Arkiv

KUNG SAUL och Gud som ångrade att han valt honom till israels Kung

saul

Kung Saul är en intressant person med tanke på att Gud faktiskt tyckte att det var en dålig idé att överhuvudtaget sätta en kung över Israel på den här tiden, och när han ändå gick med på folkets önskemål om en kung så ångrade han sedan att han valt just Saul.

Det börjar med Samuels söner som var domare och tyvärr vandrade bort från Gud på sina egna själviska vägar genom att ta mutor och förvränga lagen till sina egna fördelar. Det är möjligt att de inledningsvis klarade av sina uppgifter som rekorderliga domare eftersom det står att de ”vek av” från Herrens väg, men helt klart är att de till slut inte lyckades motstå frestelsen att dra nytta av sina maktpositioner. Vissa människor undviker korruption just för att de inte ens har makten att utföra någon form av korruption, men om tillfälle ges så kanske de skulle ta chansen. Samuels söner tog chansen och fortsatte på den vägen när de en gång börjat. Självfallet var det ingenting som Gud såg på med blida ögon, och förmodligen inte heller deras far Samuel när han uppmärksammade oegentligheterna. Samuel hade gett domaruppdragen till sina söner när han själv blev för gammal för att klara det.

1 Sam. 8:1 När Samuel blev gammal satte han sina söner till domare över Israel.Hans förstfödde hette Joel och hans andre son Abia. De var domare i Beer-Sheba. Men hans söner vandrade inte på hans väg utan vek av från den och sökte orätt vinning. De tog mutor och förvrängde lagen.

Folket krävde då en KUNG i stället. Samuel trivdes förmodligen inte alls med situationen gällande hans korrumperade söner men han tyckte ändå av många skäl (som framkommer i 1 Sam. 8: 10-17) att det var en dålig idé att lösa problemet genom att sätta en kung över Israel. Ett alternativ skulle ju kunna vara att försöka få sönerna att ändra sig eller att använda sig av andra domare. Framför allt skulle man kunna be GUD om hjälp. Samuel bad hur som helst till Herren som menade att folket faktiskt förkastade honom (Gud) genom detta önskemål om en kung, och att de ALLTID betett sig på detta avoga sätt. Självfallet är det alltid emot Guds vilja när folk förkastar och överger honom, och saker och ting sker inte alltid på det sättet som Gud önskar. Gud rådde dock Samuel att lyssna på folket i det här fallet, trots att det var ett riktigt uselt förslag som de framfört. Men han ville samtidigt att Samuel noga skulle se till att varna dem för vad slags framtid de hade att förvänta sig med en kung över sig, och det var alls inga sötebrödsdagar som Gud menade att de skulle få – utan den raka motsatsen (1 Sam. 8:10-17.) Det är ett bra exempel på att Gud ibland agerar beroende på hur människorna agerar, men människorna måste ta konsekvenserna för sina egna önskemål och handlingar.

Då samlades alla de äldste i Israel och kom till Samuel i Rama och sade till honom: ”Du är gammal och dina söner vandrar inte på dina vägar. Sätt nu en kung över oss till att styra över oss, så som alla folk har.” Det var i Samuels ögon ett dåligt förslag när de sade: ”Ge oss en kung till att styra över oss.” Och Samuel bad till Herren. Då sade Herren till Samuel: ”Lyssna till folket i allt de säger till dig. Ty det är inte dig de har förkastat, utan det är mig de har förkastat, så att jag inte skall vara kung över dem. 8 Så har de alltid gjort, från den dag då jag förde dem upp ur Egypten ända till denna dag. De har övergivit mig och tjänat andra gudar och så gör de också mot dig.Men lyssna nu till deras ord. Du skall allvarligt varna dem och förklara för dem vilka rättigheter den kung får som kommer att regera över dem.”

Samuel läser upp de många och långa varningarna om hur livet med en kung skulle bli och avslutar med ”När ni då ropar på hjälp på grund av er kung som ni har valt åt er, då skall Herren inte svara er”. Trots det insisterade folket på att få en kung.

19 Men folket vägrade att lyssna till Samuels ord och sade: ”Nej, en kung måste vi ha över oss. 20 Också vi vill bli som alla andra folk. Vår kung skall döma oss. Han skall dra ut framför oss och föra våra krig.” 21 När Samuel hörde allt detta som folket sade, framförde han det till Herren. 22 Då sade Herren till Samuel: ”Lyssna till deras ord och sätt en kung över dem.” Och Samuel sade till Israels män: ”Gå hem, var och en till sin stad.”

Därför valde Gud en kung åt Israel efter deras egna önskemål, och självfallet valde han en bra kandidat med god kvalitet efter sitt eget hjärta! (Läs mer…)

1 Sam. 9:1 I Benjamin levde en man som hette Kish, son till Abiel, son till Seror, son till Bekorat, son till Afia, son till en benjaminit. Han var en mäktig man. Han hade en son som hette Saul, en ståtlig ung man. Ingen bland Israels barn var vackrare än han. Han var huvudet högre än allt folket.

Gud såg till att Saul fick ett möte med profeten Samuel, och han lovade att Saul skulle bli den man som räddade Israel från filistéernas hand.

1 Sam. 9:15 Dagen innan Saul kom, hade Herren uppenbarat för Samuel och sagt: 16 ”I morgon vid den här tiden skall jag sända till dig en man från Benjamins land, och honom skall du smörja till furste för mitt folk Israel. Han skall rädda mitt folk från fili steernas hand. Ty jag har sett till mitt folk, eftersom deras rop har kommit till mig.17 När Samuel fick se Saul, sade Herren till honom: ”Se, där är den man som jag talade till dig om: Han skall styra mitt folk.”

1 Sam. 10:10 Samuel tog sin oljeflaska och göt olja på Sauls huvud, kysste honom och sade: ”Se, Herren har smort dig till furste över sin arvedel.

Samuel profeterade över Saul och berättade att Herrens Ande skulle falla över honom, vilket är just vad som skedde.

1 Sam. 10: Herrens Ande skall komma över dig, och du skall profetera med dem och bli förvandlad till en annan människa. När du ser att dessa tecken inträffar, gör då vad du finner lämpligt att göra, ty Gud är med dig. Och du skall gå före mig till Gilgal. Se, jag skall komma ner till dig för att offra brännoffer och gemenskapsoffer. Du skall vänta i sju dagar, till dess jag kommer till dig och meddelar vad du skall göra.”När Saul vände sig om för att gå ifrån Samuel, förvandlade Gud hans hjärta. Alla dessa tecken inträffade samma dag. 10 När de kom till Gibea kom en skara profeter emot honom. Då föll Guds Ande över honom, och han profeterade mitt ibland dem.

Gud gav dem en kung som så här långt var lydig och gudfruktig, men Gud ville fortfarande att det skulle vara känt att folket faktiskt förkastat Gud.

1 Sam. 10:17 Samuel kallade samman folket till Herren i Mispa. 18 Han sade till Israels barn: ”Så säger Herren, Israels Gud: Jag förde Israel upp ur Egypten, och jag befriade er från egyptierna och från alla andra kungadömen som förtryckte er.19 Men i dag har ni förkastat er Gud, som räddade er ur alla era olyckor och svårigheter, och ni har sagt till honom: Sätt en kung över oss. Så träd nu fram inför Herren efter era stammar och era släkter.”—24 Samuel sade till allt folket: ”Här ser ni den som Herren har utvalt. Det finns ingen som han bland allt folket.” Då jublade alla och ropade: ”Leve konungen!”

Gud gav via Samuel folket ett VAL att lyda honom(Gud) eller inte, och berättade vilka konsekvenserna skulle bli beroende på vilket väg de valde:

1 Sam. 11:12 Men när ni såg Nahas, ammoniternas kung, komma emot er, sade ni till mig: Nej, en kung måste regera över oss. Och ändå är det Herren, er Gud, som är er konung.13 Se, här är nu den kung som ni har valt, som ni bad om. Se, Herren har satt en kung över er. 14 Om ni fruktar Herren och tjänar honom och hör hans röst och inte är upproriska mot Herrens befallning, då skall både ni och den kung som regerar över er följa Herren, er Gud15 Men om ni inte hör Herrens röst utan är upproriska mot Herrens befallning, då skall Herrens hand vara mot er liksom mot era fäder.

1 Sam. 11:24 Se bara till att ni fruktar Herren och tjänar honom troget av hela ert hjärta. Ty se, han har gjort stora ting med er. 25 Men om ni gör det som är ont, skall både ni och er kung förgås.”

Lydnad är bättre än offer, men tyvärr valde Saul det sistnämnda. Saul valdes som kung eftersom Gud ville ha en man till den uppgiften efter sitt hjärta. Ändå valde Saul till slut att gå sin egen väg.

1 Sam. 13:13 Samuel sade: ”Du har handlat dåraktigt. Du har inte hållit det bud Herren, din Gud, har gett dig. Om du hade gjort det, skulle Herren ha befäst ditt kungadöme över Israel för all framtid. 14 Men nu skall ditt kungadöme inte bestå. Herren har sökt sig en man EFTER SITT HJÄRTA, och honom har han utsett till furste över sitt folk. Men du har inte hållit vad Herren befallt dig.

Gud ångrade till slut att han överhuvudtaget valt Saul som kung, eftersom Saul blivit motsträvig och upprorisk.krona3

1 Sam. 15:10 Då kom Herrens ord till Samuel: 11 ”Jag ångrar att jag har gjort Saul till kung, ty han har vänt sig från mig och inte utfört mina befallningar.” Det bedrövade Samuel och han ropade till Herren hela den natten.

1 Sam. 15:18 Herren sände i väg dig och sade: Gå och förgör dessa syndare, amalekiterna, och strid mot dem, till dess du har gjort slut på dem. 19 Varför har du då inte hört Herrens röst utan kastat dig över bytet och gjort det som är ont i Herrens ögon?” 21 Men folket tog av bytet får och nötboskap, det bästa av det som skulle ges till spillo, för att offra det åt Herren, din Gud, i Gilgal.” 22 Då sade Samuel: ”Har Herren samma glädje i brännoffer och slaktoffer som att man hör Herrens röst? Se, lydnad är bättre än offer och hörsamhet bättre än det feta av baggar. 23 Ty upproriskhet är trolldomssynd och trots är synd och avguderi. Eftersom du har förkastat Herrens ord, har han också förkastat dig, så att du inte längre får vara kung.”24 Saul sade till Samuel: ”Jag har syndat genom att inte lyda Herrens befallning och dina ord. Jag fruktade för folket och lyssnade till dem. 25 Men förlåt mig nu min synd och vänd tillbaka med mig, så att jag får tillbe Herren.”26 Samuel sade till Saul: ”Jag vill inte vända tillbaka med dig, för du har förkastat Herrens ord, och Herren har också förkastat dig, så att du inte längre kan vara kung över Israel.”

Gud kan absolut ändra sina beslut (varför skulle vi annars be om vi inte kunde påverka), men sen finns det löften och beslut som Gud aldrig ångrar eller ruckar på, och han ändrar aldrig sin karaktär eller gudom. Gud håller sig till sina villkor om han valt att sätta några, och har han bestämt sig för en plan så håller han sig till den.

28 Samuel sade till honom: ” Herren har i dag ryckt Israels kungarike från dig och gett det åt en annan, som är bättre än du.29 Och den Härlige i Israel ljuger inte och ångrar sig inte. Ty han är inte en människa, så att han skulle kunna ångra sig.”

35 Samuel ville inte mer se Saul, så länge han levde, ty Samuel sörjde över Saul. Och Herren ångrade att han hade gjort Saul till kung över Israel.

Kung Saul hade först Herrens Ande, men nu fick han – pga sin hårda attityd – en ond ande från Gud. (Eller Gud tillät en ond ande att plåga Saul, vilket utmynnar i samma sak.)

1 Sam. 16:1 16 Herren sade till Samuel: ”Hur länge tänker du sörja över Saul? Jag har ju förkastat honom, så att han inte kan vara kung över Israel. Fyll ditt horn med olja och ge dig av. Jag skall sända dig till betlehemiten Isai, ty en av hans söner har jag utsett åt mig till kung.”—14 Men Herrens Ande vek från Saul och en ond ande från Herren plågade honom. 15 Sauls tjänare sade till honom: ”Eftersom en ond ande från Gud plågar dig, 16 borde du, vår herre, säga till dina tjänare som står inför dig att de söker upp en man som är skicklig att spela harpa. När den onde anden från Gud kommer över dig, skall han spela och så skall det bli bättre med dig.” 

Om nu någon vill försöka påstå att det var Samuel som påstod att Gud ångrat sig vad gäller Saul och inte Gud själv, så fungerar inte den teorin eftersom vi kan dels se Guds egna ord om saken här ovan, och dessutom talade Samuel alltid Herrens ord när han profeterade:

1 Sam. 3:19 Och Samuel växte upp, och Herren var med honom och han lät ingenting av allt vad han sagt falla till marken20 Hela Israel, från Dan ända till Beer-Sheba, förstod att Samuel var betrodd att vara en Herrens profet. 21 Och Herren fortsatte att visa sig i Silo, ty Herren uppenbarade sig för Samuel i Silo genom Herrens ord.

Andra intressanta verser som visar Guds förhoppningar och  grusade planer, liksom människor som måste ta konsekvenserna för sina egna dåliga val.

Hes. 22:Genom det blod du har utgjutit har du dragit på dig skuld, och genom de avgudar du har gjort har du orenat dig. Så har du påskyndat dina dagars slut och nu kommit till slutet av dina år. Därför skall jag låta dig bli till hån för hednafolken och till åtlöje för alla länder.—Se, var och en av furstarna i Israel har använt sin makt för att utgjuta blod.—-Hos dig föraktar man sin far och mor, och mot främlingen utövar man våld. Den faderlöse och änkan förtrycker man. Mina heliga ting föraktar du, och mina sabbater vanhelgar du. Falska angivare finns hos dig, villiga att utgjuta blod. På bergen håller man offermåltider, och man bedriver skamliga ting hos dig.  11 Man bedriver avskyvärda ting med sin nästas hustru, och man orenar sin sonhustru. Andra kränker sin syster, sin fars dotter.12 För mutor är man hos dig beredd att utgjuta blod. Du ockrar och tar oskälig ränta och plundrar din nästa med våld, och du glömmer mig, säger Herren, Herren.13 Men se, jag slår ihop mina händer i vrede över den orätta vinning du håller på med och över de blodsdåd som sker hos dig.—26 Prästerna kränker min lag och vanhelgar mina heliga ting. De skiljer inte mellan heligt och oheligt och undervisar inte om skillnaden mellan rent och orent. De blundar för mina sabbater, och så blir jag vanhelgad mitt ibland dem.— 28 De profeter de har tjänar dem som vitkalkare. De skådar åt dem falska profetsyner och spår åt dem lögnaktiga spådomar. De säger: Så säger Herren,Herren, fastän Herren inte har talat.—30 JAG SÖKTE bland dem efter någon som skulle bygga en mur och ställa sig i gapet inför mig till försvar för landet så att jag inte skulle fördärva det. MEN JAG FANN INGEN31 Därför utgjuter jag min vrede över dem och gör slut på dem med min förbittrings eld. Deras gärningar skall jag låta komma över deras huvuden, säger Herren, Herren.”

Hes. 18:14 Men om han får en son som ser alla de synder hans far begår, och fast han ser dem inte handlar på samma sätt:  17 han förgriper sig inte på den behövande, ockrar inte och tar inte oskälig ränta utan lever efter mina föreskrifter och vandrar efter mina stadgar – då skall han inte dö genom sin fars missgärning utan skall förvisso få leva. 18 Hans far däremot, som begick våldsgärningar och rövade från sin broder och gjorde sådant bland sina släktingar som inte var gott, se, han skall dö i sin missgärning.19 Men ni frågar: ”Varför skall inte sonen bära på sin fars missgärning?” Sonen har gjort det som är rätt och rättfärdigt. Han har hållit alla mina stadgar och följt dem, och därför skall han förvisso få leva. 20 Den som syndar skall dö. En son skall inte bära sin fars missgärning, och en far skall inte bära sin sons missgärning. Den rättfärdiges rättfärdighet skall vara hans egen, och den ogudaktiges ogudaktighet skall vara hans egen.

Exempel på när GUD ÅNGRAR SIG och ändrar sig – profeten JONA i fiskens buk! (Jona 3:10)

jona i fisk

Jona 3:”Stig upp och bege dig till Nineve, den stora staden, och predika för den det budskap jag ger dig.” Då steg Jona upp och begav sig till Nineve enligt Herrens ord. Men Nineve var en stor stad inför Gud, tre dagsresor lång.Och Jona gick en dagsresa in i staden och predikade och sade: ”Om fyrtio dagar skall Nineve bli ödelagt.”

Jona 3:Både människor och djur skall klä sig i säcktyg. Må var och en ropa till Gud av all kraft och vända om från sin onda väg och från den orätt han gör. Vem vet, kanske vänder Gud då om och ångrar sig och vänder sig från sin vredes glöd, så att vi inte förgås.”10 När Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ÅNGRADE han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde det inte.

10— God REPENTED of the evil, that he had said that he would do unto them; and he did it not. (KJV)

Jona 4:Och han bad till Herren och sade: ” Herre, var det inte det jag sade, medan jag ännu var i mitt land! Därför ville jag förekomma det genom att fly till Tarsis. Jag visste ju att du är en nådig och barmhärtig Gud, långmodig och stor i nåd och sådan att du ångrar det onda.

Några iakttagelser

  • Det står att Jona lydde Gud och att han predikade det som han ombads predika, vilket var ”Om fyrtio dagar SKALL Nineve bli ödelagt.” Det finns inga ”om” eller ”men” med i bilden, utan bara rätt och slätt ombeds Jona att predika om vad som KOMMER ATT HÄNDA.
  • Invånarna i staden Nineve ångrade då sina synder och visade det tydligt också i handling. Med detta hoppades de att Gud skulle ändra sig trots att det inte fanns något löfte om något sådant alternativ. De handlade kanske i ren desperation.
  • Gud såg deras omvändelse, som om det handlade om en ny observation som han inte tidigare hade, och just p g a människornas handlingar så ändrade han sina planer som han tidigare ämnade göra. Tanken var ju att förstöra Nineve ”om 40 dagar” som alltså var en tidigare ”sann profetia”. Profetian blev dock inställd och det står att Gud ångrade det onda som han tänkte göra mot dem. Det står egentligen ”hotade” göra i SFB, men det är ett ord som det inte finns en parallell till i grundtexten.  KJV ligger närmare grundtexten. (Se ovan)
  • Jona erkänner att skälet till att han inte ville resa till Nineve var att han visste att Gud var en sådan som kan ångra det onda (som han ämnar göra), eller ”repentest thee of the evil” som det står i KJV. Jona verkar inte vara villig att gå pga vetskapen att det finns risk att Gud skulle komma att ändra sin ståndpunkt och alltså inte handla enligt den framtid som Jona så tydligt skulle utstaka – enligt Guds eget ord. Det skulle i sin tur innebära att Jona skulle riskera att stå där med lång näsa när saker och ting inte sker såsom utlovat. Jona önskar sig sedan t o m DÖDEN pga smäleken att han hade ”fel” i sina profetior. Men Gud säger tycker det är viktigare med omvändelse och liv:

Jona 4:11 Och jag skulle inte ömma för Nineve, den stora staden, där det finns mer än 120 000 människor som inte kan skilja mellan höger och vänster, dessutom en mängd djur!”

Om vi tolkar avsnittet fel riskerar vi att göra Gud till en lögnare för att han berättar om något som kommer att hända (som han ”vet” kommer att hända?) trots att det inte händer. Om Gud hela tiden hade VETAT att Nineve inte skulle ha blivit ödelagt VARFÖR SÄGER HAN DÅ ATT SÅ KOMMER ATT SKE, OCH TVINGAR JONA ATT TALA OSANNING? Eller ljög Gud för att manipulera fram en omvändelse?

Nej, är det inte ett bättre alternativ att läsa avsnittet som det står – att Gud verkligen deklarerade exakt det som han ämnade göra och som var sant i det ögonblick som Gud uttalade det? Invånarna i Nineve var tydligen på helt fel kurs i sin avgudadyrkan och synd, och det kan hända att Gud varnat dem tidigare utan resultat. Kanske han nu en gång för alla bestämde sig för att ödelägga hela staden – för att det inte såg ut att någonsin bli en förbättring – och ville därför informera invånarna om detta så att de hade chans att göra viktiga beslut (nu när staden är bestämt att förgöras)? De som trodde på varningen kanske då skulle omvända sig och fly från staden genom att lämna hus och hem, men i stället blev det så att faktiskt alla invånarna omvände sig i säck och aska!  Då ångrade Gud det som han hela tiden hade för avsikt att göra. Om nu hela staden omvände sig så fanns ju inga bra skäl att ödelägga staden. Genom hela Bibeln kan vi se att människors agerande påverkar Gud i sina beslut, och de är bl. a därför vi BER.

Ångrade” är översatt från hebreiska way·yin·nā·ḥem och det används vid ytterligare 8 tillfällen i Bibeln (förutom Jona 3:10), varav 2 handlar om samma händelse.

1 Mos. 6: ÅNGRADE Herren att han hade gjort människorna på jorden, och han var bedrövad i sitt hjärta.

2 Mos. 32:13 (Mose säger…) Kom ihåg Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, som du med ed vid dig själv har lovat: Jag skall göra era efterkommande lika talrika som stjärnorna på himlen, och hela det land som jag har talat om skall jag ge åt era efterkommande. De skall få det till arvedel för evigt.” 14  ÅNGRADE Herren det onda som han hade hotat att göra mot sitt folk.

2 Sam. 24:15 Herren sände då pest i Israel, från morgonen intill den bestämda tiden, och sjuttiotusen personer av folket dog, från Dan ända till Beer-Sheba. 16 Men när ängeln räckte ut sin hand över Jerusalem för att ödelägga det, ÅNGRADE Herrendet onda och sade till ängeln som fördärvade folket: ”Det är nog! Drag tillbaka din hand.” Herrens ängel var då vid jebusiten Araunas tröskplats.

1 Kron. 21:14 Herren sände då pest i Israel, så att 70 000 personer av Israel dog. 15 Gud sände en ängel mot Jerusalem för att ödelägga det. Men när denne höll på med ödeläggelsen såg Herren det och ÅNGRADE det onda, och han sade till ängeln, Fördärvaren: ”Det är nog, drag tillbaka din hand.” Herrens ängel stod då vid jebusiten Ornans tröskplats.

Psalm 106:43 Han räddade dem många gånger,  men de hade ett upproriskt sinnelag och sjönk allt djupare genom sin synd. 44 Men han såg till dem i deras nöd när han hörde deras rop.45 Han tänkte på sitt förbund med dem och förbarmade sig för sin stora nåds skull.46 Han lät dem finna barmhärtighet inför alla som fört dem i fångenskap.

(…

for them his covenant, and REPENTED according to the multitude, KJV)

Jeremia 26:19 Men lät Hiskia, Juda kung, med hela Juda döda honom? Fruktade han inte i stället Herren och bad till honom, så att Herren ÅNGRADE det onda som han hade talat emot dem? Drar vi inte själva över oss mycket ont nu?”

1 Mos. 24:67 Sedan förde Isak in henne i sin mor Saras tält, och han tog Rebecka till sig. Hon blev hans hustru och han hade henne kär. Så blev Isak TRÖSTAD i sorgen efter sin mor.

1 Mos. 38:12 En lång tid därefter dog Suas dotter, Judas hustru. Efter sorgetidens slut gick Juda med sin vän adullamiten Hira upp till Timna, till dem som klippte hans får.

(…and Judah was COMFORTED, and went up, KJV)

Sen finns förstås många fler verser som visserligen inte innehåller ordet ”ångra” baserat på ovan hebreiska ord, men som antingen innehåller andra ord för ”ångra” eller där vi kan se att Gud varnar för att han ska göra något som han sedan ångrar. Jeremia 18 är ett bra exempel på hur Gud agerar beroende på människors handlingar.

Räddar Gud vissa människor från syndens slaveri ovillkorligt? (Rom. 6:17)

slaveriDet finns kristna som menar att vi inte har något val gällande vilken Herre vi lyder eftersom vi är ”slavar” under synden, och en SLAV är helt och hållet bunden under sin Herre utan något eget val. De menar vidare att det endast är GUD som kan göra oss fria från detta slaveri som är helt utanför vår egen kontroll, på samma sätt som det är en slavägare som bestämmer om/när hans slavar ska sättas fria. Självfallet kan vi inte bli fria (och renade från våra synder) utan att någon renar oss och möjliggör frihetens alternativ för oss, men vi har ändå valet att acceptera erbjudandet eller inte. Men dessa kristna (ofta reformerta) menar alltså att man är FÖDD till slav, och att man så förblir tills Gud – OM han så önskar – släpper oss fria. Det faktum att inte alla blir befriade från syndens slaveri skulle alltså innebära att Gud endast väljer att befria vissa medan övriga måste vara kvar i träldomen – helt enligt hans önskemål. De använder nedan verser för att försöka hitta stöd för detta resonemang.

Rom. 6:17 Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt 18 Nu är ni slavar under rättfärdigheten, sedan ni har befriats från synden. —20 Medan ni var syndens slavar, var ni fria från rättfärdigheten. —22 Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv.

Men nedan är verserna i ett större sammanhang. Notera att Paulus verkar mena att vi absolut inte ska fortsätta att leva i synd nu när vi är Guds barn och blivit renade från vår synd. Han verkar koppla ihop vårt val att leva utan synd med att vi då lever enligt den nya människan och att synden då har berövats sin makt. Om vi väljer att inte synda kan (den andliga) döden inte drabba oss. Paulus säger inte att vi är befriade endast från STRAFFET för vår synd trots att vi fortsätter att synda, nej han säger att vi kan sluta synda SÅ ATT vi slipper straffet. Vi ska alltså LEVA för Gud vilket innebär att leva i helighet, och DÄRFÖR slipper vi straffet. Att inte låta synden härska innebär att vi inte ska låta våra lemmar (våra kroppar) utöva synd, för använder vi våra kroppsdelar till synd så är vi andligt döda enligt Paulus och då är det synden som regerar i våra liv och inte Gud. Paulus frågar sig om vi nu kan fortsätta synda för att vi inte står under lagen (hela den judiska lagen) utan under nåden. Nej, säger han och tillägger Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, DÅ ÄR NI HANS SLAVAR och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till DÖD, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet?” Det är alltså VI som bestämmer vem vi vill vara slavar under, och lyder vi synden är vi alltså slavar under den och andligt döda. Det är heller inte Gud som kastar tärning och väljer ut vem som ska bli befriade från slaveriet, utan det är VI som har ansvaret att omvända oss och leva utan att låta våra lemmar synda. Valet är i våra händer, men skulle vi välja att låta våra lemmar synda så har vi inget annat val än att acceptera en andlig död. (Såvida vi inte omvänder oss förstås.)

Rom. 6:1 Vad skall vi nu säga? Skall vi fortsätta att synda för att nåden skall bli störreNej, visst inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den? Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död? Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans. Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under syndenTy den som är död är friad från synd.Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också skall leva med honom. —11 Så skall också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus.12 Synden skall därför inte härska i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär. 13 Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten. 14 Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden.15 Hur är det alltså? Skall vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Naturligtvis inte! 16 Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet? 17 Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt. 18 Nu är ni slavar under rättfärdigheten, sedan ni har befriats från synden. 19 – För er mänskliga svaghets skull använder jag en så enkel bild. – Ty liksom ni förr ställde era lemmar i orenhetens och laglöshetens slavtjänst, till ett laglöst liv, så skall ni nu ställa era lemmar i rättfärdighetens slavtjänst, till helgelse.20 Medan ni var syndens slavar, var ni fria från rättfärdigheten. 21 Men vad skördade ni då för frukt? Jo, det som ni nu skäms för. Slutet på sådant är döden. 22 Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv23 Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Paulus säger i kapitlet innan (Rom. 7:14) ”men själv är jag köttslig, såld till slav under synden”. Han talar om sig själv i jag-form men som den naturliga och köttsliga människan som han var innan sin pånyttfödelse. Han motsäger inte sin utläggning i Rom. 6 och Rom. 8 där han mycket tydligt säger att vi är DÖDA om vi lyder synden och alltså är slavar under den. Han säger ju till Romarna att de VAR syndens slavar men han gladde sig stort över att de sedan blivit slavar till Gud och rättfärdigheten. Evigt liv ges aldrig till dem som låter sitt kött lyda synden.  (Se mitt blogginlägg om Paulus som var ostrafflig och fullkomlig här.)

Dessutom så stämmer det inte alltid att riktiga slavar inte haft någonting att säga till om i den Bibliska historien vad gäller sin status som slavar. Vi kan läsa att det fanns chans till frihet för dem, om de nu skulle välja den vägen.

2 Mosebok 21:Men om slaven säger: ”Jag älskar min herre, min hustru och mina barn så mycket att jag inte vill bli fri”, då skall hans herre föra fram honom inför Gud, ställa honom vid dörren eller dörrposten och genomborra hans öra med en syl. Sedan skall han för alltid vara sin herres slav.

1 Kor. 7:21 Blev du kallad som slav, så sörj inte över det. Även om du kan bli fri, så förbli hellre slav.22 Ty den som var slav när han blev kallad av Herren, är en Herrens frigivne, och den som var fri när han blev kallad, är en Kristi slav.23 Ni har blivit köpta och priset är betalt. Var inte slavar under människor.

Ef. 6:Var inte ögontjänare som försöker ställa sig in hos människor, utan var Kristi slavar som helhjärtat gör Guds vilja. Tjäna villigt som ni gör när ni tjänar Herren och inte människor. Ni vet ju att var och en som gör något gott skall få sin lön av Herren, vare sig han är slav eller fri.

Här är andra Bibelverser som visar på att vi inte är födda in i ett slaveri och att alla har en chans att komma ur slaveriet genom att bekänna sina synder och omvända sig till Gud. Han vill inte att någon ska gå förlorad. Notera det egna VALET i nedanstående verser och att det är den som GÖR synd som är syndens slav och inte fri.

Matt. 20:26 Men så skall det inte vara bland er. Nej, den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, 27 och den som vill vara främst bland er skall vara de andras slav. (samt Markus 10:44)

Lukas 15:25 Men hans äldre son hade varit ute på ägorna. När han kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans.— 29 men han svarade sin far: Här har jag alla dessa år slavat under dig och aldrig överträtt ditt bud, och mig har du aldrig gett ens en killing, så att jag kunde vara glad med mina vänner.30 Men när han där kommer hem, din son som har gjort slut på vad du ägde

Joh. 8:31 Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, 32 och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” 33 De svarade honom: ”Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi skall bli fria?”34 Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag er: Var och en som GÖR synd är syndens slav. 35 Slaven bor inte kvar i huset för alltid, men sonen stannar där för alltid. 36 Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria. 37 Jag vet att ni är Abrahams barn, men ni vill döda mig därför att ni inte förstår mitt ord. 38 Jag talar vad jag har sett hos min Fader. Ni gör vad ni har hört av er fader.”

Rom. 8:De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden.—Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller.—Ni däremot lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. .—13 OM NI LEVER EFTER KÖTTET KOMMER NI ATT DÖ. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva14 Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner. 15 Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: ”Abba! Fader!”

Titus 3:Påminn dem om att de skall underordna sig och lyda myndigheter och makthavare och vara beredda att göra allt som är gott, att inte förolämpa någon utan hålla frid och vara tillmötesgående och visa vänlighet mot alla människor. Vi var själva en gång oförnuftiga, olydiga och vilsegångna. Vi var slavar under många slags begär och lustar, vi levde i ondska och avund, vi var avskyvärda och vi hatade varandra.

Hebr. 2:14 Eftersom nu barnen hade fått del av kött och blod, fick han på liknande sätt del av kött och blod, för att han genom sin död skulle göra den maktlös som hade döden i sitt våld, det vill säga djävulen, 15 och befria alla dem som av fruktan för döden hade levt i slaveri hela sitt liv.

2 Pet. 2:18 De talar stora och tomma ord, och i sina köttsliga begär lockar de med utsvävningar till sig människor som med knapp nöd har kommit undan sådana som lever i villfarelse. 19 De lovar dem frihet men är själva slavar under fördärvet, ty DET MAN BESEGRAS AV ÄR MAN SLAV UNDER20 Ty när de har lärt känna vår Herre och Frälsare Jesus Kristus och undkommit världens smitta, men sedan åter blir snärjda och besegrade av den, då har det sista blivit värre för dem än det första. 21 Det hade varit bättre om de aldrig hade lärt känna rättfärdighetens väg, än att lära känna den och vända sig bort från det heliga budskap som överlämnats till dem.22 Det har gått med dem som det så sant heter i ordspråket: En hund vänder om till sina spyor, och ett rentvättat svin vältrar sig i smutsen.

Paulus varnade ofta judarna för att de skulle undvika att gå tillbaka till alla de gamla judiska lagarna med alla sina ceremonier (613 stycken totalt) nu när de blivit kristna och börjat leva i ett nytt förbund. Paulus menade att om galaterna skulle välja att omskära sig så borde de för att vara konsekventa lyda alla de andra buden också. Då skulle Jesus ha dött för dem helt i onödan. (Paulus var INTE upprörd för att galaterna ville återvända till de självklara moraliska buden som ingår i tio Guds bud, såsom att inte döda, stjäla, ljuga, vara otrogna, etc.) ”Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen” som Paulus säger i Gal. 5:18. Vi kan alltså fritt välja om vi vill låta oss ledas av Anden, och om vi väljer den vägen är vi inte under lagen. Anden leder oss alltid bort från synd och då är vi fria om vi låter oss ledas på den smala vägen. Att återigen bli slavar under ceremoniella lagar (och ofta människostadgar) är att vända ryggen åt det Jesus gjorde på korset för oss. kedjor

Galaterbrevet 2:4 Hade det berott på de falska bröder som smugit sig in, skulle han ha blivit tvungen till det. De hade nästlat sig in för att spionera på den frihet vi har i Kristus Jesus och göra oss till slavar.

Gal. 4:Jag menar: så länge arvingen är omyndig, är det ingen skillnad alls mellan honom och en slav, fast han äger allt. Han står under förmyndare och förvaltare fram till den dag som hans far har bestämt. På samma sätt var det med oss. Så länge vi var omyndiga var vi slavar under världens stadgar.Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt. Och eftersom ni är söner, har Gud sänt i våra hjärtan sin Sons Ande som ropar: ”Abba![a] Fader!” Så är du inte längre slav utan son, och är du son är du också arvinge, insatt av Gud.8 Tidigare, då ni inte kände Gud, var ni slavar under gudar som egentligen inte är några gudar. Men nu, då ni känner Gud, ja, än mer, har blivit kända av Gud, hur kan ni då vända tillbaka till dessa svaga och ynkliga människostadgar som ni på nytt vill bli slavar under? 10 Ni iakttar noga dagar och månader och särskilda tider och år

Gal. 4: 22 Där står skrivet att Abraham hade två söner, en med sin slavinna och en med sin fria hustru. 23 Slavinnans son var född av mänsklig vilja, den fria hustruns son däremot i kraft av ett löfte. 24 Detta har en djupare mening: de två kvinnorna betecknar två förbund. Det ena kommer från berget Sinai och föder sina barn i slaveri, det är Hagar. 25 Ordet Hagar betecknar Sinai berg i Arabien och motsvarar det nuvarande Jerusalem, eftersom det lever i slaveri med sina barn. 26 Men det himmelska Jerusalem är fritt, och det är vår moder—28 Ni, bröder, är löftets barn liksom Isak. 29 Och som det var då, att han som var född efter naturens ordning förföljde den som var född i kraft av Anden, så är det också nu. 30 Men vad säger Skriften: Driv ut slavinnan och hennes son. Ty hennes son skall inte ärva tillsammans med den fria hustruns son.31 Alltså, bröder, är vi inte barn till slavinnan utan till den fria hustrun.

Människan är skapad med FRI VILJA och kan ofta agera mot Guds vilja

Människans fria vilja är till och med ännu mer uppenbar i Bibeln än själva treenigheten, och treenigheten är ju en Biblisk sanning som är svår att förneka utan att göra revideringar i skriften. Människans fria vilja återspeglas från det första kapitlet till det sista, med start i berättelsen om Satan som emot Guds vilja gjorde uppror mot Honom vilket medförde enorma konsekvenser för både änglar, människor och djur. Självfallet ville inte Gud att Satan skulle upphäva sig mot Honom och anse sig själv – en skapad ängel – vara som Gud själv. Bibeln säger:

1 Kor. 15:26Sist bland hans FIENDER bliver ock DÖDEN berövad all sin makt;

Döden är alltså en FIENDE. Självfallet skulle Gud aldrig göra så att en FIENDE skulle finnas i hans ”mycket goda” skapelse och skapa oreda. Däremot förstår vi sammanhanget om människan syndade emot Guds vilja och döden då blev ett nödvändigt ont eftersom syndens lön är döden. I Adam och Evas fall handlade det om både fysisk död och andlig död när de syndade. Vi andra dör fysiskt pga deras handlande (vi kan framför allt inte nå Livets träd pga dem) och vi dör andligt när vi själva syndar. Syndens lön är döden eftersom ingen skulle vilja leva i evighet i en fallen värld full med synd, så döden är då ett bättre alternativ för att vi sedan ska få en bättre tillvaro efter döden. Vi kan då få nya odödliga kroppar och leva i evighet i Guds nya Jerusalem, på villkor att vi omvänder oss och lever i tro på Gud som skapat jorden.

Det enda alternativet till att skapa människan med fri vilja är att göra oss till fjärrstyrda robotar som aldrig någonsin syndade, men det är uppenbart att vi inte är skapta på det sättet. Uppenbarligen ville Gud skapa oss på så sätt att vi ska vara Hans avbild och att vi kan göra våra egna val. Har vi valet att älska och lyda Honom måste det alltså finnas alternativ att INTE älska Honom och lyda Honom. På samma sätt vill vi själva inte gifta oss med någon person som är programmerad till att säga ”Jag älskar dig” och likt en ”Stepford wife” alltid agera som programmeraren bestämt. Det skulle i så fall bli en tråkig film som programmeraren redan sett och vare sig han eller det skapta skulle ha någon glädje av detta. Gud har sina orsaker till att skapa oss med en fri vilja. Varför fanns Kunskapens Träd i Eden? Bara för att få Adam och Eva på fall? Nej inte alls, men Gud hade kanske en önskan att påminna människan om att de mår bäst av att ha en relation med sin skapare och Hjälpare, och med ETT träd och EN regel så kan Gud lätt åstadkomma så att Adam och Eva varje gång de passerar bestämma sig för ”NEJ, inte heller idag vill jag vara olydig mot min skapare som vill mig väl”.

Kan en allsmäktig Gud skapa en människa med fri vilja? Självklart, eftersom Gud kan skapa människan precis hur Han vill. Här nedan finns en del exempel på människans fria vilja, och hur människan helt emot Guds vilja valt att inte lyssna och inte lyda. Vi kan också se att det många gånger är människans gensträvighet som får Gud att orsaka motgångar och straff.

GAMLA TESTAMENTET

2 Mosebok 16:20
Men de lydde icke Mose, utan somliga behöllo något därav kvar till följande morgon. Då växte maskar däri, och det blev illaluktande. Och Mose blev förtörnad på dem.

2 Mosebok 13:15
ty då Farao i sin hårdnackenhet icke ville släppa oss, dräpte HERREN allt förstfött i Egyptens land, det förstfödda såväl ibland människor som ibland boskap. Därför offrar jag åt HERREN allt som öppnar moderlivet och är hankön, och allt förstfött bland mina söner löser jag.’

3 Mos. 26:3OM I vandren efter mina stadgar och hållen mina bud och gören efter dem, 4så skall jag giva eder regn i rätt tid, så att jorden giver sin gröda och träden på marken bära sin frukt.—14Men OM I icke hören mig och icke gören efter alla dessa bud,15om I förkasten mina stadgar, och om edra själar försmå mina rätter, så att I icke gören efter alla mina bud, utan bryten mitt förbund,16då skall ock jag handla på samma sätt mot eder: jag skall hemsöka eder med förskräckliga olyckor, med tärande sjukdom och feber, så att edra ögon försmäkta och eder själ förtvinar; och I skolen förgäves så eder säd, ty edra fiender skola äta den.

4 Mosebok 27:14
detta därför att I, i öknen Sin, när menigheten tvistade med mig, voren gensträviga mot min befallning och icke villen hålla mig helig genom att skaffa fram vatten inför deras ögon.» Detta gällde Meribas vatten vid Kades, i öknen Sin.

5 Mosebok 1:26
Men I villen icke draga ditupp, utan voren gensträviga mot HERRENS, eder Guds, befallning.

5 Mosebok 1:43
Och jag talade till eder, men I hörden icke därpå, utan voren gensträviga mot HERRENS befallning och drogen i edert övermod upp mot bergsbygden.

5 Mosebok 8:2
Och du skall komma ihåg allt vad som har skett på den väg HERREN, din Gud, nu i fyrtio åt har låtit dig vandra i öknen, för att tukta dig och pröva dig, så att han kunde förnimma vad som var i ditt hjärta: om du ville hålla hans bud eller icke.

5 Mosebok 8:20
På samma sätt som hedningarna som HERREN förgör för eder skolen också I då förgås, därför att I icke hörden HERRENS, eder Guds röst.

5 Mosebok 9:23
Och när HERREN ville sända eder åstad från Kades-Barnea och sade: »Dragen upp och intagen det land som jag har givit eder», då voren I gensträviga mot HERREN, eder Guds, befallning och trodden honom icke och hörden icke hans röst.

5 Mosebok 28:62
Och allenast en ringa hop skall bliva kvar av eder, i stället för att I förut haven varit talrika såsom stjärnorna på himmelen; så skall det gå dig, därför att du icke hörde HERRENS. din Guds, röst.

Domarboken 2:17
Men de hörde icke heller på sina domare, utan lupo i trolös avfällighet efter andra gudar och tillbådo dem; de veko med hast av ifrån den väg som deras fäder hade vandrat, i lydnad för HERRENS bud, och gjorde icke såsom de.

Domarboken 6:10
Och jag sade till eder: Jag är HERREN, eder Gud; I skolen icke frukta de gudar som dyrkas av amoréerna, i vilkas land I bon. Men I villen icke höra min röst.

1 Samuelsboken 2:12
Men Elis söner voro onda män, de ville icke veta av HERREN.

1 Samuelsboken 2:25
Om en människa försyndar sig mot en annan, så kan Gud medla för henne; men om en människa försyndar sig mot HERREN, vem kan då göra sig till medlare för henne?» Men de lyssnade icke till sin faders ord, ty HERREN ville döda dem.

2 Kungaboken 18:12
detta därför att de icke hörde HERRENS, sin Guds, röst, utan överträdde hans förbund, allt vad HERRENS tjänare Mose hade bjudit; de ville varken höra eller göra det.

2 Kungaboken 24:4
jämväl för det oskyldiga blod som han utgöt, ty han uppfyllde Jerusalem med oskyldigt blod; det ville HERREN icke förlåta.

Krönikeboken 24:19
Och profeter sändes ibland dem för att omvända dem till HERREN; och dessa varnade dem, men de lyssnade icke därtill.

Nehemja 9:17
De ville icke höra och tänkte icke på de under som du hade gjort med dem, utan voro hårdnackade och valde i sin gensträvighet en anförare, för att vända tillbaka till sin träldom. Men du är en förlåtande Gud, nådig och barmhärtig, långmodig och stor i mildhet; och du övergav dem icke.

Nehemja 9:29
Och du varnade dem och ville omvända dem till din lag; men de voro övermodiga och hörde icke på dina bud, utan syndade mot dina rätter, om vilka det gäller att den människa som gör efter dem får leva genom dem; de spjärnade emot i gensträvighet och voro hårdnackade och ville icke höra.30 Du hade fördrag med dem i många år och varnade dem med din Ande genom dina profeter, men de lyssnade icke därtill; då gav du dem i de främmande folkens hand.

Psaltaren 78:10
De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.

Psaltaren 81:12
Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.

Psaltaren 95:8
O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

Ordspråksboken 1:24
Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,

Ordspråksboken 1:25
eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning

Jesaja 5:1 Jag vill sjunga om min vän, min väns sång om hans vingård. Min vän hade en vingård på en bördig bergskulle. 2Och han hackade upp den och rensade den från stenar och planterade där ädla vinträd; han byggde ett vakttorn därinne, han högg ock ut ett presskar däri. Så väntade han att den skulle bära äkta druvor, men den bar vilddruvor. 3Och nu, I Jerusalems invånare och I Juda män, fällen nu eder dom mellan mig och min vingård. 4Vad kunde mer göras för min vingård, än vad jag har gjort för den? Varför bar den då vilddruvor, när jag väntade att den skulle bära äkta druvor? 5Så vill jag nu kungöra för eder vad jag skall göra med min vingård: Jag skall taga bort dess hägnad, och den skall givas till skövling; jag skall bryta ned dess mur, och den skall bliva nedtrampad.6Jag skall i grund fördärva den, ingen skall skära den eller gräva däri. Den skall fyllas med tistel och törne; och molnen skall jag förbjuda att sända ned regn på den. 7Ty HERREN Sebaots vingård, det är Israels hus; och Juda folk är hans älsklingsplantering. Men när han väntade laglydnad, då fann han lagbrott, och när han väntade rättfärdighet, fann han skriande orättfärdighet. —

Jesaja 24:5Ty jorden har blivit ohelgad under sina inbyggare; de hava överträtt lagarna, DE hava förvandlat rätten, BRUTIT DET EVIGA FÖRBUNDET. 6Därför uppfräter förbannelse jorden, och de som bo där måste lida, vad de hava förskyllt; därför förtäras jordens inbyggare av hetta, så att ej många människor finnas kvar.

Jesaja 30:15
15Ty så säger Herren, HERREN, Israels Helige: »Om i vänden om och ären stilla, skolen I bliva frälsta, genom stillhet och förtröstan varden I starka.» Men i viljen icke.

Jesaja 38:4Då kom HERRENS ord till Jesaja: han sade: 5»Gå och säg till Hiskia: Så säger HERREN, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön, jag har sett dina tårar. Se, jag skall föröka din livstid med femton år.

Jesaja 42:24
Vem har lämnat Jakob till skövling och Israel i plundrares våld? Har icke HERREN gjort det; han, mot vilken vi hava syndat, han, på vilkens vägar man icke ville vandra och på vilkens lag man icke ville höra?

Jesaja 57:11
För vem räddes och fruktade du då, eftersom du var så trolös och eftersom du icke tänkte på mig och ej ville akta på? Är det icke så: eftersom jag har tegat, och det sedan länge, därför fruktar du mig icke?

Jeremia 2:8
Prästerna frågade icke: »Var är HERREN?» De som hade lagen om händer ville icke veta av mig, och herdarna avföllo från mig; profeterna profeterade i Baals namn och följde efter sådana som icke kunde hjälpa.

Jeremia 2:31
Du onda släkte, giv akt på HERRENS ord. Har jag då för Israel varit en öken eller ett mörkrets land, eftersom mitt folk säger: »Vi hava gjort oss fria, vi vilja ej mer komma till dig»?

Jeremia 5:3
HERRE, är det ej sanning dina ögon söka? Du slog dem, men de kände ingen sveda. Du förgjorde dem, men de ville ej taga emot tuktan. De gjorde sina pannor hårdare än sten, de ville icke omvända sig.

Jeremia 7:24
Men de ville icke höra eller böja sitt öra till mig, utan vandrade efter sina egna rådslag, i sina onda hjärtans hårdhet, och veko tillbaka i stället för att gå framåt.

Jeremia 7:26
Men man ville icke höra mig eller böja sitt öra till mig; de voro hårdnackade och gjorde ännu mer ont än deras fäder

Jeremia 11:8
men de ville icke höra eller böja sitt öra därtill, utan vandrade var och en i sitt onda hjärtas hårdhet. Därför lät jag ock komma över dem allt vad jag hade sagt i det förbund som jag bjöd dem hålla, men som de dock icke höllo.—11:10 De hava vänt tillbaka till sina förfäders missgärningar, deras som icke ville höra mina ord. Själva hava de så följt efter andra gudar och tjänat dem. Ja, Israels hus och Juda hus hava brutit det förbund som jag slöt med deras fäder.

Jeremia 13:11
Ty likasom en mans gördel sluter sig tätt omkring hans länder, så lät jag hela Israels hus och hela Juda hus sluta sig till mig, säger HERREN, på det att de skulle vara mitt folk och bliva mig till berömmelse, lov och ära; men de ville icke höra.

Jeremia 17:23
fastän de icke ville höra eller böja sitt öra därtill, utan voro hårdnackade, så att de icke hörde eller togo emot tuktan.

Jeremia 18:10
men om det då gör vad ont är i mina ögon och icke hör min röst, så ångrar jag det goda som jag hade sagt att jag ville göra dem.

Jeremia 25:7
I villen icke höra på mig, säger HERREN, och så förtörnaden I mig genom edra händers verk, eder själva till olycka.

Jeremia 25:8
Därför säger HERREN Sebaot så: Eftersom I icke villen höra mina ord9därför skall jag sända åstad och hämta alla nordens folkstammar, säger HERREN, och skall sända bud till min tjänare Nebukadressar, konungen i Babel; och jag skall låta dem komma över detta land och dess inbyggare, så ock över alla folken här runt omkring. Och dem skall jag giva till spillo, och skall göra dem till ett föremål för häpnad och begabberi, och låta deras land bliva ödemarker för evärdlig tid.

Jeremia 29:19
detta därför att de icke ville höra mina ord, säger HERREN, när jag titt och ofta sände till dem mina tjänare profeterna. Ty I villen ju icke höra, säger HERREN.

Jeremia 32:23

Och de kommo och togo det i besittning, men de ville icke höra din röst och vandrade icke efter din lag; de gjorde intet av det du hade bjudit dem att göra. Därför lät du all denna olycka vederfaras dem.

Jeremia 32:33
De vände ryggen till mig och icke ansiktet; och fastän de titt och ofta blevo varnade, ville de icke höra och taga emot tuktan.

Jeremia 32:35och Baalshöjderna i Hinnoms sons dal byggde de upp, för att där offra sina söner och döttrar åt Molok, fastän jag aldrig hade bjudit dem att göra sådan styggelse eller ENS TÄNKT mig något sådant; och så förledde de Juda till synd.

Jeremia 34:14
»När sju år äro förlidna, skall var och en av eder släppa sin broder, hebréen, som har sålt sig åt dig och tjänat dig i sex år; du skall då släppa honom fri ur din tjänst.» Dock ville edra fäder icke höra på mig eller böja sina öron därtill.

Jeremia 43:7
och begåvo sig till Egyptens land, ty de ville icke höra HERRENS röst. Och de kommo så fram till Tapanhes.

Jeremia 44:5
Men de ville icke höra eller böja sitt öra därtill, så att de omvände sig från sin ondska och upphörde att tända offereld åt andra gudar.

Jeremia 44:23
Därför att I tänden offereld och syndaden mot HERREN och icke villen höra HERRENS röst eller vandra efter hans lag, efter hans stadgar och vittnesbörd,därför har denna olycka träffat eder, såsom vi nu se».

Jona 1:2»Stå upp och begiv dig till Nineve, den stora staden, och predika för den; ty deras ondska har kommit upp inför mitt ansikte.» 3Men Jona stod upp och ville fly till Tarsis, undan HERRENS ansikte. Och han for ned till Jafo och fann där ett skepp som skulle gå till Tarsis. Och sedan han hade erlagt betalning för resan, steg han ombord därpå för att fara med till Tarsis, undan HERRENS ansikte.— Jona 3:2»Stå upp och begiv dig till Nineve, den stora staden, och predika för den vad jag skall tala till dig.»— 4Och Jona begav sig på väg in i staden, en dagsresa, och predikade och sade: »Det dröjer ännu fyrtio dagar, så skall Nineve bliva omstörtat.» 5Då trodde folket i Nineve på Gud, och lyste ut en fasta och klädde sig i sorgdräkt, både stora och små.— 8Och både människor och djur skola hölja sig i sorgdräkt och ropa till Gud med all makt. Och var och en må vända om från sin onda väg och från den orätt som han har haft för händer. 9Vem vet, kanhända vänder Gud då om och ångrar sig och vänder sig ifrån sin vredes glöd, så att vi icke förgås.» 10Då nu Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde icke så.

Hesekiel 13:22
Eftersom I genom lögnaktigt tal haven gjort den rättfärdige försagd i hjärtat, honom som jag ingalunda ville plåga, men däremot haven styrkt den ogudaktiges mod, så att han icke vänder om från sin onda väg och räddar sitt liv,

Hesekiel 20:8
Men de voro gensträviga mot mig och ville icke höra på mig; de kastade icke bort var och en sina ögons styggelser, och de övergåvo icke Egyptens eländiga avgudar. Då tänkte jag på att utgjuta min förtörnelse över dem och att uttömma min vrede på dem mitt i Egyptens land.

Hosea 4:6Det är förbi med mitt folk, därför att det ej får någon kunskap. Men eftersom du har förkastat kunskap, därför skall ock jag förkasta dig, så att du upphör att vara min präst. Och såsom du har förgätit din Guds lag, så skall ock jag förgäta dina barn.7Ju mer de hava fått växa till, dess mer hava de syndat mot mig; men deras ära skall jag förbyta i skam. 8Av mitt folks synd föda de sig, och till dess missgärning står deras begär. 9Men nu skall det gå prästen och folket lika: jag skall hemsöka dem för deras vägar, och för deras gärningar skall jag vedergälla dem.

Hosea 9:17
Ja, min Gud skall förkasta dem, eftersom de icke ville höra honom; de skola bliva flyktingar bland hedningarna.

Amos 1:13
Så säger HERREN: Eftersom Ammons barn hava trefalt förbrutit sig, ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut: eftersom de hava uppristat havande kvinnor i Gilead, när de ville utvidga sitt område.

Sakaria 1:4
Varen icke såsom edra fäder, för vilka forna tiders profeter predikade och sade: »Så säger HERREN Sebaot: Vänden om från edra onda vägar och edra onda gärningar»; men de ville icke höra och aktade icke på mig säger HERREN.

Sakarja 7:10Förtrycken icke änkan och den faderlöse, främlingen och den fattige, och tänken icke i edra hjärtan ut ont mot varandra.»11Men de ville icke akta därpå, utan spjärnade emot i gensträvighet och tillslöto sina öron för att slippa att höra.12ja, de gjorde sina hjärtan hårda såsom diamant, för att slippa att höra den lag och de ord som HERREN Sebaot genom sin Ande hade sänt, förmedelst forna tiders profeter. Därför utgick stor vrede från HERREN Sebaot.13Och det skedde, att likasom de icke hade velat höra, när han ropade, så sade nu HERREN Sebaot: »Jag vill icke höra, när de ropa—

Men de ville icke akta därpå, utan spjärnade emot i gensträvighet och tillslöto sina öron för att slippa att höra.

Krönikeboken 25:20
Men Amasja ville icke höra härpå, ty Gud skickade det så, för att de skulle bliva givna i fiendehand, eftersom de hade sökt Edoms gudar.

GT Gåvor och tjänster ges beroende på MÄNNISKANS fria vilja

3 Mosebok 22:18
Tala till Aron och hans söner och alla Israels barn och säg till dem: Om någon av Israels hus eller av främlingarna i Israel vill offra något offer, vare sig det är ett löftesoffer eller ett frivilligt offer som DE vilja offra åt HERREN såsom brännoffer, så skolen I göra det på sådant sätt att I bliven välbehagliga;

Krönikeboken 29:5
till att göra av guld vad som skall vara av guld, och till att göra av silver vad som skall vara av silver, ja, till allt slags arbete som utföres av konstnärer. Vill då någon annan nu i dag frivilligt fylla sin hand med gåvor åt HERREN?»

Esra 1:4
Och varhelst någon ännu finnes kvar, må han av folket på den ort där han bor såsom främling få hjälp med silver och guld, med gods och boskap, detta jämte vad som FRIVILLIGT gives till Guds hus i Jerusalem.»

Krönikeboken 35:8
Och hans förnämsta män gåvo efter sin fria vilja offergåvor åt folket, åt prästerna och leviterna. Hilkia, Sakarja och Jehiel, furstarna i Guds hus, gåvo åt prästerna två tusen sex hundra lamm och killingar till påskoffer, så ock tre hundra fäkreatur.

Krönikeboken 17:16
därnäst Amasja, Sikris son, som frivilligt hade givit sig i HERRENS tjänst, och med honom två hundra tusen tappra stridsmän.

Malaki 1:10
Ack att bland eder funnes någon som ville stänga tempeldörrarna, så att I icke längre förgäves upptänden eder eld på mitt altare! Jag har icke behag till eder, säger HERREN Sebaot, och till offergåvor av eder hand har jag icke lust.

Nya Testamentet

Matteus 17:12
men jag säger eder att Elias redan har kommit. Men de ville icke veta av honom, utan förforo mot honom alldeles såsom de ville. Sammalunda skall ock Människosonen få lida genom dem.»

Matteus 22:3
Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.

Matteus 23:37. Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som är sända till dig, hur ofta har jag inte velat församla dina barn, såsom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar. Men ni ville inte. (Lukas 13:34)

Markus 7:24
Och han stod upp och begav sig bort därifrån till Tyrus’ område. Där gick han in i ett hus och ville icke att någon skulle få veta det. Dock kunde han icke förbliva obemärkt,

Lukas 11:52
Ve eder, I lagkloke, som haven tagit bort nyckeln till kunskapen! Själva haven I icke kommit ditin och för dem som ville komma dit haven I lagt hinder.»

Lukas 12:49
Jag har kommit för att tända en eld på jorden; och huru gärna ville jag icke att den redan brunne!

Lukas 13:6. Och han framställde denna liknelse: En man hade ett fikonträd planterat i sin vingård och han kom och sökte frukt på det, men fann ingen. 7. Då sade han till vingårdsmannen: Se, nu i tre år har jag kommit och sökt frukt på detta fikonträd, men jag finner ingen. Hugg bort det. Varför skall det också få suga ut jorden? 8. Han svarade och sade till honom: Herre, låt det stå också i detta år, för att jag må gräva omkring det och göda det. 9. Kanske det då skall bära frukt. Om inte, skall du därefter hugga bort det.

Lukas 19:27
Men dessa mina ovänner, som icke ville hava mig till konung över sig, fören dem hit huggen ned dem här inför mig.»

Hebr. 5:12. Ty ni som för länge sedan BORDE vara lärare har åter behov av att man lär er de första grunderna av Guds ord. ni behöver mjölk och inte fast föda.

Johannes 1:10
I världen var han, och genom honom hade världen blivit till, men världen ville icke veta av honom.

Johannes 21:18
Sannerligen, sannerligen säger jag dig: När du var yngre, omgjordade du dig själv och gick vart DU ville; men när du bliver gammal, skall du nödgas sträcka ut dina händer, och en annan skall omgjorda dig och föra dig dit du ICKE vill

1 Petrusbrevet 5:2
Varen herdar för Guds hjord, som I haven i eder vård, varen det icke av tvång, utan av fri vilja, icke för slem vinnings skull, utan med villigt hjärta.

Filemonbrevet 1:14 Men utan ditt samtycke ville jag intet göra, ty det goda du gjorde skulle ju icke ske såsom av tvång, utan göras av fri vilja.

Apostagärningarna 27:21
Då nu många funnos som ingenting ville förtära, trädde Paulus upp mitt ibland dem och sade: »I män, I haden bort lyda mig och icke avsegla från Kreta; I haden då kunnat spara eder dessa vedervärdigheter och denna olycka.

Apostagärningarna 7:39
Men våra fäder ville icke bliva honom lydiga, utan stötte bort honom och vände sig med sina hjärtan mot Egypten

Apostagärningarna 19:30
Paulus ville då gå in bland folket men lärjungarna tillstadde honom det icke.

1 Korinthierbrevet 12:16
Och om örat ville säga: »Jag är icke öga, därför hör jag icke till kroppen», så skulle det icke dess mindre höra till kroppen.

Romarbrevet 2:8
Men över dem som äro genstridiga och icke lyda sanningen, utan lyda orättfärdigheten, över dem kommer vrede och förtörnelse.

Jakob 5:16. Bekänn era synder för varandra och be för varandra, så att ni blir helade. En rättfärdig mans bön i verksamhet förmår uträtta mycket.

Är Gud allvetande och/eller är allt förutbestämt?

Om Gud vet varje detalj om framtiden eller bara vissa detaljer (det som går att veta) känns för mig som en ytterst oväsentlig fråga. På vad sätt ändrar vi våra liv om det skulle visa sig att Gud inte vet allt utan bara har en delvis kunskap om framtiden? Inte på minsta sätt. Frälsningen hänger absolut inte på en sådan trivial sak utan på vår tro på Jesus och vår vandring med honom. Själv vet jag bara att Gud åtminstone inte har förutbestämt allt som ska ske, och det räcker för mig. Gud vet helt klart allt som går att veta, men hur är det med saker och ting som inte går att veta och som inte inträffat än?

”Allvetande” finns inte i Bibeln och inte ”suverän” ( ”sovereign” i KJV). Självklart finns det massor med exempel på profetiska budskap från Gud som också slagit in i framtiden, men dessa händelser skulle också kunna inträffat för att Gud arrangerat dem. Om Gud till exempel bestämt att Jesus ska bli född av en jungfru i Betlehem, och att en man ska bli en förlöpare till hans födelse så kommer detta att ske. Detta är hur kalvinisterna ser på 100% av alla händelser som någonsin inträffat i alla tider, men det verkar som om planerade händelser inte tillhör vanligheterna och vi vet med bestämdhet att Gud aldrig skulle göra så att människor syndar på hans uppmaning. Gud frestar ingen och än mindre tvingar han människor att synda. Även om vi inte skulle tro på Guds absoluta förkunskap om allting så betyder det inte att Gud inte skulle ha all tillgänglig kunskap gällande allt som finns. Bibeln lär att Gud har totalkunskap om allting som existerar och vet allt (1 Joh. 3:20)  åtminstone vad som handlar om våra hjärtan, MEN frågan är om framtiden inbegrips i ”allt” eftersom den ju inte existerar än? Även människor kan ju profetera och drömma sanndrömmar om vad som ska hända, och även Jesus visste en hel del om framtiden, men frågan är som sagt om Gud vet precis ALLT om FRAMTIDEN.

1 Mos.2:19Och HERREN Gud danade av jord alla markens djur och alla himmelens fåglar, och förde dem fram till mannen FÖR ATT SE huru denne skulle kalla dem; ty såsom mannen kallade var levande varelse, så skulle den heta.

I den här versen verkar det som att Gud förde fram djuren till Adam för att se vad Adam tänkte kalla dem.  Om inte Gud på förhand kände till vilka djurnamn som Adam skulle välja hade kanske ett bättre ordval varit lämpligt, men detta är förstås inget bevis för någonting. Det bevisar dock att Gud inte förutbestämt allting som reformerta tror

1 Mos. 18:21därför vill jag gå ditned och se om de verkligen i allt hava gjort efter det rop som har kommit till mig; om så icke är, vill jag veta det.»

Här kan vi läsa att Gud vill gå ned för att ta reda på någonting. Om Gud kände till saken innan han gick ned så är detta beskrivet på ett väldigt motsägande sätt, för hade han haft kännedom om saken hade han inte haft något skäl att nedstiga.

1 Mos. 22:12Då sade han: »Låt icke din hand komma vid gossen, och gör honom intet; ty NU VET JAG att du fruktar Gud, nu då du icke har undanhållit mig din ende son.»

Detta handlar alltså om Guds ord till Abraham (och inte en ängels åsikter eftersom det var Gud som Abraham inte undanhöll sin son för). Gud testade Abraham för att se hur han skulle agera. Man kan tycka, att om Gud från början visste att Abraham skulle ha den karaktären att inte undanhålla sin son så behövde han inte utföra ett test. Hade testet varit så att även andra människor skulle kunna veta att Abraham var stark i sin tro så hade kanske texten borde ha ändrats till ”nu vet även andra att du fruktar Gud”. Men nu var det inte heller särskilt många vittnen till händelsen. Förmodligen inte ens Abrahams tjänare.

2 Mos. 4:8Och HERREN sade: »Om de icke vilja tro dig eller akta på det första tecknet, så måste de tro (MAY believe, KJV) det andra tecknet. 9Men om de icke ens tro dessa två tecken eller lyssna till dina ord, så tag av Nilflodens vatten och gjut ut det på torra landet, så skall vattnet, som du har tagit ur floden, förvandlas till blod på torra landet.»

Vi kan läsa om några OM här. Varför ger Gud Moses dessa olika alternativ? Om Gud visste exakt vad som ska ske så är dessa instruktioner inte till någon nytta. Detta låter som en plan A, B och C, beroende på hur egyptierna agerar. Det ser inte ut som Gud visste exakt hur egyptierna skulle agera i detalj.

2 Mos.13:17När Farao nu hade släppt folket, förde Gud dem icke på den väg som gick igenom filistéernas land, fastän denna var den genaste; ty Gud tänkte att folket, när det fick se krig hota, kunde ångra sig och vända tillbaka till Egypten;

Här kan vi läsa att skälet till att Gud inte ledde dem direkt till det heliga landet var att de KUNDE ångra sig och återvända till Egypten. Gud känner alltså till människors sätt att resonera (Gud har ju skapat människorna) och de förmodade slutresultaten till våra tankar men han verkar inte känna till alla framtida beslut som människorna gör.

2 Mos. 16:4Då sade HERREN till Mose: »Se, jag vill låta bröd från himmelen regna åt eder. Och folket skall gå ut och samla för var dag så mycket som behöves. Så skall jag sätta dem på prov, för att se om de vilja vandra efter min lag eller icke.

Gud testar oss inte för att vi ska lära oss någonting eftersom ett test/prov är en kontroll för hur mycket vi redan vet.  Här kan vi återigen läsa att Gud testar för att ta reda på någonting.

3 Mos.14:11Och HERREN sade till Mose: »Huru länge skall detta folk förakta mig, och huru länge skola de framhärda i att icke vilja tro på mig, oaktat alla de tecken jag har gjort bland dem?12Jag skall slå dem med pest och förgöra dem, men dig vill jag göra till ett folk, större och mäktigare än detta.»

Det verkar som Gud är förbluffad över att hans folk inte vill tro och lyda honom. Han verkar själv tycka att de tecken han visat borde vara tillräckligt men ändå är utfallet något annat än det Gud förväntar sig. Gud säger också att han SKALL slå dem med pest och förgöra dem och göra Moses ättlingar större och mäktigare. Men Gud gör inte det han säger att han ska göra! Folket omvänder sig och efter samtal med Mose så ändrar Gud sig och utför inte de handlingar han säger att han ska göra. Gud kan ju inte ljuga, så det kan bara betyda att Gud verkligen ämnade göra någonting som han sedan ångrade och ändrade planerna.

3 Mos.14:30Sannerligen, ingen av eder skall komma in i det land som jag med upplyft hand har lovat giva eder till boning, ingen förutom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.

Hesekiel 6: 6På den dagen lovade jag dem med upplyft hand att föra dem ut ur Egyptens land, till det land som jag hade utsett åt dem, ett land som skulle flyta av mjölk och honung, och som vore härligast bland alla länder.—15Likväl upplyfte jag min hand inför dem i öknen och svor att jag icke skulle låta dem komma in i det land som jag hade givit dem, ett land som skulle flyta av mjölk och honung, och som vore härligast bland alla länder —

Här läser vi om att Gud bryter ett löfte. Gud är som sagt ingen lögnare och han bryter inga kontrakt såvida inte andra bryter kontraktet först, men OM Gud hade vetat att hans folk skulle vara olydiga och bryta kontraktet med honom, varför gav han då ett sådant starkt löfte, till och med med en upplyft hand? Hade det inte varit rakare att säga ”Jag skulle kunna gett allt mitt folk det heliga landet men pga deras rebelliskhet så kommer det inte blir så”? Kan det vara så att Gud inte kände till att denna olydnad skulle bli ett faktum?

5 Mos. 8:2Och du skall komma ihåg allt vad som har skett på den väg HERREN, din Gud, nu i fyrtio åt har låtit dig vandra i öknen, för att tukta dig och pröva dig, så att han kunde förnimma vad som var i ditt hjärta: om du ville hålla hans bud eller icke.

5 Mos. 13:3så skall du ändå icke höra på den profetens ord eller på den drömmaren, ty HERREN, eder Gud, sätter eder därmed allenast på prov, för att förnimma om I älsken HERREN, eder Gud, av allt edert hjärta och av all eder själ.

En fyrtio år lång test är ganska mycket om Gud visste hela framtiden från början. Kände inte Gud till vad som fanns i deras hjärtan eftersom han var tvungen att pröva detta?

Domarboken 2:22ty jag skall med dem sätta Israel på prov, (and see whether, KJV) om de vilja hålla HERRENS väg och vandra därpå, såsom deras fäder hava hållit den, eller om de icke vilja det.»

Domarboken 2:4Med dessa ville HERREN sätta Israel på prov, för att förnimma om de ville hörsamma de bud som han hade givit deras fäder.

Skälen till dessa prov verkar vara att förbereda israelerna på strid (v.2) och att SE om de skulle lyda Guds bud.

1 Sam. 23: 10 Och David sade: »HERRE, Israels Gud, din tjänare har hört att Saul har i sinnet att komma mot Kegila och fördärva staden för min skull. 11 Skola Kegilas borgare då utlämna mig åt honom? Skall Saul komma hitned, såsom din tjänare har hört? HERRE, Israels Gud, förkunna det för din tjänare.» HERREN svarade: »Han skall komma hitned.»12 David frågade ytterligare: »Skola Kegilas borgare då utlämna mig och mina man åt Saul?» HERREN svarade: »De skola utlämna eder.»13Då bröt David upp med sitt folk, som utgjorde vid pass sex hundra man, och de drogo ut från Kegila och vandrade vart de kunde. När det då blev berättat för Saul att David hade flytt undan från Kegila avstod han från att draga ut.

Gud meddelar David vad som kommer att hända inom kort med Saul, staden Kegila och David själv men det som Gud säger SKA ske SKER INTE! Det kan bara bero på att David kände sig förvarnad över de framtidsutsikterna och valde en annan väg för att undvika det som Gud säger ska inträffa. Saul drog inte ens till den staden som Gud sagt att han skulle förstöra. Hur kan Gud meddela framtida händelser som faktiskt inte sker? Detta är åtminstone ett solklart bevis för att framtiden inte alltid är utstakad av Gud och att han låter vår fria vilja avgöra många slutresultat.

1 Kung. 20:42Och han sade till konungen: »Så säger HERREN: Därför att du har släppt ur din hand den man som av mig var given till spillo, skall det gå dig såsom det skulle hava gått honom, och ditt folk såsom det har gått hans folk.»

Gud säger här vad som SKULLE ha hänt mannen OM Kungen agerat på ett annat sätt. Kungen lydde däremot inte Guds uppmaning och detta ledde till ett helt annat resultat än det Gud hade i åtankarna.

 2 Krön. 32: 31Jämväl när från Babels furstar de sändebud kommo, som voro skickade till honom för att fråga efter det under som hade skett i landet, övergav Gud honom allenast för att pröva honom, på det att han skulle förnimma allt vad som var i hans hjärta.

Jeremia 3:7Och jag tänkte att sedan hon hade gjort allt detta, skulle hon vända tillbaka till mig. Men hon vände icke tillbaka. Och hennes syster Juda, den trolösa kvinnan, såg det.

Jeremia 3:—Och jag tänkte: »Då skolen I kalla mig fader och icke mer vika bort ifrån mig.»20Men såsom när en hustru är trolös mot sin make, så haven I av Israels hus varit trolösa mot mig, säger HERREN.

Jeremia 7:31Och Tofethöjderna i Hinnoms sons dal hava de byggt upp, för att där uppbränna sina söner och döttrar i eld, fastän jag aldrig har bjudit eller ens tänkt mig något sådant.

Jeremiah 19:5och byggt sina Baalshöjder, för att där bränna upp sina barn i eld, till brännoffer åt Baal, fastän jag aldrig har bjudit eller talat om eller ens tänkt mig något sådant,

Jeremia 32:35och Baalshöjderna i Hinnoms sons dal byggde de upp, för att där offra sina söner och döttrar åt Molok, fastän jag aldrig hade bjudit dem att göra sådan styggelse eller ens TÄNKT mig något sådant; och så förledde de Juda till SYND

Gud säger att han inte ens tänkt tanken att människorna skulle falla så lågt så att de offrar sing egna barn till avgudar, och självklart var detta helt emot Guds vilja eftersom Gud aldrig leder en människa till SYND vilket det är frågan om här.

Jeremia 26:2Så säger HERREN: Ställ dig i förgården till HERRENS hus och tala mot alla Juda städer, från vilka man kommer för att tillbedja i HERRENS hus, tala alla de ord som jag har bjudit dig tala till dem; tag intet därifrån. 3Kanhända skola de då höra och vända om, var och en från sin onda väg; då vill jag ÅNGRA det onda som jag har i sinnet att göra med dem för deras onda väsendes skull.

”Kanhända”? Om Gud vet slutresultatet så borde det bara finnas just det alternativet och inget annat. Gud borde väl veta om om människorna omvänder sig eller ej om han är allvetande?

Hesekiel 22:30Jag söker bland dem efter någon som skulle kunna uppföra en mur och träda fram i gapet inför mig till försvar för landet, på det att jag icke må fördärva det;men jag finner ingen.

Svårt att veta varför Gud skulle söka efter en viss sorts människor om han från början visste att de inte skulle finnas.

Hesekiel 33: 13Om jag säger till den rättfärdige att han skall få leva, och han sedan i förlitande på sin rättfärdighet gör vad orätt är, så skall intet ihågkommas av all hans rättfärdighet, utan genom det orätta som han gör skall han dö.

Varför säga tilll någon att han SKALL få leva om man vet om att han ska falla till orättfärdighet och INTE få leva?

Mer verser där Gud ångrar sig

1 Mosebok 6:6 då ångrade HERREN att han hade gjort människorna på jorden, och han blev bedrövad i sitt hjärta.

2 Mosebok 32:14 Då ångrade HERREN det onda som han hade hotat att göra mot sitt folk.

1 Samuelsboken 15:35 Och Samuel ville icke mer se Saul så länge han levde, ty Samuel sörjde över Saul, eftersom HERREN ångrade att han hade gjort Saul till konung över Israel.

2 Samuelsbokem 24:16 Men när ängeln räckte ut sin hand över Jerusalem för att fördärva det, ångrade HERREN det onda, och han sade till ängeln, folkets fördärvare: »Det är nog; drag nu din hand tillbaka.» Och HERRENS ängel var då vid jebuséen Araunas tröskplats.

Krönikeboken 21:15 Och Gud sände en ängel mot Jerusalem till att fördärva det. Men när denne höll på att fördärva, såg HERREN därtill och ångrade det onda, så att han sade till ängeln, Fördärvaren: »Det är nog; drag nu din hand tillbaka.» Och HERRENS ängel stod då vid jebuséen Ornans tröskplats.

Jona 3:10 Då nu Gud  SÅG vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde icke så.

Jeremia 26:19 Men lät väl Hiskia, Juda konung, med hela Juda, döda honom? Fruktade han icke i stället HERREN och bönföll inför honom, så att HERREN ångrade det onda som han hade beslutit över dem, medan tvärtom vi nu stå färdiga att draga över oss själva så mycket ont?»

Jeremia 18: 7Den ena gången hotar jag ett folk och ett rike att jag vill upprycka, nedbryta och förgöra det; 8men OM då det folket omvänder sig från det onda väsende mot vilket jag vände mitt hot, så ÅNGRAR jag det onda som jag hade tänkt att göra dem. 9En annan gång LOVAR jag ett folk och ett rike att jag vill uppbygga och plantera det; 10 men OM det då gör vad ont är i mina ögon och icke hör min röst, så ÅNGRAR jag det goda som jag hade sagt att jag ville göra dem.11Så säg du nu till Juda man och Jerusalems invånare: Så säger HERREN: Se, jag bereder åt eder en olycka, och jag har i sinnet ett anslag mot eder. Vänden därför om, var och en från sin onda väg, och bättren edert leverne och edert väsende.12Men de skola svara: »Du mödar dig förgäves. Vi vilja följa våra egna tankar och göra var och er efter sitt onda hjärtas hårdhet.

Amos 7:3 Då ångrade HERREN detta. »Det skall icke ske», sade HERREN.–-6Då ångrade HERREN detta. »Icke heller detta skall ske», sade Herren, HERREN.

Guds vilja sker inte alltid och han kan ändra sina beslut

Hebr. 5:12. Ty ni som för länge sedan BORDE vara lärare har åter behov av att man lär er de första grunderna av Guds ord. ni behöver mjölk och inte fast föda.

Jesaja 24:5Ty jorden har blivit ohelgad under sina inbyggare; de hava överträtt lagarna, DE hava förvandlat rätten, BRUTIT DET EVIGA FÖRBUNDET. 6Därför uppfräter förbannelse jorden, och de som bo där måste lida, vad de hava förskyllt; därför förtäras jordens inbyggare av hetta, så att ej många människor finnas kvar.

Hosea 4:6Det är förbi med mitt folk, därför att det ej får någon kunskap. Men eftersom du har förkastat kunskap, därför skall ock jag förkasta dig, så att du upphör att vara min präst. Och såsom du har förgätit din Guds lag, så skall ock jag förgäta dina barn.7Ju mer de hava fått växa till, dess mer hava de syndat mot mig; men deras ära skall jag förbyta i skam. 8Av mitt folks synd föda de sig, och till dess missgärning står deras begär. 9Men nu skall det gå prästen och folket lika: jag skall hemsöka dem för deras vägar, och för deras gärningar skall jag vedergälla dem.

Jesaja 5:1 Jag vill sjunga om min vän, min väns sång om hans vingård. Min vän hade en vingård på en bördig bergskulle. 2Och han hackade upp den och rensade den från stenar och planterade där ädla vinträd; han byggde ett vakttorn därinne, han högg ock ut ett presskar däri. Så väntade han att den skulle bära äkta druvor, MEN DEN BAR VILDDRUVOR. 3Och nu, I Jerusalems invånare och I Juda män, fällen nu eder dom mellan mig och min vingård. 4Vad kunde mer göras för min vingård, än vad jag har gjort för den? Varför bar den då vilddruvor, när jag väntade att den skulle bära äkta druvor? 5Så vill jag nu kungöra för eder vad jag skall göra med min vingård: Jag skall taga bort dess hägnad, och den skall givas till skövling; jag skall bryta ned dess mur, och den skall bliva nedtrampad.6Jag skall i grund fördärva den, ingen skall skära den eller gräva däri. Den skall fyllas med tistel och törne; och molnen skall jag förbjuda att sända ned regn på den. 7Ty HERREN Sebaots vingård, det är Israels hus; och Juda folk är hans älsklingsplantering. Men när han väntade laglydnad, då fann han lagbrott, och när han väntade rättfärdighet, fann han skriande orättfärdighet. —

Matt. 23:37. Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som är sända till dig, hur ofta har jag inte velat församla dina barn, såsom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar. Men ni ville inte.

3 Mos. 26:3 OM I vandren efter mina stadgar och hållen mina bud och gören efter dem, 4så skall jag giva eder regn i rätt tid, så att jorden giver sin gröda och träden på marken bära sin frukt.—14Men OM I icke hören mig och icke gören efter alla dessa bud,15om I förkasten mina stadgar, och om edra själar försmå mina rätter, så att I icke gören efter alla mina bud, utan bryten mitt förbund,16då skall ock jag handla på samma sätt mot eder: jag skall hemsöka eder med förskräckliga olyckor, med tärande sjukdom och feber, så att edra ögon försmäkta och eder själ förtvinar; och I skolen förgäves så eder säd, ty edra fiender skola äta den.

Sakarja 7:10Förtrycken icke änkan och den faderlöse, främlingen och den fattige, och tänken icke i edra hjärtan ut ont mot varandra.»11Men de ville icke akta därpå, utan spjärnade emot i gensträvighet och tillslöto sina öron för att slippa att höra.12ja, de gjorde sina hjärtan hårda såsom diamant, för att slippa att höra den lag och de ord som HERREN Sebaot genom sin Ande hade sänt, förmedelst forna tiders profeter. Därför utgick stor vrede från HERREN Sebaot.13Och det skedde, att likasom de icke hade velat höra, när han ropade, så sade nu HERREN Sebaot: »Jag vill icke höra, när de ropa—

Jona 1:2»Stå upp och begiv dig till Nineve, den stora staden, och predika för den; ty deras ondska har kommit upp inför mitt ansikte.» 3Men Jona stod upp och ville fly till Tarsis, undan HERRENS ansikte. Och han for ned till Jafo och fann där ett skepp som skulle gå till Tarsis. Och sedan han hade erlagt betalning för resan, steg han ombord därpå för att fara med till Tarsis, undan HERRENS ansikte.— Jona 3:2»Stå upp och begiv dig till Nineve, den stora staden, och predika för den vad jag skall tala till dig.»— 4Och Jona begav sig på väg in i staden, en dagsresa, och predikade och sade: »Det dröjer ännu fyrtio dagar, så skall Nineve bliva omstörtat.» 5Då trodde folket i Nineve på Gud, och lyste ut en fasta och klädde sig i sorgdräkt, både stora och små.— 8Och både människor och djur skola hölja sig i sorgdräkt och ropa till Gud med all makt. Och var och en må vända om från sin onda väg och från den orätt som han har haft för händer. 9Vem vet, kanhända vänder Gud då om och ångrar sig och vänder sig ifrån sin vredes glöd, så att vi icke förgås.» 10Då nu Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde icke så.

Lukas 13:6. Och han framställde denna liknelse: En man hade ett fikonträd planterat i sin vingård och han kom och sökte frukt på det, men fann ingen. 7. Då sade han till vingårdsmannen: Se, nu i tre år har jag kommit och sökt frukt på detta fikonträd, men jag finner ingen. Hugg bort det. Varför skall det också få suga ut jorden? 8. Han svarade och sade till honom: Herre, låt det stå också i detta år, för att jag må gräva omkring det och göda det. 9. Kanske det då skall bära frukt. Om inte, skall du därefter hugga bort det.

Apg 13:6. Sedan de hade färdats över ön ända till Pafos, träffade de där en trollkarl som var en falsk profet, en jude som hette Barjesus. 7. Han var hos landshövdingen Sergius Paulus, som var en förståndig man. Denne kallade till sig Barnabas och Saulus och begärde att få höra Guds ord.8. Men Elymas, trollkarlen – det är vad hans namn betyder –stod dem emot och sökte vända bort landshövdingen från tron. 9. Men Saulus, som också hette Paulus, fylld av den Helige Ande spände ögonen i honom 10. och sade: O du djävulens barn, full av all slags list och bedrägeri och fiende till all rättfärdighet! Skall du inte upphöra att förvränga Herrens rätta vägar?

Krukmakaren agerar beroende på hur LERAN uppför sig – Vi har fri vilja

Ibland för vi höra att Bibelns analogi om krukmakaren och leran handlar om att det är krukmakaren ensam som bestämmer hur lerkärlet ska bli, men vi kan ändå se att LERAN har mycket att säga om saken. Om vi väljer att bete oss på ett bra sätt så kan vi bli gjorda till bättre kärl så det hänger alltså på oss. Om det hade varit upp till Gud att bestämma så hade förstås ALLA kärl varit perfekta, och det hade inte funnits några brister någonstans. Bara det faktum att en del kärl misslyckats visar att människan har en fri vilja och ibland väljer att gå sin egen väg. Om krukmakaren gör upprepade försök att få leran att samarbeta och leran inte är samarbetsvillig så kan leran till slut hamna där det hör hemma – på avkastningsplatsen. Om det är Gud som bestämmer hur vi ska bli så vore det HANS fel om vi blev tjuvar och banditer.  Vi skulle vara oskyldiga offer i händerna på krukmakaren eftersom vi inte bett om att få bli dåliga människor. Självfallet är detta inte den bild som Bibeln ger oss eftersom vi förväntas att lyda Guds bud som INTE är för svåra för oss att hålla, och vi anses som ansvariga för varje lag som vi bryter. 2 Tim. 2:21 visar att människan förväntas att rena sig själv från ohederliga kärl, och om hon gör detta blir hon ett kärl till heder:

2 Tim. 2:20 Men i ett stort hus finns det kärl inte bara av guld och silver utan också kärl av trä och lera, några till heder, andra till vanheder. 21 Den som därför renar sig och håller sig borta från dessa blir ett kärl till heder, helgat, användbart för sin herre och förberett för allt gott arbete. 22 Fly bort från ungdomens onda begär och sträva efter rättfärdighet, tro, kärlek och frid tillsammans med dem som åkallar Herren av rent hjärta23 Avvisa dumma och meningslösa dispyter. Du vet att de föder strider,24 och en Herrens tjänare skall inte strida utan vara vänlig mot alla, skicklig att undervisa och tålig när han får lida.25 Han skall i ödmjukhet tillrättavisa sina motståndare. Kanske ger Gud dem omvändelse, så att de kommer till insikt om sanningen 26 och nyktrar till och slipper loss ur djävulens snara, där de hålls fångna, så att de gör hans vilja.

Så vi ombeds att 1) rena oss själva, 2) fly bort från ungdomens onda begär, 3) sträva efter (follow KJV) rättfärdighet, tro, kärlek och frid, etc, 4) avvisa dumma och meningslösa dispyter, 5) ödjmukt tillrättavisa motståndare, 6) vilket leder till att VI kan slippa loss ur djävulens snara.  Detta är mycket för oss att GÖRA. (Detta fansfulla ord ”göra”.)

Läs även Jeremia 18 om ett lerkärl som misslyckades i krukmakarens händer. Ville krukmakaren att kärlet skulle misslyckas? Självklart inte. En krukmakaren hoppas alltid att leret ska vara ”samarbetsvilligt” och bli som planerat. Om leret trots flera försök inte går att göra till någonting brukbart så är det enda rätta stället för det på avkastningsplatsen. Alla värdelösa lerkärl har orsakat sin egen förstörelse och att de hamnar på sin rätta plats (skroten), precis som en mördares rätta ställe är i fängelset (eller elektriska stolen). Detta betyder inte att vi vill att lerkärl ska misslyckas eller att folk ska bli mördare. Läs gärna de många ”om” i texten nedan. Gud reagerar beroende på vårt agerande.

Jeremia 18:1 Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren. Han sade: ”Stå upp och gå ner till krukmakarens hus. Där skall jag låta dig höra mina ord.” Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan. Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde av leran ett annat kärl så som han ville ha det.Och Herrens ord kom till mig. Han sade: ”Skulle jag inte kunna göra med er, ni av Israels hus, så som denne krukmakare gör? säger Herren. Se, som leran är i krukmakarens hand, så är ni, Israels hus, i min hand. Ena gången talar jag om ett hednafolk och ett rike att jag vill rycka upp, bryta ner och förgöra det. Men om det hednafolk som jag har talat om vänder om från sin ondska, ångrar jag det onda som jag hade tänkt göra mot det. En annan gång talar jag om ett hednafolk och ett rike, att jag vill bygga upp och plantera det. 10 Men om man då gör det som är ont i mina ögon så att man inte hör min röst, då ångrar jag det goda som jag hade sagt att jag ville göra dem.11 Säg därför nu till Juda män och till Jerusalems invånare: Så säger Herren: Se, jag bereder en olycka åt er, och jag tänker ut en plan mot er. Vänd därför om, var och en från sin onda väg, och ändra ert liv och era gärningar. 12 Men de kommer att svara: Det är lönlöst. Vi vill följa våra egna tankar och göra var och en efter sitt onda och hårda hjärta.”

Nedan finns mer informatioon om leret och krukmakaren, och vi kan läsa att människor låter sitt hjärta vara långt infrån Gud. Ett mycket dåligt val. Vi måste ta konsekvenserna för vårt agerande.

 Jesaja 29:13 Herren har sagt:  Eftersom detta folk nalkas mig med sin mun och ärar mig med sina läppar  men låter sitt hjärta vara långt ifrån mig, är fruktan för mig bara ett inlärt människobud.14 Se, därför skall jag ännu en gång  göra underbara ting med detta folk, ja, underbara och förunderliga.  De visas vishet skall förgå, de förståndigas förstånd skall förmörkas.15 Ve dem som går ner i djupen för att dölja sina rådslag för Herren, som bedriver sina verk i mörkret och säger: ”Vem ser oss, och vem känner oss?”16 Hur dåraktiga är ni inte! Skall leret anses lika med krukmakaren? Skall verket säga om sin mästare: ”Han har inte gjort mig”? Eller skall det formade säga om honom som har format det: ”Han förstår ingenting”?

Den retoriska frågan från profeten är inte om vi kan tala tillbaka till krukmakaren utan om vi borde. Visst måste vi alla erkänna att människor HAR talat tillbaka till Gud ett flertal gånger i vår historia? Både änglar och människor har till och med gjort uppror mot Gud vid flera tillfällen , så vi KAN onekligen tala tillbaka. Poängen är att vi inte BORDE och att vi måste stå för konsekvenserna för att vi inte anpassar oss till Guds vilja. Romarbrevet 9 handlar om Guds rätt att utföra sin egen frälsningsplan på det sättet som han önskar, vilket betyder att även hedningarna kan bli frälsta genom TRO (villkoret) och inte genom att lyda den judiska ceremoniella lagen. Gud har därför sin fulla rätt att neka frälsning till de som inte har tro och/eller som visar dålig frukt, medan han välkomnar de som har tro och visar god frukt. Vi skulle inte läsa fraser som ”med stort tålamod hade haft fördrag”  i texten om det inte fanns synergism med i bilden.  

Rom. 9:19 Nu säger du kanske till mig: Varför förebrår han oss då? Vem kan stå emot hans vilja? 20 Men du, människa, vem är du som går till rätta med Gud? Inte kan väl det som formas säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan?21 Har inte krukmakaren den rätten över leret att av samma klump göra ett kärl för hedrande användning och ett annat för mindre hedrande? 22 Men om nu Gud, fastän han ville visa sin vrede och göra sin makt känd, ändå med stort tålamod hade haft fördrag med vredens kärl, som var färdiga att förstöras, vad har du då att säga? 23 Och om han gjorde detta för att göra sin härlighets rikedom känd på barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett för härligheten? 24 Det är ju oss han har kallat, och det inte endast från judarna utan också från hednafolken. 25 Så säger han genom Hosea: Det folk som inte var mitt skall jag kalla mitt folk, och henne som jag inte älskade skall jag kalla min älskade.