Arkiv

Lärdomar om den barmhärtige samariten – inte livslång försörjning åt främlingar

asylsökande 2

Den barmhärtige samariten – gav inte ekonomisk hjälp till ALLA och ALLAS anhöriga resten av deras liv

En del kristna försöker försvara Sveriges extrema massinvandring, och önskemålet att få fortsätta vara hela världens socialbyrå, genom att påminna om liknelsen med den barmhärtige samariten, men vad kan vi utläsa från liknelsen och vad försöker vi medvetet/omedvetet läsa in i den? Startfrågan till Jesus lyder ”vad skall jag göra för att få evigt liv?”, och frågeställaren verkar innerst inne känna till att svaret är ”älska Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv”. Ändå argumenterar han vidare för att försöka snärja Jesus, som förklarar genom en liknelse vem ”min nästa” är – som vi ska vara barmhärtiga mot.

Lukas 10:25 Då kom en laglärd fram och ville snärja honom och frågade: ”Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv?26 Jesus sade till honom: ”Vad står skrivet i lagen? Vad läser du där?” 27 Han svarade: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.”29 Då ville mannen försvara sig och frågade Jesus: ”Vem är då min nästa?”30 Jesus svarade:”En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och råkade ut för rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom. Sedan gav de sig av och lämnade honom där halvdöd. 31 En präst kom händelsevis ner samma väg, och när han fick se mannen gick han förbi. 32 På samma sätt var det med en levit. Han kom till platsen, såg mannen och gick förbi. 33 En samarit som färdades samma väg kom också dit. När han såg mannen, förbarmade han sig över honom. 34 Han gick fram till honom, hällde olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. 35 Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värdshusvärden och sade: Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala när jag kommer tillbaka. 36 Vem av dessa tre tycker du var en nästa för mannen som hade råkat ut för rövare?” 37 Han svarade: ”Den som visade honom barmhärtighet.” Då sade Jesus till honom: ”Gå du och GÖR som han.

Jesus nämner att en präst var en av dem som passerade förbi, och som en sådan får man förmoda att han var  Gudstroende. Trots sin tro så var denna präst inte ordets görare eftersom han ignorerade en person som verkligen var i mycket akut nöd och t o m riskerade att dö. Jesus ber oss att agera som samariten i liknelsen eftersom denne visade barmhärtighet och gjorde gott mot sin nästa. Vilka fler detaljer framkommer i liknelsen?:

  1. Det handlar om en plötslig och mycket akut situation gällande en misshandlad och halvdöd person. Inte om en person som har allmänna ekonomiska problem (permanenta eller ej).
  2. De pengar som utbetalas och utlovas handlar om samaritens egna pengar, som han givetvis själv förfogar över och kan lova ut, utan att blanda in andra människors pengar. Han lovar inte mer än han kan hålla!
  3. Samariten kunde själv se skadorna hos personen och dra rimliga slutsatser över vad det skulle kosta att sköta om honom tills han kunde komma på benen igen. Det handlar alltså dels om vård, men även omkostnader för mat och logi.
  4. Det handlar om en temporär hjälp direkt på plats. Samariten tog inte hem personen till sitt eget hem (eller stad) där han utlovade livslång försörjning åt honom och alla hans anhöriga.
  5. Två denarer (romerska silvermynt), som samariten erbjöd, var värda ungefär två dagslöner, med tanke på att arbetarna i Matteus 20:1-16 tjänade en denar/dag. Han lovade att betala mer i det fall summan inte skulle räcka, men man får förmoda att två denarer ändå låg i närheten av den troliga slutsumman eftersom det var just så mycket som erbjöds. Det känns troligare att samariten snarare betalade värdshusvärden extra mycket för att vara på den säkra sidan. Man får vidare förmoda att samariten verkligen hade så mycket pengar som han viftade med, för inte lär väl Jesus ut i liknelsen att vi ska lova bort pengar vi inte har? Om värdshusvärden skulle vilja ha ytterligare en denar utav samariten efter vårdtidens slut så skulle det vara pinsamt om samariten skamset måste tillstå att han inte har möjlighet att betala extrasumman – trots tidigare löfte!
  6. Antal personer som den barmhärtige samariten hjälpte var EN. Därför borde liknelsen inte ses som en uppmuntran till att vissa medborgare har ett försörjningsansvar för andra folk, och framför allt inte resten av deras liv.
  7. Den barmhärtige samariten knackade inte runt hos andra människor som han manade att hjälpa till även om det skulle orsaka ekonomiska problem för andras hushåll.
  8. Samariten lovade inte att stå för den misshandlade personens privata ekonomi efter vårdtidens slut, och framför allt inte att försörja honom livet ut. Inte heller lovade han att försörja personens fru, barn, föräldrar, etc, vare sig tillfälligt eller livet ut.
  9. Den barmhärtige samariten hjälpte den misshandlade personen av egen fri vilja, och inte av tvång.

Sen kan man förstås dra orimliga slutsatser och hamna i olika diken om man bestämt sig för att missförstå liknelsen. Bara för att samariten hjälpte EN person i liknelsen utesluter förstås inte att han skulle agerat likadant om det var två personer som råkat illa ut, men hur hade utfallet varit om det var 10 eller 20? Tänk om dessa 10-20 personerna dessutom inte var skadade men däremot hade en avsevärt lägre levnadsstandard än samariten? Skulle han ändå ha kravet på sig att ta med allihop till ett härbärge där han lovar ägaren full ersättning för alla utlägg – så länge som behövs för att deras levnadsstandard ska likna hans egen? Det kanske även vore förmätet att titta i sin portmonnä för att se om han skulle ha råd med allt detta – räcker pengarna för 5 personer eller alla 20? – för det kanske vore cyniskt och resultera i att han placerar människor i ”vi och dem”? Vad skulle sedan hända när han måste bekänna för ägaren att han inte har råd att infria sitt löfte om full betalning? Eller skulle han helt enkelt ta ett lån för att betala? Men vad händer då om han träffar på ännu fler människor som lever under avsevärt sämre levnadsförhållanden än han själv? Ska han då ta ännu fler lån, samt be alla familjemedlemmar att arbeta längre och hårdare? Är huvudsaken att tanken är god, även om man inte baserar sitt agerande på verkligheten?

När vi hjälper vår nästa borde det handla om en ansvarsfull bedömning angående de egna möjligheterna att hjälpa beroende på tillståndet i den egna ekonomin. Om vi exempelvis har ett försörjningsansvar för andra personer i vårt hushåll så borde vi ta höjd för detta, samt för andra utgifter som vi vet att vi måste hantera på kort eller lång sikt. Vidare borde det vara en självklarhet att försöka hjälpa så många som möjligt med den summa som vi kan avvara, samt se till att det verkligen handlar om de som är mest nödlidande eftersom vi inte kan hjälpa ALLA. Jesus utrotade inte fattigdomen under sin tid (”de fattiga har ni alltid hos er”), och idag har vi heller ingen samlad förmåga att utrota all fattigdom överallt trots att vi på vår planet valt att spendera hur mycket pengar som helst på exempelvis rymdforskning och sökande efter liv på andra planeter och galaxer. Om flera personer samtidigt behöver ekonomisk hjälp så kanske det inte står i vår makt att hjälpa dem allihop, men vi kan hjälpa några.

Prov. 3:27 Neka inte den behövande din hjälp, när det står i din makt att ge den.28 Säg inte till din nästa: ”Kom tillbaka senare, i morgon skall jag ge dig”, fastän du kunde hjälpa genast.

Idag hittar vi främst drabbade människor i flyktingläger, men det går förstås att hitta människor i djupaste nöd bara genom att ta en promenad på några gator en sen kväll i ett olyckligt land. De flesta av dem har inga som helst möjligheter att betala människosmugglare stora pengar för att få hjälp att ta sig genom Europa till Sverige som lockar med livslång försörjning för dem och deras anhöriga. Den allra dyraste formen av hjälp, som endast kommer några få tillgodo, och som orsakar stora integrationsproblem, ökad kriminalitet, ökad arbetslöshet och allmän utarmning av vår välfärd, ja det är utan tvekan den massinvandringsväg som Sverige valt. Då handlar det nästan aldrig om akuta nödlägen utan snarare om ett sökande efter ett bekvämare liv i Sverige – som också kan komma alla ens anhöriga till del. Få människor missunnar andra ett bekvämare liv, men Sveriges asylpolitik resulterar i att andra (mycket mer nödställda) blir utan hjälp, och dessutom kollapsar välfärden när få människor bidrar till systemet medan fler och fler utnyttjar samma system. När så även Sverige blivit utarmat och bankrupt så kan vi definitivt inte hjälpa några fler, och det finns risk att de allra rikaste flyr till ett av våra grannländer – som alla har en mer ansvarsfull migrationspolitik.

Det är ingen synd enligt Bibeln att låna ut pengar, men däremot är det en stor börda att stå i skuld till någon så därför bör man givetvis göra allt för att undvika att hamna i en sådan situation. Programmet Lyxfällan i TV3 har lärt oss att inte leva över våra tillgångar och att man får en sund ekonomi om man prioriterar rätt och HÅLLER BUDGET. Om man måste ta lån på lån för att budgeten ska gå ihop så är det något som är ordentligt fel. Även när det gäller en statsbudget så måste man förstås tänka på inkomster, utgifter, och framtida förpliktelser såsom utbetalning av pensioner och a-kassa till allt fler människor.

Ett par saker som Bibeln lär ut:

  • Man ska hålla det man lovar (och därför inte lova för mycket)
  • Man ska undvika att sätta sig i skuld om man kan

Dessa två lärdomar hör ofta ihop. Om Sverige vill rädda världen genom att exempelvis skänka 1,5 miljarder till ”Palestina”, låna ut 1 miljard till Ukraina, satsa 30 miljoner på miljöprojekt i Karibien, (etc, etc) OCH samtidigt fortsätta att ha skyhög massinvandring, så räcker det inte längre med ännu högre skatter och större lån eftersom vi satt sprätt på pengar vi inte har och lovat enormt mycket mer än vi kan hålla. Det är inte rätt att locka hit tiotusentals människor varje år genom att lova dem livslång försörjning, och sedan i framtiden ta tillbaka löftena och erkänna att vi inte kan hjälpa till mer eftersom skattebetalarna går på knäna och inte kan producera den intäkt som behövs. Bibeln lär inte ut att det är en ynnest att sätta sitt hushåll eller sitt land i pant då man så gärna vill hjälpa andra för att vara en rättrogen godhetsapostel. I det Gamla Testamentet handlar det snarare om en rimlig hjälp såsom tiondegivande, lämna delar av skörden åt fattiga samt hjälpa endast om man har ekonomiskt utrymme för det. Bibeln varnar för att ge handslag, och i Ordspråksboken så kan vi t o m läsa att vi bör kräva pant när det gäller främlingar (ska läsas med Israel som utgångspunkt och på individnivå). Förmodligen beror det på den extra säkerhet som det ger eftersom ingen har råd att sprida pengar vind för våg och hjälpa ALLA främlingar ALLA gånger ÖVERALLT.

Ord. 11:15 Den som går i borgen för en främling råkar illa ut, den som hatar att ge handslag är trygg.

Ord. 6:1 Min son, om du har gått i borgen för din nästa och givit ditt handslag åt en främling, 2 om du har blivit snärjd genom dina ord och fångad genom din muns tal, 3 gör då detta, min son, för att rädda dig, eftersom du har kommit i din nästas våld: Gå och ödmjuka dig och lämna honom ingen ro,

Ord. 17:18 Utan förstånd är den som ger handslag och går i borgen för sin nästa.

Ord. 20:16 Tag hans kläder, när han går i borgen för en annan, kräv pant när det gäller främlingar.

Ord. 27:13 Tag hans kläder, när han går i borgen för en annan, kräv pant då det gäller en främling.

Det är en välsignelse att kunna hjälpa när man har kapacitet att göra så. Man kanske inte har möjlighet att själv starta projekt, sprida evangelium och ge bidrag på plats i andra länder, men då kan man i stället stödja ekonomiskt och hjälpa till med förböner. Alla kan göra något och alla behövs.

Tidigare artikel om den barmhärtige samariten.

Vill ej vara med medlem i din KYRKA om du finns med på denna lista gällande SD

splittringPastorer och andra som delar upp kristna i ”vi och dem” beroende på vad man röstar på

Om du finns med på nedanstående lista så vill jag inte vara medlem i din församling, och jag vill heller inte besöka din kyrka eftersom du skrivit en varningstext om mig och inte anser att jag är kristen pga det parti jag röstar på. Du har nämligen skrivit under en artikel (December 2014) författad av Stefan Swärd och Sven-Gunnar Hultman, som är publicerad i bl. a tidningen Dagen och som jag besvarat här och här. Jag har även skrivit här varför jag anser att SD faktiskt har en mer kristdemokratisk politik (vad gäller de gamla kristna kärnfrågorna) än KD själva.

Om du tycker att det är en bra idé att sprida en varningstext om mig och andra som röstar på samma parti, så känner jag mig självklart inte välkommen i din kyrka utan snarare undanskuffad. Jag vill inte riskera att församlingsmedlemmar tar stora cirklar omkring mig när de inser att jag är en av de stygga sverigedemokrater som deras pastor varnat för i en artikel som spridits i tidningar över hela Sverige. Varnar du för sådana som mig så måste jag förstås tolka det som om du är tacksam om jag håller borta ifrån din kyrka och dina församlingsmedlemmar så slipper de påverkas av hemska mig. Om du bestämt dig för att jag är främlingsfientlig så förstår jag förstås om du vill att jag håller mig undan.

I artikeln framkommer det att undertecknarna anser att :

  1. Sverigedemokraterna är främlingsfientliga
  2. ”Det är ställt utom allt tvivel att den människosyn som präglar SD är allt annat än kristen”
  3. Den människosyn som sverigedemokraterna förmedlar står oerhört långt från Jesu ord”.

Anser undertecknarna att man kan vara kristen samtidigt som man är främlingsfientlig (som bottnar i hat och är en synd), har en människosyn som är allt annat än kristen samt står oerhört långt ifrån Jesu ord? Jag hoppas verkligen att pastorer inte anser att man kan leva mitt uppe i grova synder och samtidigt vara frälst. M a o anser nedanstående personer att man inte kan vara kristen och sverigedemokrat på samma gång, vilket också är den enda rimliga tolkningen av det som de undertecknat i artikeln. Om detta inte är deras åsikter så har de varit väldigt oaktsamma när de skrivit under en artikel som de inte håller med om.

Eller har jag totalt missförstått ditt budskap? Märkligt i så fall, för artikeln ter sig tämligen glasklar. Det är också ironiskt om du menar att jag feltolkat er, när just SD gärna feltolkas av andra trots att rasism och främlingsfientlighet lyser med sin frånvaro i deras partiprogram. ÄNDÅ vantolkas partiprogrammet av andra som gärna lägger till uppfattningar som inte står. Kristna är uppenbarligen inga undantag vad gäller svartmålning vilket ovan nämnda dokument visar. Vad säger Gud om lögn och förtal? Är detta att lyda Guds bud att älska sin nästa som sig själv? Jobbar du inom kyrkan? Om jag lever i synd, har du då inget intresse av att förklara vad min synd är och vad det är jag ska omvända mig ifrån? Eller räcker det med att döma ut en viss grupp människor genom att tillskriva dem åsikter de inte har?

Jag har valt att gå ur den pingstförsamling i Stockholm som jag tillhörde eftersom tre av pastorerna finns med på listan, och dessutom kan jag inte utesluta att förstepastorn delar deras åsikter. Det kändes därför bäst att gå ur kyrkan nu när det finns så många pastorer som hyser sådan aversion mot mig att de känt sig manade att skriva under en sådan artikel. Om en människa förlorar sin frälsning genom en röst på SD så borde pastorerna lägga lite tid på att redogöra exakt vad det är som gör den personen ”ofrälst” (förutom att SD har en annan migrationspolitik än övriga partier och önskar hjälpa människor i nöd på ett annat sätt). I stället väljer de att orsaka en splittring i Kyrkan där man delar in människor i ”vi och dem” – kristna och inte kristna. Sjuklövern (där man kan vara kristen) vs SD där man är förlorade.

Det har varit en debatt om det krävs vuxendop för att bli medlem i pingstkyrkan, men skulle en företrädare för Pingst anse att det är ok att man tas upp som medlem om man inte ens anses vara kristen (i egenskap av sverigedemokrat)? Vad säger exempelvis Pelle Hörnmark, Föreståndare för Pingst fria församlingar i samverkan, som skrivit under artikeln och markerat att man inte kan vara kristen samtidigt som man anammar en sverigedemokratisk politik?

Om du känner till en kyrka i norra stor-Stockholm där man tror på treenigheten och att Andens gåvor gäller än idag, samt där föreståndarna inte delar undertecknarnas syn utan snarare anser att man KAN vara en helhjärtat sverigedemokrat samtidigt som man är frälst, så hör gärna av dig med tips.

Nedanstående personers kyrkor/församlingar håller jag mig gärna borta ifrån, men jag önskar ändå en Guds välsignelse över er. Även om ni dömer ut mig så dömer inte jag ut er. Jag tänker hellre ”Gud förlåt dem. De vet inte vad de gör”. 

Pingströrelsen:
Allan Ekstedt, Eskilstuna
Anders Ahlenius, Värnamo
Anders Ekstedt, Linköping
Anders Jansson, Näsviken
Andreas Nielsen, Stockholm
Andreas Wessman, Malmö
Bernt Broberg, Motala
Chatrine Carlson, Jönköping
Christian Kastö, Borås
Daniel Alm, Västerås
David Johansson, Sandviken
David Sundström, Luleå
David Vindlycke, Mariestad
Elias Berg, Älvängen
Emil Gillsberg, Mora
GertOve Liw, Hudiksvall
Görgen Hellman, Vetlanda
Hans-Erik Bylund, Botkyrka
Henrik Demetriades, Norrköping
Håkan Nordlund, Bollnäs
Ingrid Andersson, Österfärnebo
Joakim Appelgren, Gävle
Johannes Magnusson, Göteborg
Jörgen Fahlstedt, Lycksele
Kjell Eriksson, Delsbo
Krister Hultberg, Lund
Kurt Enström, Ljusdal
Magnus Edforss, Mariestad
Malin B Murphy, Gävle
Manuel Henriquez, Solna
Marcus Sönnerbrandt, Linköping
Marica Reid, Sollentuna
Mattias Edlund, Växjö
Mattias Sennehed, Malmö
Mia Lindgren, Edsbyn
Niclas Forsberg, Östersund
Niclas Nilsson, Mörlunda
Niclas Wiktorell, Nässjö
Ola Olofsson, Varberg
Patrick Larsson, Avesta
Paul Orlenius, Stockholm
Pelle Hörnmark, Föreståndare för Pingst fria församlingar i samverkan
Per Hammarström, Härnösand
Peter Lewin,
Pumba Johansson, Mölndal
Pär Haglund, Alfta
Robert Bergström, Malmköping
Rolf Gard, Tranås
Samuel Hector, Stockholm
Samuel Jonsson, Tyresö
Samuel Rönnbrink, Ärla
Samuel Wennstig, Bollnäs
Sebastian Tarkiainen, Överhörnäs
Stanley Karlman, Karlshamn
Stefan Beimark, Örnsköldsvik
Stefan Claar, Norrköping
Stefan Rizell, Lerum
Stig Bomberhult, Växjö
Sven Bengtsson, Skövde
Sören Eskilsson, Stockholm
Sören Perder, Örebro
Thomas Henning, Falköping
Tigleth Malkey, Södertälje
Tomas Höglund, Borlänge
Tomas Jonsson, Falköping
Tommy Sandqvist, Sundsvall
Ulf Sundkvist, Karlskrona

Evangeliska frikyrkan:
Alexander Bervebrink, Malmbäck
Alfred Nygren, Vargön
Andreas Tofters, Sala
Anna Enberg, Ljungsbro
Annika Karlsson, Tingsryd
Anton Fagerstedt, Östra ryd
Anton Johnsson, Finnerödja
Bengt Freed, Borensberg Godegård
Bengt Sjöberg, Filipstad-Hällefors
Boris Nilsson, Ljungby
Carl Lindahl, Örnsköldsvik
Carl-Johan Hultman, Rumskulla
Charlotta Aginger, Skärholmen
Christer Roshamn, Motala
Claes Rangsjö, Skara
Conny Thordsson, Tingsryd
Daniel Klemetz, Tuve
Daniel Lindqvist, Uppsala
Daniel Norburg, Missionsdirektor Evangeliska frikyrkan
David Axelsson, Huskvarna
David Svensson, Skärholmen
Eleonore Gustafsson, Linköping
Eric Lacabanne, Huskvarna
Erik Bryskhe, Götene
Fredrik Lignell, Linköping
Fredrik Wenell, Örebro missionsskola
Hans Jansson, Huskvarna
Henrik Steen, Istanbul
Håkan Karlsson, Råslätt
Inga-Märtha Isacson, Norrköping
Ingegerd Allansson, Nässjö
Ingemar Fhager, Göteborg
Ingemar Forss, Östersund
Ingrid Thordsson, Tingsryd
Ivan Lundberg, Älvsbyn
Jan Gustafson, Kisa
Jan-Gunnar Wahlén, Örebro
Joachim Elsander, Borlänge
Johan Mörlid, Klädesholmen
Josefin Lennartsson, Örebro
Karl-Oskar Fredriksson, Djursdala
Kenneth Hermansson, Östersund
Kevin David, Gävle
Kiell Thofters, Heby
Kjell Söderblom, Stockholm
Kjell Waern, Stockholm
Krister Petersson, Götabro
Lars Mörling, Husbykyrkan
Lars-Inge Larsson, Asker
Lennarth Hambre, Linköping
Linalie Karlsson, Linköping
Magnus Lilja, Östervåla
Maria Furusand, Stockholm
Maritha Vilhelmsson, böne­ko­ordinator Evangeliska frikyrkan
Martin Davén, Sundsvall
Martin Wärnelid, Stockholm
Mats Nordén, Västerås
Mattias Gustafsson, Malmbäck
Mattias Lindsmyr, Rimforsa
Micael Nilsson, Borås
Mikael Boman, Mullhyttan
Mikael Hallenius, Örebro
Mikael Tellbe, Örebro missionsskola
Patricia Ask, Västerort
Per Alexanderson, Örebro
Peter Johansson, Filipstad
Peter Samuelsson, Umeå
Richard Cruz, Helsingborg
Richard Hultmar, Luleå
Rikard Edefors, Örebro
Robert Bavington, Göteborg
Robert Åkerlund, Örnsköldsvik
Samantha Junggren, Korsberga
Sofia Bengtsson, Linköping
Sune Nordin, Uppsala
Thomas Arvidsson, Aneby
Tomas Olsson, Lindesberg
Tomas Wallengren, Hillerstorp
Tord Johansson, Mockfjärd
Urban Gustavsson, Borås
Waldemar Sjögren, Mariestad
Öyvind Tholvsen, Församlings­programmet Evangeliska frikyrkan

Equmeniakyrkan
Albin Andreasson, Horla-Siene
Alf Englund, Västerås
Anders Svensson, Mölndal
André Bertilsson, Luleå
Andreas Löwkvist, Västerås
Andreas Möller, Uppsala
Andreas Sköldmark, Kaxholmen
Angela Collin, Örebro
Ann Westblom, Bromma
Anna Bendes, Stockholm
AnnaCarin Abrahamsson, Donsö
Anna-Karin Holmberg, Hudiksvall
Ann-Louise Holmlind, Örebro
Anton Ahlmark, Värnamo
Arne Josefsson, Mariestad
Bertil Svensson, Internationell koordinator, Equmeniakyrkan
Carin Hemmati, Hallunda
Carina Jarlsbonde, Kumla
Carl Johan Berglund, Uppsala
Carl Sundberg, Halmstad
Carola Störbäck, Lund
Cecilie B.S. Larsen, Dals-Ed
Charlotte Thaarup, Equmenia­kyrkan, Region Syd
Christer Hambre, Equmeniakyrkan Region Svea
Claes-Göran Ydrefors, Stockholm
Daniel Sander, Bankeryd
Daniel Strömner, Vännäs
Daniel Åkerblad, Falkenberg
David Lomas, Ekenässjön
David Lund, Pastorskandidat
David Norén, Floda
David Sirviö, Malmö
Derek Walles, Sösala
Elin Alm, Göteborg
Emanuel Georgson, Trollhättan
Emma Rudäng, Bohus-Björkö
Erik Lund, Pastorskandidat
Erling Andersson, Nässjö
Frida Blomberg, Linköping
Gabriel Blad, Eskilstuna
Gunnar Pettersson, Växjö
Gustaf Björkman, Fiskebäck
Gustaf Danielsson, Horla-Siene
Göran Bondesson, Upplands Väsby
Göran Zettergren, Göteborg
Hanna Bogren, Kaxholmen
Hanna Enbom, Bromma
HannaSara Leonos, Hässelby, pastorskandidat
Helen Friberg, Equmeniakyrkan, Region Stockholm
Henrik Wernvik, Lindome
Ida-Maria Brengesjö, Equmenia Region Öst
Ingrid Svensson, Kållered
Jakob Olofsgård, Jönköping
Jakob Svensson, Åkerbygden
Jan-Eric Larsson, Eksjö
Jenny Dobers, Equmeniakyrkan, Region Stockholm
Jens Marklund, Falun
Jessica Elnefred, Borlänge
Joakim Stenmo, Equmenia Region Syd
Johan Arenius, Bromma
Johan Einarsson, Jönköping
Johanna Lantz, Mysingsö
John Ahlström, Jönköping
John Eidering, Equmenia Väst
Johnny Lithell, Göteborg
Jonas Eveborn, Linköping
Jonas lund, Värne
Jonas Lundkvist, Örebro
Jonathan Lennartson, Pastorskandidat
Josefine Arenius, Bromma
Josue Leones, Pastorskandidat
Jovita Häggmyr, Karlstad
Julia Everstrand, Jönköping
Kalle Spetz, Skillinge
Karolina Rönn, Uppsala
Klas Eriksson, Bromma
Lars Gunther, Guntorp
Lars-Anders Kjellberg, Jönköping
Lasse Andersson, Vrigstad
Lasse Svensson, kyrkoledare Equmenia­kyrkan
Lasse Vallmoss, Uppsala
Lena Huld, Styrsö
Lena Olsson, Torpa
Lennart Karlsson, Säffle
Lennart Okkonen Johansson, Värmlandsnäs
Lennart Thorsell, Gävle
Linda Näkne, Jönköping
Linus Brengesjö, Stockholm
Lotta Geisler, Bromma Folkhögskola
Magnus Kronberg, Sundbyberg
Maria Schönning, Fellingsbro
Maria Öst, Stockholm
Martin Linde, Örebro
Mattias Martinson, Öckerö
Niklas Björklund, Gävle
Olle Alkholm, biträdande kyrko­ledare Equmeniakyrkan
Oskar Johansson, Örbyhus
Patric Forsling, Generalsekreterare Equmenia
Paul Enlund, Örebro
Pea Karlsson, Lidköping
Pehr Hellberg, Enskede
Pelle Widman, Gävle
Per Knutsson, Rättvik
Per Marklund, Östadkullebygden
Per-Henrik Bark, Linkoping
Peter Baric, Fiskebäck
Peter Lindroos, Alingsås
Peter Svanberg, samordnare församlingsgrundande Equmeniakyrkan
P-O Sveder Renklint, Arvika
Pär Månsson, Askersund
Rebecca Simonsson, Trollhättan
Robert Eriksson, Sävedalen
Roger Henningsson, Equmenia­kyrkan, Region Mitt
Rune W Dahlén, Equmeniakyrkan
Rut Rydberg, Åsbro
Samuel Östersjö, Lidköping
Sofia Camnerin, biträdande kyrkoledare Equmeniakyrkan
Stefan Albinsson, Stockholm
Sten Högberg, Furulund/Malmö
Terése Svensson, Mullsjö
Thomas Mark, Rydsnäs
Thomas Sandin, Hackvad
Tobias Wahlström, Tranås
Tomas Boström, Visby
Torbjörn Härlin, Åsbro
Ulf Eriksson, Jönköping
Ulla Marie Gunner, Stockholm
Ulla Svensson, Södertälje
Urban Elenäs, Örbyhus
Urban Gustafsson, Eksjö

Frälsningsarmén:
Christer Eklöv, Umeå
Christina Vauhkola, Skebobruk
Elisabeth Mattila, Nässjö
Henrik Bååth, Stockholm
Johanna Fryk, Visby
Karin Larsson, redaktör Stridsropet
Lennart Lundberg, officersskolan
Marcus ”Mackan” Andersson, Umeå
Marie Willermark, samfundsledare Frälsningsarmén
Maud Fennvik, Haparanda
Per-Uno Åslund, Stockholm
Ragnhild Granholm, Skövde
Rolf Karlsson, Alingsås
Turid Bååth, Stockholm

Trosrörelsen:
Calle Lilja, Uppsala
Carl-Gustaf Severin, Uppsala
Christian Åkerhielm, Uppsala
Conny Thimberg, Vikarbyn
David Nyrén, Sävsjö
Eddie Stigson, Jönköping
Elia Källner, Göteborg
Emil Anderås, Uppsala
Håkan Gniste, Uddevalla
Ingmar Aronson, Malmö
Ingrid Lilja, Uppsala
Jan Blom, Uppsala
Jan Rosman, Norrköping
Jimmy Patring, Västerås
Joakim Lundqvist, Uppsala
Leif Johansson, Uppsala
Mats Holmgren, Umeå
Mattias Nordström, Uppsala
Niklas Strindell, Uppsala
Paul John, Falun
Peder Teglund, Borås
Peo Svensson, Sävsjö
Per-Olof Eurell, Uppsala
Robert Johansson, Uppsala
Sebastian Asklund, Uppsala
Simon Ahlstrand, Uppsala
Svante Rumar, Uppsala
Sören Johansson, Bollnäs
Thomas Lahti, Uppsala
Thomas Nordberg, Örnsköldsvik
Thomas Wallin, Helsingborg
Tom Stigson, Sarpsborg
Tormod Flatebö, Sundsvall
Micael Lundin, Örebro

Svenska allians­missionen:
Carl-Johan R Freed, Skarpnäck
Erling Wennerlund, Rydaholm
Eva Albertsson, Bodafors
Johan Ström, Älta
Jonas Melin, pionjärkonsulent Allians­missionen
Kennet Heinevik, Lekeryd
Kjell Larsson, missions­­före­ståndare Alliansmissionen
Lars-Gunnar Jonsson, missionssekreterare Alliansmissionen
Tomas Lundqvist, Bankeryd
Ulf Häggqvist, församlings­konsulent Alliansmissionen

Övriga
Anders Gerdmar, Uppsala, rektor för Skandinavisk Teologisk Högskola
Andreas Grumsén, Hässleholm, teologistudent, ALT
Andreaz Hedén, Stockholm Vineyard
Carolina Nilsson, Jönköping, teologistudent, ALT
Christoffer Abrahamsson, Stockholm, EFS
Daniel Karlsson, Stenungsund, Kristet Center Väst
David Axelsson, Hällestad friförsamling
David Nyström, Uppsala, teolog och kyrkohistoriker
David Åhlén, Stockholm, artist
Gunnar Axelsson, Malmö Vineyard
Göran Andreasson, arméledare, Svenska Frälsningsarmén
Henrik Lindmark, Norrköping Vineyard
Håkan Englund, Döderhult, Svenska kyrkan
Jacob Orlenius, Göteborg, föreståndare Linneahuset
Joel Halldorf, Linköping, teolog och kyrkohistoriker
Johan Danz, Hyssna församling, Svenska kyrkan
Johan Skog, Skellefteå Vineyard
Josefin Skog, Skellefteå Vineyard
Jörn Hjort, Ledare Vineyard Sverige
Katarina Halldorf, Bönerörelsen Göteborg
Lasse Andersson, Nävekvarn, församlingen Nyckeln
Lennart Åkerlund, Kungälv, Svenska kyrkan
Marianne Andréas, general­sekreterare Sveriges frikyrkosamråd
Mats Joelsson, Jönköping Vineyard
Maud Cajdert, Gävle, sjukhuspastor
Micael Grenholm, Uppsala, Mosaik
Patrik Sandberg, Sverigebönen
Paul John, Falun, Församlingen Fristaden
Per-Magnus Börefelt, Nyköping Vineyard
Stefan Gustavsson, generalsekreterare Svenska Evangeliska Alliansen
Ted Jeans, Stockholm Vineyard
Tobias Elof Hadin, Hammarkullen, EFS/Svenska kyrkan
Torbjörn Aronson, Uppsala, teol dr, Skandinavisk teologisk högskola
Torbjörn Freij, Stockholm Vineyard
Ulf Dagerbrant, Umeå Vineyard

Låt oss slippa STATYN med tanten med väskan som glorifierar våld

damen med väskanJag är Sigtuna-bo och vill verkligen inte ha en staty i kommunen som uppmuntrar till våld. Hur annars ska man tolka statyn? Om man inte vet någonting alls om bakgrunden till tanten med väskan så ser man bara en tant som argt går till anfall mot någon med en stor väska – och alltså är det närmast till hands att tolka det som att kommunen tycker det är ballt med en person som agerar på det sättet och alltså uppmuntrar till våld.

Men de flesta kanske känner åtminstone lite grand av bakgrunden till händelsen trots att de inte var med 1980 när dramat utspelade sig. De kanske erinrar sig att det var ett gäng demonstrerande nynazister som orsakade tantens anfall mot dem (och sådana demonstranter brukar vara få till antalet eftersom det lyckligtvis är få personer som skulle kunna tänka sig att gå med i en sådan demonstration). Även med denna bakomliggande kunskap så är det närmast till hands att tolka statyn som en uppmuntran till våld. Om det handlar om en demonstration så kan man tänka sig att det handlar om en legitim sådan, eftersom demonstranter sällan får gehör för sin sak om de utför en olaglig demonstration. Så var också fallet! Nynazisterna var vidare ca 10 till antalet, och motdemonstranterna (som dumt nog också fick tillstånd av polisen i Växsjö att demonstrera på samma torg) var ca 2000, och dessa 2000 såg förstås till att klå upp alla 10 demonstranterna. En av de som anföll var just den här tanten som blivit helgonförklarad så till den milda grad att hon blivit till staty – som kommunledningen i Sigtuna vill betala pengar för och resa upp i kommunen. Som sagt, hur ska man INTE tolka statyn som något annat än uppmuntran till våld och mot demokratiska rättigheter såsom yttrandefrihet?

Den här statyn skickar absolut HELT fel signaler till invånarna, eftersom den ger uttryck för att det är helt ok att dunka lagliga demonstranter i huvudet om de tycker ”fel”, och att yttrandefrihet bara är legitimt så länge man tycker och säger det som är ”rätt”.

Olyckligtvis har minsta möjliga majoritet i vår S-styrda kommun (S-styrt tack vare FP) röstat ja för att betala för denna våldsbejakande staty. Det hade varit bättre om de satsat pengar på faktiska åtgärder i stället för en onödig staty som väcker negativa känslor. Det är lätt att ursäkta glorifiering av våld och motstånd mot demokratiska rättigheter genom att kalla saker för ”konst och kultur”. Statyn förmedlar dock:

”Våld ska mötas med våld”

”Försök att tysta ner dem som har åsikter som du ogillar även om det krävs våld”.

”Dialoger är onödiga om andra tycker fel. Använd våld i stället.” 

Förslag på skylt som kommunledningen kan sätta upp under statyn:

”Gör som tanten! Ser eller hör du något som du inte håller med om – klipp till! Det är alltid bättre än att resonera. Så gör vi i vår kommun”

På ett annat sätt så passar statyn bra i Sigtuna kommun som ligger trea i landet vad gäller antal våldsbrott per 1000 invånare. Arlanda flygplats står för 10%, och det stora flertalet av brotten inträffar i Märsta och inte i Sigtuna stad. Det är också typiskt S att satsa skattepengar på en staty trots att kommunen låg 25 miljoner back 2014. Att budgeten inte går ihop, och att kommuninvånarna inte känner sig trygga, hindrar förstås inte kommunledningen att fortsätta att prioritera asylsökande. Det är ju bara att höja skatterna, låna och spara på andra områden inom välfärden.

Lär artikel om bakgrunden till händelsen.

Svar nr 2 till Stefan Swärd, och Sven-Gunnar Hultman avseende artikel i Dagen

invandring 2

Här kommer mina kommentarer angående en artikel i tidningen Dagen, där återigen pastorerna Stefan Swärd och Sven-Gunnar Hultman försvarar sitt tidigare upprop och angrepp på de människor som vill kombinera sin kristna tro med en röst på Sverigedemokraterna. Deras kommentarer citerar jag i grönt . (Jag passar också på att kort kommentera Stefan Gustavssons artikel i samma ämne eftersom de refererar till den.)

”Av de reaktioner vi fått kan vi konstatera att en stor majoritet av frikyrkoledare och frikyrko­kristna står bakom en generös invandringspolitik. Det är i grunden det viktigaste.”

Hur många ”frikyrkoledare och frikyrkokristna” finns det i Sverige? Först måste vi veta det innan vi kan dra slutsatsen att ”en stor majoritet” från dessa kategorier står bakom en generös invandringspolitik. Men jag tackar för att skribenterna tydliggör för läsarna vad som är det viktigaste med sitt upprop – nämligen att upphöja det här med en generös invandringspolitik (massinvandring).

 ”Vad som förskräcker är dock språket och till­mälena som vissa använder i sina kommentarer.”

Ja, det är trist, och dessvärre återfinns detta på båda sidor om staketet.

”När det gäller SD och deras människosyn vill vi rekommendera Stefan Gustavsson artikel; ”SD:s människosyn är problematisk” (Dagen 15/1)”

Ok, återkommer till den i slutet av artikeln.

”Man kan här även peka på Sverigedemokraternas definition av nation och vem som är en riktig svensk. En svensk medborgare med judisk tro och identitet är inte en verklig svensk, enligt SD:s partiprogram. Vi tycker att en sådan syn tangerar rasism.”

Om man uttrycker sig så hårt och använder epitetet ”rasist”, kan man då inte begära att få se citat på det som åsyftas? Skribenterna talar osanning när de säger att det står i SD:s partiprogram att ”svenska medborgare med judisk tro och identitet inte är en verklig svensk”. Lättast hade väl varit att citera om ni vill göra er förstådda? OM det hade uttryckts på det viset i partiprogrammet så hade övriga politiker i SD agerat emot sin egen politik. Björn Söder säger exempelvis:

”Jag tror att de flesta med judiskt ursprung som blivit svenskar lämnar sin judiska identitet. Men gör de inte det behöver inte det vara ett problem. Man måste skilja på medborgarskap och nationstillhörighet. De kan fortfarande vara svenska medborgare och leva i Sverige. Samer och judar har levt i Sverige under lång tid.”

Jag tror även Björn Söder skulle vara tacksam om ni visade var i deras partiprogram det står att svenska medborgare med judisk tro och identitet inte är en verklig svensk. Sen handlar det många gånger hur människor uppfattar sig själva. Inte om man har svenskt medborgarskap eller inte (då är det ingen tolkningsfråga) men vad gäller grupptillhörighet. Exempelvis säger Mattias Åhrén (samisk folkrättsjurist)

”Jag blir personligen nästan mer bekymrad när alla andra partier från höger till vänster tar debatten och säger att samer är svenskar – för det är vi inte. Det är därför vi har ett Sameting, rätt till att ha undervisning och utbildning på samiska och det är därför vi har särskilda rättigheter till landområden och naturresurser”—”Det är väldigt viktigt för den samiska utvecklingen och samiska rättigheter att vi faktiskt blir sedda som annorlunda än svenskarna”.

Alla människor kan missta sig, men eftersom skribenterna säger sig vara kristna borde de studera det här om förtal, och att inte lägga ord i munnen på människor som de inte står för. Är det inte så ni själva vill bli behandlade?

”Som kristna l­edare måste vi dock i vissa lägen kunna kommentera politiken.”

Absolut, men jag betvivlar att kritiken handlar om att ni bara kommenterar politik. Handlar det inte snarare om befogad kritik för att ni tillskriver en stor grupp människor åsikter de inte har och att ni ger uttryck för att man inte kan vara kristen och sverigedemokrat samtidigt som ni inte förklarar varför? Skribenterna repeterar i denna artikel från start, att det viktigaste är det här med en generös invandringspolitik. Det verkar alltså vara exakt DÄR som skiljelinjen går mellan ”vi och dem”  och kristna och icke kristna. Det här med att rasism lärs ut i SD:s partiprogram har ingen hittills kunnat visa (återkommer som sagt till Stefans märkliga tolkning av densamma), och det som kvarstår som ett aber är alltså nivån på invandrare. Om det är invandringsnivån som hela tiden spökar så borde skribenterna förklara vilken invandringsnivå som kristna borde ställa sig bakom så att vi tydligt vet var gränsen går mellan ”vi och dem” och kristna och icke kristna. Samtidigt borde de passa på att förklara hur det kommer sig att man kan vara kristen i våra grannländer och i övriga Europa, trots att vi där hittar avsevärt lägre antal invandrare. (Sverige har fler asylsökanden än resten av Norden tillsammans.)

”Hanteringen av flyktingar är en grundläggande etisk fråga, och det handlar om att visa barmhärtighet mot de mest utsatta människorna. Det är ett område där vi tycker att vi som kristna ledare har mandat att säga något. ”

Varför kan inte skribenterna förklara varför man INTE kan anses vara barmhärtig om man väljer att göra som i våra grannländer – ta emot de som är flyktingar enligt FN:s modell (10% av dagens asylsökande) samt satsa stora pengar på att hjälpa människor på plats i sina flyktingläger? På det sättet blir ännu fler människor hjälpta eftersom det är oerhört mycket billigare att finansiera människors behov av mat, kläder och boende om denna hjälp ges till dem i deras närområden. Ja, självfallet kan det i många fall vara bäst för den enskilda individen att få PUT i Sverige och att få löften om försörjning resten av livet, men det kanske är en åsikt som alla 50 miljoner flyktingar har, liksom deras anhöriga samt många andra människor på jorden som visserligen inte är flyktingar men oerhört fattiga. Sverige har inte råd med att vara hela världens socialbyrå. Om få bidrar till ett välfärdssystem och fler och fler utnyttjar ett välfärdssystem (av naturliga anledningar) så säger matematiken oss att systemet kollapsar. Är det då inte bättre att vara vis och inte kasta sig utför stupet och sedan be att Gud ska ordna upp den knipa som vi själva orsakat? Gud lärde aldrig ut i Bibeln att ett folk ska stå för ett annat folks försörjning, och framför all inte resten av deras liv. Däremot kan vi var och en hjälpa i den mån vi kan.

Eftersom Sverigedemokraterna i praktiken bedriver en utpressande politik med fokus på en enda fråga, att kraftigt b­egränsa invandringen, blir det nästan omöjligt att undvika k­ritik av dem om man vill förespråka en generös flykting­politik.”

Om ni verkligen läst deras partiprogram så ser ni väl att de ingalunda har fokus på en enda fråga? De tar upp sin politik från A – Ö, och punkterna är många. Skälet att invandring så ofta kommer upp är dels för att journalister älskar att ta upp just denna fråga med SD-politiker, men det handlar också om att invandringsvolymen måste minska för att vi ska ha råd med andra viktiga punkter i välfärden, inom sjukvård, äldrevård, försvar, skola, rättsväsende, etc. Om invandringen och alla dess omkostnader och konsekvenser kostar det svenska samhället 250 miljarder kr per år så säger det sig självt att andra områden blir lidande. Man kan höja skatter och vi kan låna, men inte år efter år i det oändliga. Det kostar även pengar att låta polis patrullera runt i Malmö, och ett sådant arrangemang måste vi förstås förvänta oss att se i större omfattning i framtiden – i fler och fler städer. Hur många utanförskapsområden och förföljda judar mäktar skribenterna med att se innan de justerar sin naiva invandringspolitik?

SD 77”En annan kritik handlar om att vi i artikeln inte tar upp om problemen med invandringen och integrationspolitiken. Men ambitionen med artikeln var inte att ge förslag på hur integrationspolitiken kan förbättras. Vi vill gärna som kyrkor vara med i en sådan process, men det är ytterst politiker, myndigheter och kommuner som måste u­tforma den praktiska politiken. Vår ambition var att visa på b­etydelsen av att Sverige v­isar en generositet mot utsatta människor och att vi har råd och möjlighet att göra det. Det innebär inte att vi inte ser några problem med hur integrationen fungerar, och vi försöker som kyrkor dra vårt strå till stacken med att förbättra den.”

Så skribenterna menar alltså att vi kan stjälpa över integrationsproblemen på politikerna, samtidigt som vi själva är ålagada att säga ”VI HAR RÅD och VI HAR MÖJGLIGHET”?  Hur kan vi veta detta utan att sätta oss in i vad det faktiskt kostar att betala för sjukvård, äldrevård, försvar, skola, rättsväsende samtidigt som vi har Europas generösaste asylpolitik? Om skribenterna så aktivt stödjer en fortsatt massinvandring så borde de väl också förklara hur i all världen detta kan gå till utan kollaps? Hur kan ett ekonomiskt system överleva om det utarmas av för många uttag och för få insättningar? Men det blir alltså politikerna jobb att lura ut medan vi själva skriver Upprop och kallar människor rasister som vågar opponera sig mot massinvandring?

”Vi tror och vet att kristna med en levande tro kan möta flyktingar med kärlek i Kristi anda. Det finns många goda exempel på det.”

Jag kan inte se vad detta har med invandringsvolymer att göra. Denna syn har väl kristna vanligtvis inom samtliga partier? Eller tror skribenterna att man fungerar annorlunda som kristen sverigedemokrat?

”I denna diskussion får man inte glömma bort den höger­extrema våg som går över Europa och där sådana partier i dag är mycket stora i ett antal europeiska länder. Sverigedemokraterna är en del av denna rörelse. Dessa partier ser ganska olika ut men flera av dessa är nazistiska partier, bland annat i Grekland och Ungern.”

”Guilt by association”, säger man på engelska. Det handlar om en undermålig diskussionsteknik där man menar ungefär ”eftersom ni har en åsikt gemensamt med denna grupp, så har ni flera, eller ALLA åsikter gemensamt med den gruppen”. Denna diskussionsteknik använder t ex en del agnostiker när de ser någon utföra hemska gärningar i Jesu namn, och då de menar att ALLA kristna är hycklare och har fel. Hur vore det om skribenterna lät SD definiera sin egen politik (i partiprogram, budgetförslag, etc) och döma dem efter den? Återigen drar skribenterna upp nazism-varningsflaggan upp i relation till SD. Ideligen dessa ord – främlingsfientlig, nazistisk, rasistisk, etc, men oavsett hur ofta man bönar och ber om att få höra skälen till sådana otäcka epitet så serveras antingen nada eller halmgubbar. Det är uppenbart att ni inte behandlar andra människor på ett sätt som ni själva skulle vilja bli behandlade. Om det nu finns högerextrema partier i Europa – vad har SD med saken att göra som vare sig är ett högerparti eller ett nazistparti? Finns ingen hejd på den osanning ni sprider om andra?

”En följd av högerextremismen är att Europa blivit en sluten fästning, det är mycket svårt att ta sig över gränserna. Det senaste året har många flyktingar dött i Medelhavet i sin desperata jakt på att leva i ett land i fred.”

Gränserna är väl inte mer slutna än vad varje land bestämmer? Tycker skribenterna det är bra att jihadister och islamister kan förflytta sig ganska fritt mellan gränserna och utsätta t ex judar för hot och förföljelse samt sätta eld på bilar? Är det en god idé att låta de oroligheter som vi finner i vår omvärld få fäste även i Sverige? Eller borde vi skärpa till oss för att låta våra invånare känna trygghet? Rycker ni på axlarna åt otrygga utanförskapsområden?

”Vi har sett av kommentarerna att det finns många tankar kring muslimsk tro, föranlett av en jämförelse vi gjorde i artikeln. Vi ville med den visa på att det finns våld och krig som skett med kyrkans stöd och ibland även med kyrkan som direkt ansvarig. Det går inte att försvara våld som sker i syftet att förgöra trosmotståndare eller utövare av andra religioner.”

Jag känner inte till vilka fasansfulla dåd som de menar att ”kyrkan” i Sverige gjort sig skyldig till i modern tid, eller ens i dåtid, som kommer i närheten av det vi kan se idag rörande muslimska jihadister och ISIS-krigare. Inte heller förstår jag hur sådana kyrkliga dåd skulle förmildra omständigheterna för islamismens framfart i Sverige. ”Two wrongs don’t make a right”, som man säger på engelska. Kritiken handlar ju om befogade farhågor gällande höjda risker för islamism, sharialagar, kvinnomisshanel och barnäktenskap i Sverige.

 ”Dock beräknats enligt Utrikespolitiska institutet att uppemot en halv miljon människor i Sverige har sina rötter i muslimska länder och miljöe­r, varav knappt en tredjedel beräknas vara i någon mån utövande muslimer.”

Finns inga tankar på att en halv miljon muslimer i ett land med dryg 9 miljoner invånare är en hel del, och att födelsetalen bland just somalier, irakier, etc (som är vanliga asylsökande i Sverige) vida överskrider de svenska? Vi måste helt enkelt räkna med helt andra demografiska kurvor framtiden, och SCB räknar med att etniskt svenskar kommer att vara i minoritet i landet redan innan 2050 (Tullberg). I Malmö blev svenskarna en minoritet under år 2013, och fler städer står på tur. Spelar det någon roll? Inte om vi alla bidrog lika mycket till välfärdssystemet och var lika lite våldsbenägna, och om vi alla lika mycket värderar demokrati och svenska lagar. Men statistiken visar att så inte är fallet. Eftersom integreringen fungerar uselt, och eftersom många araber (som ofta är muslimer) vill placeras bland andra araber, så leder det förstås till att de bibehåller sina religiösa traditioner från sina hemländer, där Koranen och sharialagar då får ett stort fokus. Om man ska ta Malmö som exempel (landets största nettobidragstagare) så betalades det ut 1 miljard i socialbidrag under 2014, och om man placeras bland landsmän i enklaver så är det svårare att lära sig det nya språket, ta till sig nya regler (bort från Koranen) och kunna bidra till välfärdssystemet. Andra och tredje generationens muslimer är enligt undersökningar mer fundamentalistiska än sina föräldrar, så vi ska inte förvänta oss att kärleken till Koranen och sharialagar kommer att avta efter en lång tid i Sverige.

”Vår artikel handlade inte om islam, det nämndes bara i förbi­gående i några meningar. Anledningen till att vi nämnde om det i texten är att Sverigedemokraterna utnyttjar rädslan för islam som verktyg för att stoppa invandringen till Sverige. Vi tycker att det är fel.”

Tänk vad svårt det är att hålla sig till sanningen även om det handlar om en viktig artikel där man haft lång tid på sig att uttrycka sig korrekt om sina medmänniskor.  Eller är det kanske inte så noga hur man uttrycker sig när det gäller Sverigedemokrater? Sverigedemokraterna vill inte stoppa invandringen, tvärt emot vad skribenterna påstår. SD önskar ha liknande invandringspolitik som i grannländerna, och som jag beskrivit ovan. Dessutom är det inte fel att varna för islamism, jihadism, ISIS-krigare, riskerna för att människor utsätts för sharialagar, etc. Det känns märkligt att resonera med skribenter som inte ser något problem i att skriva flera stora varningsupprop gentemot sverigedemokratiska bröder och systrar (i den mån skribenterna ser dem som bröder och systrar), men inte verkar tycka det är särskilt viktigt att varna för islamism och faran med svenska ISIS-krigare.  Den överhängande faran med svensk-muslimska terrorister behöver vi alltså inte varna för men däremot när det gäller vanliga fredliga sverigedemokrater som inte har en enda mening i sitt partiprogram som handlar om support för rasism eller främlingsfientlighet? Det är skrämmande hur skribenterna sorterar in människor i ”vi och dem”, och där man skulle kunna tolka det som att sverigedemokrater per automatik måste placeras in bland ”dem” medan Korantrogna muslimer (med allt var det innebär) absolut kan placeras bland ”vi” trots glasklara exempel på våldshandlingar. Svårt att hänga med i den logiken. Ingen har sådan förkärlek att placera in människor i ett ”vi och dem” än de som kämpar emot Sverigedemokraterna. Generalisera om sverigedemokrater går bra, men inte när det gäller andra grupper?

”För många kyrkor är också invandrande muslimer en fantastisk möjlighet att få berätta om evangeliet om Jesus, de har ofta flytt från förtryckande religiösa system och söker efter alternativ.”

Fast om vi ser mellan fingrarna på vem vi ger asyl så riskerar vi att även ge asyl till just de människor som i sina hemländer förföljde oliktänkande. Detta uppskattar givetvis inte de förföljda människorna som trott sig finna en fristad i Sverige. Ingen måste erbjuda en människa PUT och garantier om livslång försörjning för att kunna evangelisera för honom/henne.

60Eftersom Swärd och Hultman refererar till Stefan Gustavssons artikel så kommenterar jag den också

Stefan Gustavsson är bl. a generalsekretare på  Svenska Evangeliska Alliansen. Hans kommenterar är i blått. 

”De 380 pastorernas upprop för generositet och tolerans har fått mycket uppmärksamhet, främst ros men också ris. Jag tillhör en av dem som, trots att jag inte är pastor, tyckte det var viktigt att markera min uppfattning och att därför stå med bland undertecknarna.”

Om uppropet bara handlade om en uppmuntran till generositet och tolerans så förstår jag inte varför det mesta i artikeln gick ut på att varna för Sverigedemokraterna? Om skribenterna menar att SD inte står för just generositet och tolerans kanske de borde ha förklarat varför? Eller är det kanske så lätt som skribenterna ovan ger uttryck för alldeles i inledningen av deras artikel, och det som hela deras artikel utandas:  ”—En generös invandringspolitik. Det är i grunden det viktigaste. Detta tolkar jag som att det är precis DÄR som skiljelinjen går mellan ”vi och dem”. Att vara ”generös” kan bara handla om att man är FÖR den massinvandring som pågår just nu, och eftersom SD önskar ha en liknande asylpolitik som i grannländerna och alltså är EMOT massinvandring så leder det till att skribenterna drar slutledningen att SD därför inte kan vara vare sig generöst eller tolerant. Att SD satsar fler miljarder än regeringen på UNHCR, där pengarna öronmärks just för en hjälp på plats (och inte för att fylla igen Migrationsverkets många hål) spelar ingen roll för skribenterna. Det gills inte. Inte ens då ännu fler människor kan bli hjälpta med SD:s modell.

”Kritiken mot uppropet tycks mig i huvudsak ha missat själva poängen, vad det var uppropet hade för syftePoängen var inte varje enskild formulering i texten – själv hade jag synpunkter på både vad som sades om Islam och vad som påstods om korstågen. Men uppropet handlade inte om de frågorna, utan hade en annan huvudpoäng, vilket gjorde att jag gärna skrev under. Poängen var inte att ignorera integrationsproblematiken.”

Notera här hur det trycks på det här med ”poängen”, för nä vi läser vidare här nedan ska vi komma tillbaka till det här med att missa poänger och att missförstå text. Det verkar nämligen vara ett fenomen som även kan gå åt andra hållet.

”Tvärtom; uppropet talar tydligt om att vi måste förbättra integrationen. Därför var det också mycket positivt att KD bara någon dag efter uppropets publicering signalerade att det nu är tid att bryta tystnaden kring integrationen och alla de utmaningar vi står inför. Andra partier har sedan gett liknande signaler.”

Eh, ja SD är ett parti som i flera år lyft sin röst och signalerat om Sveriges integrationsproblem och stora utmaningar. Men då har människor lagt sina händer på sina huvuden och sprungit runt och ropat ”Rasist! ”Främlingsfientligt” och ”Vi och dem-tänk!”. Men nu är det KD som tar ton och då är samma budskap ok?

”Här menar jag det måste göra ännu mycket mer, från samtliga partier som är för en generös invandringspolitik. Vi ska inte bara låta människor få en fristad i Sverige; vi måste ge dem möjlighet att etablera ett meningsfull liv här. Frågan om invandring och integration är därför två separata frågor.

Aha, så vi ska alltså köra på i samma hastighet som tidigare med minst 100.000 asylsökande per år (samt deras anhöriga), och det här med integrationen är ett annat problem som vi inte ens behöver diskutera i det sammanhanget? Det är ungefär som att gå runt i staden och bjuda in de tiggare som vi ser utanför affärerna till sitt hem, och lova dem livslång försörjning – samtidigt som vi väljer att ta upp det här med kostnader och finansering (och hur de ska få plats) vid ett annat tillfälle. ”Det får vi se SEDAN hur detta kan ordnas. Huvudsaken är att jag ser till att alla behövande får komma till mitt hem nu”. Om det är ett oansvarigt resonemang för det egna hemmet så är det också ett oansvarigt resonemang vad gäller landet som ju också kan kollapsa. Frågan om invandring och integration måste självfallet ses IHOP och inte separat. ”Vi måste ge dem möjlighet att etablera ett meningsfull liv här”, säger Stefan, och det är detta alla vill. Dessvärre är det inte alla som förstår att det inte räcker med vackra tankar och att beskriva problemen. Det är ju tips om hur man ska hejda problemen (och helst lösa problemen) som är det som räknas. Vem som helst kan ju sitta och önska välsignelser och bra saker till varandra. Om vi märker att utanförskapsområdena växer så det knakar och blir fler till antalet, så är definitivt inte lösningen på problemet att fortsätta klämma in ännu fler människor i dessa problemområden.

”Notera att integrationsproblemen inte försvinner genom att vi stryper invandringen; de kvarstår (på sin höjd slutar problematiken att växa, men den försvinner inte). Problemen beror nämligen minst lika mycket på oss som är här, som på de som kommer till oss.”

Nej problemen försvinner nog inte i första taget eftersom Sverige kört på med en oansvarig massinvandring under flera år och arbetat sig fram till nära 300 utanförskapsområden som förstås inte försvinner över en natt. Sen har ingen kommit med förslaget att vi ska strypa invandringen (för det låter som vi helt ska stoppa den), men däremot reducera den kraftigt – till liknande nivåer som i våra grannländer. Att få problematiken att sluta växa är väl något positivt och värt att satsa på? Eller ska vi fortsätta med massinvandringen och se utanförskapsområdena växa, bara för att vi inser att vi inte kan nollställa alla problem?

”Poängen var inte heller att tala om vilket parti kristna ska eller inte ska rösta på. Den kristna församlingen har inget sådant mandat, än mindre vi som kristna ledare. Församlingen är en gemenskap öppen för alla människor, oavsett politisk färg, där vi möts runt evangeliet om Jesus.”

Återigen förklaras ”poängen” som vi verkar ha missat. Om nu inte Uppropet handlade om varningar för SD, och genom dessa tala om för läsarna vilket parti de inte borde rösta på, varför kan vi då läsa exakt det i Uppropet? Jag har i min tidigare artikel visat att skribenterna ingalunda kan se några sverigedemokrater som kristna, baserat på sina egna ord. Trots dessa tydliga ord kan jag förstås ha missat poängen (m. a. o. så kanske inte skribenterna har de åsikterna de själva gett uttryck för), och då vill jag förstås revidera min uppfattning. Samtidigt önskar jag att skribenterna gör samma sak gentemot SD när det är uppenbart att de själva missförstått SD:s poänger, trots att SD varit väldigt tydliga emot rasism i sitt principprogram.

”Men även om församlingen inte tar partipolitiskt ställning är det förstås naturligt att utifrån den kristna tron diskutera olika politiska frågor: Hur stämmer Fi:s äktenskapssyn med kristen tro? Hur stämmer V:s syn på äganderätten med kristen tro? Hur stämmer KD:s abortsyn med kristen tro? Inget av riksdagspartierna klarar sig helskinnat undan i en kritisk analys utifrån kristen tro.”

Absolut borde vi kunna göra just detta, så varför passar i så fall inte skribenterna på att jämföra SD:s politik med den kristna tron och Bibeln? ”Inget parti klarar sig helskinnat”, säger Stefan helt korrekt, men varför är det då endast SD som attackeras i Uppropet? SD som exempelvis har den lägsta abortgränsen och uttryckt sitt stöd för Israel och judarna allra mest i motioner och annat. Det enda som kommit fram är det här med massinvandring, och det verkar vara kruxet.

”Så vad var då poängen? Uppropet markerar flera gånger att det handlar om SD:s människosyn. Hur stämmer SD:s människosyn med kristen tro? Här ser jag tre relaterade problem: För det första SD:s formuleringar kring människan, där man i principprogrammet talar om ”nedärvd mänsklig essens” som skiljer oss människor åt. Därmed hör vi bäst hemma i olika gemenskaper (det vill säga i olika nationer) och ska helst inte blandas, för då uppstår problem. Människosynen ligger sedan till grund för nationalismen. Den bakomliggande tanken är att det är vi med liknande essenser som bäst kan bygga nationen Sverige. Detta finner jag mycket problematiskt. Sådana tankar – om nedärvda essenser – är både främmande för kristen tro och empiriskt felaktiga.”

Ja, jag har förstått att det handlar om en människosyn, men dessvärre har ingen av skribenterna (trots minst tre försök) lyckats förklara vad det exakta problemet är. Stefan pratar om Nationalism, som om det skulle vara ett problem att älska sitt land, vilja bevara sin kultur och traditioner och vara patriotisk. Inte heller behöver det vara problematiskt att anse att människor som står upp för landets lagar, traditioner, kultur och demokratiska värderingar (som exempelvis inte är byggda på sharialagar) bäst kan bygga landet. Och vad säger SD om essens i sitt principprogram? Inga konstigheter alls. Först förklarar de vad Demokrati innebär, och sedan förklarar de att varje människa har ett okränkbart värde, präglas av omgivning och historiska, kulturella och sociala arv. Det är fakta och inte rasism.

”Varje människa har ett grundläggande och okränkbart värde och varje människa har rätt till sd 67frihet, självbestämmande, trygghet, gemenskap samt de basala andliga och materiella grundförutsättningar som krävs för att kunna leva ett värdigt liv. ”

”Varje människa är unik, men vi präglas också av vår omgivning och av vårt historiska, kulturella och sociala arv, vilket gör att vi också blir mer eller mindre lika varandra. ”

”Vi tror inte på teorin om att människor föds som blanka blad som kan fyllas med vilket innehåll som helst. Miljön har visserligen en stor betydelse för individens utveckling och samspelar ofta med det biologiska arvet och den fria viljan. Det finns dock också en nedärvd essens hos varje människa som man inte kan undertrycka i hur hög utsträckning som helst utan att det får konsekvenser. Delar av denna essens är gemensam för de flesta människor och annat är unikt för vissa grupper av människor eller för den enskilde individen. Någon komplett förteckning över vad som ingår i denna mänskliga essens har vi ännu inte och kommer kanske heller aldrig att få. Till hjälp med att skapa en grovkornig bild kan vi dock ta den moderna vetenskapen och den mänskliga historien. Om det till exempel är så att en viss företeelse i olika varianter förekommit i nästan alla mänskliga samhällen i nästan alla tider, så menar vi att det är rimligt att anta att den på något sätt är kopplad till den mänskliga essensen.”

”För att nämna några konkreta exempel så menar vi bland annat att de flesta människor är sociala och kollektiva varelser som har ett nedärvt behov av att tillhöra en större gemenskap, att de flesta människor primärt identifierar sig med andra individer som påminner om en själv och att de flesta människor har lättare att visa solidaritet och empati med individer som man upplever är en del av samma gemenskap som man själv tillhör. Av detta drar vi slutsatsen att en stark nationell identitet och ett minimum av språkliga, kulturella och religiösa skillnader har en gynnsam effekt på sammanhållningen, tryggheten och stabiliteten inom ett samhälle. Vi kan också konstatera att historiska försök med att bygga starka kollektiv som är större än nationen ofta har misslyckats, ibland med katastrofala följder som i till exempel före detta Jugoslavien, och att sådana försök därför bör undvikas då de är förenade med stora risker. De flesta människor har ett behov av både individuell frihet och kollektiv samhörighet och vi menar att det är politikens uppgift att ta hänsyn till och balansera dessa ibland motstridiga intressen.”

”Med nedärvda egenskaper som förenar en viss grupp av människor, men inte hela mänskligheten menar vi framförallt, att det förutom de socialt konstruerade skillnader vars existens vi erkänner, också finns biologiska skillnader mellan de flesta kvinnor och de flesta män, som sträcker sig bortom det som kan observeras med blotta ögat. I ett samhälle där människorna är fria att själva forma sina liv kommer dessa skillnader med största sannolikhet att leda till olikheter i preferenser, beteende och livsval. Att det finns olikheter i hur de flesta män och de flesta kvinnor väljer att leva sina liv behöver således inte vara ett problem, ett utslag av diskriminering eller resultatet av en förtryckande könsmaktsordning. På individnivå kan man ta begåvning som exempel på att alla människor inte är födda som tomma och identiska kopior. Olika individer har olika medfödda begåvningar. Vissa individer är till exempel födda med en stor teoretisk begåvning medan andra är födda med en stor praktisk begåvning. Samhället bör naturligtvis uppmuntra individen att bli så bra som det är möjligt inom ramen för sina medfödda förutsättningar, men samtidigt bereda plats för de individuella olikheterna och beakta det faktum att alldeles oavsett vilka stödfunktioner samhället sätter in så kan inte alla individer nå lika långt inom alla områden. ”

”Med utgångspunkt i denna syn på den mänskliga naturen blir politikens viktigaste uppgifter inte att försöka riva ned alla de strukturer och kollektiv som omger individen utan snarare att försöka skapa, stödja och upprätthålla normer, moral, lagar, sedvänjor, miljöer, beteenden, traditioner och gemenskaper som hjälper individen att bejaka de goda och konstruktiva sidorna inom sig själv.

Ursäkta mig, men jag kan inte hitta någonting rasistiskt med att konstatera faktum – människor är olika och påverkas av arv, miljö, kultur, geografi, sociala faktorer, etc. Vad exakt är problematiskt med detta? Om man reser utomlands en längre tid och saknar ”det svenska tänket”, ska man skämmas då? Är det problematiskt och rasistiskt? Alla människors sätt att leva är heller inte byggda på vare sig demokrati eller empati, och ovan faktorer spelar in.

”Som Lennart Nordfors påpekade vid 2014 års Ohlinföreläsning liknar SD:s ideologi den sydafrikanska apartheidideologin. Henryk Verwoerd, som skapade apartheidideologin, beskrev tanken så här i ett linjetal 1948:Nationalistpartiet ”anser att en beslutsam politik för separation mellan den europeiska rasen och de utomeuropeiska rasgrupperna, liksom tillämpningen av principen om åtskillnad mellan de icke-europeiska rasgrupperna, är den enda grund på vilken karaktären och framtiden för varje ras kan skyddas och ges möjlighet att utvecklas i enlighet med sin egna nationella karaktär, förmåga och öde.””

Eftersom Stefan uppenbarligen stödjer Nordfors åsikt så kanske han kan förklara exakt hur SD:s politik liknar apartheid, och var i SD:s partiprogram vi kan läsa att de stödjer åtskillnad av raser på det sättet som Verwoerd beskriver? Eller är det helt ok att ljuga om andra partiers åsikter bara det kan ge en själv fördelar i diskussionen? Eftersom Stefan väljer att citera Nordfors och Verwoerd i det här sammanhanget så räknar jag förstås med att Stefan delar deras åsikter, och därför är det Stefan själv som här torgför idén att SD står för APARTHEID och RASIM genom att SD aktivt skulle agera för att hålla raser separerade. Detta är en attack som heter duga, utan att visa upp något som helst stöd för det. Samtidigt så säger Stefan i sin artikel att han är ute efter ett bättre samtalsklimat! När han just påstått att SD liknar apartheid och att de söker att hålla raser åtskilda! Milda makter! Men han kanske menar att det borde vara bättre samtalsklimat vad gäller sjuklövern-anhängare sinsimellan – utan just sverigedemokraterna.

”För det andra återfinns dessa skrivningar i partiprogrammet hos ett parti – SD – som i närtid går Tage Erlandertillbaka till rasistiska rörelser som BSS – Bevara Sverige Svenskt. SD är, för att citera Sydsvenskans framstående politiske kommentator Per T Ohlsson, ”ett parti vars ideologiska rötter letar sig tillbaka till de bruna förvillelser som drog världen i fördärvet”. När nuvarande partiledare gick med i partiet fanns det skrivningar om en ”etniskt och kulturellt homogen nation” (partiprogrammet 1994).”

Återigen kommer dessa ”rötter” fram när argumenten brister, men eftersom vi som sagt kan hitta ”bruna rötter” inom samtliga partier så har Stefan ingen poäng. Stefan vet lika väl som jag att vi hittar rasbiologi inom S och andra partier. Men andra partiers skelett kanske vi inte borde ta upp till ljuset numera, utan just vad gäller Sverigedemokraterna där vi ska använda en helt annan måttstock? BSS bildades 1979 och upphörde 1986, och därför borde dagens SD inte dömas efter den organisationen när ingen av SD:s politiker står för sådana åsikter. Tolkningen för en ”etnisk och kulturellt homogen nation” kanske hamnar i läsarens egen betraktelse? Om man vill vara en nation på en kristen grund, utan sharialagar, utan månggifte, där ett folk bor som anammar de lagar som landet alltid haft, som inte bor i separata enklaver, är man rasistisk då? Var Tage Erlander rasistisk som uttryckte sig enligt citatet ovan? Och alla de som höll med honom?

”Precis som Vänsterpartiets avståndstagande från kommunismen på flera plan måste betecknas som halvhjärtat – en omvändelse under galgen – så har SD:s avståndstagande från rasism på flera plan varit halvhjärtad. Varför annars alla dessa återfall i rasistisk retorik, också från partiets toppskikt? Det är knappast en slump att SD tvingats införa nolltolerans mot rasism.”

Bibeln ber oss att döma våra medmänniskor rättfärdigt, men Stefan dömer hela SD på ett orättfärdigt sätt. Han bara bestämmer utan vidare att partiet inte gjort ett helhjärtat avståndstagande från rasism, trots att partiet har nolltolerans till nazism och rasism och visar att de verkligen menar sitt beslut genom att ta bort medlemmar som inte håller måttet. Vad mer kan de göra? Ingen av  partierna kan hålla koll på varje medlem i hela riket, så varför skulle SD vara annorlunda? Det finns enskilda uttryck inom samtliga partier för nazism, rasism och antisemitism, även om dessa uttryck i många fall varit ”på skoj” eller just bara som uttryck (en Hitlerhälsning av några moderater trots att de egentligen inte alls är nazister).  Så varför vill då Stefan återigen använda olika måttstockar och hänga ut endast SD? Ungefär som ”Det finns skelett inom samtliga partier men det handlar inte om deras rätta ansikte, och så finns det skelett inom SD men då handlar det om deras rätta ansikte och därför borde vi inte rösta på dem”.

”Man kan förstås inte hålla ett partis historia mot partiet hur länge som helst, alla har rätt att förändras, men precis som med V övertygar inte förändringarna hos SD mig. Kombinationen av tanken på nedärvda mänskliga essenser som skiljer oss människor åt med partiets historiska närhet till nynazism och rasism är problematisk.”

Men om vi nu inte borde hålla partiets historia i all evighet, varför gör Stefan just det, och varför är det endast SD som han väljer att göra så med? Jag kan inte se vad som är problematiskt med tanke på att Stefan gjort sin egen tolkning av SD:s ”essens”, och SD kan lika lite som S ändra på sin historia och sudda bort de falanger som hade bruna åsikter.

”För det tredje är denna människosyn inte en liten punkt bland andra i partiprogrammet; den är den drivande tanken bakom ideologin och den har sin viktigaste tillämpning i invandrings- och flyktingpolitiken. Det är denna människosyn och dess konsekvenser som är uppropets poäng.

Den här punkten borde in under den första punkten eftersom det är samma ämne. Essensen. Om det nu är SD:s beskrivning om essens som är Uppropets poäng så har Stefan byggt hela sin aversion mot SD på en halmgubbe. Han har alltså missförstått SD:s text (eller velat ”missförstå” den), och lagt åsikter i SD:s mun som de inte har. Om vi hade haft ett bättre samtalsklimat (som Stefan tyvärr förvärrar med sin kamp mot väderkvarnar) så hade denna fråga kunnat redas ut och han hade sluppit skriva på ett sådan Upprop med ogrundade anklagelser. Den enda sanna anklagelsen i Uppropet är den att SD är emot en massinvandring (”generös invandring”), men skribenterna missar att förklara varför detta gör dem till rasister.

”När det gäller frågorna om flyktingmottagande, invandring och integration har riksdagspartierna tyvärr, av rädsla för att identifieras med SD:s människosyn, i allt för stor utsträckning abdikerat från den vanliga politiska processen.”

Tyvärr hjälper Stefan till med denna omotiverade rädsla genom att göra som alla andra – tillskriva SD åsikter som de inte har och fortsätta med förtal. Den falska bilden om SD hålls alltså i ett hjärngrepp, och under tiden faller landet sönder genom att vi spenderar mer pengar än vi har trots att vi lånar och höjer skatterna. Genom att hela tiden hota folk om att de är rasister om de är emot massinvandring (som skribenterna ger uttryck för), så förblir folk livrädda att uttrycka andra åsikter. En slags själv-censurering.

”För mig är frågorna om asyl, invandring och integration politikområden som alla andra. Det innebär att det är självklart att alla frågor kan ställas, att problem måste analyseras och åtgärdas, att det finns regelverk och begränsningar och att dessa fritt kan debatteras, att man måste göra ekonomiska prioriteringar etcetera. Men detta arbete behöver ske utifrån en människosyn som inte skiljer människor åt genom tal om olika essenser och som inte bygger på en nationalism utifrån ett sådant essenstänkande.”

SD bygger inte sina direkta åsikter om invandring på ”essenser” utan faktiskt först och främst på pengar och att rädda Sverige från att gå under. Om Sverige inte har råd med sin nuvarande asylpolitik, och om människor inte längre känner sig trygga pga utanförskapsområden och oroliga förorter, så måste vi helt enkelt tänka om. Det handlar om att rädda landet från total kollaps. Det verkar bara vara SD som har förstått det allvarliga i Sveriges situation inför framtiden.

sd 46”Vi behöver helt enkelt en bättre politiskt debatt om invandring och integration. Men det är en debatt som behöver ske utifrån en annan människosyn än vad SD utgår från. Därför skrev jag på uppropet.”

Om det är ett bättre debattklimat som skribenterna är ute efter, förklara då hur förtal, halmgubbar och polarisering mellan kristna kan åstadkomma detta? Blir det verkligen ett bättre debattklimat om man kallar sina motståndare för apartheidanhängare som vill hålla raser åtskilda när de inte ens har den åsikten? Om Stefan skriver på uppropet för att hjälpa till att åstadkomma ett sådant samtalsklimat genom att förklara att det måste ske utan att utgå från den människosyn som SD utgår ifrån…

1) varför bedyrade han då tidigare att poängen INTE var att tala om vilket parti kristna ska eller inte ska rösta på? Han säger ju här att SD:s politik (”människosyn”) borde vara utesluten i debatten, och den människosynen kan läsas i SD:s principprogram (alltså inte Stefans tolkning av den utan deras egen förklaring). Då är väl det tydliga budskapet att det inte är förenligt för kristna att rösta på SD?

2) Om det är människosynen som är orsaken till att en röst på SD är helt fel, varför kunde inte Stefan ha passat på att förklara exakt vad som är problemet med den människosynen – utan att göra det genom att tillskriva SD åsikter som de inte har?

3) Och sen till det här med poängen. Om nu Stefan anser att läsare missat hans viktiga poänger i Uppropet, kan det finns det en liknande risk att Stefan själv missat poängen i SD:s principprogram där de skriver om essens? Stefan vill förmodligen att vi ska förstå hans poänger i sina texter, precis lika mycket som SD vill att läsarna ska förstå poängerna i deras principprogram.

4) Om ”nedärvd essens” i SD:s ”instruktionsbok” (principprogrammet) är nog för att skriva Uppropet mot SD som grupp, är skribenterna beredda att skriva ett liknande Upprop om de hittar någonting ännu värre i en annan instruktionsbok som många människor i Sverige säger sig vilja lyda? Jag vet en som börjar med K och slutar med ”oranen”. 

Mitt råd är att helt enkelt lägga ner och sluta mobba. Gör inte åsiktskorridoren smalare än den redan är.

Rösta på SD för att få kristdemokratisk politik och kristen värdegrund

islam 4

Kristdemokraternas värderingar vs Sverigedemokraternas

KD: ”Det är viktigt att staten är neutral gentemot alla livsåskådningar” (KD:s hemsida)

SD: ”Den svenska staten kan och bör inte vara religiöst neutral.— Kristendomen bör i kraft av sin historia tillåtas att inneha en särställning i förhållande till andra religioner i Sverige.” (SD:s principprogram på deras hemsida)

Som före detta kristdemokrat så glädjer jag mig åt att det finns ett par andra familjevänliga partier att välja mellan – Kristna Värdepartiet och Sverigedemokraterna – eftersom Kristdemokraterna för länge sedan har slutat att föra en kristdemokratisk politik. Jag vill inte gärna att min röst ska gå förlorad och smulas sönder under 4%-strecket så jag föredrar SD –  också med tanke på att dehar ett principprogram där de täcker alla politiska områden med förträfflig politik.

Förmodligen är det nedan punkter som KD:s ursprungliga kärnväljare ser som viktiga och typiskt ”kristdemokratiska”, förutom att vara ett högerparti med en strävan att ha låga skatter och därför större chans till god tillväxt. Innehållet i punkterna är just vad SD kämpar för:

  • avsevärt lägre abortgräns än idag
  • ja till samvetsfrihet inom vården
  • stöd till landet Israel
  • fokus på kärnfamiljen som ideal – en mamma, en pappa, barn
  • lära om etik och moral i skolorna, och framför allt kristna värderingar
  • nej till samkönade äktenskap
  • nej till att samkönade par ska få adoptera
  • konkret stöd till vårdbidrag
  • ja till kristna friskolor
  • kasta ut RFSU ur skolorna
  • stödja en levande kyrka och kristendomen som grundsten för nationen (kulturarv)
  • tillåta kristet innehåll i skolavslutningsceremonier

Detta är ju eftersträvansvärda punkter men KD:s ledning verkar anse att det är viktigare med en enad front i alliansen än att stå upp för sina hjärtefrågor. Detta får kärnväljare att fly, och en del har flytt till SD. Jag tar upp SD:s syn på ovan punkter och gör en del jämförelser med KD.  Här är sverigedemokraternas budgetförslag, om någon vill läsa fler detaljer om deras politik.

SD – bäst för de ofödda barnen som inte kan försvara sig

Hur gammal måste man vara, eller hur stor måste man vara för att ha rätt till sin egen kropp? Exakt NÄR i livet har man rätt till sin egen kropp? Det går inte att säga ”vid födseln” för det skulle ju innebära att man skulle kunna abortera bort ett ofött barn i graviditetsvecka 40.

Vad gäller abort så vet vi att SD har den mest ”barnvänliga” inställningen bland samtliga partier, eftersom SD förordar aborträtt endast upp till v. 12, till skillnad mot dagens regler där kvinnor ges rätt att utföra abort t o m v. 18 (alltså ända upp till v. 19 vilket ger en skillnad på 7 veckor) och där man även kan medges aborträtt t o m v. 22 om man vänder sig till Socialstyrelsen (som nästan alltid godkänner en sådan förfrågan). Detta är en skam med tanke på att det finns fler och fler fall i världen där barn som föds i v. 22 överlever. Är nästa steg att döda barn som föds i exempelvis v. 22? Eller kanske högre ålder? Läs gärna Julia Kronlids (SD) blogginlägg i ämnet.

Samvetsklausul för vårdpersonal 

SD vill gärna har samvetsfrihet för vårdpersonalen när de står inför etiska dilemman. I många andra länder finns en samvetsklausul för sjukvårdspersonal och i exempelvis Norge har man inte sett detta som ett problem. Helt naturligt skulle också många läkare och sjuksköterskor ha betänkligheter inför aktiv dödshjälp om en riksdagsmajoritet skulle besluta om något sådant.  När Sverige hade allmän värnplikt hade hade de värnpliktiga rätten att söka vapenfri tjänst om de av samvetsskäl inte ville bära vapen, och journalister har samvetsfrihet enligt journalistavtalets paragraf 3.3: ”Medarbetare får inte åläggas att utföra uppdrag som är förödmjukande eller som står i strid med hans eller hennes övertygelse.” De slipper alltså att utföra uppdrag där de exempelvis uppmanas att ljuga inför präster i själavårdssamtal som de dessutom filmar, för att kunna åsiktsregistrera prästernas syn på homosexualitet och sedan mobba dem för detta i media inför svenska folket. Många skulle inte klara av att kränka en människa på det sättet och skulle hellre bli av med jobbet.

I DN 2014-10-23 skriver fyra kristdemokrater:

”Kristdemokraternas hållning är dock att man bäst löser dessa situationer genom att arbetsgivaren och den anställde redan vid anställningstillfället är överens om hur arbetet ska lösas. Vi vill alltså inte lagreglera om en samvetsklausul.” 

Läs gärna Julia Kronlids bloggartikel från 2011 här.

”Kristdemokraterna som har skrivit i sitt principprogram om samvetsfrihet och ser det som en mycket viktig fråga har däremot inte reagerat över att utrikesutskottet i sitt betänkande har ställt sig kritiska till resolutionen om samvetsfrihet och vill verka för en förändring av den. I dagens debatt gick KD ut med att det var ett misstag och att de står upp för samvetsfriheten.”

Läs även denna bloggartikel:

Kristdemokraterna valde att avstå i dagens omröstning angående resolutionen om samvetsfrihet från Europarådet. Det är mycket ovanligt att ett parti i Alliansen röstar annorlunda än övriga partier i Alliansen. Bra att KD blivit pressade att inte bara följa med strömmen i Alliansen. Dock  betyder det att man inte har en åsikt i frågan om man avstår att rösta och Kristdemokraterna har tydligt gått ut med att de är för samvetsfrihet för vårdpersonal i Sverige. Så jag tycker det hade varit mycket mer trovärdigt om Kristdemokraterna hade tagit en tydlig ställning för samvetsfrihet genom att rösta på Sverigedemokraternas reservation. Tydligen är det av större betydelse vem som skrivit reservationen än själva sakfrågan.”

SD är det mest Israelvänliga partiet!sd 22

Vilket annat parti skulle på sin valvaka (eller i vilka sammanhang som helst) visa upp den israeliska flaggan på det här sättet? Det finns säkert många Israel-vänner även inom KD eftersom det finns många kristna som röstar kristdemokratiskt, men jag har svårt att tänka mig att några inom KD:s partiledning skulle våga stoltsera med en stor israelisk flagga på det här sättet för det är verkligen inte PK. Intressant nog började några sjuklövern-journalister att forska i vem den skäggige mannen är på bilden – kanske för att hitta skäl för att minimera SD:s vurm för Israel – som om hans bakgrund skulle ändra på det faktum att personerna reste upp den stora flaggan och lät sig fotograferas med den för att visa STÖD för landet Israel. Det finns inga krav att SD:s politiker ska rata en israelisk flagga pga vem som erbjuder den, och det tror jag inte heller en idrottare gör som tar emot en fana för att springa ett ärevarv. Mannen till vänster är för övrigt Richard Jomshof (SD) och är en agnostiker (han har alltså inte tagit ställning) men även han älskar Israel.

1 Mos 12:3 Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade.”

Kan det vara därför SD blivit oerhört välsignat?

Läs SD:s motivering varför de anser att regeringen visade ett dåliga omdöme genom att erkänna Palestina som stat 2014. Exempel:

”Dessutom ser vi det som orimligt att Israel ska behöva acceptera Hamas som trovärdig förhandlingspartner. Hamas är en terrororganisation och har länge varit tydliga med att de vill förinta staten Israel och döda alla judar. Sedan 2005 har de beskjutit Israel med över 11 000 raketer.”

Artikeln är underskriven av Björn Söder, Kent Ekeroth och Julia Kronlid. Kent Ekeroth och hans tvillingbror Ted Ekeroth är dessutom judar själva (modern judinna) liksom Paula Bieler och den del andra sverigedemokrater. Kent Ekeroth och hans bror grundade 2002 föreningen ”För Israel och demokrati i Mellanöstern” (Fidim) ”som en reaktion på svenska medias vinklade och ofta osakliga rapportering av den arabisk-israeliska konflikten”. Kent Ekeroth har varit styrelsemedlem i ”World Zionist Organization” och mottog 2007 deras pris, ”Theodor Hertzl-priset” för sina insatser för Israel, och är den ende svensk som fått det priset. Att kämpa för Israels rättigheter handlade hela tiden om hans eget initiativ, och detta engagemang skulle rimma illa med medlemskap i ett semi-nazistiskt parti eftersom mycket av nazismens signalement handlar om ett stort hat till judar ofta med i kombination med en önskan om deras förintelse. SD står långt ifrån judehat och nazism – och även andra SD-politiker har rakryggat stått upp för Israel när inga andra partitoppar från övriga partier gjort det. Kent Ekeroth har helt korrekt sagt om Västbanken:

”Det är inte palestinskt territorium, eftersom det aldrig har funnits något palestinskt folk eller palestinsk stat”

Jimmie Åkesson har tagit upp konflikten i Mellanöstern, där kristna hotas och slaktas, i exempelvis detta tal och konstigt nog blir folk upprörda över det också. Det verkar som det handlar om ”damned if you do, and damned if you don’t” när det handlar om Jimmie . Jimmie betonar också Israels rätt att försvara sig, och SD:s partisekreterare Björn Söder gick 2013 ut med en skriftlig protest mot bojkott av varor från Israel, med anledning av EU:s tandlösa rekommendationer om bojkott. Där skrev han bl a:

israel

”Vänsterjournalister, – politikers och – organisationers propaganda om ”ockuperade områden” bör tas för vad det är: Propaganda! Sverige skall inte delta i detta och därför skall vi inte godta EUs förslag om särskild märkning av produkter från dessa områden.”

Det finns några enskilda personer i andra partier som åtminstone uttrycker Israels rätt att försvara sig och de ger Israel stort stöd, men det skulle ge större effekt om sådana initiativ kom från partiledningarna i stället för längre ner i hierarkin. Om sådant stöd inte återfinns i partitoppen så är chansen liten att stödet får genomslag i politiken. Birgitta Ohlsson är en Israelvän men är för en tvåstatslösning, och det tycker jag personligen redan finns. Israel fick en pyttebit land (mycket mindre än vad Balfourt-deklarationen utlovade) och araberna fick en ännu större bit land i det som nu är delar av Jordanien, utöver det land som de redan hade. Eftersom palestinierna visar med sina raketer vad de tycker om Israel så är det givetvis ingen god idé att låta dem komma ännu närmare med hjälp av en tvåstatslösning. Även Göran Hägglund är emot Sveriges erkännande av en palestinsk stat liksom övriga Allianspartier, men vad gäller Israel i sin helhet så är det SD som legat i framkant och öppet visat sitt stöd i olika sammanhang.

Ännu ett exempel är när SD ensamt stack ut hakan 2009 och kritiserade förslaget om att ordna en bojkott riktad mot Davis Cup- matcherna mellan Sverige och Israel samma år.

Kent Ekeroth och Björn Söder (i mitten i fotot till höger i Knesset) har skrivit en motion (2014/15:1030) ang Upphörande av bistånd till israel 2Palestinska myndigheten. Det skulle Israel tjäna stort på eftersom deras största hot kommer från den palestinska myndigheten. Där står bl. a.

”Den palestinska myndigheten inte bara uppmuntrar till terrordåd utan belönar även personer som dödar judar genom att ge dessa personer en månadslön på 25 000 kronor (fyra gånger mer än en palestinier tjänar på arbeten i områden som är kontrollerade av den Palestinska myndigheten) under fängelsetiden.”

”Samtidigt som Sverige och EU ger bistånd till den Palestinska myndigheten bromsar man projekt som skulle innebära att palestinska män i områden, kontrollerade av den Palestinska myndigheten, skulle kunna höja sin medellivslängd från de idag 50 åren till vad palestinska män har för medellivslängd i Israel, som är 76 år. Vid universitetet i Ariel sökte man projektpengar från EU för att komma tillrätta med de lungsjukdomar som palestinier drar på sig då de blir förgiftade genom de uppvärmningsmetoder man använder. Likaså sökte man projektpengar till vattenreningsmetoder. Dessa projekt skulle leda till att palestinier fick drägligare levnadsförhållanden inne på områden kontrollerade av den Palestinska myndigheten. Men universitetet fick avslag på projektpengar på grund av att det ligger i Ariel, som man påstår är på ”ockuperat område” på Västbanken.

”Konflikten med Israel består inte i bråk kring ett eget land. I samband med att det brittiska Palestinamandatet upphörde 1948 hade palestinierna en egen stat i Jordanien. Det var uppenbart inte tillräckligt eftersom man omedelbart när Israel utropade självständighet anföll Israel. Konflikten grundar sig på självaste existensen av staten Israel och existensen av en judisk stat. Slutmålet är att eliminera den judiska staten och etablera en Palestinsk stat på hela området och konflikten kommer aldrig att upphöra tills detta har skett. Demoniseringen och avhumaniseringen av ”sionisterna”, judarna allmänt och Israel särskilt och bosättarna över allt annat fortsätter. Terrorister framställs som hjältar och förebilder.” 

”Det är självfallet inte försvarbart att Sverige eller EU betalar ut stora ekonomiska medel till den Palestinska myndigheten utan att kräva fullständig transparens om vart pengarna går och att den Palestinska myndigheten omedelbart upphör med att låta högt uppsatta PLO- och Fatah-personer stoppa pengar i egna fickor, finansiera terrorverksamhet och att belöna fängslade terrorister i Israel. Därför bör Sverige upphöra med biståndet till palestinierna.”

Bravo SD! Tyvärr så lovade Sverige i stället ännu mer pengar. ”Tomma lador”, någon?
Ny motion från SD hösten 2015. Återkalla erkännandet av Palestina! KD däremot avslog sådana Israelpositiva motioner under sitt riksting oktober 2015.

SD om kärnfamiljen och barnens rätt till en mamma och en pappasd 50

Under Västerås-konferensen 2014 (som Björn Söder inledde med att tända adventsljus, som även Mattias Karlsson gjorde i en video strax innan jul då han bad oss att tänka på ordet försoning) så var organisationen HARO på plats för att undervisa mer om trygga familjer och valfrihet inom barnomsorgen.

SD skriver mycket gott om kärnfamiljen (du kan läsa avsnitt från SD:s principprogram här nere, framtagen 2011) och är MYCKET tydligare med att de ser kärnfamiljen som ett ideal än vad KD är i sitt principprogram. KD uttrycker sig flummigt och neutralt, och det låter som familjekonstellationen ”mamma, pappa barn” endast är en tänkbar familjeform bland andra och inte nödvändigtvis den bästa. SD är vågar uttrycka ”alla barn bör ha rätt till både en mor och en far i sitt liv”. Inte bara att barn har rätt till ett visst antal ”föräldrar”, utan just 1 mor och 1 far. Sen kan vi förstås inte ducka för hur verkligheten ser ut, men SD uttrycker åtminstone hur de ser på idealet för barnens bästa, och det gör de ganska tydligt och upprepade gånger.

”Det är Sverigedemokraternas övertygelse att kärnfamiljen är den samlevnadsform som har bäst grundförutsättningar att ge barnen en stabil och trygg uppväxtmiljö. —Vi är också av den uppfattningen att de manliga och kvinnliga egenskaperna i många fall kompletterar varandra och av bland annat den orsaken anser vi att alla barn bör ha rätt till både en mor och en far i sitt liv.

Det minst komplicerade, och därmed bästa för de flesta barn, är enligt vår bedömning att få växa upp med sina biologiska föräldrar som moders- och fadersgestalter. Barn som inte växer upp i en kärnfamilj skall ha rätt att umgås med båda sina biologiska föräldrar och i de fall detta inte är möjligt skall barnet  i alla fall ha rätt att få information om vilka de biologiska föräldrarna är eller var.

I de fall ett barn har förlorat båda sina biologiska föräldrar bör barnet ha rätt till både en man och en kvinna som en ersättning för den far och den mor man har förlorat. Detta är orsaken till att vi motsätter oss statligt sanktionerad adoption för såväl ensamstående, som samkönade par och polyamorösa grupper. Undantaget från ovanstående princip är fall som gäller nära släktingar eller personer som barnet redan odlat en nära relation till. ”

Vidare om samkönade äktenskap

Det är att inse fakta att vissa människor känner utav en oklar sexualitet (och någonting som de flesta verkar ha gemensamt är en frånvarande förälder under uppväxten och/eller en uppväxt med stora brister), och jag håller helt med SD att de inte ska trakasseras, förföljas eller behandlas illa på minsta vis. Däremot är steget långt till att uppmuntra till en sådan omvänd sexualitet  à la RFSU.  SD skriver att de inte anser det vara förenligt med barnens bästa att låta samkönade par och polyamorösa grupper adoptera och inseminera—, och jag är glad för ett sådant ställningstagande. Detta är ju viktigt för barnens bästa. Vidare är jag visserligen glad att SD inte vill tvinga någon pastor/präst att viga någon emot hans egen övertygelse, men samtidigt så önskar jag att en vigsel överhuvudtaget endast skulle få vara mellan en man och en kvinna i Sverige. Partnerskap hade varit en bättre väg att gå för övriga varianter. Annie Lööf hade t o m ett förslag om att tillåta polygama äktenskap i ett forum för ett antal år sedan, och det är bara att be och hoppas på att det förslaget inte dyker upp igen i framtiden.

”Det faktum att vi erkänner förekomsten av biologiskt grundade skillnader mellan könen skall inte tolkas som att vi tror att alla män respektive kvinnor är stöpta i samma form. Som alltid när man talar i generella termer handlar det om fallande skalor och utrymmet för individuella avvikelser är naturligtvis stort. Mot bakgrund av detta är det också naturligt för oss att erkänna att vissa
människor kan födas med en oklar eller ombytt könstillhörighet och att dessa människor skall få samhällets stöd i händelse av att detta förhållande utgör ett problem för dem. Erkännandet av olikhet skall heller inte tolkas som en strävan mot ojämlikhet. —   Vi förespråkar en formell jämställdhet där varken kvinnor eller män skall särbehandlas på basis av sin könstillhörighet. Om detta sedan skulle visa sig leda till att män och kvinnor inte gör allting på samma sätt, i exakt samma utsträckning, så betraktar vi inte det som problematiskt.

På samma sätt som vi betraktar könstillhörighet som någonting nedärvt hos de flesta människor betraktar vi även den sexuella läggningen som en medfödd egenskap hos de flesta individer. Vi motsätter oss därmed de läror som hävdar att den sexuella läggningen endast är en social konstruktion. Bortsett från att vi inte anser det vara förenligt med barnens bästa att låta samkönade par och polyamorösa grupper adoptera och inseminera samt att det bör vara upp till de religiösa församlingarna själva att avgöra huruvida vigselakten skall utsträckas till att gälla även andra än två människor av olika kön, så skall personer som tillhör någon av de sexuella minoriteterna ha samma rättigheter och skyldigheter som andra. Trakasserier och förföljelse av någon människa på basis av dennes sexuella läggning är förkastligt och skall bestraffas hårt.”

”Familjerådgivning. Eftersom familjepolitiken för oss är ett prioriterat område, avser vi att i ett första steg skjuta till extra resurser till kommuner och landsting med syfte att minska de köer som på vissa håll finns.”

 SD:s syn på skolan – etik, moral, normer, kristendom och inget flum

SD förstår hur viktigt det är med gemensamma normer, sunda värderingar, etik och moral – som faktiskt återfinns i den religion som Sverige alltid haft i sin historia – kristendom. Sådana värderingar är viktiga som byggstenar och bör finnas där från början – även i skolan. Detta är ju själva grunden vi ska lära oss att stå på, och dessvärre är sanningen att alla religioner inte bygger på sunda värderingar. Jag tänker på det som lärs ut i Koranen och sharialagarna. Vi borde inte skämmas för vår kristna historia och kultur, och inte ursäkta oss när vi använder kristendom som grundstomme redan i skolan. I framtiden kanske våra kristna högtider kommer att tas bort en efter en, för att ersättas med ett visst antal lediga dagar då vi får kalla dem vad vi vill och fira dem hur vi vill – och detta skulle givetvis orsaka så att våra kristna traditioner faller i glömska efter några generationer. SD vill uttryckligen att skolan ska betona kärnfamiljens betydelse och den kristna etiken. Det handlar om BYGGSTENAR för Sverige.

”Skolans roll är inte bara att vara kunskapsförmedlare utan till stor del också att förmedla en djupgående förståelse och acceptans för vårt svenska kulturarv – från en generation till en annan. I kulturarvet ingår det svenska folkets gemensamma historia, kultur, traditioner, normer och värderingar, språk och religion. Dessa är de byggstenar vilka Sverigedemokraterna menar utgör grunden för ett tryggt och stabilt Sverige.

Utan goda kunskaper om dessa byggstenar, och då framförallt gemensamma normer, värderingar och språk, är det svårt, om inte omöjligt, att bli en naturlig del av det svenska samhället. Skolan bör därför betona kärnfamiljens betydelse, tidigare generationers samlade kunskap och erfarenhet, den kristna etiken samt inte minst den västerländska humanismens centrala betydelse i vårt samhälle.

Skolan ska lära ut den djupa innebörden av demokrati och respekt för andras åsikter samt stimulera till kritiskt och konstruktivt tänkande och reflektion kring etiska och moraliska frågorKritiskt och självständigt tänkande ska uppmuntras – inte bestraffas. Vidare bör etik och moral betonas mer än idag, så att eleverna lär sig att samarbeta, visa hänsyn, kamratanda och ärlighet.”

Vårdnadsbidragetbarn

SD är mer konkret än KD, och vill dels lagstadga så att kommunerna måste erbjuda vårdnadsbidrag, och dels föreslår de det dubbla månadsbeloppet jämfört med idag. 6000 kr/månad/barn.

”Vårdnadsbidraget kan idag betalas ut med maximalt 3 000 kronor per månad och barn och syftartill att öka möjligheten för föräldrar att vara hemma med små barn mellan 1 och 3 år. Bidragetär dock frivilligt för kommunerna att införa, vilket gör att långt ifrån alla småbarnsföräldrar gesmöjlighet att nyttja det. Den maximala summan om 3 000 kronor ska också jämföras medkostnaden för en dagisplats, vilken uppgår till omkring 100 000 kronor per år. Vårdnadsbidragetär alltså inte att betrakta som en kostnad, utan som en reform som ökar familjens valfrihet ochoberoende gentemot det offentligaSverigedemokraterna vill vidareutveckla reformen, dels genom att lagstadga så att kommunerna måste erbjuda vårdnadsbidrag, dels genom att höja maximalbeloppet till 6 000 kronor per månad och barn.

Kristendomen ska ha en särställning inte bara i skolan utan i hela landet

SD vill satsa på ökad kyrkoantikvarisk ersättning:

”Sverige har varit ett kristet land i tusen år. Ingen annan religion, idé och institution har varit lika betydelsefull för formandet av den svenska kulturen som kristendomen och den svenska kyrkan. Bevarandet av det kristna kulturarvet är således en angelägenhet för alla. Sverigedemokraterna har via skrivelser och Riksdagens utredningstjänst förstått att medlen som anslås idag för den kyrkoantikvariska ersättningen inte fullt räcker till för det behov som idag finns. Vi föreslår därför ökad kyrkoantikvarisk ersättning.”

Kristendomen ska ha en särställning i Sverige, och kristendomen är en del av Sverige. SD talar mycket om vårt kristna arv, kristna högtider och kristna traditioner, och säger på inga sätt att staten ska hålla sig neutral vad gäller kristendomen i Sverige:

”Den svenska staten kan och bör inte vara religiöst neutral. Sverige har varit ett kristet land i över tusen år. Kristendomen är intimt sammanvävd med den svenska kulturen och identiteten. Få andra idéer och institutioner har varit  lika betydelsefulla för formandet av den svenska kulturen som kristendomen  och den svenska kyrkan. Det svenska språket, konsten, litteraturen, filosofin, moralen, traditionerna, arkitekturen, musiken m.m. är alla exempel på
samhällsområden som varit och är starkt färgade av vårt kristna arv. Påverkan har dock också varit ömsesidig. Förhållandena, förutsättningarna och kulturen i vårt land har gjort att den svenska kristendomens historia innehåller vissa särdrag i jämförelse med andra kristna länder. Många kristna högtider och traditioner är fortfarande en självklar del av vår nationella kultur och utgör viktiga inslag även i många icke-troendes liv. Att känna till och förstå det svenska kristna kulturarvet är en viktig nyckel till att förstå vårt lands historia, kultur och samtid. Bevarandet av detta kulturarv är således en angelägenhet för alla svenskar, troende såväl som icke-troende. För att kunna förhålla sig strikt religiöst neutral skulle staten behöva fjärma en betydande del av det svenska kulturarvet ifrån de offentliga verksamheterna och det offentliga
rummet och detta är ingenting som Sverigedemokraterna ser som önskvärt. Kristendomen bör i kraft av sin historia tillåtas att inneha en särställning i förhållande till andra religioner i Sverige.”

Richard Jomshof, (SD) anförande 2013:

”Fru Talman, Muhammed är ett föredöme för alla muslimer, ett föredöme i ord, ett föredöme i handling. Han kan och får inte kritiseras. Hade Muhammed varit en man av fred hade mycket sett annorlunda ut, men det var han inte. Muhammed var en krigsherre, han var en erövrare som förde krig med allt vad det innebär. Han skall ha själv ha dödat och det finns beskrivet att han vid ett tillfälle avrättade som så många som 600 judiska män med halshuggning. Vi vet att han överföll karavaner för att finansiera sin krigföring. Vi vet att tillfångatagna kvinnor och barn såldes som slavar. Det innebär, menar jag, att Muhammed inte är ett dugg bättre än andra som också har använt eller som fortfarande använder våldet som en väg för att nå sina mål. Fru Talman, jag vill göra en jämförelse mellan Jesus och Muhammed, en jämförelse mellan islam och kristendomen. Muhammeds liv och gärning ligger till grund för islam. Om det nu är så att han var erövrare, att han förde krig, att han avrättade krigsfångar, att han tog och sålde slavar att han överföll karavaner och stal för att finansiera sin krigföring, så menar jag att spelar en oerhörd stor roll för islam, dess framväxt, dess budskap, men också för dess utövare.

Om vi då jämför detta med kristendomens grundare Jesus så förespråkar han ett motsatt budskap, ett kärleksbudskap vilket också genomsyrade hans liv och gärning. En muslim som använder våld för att sprida sitt budskap finner alltså stöd för detta hos religionens grundare, Muhammed. En kristen som däremot använder våld för att sprida sitt budskap finner inget som helst stöd för detta, eftersom Jesus budskap kort och gott var ett budskap om icke våld  och kärlek. Jag vill dra mig till minnes att när Jesus arresterades av romarna så drog en av lärjungarna, Petrus, sitt svärd varpå Jesus befaller honom att stoppa tillbaka den. Därefter spikas Jesus upp på korset och Jesus förlät som ni kanske minns också sina mördare.Det är en helt annan moral, en helt annan logik än vad som finns inom islam. Jag menar att kristendomen och islam är varandras motpoler i mångt och mycket.”

Läs gärna Eva Nyman och Björn Söders förslag till kyrkomötesbeslut här om att säkerställa den kristna karaktären i Svenska kyrkan och i landet. Från förslaget:

”Svenska kyrkan har ett av Gud givet uppdrag att förkunna kristen tro och kristet liv i Sverige i samverkan med andra kristna kyrkor. Svenska kyrkan och dess medarbetare torde ha en nyckelroll för att skapa den värdegrund som är den enda hållbara för en inflyttads lyckade anpassning i vårt land. Ett samhälle som är oklart eller rentav i konflikt om sina egna grundvalar, kan inte bestå i längden.

Otydlighet och oklarhet om kristen tro och kristet liv blir alltmer utbredd i vårt land. —

Kristen tro och kristet liv har varit och är en av de viktigaste faktorerna bakom vår demokrati och bakom en människosyn som bygger på respekt för oliktänkande. Vi menar att det inte är en tillfällighet att vår traditionella demokratiska kultur, vår respekt för mänskliga rättigheter och våra strävanden efter det allmänna bästa, vuxit fram i ett kristet kultursammanhang.  —

Vi menar att det är fullt möjligt att verka för att Sverige förblir dominerat av en kristen livssyn och samtidigt bibehålla respekten för människor av annan trosuppfattning. Vi menar vidare att det är en förutsättning för en framgångsrik dialog med icke kristna att Svenska kyrkan och övriga kristna kyrkor och samfund är tillräckligt tydliga om innebörden av kristen tro och kristet liv. —”

Läs gärna SD:s riksdagsmotion där de tar upp de kristna kopternas utsatta situation i Egypten, samt kristnas situation i Pakistan, Nigeria, Nordkorea och andra länder. Låt oss vara tacksamma för att vi åtminstone har ett riksdagsparti som verkligen uppmärksammar den förföljelser som drabbar kristna människor i vår omvärld.

Se gärna Mattias Karlsson och Julia Kronlids vision för Svenska Kyrkan, inför kyrkovalet 2013. Julia är rädd att namnet JESUS blivit ett namn som Svenska Kyrkan skyr, och de oroas över att man i Sverige fasar ut kristna traditioner och kompromissar med andra religioner med risk för att man tappar den kristna värdegrunden:

Kristdemokraterna 

kd

Jag har hämtat information från Kristdemokraternas hemsida.

Abort – Se ovan. KD har som sagt en mycket liberal abortpolitik, och stort ansvar ligger just hos partiledaren Göran Hägglund som tidigare var socialminister.

Samvetsfrihet – Se ovan. KD har som sagt inte stått upp för samvetsfrihet för vårdpersonal när de haft chansen. Men det finns chans att ändra sig i framtiden.

Israel – Se ovan. Jag kan inte hitta något speciellt om Israel i deras skrifter mer än att KD som övriga allianspartier är emot de rödgrönas beslut att erkänna Palestina som stat.

Kärnfamiljen – Beskrivs inte som en familjeform med en särställning som hos SD utan är en familjeform bland andra:

”Kristdemokraterna menar att familjen är den viktigaste enheten i samhället. Familjer ser olika ut men är alltid viktiga. Vår familjepolitik syftar till att stödja familjerna utifrån deras olika behov, möjliggöra mer tid för barnen och öka familjernas frihet. Vi tycker bland annat att alla politiska beslut ska analyseras utifrån vilka konsekvenser de får för familjer samt att det bör forskas om hur det alltmer gränslösa arbetslivet påverkar familjelivet, hälsan och barnen. Familjen är viktig hela livet. Därför arbetar vi bland annat för att ensamstående förälder som bor i annat land ska få möjlighet att bo tillsammans med familjen i Sverige.”

Kristendom i skolan  – Till skillnad från SD är KD mycket mer försiktiga att sätta kristendomen främst i skolan. Men på ett ställe uttrycker de ändå i en mening att ”All skolverksamhet ska i enlighet med den etik som förvaltats av kristen tradition fostra eleverna till ansvarskännande medborgare”. Bravo! Tyvärr uttrycker de på många andra ställen att kristen etik inte ska ha en särställning, utan snarare att den ska ses som en i mängden av bra etiska grunder som människor kan tänkas bygga på. SD trycker mer på etik, moral, kristendom som grundsten samt det lämpliga i att lära ut kärnfamiljen som ideal redan i skolan. (SD säger ”Skolan bör därför betona kärnfamiljens betydelse— den kristna etiken”). KD skriver:

”Skolans uppgift är att ge varje elev de kunskaper som är nödvändiga för att leva och verka i ett modernt samhälle och att tillsammans med föräldrarna fostra eleverna till ansvarskännande medborgare. Med en skolpolitik som fokuserar på trygghet, kunskap och arbetsro och där varje skola har stor frihet att utforma sin egen verksamhet vill Kristdemokraterna ge elever, lärare och skolledare förutsättningar för att klara denna uppgift.

All skolverksamhet ska i enlighet med den etik som förvaltats av kristen tradition fostra eleverna till ansvarskännande medborgare. Övertygelsen om alla människors lika, unika och okränkbara värde ska genomsyra skolmiljön. Solidaritet med svaga och utsatta, jämställdhet mellan könen och tolerans för människors olikheter är förhållningssätt som ska befrämjas. Mobbning och annan kränkande behandling måste kraftfullt motverkas. Skolan som trygg arbetsmiljö måste säkerställas.

(Förskolan) Barn har olika behov och förutsättningar. De behöver därför olika stöd och stimulans beroende på ålder, mognad och social bakgrund. Det är viktigt att förskoleverksamheten för de mindre barnen präglas av omsorg och lek, samt att de pedagogiska inslagen ökar i takt med barnens stigande ålder. Den pedagogiska verksamheten måste ske på barnens villkor och inte innebära att lekfulla inslag går förlorade.”

Kristendom – Till skillnad från SD, som vill se kristendom som en grundsten både i skolan och i samhället (och motiverar tydligt varför), så verkar snarare KD vilja separera kristendom från politik och förklarar dessutom att det är helt möjligt att motivera grundvärden utan just en kristen tradition. Det skulle lika gärna kunna vara en annan religion från andra kulturer, eller ingen religion alls. De ser på beblandning av religion (kristendom är en religion) och politik som en RISK. Självfallet är det en risk att blanda in en religion som islam i politiken, men jag kan inte se några liknande risker vad gäller kristendom som lär oss sunda och kärleksfulla värderingar som alla skulle må bra av att följa. KD verkar inte se kristendomen som den enda grundstenen, utan ser den som en värdegrund bland andra, eftersom de säger: ”Det är emellertid möjligt att motivera människosyn och grundvärden med samma innebörd utan att referera till Gud eller den kristna traditionen.” Kristen värdegrund är alltså en i mängden.

Den etiska grunden för KD:s politik är ”oberoende av trosuppfattning” (alltså inte nödvändigtvis lagd på just en kristen värdegrund). KD verkar vilja se religion som en privatsak som inte bör blandas in i politiken eftersom de säger att politik rör människors gemensamma angelägenheter till skillnad mot den förra. Det borde innebära att vi inte kan motivera etik och moral utifrån kristen värdegrund (som ju kommer från Bibeln), och verser om att vi bör behandla andra som vi själva vill bli behandlade (den gyllene regeln), att vi bör be för våra fiender, att ett äktenskap bör vara mellan en man och en kvinna, att vi inte bör hata, förtala, ljuga, etc eftersom det är ”religiöst”. Om vi däremot kommer fram till sådana saker på annat sätt (utan religion) så är det förstås ok, men i framtiden så kanske vi lika gärna kan anpassa oss till andras kulturer eftersom kristendomen uppenbarligen inte ska ha någon särställning enligt KD? De menar ju att religion inte ska blandas in i politiken överhuvudtaget, och då kanske andra kulturer kan ta mer plats trots att det rimmar illa med den moral Jesus undervisat om.

Religion är inte politik. Politik är heller inte religion. I många kulturer är emellertid religionen bärare av den människosyn och etik, som genomsyrar samhället. I det avseendet är i vår del av världen kristendomen den tongivande förmedlaren av den människosyn och de grundläggande värden, som motiverar mänskliga rättigheter och skyldigheter. Det är emellertid möjligt att motivera människosyn och grundvärden med samma innebörd utan att referera till Gud eller den kristna traditionen. På samma sätt är kristdemokratins etiska grund för politik oberoende av personlig trosuppfattning när det gäller livsåskådning eller religion. Politiken rör människors gemensamma angelägenheter medan religionen dessutom rör människornas relation till Gud. Det finns således en distinktion mellan politik och trosliv. Samtidigt finns det alltid en risk att människor gör politik av sin religion eller gör religion av sin politik.

pingvinHär nedan är ett långt stycke om etik och människovärde där de bl. a. säger att värden kan identifieras beroende på vad som är värdefullt för den enskilda människan, för alla människor och för samhället. Förvisso sant, men trots den långa texten står ingenting om att det måste vara just ett kristen värdegrund som kan vara en byggsten för detta utan det verkar fungera även med andra religioner och kulturer. Kristen värdegrund verkar i alla fall vara ett av flera möjliga alternativ eftersom de säger att  grunden ”återfinns i den kristna etiken och naturrätten och har präglat västerländsk rättsuppfattning. Den har under historiens gång manifesterats från Magna Charta till en lång rad rättighets- och frihetsdeklarationer i Europa, USA och FN.” En god etik ”återfinns” alltså även i kristendomen, som KD också säger är ”realistisk”. Det är ungefär så långt de vill sträcka sig – en realistisk värdegrund, men absolut inte den enda värdegrund som skulle kunna passa för Sverige eftersom många andra religioner och kulturer också skulle kunna komma fram till goda etiska ståndpunkter – beroende på vad folk kommer fram till.

KD uttrycker att etik kan bli en slags lagar som samhället ska rätta sig efter, men det handlar inte om just en kristen etik utan det verkar handla om ”upptrampade stigar”, ungefär som att det som gällt för invånarna under ett långt tag kanske lämpligen ska fortsätta gälla eftersom det varit etablerat så länge. Om två religioner/kulturer möts i Sveige (exempelvis kristendom och islam), så kanske två upptrampade stigar måste samsas till en? KD menar att de ser etik som något grundläggande för sin politik, men de säger inte här att det måste vara kristen etik. Tvärt om! Det är samhällets etik som ska gälla, och det beror ju helt på vad samhället kommit fram till. Hur kommer man fram till vilken etik som ska gälla nu när det inte måste grunda sig i kristen etik? KD förklarar: ”Värden kan identifieras genom att fråga efter det som är värdefullt för den enskilda människan, för alla människor och för samhället.” M a o så beror det på vad människor kommit fram till, men det finns ju länder såsom Saudiarabien, Irak och Somalia där människor kommit fram till helt andra ståndpunkter än oss i Sverige och som verkligen rimmar illa med den gyllene regeln. Om man förminskar den kristna värdegrunden som KD gör genom att hålla den neutral mot andra värdegrunder, så har man svårare att motivera vad som egentligen är i sanning oetiskt, kvinnofientligt, barnmisshandel, etc. Det kan ju variera från kultur till kultur och land till land, och kristen värdegrund är ju bara en i mängden hos KD. Hur blir det då när Sverige fortsätter att satsa på mångkultur och massinvandring där även främmande religioner tar större plats, och där svenskarna själva drar sig tillbaka och vägrar att låta just kristendom och kristen etik ha en särställning? Sen kan vi läsa många vackra ord om människans värde, kärlek, frihet, etc, men även länder som är diktaturer menar ju att deras länder är byggda på allt detta.

”För att ett samhälle ska kunna fungera behövs att invånarna omfattar vissa gemensamma värden. Varje civiliserat samhälle utgår från en sådan värdebas, en etik, som klargör hur man bör uppträda mot varandra. I alla samhällsbyggen har etik successivt kodifierats till lagar som medborgarna haft att rätta sig efter. Etiken har blivit till lagstiftning ungefär som upptrampade stigar blivit till allmänna vägar. Etiken bildar således ett sammanhang med politiken, och orsaken till att vi kristdemokrater betonar etikens grundläggande betydelse för politik är det faktum, att etik är och fungerar som en närande jordmån för rätt och lagstiftning. Inga politiska beslut tas utan att människosyn och etik spelar en grundläggande roll. Lagstiftning är ett uttryck för samhällets etik, som i sin tur byggs upp av värden, rättigheter och normer. Värden kan identifieras genom att fråga efter det som är värdefullt för den enskilda människan, för alla människor och för samhället. Gemensamma eller allmänt giltiga värden är livet, människovärdet, kärlek, sanning, frihet, kunskap, den goda miljön etc. De är värden i sig. En rättighet innebär anspråk att få uppnå, uppleva eller realisera ett värde. Det handlar om rätten till ett meningsfullt liv, att bemötas med värdighet och respekt, uppleva kärlek, att få ta del av sanning, få tillägna sig kunskap och att få ta del av en ren miljö. En norm påtalar ett ansvar för värdena och rättigheterna till dem. Det kan gälla att respektera liv och andras människovärde, att visa kärlek, att hålla sig till sanning och hederlighet, tillägna sig kunskap och att värna miljön. Det finns en etisk grund för rätten, som inte kan avskaffas genom politiska beslut och som finns i människan oavsett kultur. Denna grund för rätten återfinns i den kristna etiken och naturrätten och har präglat västerländsk rättsuppfattning. Den har under historiens gång manifesterats från Magna Charta till en lång rad rättighets- och frihetsdeklarationer i Europa, USA och FN. Det är en realistisk etik, som innehåller allmänt giltiga värden (liv, hälsa, relationer, kunskap etcetera), vilka alla människor har rättigheter att uppleva och realisera samt ansvar och skyldighet att låta andra uppleva och förverkliga. Lagstiftning är ett uttryck för ett samhälles etik, och strävan ska vara att såväl ett samhälles lagstiftning som dess etik ska överensstämma med de allmänt giltiga värdena.”

Att känna till Sveriges kristna historia är en förutsättning för att kunna förstå människor med en annan religiös och kulturell bakgrund, enligt KD. (De säger inget om att vi ska studera historien för att fortsätta på samma kristna väg.)  Kristen etik verkar åtminstone ”till stor del” vara kapabel att utgöra en sorts värdegrund som vårt samhälle ska vilar på, men det kan även tolkas som det även finns andra värdegrunder som är minst lika bra. KD erkänner också fakta, att kristendomen haft en stor betydelse för demokratins framväxt i västerlandet (som borde resultera i att KD ser kristen värdegrund som den enda rätta). De säger också att kristendomen ”bidragit” till att forma det andliga, kulturella och demokratiska landskapet i Sverige, vilket är fakta som inte kan motsägas. Tack och lov säger KD att vi bör förvalta detta vitala arv, men det skulle kunna motiverast även med andra termer än att det är bra att känna till vår historia och att det behövs för att förstå andras kulturer. Förhoppningsvis så studerar vi inte bara vår kristna historia för att se varför vi blivit det folk som vi blivit, utan även för att inse att den kristna värdegrunden ska ha en särställning i Sverige eftersom vi bl a tycker den uttrycker den bästa etiken.

”Att vara medvetenhet om sin egna historiska identitet skapar trygga medborgare och är en viktig förutsättning för att kunna förstå människor med annan religiös och kulturell bakgrund. Kristen etik utgör till stor del den värdegrund som vårt samhälle vilar på. Detta kommer till uttryck bland annat genom lagstiftningen och synen på människan. Kristendomen och de kristna samfunden har dessutom haft stor betydelse för såväl demokratins framväxt i västerlandet som för den kommunistiska diktaturens sammanbrott i det forna Östeuropa. Kristendomen har också på många sätt bidragit till att forma det andliga, kulturella och demokratiska landskapet i Sverige. Vi har en förpliktelse gentemot kommande generationer att förvalta detta vitala arv. Att skapa en medvetenhet om den egna historiska identiteten är en central bildningsuppgift för samhällets institutioner och är därtill en viktig förutsättning för att kunna förstå människor som har en annan religiös och kulturell bakgrund.”

Ännu mer text här nedan, och inte heller är får den kristna värdegrunden sticka ut bland andra. De säger bland lagomannat att ”Trossamfund kan genom sin verksamhet bidra med respekt, kunskap och förståelse för olika trossinriktningar”, men det kan alltså röra sig om vilka som helst. KD skriver Det är viktigt att staten är neutral gentemot alla livsåskådningar”. Detta är tvärt emot det som SD säger, eftersom SD vill att kristendomen ska ha en särställning och vara en tydlig grundsten för skola och samhälle. KD vill väldigt gärna att kristendomen bara ska vara en religion i mängden, och i stället för att se kristendomen som en grundsten så ska staten uppmuntra en bredd av olika religiösa inriktningar för att kunna vara ett välmående samhälle. Trossamfund ska ges goda möjligheter att verka och utvecklas i frihet säger KD (kan det inkludera fler möjligheter att bygga upp moskéer?), och som sagt – kristendom har absolut ingen särställning. Bara en i mängden.

”Den religiösa kartan har under de senaste åren förändrats i Sverige och att ge människor som invandrar hit en möjlighet att finna en trygghet här genom sin religion har stor betydelse för integrationen. I ett mångreligiöst samhälle är det viktigt med kunskap, förståelse och samverkan för att människor med olika tro ska kunna leva tillsammans. Trossamfund kan genom sin verksamhet bidra med respekt, kunskap och förståelse för olika trossinriktningar. Religions- och övertygelsefrihet är central i ett öppet samhälle. Det är viktigt att staten är neutral gentemot alla livsåskådningar, sedan separationen mellan kyrka och stat år 2000 finns det inte längre någon statskyrka eller statsreligion i Sverige. Men samhället kan inte, och ska inte vara neutralt. I ett välmående samhälle finns en bredd av olika religiösa inriktningar och verksamheter, något som staten ska uppmuntra. Olika trossamfund ska ges goda möjligheter att verka och utvecklas i frihet utan statlig styrning och i enlighet med sin särart. Trossamfunden tillhör det civila samhället, som i sin tur är ett resultat av enskilda människors och gruppers initiativ. Det offentliga ska komplettera i stället för att konkurrera med denna verksamhet. Uppgiften för det offentliga är således inte att ersätta utan snarare att uppmuntra, samarbeta med och ta vara på till exempel det sociala arbete som många trossamfund bedriver såväl inom som utom landets gränser.”

Mer av samma vara, och kristna kyrkor likställs med andra religiösa samfund:

”Vi anser att:• Kyrkor och andra religiösa samfund ska ges goda möjligheter att verka och utvecklas i frihet utan statlig styrning och i enlighet med sin särart. • Stödet till trossamfund bör höjas för att öka likställigheten mellan olikatrossamfund och skapa förutsättningar för trossamfunden att bedriva en aktiv och långsiktigt inriktad verksamhet. Vi vill att kyrkor och andra religiösa samfund ska kunna fortsätta och utvidga sin verksamhet, inte minst det sociala arbete som många av dem utför. Sedan 2001 hade stödet varit oförändrade 50 miljoner kronor per år. Tack vare Kristdemokraterna har stödet höjts med inte mindre än 50 procent 2011-2013.”

Att kunna uttrycka ”sin andliga längtan” och att ha ”ett vitalt samfundsliv” är till gagn för samhället enligt KD, men det står inte att det måste vara just ett kristet samfundsliv. Det som de skriver skulle kunna tolkas som att olika former av samfund (inte bara kristna) ska öka förutsättningarna för att etablera en gemensam värdegrund, trots olika former av föreningsverksamhet. Alltså att olika former av religioner ska samsas och kanske kompromissa för att hitta en gemensam plattform och värdegrund? Så kan det bli om just den kristna värdegrunden inte får sticka ut över andra religioners värdegrund.

Förutom att vara ett forum, där människor kan dela och uttrycka sin andliga längtan, är ett vitalt samfundsliv till gagn för samhället även i ett generellt perspektiv. Dels befrämjas normbildningen och förutsättningarna att etablera en gemensam värdegrund; dels stärks det demokratiska systemet när människor engageras och arbetar tillsammans i olika former av föreningsverksamhet.”

Det är bra att statliga kontroller inte ska förekomma, så alltså bör journalister inte lura till sig självavårdssamtal och ljuga inför en präst för att ta reda på prästens och kyrkans inställning till homosexuella. Inte heller bör Sverige få ytterligare Åke Green-fall. Om det däremot finns misstanke om brott så borde staten ingripa, för att exempelvis kontrollera rykten om att det förekommer uppmuntran till jihadism i en viss moské. Det skulle nämligen kunna rädda människors liv:

”Religionsfriheten är en betydelsefull del av de demokratiska fri- och rättigheterna. Det innebär bland annat att statliga kontroller gentemot kyrkor eller andra religiösa samfund och organisationer inte får förekomma. Religionsfriheten innebär att varje medborgare har rätten att utöva sin religion, antingen ensam eller tillsammans med andra, och det innebär även att man har rätten att anordna offentliga gudstjänster. Religionsfriheten angår även dem som inte har en tro eller som är ointresserade av frågeställningen eftersom den utgör en del av den pluralism som är en del av det moderna demokratiska samhället.”

Samkönade äktenskap – Som alla partier är givetvis både KD och SD emot våld och diskriminering av alla människor, inklusive homosexuella.

”Homosexualitet Därför måste alla former av diskriminering i samhället motverkas. Våld och hot mot homosexuella måste bekämpas. Detta uppnås genom lagstiftning och genom att informera och skapa opinion.”

Adoptionsrätt för samkönade – Här ska KD ha en eloge för att de faktiskt säger detta:

”Då barn förlorat sina biologiska föräldrar tycker vi att man ska försöka ge barnet en situation som är så lik den som barnet har förlorat som möjligt, alltså en mamma och en pappa.”

Vårdnadsbidrag – KD har som sagt ingen konkret förbättring på det sättet som SD har (dubbla beloppet), utan säger diffust att de driver kravet att vårdnadsbidraget inte ska begränsas till 3 000 kronor/månad eller åldersgränsen tre år.

Vårdnadsbidraget har varit en hörnsten i Kristdemokraternas familjepolitik. Det har gjort det möjligt för föräldrar att vara hemma med barn som fyllt 1 men ännu inte 3 år. Nu vill vi förbättra möjligheterna ännu mer och föreslår i stället att barnomsorgspengen (se a-ö) även ska tillfalla de barn som vårdas av sina föräldrar i hemmet. I väntan på detta driver vi dock kravet att det kommunala vårdnadsbidraget inte begränsas till 3 000 kronor/månad eller åldersgränsen till tre år”.

upptrampad stigPartinamnet – KD kommer inte undan från behovet att förklara sitt partinamn och ”krist” vill läsarna ha motiverad. Något annat vore ju orimligt på KD:s egen hemsida, för annars skulle ju folk fråga vad som står på. Det handlar alltså om en demokrati byggd på ”kristen människosyn och värdegrund”, och de lägger direkt till att man inte måste vara religiös för att vara med i KD. Någonting annat kan de knappast säga, men om man läser resten av KD:s text om kristendom och religioner i övrigt, så framkommer det hur som helst att det inte är viktigt just med en kristen värdegrund utan det skulle lika gärna vara en annan beroende på vilken ”upptrampad stig” som människor kommit fram till. 

”Partinamnet berättar vad vi står för – en demokrati byggd på kristen människosyn och värdegrund. En vanlig missuppfattning är att man måste vara religiöst engagerad för att vara med. Det är fel. Alla snarare att som delar våra idéer är välkomna i partiet.

Läs gärna om Kristna som förtalar SD och visar okunnighet

Åsa Romson och Stefan Löfven kunde inte svara på sverigedemokraternas fråga

invandring 2

Under riksdagens frågestund 4/12 2014 frågade Richard Jomshof (SD) klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP) om Migrationsverkets senaste prognos eftersom det enligt den kommer ca 100.000 asylsökande till Sverige under 2015 och merkostnaderna för detta (alltså en extrakostnad pga den höga siffran) beräknas kosta 17 miljarder (samt ytterligare flera miljarder för minst lika många anhöriginvandrare samt bostäder, välfärd, etc) vilket regeringen inte budgeterat för. Historiskt sett har Migrationsverkets prognoser legat i underkant. Richard vill då veta varifrån regeringen avser ta dessa pengar ifrån.

Åsa klarar tyvärr inte av att svara på frågan trots mycket prat. Eller kan du upptäcka svaret till ovan fråga?:

”Efter gårdagens debatt vet säkerligen vi alla i den här salen att det är en oerhört ansvarsfull uppgift att anta en budget. Detta misslyckades kammaren med i går därför att man spelade efter Sverigedemokraternas taburetter, som jag uttrycker det. Det uppstod en ny praxis i Sverige: att man kan rösta på både det ena och det andra förslaget. Det var kanske inte Sverigedemokraternas största förtjänst i gårdagens debatt att de ansvarsfullt skulle ha bringat klarhet och tydlighet om vilken budget som ska gälla i Sverige framöver.Vi kan vara tydliga med att de utgifter och inkomster som Sveriges statsbudget har är oerhört viktiga att hålla koll på. Det gör den här regeringen. Vi ser att det inom flera områden finns utgiftsökningar som man måste följa noga. Man måste veta att det kommer att uppstå kostnader om vi inte hejdar sjukskrivningarna, om vi inte får en global situation med minskat flyktingtryck och så vidare. Allt det är stora uppgifter, och dem är den här regeringen beredd att ta på sig.

När Richard repeterar frågan (samt lägger till en följdfråga om hon tror att det finns ytterligare extrakostnader) så får han ändå inget svar på sin fråga. Åsa fortsätter att svara på frågor som ingen ställt. Richard frågar återigen VAR pengarna kommer att tas ifrån. Nytt försök till svar:

”Ett detaljerat svar om de siffrorna beror helt enkelt på vilka prognoser som finns. Det finns en rad utgiftsområden där vi ser att det finns risk för kostnadshöjningar. Det är bara att titta på skolans område. Vad blir det för kostnad för det svenska samhället när elever inte får det stöd de behöver redan från början? Det finns väldigt tydliga prognoser som säger att det blir ganska stora kostnadshöjningar i framtiden när man antingen måste ge de resurserna och det stödet sent i skolsystemet eller inte gör det då heller, med följden att ungdomar går ut skolan med ofullständiga kunskaper inför det framtida arbetslivet. Det finns alltid en relation mellan vilka kostnader vi kan se i framtiden och vilken politik vi för i dag. Jag är övertygad om att merparten i Sverige ser behovet av kraftiga insatser för förebyggande åtgärder inom skolans område och inom kommunernas sektorer för att ta hand om både nyanlända och hittillsvarande medborgare så att de på ett bra sätt ska kunna bidra till den svenska ekonomin. Det är en kärnuppgift. Det behöver man en stabil budgethantering för, och det är det den här regeringen hade önskat i riksdagens behandling i går.”

Det gick alltså inget vidare att få svar på den enkla frågan som svenska folket förtjänar ett svar på, och SD:s vikarierande partiledare Mattias Karlsson gjorde ett annat försök att få svar av självaste statsministern under en frågestund 11/12 2014. Vilka av de reformer som regeringspartierna har aviserat kommer att strykas för att ha råd med dessa extra 17 miljarder?  

Stefan Löfven serverade de vanliga osakliga påhoppen, men svarade inte på frågan.

”Den budget som vi har lagt fram är en plattform för den politiska inriktningen. Sedan får man laga efter läge när den nu är nedröstad med bland andra Sverigedemokraternas bistånd. Det är intressant att Sverigedemokraterna nu helt och hållet har visat vad det egentligen handlar om. Talet om att pensionärerna borde få sänkt skatt, talet om att äldrevården borde få mer utrymme och allt det fina talet om att ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen borde öka var just bara prat.Nu är det inte helt förvånande åter invandringsfrågan som kommer upp på frågestunden. Den må vara intressant. Men beskedet från Sverigedemokraterna var att ni inte var intresserade av sänkt pensionärsskatt, för det röstade ni emot. Ni var inte intresserade av en satsning på äldrevården, för det röstade ni emot. Ni var inte intresserade av en satsning på sjukvården, för det röstade ni emot. Det var beskedet från Sverigedemokraterna, och det har vi noterat.”

Frågan upprepades eftersom Stefan inte gav något svar:

”Sverigedemokraterna borde veta att utgifter har olika ökningstakt från tid till annan, och de hanteras inom de regler som finns. Så är det till exempel med sjukskrivningskostnaderna. De har ökat på senare tid, men det ställs aldrig mot några försämrade reformer. Att Sverigedemokraterna gör extravalet i mars till en omröstning om invandringen visar på det jag pekade på tidigare, nämligen att det finns en enda fråga som är intressant för dem. Hur det slår mot andra reformer är ni inte så itresserade av, för då hade ni röstat för de förbättringar som vanligt folk nu går miste om. Det handlar om ensamstående föräldrar, arbetslösa och andra som hade behövt ett tillskott i pengar. Dessa pengar såg ni till att de inte fick.”

Det närmaste man kan komma ett svar är alltså att ”de hanteras inom de regler som finns”. Han försökte med att göra en jämförelse med sjukskrivningskostnaderna som ju kan variera, men de blir ju inte plötsligt skyhöga med flera miljarder från ett år till ett annat! Mycket prat men inget svar på frågan.

Svenska folket får alltså fortsätta leva med regeringens mörkläggning, och självfallet måste vi vara beredda på diverse höjda skatter, ökat statslån och stora indragningar i välfärden (fast vi vet som sagt inte var) så att vi har råd med vår älskade massinvandring som alltid kommer på första plats – även om ytterst få av de asylsökanden är sanna flyktingar enligt FN:s definition. Samtidigt svämmar jorden över av flyktingar som inte har möjlighet att lämna sina flyktingläger och är i starkt behov av hjälp.

Att gå i borgen för någon där man garanterar för mycket är fel enligt Ordspråksboken

borgenAtt gå i borgen för någon handlade även under Bibelns tid om ett löfte att betala en skuld för någon annan om denne inte betalar. Borgen är alltså en slags säkerhet – en garanti. Det är en extra trygghet för den person som lånar ut pengar att få igen dem, och existensen av en borgenär kan göra så att en person vågar ta risken att låna ut pengar till en person han/hon inte känner så väl eftersom det finns en extra garanti att få pengarna tillbaka – antingen av personen som får lånet eller av borgenären.

I modern tid är det för det mesta BANKER och andra låneinstitut som det handlar om när det gäller lån mot borgen (oftast vad gäller bostadslån) som är reglerade med avtal, men det fanns inga sådana finesser under biblisk tid (därför är det svårt att jämföra.) Däremot berättar Bibeln om förekomsten av enskilda människor som kunde gå i borgen för varandra, och det verkar inte som det är något som uppmuntras eftersom det kan leda till trassel. Bibeln visar att om man går i borgen för en annan person så innebär det vissa risker, och därför är det tryggast att gå i borgen för en person man känner väldigt väl och kan lita på – såsom en familjemedlem, släkting eller god vän. Men om man å andra sidan känner en person väl så kan man ju helt enkelt låna ut pengar utan borgen! Bibeln varnar för att gå i borgen för en främling – förmodligen för att riskerna då blir större eftersom vi inte känner en främlings vanor eller dennes vilja eller förmåga att betala tillbaka. Inte heller är det vist att gå i borgen för en vän som tar lån av en främling, av samma anledning.

Ord. 11:15 Den som går i borgen för EN FRÄMLING råkar illa ut, den som hatar att ge handslag är trygg.

”Borgen” är översatt från det hebreiska ordet arab (Strong’s 6148), och det handlar alltså om ett slags löfte, garanti om betalning. I KJV finns även alternativen to pledge, exchange, mortgage, engage, occupy, undertake for, be or become surety.

Ordsspråksboken 6 handlar om varningar för olika sorters dårskap, inkl. lathet. De varnas även för att gå i borgen för sin nästa och ge handslag åt en främling. Vi kan ju då hamna i händerna på en person som vi inte känner så väl, och vi vet inte vet den personen är kapabel till när vi står i skuld hos honom. Det är verkligen inte vist att sätta sig i klistret på det viset, och framför allt inte om vi lovat så mycket att vi eller våra familjemedlemmar råkar ut för stora konsekvenser. Det gäller att komma ur den knipan så for som möjligt, om man ens kan.

Ord. 6: 1 Min son, om du har gått i borgen för din nästa och givit ditt handslag åt en främling, 2 om du har blivit snärjd genom dina ord och fångad genom din muns tal, 3 gör då detta, min son, för att rädda dig, eftersom du har kommit i din nästas våld: Gå och ödmjuka dig och lämna honom ingen ro,

Ord. 17:18 Utan förstånd är den som ger handslag och går i borgen för sin nästa.

När det gäller främlingar är det säkrast att kräva pant, eftersom vi inte känner hans hjärta och då vi vill vara på den säkra sidan. Vi måste ta ansvar oss själva och de munnar vi själva har att mätta.

Ord. 20:16 Tag hans kläder, när han går i borgen för en annan, kräv pant när det gäller främlingar.

Ord. 27:13 Tag hans kläder, när han går i borgen för en annan, kräv pant då det gäller en främling.

Enligt Bibeln verkar det vara vist att överhuvudtaget undvika att gå i borgen för lån, med tanke på riskerna. Innan du ger ditt löfte om att träda in och betala en skuld för en annan person så har du förmodligen en viss trygghet i dina tillgångar för annars skulle du inte våga gå i borgen för någon, men om du varit för generös och lovat för mycket så kan det sluta med att du förlorar sängen du ligger på enligt ordspråket. Du kanske har människor i ditt hushåll som du ansvarar för, och om du varit för ”snäll” mot andra och lovat vitt och brett att du kommer att betala där andra människor misslyckas, så kan det sluta med att du blir av med pengar och tillhörigheter som ditt hushåll hade behövt. Gud kräver inte att vi ska gå i borgen för varandra, men däremot kräver han att vi ska ta hand om dem i vårt hushåll som vi ansvarar för. (Vidare ska vi där vi har möjlighet även hjälpa fattiga som kan läsas i detta blogginlägg). Poängen är alltså att inte lova för mycket och att undvika att ta dåraktiga risker. Det är bättre att inte ge handslag, om det finns risker att vi inte kan fullfölja det vi lovat. Handlar det däremot om en struntsumma så är det förstås en annan sak, för då riskerar vi ju inga allvarliga följder.

Ord. 22:26 Var inte bland dem som ger handslag och går i borgen för lån. 27 Varför skulle man få ta den säng som du ligger på, när du inte kan betala?

Om det är fel att gå i borgen för en främling enligt Bibeln så borde det vara lika fel att ha den form av generösa fällamassinvandring som Sverige haft under en längre tid, där vi faktiskt garanterar livslång försörjning till ett stort antal människor samt deras anhöriga och barn (och faktiskt barnbarn, barnbarnsbarn, etc så länge som nuvarande lagar gäller). Självfallet är det tänkt att medborgarna ska bidra till systemet genom att arbeta och betala skatt, men om medborgarna inte vill eller kan (pga funktionsnedsättning, brister i språkkunskaper eller brister vad gäller utbildning och arbetserfarenhet) så gäller ändå löftet att pengar ändå kommer att utbetalas till dem vare sig det handlar om a-kassa eller andra former av bidrag eftersom skattebetalarna fungerar som en slags borgenärer. Om A inte kan betala så hoppar B in och betalar i stället för A – resten av livet om så krävs enligt gällande lagar. Ingen kommer att sättas på gatan, och framför allt inte om det finns barn inblandade. Sverige har råd så länge som det endast handlar om en liten skara av bidragstagare jämfört med en större skara av personer som kan bidra till systemet, men givetivs så kollapsar systemet om det blir en obalans.

Det finns en stor risk att vi lovat för mycket och att vi inte har koll på vare sig nutida kostnader eller gjort tillräckliga goda analyser för att planera för framtida kostnader. Politiker mörklägger gärna verkligheten och vill ogärna använda sig av statistik pga risken att behöva acceptera ett oönskat utfall, vilket leder till underfinansiering i statsbudgeten. Risken är överhängande att plus och minus inte går ihop när en liten skara människor får en allt ökande försörjningsbörda för en allt större skara, vilket är en utveckling som inte kan fortsätta i det oändliga innan systemet brakar samman. Framför allt är det pensioner till svenska medborgare som vi aldrig slipper ifrån pga våra löften och garantier om att medborgarna alltid ska ha en viss månadsinkomst från den dagen de går i pension t o m döden. Visserligen så kan en regering besluta om att höja pensionsåldern, reducera ersättningsnivån samt höja skatterna ännu mer (samt ta ännu högre lån år efter år för att klara dessa pensionsgarantier), men ändå handlar det om ett grundläggande löfte till ett stort antal människor att de ska kunna få tillräckliga inkomster när de går i pension för att kunna leva ett drägligt liv. Det har Sverige garanterat sina medborgare, och det är inte rätt att lova en sak och sedan ångra sig under vägen och ta tillbaka sitt löfte. Om man arbetat hela sitt liv så förväntar man sig helt enkelt den utlovade pensionen när man blivit gammal, vilket man borde ha rätt till med tanke på alla inbetalda skatter man bidragit med genom åren. Då vill man inte höra i framtiden att det knappt finns några pengar kvar. Det vore ju underbart om vi kunde ge alla människor i hela världen en sådan garanti, men vi måste anpassa oss till verkligheten.