Archives

Petrus förnekade Jesus och förlorade sin frälsning en kort tid

Oct12

När vi läser om Jesus varningar till Petrus och de övriga lärljungarna, samt om Petrus agerade, så står det klart att Petrus förlorade sin väg till Guds rike under den tid han syndade och tills dess att han slutligen omvände sig vilket inträffade kort efteråt. Jesus säger att han (Jesus) kommer att förneka den som förnekar honom, och Petrus insåg själv när tuppen gol och han mindes Jesus ord, att han just förnekat sin Herre tre gånger.  Jesus menar vad han säger och han har inte anseende till person. Förnekar vi honom även om det handlar om perioder av lidande där vi riskerar våra LIV, så lovar Jesus att han ska förneka oss. Detta är ord och inga visor, och det är bra att ha detta i åtanke om vi exempelvis står inför svåra val i framtiden då det handlar om att ta vildjurets märke eller inte. Det kan hända att vi räddar våra jordsliga liv om vi förnekar Jesus, men vi förlorar våra själar.

Detta är vad evangelierna säger om den berömda händelsen där Petrus förnekar Jesus:

Matteus 10:32. Därför, var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall också jag bekänna inför min Fader, som är i himlen. 33. Men den som FÖRNEKAR mig inför människorna, HONOM SKALL OCKSÅ JAG FÖRNEKA INFÖR MIN FADER, som är i himlen. –38. Och den som inte tar sitt kors på sig och följer mig, han är mig inte värdig. 39. Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull skall finna det.

Matteus 16:24. Då sade Jesus till sina lärjungar:Om någon vill följa mig, skall han FÖRNEKA sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig. 25. Ty den som vill bevara sitt liv, skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull skall finna det

Matteus: 26:31. Då sade Jesus till dem: I denna natt skall ni alla komma på fall för min skull, ty det är skrivet: Jag skall slå Herden, och fåren i hjorden skall bli förskingrade.*) 33. Då svarade Petrus och sade till honom. Även om alla kommer på fall för din skull, kommer jag aldrig någonsin på fall.34. Jesus sade till honom: Sannerligen säger jag dig: I denna natt, innan tuppen gal, skall du tre gånger förneka mig.

Matteus. 26:69. Men Petrus satt utanför på palatsets gård. Och där kom till honom en tjänstekvinna och sade: Du var också med Jesus från Galiléen. 70. Men han nekade inför alla och sade: Jag vet inte vad du talar om. 71. Och när han gick ut genom porten, såg en annan honom och sade till dem som var där: Denne var också med Jesus från Nasaret. 72. Åter nekade han och svor: Jag känner inte den mannen.73. Och lite därefter steg de som stod där omkring fram och sade till Petrus: Sannerligen är du också en av dem, ty ditt uttal avslöjar dig. 74. Då började han förbanna sig och svära: Jag känner inte den mannen. Och strax gol tuppen.75. Då kom Petrus ihåg Jesu ord, som han hade sagt honom: Förrän tuppen gal, skall du tre gånger förneka mig. Och han gick ut och grät bittert.

Mark 8:34. Och han kallade till sig folket tillsammans med sina lärjungar och sade till dem: Den som vill bli min efterföljare, han måste förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. 35. Ty den som vill bevara sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min och för evangeliets skull, han kall rädda det.—38. Men den som skäms för mig och mina ord, i detta horiska och syndiga släkte, för honom skall också Människosonen skämmas, när han kommer i sin Faders härlighet med de heliga änglarna.

Mark 14:26. Och då de hade sjungit lovsången,gick de ut till Oljeberget.27. Då sade Jesus till dem: Ni skall alla i denna natt komma på fall, ty det är skrivet: Jag skall slå Herden, och fåren skall bli förskingrade.—29. Då sade Petrus till honom: Om än alla andra kommer på fall, skall jag inte göra det. 30. Jesus sade till honom: Sannerligen säger jag dig: I dag, i denna natt, innan tuppen har galt två gånger, skall du tre gånger förneka mig. 31. Då sade han med ännu större kraft: Om jag än måste dö med dig, skall jag ändå inte förneka dig. Detsamma sade också alla de andra.

Mark: 14:66. Och medan Petrus var nere på gården, kom en av översteprästens tjänstekvinnor.67. Och då hon fick se Petrus, där han satt och värmde sig, såg hon på honom och sade: Du var också med nasaréen Jesus. 68. Då nekade han och sade: Jag känner honom inte, inte heller förstår jag vad du säger. Och så gick han ut på den yttre gården. Och tuppen gol.69. Och när tjänstekvinnan fick se honom där, började hon åter säga till dem som stod bredvid: Denne är en av dem. 70. Då nekade han åter. Och litet därefter sade åter de, som stod bredvid, till Petrus: Säkert är du en av dem, ty du är en galileisk man, och din dialekt låter så. 71. Då började han förbanna sig och svära: Jag känner inte den mannen, som ni talar om. 72. Och åter gol tuppen. Då kom Petrus ihåg det ord, som Jesus hade sagt till honom: Innan tuppen har galt två gånger, skall du tre gånger förneka mig. Och han brast ut i gråt.

Lukas 9:23. Och han sade till dem alla: Den som vill efterfölja mig, han måste FÖRNEKA sig själv och ta sitt kors på sig var dag och följa mig. 24. Ty den som vill bevara sitt liv han skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall rädda det. 25. Och vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men fördärvar eller förlorar sig själv? 26. Ty den som skäms för mig och mina ord, honom skall Människosonen skämmas för, då han kommer i sin och sin Faders och de heliga änglarnas härlighet.

Lukas 12: 8Och jag säger eder: Var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall ock Människosonen kännas vid inför Guds änglar. 9Men den som FÖRNEKAR mig inför människorna, han skall ock bliva förnekad inför Guds änglar.

Lukas 22:31. Och Herren sade: Simon, Simon,se, Satan har begärt att få sålla er som vete, 32. men jag har bett för dig, att din tro inte skall bli om intet. Och NÄR DU har vänt om, så styrk dina bröder. 33. Då sade han till honom: Herre, jag är beredd att gå med dig både i fängelse och i döden. 34. Då sade han: Jag säger dig, Petrus: I dag skall inte tuppen gala, förrän du tre gånger har förnekat att du känner mig.

Lukas 22:54. Så grep de honom och förde bort honom in i översteprästens hus. Men Petrus följde efter på långt håll. 55. Då gjorde de en eld mitt på gården och satte sig tillsammans där, och Petrus satte sig mitt ibland dem. 56. Då en tjänstekvinna fick se honom sitta i eldskenet, fäste hon sina ögon på honom och sade: Denne var också med honom. 57. Då förnekade han honom och sade: Kvinna, jag känner honom inte. 58. Och kort därefter fick en annan se honom och sade: Du är också en av dem. Men Petrus sade: Människa, det är jag inte. 59. Och ungefär en timme därefter kom en annan och försäkrade och sade: Sannerligen var också han med honom, för också han är en galilé. 60. Och Petrus sade: Människa, jag vet inte vad du säger. Och genast, medan han ännu talade, gol tuppen.61. Då vände sig Herren om och såg på Petrus, och då kom Petrus ihåg Herrens ord, hur han hade sagt honom: Förrän tuppen har galt, skall du tre gånger förneka mig. 62. Och Petrus gick ut och grät bittert.

John 13:37. Petrus sade till honom: Herre, varför kan jag inte följa dig nu? Mitt liv vill jag ge för dig. 38. Jesus svarade honom: Skulle du ge ditt liv för mig? Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Tuppen skall inte gala, förrän du tre gånger har förnekat mig.

John. 16:31. Jesus svarade dem: Tror ni nu? 32. Se, den stund kommer och den har redan kommit, då ni skall skingras var och en åt sitt håll och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, ty Fadern är med mig.

John 18:15. Och Simon Petrus och en annan lärjunge följde efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen och gick med Jesus in på översteprästens gård.16. Men Petrus stod utanför vid porten. Den andre lärjungen, som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med portvakterskan och förde in Petrus. 17. Tjänsteflickan som vaktade porten, sade då till Petrus: Är inte också du en av den mannens lärjungar? Han sade: Det är jag inte.18. Men tjänarna och vakterna hade gjort upp en koleld, eftersom det var kallt, och de stod och värmde sig. Bland dem stod också Petrus och värmde sig.—25. Men Simon Petrus stod och värmde sig. Då sade de till honom: Är inte du också en av hans lärjungar? Han nekade och sade: Det är jag inte.Matt. 26. Då sade en av översteprästens tjänare, en släkting till den, som Petrus hade huggit örat av: Såg jag inte dig med honom i örtagården? 27. Då nekade Petrus åter. Och strax gol tuppen.

*) Sak. 13:7 Svärd, upp mot min herde,mot den man som står mig nära säger herren Sebaot. Slå herden så att fåren skingras. Ty jag skall vända min hand mot de små.

En liknelse om Kalvinismen (reformert tänkande)

Oct11

En man och hans hustru beslöt sig för att skaffa en familj och ha många barn. De bestämde (predestination) redan innan de skaffade sina barn att barnen skulle få en hemsk sjukdom (syndfull natur) av ingen anledning alls, och att den sjukdomen skulle få dem att göra hemska saker gentemot deras bröder, systrar och andra människor. En sjukdom som de inte skulle kunna få bukt med på egen hand (total depravity/fördärv).

Så av förbarmande (läran om grace/nåd) så handplockar de (election) några få av barnen för att bli botade (frälsta) från denna sjukdom som de fått vid födseln. Dessa utvalda barn (the elect/de utvalda) blir då räddade vare sig de vill eller ej, och det finns ingenting de kan göra för att ändra på saken. De är inte inblandade i detta beslut på minsta vis. De fördärvade barnen däremot (non-elect/ej utvalda) kan inte gör något för att bli räddade från sitt öde och går förlorade vare sig de vill eller ej. Deras föräldrar ville faktiskt aldrig att de skulle bli botade från första början.

Jag kan tillägga att de utvalda barnen som blev “botade” från sjukdomen fortsatte att utföra onda gärningar men vanligtvis i en mindre omfattning. Men poängen är att de ändå skulle bli räddade trots inverkan av sjukdomen eftersom föräldrarna gjort dem immuna mot alla negativa konsekvenser (straff) som sjukdomen annars skulle kräva.

De lyckligt utvalda barnen låter de leva i stor fröjd och de blir del av den stora familjen för evigt. De andra barnen får ingen tillåtelse att vara en del av familjen, och föräldrarna bestämmer att de ska torteras en mycket lång tid (för evigt) och döda dem för att de har denna sjukdom och inte är immuna från något straff.

Om en man och en kvinna skulle agera enligt ovan med sina barn så skulle alla vara överens om att de inte kan vara något annat än helt igenom onda och sadistiska. Ändå så beter sig kalvinismens gud på precis samma sätt gentemot miljontals människor i världen, men då kallas han nådefull och suverän.

Summering: Spring långt bort ifrån kalvinismen (reformert tänkande) eftersom det inte handlar om Bibelns Gud. Bibelns Gud vill inte att någon ska gå förlorad och Fadern lät sin son dö för ALLA människor så att ALLA har en chans att bli frälsta och inte bara några lyckligt uvalda. Böner och evangelisation har ingen påverkan på människor om Kalvinismen är sann eftersom människors destination är bestämd redan innan jorden ens skapades. För att vara konsekvent har vi heller ingen anledning att beklaga förlorade själar eftersom gud ju VILL att de ska gå förlorade. Vi har ingen rätt att beklaga någonting överhuvudtaget som inträffat (dråp, aborter, våldtäkter, människorov, otrohet, etc) eftersom läran säger att ingenting i världen sker emot Guds vilja.

Nu säger jag inte att reformerta kristna inte ber och evangeliserar, men det finns inga logiska skäl att göra detta eftersom allt är skrivet i sten innan jorden skapades. Det vore som att utföra en valkampanj EFTER valdagen! Jag säger inte heller att reformerta kristna är onda människor (snarare lurade), utan de kan vara lika gudfruktiga som andra och göra massor med goda gärningar, MEN läran är farlig eftersom att den inte inkluderar alla, för att den riskerar att skrämma bort människor från en sådan typ av gud som läran framställer och för att den uppmuntrar till synd. (En gång utvalt alltid utvald och ingen synd i världen kan ändra på detta…)

Är Gud allvetande och/eller är allt förutbestämt?

Oct4

Om Gud vet varje detalj om framtiden eller bara vissa detaljer (det som går att veta) känns för mig som en ytterst oväsentlig fråga. På vad sätt ändrar vi våra liv om det skulle visa sig att Gud inte vet allt utan bara har en delvis kunskap om framtiden? Inte på minsta sätt. Frälsningen hänger absolut inte på en sådan trivial sak utan på vår tro på Jesus och vår vandring med honom. Själv vet jag bara att Gud åtminstone inte har förutbestämt allt som ska ske, och det räcker för mig. Gud vet helt klart allt som går att veta, men hur är det med saker och ting som inte går att veta och som inte inträffat än?

“Allvetande” finns inte i Bibeln och inte “suverän” ( “sovereign” i KJV). Självklart finns det massor med exempel på profetiska budskap från Gud som också slagit in i framtiden, men dessa händelser skulle också kunna inträffat för att Gud arrangerat dem. Om Gud till exempel bestämt att Jesus ska bli född av en jungfru i Betlehem, och att en man ska bli en förlöpare till hans födelse så kommer detta att ske. Detta är hur kalvinisterna ser på 100% av alla händelser som någonsin inträffat i alla tider, men det verkar som om planerade händelser inte tillhör vanligheterna och vi vet med bestämdhet att Gud aldrig skulle göra så att människor syndar på hans uppmaning. Gud frestar ingen och än mindre tvingar han människor att synda. Även om vi inte skulle tro på Guds absoluta förkunskap om allting så betyder det inte att Gud inte skulle ha all tillgänglig kunskap gällande allt som finns. Bibeln lär att Gud har totalkunskap om allting som existerar och vet allt (1 Joh. 3:20)  åtminstone vad som handlar om våra hjärtan, MEN frågan är om framtiden inbegrips i “allt” eftersom den ju inte existerar än? Även människor kan ju profetera och drömma sanndrömmar om vad som ska hända, och även Jesus visste en hel del om framtiden, men frågan är som sagt om Gud vet precis ALLT om FRAMTIDEN.

1 Mos.2:19Och HERREN Gud danade av jord alla markens djur och alla himmelens fåglar, och förde dem fram till mannen FÖR ATT SE huru denne skulle kalla dem; ty såsom mannen kallade var levande varelse, så skulle den heta.

I den här versen verkar det som att Gud förde fram djuren till Adam för att se vad Adam tänkte kalla dem.  Om inte Gud på förhand kände till vilka djurnamn som Adam skulle välja hade kanske ett bättre ordval varit lämpligt, men detta är förstås inget bevis för någonting. Det bevisar dock att Gud inte förutbestämt allting som reformerta tror

1 Mos. 18:21därför vill jag gå ditned och se om de verkligen i allt hava gjort efter det rop som har kommit till mig; om så icke är, vill jag veta det.»

Här kan vi läsa att Gud vill gå ned för att ta reda på någonting. Om Gud kände till saken innan han gick ned så är detta beskrivet på ett väldigt motsägande sätt, för hade han haft kännedom om saken hade han inte haft något skäl att nedstiga.

1 Mos. 22:12Då sade han: »Låt icke din hand komma vid gossen, och gör honom intet; ty NU VET JAG att du fruktar Gud, nu då du icke har undanhållit mig din ende son.»

Detta handlar alltså om Guds ord till Abraham (och inte en ängels åsikter eftersom det var Gud som Abraham inte undanhöll sin son för). Gud testade Abraham för att se hur han skulle agera. Man kan tycka, att om Gud från början visste att Abraham skulle ha den karaktären att inte undanhålla sin son så behövde han inte utföra ett test. Hade testet varit så att även andra människor skulle kunna veta att Abraham var stark i sin tro så hade kanske texten borde ha ändrats till “nu vet även andra att du fruktar Gud”. Men nu var det inte heller särskilt många vittnen till händelsen. Förmodligen inte ens Abrahams tjänare.

2 Mos. 4:8Och HERREN sade: »Om de icke vilja tro dig eller akta på det första tecknet, så måste de tro (MAY believe, KJV) det andra tecknet. 9Men om de icke ens tro dessa två tecken eller lyssna till dina ord, så tag av Nilflodens vatten och gjut ut det på torra landet, så skall vattnet, som du har tagit ur floden, förvandlas till blod på torra landet.»

Vi kan läsa om några OM här. Varför ger Gud Moses dessa olika alternativ? Om Gud visste exakt vad som ska ske så är dessa instruktioner inte till någon nytta. Detta låter som en plan A, B och C, beroende på hur egyptierna agerar. Det ser inte ut som Gud visste exakt hur egyptierna skulle agera i detalj.

2 Mos.13:17När Farao nu hade släppt folket, förde Gud dem icke på den väg som gick igenom filistéernas land, fastän denna var den genaste; ty Gud tänkte att folket, när det fick se krig hota, kunde ångra sig och vända tillbaka till Egypten;

Här kan vi läsa att skälet till att Gud inte ledde dem direkt till det heliga landet var att de KUNDE ångra sig och återvända till Egypten. Gud känner alltså till människors sätt att resonera (Gud har ju skapat människorna) och de förmodade slutresultaten till våra tankar men han verkar inte känna till alla framtida beslut som människorna gör.

2 Mos. 16:4 Då sade HERREN till Mose: »Se, jag vill låta bröd från himmelen regna åt eder. Och folket skall gå ut och samla för var dag så mycket som behöves. Så skall jag sätta dem på prov, för att se om de vilja vandra efter min lag eller icke.

Gud testar oss inte för att vi ska lära oss någonting eftersom ett test/prov är en kontroll för hur mycket vi redan vet.  Här kan vi återigen läsa att Gud testar för att ta reda på någonting.

3 Mos.14:11Och HERREN sade till Mose: »Huru länge skall detta folk förakta mig, och huru länge skola de framhärda i att icke vilja tro på mig, oaktat alla de tecken jag har gjort bland dem?12Jag skall slå dem med pest och förgöra dem, men dig vill jag göra till ett folk, större och mäktigare än detta.»

Det verkar som Gud är förbluffad över att hans folk inte vill tro och lyda honom. Han verkar själv tycka att de tecken han visat borde vara tillräckligt men ändå är utfallet något annat än det Gud förväntar sig. Gud säger också att han SKALL slå dem med pest och förgöra dem och göra Moses ättlingar större och mäktigare. Men Gud gör inte det han säger att han ska göra! Folket omvänder sig och efter samtal med Mose så ändrar Gud sig och utför inte de handlingar han säger att han ska göra. Gud kan ju inte ljuga, så det kan bara betyda att Gud verkligen ämnade göra någonting som han sedan ångrade och ändrade planerna.

4 Mos.14:30Sannerligen, ingen av eder skall komma in i det land som jag med upplyft hand har lovat giva eder till boning, ingen förutom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.

Hesekiel 20: 6På den dagen lovade jag dem med upplyft hand att föra dem ut ur Egyptens land, till det land som jag hade utsett åt dem, ett land som skulle flyta av mjölk och honung, och som vore härligast bland alla länder.—15Likväl upplyfte jag min hand inför dem i öknen och svor att jag icke skulle låta dem komma in i det land som jag hade givit dem, ett land som skulle flyta av mjölk och honung, och som vore härligast bland alla länder —

Här läser vi om att Gud bryter ett löfte. Gud är som sagt ingen lögnare och han bryter inga kontrakt såvida inte andra bryter kontraktet först, men OM Gud hade vetat att hans folk skulle vara olydiga och bryta kontraktet med honom, varför gav han då ett sådant starkt löfte, till och med med en upplyft hand? Hade det inte varit rakare att säga “Jag skulle kunna gett allt mitt folk det heliga landet men pga deras rebelliskhet så kommer det inte blir så”? Kan det vara så att Gud inte kände till att denna olydnad skulle bli ett faktum?

5 Mos. 8:2Och du skall komma ihåg allt vad som har skett på den väg HERREN, din Gud, nu i fyrtio åt har låtit dig vandra i öknen, för att tukta dig och pröva dig, så att han kunde förnimma vad som var i ditt hjärta: om du ville hålla hans bud eller icke.

5 Mos. 13:3så skall du ändå icke höra på den profetens ord eller på den drömmaren, ty HERREN, eder Gud, sätter eder därmed allenast på prov, för att förnimma om I älsken HERREN, eder Gud, av allt edert hjärta och av all eder själ.

En fyrtio år lång test är ganska mycket om Gud visste hela framtiden från början. Kände inte Gud till vad som fanns i deras hjärtan eftersom han var tvungen att pröva detta?

Domarboken 2:22ty jag skall med dem sätta Israel på prov, (and see whether, KJV) om de vilja hålla HERRENS väg och vandra därpå, såsom deras fäder hava hållit den, eller om de icke vilja det.»

Domarboken 2:4Med dessa ville HERREN sätta Israel på prov, för att förnimma om de ville hörsamma de bud som han hade givit deras fäder.

Skälen till dessa prov verkar vara att förbereda israelerna på strid (v.2) och att SE om de skulle lyda Guds bud.

1 Sam. 23: 10 Och David sade: »HERRE, Israels Gud, din tjänare har hört att Saul har i sinnet att komma mot Kegila och fördärva staden för min skull. 11 Skola Kegilas borgare då utlämna mig åt honom? Skall Saul komma hitned, såsom din tjänare har hört? HERRE, Israels Gud, förkunna det för din tjänare.» HERREN svarade: »Han skall komma hitned.»12 David frågade ytterligare: »Skola Kegilas borgare då utlämna mig och mina man åt Saul?» HERREN svarade: »De skola utlämna eder.»13Då bröt David upp med sitt folk, som utgjorde vid pass sex hundra man, och de drogo ut från Kegila och vandrade vart de kunde. När det då blev berättat för Saul att David hade flytt undan från Kegila avstod han från att draga ut.

Gud meddelar David vad som kommer att hända inom kort med Saul, staden Kegila och David själv men det som Gud säger SKA ske SKER INTE! Det kan bara bero på att David kände sig förvarnad över de framtidsutsikterna och valde en annan väg för att undvika det som Gud säger ska inträffa. Saul drog inte ens till den staden som Gud sagt att han skulle förstöra. Hur kan Gud meddela framtida händelser som faktiskt inte sker? Detta är åtminstone ett solklart bevis för att framtiden inte alltid är utstakad av Gud och att han låter vår fria vilja avgöra många slutresultat.

1 Kung. 20:42Och han sade till konungen: »Så säger HERREN: Därför att du har släppt ur din hand den man som av mig var given till spillo, skall det gå dig såsom det skulle hava gått honom, och ditt folk såsom det har gått hans folk.»

Gud säger här vad som SKULLE ha hänt mannen OM Kungen agerat på ett annat sätt. Kungen lydde däremot inte Guds uppmaning och detta ledde till ett helt annat resultat än det Gud hade i åtankarna.

 2 Krön. 32: 31Jämväl när från Babels furstar de sändebud kommo, som voro skickade till honom för att fråga efter det under som hade skett i landet, övergav Gud honom allenast för att pröva honom, på det att han skulle förnimma allt vad som var i hans hjärta.

Jeremia 3:7Och jag tänkte att sedan hon hade gjort allt detta, skulle hon vända tillbaka till mig. Men hon vände icke tillbaka. Och hennes syster Juda, den trolösa kvinnan, såg det.

Jeremia 3:—Och jag tänkte: »Då skolen I kalla mig fader och icke mer vika bort ifrån mig.»20Men såsom när en hustru är trolös mot sin make, så haven I av Israels hus varit trolösa mot mig, säger HERREN.

Jeremia 7:31Och Tofethöjderna i Hinnoms sons dal hava de byggt upp, för att där uppbränna sina söner och döttrar i eld, fastän jag aldrig har bjudit eller ens tänkt mig något sådant.

Jeremiah 19:5och byggt sina Baalshöjder, för att där bränna upp sina barn i eld, till brännoffer åt Baal, fastän jag aldrig har bjudit eller talat om eller ens tänkt mig något sådant,

Jeremia 32:35och Baalshöjderna i Hinnoms sons dal byggde de upp, för att där offra sina söner och döttrar åt Molok, fastän jag aldrig hade bjudit dem att göra sådan styggelse eller ens TÄNKT mig något sådant; och så förledde de Juda till SYND

Gud säger att han inte ens tänkt tanken att människorna skulle falla så lågt så att de offrar sing egna barn till avgudar, och självklart var detta helt emot Guds vilja eftersom Gud aldrig leder en människa till SYND vilket det är frågan om här.

Jeremia 26:2Så säger HERREN: Ställ dig i förgården till HERRENS hus och tala mot alla Juda städer, från vilka man kommer för att tillbedja i HERRENS hus, tala alla de ord som jag har bjudit dig tala till dem; tag intet därifrån. 3Kanhända skola de då höra och vända om, var och en från sin onda väg; då vill jag ÅNGRA det onda som jag har i sinnet att göra med dem för deras onda väsendes skull.

“Kanhända”? Om Gud vet slutresultatet så borde det bara finnas just det alternativet och inget annat. Gud borde väl veta om om människorna omvänder sig eller ej om han är allvetande?

Hesekiel 22:30Jag söker bland dem efter någon som skulle kunna uppföra en mur och träda fram i gapet inför mig till försvar för landet, på det att jag icke må fördärva det;men jag finner ingen.

Svårt att veta varför Gud skulle söka efter en viss sorts människor om han från början visste att de inte skulle finnas.

Hesekiel 33: 13Om jag säger till den rättfärdige att han skall få leva, och han sedan i förlitande på sin rättfärdighet gör vad orätt är, så skall intet ihågkommas av all hans rättfärdighet, utan genom det orätta som han gör skall han dö.

Varför säga tilll någon att han SKALL få leva om man vet om att han ska falla till orättfärdighet och INTE få leva?

Mer verser där Gud ångrar sig

1 Mosebok 6:6 då ångrade HERREN att han hade gjort människorna på jorden, och han blev bedrövad i sitt hjärta.

2 Mosebok 32:14 Då ångrade HERREN det onda som han hade hotat att göra mot sitt folk.

1 Samuelsboken 15:35 Och Samuel ville icke mer se Saul så länge han levde, ty Samuel sörjde över Saul, eftersom HERREN ångrade att han hade gjort Saul till konung över Israel.

2 Samuelsbokem 24:16 Men när ängeln räckte ut sin hand över Jerusalem för att fördärva det, ångrade HERREN det onda, och han sade till ängeln, folkets fördärvare: »Det är nog; drag nu din hand tillbaka.» Och HERRENS ängel var då vid jebuséen Araunas tröskplats.

Krönikeboken 21:15 Och Gud sände en ängel mot Jerusalem till att fördärva det. Men när denne höll på att fördärva, såg HERREN därtill och ångrade det onda, så att han sade till ängeln, Fördärvaren: »Det är nog; drag nu din hand tillbaka.» Och HERRENS ängel stod då vid jebuséen Ornans tröskplats.

Jona 3:10 Då nu Gud  SÅG vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde icke så.

Jeremia 26:19 Men lät väl Hiskia, Juda konung, med hela Juda, döda honom? Fruktade han icke i stället HERREN och bönföll inför honom, så att HERREN ångrade det onda som han hade beslutit över dem, medan tvärtom vi nu stå färdiga att draga över oss själva så mycket ont?»

Jeremia 18: 7Den ena gången hotar jag ett folk och ett rike att jag vill upprycka, nedbryta och förgöra det; 8men OM då det folket omvänder sig från det onda väsende mot vilket jag vände mitt hot, så ÅNGRAR jag det onda som jag hade tänkt att göra dem. 9En annan gång LOVAR jag ett folk och ett rike att jag vill uppbygga och plantera det; 10 men OM det då gör vad ont är i mina ögon och icke hör min röst, så ÅNGRAR jag det goda som jag hade sagt att jag ville göra dem.11Så säg du nu till Juda man och Jerusalems invånare: Så säger HERREN: Se, jag bereder åt eder en olycka, och jag har i sinnet ett anslag mot eder. Vänden därför om, var och en från sin onda väg, och bättren edert leverne och edert väsende.12Men de skola svara: »Du mödar dig förgäves. Vi vilja följa våra egna tankar och göra var och er efter sitt onda hjärtas hårdhet.

Amos 7:3 Då ångrade HERREN detta. »Det skall icke ske», sade HERREN.–-6Då ångrade HERREN detta. »Icke heller detta skall ske», sade Herren, HERREN.

Guds vilja sker inte alltid och han kan ändra sina beslut

Hebr. 5:12. Ty ni som för länge sedan BORDE vara lärare har åter behov av att man lär er de första grunderna av Guds ord. ni behöver mjölk och inte fast föda.

Jesaja 24:5Ty jorden har blivit ohelgad under sina inbyggare; de hava överträtt lagarna, DE hava förvandlat rätten, BRUTIT DET EVIGA FÖRBUNDET. 6Därför uppfräter förbannelse jorden, och de som bo där måste lida, vad de hava förskyllt; därför förtäras jordens inbyggare av hetta, så att ej många människor finnas kvar.

Hosea 4:6Det är förbi med mitt folk, därför att det ej får någon kunskap. Men eftersom du har förkastat kunskap, därför skall ock jag förkasta dig, så att du upphör att vara min präst. Och såsom du har förgätit din Guds lag, så skall ock jag förgäta dina barn.7Ju mer de hava fått växa till, dess mer hava de syndat mot mig; men deras ära skall jag förbyta i skam. 8Av mitt folks synd föda de sig, och till dess missgärning står deras begär. 9Men nu skall det gå prästen och folket lika: jag skall hemsöka dem för deras vägar, och för deras gärningar skall jag vedergälla dem.

Jesaja 5:1 Jag vill sjunga om min vän, min väns sång om hans vingård. Min vän hade en vingård på en bördig bergskulle. 2Och han hackade upp den och rensade den från stenar och planterade där ädla vinträd; han byggde ett vakttorn därinne, han högg ock ut ett presskar däri. Så väntade han att den skulle bära äkta druvor, MEN DEN BAR VILDDRUVOR. 3Och nu, I Jerusalems invånare och I Juda män, fällen nu eder dom mellan mig och min vingård. 4Vad kunde mer göras för min vingård, än vad jag har gjort för den? Varför bar den då vilddruvor, när jag väntade att den skulle bära äkta druvor? 5Så vill jag nu kungöra för eder vad jag skall göra med min vingård: Jag skall taga bort dess hägnad, och den skall givas till skövling; jag skall bryta ned dess mur, och den skall bliva nedtrampad.6Jag skall i grund fördärva den, ingen skall skära den eller gräva däri. Den skall fyllas med tistel och törne; och molnen skall jag förbjuda att sända ned regn på den. 7Ty HERREN Sebaots vingård, det är Israels hus; och Juda folk är hans älsklingsplantering. Men när han väntade laglydnad, då fann han lagbrott, och när han väntade rättfärdighet, fann han skriande orättfärdighet. —

Matt. 23:37. Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som är sända till dig, hur ofta har jag inte velat församla dina barn, såsom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar. Men ni ville inte.

3 Mos. 26:3 OM I vandren efter mina stadgar och hållen mina bud och gören efter dem, 4så skall jag giva eder regn i rätt tid, så att jorden giver sin gröda och träden på marken bära sin frukt.—14Men OM I icke hören mig och icke gören efter alla dessa bud,15om I förkasten mina stadgar, och om edra själar försmå mina rätter, så att I icke gören efter alla mina bud, utan bryten mitt förbund,16då skall ock jag handla på samma sätt mot eder: jag skall hemsöka eder med förskräckliga olyckor, med tärande sjukdom och feber, så att edra ögon försmäkta och eder själ förtvinar; och I skolen förgäves så eder säd, ty edra fiender skola äta den.

Sakarja 7:10Förtrycken icke änkan och den faderlöse, främlingen och den fattige, och tänken icke i edra hjärtan ut ont mot varandra.»11Men de ville icke akta därpå, utan spjärnade emot i gensträvighet och tillslöto sina öron för att slippa att höra.12ja, de gjorde sina hjärtan hårda såsom diamant, för att slippa att höra den lag och de ord som HERREN Sebaot genom sin Ande hade sänt, förmedelst forna tiders profeter. Därför utgick stor vrede från HERREN Sebaot.13Och det skedde, att likasom de icke hade velat höra, när han ropade, så sade nu HERREN Sebaot: »Jag vill icke höra, när de ropa—

Jona 1:2»Stå upp och begiv dig till Nineve, den stora staden, och predika för den; ty deras ondska har kommit upp inför mitt ansikte.» 3Men Jona stod upp och ville fly till Tarsis, undan HERRENS ansikte. Och han for ned till Jafo och fann där ett skepp som skulle gå till Tarsis. Och sedan han hade erlagt betalning för resan, steg han ombord därpå för att fara med till Tarsis, undan HERRENS ansikte.— Jona 3:2»Stå upp och begiv dig till Nineve, den stora staden, och predika för den vad jag skall tala till dig.»— 4Och Jona begav sig på väg in i staden, en dagsresa, och predikade och sade: »Det dröjer ännu fyrtio dagar, så skall Nineve bliva omstörtat.» 5Då trodde folket i Nineve på Gud, och lyste ut en fasta och klädde sig i sorgdräkt, både stora och små.— 8Och både människor och djur skola hölja sig i sorgdräkt och ropa till Gud med all makt. Och var och en må vända om från sin onda väg och från den orätt som han har haft för händer. 9Vem vet, kanhända vänder Gud då om och ångrar sig och vänder sig ifrån sin vredes glöd, så att vi icke förgås.» 10Då nu Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde icke så.

Lukas 13:6. Och han framställde denna liknelse: En man hade ett fikonträd planterat i sin vingård och han kom och sökte frukt på det, men fann ingen. 7. Då sade han till vingårdsmannen: Se, nu i tre år har jag kommit och sökt frukt på detta fikonträd, men jag finner ingen. Hugg bort det. Varför skall det också få suga ut jorden? 8. Han svarade och sade till honom: Herre, låt det stå också i detta år, för att jag må gräva omkring det och göda det. 9. Kanske det då skall bära frukt. Om inte, skall du därefter hugga bort det.

Apg 13:6. Sedan de hade färdats över ön ända till Pafos, träffade de där en trollkarl som var en falsk profet, en jude som hette Barjesus. 7. Han var hos landshövdingen Sergius Paulus, som var en förståndig man. Denne kallade till sig Barnabas och Saulus och begärde att få höra Guds ord.8. Men Elymas, trollkarlen – det är vad hans namn betyder –stod dem emot och sökte vända bort landshövdingen från tron. 9. Men Saulus, som också hette Paulus, fylld av den Helige Ande spände ögonen i honom 10. och sade: O du djävulens barn, full av all slags list och bedrägeri och fiende till all rättfärdighet! Skall du inte upphöra att förvränga Herrens rätta vägar?

Kung David förlorade sin frälsning under sitt år i synd – han omvände sig dock

Sep24

Kung David var en varmt troende man, men han gick från andligt levande, till andligt död, till andligt levande igen 

Gud har inte anseende till personen. Han har inte olika regler för olika personer – inte ens om du heter Kung David. Kan oomvända mördare, otrogna, avgudadyrkare och lögnare komma till himlen? Självklart inte, så det betyder att Kung David inte var frälst (separerad från Gud pga synd) under sitt år då han överträdde Guds bud. Om även en man av Guds eget hjärta kan välja att leva i stor synd i flera månader utan att omvända sig, så betyder det att även vi kan välja en sådan väg. Om så är fallet är våra själar förlorade såvida vi inte omvänder oss. Ja, Kung David omvände sig sent omsider, men poängen är att om han hade dött under sitt år i synd hade han varit förlorad.

Apg. 13:22 Men Gud avsatte honom och gjorde David till kung över dem. Honom gav han sitt vittnesbörd: Jag har funnit David, Isais son, en man efter mitt hjärta. Han skall utföra min vilja i allt.

Han lydde Gud av hela sitt hjärta:

1 Kung. 14:8 Jag har ryckt riket från Davids hus och givit det åt dig. Men du har inte varit sådan som min tjänare David var. HAN HÖLL MINA BUD OCH FÖLJLDE MIG AV HELA SITT HJÄRTA, så att han endast gjorde det som var RÄTT i mina ögon

Ps. 18:21 Herren gjorde väl mot mig efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet lönade han mig.22 Ty jag höll mig på Herrens vägar, jag avföll ej från min Gud i ogudaktighet.23 Alla hans domslut hade jag för ögonen, hans stadgar lät jag ej vika ifrån mig.24 Jag var fullkomlig inför honomoch tog mig till vara för synd.25 Därför har Herren lönat mig efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.

2 Samuel 22:21 Herren gjorde väl med mig efter MIN rättfärdighet,efter MINA händers renhet lönade han mig.22 Ty jag höll mig på Herrens vägar, jag avföll ej från min Gud i ogudaktighet.23 Alla hans domslut hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag inte vika ifrån mig.24 Jag var fullkomlig inför honom och tog mig till vara för synd.25 Därför har Herren lönat mig efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.26 Mot den trogne visar du dig trofast, mot den fullkomlige visar du dig fullkomlig.27 Mot den rene visar du dig ren, men mot den falske visar du dig vrång.

2 King. 14:3 Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, men ändå inte som hans fader David. Han gjorde i allt som hans fader Joas hade gjort,

Fast med undantag:

1 Kung. 15:5 Detta skedde därför att David hade gjort det som var rätt i Herrens ögon och inte vänt sig bort ifrån något som han befallde honom, så länge han levde, UTOM ifråga om hetiten Uria.

2 Sam. 12:9 Varför har du då föraktat Herrens ord och gjort det som är ont i hans ögon? Hetiten Uria har du dödat med svärd, och hans hustru har du tagit till hustru åt dig. Du har dödat honom med ammoniternas svärd. 10 Så skall nu aldrig svärdet vika från ditt hus, eftersom du har föraktat mig och tagit hetiten Urias hustru till hustru åt dig

Den som syndar ska dö

Hesekiel 18:20 Den som syndar skall dö. En son skall inte bära sin fars missgärning, och en far skall inte bära sin sons missgärning. Den rättfärdiges rättfärdighet skall vara hans egen, och den ogudaktiges ogudaktighet skall vara hans egen.21 Men om den ogudaktige vänder om från alla de synder som han har begått och håller alla mina stadgar och gör det som är rätt och rättfärdigt, då skall han förvisso leva och inte dö. 22 Ingen av de överträdelser han har begått skall då tillräknas honom. Genom den rättfärdighet han har visat skall han få leva. 23 Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren,Herren. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva.24 Men när den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och handlar orätt och gör samma vidriga gärningar som den ogudaktige, skulle han då få leva? INGEN av de rättfärdiga gärningar som han har gjort skall då bli ihågkommen. Genom den trolöshet som han har begått och genom den synd han har gjort skall han DÖ.—26 När den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, SÅ DÖR HAN PÅ GRUND AV DET. Genom det orätta han har gjort skall han dö. 27 Men när den ogudaktige vänder om från sin ogudaktighet och gör det som är rätt och rättfärdigt, skall hans liv bli bevarat. 28 Därför att han kom till insikt och vände om från alla de överträdelser han hade gjort, skall han förvisso leva och inte dö.

Hesekiel 3:18 Hans far däremot, som begick våldsgärningar och rövade från sin broder och gjorde sådant bland sina släktingar som inte var gott, se, han skall dö i sin missgärning.19 Men ni frågar: “Varför skall inte sonen bära på sin fars missgärning?” Sonen har gjort det som är rätt och rättfärdigt. Han har hållit alla mina stadgar och följt dem, och därför skall han förvisso få leva. 20 Den som syndar skall dö. En son skall inte bära sin fars missgärning, och en far skall inte bära sin sons missgärning. Den rättfärdiges rättfärdighet skall vara hans egen, och den ogudaktiges ogudaktighet skall vara hans egen.21 Men om den ogudaktige vänder om från alla de synder som han har begått och håller alla mina stadgar och gör det som är rätt och rättfärdigt, då skall han förvisso leva och inte dö.

1 John 3:15 Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig. —17 Om någon har denna världens tillgångar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?

Även den förlorade sonen gick från liv, till död till liv igen:

Lukas 15: 24 Ty min son var död men har fått liv IGEN, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började.

Vi är inte födda i synd och barn kan inte synda

Sep17

Född i synd? Bebisar och barn kan inte synda

Barn som skriker för att de vill ha mat, nya blöjor eller tröst syndar inte! De har inga andra möjligheter att få uppmärksamhet än att just skrika. Om alla människor är födda i synd borde vi kunna lista några exempel på synder som bebisar kan göra sig skyldiga till men det låter sig inte göras. I bästa fall säger man att barn kan ljuga eller stjäla kakor el. dyl men då måste man ha uppnått en viss ålder för att kunna utföra sådana “synder”. Om barn kan synda måste vi vara konsekventa och anse att även enmånaders bebisar kan synda, och även ofödda barn som är kvar i magen. Även de bebisar som alldeles nyss blivit befruktade borde då vara syndare. Jag hörde en gång en predikant påstå att en barnmorska daskar alltid nyfödda två gånger – en gång för att få det att andas och en andra gång för att den försöker stjäla hennes armbandsklocka. Det är absurt att försöka måla en bild av bebisar som små monster. De är fullständigt oskyldiga tills de uppnår en viss ålder då de är medvetna om lagen och när de har ett samvete som kan anklaga dem eller fria dem.

Rom 5:13. Ty synden var i världen innan lagen kom, men synden tillräknas inte där det inte finns någon lag.

Bebisar är omedvetna om lagen och kan därför heller inte bryta den. Vad är synd? Läser man nedanstående verser kan man se att bebisar inte kan synda:

1 John 3:4. Var och en som gör synd bryter också mot lagen, ty synd är brott mot lagen.

Jakob 1:14. Utan var och en frestas, när han dras och lockas av sitt eget begär. 15. Därefter, sedan begäret har blivit havande, föder det synd och då synden är fullbordad, föder den död.

Matt 15:18. Men det som går ut ur munnen, kommer från hjärtat, och det orenar människan. 19. Ty från hjärtat utgår onda tankar, mord, hor, otukt, stöld, falskt vittnesbörd, hädelse.

Rom 2:13. Ty de, som hör lagen, är inte rättfärdiga inför Gud, utan de som GÖR lagen, de skall bli rättfärdiggjorda. 14. Ty då hedningarna, som inte har lagen, AV NATUREN GÖR DET LAGEN INNEHÅLLER, så är dessa, fastän de inte har lagen, sig själva en lag. 15. De visar sålunda, att lagens verk är skrivet i deras hjärtan, och därom bär deras samvete dessutom vittnesbörd, också deras tankar, som inbördes anklagar eller också försvarar dem, 16. på den dagen, när Gud skall döma över människornas hemligheter, genom Jesus Kristus, enligt mitt evangelium.

Vanligtvis brukar Romarbrevet och ett par psalmer användas som stöd till att bebisar är födda i synd men det står ingenting sådant där. Läs hela min artikel om syndarv, och om de verser som vanligtvis tas upp som stöd för ett sådant arv.

Augustinus introducerade irrläror till kyrkan, såsom läran om den syndfulla naturen

Sep8

Augustinus levde mellan 354-430 e.Kr och var en f.d. gnostiker. Han introducerade många falska läror till Kyrkan som ingen bland de gamla kyrkofäderna före honom lärde ut.

1. Predestinationsläran (Gud bestämmer vem som ska bli frälst/förlorad) 

2. Omöjligheten att avfalla från sin frälsning (en gång frälst, alltid frälst) 

3. Människan har ingen fri vilja (monergism) 

4. Man kan inte veta om man är frälst (eftersom även de som lever i köttet kan vara frälsta) 

5. Människan är född med en syndfull natur som får henne att synda

6. Den katolska kyrkans övergripande makt 

7. Skärselden 

8. Böner för döda 

9. Evig förbannelse för odöpta barn och vuxna 

10. Sex är syndigt även inom äktenskap eftersom det köttsliga fördärvet är ärftligt (därav munksystemet) 

11. Maria syndade aldrig, och han tillbad henne 

12. Han var även den första att påstå att Andens gåvor såsom helande, profetior, och tungotal har upphört

13. Menade att Skriften inkluderar apokryferna

14. Bokstavlig närvaro av Jesu kött i Nattvarden (Herrens måltid)

15. Nattvarden är nödvändig för frälsning

16. Salighetsförklaringar

Augustinus, som till skillnad mot Pelagius into kunde grekiska, förföljde även teologiskt oliktänkande i Katolska kyrkan. Historikern Neander sade att Augustinus lära “innehåller grogrunden för hela systemet av despotism, intolerans och förföljelse, t o m Inkvisition.” Han är känd för att ha förföljt Bibeltroende Donatister som strävade efter att behålla renläriga kyrkor efter en apostolisk anda. Augustinus var en av fäderna till “a-millennialism”, tolkade Bibelprofetior allegoriskt; lärde att den katolska kyrkan är Guds rike. Han var en av grundarna till läran om barndop, menade att odöpta barn är fördömda, och kallade de som var emot läran för “otrogna” och “förbannade”. Han upphöjde kyrkotradition före Bibeln. Han var en av de första som lärde ut att “nephilim” inte var avkomma mellan änglar och människor som 1 Mosebok säger, utan var ättlingar till Kain.

Kalvinister påstår att läran om människans oförmåga att välja eller rata Gud är en historisk åsikt, men det stämmer inte alls. Historien visar att läran om Fri vilja var den universella åsikten i urkyrkan utan undantag de första 300-400 åren. Urkyrkan vederlade gnostikerna som trodde på totalt fördärv, predestinationslära och fatalism.

Gnostikerna, som ansåg att de var sanna kristna, hade en fatalistisk mentalitet och de trodde att människans natur var så fördärvad att hon inte hade ett fritt val mellan gott och ont, till skillnad mot vad urkyrkan trodde. Det finns troende idag som anser att människans totala fördärv är en så fundamental lära att de fördömer de som vågar sätta sig emot den, men urkyrkan ansåg att den var en irrlära. Urkyrkan menade att endast gnostiker förnekar människans fria vilja, men idag säger många olika kyrkor att endast irrlärare tror på den. Beausobre sade, “those ancient writers, in general, say that Manichaeans denied free-will. The reason is, that the Fathers believed, and maintained, against the Manichaeans, that whatever state man is in he has the command over his own actions, and has equally power to do good or evil.”

Det fanns många andra gnostiska grupper vid tiden för urkyrkan som också förnekade människans fria vilja, såsom Marcionism som startades av Marcion. Men en av de största hoten till urkyrkan var Manichaeans som startades av Manes, en perisk filosof, som också kallades Mani. Urkyrkan debatterade grundaren för denna gnostiska grupp i Acta Archela,som också är känd för “The Disputation with Manes”. Biskopen Archelaus representerade urkyrkan genom dess lära att Gud inte skapades oss med en fördärvad natur utan att Gud gett oss en fri vilja. Mani tog den gnostiska positionen att människan till sin natur är totalt oförmögen och fördärvad och att människan inte har fri vilja. Domarna för debatten dömde Archelaeus som vinnare och emot Mani. Urkyrkans position är beskriven på det här sättet “All the creatures that God made, He made very good. And He gave to every individual the sense of free will, by which standard He also instituted the law of judgment” our will is constituted to choose either to sin or not to sin? And certainly whoever will, may keep the commandments. Whoever despises them and turns aside to what is contrary to them, shall yet without doubt have to face this law of judgment? There can be no doubt that every individual, in using his own proper power of will, may shape his course in whatever direction he pleases.”

Urkyrkans ledare var oroade över att de gnostiska idéerna skulle infiltrera Kyrkan. Gnostikerna lärde till exempel att köttet var syndigt i sig själv. Eftersom gnostikerna såg köttet som syndigt i sitt ämne så nekade de till att Jesus är kommen i kött, och detta är skälet att skrifterna kallar dem “antikrist” (1 Joh. 4:3, 2 Jn. 1:7). Gnostisism lär att synd är kroppens ämne, och ärvs vid befruktningen, så att människan är född syndig eller med an syndfull natur. Urkyrkan å andra sidan lärde att synd är ett fritt val av människans vilja, vilket har ursprung hos människan själv. Gnostikerna lärde att människan är syndfull i sin natur, medan urkyrkan lärde att människan är syndfull av eget val. Det var om dessa gnostiska grupper som Johannes sade: “Från oss har de gått ut, men de var inte av oss. Ty om de hade varit av oss, då hade de ju blivit kvar hos oss. Men detta skedde för att det skulle bli uppenbart, att inte alla är av oss.” (1 John 2:19) 

Tvingade Gud Judas att förråda Jesus, eller agerade Judas EMOT Guds vilja?

Jul30

Jordens kungar trädde fram och furstarna församlade sig mot Herren och mot hans Smorde. Ja, sannerligen församlade sig både Herodes och Pontius Pilatus tillsammans med hedningarna och Israels folk mot din helige son Jesus, den du har smort, till att utföra vad din hand och ditt rådslut FÖRUT BESTÄMT SKULLE SKE (Apg 4:26-28)

Detta är ord från en gemensam bön av Petrus och Johannes och dessa verser används ibland som stöd för att Gud förutbestämmer allting, inklusive förutbestämmer att människor utför onda handlingar (och detta skulle i sin tur betyda att dessa onda handlingar då inte kan vara “onda” eftersom Gud ju alltid är god och aldrig orsakar något ont). Men Bibeln lär att Kristus död är ett heligt och gott offer inför Fadern och denna unika händelse (där Kristus till och med säger “Fader, förlåt dem för de vet icke vad de göra”) kan inte användas som ett generellt agerande genom hela skriften för att visa att Gud är den som orsakar att människor utför onda handlingar.

Vi kan läsa i Joh. 10:17-18 att Jesus ger sitt eget liv:

Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv, för att jag skall ta det tillbaka. Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av mig själv. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet fick jag av min Fader.

och i Apg 2:23:

Honom som blev utlämnad åt er genom Guds bestämda rådslut och försyn, har ni tagit och med laglösa (wicked, KJV) händer korsfäst och dödat

“Laglösa händer”. Detta låter inte här som att Gud tvingar människor att förråda och döda Jesus, för Gud använder sig naturligtvis inte av laglösa händer för att utföra sina gärningar. De med laglösa händer planerade att förråda och döda Jesus emot Guds vilja. Gud TILLÄT att det skulle ske och han använde i just detta fallet människors agerande till något bra (det finns även några andra bibelexempel för detta även om de inte är många). Gud tvingar ingen att utföra onda gärningar eller att synda. Om Judas var tvingad av Gud att förråda Jesus så borde han haft en hedersplats i himlen för att ha lytt Gud. I stället kan vi läsa om Judas att det hade varit bättre för honom om han aldrig blivit född och att han gick förlorad.

Aposteln Paulus hade “beslutat” att segla till Efesos (Apg 20:16). Betyder det att sjömännen  på skeppet han beslutat sig för att resa med agerade under Paulus enväldiga kontroll? Nej. Paulus beslutade sig för att segla med ett visst skepp till en viss destination men det betyder inte att skeppet som han bestämt sig för att resa med var under hans inflytande och kontroll. När Paulus seglade till Efesos så skulle han kunna sagt att vad som hände var “förutbestämt” sedan tidigare eftersom vad som hände inte var oväntat eller inträffade av en slump. Men den förutbestämda händelsen exkluderar inte den fria vljan av de inblandade.

På samma sätt så förutbestämde Gud att Kristus skulle korsfästas, men det betyder alltså inte att de som var inblandade i hans korsfästelse inte var fria att agera som de ville.  Vad de valde att göra var ingen överraskning för Gud som är allvetande. Vad de gjorde var något som var känt av Gud och eftersom Gud också planerade att använda sig utav deras brott så var denna händelse “förutbestämd”. För att uppnå syftet att låta Kristus bli ett syndoffer för oss så tillät Fadern att Jesus hamnade i händerna hos människor som ville döda Jesus av egen fri vilja.

Det var sannerligen ingen brist på människor som ville döda Jesus pga hur han predikade. Jesus sade att världen hatade honom “eftersom jag vittnar om att dess gärningar är ONDA” (Jn. 7:7). (Att världens gärningar är ONDA visar även detta på att saker och ting sker emot Guds vilja eftersom Gud själv inte skulle påtvinga världen att vara OND.) Men Jesus motståndare kunde inte döda honom så länge som Fadern beskyddade honom (Matt. 4:6; Lk. 4:11; Jn. 7:30; 10:31; 10:39). Bibeln säger, “Då försökte de gripa honom. Dock kom ingen med sina händer vid honom, ty hans stund var ännu inte kommen.” (Jn. 7:30). Fadern lämnade Kristus i händerna på “syndiga män”(Lk. 24:7) och alltså INTE hos människor som gjorde Guds vilja genom att söka att döda Jesus.

Gud bestämde sig för att låta Jesus hamna i händerna hos onda människor och Gud förutsåg också vad de skulle göra med honom. Detta för att Fadern redan kände till det hat som redan fanns i deras hjärtan. Gud hade möjligheten att använda deras frivilliga ondska in i hans egna planer och även att vända detta onda till något bra genom att låta Jesus dö för våra synder. Detta verkar också vara vad Gud gjorde vad gäller Josefs bröder (1 Mos.50:20). Detta betyder inte att Gud orsakade deras onda planer. Det är en sak att säga att Gud “verkar allt efter sin viljas råd” (Eph. 1:11), och en helt annan att säga “Gud ORSAKAR allt efter sin viljas råd”. Gud kan arbeta med människors fria val för att utföra sina syften utan att påtvinga människor andras val än deras egna.

Pilatus sade “jag har makt att korsfästa dig och makt att frige dig” (Jn. 19:10). Pilatus verkar ha varit medveten om han själv hade en egen vilja att fatta sitt eget beslut i frågan. Han insåg att det var hans eget agerande utifrån sin egen vilja. Ansvar och skyldighet förutser fri vilja. Människor kommer att bli dömda för sina egna fria val baserade på egna fria viljor. Eftersom dessa män var ansvariga för att gripa Jesus och döda honom, även om Gud sedan tidigare förutsåg och att så skulle ske, så var det ändå de själva som valt att gripa och döda honom.

Bibeln säger också “36 Så skall nu hela Israels hus säkert veta, att denne Jesus som ni har korsfäst, honom har Gud gjort både till Herre och till Kristus.37. Då de hörde detta, fick de ett styng i hjärtat och de sade till Petrus och till de andra apostlarna: Män och bröder, vad skall vi göra?” (Acts 2:36-37)

Uppenbarligen så ansåg inte Peters åhörare att Peters tidigare ord, om Guds förutbestämda rådslut, skulle betyda att de själva inte hade någon fri vilja i frågan eller att de bara agerade under Guds enväldiga kontroll. Då skulle de inte ha haft ett styng i sina hjärtan för ett agerande som var utanför deras egen kontroll eller sett något skäl till att de behövde bli räddade för att ha agerat felaktigt. Men nu hade de styng i sina hjärtan och sökte en väg till frälsning för de insåg att vad de gjort var orsakat av deras eget fria agerande och därför var de med rätta ansvariga för sina handlingar.

Exempel på människor i Bibeln som förlorat sin frälsning

Jul19

Förutom apostlarna Petrus och Judas, och kungarna Salomo och Saul (se separata bloggartiklar om dem) så följer här andra exempel på människor i Bibeln som förlorat sin frälsning. Slutgiltigt frälst är man i och för sig inte förrän man har tillryggalagt hela sitt liv och träder in i Guds rike, men vi kan ändå uttrycka det som att man är “frälst” om man för tillfället är andligen levande. 

DEMAS

Paulus var av förståeliga skäl kräsen om vem han kunde tänka sig till medarbetare, och ett exempel på detta är när han gjorde avslag vad gäller Johannes Markus pga hans tidigare förflutna (Apg 15:37-41). Demas började som medarbetare till Paulus men övergav honom senare. Vi vet att vi kan bedöma en kristen pga hans frukt, och även Paulus hade möjlighet att göra en sådan bedömning. Uppenbarligen så hade Demas ursprungligen bra frukt eftersom Paulus accepterade honom som medarbetare.

2 Tim 4:1010. Ty Demas har av kärlek till denna världen ÖVERGETT mig och rest till Thessalonike, Krescens till Galatien, Titus till Dalmatien 

1 John 2:15. Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen, så är inte Faderns kärlek i honom. 

Jakob 4:4. Ni horkarlar och horkvinnor, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara världens vän blir Guds fiende.

SIMON

Apg 8:12. Men när de nu trodde Filippus som predikade evangelium om Guds rike och om Jesu Kristi namn, lät de döpa sig, både män och kvinnor. 13. Då trodde även Simon själv, och när han var döpt, höll han sig stadigt till Filippus. Och då han såg sådana tecken och kraftgärningar ske, blev han mycket förvånad.14. Då nu apostlarna som var i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de Petrus och Johannes till dem.

Apg 8:20. Då sade Petrus till honom: Fördömd vare du med dina pengar, eftersom du menar att Guds gåva kan fås för pengar.21. Du har varken del eller lott i detta ord, eftersom ditt hjärta inte är rätt inför Gud. 22. Omvänd dig därför från din ondska och be till Gud att det du tänkt i ditt hjärta må, om möjligt, bli dig förlåtet.23. Ty jag ser att du är full av bitter galla och bunden i orättfärdighetens boja. 24. Då svarade Simon och sade: Be ni till Herren för mig, så att ingenting av det ni har sagt skall hända med mig.

HYMENAEUS OCH FILETOS + några andra kristna i farozonen

1 Tim 1:18. Detta bud ger jag dig, min son Timoteus, i enlighet med de profetiska ord, som en gång uttalades över dig, så att du med dem kan strida den goda striden, 19. och behålla tron och ett gott samvete, vilket somliga har stött bort från sig och därigenom lidit SKEPPSBROTT i tron (shipwreck their faith KJV) . 20. Till dem hör Hymeneus och Alexander, som jag har överlämnat åt Satan, för att de skulle lära sig att inte häda.

2 Tim 2:17. och deras tal skall sprida sig som en cancertumör. Till dem hör Hymeneus och Filetus, 18. som har kommit bort (have erred KJV) från sanningen, när de säger att uppståndelsen redan har skett och så förvänder (destroy KJV) tron hos somliga.

VISSA LÄRLJUNGAR

Joh. 6:66. Från den tiden drog sig många av hans lärjungar tillbaka och vandrade inte längre med honom.

UNGA KRISTNA ÄNKOR

1 Tim 5:11. Men de unga änkorna skall du avvisa. Ty när begäret vaknar vänder de sig bort från Kristus och de vill gifta sig, 12. och de drar domen över sig, eftersom de har brutit sin första tro. —14. Därför vill jag, att unga änkor gifter sig, föder barn, förestår var och en sitt hus och inte ger motståndaren anledning till att tala illa om dem.15. Ty några har redan vänt sig bort och följt Satan.

TROENDE som älskar pengar för mycket

1 Tim. 6:10. Ty penningbegäret är en rot till allt ont, vilket somliga har haft lust till och därigenom förts bort (erred from the faith (KJV) från tron och vållat sig själva många bedrövelser.

Ords. 30:8 Låt fåfänglighet och lögn vara fjärran ifrån mig; och giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom, men låt mig få det bröd mig tillkommer. 9Jag kunde eljest, om jag bleve alltför matt, förneka dig, att jag sporde: »Vem är HERREN?» eller om jag bleve alltför fattig, kunde jag bliva en tjuv, ja, förgripa mig på min Guds namn.

SVAGA KRISTNA

1 Kor. 8:10. Ty om någon får se dig, du som har kunskap, sitta till bords i avgudahus, skall då inte hans samvete om han är svag, bli stärkt till att äta avgudaoffer? 11. Och så går den svage brodern, som Kristus har lidit döden för, genom din kunskap förlorad. 12. När ni på detta sätt syndar emot bröderna och sårar deras svaga samveten, då syndar ni mot Kristus.

NYOMVÄNDA KRISTNA FÖRSAMLINGSLEDARE

1 Tim 3:1 Han skall inte vara nyomvänd, för att han inte skall bli uppblåst och falla under djävulens dom.7. Han måste också ha ett gott vittnesbörd av dem som är utanför för att han inte skall utsättas för smädelse och falla i djävulens snara.

DEN FÖRLORADE SONEN

Lukas 15:24. Ty denne min son var död och har fått liv IGEN, han var förlorad och är återfunnen. Och de började göra sig glada. (Notera att den förlorade sonen vad spirituellt död och ändå tog han ett moraliskt gott beslut att återvända till sin Fader. Det krävdes alltså inget “uppväckande” av Fadern först för att han skulle kunna söka Gud. Den förlorade sonen gick från liv, till död till liv igen.)

KRISTNA GALATER OCH HEBREER

Gal 1:6 Det förundrar mig att I så hastigt avfallen från honom, som har kallat eder till att vara i Kristi nåd, och vänden eder till ett nytt evangelium.

Hebr. 6:4Ty dem till vilka ljuset en gång har kommit, och som hava smakat den himmelska gåvan och blivit delaktiga av helig ande, 5och som hava fått smaka det goda gudsordet och den tillkommande tidsålderns krafter, 6men som ändå hava avfallit — dem är det omöjligt att återföra till ny bättring, eftersom de på nytt korsfästa Guds Son åt sig och utsätta honom för bespottelse.

TJÄNARE i ett par liknelser (tjänare är de som har en relation med sin Herre):

Lukas 12:45. Men om den tjänaren säger i sitt hjärta: Det dröjer innan min herre kommer igen, och han börjar slå tjänarna och tjänarinnorna och äta och dricka, så att han blir drucken,46. så skall den tjänarens herre komma en dag, då han inte väntar det, och en stund då han inte vet det och han skall hugga honom i stycken och skall ge honom hans lott bland de otrogna.

Matteus 18:32. Då kallade hans herre honom till sig och sade till honom: Du onde tjänare, allt det du var skyldig, efterskänkte jag dig, ty du bad mig. 33. Skulle du inte också ha förbarmat dig över din medtjänare, såsom jag förbarmade mig över dig? 34. Och hans herre blev vred och överlämnade honom i bödlarnas händer, till dess han hade betalat allt, som han var skyldig honom. 35. Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte av era hjärtan förlåter, var och en sin broder, hans överträdelser.

Vi kan inte kan räkna med att alltid täckas av nåd, eller att vi kan tillräknas Jesus rättfärdighet vid våra synder. Även sant kristna kan välja att överge Jesus och leva i världen och synd separerar oss alltid från Gud. Gud ser våra synder. Om vi överger Jesus så överger han oss. Om vi vägrar att förlåta en broder så kommer inte Gud att förlåta oss. Låt oss inte luras och tro att vi kan tjäna två herrar, genom att ha en tro på Gud men att samtidigt leva i synd.

2 Pet 2:1 Men det fanns också falska profeter bland folket, liksom det bland er kommer att finnas falska lärare, som smyger in fördärvliga partimeningar (damnable heresies KJV) , så att de till och med förnekar Herren, som har köpt dem, och drar över sig själva plötslig förtappelse. 

Här kan vi läsa om att vår frälsning är villkorad. Vi är inte säkra bara för att Gud har KÖPT OSS, eftersom vi kan välja att 1) smyga in med irrläror, och/eller 2) förneka Herren. “Damnable heresies” är detsamma som att förneka naturen hos den sanna Guden, och att sprida fördärvliga läror till andra är mycket farligt för den egna själen och för andras själar.

Hebr 10:28-29. Den som bryter Mose lag måste dö utan barmhärtighet, efter två eller tre vittnesmål. Hur mycket hårdare straff tror ni då inte att den förtjänar som förtrampar Guds Son och håller för orent förbundets blod, genom vilket han är helgad, och som smädar nådens Ande? 

En person som är HELGAD kan alltså inte vara säker på sin frälsning eftersom han kan välja att förtrampa Jesu blod.  Synd innebär inte reducerade gåvor i himlen utan SJÄLEN är i fara.

Matt 7:21. Inte skall var och en komma in i himmelriket, som säger till mig: Herre, Herre, utan den som GÖR min Faders vilja, som är i himlen.

Vi måste GÖRA Faderns vilja för att komma in i himmelriket. GÖRA! Detta ord som vi inte alls vill höra eftersom vi försöker intala varandra att vi inte behöver göra någonting för att få evigt liv, förutom att TRO. Men endast tro räcker inte, och att LYDA GUD är inte att vara frälst av gärningar. Vi kan inte bli frälsta av gärningar allena, men inte heller av tro allena. Båda behövs, men det betyder inte att vi kan förtjäna vår frälsning med hjälp av tro/gärningar eftersom vi är erbjudna frälsning av nåd – av ren barmhärtighet. Vi har ju alla valt att synda så frälsning via lagen är ingen väg till frälsning. Guds nåd är det enda vi kan hoppas på, och den är utgiven till alla, men vi kan falla från nåd, så vi måste se upp så att vi inte lär ut en falsk nåd där lydnad inte är en del av bilden.

Upp 22:14. Saliga är de som håller hans bud, för att de skall få rätt till livets träd och få gå in genom portarna i staden.

1 Pet 2:11 Mina älskade, jag förmanar er såsom gäster och främlingar, att ni aktar er för de köttsliga begärelserna, som strider mot SJÄLEN.

Jesus hade samma sorts kött som vi så KÖTT är inte ont i sig självt

Jul9

SARKS betyder KÖTT och inte “syndfullt kött”

Det grekiska ordet “sarks” (Strong’s 4561) kan betyda kött, människokropp, kropp, mänsklighet, släkte, natur, mänskligt ursprung/inflytande, osv

Vårt kött är inte syndigt i sig självt, för det skulle innebära:

  • att vi blev syndiga direkt vid befruktelsen
  • att det på något sätt förolämpar och förargar Gud genom att bli  befruktade, eftersom synd alltid är emot Guds vilja och handlar om olydnad
  • att ofödda bebisar kan synda
  • att vi direkt/indirekt kan anklaga vår skapare för vårt syndiga tillstånd eftersom vi själva tvingats bli födda med syndigt kött- emot vår vilja
  • att Jesus var syndig (han kom i vårt kötts liknelse)
  • att Bibelns författare har fel som påstår att man är syndig om man bryter mot Guds bud, eftersom vi i stället är syndiga för att vi befruktats – INNAN vi känt till lagen
  • att Bibelns författare har fel som påstår att synd kan starta i hjärtat, eftersom ju nyligen befruktade vare sig har hjärta eller hjärna

Jesus frestades i allt liksom vi, och tågordningen för synd är 1) begär, 2) frestelse, 3) synd, 4) död. Jesus kom till punkt nr 2, så vi vet att begär och frestelser inte är synd i sig själva. Men om vi ger in för frestelserna (väljer att inte bemästra vår kropp), så syndar vi.

Jak. 1:13 Ingen som frestas skall säga: “Det är Gud som frestar mig.” Ty Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. 14 Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär. 15 När så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död. 16 Bedra inte er själva, mina älskade bröder.

Det finns ingenting som heter “syndfullt kött” eller “ont kött” i Bibeln, vare sig i  1917 års översättning eller i Sv. Folkbibeln. Däremot har Sv. Folkbibeln felaktigt översatt ordet “sarks” med “ond natur” vid tre tillfällen (till skillnad mot 1917 års översättning och Reformationsbibeln): Rom. 8:12, Rom. 7:5 och Gal. 5:13. Det närmaste man kan komma “syndfullt kött” är i Rom. 8:3 där vi kan läsa att Jesus kom i “syndigt kötts gestalt”. Det är en bekräftelse på att kött inte kan vara syndigt i sig självt eftersom vår Herre kom i syndigt kötts gestalt. Det betyder att han blev en människa som oss, och människorna har som bekant i alla tider använt sitt kött att synda med. Hade vi människor inte haft något kött så hade vi heller inte haft möjlighet att synda, och därmed kan vi läsa att Jesus kom i “syndigt kötts liknelse” (SFB). Notera i kapitlet att Paulus är tydligt med att ingen måste följa köttet, för alternativet är alltid att ledas av Anden. 

Rom. 8:3 Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det den var försvagad genom köttet, det gjorde Gud, då han, för att borttaga synden, sände sin Son i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i köttet. 

Det är inte ärligt att översätta ett och samma ord (sarks) som “ond natur” när det handlar om människor och som bara “kött” när det handlar om Jesus, när det är exakt samma ord det handlar om! Att köttet skulle vara ont i sig självt är ingenting annat är GNOSTISISM som betraktades som en irrlära bland alla de gamla kyrkofäderna de första 300 åren e. Kr. Det var Augustinus (före detta gnostiker) som introducerade många gnostiska influenser till kyrkan, och både Kalvin och Luther byggde sedan vidare på många av hans idéer. Det är därför som vi i Sverige från barnsben fått lära oss en del gnostiska idéer såsom arvsynden, att köttet är ont i sig självt, att vi ständigt syndar i tanke, ord och gärningar, barndop, att gärningar inte har någonting med frälsningen att göra, osv.

Ingenstans i Bibeln står det att vi är födda i synd (inte ens i Romarbrevet 5). Vi dör fysiskt pga det som Adam gjorde (vi kan inte nå Livets träd pga honom och marken är förbannad pga honom) men vi dör andligen när VI syndar. Synd är något som man gör och det kan inte ärvas. Om det skulle kunna ärvas borde även Jesus ha ärvt denna synd eftersom även hans mamma Maria hade manliga förfäder och var släkt med Adam. En del påstår att Jesus föddes av Jungfru Maria för att undgå den “onda och syndfulla natur”, men Jesaja säger att syftet med jungfrufödseln är att det ska vara ett TECKEN. Det står ingenstans i hela Bibeln att Jesus föds av en jungfru för att undkomma någon sorts mystisk DNA-sjukdom eller arv  som gör att vi får syndiga kroppar.

Jes. 7:14 Därför skall Herren själv ge er ett TECKEN: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel.

Om alla människor utom Jesus hade varit födda i synd så skulle detta FÖRMINSKA vad Jesus gjorde för oss eftersom han då inte skulle haft samma sorts “handikapp” som oss andra. Vi skulle med rätta kunna försvara vår synd med att säga “Det är ju inte så konstigt Jesus klarade av att hålla sig syndfri till skillnad mot oss eftersom han ju inte är född med syndfullt kött som oss andra stackare”.  Jesus gavs INGA fördelar över oss. Han kom inte till jorden som en supermänniska med immunitet mot synd, eller med en förminskad förmåga att synda. Han frestades i allt precis som vi:

Hebr. 4:15 Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd.

Hebr. 2:18 Eftersom han själv har lidit och blivit frestad, kan han hjälpa dem som frestas.

Vårt kött kan garanterat användas som verktyg för synd, men de flesta av oss tror att Jesus klarade av att tygla sin kropp och leva ett helt syndfritt liv för vår skull:

Matt. 5: 29Om nu ditt högra öga är dig till förförelse, så riv ut det och kasta det ifrån dig; ty det är bättre för dig att en av dina lemmar fördärvas, än att hela din kropp kastas i Gehenna. 30Och om din högra hand är dig till förförelse, så hugg av den och kasta den ifrån dig; ty det är bättre för dig att en av dina lemmar fördärvas, än att hela din kropp kommer till Gehenna.

Exempel med det grekiska ordet sarks (kött)

Det man kan se nedan, där “köttets gärningar” är listade, är att man måste vara vuxen för att utföra sådana onda gärningar, och man måste vara vuxen för att kunna välja att följa anden i stället för köttet. Bebisar har inte onda och syndiga kroppar!

Joh 3:3Jesus svarade och sade till honom: »Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa icke bliver född på nytt, så kan hon icke få se Guds rike.» 4Nikodemus sade till honom: »Huru kan en människa födas, när hon är gammal? Icke kan hon väl åter gå in i sin moders liv och födas?»  5Jesus svarade: »Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa icke bliver född av vatten och ande, så kan hon icke komma in i Guds rike. 6Det som är fött av kött, det är kött; och det som är fött av Anden, det är ande.  7Förundra dig icke över att jag sade dig att I måsten födas på nytt.

Matt 19:5och sade: ‘Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett kött‘?  6Så äro de icke mer två, utan ett kött. Vad nu Gud har sammanfogat, det må människan icke åtskilja.»

Matt 24: 22Och om den tiden icke bleve förkortad, så skulle intet kött bliva frälst; men för de utvaldas skull skall den tiden bliva förkortad.

Matt 26: 41Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.»

Lukas 3: 5Alla dalar skola fyllas och alla berg och höjder sänkas; vad krokigt är skall bliva rak väg, och vad oländigt är skall bliva släta stigar;  6och allt kött skall se Guds frälsning.’»

Joh 6: 51Jag är det levande brödet som har kommit ned från himmelen. Om någon äter av det brödet, så skall han leva till evig tid. Och det bröd som jag skall giva är mitt kött; och jag giver det, för att världen skall leva.» 53Jesus sade då till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Om I icke äten Människosonens kött och dricken hans blod, så haven I icke liv i eder.  54Den som äter mitt kött och dricker mitt blod, han har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. 55Ty mitt kött är sannskyldig mat, och mitt blod är sannskyldig dryck.   56Den som äter mitt kött och dricker mitt blod, han förbliver i mig, och jag förbliver i honom. 57Såsom Fadern, han som är den levande, har sänt mig, och såsom jag lever genom Fadern, så skall ock den som äter mig leva genom mig. 58Så är det med det bröd som har kommit ned från himmelen. Det är icke såsom det fäderna fingo äta, vilka sedan dogo; den som äter detta bröd, han skall leva till evig tid.»— 63Det är anden som gör levande; köttet är till intet gagneligt. De ord som jag har talat till eder äro ande och äro liv.

Apg 2:26Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min tunga fröjdar sig, och jämväl min kropp får vila med en förhoppning:  27den, att du icke skall lämna min själ åt dödsriket och icke låta din Helige se förgängelse. —31därför förutsåg han att Messias skulle uppstå, och talade därom och sade att Messias icke skulle lämnas åt dödsriket, och att hans kropp icke skulle se förgängelse.

Rom 7:4Så haven ock I, mina bröder, genom Kristi kropp blivit dödade från lagen för att tillhöra en annan, nämligen honom som har uppstått från de döda, på det att vi må bära frukt åt Gud.  5Ty medan vi ännu voro i ett köttsligt väsende, voro de syndiga lustar, som uppväcktes genom lagen, verksamma i våra lemmar till att bära frukt åt döden.  6Men nu äro vi lösta från lagen, i det att vi hava dött från det varunder vi förr höllos fångna; och så tjäna vi nu i Andens nya väsende, och icke i bokstavens gamla väsende.

Rom 3:19Nu veta vi att allt vad lagen säger, det talar den till dem som hava lagen, för att var mun skall bliva tillstoppad och hela världen stå med skuld inför Gud;  20ty av laggärningar bliver intet kött rättfärdigt inför honom. Vad som kommer genom lagen är kännedom om synden. (fokus är omskärelse och den judiska ceremoniella lagen)

Rom 8:2Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri ifrån syndens och dödens lag.    3Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det den var försvagad genom köttet, det gjorde Gud, då han, för att borttaga synden, sände sin Son i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i köttet.  4Så skulle lagens krav uppfyllas i oss, som vandra icke efter köttet, utan efter Anden. 5Ty de som äro köttsliga, de hava sitt sinne vänt till vad köttet tillhör; men de som äro andliga, de hava sitt sinne vänt till vad Anden tillhör.  6Och köttets sinne är död, medan Andens sinne är liv och frid. 7Köttets sinne är nämligen fiendskap mot Gud, eftersom det icke är Guds lag underdånigt, ej heller kan vara det. 8Men de som äro i ett köttsligt väsende kunna icke behaga Gud. 9I åter ären icke i ett köttsligt väsende, utan i ett andligt, om eljest Guds Ande bor i eder; men den som icke har Kristi Ande, han hör icke honom till. 10Om nu Kristus är i eder, så är väl kroppen hemfallen åt döden, för syndens skull, men Anden är liv, för rättfärdighetens skull. 11Och om dens Ande, som uppväckte Jesus från de döda, bor i eder, så skall han som uppväckte Kristus Jesus från de döda göra också edra dödliga kroppar levande, genom sin Ande, som bor i eder.  12Alltså, mina bröder, hava vi icke någon förpliktelse mot köttet, så att vi skola leva efter köttet. 13Ty om i leven efter köttet, så skolen I dö; men om I genom ande döden kroppens gärningar, så skolen I leva.

Hebr. 2:14 Då nu barnen hade blivit delaktiga av kött och blod, blev ock han på ett liknande sätt delaktig därav, för att han genom sin död skulle göra dens makt om intet, som hade döden i sitt våld, det är djävulen, 15och göra alla dem fria, som av fruktan för döden hela sitt liv igenom hade varit hemfallna till träldom.16Ty det är ju icke änglar som han tager sig an; det är Abrahams säd som han tager sig an.

Gal 3:2Allenast det vill jag att I skolen svara mig på: Kom det sig av laggärningar att I undfingen Anden, eller kom det sig därav att I lyssnaden i tro? 3Ären I så oförståndiga? I, som haven begynt i Anden, viljen I nu sluta i köttet? (fokus är omskärelse och den judiska ceremoniella lagen)

Gal 2: 19Ty jag för min del har genom lagen dött bort ifrån lagen, för att jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus,  20och nu lever icke mer jag, utan Kristus lever i mig; och det liv som jag nu lever i köttet, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig själv för mig.

1 Kor 1:28Och det som i världen var svagt, det utvalde Gud, för att han skulle låta det starka komma på skam. Och det som i världen var ringa och föraktat, det utvalde Gud — ja, det som ingenting var — för att han skulle göra det till intet, som någonting var. 29Ty han ville icke att något kött skulle kunna berömma sig inför Gud.

1 Kor 15:39Icke allt kött är av samma slag, utan människors har sin art, boskapsdjurs kött en annan art, fåglars kött åter en annan, fiskars återigen en annan. 40Så finnas ock både himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas härlighet är av ett slag, de jordiska kropparnas av ett annat slag.—45Så är ock skrivet: »Den första människan, Adam, blev en levande varelse med själ.» Den siste Adam åter blev en levandegörande ande.  46Men icke det andliga är det första, utan det »själiska»; sedan kommer det andliga.  47Den första människan var av jorden och jordisk, den andra människan är av himmelen.  48Sådan som den jordiska var, sådana äro ock de jordiska; och sådan som den himmelska är, sådana äro ock de himmelska.  49Och såsom vi hava burit den jordiskas gestalt, så skola vi ock bära den himmelskas gestalt. 50Mina bröder, vad jag nu vill säga är detta, att kött och blod icke kunna få Guds rike till arvedel; ej heller får förgängligheten oförgängligheten till arvedel.

2 Kor 7: 5Ty väl fingo vi till köttet ingen ro, icke ens sedan vi hade kommit till Macedonien, utan vi voro på allt sätt i trångmål, utifrån genom strider, inom oss genom farhågor;

2 Kor 101Jag Paulus själv, som »är så ödmjuk, när jag står ansikte mot ansikte med eder, men visar mig så modig mot eder, när jag är långt borta», jag förmanar eder vid Kristi saktmod och mildhet    2och beder eder se till, att jag icke, när jag en gång är hos eder, måste »visa mig modig», i det jag helt oförskräckt tänker våga mig på somliga som mena att vi »vandra efter köttet». 3Ty fastän vi vandra i köttet, föra vi dock icke en strid efter köttet. 4Våra stridsvapen äro nämligen icke av köttslig art; de äro tvärtom så mäktiga inför Gud, att de kunna bryta ned fästen. 5Ja, vi bryta ned tankebyggnader och alla slags höga bålverk, som uppresas mot kunskapen om Gud, och vi taga alla slags tankefunder till fånga och lägga dem under Kristi lydnad.

Gal 5: 16Vad jag vill säga är detta: Vandren i ande, så skolen I förvisso icke göra vad köttet har begärelse till.    17Ty köttet har begärelse mot Anden, och Anden mot köttet; de två ligga ju i strid med varandra, för att hindra eder att göra vad I viljen.  18Men om I drivens av ande, så stån I icke under lagen. 19Men köttets gärningar äro uppenbara: de äro otukt, orenhet, lösaktighet,  20avgudadyrkan, trolldom, ovänskap, kiv, avund, vrede, genstridighet, tvedräkt, partisöndring,  21missunnsamhet, mord, dryckenskap, vilt leverne och annat sådant, varom jag säger eder i förväg, såsom jag redan förut har sagt, att de som göra sådant, de skola icke få Guds rike till arvedel. 22Andens frukt åter är kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, trofasthet,

Fil 1:22Men om det att leva i köttet för mig är att utföra ett arbete som bär frukt, vilketdera skall jag då välja? Det kan jag icke säga. 23Jag drages åt båda hållen. Ty väl åstundar jag att bryta upp och vara hos Kristus, vilket ju vore mycket bättre; 24men att jag lever kvar i köttet är för eder skull mer av nöden.

Fil 3:3Ty vi äro »de omskurna», vi som genom Guds Ande tjäna Gud och berömma oss av Kristus Jesus och icke förtrösta på köttet 4fastän jag för min del väl också kunde hava skäl att förtrösta på köttet. Ja, om någon menar sig kunna förtrösta på köttet, så kan jag det ännu mer,  5jag som blev omskuren, när jag var åtta dagar gammal, jag som är av Israels folk och av Benjamins stam, en hebré, född av hebréer, jag som i fråga om lagen har varit en farisé,

Filemon 1: 16nu icke längre såsom en träl, utan såsom något vida mer än en träl: såsom en älskad broder. Detta är han redan för mig i högsta måtto; huru mycket mer då för dig, han, din broder både efter köttet och i Herren!

1 Tim 3:16Och erkänt stor är gudaktighetens hemlighet: »Han som blev uppenbarad i köttet, rättfärdigad i anden, sedd av änglar, predikad bland hedningarna, trodd i världen, upptagen i härligheten.»

1 Pet 3:  18Kristus själv led ju en gång döden för synder; rättfärdig led han för orättfärdiga, på det att han skulle föra oss till Gud. Ja, han blev dödad till köttet, men till anden blev han gjord levande.

1 Pet 4: 1Då nu Kristus har lidit till köttet, så väpnen ock I eder med samma sinne; ty den som har lidit till köttet har icke längre något att skaffa med synd.  2Och leven sedan, under den tid som återstår eder här i köttet, icke mer efter människors onda begärelser, utan efter Guds vilja. 3Ty det är nog, att I under den framfarna tiden haven gjort hedningarnas vilja och levat i lösaktighet och onda begärelser, i fylleri, vilt leverne och dryckenskap och i allahanda skamlig avgudadyrkan, 4varför de ock förundra sig och smäda eder, då I nu icke löpen med till samma liderlighetens pöl. 5Men de skola göra räkenskap inför honom som är redo att döma levande och döda.  6Ty att evangelium blev förkunnat jämväl för döda, det skedde, för att dessa, om de än till köttet blevo dömda, såsom alla människor dömas, likväl till anden skulle få leva, så som Gud lever

1 Joh 4: 2Därpå skolen I känna igen Guds Ande: var och en ande som bekänner att Jesus är Kristus, kommen i köttet, han är av Gud 3men var och en ande som icke så bekänner Jesus, han är icke av Gud. Den anden är Antikrists ande, om vilken I haven hört att den skulle komma, och som redan nu är i världen

2 Joh 1:7Ty många villolärare hava gått ut i världen, vilka icke bekänna att Jesus är Kristus, som skulle komma i köttet; en sådan är Villoläraren och Antikrist.

Rom. 1:3 evangeliet om hans Son, som till sin mänskliga natur föddes av Davids släkt

Rom. 6:19 om jag nu får tala på människosätt, för eder köttsliga svaghets skull. Ja, likasom I förr ställden edra lemmar i orenhetens och orättfärdighetens tjänst, till orättfärdighet, så mån I nu ställa edra lemmar i rättfärdighetens tjänst, till helgelse.

Rom. 9:3 Ja, jag skulle önska att jag själv vore förbannad och bortkastad från Kristus, om detta kunde gagna mina bröder, mina fränder efter köttet.

Krukmakaren agerar beroende på hur LERAN uppför sig – Vi har fri vilja

Jul6

Ibland för vi höra att Bibelns analogi om krukmakaren och leran handlar om att det är krukmakaren ensam som bestämmer hur lerkärlet ska bli, men vi kan ändå se att LERAN har mycket att säga om saken. Om vi väljer att bete oss på ett bra sätt så kan vi bli gjorda till bättre kärl så det hänger alltså på oss. Om det hade varit upp till Gud att bestämma så hade förstås ALLA kärl varit perfekta, och det hade inte funnits några brister någonstans. Bara det faktum att en del kärl misslyckats visar att människan har en fri vilja och ibland väljer att gå sin egen väg. Om krukmakaren gör upprepade försök att få leran att samarbeta och leran inte är samarbetsvillig så kan leran till slut hamna där det hör hemma – på avkastningsplatsen. Om det är Gud som bestämmer hur vi ska bli så vore det HANS fel om vi blev tjuvar och banditer.  Vi skulle vara oskyldiga offer i händerna på krukmakaren eftersom vi inte bett om att få bli dåliga människor. Självfallet är detta inte den bild som Bibeln ger oss eftersom vi förväntas att lyda Guds bud som INTE är för svåra för oss att hålla, och vi anses som ansvariga för varje lag som vi bryter. 2 Tim. 2:21 visar att människan förväntas att rena sig själv från ohederliga kärl, och om hon gör detta blir hon ett kärl till heder:

2 Tim. 2:20 Men i ett stort hus finns det kärl inte bara av guld och silver utan också kärl av trä och lera, några till heder, andra till vanheder. 21 Den som därför renar sig och håller sig borta från dessa blir ett kärl till heder, helgat, användbart för sin herre och förberett för allt gott arbete. 22 Fly bort från ungdomens onda begär och sträva efter rättfärdighet, tro, kärlek och frid tillsammans med dem som åkallar Herren av rent hjärta. 23 Avvisa dumma och meningslösa dispyter. Du vet att de föder strider,24 och en Herrens tjänare skall inte strida utan vara vänlig mot alla, skicklig att undervisa och tålig när han får lida.25 Han skall i ödmjukhet tillrättavisa sina motståndare. Kanske ger Gud dem omvändelse, så att de kommer till insikt om sanningen 26 och nyktrar till och slipper loss ur djävulens snara, där de hålls fångna, så att de gör hans vilja.

Så vi ombeds att 1) rena oss själva, 2) fly bort från ungdomens onda begär, 3) sträva efter (follow KJV) rättfärdighet, tro, kärlek och frid, etc, 4) avvisa dumma och meningslösa dispyter, 5) ödjmukt tillrättavisa motståndare, 6) vilket leder till att VI kan slippa loss ur djävulens snara.  Detta är mycket för oss att GÖRA. (Detta fansfulla ord “göra”.)

Läs även Jeremia 18 om ett lerkärl som misslyckades i krukmakarens händer. Ville krukmakaren att kärlet skulle misslyckas? Självklart inte. En krukmakaren hoppas alltid att leret ska vara “samarbetsvilligt” och bli som planerat. Om leret trots flera försök inte går att göra till någonting brukbart så är det enda rätta stället för det på avkastningsplatsen. Alla värdelösa lerkärl har orsakat sin egen förstörelse och att de hamnar på sin rätta plats (skroten), precis som en mördares rätta ställe är i fängelset (eller elektriska stolen). Detta betyder inte att vi vill att lerkärl ska misslyckas eller att folk ska bli mördare. Läs gärna de många “om” i texten nedan. Gud reagerar beroende på vårt agerande.

Jeremia 18:1 Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren. Han sade: 2 “Stå upp och gå ner till krukmakarens hus. Där skall jag låta dig höra mina ord.” 3 Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan. 4 Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde av leran ett annat kärl så som han ville ha det.5 Och Herrens ord kom till mig. Han sade: 6 “Skulle jag inte kunna göra med er, ni av Israels hus, så som denne krukmakare gör? säger Herren. Se, som leran är i krukmakarens hand, så är ni, Israels hus, i min hand. 7 Ena gången talar jag om ett hednafolk och ett rike att jag vill rycka upp, bryta ner och förgöra det. 8 Men om det hednafolk som jag har talat om vänder om från sin ondska, ångrar jag det onda som jag hade tänkt göra mot det. 9 En annan gång talar jag om ett hednafolk och ett rike, att jag vill bygga upp och plantera det. 10 Men om man då gör det som är ont i mina ögon så att man inte hör min röst, då ångrar jag det goda som jag hade sagt att jag ville göra dem.11 Säg därför nu till Juda män och till Jerusalems invånare: Så säger Herren: Se, jag bereder en olycka åt er, och jag tänker ut en plan mot er. Vänd därför om, var och en från sin onda väg, och ändra ert liv och era gärningar. 12 Men de kommer att svara: Det är lönlöst. Vi vill följa våra egna tankar och göra var och en efter sitt onda och hårda hjärta.”

Nedan finns mer informatioon om leret och krukmakaren, och vi kan läsa att människor låter sitt hjärta vara långt infrån Gud. Ett mycket dåligt val. Vi måste ta konsekvenserna för vårt agerande.

 Jesaja 29:13 Herren har sagt:  Eftersom detta folk nalkas mig med sin mun och ärar mig med sina läppar  men låter sitt hjärta vara långt ifrån mig, är fruktan för mig bara ett inlärt människobud.14 Se, därför skall jag ännu en gång  göra underbara ting med detta folk, ja, underbara och förunderliga.  De visas vishet skall förgå, de förståndigas förstånd skall förmörkas.15 Ve dem som går ner i djupen för att dölja sina rådslag för Herren, som bedriver sina verk i mörkret och säger: “Vem ser oss, och vem känner oss?”16 Hur dåraktiga är ni inte! Skall leret anses lika med krukmakaren? Skall verket säga om sin mästare: “Han har inte gjort mig”? Eller skall det formade säga om honom som har format det: “Han förstår ingenting”?

Den retoriska frågan från profeten är inte om vi kan tala tillbaka till krukmakaren utan om vi borde. Visst måste vi alla erkänna att människor HAR talat tillbaka till Gud ett flertal gånger i vår historia? Både änglar och människor har till och med gjort uppror mot Gud vid flera tillfällen , så vi KAN onekligen tala tillbaka. Poängen är att vi inte BORDE och att vi måste stå för konsekvenserna för att vi inte anpassar oss till Guds vilja. Romarbrevet 9 handlar om Guds rätt att utföra sin egen frälsningsplan på det sättet som han önskar, vilket betyder att även hedningarna kan bli frälsta genom TRO (villkoret) och inte genom att lyda den judiska ceremoniella lagen. Gud har därför sin fulla rätt att neka frälsning till de som inte har tro och/eller som visar dålig frukt, medan han välkomnar de som har tro och visar god frukt. Vi skulle inte läsa fraser som “med stort tålamod hade haft fördrag”  i texten om det inte fanns synergism med i bilden.  

Rom. 9:19 Nu säger du kanske till mig: Varför förebrår han oss då? Vem kan stå emot hans vilja? 20 Men du, människa, vem är du som går till rätta med Gud? Inte kan väl det som formas säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan?21 Har inte krukmakaren den rätten över leret att av samma klump göra ett kärl för hedrande användning och ett annat för mindre hedrande? 22 Men om nu Gud, fastän han ville visa sin vrede och göra sin makt känd, ändå med stort tålamod hade haft fördrag med vredens kärl, som var färdiga att förstöras, vad har du då att säga? 23 Och om han gjorde detta för att göra sin härlighets rikedom känd på barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett för härligheten? 24 Det är ju oss han har kallat, och det inte endast från judarna utan också från hednafolken. 25 Så säger han genom Hosea: Det folk som inte var mitt skall jag kalla mitt folk, och henne som jag inte älskade skall jag kalla min älskade.