Arkiv

Liknelsen om punden och liknelsen om talenterna

pengarLiknelser – hur aktiv måste man vara vad gäller gärningar?

Vi är frälsta av nåd, och verkligen inte för att vi förtjänar att bli frälsta genom att ”för det mesta” haft ett gott uppträdande. Att vi är frälsta av nåd står inte i motsatsförhållande till att även omvändelse och goda gärningar krävs för frälsning. Vi förjänar inte evigt liv genom goda gärningar, men vi kan heller inte bli frälsta utan goda gärningar. Jakob förklarar att även onda andar tror på en enda Gud och bävar, med poängen att tro utan gärningar är död. Sann tro och sann kärlek till Jesus innebär att vi lyder honom och utför goda gärningar.

Jak 2: 24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig GENOM GÄRNINGAR och INTE bara genom tro.

Joh 14:15 Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud.

Hur är det då med liknelsen om Punden? Strax innan liknelsen så får vi läsa om syndaren Sackeus som blev frälst pga sin tro som han visade i gärningar. Den är Abrahams son som har ett omskuret hjärta.

Luk. 19: 8 Men Sackeus stod där och sade till Herren: ”Herre, hälften av det jag äger ger jag åt de fattiga, och om jag har bedragit någon, ger jag honom fyrdubbelt tillbaka.” 9 Jesus sade till honom: ”I dag har frälsning kommit till denna familj, eftersom också han är en Abrahams son. 10 Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat.”

Det finns alltså chans till frälsning även för en korrupt tullförman som Sackeus. Alla kan få sina synder förlåtna vid sann omvändelse. Jesus berättade ofta i liknelser för att visa en viktig poäng som vi kan lära oss utav. Händelsen har alltså inte hänt bokstavligen, men den kan ge oss lärdomar.

”Luk. 19:11 När de hörde detta, berättade Jesus ännu en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de tänkte sig att Guds rike genast skulle träda fram på ett synligt sätt. 12 Han sade: ”En man av förnäm släkt for till ett land långt borta för att få kungavärdighet och sedan komma tillbaka. 13 Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio pund och sade till dem: Gör affärer med dessa tills jag kommer tillbaka. 14 Men hans landsmän hatade honom, och när han hade farit skickade de sändebud som skulle säga: Vi vill inte ha honom till kung över oss. 15 Men han fick sin kungavärdighet, och när han kom tillbaka lät han kalla till sig tjänarna som hade fått pengarna. Han ville veta vad var och en hade förtjänat. 16 Den förste kom och sade: Herre, ditt pund har gett tio pund till. 17 Då sade kungen: Bra, du gode tjänare. Eftersom du har varit trogen i det minsta skall du härska över tio städer. 18 Den andre kom och sade: Ditt pund har gett fem pund till. 19 Kungen sade till honom: Du skall härska över fem städer. 20 Därefter kom en annan tjänare och sade: Herre, se här är ditt pund. Jag har haft det förvarat i en duk 21 av fruktan för dig, eftersom du är en sträng man som tar ut vad du inte har satt in och skördar vad du inte har sått. 22 Hans herre sade till honom: Efter dina egna ord skall jag döma dig, du onde tjänare! Du visste att jag är en sträng man, som tar ut vad jag inte har satt in och skördar vad jag inte har sått. 23 Varför satte du inte in mina pengar i en bank, så att jag kunde få ut dem med ränta när jag kom tillbaka? 24 Och till dem som stod bredvid sade han: Ta ifrån honom hans pund och ge det åt den som har tio pund. 25 De sade: Herre, han har redan tio pund. 26 Ja, jag säger er: Var och en som har skall få, men den som inget har, från honom skall tas också det han har. 27 Men dessa mina fiender som inte ville ha mig till kung över sig, för hit dem och hugg ner dem inför mina ögon.”

Den man som blev hatad och som landsmännen vägrade att acceptera som kung är Jesus själv. Vi kan läsa att den som förräntade sina pund väl blev kallad ”god”, vilket tyder på att människor absolut kan vara goda (i rätt kontext).

Den belöning som han fick handlar om att härska över tio städer, och den man som förräntade sitt pund hälften så mycket fick motsvarande halva belöningen. Den man som inte lät förränta sitt punt alls blev straffad baserat på vad han visste. Han blev dömd baserat på sina egna ord och sitt eget samvete: ”Efter dina egna ord skall jag döma dig, du onde tjänare! Du VISSTE att jag är en sträng man, som tar ut vad jag inte har satt in och skördar vad jag inte har sått”.

Straffet här blev att mannen blev av med det enda pundet han ägde, så han fick alltså ingen belöning alls för sitt val att inte ens sätta in pundet på banken. Han visste bättre. Det fanns ändå de som råkade ännu värre ut. Liknelsen gör en kontrast mellan de tio tjänarna och de landsmän som hatade den förnäma mannen och som deklarerat att de inte ville ha honom som kung (vilket var ett dåligt val med tanke på att den förnäma mannen faktiskt hade kungastatus vid sin återkomst). Dessa landsmän kallades för hans fiender just pga detta och slutet blev att de höggs ner. Mannen som som förlorade sitt pund och gick lottlös hyste aldrig något sådant motstånd mot den förnäme mannen som han kallade sin Herre.

Precis som i liknelsen så kommer vi att dömas baserat på vår kunskap och vad vi gör/inte gör för att lära känna Skaparen och låta oss ledas av den helige Ande genom att göra goda gärningar. Om vi tar steget att hata sonen (som är Gud i kött) så handlar framtiden dock inte om att gå miste om belöningar utan om att inte få komma in i Guds rike.

Det är också en trygghet att veta att vi döms efter vår förmåga, beroende på omständigheter i våra liv.

Rom. 2:Han skall ge var och en efter hans gärningar: evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, men vrede och dom åt dem som söker sitt eget och inte lyder sanningen utan orättfärdigheten. 9 Nöd och ångest skall komma över varje människa som gör det onda, främst över juden och även över greken, 10 men härlighet, ära och frid över var och en som gör det goda, främst över juden och även över greken, 11 ty Gud är inte partisk.12 Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtappade utan lagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas av lagen. 13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. 14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. 16 Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag.

Upp. 20:12 Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda blev dömda efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna.

sheep 2Liknelsen om Talenterna 

Liknelsen precis innan den om Talenterna och den om Fåren och Getterna i Matt. 25 handlar om 10 jungfrur, där hälften av dem var förberedda på brudgummens ankomst och visade det i handlingar. De satt inte bara ner och ”trodde” (på brudgummens ankomst) som de övriga 5 tärnorna, utan de såg till att ha sina lampor lysande. Noterbart är att de 5 jungfrur som var lata och inte förberedde sig på brudgummens ankomst heller inte blev bjudna på bröllopsfesten vilket var det stora målet. Skälet som brudgummen gav till att inte öppna dörren för dem var att han faktiskt inte ens kände dem (Matt. 25:12). Om vi verkligen känner Jesus och älskar honom, så vill vi tillbringa tid med honom och vi lyder hans bud.

Liknelsen om talenterna liknar i stort den om punden. Här handlar det en man som lämnar hela sin förmögenhet till sina tjänare. Tjänarna fick talenter baserat på sin förmåga, så var deras förmåga stor så fick de alltså större antal talenter och med dem större krav. Den man som handlade orätt i den här liknelsen grävde ner sin talent och gömde den. Det känns som en liten kontrast till den ovisa mannen i liknelsen om punden som förvarade sitt pund i en duk utan att försöka dölja det. Hans straff blev att han skulle kastas ”i mörkret här utanför” där det var gråt och tandagnisslan. Visserligen skulle detta kunna tolkas som helvetet, men när man läser i Matt. 13:15 så är det gråt och tandagnisslan i den brinnande ugnen, men mannen utan talenter skulle kastas ”i mörkret här utanför”.

Det är alltså inte alls säkert att poängen med liknelsen är att tydliggöra mannens definitiva framtida hemvist, utan snarare att vi borde lära oss att förvalta vårt pund/talent rätt. Om inte så kan vi råka illa ut, men även lita på att vi ska dömas helt rättvist baserat på våra gärningar och vårt samvete. Om man även har liknelsen om pundet i åtanke så var det där mannens uppenbara fiender som dödades. De både hatade honom och vägrade att acceptera honom som kung. Det påstås inte att mannen utan talenter hyste sådana tankar, men om så är fallet så borde samma straff vänta även honom. Hur blev hans dom och straff? Mannen existerar inte i verkligheten, men allas våra gärningar kommer att prövas då ”böcker ska öppnas” där våra gärningar är redovisade.

Matt. 25:14 Det kommer att bli som när en man skulle resa utomlands. Han kallade till sig sina tjänare och lämnade sin förmögenhet åt dem. 15 En gav han fem talenter, en annan två och en tredje en talent – var och en efter hans förmåga. Sedan gav han sig i väg. 16 Den som hade fått fem talenter gick genast och satte dem i omlopp och tjänade fem talenter till. 17 Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till. 18 Men den som fått en talent gick och grävde ner den i marken och gömde sin herres pengar.19 En lång tid därefter kom tjänarnas herre och krävde redovisning av dem. 20 Den som hade fått fem talenter kom då och lämnade fram fem talenter till och sade: Herre, fem talenter överlämnade du åt mig. Nu har jag tjänat fem till. 21 Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje22 Så kom den som hade fått två talenter fram och sade: Herre, två talenter överlämnade du åt mig. Här är två till som jag har tjänat. 23 Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!24 Också den som hade fått en talent kom fram. Han sade: Herre, jag vet att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. 25 Av fruktan för dig gick jag och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt. 26 Hans herre svarade honom: Du onde och late tjänare. Du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut.27 Då borde du ha satt in mina pengar i en bank, så att jag hade fått igen det som är mitt med ränta när jag kom. 28 Ta därför ifrån honom talenten och ge den åt honom som har tio talenter. 29 Ty var och en som har skall få, och det i överflöd, men den som inget har, från honom skall tas också det han har. 30 Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret här utanför. Där skall man gråta och skära tänder.

Fåren och getterna – båda grupperna trodde men inte alla visade goda gärningar. Här är det tydligt att de som vägrade att utföra goda gärningar gick förlorade. Det verkar inte som de kände kungen eftersom de inte älskade honom genom att lyda honom.

Matt. 25:31 När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron. 32 Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja dem från varandra, som en herde skiljer fåren från getterna. 33 Och fåren skall han ställa på sin högra sida och getterna på den vänstra. 34 Då skall konungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse. 35 Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. 36 Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig. 37 Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? 38 Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig eller naken och klädde dig? 39 Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig? 40 Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.41 Sedan skall han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. 42 Ty jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka. 43 Jag var främling och ni tog inte emot mig, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte. 44 Då skall de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig inte? 45 Då skall han svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. 46 Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.

sheepFler verser om goda gärningar

1 Kor. 3:12 Om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och halm, 13 så skall det visa sig vad var och en har byggt. Den dagen kommer att visa det, eftersom den uppenbaras i eld, och hur vars och ens verk är skall elden pröva.14 Om det verk någon har byggt består provet, skall han få lön. 15 Men om hans verk bränns upp, skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bli frälst, men som genom eld. 16 Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er? 17 Om någon fördärvar Guds tempel, skall Gud fördärva honom. Ty Guds tempel är heligt, och det templet är ni.

Beskrivningen ovan handlar om kristna människor – allså inte om syndare. (”Kristna syndare” vore en motsägelse.) De som bygger (på Jesu verk) gör inte så om de hatar och förnekar Jesus eller är olydiga mot hans bud, utan om några som utför goda gärningar.

Lukas 18:29 Jesus sade till dem: ”Amen säger jag er: Var och en som har lämnat hus eller hustru eller bröder eller föräldrar eller barn för Guds rikes skull, 30 skall få mångdubbelt igen redan i den här världen, och sedan evigt liv i den kommande världen.”

Goda gärningar ger både belöning (på varierade sätt) i den här världen, och evigt liv i nästa eftersom man visat sin tro i goda gärningar. Vårt arbete ska prövas och vårt eget samvete spelar roll.

Joh. 3:14 Och liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd,15 för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. 16 Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. 17 Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. 18 Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. 19 Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda. 20 Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. 21 Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud.”

När Mose hängde upp ormen i öknen så blev inte alla automatiskt helade från sina ormbett. Bara om de faktiskt gick fram till ormen och tittade på den som blev de helade, och det innebär något som man gör. Man kan tänka sig att man inte utförde den proceduren om man inte ens trodde på att det skulle göra någon skillnad. På liknande sätt så måste även vi tro på Jesus och visa det i handling. Vi kan se skillnaden på människors agerande, vilket en dag ska döma dem: 20 Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas21 Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud.”

Rom. 6:16 Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet? 17 Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt.— 21 Men vad skördade ni då för frukt? Jo, det som ni nu skäms för. Slutet på sådant är döden. 22 Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv. 23 Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Syndar vi (och fortsätter med synden utan att omvända oss) så är vi slavar under synden viket leder till döden. Alternativet är att lyda den helige Ande, vilket leder till rättfärdighet och liv.

Joh. 4:36 Redan nu får den som skördar sin lön. Han samlar in frukt till evigt liv, så att den som sår och den som skördar kan glädja sig på samma gång.

Joh. 6:54 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.

Joh. 12:25 Den som älskar sitt liv förlorar det, och den som hatar sitt liv i den här världen, han skall bevara det och vinna evigt liv.

Gal. 6:8 Den som sår i sitt kötts åker skall av köttet skörda undergång, men den som sår i Andens åker skall av Anden skörda evigt liv.

Joh. 15:5 Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra.6 Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp. 7 Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det.

Jesus kom alltså inte till världen med målet att döma världen, utan för att möjliggöra evigt liv genom sonen. Han tvingar dock ingen att vara hans efterföljare och självfallet vore hans rike inte ett gudomligt rike om människor som hatar honom välkomnades in.

Annonser

Bad Jesus sina lärljungar att köpa SVÄRD?- Luk. 22:36

Lukas 22.jpegAnsåg Jesus att hans lärljungar borde skaffa svärd?

Ska versen tolkas bokstavligt eller ej? Den mest logiska tolkningen av texten är att det finns ett fokus på budskapet att en helt ny och annorlund verklighet väntade lärljungarna, i kombination med att en Messiansk profetia behövde uppfyllas.

Luk. 22:35 Han sade vidare till dem: ”När jag sände er utan börs, utan lädersäck och sandaler, saknade ni då något?” De svarade: ”Nej, inget.” 36 ”MEN NU”, sade han, ”skall den som har en börs ta den med sig, och likaså den som har en lädersäck. Och den som inte har något svärd skall sälja sin mantel och köpa sig ett svärd. 37 Ty jag säger er att på mig måste det ord uppfyllas som står skrivet: Han blev räknad bland förbrytareJa, det ordet om mig blir nu uppfyllt.” 38 De sade: ”Herre, här är två svärd.” Han svarade dem: ”Det räcker.”

Det finns rum för lite olika tolkningar, men för att uppnå den bästa förståelsen finns några olika aspekter att tänka på.

1) Vare sig Jesus eller Lukas skulle tala emot sig själva, och vi vet att Jesus vid ett flertal tillfällen uttryckt råd om att vända den andra kinden till, att inte hata sina fiender utan be för dem, etc. Mest intressant kanske just Lukas evangelium är för oss eftersom det är samma bok som versen 22:36 återfinns. Budskapet i Bibeln är tydligt – att vi uppmanas att göra gott mot de som hatar oss, samt att generellt välja den fredliga vägen. (Detta säger dock ingenting om försvar i krig, och framför allt inte i Gamla Testamentets krig där Gud själv agerade genom sitt eget folk Israeliterna.)

Luk. 6:27 Men till er som lyssnar säger jag: Älska era fiender och gör gott mot dem som hatar er. 28 Välsigna dem som förbannar er och be för dem som förorättar er. 29 Om någon slår dig på den ena kinden, så vänd också den andra kinden till. Och om någon tar ifrån dig manteln, så låt honom också ta din livklädnad. 30 Ge åt var och en som ber dig, och om någon tar ifrån dig vad som är ditt, så kräv det inte tillbaka. 31 Allt vad ni vill att människor skall göra er, det skall ni göra dem.32 Om ni älskar dem som älskar er, skall ni ha tack för det? Också syndare älskar dem som visar dem kärlek. 33 Och om ni gör gott mot dem som gör gott mot er, skall ni ha tack för det? Så handlar också syndare. 34 Och om ni lånar åt dem som ni hoppas skall betala tillbaka, skall ni ha tack för det? Också syndare lånar åt syndare för att få tillbaka vad de lånat ut. 35 Nej, älska era fiender, gör gott och ge lån utan att hoppas få igen något. Då skall er lön bli stor, och ni skall vara den Högstes barn, eftersom han är god mot de otacksamma och onda. 36 Var barmhärtiga så som er Fader är barmhärtig.

Matt. 26:51 En av dem som var med Jesus förde handen till sitt svärd, drog det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat. 52 Då sade Jesus till honom: ”Stick ditt svärd i skidan! Ty alla som drar svärd skall dödas med svärd. 53 Eller menar du att jag inte kan be min Fader att han nu sänder till min tjänst mer än tolv legioner[e] änglar? 54 Men hur skulle då Skrifterna uppfyllas, som säger att detta måste ske?” 55 I samma stund sade Jesus till folkhopen: ”Som mot en förbrytare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig. Var dag har jag suttit i templet och undervisat utan att ni grep mig. 56 Men allt detta har skett för att profeternas skrifter skulle uppfyllas.” Då övergav alla lärjungarna honom och flydde.

Matt. 5:5 Saliga är de ödmjuka,de skall ärva jorden.—21 Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du skall inte mörda. Den som mördar är skyldig inför domstolen. 22 Jag säger er: Den som är vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger till sin broder: Ditt dumhuvud, är skyldig inför Stora rådet, och den som säger: Din dåre, är skyldig och döms till det brinnande Gehenna.

Rom. 12:21 Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda.

3 Mos. 19:18 Du skall inte hämnas och inte hysa agg mot någon av ditt folk, utan du skall älska din nästa som dig själv. Jag är Herren.

Ord. 25:21 Om din fiende är hungrig, ge honom att äta, om han är törstig, ge honom att dricka.22 Då samlar du glödande kol på hans huvud, och Herren skall belöna dig.

2) Jesu ord i Luk. 22:36 är inte en generell bokstavlig uppmaning till alla människor i alla tider och överallt, utan orden uttrycktes i en viss situation där Jesus under den sista måltiden samtalade med sina lärljungar strax innan oerhörda profetiska saker skulle realiseras.

3) Framtiden för Jesu lärljungar vad gäller evangelisation skulle komma att förändras radikalt redan samma natt. Tidigare hade Jesus förklarat för lärljungarna att de inte skulle behöva börs, väska, mat, pengar, extrakläder, etc, när de sprider det glada budskapet, eftersom deras behov skulle tillgodoses ändå. Detta skulle dock komma att förändras radikalt med start redan inom några timmar. Många människor skulle börja dra sig för att ge lärljungarna proviant eller tak över huvudet eftersom det inte skulle vara populärt hos överheten, och inte alla skulle vilja leva med livet som insats genom att vara alltför vänliga mot Jesusanhängare.

Jesus förklarar varför saker och ting kommer att förändras, och han kombinerar det genom att hänvisa till en känd profetia. Läser man Luk. 22:36 på svenska (och en rad andra språk) så kanske man tolkar det som att Jesus helt enkelt förklarar vad som kommer att ske i framtiden, men den grekiska verbformen står i imperativ, så det handlar inte bara om en framtidsutsägelse. Lärljungarna svarar också Jesus med upplysningen att de faktiskt har ett par svärd i sin ägo. Jesus svarar att ”det räcker” vilket ger utrymme för tolkning, men vi vet i alla fall att ett par svärd definitivt inte skulle vara tillräckligt för att försvara sig mot översteprästens tjänare eller ett stort gäng romerska soldater, och inte heller skulle två svärd vara tillräckligt för 12 eller 70 lärljungar som ombads att gå ut två och två. Jesus kanske menade att det räcker eftersom svärden inte var till för att användas hur som helst (i alla fall inte mot människor), och för att han snarare uttryckte sig i om den skarpa förändringen och uppfyllelsen om profetian.

Tidigare budskap – som förändrades:

Lukas 9:3 Han sade till dem: ”Ta ingenting med er på vägen, varken stav eller lädersäck, varken bröd eller pengar, inte heller två livklädnader.

Lukas 10:Ta inte med er någon börs eller lädersäck eller några sandaler, och hälsa inte på någon under vägen. — 7 Stanna i det huset, och ät och drick vad ni får, ty arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus.

Lukas 22:36 ”MEN NU”, sade han, ”skall den som har en börs ta den med sig, och likaså den som har en lädersäck. Och den som inte har något svärd skall sälja sin mantel och köpa sig ett svärd. 37 Ty jag säger er att på mig måste det ord uppfyllas som står skrivet: Han blev räknad bland förbrytare. Ja, det ordet om mig blir nu uppfyllt.”38 De sade: ”Herre, här är två svärd.” Han svarade dem: ”Det räcker.”

4) Det som Jesus uttryckte innehöll flera dimensioner där den profetiska sidan utgör en viktig roll. En del av de Messianska profetiorna har slagit in av sig själva (Jesu födelse i Betlehem, hans namn, flykten till Egypten, etc) men vissa har fått hjälp på traven av Jesus själv – såsom när han reda in i Jerusalem på en åsna helt enligt en flera hundra år gammal profetia.

Den profetia som Jesus syftade på i Luk. 22:36 är:

Jesaja 53:12 Därför skall jag ge honom de många[a] som hans del, och de starka skall han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland förbrytare, han som bar de mångas synd och trädde in i överträdarnas ställe.

På svärdtemat så förklarar Jesus ”Ty jag säger er att på mig måste det ord uppfyllas som står skrivet: Han blev räknad bland förbrytare. Ja, det ordet om mig blir nu uppfyllt.” Jesus behandlades onekligen som den värsta förbrytaren när han tillfångatogs av flera av översteprästens tjänare, och en av Jesu följeslagare drog t o m upp ett svärd och attackerade en av dem – helt emot Jesus önskmål. Profetian i Jesaja uppfylldes därför väldigt tydligt under den natten som Jesus tillfångatogs, där även tillgång till svärd spelade en profetisk roll. Även Jesu lärljungar borde ha betraktats som förbrytare fr o m denna händelse. 

Jesus menade enligt texten att två svärd ”räcker” för lärljungarna – eller åtminstone svarade Jesus ”det räcker” på lärljungarnas kommentar att de ägde ett par svärd. Även om ”det räcker” kan tolkas på lite olika sätt så borde det åtminstone utesluta att lärljungarna skulle behöva sälja av kläder för att få tag ännu på fler svärd. Det är ännu mindre ett budskap till alla kristna.

5) Även om börs, säck, pengar och svärd är fysiska saker så är det också sant att det svärd som Jesus kom med inte var fysiskt utan bara ett bildligt sådant.

Matt. 10:34 Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit med fred utan med SVÄRD. 35 Jag har kommit för att skilja en son från sin far, en dotter från sin mor och en sonhustru från sin svärmor, 36 och en man får sina egna till fiender. 37 Den som älskar sin far eller mor mer än mig är mig inte värdig, och den som älskar sin son eller dotter mer än mig är mig inte värdig. 38 Den som inte tar sitt kors och följer mig är mig inte värdig. 39 Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull skall finna det.

Sword.jpeg6) Befälhavaren över Herrens här – mannen med svärdet som är Jesus

Vi kan läsa att Joshua en gång mötte Befälhavaren över Herrens här som bar ett draget svärd. Detta var en inkarnation av Jesus som du kan läsa om här vad gäller identifikationen av Herrens Ängel. Joshuas omedelbara reaktion när mannens identitet stod klar för honom, var att falla ner till jorden på sitt ansikte och tillbe honom. Med tanke på att det endast är Gud som vi ska tillbe så förstår vi att mannen måste vara gudomlig – och vi har som bekant endast en Gud. Joshua förstod också att mannen kom för att ge ett viktigt budskap samt att hans ord var lag. Precis som när Gud uppenbarade sig för Moses i en buske där Herrens Ängel (JAGÄR) då Mose ombads att ta skorna av sina fötter för att platsen han stod på var helig, så uttryckte Befälhavaren över Herrens här samma befallning till Joshua.

Denna manifestation av Jesus med ett draget svärd är helt enkelt intressant i sammanhanget av Lukas 22:36. Jesus, Guds son (och Gud i kött), kom för att ge fred på jorden, men här ges en bild av en person med ett fysiskt draget svärd. Jesus är en förlåtande och kärleksfull man men även en man som av nödvändighet orsakar splittring och utfäster allvarliga domar.

Joshua 5:13 Medan Josua var vid Jeriko, hände sig en gång när han lyfte blicken, att han såg en man stå där framför honom med ett draget svärd i sin hand. Då gick Josua fram till honom och frågade honom: ”Tillhör du oss eller våra fiender?” 14 Han svarade: ”Nej, jag är befälhavare över Herrens här och har nu kommit hit.” Då föll Josua ner till jorden på sitt ansikte, tillbad och sade till honom: ”Vad har min herre för budskap till sin tjänare?” 15 Befälhavaren över Herrens här sade då till Josua: ”Tag skorna av dina fötter, ty platsen där du står är helig.” Och Josua gjorde så.

En man som enligt Bibeln DÖR för att han rört ARKEN? – 2 Sam. 6 + 1 Krön. 13

arken.jpegInstruktioner för att bära Arken 

Till att börja med så kan vi läsa instruktionerna om arken och dess förflyttning, främst i 4 Mos. 4. Vi har även dessa instruktioner:

4 Mos. 1:50 utan du skall förordna leviterna att förestå vittnesbördets tabernakel med alla dess redskap och tillbehör. De skall bära tabernaklet och alla dess redskap och göra tjänst vid det. Runt omkring tabernaklet skall de ha sitt läger. 51 När tabernaklet skall bryta upp skall leviterna ta ner det, och när tabernaklet skall sättas upp skall leviterna sätta upp det. Om någon annan kommer nära det, skall han DÖDAS.

4 Mos 4:5 När lägret skall bryta upp och Aron och hans söner har täckt över de heliga föremålen och alla dess tillbehör, skall därefter Kehats barn komma för att bära. Men de får inte röra vid de heliga föremålen, ty då skall de DÖ. Detta är vad Kehats barn har att bära av det som hör till uppenbarelsetältet.—17 Och Herren talade till Mose och Aron. Han sade: 18 ”Låt inte kehatiternas släktgren utrotas ur leviternas stam, 19 utan gör så här med dem, för att de skall leva och inte dö när de kommer nära de högheliga föremålen: Aron och hans söner skall gå in och anvisa var och en av dem vad han har att göra eller bära, 20 men själva får de inte gå in och se de heliga föremålen, inte ens ett ögonblick, ty då skall de DÖ.” 

2 Mos. 25:14 Stängerna skall du skjuta in i ringarna på sidorna av arken, så att man kan bära arken med dem, 15 och de skall sitta kvar i ringarna på arken. De får inte tas bort ur dem. 16 I arken skall du lägga vittnesbördet som jag skall ge dig.

4 Mos. 7:9 Åt Kehats barn däremot gav han ingenting, ty de hade hand om de heliga föremålen som de skulle bära på axlarna.

Baserat på ovan information så ser vi att instruktionerna gällande arken var att 1) översteprästen (som var av Arons släkt) hade uppgiften att övertäcka de heliga föremålen så att ingen skulle behöva se/röra vid dem och därmed dö. 2) Endast Kehats släkt (leviter) skulle bära arken. 3) icke-leviter skulle inte kunna komma nära inpå Arken pga dödsrisken, och inte ens Kehats släktingar (leviter) skulle kunna röra vid Arken eller titta på de heliga föremålen ens för ett ögonblick pga dödsrisken 3) Arken skulle bäras av människor, där stängerna skulle vila på deras axlar – inte bärandes av/på djur eller på vagnar.

Hur gick förflyttningen till i verkligheten?

Men läs här hur Davids transport av Arken till Israel (från filisteerna) gick till i verkligheten:

2 Sam. 6:1 Åter samlade David alla de utvalda i Israel, trettiotusen man. 2 David bröt upp och drog åstad med allt sitt folk från Baale-Juda för att därifrån föra upp Guds ark som hade uppkallats efter Namnet, namnet Herren Sebaot, honom som tronar på keruberna. 3 De satte Guds ark på en ny vagn och förde den bort från Abinadabs hus på höjden, och Ussa och Ahjo, Abinadabs söner, körde den nya vagnen. 4 Så förde de Guds ark bort ifrån Abinadabs hus på höjden, och Ahjo gick framför arken. 5 David och hela Israels hus dansade och gladde sig inför Herrens ansikte med alla slags instrument av cypressträ, med harpor, psaltare, pukor, skallror och cymbaler.6 Men när de kom till Nakons tröskplats, räckte Ussa ut handen mot Guds ark och grep tag i den, ty oxarna snavade. Då upptändes Herrens vrede mot Ussa, och Gud slog honom där för hans försyndelse.Och han dog där vid Guds arkDavid blev upprörd över att Herren hade brutit ner Ussa. Han kallade det stället Peres-Ussa, som det heter än i dag.David greps av fruktan för Herren på den dagen och sade: ”Hur skulle Herrens ark kunna komma till mig?”10 Därför ville David inte föra in Herrens ark till sig i Davids stad utan lät ställa den i gatiten Obed-Edoms hus. 11 Sedan blev Herrens ark kvar i gatiten Obed-Edoms hus i tre månader. Och Herren välsignade Obed-Edom och hela hans hus.12 Det blev berättat för kung David att Herren hade välsignat Obed-Edoms hus och allt vad han ägde, för Guds arks skull. Då gick David och förde Guds ark ur Obed-Edoms hus upp till Davids stad under jubel. 13 När de som bar Herrens ark hade gått sex steg framåt, offrade han en tjur och en gödkalv.

1 Krön. 13:1 David rådgjorde med överbefälen och underbefälen och med alla furstarna. 2 Sedan sade David till hela Israels församling: ”Om ni finner för gott och om detta är från Herren, vår Gud, låt oss då sända bud åt alla håll till våra övriga bröder över hela Israels land och dessutom till prästerna och leviterna i deras städer med utmarker, att de skall samlas hos oss. 3 Låt oss flytta vår Guds ark till oss, för i Sauls tid frågade vi inte efter den.” 4 Hela församlingen svarade att man skulle göra så, ty alla tyckte att förslaget var gott.5 David samlade då hela Israel, från Sihor i Egypten ända dit där vägen går till Hamat, för att hämta Guds ark från Kirjat-Jearim. 6 David drog med hela Israel upp till Baala, till Kirjat-Jearim, som hör till Juda, för att därifrån föra upp Guds, Herrens, ark, hans som tronar på keruberna och efter vilken den hade sitt namn. 7 De satte Guds ark på en ny vagn och förde bort den från Abinadabs hus. Det var Ussa och Ajo som körde vagnen8 David och hela Israel dansade inför Guds ansikte av all kraft till sånger och harpor, psaltare, pukor, cymbaler och trumpeter.9 Men när de kom till Kidons tröskplats, räckte Ussa ut sin hand för att ta tag i arken, ty oxarna snavade. 10 Då upptändes Herrens  vrede mot Ussa,och han slog honom därför att han hade räckt ut sin hand mot arken, så att han föll ner död där inför Gud.11 Men David blev upprörd därför att Herren hade brutit ner Ussa och han kallade den platsen Peres-Ussa, som den heter än i dag.12 David greps den dagen av sådan fruktan för Gud att han sade: ”Hur skulle jag våga föra Guds ark till mig?” 13 Därför flyttade inte David in arken till sig i Davids stad, utan tog den avsides till gatiten Obed-Edoms hus. 14 Och Guds ark blev kvar i Obed-Edoms hus, hos hans familj, i tre månader. Och Herren välsignade Obed-Edoms hus och allt han ägde.

Leviterna hade ansvar för Arken, och innehade även kunskapen att förklara för andra om de rätta instruktionerna och de enorma riskerna som var inblandade när det gäller Arken och dess transport.

Om man studerar och jämför instruktioner och det egentliga förfarandet, så kan vi se en rad skillnader. I Davids fall så transporterades Arken på vagn dragna av oxar (båda förbjudna) i stället för på människoaxlar. Ingen överstepräst nämns i sammanhanget, vilket kan bero på att ingen sådan fanns närvarande. Var föremålen ens täckta (av någon annan)? Endast Kehats släktingar fick bära Arken, men det finns inget stöd för att Ussa  var av levitisk släkt (tvärt om enligt släktregistren i exempelvis 1 Krön. 15). Inte nog med att Ussa inte var av rätt släkt – han rörde också vid Arken som inte ens Kehats släkt fick göra. Eftersom Ussa snabbt kunde lägga sin hand på Arken när djuret klev snett så betyder det att han befann sig nära Arken under vagntransporten. Sällskapet verkade helt ointresserade av Guds instruktioner vad gäller Arken med de heliga budorden. Följde sällskapet kanske filisteisk sed i stället för levitisk?

3 Mos. 20.23 Ni skall inte följa sederna hos de folk som jag driver undan för er, ty just därför att de handlat så som de har gjort, avskyr jag dem.

Att David var upprörd och tagen över det som inträffade är inte svårt att förstå, och känslornas förvärrades förmodligen med tanke på att han själv hade ett stort ansvar i det som hände. love2

Rättvist?

Men är inte Gud orättvis som dödar en man pga en sådan händelse? Det kanske man skulle tycka om Gud sände en person till en evighet i helvetet trots att personen i fråga endast gjort ett oskyldigt misstag, men Ussa sändes inte till helvetet och var kanske inte heller helt oskyldig. Han dog fysiskt vilket vi allihop kommer att göra oavsett livsstil. Ussas liv förkortades, men Hanoks/Enoks liv förkortades ännu mer eftersom han levde helt enligt Guds önskemål (1 Mos. 5:23-24).

Vi vet inte hur stor insikt Ussa själv hade gällande hans sätt att agera emot Guds bud  (han borde vetat bättre) men det förändrar inte att Gud menar vad han säger gäller hans lagar. Han förmedlar inte viktiga bud med mycket allvarliga konsekvenser, för att sedan förklara att han bara skojade och vi kan inte räkna med att han ska se genom fingrarna vid överträdelser. Om man kastar sig utför ett höghus (eller oavsiktligt ramlar) så riskerar man att dö även om man levt ett rättfärdigt liv. En del kanske menar att det är en självklarhet och naturlagar, men Gud har skapat även naturlagarna som är en lika stor verklighet som lagarna gällande Arken. Vidare är det även så att oskyldiga människor dör varje dag, och det inkluderar aborter.

Att Arken och dess innehåll var kopplade till en rad instruktioner var för människornas egen skull, (vilket är värt ett separat blogginlägg). Det handlar om nödvändigheten att känna vördnad och respekt för Guds ord som ger liv i evighet för människorna på jorden. Bland nödvändigheter för människans egen skull var även Kunskapens träd utplacerat i Edens lustgård. Varje gång Adam och Eva passerade det så krävdes ett beslut från deras sida att lämna det orört eftersom Guds bud och vilja är viktigare än kortvarig förbjuden sötma som skulle leda till döden. Det var inte för Guds skull som trädet fanns på plats utan för människornas skull, för att kunna vara vaksamma så att de alltid väljer livets väg i stället för svårmodet och dödens väg. Gud vill alltid det bästa för mänskligheten och han har skapat oss för att söka honom och finna honom (Apg 17).

Offrade Jefta sin egen dotter till döden som ett brännoffer? Dom. 11:31

cross and womanJeftas dotter begrät sin frivilliga jungfrudom – inte sin död

Bakgrundshistorien är att Jefta var son till Gilead och en prostituerad kvinna. Hans halvbröder förvägrade honom att dela farsarvet med dem själva just eftersom han var son till en främmande kvinna, och Jefta valde då att bosätta sig på ett annat ställe. Det verkade inte som han levde särskilt gudfruktigt vid den tidpunkten eftersom löst folk anslöt sig till honom för att utföra plundringståg. Men kanhända att han senare omvände sig, framför allt vid tidpunkten när de äldste i orten Gilead bad honom om hjälp i kampen mot ammoniterna. De äldste i Gilead bad stridsmannen Jefta att vara deras anförare och Jefta föreslog själv att han skulle ta på sig rollen som ledare och huvud om Gud gav honom (och Israel) segern mot ammoniterna. För hans del så handlade det alltså inte om att bara vara en temporär anförare i det förestående kriget, utan att ha en permanent roll som Israels huvud, ledare och domare.

Sedan kommer vi till det berömda löftet ”vem som än kommer ut mot mig genom dörrarna i mitt hus, när jag välbehållen kommer tillbaka från ammoniterna, skall tillhöra Herren. Jag skall offra honom till brännoffer”. I KJV är formuleringen ”I will offer it up for a burnt offering”. Det kan även läsas som ”shall be offered by me as a burnt offering”.  

Dom. 11:29 Då kom Herrens Ande över Jefta. Han drog genom Gilead och Manasse och vidare genom Mispe i Gilead, och från Mispe i Gilead ryckte han fram mot ammoniterna. 30 Jefta gav ett löfte till Herren och sade: ”Om du ger ammoniterna i min hand, 31 lovar jag att vem som än kommer ut mot mig genom dörrarna i mitt hus, när jag välbehållen kommer tillbaka från ammoniterna, skall tillhöra Herren. Jag skall offra honom till brännoffer.” 32 Så drog Jefta bort mot ammoniterna för att strida mot dem, och Herren gav dem i hans hand33 Han tillfogade dem ett mycket stort nederlag, från Aroer ända fram emot Minnit, tjugo städer, och ända till Abel-Keramim. Så blev ammoniterna kuvade under Israels barn. 

fortsättning:

Dom. 11:34 När sedan Jefta kom till sitt hus i Mispa, se, då gick hans dotter ut för att möta honom med pukor och dans. Hon var hans enda barn, och utom henne hade han varken son eller dotter. 35 När han fick se henne, rev han sönder sina kläder och ropade: ”O, min dotter, du gör mig helt förkrossad, du drar elände över mig! Jag har öppnat min mun inför Herren till ett löfte och kan inte ta tillbaka mitt ord.”36 Hon svarade honom: ”Min far, har du öppnat din mun inför Herren, så gör med mig enligt dina ord, eftersom Herren nu har gett dig hämnd på dina fiender, ammoniterna.” 37 Hon sade vidare till sin far: ”Men uppfyll en begäran: Ge mig två månader, så att jag kan gå upp i bergen och begråta min jungfrudom med mina väninnor.” 38 Han svarade henne: ”Du får gå.” Och han lät henne vara borta i två månader. Då gick hon med sina väninnor och begrät sin jungfrudom på bergen. 39 Men efter två månader återvände hon till sin far, och han gjorde då med henne efter löftet han hade givit. Och hon hade aldrig känt någon man. Sedan blev det en sed i Israel, 40 att Israels döttrar gick för att fira minnet av gileaditen Jeftas dotter under fyra dagar varje år.

Några fakta som vi kan få ut ifrån historien:

  1. Jefta utgav ett heligt löfte till Gud.
  2. Löftet var rimligtvis inte bara något positivt och eftersträvansvärt i Jeftas ögon (om än en uppoffring) utan även i Guds ögon. I versen precis innan löftet får vi veta att Guds ande var över Jefta när han inledde kampen mot ammoniterna, och när Jefta lovade Gud ett brännoffer (en person från Jeftas eget hus) på villkoret att Gud skulle hjälpa honom med en vinst, så blev resultatet att Gud faktiskt hjälpte honom med just detta. Med tanke på informationen att Guds Ande var över Jefta, och att Gud valde att ge ammoniterna i Jeftas hand, så tyder detta på att Gud såg med glädje på Jeftas löfte.
  3. Jefta (och författaren) ansåg att löftet senare blev fullbordat.
  4. Efter att Jeftas dotter förstått bakgrunden till löftet (det heliga löftet i sig samt att Gud hjälpt dem att eliminera hotet från ammoniterna som gisslat Israel en längre tid) så ansåg även hon att löftet måste infrias.
  5. Vi får aldrig läsa om Jeftas dotters död, men däremot beskriver texten två gånger att hon gått iväg för att begråta sin jungfrudom innan löftet skulle fullbordas. Borde hon inte snarare begråta sin snara död där inte bara jungfruodomen stod på spel utan allt som har med ett framtida liv att göra? Precis efter att vi får veta att Jeftas löfte uppfyllts så nämner författare att dottern aldrig känt någon man. Denna information vore ytterst ologisk och förbryllande om den unga kvinnan faktiskt dog. Det är självklart att ung.
  6. Jefta fortsatte som Domare i sex år även efter fullbordandet av löftet, och det verkar inte ha blivit några reaktioner i grannskapet om att han överträtt Guds lag eller betraktades som en mördare.
  7. Mose lag beskriver människooffer som något avskyvärt, men i Hebr. 11 listas Jefta som en heroisk person som gick i tro, som skipade rätt, fick löften uppfyllda, etc.

Det är viktigt att ha i åtanke att människooffer var en styggelse för Gud. Den ende som får släcka liv på ett sådant sätt är Skaparen själv, som ju är den som orsakat allt liv på jorden:

Jer. 7:31 De har byggt upp Tofethöjderna i Hinnoms sons dal för att där bränna upp sina söner och döttrar i eld, fastän jag aldrig har befallt eller ens tänkt mig något sådant.

Hes. 16:20 Du tog dina söner och döttrar, som du hade fött åt mig, och offrade dem till mat åt bilderna. Var det inte nog att du bedrev hor? 21 Du slaktade mina barn och offrade dem åt dessa bilder. 22 Och medan du höll på med sådana vidriga ting och bedrev hor, tänkte du inte på din ungdoms dagar, då du låg naken och blottad och sprattlade i ditt blod.

Ps. 106:36 De tjänade deras avgudar, och dessa blev en snara för dem.37 De offrade sina söner och döttrar åt onda andar.38 De utgöt oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade åt Kanaans avgudar, och landet blev vanhelgat genom blodet.

Hellre lydnad än offer:

Mika 6:7 Gläds Herren åt bockar i tusental, åt oljeströmmar i tiotusental? Skall jag ge min förstfödde till offer för min överträdelse min livsfrukt till syndoffer för min själ?8 Han har kungjort för dig, o människa, vad gott är. Vad begär väl Herren av dig annat än att du gör det som är rätt, att du älskar barmhärtighet och vandrar i ödmjukhet med din Gud?

loveAtt offra den förstfödda 

Förmodligen tänkte sig inte Jefta att ett djur skulle möta honom i dörrarna, för hur  skulle han i så fall undvika att det inte var ett orent djur och därmed odugligt som offer? Man får därför anta att han inte syftade på ett djur utan snarare en människa och allra troligast att det skulle vara någon från hans eget hushåll eftersom det var hans eget hus.

Men var det verkligen så att Jefta emot allt sunt förnuft dödade en människa (från sitt eget hus) genom att offra denna som ett brännoffer? Nej, det är inte troligt med tanke på vad som står i Guds lagar, men kanske det i stället handlade om ett liknande offer som för Hanna vad gäller hennes efterlängtade son Samuel?:

1 Sam. 1:11 Hon gav ett löfte och sade: ”Herre Sebaot, om du vill se till din tjänarinnas lidande och komma ihåg mig och inte glömma din tjänarinna utan ge henne en son, då skall jag ge honom åt Herren för hela hans liv, och ingen rakkniv skall komma på hans huvud.”

Pred. 5:4 Det är bättre att du inte lovar något än att du lovar och inte håller det.

Hannas offer handlade också om ett människooffer, men verkligen inte i form av ett fysiskt brännoffer. Däremot så ”offrade” hon sin sons liv till Gud för att han för alltid skulle tjäna honom – vilket sonen Samuel själv växte upp med som en självklarhet och med en innerlig dedikation. Allra lättast att få ihop historien om Jefta (med tanke på att löftet anses vara uppfyllt och hans dotter verkade leva vidare) är om vi förstår hans ord endast som en hänsyftning till ett brännoffer – i en ren symbolisk mening – och med en tanke på Guds bud vad gäller offrandet av ”det förstfödda”.

Vi förstår mer om vi läser om Guds lagar gällande offrandet av allt det förstfödda, inklusive alla förstfödda söner. Det var nämligen så att allt som öppnade moderlivet, som var av hankön, skulle offras till Gud. Detta benämndes som en gåva, och när det gäller leviterna så handlade det också om människors offergåvor som tillföll leviterna (som fått sin tjänstgöring direkt av Gud och som heller inte hade några inkomstkällor på samma sätt som de övriga av Jakobs söner). Men även om det inte står omnämnt på alla ställen där vi kan läsa om offrandet av det förstfödda, så gällde också budet att man skulle lösa ut varje förstfödd son. Guds tanke var självfallet aldrig att söner skulle offras som fysiska brännoffer men att de däremot skulle lösas ut efter ett visst mönster. Skälet till lagen om det förstfödda var att Israel alltid skulle ha i minnet vad som hände i Egypten, där Farao vägrade att släppa de slavande israelerna men att Gud på ett mäktigt sätt ingrep och räddade dem. Läs mer om det förstfödda för att förstå bättre varifrån Jefta fått sin inspiration till ett sådant löfte:

2 Mos. 22:29 Du skall inte dröja att bära fram som gåva av det som fyller din lada och av det som kommer från din vinpress. Den förstfödde av dina söner skall du ge åt mig.30 På samma sätt skall du göra med din nötboskap och din småboskap. I sju dagar skall de stanna hos sina mödrar, men på åttonde dagen skall du ge dem åt mig.

2 Mos. 13:11 När Herren låter dig komma in i och ger dig kananeernas land, som han med ed har lovat dig och dina fäder, 12 då skall du överlämna till Herren allt som öppnar moderlivet. Allt förstfött bland din boskap som är av hankön skall tillhöra Herren13 Men allt som öppnar moderlivet bland åsnor skall du lösa ut med ett får, och om du inte vill lösa det skall du krossa nacken på det. Varje förstfödd son skall du lösa ut.14 När din son i framtiden frågar dig vad detta betyder, skall du svara honom: Med stark hand förde Herren oss ut ur Egypten, ur träldomshuset. 15 Eftersom farao hårdnackat vägrade att släppa oss, dödade Herren allt förstfött i Egyptens land, från det förstfödda bland människor till det förstfödda bland boskap. Därför offrar jag åt Herren allt som öppnar moderlivet och är av hankön, och varje förstfödd son löser jag ut.16 Detta skall vara som ett tecken på din hand och som ett band till påminnelse på din panna, ty med stark hand förde Herren oss ut ur Egypten.”

4 Mos. 3:8 Och de skall ha vården om uppenbarelsetältets alla tillbehör och iaktta vad som åligger Israels barn genom att tjänstgöra vid tabernaklet. 9 Du skall ge leviterna åt Aron och hans söner. De skall ges åt honom som en gåva från Israels barn 10 Men Aron och hans söner skall du ålägga ansvaret för prästtjänsten. Om någon annan inkräktar på den, skall han dödas.”11 Herren sade till Mose: 12 ”Se, jag har själv bland Israels barn tagit ut leviterna i stället för alla förstfödda bland Israels barn, alla som öppnar moderlivet. Leviterna skall tillhöra mig, 13 ty alla förstfödda tillhör mig. På den dag då jag slog allt förstfött i Egyptens land helgade jag åt mig allt förstfött i Israel, både bland människor och boskap. De tillhör mig. Jag är Herren.” — 41 Och tag ut åt mig leviterna – ty jag är Herren – i stället för alla förstfödda bland Israels barn, och leviternas boskap i stället för allt förstfött bland Israels barns boskap.” — 44 Och Herren sade till Mose: 45 ”Tag ut leviterna i stället för allt förstfött bland Israels barn och leviternas boskap i stället för deras boskap. Leviterna skall tillhöra mig. Jag är Herren46 Men för att lösa de 273 personer av Israels barns förstfödda som överstiger leviternas antal, 47 skall du ta fem siklar silver för varje person. Du skall ta upp dem efter helgedomssikelns vikt, sikeln räknad till tjugo gera. 

4 Mos. 18:6 Det är jag som har utvalt era bröder, leviterna, bland Israels barn. De är en gåva åt er, givna åt Herren till att förrätta tjänsten vid uppenbarelsetältet.— 15 Allt som öppnar moderlivet, varje varelse, människa eller djur, som de för fram till Herren skall tillhöra dig. Men det förstfödda bland människor skall du friköpa. Även det förstfödda bland orena djur skall du friköpa. 16 När de är en månad gamla skall du friköpa dem med den lösensumma som är bestämd till fem siklar silver, efter helgedomssikelns vikt, som är tjugo gera. 17 Men det förstfödda bland nötboskap eller det förstfödda bland får eller det förstfödda bland getter skall du inte friköpa. Det är heligt. Deras blod skall du stänka på altaret, och deras fett skall du förbränna som ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren. 

Neh. 10:34 Vi, prästerna, leviterna och folket, kastade lott om vedoffret, hur man varje år skulle föra det till vår Guds hus på bestämda tider, efter våra familjer, och bränna det på Herrens, vår Guds, altare så som det är skrivet i lagen.35 Till Herrens hus skulle vi varje år föra förstlingen av markens gröda och förstlingen av all frukt på alla slags träd. 36 Så som det är skrivet i lagen skulle vi också föra till Guds hus, till prästerna som gjorde tjänst i vår Guds hus, de förstfödda av våra söner och av vår boskap, och de förstfödda av vår nötboskap och vår småboskap. 

5 Mos. 12:17 Du får inte inom dina portar äta tionden av din säd, ditt vin och din olja och inte heller det förstfödda av din nötboskap och din småboskap eller något av de löftesoffer som du gett löfte om eller av dina frivilliga offer eller av dina händers bidrag.

5 Mos. 14:23 Du skall äta ditt tionde inför Herrens, din Guds, ansikte på den plats som han utväljer till boning åt sitt namn: tiondet av din säd, ditt vin och din olja, liksom det förstfödda av din nötboskap och småboskap, så att du lär dig att alltid frukta Herren, din Gud.

Att de förstfödda sönerna skulle lösas ut (friköpas) är en viktig ledtråd vad gäller Jeftas agerande, för detta skulle kunna varit även hans plan från början till slut. Även det friköpta betraktades symboliskt som ett brännoffer, även om det ersattes med ett friköp. Nu var inte Jeftas förstfödda någon son, men hela hans löfte var ytterst unikt. Han kunde heller inte veta säkert att den som först skulle möta honom i dörrarna till sitt hus skulle vara ”förstfött”, men däremot var ju hela löftet baserat på premissen att personen åtminstone skulle vara först ut genom husdörrarna: vem som än kommer ut mot mig genom dörrarna i mitt hus”. Alltså den första som kommer ut. Inte först ut genom moderlivet, men väl ut genom dörrarna. 

kors 6Jeftas dotter – utvald att tjäna Gud

Även om Jefta rev sönder sina kläder i upprördhet över att få se sin dotter som den första genom dörrarna, så kan detta inte ha varit oväntat för honom. Det kan självfallet ha varit så att han hoppades att den första genom dörrarna skulle vara någon annan, men hans löfte innebar verkligen ett mycket stort uppoffrande med tanke på vad som stod på spel. Texten säger också att dottern var fast besluten att fullfölja och infria faderns löfte. Däremot får vi inte veta exakt hur hennes tjänstgöring för Gud såg ut, och hur hennes vardag blev.

Man kanske kan tycka att Jeftas dotter gick en mycket tragisk framtid till mötes genom att behöva dedikera hela sin framtid till att tjäna Gud i stället för att skaffa familj, men man bör även fundera på hur hennes, och hela Israels, framtid skulle sett ut om inte Jefta hade accepterat uppdraget att gå emot ammoniterna med hjälp av Gud, och om ammoniterna skulle blivit herrar över Israel? Då hade förmodligen framtiden sett ännu värre ut, och hon skulle med största säkerhet också ha förlorat sin far.

I livets uppförsbackar får vi försöka tänka på att livet på jorden är en kort parentes, och att det bästa ligger framför oss i Guds permanenta rike.

Det talas om en tradition som följde efter händelsen med Jeftas dotter: Sedan blev det en sed i Israel, 40 att Israels döttrar gick för att fira minnet av gileaditen Jeftas dotter under fyra dagar varje år”. Denna sed pågick förmodligen så länge som Jeftas dotter levde, genom att hennes väninnor, och kanske andra människor, gjorde pilgrimsresor till henne varje år. Hennes beslut att gå med på faderns löfte mottogs alltså med stor tacksamhet och respekt. Man kan jämföra den årliga seden med 1 Sam. 1:3; 2:19, där Hanna gjorde årliga besök hos sin son Samuel så länge han levde. 

Jefta utförde en heroisk insats:

Hebr. 11:31 Genom tron undgick skökan Rahab att gå under tillsammans med dem som inte trodde, eftersom hon hade tagit emot spejarna som vänner.32 Vad skall jag säga mer? Jag skulle inte hinna med att berätta om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David, Samuel och profeterna. 33 Genom tron besegrade de kungariken, skipade rätt, fick löften uppfyllda, täppte till lejons gap, 34 släckte rasande eld och undkom svärdsegg. De var svaga men blev starka, de blev väldiga i strid och drev främmande härar på flykten.

1 Sam. 12:11 beskriver det som att det var Herren som sände Jefta att rädda folket från sina fiender.

1 Sam. 12:10 Men de ropade till Herren och sade: Vi har syndat, för vi har övergett Herren och tjänat baalerna och astarterna. Men rädda oss nu från våra fienders hand, så skall vi tjäna dig. 11 Herren sände då Jerubbaal, Bedan, Jefta och Samuel och räddade er från era fiender runt omkring, och ni fick bo i trygghet.

Historien om Jefta är en av flera berättelser om en person som inte är mycket värd i andra ögon (t. ex hans bröders), men som slutar med att han blir en person av stor betydelse. Även om hans egen släkt på jorden slutade med hans dotter, som ju inte fick några barn.

Elisa, hånande småpojkar / ungdomar, samt två björnhonor – 2 Kung. 2:23-24

elisha.jpegSmåpojkar straffas med döden pga några retfulla ord?  

Ordet ”småpojkar” bör redas ut och bäst är då att jämföra med andra ställen i Bibeln där samma begrepp används. Här är avsnittet som vi jämför med:

2 Kung. 2:23 Därefter begav han sig upp till Betel. Medan han var på väg dit upp kom en skara småpojkar ut ur staden. De började håna honom och ropade till honom: ”Upp med dig, du flintskalle! Upp med dig, du flintskalle!” 24 När han vände sig om och fick se dem, förbannade han dem i Herrens namn. Då kom två björnhonor ut ur skogen och rev ihjäl fyrtiotvå av pojkarna.

Det svenska ordet småpojkar i v. 23 är översatt från två hebreiska ord. Dels adjektivet qatan (Strong’s 6996), som kan översättas med liten, ung, oviktig eller av ringa betydelse. samt det hebreiska maskulina substantivet naar (Strong’s 5288). Blueletterbible översätter med a boy, lad, youth, retainer, som på svenska skulle handla om pojke, grabb, ynglingungdom eller tjänare. Det förekommer 240 gånger i KJV och översätts ibland med ”youth”, eller ”young man”.

Pojkar i v. 24 är en översättning av yeled (Strong’s 3206) som har en liknande översättning som ovan och används 89 gånger i KJV.

Här nedan är exempel på hur orden används i Gamla Testamentet. Som vi kan se så kan ”småpojke” också vara en yngling och/eller en ung man:

1 Mos. 29:18 Och Jakob älskade Rakel. Därför sade han: ”Jag vill arbeta åt dig i sju år för Rakel, din yngre dotter.” (qatan)

Na’ar:

1 Mos. 14:21 Kungen i Sodom sade till Abram: ”Ge mig folket. Krigsbytet kan du behålla för dig själv.” 22 Men Abram svarade kungen i Sodom: ”Jag lyfter min hand upp till Herren, till Gud den Högste, skapare av himmel och jord: 23 Jag vill inte ta ens en tråd eller en sandalrem, än mindre något annat som tillhör dig. Du skall inte kunna säga: Jag har gjort Abram rik. 24 Jag vill inte ha någonting. Det räcker med vad mina män har ätit och mina följeslagares andel, Aner, Eskol och Mamre. Låt dem få sin del.” 

1 Mos. 22:3 Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna och tog med sig två av sina tjänare och sin son Isak. Sedan han huggit ved till brännoffer, gav han sig i väg mot den plats som Gud hade sagt åt honom att gå till.— 5 Han sade då till sina tjänare: ”Stanna här med åsnan. Jag och pojken går dit bort för att tillbe, och sedan kommer vi tillbaka till er.” —

1 Mos. 34:19 Och den unge mannen dröjde inte med att göra som de sade, ty han var kär i Jakobs dotter. Och han var mer ansedd i sin fars hus än någon annan.

1 Mos. 37:2 Detta är Jakobs fortsatta historia. När Josef var sjutton år vallade han fåren tillsammans med sina bröder. Som ung hjälpte han sönerna till Bilha och Silpa, sin fars hustrur. Och Josef berättade för deras far allt ont som sades om dem.

1 Mos. 41:12 And there was there with us a young man, an Hebrew, servant to the captain of the guard; and we told him, and he interpreted to us our dreams; to each man according to his dream he did interpret

1 Kung. 11:14 Herren reste upp en motståndare till Salomo. Det var edomiten Hadad som var släkt med kungen i Edom. —17 Då flydde Hadad tillsammans med några edomitiska män, som hade varit i hans fars tjänst, för att bege sig till Egypten. Hadad var då en ung pojke.18 Sedan de brutit upp från Midjan kom de till Paran. De tog folk med sig från Paran och kom till Egypten, till farao, kungen i Egypten. Denne gav Hadad hus, underhåll och land. 19 Farao uppskattade Hadad så mycket att han till hustru gav honom en syster till sin gemål, en syster till drottning Tapenes. 20 Denna syster till Tapenes födde åt honom sonen Genubat, och Tapenes avvande honom i faraos hus. Sedan vistades Genubat i faraos hus bland faraos söner.

1 Kung. 3:Salomo svarade: ”Du har visat stor nåd mot din tjänare, min fader David, därför att han vandrade inför dig i sanning och rättfärdighet och med ärligt hjärta mot dig. Du bevarade åt honom denna stora nåd och gav honom en son som sitter på hans tron, så som det är i dag. 7 Du, Herre, min Gud, har nu gjort din tjänare till kung efter min fader David. Men jag är bara en ung man, jag vet varken ut eller in. 8 Din tjänare är här bland ditt folk som du har utvalt, ett folk så stort och talrikt att det inte kan räknas på grund av sin mängd. 9 Ge din tjänare ett lydigt hjärta, så att han kan vara domare för ditt folk och skilja mellan gott och ont. För vem kan annars vara domare för detta ditt stora folk?”

yeled:

1 Mos. 4:23 Lemek sade till sina hustrur: ”Ada och Silla, hör på mig! Ni Lemeks hustrur, lyssna till mina ord: En man har jag dödat för varje sår och en ung man för varje blåmärke. (Omtalad man: Kain)

1 Mos. 32:22 Men Jakob steg upp samma natt och tog sina båda hustrur och sina båda slavinnor och sina elva söner och gick över Jabboks vadställe.

1 Kung. 12:6 Då rådgjorde kung Rehabeam med de gamla som hade varit i tjänst hos hans fader Salomo, medan denne ännu levde, och han sade: ”Vilket svar råder ni mig att ge detta folk?” —  8 Men han brydde sig inte om det råd som de gamla hade givit honom, utan rådgjorde med de unga män som hade växt upp med honom och som nu var i hans tjänst.9 Han sade till dem: ”Vilket svar råder ni oss att ge detta folk som har sagt till mig: Lätta det ok som din far har lagt på oss?” 10 De unga männen, som hade växt upp med honom, svarade: ”Så här bör du säga till detta folk, som har sagt till dig: Din far gjorde vårt ok tungt, men lätta du det för oss – så här bör du säga till dem: Mitt minsta finger är tjockare än min fars midja.

Ynglingarna bad Elisa att ”Gå upp”?

Bakgrunden till ynglingarnas miljö i Betel:

1 Kung. 12:26 Jerobeam tänkte inom sig: ”Nu kan riket komma tillbaka till Davids hus. 27 Ty om folket drar upp till Herrens hus i Jerusalem för att offra, kan folket i sitt hjärta vända tillbaka till sin herre Rehabeam, Juda kung. Då dödar de mig och vänder tillbaka till Rehabeam, Juda kung.”28 Sedan kungen hade rådgjort om detta, lät han göra två kalvar av guld och sade till folket: ”Nu får det vara nog med era färder upp till Jerusalem. Se, här är din Gud, Israel, han som har fört dig upp ur Egyptens land.” 29 Han ställde upp den ena i Betel, och den andra i Dan. 30 Detta blev en orsak till synd. Folket gick ända till Dan för att träda fram för den ena av dem. 31 Han byggde också upp offerhöjdshus och gjorde alla slags män ur folket till präster, sådana som inte var leviter.32 Jerobeam anordnade en högtid på femtonde dagen i åttonde månaden, lik högtiden i Juda, och gick då upp till altaret. Han gjorde detta i Betel för att offra åt de kalvar som han hade låtit göra. De män som han hade gjort till offerhöjdspräster, lät han göra tjänst i Betel. 33 Till det altare som han hade gjort i Betel steg han alltså upp på femtonde dagen i åttonde månaden, det var den månad som han själv hade valt. Han anordnade då en högtid för Israels barn och steg upp till altaret för att tända offereld.

Det handlar om två lag – profetlärljungarna till Elia/Elisa och Betels Baaldyrkare.

2 Kung. 2:9 När de hade kommit över sade Elia till Elisa: ”Bed mig om vad du vill att jag skall göra för dig, innan jag tas ifrån dig.” Elisa sade: ”Må en dubbel arvslott av din ande komma över mig.”10 Han svarade: ”Du har bett om något svårt. Men om du ser mig, när jag blir tagen ifrån dig, då kommer det att ske dig så. Annars sker det inte.” 11 Medan de gick och samtalade, se, då kom en vagn av eld med hästar av eld och skilde de båda från varandra. Och Elia for i stormvinden upp till himlen. 15 När de profetlärjungar som var vid Jeriko på något avstånd såg detta, sade de: ”Elias ande vilar på Elisa.” De gick emot honom och bugade sig till marken för honom.

Betel fungerade under en tid som ett centrum för Baalsdyrkan, och ynglingar växte under perioder därmed upp i en mycket mörk miljö. De ynglingar som kom för att möta Elisa gjorde det av allt att döma i ont uppsåt med tanke på deras bakgrund, deras uppträdande och antal. Vi vet inte det exakta antalet, men med tanke på att de två björnarna hann med att riva (och kanske döda) 42 av dem, så borde antalet rimligtvis varit långt mycket större. Anfölls 10% av ynglingarna, eller 50%? Vi vet inte, men om det springer runt två björnar som river människor så flyr man. Är man långt ifrån staden och det inte finns många möjligheter att skydda sig så får man göra så gott man kan, men inte ens två björnar kan anfalla hur många som helst.

”Upp med dig, du flintskalle!”

Ynglingarnas uppmaning att Elisa skulle ”gå upp” är förmodligen kopplat till Elias gudomliga himlafärd som ynglingarna förstås hört talas om även om de själva inte bevittnat den. De hade förmodligen redan innan Elias berömda himlafärd insett att han hade en enorm gudomlig kraft – och därmed utgjorde ett hot mot deras egna aktiviteter – men hade Elisa verkligen samma kapacitet? Genom att skymfa Elisa och uppmana honom att försöka repetera detta mirakel så utmanade de även hans rätt att vara Elias lärljunge och att kunna tala för Gud. Om Elisa skulle misslyckas skulle det vara en stor seger för dessa upprorsmakande och Baalbedjande ynglingar som då skulle ha blivit av med både Elia (fysiskt) och kanske även hans lärljunge som en slagen motståndare.

Elisas reaktion gjorde det klart för alla närvarande att han verkligen var Guds utsända, precis som Elia var, och att det därmed var Gud själv som de utmanade och hånade. I stället för vinst kunde de som bevittnade spektaklet se att upprorsmakarnas falska gudar inte kunde hjälpa dem när det som mest behövdes.

Det är inte ens säkert att dessa ynglingar dog. ”Rev ihjäl” är översättningen till svenska av det hebreiska ordet baqa‘ (Strong’s 1234), men ordet har i KJV översatts med cleave, divide, rend, break through, breach, asunder, hatch, brake, burst, cleft, tear, etc. Vi vet alltså inte säkert om de fyrtiotvå ynglingarna skadades, om en del av dem skadades medan andra dog, eller om alla 42 dog av björnarnas framfart. 

Vi ska dessutom alla en gång dö. En del gamla och en del unga, en del goda och en del onda. Det är inte ens självklart att ett långt liv på jorden alltid måste betraktas som något eftersträvansvärt. Under Enoks (Hanok) tid så levde de flesta till de var ca 1000 år gamla, men pga utav att Enok själv levde ett rättfärdigt liv och lydde Gud i allt så fick han sitt liv rejält förkortat. Gud tog hem honom redan vid 365 års ålder, så han fick bara leva 1/3 av ett vanligt liv före floden. Vi lever i en temporär värld och inte i vårt permanenta hem.

Bibeln om vår ”onda natur” och ”kött” i SFB, samt arvsynden som är obiblisk

babyArvsynden är ingenting som Bibeln lär ut och inte de äldsta kyrkofäderna

Bibeln hävdar inte att vår natur eller vårt kött är syndigt i sig självt. Bibeln förklarar tydligt vad synd innebär. Nämligen att bryta mot Guds lag – att vara olydig mot hans bud (1 Joh.3:4 ) – vilket är något man gör. Därför kan vi inte hävda något annat – t ex att synd är att bli människa då vi alltså första gången producerar det kött som är våra jordiska kroppar. Det skulle innebära att vi är syndiga redan i magen, ja redan som foster och egentligen redan som embryon. Men varför skulle vi förarga Gud bara genom att finnas till i vårt kött, som heller inte är vårt eget fel? Så här snurrigt kan det bli om man tror på arvsynden (eller syndarvet), som ursprungligen är en gnostisk lära som Augustinus (före detta gnostiker) gjorde populär inom kyrkan.

Olyckliga formuleringar i SFB om Natur och Kött

Svenska Folkbibeln är ofta bättre och mer lättförståelig än 1917 års översättning (men inte lika bra som Reformationsbibeln). När det gäller människans natur, vårt kött och syndarvet så är 1917 års översättning bättre än SFB. Här nedan följer några olyckliga formuleringar, där t ex SFB valt att lägga till ordet ”ond” ihop med natur, trots att adjektiv inte står att finnas på grundspråket. I stället för ”ond natur” hade en bättre översättning varit ”kött” kort och gott. Pga den formuleringar kan läsarna få för sig att vår naturen eller vårt kött är ont i sig självt.

Ond natur” är i SFB en översättning av grekiska σάρξ (sarx, Strong’s 4561) som betyder KÖTT eller kropp (inte ont kött eller ond natur) vilket är precis samma sorts kött som Jesus hade. Att översätta ett och samma ord för ”kött” när det är relaterat till Jesus, och till ”ont kött/ond natur” när det är relaterat till människor är helt omotiverat.

SFB: a) Rom 8:12 Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår onda natur, så att vi skall leva efter köttet

Bättre: Rom. 8:12 Alltså, mina bröder, hava vi icke någon förpliktelse mot KÖTTET, så att vi skola leva efter KÖTTET. (1917)

SFB: b) Rom 7:5 Ty så länge vi behärskades av vår onda natur, var de syndiga begär som väcktes till liv genom lagen verksamma i våra lemmar, så att vi bar frukt åt döden

Bättre: Rom. 7:5 For when we were IN THE FLESH, the MOTIONS OF SINS, which were by the law, did work in our members to bring forth fruit unto death. (KJV)

SFB: c) Gal. 5:13 Ni är kallade till frihet, bröder. Använd bara inte friheten så att den onda naturen får något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek

Bättre: Gal 5:13 I ären ju kallade till frihet, mina bröder; bruken dock icke friheten så, att KÖTTET får något tillfälle. Fastmer mån I tjäna varandra genom kärleken. (1917)

SFB d) Ef. 2:3:3 Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra.

Bättre: Ef. 2:3 Bland dessa voro förut också vi allasammans, där vi vandrade i vårt KÖTTS begärelser och gjorde vad köttet och sinnet ville; och vi voro genom vår natur hemfallna åt vredesdomen, vi likasom de andra. (1917)

eller: Ef. 2:3 Among whom also we all had our conversation in times past in the lusts of our flesh, fulfilling the desires of the flesh and of the mind; and were by nature the children of wrath, even as others. (KJV)

SFB: e) Rom. 8:3 Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden.

Bättre: Rom. 8:Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det den var försvagad genom KÖTTET, det gjorde Gud, då han, för att borttaga synden, sände sin Son i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i köttet. (1917)

SFB: f) Rom. 8:8 De som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud.

Bättre: Rom. 8:So then they that are in the FLESH cannot please God. (KJV)

SFB: g) Kol. 2:11 I honom blev också ni omskurna, inte med människohand, utan med Kristi omskärelse, då ni avkläddes er syndiga natur

Bättre: Kol 2:11 I honom haven I ock blivit omskurna genom en omskärelse, som icke skedde med händer, en som bestod däri att I bleven avklädda eder KÖTTSLIGA KROPP; jag menar omskärelsen i Kristus. (1917)

SFB: h) Rom. 7:7 Vad skall vi då säga? Att lagen är synd? Nej, visst inte! Men det var först genom lagen jag lärde känna synden. Jag hade inte vetat vad begäret var, om inte lagen hade sagt: Du skall inte ha begär.

Bättre: Rom. 7:What shall we say then? Is the law sin? God forbid. Nay, I had not known sin, but by the law: for I had not known lust, except the law had said, Thou shalt not COVET. (KJV)

Svenska Folkbibeln har alltså felaktigt lagt till ord som inte finns i grundtexten, och därmed gjort verserna mer svårgreppade. 1917 års översättning har  lyckats bättre eftersom ”ond natur” inte finns med i någon av dessa verser och inte heller i Reformationsbibeln.

Vad gäller Rom. 8:3 så är det det enda stället i Bibeln där det står något om ”syndigt kött/natur” och vi kan läsa att Jesus kom ”i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i köttet”. När han var tillsammans med sin Fader i treenigheten så hade han inte en kropp att synda med och heller ingen kapacitet att synda eftersom Gud inte kan gå emot sin egen rättfärdiga natur, men när Jesus kom som människa till jorden så hade han plötsligt kött liksom vi och kunde därmed synda precis som vilken människa som helst. Däremot så vet vi att Jesus trots detta valde att INTE synda! Det är därför en bra beskrivning att Jesus kom ”i syndigt kötts gestalt”, för det är ju med köttet som en människa kan utföra synd – och det var ”i syndigt kötts liknelse” som han kom. Det går inte att använda denna vers som stöd att vi alla är födda i synd, eftersom versen handlar om Jesus val att komma till jorden i ett likadant kött som oss.

Slutligen finns det ett annat grekiskt ord som kan översättas med ”natur”, nämligen φύσις (phusis, Strong’s 5449), och som förekommer 14 gånger i KJV. Exempel:

Rom. 1:26 Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga.

Rom. 2:14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen.

Gal. 2:15 5 Vi själva är visserligen judar till födelsen och inga hedniska syndare.

Intressant att hedningar sägs ”av naturen” kunna göra det lagen befaller. Tvärt emot arvsynden som hävdar något annat.

Romarbrevet 5, som många hävdar lär ut arvsynden

Rom. 5:12 säger att ”döden” (inte synden) kom över alla människor, och även varför det är så. För att de syndat. Inte för att Adam syndade och de ärvt hans synd.

När det gäller Rom 5:18 är många jättesnabba att läsa in en arvsynd i texten eftersom det står att ”alla” blir fördömda pga en endas fall (Adams fall) vilket alltså skulle innebära att de är syndare per automatik pga Adam. OK, och hur rimmar det med resten av meningen som säger att en endas rättfärdighet (Jesus rättfärdighet) lett till ALLA människors frikännande? Sker även det per automatik för ”alla” människor? Om man tar sig friheten att lägga till ett villkor vad gäller frikännandet i Jesus (att vi inte blir frikända förrän vi omvänder oss och tror), så borde ett liknande villkor läggas in gällande Adam (att vi inte blir fördömda förrän vi syndar likt honom). Det rimmar väl med resten av skriften.

Rom. 5:18 har en parallelism som måste läsas på samma konsekventa sätt på båda sidor om kommatecknet. Om Adam automatiskt orsakar så att ALLA människor fördöms, så är det så att ALLA människor automatiskt blivit frikända genom Jesus. Men en sådan tolkning vet vi är fel eftersom alla människor inte blir frälsta. Det krävs omvändelse och tro för frälsning. Med andra ord så handlar Rom. 5-18-19 inte om någonting som sker automatiskt eller generellt för alla människor utan deras medverkan. Vi är inte syndare förrän vi syndar som Adam, och vi är inte rättfärdiga förrän vi renar oss i Jesu blod.

Rom 5:18 Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för ALLA människor, så har en endas rättfärdighet för ALLA människor lett till en frikännande dom som leder till liv. 19 Liksom de många stod som syndare på grund av en enda människas olydnad, så skulle också de många stå som rättfärdiga på grund av den endes lydnad.

De människor (alla) som står på det ena sidan av kommatecknet är precis samma människor (alla) som står på den andra sidan av kommatecknet. Många väljer dock att ändra ovan två verser så att de låter såhär:

Rom. 5:18 Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet för NÅGRA människor lett till en frikännande dom som leder till liv. 19 Liksom de många stod som syndare på grund av en enda människas olydnad, så skulle också NÅGRA FÅ stå som rättfärdiga på grund av den endes lydnad.

De vill gärna få texten (v. 18) att säga att ALLA är syndiga i Adam men NÅGRA är rättfärdiga i Jesus. Men så säger inte texten! Texten säger ”alla” i båda fallen i v. 18.

Befallde Gud den assyriska kungen att plundra och synda? – Jes. 10:6

assyrian kingJag sände honom mot ett gudlöst folk, mot min vredes folk. Jag befallde honom att plundra och ta byte och trampa ner dem som smuts på gatorna. (Jes. 10:6)

Taget ur sitt sammanhang kanske ovan låter som om Gud tvingar människor att synda, men vi vet att Gud inte tvingar någon att överträda hans bud. Det betyder att varje gång en människa syndar så sker det utan undantag emot hans vilja.

Jak. 1:13 Ingen som frestas skall säga: ”Det är Gud som frestar mig.” Ty Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. 14 Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär.  

När man läser Jes. 10 så ser vi att Gud har en plan som han vill verkställa (såvida han inte ser omvändelse) som inkluderar vedergällning/bestraffning, och självfallet kan Gud tillfälligtvis välja att låta onda män utföra sina egna planer för att möjliggöra en lämplig bestraffning. Gud skulle kunna välja andra sätt, men om han vet att Israels fiende har en viss plan att gå emot Israel så kan förstås Gud välja att inte förhindra de planerna utan låta dem fortgå. Gud har aldrig lovat att förhindra människor från att synda, för det skulle i så fall ha inneburit att de inte har någon fri vilja. Problemet med den assyriska kungen är att han lade till egna planer som inte alls passade ihop med Guds planer. Meningen precis efter v. 6 låter så här:

Jes. 10:7 Men så menade inte han, i sitt hjärta tänkte han inte så. HANS HJÄRTA stod efter att förgöra, att utrota många folk.

Notera att Guds instruktioner handlade om att vedergälla ett folk, men den assyriska kungen hade i sitt hjärta att förgöra och utrota många folk (plural). Kungen ville plundra landet för sin egen vinnings skull, och därför kan vi också läsa att Gud kommer att döma honom för hans stolthet.

Ska man vara riktigt noga så är det inte nödvändigtvis en synd att ”plundra, ta byte och trampa ner”. Inte om det kommer som en befallning från Gud, men däremot om man tar sig sådana rättigheter baserat på sina egna människoidéer. Gud har använt sig av en sådan befallning (plundring) vid ytterst begränsade tillfällen, och det har alltid handlat om kananeer eller närbesläktade folk. Läs gärna min bloggartikel om Bibelns utrotningskrig. Det handlade inte om några oskyldiga Svenssons, utan det handlade om raser (finns inte längre idag) som dels hade gener för att vara jättar, och dels utförde största möjliga ondska när de exempelvis inte skonade sina egna barn utan offrade en del till avgudar. Men är det inte fel av Gud att inte lyda sina egna bud som han befaller andra att lyda? Nej, inte nödvändigtvis eftersom buden är till för människor som lever på jorden. När det handlar om ”Du skall inte döda” så gäller detta inte Gud som har makt att både skapa och släcka liv. Det är en rättighet som endast han har (och som han även har rätt att delegera till andra). Att människor felaktigt och tvärt emot tar rätten i sina egna händer och påstår ”Gud har sagt ….”, ändrar inte på att Guds lag är god och för vårt eget bästa. Tyvärr döms ibland Gud och hans lagar baserat på människor som inte lyder dem.

Jesaja 10 börjar med ett VE gentemot dem som stadgar orättfärdiga lagar, som givetvis är något som är emot Guds vilja och därför tänder hans vrede. Om det var Gud själv som orsakade så att människor begår onda handlingar så skulle förbannelsen falla tillbaka på honom själv.

1 Ve dem som stadgar orättfärdiga stadgar och skriver orätta lagar 2 för att förvrida rättvisan för de nödställda och beröva de nertryckta i mitt folk deras rätt,
för att göra änkor till sitt byte och plundra de faderlösa.Vad skall ni göra på räkenskapsdagen, när förödelsen kommer fjärran ifrån? Till vem skall ni fly för att få hjälp, och var skall ni göra av era rikedomar?4 Den som inte faller på knä bland fångar måste falla bland de dräpta. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt.

Att som ett folk vandra sin egen väg och utföra diverse onda handlingar leder till konsekvenser, och om Israel förlorar Guds skyddande hand så blir det lättare för deras fiender att övervinna dem. Jesaja 10 har en hel del poetiska uttryck och liknelser såsom ”Assur, min vredes ris”, ”Staven i hans hand är min förbittring, och ”min hand har drabbat andra gudars riken”. Även v. 6 kan alltså tolkas som en sanning som är uttryckt med poetiska inslag.

5 Ve över Assur, min vredes ris! Staven i hans hand är min förbittring. 6 Jag sände honom mot ett gudlöst folk, mot min vredes folk. Jag befallde honom att plundra och ta byte och trampa ner dem som smuts på gatorna.7 Men så menade inte han, i sitt hjärta tänkte han inte så. Hans hjärta stod efter att förgöra,att utrota många folk.—10 Eftersom min hand har drabbat andra gudars rikensom hade fler gudabilder än Jerusalem och Samaria,11 skulle jag då inte göra med Jerusalem och dess gudabilder som jag har gjort med Samaria och dess gudar?”12 Men när Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, skall jag STÄLLA ASSURS KUNG TILL SVARS för frukten av hans hjärtas övermod och hans stolta ögons högmod.

Det är en synd att ha ett övermodigt hjärta och stolta ögon. Helt uppenbart så agerade kungen emot Guds vilja, och kungen måste stå till svars för sina egna handlingar. Att låta Israel få ett straff är en sak (de hade många avgudabilder och utförde många onda handlingar), men det ger inte Assurs kung rätten att göra som han vill med landet.

13 Ty han säger: ”Med min hands kraft har jag utfört detta och genom min vishet, eftersom jag är så klok. Jag tog bort folkens gränser, jag plundrade deras skatter, som den mäktige störtade jag härskarna.

Kungen här ovan verkade inte inse att han inte skulle ha varit så segerrik om inte Gud hade tagit bort sin hand över Israel. Tar man bort ett skydd från folket så blir det mer sårbart, då fienden lättare kan angripa och segra. Kungen säger stolt att han tagit bort folkens gränser, vilket inte är något som verkligen inte passade ihop med Guds planer.

15 Skall yxan upphöja sig över honom som hugger med den, eller sågen förhäva sig över honom som sätter den i rörelse? Som om käppen kunde svinga den som lyfter den, eller staven lyfta den som inte är av trä! 16 Därför skall Herren, Herren Sebaot, sända en tärande sjukdom bland hans feta män, och under hans härlighet skall en låga brinna lik en lågande eld.

Nej, yxan borde inte upphöja sig över den som hugger med den, men ändå så sker detta ibland. Saker och ting sker inte alltid som Gud vill (även om han förstås aldrig tappat kontrollen över sin skapelse).

 22 Ty om än ditt folk, Israel, vore som havets sand, så skall bara en kvarleva av det vända om. Förödelse är beslutad, flödande av rättfärdighet.23 Ty förödelse och beslutad straffdom skall Herren, Herren Sebaot låta komma över hela landet.24 Därför säger Herren, Herren Sebaot så: Mitt folk, du som bor i Sion, frukta inte för Assur. Han skall slå dig med riset och höja sin stav mot dig, som man gjorde i Egypten.

Här ovan kan vi se att endast en kvarleva av Israel ska omvända sig. Det är ingenting som Gud predestinerar, utan det är varje individs eget ansvarsområde. Däremot kan Gud låta en världsvid flod ta över landet (som han gjorde under Noas tid), eller låta förödelse komma över ett land. I det här fallet så behövde inte Gud skapa fiender till Israel, för det fanns gott om fiender utan hans hjälp. Det Gud hoppas på är omvändelse. Ibland krävs det fysiska umbäranden för att ett folk ska förstå sitt eget bästa, och Gud ger nåd till ödmjuka hjärtan.

Samma budskap finns i Jes. 9 

Även i kapitlet innan ser vi samma budskap

8 Herren sänder ett ord mot Jakob, och det slår ner i Israel.9 Allt folket får erfara det, Efraim och Samarias invånare, de som säger i stolthet och i hjärtats högmod:
10 ”Tegelstenar har fallit, men vi skall bygga med huggen sten. Mullbärsfikonträd har man huggit ner, men vi sätter cedrar i deras ställe.” Herren reser upp Resins ovänner mot dem och uppeggar deras fiender,12 arameerna från den ena sidan, filisteerna från den andra, och de skall sluka Israel med glupska gap. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt.

Stolthet kan orsaka Guds vrede, och han kan välja att sträcka ut sin hand mot Israel sitt eget folk som borde vara goda föredömen för alla andra folk .

13 Ty folket  vänder inte om till honom som slår dem. Herren Sebaot söker de inte.

Det är ingen bra idé att inte omvända sig och inte söka Gud …

14 Därför skall Herren hugga av från Israel både huvud och svans, både palmtopp och sävstrå, allt på en dag.15 De äldsta och högst uppsatta är huvudet, profeten som talar lögn är svansen. 16 Ty detta folks ledare för det vilse, och de som låter sig ledas går i fördärvet.  

Vi kan läsa ovan att skälet att Gud låter Israel fara illa är deras egna onda handlingar. Det är deras ledare som orsakar så att folk far vilse, men det är människornas eget fel att de låter sig ledas rakt i fördärvet. Liksom Adam och Eva kunde välja att lyda Gud eller Satan, så kan Israels folk här välja att lyda Gud eller sina ledare. Fel val leder till dystra konsekvenser.

17 Därför kan Herren inte glädja sig över deras unga män, eller förbarma sig över deras faderlösa och änkor. Ty alla är de skenheliga och gör det som är ont, varje mun talar dårskap. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt.

Ovan kan vi läsa att skälet att Gud inte glädjer sig över landets unga män eller förbarmar sig ens över faderläsa och änkor, är att de alla är skenheliga och gör det som är ont. Därför är hans hand fortfarande utsträckt emot dem. Omvändelse är vad som kan kurera situationen.

18 Ja, ogudaktigheten brinner som en eld, den förtär tistel och törne. Den antänder snårskogen så att den går upp i höga virvlar av rök.19 Genom Herren Sebaots vrede står landet i brand, och folket är som ved för elden. Ingen skonar sin broder.20 Man river åt sig till höger men förblir hungrig, man tar för sig till vänster men blir inte mätt. Var och en äter köttet på sin egen arm:21 Manasse äter Efraim och Efraim Manasse. Tillsammans angriper de Juda. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt.

Problemet är alltså människornas ogudaktighet när de vandrar sin egen väg. Inte att Gud är den som predestinerar människor till att synda. Kalvinister ser gärna Jes. 10:6 som ett bevis för att Gud predestinerat (tvingar) även onda människor att utföra hans vilja. Inte nog med det, utan de antar att Guds vilja sker till 100% av alla människors handlingar utan undantag. De anser att Gud annars inte skulle vara allsmäktig och suverän.