose lag och de 613 Mosaiska lagarna gäller inte längre eftersom vi lever under den Nya Testamentet (Jesus har uppfyllt lagen men den moraliska lagen gäller fortsatt), men betyder inte det att en sådan lag ändå en gång i tiden gällde i vår historia med uppmuntran från Gud själv?

Javisst gällde lagen i vårt förflutna för Gamla Testamentets Israel och för alla som valde att ansluta sig till den judiska gemenskapen. Men lagen är inte så galen som en del kritiker vill göra gällande.

5 Mos. 21:18 Om någon har en uppstudsig och trotsig son, som inte lyder sin far eller mor och inte lyssnar på dem trots att de tuktar honom, 19 så skall hans föräldrar ta honom och föra honom till de äldste i staden vid stadens port. 20 Och de skall säga till de äldste i staden: “Den här, vår son, är uppstudsig och trotsig och vill inte lyda oss utan är en frossare och drinkare.” 21 Då skall alla män i staden stena honom till döds. Du skall skaffa bort det onda ifrån dig. Hela Israel skall höra detta och känna fruktan.

Till att börja med kan vi se att det inte handlar om små barn utan en individ som är gammal nog för att vara en frossare och drinkare. Att vara frossare och drinkare tyder på ett invant mönster och ett beteende som pågått under en längre tid. Det innebär att lagen inte ger föräldrar rätt att dra iväg en son till domare för en eller flera enstaka förseelser. Vidare kan vi se att det också krävs tuktan från föräldrarnas sida innan de får gå vidare i fallet, och även det innebär en process som pågått under en längre tid. Lagen ger alltså inte föräldrar rätt att gå vidare i fallet förrän ett stadium nåtts där sonen måste betraktas som en oåterkallelig frossare och drinkare, och där en längre tids tuktan och varningar inte hjälpt.

Lagen ger ingen tvärsäker bild om exakt när detta stadium uppnåtts, vilket förstås ger föräldrarna utrymme att fortsätta att varna och hoppas på att deras alkoholistson till slut ska omvända sig. På det sättet kräver inte lagen att föräldrarna måste agera ens vid upprepade förseelser (om det inte handlar om ett permanent mönster) och vi kan förmodligen vara överens om att det krävs ganska mycket för att föräldrar slutgiltigt ska ge upp sin kamp om sin son. Eftersom föräldrar vanligtvis älskar sina barn så kan man förmoda att de inte skulle åberopa denna lag i första hand, utan göra allt vad de kan för att förmå sonen att lämna frosseri och ondska bakom sig. Det var allså föräldrarna som avgjorde när de varnat sin son tillräckligt och när de ansåg att de måste ge upp sina försök och i stället anmäla sin onda son till de äldste för stening.

Även om det inte är vanligt så kan det förekomma att en son växer upp och lever på ett destruktivt sätt både för sin egen del och för andra i sin omgivning. Han själv kan komma till skada och andra kan komma till skada pga hans fylleri som ofta är kopplat till aggressivitet och våldsbenägenhet. För Israels del var det otrolig viktigt att folket levde moraliskt rätt eftersom de var Guds utvalda folk och eftersom det var tänkt att de skulle vara goda föredömen för andra folk. Att se genom fingrarna vad gäller ondska och destruktivitet skulle därför leda andra på fall, och dessa lagar gällde under en speciellt tid i vår historia tid då det var en direkt teokratisk ledning. Det var alltså Gud själv som styrde, och ett sådant styre har vi inte idag. Med tanke på konsekvenserna så var det alltså bättre med allvarliga lagar än att tillåta allehanda ondska som skulle kunna orsaka förfall och förlorade själar. Om Israels folk skulle vara precis likadana syndare som alla andra, så skulle ingen heller söka sig till just Israels Gud. Av det skälet var det viktigt att ha tydliga restriktioner.

Vad gäller lagarna givna under Exodus så används de i stort också för att begränsa och/eller förhindra människors eventuella iver att döma och bestraffa alldeles för hårt! Genom att beskriva i lag vad som krävs innan straff kan bli aktuellt, så förhindras därmed människor från att straffa för hårt, eller att ta lagen i egna händer. Vidare hade israelerna ingen rätt att börja applicera sina lagar på människor som inte ens tillhörde deras folk.

Det är inte ens känt om några föräldrar under Mose lag ens åberopade denna lag, så kanske lagen i sig självt var tillräcklig för att förmå söner att undvika frosseri och för föräldrar att uppfostra sina söner så att de aldrig skulle komma in på den banan.

Gamla Testamentets ej längre aktuella lagar kan inte jämföras med Koranens alltjämt gällande våldsbejakande lagar

Slutligen kan vi se att ovan lag i 5 Mosebok inte kan jämföras med Islams lagar som fortfarande är precis lika aktuella idag som de alltid varit, och som alla muslimer förväntas lyda utan prut IDAG. Koranen uppmuntrar till våld mot alla otrogna och dessa tydliga suror går inte att komma runt. Av den anledningen är det tyvärr befogat att vara avvaktande vad gäller muslimer, för vi vet ju att deras egna religiösa skrift uppmuntrar till våld mot alla icke-muslimer. Lyckligtvis känner inte alla muslimer till lagarna, och även om de skulle göra det kanske majoriteten föredrar att omtolka dem och/eller helt enkelt vägra lyda dem. De kanske väljer att inte tänka på att Muhammed är ämnad att vara deras ideal och ett mönster att försöka efterlikna. Deras sanna inställning känner vi inte alltid till och därför kan det vara klokt att vara försiktiga. Vi kan bara vara tacksamma över att de flesta muslimer inte är trogna sin religiösa skrift.

“Bekämpa dem som inte tror på Allah eller den sista dagen, eller som inte respekterar det som är förbjudet enligt Allah och hans profet, eller som inte accepterar Sanningens religion ibland Bokens folk (judar och kristna), tills de under frivillig underkastelse betalar jizyah och erkänner sig besegrade” (S. 9:29). + “Döda dem var du än finner dem”.

Muhammad: “Jag har blivit beordrat av Allah att kämpa mot människorna ända till de vittnar om att ingen har rätt att dyrkas förutom Allah och att Muhammad är Allahs budbärare, genomför bönerna med perfektionism och ger den obligatoriska allmosan. (Sahih Bukhari bok 9 1,24.)

“Say: can you expect for us (and fate) other than one of two glorious things (martyrdom or victory)? But we can expect for you either that Allah will send his punishment (for not believing in Allah) from Himself, or by our hands. So wait (expectant); we too will wait with you“ 9:52

Senare suror “abrogerar” (ersätter) tidigare suror om fred och fördrag med andras religioner. Kravet att begära pengar för beskydd enligt Jizyah (liknande maffia-beskydd) har varit mycket vanligt förekommande i de flesta muslimska länder. Vilket alltså är helt naturligt eftersom detta är vad Koranen påbjuder.

Bjorkbloggen

BLOG POSTS IN SWEDISH AND ENGLISH! Bibelfrågor med ämnen som fri vilja, rättfärdighet, lag, synd, nåd

Archives

Liknelsen om punden och liknelsen om talenterna

Bad Jesus sina lärljungar att köpa SVÄRD?- Luk. 22:36

En man som enligt Bibeln DÖR för att han rört ARKEN? – 2 Sam. 6 + 1 Krön. 13

Offrade Jefta sin egen dotter till döden som ett brännoffer? Dom. 11:31

Elisa, hånande småpojkar / ungdomar, samt två björnhonor – 2 Kung. 2:23-24

Bibeln om vår “onda natur” och “kött” i SFB, samt arvsynden som är obiblisk

Befallde Gud den assyriska kungen att plundra och synda? – Jes. 10:6

Sänder Gud en villfarelse så att man tror på lögnen? 2 Thess. 2:11

Grenar i VINTRÄDET /vinstocken (Jesus) kan tas bort pga brist på FRUKT – Joh. 15

Säger Bibeln att man får stena och döda olydiga barn / en uppstudsig son?

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this: