Tag Archive | lyda

Vad betyder FRI i Jesus Kristus? Fri även att synda?

tillbedjan-7Var och en som gör synd är syndens slav och inte fri!

Det är tragiskt att en del kristna hävdar att de är FRIA i Jesus Kristus på så sätt att de t o m är fria att synda eftersom Jesus ”tagit deras synd på sig”, dött på korset i stället för dem, etc. Därmed menar de att lydnad av Guds bud visserligen är eftersträvansvärt och något som vi bör göra, men inte längre något som tynger oss eller riskerar vår fasta position som Guds barn. M.a.o skulle det innebära att vi inte längre riskerar straff för vår synd så länge som vi bara tror på den förlåtande Jesus! De inser inte att detta resonemang innebär LAGLÖSHET, och laglöshet är något som Bibeln varnar ska komma i allt större kraft den sista tiden. Jag hävdar inte att de som missförstått ”frihet i Kristus” på ett sådant sätt nödvändigtvis syndar mer än andra, men å andra sidan är risken stor att svaga kristna frestas att synda om de blivit övertalade om att de har en brandförsäkring genom tesen ”en gång frälst alltid frälst”. 

Först Jesus egna ord om frihet:

Joh 8:31 Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, 32 och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” 33 De svarade honom: ”Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi skall bli fria?34 Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav. 35 Slaven bor inte kvar i huset för alltid, men sonen stannar där för alltid. 36 Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria. 36 Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria. 37 Jag vet att ni är Abrahams barn, men ni vill döda mig därför att ni inte förstår mitt ord.38 Jag talar vad jag har sett hos min Fader. Ni gör vad ni har hört av er fader.”39 De svarade honom: ”Vår fader är Abraham.” Jesus sade: ”Om ni vore Abrahams barn, skulle ni göra Abrahams gärningar.—51 Amen, amen säger jag er: Den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin se döden.”

Notera att vi är Jesu lärljungar OM vi förblir i hans ord. Om vi förblir i hans ord så förstår vi hans sanning samt håller oss till den vilket är vad som gör oss fria. Jesus säger också att ”var och en som gör synd är syndens slav”. M.a.o. är vi inte fria om vi syndar. Däremot så kan sonen (Jesus Kristus) göra oss fria från detta slavok, och det sker när vi omvänder oss från synden och därmed blir förlåtna för våra tidigare synder tack vare Jesu blodoffer för oss. Då blir vi verkligen 100% renade och helt fria. Vi blir alltså inte förlåtna och renade i våra pågående synder, och vidare finns risken att vi återigen blir slavar och ofria i det fall vi återigen lyder synden. Ingen måste återvända till sina gamla spyor.

Jesus menar vad han säger när han hävdar att den som gör synd är syndens slav. Denna regel upphör inte att gälla för kristna som blivit födda på nytt. Samma regel gäller alla. Jesus förklarar för judarna att om de verkligen vore Abrahams barn så skulle de också göra hans gärningar. Vilka gärningar gjorde Abraham? Han lydde Gud och var honom trogen! Jesus avslutar med att återigen påminna om att den som bevarar hans ord aldrig ska dö. Att bevara hans ord innebär att älska, följa och lyda honom. Vi kan alltså bli kvitt synden och bli fria från vår skuld, eftersom vi erbjuds att bli fullständigt renade i Jesu blod. Oavsett vad vi gjort oss skyldiga till! Detta gör oss fria!

Paulus är inne på samma tema:isaiah 55.jpg

Rom 6:1 Vad skall vi nu säga? Skall vi fortsätta att synda för att nåden skall bli större? 2 Nej, visst inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den?  6 Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. 11 Så skall också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus.12 Synden skall därför inte härska i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär. 13 Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten. 14 Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden. 15 Hur är det alltså? Skall vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Naturligtvis inte! 16 Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet? 17 Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt. 18 Nu är ni slavar under rättfärdigheten, sedan ni har befriats från synden. 19 – För er mänskliga svaghets skull använder jag en så enkel bild. – Ty liksom ni förr ställde era lemmar i orenhetens och laglöshetens slavtjänst, till ett laglöst liv, så skall ni nu ställa era lemmar i rättfärdighetens slavtjänst, till helgelse. 20 Medan ni var syndens slavar, var ni fria från rättfärdigheten. 21 Men vad skördade ni då för frukt? Jo, det som ni nu skäms för. Slutet på sådant är döden. 22 Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv. 23 Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Paulus upprepar här ovan Guds ord från 1 Mosebok – att syndens lön är döden. Vi måste komma ihåg att det är Satan som hävdar det motsatta (som han lurade den rättfärdiga Eva att tro) nämligen att synden INTE leder till döden. Om vi därför hävdar att vi som kristna inte längre riskerar separation från Gud även om vi syndar, så håller vi egentligen med om Satans komfortabla lära (att vi kan tjäna två herrar utan risker). Paulus gör en tydlig skillnad mellan DÅ och NU. FÖRR var vi slavar under synden, men NU lever vi heligt eftersom vi valt att använda våra kroppsdelar i rättfärdighetens slavtjänst. Vi kan alltså vara av hjärtat lydiga, enligt Paulus. Han säger även ”Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till DÖD, eller under lydnaden, vilket leder till RÄTTFÄRDIGHET?” Valet är alltså synd som leder till död, eller lydnad som leder till rättfärdighet och liv. Han upprepar valet i v. 21-22 – synd leder till död och att vara Guds slavar leder till liv. Det är vi själva som gör valet.

Vanligtvis är det Rom. 7 som man gärna vill citera om man vill stödja synd, men både på grekiska och svenska är det fullt möjligt att förklara en situation i nutid fast man menar dåtid eller rent allmänt. Paulus själv förklarar att han levt sitt liv med fullständigt rent samvete (Apg. 23:1) och menar förmodligen sedan sin pånyttfödelse. Självfallet har man inte ett rent samvete om man blandar in synd i sitt liv. Det blir än mer tydligt om man läser i Rom. 8:

Rom. 8:1 Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. 2 Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. 3 Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden. 4 Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. De som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud.Ni däremot lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. 10 Men om Kristus bor i er, är visserligen kroppen död för syndens skull men Anden är liv för rättfärdighetens skull. 11 Och om hans Ande som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då skall han som uppväckte Kristus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er.12 Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår onda natur, så att vi skall leva efter köttet. 13 Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva. 14 Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner.— 33 Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. 35 Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? 36 Det står ju skrivet:För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår. 37 Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. 

Enligt Paulus försäkring ovan vet vi att vi kan vara helt trygga OM vi är i Jesus Kristus, som är villkoret. För att vara i honom måste vi älska honom, och älskar vi honom så lyder vi honom. Detta kan vara svårt om vi brister i kontakten med honom, men lättare om vi håller oss nära honom, ber till honom, läser hans ord, sjunger lovsånger, etc. Frestelser är inte synd, men att ge in för frestelser är synd. 1917 års översättning är bättre än SFB vad gäller Rom. 8 och alla avsnitt där vi kan läsa om vårt kött eller vår natur. Kött kan inte vara syndigt i sig självt. Jesus själv hade kött precis som vi och han var ingen syndare. Syndare blir vi när vi bryter mot Guds lag och inte när vi redan i magen börjar utveckla vårt eget kött. Att ”leva efter köttet” är detsamma som att synda, genom att ge in för kroppsliga begär som betraktas som synd. Lever vi efter köttet kommer vi alltså att dö, enligt Paulus. Paulus förväntar sig enligt v. 4-5 att kristna ska leva efter anden i stället för att leva efter köttet. Återigen i v 6 ser vi att valet är död (om vi lever efter köttet) och liv (om vi lever efter Anden). Vidare i v 8-9 så ser vi att vi inte kan behaga Gud om vi väljer att leva efter köttet, samt att det är fullt möjligt att få total seger över synden genom att leva efter Anden. I v. 12 förklarar Paulus att vi har skyldigheter, men vi har inga skyldigheter gentemot vårt kött så att vi ska lyda dess begär om de är syndiga. Återigen i v. 13 upprepas att vi kommer att dö om vi lyder köttets begär, samt att vi utlovas liv om vi i stället lyder Anden. I v. 14 vet vi att vi är Guds söner om vi drivs av Anden.

Det är Gud som kan frikänna oss, och om vi omvänder oss så förlåter han oss. Om vi är Guds barn så är vi också frikända (eftersom vi renats från all synd och lever i rättfärdighet), men villkoret är förstås att vi förblir Guds barn genom att vara honom trogen. Gud älskar oss innerligt, men det betyder inte att han kommer att acceptera oss ”som vi är” om detta innebär ett liv i synd. Precis som fadern till den förlorade sonen så hoppas Gud Fader att människor ska omvända sig och återvända till honom så att de får gemenskap med honom och EVIGT LIV.

Paulus tar upp det här med friheten i Galaterbrevet:

Gal. 2:4 Hade det berott på de falska bröder som smugit sig in, skulle han ha blivit tvungen till det. De hade nästlat sig in för att spionera på den frihet vi har i Kristus Jesus och göra oss till slavar.

Gal. 3:3 Är ni så dåraktiga? Ni som började i Anden, skall ni nu sluta i köttet? 4 Har ni lidit så mycket förgäves, ja, helt förgäves?—10 Men alla som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Under förbannelse står den som inte håller fast vid allt som är skrivet i lagens bok och gör därefter. 11 Att ingen förklaras rättfärdig inför Gud genom lagen är uppenbart, eftersom den rättfärdige skall leva av tro. 12 Men lagen säger inte ”av tro”, utan den som håller dessa bud skall leva genom dem. 13 Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä. 14 Vi friköptes, för att den välsignelse Abraham fått skulle i Jesus Kristus komma till hedningarna och för att vi genom tron skulle få den utlovade Anden.—19 Varför gavs då lagen? Den blev tillagd för överträdelsernas skull för att gälla tills avkomlingen skulle träda fram, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand. —25 Men sedan tron har kommit, står vi inte längre under någon övervakare.

Gal. 4:8 Tidigare, då ni inte kände Gud, var ni slavar under gudar som egentligen inte är några gudar. 9 Men nu, då ni känner Gud, ja, än mer, har blivit kända av Gud, hur kan ni då vända tillbaka till dessa svaga och ynkliga människostadgar som ni på nytt vill bli slavar under? 10 Ni iakttar noga dagar och månader och särskilda tider och år. 11 Jag är rädd att jag har ansträngt mig förgäves bland er.

Gal 5:1 Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket. 2 Se, jag Paulus säger er att om ni låter omskära er, kommer Kristus inte att vara till någon hjälp för er. 3 Jag försäkrar er än en gång: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen. Ni har kommit bort ifrån Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden. 5 Vi däremot väntar i Anden genom tron på den rättfärdighet som är vårt hopp. Ty i Kristus Jesus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro som är verksam i kärlek.7 Ni började bra. Vem har nu hindrat er, så att ni inte längre lyder sanningen? 8 Till det har ni inte blivit övertalade av honom som kallade er. Lite surdeg syrar hela degen. 13 Ni är kallade till frihet, bröder. Använd bara inte friheten så att den onda naturen får något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. 14 Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv. 15 Men om ni biter och sliter i varandra, se då till att ni inte blir uppslukade av varandra.16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. 17 Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. 18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen. 19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, 21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.22 Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, 23 trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot.24 De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. 25 Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden.

Självfallet talar inte Paulus emot sig själv gällande det han förklarat i Romarbrevet. Paulus är i Galaterbrevet inte upprörd över att Galaterna hävdar att man måste lyda Gud och vara honom trogen – för exakt det hävdar ju Paulus själv i sina brev. Den slaveri som Paulus talar om i Galaterbrevet är en annan typ av slaveri, nämligen bördan att leva under ”laggärningar” som syftar på kravet av omskärelse samt övriga judiska lagar (613 inalles) som inte längre än bindande. Mose lag med alla dess ceremoniella bud bör alltså inte längre läras ut som frälsningskrav eftersom de endast gällde tills löftets avkomling skulle träda fram (Jesus). Det står definitivt inte att vi allt sedan Jesu död på korset inte längre har några lagar/bud att lyda överhuvudtaget. Paulus frågar ju galaterna ”Vem har nu hindrat er, så att ni inte längre LYDER sanningen?” Uppenbarligen så finns fortfarande bud som vi måste lyda och, och det handlar om de bud som gällt allt sedan Adam och Eva (inte döda, ljuga, stjäla, begår äktenskapsbrott, etc). Paulus listar även en del synder och lovar ”de som lever så skall inte ärva Guds rike”. Han ger inget fribrev till kristna.

Att vara FRI i Jesus Kristus betyder alltså inte att vara fri att synda.

GÅ TVÅ MIL med någon som tvingar dig att gå en mil? – Matt. 5:41

vandraOm någon tvingar dig att gå med en mil, gå två mil med honom (Matt. 5:41)

Ovan rekommendation från Jesus ingår i det som benämns som Bergspredikan (Matt. 5-7). Hela kontexten är:

Matt. 5:38 Ni har hört att det är sagt: Öga för öga och tand för tand. 39 Jag säger er: Stå inte emot den som är ond, utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd också den andra åt honom. 40 Om någon vill ställa dig inför rätta och ta din livklädnad, så låt honom få din mantel också. 41 Om någon tvingar dig att gå med en mil, gå två mil med honom. 42 Ge åt den som ber dig, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig.43 Ni har hört att det är sagt: Du skall älska din nästa och hata din ovän. 44 Jag säger er: Älska era ovänner och be för dem som förföljer er. 45 Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.46 Ty om ni älskar dem som älskar er, vilken lön får ni för det? Gör inte publikaner det också?47 Och om ni hälsar endast på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt med det? Gör inte hedningar det också? 48 Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.

”Tvinga” är översatt från det grekiska ordet aggareuō (Strong’s 29). Engelskan översätter med ”compel”. Användningsområde ”to employ a courier, dispatch a mounted messenger, press into public service, compel to go”. Osäkert om ordet ska ha nyansen ”framtvinga” eller lite svagare mana/pressa någon att göra något, men budskapet består.

Matt. 27:32 På vägen ut fann de en man, Simon, från Cyrene.Honom tvingade de att bära hans kors.

Jesus kanske använder en bild från ett antikt kurirsystem bland perser och romare, där en makthavare kunde skicka iväg sina utstationerade sändebud till vissa mål och där t o m andra människor måste stå berett att emellanåt tillhandahålla hästar, vagnar samt ibland ansluta själva vissa sträckor för att hjälpa till att frakta utrustning (speciellt lämpligt om man ville ha sin häst och vagn tillbaka hem). Jesus syfte med jämförelse var förmodligen budskapet att vi borde stå beredda att hjälpa till när det handlar om rimliga krav, snarare än att orsaka argumentation. I stället kanske det finns utrymme att hjälpa till mer än vad man ombeds att göra. Att vandra 1,5 km eller 3 km med någon såg Jesus uppenbarligen inte som något oöverkomligt för en normalt frisk person.

Men Jesus säger inte i Bergspredikan att vem som helst kan kräva vilken kristen person som helst att vandra var som helst, vilken sträcka som helst och hur som helst. Inte heller säger Jesus att folk har rättighet att skicka iväg kristna att ensamma utföra deras ärenden, eftersom Jesu budskap handlar om att ”gå med” någon annan. Man kan alltså inte sitta kvar hemma i den bekväma soffan samtidigt som man skickar ut kristna personer att utföra diverse gratisärenden som man själv tycker är för ansträngande. Jesus ger en hel del principiella exempel på hur vi bör agera även bland ovänner. Men visst kan man spela dum och överdriva hans visdomsord genom att påstå att man enligt texten kan be vilken kristen person som helst att hänga med på vilka konstiga vandringar som helst om de nu till vill lyda Jesu ord om de två milen helt och fullt. Då kan man i så fall spela lika dum tillbaka och hävda att det måste vara exakt 1 resp. två mil som kan komma på fråga, eftersom det bara är dessa längder som Jesus nämner. 1 biblisk milion (Strong’s 3400) handlar om ca 1,5 kilometer (romerska 1000 steg).

Även om det inte var detta kurirsystem som Jesus ville få sina åhörare att jämföra med, så är det i kontexten troligt att budskapet ändå är detsamma – att gå med/hjälpa en annan person om man blir ombedd att göra så och om man har den möjligheten. Det handlar om att inte vara snåla med att hjälpa andra på vägen om behovet av hjälp är uppenbart och om man rimligen kan bistå någon med sina tjänster. Så vi ska vara snälla, men inte dumsnälla eftersom det inte handlar om att låta sig bli utnyttjad. Vi har alla begränsat med tid och pengar, vilket innebär att vi inte kan hjälpa alla hela tiden. Om det handlar om ett rent tvång från en auktoritet så kanske vi däremot inte har så mycket att sätta emot.

Även de andra visdomsorden i verserna ovan ska läsas som principer och inte nödvändigtvis på ett bokstavligt sätt. Skulle man exempelvis synda om man inte bokstavligen vände den andra kinden till om man blir slagen? Vore det helt fel att i stället vända samma kind återigen mot förtryckaren, eller inte vända någon kind alls utan bara stå kvar ansikte mot ansikte? Nej, eftersom ”vända andra kinden till” handlar om ett bildexempel (figure of speech) och kan tolkas som en uppmaning ”att inte ge igen, inte slå tillbaka”.

”Om någon vill ställa dig inför rätta och ta din livklädnad, så låt honom få din mantel också”, är en annan principiell regel med hjälp av ett bildexempel som gällde för den här tiden. ”Ge åt den som ber dig, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig”, är en annan uppmaning som vi givetvis inte kan lyda bokstavligen till minsta prick. Om vi alltid skulle ge bort ägodelar till vem som helst som ber om dem, så skulle vi snart stå helt utblottade utan tak över huvudet för vare oss själva eller våra familjer.

Det är egentligen inga problem att förstå Jesus poänger och visdomsord, men det är ändå nödvändigt att ge dessa förklaringar för de lustigkurrar som menar att man baserat på Matt. 5:38-48 kan hunsa kristna hur som helst genom att skicka iväg dem på alla möjliga ärenden flera mil bort, begära att få alla deras ägodelar samt kräva att de ska vända den korrekta kinden till när de blir slagna. Detta lär inte Jesus ut i Bergspredikan.

Myten att vara frälst av TRO ALLENA – 150 exempel på GÄRNINGAR som krävs

gräva

”I sen alltså att det är AV GÄRNINGAR som en människa bliver rättfärdig, och ICKE av tro allenast” (Jak. 2:24 – 1917)

Vi får ofta höra att vi inte behöver göra någonting mer än att tro för att bli frälsta, och den tesen kan stämma om vi med ”tro” menar en kärlek till Gud som visar sig i gärningar (och utan att varva vår tro med synd). En del menar att frälsningsformeln är ”Tro + ingenting = frälst”. Andra inser att det viktigt att påpeka att det krävs OMVÄNDELSE för att bli frälst, vilket inte betyder ”hoppsan!”, utan snarare att ångra sina synder och bestämma sig för att börja leva ett bättre liv i rättfärdighet tillsammans med Jesus. Tro utan gärningar är död.

Vi ombeds i Bibeln att…

  1. ARBETA, med fruktan och bävan på vår frälsning – Fil. 2:12
  2. ARBETA FÖR DEN MAT SOM VARAR, för att få evigt liv – Joh. 6:27
  3. BEKÄNNA MED VÅR MUN ATT JESUS ÄR HERREN, så att vi kan bli frälsta – Rom. 10:9
  4. BEKÄNNA ATT JESUS ÄR GUDS SON, för att förbli i Gud och anses ha Fadern – 1 Joh. 4:15, 1 Joh. 2:23
  5. BEKÄNNA ATT JESUS ÄR KRISTUS SOM KOMMIT I KÖTTET, för att inte ha Antikrists ande och vara en bedragare – 1 Joh. 4:2-3, 2 Joh. 1:7
  6. BEKÄNNA JESUS INFÖR MÄNNISKORNA – för att Jesus ska bekänna oss inför Fadern – Matt. 10:32
  7. BESTÅ PROVET, för att få livets krona – Jak. 1:12
  8. BÄRA VARANDRAS BÖRDOR, för att uppfylla Kristi lag – Gal. 6:2
  9. BÄRA SÅDAN FRUKT SOM HÖR TILL OMVÄNDELSEN, för att inte kastas i elden – Matt. 3:8-10, Joh. 15
  10. DÖDA VÅRA BEGÄR, såsom otukt, orenhet, lidelse, lusta och girigheten för att inte nedkalla Guds vrede över olydnadens barn – Kol 3:5-6
  11. FULLBORDA LOPPET, för att få rättfärdighetens segerkrans – 2 Tim. 4:7-8
  12. FÖLJ REGLERNA, för att bli krönt med segerkransen – 2 Tim. 2:5
  13. FÖRBLI i det vi hört från början, så att vi kan förbli i sonen/Fadern samt det eviga livet – 1 Joh. 2:24-28
  14. FÖRBLI GUDS TEMPEL, för att inte bli fördärvade – 1 Kor. 3:16-17
  15. FÖRBLI I JESUS, så att han ska förbli i oss – Joh. 15:4-7
  16. FÖRBLI I JESUS, för att anses känna honom – 1 Joh. 3:6
  17. FÖRBLI I KRISTI LÄRA och inte gå utöver den, för att ha Gud – 2 Joh. 1:9
  18. FÖRBLI I ANDEN, för att inte sluta i köttet och ha trott förgäves – Gal. 3:3-4
  19. FÖRBLI I GUDS GODHET, för att inte bli borthuggen ur olivträdet – Rom. 11:22
  20. FÖRLÅTA VÅRA MEDMÄNNISKOR, så att Fadern förlåter oss – Mark. 11:25, Matt. 6:14-15, Matt. 18:35
  21. FÖRNEKA OSS SJÄLVA OCH TA VÅRT KORS PÅ OSS, för att kunna vara Jesu efterföljare – Mark. 8:34
  22. GE AKT PÅ OSS SJÄLVA och hålla troget ut, för att frälsa oss själva – 1 Tim. 4:16
  23. GE AKT PÅ DE SOM VÅLLAR SPLITTRING, för att inte komma på fall – Rom. 16:17
  24. GÅ IN GENOM DEN TRÅNGA PORTEN, för att inte hamna i fördärvet – Matt. 7:13
  25. GÖRA ALLT VI KAN, för att bestå provet inför Gud – 2 Tim. 2:15
  26. GÖRA ALLT UTAN ATT KLAGA OCH TVEKA, så att vi blir fläckfria och rena – Fil. 2:14-15
  27. GÖRA FADERNS VILJA, för att komma in i himmelriket – Matt. 7:21
  28. GÖRA FADERNS VILJA, för att vara Jesus bror, syster, mor – Matt. 12:50
  29. GÖRA GODA GÄRNINGAR, för att ta Guds rike i besittning, såsom ge att äta, ge att dricka, ta emot främlingar, kläda nakna, besöka sjuka, besöka interner, etc – Matt. 25:34-36
  30. GÖRA GODA GÄRNINGAR, för att bli rättfärdiga och frälsta – Jak. 2:14-26
  31. GÖRA GODA GÄRNINGAR, för att få evigt liv – Rom. 2:6-8
  32. GÖRA GODA GÄRNINGAR, för att visa att vi känner Gud – Titus 1:16
  33. GÖRA GOTT, så att vi vinner det verkliga livet – 1 Tim. 6:18-19
  34. GÖRA GOTT, för att uppstå till liv – Joh. 5:29
  35. GÖRA GUDS VILJA, för att förbli i evighet – 1 Joh. 2:17
  36. GÖRA GUDS VILJA, för att få det han utlovat – Hebr. 10:36
  37. GÖRA DET SOM ÄR RÄTT, för att anses vara födda av honom – 1 Joh. 2:29
  38. GÖRA DET RÄTTA, för att vara rättfärdiga – 1 Joh. 3:7
  39. GÖRA DET RÄTTA, för att vara Guds barn – 1 Joh. 3:10
  40. GÖRA MOT ANDRA MÄNNISKOR DET SOM VI VILL ATT DE SKA GÖRA MOT OSS, för att uppfylla lagen – Matt. 7:12
  41. GÖRA UPP MED VÅR MOTPART, för att inte överlämnas till domaren – Matt. 5:25
  42. GÖRA VAD JESUS BEFALLER, för att vara hans vänner – Joh. 15:14
  43. GÖRA VÅR KALLELSE OCH UTKORELSE FAST,  för att få ingång till Jesu eviga rike – 2 Pet. 1:10-11
  44. HANDLA EFTER JESU ORD, för att inte falla stort – Matt. 7:24-27
  45. HÅLLA BUDEN, (7 st. kärleksbud räknas upp), för att gå in i livet – Matt. 19:16-19
  46. HÅLLA BUDEN, för att bli älskad av Fadern – Joh. 14:21
  47. HÅLLA BUDEN, för att bli kvar i Jesu kärlek – Joh. 15:10
  48. HÅLLA BUDEN, för att sanningen ska finnas i oss – 1 Joh. 2:3-4
  49. HÅLLA BUDED, för att få rätt till livets träd – Upp. 22:14
  50. HÅLLA BUDEN, för att vinna seger – 1 Joh. 5:3-5
  51. HÅLLA BUDEN, för att vara i kärleken – 2 Joh. 1:6
  52. HÅLLA FAST TILL SLUTET, för att vara Kristi vänner – Hebr. 3:14
  53. HÅLLA FAST VID JESU BUD, för att visa att vi älskar honom – Joh. 14:15
  54. HÅLLA FAST VID ORDET, för att bli frälst – 1 Kor. 15:1
  55. HÅLLA FAST VID DE HELIGA SKRIFTERNA, så att vi kan bli frälsta genom tron i Jesus – 2 Tim. 3:14-15
  56. HÅLLA FAST VID HANS ORD, för att vara i Gud – 1 Joh. 2:5
  57. HÅLLA FAST VID DET VI HAR, så att ingen tar vår krona – Upp. 3:11
  58. HÅLLA OSS BORTA FRÅN ORÄTTFÄRDIGHETEN, för att bli kända av Gud – 2 Tim. 2:19
  59. HÅLLA OSS BORTA FRÅN DE KÖTTSLIGA BEGÄREN, som för krig mot själen – 1 Pet 2:11
  60. HÅLLA UT TILL SLUTET, för att bli frälsta – Matt. 10:22
  61. HÄRDA UT, för att kunna regera med Jesus – 2 Tim. 2:12
  62. JAGA MOT MÅLET, för att vinna segerpriset – Fil. 3:14
  63. KLÄ OSS I ÖDMJUKHET, för att få nåd – 1 Pet. 5:5-6
  64. KÄMPA, för att komma in genom den trånga porten som leder till livet – Luk. 13:24
  65. KÄMPA och SÖK, vinna det eviga livet – 1 Tim. 6:12
  66. KÄMPA DEN GODA KAMPEN med ett rent samvete, för att inte lida skeppsbrott i tron – 1 Tim. 1:18-19
  67. LÄGGA AV DEN GAMLA MÄNNISKAN, för att inte gå under – Ef. 4:22
  68. LEDAS AV ANDEN, för att inte stå under lagen – Gal. 5:18
  69. LEVA EFTER ANDEN, för att få leva – Rom. 8:13-14
  70. LEVA EFTER HANS BUD, för att ha kärleken – 1 Joh. 1:6
  71. LEVA RENT och ej skändligt eller lögnaktigt, för att komma in det det nya Jerusalem – Upp. 21:27
  72. LEVA RÄTTFÄRDIGT, för att ärva Guds rike – 1 Kor. 6:9-11
  73. LEVA MED RENHETENS OSYRADE DEG, för att bli frälsta på Herrens dag – 1 Kor. 5:5-8
  74. LYDA ANDEN, för att uppfylla lagens krav och få liv – Rom. 8:4-6
  75. LYDA JESUS, för att få evig frälsning – Hebr. 5:9
  76. LYDA GUD, för att bli rättfärdiga – Rom. 6:16
  77. LYDA GUD I TRO, för att få det utlovade och komma in i hans vila – Hebr. 11:8, Hebr. 3:18
  78. LYDA GUDS EVANGELIUM, för att vara rättfärdiga och få en friande dom – 1 Pet. 4:17-18
  79. LYDA SANNINGEN, för att rena våra själar – 1 Pet. 1:22
  80. LYDA SONEN, för att se livet och inte drabbas av Guds vrede – Joh. 3:36
  81. LYSSNA OCH FÖLJA JESUS, för att få evigt liv – Joh. 10:27-28
  82. LEVA I HELGELSE, så att vi inte avvisar Gud – 1 Thess. 4:7-8
  83. LEVA FRITT FRÅN OTUKT, ORENHET, GIRIGHET, för att ärva Guds rike – Ef. 5:5
  84. LEVA VÄRDIGT KRISTI EVANGELIUM, så att vi blir frälsta – Fil. 1:27-29
  85. LYDA JESU EVANGELIUM, för att inte straffas med evigt fördärv – 2 Thess. 1:8-9
  86. LYDA SANNINGEN, för att inte syra hela degen – Gal. 5:7-9
  87. LYDA SANNINGEN, för att rena våra själar – 1 Pet. 1:22
  88. LÅTA VÅR RÄTTFÄRDIGHET GÅ LÅNGT ÖVER FARISÈERNAS, för att komma in i himmelriket – Matt. 5:20
  89. LÄGGA BORT allt slags ondska, falskhet, hyckleri, avund och förtal, så att vi växer upp till frälsning – 1 Pet. 2:1-2
  90. OMVÄNDA OSS, och bli som barn, för att komma in i himmelriket – Matt. 18:3
  91. OMVÄNDA OSS, för att få syndernas förlåtelse och liv – Luk. 3:3, Luk. 13:3, Apg. 2:38, Apg. 11:18
  92. PREDIKA DET OFÖRVRÄNGDA EVANGELIET, för att inte vara under förbannelse – Gal. 1:8-9
  93. PRÖVA OSS SJÄLVA om vi lever i tron, för att bestå provet – 2 Kor. 13:5
  94. SEGRA, för att få vita kläder och finnas i livets bok – Upp. 3:5
  95. SKAPA FRID, för att vara Guds barn – Matt. 5:9
  96. SPRINGA, för att få priset – 1 Kor. 9:24
  97. STRÄVA, för att komma in i vilan – Hebr. 4:11
  98. STRÄVA EFTER HELGELSE, för utan helgelse kommer ingen att se Herren – Hebr. 12:14
  99. STÅ, så att vi inte faller – 1 Kor. 10:12
  100. STÅ FASTA, för att inte på nytt hamna under slavoket då Kristus inte kan vara någon hjälp – Gal. 5:1-2
  101. STÅ FASTA, för att träda fram inför Gud heliga, fläckfria och oförvitliga – Kol. 1:22-23
  102. STÅ FASTA INTILL ÄNDEN, för att bli frälsta – Matt. 24:12
  103. STÅ FASTA vid det vi hört, så att vi inte driver bort med strömmen – Hebr. 2:1
  104. STÅ FASTA VID EVANGELIET, för att inte ha trott förgäves – 1 Kor. 15:1-2
  105. STÄLLA VÅRA LEMMAR I RÄTTFÄRDIGHETENS TJÄNST, för att bli helgade – Rom. 6:19
  106. SÅ I ANDENS ÅKER, för att skörda liv – Gal. 6:8
  107. SÖKA, att vinna det eviga livet – 1 Tim. 6:12
  108. TA VÅRA KORS OCH FÖLJA JESUS, för att vara värdiga – Matt. 10:38
  109. TJÄNA ENDAST GUD OCH INTE MAMMON, för att inte riskera att hata Gud – Matt. 6:24
  110. TJÄNA HERREN, för att få arvet till lön – Kol. 3:23-24
  111. TRO ATT JESUS ÄR ”JAG ÄR”, för att inte dö i våra synder – Joh. 8:24-25, 28, 58
  112. TRÄNA OCH TÄVLA, för att få segerkransen som aldrig vissnar – 1 Kor. 9:25
  113. TVINGA KROPPEN TILL LYDNAD, för att kunna bestå provet – 1 Kor. 9:27
  114. TYGLA VÅR TUNGA, för att vår gudstjänst ska vara något värt – Jak. 1:26
  115. UNDVIKA ATT FÖLJA ONATURLIGA BEGÄR, för att slippa straffas i elden – Jud. 1:6-8, 18-19
  116. UNDVIKA ATT FÖRVANSKA GUDS NÅD, för att slippa drabbas av domen – Jud. 1:4
  117. UNDVIKA ATT LEVA ORÄTTFÄRDIGT, för att slippa Guds vrede – Rom. 1:18
  118. UNDVIKA ATT TA BORT NÅGOT FRÅN PROFETIANS BOK, för att inte strykas från livets träd och den heliga staden – Upp. 22:18-19
  119. UNDVIKA VILDDJURETS MÄRKE, för att ha sitt namn i livets bok – Upp. 13:8, Upp. 16:2,
  120. UTHÄRDA OCH INTE FÖRNEKA JESUS, så att vi kan regera med honom – 2 Tim. 2:12
  121. VAKA OCH INTE GLÖMMA OLJAN, för att bli erkänd av brudgummen – Matt. 25:12-13
  122. VANDRA I LJUSET, för att bli renade från synder – 1 Joh. 1:7
  123. VARA BARMHÄRTIGA, för att inte drabbas av domen – Jak. 2:13
  124. VARA ETT GOTT TRÄD, för att inte bli nerhugget och kastat i elden – Matt. 7:19
  125. VARA I ANDENS TJÄNST, för att inte dö – Rom. 7:5-6
  126. VARA ORDETS GÖRARE och inte bara dess hörare, för att inte  bedra oss – Jak. 1:22
  127. VARA GUDFRUKTIG OCH GÖRA GUDS VILJA, för att Gud ska lyssna på oss – Joh. 9:31
  128. VARA GUDS SLAVAR, för att bli helgade och få evigt liv – Rom. 6:22
  129. VARA LAGENS GÖRARE (kärlekens lag), för att förklaras rättfärdiga – Rom. 2:13-14
  130. VARA PÅ VÅR VAKT, så att vi inte dras med i de laglösas villfarelse – 2 Pet. 3:17
  131. VARA UTHÅLLIGA, för att få det utlovade arvet – Hebr. 6:12
  132. VARA VAKNA  OCH NYKTRA, för att inte tillhöra mörkret – 1 Thess. 5:2-8
  133. VARA ÖDMJUKA, för att ges nåd – Jak. 4:6
  134. VINNA SEGER, för att bli klädda i vita kläder – Upp. 3:5
  135. VISA BARMHÄRTIGHET, för att inte drabbas av domen – Jak. 2:13
  136. VÄNTA PÅ JESU ÅTERKOMST, för att bli frälsta – Hebr. 9:28
  137. ÅKALLA OCH BE, för att få våra hjärtan bevarade – Fil. 4:6-7
  138. ÅKALLA HERRENS NAMN, för att bli frälsta – Rom. 10:13
  139. ÄLSKA JESUS MER ÄN FAMILJEMEDLEMMAR, för att vara värdig Jesus – Matt. 10:37
  140. ÄLSKA SIN BRODER, för att inte bli kvar i döden – 1 Joh. 3:14
  141. ÄLSKA SIN BRODER, för att vara kvar i sanningen och ljuset – 1 Joh. 3:17-19, 1 Joh. 2:10
  142. ÄLSKA SIN BRODER, för att vara född av Gud och förbli i honom – 1 Joh. 4:7-9, 12
  143. ÄLSKA SIN BRODER, för att inte vara en lögnare – 1 Joh. 4:20-21
  144. ÄLSKA SIN BRODER OCH HÅLLA FAST VID HANS BUDSKAP, för att förbli i Gud – 1 Joh. 3:23-24
  145. ÄLSKA SIN NÄSTA, för att få evigt liv – Lukas 10:25-28, 36-37
  146. ÄLSKA SIN NÄSTA för att uppfylla lagen (5 inkluderande bud nämns) – Rom. 13:8-10
  147. ÄLSKA VÅRA OVÄNNER och be för dem som förföljer oss, för att vara Faderns barn – Matt. 5:43-44
  148. ÄTA MÄNNISKOSONENS KÖTT OCH DRICKA HANS BLOD, för att få evigt liv – Joh. 6:53-56
  149. ÖDMJUKA OSS inför Herren, så att vi kan bli upphöjda – Jak. 4:10
  150. ÖPPNA DÖRREN FÖR JESUS, för att han ska skall gå in till oss och hålla måltid – Upp. 3:20

Det krävs alltså en liten ansträngning för att vara Guds barn, eftersom det inte alltid är komfortabelt att bära sitt kors. Ovan är en del uppmaningar riktade till oss, men sedan tillkommer förstås saker som vi INTE har råd att göra för att vara Guds barn. Men om vi tror och älskar Jesus så håller vi också tät kontakt med honom, och med hjälp av den helige Ande så kan vi stå emot djävulens alla pilar. Gud är också nådig och förlåter oss alla våra synder, om vi menar vår omvändelse.

”Jag ska ge er ett nytt hjärta” i Hes. 36:26-27 handlar inte om att Gud utväljer till frälsning

heart 5Gud väljer inte ut ett antal människor och ger dem TRO och FRÄLSNING

Hes. 36:26 Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. 27 Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem. (Även Hes. 11:19)

Ovan verser tas gärna omtolkas gärna och tas ur sitt sammanhang för att stödja den kalvinistiska idén att Gud väljer ut ett antal människor som han ger möjlighet att tro (eller snarare: som han tvingar att tro) – medan han vänder ryggen åt andra och vägrar att ge dem möjlighet vare sig att tro eller omvända sig.

Vill man vara konsekvent med tolkningen att det handlar om en gudomlig händelse utan krav  (som inte hävdas i verserna) där människans fria vilja inte är inkluderad, så måste man i v. 27 anta att alla människor alltid till 100% agerar efter Guds vilja när det står ”och göra så att ni vandrar efter mina stadgar….och följer dem”. Det innebär i sin tur att även synden är inkluderad i vad som sker enligt Guds vilja, vilket självfallet gör Gud själv till en syndare efterosm han tvingar andra att synda. För inte kan det väl vara så att Gud tvingar människorna att leva på ett speciellt sätt, förutom när de väljer att synda – då Gud plötsligt plockar bort sina invanda styrspakar och menar att han inte har någonting med den synden att göra? Borde det i så fall inte vara bättre att förhindra människor att synda, om han nu förväntas styra alla våra steg?

Syndar människan enligt Guds vilja eller emot hans vilja? Bibeln lär att människan har en fri vilja som hon kan använda till att antingen lyda eller inte lyda. Även kristna, som är pånyttfödda och fått den helige Ande, kan fortfarande välja att inte lyda Gud eftersom de ingalunda är förprogrammerade att alltid lyda (som om ett nytt hjärta fungerar ungefär som en ny programvara som tvingar till lydnad). Kalvinisterna slår knut på sig själva för att komma ur dilemmat som de själva producerat, eftersom de inte accepterar alternativet att i stället läsa verserna i sitt sammanhang och utan att lägga till antaganden som inte står.

Verserna i Hebr. 36 ingår i en profetia, och profetior kan beskrivas med poetiska, principiella och hyperbola inslag. Det innebär att vi måste vara försiktiga när vi tolkar dessa profetior eftersom det inte är säkert att de ska läsas helt bokstavligt. Vidare hävdar som sagt inte verserna att denna förvandling sker helt ovillkorligt, utan människans egen medverkan.

Uppenbarligen så kan Gud ge oss ett nytt hjärta, men frågan är varför han gör det och om det finns villkor för en sådan förnyelse. Om en sådan förvandling är villkorad, vilka är då villkoren? Kan det vara samma villkor som hela Bibeln förmedlar gång på gång – att vi måste omvända oss, tro och visa vår tro genom ett rättfärdigt liv? I Hesekiel 36 i v. 27 så kan vi själva läsa att förvandlingen baseras på den helige Ande, och att denna Ande kan förmå oss att vandra efter Guds bud om vi bara håller oss till Jesus. Det låter onekligen som löftet som Jesus gav i Luk. 24:49, Joh. 1:33, Apg 1:4-5 och andra ställen:

Apg 1:4 Vid en måltid tillsammans med apostlarna befallde han dem: ”Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig. 5 Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande.”

Apg 2:38 Petrus svarade dem: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva.

Apg 3:19 Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade 

Apg 26:17 när jag räddar dig undan ditt eget folk och undan hedningarna. Till dem sänder jag dig, 18 för att du skall öppna deras ögon, så att de vänder sig från mörker till ljus, från Satans makt till Gud. Så skall ni genom tron på mig få syndernas förlåtelse och arvslott bland dem som är helgade.19 Därför, konung Agrippa, blev jag inte olydig mot den himmelska synen, 20 utan jag har predikat först i Damaskus och i Jerusalem och hela Judeen och sedan ute bland hedningarna, att de skall ångra sig och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar som hör till omvändelsen.

Skälet att vi kan bli andligt levande är att vi blivit förlåtna våra synder, och Gud förlåter inga synder såvida vi inte omvänt oss. ”Omvändelse” betyder inte ”Hoppsan! Tur att Gud alltid förlåter”, utan det betyder att vända om från sina gamla vägar och börja leva ett annat sorts liv i lydnad och rättfärdighet. (Det betyder inte att vi är fördömda för alltid om vi väljer att synda igen, men vi kan absolut inte tjäna två herrar och fortfarande vara frälsta.):

Kol. 2:11 I honom haven I ock blivit omskurna genom en omskärelse, som icke skedde med händer, en som bestod däri att I bleven avklädda eder köttsliga kropp; jag menar omskärelsen i Kristus.12 I haven ju med honom blivit begravna i dopet; I haven ock i dopet blivit uppväckta med honom, genom tron på Guds kraft, hans som uppväckte honom från de döda.13 Ja, också eder som voren döda genom edra synder och genom edert kötts oomskurenhet, också eder har han gjort levande med honom; ty han har förlåtit oss alla våra synder.14 Han har nämligen utplånat den handskrift som genom sina stadgar anklagade oss och låg oss i vägen; den har han skaffat undan genom att nagla den fast vid korset. (1917)

Den helige Ande räknas som ett slags sigill/märke (de som inte är troende har inte detta märke), och att stå i Andens tjänst betyder att vi valt att lyda Anden i stället för köttet:

Ef. 1:13 I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill.

Rom. 7:6 Men nu är vi lösta från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna. Så står vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst.

Som kristna har vi alltså fått löftet om att den helige Ande som en gåva på villkor att vi omvänder oss (och dopet går hand i hand med en sådan omvändelse). Det låter onekligen som Hesekiel 36 nämner denna stora händelse flera hundra år innan den inträffade. Men som kristna vet vi också att den helige Ande ingalunda tvingar oss att lyda honom, eller att vi står helt utan egna val. Alternativet är ju att lyda Anden eller köttet. Anden är dock en hjälpare, och han kan alltid leda oss rätt.

Lukas beskriver en händelse där Paulus, Timoteus, han själv (och säkert en del andra) var ute och reste men hindrades av den helige Ande från att resa till vissa ställen och predika där. Inte så att den helige Ande blockerade vägen och bokstavligen hindrade dem så att de inte hade något val, utan det var snarare så att Paulus (och kanske andra i sällskapet) upplevde att den helige Ande uppmanade dem att ändra sina planer och i stället göra på ett annat sätt än de ursprungligen tänkt. Paulus och de andra hade alltså valet att lyda den helige Ande eller inte, och eftersom det handlar om trogna människofiskare så valde de att lyda Gud:

Apg. 16:6 Sedan tog de vägen genom Frygien och Galatien, eftersom de av den helige Ande HINDRADES från att predika ordet i Asien. 7 Och när de nådde Mysien försökte de bege sig till Bitynien, men det tillät inte Jesu Ande. 8 Då for de genom Mysien ner till Troas.

Om vi vandrar i Anden så gör vi inte vad köttet begär. OM vi väljer att låta oss ledas av Anden så står vi inte under lagen. Den fria viljan finns hela tiden närvarande:

Gal. 5:16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.—18 Men OM ni leds av Anden, står ni inte under lagen.

Om idén är att Gud väljer ut en skara människor som han ger ett nytt hjärta som möjliggör tro, lydnad och frälsning – när gjorde han detta? Redan vid tiden för Adam och Evas barn? Om det skedde vid ett senare tillfälle, innebär det att ingen dessförinnan kunde tro och lyda Gud? De som han inte ger detta hjärta som tvingar människor till lydnad, har de möjlighet att fortfarande agera mot Guds vilja? Kalvinisterna har svårt att svara.

Kontexten av Hesekiel 36 – en skugga av det nya förbundet i NTalla6

Jämför gärna vad Hesekiel säger bara några kapitel innan, där han ber människor att skaffa sig ett nytt hjärta:

Hes. 18:30 Därför skall jag döma er, var och en efter hans gärningar, ni av Israels hus, säger Herren,Herren. Vänd om och vänd er bort från alla era överträdelser för att er missgärning inte skall få er på fall. 31 Kasta bort ifrån er alla de överträdelser genom vilka ni har syndat och SKAFFA ER ETT NYTT HJÄRTA OCH EN NY ANDE. Ty inte vill ni väl dö, ni av Israels hus?32 Jag finner ingen glädje i någons död, säger Herren, Herren. Vänd därför om, så får ni leva.

Här handlar det om att Israes hus (eller alla vi människor) bör skaffa sig ett nytt hjärta och en ny Ande, för Gud finner ingen glädje i någons död. Han ber oss att vända om, bort från synden, så att vi får leva. DÅ kan vi bli renade från våra överträdelser och få renade hjärtan eftersom Gud förlåter! Detta är någonting som vi inte kan klara själva (vi kan inte själva bestämma att vi ska få bli förlåtna och därmed renade), men villkoret som ligger på oss är omvändelse.

Uppenbarligen så skiljer sig Guds vilja mot andras vilja, såsom Israels fiende. Annars borde vi fortsätta att läsa att Guds vilja sker, utan att det blir någon skillnad om israelerna blir utlämnad åt sina fienders vilja:

Hes. 16:27 Men se, då räckte jag ut min hand mot dig och minskade din arvslott och utlämnade dig åt dina fienders vilja, åt filisteernas döttrar, som rodnade över ditt skamliga sätt att leva.

Hes. 36 handlar om de som ansluter sig till det nya förbundet genom tro (Rom. 3:25), och ingen kan räkna sig som rättfärdig innan all synd först är borttagen. Den synden försvinner inte såvida vi inte bekänner den och omvänder oss. Gud förlåter och rättfärdiggör i respons till omvändelse och tro. Kontexten visar att Guds namn blivit vanärat pga orenhet och tillbedjan av avgudar. Gud har inget egenintresse av att folk vanärar honom, så helt klart sker inte allting enligt hans vilja. Hesekiel 36 handlar dels om den aktuella tiden – Israels folk och det sätt de vanärat Gud (och hur de kan bli renade), samt framtida löften om ett nytt förbund och en ny Ande som tillhör alla som omvänt sig:

Hes. 36:23 Jag vill helga mitt stora namn, som har blivit vanärat bland folken, därför att ni har van-ärat det bland dem, och de skall inse att jag är Herren, säger Herren, Herren, när jag bevisar mig helig bland er inför deras ögon.24 Ty jag skall hämta er från folken och samla er från alla länder och föra er till ert land. 25 Jag skall stänka rent vatten på er, så att ni blir rena. Jag skall rena er från all er orenhet och från alla era avgudar. 26 Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. 27 Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem. 28 Så skall ni få bo i det land som jag gav åt era fäder, och ni skall vara mitt folk och jag skall vara er Gud. 29 Jag skall frälsa er från all er orenhet. Jag skall kalla fram säden och låta den bli riklig och skall inte mer låta er drabbas av hungersnöd. 30 Jag skall låta trädens frukt och markens gröda bli riklig, för att ni inte mer skall förödmjukas bland folken genom hungersnöd. 31 Då skall ni tänka på era onda vägar och på era gärningar, som inte var goda, och ni skall känna avsky för er själva på grund av era missgärningar och era vidrigheter. 32 Men ni skall veta att det inte är för er skull jag gör detta, säger Herren, Herren. Ni skall skämmas och blygas för vad ni har gjort, ni av Israels hus.33 Så säger Herren, Herren: När jag har renat er från alla era missgärningar, då skall jag låta städerna på nytt bli bebodda, och då skall ruinerna på nytt byggas upp. 34 Det ödelagda landet skall åter bli brukat i stället för att ha legat som en ödemark inför var och en som gått fram där.

Jämför med Hebr. 8 och 10 i NT, där vi kan läsa liknande ordalydelse ”Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen och skriva dem i deras hjärtan”:

Hebr. 8:6 Men nu har Kristus ett högre prästämbete, liksom det förbund han är medlare för är bättre, eftersom det är stadfäst med bättre löften. 7 Ty om det första förbundet hade varit utan brist skulle det inte behövas plats för ett andra. 8 Men Gud förebrår dem när han säger:Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus,9 inte ett sådant som jag slöt med deras fäder den dag jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egyptens land. Eftersom de inte blev kvar i mitt förbund, brydde jag mig inte om dem,säger Herren.10 Detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger Herren:Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen och skriva dem i deras hjärtan.Jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk.11 Ingen skall längre behöva undervisa sin landsman, ingen sin broder och säga: Lär känna Herren.Ty alla skall känna mig, från den minste bland demtill den störste.12 Jag skall i nåd förlåta dem deras missgärningar,och deras synder skall jag aldrig mer komma ihåg.13 När han talar om ett nytt förbund, har han därmed förklarat att det förra är föråldrat. Men det som blir gammalt och föråldrat är nära att försvinna.

Hebr 10:1 Lagen innehåller endast en skugga av det goda som kommer och inte tingen i deras verkliga gestalt. Därför kan lagen aldrig genom samma offer som ständigt år efter år frambärs, fullkomna dem som träder fram. 2 Skulle man inte annars ha upphört att offra? De som förrättar offertjänsten skulle då redan en gång för alla ha blivit renade och inte längre haft några synder på sitt samvete. 3 Men nu ligger i dessa offer en årlig påminnelse om synder. —7 Då sade jag: Se, jag har kommit, Gud, för att göra din vilja.I bokrullen är det skrivet om mig. —10 Och i kraft av denna vilja är vi helgade genom att Jesu Kristi kropp blev offrad en gång för alla —  15 Om detta vittnar också den helige Ande för oss. Först säger han:16 Detta är det förbund som jag skall sluta med dem efter denna tid säger Herren.Och sedan:Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtanoch skriva dem i deras sinnen *) 17 och deras synder och överträdelser skall jag aldrig mer komma ihåg.18 Och där synderna är förlåtna behövs det inte längre något syndoffer.— 22 Låt oss därför med uppriktigt hjärta gå fram i full trosvisshet, med ett hjärta som är renat från ett ont samvete och med en kropp som är badad i rent vatten. —24 Låt oss ge akt på varandra och uppmuntra varandra till kärlek och goda gärningar. —26 Men om vi syndar med vett och vilja sedan vi fått kunskap om sanningen, finns det inte längre något offer för synder, 27 utan en fruktansvärd väntan på domen och en förtärande eld, som skall uppsluka motståndarna. 28 Den som förkastar Mose lag skall utan förbarmande dö, om två eller tre vittnar mot honom. 29 Hur mycket strängare straff tror ni då inte den skall förtjäna som trampar Guds Son under fötterna och håller förbundets blod för orent, det blod som har helgat honom, och som smädar nådens Ande? 30 Vi känner honom som har sagt: Min är hämnden, jag skall utkräva den, och vidare: Herren skall döma sitt folk.31 Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.—35 Kasta därför inte bort er frimodighet, som ger stor lön. 36 Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat.—38 Min rättfärdige skall leva av tro. Och vidare: Men om han drar sig undan finner min själ ingen glädje i honom. 39 Men vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade. Vi hör i stället till dem som tror och vinner sina själar.

*) Detta är en referens till Jer. 31.31-34 som verkar handla om en tid då inte bara judarna har en relation med Abrahams Gud utan även hedningarna. Med hjälp av den helige Ande så arbetar samvetet mycket aktivt i de troendes hjärtan och vägvalen förenklas. Inte heller här handlar det om något ovillkorligt, där Gud väljer ut ett antal människor (medan han vänder ryggen till andra) som han bestämmer sig för att älska och frälsa oberoende av deras egna handlingar:

Jer. 31:31 Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus,32 inte ett sådant förbund som jag slöt med deras fäder den dag då jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egyptens land – det förbund med mig som de bröt fastän jag var deras rätte herre – säger Herren.33 Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger Herren: Jag skall lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk.34 Då skall de inte mer behöva undervisa varandra, ingen sin broder och säga  ”Lär känna Herren!” Ty alla skall känna mig från den minste bland dem till den störste, säger Herren. Ty jag skall förlåta deras missgärningar och deras synder skall jag inte mer komma ihåg.

1 Cor. 14Vi uppmanas att tvätta oss rena och även att rena våra hjärtan

Även många andra verser i det Gamla Testamentet uppmanar människor att tvätta sig och göra sig rena. Detta görs genom att omvända sig och börja leva rättfärdigt. Vi har även djuroffersystemet under denna tid, då Israeliterna uppmanades av Gud att offra djur – som utgav blod – för att visa sin omvändelse i handling. Det är en bild på Jesu offer på korset, som då låg i framtiden.

Hes. 44:7 Ni har låtit främlingar med oomskuret hjärta och oomskuret kött komma in i min helgedom och vara där, så att mitt hus har blivit vanhelgat, medan ni bar fram min mat, fett och blod. Mitt förbund har därmed brutits, för att inte tala om alla era andra vidrigheter.

Jes. 1:16 Tvätta er och gör er rena. Tag bort era onda gärningar från mina ögon. Sluta att göra det som är ont.

1 Mos. 35:2 Då sade Jakob till sitt husfolk och till alla som var med honom: ”Gör er av med de främmande gudar som ni har hos er, rena er och byt kläder

3 Mos. 16:26 Och den som sände i väg bocken för att skaffa bort synden skall tvätta sina kläder och bada sin kropp i vatten. Därefter får han komma in i lägret.—29 Detta skall för er vara en evig stadga: I sjunde månaden, på tionde dagen i månaden, skall ni fasta och inte utföra något arbete, varken de som är födda i landet eller främlingen som bor ibland er. 30 Ty på den dagen skall försoning bringas för att RENA ER. Från alla era synder skall ni renas inför Herrens ansikte.

I det Nya Testamentet finns samma uppmaning till människor att rena sina hjärtan och inte förhärda dem. Om det inte förelåg någon risk för att människor skulle kunna förhärda sina hjärtan så vore en sådan varning i onödan:

Jak. 4:8 Närma er Gud, så skall han närma sig er. Gör era händer rena, ni syndare, och RENA ERA HJÄRTAN, ni tvehågsna.

Hebr. 4:7 Därför bestämmer han på nytt en dag som han kallar i dag, när han långt senare säger genom David vad som redan är nämnt: I dag, om ni hör hans röst, FÖRHÄRDA INTE ERA HJÄRTAN.

Vi får som sagt renade hjärtan av omvändelse och att börja leva med ett rent samvete – med vattendop som symbol för beslutet:

Apg. 22:16 Och nu, varför tvekar du? Stå upp och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla hans namn.

”DEN SOM DÄRFÖR RENAR SIG och håller sig borta från dessa blir ett kärl till heder”, lovar Paulus. Det hänger alltså på oss att bli renade, och detta sker genom omvändelse och tro. Var och en som nämner Herrens namn skall hålla sig borta från orättfärdigheten. ”Fly bort från ungdomens onda begär och sträva efter rättfärdighet”, fortsätter Paulus. Det innebär att han inte tror på tesen att ett omvänt hjärta automatiskt lyder Gud av rent tvång genom den helige Andes försorg. Paulus kommer med varningar, instruktioner och uppmuntran så att vi själva ska förmås att välja den rätta vägen och kunna få rena hjärtan:

2 Tim. 2:19 Guds fasta grund består och har detta sigill: Herren känner de sina och: Var och en som nämner Herrens namn skall hålla sig borta från orättfärdigheten. 20 Men i ett stort hus finns det kärl inte bara av guld och silver utan också kärl av trä och lera, några till heder, andra till vanheder. 21 DEN SOM DÄRFÖR RENAR SIG och håller sig borta från dessa blir ett kärl till heder, helgat, användbart för sin herre och förberett för allt gott arbete. 22 Fly bort från ungdomens onda begär och sträva efter rättfärdighet, tro, kärlek och frid tillsammans med dem som åkallar Herren av rent hjärta. 23 Avvisa dumma och meningslösa dispyter. Du vet att de föder strider, 24 och en Herrens tjänare skall inte strida utan vara vänlig mot alla, skicklig att undervisa och tålig när han får lida. 25 Han skall i ödmjukhet tillrättavisa sina motståndare. Kanske ger Gud dem omvändelse, så att de kommer till insikt om sanningen 26 och nyktrar till och slipper loss ur djävulens snara, där de hålls fångna, så att de gör hans vilja.

Paulus ber korinthierna (och oss alla) att inte bedra sig, vilket de riskerar att göra om de börjar tro på dem som hävdar att synd inte längre resulterar i andlig död:

1 Kor. 6:8 I stället gör ni själva orätt och roffar åt er – och detta drabbar bröder.9 Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, 10 varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike. 11 Sådana var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.

Jesus förklarar för sina lärljungar, som han kallar rena, att de trots sin renhet riskerar att huggas av vinstocken om de inte bär frukt. En gren som inte gör nytta kapar man av från ett fruktträd. Jesus säger ”bli kvar i min kärlek”, och inte ”Jag kommer att se till att ni alltid älskar mig genom att ge er ett nytt hjärta som alltid lyder mig”. Han uttrycker ”OM ni förblir i mig”, och lovar att lärljungarna (vi alla) blir kvar i hans kärlek om de lyder hans bud.

Joh. 15:Ni är redan nu rena i kraft av det ord som jag har talat till er. 4 Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. 5 Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp. Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. Min Fader förhärligas, när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.9 Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. 10 Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek.

Paulus ansåg sig ha ett fullkomligt rent samvete alltsedan sin omvändelse, och han förmanar människor för att få dem att leva likadant. Tyvärr har vissa stött ifrån sig den goda kampen och lidit skeppsbrott i tron:

Apg. 23:1:Paulus såg på Stora rådet och sade: ”Bröder, jag har levt inför Gud med ett fullkomligt rent samvete ända till i dag.”

2 Tim. 1:3 Jag tackar alltid min Gud, som jag liksom mina förfäder tjänar med rent samvete. Ständigt, natt och dag, tänker jag på dig i mina böner.

1 Tim. 1:5 Vad all förmaning syftar till är kärlek av ett rent hjärta, av ett gott samvete och av en uppriktig tro.

1 Tim. 1:18 Detta uppdrag att förmana anförtror jag åt dig, mitt barn Timoteus, i enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig, för att du i kraft av dem skall kämpa den goda kampen, 19 i tro och med ett rent samvete. Detta har somliga stött ifrån sig och lidit skeppsbrott i tron. 20 Bland dem är Hymeneus och Alexander, som jag har överlämnat åt Satan för att de skall tuktas så att de inte hädar.

Petrus håller med Paulus att vi har rena hjärtan/själar genom att lyda sanningen (leva rättfärdigt), och han uppmanar de kristna att älska varandra av ett rent hjärta. Även han tar upp symbolen med vatten. Både judar och hedningar kan få renade hjärtan samt den helige Ande genom omvändelse och tro:

1 Pet. 1:22 Ni har renat era själar genom att lyda sanningen, så att ni älskar varandra uppriktigt som bröder. Älska då varandra uthålligt av rent hjärta.

1 Pet. 3:21 Efter denna förebild frälser dopet nu också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jesu Kristi uppståndelse

Apg. 15:7 Efter en lång överläggning reste sig Petrus och sade till dem: ”Bröder, ni vet att Gud för länge sedan bestämde, att hedningarna genom min mun skulle få höra evangeliets ord och komma till tro.8 Och Gud som känner hjärtat, har vittnat för dem genom att ge den helige Ande åt dem likaväl som åt oss. 9 Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem, sedan han genom tron hade renat deras hjärtan

”Ty ni står inte under lagen utan under nåden” – Rom. 6:14 betyder inte fritt fram att synda

sin 4Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden (Rom. 6:14).

Ovan vers läst i ett vacuum kanske tolkas av en del kristna som ”Vi är alltid förlåtna om vi än syndar eftersom vi inte längre lever under Gamla Testamentets lagar utan under NÅDEN, som ständigt skymmer vår synd från Gud så att han inte ser den”.

Detta är dock motsatsen till vad Paulus faktiskt säger. Hur vet vi om vi står under lagen eller under nåden? Jo, baserat på om vi syndar eller ej. Om vi syndar står vi under lagen, och om vi inte syndar står vi under nåden. Hur vet vi vidare om vi är ”slavar under synden” eller ej, som Paulus talar om? Samma sak – baserat på om vi undviker synden eller ej, eftersom vi är slavar under den vi lyder, och vi kan inte tjäna två herrar. Endast om vi lever rättfärdigt är vi verkligen fria. Om vi väljer att leva i förnedring och synd så är vi slavar under synden och döden. Först måste vi förstås omvända oss och bli renade i Jesu blod, vilket vi inte klarar själva. Vi förtjänar inte frälsning, men Gud har gjort detta möjligt för oss pga barmhärtighet och nåd. Han vill inte att någon ska gå förlorad och det är glädje i himlen varje gång en person omvänder sig och återfår livet!

Sammanhanget där vi kan se hur Paulus menar att synd fortfarande leder till döden:

Rom. 6:1 Vad skall vi nu säga? Skall vi fortsätta att synda för att nåden skall bli större? 2 Nej, visst inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den? 3 Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död? 4 Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. 5 Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans. 6 Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. — 12 Synden skall därför inte härska i er dödliga kropp, SÅ ATT NI LYDER DESS BEGÄR. 13 Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten. 14 Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden. 15 Hur är det alltså? Skall vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Naturligtvis inte! 16 Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under SYNDEN, VILKET LEDER TILL DÖD, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet? 17 Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt. 18 Nu är ni slavar under rättfärdigheten, sedan ni har befriats från synden. 19 – För er mänskliga svaghets skull använder jag en så enkel bild. – Ty liksom ni förr ställde era lemmar i orenhetens och laglöshetens slavtjänst, till ett laglöst liv, så skall ni nu ställa era lemmar i rättfärdighetens slavtjänst, till helgelse. 20 Medan ni var syndens slavar, var ni fria från rättfärdigheten. 21 Men vad skördade ni då för frukt? Jo, det som ni nu skäms för. Slutet på sådant är döden. 22 Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv. 23 Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Det är endast då vi väljer att ledas av Anden (lyder Gud genom att undvika synd) som vi är under nåden. Om vi i stället lyder köttet så står vi under lagen.

Gal. 5:16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. 17 Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. 18 Men OM NI LEDS AV ANDEN, STÅR NI INTE UNDER LAGEN. 19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, 21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

Rom. 2:12 Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtappade utanlagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas av lagen.

De kristna som är under nåden är de som står över synden och lever rättfärdigt och med rena samveten. Genom rening i Jesu blod och en rättfärdig livsstil så slipper de straffet från synden fastän de inte gjort sig förtjänt av detta pga sina tidigare synder. Vilken nåd att kunna bli helt renad och få hjälp av den helige Ande att leva segervisst i rättfärdighet! Det är visserligen sant att loppet inte är kört om vi skulle falla för en frestelse och synda igen, men vi kan heller inte lura Gud genom att varva synd och falska omvändelser. Ack, hur många kristna det finns som menar att de tryggt undgår straffet för sin pågående synd eftersom de står under nåden i stället för lagen! Det är även tragiskt att kristna även lär andra människor att synd inte längre leder till döden, och utan att de tänker på det så repeterar de faktiskt Satans lögn till Eva i Edens lustgård – ”Ingalunda skall ni dö”. Det finns även en del kristna som faktiskt lever rättfärdigt trots att de misstar sig och lär ut att vi människor aldrig kan sluta synda. De kanske exempelvis hävdar att utlevd homosexualitet inte längre är en synd, samtidigt som de själva inte lever i homosexualitet – men vad säger Jesus om att upphäva moraliska bud som gällt allt sedan Adams dagar?

Matt. 5:19 Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och LÄR MÄNNISKORNA SÅ, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. 20 Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

Vad betyder nåd? Kanske tvärt emot vad många tror. Det är bl. a en hjälp att sluta synda.

Titus 2:11 Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12 Den fostrar oss att SÄGA NEJ TILL OGUDAKTIGHET och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som NU ÄR

Juda 1:4 Ty hos er har det nästlat sig in vissa personer. Om dem är det redan för länge sedan skrivet att de skulle drabbas av domen. Gudlösa som de är FÖRVANSKAR DE VÅR GUDS NÅD TILL FÖRSVAR FÖR ETT LIV I UTSVÄVNINGAR och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus.

Paulus levde rättfärdigt och med ett fullkomligt rent samvete – efter sin frälsning

word (1)Paulus uttrycker kampen mellan Anden och köttet i Rom. 7 i form av sig själv som en ”arm människa”, men det viktigaste med hans resonemang är att läsa i slutet av kapitlet där vi kan börja läsa hur han LÖSER problemet när Anden och köttet drar åt olika håll. Vem skall frälsa en arm människa från dödens kropp? Jesus Kristus och det nya livet i honom! Paulus kan själv tjäna Guds lag med sitt sinne (tjäna är något aktivt som man gör), men om han i stället skulle ha fortsatt att lyda köttet så skulle han tjäna syndens lag och då hade Paulus inte varit frälst utan andligt död!

Rom. 7:23 men i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som gör mig till fånge under syndens lag i mina lemmar. 24 Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? 25 Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag.

Paulus fortsätter över i kapitel 8 med samma tankegång om hur han segervisst kan tjäna Gud. (Jag väljer 1917 års översättning här eftersom SFB har svagheter i detta parti.)

Rom. 8:1 Så finnes nu ingen fördömelse för dem som äro I Kristus Jesus.2 Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri ifrån syndens och dödens lag.3 Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det den var försvagad genom köttet, det gjorde Gud, då han, för att borttaga synden, sände sin Son i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i köttet.4 Så skulle lagens krav uppfyllas i oss, SOM VANDRA ICKE EFTER KÖTTET; UTAN EFTER ANDEN. 5 Ty de som äro köttsliga, de hava sitt sinne vänt till vad köttet tillhör; men de som äro andliga, de hava sitt sinne vänt till vad Anden tillhör.6 Och köttets sinne är död, medan Andens sinne är liv och frid. — 13 Ty om i leven efter köttet, så skolen I DÖ; men om I genom ande döden kroppens gärningar, så skolen I LEVA.14 Ty alla de som drivas av Guds Ande, de äro Guds barn.

Apg. 23:1 Paulus såg på Stora rådet och sade: ”Bröder, jag har levt inför Gud med ett fullkomligt rent samvete ända till i dag.”

Paulus står inte under lagen, och hävdar inte att frälsning fortfarande ges genom Mose lag och alla dess 613 bud, men han kan ändå relatera till de som fortfarande tror att lagen frälser och gör allt för att vinna deras själar. Han skulle inte vinna på att provocera, eller att hävda att alla gamla judiska traditioner är synd. Däremot är det viktigt att lära ut att ceremoniella Mosaiska lagar inte krävs för frälsning och inte heller frälser.

1 Kor. 9:20 För judarna har jag blivit som en jude för att vinna judar. För dem som står under lagen har jag, som inte själv står under lagen, blivit som den som står under lagen för att vinna dem som står under lagen.

Problemet många kristna gör är att de lägger nya ok på varandra genom att hävda att vissa saker är synd som inte alls är synd. Man syndar inte om man inte tänker på Gud varje minut, eller blir arg, trött samt anser att vissa människor är snåla, arroganta, fördomsfulla, etc.

Alla JESU LIKNELSER i BIBELN visar på behovet av gärningar

bergspredikanJesus förklarar för sin lärljungar varför han ibland väljer att lära ut saker och ting med hjälp av liknelser (parabler). Om vi verkligen vill förstå vad Jesus menar så kan vi följa honom och lyssna på honom, men alternativet finns förstås att göra det motsatta och då måste vi stå för konsekvenserna. Livet finns ju i Jesus! Se Nya Testamentets liknelser listade här nedan.

Matt. 13: 10 Lärjungarna kom då fram till Jesus och frågade: ”Varför talar du till dem i liknelser?11 Han svarade dem: ”Ni har fått lära känna himmelrikets hemligheter, men det har inte de andra. 12 Ty den som har skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. 13 Jag talar till dem i liknelser, eftersom de ser utan att se och hör utan att höra eller förstå. 14 På dem uppfylls Jesajas profetia: Även om ni hör, skall ni inte förstå, och även om ni ser, skall ni inte se. [a] 15 Ty detta folks hjärta är förstockat. De hör illa med sina öron, och de sluter sina ögon, så att de inte ser med ögonen eller hör med öronen eller förstår med hjärtat och vänder om, så att jag får bota dem. 16 Men saliga är era ögon som ser och era öron som hör.

Många av oss har från tidig ålder blivit itutade att vi är frälsta av ”tro allena”, trots att Bibeln säger precis tvärt om att vi INTE är frälsta av tro allena (Jak. 2:24). Sanningen är att vi inte är frälsta av vare sig tro allena eller gärningar allena, och vi har inte allting på det torra genom att plötsligt börja leva rätt. Vårt tidigare liv måste sonas. Mose lag gäller visserligen inte längre, men det betyder inte att vi är laglösa eller att lydnad numera inte är lika viktigt. Synd orsakar fortfarande andlig död precis som tidigare, och det finns fortfarande lagar att hålla – det dubbla kärleksbudet som principiellt täcker tio Guds bud.

Nedan kan vi se att samtliga kända liknelser som Jesus presenterade under sin levnad visar att vår eventuella framtid i Guds rike – hör och häpna – är avhängigt det vi GÖR. Inte så att vi ska leva som muslimerna, som måste hoppas att deras goda gärningar ska överskrida deras onda gärningar, utan genom att först omvända oss och bli renade i Jesus blod och sedan visa vår tro genom att handla rättfärdigt. Om vi skulle välja att synda igen (alltid ett val som vi gör) så kan vi få förlåtelse OM vi verkligen menar vår omvändelse, vilket Gud självklart kan utröna. Vi kan inte lura Gud.

En del kristna säger ”Men det är tro allena som frälser, och om vi har en sann tro så visar det sig i gärningar!”. Det är sant att en sann tro visar sig i gärningar, för älskar vi Gud så lyder vi honom, men frågan är ändå om man därför kan säga att vi kan vara frälsta UTAN goda gärningar? Om gärningar är en helt nödvändig ingrediens så stämmer det ju som Jakob säger att vi inte är frälsta av tro allena och att vi snarare är rättfärdiga av gärningar och inte bara genom tro.

Jak. 2:14 Mina bröder, vad hjälper det om någon påstår sig ha tro men saknar gärningar? Kan väl en sådan tro frälsa någon? 15 Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen 16 och någon av er säger till dem: ”Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? 17 Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.1— 20 Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? 21 Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret? 22 Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. —24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro. —26 Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

LIKNELSER från Nya Testamentet

1) Lampan som sätts på ljushållaren och inte under skäppan (Matt. 5:14-15, Mark. 4:21-22, Luk. 8:16;11:33)

Verser: ”Matt. 5:15 Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan MAN SÄTTER DET PÅ LJUSHÅLLAREN, så att det lyser för alla i huset. 16 Låt på samma sätt ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen.— 20 Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Det är inte tänkt att vi bara ska sitta och bara tro samtidigt som vi förnekar Jesus, och/eller låter vår tro vara en privatsak som vi inte visar utåt. Det är tänkt att det ska synas och höras att vi tror, vi måste vara goda mönster och evangeliet måste spridas till andra.

2) Huset som byggs på klippan i stället för på sanden (Matt. 7:24-27, Luk. 6:47-49)

Verser: Matt. 7:21 Inte skall var och en som säger ‘Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som GÖR min himmelske Faders vilja.—24 Den som hör dessa mina ord OCH HANDLAR EFTER DEM är som en klok man som byggde sitt hus på berggrund.—26 Men den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem, han liknar en dåre som byggde sitt hus på sanden. 27 Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och slog mot det huset, och det föll samman, och dess fall var stort.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Jesus berättar att två män byggde sitt hus på två helt olika sätt. En byggde sitt hus på berggrund och den andra på sand. Berg är som bekant hårt och fast, och sand är löst och osäker. Regn och vind drabbade husen, och det hus som var byggt på berggrund rasade inte, till skillnad mot huset som var byggt på sand. Det är inte tänkt att vi bara ska sitta och bara tro samtidigt som vi förväntar oss att Gud ska rädda oss mitt i vår lathet, oavsett om vi bygger våra liv förnuftigt – på klippan som är Jesus Kristus – eller inte. Väljer vi att bygga våra liv oförnuftigt och slarvigt (blandar tro med lathet och synd) så blir fallet mycket stort, och Jesus förmedlar att den som kommer in i himmelriket är den som GÖR hans Faders vilja.

3) Nytt tyg sätts inte ett gammalt plagg, och nytt vin hälls inte i gamla säckar (Matt. 9:16, Mark. 2:21, Luk. 5:36)

Verser: Matt. 9:16 Ingen sätter en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel. I så fall skulle den påsatta lappen riva bort ännu mer från manteln och revan bli värre.—17 nytt vin häller man i nya säckar, så att både vin och säckar bevaras.21 Hon tänkte: ”Om jag bara får röra vid hans mantel blir jag frisk.” 22 Jesus vände sig om, och då han fick se henne, sade han: ”Var vid gott mod, min dotter. Din tro har frälst dig.” Och från det ögonblicket var kvinnan botad.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Jesus har kommit för att kalla syndare och inte rättfärdiga, för det är ju syndarna som behöver omvända sig och få nytt liv. Man bibehåller inte sitt liv genom att temporärt lappa och laga eller genom att behålla lite av det gamla. Nej, det gamla livet måste lämnas bakom oss och vi måste renas helt och hållet. Kapitlet går vidare och berättar om en kvinna som blev helad genom att röra vid Jesu klädnad. Skulle hon ha blivit helad och fått ett möte med Jesus om hon bara stod vid vägkanten och bara trodde – utan att ha visat sin tro i handling?

4) Såningsmannen och sådden i jorden (Matt. 13:3-8, Mark. 4:3-8, Luk. 8:5-8)

Verser: Mark. 4: 15 De vid vägen är de hos vilka ordet sås. Men när de hör det, kommer genast Satan och tar bort ordet som är sått i dem. 16 De som sås på stenig mark är de som genast tar emot ordet med glädje, när de hör det. 17 Men de har inte någon rot i sig utan tror bara till en tid. Möter de sedan lidande eller förföljelse för ordets skull, kommer de strax på fall. 18 Hos andra faller säden bland tistlar. Det är de som har hört ordet, 19 men världsliga bekymmer, bedräglig rikedom och begär efter allt annat kommer in och kväver ordet, så att det blir utan frukt. 20 Men de hos vilka säden faller i god jord, det är de som hör ordet och tar emot det och bär frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Jesus berättar om en man som gick ut för att så, och vad som hände med det han sådde. Det finns en rad olika alternativ, helt beroende på hur vi väljer att hantera Guds ord som vi hör. Det finns risk att vi hör Guds ord och lever i tro en viss tid, men börjar sedan kompromissa pga förföljelser eller pga vardagliga bekymmer som fångar vårt intresse. Att komma på fall handlar i det här fallet om att helt och hållet förlora vår frälsning. Det finns förtås alltid ett hopp kvar om vi väljer att omvända oss.

5) Ogräset som växer ihop med den goda säden (Matt. 13:24-30)

Verser: Matt. 13:38 Åkern är världen. Den goda säden är rikets barn, ogräset är den ondes barn. 39 Ovännen som sådde det är djävulen. Skördetiden är tidsålderns slut, och skördemännen är änglar. 40 Som när ogräset samlas ihop och bränns upp i eld, skall det vara vid tidsålderns slut. 41 Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skall samla ihop och föra bort ur hans rike alla som blir andra till fall och lever i laglöshet, 42 och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. 43 Då skall de rättfärdiga lysa som solen, i sin Faders rike. Hör, du som har öron att höra med!

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Om man lever i laglöshet så lyder man inte Gud och då tillhör man inte rikets barn. Här handlar det om uppdelning mellan ogräset (syndarna, som inte är Guds barn och som lever utan att följa Guds lagar), och vetet (de heliga, som är Guds barn). Under livets gång lever de tillsammans, men till slut så bränns ogräset upp och vetet samlas in till logen. Himmel eller helvete.

6) Det lilla senapskornet (Matt. 13:31-32, Mark. 4:30-32, Luk. 13:18-19)

Verser: Matt. 13:32 Det är minst av alla frön, men när det har växt upp är det störst bland alla köksväxter och blir som ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo i grenarna.

Kommentar: Något obetydligt i den här världen kan bli något stort.

7) Surdegen (jästen) (Matt. 13:33, Luk. 13:20-21)

Verser: Lukas. 13:20 Vidare sade han: ”Vad skall jag likna Guds rike vid? 21 Det är likt en surdeg, som en kvinna tar och blandar in i tre mått vetemjöl, tills alltsammans blir syrat.”24 ”Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Ty många, säger jag er, skall försöka komma in men inte kunna det. —  26 Då skall ni säga: Vi åt och drack när du var med, och du undervisade på våra gator.27 Men han skall svara er: Jag vet inte varifrån ni är. Gå bort ifrån mig, alla NI SOM BEDRIVER ORÄTTFÄRDIGHET

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Att porten till Gud är trång betyder att det krävs en ansträngning från vår sida. Vi måste ta vårt kors och följa Jesus, och korset är inte en symbol för något som är fjäderlätt att bära. De som Gud visar bort är de som bedriver orättfärdighet – alltså de som syndar. Det spelar då ingen roll om det handlar om människor som TROR på Gud och t o m umgås med honom, eftersom det handlar om huruvida man visar sin tro med handlingar. De som lever orättfärdigt (de som bedriver orättfärdighet) tillhör inte Gud.

8) Den dolda skatten (Matt. 13:44)

Verser: Matt. 13:44 Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker. En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Här handlar det om att GE ALLT för att nå Guds rike. Vi måste vara beredda att gå och sälja ALLT för att köpa den här åkern där vi VET att skatten finns, och det borde vara det stora fokuset i våra liv. Det står inte att mannen säljer allting ner till sista beståndsdel (kläder, husgeråd, etc) för så agerade inte ens Jesus och hans lärljungar, men poängen är att vi måste vara beredda att sätta den här skatten först i våra liv även om det kostar och krävs enorma uppoffringar.

9) Den dyrbara pärlan (Matt. 13:45-46)pearl2

Verser: Matt. 13:45 Himmelriket är också likt en köpman som söker efter vackra pärlor. 46 Och när han har funnit en mycket dyrbar pärla, går han och säljer allt vad han äger och köper den.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Se ovan. Hittar vi Pärlan med stort P måste vi vara beredda att ge ALLT för den. Alltså något vi gör.

10) Fiskenätet med goda och dåliga fiskar (Matt. 13:47-48)

Verser: Matt. 13:47 Himmelriket är vidare likt en not som kastas i sjön och fångar fisk av alla slag. 48 När den blir full, drar man upp den på stranden och sätter sig ner och samlar de goda fiskarna i kärl, men de dåliga kastar man bort. 49 Så skall det vara vid tidsålderns slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga 50 och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. 

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. De rättfärdiga (de som lyder Gud) står i kontrast till de onda som alltså är de orättfärdiga och som inte lyder Gud. Det är endast de rättfärdiga (de som gör gott) som ska ärva Guds rike.

11) Det förlorade fåret (Matt. 18:12-13, Luk. 15:4-6)

Verser: Lukas 15:4 ”Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det? 5 Och när han har funnit det (OM han hittar det enligt Matt.) blir han glad och lägger det på sina axlar. 6 När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag har funnit mitt får som jag hade förlorat. 7 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig – inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Varför var fåret förlorat? Jo, för att det var vilse och inte hade ”omvänt sig”. Fåret jämförs ju med syndare i behov av omvändelse. Det blir glädje i himlen över var och en som omvänder sig, för det innebär ju att ännu en person gått från död till LIV. Gud vill inte att någon ska gå förlorad, men slutresultatet hänger på vårt val att omvända oss.

12) Den obarmhärtige medtjänaren (Matt. 18:23-34)

Verser: Matt. 18:32 Då kallade hans herre honom till sig och sade: Du onde tjänare! Hela skulden efterskänkte jag dig, därför att du bad mig. 33 Borde inte du också ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig? 34 Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till fångvaktarna, tills han hade betalt allt vad han var skyldig. 35 Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. En kung hade en tjänare som var skyldig honom en enormt stor summa. Kungen valde att RADERA skulden (notera att ingen hoppade fram och betalade den), men tjänaren valde att inte visa samma sorts givmildhet gentemot en annan person som var skyldig honom lite pengar. Tjänaren blev förlåten när han föll ner på sina knän och bad om förbarmande, men det förlåtna tillståndet gällde endast så länge som han levde rättfärdigt. När han vägrade att förlåta en broder så hamnade han i fängelset tills han kunde betala det han ursprungligen var skyldig, vilket innebär fängslad för alltid.

13) Arbetarna i vingården som får samma lön (Matt. 20:1-16)

Verser: Matt. 20: 1 Ty himmelriket är likt en husbonde som tidigt på morgonen gick ut för att leja arbetare till sin vingård. 2 Han kom överens med dem om en dagslön på en denar och skickade dem till sin vingård. 3 Vid tredje timmen gick han ut och fick se andra stå arbetslösa på torget. 4 Han sade till dem: Gå ni också till min vingård! Jag skall ge er en rättvis lön. 5 Och de gick. Vid sjätte och vid nionde timmen gick han ut igen och gjorde likadant. —13 Han svarade en av dem: Min vän, jag gör dig ingen orätt. Kom du inte överens med mig om en denar?14 Ta det som är ditt och gå. Men åt den siste vill jag ge lika mycket som åt dig. 15 Får jag inte göra som jag vill med det som är mitt? Eller ser du med onda ögon på att jag är så god? 16 Så skall de sista bli de första och de första bli de sista.”

Kommentar:  M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Arbetare är ju definitivt några som utför arbete, och samtliga personer i liknelsen var arbetare även om de arbetat olika mycket. Liknelsen handlar om att Gud är rättvis när han ger sin lön.

14) De båda sönerna som ångrade sina beslut (Matt. 21:28-31)

Verser: Matt. 21:28 ”Vad anser ni om detta? En man hade två söner. Han gick till den förste och sade: Min son, gå i dag och arbeta i min vingård. 29 Jag vill inte, svarade han, men ångrade sig sedan och GICK. 30 Mannen vände sig då till den andre och sade samma sak. Han svarade: Ja, herre, men han GICK INTE. 31 Vilken av de båda GJORDE som fadern ville?” De svarade: ”Den förste.” Jesus sade till dem: ”Amen säger jag er: Publikaner och horor skall gå in i Guds rike men inte ni. 32 Ty Johannes kom till er på rättfärdighetens väg, men ni trodde inte på honom. Publikaner och horor trodde på honom. Och fastän ni såg det, ångrade ni er inte heller efteråt och trodde på honom.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Den här liknelsen kanske mer ännu mer än andra liknelser verkligen trycker på att det är det som vi GÖR snarare än säger som visar hur det står till med våra hjärtan och vår frälsning. Den första sonen ljög inte som sa att han inte skulle gå men ändå gick, eftersom vi kan läsa att han ångrade det han först hade tänkt att göra (han ändrade sig). Han bedöms alltså efter sitt agerande och inte den ”tro” som han yttrade med sin tunga. Den andra sonen ljög förmodligen inte heller när han anmärkte att han skulle gå, men han ångrade det han tänkt att göra och gick inte.  Han bedöms för det han GJORDE. Jesus lovar inte sedan att publikaner och horor i pågående synd ska komma in i hans rike, eftersom han ju precis var färdig med att berätta att det är vad vi GÖR som påverkar vår destination. Gör vi synd så är vi ju andligt döda. Men hans poäng är att publikaner och horor förmodligen hade närmare till Guds rike än skriftlärda och publikaner eftersom det låg närmare till att de förstnämnda skulle välja att ÅNGRA sig (omvända sig). Det handlar förstås om att tro på Jesus, men om vi tror och älskar Jesus så lyder vi honom.

15) Arrendatorerna i vingården som dödade Husbondens son (Matt. 21:33-41, Mark. 12:1-9, Luk. 20:9-16)

Verser: Matt. 21:37 Till sist sände han sin son till dem. Han tänkte: De kommer att ha respekt för min son. 38 Men när vingårdsarbetarna fick se sonen, sade de till varandra: Här har vi arvtagaren! Kom, låt oss döda honom, så får vi hans arv. 39 Och de tog fast honom, förde ut honom ur vingården och dödade honom.40 När nu vingårdens herre kommer, vad skall han då göra med dessa vingårdsarbetare?” 41 De sade till honom: ”Onda som de är, skall han låta dem få en ond död, och han skall arrendera ut vingården till andra vingårdsarbetare, som ger honom AVKASTNINGEN i rätt tid.” —43 Därför säger jag er att Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk som bär dess frukt. 44 Den som faller på den stenen skall krossas, och den som stenen faller på skall smulas sönder.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Husbonden (en liknelse för Gud) förväntar sig avkastning och frukt, vilket är något som vi måste arbeta för. Det handlar alltså om något som vi gör. Just de här arbetarna gick förstås ett steg längre i sin synd genom att göra det värsta de kunde göra – döda sonen till husbonden, trots att den här sonen skulle kunna ha fortsatt att arrendera ut marken till dem och även ge dem lön. De brände sina broar. Orättfärdighet separar oss från Gud, men det verkar även som det är en synd att förneka att Jesus är den klippa/hörnsten som skrifterna talar om. Alltså Messias och Gud i köttslig form.

16) Kungens bröllopsfest för sin son (Matt. 22:2-14, se även Lukas 14:16-24)

Verser: Matt. 22:2 ”Himmelriket är likt en kung som höll bröllop för sin son. 3 Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma. 4 Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Jag har gjort i ordning min måltid. Mina oxar och min gödboskap är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet! — 7 Då blev kungen vred och skickade ut sina trupper och lät döda mördarna och brände ner deras stad. 8 Sedan sade han till sina tjänare: Allt är klart för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. 9 Gå därför till vägskälen och bjud till bröllopet alla som ni träffar på. 10 Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster.11 När kungen kom in för att se sina gäster, lade han märke till en man som inte var klädd i bröllopskläder. 12 Han sade till honom: Min vän, hur har du kommit in utan bröllopskläder? Mannen teg. 13 Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där skall man gråta och skära tänder. 14 Ty många är kallade, men få är utvalda.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. De som kallas för utvalda är de som valde att komma till festen – rätt klädda! De som först kallades till festen vägrade att komma, men sedan gick det bud ut till övriga – både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster. Det handlar alltså om vem som valt att KOMMA på festen (och inte bara att tacka ja, utan att faktiskt också dyka upp) och även om de såg till att vara RÄTT KLÄDDA. Man är rätt klädd om man omvänt sig och blivit renad från sina synder. Då har man fått vita kläder.

17-19 handlar om Jesu återkomst

17) Fikonträdet och tiden för Jesu återkomst (Matt. 24:32-51, Mark. 13:28-29, Luk. 21:29-32)

Verser: Matt. 24:32 Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära. 33 När ni ser allt detta vet ni på samma sätt att han är nära och står vid dörren.

Matt. 24:42 Var därför vaksamma. Ty ni vet inte vilken dag er Herre kommer. 43 Men det förstår ni att om husets ägare visste när på natten tjuven kom, då skulle han hålla sig vaken och inte tillåta att någon bröt sig in i hans hus. 44 Var därför också ni beredda! Ty i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen.45 Om det finns en trogen och förståndig tjänare, som av sin herre blivit satt över de andra tjänarna för att ge dem mat i rätt tid, 46 salig är den tjänaren, om hans herre finner honom göra så, när han kommer. 47 Amen säger jag er: Han skall sätta honom över allt vad han äger. 48 Men om tjänaren är ond och säger i sitt hjärta: Min herre dröjer, 49 och han börjar slå de andra tjänarna och äter och dricker med dem som är druckna, 50 då skall hans herre komma en dag när tjänaren inte väntar honom och i en stund han inte känner till 51 och hugga honom i stycken och låta honom få sin plats bland hycklare. Där skall man gråta och skära tänder. (se även Luk. 12:35-40)

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar, vilket även framkommer i de övriga två liknelserna som handlar om samma händelse. Vi måste vara vaksamma. Valet finns mellan att vara en trogen tjänare som ger andra tjänare mat i rätt tid, eller en oförståndig person som umgås med fel personer och som inte lever som hans Herre vill. Vårt beteende leder antingen till Guds rike, eller till en plats där man gråter och skära tänder.

18) Den beredde tjänaren (Luk. 12:35-40)bröd

Verser: Lukas 12:35 Spänn bältet om livet och håll lamporna brinnande. 36 Var lika tjänare som väntar sin herre hem från bröllopsfesten och som genast är redo att öppna för honom, när han kommer och knackar på. 37 Saliga är de tjänare som Herren finner vakande när han kommer. Amen säger jag er: Han skall fästa upp sina kläder och låta dem lägga sig till bords och själv komma och betjäna dem. 38 Kommer han under andra eller tredje nattväkten, saliga är de om han finner dem vakande. 39 Men det förstår ni ju att om husägaren visste när tjuven kom, skulle han inte låta honom bryta sig in i sitt hus.40 Var också ni beredda, ty i en stund då ni inte väntar det, kommer Människosonen.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Vi måste spänna bältet om livet, hålla lamporna brinnande, vara beredda och vaka. Valet finns mellan att vara en trogen och förståndig tjänare som ger andra tjänare mat i rättan tid, eller att vara en ond tjänare som tänker ut ont i sitt hjärta och som umgås med fel människor och som lever som världen. Det handlar alltså inte om att man tvekar över vem som egentligen är ens Herre, utan om man lyder sin Herre. Om man har stor kunskap om vad som förväntas av en, så förväntar sig Gud ingenting annat än lydnad.

19) Den pålitlige och förståndige förvaltaren (Lukas 12:41-47, Matt. 24:42-51)

Verser: Lukas. 12:41 Petrus frågade: ”Herre, talar du i den här liknelsen om oss eller gäller den alla?”42 Herren sade: ”Vem är den pålitlige och förståndige förvaltare som hans herre sätter över sina tjänare för att ge dem deras kost i rätt tid? 43 Det är den tjänare som hans herre finner göra så, när han kommer. Salig är den tjänaren. 44 Jag säger er sanningen: Han skall sätta honom över allt han äger. 45 Men om tjänaren skulle säga i sitt hjärta: Min herre kommer inte så snart, och han börjar slå tjänarna och tjänarinnorna och äta och dricka sig redlöst berusad, 46 då skall den tjänarens herre komma en dag han inte väntar det och i en stund han inte anar det, och han skall hugga honom i stycken och låta honom få sin plats bland de trolösa. 47 Den tjänare som vet sin herres vilja men ingenting ställer i ordning och inte handlar efter hans vilja, han skall piskas med många rapp. 48 Men den som inte känner till den och gör något som förtjänar spöstraff, han skall piskas med få rapp. Var och en som har fått mycket, av honom skall det krävas mycket. Och den som har blivit betrodd med mycket, av honom skall det utkrävas så mycket mer. 

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Valet finns mellan att vara en trogen och förståndig tjänare som ger andra tjänare mat i rättan tid, eller att vara en ond tjänare som tänker ut ont i sitt hjärta och som umgås med fel människor och som lever som världen. Det handlar alltså inte om att man tvekar över vem som egentligen är ens Herre, utan om man lyder sin Herre. Om man har stor kunskap om vad som förväntas av en, så förväntar sig Gud ingenting annat än lydnad.

20) De tio brudtärnorna med lamporna (Matt. 25:1-13)

Verser: Matt. 25:2 Fem av dem var oförståndiga och fem var förståndiga. 3 De oförståndiga tog sina lampor men tog ingen olja med sig. 4 De förståndiga tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor. 5 Då nu brudgummen dröjde, blev de alla sömniga och somnade. 6 Vid midnatt hördes ett rop: Se, brudgummen kommer! Gå ut och möt honom. 7 Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor. 8 De oförståndiga sade till de förståndiga: Ge oss av er olja! Våra lampor slocknar. 9 De förståndiga svarade: Den räcker kanske inte både för oss och för er. Gå i stället till dem som säljer och köp. 10 Men när de hade gått för att köpa kom brudgummen. Och de som stod färdiga gick med honom in till bröllopsfesten, och dörren stängdes. 

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Tio jungfrur går ut för att möta brudgummen, och det var viktigt för dem att ha både lampor och extraolja med sig. Ingen av dem tvekade över vem brudgummen var, utan det handlade om att vara förståndig och ha en levande tro, som man visade genom lydnad. Det är vårt eget ansvar att se till att vi har olja i våra lampor (oljan är en bild på den helige Ande i våra liv), och detta är alltså något som man själv måste göra. Brudgummen kommer inte att göra det åt oss.

21) Vi har olika många talenter/pund (Matt. 25:14-30, Luk. 19:12-27)pengar

Verser: Matt. 25:14 Det kommer att bli som när en man skulle resa utomlands. Han kallade till sig sina tjänare och lämnade sin förmögenhet åt dem. 15 En gav han fem talenter, en annan två och en tredje en talent – var och en efter hans förmåga. Sedan gav han sig i väg.—19 En lång tid därefter kom tjänarnas herre och krävde redovisning av dem. 20 Den som hade fått fem talenter kom då och lämnade fram fem talenter till och sade: Herre, fem talenter överlämnade du åt mig. Nu har jag tjänat fem till. 21 Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!24 Också den som hade fått en talent kom fram. Han sade: Herre, jag vet att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut.25 Av fruktan för dig gick jag och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt.26 Hans herre svarade honom: Du onde och late tjänare. Du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut. 27 Då borde du ha satt in mina pengar i en bank, så att jag hade fått igen det som är mitt med ränta när jag kom.28 Ta därför ifrån honom talenten och ge den åt honom som har tio talenter. 29 Ty var och en som har skall få, och det i överflöd, men den som inget har, från honom skall tas också det han har. 30 Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret här utanför. Där skall man gråta och skära tänder.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Det finns en del kristna som menar att vi aldrig någonsin kan åstadkomma något gott i oss själva, men här ser vi svart på vitt att Herren berömmer några av sina tjänare för att de valt att vara trogna och kallar det som de gjort för ”Bra!”. Såpass bra att de får komma in i Herrens glädje (himmelriket) pga det som de valt att göra – nämligen att tjäna talenter åt sin Herre. I liknelsen finns dock en som valt att inte tjäna in några talenter utan nöjde sig med att spara den talent han fått, för att ge tillbaka densamme till sin Herre när denne kom tillbaka. Den tjänaren kallades för oduglig för sin lathets skull (och för att han inte levde i enlighet med den kunskap som han hade), och han fick tyvärr inte komma in i Herrens glädje.

22) Fåren och getterna som var rättfärdiga resp. orättfärdiga (Matt. 25:31-36)

Verser: Matt. 25 34 Då skall konungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse. 35 Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. 36 Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig. 37 Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? 38 Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig eller naken och klädde dig? 39 Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig? 40 Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.41 Sedan skall han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. 42 Ty jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka.—44 Då skall de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig inte? 45 Då skall han svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. 46 Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Det kan inte bli tydligare än så här. När Människosonen kommer så ska han dela in människorna i två kategorier; de rättfärdiga (de som gjort gott) och de orättfärdiga (de som inte gjort gott). De förstnämnda får ärva Guds rike pga det som de gjort, men de sistnämnda hamnar i elden pga det som de gjort (eller snarare inte gjort). Inte heller här handlar det om att någon av dem har problem med att identifiera vem som är Herren och vem de ska tjäna, utan det handlar hela tiden om hur de väljer att leva sina liv. 

23) Den växande sådden och dess skörd (Mark. 4:26-29)

Verser: Mark. 4:26 Jesus sade: ”Guds rike är likt en man som sår säd i jorden. 27 Han sover och stiger upp, natt följer på dag och säden kommer upp och skjuter i höjden, han vet själv inte hur. 28 Av sig själv ger jorden gröda, först strå, sedan ax och därefter fullmoget vete i axet. 29 Och när grödan är mogen räcker han genast ut skäran, eftersom skördetiden är inne.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. En man väljer att så säd i jorden, och han väljer också att skörda. Annars får han ingen nytta av grödan.

24) Två män som fick sina skulder efterskänkta (Luk. 7:41-43)

Verser: Lukas 7:41 ”Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio. 42 Eftersom de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer nu att älska honom mest?” 43 Simon svarade: ”Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro.” Jesus sade: ”Du har rätt.”  44 Sedan vände han sig mot kvinnan och sade till Simon: ”Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus, gav du mig inget vatten till mina fötter. Men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. 45 Du gav mig inte någon hälsningskyss, men sedan jag kom in har hon inte upphört att kyssa mina fötter. 46 Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. 47 Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som har fått litet förlåtet älskar litet.”48 Sedan sade han till henne: ”Dina synder är förlåtna.” 49 Då började de andra bordsgästerna fråga sig: ”Vem är den här mannen, som till och med förlåter synder?”50 Men Jesus sade till kvinnan: ”Din tro har frälst dig. Gå i frid.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Men säger inte avsnittet att ”Din TRO har frälst dig”? Javisst, men hur visade kvinnan sin tro? Hon satt inte bara och trodde i en soffa, utan hon visade sin tro med kärleksfulla handlingar. Sen säger inte historien att kvinnan inte omvänt sig. Med tanke på att Bibeln lär att vi måste omvända oss och bli renade från våra synder, så kan man tänka sig att detta är vad kvinnan just gjort och att förvandlingen visade sig i hennes goda gärningar.

25) Den barmhärtige samariern/samariten (Luk. 10:30-37)

Verser: Lukas 10:30 Jesus svarade:”En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och råkade ut för rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom. Sedan gav de sig av och lämnade honom där halvdöd. 31 En präst kom händelsevis ner samma väg, och när han fick se mannen gick han förbi. 32 På samma sätt var det med en levit. Han kom till platsen, såg mannen och gick förbi. 33 En samarit som färdades samma väg kom också dit. När han såg mannen, förbarmade han sig över honom. 34 Han gick fram till honom, hällde olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. 35 Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värdshusvärden och sade: Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala när jag kommer tillbaka. 36 Vem av dessa tre tycker du var en nästa för mannen som hade råkat ut för rövare?” 37 Han svarade: ”Den som visade honom barmhärtighet.” Då sade Jesus till honom: ”Gå du och GÖR SOM HAN.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Liknelsen innehåller tre olika sorts personer som träffade på en man i behov (en präst, en levit och en samarier), och endast samariern visade barmhärtighet pga sina handlingar. De andra två hade inga problem med sin tro på Gud, men det var desto större problem med hur de visade sin tro med handlingar. Jesus ber oss att GÖRA som samariern (samarier hade ett mycket dåligt rykte) och hela liknelsen kom till pga en ung man som frågade Jesus vad han måste GÖRA för att få evigt liv. Jesus svarade inte ”Du kan inte göra någonting, min vän, eftersom människor är frälsta av tro allena”. Nej, Jesus bekräftade att mannen kunde förvänta sig evigt liv om han lydde budet ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.” Liknelsen kom till genom att Jesus förklarade vem som är ”vår nästa” och exempel på hur vi ska bete oss gentemot vår nästa. Det räcker inte att göra som prästen och leviten – bara ”älska” en medmänniska genom att le och gå förbi trots att han är i nöd.

26) Det nattliga besöket hos vännen (Luk. 11:5-8)

Verser: Lukas 11:5 Han sade till dem: ”Om någon av er har en vän och går till honom mitt i natten och säger: Käre vän, låna mig tre bröd. 6 En vän som är på resa har kommit till mig, och jag har ingenting att sätta fram åt honom, 7 – vem av er skulle då inifrån huset få till svar: Låt mig vara i fred. Dörren är redan stängd, och mina barn och jag har gått och lagt oss. Jag kan inte stiga upp och ge dig något. 8 Jag säger er: Även om han inte stiger upp och ger honom något för att det är hans vän, så kommer han att stiga upp och ge honom allt vad han behöver för att inte själv bli utskämd.9 Jag säger er: Be och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. 10 Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. 

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Den här personen var envis och bultade enträget på dörren samtidigt som han bad sin vän om bröd. Vi ombeds att BE, SÖKA och BULTA på dörren, för att få det som vi är ute efter. Brödet, och det eviga livet.

27) Den rike dåren som bara samlade skatter åt sig själv (Luk. 12:16-21)

Verser: Lukas. 12:16 Och han berättade en liknelse för dem: ”En rik man hade åkrar som gav goda skördar. 17 Och han frågade sig själv: Vad skall jag göra? Jag har inte plats för mina skördar. 18 Så här vill jag göra, tänkte han. Jag river mina logar och bygger större, och där samlar jag in all min säd och allt mitt goda. 19 Sedan vill jag säga till mig själv: Kära själ, du har samlat mycket gott för många år. Ta det nu lugnt, ät, drick och var glad. 20 Men Gud sade till honom: Din dåre, i natt skall din själ utkrävas av dig, och vem skall då få vad du har samlat ihop? 21 Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud.” 

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Vi bör inte samla skatter åt oss själva i stället för att vara rik i Guds ögon (exempelvis genom att vara barmhärtig).

28) Fikonträdet utan fikon som riskerar att huggas ner (Luk. 13:6-9)törntagg

Verser: Lukas. 13:6 Sedan berättade han denna liknelse: ”En man hade ett fikonträd planterat i sin vingård, och han kom för att se om det fanns frukt på det, men han fann ingen. 7 Då sade han till sin trädgårdsmästare: I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här fikonträdet men inte hittat någon. Hugg ner det! Varför skall det få suga ut jorden? 8 Men trädgårdsmästaren svarade honom: Herre, låt det stå kvar även i år, tills jag har grävt omkring det och gödslat. 9 Kanske bär det frukt nästa år. Annars skall du hugga ner det.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Frukt = gärningar. Även Joh. 15 visar att brist på frukt kan innebära att grenar kapas av vinträdet och kastas i elden. Förhoppningen finns alltid att träd ska börja visa frukt, men en dag måste man till slut bestämma sig om man ska låta trädet vara kvar (och suga ut jorden) eller hugga ner det.

29) Hedersplatsen på bröllopet (Luk. 14:7-14)

Verser: Lukas 14:7 När han märkte hur gästerna valde ut de främsta platserna, berättade han en liknelse för dem. Han sade till dem: —10 Nej, när du är bjuden, gå och sätt dig på den nedersta platsen. När värden kommer skall han då säga till dig: Min vän, sätt dig högre upp. Då blir du hedrad inför alla de andra gästerna. 11 Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.”12 Han sade också till den som bjudit honom: ”När du bjuder på middag eller kvällsmål, bjud då inte dina vänner eller bröder eller släktingar eller rika grannar. Kanske de bjuder tillbaka, och du får din belöning. 13 Nej, när du skall hålla fest, bjud fattiga och krymplingar, lama och blinda. 14 Salig är du då, eftersom de inte kan ge dig något tillbaka. Du skall få din lön vid de rättfärdigas uppståndelse.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Vi måste se till att inte upphöja oss, och vi måste akta oss så att vi inte ger endast till de som kan betala tillbaka. (Vi ska inte heller kasta pärlor för svin och låta oss bli utnyttjade.)

30) Festen (Luk. 14:16-24) – har stora likheter med punkt nr 16)

Verser: Lukas. 14:16 Jesus sade till honom: ”En man ville ordna en festmåltid och bjöd många gäster. 17 När tiden för festen var inne, skickade han ut sin tjänare för att säga till de inbjudna: Kom, nu är allt färdigt. 18 Men de började alla ursäkta sig. Den förste sade till honom: Jag har köpt en åker och måste gå ut och se på den. Jag hoppas du ursäktar.19 En annan sade: Jag har köpt fem par oxar och är på väg att se vad de duger till. Jag hoppas du ursäktar. 20 Ännu en annan sade: Jag har gift mig, och därför kan jag inte komma. 21 Tjänaren kom tillbaka och berättade detta för sin herre. Då blev denne vred och sade till sin tjänare: Gå genast ut på gator och gränder i staden, och för hit fattiga och krymplingar, blinda och lama. 22 Tjänaren sade: Herre, vad du befallde har jag gjort, men här finns ännu plats. 23 Då sade herren till sin tjänare: Gå ut på vägar och stigar och uppmana enträget människor att komma in, så att mitt hus blir fullt. 24 Ty jag säger er att ingen av de män som var bjudna skall smaka min måltid.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Om vi inte har tid att ha kontakt med Gud utan har vårt fokus på det som världen ger, så är vi inte värdiga den stora festen.

31) Beräkna kostnaden (Luk. 14:28-35)

Verser: Lukas 14:27 Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge. 28 Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig då inte först ner och beräknar kostnaden för att se om han har råd att slutföra bygget? 29 Annars, om han har lagt grunden men inte kan bygga färdigt, är det fara värt att alla som ser det kommer att håna honom 30 och säga: Den mannen började bygga men kunde inte slutföra bygget. 31 Eller vilken kung går ut i krig mot en annan kung utan att först sätta sig ner och överväga, om han med tio tusen man kan möta den som kommer emot honom med tjugo tusen? 32 Om han inte kan det, skickar han sändebud och ber om fred, medan den andre ännu är långt borta. 33 På samma sätt kan ingen av er vara min lärjunge, om han inte avstår från allt han äger.34 Salt är bra, men om saltet mister sin sälta, hur skall man då göra det salt igen?35 Varken för jorden eller gödselhögen duger det. Man kastar bort det. Hör, du som har öron att höra med.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Att bära sitt kors och följa Jesus innebär en ansträngning. Om man väljer att leva sitt liv med Jesus så bör man sätta sig ner och fundera vad som krävs och hur man ska uppnå det som krävs. Vi har fått den helige Ande som hjälp, så vi bör kunna slutföra vårt bygge, men det hänger på vårt agerande. Vi ombeds inte att göra oss av med allt vi äger (det gjorde inte ens Jesus och hans lärljungar) men om valet står mellan Gud och tillgångar (t o m familjemedlemmar) så måste vi alltid sätta Gud främst. Om salt förlorar sin sälta så kastar man bort det.

32) Det förlorade myntet (Luk. 15:8-10)

Verser: Lukas 15:8 Eller om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte ett ljus och sopar huset och letar noga, tills hon hittar det? 9 Och när hon har hittat det, samlar hon sina väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig! Jag har hittat silvermyntet som jag tappade. 10 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Gud vill inte att någon ska gå förlorad och gläds därför åt var och en som väljer att omvända sig, för det betyder ju att  personen ångrar sitt tidigare syndiga liv och i stället bestämmer sig för att leva i rättfärdighet med Gud. Personen har blivit återfunnen och är inte längre borta!

33) Den förlorade sonen (Luk. 15:11-32)

Verser: Lukas 15:11 Vidare sade han: ”En man hade två söner. 12 Den yngre sade till sin far: Far, ge mig min del av egendomen. Då delade han sin egendom mellan dem. 13 Kort därefter packade den yngre sonen ihop allt sitt och for långt bort till ett främmande land. Där förde han ett utsvävande liv och slösade bort det han ägde. — 17 Då kom han till besinning och sade: Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här håller jag på att dö av svält. 18 Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. 19 Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina daglönare. 20 Och han stod upp och gick till sin far.Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom.21 Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. 22 Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter! 23 Och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta och vara glada. 24 Ty min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började.—32 Men nu måste vi ha fest och glädja oss. Ty denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Den förlorade sonen var död och förlorad pga sitt destruktiva liv, och det var hans egen Fader som kallar honom död och förlorad. Det som kan få en förlorad själ att gå från andlig död till andligt liv är omvändelse, vilket innebär att man gör som den förlorade sonen – ångrar sin synd i sitt hjärta, bekänner synderna inför Fadern och bestämmer sig för att börja leva rättfärdigt i stället för orättfärdigt. Det ger andligt liv!

34) Den ohederlige förvaltaren (Luk. 16:1-8)

Verser: Lukas 16:1 Jesus sade också till sina lärjungar: ”Det var en rik man som hade en förvaltare, och denne blev beskylld för att förskingra hans egendom. — 4 Jo, nu vet jag vad jag skall göra så att man tar emot mig i sina hem, när jag får avsked från min tjänst. 5 Och han kallade till sig dem som stod i skuld hos hans herre, en efter en, och frågade den förste: Hur mycket är du skyldig min herre? 6 Han svarade: Hundra fat olja. Förvaltaren sade till honom: Ta ditt skuldebrev och sätt dig genast ner och skriv femtio. — 8 Och hans herre berömde den ohederlige förvaltaren för att han hade handlat klokt. Ty den här världens barn handlar klokare mot sitt släkte än ljusets barn.9 Jag säger er: Skaffa er vänner med hjälp av den orättfärdige mammon, för att de skall ta emot er i de eviga boningarna, när världslig rikedom har tagit slut. 10 Den som är trogen i smått är också trogen i stort, och den som är ohederlig i smått är också ohederlig i stort. 11 Om ni inte har varit trogna i fråga om den ohederlige mammon, vem vill då anförtro er den sanna rikedomen? 12 Och om ni inte varit trogna i fråga om det som tillhör en annan, vem vill då ge er vad som tillhör er?13 Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Det handlar om att vara trogen, även i det lilla. Vi kan inte heller tjäna både Gud och mammon, vilket innebär att vi kan inte behålla vår frälsning om vi varvar synd och rättfärdighet.

35) Den rike mannen och Lasaros (Luk. 16:19-31)fruit

Verser: Lukas 16:19 Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde var dag i glädje och fest. 20 Men vid hans port låg en fattig man som hette Lasarus, full av sår. 21 Han längtade efter att få äta sig mätt på det som föll från den rike mannens bord. Ja, hundarna kom och slickade hans sår. 22 Så dog den fattige och fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Även den rike dog och begravdes. 23 När han plågades i helvetet, lyfte han blicken och fick se Abraham långt borta och Lasarus hos honom.24 Då ropade han: Fader Abraham, förbarma dig över mig och skicka Lasarus att doppa fingerspetsen i vatten för att svalka min tunga, ty jag plågas i denna eld. 25 Men Abraham svarade: Mitt barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, under det att Lasarus fick ut det onda. Nu får han tröst och du plåga. — 31 Abraham sade till honom: Lyssnar de inte till Mose och profeterna, kommer de inte heller att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Den rike mannen hade tydligen inga tankar på vare sig Gud eller barmhärtighet medan han levde och det straffar sig. Lasarus befann sig vid den rike mannens port, så den rike mannen kunde inte ha undgått att se honom. Ändå fick Lasarus ingen lindring. Vi är ombedda att lyssna till Mose och profeterna (med andra ord den heliga skriften som är Bibeln), och om vi väljer att göra det så inser vi vårt behov av omvändelse och att leva rättfärdigt.

36) Tjänaren som passar upp (Luk. 17:7-10)

Verser: Lukas 17:7 Om någon av er har en tjänare som plöjer eller vaktar boskap, säger han då till honom, när han kommer hem från marken: Kom genast och ät. 8 Säger han inte i stället: Laga nu till vad jag skall äta och fäst upp dina kläder och passa upp mig medan jag äter och dricker. Sedan får du själv äta och dricka. 9 Inte tackar han tjänaren, för att denne gjorde det han var tillsagd att GÖRA? 10 Så skall också ni säga, när ni har GJORT allt som krävs av er: Nu är vi tjänare utan uppgifter. Vi har bara gjort det vi var skyldiga att göra.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Göra, gjort, gjort, göra. Vi är alltså tjänare som tillfälligt befinner oss på jorden för att GÖRA saker – för att tjäna. Om vi lägger ner den uppgiften så är vi inte värdiga Guds rike.

37) Änkan och domaren (Luk. 18:2-5)

Verser: Lukas 18:1 Jesus berättade för dem en liknelse för att visa att de alltid borde be utan att tröttna. 2 ”I en stad fanns en domare som varken fruktade Gud eller hade respekt för människor. 3 I samma stad fanns en änka, som gång på gång kom till honom och sade: Ge mig rätt inför min motpart. 4 Till en tid ville han inte, men sedan sade han till sig själv: Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för någon människa, 5 skall jag ändå ge den här änkan rätt, därför att hon är så besvärlig. Annars kommer hon till sist att pina livet ur mig med sina ständiga besök.”6 Och Herren sade: ”Hör vad den orättfärdige domaren säger. Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt, då han ju lyssnar tåligt till dem? 8 Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna en sådan tro på jorden?”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Vad är det för slags tro som människosonen hoppas på att finna på jorden vid hans återkomst? Exempel ges precis innan den frågeställningen, och det handlar om en envis änka som gång på gång bad om att få bli hjälpt av Domaren i staden. Idén är alltså att vi kan få det vi söker om vi visar det  i handlingar. Änkan stannade inte bara hemma och beklagade sig, utan hon gick gång på gång till Domaren och gav inte upp.

38) Fariseen och tullindrivaren (Luk. 18:10-14)

Verser: Lukas 18:9 För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra, berättade Jesus också denna liknelse: 10 ”Två män gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre publikan. 11 Farisén stod och bad för sig själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor, rånare, brottslingar, äktenskapsbrytare, eller som den där publikanen. 12 Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tionde av allt jag tjänar. 13 Publikanen stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet[a] och bad: Gud, var nådig mot mig, syndare. 14 Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Många missförstår liknelsen och får för sig att det nästan är fult att vara alltför lydiga mot Gud, och att vi i stället ska se oss själva som stackars syndare frälsta av nåd som aldrig kan sluta synda, samt att detta är helt ok bara vi erkänner att vi lever i pågående synd. Detta är dock inte vad liknelsen säger, och tur är väl det eftersom det skulle leda till att rättfärdiga kommer till helvetet och syndare till himlen. Jesus berättade liknelsen för de som TRODDE att de var rättfärdiga (fariséerna), trots att de i själva verket levde i synd eftersom de var smutsiga på insidan. Fariseerna lydde alltså inte Gud för mycket utan FÖR LITET, och de var ingenting annat än syndare (och hycklare). Även publikanen i liknelsen var en syndare, men skillnaden mellan dem var att publikanen bekände sin synd och omvände sig. DÄRFÖR gick han hem som rättfärdig, för när vi bekänner vår synd och omvänder oss så blir vi helt renade och det blir stor glädje i himlen. Varför så stor glädje? Jo, för ännu en person har gått från andlig död till andligt liv. Om vi kan bli frälsta mitt i vår synd, då skulle väl även farisén vara frälst mitt i sin synd? Eller är det bara vissa synder som separerar oss från Gud?

39) Den rätta vägen till fårfållan (John 10:1-5)

Verser: Joh. 10:1 Amen, amen säger jag er: Den som inte går in i fårfållan genom dörren utan tar sig in på något annat ställe, han är en tjuv och en rövare. 2 Men den som går in genom dörren är fårens herde. 3 För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssnar till hans röst, och han kallar på sina får och nämner dem med deras namn och för ut dem. 4 När han har fört ut alla sina får, går han före dem, och fåren följer honom, därför att de känner igen hans röst. 5 Men en främling följer de inte, utan flyr bort från honom, därför att de inte känner igen främlingars röst.” 6 Denna liknelse framställde Jesus för dem, men de förstod inte vad det var han talade om.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Vi är ombedda att ta dörren in till fårfållan, och om vi är sanna ”Guds får” så väljer vi att följa honom, samtidigt som vi flyr bort från falska herdar. Den vägen väljer dock inte alla.

(Johannes evangelium brukar benämnas som det evangelium som inte innehåller några liknelser, men snarare ”dolda” liknelser och en hel del ordspråk.)

Varför är det då så vanligt att folk får panik om de hör budskapet att det krävs både tro och gärningar för vår frälsning – som de väljer att benämna ”gärningslära” för att ge lydnad en ännu sämre klang? Dels för att vi blivit lurade av Martin Luther (och John Kalvin), men kanske också för att Satan gärna vill lura oss att synda eftersom ju synd separerar oss från Gud. Om Satan därför lyckas med att invagga oss i en (falsk) säkerhet om att vi kan vara frälsta av tro allena och utan gärningar – och att tryggt kunna varva tro och synd – då har han verkligen lyckats. 

Kan SYNDA jämföras med att av misstag köra lite för fort – över hastighetsgränsen?

hastighetsmätare

Att vara villig att lyda överheten

Det finns en del kristna som gärna jämför synd med att av misstag köra lite för fort – fortare än hastighetsgränsen – utan att tänka på det, men det är en missvisande liknelse av flera anledningar.

Kan man verkligen säga om sin synd…”Oj, där dödade jag visst någon! Hoppsan, jag stal plötsligt ett gäng pennor från jobbet! Oj, nu pallade jag visst några äpplen från grannen! Helt otroligt – nu verkar det som jag gick till grannfrun och hoppade i säng med henne! Hoppsan, nu ljög jag visst en hel del, och sen förtalade jag en kompis också! Tänka sig ändå så det kan bli? Wow, nu fuskade jag visst på historieprovet eftersom jag tjuvkikade i mobiltelefonen! Oj, där gjorde jag visst ett skatteavdrag i deklarationen som jag vet att jag inte har rätt till! Märkligt så det kan bli ändå…! Vilka misstag man kan göra!”

Är den helige Ande helt frånvarande?! Skulle han inte säga ifrån?

Vi kan inte jämföra överträdelse av Guds lag med att av misstag köra lite för fort – såvida vi inte kör alldeles för fort med flit. Det är som att jämföra päron och äpplen, eftersom man faktiskt kan bryta en människolag av misstag (trafikregler), medan man inte bryter Guds lag av misstag och utan att inse det.

Bibeln säger visserligen ingenting om trafikregler eftersom den skrevs ner för länge sedan, men vi uppmanas i Rom. 13 att lyda överheten så långt det är möjligt (vi måste dock lyda Gud mer än människor). Det fanns en hel del lagar på Paulus tid, men långifrån de tjocka lagböcker med massor med detaljer som vi har i Sverige idag! Det är inte säkert att Paulus uppmaning var ämnat att täcka in exmpelvis detaljer såsom de trafikregler som skulle komma 2000 år senare så det kan vi inte utgå ifrån.

Men det är väl överheten i varje land som bestämmer om trafikregler och vi ska väl lyda överheten och överhetens lagar? Jo det är sant, men vi vet inte säkert att sådana detaljer är vad PAULUS hade i tankarna när han i sitt brev till de kristna i Rom uppmanar dem att lyda överheten. Han kanske inte syftade på något annat än att helt enkelt bestämma sig för att lyda de lagar som fanns på den här tiden – och de lagar som existerade när Romarbrevet skrevs ner var förmodligen inga lagar som man bryter AV MISSTAG. Paulus poäng var dessutom att de kristna i Rom inte borde spjärna emot överheten, utan vara tillmötesgående vad gäller de påbud och förhållanden som då gällde – och de lagarna var inte diffusa och gick inte in på smådetaljer. Det är viktigt att tänka lite på den politik som gällde när Paulus uppmaning kom, för han lovar inte att det han säger i Rom. 13 stämmer in överallt på jorden i alla tider och för all framtid. Det han säger stämmer dock in på den situation som fanns och det stämmer även I PRINCIP överallt. En gång i framtiden kommer Antikrists rike, och den är verkligen inte insatt av Gud. Däremot är Gud i full kontroll och ser vad som sker, och han har även en lösning på problemet, i form av ett nytt Jerusalem.

Rom. 13:7 Fullgör era skyldigheter mot alla: skatt åt den ni är skyldiga skatt, tull åt den ni är skyldiga tull, vördnad åt den som bör få vördnad och heder åt den som bör få heder.

Det är klart att man idag kan deklarera fel av misstag, men det är däremot en synd att med flit gå emot sitt samvete och göra påståenden i sin deklaration som man vet inte stämmer. Det som Paulus räknar upp i Rom. 13 verkar inte vara någonting som man väljer att vända ryggen till av misstag, utan man har verkligen förmåga att lyda.

Kan vi göra detta av missag?: Mörda, stjäla, begå äktenskapsbrott, ljuga, fuska och förtala?

Trafikregler finns för allas bästa, och det måste finnas någon sorts gräns för hur fort man får köra för att undvika skador och dödsfall. Trafikpoliser måste ha något sorts verktyg för att kunna veta när de har rätt att bötfälla, och därför är tydliga trafikregler bra för oss.

Om det inte skulle finnas några hastighetsgränser överhuvudtaget, så har vi som kristna ändå ansvaret att köra säkert och med andras bästa i fokus. Även om vi inte skulle bryta mot lagen, så bryter vi ändå mot Guds bud om vi exempelvis skulle köra alldeles för fort förbi en skola där det passerar massor med barn och andra trafikanter. Vi skulle då inte behandla andra människor som vi själva skulle vilja bli behandlade om vi utsätter andra människor för risker.

Jag tycker det är en viss skillnad på trafikförseelse om man 1) kör i 80 km/tim förbi en skola trots att det är 30 km/tim som gäller, jämfört med om man 2) av misstag kör 5 km över hastighetsgränsen på en rak och fin väg som är helt fri från andra trafikanter. I det första fallet så har vi inte behandlat våra medmänniskor som Guds lag befaller, eftersom vi orsakat onödiga risker.

När polisen kommer så kanske det blir böter hur som helst, och då är det bara att betala eftersom vi har gjort oss skyldiga till en trafikförseelse. Som bilförare får vi helt enkelt träna på att hålla koll på hastighetsmätaren, men visst har det hänt att även kristna bilförare någon gång suttit i sina egna tankar och av misstag kört över hastighetsgränsen. Att med flit köra alldeles för fort är en annan sak.

Kan man även SYNDA av misstag?

Att döda en annan person av misstag låter väldigt otroligt, men visst har det hänt misstag inom sjukvården där fel medicindoser getts till människor som i sin tur orsakat deras död. Då ser Gud i så fall hur detta misstag gått till. Beror det på felaktiga instruktioner av någon annan (överordnande)? Beror det på slarv hos personen själv? Var det felaktiga etiketter, eller hur gick det till? Det kan även hända att man av misstag orsakar en annan persons död utanför området för sjuk- och hälsovård. Man kan exempelvis köra på ett litet barn som plötsligt springer över vägen. Man syndar inte om samvetet är rent och om man inte rimligtvis skulle kunna ha agerat på något annat sätt. Gud ser det inte som en synd om man faktiskt är oskyldig till det som hänt. Att däremot med flit ta livet av en annan människa är en synd, och det räknas t o m som mord att hata en annan människa. (Att ogilla en annan människas beteende är inte att hata, för då skulle även Jesus inberäknas i det.) Detta förväntas vi undvika just för att inte synda.

Ännu svårare är att se hur man kan begå äktenskapsbrott av misstag. Kan man verkligen vänsterprassla och säga ”Men hoppsan, vilket misstag som hände! Det var oväntat!”? Någon kanske inflikar att det är ett brott att se på en kvinna med lust i Matt. 5:28, men det står att det är en synd att ”med begär” se på henne, eller snarare ”to lust after her” (KJV), så det är alltså en synd att med en sådan AVSIKT se på en kvinna. Minst en av dem (kvinnan eller mannen) måste dessutom vara gift för att det ska kunna rubriceras som ”äktenskapsbrott”.(Därmed inte sagt att det är ok att se på andra kvinnor hur som helst och med onda avsikter.) Att tycka att en kvinna är rasande vacker är ingen synd, och män och kvinnor är skapta för att attraheras av det andra könet.

Kan vi stjäla av misstag? Visserligen kan man gå ut ur en affär och sedan upptäcka att man glömt att betala för något, men då handlar misstaget inte om synden ”stjäla”, eftersom stöld är något man gör med flit och som man är medveten om. Inte säger man väl ”Hoppsan, där stal jag visst ett vackert halsband från hyllan, och wow…nu gick jag plötsligt ut genom varuhusdörrarna utan att betala för det halsbandet som jag gömt i paraplyet! Så det kan bli!”.

Kan vi ljuga av misstag? Kan vi fuska och förtala av misstag? Kan vi mobba av misstag? Har vi så svårt att hålla oss till sanningen och att behandla andra som vi själva skulle vilja bli behandlade? Om vi har god kontakt med Gud, och om den helige Ande bor i oss, då har vi väl en förträfflig hjälpare som både varnar oss för synd och sticker oss i hjärtat om vi ändå överträder Guds bud och syndar? Om vi behandlar andra människor illa, hur kan vi då inte känna detta i våra hjärtan?

Att av misstag köra lite för fort på en lugn och fin väg handlar inte om att behandla sin nästa illa, men däremot att köra för fort på en väg där det finns människor som kan skada sig. Att med flit behandla andra kärlekslöst och hänsynslöst är vad som dömer oss. Vi bryter inte Guds lag av misstag, för den helige Ande i de kristnas liv är alldeles för närvarande för att gå med på det.

Läs och se att Gud har gett oss all hjälp vi behöver för att leva rena liv:

Titus 2:11 Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12 Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är

Gal. 5:16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.

Det är intressant att Paulus använder sista delen av Rom. 13 för att förklara att vi faktiskt kan uppfylla den lag som Gud förväntar oss att vi ska lyda, och det gör vi genom att älska vår nästa och behandla våra medmänniskor väl. Älskar vi vår nästa gör vi honom inget illa:

Rom. 13:8 Stå inte i skuld till någon utom i kärlek till varandra. Ty den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen9 Dessa bud: Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte mörda, Du skall inte stjäla, Du skall inte ha begär, och alla andra bud sammanfattas i detta ord: Du skall älska din nästa som dig själv.10 Kärleken gör inte något ont mot sin nästa. Alltså är kärleken lagens uppfyllelse. — 12 Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss lägga bort mörkrets gärningar och klä oss i ljusets vapenrustning.13 Låt oss leva värdigt, det hör dagen till, inte i utsvävningar och fylleri, inte i otukt och lösaktighet, inte i strid och avund. 14 Nej, ikläd er Herren Jesus Kristus och ha inte en sådan omsorg om kroppen att begären väcks till liv.