Tag Archive | fri vilja

Så “Gud har gjort alla till fångar under olydnaden”? – Rom. 11:32

calvinism 31 Gud frestar ingen, än mindre orsakar någon att synda

Det finns verser som gärna tas ur sitt sammanhang för att försöka bevisa att Gud på något sätt vill att människor ska synda – såsom tankegången är inom “konsekvent” kalvinism.

Ett exempel är Rom. 11:32, som kan läsas i sitt sammanhang nedan:

Rom. 11:29 Ty sina gåvor och sin kallelse kan Gud inte ångra. 30 Ni var tidigare olydiga mot Gud, men har nu fått barmhärtighet genom deras olydnad. 31 Så har nu också de varit olydiga för att de skulle få förbarmande genom den barmhärtighet som ni får. 32 Ty Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla.

Versen ska inte läsas som om Gud orsakar så att människor blir olydiga, för att sedan kunna ha förbarmande över alla. Till att börja med är ämnet i kapitlet förhållandet mellan Judar och hedningar med avseende på frälsningen. Kapitlet börjar med frågan “Har då Gud förskjutit sitt folk? (Rom. 11:1), och folket i fråga är som bekant Israel.

Kanske lättare att förstå tankegången om de båda grupperna tydliggörs

Ni (hedningar) var tidigare olydiga mot Gud, men har nu fått barmhärtighet genom deras (judarnas) olydnad. 31 Så har nu också de (judarna) varit olydiga för att de (judarna) skulle få förbarmande genom den barmhärtighet som ni (hedningar) får. 32 Ty Gud har gjort alla (judar och hedningar) till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla (judar och hedningar).

Verserna passar dåligt ihop med kalvinismen. Om ALLA blivit fångade under olydnaden så lovar texten att dessa ALLA erbjuds förbarmande från Gud. Det står inte att alla gjorts till fångar under olydnaden och Gud ger förbarmande till några få. Om tolkningen i stället handlar om att Guds barmhärtighet utsträcker sig till “alla” i betydelse av några få ur grupperna judar och hedningar (inte alla människor på jorden), så tvingas vi tillstå att det tidigare nämnda “alla” (alla har gjorts fångar under olydnaden) också betyder “några få” människor ur grupperna judar och hedningar. Det skulle innebära att några få människor är skyldiga till synd och inte alla människor på jorden. Det är en väg kalvinisterna är ovilliga att gå.

Det är människorna som pga sin synd gjorts till fångar. “Slavar” är ett annat begrepp som Paulus använder sig av i Romarbrevet. Det är alltså människorna själva som satt sig i den sitsen, eftersom vi är slavar till den som vi lyder. Lyder vi synden är vi slavar under synden och inte fria, säger Paulus. Det är verkligen inte Gud som vi kan beskylla för att placera oss under ett syndaok. Gud har heller aldrig bestämt sig för att stoppa all synd från att inträffa (det skulle inverka på människans fria vilja), men tillåter den ända tills hans rike tar vid. Han erbjuder barmhärtighet och nåd till alla trots människornas egna dåliga val. Dock inte utan krav eller villkor. Villkoren kan uttryckas med omvändelse och tro.

Jämför gärna med nedanstående verser som förklararar kapitlet mer ingående. Här förklaras tydligt att “genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att detta skulle väcka deras avund”. och “i hopp om att väcka mina landsmäns avund och frälsa några av dem”:

Rom. 11:11 Jag frågar nu: Inte har de väl snubblat för att de skulle falla? Visst inte. Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att detta skulle väcka deras avund. 12 Och om deras fall har varit till rikedom för världen och deras fåtal varit till rikedom för hedningarna, hur mycket mer skall då inte deras fulla antal vara det?13 Och till er hedningar säger jag: som hedningarnas apostel sätter jag mitt ämbete högt 14 i hopp om att väcka mina landsmäns avund och frälsa några av dem. 15 Ty om deras förkastelse betydde världens försoning, vad skall då inte deras upptagande betyda, om inte liv från de döda?

Men bara för att frälsningen erbjuds även till hedningar (som inte ingår i Israels folk) så innebär det inte att hedningar aldrig riskerar att huggas av olivträdet. Vi vet from Joh. 15 att vi kan huggas av pga brist på frukt, och här nedan ser vi att vi kan huggas av pga brist på tro. Tro och gärningar krävs alltså, precis som även Jakob säger i Jak. 2:24 (som många kristna förfäras över eftersom de blivit vana vid historien att tro + ingenting räcker).

Rom. 11:16 Om förstlingsbrödet är heligt, är degen helig. Och om roten är helig, är grenarna heliga. 17 Men om nu några av grenarna har brutits bort och du, som är ett vilt olivträd, har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets feta rot, 18 då skall du inte förhäva dig över grenarna. Men om du förhäver dig skall du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig.19 Nu invänder du kanske att grenarna bröts bort för att du skulle ympas in. 20 Du har rätt, för sin otros skull bröts de bort, men du står kvar genom tron. Var inte högmodig utan lev i fruktan. 21 Ty om Gud inte skonade de naturliga grenarna skall han inte heller skona dig. 22 Se här Guds godhet och stränghet: hans stränghet mot dem som föll, hans godhet mot dig, om du blir kvar i hans godhet, annars blir också du borthuggen. 23 Men även de andra kommer att bli inympade, om de inte blir kvar i sin otro. Gud har ju makt att ympa in dem igen. 24 Ty om du har blivit borthuggen från det vilda olivträd som du av naturen tillhörde, och mot naturen har inympats på ett äkta olivträd, hur mycket lättare kommer då inte dessa naturliga grenar att ympas in på sitt eget olivträd.

Även i Galaterbrevet kan vi läsa samma historia om att “innesluta allt under synd”, och att kravet på befrielse är tro:

Gal. 3:22 Men nu har Skriften inneslutit allt under synd, för att det som var utlovat skulle ges genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror. 23 Innan tron kom hölls vi i fängsligt förvar och var bevakade av lagen, tills tron skulle uppenbaras.

Ingen som frestas skall anklaga Gud för han frestar inte någon – och Westminster Confession of Faith

Jan22

Gud frestar ingen, än mindre orsakar synd

Om Gud inte frestar en enda människa så kan man heller inte anklaga honom för att orsaka så att människor syndar. Detta är kalvinisternas dilemma, eftersom de så starkt tror att ingenting sker emot Guds vilja (eftersom han då inte skulle lyckas vara allsmäktig) vilket då leder till att även synd sker helt enligt hans önskemål. Nej, alla kalvinister skriver inte under på detta (fast häpnadsväckande många), men då är de heller inte konsekventa med sin egen lära som baseras på TULIP. Jag tror många kalvinister inte är medvetna om vad deras egen lära kräver av dem. En del är förstås mer trogna sin lära än andra, men vad alla kalvinister har gemensamt är att ingen av dem lyckas vara helt konsekventa med sina doktriner.

Jak. 1:12. Ingen som frestas skall säga: “Det är Gud som frestar mig.” Ty Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. 14 Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär.

1 Joh. 1:5 — Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.

Man kan tycka att ovan verser alltid borde användas som ett filter när man läser Bibeln, men kalvinister vill gärna komma runt innebörden av verserna. I deras Westminster Confession of Faith, sektion 3, kan man läsa:

I. God from all eternity, did, by the most wise and holy counsel of His own will, freely, and unchangeably ordain whatsoever comes to pass; yet so, as thereby neither is God the author of sin, nor is violence offered to the will of the creatures; nor is the liberty or contingency of second causes taken away, but rather established.

Att i ett dokument hävda att Gud förutbestämt/orsakat ALLT som sker, så kan man inte använda den motsägande brasklappen att synd är undantaget. Det skulle då handla om en motsägelse, såsom “Jag bryter mot budorden, men inte på så sätt att jag syndar”, eller “I vår kyrka tror vi på den klassiska treenigheten, men vi tror förstås inte att Jesus är Gud”. Man undviker inte motsägelser bara för att man skriver sig fri från dem med vackra ord i ett dokument. Inte ens om man börjar använda ett komplext ord såsom “kompatibilitet” (compatibility), i tro att detta skulle kunna städa undan paradoxer. Om ingenting sker emot Guds vilja, så leder det förstås till att även synd sker enligt hans vilja.

Kalvinister har orsak att skruva oroligt på sig när de tvingas svara på frågan “Sker synd enligt Guds vilja, eller emot hans vilja? Hur de än besvarar frågan så tvingas de presentera en motsägelse. Att påstå att synd sker enligt hans vilja gör förstås Gud själv till en hycklande syndare, och att påstå att synd sker mot hans vilja skulle göra att de tvingas erkänna att Gud inte förutbestämt precis allt trots allt samt att saker och ting inte sker som han hellre önskat. Det sistnämnda alternativet är vad icke-kalvinister anser, men kalvinister kan inte hålla med eftersom de inbillar sig att Guds allsmäktighet då får sig en rejäl törn.

II. Although God knows whatsoever may or can come to pass upon all supposed conditions; yet has He not decreed anything because He foresaw it as future, or as that which would come to pass upon such conditions.III. By the decree of God, for the manifestation of His glory, some men and angels are predestinated unto everlasting life; and others foreordained to everlasting death.V. Those of mankind that are predestinated unto life, God, before the foundation of the world was laid, according to His eternal and immutable purpose, and the secret counsel and good pleasure of His will, has chosen, in Christ, unto everlasting glory, out of His mere free grace and love, without any foresight of faith, or good works, or perseverance in either of them, or any other thing in the creature, as conditions, or causes moving Him thereunto; and all to the praise of His glorious grace.

Här ovan kan vi läsa att Gud förutbestämt och valt ut en skara människor som han ämnar frälsa (vare sig de vill eller inte), och att han tog detta beslut redan INNAN de ens var födda och t o m innan världen ens fanns. Det står uttryckligen att han gjorde detta val utan någon tanke på deras tro, gärningar (och alltså inte heller omvändelse), eftersom detta är egenskaper och ageranden som han själv ansvarar för att placera hos de lyckligt utvalda personerna som han lovar att frälsa och bevara. Detta leder förstås till det orimliga faktum att SYND inte har någonting med människors fördömelse att göra, eftersom Gud utvalt människor till evig fördömelse INNAN de ens fanns, och alltså innan de hunnit synda. Alltså går det inte att säga att de förtjänar helvetet pga synd, utan snarare därför att Gud utvalt dem till att vara helvetesinvånare redan innan jorden fanns.

Ändå hävdar WCF att människor anklagas för sin synd redan innan de ens hunnit få kroppar att kunna synda med – ja tusentals år innan de ens fanns. De som Gud valt att fördöma (som alltså inte har något som helst med deras tro/otro eller ageranden att göra) är alltså fördömda redan vid födseln, och dessutom lär kalvinister ut att Jesus inte ens dog för dessa förlorade människor som skapades utan minsta chans till frälsning.

VI. As God has appointed the elect unto glory, so has He, by the eternal and most free purpose of His will, foreordained all the means thereunto.Wherefore, they who are elected, being fallen in Adam, are redeemed by Christ, are effectually called unto faith in Christ by His Spirit working in due season, are justified, adopted, sanctified, and kept by His power, through faith, unto salvation. Neither are any other redeemed by Christ, effectually called, justified, adopted, sanctified, and saved, but the elect only.VII. The rest of mankind God was pleased, according to the unsearchable counsel of His own will, whereby He extends or withholds mercy, as He pleases, for the glory of His sovereign power over His creatures, to pass by; and to ordain them to dishonor and wrath for their sin, to the praise of His glorious justice.

Motsägelserna fortsätter. Vi kan läsa att Gud skulle utse människor till evig förtappelse pga sina synder, men hur hänger det ihop när Gud gjorde valet innan jordens skapelse, långt innan de hunnit synda? När de väl är födda har de inget annat val än att bli just de syndiga och vresiga människor som Gud förutbestämt att de ska vara. Eller har de en chans att få vara med bland de utvalda? Inte? Ja, då är det inte deras fel att de vänder ryggen till Gud eftersom Gud utvalt dem till detta, samt förvägrar dem en chans att kunna tro på honom. Det som är mest anmärkningsvärt är att Gud sägs “hoppa över” en del människor (vägrar att ge dem kapacitet att tro) för sin egen personliga ÄRAS skull. Guds ära förhöjs alltså på något mystiskt sätt utav att han tvingar de flesta människor att födas fördömda och utan chans att bli frälsta. Många skulle kalla en sådan beskrivning av Bibelns Gud för hädelse. WCF lär ut att Gud faktiskt glädjer sig åt varje förlorad människa eftersom deras olycka på något sätt förhöjer hans egen gudomliga ära.

Många kalvinister protesterar då och säger “Nej, nej! Han tvingar dem inte att vara otroende! De vill själva vara otroende syndare!” Men hur hänger det ihop med att Gud förutbestämt allt? Samt att ingenting sker emot hans vilja? Jesus dog väl heller inte för dessa människor enligt kalvinismen och L i TULIP? Om Jesus inte dött för dem, då har de väl ingen chans att bli frälsta? Kalvinismen lär vidare ut att människorna inte själva väljer sin “natur”, utan det är Gud som gör detta val åt människorna samt ser till att de inte kan bli lösta från en destruktiv natur såvida han själv inte gör något åt det. Därmed borde man inte kunna anklaga de förlorade för sin mörka sida eftersom den påtvingats dem. Ändå vill kalvinismen göra människor ansvariga för något de inte kan påverka.

VIII. The doctrine of this high mystery of predestination is to be handled with special prudence and care, that men, attending the will of God revealed in His Word, and yielding obedience thereunto, may, from the certainty of their effectual vocation, be assured of their eternal election. So shall this doctrine afford matter of praise, reverence, and admiration of God; and of humility, diligence, and abundant consolation to all that sincerely obey the Gospel. (Westminster Confession of faith, Ch. 3)

WCF lär vidare ut att denna mystiska lära på något sätt förväntas förhöja vår beundran inför denna Gud som beter sig på det här sättet. På något sätt borde vi alltså göra som Gud, glädjas precis lika mycket åt de förlorade som åt de frälsta, eftersom alla människor till slut hamnar på de platser (himmel eller helvete) som Gud önskat och predestinerat redan innan jordens skapelse.

“En gång frälst alltid frälst” är förstås en lära som är central inom kalvinismen, vilket innebär att man egentligen inte vet om man är frälst eller inte (som man annars skulle kunna vara). Om en kristen i slutet av sitt liv börjar leva i lögn och otrohet, så måste man använda argumentet “han/hon var inte frälst från första början, för då hade personen förblivit frälst”. Alternativt att personen fortfarande är frälst trots sin synd eftersom ingen utvald människa någonsin kan gå förlorad. Bibeln å andra sidan talar om att man kan dö om man återvänder till sin synd (Satan lärde ut det motsatta med sin “Ni skall visst inte dö” i 1 Mos. 3:4).

Kalvinismen är ett virrvarr av ständiga motsägelser, och tyvärr hamnar man främst på kalvinistiska sidor när man gör sökningar på google. Då kanske man hamnar hos carm, aomin, gotquestion eller desiringgod, och riskerar då att bli matade med kalvinism utan att vara medveten om det.

Vad är synd?

1 Joh. 3:4 Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty synd är brott mot lagen.

1 Joh. 1:6 Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen.

Gal. 5: 14 Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv.

Vad är löftet om synden? Gud frestar ingen, men han hjälper oss med utvägar när frestelser kommer. Notera alltså att det inte är en synd att frestas. Gud begär inte det omöjliga utav oss utan de möjliga.

Gal. 5:16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.

1 Kor. 10:13 Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut.

Se gärna debatten mellan “friviljaren” Jesse Morell och carms Matt Slick här. Läs gärna om Herrens bön/Fader vår här.

Befallde Gud den assyriska kungen att plundra och synda? – Jes. 10:6

Nov28

Jag sände honom mot ett gudlöst folk, mot min vredes folk. Jag befallde honom att plundra och ta byte och trampa ner dem som smuts på gatorna. (Jes. 10:6)

Taget ur sitt sammanhang kanske ovan låter som om Gud tvingar människor att synda, men vi vet att Gud inte tvingar någon att överträda hans bud. Det betyder att varje gång en människa syndar så sker det utan undantag emot hans vilja.

Jak. 1:13 Ingen som frestas skall säga: “Det är Gud som frestar mig.” Ty Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. 14 Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär.

När man läser Jes. 10 så ser vi att Gud har en plan som han vill verkställa (såvida han inte ser omvändelse) som inkluderar vedergällning/bestraffning, och självfallet kan Gud tillfälligtvis välja att låta onda män utföra sina egna planer för att möjliggöra en lämplig bestraffning. Gud skulle kunna välja andra sätt, men om han vet att Israels fiende har en viss plan att gå emot Israel så kan förstås Gud välja att inte förhindra de planerna utan låta dem fortgå. Gud har aldrig lovat att förhindra människor från att synda, för det skulle i så fall ha inneburit att de inte har någon fri vilja. Problemet med den assyriska kungen är att han lade till egna planer som inte alls passade ihop med Guds planer. Meningen precis efter v. 6 låter så här:

Jes. 10:7 Men så menade inte han, i sitt hjärta tänkte han inte så. HANS HJÄRTA stod efter att förgöra, att utrota många folk.

Notera att Guds instruktioner handlade om att vedergälla ett folk, men den assyriska kungen hade i sitt hjärta att förgöra och utrota många folk (plural). Kungen ville plundra landet för sin egen vinnings skull, och därför kan vi också läsa att Gud kommer att döma honom för hans stolthet.

Ska man vara riktigt noga så är det inte nödvändigtvis en synd att “plundra, ta byte och trampa ner”. Inte om det kommer som en befallning från Gud, men däremot om man tar sig sådana rättigheter baserat på sina egna människoidéer. Gud har använt sig av en sådan befallning (plundring) vid ytterst begränsade tillfällen, och det har alltid handlat om kananeer eller närbesläktade folk. Läs gärna min bloggartikel om Bibelns utrotningskrig. Det handlade inte om några oskyldiga Svenssons, utan det handlade om raser (finns inte längre idag) som dels hade gener för att vara jättar, och dels utförde största möjliga ondska när de exempelvis inte skonade sina egna barn utan offrade en del till avgudar. Men är det inte fel av Gud att inte lyda sina egna bud som han befaller andra att lyda? Nej, inte nödvändigtvis eftersom buden är till för människor som lever på jorden. När det handlar om “Du skall inte döda” så gäller detta inte Gud som har makt att både skapa och släcka liv. Det är en rättighet som endast han har (och som han även har rätt att delegera till andra). Att människor felaktigt och tvärt emot tar rätten i sina egna händer och påstår “Gud har sagt ….”, ändrar inte på att Guds lag är god och för vårt eget bästa. Tyvärr döms ibland Gud och hans lagar baserat på människor som inte lyder dem.

Jesaja 10 börjar med ett VE gentemot dem som stadgar orättfärdiga lagar, som givetvis är något som är emot Guds vilja och därför tänder hans vrede. Om det var Gud själv som orsakade så att människor begår onda handlingar så skulle förbannelsen falla tillbaka på honom själv.

1 Ve dem som stadgar orättfärdiga stadgar och skriver orätta lagar 2 för att förvrida rättvisan för de nödställda och beröva de nertryckta i mitt folk deras rätt,
för att göra änkor till sitt byte och plundra de faderlösa.3 Vad skall ni göra på räkenskapsdagen, när förödelsen kommer fjärran ifrån? Till vem skall ni fly för att få hjälp, och var skall ni göra av era rikedomar?4 Den som inte faller på knä bland fångar måste falla bland de dräpta. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt.

Att som ett folk vandra sin egen väg och utföra diverse onda handlingar leder till konsekvenser, och om Israel förlorar Guds skyddande hand så blir det lättare för deras fiender att övervinna dem. Jesaja 10 har en hel del poetiska uttryck och liknelser såsom “Assur, min vredes ris”, “Staven i hans hand är min förbittring, och “min hand har drabbat andra gudars riken”. Även v. 6 kan alltså tolkas som en sanning som är uttryckt med poetiska inslag.

5 Ve över Assur, min vredes ris! Staven i hans hand är min förbittring. 6 Jag sände honom mot ett gudlöst folk, mot min vredes folk. Jag befallde honom att plundra och ta byte och trampa ner dem som smuts på gatorna.7 Men så menade inte han, i sitt hjärta tänkte han inte så. Hans hjärta stod efter att förgöra,att utrota många folk.—10 Eftersom min hand har drabbat andra gudars riken, som hade fler gudabilder än Jerusalem och Samaria,11 skulle jag då inte göra med Jerusalem och dess gudabilder som jag har gjort med Samaria och dess gudar?“12 Men när Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, skall jag STÄLLA ASSURS KUNG TILL SVARS för frukten av hans hjärtas övermod och hans stolta ögons högmod.

Det är en synd att ha ett övermodigt hjärta och stolta ögon. Helt uppenbart så agerade kungen emot Guds vilja, och kungen måste stå till svars för sina egna handlingar. Att låta Israel få ett straff är en sak (de hade många avgudabilder och utförde många onda handlingar), men det ger inte Assurs kung rätten att göra som han vill med landet.

13 Ty han säger: “Med min hands kraft har jag utfört detta och genom min vishet, eftersom jag är så klok. Jag tog bort folkens gränser, jag plundrade deras skatter, som den mäktige störtade jag härskarna.

Kungen här ovan verkade inte inse att han inte skulle ha varit så segerrik om inte Gud hade tagit bort sin hand över Israel. Tar man bort ett skydd från folket så blir det mer sårbart, då fienden lättare kan angripa och segra. Kungen säger stolt att han tagit bort folkens gränser, vilket inte är något som verkligen inte passade ihop med Guds planer.

15 Skall yxan upphöja sig över honom som hugger med den, eller sågen förhäva sig över honom som sätter den i rörelse? Som om käppen kunde svinga den som lyfter den, eller staven lyfta den som inte är av trä! 16 Därför skall Herren, Herren Sebaot, sända en tärande sjukdom bland hans feta män, och under hans härlighet skall en låga brinna lik en lågande eld.

Nej, yxan borde inte upphöja sig över den som hugger med den, men ändå så sker detta ibland. Saker och ting sker inte alltid som Gud vill (även om han förstås aldrig tappat kontrollen över sin skapelse).

22 Ty om än ditt folk, Israel, vore som havets sand, så skall bara en kvarleva av det vända om. Förödelse är beslutad, flödande av rättfärdighet.23 Ty förödelse och beslutad straffdom skall Herren, Herren Sebaot låta komma över hela landet.24 Därför säger Herren, Herren Sebaot så: Mitt folk, du som bor i Sion, frukta inte för Assur. Han skall slå dig med riset och höja sin stav mot dig, som man gjorde i Egypten.

Här ovan kan vi se att endast en kvarleva av Israel ska omvända sig. Det är ingenting som Gud predestinerar, utan det är varje individs eget ansvarsområde. Däremot kan Gud låta en världsvid flod ta över landet (som han gjorde under Noas tid), eller låta förödelse komma över ett land. I det här fallet så behövde inte Gud skapa fiender till Israel, för det fanns gott om fiender utan hans hjälp. Det Gud hoppas på är omvändelse. Ibland krävs det fysiska umbäranden för att ett folk ska förstå sitt eget bästa, och Gud ger nåd till ödmjuka hjärtan.

Samma budskap finns i Jes. 9

Även i kapitlet innan ser vi samma budskap

8 Herren sänder ett ord mot Jakob, och det slår ner i Israel.9 Allt folket får erfara det, Efraim och Samarias invånare, de som säger i stolthet och i hjärtats högmod:
10 “Tegelstenar har fallit, men vi skall bygga med huggen sten. Mullbärsfikonträd har man huggit ner, men vi sätter cedrar i deras ställe.” Herren reser upp Resins ovänner mot dem och uppeggar deras fiender,12 arameerna från den ena sidan, filisteerna från den andra, och de skall sluka Israel med glupska gap. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt.

Stolthet kan orsaka Guds vrede, och han kan välja att sträcka ut sin hand mot Israel sitt eget folk som borde vara goda föredömen för alla andra folk .

13 Ty folket vänder inte om till honom som slår dem. Herren Sebaot söker de inte.

Det är ingen bra idé att inte omvända sig och inte söka Gud …

14 Därför skall Herren hugga av från Israel både huvud och svans, både palmtopp och sävstrå, allt på en dag.15 De äldsta och högst uppsatta är huvudet, profeten som talar lögn är svansen. 16 Ty detta folks ledare för det vilse, och de som låter sig ledas går i fördärvet.

Vi kan läsa ovan att skälet att Gud låter Israel fara illa är deras egna onda handlingar. Det är deras ledare som orsakar så att folk far vilse, men det är människornas eget fel att de låter sig ledas rakt i fördärvet. Liksom Adam och Eva kunde välja att lyda Gud eller Satan, så kan Israels folk här välja att lyda Gud eller sina ledare. Fel val leder till dystra konsekvenser.

17 Därför kan Herren inte glädja sig över deras unga män, eller förbarma sig över deras faderlösa och änkor. Ty alla är de skenheliga och gör det som är ont, varje mun talar dårskap. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt.

Ovan kan vi läsa att skälet att Gud inte glädjer sig över landets unga män eller förbarmar sig ens över faderläsa och änkor, är att de alla är skenheliga och gör det som är ont. Därför är hans hand fortfarande utsträckt emot dem. Omvändelse är vad som kan kurera situationen.

18 Ja, ogudaktigheten brinner som en eld, den förtär tistel och törne. Den antänder snårskogen så att den går upp i höga virvlar av rök.19 Genom Herren Sebaots vrede står landet i brand, och folket är som ved för elden. Ingen skonar sin broder.20 Man river åt sig till höger men förblir hungrig, man tar för sig till vänster men blir inte mätt. Var och en äter köttet på sin egen arm:21 Manasse äter Efraim och Efraim Manasse. Tillsammans angriper de Juda. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt.

Problemet är alltså människornas ogudaktighet när de vandrar sin egen väg. Inte att Gud är den som predestinerar människor till att synda. Kalvinister ser gärna Jes. 10:6 som ett bevis för att Gud predestinerat (tvingar) även onda människor att utföra hans vilja. Inte nog med det, utan de antar att Guds vilja sker till 100% av alla människors handlingar utan undantag. De anser att Gud annars inte skulle vara allsmäktig och suverän.

Pelagius var ingen irrlärare, men däremot Augustinus som förnekade människans fria vilja

Sep25

Pelagius hade samma teologiska syn som kyrkofäderna före honom

Pelagius levde ca 354-418 e.Kr. och var en brittisk präst och en respekterad teolog med goda kunskaper i latin och grekiska (till skillnad från Augustinus). Pelagius var samtida med St. Patrick på Irland, och Pelagius främsta elev var Caelestius.

Tyvärr har Peagius namn blivit som ett slags skällsord, speciellt från reformert håll, som grundar sig på att man tillskrivit honom lömska åsikter på mycket osäkra grunder. Pelagius har inte bara fiender idag, utan även under hans egen tid fanns teologer som inte höll med honom – och Augustinus verkar vara den man som startat schismen. Därför bör vi vara väldigt aktsamma så att vi inte hämtar vår information om Pelagius från Augustinus håll, för vem vill bli bedömd baserad på människor som ser sig själva som motståndare? Dessutom är det fullt möjligt att den före detta gnostikern Augustinus är den kyrkopersonlighet som introducerade de flesta irrlärorna till kyrkan. Än idag är vi drabbade av kalvinismen som använder Augustinus som den stora inspirationskällan.

Augustinus populariserade framför allt den falska gnostiska läran om arvsynden (med idén att allt kött är korrupt), och tanken att människan har en syndig natur redan från födseln. Det är av denna anledning som barndop blev populärt i många kyrkor, och ibland den enda formen av dop som tillåts. Pelagius tog avstånd från Augustinus läror om arvsynden, som inte heller någon av de tidigare kyrkofäderna höll med om (se denna artikel).

Eftersom Pelagius hade samma syn på frälsning, fri vilja, arvsynd, människans natur, etc, som kyrofäderna före honom, så finns det heller ingen anledning att mynta ett begrepp efter Pelagius (men det är förstås redan gjort). Det hade i så fall varit mer logiskt att beskriva folk som irenaeusianer, ignatianer, klementianer, el. dyl. De hade ju samma åsikter och levde före Pelagius. Augustinianer, hade också varit ett logiskt begrepp för att beskriva anhängare av Augustinus nygamla gnostiska läror.

Pelagius läror fördömdes på katolska möten, och därmed är saken klar?

Reformerta kristna, som vanligtvis kritiserar den katolska kyrkan, använder sig konstigt nog gärna av beslut från katolska kyrkomöten (koncilier, eller synoder) för att motivera varför Pelagius är en irrlärare. Men det finns flera faktorer som gör att deras fokus på katolska kyrkomöten (i stället för sola scripta) faller:

Alla kyrkomöten kom inte till slutsatsen om en fällande dom.
Medan Pelagius läror deklarerades vara i sin ordning under möten där han var närvarande, så blev han fördömd under tre kyrkomöten där han inte vara närvarande och kunde försvara sig. Det kanske finns ett samband?
Det finns stöd för att åtminstone några av Pelagius fällande domar senare vändes till hans fördel under senare möten.
En människa (Augustinus) var drivande för att eliminera motstånd till sin egen lära och för att få pelagianism på fall. Vad hade hänt om Augustinus inte valt den vägen?
Kyrkomötet i Orange, som fördömde pelagianism, fördömde senare också kalvinismen som grundar sig i Augustinanism.
Om dessa katolska kyrkomöten anses ha auktoritet, borde inte fler (alla?) katolska kyrkomöten vara ledande för oss?

Många kyrkosamfund kallar ofta sitt högsta beslutande organ för synod, och ett möte inom en sådan ledning kallas alltså för synod eller kyrkomöte. Ibland även koncilium. Ett koncilium brukar vara en bredare sammankomst inom den kristna kyrkan för att avgöra lärofrågor och regler. Det finns sju koncilier som kallas ekumeniska och är erkända av både den östliga (ortodoxa kyrkan) och västliga kristenheten (Katolska Kyrkan och många protestantiska kyrkor).

Pelagius besökte Israel år 412, och 415 stod han framför synoden i Jerusalem, anklagad för att sprida irrläror. Han kunde dock försvara sig och klarade sig. För att slippa ytterligare attacker från Augustinus och prästen/teologen/historikenr/bibelöversättaren Hieronymus (Eusebius Sophronius Hieronymus, eller Jerome) så författade Pelagius De libero arbitrio (“Om den fria viljan”) år 416, men den blev sedan grunden till att han några år senare anklagades igen av två afrikanska kyrkomöten där han ej var närvarande och förlorade. Hans motståndare hade alltså chansen att förvränga hans åsikter.

Det var alltså Augustinus som lyckades få Hieronymus att ansluta sig till idén att Pelagius propagerade för en farlig irrlära som måste stoppas så att den inte spreds vidare till öst. I stället blev Augustinus teologi den officiella, och tyvärr finns inte mycket av Pelagius originaltexter kvar. Det är inte helt otroligt om de förstördes i hög grad av Augustinus och Hieronymus eftersom de ansågs vara irrläror. I stället frodades och överlevde Augustinus beskrivning av Pelagius läror, vilket alltså inte alltid är detsamma som källan själv. Hieronymus lära om Jesus moder Maria som evig jungfru orsakade däremot inget larm om irrlära.

Det var till slut tre kyrkomöten som under Pelagius frånvaro fördömde pelagianism; I Kartago (Tunisien, Augustinus hemvist) år 418, Efesus år 431; och Orange år 529. Kyrkomötena i Orange och Kartago var inte fullt ekumeniska möten, och det betyder att det inte var en närvaro av biskopar från alla regioner. Resultaten från dessa möten var heller inte universellt accepterade av både östra och västra kyrkor (möjligen med undantag av beslutet i Efesus.)

Både Pelagius och Caelestius riskerade inledningsvis att fördömas och bannlysas av Påven Innocent I, men Innocents efterträdare Zosimus proklamerade Pelagius oskuld baserat på hans skrift Libellus fidei år 417. Zosimus ändrade sig sedan efter en förnyad undersökning av kyrkomötet i Kartago samt under påtryckningar. Det handlar alltså om vanliga dödliga människor som gör sina bedömningar, och som ändrar sig ibland beroende på åtalspunkter och försvarslinje.

En kompromiss mellan de två ståndpunkterna blev snart opulärt under namnet “semi-pelagianism, men även där händer det att människor gör sina egna tolkningar vad begreppet betyder och vad som inbegrips i kompromissen.

Doktrinerna inom kalvinismen fördömes också under kyrkomöten

Kyrkomötet i Orange fördömde även kalvinismens doktriner. Om mötet anses vara en auktoritet i ett avseende kanske de borde vara det i samtliga avseenden? Vidare har det förekommit kyrkomöten även på senare tid, och kanske dessa också måste anses vara auktoritativa trots att det handlar om vanliga människor som röstar?

Om man måste acceptera att en lära är en irrlära för att ett kyrkomöte beslutat om det, så måste kalvinism anses vara det ännu mer än pelagianism med tanke på att fler kyrkomöten kom fram till att kalvinismen är en irrlära. Kalvinismens doktriner om predestination, begränsad försoning, och oemotståndlig (tvingande) nåd har alla blivit fördömda som läror genom historien genom diverse förespråkare (såsom Lucidus och Gotteschalcus). Vidare kan man undra hur kalvinisterna ser på andra beslut under andra möten, såsom kyrkomötet i Konstance år 1414 gällande John Huss, Worms år 1521 gällande Martin Luther, och Trent år 1561 gällande protestanter i sin helhet?

Ett kyrkomöte fördömde även “arminianism” i Dort år 1618-1619, där arminianer tvingades stå på de anklagades sida. Det betyder att även arminianer borde akta sig för att förlita sig på kyrkomöten (som fördömer Pelagius), med tanke på att de själva är fördömda baserat på andra kyrkomöten.

Pelagius teologi

Det mesta av material om Pelagius finns i händerna på hans fiender. Augustinus anklagade Pelagius för att förneka Guds nåd och för att anse att Guds nåd inte är nödvändigt för frälsning. Det är dock inte en korrekt beskrivning av Pelagius läror.

På liknande sätt är det vanliga spåret att man tillskriver pelagianism idén att människor har kapacitet att lyda Guds bud genom sin fri vilja och “utan Guds nåd”. Men Pelagius inställning skiljer sig inte från Titus 2:11-12 där budskapet är att Guds nåd hjälper oss att leva gudfruktigt här och nu – vilket enligt verserna är något som erbjuds ALLA människor. Alla kan alltså använda sig av Guds nåd för att lyda Guds bud och sina samveten.

Titus 2:1 Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för ALLA MÄNNISKOR. 12 Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är

Rom. 2:6 Han skall ge var och en efter hans gärningar: 7 evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, 8 men vrede och dom åt dem som söker sitt eget och inte lyder sanningen utan orättfärdigheten. — 13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. 14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem.

Om Guds nåd har uppenbarats till frälsning för ALLA MÄNNISKOR, så innebär det att människorna är skapta med en grundkapacitet att söka och finna Gud ( se Apg. 17). Vi är också skapta för att kunna omvända oss och lyda Guds bud. M. a. o. är det inte en korrekt beskrivning att säga att pelagianer tror att människor kan lyda Guds bud “utan Guds nåd”.

Joh. 1:8 Själv var han inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset.9 Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen.

Apg 17:26 Och han har av en enda människa skapat alla människor och folk, för att de skall bo över hela jorden. Han har fastställt bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skall bo, 27 för att de skall söka Gud, om de möjligen skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom, fastän han inte är långt borta från någon enda av oss.

Pelagius ansåg INTE att människan kan frälsa sig själv, såsom Augustinus anklagade honom för. En sådan lära hade onekligen varit en irrlära, men det är alltså ingenting som Pelagius lärde ut. Pelagius ansåg däremot att även om människan är helt förlorad utan Gud och hans nåd, så kan människan absolut undvika synd eftersom människan inte är ur stånd att kunna välja det goda. Även “andligt döda” människor (som lever i synd) kan välja den goda vägen – att omvända sig och vända sig till Gud.

En annan teologisk åsikt som kopplas ihop med Pelagius är att han INTE tror på arvsynden. Detta är däremot inte en felaktig beskrivning av Pelagius åsikter eftersom han mycket riktigt inte alls håller med Augustinus om arvsynden. Augustinus trodde starkt på både arvsynden och att människan efter syndafallet hamnat i ett annat läge där hon är ur stånd att kunna omvända sig till Gud.

Pelagius höll med kyrkofäderna före honom gällande människans fria vilja och arvsynden, medan Augustinus läror överensstämde mer med gnostikernas. Kalvinismen har sin start i Augustinianism, och Augustinus har sin start i gnostisism. Detta tydliggörs när man läser citat från tidigare kyrkofäder. Tertullian, Hippolytus och Irenaeus skrev mycket material emot gnostiska läror. Pelagius, precis som kyrkofäderna före honom, ansåg att nyfödda barn är precis lika oskyldiga som Adam var innan han syndade.

Pelagius ansåg att människans natur inte var drabbad av Adams synd (synder är något som inte kan ärvas), och därför förtjänar människor helvetet endast genom sitt eget agerande och inte pga dåliga gener. Pelagius ansåg att människan är skapt för att kunna välja mellan gott och ont, utan vara bundna till en viss natur som tvingar dem till det ena eller det andra alternativet.

Pelagius ansåg att Augustinus hade en väldigt mörk syn på människan, där hon ansågs vara syndfull till sin natur redan från födseln och inte kapabel till att segervisst vända ryggen åt det onda. Pelagius ansåg i stället att människan har en naturlig förmåga att välja det goda i stället för det onda. Jesus krav “var fullkomliga” (“be ye perfect”) tolkade Pelagius som att människan verkligen har en inbyggd kapacitet att kunna lyda det kravet.

Matt. 5:48 Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.

Pelagius utmanade den nya formen av Kyrka som Augustinus varit med om att forma, och hävdade att både lagen och evangelium kan leda en människa till himlen. Annars skulle ingen under det gamla testamentet kunna bli frälst. Pelagius menade att det handlar om att leva i rättfärdighet. Inte på ett sådant sätt att han lärde ut att gärningar allena kan frälsa, men tro allena kan heller inte frälsa.

Jesus dog för människorna på korset en gång för alla (det finns ingen förlåtelse utan blod), och därmed upphörde det temporära djuroffersystemet.

Frälsning enligt Nya Testamentet (tro och rättfärdighet!):

Jak. 2:20 Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? 21 Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret? 22 Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. 23 Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet, och han kallades Guds vän. 24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och INTE bara genom tro. 25 Blev inte skökan Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar, när hon tog emot sändebuden och förde ut dem en annan väg? 26 Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

Frälsning enligt Gamla Testamentet (tro och rättfärdighet!):

Hes. 18:4 Se, varje levande själ tillhör mig, fadern såväl som sonen. De är mina. Den som syndar skall dö. 5 Om en man är rättfärdig och gör det som är rätt och rättfärdigt, — 9 om han lever efter mina stadgar och håller mina föreskrifter, så att han gör det som är rätt och gott, då är han rättfärdig och skall förvisso få leva, säger Herren, Herren.—- 19 Men ni frågar: “Varför skall inte sonen bära på sin fars missgärning?” Sonen har gjort det som är rätt och rättfärdigt. Han har hållit alla mina stadgar och följt dem, och därför skall han förvisso få leva. 20 Den som syndar skall dö. En son skall inte bära sin fars missgärning, och en far skall inte bära sin sons missgärning. Den rättfärdiges rättfärdighet skall vara hans egen, och den ogudaktiges ogudaktighet skall vara hans egen.21 Men om den ogudaktige vänder om från alla de synder som han har begått och håller alla mina stadgar och gör det som är rätt och rättfärdigt, då skall han förvisso leva och inte dö. 22 Ingen av de överträdelser han har begått skall då tillräknas honom. Genom den rättfärdighet han har visat skall han få leva. 23 Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren, Herren. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva.24 Men när den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och handlar orätt och gör samma vidriga gärningar som den ogudaktige, skulle han då få leva? Ingen av de rättfärdiga gärningar som han har gjort skall då bli ihågkommen. Genom den trolöshet som han har begått och genom den synd han har gjort skall han dö.25 Ändå säger ni: Herrens väg är inte rätt. Hör då, ni av Israels hus: Är inte min väg rätt? Är det inte era vägar som inte är rätta? 26 När den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, så dör han på grund av det. Genom det orätta han har gjort skall han dö. 27 Men när den ogudaktige vänder om från sin ogudaktighet och gör det som är rätt och rättfärdigt, skall hans liv bli bevarat. 28 Därför att han kom till insikt och vände om från alla de överträdelser han hade gjort, skall han förvisso leva och inte dö. 29 Ändå säger Israels hus: Herrens väg är inte rätt! – Är inte mina vägar rätta, ni av Israels hus? Är det inte era vägar som inte är rätta?30 Därför skall jag döma er, var och en efter hans gärningar, ni av Israels hus, säger Herren, Herren. Vänd om och vänd er bort från alla era överträdelser för att er missgärning inte skall få er på fall. 31 Kasta bort ifrån er alla de överträdelser genom vilka ni har syndat och skaffa er ett nytt hjärta och en ny ande. Ty inte vill ni väl dö, ni av Israels hus? 32 Jag finner ingen glädje i någons död, säger Herren, Herren. Vänd därför om, så får ni leva.

Pelagius ansåg också att man kunde bli frälst helt separat från både kyrka och präster, genom tro och lydnad av Gud. Därmed inte sagt att Pelagius rekommenderade en församlingslös tillvaro. På Pelagius tid var det förstås inte alltid en populär lära att det fanns chans till frälsning utanför en kyrkokrets, och framför allt inte utanför den romerska kyrkan som hunnit etablera sig som den yttersta instansen för lärofrågor i form av biskopen av Rom (påven). Pelagius besökte Rom och han fick inga goda intryck av den romerska församlingen. Exempelvis motsatte han sig den hierarkiska strukturen, och framför allt fokuset på påven. Den romerska kyrkans avslappnade attityd gentemot synd kopplade Pelagius ihop med dess lära om nåden som alltid förlåter oavsett vad du gör.

Citat från Pelagius själv, och några av hans närmaste

Julian of Eclanum systematiserade Pelagius läror. Tack till Jesse Morell för de flesta av citaten nedan.

“We [Pelagians] maintain that men are the work of God, and that no one is forced unwillingly by His power either into evil or good, but that man does either good or ill of his own will; but that in a good work he is always assisted by God’s grace, while in evil he is incited by the suggestions of the devil.” / Julian of Eclanum’s Pelagian Statement of Faith

We, the Pelagians, teach] that nothing of evil passed from Adam upon the rest of humanity except death, which is not always an evil, since to the martyrs, for instance, it is for the sake of rewards; and it is not the dissolution of the bodies, which in every kind of men shall be raised up, that can make death to be called either good or evil, but the diversity of merits which arises from human liberty.” / Julian of Eclanum’s Pelagian Statement of Faith

Pelagius: “I anathematize the man who either thinks or says that the grace of God, whereby ‘Christ Jesus came into the world to save sinners,’ is not necessary not only for ever hour and for every moment, but also for every act of our lives: and those who endeavor to dis-annul it deserve everlasting punishment.” / On The Grace Of Christ, And On Original Sin by Augustine

Pelagius: “This grace we do not allow to consist only in the law but also in the help of God. God helps us through His teaching and revelation by opening the eyes of our heart, by pointing out to us the future so that we may not be preoccupied with the present, by uncovering the snares of the devil, by enlightening us with the manifold and ineffable gift of heavenly grace.” / Life and Letters by B. R. Rees, 1988 Edition, p. 33.

Pelagius: “God always aids by the help of his grace. God aids us by his doctrine and revelation, while he opens the eyes of our heart; while he shows us the future, that we may not be engrossed with the present; while he discloses the snares of the devil; while he illuminates us by the multiform and ineffable gift of heavenly grace. Does he who says this, appear to you to deny grace? Or does he appear to confess both divine grace and the freewill of man?” / De Gr. Chr. 4, 7

Pelagius: “Behold, before your blessedness, this epistle clears me, in which we directly and simply say, that we have entire freewill to sin and not to sin, which, in all good works, is always assisted by divine aid. Let them read the letter which we wrote to that holy man, bishop Paulinus, nearly twelve years ago, which perhaps in three hundred lines supports nothing else but the grace and aid of God, and that we can do nothing at all of good without God. Let them also read the one we wrote to that sacred virgin of Christ, Demetrias, in the east, and they will find us so praising the nature of man, as that we may always add the aid of God’s grace. Let them likewise read my recent tract which we were lately compelled to put forth on freewill, and they will see how unjustly they glory in defaming us for denial of grace, who, through nearly the whole text of that work, perfectly and entirely profess both free will and grace.”/ De Gr. Chr. 31, 35, 37, 4, Pelagius i ett brev till Innocent

Som vi kan se så ansåg Pelagius att nåd verkligen är nödvändigt för människor ska kunna välja det rätta för att uppnå frälsning. Även den fria viljan ansåg han vara en nådegåva – given till alla vid skapelsen. Han ansåg därför att människan i allra högsta grad är frälst av nåd, och att vi omöjligt skulle kunna bli frälsta utan denna nåd. Däremot motsatte sig Pelagius Augustinus tolkning av nåd, som i stället handlar om en nåd som förlorades genom arvsynd och som resulterade i människans oförmåga att lyda vilket vidare resulterar i att nåden måste förnyas av Gud (och som tyvärr inte är något som erbjuds alla människor enligt samma tankegång). Pelagius bejakade alltså både människans fria vilja och och behovet av Guds nåd, medan Augustinus förnekade friheten att kunna välja eftersom han missförstod betydelsen av Guds nåd:

“I have tried hard to maintain the free choice of the human will, but the grace of God prevailed.”/ Retractations by Augustine

Det ska också sägas att Augustinus ändrat ståndpunkter genom sitt liv, vilket framkommer i hans böcker. Det började med gnosticism (i form av manikeism), men även om Augustinus lämnade det spåret så kan man ibland se en del liknande tankegångar i texterna. Det han skriver om den fria viljan i en skrift kanske skiljer sig från vad han skriver i ämnet ett senare skede. Precis som kalvinister inte lyckas vara konsekventa med sina doktriner idag, så kunde inte heller Augustinus vara konsekvent under sin tid. Augustinus har ställt till mycket problem för oss kristna idag eftersom han lyckades få in så mycket gnosticism i kyrkosystemet som många kristna människor fortfarande tror på. Arvsynd, predestinationsläran, monergism, den katolska kyrkans övergripande makt, böner för döda, tillbedjan av Maria, barndop, sex är syndigt även inom äktenskapet, upphörande av andens gåvor, etc. Du kan läsa om avsaknad av “arvsynden” i Rom. 5 här.

“I verily believe, the real heresy of Pelagius was neither more nor less than this: The holding that Christians may, by the grace of God, (not without it; that I take to be a mere slander,) ‘go on to perfection;’ or, in other words, ‘fulfill the law of Christ.’” / The Works of the Rev. John Wesley, A.M., 1840 Edition, p. 310

“What is plainer than that the ancient divines, for three hundred years after Christ, those at least who flourished before St. Augustine, maintained the liberty of our will, or an indifference to two contrary things, free from all internal and external necessity!” / An Equal Check to Pharisaism and Antinomianism by John Fletcher, Volume Two, p. 209, Published by Carlton & Porter

Encyclopedia Britannica
Encyclopedia Columbia
”Augustine of Hippo”, Peter Brown
Jesse Morell, Open air outreach

Vad är Open Theism – Öppen Teism?

Sep11

Öppen teism – en delvis öppen framtid

Öppen teism betonar människans fria vilja (som kan skilja sig från Guds vilja) och är en teologi vars särdrag är att man anser att en del av framtiden är “öppen”, vilket innebär att Gud inte vet allt som kan tänkas ske och beslutas i framtiden eftersom alla framtida val inte är gjorda än. De ligger fortfarande öppna i framtiden. Inom Öppen teism så tror man alltså inte att Gud ser allting som en färdig tidslinje, eller som en film han redan sett. Dåtiden har redan varit, nutiden är just nu, men framtiden ligger öppen eftersom den ännu inte infunnit sig med alla dess möjligheter. Ofta reagerar Gud på det som människor beslutar sig för att göra (t.ex. omvända sig eller inte), och eftersom människorna ännu inte gjort alla sina framtida beslut ännu så har inte heller Gud tagit alla sina beslut.

Detta innebär dock inte det motsatta – att Gud inte vet någonting alls om framtiden. Bibeln innehåller som bekant många profetior, och om t o m människor har profetians gåva och kan profetera om framtiden, så har givetvis skaparen denna förmåga ännu mer. Många av profetiorna sker eftersom Gud direkt eller indirekt ser till att de kommer att ske. Noas flod är exempel på en uppfylld profetia som Gud kände till i förväg eftersom han själv orsakade den, men floden kom som en reaktion på människornas ondska. När Gud såg människornas stora register av ondska så ångrade han att han ens skapat dem.

Även vi själva kan ibland göra väldigt säkra förutsägelser baserat på tidigare erfarenheter och kunskaper om andra. “Vad var det jag sa?”, kan ofta komma på tal. Gud kan bättre än oss pricka in händelser i framtiden eftersom han känner våra hjärtan utan och innan, samt ser allting medan det pågår från alla vinklar och riktningar. Han kan självklart med lätthätt se på saker och ting både på både kort sikt och lång sikt. Vi människor kommer inte i närheten av en sådan fullständig och komplett kunskap som Skaparen har. Eftersom han skapat oss så vet han också mycket väl hur vi förmodligen reagerar inför olika situationer.

Öppna teister anser att bönens kraft skulle vara försvagad om man inte genom bönen skulle kunna förmå Gud att gripa in i nuet och hörsamma böner genom att eventuellt justera saker och ting samt kanske påverka andra. Bönen blir mer meningsfull om man har tilltro till att man kan förändra sin och andras tillvaro med hjälp av kommunikation med Gud. Om inte Gud skulle kunna ändra sina planer (och därmed framtiden) så vore bönen onödig. Om Gud ser allting som en färdigskriven och orubbad tidslinje, så kan våra böner inte ändra någonting på den färdigskrivna tidslinjen.

Gud kan ångra sig och ändra sina planer, vilket betyder att han hade andra planer tidigare. Om Gud känt till även omständigheterna till att han ångrat sig och ändrat sina planer (t ex människors ageranden) så kanske han borde ha riktat in sig på plan B redan vid tidernas begynnelse, då han redan känt till alla omständigheter?

Om omständigheter förändras, så kan även framtiden förändras, speciellt om vi ivrigt ber om vissa resultat. Det är alltså till viss del upp till oss hur våra liv kan utformas, och det är i nuläget inte helt klartlagt och bestämt om och hur vi kommer att lägga ner tid på bön i framtiden. Framtiden är full av möjliga vägval. Eftersom Gud har kunskap om människornas hjärtan och tankar så kan han göra väldigt tillförlitliga diagnoser. Men även dessa diagnoser (t ex att en stad ska förintas) kan ibland förändras med hjälp av människors omvändelse och bön. Bestämda utgångar kan finnas ibland, och i andra fall inte.

Begreppet Open Theism är ganska modernt, men däremot inte läran. Inom Öppen teism anser man att Gud inbjuder människan att vara med och avgöra sin framtid, samt att ta konsekvenserna för sina egna beslut. Detta löser ondskans problem (liksom klassisk teism), eftersom det inte är Gud som är orsaken till ondska utan människorna.

Gud anses vara i kontroll över sin skapelse (och den framtida permanenta tillvaron) även om han inte toppstyr allas våra beslut och använder sig av micro managament. Att låta människan utöva sin fria vilja betyder inte att Gud hamnar i en position där han hjälplöst vrider sina händer inför en oväntat situation och inte har en aning om hur han ska lösa problemet. Gud har alltid en lösning, även om han ibland reagerar beroende på hur människorna agerar. Ibland kanske vi kan uppleva det som om Gud dröjer för länge med vissa bönesvar, men Gud har allting i sin hand. Även djävulen kan röra sig fritt inom vissa ramar, men Gud känner redan idag till att han en dag i framtiden ska övervinnas, och 2 Thess. 2:8 förklarar hur Antikrist (laglöshetens människa) ska förgöras genom att människosonen andas på honom.

En del öppen teister är övertygade om att Gud skulle ha stoppat Hitlers framfart om han känt till hans ondska från början, men jag är själv inte beredd att använda det argumentet. Gud lovar inte att alltid hoppa in och begränsa människors synder (vilket tiden före floden visar), men däremot att syndens lön är döden vilket resulterar i att vi inte behöver leva en evighet i den nuvarande fallna världen som inte är särskilt upplyftande alla gånger. Gud har därför lovat oss en begränsning av vårt lidande på jorden, och ett nytt Jerusalem för alla som tror och omvänder sig! Framtidens nya rike är evigt!

Termerna “allvetande” och “allsmäktig” är öppet för tolkning

Även öppen teisterna tror på Guds allvetande eftersom de anser att han vet precis allt som går att känna till. Men termen ALLT kan även inkludera kunskapen att framtiden innehåller olika beslutsmöjligheter som människor kan välja emellan, och dessa beslutsalternativ har ännu inte infallit. Gud anses inte ha brister i sin kunskap om det finns valmöjligheter och beslut i framtiden som inte är beslutade i dagsläget. Allvetande är en förmåga som krävs för att kunna döma människornas hjärtan, och Gud känner alltså till alla våra tankar, intentioner, brister, kapacitet och möjligheter. En sådan förmåga kan inte beskrivas på något annat sätt än att det handlar om ett “allvetande”. Han känner ju till allt som går att känna till om hans skapelse, eftersom han är skaparen.

Det kan finnas människor som menar att “allvetande” absolut även måste betyda kunskap om alla människors framtida val ner på minsta detaljnivå, men termen kräver inte en sådan tolkning. Andra människor kan påstå att Gud inte är allsmäktig om han inte har kapacitet att göra precis ALLT, inklusive förmågan att kasta in en nyckel i en kista innan han låser den med nyckeln. Bibeln påstår inte att Gud kan göra det omöjliga. Att vara allvetande och allsmäktig betyder inte att Gud kan vara motsägande till sin natur eller till sina gärningar. Gud kan exempelvis inte upphöra att vara Gud.

“Klassisk teism” är när man anser att Gud alltid känt till framtiden som en färdig tidslinje, inklusive kunskapen om alla människors framtida reaktioner och beslut. Egentligen kanske skillnaden mellan öppen teism och klassisk teism inte är gigantisk. Känner vår allvetande Gud till uttömmande allt i framtiden, eller känner vår allvetande Gud till allt som går att veta om framtiden? Förmodligen kanske man inte ändrar sitt sätt att leva eller tillbe Gud om man är anhängare av det ena eller det andra tankesättet. Till syvende och sist är den allsmäktiga Guden han som en dag ska döma alla våra tankar och gärningar.

Om Gud känner till allt i framtiden så borde det inte förekomma någon form av överraskningsmoment, förvåning eller förundran hos Gud, eftersom han från tidernas begynnelse känt till allt som skulle kunna orsaka sådana känslor. “Förvåningen” borde alltså redan ha infunnit sig från tidernas begynnelse som en reaktion på vad Gud vet ska komma i framtiden. I själva verket så kan vi se hur både Gud Fader och Jesus Kristus (Gud i kött) vid ett flertal tillfällen uttrycker en genuin och spontan förvåning, t ex pga människors brist på tro.

Tankesättet inom kalvinismen är motsatsen till Öppen teism

Motsatsen till Öppen teism är den reformerta läran i form av kalvinismen, där Gud känner till allt som sker i framtiden av den anledning att han förutbestämt allt som kommer att ske. Inom kalvinismen är Guds allsmäktighet/suveränitet på första plats, där grundtanken är att ingenting kan ske emot Guds vilja eftersom han då inte längre skulle kunna vara allsmäktig. Även öppna teister anser att Gud är allsmäktig men också att Gud har full kapacitet att skapa människor med fri vilja. “Sovereign” är dessutom ett ord som inte finns med i King James Bible, vilket betyder att ordet måste tolkas. Kalvinisten R.C. Sproul förklarar sin syn på Guds absoluta allsmäktighet:

“If there is one single molecule in this universe running around loose, totally free of God’s sovereignty, then we have no guarantee that a single promise of God will ever be fulfilled.” / R.C. Sproul, Chosen By God: Know God’s Perfect Plan for His Glory and His Children

Man skulle kunna säga att kalvinisterna begränsar Gud genom att insinuera att Gud saknar kapacitet att skapa människorna med fri vilja, där de alltså kan välja att lyda honom eller inte. Man skulle kunna göra en jämförelse med muslimer som begränsar Gud genom att påstå att han inte kan ha en son, vara en treenighet eller dö på korset. Varför begränsa hur Gud kan vara och vad han kan göra?

Medan kalvinister har Guds suveränitet på första plats så har öppna teister Guds HELIGHET på första plats. Dessa verser används därför som filter:

Jak. 1:13 Ingen som frestas skall säga: “Det är Gud som frestar mig.” Ty Gud frestas inte av det onda och FRESTAR INTE HELLER NÅGON.

1 Joh. 1:5 Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att INGET MÖRKER FINNS I HONOM.

Öppna teister skulle alltså aldrig gå med på en teologi där Gud anklagas för att vara orsaken till synd, och därför står just kalvinismen långt bort från deras lära.

För att vara konsekvent kalvinist så anser man att Gud inte bara frestar människor att synda utan även tvingar dem till det. Inte alla kalvinister går med på den beskrivningen, men om tanken är att ingenting sker emot Guds vilja så kan inte heller synd ske emot Guds vilja. Vidare är kalvinismens lära att Gud har utsett alla människor till att antingen vara utvalda och ej utvalda (till frälsning) redan vid jordens grund, vilket innebär att de flesta människor är förhindrade att söka Gud och göra bättring eftersom de inte är bland de utvalda. Skälet att det finns ateister är alltså inte deras eget fel utan Guds fel, eftersom han bestämt att de ska födas till det vare sig de vill eller inte. Kalvinisternas Gud föredrar synd framför helighet varje gång synd förekommer, eftersom Gud är så allsmäktig att ingenting kan ske emot hans vilja. Det är dock helt omöjligt att vara en konsekvent kalvinist eftersom kalvinismen styr resonemanget till att Gud är orsaken även till synd.

Öppna teister däremot anser att när människor utsätts för plågor är det inte för att Gud har förutbestämt det, utan Gud sörjer snarare med oss under vår tid på jorden, samt gjorde något åt vår tillvaro genom att erbjuda en bättre och permanent tillvaro i framtiden.

Profetior – finns olika sorter

Angående verbet προγινώσκω (proginóskó) så kan det översättas med “veta/känna till på förhand”, och både Petrus och Paulus använde ordet när de vill uttrycka tidigare kunskap om någon sanning/fakta (t ex. Apg 26:5, Rom. 8:29, Rom. 11:2). Då handlar inte ordet om att känna till något i framtiden, utan snarare att känna till något från historien – som ibland kan appliceras på nuet och framtiden. Det fanns exempelvis judar som kände till Paulus innan han blev arresterad, så alltså “kände de till honom i förväg”.

Här är ett intressant exempel på hur Gud känner allas hjärtan och därför vet vilka tankar och planer som de har:

1 Sam. 23:10 Och David sade: ” Herre, Israels Gud, din tjänare har hört att Saul har planer på att komma till Kegila och fördärva staden för min skull. 11 Skall Kegilas invånare då utlämna mig åt honom? Skall Saul komma ner hit, som din tjänare har hört? Herre, Israels Gud, låt din tjänare få veta det!” Herren svarade: “Han skall komma ner hit.” 12 David frågade vidare: “Skall Kegilas invånare då utlämna mig och mina män åt Saul?” Herren svarade: “De skall utlämna er.” 13 Då bröt David upp med sitt folk, omkring sexhundra man, och de drog ut från Kegila och vandrade vart de kunde. När man berättade för Saul att David hade flytt från Kegila, avstod han från att dra ut.

Det finns en det eskatologiska profetior som med bestämdhet kommer att ske. Gud vet redan idag att Satan för tillfället har jorden i sitt våld, och därför vet Gud också att det kommer ett definitivt slut på den eran. Han vet det eftersom han kommer att se till att få ett slut på Satans preliminära makt när dagen är mogen. Gud känner även till Satans intentioner och vet därför hur en sådan självdyrkan kommer att sluta, med en rad detaljer. Ibland är själva händelsen bestämd att ske inom en viss framtid, och ibland är tidpunkten mer preciserad (om den redan är bestämd).

En profetia kan handla om att Gud känner till olika förhållanden som kommer att leda till en viss händelse, och Gud kan se till att de olika förhållandena finns på plats vid lämpliga tidpunkter för att orsaka händelsen. Ibland kan Gud känna till att en viss händelse kommer att ske i framtiden (Antikrist uppkomst och/eller fall), men inte nödvändigtvis tidpunkten förrän tiden är mogen. Is. 46:11 skulle kunna användas som stöd för att profetior uppfylls för att Gud ser till att de direkt eller indirekt inträffar.

När Gud finner en rättfärdig tjänare så har Gud alla möjligheter att välja ut honom (eller henne) till att frambringa en profetia – så som han gjorde med exempelvis Jona. Inte genom att tvinga honom till det, men genom att påverka honom via en del omständigheter (fisken ….) som skulle kunna få Jona att ta de rätta besluten. Jungfru Marias man Josef fick drömmar orsakade av Gud, som påverkade honom att inte stöta bort sin trolovade ur sitt liv utan att gifta sig med henne. Dessutom uppmanades han i drömmarna att fly till Egypten med sin familj, och på så sätt uppfylldes ännu en profetia. Exempel på självuppfyllande profetior:

Joh. 19:28 Jesus visste att allt redan var fullbordat, och han sade därefter FÖR ATT Skriften skulle uppfyllas: “Jag törstar.”

Matt. 26:53 Eller menar du att jag inte kan be min Fader att han nu sänder till min tjänst mer än tolv legioner änglar? 54 Men hur skulle då Skrifterna uppfyllas, som säger att detta måste ske?”

Exempel på verser som visar på Guds förändrade planer

Här följer några kända verser som skulle kunna användas som stöd för att vi kan påverka situationer med våra böner, och att en del saker och ting ligger öppna i framtiden eftersom vi ännu inte beslutat för om (eller hur) vi kommer att be eller inte.

1 Mos. 6:5 Och Herren såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda. 6 Då ångrade Herren att han hade gjort människorna på jorden, och han var bedrövad i sitt hjärta. 7 Herren sade: “Människorna som jag har skapat skall jag utrota från jordens yta, ja, både människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. Jag ångrar att jag har gjort dem.” 8 Men Noa hade funnit nåd inför Herrens ögon.

Ovan kanske är det mest kända exempel som används av Öppna teister. Här kan vi läsa att Gud ångrade att han gjort människorna på jorden, och ämnade utrota både dem och alla djur med dem. Noa däremot fann nåd inför Herrens ögon pga sitt rättfärdiga liv, och man kanske kan fundera på vad som hade hänt om inte ens Noa fanns som ett undantag att rädda? Då skulle människans resa på jorden ta slut i och med den globala floden. Det här avsnittet kan onekligen tolkas som det står – att Gud ångrade att han gjort människor och djur pga det fruktansvärda resultatet.

Trots detta måste man även ha 1 Mos. 3:15 i åtanke där vi kan läsa något som ser ut som en profetia som skulle komma att slå in “Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen.” Den här utvecklingen, som Gud förklarar skall inträffa, kan tolkas vara sann genom Jesus Kristus som kom till världen i kroppslig form utan att det skedde genom mänsklig säd. Men för att komma ända dit krävdes förstås att Eva fick fler barn, och profetian skulle därför kunna inkludera även Set och tvillingen Jakob (Israel). På andra sätt kan budskapet även passa in på Adam och Evas direkta vardag utanför Edens lustgård, där konflikten mellan Guds rike och Satans (ormens) rike skulle bli högst påtaglig.

Den här profetian ser därför inte Öppna teister som en motsättning, och Gud själv kan förstås veta hur Satans plötsliga övertag skulle kunna brytas (även om tidpunkten för detta fortfarande kan ligga öppen). Eftersom Gud är den som skapat Adam och Eva var han förstås medveten om risken att de kanske inte alltid skulle lyda honom, och inte änglar heller, för den delen, och därför skulle han kunnat haft alternativa planer och utvägar i den händelsen att människor/änglar skulle gå sina egna vägar. Däremot tror inte Öppna teister att Gud kände till omfattningen av människornas tilltagande ondska eftersom han ångrat att han skapade människor och djur.

Men är det inte klantigt av Gud att inte känna till hur hans skapelse skulle bli, och är det inte orättvist att förtära allt liv genom floden? Nej, Gud ska inte anklagas för hur människorna agerar med sin fria vilja, och han gjorde något åt den fruktansvärda situation som människornas orsakade – som inte var ett tillstånd som varade i evigheternas evigheter. Att dö en fysisk död betyder inte per automatik att man hamnar i helvetet. Även bebisar dör, och även Jesus Kristus själv dog för oss på korset. Gud skapade Adam och Eva med fri vilja, så självfallet så visste Gud att de kanske skulle komma att gå sin egen väg.

1 Mos. 18:20 Sedan sade Herren: “Ropet över Sodom och Gomorra är starkt och deras synd är mycket svår. 21 Därför vill jag gå ner och se om de i allt har gjort efter det rop som har nått mig. OM det inte är så, VILL JAG VETA DET. ”

Här kan vi läsa att Gud vill ta reda på någonting. Om Gud kände till saken innan han gick ned så är detta beskrivet på ett väldigt motsägande sätt, för hade han haft kännedom om saken hade han inte haft något skäl att stiga ner.

1 Mos. 22:9 När de kommit fram till den plats som Gud hade sagt till Abraham, byggde han ett altare där och gjorde i ordning veden. Sedan band han sin son Isak och lade honom på altaret ovanpå veden. 10 Och Abraham räckte ut handen och tog kniven för att slakta sin son. 11 Då ropade Herrens ängel till honom från himlen: “Abraham! Abraham!” Han svarade: “Här är jag.” 12 Då sade han: “Lyft inte din hand mot pojken och gör honom ingenting. NU VET JAG att du fruktar Gud, då du inte ens har undanhållit mig din ende son.“

Herrens Ängel är inte vilken budbärare som helst utan tolkas som en inkarnation av Gud, vilket skulle kunna röra sig om Jesus Kristus som ju är Gud och var med sin Fader från begynnelsen. (Herrens Ängel är ingen skapad ängel.) Det förklarar också varför Herrens Ängel är den som stoppar Abraham samtidigt som han (Herrens Ängel) talar i både tredje person och jagform (mig) om sig själv som Gud. Han ser alltså att Abraham de facto tänker lyda honom i allt, och t o m går med på att döda sin ende son på Guds befallning. “NU ser jag …” säger Herrens Ängel, när han noterar att Abraham lyder honom. Detta skulle kunna tolkas som om Gud inte var helt säker på att Abraham tänkte lyda honom. Gud säger inte att han känt till Abrahams fullständiga lydnad sedan tidernas begynnelse, utan han säger “NU ser jag…”. Egentligen vore Guds tester onödiga om han hela tiden har kunskap om hur människor kommer att svara på dessa tester, och vad de kommer att välja.

Matt. 24:20 Be att ni inte måste fly under vintern eller på sabbaten. 21 Ty då skall det bli en så stor nöd att något liknande inte förekommit sedan världens begynnelse och aldrig mer skall förekomma. 22 Och om inte den tiden förkortades, skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas.

Vad gäller ovan nämnda flykt så finns ingen bestämd tid fastställd ännu. Frågan ligger öppen för framtiden, och Jesus manar sina åhörare att be för att påverka situationen. Uppmaningen att be visar att vi själva kan ändra vår framtid, men eftersom tiden för denna flykt ännu inte kommit så går det heller inte att veta huruvida flykten kommer att ske vintertid eller inte. Det beror på våra framtida val att be eller inte. Att det kommer att ske en flykt är redan klarlagt och något som Gud redan känner till. Omständigheterna är däremot öppna. Om Jesus redan skulle känna till att framtida israeler kommer att be för att flykten ska ske vid en viss tidpunkt, då kanske Jesus skulle ha uttryckt sig säkrare och inte låta frågan vara öppen?

Jes. 38:1 Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk. Profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sade: “Så säger Herren: Se om ditt hus, ty du kommer att dö och skall inte tillfriskna.” 2 Då vände Hiskia sitt ansikte mot väggen och bad till Herren: 3 “O, Herre, kom dock ihåg att jag har vandrat inför dig i trohet och med hängivet hjärta och gjort det som är gott i dina ögon.” Och Hiskia grät mycket.4 Då kom Herrens ord till Jesaja. Han sade: 5 “Gå och säg till Hiskia: Så säger Herren, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön, jag har sett dina tårar. Se, jag skall lägga femton år till din livstid.

Ord. 10:27 Herrens fruktan förlänger livet, men de ogudaktigas år blir förkortade.

Guds profetia var att Hesekia skulle dö i sin sjukdom och INTE tillfriskna. Så blev inte fallet. Orsaken är att Hiskia bad under omvändelse och tårar, så Gud ändrade sig. Om Gud förlänger och/eller förkortar en människas tid på jorden beroende på böner och sättet att leva, så står detta i jämförelse med en annan tid – för att tiden ska kunna benämnas som avvikande från en slags uttänkt grund. Om Gud känt till redan från början att Hiskia skulle be under tårar med ett givet resultat (att leva ett visst antal år) borde detta då benämnas som en “förlängning” när hans livsdagar snarare blev “exakt”, precis som alla andra människors liv?

2 Mos. 32:7 Då sade Herren till Mose: “Gå dit ner, ty ditt folk som du har fört upp ur Egyptens land drar fördärv över sig. 8 De har redan vikit av från den väg som jag befallde dem att gå. De har gjort sig en gjuten kalv som de har tillbett och offrat åt och sagt: Detta är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land.” 9 Herren sade ytterligare till Mose: “Jag har sett detta folk, och se, det är ett hårdnackat folk. 10 Låt mig nu vara, så att min vrede kan brinna mot dem och förtära dem. Dig skall jag göra till ett stort folk.“11 Men Mose bönföll inför Herren, sin Gud, och sade: ” Herre, varför skulle din vrede brinna mot ditt folk, som du har fört ut ur Egyptens land med stor kraft och stark hand? 12 Varför skulle egyptierna få säga: Till deras olycka har han fört ut dem för att döda dem bland bergen och utrota dem från jordens yta? Vänd dig från din glödande vrede och ångra det onda du har i sinnet mot ditt folk. 13 Kom ihåg Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, som du med ed vid dig själv har lovat: Jag skall göra era efterkommande lika talrika som stjärnorna på himlen, och hela det land som jag har talat om skall jag ge åt era efterkommande. De skall få det till arvedel för evigt.” 14 Då ångrade Herren det onda som han hade hotat att göra mot sitt folk.

Här ovan är en av många exempel på hur människor agerar tvärt emot Guds vilja, och att Guds vilja definitivt inte alltid sker (vilket inte innebär att Gud skulle förlora kontrollen på sin skapelse). Det är även ett exempel på att Gud faktiskt ångrar sig. I det här fallet så hade han en viss plan att sätta i verket, men pga Moses förhållningssätt och böner så tog Gud till sig budskapet och ångrade sin ursprungliga plan. Det verkar som helomvändningen kommer i “reell tid” – i nuet. Om Gud från början visste att Moses skulle komma med ett bra förslag som Gud skulle komma att godkänna, då kanske Gud inte skulle ha gått ut så hårt och bestämt med att han skulle förtära israeliterna? Han visste väl redan från början att han egentligen inte alls skulle hamna i det spåret pga Moses böner? Gud ändrade alltså på den framtid som han först planerade – i nutid. Även Jer. 18:7-10 visar hur Gud ångrar sig beroende på människornas eventuella böner och omvändelse. Även här låter utfallet ovisst även från Guds sida, eftersom framtiden (med eventuella böner och omvändelse) ännu inte kommit.

4 Mos.14: 30 Ingen av er skall komma in i det land som jag med upplyft hand lovade er att få bo i, ingen utom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.

Hesekiel 20:6:6 På den dagen lovade jag dem med upplyft hand att föra dem ut ur Egyptens land, till det land som jag hade utsett åt dem —13 Men Israels hus var upproriskt mot mig i öknen. De följde inte mina stadgar utan föraktade mina föreskrifter, trots att den människa som handlar efter dem skall leva genom dem. De vanhelgade svårt mina sabbater. Då tänkte jag utgjuta min förbittring över dem i öknen för att förgöra dem. 14 Men det jag gjorde skedde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli vanärat inför de folk som sett mig föra ut dem. 15 Jag lyfte också min hand inför dem i öknen och svor att jag inte skulle låta dem komma in i det land som jag hade givit dem, ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder. 16 Jag gjorde detta därför att de föraktade mina föreskrifter och inte följde mina stadgar utan vanhelgade mina sabbater, ty i sina hjärtan följde de sina avgudar. 17 Men jag visade dem medlidande så att jag inte fördärvade dem eller gjorde slut på dem i öknen.

Bryter Gud sina löften? OM Gud hade vetat att hans folk skulle vara olydiga och bryta kontraktet med honom, varför gav han då ett sådant starkt löfte om Kanans land, till och med med en upplyft hand?

1 Sam. 9:15 Dagen innan Saul kom, hade Herren uppenbarat för Samuel och sagt: 16 “I morgon vid den här tiden skall jag sända till dig en man från Benjamins land, och honom skall du smörja till furste för mitt folk Israel. Han skall rädda mitt folk från filisteernas hand. Ty jag har sett till mitt folk, eftersom deras rop har kommit till mig.”17 När Samuel fick se Saul, sade Herren till honom: “Se, där är den man som jag talade till dig om: Han skall styra mitt folk.”

1 Sam. 10:1 Samuel tog sin oljeflaska och göt olja på Sauls huvud, kysste honom och sade: “Se, Herren har smort dig till furste över sin arvedel. — 6 Herrens Ande skall komma över dig, och du skall profetera med dem och bli förvandlad till en annan människa. 7 När du ser att dessa tecken inträffar, gör då vad du finner lämpligt att göra, ty Gud är med dig.

1 Sam. 13:13 Samuel sade: “Du har handlat dåraktigt. Du har inte hållit det bud Herren, din Gud, har gett dig. Om du hade gjort det, skulle Herren ha befäst ditt kungadöme över Israel för all framtid. 14 Men nu skall ditt kungadöme inte bestå. Herren har sökt sig en man efter sitt hjärta, och honom har han utsett till furste över sitt folk. Men du har inte hållit vad Herren befallt dig.”

1 Sam. 15:10 Då kom Herrens ord till Samuel: 11 “Jag ångrar att jag har gjort Saul till kung, ty han har vänt sig från mig och inte utfört mina befallningar.” Det bedrövade Samuel och han ropade till Herren hela den natten.—²⁴Saul sade till Samuel: “Jag har syndat genom att inte lyda Herrens befallning och dina ord. Jag fruktade för folket och lyssnade till dem. ²⁵Men förlåt mig nu min synd och vänd tillbaka med mig, så att jag får tillbe Herren.” ²⁶Samuel sade till Saul: “Jag vill inte vända tillbaka med dig, för du har förkastat Herrens ord, och Herren har också förkastat dig, så att du inte längre kan vara kung över Israel.”²⁷När Samuel vände sig om för att gå, tog han tag i hörnet på Sauls mantel, och den slets sönder. 28 Samuel sade till honom: ” Herren har i dag ryckt Israels kungarike från dig och gett det åt en annan, som är bättre än du. 29 Och den Härlige i Israel ljuger inte och ångrar sig inte. Ty han är inte en människa, så att han skulle kunna ångra sig.— 35 Samuel ville inte mer se Saul, så länge han levde, ty Samuel sörjde över Saul. Och Herren ångrade att han hade gjort Saul till kung över Israel.

Trots de höga tankarna om Saul så slutade det med att Saul avvek från Guds bud och gick sin egen väg. Något som Gud inte alls tänkt sig eller ens förväntat sig. Gud hade tänkt att etablera ett evigt kungarike genom Saul, men ångrade att han överhuvudtaget gjort Saul till kung över Israel. Gud ersatte Saul med David och förändrade därmed den uttänkta framtiden. Om Saul i stället hade valt att lyda Gud som Gud förväntat sig, ja då hade framtiden sett helt annorlunda ut. Det är ingen motsägelse när vi kan läsa att Gud inte ångrar sig, samtidigt som vi också kan läsa det motsatta. Sammanhanget där vi kan läsa att Gud inte ångrar sig handlar om generella beslut som är oåterkalleliga. Om däremot Gud skulle planera all framtid själv och aldrig låta sig påverkas av andra – ångra sig – så skulle det heller inte finnas något vits för människor att be.

: En del havsdjur är utdöda

Jona 3:4 Och Jona gick en dagsresa in i staden och predikade och sade: “Om fyrtio dagar skall Nineve bli ödelagt.”5 Och folket i Nineve trodde Gud och lyste ut en fasta och klädde sig i säcktyg, från den störste till den minste av dem.— 10 När Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde det inte.

Om Gud känner till även våra framtida val, varför säger texten tvärtsäkert “Om fyrtio dagar skall Nineve bli ödelagt”? Så skedde aldrig. Invånarna omvände sig både i tanke och gärning, vilket resulterade i att Gud ändrade sina tidigare tvärsäkra planer. Om Gud hade känt till att Nineves invånare skulle omvända sig så kanske profetian borde ha utformats lite öppnare, och inte som något som tvärsäkert skulle inträffa. Förkännedom om framtida möjligheter ger Gud frihet att ändra uppfattning och planer. Gud verkar kunna ändra planer i direkt “nutid”.

2 Mos. 4:8 Och Herren sade: “Om de inte tror dig eller ger akt på det första tecknet, så måste de tro på det andra tecknet. 9 Men om de inte ens tror på dessa två tecken eller lyssnar till dina ord, tag då av Nilens vatten och häll ut det på torra marken. Vattnet som du tagit ur floden skall då förvandlas till blod på torra marken.”

Här låter det som Gud inte vet hur Moses ord skulle få Farao och hans folk att reagera. Kommer de tro Moses på det första tecknet, eller på det andra? Eller kommer de inte tro ens på något av dem? Frågan verkar ligga öppen tills den tidpunkt Farao gör sitt beslut. Gud känner förstås till Faraos hjärta helt och fullt, men det måste inte betyda att Gud vid alla tillfällen vet med absolut säkerhet hur han kommer att reagera.

2 Mos. 13:17 När farao hade släppt folket förde Gud dem inte genom filisteernas land, fast det var den närmaste vägen. Ty Gud tänkte att folket kunde ångra sig och vända tillbaka till Egypten, när de fick se krig hota. 18 Därför lät han folket ta en omväg genom öknen åt Röda havet till. Israels barn drog upp ur Egypten beväpnade.

Här kan man återigen se exempel Guds allvetande eftersom han helt igenom ser folkets hjärtan och tankeverksamhet, samt hur de förmodligen reagerar vid hot av krig (och andra situationer), men inte i sådan utsträckning att han helt säkert vet vilka val de tar. Texten säger inte att Gud med säkerhet vet att folket skulle komma att vända tillbaka, men snarare att de fanns en risk att de kanske skulle göra det. För att försäkra sig om att de inte skulle göra ett sådant val så fick de ta en omväg i öknen.

1 Sam. 2:29 Varför föraktar ni då mina slaktoffer och mina matoffer som jag har befallt i min boning? Hur kan du ära dina söner mer än mig, så att ni göder er själva med det bästa av varje offergåva från mitt folk Israel? 30 Därför säger Herren, Israels Gud: Visserligen har jag sagt att ditt och din faders hus skulle få vandra inför mig för all framtid, men nu säger Herren: Det skall inte ske! Jag skall ära dem som ärar mig, men de som föraktar mig skall komma på skam.

Gud hade en uttänkt plan som han sagt ska ske, men ändrar sisg beroende på människors agerande. Om Gud känt till sedan tidernas början att han skulle ändra sig så kanske han inte skulle ha uttryckt sin ursprungliga plan så bestämt?

Jer. 18:7 Ena gången talar jag om ett hednafolk och ett rike att jag vill rycka upp, bryta ner och förgöra det. 8 Men om det hednafolk som jag har talat om vänder om från sin ondska, ångrar jag det onda som jag hade tänkt göra mot det. 9 En annan gång talar jag om ett hednafolk och ett rike, att jag vill bygga upp och plantera det. 10 Men om man då gör det som är ont i mina ögon så att man inte hör min röst, då ångrar jag det goda som jag hade sagt att jag ville göra dem.11 Säg därför nu till Juda män och till Jerusalems invånare: Så säger Herren: Se, jag bereder en olycka åt er, och jag tänker ut en plan mot er. Vänd därför om, var och en från sin onda väg, och ändra ert liv och era gärningar. 12 Men de kommer att svara: Det är lönlöst. Vi vill följa våra egna tankar och göra var och en efter sitt onda och hårda hjärta.”

Här ovan är det verkligen tydligt att Gud ibland agerar beroende på hur människor agerar, och i det här fallet kan vi även se att Gud visserligen ber Jerusalems invånare att omvända sig, men även förklarar hur de kommer att agera inför det kravet. Inte nödvändigtvis för att han kan se in i framtiden och se deras val, men åtminstone för att han känner till deras onda och hårda hjärtan.

5 Mos. 8:2 2 Kom ihåg hur Herren, din Gud, i fyrtio år ledde dig hela vägen i öknen för att ödmjuka dig och pröva dig och så LÄRA KÄNNA vad som var i ditt hjärta, OM du skulle hålla hans bud eller inte.

Dom. 3:1 Dessa var de folk som Herren lät bli kvar för att med dem sätta alla de israeliter på prov som inte hade varit med om alla krigen i Kanaan, — 4 Med dessa ville Herren sätta Israel på prov för att FÅ VETA om de ville följa de bud som han hade givit deras fäder genom Mose.

2 Krön. 32:31 Och när sändebuden kom från Babels furstar, de som var utsända till honom för att höra sig för om det under som hade skett i landet, lämnade Gud honom för att pröva honom och FÅ VETA allt som var i hans hjärta.

Kommentarer överflödiga.

Summerat om hur Gud ser framtiden enligt Öppen teism

Det finns verser som visar att Gud inte är säker på vad människor ska välja, och varnar och uppmuntrar dem därför att göra det bästa valet för att det ska gå dem väl i stället för illa (5 Mos. 30:19.) Det finns verser som visar att Gud är överraskad över något som inte gått som han förväntat (Jes. 5:4), där Gud ångrar något som han gjort pga människors beteenden (1 Mos. 6:6), samt där han ändrar sina planer (2 Kung. 20:1-6).

Vi kan se att Gud ibland har ångrat sig gällande sina egna beslut, och är villig att ändra fler om människor omvänder sig och ber (Dom. 2:18, 2 Sam. 24:16-18, Jer. 15:6, 18:8-10, 26:3; 13-19, 42:10, Hes. 24:14, Hos. 11:8, Joel 1:13-14, Amos 7:3-6, Sak. 8:14-15, Joel 2:12-14, 4 Mos. 11:1-2; 14:12-20; 16:20-35, 5 Mos. 9:13-25, 1 Kung. 21:27-29, 2 Kung. 20:6, 2 Krön. 12:5-8, Jes. 38:5)
Gud testar ofta människor för att se vilka beslut de tänker göra, och anpassar sina beslut efter dessa (1 Mos. 22:12, 2 Mos. 16:4, 5 Mos. 8:2; 13:1-3, 2 Krön. 32:31, Dom. 2:20-22, 2 Krön. 16:9)
Gud talar om framtida händelser som kanske kommer att ske, ofta beroende på hur människor agerar (1 Mos. 19:17-22; 2 Mos. 3:18-19; 4:9; 13:17; 32:10-14; 33:2-3; 34:24, 4 Mos. 11:1-2, 5 Mos. 13:1-3, Hes. 12:3. Jer. 36:3-7, Deut. 9:13-14, 9:18-20, 9:25, 2 Sam. 24:17-25; 1 Kung. 21:27-29; 2 Kung. 20:6, 2 Krön. 12:5-8, Jer. 26:19, Jes. 38:5)
Gud har förväntat sig vissa resultat som tyvärr inte realiserats, vilket leder till att han frustreras och bedrövas (Jes. 5:1-7; Jer. 3:6-7; 3:19-21, Hes. 22:29-31, Jes. 63:10, Ef. 4:30; Hebr. 3:7-15, 4:7, Apg: 7:51, Ps. 81:12-17)

Jesse Morell är en känd open theist och förklarar hur han tror:

Läs även artikeln om fri vilja.

Sänder Gud en villfarelse så att man tror på lögnen? 2 Thess. 2:11

Mar9

Skulle Gud narra oskyldiga människor genom att skicka en villfarelse på dem?

Såhär lyder texten om att Gud skickar en villfarelse:

2 Thess. 2:11 Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen 12 och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.

Det är vanligt att v. 10 inte citeras bland ovan verser vilket är beklagligt eftersom vi där hittar förklaringen VARFÖR Gud sänder en kraftig villfarelse. Orsaken är att “de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta”. De hade alltså chansen att bli frälsta men valde en annan väg! Läs mer nedan.

Självfallet så ska man inte tolka 2 Thess. 2:11 som att Gud väljer ut ett antal oskyldiga människor och skickar en villfarelse på dem så att de till skillnad mot tidigare börjar tro på en lögn. För i så fall måste vi framför allt justera Jak. 1:13 som hävdar att Gud inte frestar någon – och därmed är det uteslutet att han skulle skicka villfarelser på folk så att de tror på lögner. Då hade vi kunnat klandra Gud för människors olyckliga belägenhet.

Jak. 1:13 Ingen som frestas skall säga: “Det är Gud som frestar mig.” Ty Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon.

“Villfarelse” är en översättning av grekiska substantivet πλάνη (plané, Strong’s 4106), och ordet förekommer 10 gånger i engelska KJV. Det kan även översättas med villoväg eller bedrägeri. Här nedan ser vi några exempel på hur ordet används i Bibeln, och det är väldigt tydligt att det är människorna själva som kan välja att följa villfarelsens ande och därmed orsaka så att de hamnar i en bedräglig bluff som leder till andlig död. Detta kan inte belastas Gud som INTE vill att människor ska gå sina egna destruktiva vägar. Gud vill ju att alla människor ska omvända sig och bli frälsta. Människor kan förblindas av sina egna falska föreställningar.

Rom. 1:18 Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet UNDERTRYCKER sanningen. 19 Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. 20 Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. DÄRFÖR ÄR DE UTAN URSÄKT.21 FASTÄN de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av SINA falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. 22 De påstod att de var visa, men de blev dårar. 23 De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. 24 DÄRFÖR utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar. 25 De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen.26 DÄRFÖR utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga. 27 På samma sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män bedrev otukt med män och fick själva ta det rättvisa straffet för SIN förvillelse. 28 Och EFTERSOM de inte ansåg det vara något värt att ha kunskap om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag, så att de gjorde sådant som är mot naturen. 29 De har blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. 30 De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter och tänker ut allt ont. De lyder inte sina föräldrar, 31 är oförståndiga och trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. 32 Sådant gör de, FASTÄN de mycket väl känner till Guds rättvisa dom, att de som handlar så är värda döden. Ja, de samtycker också till att andra gör det.

Jak. 5:19 Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon för honom tillbaka, 20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från döden och överskyler många synder.

2 Pet. 2:9 Herren vet alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och att hålla de orättfärdiga i förvar och straffa dem fram till domens dag, 10 särskilt dem som i orent begär följer sin köttsliga natur och föraktar Herren.—12 Dessa människor är som oförnuftiga djur, av naturen födda till att fånga och döda. De smädar vad de inte känner till och kommer att gå under genom SITT förfall. Som djur skall de också gå under. 13 Det är den rätta lönen för DERAS laglöshet, onda som de är. De njuter av att festa mitt på ljusa dagen. De är smutsfläckar och skamfläckar, där de vid sina kärleksmåltider[e] festar och frossar tillsammans med er. 14 De har ögon fulla av otukt och kan inte få nog av synd. De lockar till sig obefästa själar och har hjärtan som är övade i att roffa åt sig, dessa förbannelsens barn. 15 De har LÄMNAT den raka vägen och förts vilse och följt samma väg som Bileam, Beors son, som älskade den lön han skulle få för sin orättfärdighet.—18 De talar stora och tomma ord, och i sina köttsliga begär lockar de med utsvävningar till sig människor som med knapp nöd har kommit undan sådana som lever i villfarelse. 19 De lovar dem frihet men är själva slavar under fördärvet, ty det man besegras av är man slav under. 20 Ty när de har lärt känna vår Herre och Frälsare Jesus Kristus och undkommit världens smitta, men sedan ÅTER blir snärjda och besegrade av den, då har det sista blivit värre för dem än det första. 21 Det hade varit bättre om de aldrig hade lärt känna rättfärdighetens väg, än att lära känna den och VÄNDA SIG BORT från det heliga budskap som överlämnats till dem. 22 Det har gått med dem som det så sant heter i ordspråket: En hund vänder om till sina spyor, och ett rentvättat svin vältrar sig i smutsen.

2 Pet. 3:14 Därför, mina älskade, eftersom ni väntar på detta, gör allt ni kan för att leva i frid, rena och oförvitliga inför honom 15 och räkna med att vår Herres tålamod tjänar till er frälsning. Så har också vår älskade broder Paulus skrivit till er enligt den vishet som han fått, 16 och så gör han i alla sina brev, när han talar om detta. I dessa brev finns en del som är svårt att förstå och som okunniga och obefästa människor FÖRVRÄNGER TILL SITT EGET FÖRDÄRV – något som också sker med de övriga Skrifterna.17 Därför, mina älskade, då ni redan vet detta, var på er vakt, så att ni inte dras med i de laglösas villfarelse och FÖRLORAR ert fäste.

1 Joh. 4: 6 Vi tillhör Gud. Den som känner Gud LYSSNAR till oss, den som inte är av Gud LYSSNAR INTE till oss. Det är så vi känner igen sanningens Ande och villfarelsens ande.

Judas 1:10 Dessa däremot smädar allt som de inte känner till, liksom djur utan förnuft, och vad de med sina naturliga sinnen kan fatta, det förstör de sig med.11 Ve dem! De har slagit in på Kains väg, de har mot betalning störtat sig i Bileams villfarelse, de har gjort uppror som Kora och gått under.

Det är alltså helt uppenbart att EFTERSOM upproriska människor valt att inte erkänna och lyda Gud fastän de hade chansen, så utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär. Vad gäller denna kategori av hopplösa fall så klippte Gud alltså alla förtöjningar och överlät dem till att följa det som deras kött lockade dem att göra. Vi kan ibland se en total laglöshet bland vissa människor som slutat att ha dåligt samvete för sin grova synd, och lever sina liv genom att motarbeta allt som Gud står för, samt hänger sig åt grova synder. De har orsakat så att de själva står utanför allt hopp om frälsning.

Om det skulle vara så att Gud griper in och utväljer ett antal människor som han särskilt vill ska tro på lögner och åstadkommer detta genom att skicka passande lögnvillfarelser, då måste man fråga sig vad som skulle hända om Gud INTE sände sådana villfarelser på dem? Skulle de då INTE tro på lögner? Om de var fast i lögner redan tidigare i sina liv, varför behövde då Gud gripa in mitt i deras vardag med villfarelser för att de skulle tro på lögner? Blev det alltså ingen skillnad? Om de inte trott på lögner tidigare, varför narrade Gud dem genom att skicka villfarelser på dem som fick dem att tro på lögner? Det är bättre om vi förstår sammanhanget. Det handlar om att Gud helt tar sin hand ifrån hopplösa fall där upproret mot Gud är fullständigt.

Vad mer kan vi läsa i 2 Thess. 2?

Kristna människor kan bi bedragna, vilket förklarar Bibelns många förmaningar och varningar till de troende. Laglöshetens människa förhäver sig över allt som kallas heligt, och agerar därför helt emot Guds vilja:

3 Låt ingen bedra er på något sätt. Ty först måste avfallet komma och laglöshetens människa, fördärvets son, öppet träda fram, 4 motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt, så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud.

Det är Satans verk att den laglöse kommer med sina lögner, och genom lögner och under så bedrar han människor som därför går förlorade (för att de lät sig luras). Vi kan läsa att Satans lurendrejeri bedrar dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta. De hade alltså chansen att bli frälsta men valde att tjusas av Satan och genom att leva i orättfärdighet. DETTA är alltså orsaken till att Gud tar sin hand ifrån dem och “sänder en kraftig villfarelse” över dem (läs Rom. 1 återigen för att se exempel på processen). De har alltså sig själva att skylla när de hänger sig åt Satan. Det hade varit bättre om de valt att vara öppna för sanningen, för då hade Gud aldrig tagit sin hand ifrån dem. De blir dömda baserat på sina egna val att helt hänge sig åt synden; “alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten”. Det verkar alltså inte finnas ett uns till dåligt samvete eller ånger bland dessa människor:

9 Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under 10 och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, EFTERSOM de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta. 11 DÄRFÖR sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen 12 och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.

“Utvalt att bli frälsta” har ibland tolkats utan föregående eller påföljande verser och därför missförståtts. Från begynnelsen har det varit bestämt att man kan bli frälst GENOM att vara i Jesus Kristus som vi blir GENOM att tro på sanningen. Det är alltså en kontrast till ovan nämnda hopplösa människor som valt Satans väg och INTE trott på sanningen. Villkoret att bli utvald till frälsning är att vi väljer att tro på sanningen eftersom detta leder till att vi blir Guds barn. Paulus varnar ändå thessalonikerna att stå fasta och hålla sig till de lärdomar som de fått. Det fanns alltså risker även för dem, om de inte skulle hålla sig kvar i den helige Andes förmaningar.

13 Men vi är skyldiga att alltid tacka Gud för er bröder, Herrens älskade, eftersom Gud från begynnelsen har utvalt er till att bli frälsta, GENOM att Anden helgar er och ni tror sanningen. 14 Det är detta som Gud har kallat er till genom vårt evangelium, för att ni skall vinna vår Herre Jesu Kristi härlighet. 15 Stå alltså fasta och håll er till de lärdomar ni har fått, muntligt eller genom brev.

Om vi i stället skulle välja att läsa verserna ovan på ett annat sätt, såsom att Gud från tidernas början valt ut ett antal människor som han bestämt sig för att leda till frälsning innan de ens blivit födda, ja då har vi enorma problem med verser som helt talar emot det konceptet – inklusive resten av 2 Thess. 2. som är det kapitel vi talar om. Gud väljer inte att frälsa eller fördöma människor innan de ens blivit födda! Alla som väljer att tro på sanningen blir helgade och kan därför bli frälsta så länge som de håller sig på sanningens väg. Från tidernas begynnelse har Gud bestämt tillvägagångssättet för frälsningen, och det är genom den helige Ande:

Apg. 5:32 Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande, som Gud har gett åt dem som lyder honom.”

Skapar Gud mörker, ONDSKA och OLYCKA? – Jes. 45:7

May20

Jag danar ljuset och skapar mörkret, jag ger lycka och skapar olycka. Jag, Herren, gör allt detta. (Jes. 45:7)

Gud kan orsaka fysisk olycka/plåga som förstås kan göra “ont”, och detta drabbade exempelvis Israel flera gånger pga deras bångstyrighet. Mörker finns förstås nattetid och behöver inte vara något ont i sig.

Det svenska ordet olycka är här översatt från det hebreiska ordet ra (Strong’s 7451) och är i KJV översatt till: evil, wickedness, wicked, mischief, hurt, bad, trouble, sore, affliction, ill, adversity, favoured, harm, naught, noisome, grievous, sad och ytterligare några tolkningar.

Gud skulle aldrig orsaka (predestinera) människor att utföra gärningar som Gud hatar (synd), för det hade givetvis gjort honom själv som den enda boven i sammanhanget. Vidare är det är en stor skillnad mellan att tillåta synd och att orsaka synd. Det sistnämnda leder till att Gud är den skyldiga men inte den förstnämnda varianten. Gud frestar ingen och det finns inget mörker i honom.

Jakob 1:13 Ingen som frestas skall säga: “Det är Gud som frestar mig.” Ty Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon.14 Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär. 15 När så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död. 16 Bedra inte er själva, mina älskade bröder.

1 Joh. 1:5 Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.

Habakkuk 1:13 Dina ögon är för rena för att se på det onda. Du som inte står ut med att se någon orätt, hur kan du då se på de trolösa och tiga när den ogudaktige slukar den som är mer rättfärdig än han?

Jesaja 5:20 Ve dem som kallar det onda gott och det goda ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörker, som gör bittert till sött och sött till bittert!

Psalm 5:5 Du är inte en Gud som älskar ogudaktighet, den som är ond får ej bo hos dig.6 De övermodiga består inte inför dina ögon,dd du hatar alla ogärningsmän.

Hebr. 1:9 Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet. Därför, Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder. (om sonen som också kallas GUD)

Om ett rättfärdigt liv ärar Gud (1 Kor. 6:20), hur skulle då onda gärningar ära Gud? Den kända kalvinisten John Piper menar att Gud orsakar en del människors ondska eftersom det ”can make the glory of Christ shine more brightly”, vilket är en häpnadsväckande dålig tolkning. Sanningen är ju att det är människors heliga och rättfärdiga liv som ärar Gud (Mik 6:8; Rom. 2:7, 10), medan synd och ondska vanärar Gud (John 8:49 och Rom. 2:8-9, 23). En rättfärdig Gud skulle aldrig straffa människor för deras ondska/synd om det är han själv som orsakat denna ondska.

Vi kan läsa, exempelvis i Neh. 13:18, Jer. 21:10, 25:29, Amos 3:6, etc att Gud orsakar olycka i städer som straff för deras synder. Det görs här ingen kontrast mellan ondska och rättfärdighet utan mellan olycka och fred, vilket visar på att människor drabbas av fysisk plåga snarare än moralisk ondska. Däremot kan som sagt deras moraliska ondska leda till Guds straff i form av fysisk plåga:

Amos 3:2 Endast er har jag känt som mitt folk av alla jordens släkter, därför skall jag också straffa er för alla era missgärningar. —6 Stöter man i basun i en stad utan att folket blir förskräckt? Händer det en olycka i en stad utan att Herren har vållat den?—10 De förstår inte att göra det rätta, säger Herren, de som samlar våld och fördärv i sina palats.11 Därför säger Herren, Herren: En fiende skall omringa landet, riva ner ditt starka fäste och plundra dina palats. —¹⁴Den dag då jag straffar Israel för dess överträdelser, skall jag låta straffet komma över Betels altaren, så att altarhornen huggs av och faller till marken.¹⁵Jag skall slå ner vinterhus och sommarhus. Elfenbenshusen skall bli förstörda och många hus skall sopas bort, säger Herren.

Att människor här inte förstår att göra det rätta innebär att de inte har något intresse av att göra det rätta. Detta kan hända när människor är så uppslukade av sin ondska i sina förhärdade hjärtan att de inte längre har någon vilja att vända om och börja leva rättfärdigt. Gud har all rätt att bestraffa människor fysiskt redan här på jorden, och detta sker ofta pga ett hopp att de ska komma till ny insikt och att de ska förmås omvända sig. Gud tvingar inte fiender att utföra plundring av Israel, men han kan välja att ta bort sin skyddande hand från sitt utvalda folk Israel och låta fienderna göra det som de själva tänkt ut i sina hjärtan. De “tillåts” alltså att orsaka förstörelse och detta kan beskrivas som att det är “Gud” som straffar Israel genom deras fienders händer, trots att det inte är Gud som orsakat vare sig Israels synd eller deras fienders erövringståg.

En del andra verser i Jesaja 45 – kontext

Jes. 45:1 Så säger Herren till sin smorde, till Koresh som jag har fattat vid hans högra hand för att slå ner folken inför honom, lossa bältet från kungars höfter och öppna dörrar för honom, så att inga portar mer är stängda:2 Själv skall jag gå framför dig, höjderna skall jag jämna ut. Kopparportarna skall jag spränga och järnbommarna skall jag bryta sönder.3 Jag skall ge dig skatter som är dolda i mörkret och hemliga rikedomar, för att du skall inse att jag är Herren, som kallar dig vid ditt namn, jag, Israels Gud.

Gud talar med Koresh (genom ett flertal poetiska uttryck) och beskriver framtida händelser. Koresh kommer att lyckas med mycket, men inte nödvändigtvis för att han är en hygglig kille (även om han har chansen att omvända sig vid åsynen av Guds mirakel) utan för att Gud kan tänka sig att använda honom i sina planer att bestraffa Israel (förmodligen med hopp om att Israel ska vända om från sina onda vägar). Gud kan alltså använda sig av människors onda (eller neutrala) planer för att åstadkomma något bland sina egna planer, och detta kan exempelvis möjliggöras genom att han tar bort sin skyddande hand över Israel och/eller hindrar andra från att kunna bjuda på motstånd. Gud skulle även kunna underlätta erövring genom naturen – Gud är ju Herre även över solsken och regn. Observera dock att Gud endast vid några få tillfällen agerat på det sättet, och inte heller är det Gud som sått tanken i någon enda människa att begå synder/ondska! Det är ett kalvinistiskt resonemang att Gud är orsaken till människornas synder.

4 För min tjänare Jakobs skull, för Israels skull, min utvalde, kallade jag dig vid namn. Jag gav dig ett ärenamn, fastän du inte kände mig.

Israel var Guds utvalda folk och tanken var att de alltid skulle vara ett gott mönster för andra folk. Israel (Jakob) var även utvalt att vara den säd som skulle frambringa Messias i sitt släktled. Det handlar alltså inte om att vara utvald till frälsning.

6. — Jag är Herren och det finns ingen annan.7 Jag danar ljuset och skapar mörkret, jag ger lycka och skapar olycka. Jag, Herren, gör allt detta.8 Låt det drypa från ovan, ni himlar, må rättfärdighet strömma ner från skyarna. Må jorden öppna sig och ge frälsning som frukt, ja, må den låta rättfärdighet växa upp. Jag, Herren, skapar detta.

Det är uppenbart att det handlar om Guds makt här ovan, och att vi inte har något att sätta emot hans skapelsekraft och suveränitet. Förhoppningen sägs här vara att rättfärdighet ska växa upp, vilket talar för att Gud inte skulle orsaka det motsatta – orättfärdighet hos människorna.

9 Ve den som tvistar med sin Skapare, – du, en lerskärva bland jordens lerskärvor! Säger leret till den som formar det:”Vad gör du?”Säger ditt verk: “Han har inga händer”? 10 Ve den som säger till en far:“Vad avlar du?” och till en kvinna: “Vad föder du fram?”

Ve den som tvistar med sin Skapare – men har det hänt att människor gjort det? JA! Ideligen tvistar människor med skaparen och en del lever i total rebelliskhet. Denna vers talar därför inte om vad människor inte kan göra, utan vad de inte bör göra. Det handlar om att Gud har rätt att göra vad han finner bäst och att människor inte kan mästra Gud och mena att han ibland gör fel. Verserna motsäger inte att Gud kan välja att handla beroende på människors agerande. Vi kan se i verserna i denna bloggartikel att Gud ibland väljer att utmäta fysiska straff just pga människors ageranden.

12 Det är jag som har gjort jorden och skapat människorna på den. Det är mina händer som har spänt ut himlen, och hela dess här har jag givit befallning.13 Det är jag som har uppväckt honom och alla hans vägar skall jag göra jämna. Han skall bygga upp min stad och släppa mina fångar fria, men inte för betalning eller mutor, säger Herren Sebaot.

Här fortsätter vi på samma tema – att Gud är den ende skaparen och därför är det heller ingen idé att klaga eller argumentera eftersom vi kan lita på att han vet bäst. Gud lovar att göra vägar jämna, men det står inte att det sker helt kravlöst och utan människornas samarbete.

16 De kommer alla på skam och måste blygas, alla avgudamakarna måste skämmas.

Om avgudamakare måste skämmas så är det helt klart inte Gud som förmått dessa människor att bygga sig avgudar. De har i stället gjort det emot Guds vilja.

20 Samla er då och kom hit, träd fram ni som räddats från folken. De har inget förstånd, de som bär omkring sina träbeläten och ber till en gud som inte kan frälsa.21 Tag till orda och lägg fram er sak! Ja, låt dem tillsammans rådslå. Vem har sedan lång tid låtit er höra detta och för längesedan förkunnat det? Har inte jag, Herren, gjort det? Och det finns ingen Gud utom mig, jag, en rättfärdig Gud som frälsar, ingen utom mig.22 Vänd er till mig och bli frälsta, ni jordens alla ändar, ty jag är Gud och det finns ingen annan.

Vi kan läsa om kritik gentemot dem som ber till falska gudar, trots att Gud vid upprepade tillfällen förkunnat behovet av omvändelse. Uppmaning till omvändelse gäller jordens alla ändar, så frälsningen är ett universellt erbjudande.

Gud orsakar ibland olyckor som straff för att människor agerar emot hans vilja

1 Kung. 2:24 Kungen sade vidare till Simei: “Du känner själv till allt det onda som ditt hjärta vet med sig att du har gjort mot min fader David. Herren skall låta din ondska komma tillbaka över ditt eget huvud.

1 Kung. 9:9 då skall man svara: Därför att de övergav Herren, sin Gud, som hade fört deras fäder ut ur Egyptens land, och höll sig till andra gudar och tillbad och tjänade dem, därför har Herren låtit allt detta onda komma över dem.”

1 Kung. 14:9 Du har gjort mer ont än alla som har varit före dig. Du har gjort andra gudar åt dig, ja, gjutna avgudabilder för att väcka min vrede, och du har kastat mig bakom din rygg. 10 Därför skall jag låta olycka komma över Jerobeams hus och utrota alla av mankön bland dem, både slavar och fria i Israel. Jag skall sopa bort Jerobeams hus, så som man sopar bort smuts, till dess allt är borta.

2 Kung. 21:11 “Manasse, Juda kung, har begått dessa avskyvärda synder. Han har gjort mer ont än amoreerna före honom, och med sina eländiga avgudar har han fått också Juda att synda. 12 Därför säger Herren, Israels Gud: Se, jag skall låta en sådan olycka komma över Jerusalem och Juda att det skall ljuda i båda öronen på var och en som får höra det.

2 Kung. 22:16 Så säger Herren: Se, över denna plats och över dem som bor här skall jag låta olycka komma, alla de ord som står i den bok som Juda kung har läst. 17 De har övergivit mig och tänt offereld åt andra gudar och väckt min vrede genom alla sina händers verk, och därför är min vrede upptänd mot denna plats och skall inte utsläckas.

2 Krön. 7:21 Hur storslaget detta hus än är, skall var och en som går förbi häpna över det och fråga: Varför har Herren gjort så mot detta land och mot detta hus? 22 Då skall man svara: Därför att de övergav Herren, sina fäders Gud, som hade fört dem ut ur Egyptens land, och höll sig till andra gudar och tillbad och tjänade dem, därför har han låtit allt detta onda komma över dem.”

Jesaja 47:10 Du förtröstade på din ondska och tänkte:“Ingen ser mig.” Det var din vishet och din kunskap som förledde dig, och du sade i ditt hjärta: “Jag och ingen annan.”11 Därför skall olycka komma över dig, och du skall inte veta varifrån den kommer. Fördärv skall falla över dig, du skall inte kunna avvärja det.
Plötsligt skall ödeläggelse komma över dig, när du minst anar det.

Jeremia 11:7 Ty från den dag, då jag förde era fäder ut ur Egyptens land och ända till denna dag har jag förmanat dem gång på gång och sagt: Hör min röst! 8 Men de lyssnade inte och vände inte örat till utan följde var och en sitt onda och hårda hjärta. Därför lät jag komma över dem allt vad jag hade sagt i det förbund som jag befallde dem att hålla, men som de inte höll.”—10 De har vänt åter till de missgärningar deras fäder begick. De har inte velat höra mina ord utan har följt andra gudar och tjänat dem. Israels och Juda hus har brutit det förbund som jag slöt med deras fäder. 11 Därför sägerHerren så: Se, jag skall låta en olycka drabba dem, som de inte skall kunna komma undan, och när de då ropar till mig skall jag inte höra dem. 12 Då skall Juda städer och Jerusalems invånare gå bort och ropa till de gudar som de brukar tända rökelse åt, men dessa skall inte kunna rädda dem undan olyckan.

Jeremia 32:23 De kom och tog det i besittning, men de lyssnade inte till din röst och vandrade inte efter din lag. De gjorde ingenting av allt det du hade befallt dem att göra. Därför lät du all denna olycka drabba dem.

Joshua 23:15 Men liksom allt det goda som Herren, er Gud, lovade er, har kommit er till del så skall Herren också låta allt det onda komma er till del till dess han har utrotat er ur detta goda land som Herren, er Gud, har gett er. 16 Om ni överträder Herrens, er Guds, förbund, som han har upprättat med er, och går och tjänar andra gudar och tillber dem, då skall Herrens vrede upptändas mot er, och ni skall snabbt bli utrotade ur det goda land som han har gett er.”

“Jag ska ge er ett nytt hjärta” i Hes. 36:26-27 handlar inte om att Gud utväljer till frälsning

Jun3

Gud väljer inte ut ett antal människor och ger dem TRO och FRÄLSNING

Hes. 36:26 Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. 27 Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem. (Även Hes. 11:19)

Ovan verser tas gärna omtolkas gärna och tas ur sitt sammanhang för att stödja den kalvinistiska idén att Gud väljer ut ett antal människor som han ger möjlighet att tro (eller snarare: som han tvingar att tro) – medan han vänder ryggen åt andra och vägrar att ge dem möjlighet vare sig att tro eller omvända sig.

Vill man vara konsekvent med tolkningen att det handlar om en gudomlig händelse utan krav (som inte hävdas i verserna) där människans fria vilja inte är inkluderad, så måste man i v. 27 anta att alla människor alltid till 100% agerar efter Guds vilja när det står “och göra så att ni vandrar efter mina stadgar….och följer dem”. Det innebär i sin tur att även synden är inkluderad i vad som sker enligt Guds vilja, vilket självfallet gör Gud själv till en syndare efterosm han tvingar andra att synda. För inte kan det väl vara så att Gud tvingar människorna att leva på ett speciellt sätt, förutom när de väljer att synda – då Gud plötsligt plockar bort sina invanda styrspakar och menar att han inte har någonting med den synden att göra? Borde det i så fall inte vara bättre att förhindra människor att synda, om han nu förväntas styra alla våra steg?

Syndar människan enligt Guds vilja eller emot hans vilja? Bibeln lär att människan har en fri vilja som hon kan använda till att antingen lyda eller inte lyda. Även kristna, som är pånyttfödda och fått den helige Ande, kan fortfarande välja att inte lyda Gud eftersom de ingalunda är förprogrammerade att alltid lyda (som om ett nytt hjärta fungerar ungefär som en ny programvara som tvingar till lydnad). Kalvinisterna slår knut på sig själva för att komma ur dilemmat som de själva producerat, eftersom de inte accepterar alternativet att i stället läsa verserna i sitt sammanhang och utan att lägga till antaganden som inte står.

Verserna i Hebr. 36 ingår i en profetia, och profetior kan beskrivas med poetiska, principiella och hyperbola inslag. Det innebär att vi måste vara försiktiga när vi tolkar dessa profetior eftersom det inte är säkert att de ska läsas helt bokstavligt. Vidare hävdar som sagt inte verserna att denna förvandling sker helt ovillkorligt, utan människans egen medverkan.

Uppenbarligen så kan Gud ge oss ett nytt hjärta, men frågan är varför han gör det och om det finns villkor för en sådan förnyelse. Om en sådan förvandling är villkorad, vilka är då villkoren? Kan det vara samma villkor som hela Bibeln förmedlar gång på gång – att vi måste omvända oss, tro och visa vår tro genom ett rättfärdigt liv? I Hesekiel 36 i v. 27 så kan vi själva läsa att förvandlingen baseras på den helige Ande, och att denna Ande kan förmå oss att vandra efter Guds bud om vi bara håller oss till Jesus. Det låter onekligen som löftet som Jesus gav i Luk. 24:49, Joh. 1:33, Apg 1:4-5 och andra ställen:

Apg 1:4 Vid en måltid tillsammans med apostlarna befallde han dem: “Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig. 5 Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande.”

Apg 2:38 Petrus svarade dem: “Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva.

Apg 3:19 Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade

Apg 26:17 när jag räddar dig undan ditt eget folk och undan hedningarna. Till dem sänder jag dig, 18 för att du skall öppna deras ögon, så att de vänder sig från mörker till ljus, från Satans makt till Gud. Så skall ni genom tron på mig få syndernas förlåtelse och arvslott bland dem som är helgade.19 Därför, konung Agrippa, blev jag inte olydig mot den himmelska synen, 20 utan jag har predikat först i Damaskus och i Jerusalem och hela Judeen och sedan ute bland hedningarna, att de skall ångra sig och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar som hör till omvändelsen.

Skälet att vi kan bli andligt levande är att vi blivit förlåtna våra synder, och Gud förlåter inga synder såvida vi inte omvänt oss. “Omvändelse” betyder inte “Hoppsan! Tur att Gud alltid förlåter”, utan det betyder att vända om från sina gamla vägar och börja leva ett annat sorts liv i lydnad och rättfärdighet. (Det betyder inte att vi är fördömda för alltid om vi väljer att synda igen, men vi kan absolut inte tjäna två herrar och fortfarande vara frälsta.):

Kol. 2:11 I honom haven I ock blivit omskurna genom en omskärelse, som icke skedde med händer, en som bestod däri att I bleven avklädda eder köttsliga kropp; jag menar omskärelsen i Kristus.12 I haven ju med honom blivit begravna i dopet; I haven ock i dopet blivit uppväckta med honom, genom tron på Guds kraft, hans som uppväckte honom från de döda.13 Ja, också eder som voren döda genom edra synder och genom edert kötts oomskurenhet, också eder har han gjort levande med honom; ty han har förlåtit oss alla våra synder.14 Han har nämligen utplånat den handskrift som genom sina stadgar anklagade oss och låg oss i vägen; den har han skaffat undan genom att nagla den fast vid korset. (1917)

Den helige Ande räknas som ett slags sigill/märke (de som inte är troende har inte detta märke), och att stå i Andens tjänst betyder att vi valt att lyda Anden i stället för köttet:

Ef. 1:13 I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill.

Rom. 7:6 Men nu är vi lösta från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna. Så står vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst.

Som kristna har vi alltså fått löftet om att den helige Ande som en gåva på villkor att vi omvänder oss (och dopet går hand i hand med en sådan omvändelse). Det låter onekligen som Hesekiel 36 nämner denna stora händelse flera hundra år innan den inträffade. Men som kristna vet vi också att den helige Ande ingalunda tvingar oss att lyda honom, eller att vi står helt utan egna val. Alternativet är ju att lyda Anden eller köttet. Anden är dock en hjälpare, och han kan alltid leda oss rätt.

Lukas beskriver en händelse där Paulus, Timoteus, han själv (och säkert en del andra) var ute och reste men hindrades av den helige Ande från att resa till vissa ställen och predika där. Inte så att den helige Ande blockerade vägen och bokstavligen hindrade dem så att de inte hade något val, utan det var snarare så att Paulus (och kanske andra i sällskapet) upplevde att den helige Ande uppmanade dem att ändra sina planer och i stället göra på ett annat sätt än de ursprungligen tänkt. Paulus och de andra hade alltså valet att lyda den helige Ande eller inte, och eftersom det handlar om trogna människofiskare så valde de att lyda Gud:

Apg. 16:6 Sedan tog de vägen genom Frygien och Galatien, eftersom de av den helige Ande HINDRADES från att predika ordet i Asien. 7 Och när de nådde Mysien försökte de bege sig till Bitynien, men det tillät inte Jesu Ande. 8 Då for de genom Mysien ner till Troas.

Om vi vandrar i Anden så gör vi inte vad köttet begär. OM vi väljer att låta oss ledas av Anden så står vi inte under lagen. Den fria viljan finns hela tiden närvarande:

Gal. 5:16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.—18 Men OM ni leds av Anden, står ni inte under lagen.

Om idén är att Gud väljer ut en skara människor som han ger ett nytt hjärta som möjliggör tro, lydnad och frälsning – när gjorde han detta? Redan vid tiden för Adam och Evas barn? Om det skedde vid ett senare tillfälle, innebär det att ingen dessförinnan kunde tro och lyda Gud? De som han inte ger detta hjärta som tvingar människor till lydnad, har de möjlighet att fortfarande agera mot Guds vilja? Kalvinisterna har svårt att svara.

Kontexten av Hesekiel 36 – en skugga av det nya förbundet i NT

Jämför gärna vad Hesekiel säger bara några kapitel innan, där han ber människor att skaffa sig ett nytt hjärta:

Hes. 18:30 Därför skall jag döma er, var och en efter hans gärningar, ni av Israels hus, säger Herren,Herren. Vänd om och vänd er bort från alla era överträdelser för att er missgärning inte skall få er på fall. 31 Kasta bort ifrån er alla de överträdelser genom vilka ni har syndat och SKAFFA ER ETT NYTT HJÄRTA OCH EN NY ANDE. Ty inte vill ni väl dö, ni av Israels hus?32 Jag finner ingen glädje i någons död, säger Herren, Herren. Vänd därför om, så får ni leva.

Här handlar det om att Israes hus (eller alla vi människor) bör skaffa sig ett nytt hjärta och en ny Ande, för Gud finner ingen glädje i någons död. Han ber oss att vända om, bort från synden, så att vi får leva. DÅ kan vi bli renade från våra överträdelser och få renade hjärtan eftersom Gud förlåter! Detta är någonting som vi inte kan klara själva (vi kan inte själva bestämma att vi ska få bli förlåtna och därmed renade), men villkoret som ligger på oss är omvändelse.

Uppenbarligen så skiljer sig Guds vilja mot andras vilja, såsom Israels fiende. Annars borde vi fortsätta att läsa att Guds vilja sker, utan att det blir någon skillnad om israelerna blir utlämnad åt sina fienders vilja:

Hes. 16:27 Men se, då räckte jag ut min hand mot dig och minskade din arvslott och utlämnade dig åt dina fienders vilja, åt filisteernas döttrar, som rodnade över ditt skamliga sätt att leva.

Hes. 36 handlar om de som ansluter sig till det nya förbundet genom tro (Rom. 3:25), och ingen kan räkna sig som rättfärdig innan all synd först är borttagen. Den synden försvinner inte såvida vi inte bekänner den och omvänder oss. Gud förlåter och rättfärdiggör i respons till omvändelse och tro. Kontexten visar att Guds namn blivit vanärat pga orenhet och tillbedjan av avgudar. Gud har inget egenintresse av att folk vanärar honom, så helt klart sker inte allting enligt hans vilja. Hesekiel 36 handlar dels om den aktuella tiden – Israels folk och det sätt de vanärat Gud (och hur de kan bli renade), samt framtida löften om ett nytt förbund och en ny Ande som tillhör alla som omvänt sig:

Hes. 36:23 Jag vill helga mitt stora namn, som har blivit vanärat bland folken, därför att ni har van-ärat det bland dem, och de skall inse att jag är Herren, säger Herren, Herren, när jag bevisar mig helig bland er inför deras ögon.24 Ty jag skall hämta er från folken och samla er från alla länder och föra er till ert land. 25 Jag skall stänka rent vatten på er, så att ni blir rena. Jag skall rena er från all er orenhet och från alla era avgudar. 26 Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. 27 Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem. 28 Så skall ni få bo i det land som jag gav åt era fäder, och ni skall vara mitt folk och jag skall vara er Gud. 29 Jag skall frälsa er från all er orenhet. Jag skall kalla fram säden och låta den bli riklig och skall inte mer låta er drabbas av hungersnöd. 30 Jag skall låta trädens frukt och markens gröda bli riklig, för att ni inte mer skall förödmjukas bland folken genom hungersnöd. 31 Då skall ni tänka på era onda vägar och på era gärningar, som inte var goda, och ni skall känna avsky för er själva på grund av era missgärningar och era vidrigheter. 32 Men ni skall veta att det inte är för er skull jag gör detta, säger Herren, Herren. Ni skall skämmas och blygas för vad ni har gjort, ni av Israels hus.33 Så säger Herren, Herren: När jag har renat er från alla era missgärningar, då skall jag låta städerna på nytt bli bebodda, och då skall ruinerna på nytt byggas upp. 34 Det ödelagda landet skall åter bli brukat i stället för att ha legat som en ödemark inför var och en som gått fram där.

Jämför med Hebr. 8 och 10 i NT, där vi kan läsa liknande ordalydelse “Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen och skriva dem i deras hjärtan”:

Hebr. 8:6 Men nu har Kristus ett högre prästämbete, liksom det förbund han är medlare för är bättre, eftersom det är stadfäst med bättre löften. 7 Ty om det första förbundet hade varit utan brist skulle det inte behövas plats för ett andra. 8 Men Gud förebrår dem när han säger:Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus,9 inte ett sådant som jag slöt med deras fäder den dag jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egyptens land. Eftersom de inte blev kvar i mitt förbund, brydde jag mig inte om dem,säger Herren.10 Detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger Herren:Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen och skriva dem i deras hjärtan.Jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk.11 Ingen skall längre behöva undervisa sin landsman, ingen sin broder och säga: Lär känna Herren.Ty alla skall känna mig, från den minste bland demtill den störste.12 Jag skall i nåd förlåta dem deras missgärningar,och deras synder skall jag aldrig mer komma ihåg.13 När han talar om ett nytt förbund, har han därmed förklarat att det förra är föråldrat. Men det som blir gammalt och föråldrat är nära att försvinna.

Hebr 10:1 Lagen innehåller endast en skugga av det goda som kommer och inte tingen i deras verkliga gestalt. Därför kan lagen aldrig genom samma offer som ständigt år efter år frambärs, fullkomna dem som träder fram. 2 Skulle man inte annars ha upphört att offra? De som förrättar offertjänsten skulle då redan en gång för alla ha blivit renade och inte längre haft några synder på sitt samvete. 3 Men nu ligger i dessa offer en årlig påminnelse om synder. —7 Då sade jag: Se, jag har kommit, Gud, för att göra din vilja.I bokrullen är det skrivet om mig. —10 Och i kraft av denna vilja är vi helgade genom att Jesu Kristi kropp blev offrad en gång för alla — 15 Om detta vittnar också den helige Ande för oss. Först säger han:16 Detta är det förbund som jag skall sluta med dem efter denna tid säger Herren.Och sedan:Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtanoch skriva dem i deras sinnen *) 17 och deras synder och överträdelser skall jag aldrig mer komma ihåg.18 Och där synderna är förlåtna behövs det inte längre något syndoffer.— 22 Låt oss därför med uppriktigt hjärta gå fram i full trosvisshet, med ett hjärta som är renat från ett ont samvete och med en kropp som är badad i rent vatten. —24 Låt oss ge akt på varandra och uppmuntra varandra till kärlek och goda gärningar. —26 Men om vi syndar med vett och vilja sedan vi fått kunskap om sanningen, finns det inte längre något offer för synder, 27 utan en fruktansvärd väntan på domen och en förtärande eld, som skall uppsluka motståndarna. 28 Den som förkastar Mose lag skall utan förbarmande dö, om två eller tre vittnar mot honom. 29 Hur mycket strängare straff tror ni då inte den skall förtjäna som trampar Guds Son under fötterna och håller förbundets blod för orent, det blod som har helgat honom, och som smädar nådens Ande? 30 Vi känner honom som har sagt: Min är hämnden, jag skall utkräva den, och vidare: Herren skall döma sitt folk.31 Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.—35 Kasta därför inte bort er frimodighet, som ger stor lön. 36 Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat.—38 Min rättfärdige skall leva av tro. Och vidare: Men om han drar sig undan finner min själ ingen glädje i honom. 39 Men vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade. Vi hör i stället till dem som tror och vinner sina själar.

*) Detta är en referens till Jer. 31.31-34 som verkar handla om en tid då inte bara judarna har en relation med Abrahams Gud utan även hedningarna. Med hjälp av den helige Ande så arbetar samvetet mycket aktivt i de troendes hjärtan och vägvalen förenklas. Inte heller här handlar det om något ovillkorligt, där Gud väljer ut ett antal människor (medan han vänder ryggen till andra) som han bestämmer sig för att älska och frälsa oberoende av deras egna handlingar:

Jer. 31:31 Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus,32 inte ett sådant förbund som jag slöt med deras fäder den dag då jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egyptens land – det förbund med mig som de bröt fastän jag var deras rätte herre – säger Herren.33 Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger Herren: Jag skall lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk.34 Då skall de inte mer behöva undervisa varandra, ingen sin broder och säga “Lär känna Herren!” Ty alla skall känna mig från den minste bland dem till den störste, säger Herren. Ty jag skall förlåta deras missgärningar och deras synder skall jag inte mer komma ihåg.

Vi uppmanas att tvätta oss rena och även att rena våra hjärtan

Även många andra verser i det Gamla Testamentet uppmanar människor att tvätta sig och göra sig rena. Detta görs genom att omvända sig och börja leva rättfärdigt. Vi har även djuroffersystemet under denna tid, då Israeliterna uppmanades av Gud att offra djur – som utgav blod – för att visa sin omvändelse i handling. Det är en bild på Jesu offer på korset, som då låg i framtiden.

Hes. 44:7 Ni har låtit främlingar med oomskuret hjärta och oomskuret kött komma in i min helgedom och vara där, så att mitt hus har blivit vanhelgat, medan ni bar fram min mat, fett och blod. Mitt förbund har därmed brutits, för att inte tala om alla era andra vidrigheter.

Jes. 1:16 Tvätta er och gör er rena. Tag bort era onda gärningar från mina ögon. Sluta att göra det som är ont.

1 Mos. 35:2 Då sade Jakob till sitt husfolk och till alla som var med honom: “Gör er av med de främmande gudar som ni har hos er, rena er och byt kläder

3 Mos. 16:26 Och den som sände i väg bocken för att skaffa bort synden skall tvätta sina kläder och bada sin kropp i vatten. Därefter får han komma in i lägret.—29 Detta skall för er vara en evig stadga: I sjunde månaden, på tionde dagen i månaden, skall ni fasta och inte utföra något arbete, varken de som är födda i landet eller främlingen som bor ibland er. 30 Ty på den dagen skall försoning bringas för att RENA ER. Från alla era synder skall ni renas inför Herrens ansikte.

I det Nya Testamentet finns samma uppmaning till människor att rena sina hjärtan och inte förhärda dem. Om det inte förelåg någon risk för att människor skulle kunna förhärda sina hjärtan så vore en sådan varning i onödan:

Jak. 4:8 Närma er Gud, så skall han närma sig er. Gör era händer rena, ni syndare, och RENA ERA HJÄRTAN, ni tvehågsna.

Hebr. 4:7 Därför bestämmer han på nytt en dag som han kallar i dag, när han långt senare säger genom David vad som redan är nämnt: I dag, om ni hör hans röst, FÖRHÄRDA INTE ERA HJÄRTAN.

Vi får som sagt renade hjärtan av omvändelse och att börja leva med ett rent samvete – med vattendop som symbol för beslutet:

Apg. 22:16 Och nu, varför tvekar du? Stå upp och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla hans namn.

“DEN SOM DÄRFÖR RENAR SIG och håller sig borta från dessa blir ett kärl till heder“, lovar Paulus. Det hänger alltså på oss att bli renade, och detta sker genom omvändelse och tro. Var och en som nämner Herrens namn skall hålla sig borta från orättfärdigheten. “Fly bort från ungdomens onda begär och sträva efter rättfärdighet”, fortsätter Paulus. Det innebär att han inte tror på tesen att ett omvänt hjärta automatiskt lyder Gud av rent tvång genom den helige Andes försorg. Paulus kommer med varningar, instruktioner och uppmuntran så att vi själva ska förmås att välja den rätta vägen och kunna få rena hjärtan:

2 Tim. 2:19 Guds fasta grund består och har detta sigill: Herren känner de sina och: Var och en som nämner Herrens namn skall hålla sig borta från orättfärdigheten. 20 Men i ett stort hus finns det kärl inte bara av guld och silver utan också kärl av trä och lera, några till heder, andra till vanheder. 21 DEN SOM DÄRFÖR RENAR SIG och håller sig borta från dessa blir ett kärl till heder, helgat, användbart för sin herre och förberett för allt gott arbete. 22 Fly bort från ungdomens onda begär och sträva efter rättfärdighet, tro, kärlek och frid tillsammans med dem som åkallar Herren av rent hjärta. 23 Avvisa dumma och meningslösa dispyter. Du vet att de föder strider, 24 och en Herrens tjänare skall inte strida utan vara vänlig mot alla, skicklig att undervisa och tålig när han får lida. 25 Han skall i ödmjukhet tillrättavisa sina motståndare. Kanske ger Gud dem omvändelse, så att de kommer till insikt om sanningen 26 och nyktrar till och slipper loss ur djävulens snara, där de hålls fångna, så att de gör hans vilja.

Paulus ber korinthierna (och oss alla) att inte bedra sig, vilket de riskerar att göra om de börjar tro på dem som hävdar att synd inte längre resulterar i andlig död:

1 Kor. 6:8 I stället gör ni själva orätt och roffar åt er – och detta drabbar bröder.9 Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, 10 varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike. 11 Sådana var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.

Jesus förklarar för sina lärljungar, som han kallar rena, att de trots sin renhet riskerar att huggas av vinstocken om de inte bär frukt. En gren som inte gör nytta kapar man av från ett fruktträd. Jesus säger “bli kvar i min kärlek”, och inte “Jag kommer att se till att ni alltid älskar mig genom att ge er ett nytt hjärta som alltid lyder mig”. Han uttrycker “OM ni förblir i mig”, och lovar att lärljungarna (vi alla) blir kvar i hans kärlek om de lyder hans bud.

Joh. 15:3 Ni är redan nu rena i kraft av det ord som jag har talat till er. 4 Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. 5 Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. 6 Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp. 7 Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. 8 Min Fader förhärligas, när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.9 Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. 10 Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek.

Paulus ansåg sig ha ett fullkomligt rent samvete alltsedan sin omvändelse, och han förmanar människor för att få dem att leva likadant. Tyvärr har vissa stött ifrån sig den goda kampen och lidit skeppsbrott i tron:

Apg. 23:1:Paulus såg på Stora rådet och sade: “Bröder, jag har levt inför Gud med ett fullkomligt rent samvete ända till i dag.”

2 Tim. 1:3 Jag tackar alltid min Gud, som jag liksom mina förfäder tjänar med rent samvete. Ständigt, natt och dag, tänker jag på dig i mina böner.

1 Tim. 1:5 Vad all förmaning syftar till är kärlek av ett rent hjärta, av ett gott samvete och av en uppriktig tro.

1 Tim. 1:18 Detta uppdrag att förmana anförtror jag åt dig, mitt barn Timoteus, i enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig, för att du i kraft av dem skall kämpa den goda kampen, 19 i tro och med ett rent samvete. Detta har somliga stött ifrån sig och lidit skeppsbrott i tron. 20 Bland dem är Hymeneus och Alexander, som jag har överlämnat åt Satan för att de skall tuktas så att de inte hädar.

Petrus håller med Paulus att vi har rena hjärtan/själar genom att lyda sanningen (leva rättfärdigt), och han uppmanar de kristna att älska varandra av ett rent hjärta. Även han tar upp symbolen med vatten. Både judar och hedningar kan få renade hjärtan samt den helige Ande genom omvändelse och tro:

1 Pet. 1:22 Ni har renat era själar genom att lyda sanningen, så att ni älskar varandra uppriktigt som bröder. Älska då varandra uthålligt av rent hjärta.

1 Pet. 3:21 Efter denna förebild frälser dopet nu också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jesu Kristi uppståndelse

Apg. 15:7 Efter en lång överläggning reste sig Petrus och sade till dem: “Bröder, ni vet att Gud för länge sedan bestämde, att hedningarna genom min mun skulle få höra evangeliets ord och komma till tro.8 Och Gud som känner hjärtat, har vittnat för dem genom att ge den helige Ande åt dem likaväl som åt oss. 9 Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem, sedan han genom tron hade renat deras hjärtan.

“Innan jag formade dig i moderlivet UTVALDE jag dig” men inte till FRÄLSNING – Jer. 1:5

May10

“Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig. Jag satte dig till en profet för folken.” (Jeremia 1:5)

Den här versen visar på Guds planer för Jeremia innan han föddes, och det står inte att Jeremia saknade förmåga att ha en egen syn på saken eller att han inte kunde ha valt sina egna vägar. Även Judas Iskariot var en gång utvald till Jesu lärljunge och hade ihop med övriga lärljungar en tron som väntade på honom i Guds rike (Matt. 19:28). Som bekant så gick planerna i stöpet när Judas övergav Jesus och förrådde honom. Även aposteln Paulus blev en gång “utvald” till en viss funktion, men till skillnad mot Judas så valde att inte vara olydig mot Gud.

Apg 26:19 Därför, konung Agrippa, blev jag inte olydig mot den himmelska synen, 20 utan jag har predikat först i Damaskus och i Jerusalem och hela Judeen och sedan ute bland hedningarna, att de skall ångra sig och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar som hör till omvändelsen

Det finns flera verser i Jeremias bok som visar att människor ideligen agerar helt tvärt emot Guds vilja, så uppenbarligen så tar inte Gud saker och ting i egna händer genom att välja ut en skara människor i fosterstadiet som han sedan tvingar att växa upp som troende och lydiga människor vare sig de vill eller inte. Om så vore fallet så skulle det även innebära att Gud inte visar samma kärlek och omtanke gentemot andra människor som han ju inte formar till varmt troende människor, vilket skulle betyda att de inte har samma chans till frälsning. Så handlar inte Bibelns Gud. Jesus dog för alla människor och alla har chans till frälsning genom omvändelse och tro.

Jeremia 7: 31 De har byggt upp Tofethöjderna i Hinnoms sons dal för att där bränna upp sina söner och döttrar i eld, fastän jag aldrig har befallt eller ens tänkt mig något sådant.

Jeremia 19:4 De har övergivit mig och vanärat denna plats och där tänt rökelse åt andra gudar som varken de själva eller deras fäder eller Juda kungar har känt. De har uppfyllt denna plats med oskyldigt blod 5 och byggt baalshöjder för att bränna upp sina barn i eld till brännoffer åt Baal, fastän jag aldrig har befallt eller talat om eller ens tänkt mig något sådant.

Jeremias bok innehåller många poetiska uttryck och liknelser, så därför kan vi inte läsa alla påståenden bokstavligt.

Resten av kapitlet – Jeremia 1

6 Men jag svarade: “O, Herre, Herre! Jag förstår inte att tala (cannot speak, KJV) , ty jag är för ung.”

Men unga människor (även barn) både kan tala och förstår att tala, och Jeremia var dessutom en vuxen människa när han samtalade med Gud. Alltså måste vi tolka dessa ord på ett annat sätt än bokstavligt. Det handlar snarare om Jeremias känsla av omogenhet och försagdhet.

8 Frukta inte för dem, ty jag är med dig för att rädda dig, säger Herren.”

Om allting sker enligt Guds vilja så hade Gud inte behövt varna Jeremia genom att säga “frukta inte”, utan han hade sagt “för information så har jag ordnat saken så att du inte kommer att frukta dina fiender”. Men Bibeln är full av varningar och uppmaningar just för att vi själva ska uppmuntras att välja de rätta vägarna (vilket betyder att vi har fri vilja och kan välja).

9 Och Herren räckte ut sin hand, rörde vid min mun och sade till mig: “Se, jag lägger mina ord i din mun.

Givetvis så räckte inte Gud bokstavligen ut sin hand av kött och blod för att röra vid Jeremias mun. Däremot kan Jeremia använda Gud som källa för kunskap, men då är förstås kravet att Jeremia tyr sig till Gud.

10 Jag sätter dig i dag över folk och riken, för att du skall rycka upp och bryta ner, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera.”

Jag tror inte Gud bokstavligen “i dag” satte Jeremia över folk och riken för att bokstavligen rycka upp, bryta ner, plantera, etc. Men innebörden av orden och uttrycken får oss att förstå den profetiska innebörden, Guds planer och löften för Jeremia, även om inte varje uttryck i sig måste förstås rent bokstavligt.

15 Se, jag skall kalla på alla stammar i rikena norrut, säger Herren. De skall komma och sätta upp var och en sin tron vid ingången till Jerusalems portar och vid dess murar runt omkring och vid alla Juda städer.

Ska detta verkligen förstås som om alla stammar i norr (100%) ska komma och sätta upp sin tron vid ingången till Jerusalems portar, och vid murarna kring alla Juda städer? Bokstavligen och utan undantag? Jag tror snarare det har en djupare innebörd om framtiden.

16 Jag skall avkunna mina domar mot dem för all deras ondska, därför att de har övergivit mig och tänt rökelse åt andra gudar och tillbett sina händers verk.

Här är ett exempel på människor som uppenbarligen övergett Gud, vilket alltså visar att de en gång varit på Guds sida och tillhört honom. Självfallet hade Gud önskat att de skulle ha förblivit hos honom, men dessvärre så sker inte allting som Gud vill. Dessa människor började tillbe andra gudar och blev helt absorberade av det skapade i stället för skaparen.

17 Fäst upp dina kläder! Stå upp och tala till dem allt vad jag befaller dig. Var inte förskräckt för dem, så att jag inte låter något förskräckligt hända dig inför dem.

”Fäst upp dina kläder” är ett idiom och inte heller det ska tolkas bokstavligt. Gud fortsätter att ge råd och varningar till Jeremia – att inte vara förskräckt. För om Jeremia skulle bli förskräckt och försagd så skulle Gud i sin tur låta något förskräckligt hända Jeremia (förmodligen för att hans fiender då skulle få övertaget). Dessa råd och varningar skulle vara överflödiga om Jeremia skulle ha varit programmerad att alltid göra Guds vilja.

18 Se, jag gör dig i dag till en befäst stad, till en järnpelare och en kopparmur mot hela landet, mot Juda kungar, dess furstar och präster och mot folket i landet.

God utförde inte dessa saker bokstavligen den där speciella dagen…

I det följande kapitlet, Jer. 2, så kan vi se gott om exempel på hur människor agerar emot Guds vilja

Egentligen så kan vi se hur människor trilskas mot Gud och syndar emot honom genom hela Jeremia, och genom hela Bibeln. Detta tyder på människans fria vilja. Människor kan absolut gå från att vara på Guds sida, till att vandra sina egna vägar bort från Gud. Inte ens Guds profeter var lydiga.

2 Gå och predika för Jerusalem. Säg: Så säger Herren: Jag minns din ungdoms hängivenhet, hur du älskade mig under din brudtid och följde mig i öknen, i landet där man inte sår.—5 Så säger Herren: Vad har era fäder funnit hos mig som är orätt, eftersom de gick bort ifrån mig och följde värdelösa avgudar och själva blev värdelösa?—“7 Jag förde er in i det bördiga landetoch ni fick äta dess frukt och dess goda.Men när ni hade kommit dit orenade ni mitt land och gjorde min arvedel avskyvärd.8 Prästerna frågade inte: “Var är Herren?”De som hade hand om lagen kände mig inte, och herdarna var trolösa mot mig. Profeterna profeterade i Baals namn och följde sådana som inte kunde hjälpa.9 Därför skall jag på nytt gå till rätta med er, säger Herren. Också med era barnbarn skall jag gå till rätta.—11 Har ett hednafolk någonsin bytt bort sina gudar? Och ändå är de inga gudar. Men mitt folk har bytt bort sin härlighet mot en avgud som inte kan hjälpa.—13 Ty mitt folk har begått en dubbel synd: De har övergivit mig, källan med det levande vattnet,och gjort sig usla brunnar som inte håller vatten.— 17 Men är det inte du själv som vållar dig detta, genom att du överger Herren, din Gud,när han vill leda dig på den rätta vägen?18 Varför vill du fara till Egypten för att dricka av Sihors vatten?Och varför vill du fara till Assyrien för att dricka av flodens vatten?19 Det är din ondska som tuktar dig, och ditt avfall som straffar dig. Inse därför och tänk på hur ont och bittert det äratt du överger Herren, din Gud, och inte fruktar mig, säger Herren, Herren Sebaot.20 Redan för länge sedan bröt jag sönder ditt ok och slet av dina band, men du sade:“Jag vill inte tjäna dig.” På alla höga kullar och under alla gröna trädlade du dig ner och bedrev otukt.21 Jag hade planterat dig som en ädel vinstock av helt och hållet äkta slag. Hur har du då kunnat förvandlas för mig till vilda rankor av en främmande vinstock?— 25 Akta din fot så att du inte tappar skon,och din strupe så att den inte blir torr av törst.Men du svarar: “Du anstränger dig förgäves. Jag älskar främmande gudar,och dem vill jag följa.”—,27 de som säger till trästycket: “Du är min fader”,och till stenen: “Du har fött mig”. Ty de vänder ryggen mot mig och inte ansiktet. Men i olyckans tid ropar de: Stå upp och rädda oss!—29 Varför vill ni gå till rätta med mig? Ni har alla vänt er bort från mig, säger Herren.30 Förgäves har jag slagit era barn.De har inte låtit sig tillrättavisas. Likt ett lejon som vållar fördärvhar ert eget svärd slukat era profeter.31 Du onda släkte, ge akt på Herrens ord! Har jag varit en öken för Israel eller ett land av mörker?Varför säger mitt folk: Vi har gjort oss fria, vi kommer inte mer till dig?32 Inte glömmer en jungfru sina smyckeneller en brud sin utstyrsel?Men mitt folk har i alla tider glömt mig.— 35 Trots allt detta säger du:”Jag är oskyldig. Han är inte längre vred på mig.”Men jag vill gå till rätta med dig, därför att du säger: “Jag har inte syndat.“

Helt uppenbart kan även Guds eget folk vända honom ryggen (trots att de en gång sett hans godhet och tjänat honom) och helt överge honom, trots att han gång på gång uppmuntrar dem och fostrar dem att vända om från sina onda vägar. Det eviga livet finns hos Gud, men han tvingar ingen. Däremot gör han allt för att påverka oss att ta det förnuftigaste beslutet.

Han som har börjat ett gott verk i er skall också FULLBORDA det? – Fil. 1:6

Apr11

Jag är ÖVERTYGAD om att han som har börjat ett gott verk i er också skall FULLBORDA det intill Kristi Jesu dag (Fil. 1:6)

Det finns mycket som vi känner oss fullständigt “övertygade” om pga våra erfarenheter och egna iakttagelser. Jag är exempelvis fullständigt övertygad om att jag kommer att få minst 200-250 träffar på min blogg idag eftersom jag brukar få långt fler än så. Jag är också övertygad om att vissa vänner som jag känner kommer att förbli kristna resten av sina liv bl. a. eftersom de visat upp en stark tro och visat god frukt. I ingetdera fallet kan jag dock garantera att det kommer att bli just så.

Paulus vänder sig till en viss grupp troende människor i Filippi, och motiverar varför han känner en sådan tillförsikt för dem vad gäller deras starka tro och deras arbete för Gud. Han pratar inte om alla kristna i hela världen (även om samma villkor och löften gäller alla) eftersom han givetvis inte känner alla världens kristna väl nog för att kunna uttrycka sig på samma sätt om dem alllihop. Men han känner dessa kristna i Filippi, och pga det han hittills bevittnat så kan han med trygghet uttrycka “Jag är ÖVERTYGAD om att han som har börjat ett gott verk i er också skall fullborda det intill Kristi Jesu dag” (“will perform it until the day of Jesus Christ”, KJV). Versen säger inte att Gud tvingar några utvalda personer att påbörja goda verk – vare sig de vill eller inte – och han utlovar inte att alla kristna kommer att få en ljus framtid helt villkorslöst oavsett hur de lever. Paulus säger ju också:

Ef. 2:.10 Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall VANDRA i dem.

Vad händer om vi väljer att inte vandra i dem? Är vi då fortfarande frälsta? Visserligen bygger vi vårt arbete på Jesus Kristus och vi får inspiration från honom, men vi måste förstås vara med på noterna.

2 Tim. 2:21 Den som därför renar sig och HÅLLER SIG BORTA från dessa blir ett kärl till heder, helgat, användbart för sin herre och förberett för allt gott arbete.

Vi ombeds alltså att rena oss och hålla oss borta från kärl av vanheder (synd), så att vi kan vi bli användbara för Gud och kunna utföra ett gott arbete. Det handlar om vår villighet att lyda den helige Ande som leder oss bort från synd och in i en värld där vi kan vara användbara verktyg för Gud.

1 Tim. 6:17 Uppmana dem som är rika i den här världen att inte vara högmodiga eller sätta sitt hopp till något så osäkert som rikedom, utan till Gud som rikligt ger oss allt att njuta av. 18 Uppmana dem att göra gott, att vara rika på goda gärningar, att vara generösa och dela med sig 19 och samla åt sig en skatt som är en god grund för den kommande tidsåldern, så att de vinner det verkliga livet.

Ovan kan vi se att det goda vi gör kan leda till evigt liv. (Tro utan gärningar är död.)

Hade det varit upp till Gud så hade han sett till att vi alltid utförde goda gärningar och att vi aldrig syndade en enda gång. Det är dock inte Guds ansvar att se till att vi är villiga människofiskare, för om så hade varit fallet så hade vi varit tvungna att anklaga honom varje gång vi syndade och om vi hamnar i ett läge där vi inte alls gör ett gott arbete för hans rike. Vi har ingen rätt att säga “Det är Guds sak att se till att jag gör ett gott arbete och att fullborda detta om han vill”. Det handlar om att ge Gud äran för arbetet eftersom han är grunden.

1 Kor. 3:6 Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten.7 Varken den som planterar eller den som vattnar betyder därför något, utan endast den som ger växten, och det är Gud. 8 Den som planterar och den som vattnar är ett, och var och en skall få sin lön efter sitt arbete. 9 Ty vi är Guds medarbetare, och ni är en Guds åker, en Guds byggnad

Här är hela kontexten i Filipperbrevet 1:

Fil. 1: 1 Från Paulus och Timoteus, Kristi Jesu tjänare, till alla de heliga i Kristus Jesus som bor i Filippi, tillsammans med församlingsledarna och församlingstjänarna. —3 Jag tackar min Gud var gång jag tänker på er. 4 Så ofta jag ber för er alla gör jag det alltid med glädje, 5 eftersom ni har varit med i arbetet för evangeliet från första dagen ända till nu. 6 Jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också skall fullborda det intill Kristi Jesu dag. 7 Det är inte mer än rätt att jag tänker så om er alla, ty jag har er i mitt hjärta. Både när jag bär bojor och när jag försvarar och befäster evangeliet delar ni allesammans nåden med mig.—9 Och min bön är att er kärlek mer och mer skall överflöda och leda er fram till insikt och klart omdöme,10 så att ni kan avgöra vad som är rätt och vara rena och fläckfria på Kristi dag, 11 rika på rättfärdighetens frukt som Jesus Kristus ger, Gud till ära och pris.

Skälet att Paulus känner sig så övertygad om denna kristna grupps fortsatt andliga arbete och ljusa framtid är att han bevittnat deras liv och eftersom de uthålligt visat att de är tillförlitliga och flitiga arbetare. “Eftersom ni har varit med i arbetet för evangeliet från första dagen ända till nu”. Därför känner sig Paulus övertygad om att Gud också kommer att fortsätta på den inslagna vägen – att utföra sitt arbete genom dem och låta den helige Ande genomsyra arbetet. Paulus kommer också att fortsätta att be för dem och ha dem i sitt hjärta, vilket också påverkar utgången. Ett skäl för att be för dem är att detta kan påverka dem att avgöra vad som är rätt och därmed kunna hålla sig rena och fläckfria på Kristi dag. Det är alltså ingen självklarhet att vi ska förbli fläckfria bara för att vi påbörjat ett gudomligt arbete, för då hade hans böner och varningar varit överflödiga. Men visst känns det mer självklart om man tagit för vana att följa Anden i stället för köttet.

Kapitlet nämner ännu en “övertygelse” (faktiskt två gånger…)

14 Min fångenskap har gjort de flesta av bröderna övertygade i Herren, så att de vågar predika Guds ord ännu mer oförskräckt.15 En del predikar visserligen Kristus för att de är avundsjuka och söker strid, men en del gör det i god avsikt, 16 av kärlek, eftersom de vet att jag är satt till att försvara evangelium. 17 De andra söker strid och predikar Kristus av orena motiv och tror att de kan göra min fångenskap tyngre.

Paulus menar att hans fångenskap resulterat i att åtminstone de flesta av bröderna känt sig än mer övertygade i Herren, för kanske Paulus fortsatta trygghet och glada min hjälpt dem att predika Guds ord än mer oförskräckt. Dock inte alla, för Paulus menar att det finns kristna som predikar om Jesus för att de är avundsjuka och söker strid – alltså inte av en genuin kärlek till de förlorade. Kanske handlar det om att de vill visa Paulus att han själv är ganska överflödig eftersom de själva kan predika precis lika bra och ännu bättre, eller kanske de snarare vill bryta ner det Paulus byggt upp genom att introducera nya falska läror som orsakar splittring. Paulus varnade också för en sådan situation:

Apg 20:28 Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. 29 Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden. 30 Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida. 31 Håll er därför vakna och kom ihåg att jag ständigt i tre års tid natt och dag har varnat var och en av er under tårar.

Paulus uppmuntrar sina kristna vänner att fortsätta att be för honom, och han säger att deras böner och Andens hjälp kommer att leda till hans frälsning. Självfallet handlar det också om Paulus egen iver att följa Anden.

19 ty jag vet att detta kommer att leda till min frälsning, därför att ni ber för mig och Jesu Kristi Ande hjälper mig.

Paulus känner sig “övertygad” om att det bästa för honom är att han blir kvar hos dem ett tag till. Han fortsätter med ytterligare uppmuntran och varningar om att de måste stå fasta och kämpa för tron.

25 Och då jag är övertygad om det, vet jag att jag skall leva och bli kvar hos er alla och hjälpa er till framsteg och glädje i tron. 26 När jag är hos er igen, kan ni få ännu större anledning att i Kristus Jesus prisa er lyckliga för min skull.27 Lev nu bara på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium, så att jag, vare sig jag besöker er eller inte, får höra att ni står fasta i en och samme ande och i ett och samma sinne kämpar för tron på evangelium

Fortsätter vi i nästa kapitel så kan vi läsa i Fil. 2:12 att dessa kristna “alltid har varit lydiga”. Även det intygar att Paulus känner sig övertygad om Guds fortsatta ledning i deras arbete just av det skälet.

Fil. 2:12 Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydiga, så arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara som när jag var hos er, utan ännu mycket mer nu när jag inte är hos er. 13 Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske. 14 Gör allt utan att klaga och tveka, 15 så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte, bland vilka ni lyser som stjärnor i världen, 16 när ni håller fast vid livets ord. Då kan jag berömma mig av er på Kristi dag. Jag har alltså inte sprungit förgäves eller arbetat förgäves.

Paulus avslöjar att dessa filipper även hjälpte honom ekonomiskt (Fil. 4:10-19), vilket förstås var ännu en signal för att deras hjärtan var på det rätta stället. Men även om man kan förvänta sig att kristna av naturliga anledningar vill fortsätta att vandra med Anden och hålla sig till Guds ord, så fortsatte Paulus att fortsätta att varna för förfall även hos kristna. Exempel:

1 Tim. 4: 16 Ge akt på dig själv och på din undervisning, och håll troget ut med den. När du gör det, frälser du både dig själv och dem som lyssnar på dig.

2 Tim. 2: 15 Gör allt du kan för att bestå provet inför Gud, likt en arbetare som inte behöver skämmas utan rätt delar[a] sanningens ord. 16 Men oandligt, tomt prat skall du akta dig för. De som befattar sig med sådant kommer att göra allt större framsteg – i ogudaktighet, 17 och deras ord kommer att sprida sig som cancertumörer. Till dem hör Hymeneus och Filetus, 18 som har kommit bort från sanningen. De bryter ner tron för somliga, när de säger att uppståndelsen redan har ägt rum. 19 Guds fasta grund består och har detta sigill: Herren känner de sina och: Var och en som nämner Herrens namn skall hålla sig borta från orättfärdigheten.

Titus 2:6 Förmana på samma sätt de yngre männen att i allt visa gott omdöme, 7 och var själv ett föredöme i goda gärningar. Ge i din undervisning prov på oförfalskad sanning och värdighet.8 Var sund och oklanderlig i ditt tal, så att din motståndare måste skämmas, då han inte har något ont att säga om oss. — 11 Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12 Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, 13 medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet. 14 Han har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar.

Bjorkbloggen

BLOG POSTS IN SWEDISH AND ENGLISH! Bibelfrågor med ämnen som fri vilja, rättfärdighet, lag, synd, nåd

Tag Archive | fri vilja

Så “Gud har gjort alla till fångar under olydnaden”? – Rom. 11:32

Ingen som frestas skall anklaga Gud för han frestar inte någon – och Westminster Confession of Faith

Befallde Gud den assyriska kungen att plundra och synda? – Jes. 10:6

Pelagius var ingen irrlärare, men däremot Augustinus som förnekade människans fria vilja

Vad är Open Theism – Öppen Teism?

Sänder Gud en villfarelse så att man tror på lögnen? 2 Thess. 2:11

Skapar Gud mörker, ONDSKA och OLYCKA? – Jes. 45:7

“Jag ska ge er ett nytt hjärta” i Hes. 36:26-27 handlar inte om att Gud utväljer till frälsning

“Innan jag formade dig i moderlivet UTVALDE jag dig” men inte till FRÄLSNING – Jer. 1:5

Han som har börjat ett gott verk i er skall också FULLBORDA det? – Fil. 1:6

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this: