Tag Archive | petrus

Varför kallade Jesus Petrus för SATAN i Matt. 16:23?

Petrus är Satan?

Jesus kom till världen för att dö för oss. Det finns ingen förlåtelse utan blod.

Joh. 10:11 Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. —15 liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern, och jag ger mitt liv för fåren. 16 Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Dem måste jag också leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så skall det bli en hjord och en herde. 17 Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. 18 Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader.”

Hebr. 9:22 Så renas enligt lagen nästan allt med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.

Det var självfallet ingen lätt uppgift att utföra även om Jesus var helt inriktad på att gå igenom detta utdragna och plågsamma uppdrag för att rädda mänskligheten.

Luk. 22: 40 När han kom till platsen, sade han till dem: “Be att ni inte kommer i frestelse.” 41 Och han gick ett stycke ifrån dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad: 42 “Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din.” 43 Då visade sig en ängel från himlen och gav honom kraft.44 Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar, som föll ner på jorden. 45 När han reste sig från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de hade somnat av bedrövelse. 46 Då sade han till dem: “Varför sover ni? Stig upp och be att ni inte kommer i frestelse.”

När man vet vilka påfrestningar man står inför gällande något som man helt enkelt måste gå igenom så blir man verkligen inte hjälpt av att någon försöker få en på andra tankar. I stället skulle man bli mer hjälpt av en uppmuntran att faktiskt utföra det svåra uppdraget i kombination med t .ex. löften om förböner. Petrus som älskade Jesus ansåg förmodligen att Jesus tal om att han skulle lida och dö inte alls borde realiseras eftersom Jesus var helt oskyldig och inte förtjänade ett sådant fruktansvärt öde. Det kan givetvis handla om ren välvilja från hans sida när han då försökte bromsa Jesus från att utföra denna handling som Jesus kom till jorden för att utföra. Petrus drog Jesus åt sidan och sa “Detta skall aldrig hända dig”, och även om det kanske är ett tal som kanske Jesus fysiska kropp skulle vilja höra och lyda (då skulle han ju slippa lida) så var det ingenting som Jesus själv ville höra talas om. Det kanske låter hyggligt med en tröstande klapp på axeln och ett fagert tal om att det finns en bekvämare väg att gå, men eftersom Jesus inte kunde (ville) välja en sådan bekväm väg så var ett sådant tal bara onödigt frestande och en påminnelse om Satans list.

“Matt. 16:21 Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste gå till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och att han måste dödas och på tredje dagen uppväckas. 22 Då tog Petrus honom åt sidan och började motsäga honom: “Gud är nådig mot dig, Herre. Detta skall aldrig hända dig.” 23 Men Jesus vände sig om och sade till Petrus:”Gå bort ifrån mig, Satan! Du vill få mig på fall. Vad du tänker är inte Guds tankar utan människotankar.”

Det är ju Satan som mest av allt önskat att Jesus aldrig skulle ha valt döden och låta sitt blod täcka världens synder, vilket innebär att Petrus ord och behandling av Jesus – när han tog honom åt sidan för att försöka övertala honom om att avstå – faktiskt resulterade i att han gick Satans ärenden.

Någon kanske reagerar på att Petrus fick en onödigt hårt reprimand av Jesus om han handlade i god tro, men om det är Satan som yttrar sig (även genom en människa) så bör Jesus näpsa honom. Jesus förklarade också för Petrus varför han gjorde så genom “Vad du tänker är inte Guds tankar utan människotankar”, och inget hindrar förstås att Jesus gjorde en längre utläggning till Petrus om han fortfarande inte skulle förstå på vilket sätt han frestat Jesus och gjort plågan värre för honom. Allt som Jesus sagt står inte med i Bibeln.

Biblegateway antyder att “Gud är nådig mot dig” innebär att Petrus tillbakavisar talet om korset med 1 Petr 1:18 som jämförelse.

1 Pet. 1:18 I veten ju att det icke är med förgängliga ting, med silver eller guld, som I haven blivit »lösköpta» från den vandel I förden i fåfänglighet, efter fädernas sätt

Petrus kallades även symboliskt för Kefas vid något tillfälle av Jesus, men även andra män kan heta Kefas. Läs gärna om hur Petrus förmodas vara en annan Kefas i denna artikel.

Petrus fick “himmelrikets nycklar” av Jesus, men vad innebär det?

Aug20

Matt. 16:19 Jag skall ge dig HIMMELRIKETS NYCKLAR. Allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himlen.

Det här är en vers som kanske låter lite poetisk och diffus om man inte förstår kontexten, men katolikerna hyser inga tveksamheter när de modigt översätter meningen med “den katolska kyrkan är den enda sanna kyrkan och Jesus gav Petrus auktoritet att starta hela påveämbetet”.

Det är verkligen riskabelt att göra en sådan tolkning och dessutom bygga ett helt kyrkosystem på just den översättningen (ihop med tolkningen att ordet “klippan” skulle betyda “Petrus”). Vad säger Bibeln? För att förstå betydelsen av “Allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himlen”, så kan vi bläddra fram ett par kapitel för att se denna ordalydelse användas igen, och då ser vi att en sådan fullmakt ges TILL HELA FÖRSAMLINGEN.

Matt. 18:15 Om din broder har begått en synd,så gå och ställ honom till svars enskilt, mellan fyra ögon. Om han lyssnar på dig, har du vunnit din broder. 16 Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak må avgöras efter två eller tre vittnens ord.7 Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han inte heller till församlingen, då skall han vara för dig som en hedning och publikan.18 Amen säger jag er: Allt vad NI binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad NI löser på jorden skall vara löst i himlen.

Församlingen är alltså “medlemmarna” i den kristna gemenskapen som ofta samlas i en byggnad som vi kallar för “kyrka” men som även kan samlas i hemmen. Instruktionen ovan handlar om hur vi kristna ska agera mot en broder eller syster som helt klart syndar och som inte verkar vilja upphöra med sin synd. Vi ska först prova med att tala privat med brodern i hopp om att han ska inse sin synd och omvända sig. Om inte det hjälper så kan vi ta hjälp av 2-3 andra bröder så att vi tillsammans kan försöka tala honom/henne tillrätta. Om inte heller detta resulterar i ett förändrat sinnelag så har vi ansvar att varsko hela församlingen, eftersom vi vet att lite jäst genomsyrar hela degen. Vi handlar inte rätt om vi låtsas som det regnar och låter församlingsmedlemmar “synda ifred” utan att reagera, med risk att medlemmarna känner att det är högt till tak vad gäller synd och ingenting som är särskilt farligt. Om inte ens en exponering inför församlingsmedlemmarna hjälper, så måste vi betrakta den här brodern/systern som en person som inte är frälst och som en utomstående. Vi har då gjort vad vi kunnat, men vi kan självfallet fortsätta att be för personen och försöka påverka honom/henne att omvända sig till den smala stigen. Ovan nämnda förfarande är alltså vad Jesus menar med “Allt vad NI binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad NI löser på jorden skall vara löst i himlen”.

Så varför fick då Petrus en sådan fullmakt helt separat två kapitel innan? Matt. 16 säger inte att en sådan fullmakt ges ENDAST till Petrus, utan det råkar bara vara så att det var Petrus som Jesus hade en närmare dialog med. Det finns massor av exempel i Bibeln där Jesus berättar om attribut som passar en person utan att för den skull exkludera andra. Som exempel så talade Jesus om för Petrus att han skulle komma att förneka honom, men trots att det var Petrus som han berättade det för så innebär det inte att övriga lärljungar INTE skulle förneka honom. Alla får skingrades den natten som Jesus blev förrådd. Paulus säger “Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig FÖR MIG” (Gal. 2:20). Trots att Paulus här försäkrar att Jesus dött FÖR HONOM (Paulus) så utesluter ju detta inte att Jesus dog för alla andra också. Visst kan väl vi säga till ett barn att han måste hålla snyggt i sitt rum, utan att för den skull mena att övriga barn inte behöver göra detsamma?

Det är förstås ett stort ansvar att besluta om en person ska vara kvar i den kristna gemenskapen eller inte, och ett sådant ansvar är kopplat framför allt till de som är pastorer/församlingsföreståndare eftersom de är satta att leda flocken. Så länge som Jesus levde så fanns det inga kristna församlingar förutom de som Jesus var orsaken till, men efter hans död så hade alltså hans apostlar huvudansvaret att forma församlingar byggda på Jesu lära – med dem själva som högsta församlingsledare. (Framför allt var det Jerusalem som betraktades som den högsta auktoriteten och som – enligt Apostlagärningarna – hjälpte till med kniviga församlingsfrågor såsom frågan om omskärelse.) Församlingsledarna utnämnde i sin tur andra kvalificerade män som församlingsledare, men både Paulus och Petrus varnade för att det skulle komma falska herdar ganska omgående efter deras död. Att få “himmelrikets nycklar” handlar alltså om ett sådant församlingsansvar – men Petrus var inte den enda aposteln som fick sådana nycklar.

Hela sammanhanget:

Matt. 16:14 De svarade: “Somliga säger Johannes Döparen, andra Elia och andra Jeremia eller någon av profeterna.” 15 Han sade till dem: “Och ni, vem säger ni att jag är?” 16 Simon Petrus svarade: “Du är Messias, den levande Gudens Son.” 17 Jesus sade till honom: “Salig är du, Simon, Jonas son. Ty kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen. 18 Jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den. 19 Jag skall ge dig himmelrikets nycklar. Allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himlen.” 20 Sedan förbjöd han lärjungarna att tala om för någon att han var Messias.

Jesus är den som kallas för “klippan” i Bibeln, och Jesus ska alltså bygga sin församling på den trosbekännelse att Jesus är Messias och Guds son – vilket är hela grunden/klippan/fundamentet för evangeliet. Petrus hade ju just bekänt att Jesus är Messias, den levande Gudens son, vilket Jesus ansåg vara en salig konfirmation och vilket är det ämne som han spann vidare på när han fortsatte att berätta att han ska bygga sin församling på den bekännelsen som är klippan (grunden). Du kan läsa mer om klippan här. Du kan läsa om den katolska kyrkans ursprung här.

Jesus är KLIPPAN som kyrkan ska byggas på och inte PETRUS – Matt. 16:18

Jan8

Bekännelsen att Jesus är Messias och Guds son är den klippa/grund som kyrkan ska byggas på, och inte Petrus, Maria, Johannes, Abraham eller någon annan

Bibeln lär att Jesus är Frälsaren, Guds son, Gud i köttslig form, den ende medlaren och den ende klippan. Därför är det olyckligt att ge Jesus KONKURRENS till titeln i form av ytterligare klippor (eller ytterligare medlare) som vi ska bygga våra kristna liv på.

Jesus är den som kallas för “klippan” i Bibeln, och Jesus ska alltså bygga sin församling på den trosbekännelse att Jesus är Messias och Guds son – vilket är grunden/klippan/fundamentet för evangeliet. Petrus hade ju just bekänt att Jesus är Messias, den levande Gudens son, vilket Jesus ansåg vara en salig konfirmation och vilket är det ämne som han spann vidare på när han fortsatte att berätta att han ska bygga sin församling just på den bekännelsen.

Den katolska kyrkan har alltid haft problemet med att upphöja människor alldeles för mycket, och jungfru Maria betraktas som en person som levt utan synd precis som Jesus Kristus och som ofta tillbes eller åtminstone bes genom, trots att Jesus är vår ende medlare enligt skriften och den ende som vi ska tillbe. Tron att Maria har gudomliga krafter och kan påverka våra liv, är en form av avgudadyrkan, vilket betyder att det första budet (“Du skall inga andra gudar hava jämte mig”) är i farozonen. Helgon har ofta ett stort fokus inom Katolska kyrkan, och även idén att aposteln Petrus är klippan som vi ska bygga kyrkan på. Nedan vers är den berömda vers som katoliker ofta åberopar för att hitta stöd för att den Katolska kyrkan kan härledas tillbaka till Petrus som de menar är grunden för deras speciella kyrka och inga andra kyrkor. Om det nu är den Katolska kyrkan som vi kan läsa om i versen, varför skulle inte Gud kunna visa detta lite tydligare, om det nu handlar om den enda sanna Kyrkan? Det finns många ärliga Gudssökare som inte hittar minsta spår av den Katolska kyrkan i nedan stycke eller i andra stycken.

Matt. 16:16 Simon Petrus svarade: ”Du är Messias, den levande Gudens Son.” 17 Jesus sade till honom: ”Salig är du, Simon, Jonas son. Ty kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen. 18 Jag säger dig: Du är Petrus [petros], och på denna klippa [petra] skall jag bygga min församling,och helvetets portar skall inte få makt över den. 19 Jag skall ge dig himmelrikets nycklar. Allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himlen.”

Petrus namn betyder klippa (petros), men Jesus sa “Du är Petrus (petros), och på denna klippa (petra) skall jag bygga min församling”. Petra är feminint och betyder en stor sten eller klippa, och Petros är maskulint och betyder sten, stenblock eller stenbumling. Man kan förstå varför Jesus valde att adressera Petrus på det sättet han gjorde, eftersom petros och petra låter så lika (det är t o m lite vitsigt), men han hävdar ju inte att det är Petrus som är den Petra som församlingen ska byggas på. Om nu Jesus skulle välja ut en av sina apostlar att vara en klippa vid sidan av honom, varför valde han just Petrus, och varför valde han inte fler apostlar till att vara klippor? Och är två klippor nog? Tre eller fyra klippor blir för många? (Eller kanske vi ska inkludera Maria som en tredje klippa.) Nej, att göra en annan person till en så viktig klippa vid sidan av Jesus själv, vore att kompromissa med det första budet om att vi inte ska göra oss avgudar.

Avsnittet börjar med en fråga, och Jesus ger dem svaret som inkluderar det här med KLIPPAN. “Vem säger folket att Människosonen är—Och ni, vem säger ni att jag är?”. Eftersom ämnet handlar om Jesus identitet, så förstår vi att KLIPPAN är JESUS som församlingen ska byggas på, vilket ju är fullständigt naturligt. Kristna runtomkring vår jord ska alltså se Jesus Kristus som den fasta klippan att grunda sina kristna liv på (finns det någon bättre grund?!), och det är också vad resten av Bibeln ger stöd för. Fokus ska alltså vara på vår mästare JESUS, och han behöver inga konkurrenter. Men om vi skulle vägra att se Petrus som en klippa (eftersom avsnittet inte ger stöd för det), syndar vi då?

Det finns katoliker som menar att Jesus talade arameiska, och bara nämnde Petrus arameiska namn Kefas, men det nya testamentet skrevs ner under inspiration av Gud på grekiska. En arameisk översättning kan inte betraktas som mer precist än grundspråket grekiska, och den helige Andes inspiration kan vi lita på. En del föreslår att det handlar om en trosförkunnelse från Petrus sida när han bekräftar att Jesus är Messias och den klippa som kyrkan ska byggas på, vilket ger samma resultat.

Himmelrikets nycklar, ska ges till Petrus, men det står inte att det på något sätt är kopplat till den katolska kyrkan, och inte heller står det att Petrus ensam ska få sådana nycklar medan exempelvis de övriga apostlarna INTE skulle föräras några nycklar. Det var Petrus som Jesus råkade samtala med, och därför valdes han som exempel. Vi har alla ansvar för våra kristna liv, och vi har alla fått en slags nyckel till Guds rike, som det gäller att vi förvaltar väl – så att vi inte tappar den.

Att basera en doktrin på att denna vers säger att den Katolska kyrkan är vad vi ska bygga på, är förstås riskfyllt. Skulle verkligen Gud förkunna en så pass viktig sanning på ett så vagt sätt? Den syndfrie Jesus är vad vi ska bygga på (GUD i kött), och inte en av hans lärljungar. I Matt. 16:23, bara fem verser efter att han kallade Petrus vid sitt namn, så kallade han också Petrus för Satan…

Jehovas Vittnen har också ett par favoritverser som de använder för att ge stöd för att just deras Kyrka/lära beskrivs som den enda sanna läran. De tolkar in sin tidskrift Vakttornet (som är deras heliga skrift förutom Bibeln) i dessa verser:

Matt. 25:21 BRA, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!

Matt. 24:45 Om det finns en trogen och förståndig tjänare, som av sin herre blivit satt över de andra tjänarna för att ge dem mat i rätt tid, 46 salig är den tjänaren, om hans herre finner honom göra så, när han kommer.

Så Gode och trogne tjänare = Vakttornet (eller Jehovas Vittnens församling). Eller är det otydligt? 🙂

Om vem som helst kan välja ut en bibelvers och mena att den syftar på just deras kyrka, så riskerar vi att bli som vågen på havet, som går hit och dit. “Församlingen” eller “Kristi kropp” är inte ett speciellt samfund, utan det handlar om KRISTNA över hela världen. De första kristna, som vi kan läsa om i Apostlagärningarna, var inte med i den katolska kyrkan, utan de samlades för det mesta i olika grupper i hemmen. Stora städer kunde förstås ha ett flertal kristna grupperingar, och det är förstås väldigt troligt att dessa samlingsplatser gavs olika namn för att hålla isär dem, och för att ge sig själva någon form av adress. Det kunde ha räckt med Simons hus, Jakobs församling, el dyl, och om det handlade om en stor byggnad så kunde ju hela den byggnaden (kyrkan), ges ett namn. Ecclesia behöver dock inte vara en viss byggnad eller församling, utan det kan syftas på en grupp kristna som samlas för gemenskap och tillbedjan. De skrifter som de använde var förstås gamla testamentet, men så småningom också de brev och ögonvittnesskildringar som senare skulle hamna i vårt nya testamente – av just den anledningen att de alltid betraktats som genuina och alltid varit i bruk.

Verser som visar att Jesus är den ende klippan

Rom. 9:33 så som det står skrivet: Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa till fall. Men den som tror på honom skall inte stå där med skam.

1 Kor.10:2 Alla blev i molnskyn och i havet döpta till Mose.3 Alla åt samma andliga mat 4 och alla drack samma andliga dryck. De drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus. 5 Men de flesta av dem hade Gud inte behag till. De föll och låg kringspridda i öknen.

1 Kor. 3:11 Ty någon annan grund kan ingen lägga än den som är lagd, Jesus Kristus.

1 Petrus 2:4 Kom till honom, den levande stenen, som visserligen är förkastad av människor men är utvald och dyrbar inför Gud. 5 Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap, som skall frambära andliga offer som Gud tack vare Jesus Kristus tar emot med glädje.6 Det står nämligen i Skriften: Se, jag lägger i Sion EN utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den skall aldrig komma på skam. 7 För er som tror är den alltså dyrbar, men för dem som inte tror har den sten som byggnadsarbetarna kastade bort, blivit en hörnsten, 8 en stötesten och en klippa (petra) till fall. De stöter emot den därför att de inte lyder ordet. Så var också bestämt om dem.

Ef. 2:19 Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj. 20 Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv.21 Genom honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren. 22 I honom blir också ni uppbyggda till en Guds boning genom Anden

1 Sam. 2:2 Ingen är helig som Herren, ty ingen finns utom dig. Ingen klippa är som vår Gud.

Psalm 18:31 Ty vem är Gud förutom Herren, vem är en klippa utom vår Gud?

Psalm 95:1 Kom, låt oss höja glädjerop till Herren, jubel till vår frälsnings klippa.

5 Mosebok 32:3 Ty Herrens namn skall jag förkunna, ge ära åt vår store Gud. 4 Han är Klippan, fullkomliga är hans gärningar, ty alla hans vägar är rätta. En trofast Gud utan svek, rättfärdig och rättvis är han.—15 Då blev Jesurun fet och slog bakut. Du blev fet och tjock och stinn. Han övergav Gud, sin skapare, och föraktade sin frälsnings klippa.—18 Du övergav Klippan som födde dig. Du glömde Gud som gav dig livet.

Upp. 21: 14 Stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stod tolv namn, namnen på Lammets tolv apostlar. (alltså inte en grundsten utan tolv…)

Ignatius använde termen “katolska kyrkan” år 107 e Kr. och det betyder att han syftar på den kyrka som idag går under samma benämning?

Det finns många teologer som är av åsikten att flera (eller alla) texter som tillskrivs Ignatius antingen är falska, eller har översatts felaktigt. Det är således riskfyllt att lägga ner hela sin själ i idén att Ignatius alster är sanna, och att han med sin term syftade på den katolska kyrkan som vi känner till idag.

“Schaff comments: “been found in this letter to the Romans, especially as in this letter we first find the use of the phrase “Catholic Church” in patristic writings.” (Philip Schaff: Ante-Nicene Fathers, Vol. I, Introductory Note To The Epistle Of Ignatius To The Ephesians.) We feel it is proof enough to reject all as forgeries. “See that ye all follow the bishop, even as Jesus Christ does the Father … Let no man do anything connected with the Churchwithout the bishop. Let that be deemed a proper Eucharist, which is [administered] either by the bishop, or by one to whom he has entrusted it. Wherever the bishop shall appear, there let the multitude [of the people] also be; even as, wherever Jesus Christ is, there is the Catholic Church. It is not lawful without the bishop either to baptize or to celebrate a love-feast; but whatsoever he shall approve of, that is also pleasing to God, so that everything that is done may be secure and valid. (The Epistle of Ignatius to the Smyrnaeans, Chapter VIII.-Let Nothing Be Done Without the Bishop.)”

Läs mer på websidan här

Andra vanliga katolska argument

Katoliker vill väldigt gärna förlita sig på kyrkofäderna, men vilka kyrkofäder väljer de nu när kyrkofäderna hade olika åsikter? Framför allt är det en ENORM skillnad mellan Augustinus åsikter (Augustinus som den Katolska kyrkan ser som en av deras grundare förutom Petrus), och de kyrkofäder som levde INNAN Augustinus. Exempelvis trodde inte NÅGON av de kyrkofäderna som levde de första århundradena e Kr. på arvsynden (det finns inget känt undantag, och här inkluderar jag även Origen).

Katoliker förundras över att icke-katoliker menar sig kunna tolka skriften själv, för vem har rätt om man kommer till olika tolkningar? Det är den som är närmast Bibeln! Står det “elefant” så betyder det “elefant”, och om någon menar att det betyder “get“, så ligger bevisbördan på den personen. Vi ska göra som de judiska bereerna. De accepterade inte Paulus åsikter trots att han var en Guds apostel. Nej, först jämförde de det han sa med skriften (på deras tid GT), för att se om det han sa stämde.

Apg. 17:11 Judarna där var mer öppna än de i Tessalonika. De tog emot ordet med all villighet och forskade dagligen i Skrifterna FÖR ATT SE om det kunde förhålla sig så.

Om inte vi själva kan tolka skriften så måste vi alltså välja ANDRA som ska tolka skriften ÅT OSS, och det klarar vi alltså av? Så vi kan absolut inte läsa och tolka skriften själva, men däremot är det en enkel cakewalk att utse andra som får vårt förtroende att tolka skriften åt oss? Inte ens katoliker menar att alla påvar och präster är “riktiga” påvar och präster, så hur ska vi själva kunna besluta vilka som är sanna eller falska påvar och präster som ska tolka skriften åt oss? Vilken rysk roulette! Det är BIBELN som ska korrigera oss, men problemen börjar så fort man föredrar att tolka skriften via människor som filter, eller utomstående skrifter.

Mackabeerböckerna är inte kanoniska och inte inluderade i Bibeln. Inte heller räknas de som sanna fortsättningar tiill 1 Mackabeerboken:

Maccabees 15:38,39 CT ”So these things being done with relation to Nicanor and from that time the city being possessed by the Hebrews, I also will here make an end of my narration. Which if I have done well and as it becometh the history, it is what I desired: but if not so perfectly, it must be pardoned me.”

Paulus förordar en slags apostolisk succession, där en tidigare pastor (såsom Timotheus och Titus) bokstavligt talat ska lägga händerna på en lämplig efterföljare som klarar kraven för ett pastorsjobb. Intressant nog är ett av pastorskraven att det måste vara en “en enda kvinnas man”, vilket är en stor kontrast till katolska kyrkans krav att deras påvar måste leva i celibat. Dessvärre förklarar också Paulus att det skulle börja spåra ur ganska omgående, eftersom ulvar i fårakläder skulle komma för att förvränga sanningen och locka bort flocken. Bland de kristna själva! Det Paulus varnar för skulle bland annat kunna inkludera den katolska kyrkans födelse, som ju avviker radikalt från vad Bibeln lär och vad de gamla kyrkofäderna lärde.

Apg 20: 28 Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. 29 Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden. 30 Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida. 31 Håll er därför vakna och kom ihåg att jag ständigt i tre års tid natt och dag har varnat var och en av er under tårar.

Tyckte aposteln PETRUS att PAULUS brev var svåra att förstå? 2 Pet. 3:15

Dec31

Så har också vår älskade broder PAULUS skrivit till er enligt den vishet som han fått, 16 och så gör han i alla sina BREV, när han talar om detta. I dessa BREV finns en del som är SVÅRT ATT FÖRSTÅ —(2 Pet. 3:15)

En del kommer inte längre än så när de läser Petrus åsikter om Paulus brev, men läser vi längre så ser vi att Petrus inte alls påstår att Paulus brev i allmänhet är svåra att förstå. Han fortsätter ju att säga att de som har svårt att förstå handlar om OKUNNIGA OCH OBEFÄSTA MÄNNISKOR som FÖRVRÄNGER texten TILL SITT EGET FÖRDÄRV, som de också gör med ÖVRIGA BIBELTEXTER.

2 Peter. 3:15 Så har också vår älskade broder Paulus skrivit till er enligt den vishet som han fått, 16 och så gör han i alla sina brev, när han talar om detta. I dessa brev finns en del som är svårt att förstå och som okunniga och obefästa människor förvränger till sitt eget fördärv – något som också sker med de övriga Skrifterna.17 Därför, mina älskade, då ni redan vet detta, var på er vakt, så att ni inte dras med i de laglösas villfarelse och förlorar ert fäste.

Det bättre alternativet är ju att INTE förvränga texter, utan försöka läsa som det står i den egentliga kontexten. Poesi ska läsas som poesi, liknelser som liknelser, historia som historia, profetior som profetior, etc. Det är intressant att notera att Petrus likställer Paulus skrifter med DE ÖVRIGA SKRIFTERNA, och här måste han ju mena det gamla testamentets skrifter som ju var kända för dem. Paulus färska brev var alltså lika trovärdiga som gamla testamentets texter, och eftersom det gamla testamentets texter anses vara skrivna av rättfärdiga män under inspiration från Gud själv, så borde detsamma gälla Paulus texter som Petrus bedömer på samma sätt. Petrus fortsätter med att varna för att vi måste vara på vår vakt så att vi inte dras med i de laglösas villfarelser och på så sätt förlorar vårt fäste. Vad gäller laglösa, så kan det handla om människor som försöker förminska syndens allvar (som Satan gjorde gentemot Eva i Eden – när han fick henne att tro att synd INTE orsakar andlig död), och som menar att vi kristna är frälsta även om vi syndar.

Kol. 4:16 När mitt brev har blivit uppläst hos er, se då till att det också blir uppläst i församlingen i Laodicea och att ni får läsa brevet som kommer från dem.

2 Thess. 3:14 Om någon inte rättar sig efter det vi säger i detta brev, ge noga akt på honom och ha inte något med honom att göra, så att han får skämmas. 15 Men betrakta honom inte som en fiende, utan tillrättavisa honom som en broder.

2 Kor. 10: 4 De vapen vi strider med är inte svaga utan har makt inför Gud att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader 5 och allt högt som reser sig upp mot kunskapen om Gud.Och vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus 6 och är beredda att straffa all olydnad, så snart ni har blivit fullkomligt lydiga.

2 Tim. 3:16 Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, 17 för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.

Det är också tänkt att vi ska förstå skriften, så det skulle inte vara Guds mening att vi inte skulle förstå det som Paulus skriver. Han har ju skrivit nästan hälften av texten i det nya testamentet!

Apg. 17:10 Redan samma natt skickade bröderna i väg Paulus och Silas till Berea. Så snart de kom dit gick de till judarnas synagoga. 11 Judarna där var mer öppna än de i Tessalonika. De tog emot ordet med all villighet och forskade dagligen i Skrifterna för att se om det kunde förhålla sig så.

Matteus 22:37 Han svarade: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.

1 Kor. 15:34 Nyktra till på allvar och synda inte. Några av ER har ingen kunskap om Gud. Till er skam säger jag det.

Ef. 1:17 Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Fader, skall ge er vishetens och uppenbarelsens Ande, så att ni får en rätt kunskap om honom.

2 Tim. 2: 15 Gör allt du kan för att bestå provet inför Gud, likt en arbetare som inte behöver skämmas utan rätt delar sanningens ord.

Ordsp. 11:9 Med sin mun fördärvar den gudlöse sin nästa, genom kunskap blir de rättfärdiga räddade.

Vad gäller Paulus kritik av Kefas (som inte var ett ovanligt namn) vad gäller frågan om kravet på omskärelse av judar så verkar det som det inte är Petrus det handlar om utan en annan lärljunge som också heter Kefas. Det kan du läsa mer om här.

Satans lögn är “Ni skall visst inte dö”, men synd leder alltjämt till döden

Feb23

Satans eviga lögn: “Ingalunda skall ni dö” (1917)

Satans list och välbekanta lögn till Eva i Eden (1 Mosebok 3:4) går igen idag fast vi kanske inte inser hur vanlig lögnen är. Satans enda mål är att försöka få oss att SYNDA. Varför det? Jo, för hans slutmål är att hindra så många människor som möjligt från att bli frälsta och komma in i Guds rike. Hans förhoppning är att vi hamnar i HELVETET och det är det han strävar efter varje minut så länge som han fortfarande går fri. För att förmå Eva att synda fick han henne att tro att SYND LEDER INTE TILL DÖD. Det är precis tvärt om vad Gud sade:

1 Mosebok 2:17 men av kunskapens träd på gott och ont skall du icke äta, ty när du äter därav, skall du DÖDEN DÖ

Att synda mot Gud (i det här fallet att äta en förbjuden frukt) leder till andlig DÖD. Just i Adam och Evas fall ledde deras synd också till fysisk död eftersom de blev utkastade från Eden och inte längre kunde nå den livgivande frukten. Adams synd orsakar även fysisk död till alla hans efterkommande (och vi drabbas av andlig död om vi själva syndar).

Varje gång vi dunkar en syndare i ryggen och säger “Allt är väl med din själ och Gud älskar dig som du är” så förmedlar vi Satans lögn. Detta gäller även om personen vi dunkar i ryggen ser sig själv som kristen och tror på Gud. Vi kanske gör detta i all välmening och bara vill vara “snälla” och “uppmuntra”, men det är ändå Satans gift som vi sprider ut eftersom vi “uppmuntrar” en person att välja fel väg. Ibland är det snällare att säga till människor sådant som de kanske egentligen INTE vill höra (fast man kan ändå förmedla sanningar på ett smidigt sätt). Det kanske inte alls är populärt att säga till en människa att han/hon måste sluta synda och i stället bära sitt kors dagligen. Även Petrus ville “vara snäll” mot Jesus när han försökte förmå Jesus att inte välja lidandets och dödens väg.

Matt. 16:22 Då tog Petrus honom avsides och begynte ivrigt motsäga honom och sade: »Bevare dig Gud, Herre! Ingalunda får detta vederfaras dig.»3 Men han vände sig om och sade till Petrus: »Gå bort, Satan, och stå mig icke i vägen; du är för mig en stötesten, ty dina tankar äro icke Guds tankar, utan människotankar.»

Även sant kristna kan lockas av sina begär och välja att leva i synd. Om även Kung David, som var en man av Guds eget hjärta, kunde välja att leva i synd ca ett år innan han omvände sig så kan vem som helst frestas att välja en liknande väg. Bibeln säger att synd=död och det gäller ALLA. Frälst som ofrälst. Det finns inte två sorters syndare 1) Frälst syndare: Troende person som lever i synd men som alltid är förlåten, och 2) Ofrälst syndare: Ej troende person som lever i precis samma synd som personen i punkt 1 men som INTE är förlåten. Förlåten blir man i båda fallen endast om man erkänner sina synder och OMVÄNDER sig (och naturligtvis tror på Gud).

Det finns många falska läror som Satan kan använda sig av för att förmå svaga kristna att lockas till synd och hamna i fördärvet. Predestinationsläran, läran om “en gång frälst alltid frälst”, läran om arvsynden, läran om att nåden alltid täcker synder, läran om det saliga bytet (att vi har fått Jesus rättfärdighet och han tagit vår synd, vilket innebär att Gud ser oss som rättfärdiga även om vi lever orättfärdigt), läran om “ingen kan sluta synda får då dog Jesus för oss i onödan“, läran att synd endast leder till reducerade gåvor i himlen och trubbel här på jorden, etc. Dessa läror ger oss ursäkter för att synda. Jag tror inte det betyder att kristna därför med glädje kastar sig in i diverse synder utan några som helst betänkligheter (fast det kanske finns sådana också) utan jag tror snarare att risken gäller svaga kristna som brottas med någon synd och som kan lockas att fortsätta pga att vi ger dem en falsk trygghet när vi påstår att synd inte leder till döden bara de tror på Gud och gör sitt bästa. Eftersom det finns finns människor som känner sig otroligt frestade av vad världen kan erbjuda och som har svårt att hålla sina köttsliga begär under kontroll, så kan det innebära att de helt enkelt är nöjda om de överhuvudtaget kommer in i himlen. Om de då får för sig att de faktiskt kan ha några av sina synder och sin frälsning samtidigt, så ger vi dem en bedräglig trygghet när vi förlamar dem genom att inte motivera dem att bryta sitt syndiga mönster. De tror ju att de är frälsta i alla fall eftersom de ju “tror på Gud”.

Synd = död, för både kristna och icke kristna:

Rom 6:16 I veten ju, att när I ställen eder i någons tjänst för att lyda honom, så ären I tjänare under denne, som I sålunda lyden, vare sig det är under synden, vilket leder till DÖD, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet.

Rom. 6:²⁰Medan I voren syndens tjänare, voren I ju fria ifrån rättfärdighetens tjänst; ²¹men vilken frukt skördaden I då därav? Jo, det som I nu blygens för; änden på sådant är ju DÖDEN. ²²Men nu, då I haven gjorts fria ifrån synden och blivit Guds tjänare, nu skörden I frukten av detta: I varden helgade; och änden bliver att I undfån evigt liv. ²³Ty den lön som synden giver är DÖDEN, men den gåva som Gud av nåd giver är evigt liv, i Kristus Jesus, vår Herre.

Rom. 8:⁶Och köttets sinne är DÖD, medan Andens sinne är liv och frid. ⁷Köttetssinne är nämligen fiendskap mot Gud, eftersom det icke är Guds lag underdånigt, ej heller kan vara det. ⁸Men de som äro i ett köttsligt väsende kunna icke behaga Gud.— ¹³Ty om i leven efter köttet, så skolen I DÖ; men om I genom ande döden kroppens gärningar, så skolen I leva.

Jakobsbrevet 1:15 Sedan, när begärelsen har blivit havande, föder hon synd, och när synden har blivit fullmogen, framföder hon DÖD.

Jakob 5:19 BRÖDER, om någon bland ER går vilse, bort från sanningen och någon omvänder honom, 20. så skall han veta, att den som omvänder en syndare från hans villoväg, frälser EN SJÄL FRÅN DÖDEN och skyler över mängd av synder.

Upp. 21:8 Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna, de otuktiga, trollkarlarna, avgudadyrkarna och alla lögnare skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra DÖDEN.“

1 Pet 2:11 Mina älskade, jag förmanar eder såsom »gäster och främlingar» att taga eder till vara för de köttsliga begärelserna, vilka föra krig mot SJÄLEN.

Galaterbrevet 6:8 Den som sår i sitt kötts åker skall av köttet skörda UNDERGÅNG, men den som sår i Andens åker skall av Anden skörda evigt liv.

Mark 9:47 Och om ditt öga är dig till förförelse, så riv ut det. Det är bättre för dig att ingå i Guds rike enögd, än att hava båda ögonen i behåll och kastas i Gehenna

Joh. 3:36 Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte LYDER Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.

1 Peter 4:18 Och om den rättfärdige med knapp nöd bliver frälst, »huru skall det då gå den ogudaktige och syndaren?

Jesus lärljungar blev kallade men verkar ha återvänt som fiskare

Nov19

Fiskarna (männen, inte djuren) lämnade onekligen allt och följde Jesus med en gång, men det verkar som åtminstone några utav dem återgick till sina sysslor och kanske ångrade sig? Jag kan inte bevisa det, men om detta inte är vad som egentligen hände så har vi en bibelmotsägning. Jag ska förklara…

I Matteus 4 så kan vi läsa om den första kallelsen till de fyra fiskarna att följa Jesus och bli hans lärljungar. Vi kan även läsa om kallelsen i Markus 1, Lukas 5 och Johannes 21.

I Lukas 4:38-39 så kan vi läsa att Petrus svärmor blev helad INNAN kallelsen av de fyra fiskarna men i berättelsen i Matteus och Markus så inträffar helandet EFTER kallelsen.

Vi kan också läsa om väldigt olika omständigheter kring kallelsen i de olika evangelierna. I en berättelse så är Jesus nästan pressad ner i vattnet pga den stora folkmängden, och i en annan berättelse så verkar han gå en ensam promenad utmed strandkanten samtidigt som han kallar alla fiskarna på en gång – såsom i Lukas evangelium – med inga människor runtomkring sig. Men i Matteus och Markus så kallar han dem två i taget. I Matteus så kan vi inte läsa att fiskarna fick massor med fisk, men i Lukas så får de så mycket fisk att näten börjar spricka.

Så enda sättet att få ihop dessa olika versioner verkar vara att fiskarna omedelbart följde Jesus (eftersom det står så) MEN att de vid ett senare tillfälle återvände till sina gamla sysslor. Åtminstone några av dem, och framför allt Peter. Det är förstås ingen motsättning att välja att följa Jesus men att ändå ha kvar fiskeriet som medel att få in fisk, men det är just KALLELSEN att följa Jesus och bli hans lärljunge som verkar ha skett vid mer än ett tillfälle trots att det borde ha räckt med en. Detta skulle kunna förklara varför Petrus sa till Jesus (efter miraklet med den enorma mängden fisk i näten) “Gå bort ifrån mig, Herre; jag är en syndig människa”. Det finns få andra förklaringar till en sådan kommentar vid det tillfället. Att se näten fulla med fisk borde inte vara något att känna sig syndig över. Såvida han inte kände med sig att han blivit kallad tidigare men återvänt till sitt gamla liv…

Matteus

Kallelsen först:

Matteus 4: ¹⁸Då han nu vandrade utmed Galileiska sjön, fick han se två bröder, Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder, kasta ut nät i sjön, ty de voro fiskare.¹⁹Och han sade till dem: »Följen mig så skall jag göra eder till människofiskare.»²⁰Strax lämnade de näten och följde honom. ²¹När han hade gått därifrån ett stycke längre fram, fick han se två andra bröder, Jakob, Sebedeus’ son, och Johannes, hans broder, där de jämte sin fader Sebedeus sutto i båten och ordnade sina nät; och han kallade dem till sig.²²Och strax lämnade de båten och sin fader och följde honom.

Petrus svärmor efteråt:

Matteus 8:⁵När han därefter kom in i Kapernaum, trädde en hövitsman fram till honom och bad honom— ¹⁴När Jesus sedan kom in i Petrus’ hus, fick han se hans svärmoder ligga sjuk i feber. ¹⁵Då rörde han vid hennes hand, och febern lämnade henne; och hon stod upp och betjänade honom.

Lukas

Petrus svärmor först:

Lukas 4:³⁸Men han stod upp och gick ut ur synagogan och kom in i Simons hus. Och Simons svärmoder var ansatt av en svår feber, och de bådo honom för henne. ³⁹Då trädde han fram och lutade sig över henne och näpste febern, och den lämnade henne; och strax stod hon upp och betjänade dem.

Kallelsen efteråt:

Lukas 5: Då nu en gång folket, för att höra Guds ord, trängde sig inpå honom där han stod vid Gennesarets sjö, ²fick han se två båtar ligga vid sjöstranden; men de som fiskade hade gått i land och höllo på att skölja sina nät. ³Då steg han i en av båtarna, den som tillhörde Simon, och bad honom lägga ut något litet från land. Sedan satte han sig ned och undervisade folket från båten. ⁴Och när han hade slutat att tala, sade han till Simon: »Lägg ut på djupet; och kasten där ut edra nät till fångst.» ⁵Då svarade Simon och sade: »Mästare, vi hava arbetat hela natten och fått intet; men på ditt ord vill jag kasta ut näten.» ⁶Och när de hade gjort så, fingo de en stor hop fiskar i sina nät; och näten gingo sönder. ⁷Då vinkade de åt sina kamrater i den andra båten, att dessa skulle komma och hjälpa dem. Och de kommo och fyllde upp båda båtarna, så att de begynte sjunka. ⁸När Simon Petrus såg detta, föll han ned för Jesu knän och sade: »Gå bort ifrån mig, Herre; jag är en syndig människa.» ⁹Ty för detta fiskafänges skull hade han och alla som voro med honom betagits av häpnad, ¹⁰jämväl Jakob och Johannes, Sebedeus’ söner, som deltogo med Simon i fisket. Men Jesus sade till Simon: »Frukta icke; härefter skall du fånga människor.» ¹¹Och de förde båtarna i land och lämnade alltsammans och följde honom.

Markus

Kallelsen först:

Markus 1: ¹⁶När han nu gick fram utmed Galileiska sjön, fick han se Simon och Simons broder Andreas kasta ut nät i sjön, ty de voro fiskare.¹⁷Och Jesus sade till dem: »Följen mig, så skall jag göra eder till människofiskare.» ¹⁸Strax lämnade de näten och följde honom. ¹⁹När han hade gått litet längre fram, fick han se Jakob, Sebedeus’ son, och Johannes, hans broder, där de sutto i båten, också de, och ordnade sina nät. ²⁰Och strax kallade han dem till sig; och de lämnade sin fader Sebedeus med legodrängarna kvar i båten och följde honom. ²¹Sedan begåvo de sig in i Kapernaum; och strax, på sabbaten, gick han in i synagogan och undervisade.

Petrus svärmor efteråt:

Markus 1: ²⁹Och strax då de hade kommit ut ur synagogan, begåvo de sig med Jakob och Johannes till Simons och Andreas’ hus. ³⁰Men Simons svärmoder låg sjuk i feber, och de talade strax med honom om henne.³¹Då gick han fram och tog henne vid handen och reste upp henne; och febern lämnade henne, och hon betjänade dem.

Johannes variant

Johannes 1: ³⁸Då vände sig Jesus om, och när han såg att de följde honom, frågade han dem: »Vad viljen I?» De svarade honom: »Rabbi» (det betyder mästare) »var bor du?» ³⁹Han sade till dem: »Kommen och sen.» Då gingo de med honom och sågo var han bodde; och de stannade den dagen hos honom. — Detta skedde vid den tionde timmen. ⁴⁰En av de två som hade hört var Johannes sade, och som hade följt Jesus, varAndreas, Simon Petrus’ broder. ⁴¹Denne träffade först sin broder Simon och sade till honom: »Vi hava funnit Messias» (det betyder detsamma som Kristus). ⁴²Och han förde honom till Jesus. Då såg Jesus på honom och sade: »Du är Simon, Johannes’ son; du skall heta Cefas» (det betyder detsamma som Petrus). ⁴³Dagen därefter ville Jesus gå därifrån till Galileen, och han träffade då Filippus. Och Jesus sade till honom: »Följ mig.»

Johannes 21¹Därefter uppenbarade sig Jesus åter för lärjungarna, vid Tiberias’ sjö; och vid den uppenbarelsen gick så till: ²Simon Petrus och Tomas, som kallades Didymus, och Natanael, han som var från Kana i Galileen, och Sebedeus’ söner voro tillsammans, och med dem två andra av hans lärjungar. ³Simon Petrus sade då till dem: »Jag vill gå åstad och fiska.» De sade till honom: »Vi gå också med dig.» Så begåvo de sig åstad och stego i båten. Men den natten fingo de intet. ⁴När det sedan hade blivit morgon, stod Jesus där på stranden; dock visste lärjungarna icke att det var Jesus. ⁵Och Jesus sade till dem: »Mina barn, haven I något att äta?» De svarade honom: »Nej.» ⁶Han sade till dem: »Kasten ut nätet på högra sidan om båten, så skolen I få.» Då kastade de ut; och nu fingo de en så stor hop fiskar, att de icke förmådde draga upp nätet. ⁷Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: »Det är Herren.» När Simon Petrus hörde att det var Herren, tog han på sig sin överklädnad — ty han var oklädd — och gav sig i sjön. ⁸Men de andra lärjungarna kommo med båten och drogo efter sig nätet med fiskarna; de voro nämligen icke längre från land än vid pass två hundra alnar. ⁹När de sedan hade stigit i land, sågo de glöd ligga där och fisk, som låg därpå, och bröd. ¹⁰Jesus sade till dem: »Tagen hit av de fiskar som I nu fingen.» ¹¹Då steg Simon Petrus i båten och drog nätet upp på land, och det var fullt av stora fiskar, ett hundra femtiotre stycken. Och fastän de voro så många, hade nätet icke gått sönder. ¹²Därefter sade Jesus till dem: »Kommen hit och äten.» Och ingen av lärjungarna dristade sig att fråga honom vem han var, ty de förstodo att det var Herren.¹³Jesus gick då fram och tog brödet och gav dem, likaledes ock av fiskarna. ¹⁴Detta var nu tredje gången som Jesus uppenbarade sig för sina lärjungar, sedan han hade uppstått från de döda.—²²Jesus svarade honom: »Om jag vill att han skall leva kvar, till dess jag kommer, vad kommer det dig vid? Följ du mig.»

Paulus kritiserade KEFAS i Gal. 2:11-14 som INTE var aposteln PETRUS

Nov17

Men när CEFAS (KEFAS SFB) kom till Antiokia, trädde jag öppet upp mot honom, ty han hade befunnits skyldig till en FÖRSYNDELSE (1917) Gal. 2:¹¹

Även om också aposteln Petrus vid ett tillfälle fick namnet Kefas av Jesus, så finns det flera skäl att betvivla att Petrus skulle vara den Kefas (i Antiokia) som vi kan läsa om i Gal. 2:11-14. Petrus var inte den enda personen i världen med det namnet, och han kallades för det mesta Petrus. Här nedan följer det berömda stället där Petrus till synes öppet kritiseras av Paulus. I 1917 års översättning läser vi Cefas men i andra översättningar såsom King James Bible (till skillnad mot andra engelska översättningar) så kan vi tyvärr läsa “Peter” fast det namnet inte står i originalspråket.

Vi har att göra med Strong’s 4074 petros, och Strong’s 2786 kefas. Tyvärr har många bibelöversättningar blandat dessa ord och översatt fel, och det gäller framför allt KJV som annars brukar vara den mest överlägsna översättningen.

Gal. 2:¹⁰Allenast skulle vi tänka på de fattiga; och just detta har jag också vinnlagt mig om att göra.¹¹Men när Cefas (Peter, KJV) kom till Antiokia, trädde jag öppet upp mot honom, ty han hade befunnits skyldig till en FÖRSYNDELSE.¹²Förut hade han nämligen ätit tillsammans med hedningarna; men så kommo några män dit från Jakob, och efter deras ankomst drog han sig tillbaka och höll sig undan, av fruktan för de omskurna.¹³Till samma SKRYMTERI gjorde sig också de andra judarna skyldiga, och så blev till och med Barnabas indragen i deras skrymteri.¹⁴Men när jag såg att de icke vandrade med fasta steg, enligt evangelii sanning, sade jag till Cefas i allas närvaro: »Om du, som är en jude, kan leva efter hednisk sed i stället för efter judisk, varför vill du då nödga hedningarna att leva efter judiskt sätt?»¹⁵Vi för vår del äro väl på grund av vår härkomst judar och icke »hedniska syndare» (1917) Strong’s 2786 kefas

Den grekiska grundtexten nämner aldrig Petrus utan använder kategoriskt Kefas. I Joh. 1:42 kopplas Petrus ihop med namnet Kefas, men intressant nog så kallade aldrig Jesus Petrus vid det namnet igen. Inte heller kallade någon annan person Petrus för Kefas i Apostlagärningarna och Petrus kallade sig inte heller Kefas i sina egna brev. Varför ska vi då anta att Petrus är den Kefas som det talas om i Gal. 2?

Joh. 1:41 Han fann först sin bror Simon och sade till honom: “Vi har funnit Messias” – det betyder Kristus. 42 Och han förde honom till Jesus. Jesus såg på honom och sade: “Du är Simon, Johannes son, du skall heta Kefas (Strong’s 2786 kefas) – det betyder Petrus.

Det verkar som Petrus insikt om att Jesus var Messias inspirerade Jesus att förknippa Petrus vid ett annat namn som innehar en viss dubbelbottnad betydelse. Men dels betyder det inte att Petrus var den enda personen med det namnet vid den här tiden (det var trots allt ett känt namn), och inte heller att Petrus från och med den tidpunkten måste glömma sitt första namn och hädanefter enbart hålla sig till Kefas-namnet. Vi vet att Petrus inte gjorde så, och inte heller slutade omvärlden att kalla honom Petrus.

Paulus refererar till 4074 petros i Gal. 1:18 och verkar här syfta på aposteln Petrus. (Att Petrus verkligen är 4074 petros kan vi se i exempelvis Matt. 4:18)

Gal. 1:18 Först tre år senare for jag upp till Jerusalem för att lära känna Kefas, (Strong’s 4074 petros) och jag stannade hos honom i femton dagar.19 Någon annan av apostlarna träffade jag inte, bara Jakob, Herrens bror.

I ovan passage borde Paulus mena Petrus eftersom han indirekt refererar till honom som en apostel i v. 19, och det står också “petros” i originalspråket.

Paulus refererade till Kefas på andra ställen, men är det då samma person?

1 Kor. 15:3 Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, 4 att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna, 5 och att han visade sig för Kefas (Strong’s 2786 kefas) sedan för de tolv. 6 Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu lever, medan några är insomnade. 7 Sedan visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna.

Paulus gör skillnad på personen Kefas och på “apostlarna” som är tolv till antalet. Det är inget bevis i sig eftersom Jesus skulle kunna ha visat sig separat för Petrus vid ett visst tillfälle, och för Petrus tillsammans med alla andra apostlar vid ett annat tillfälle, men det är en intressant iakttagelse.

1 Kor. 9:5 Har vi inte rätt att föra med oss en troende hustru, vi liksom de andra apostlarna och Herrens bröder och Kefas (Strong’s 2786 kefas)?6 Eller är det bara jag och Barnabas som inte har rätt att vara fria från arbete?

Här placerar Paulus Kefas utanför den grupp som han kallar för “apostlarna”. Vad har han för orsak att nämna Petrus för sig, separat från de andra apostlarna? (Ordet “särskilt” i den svenska översättningen i 1917 års översättning finns inte med i den grekiska grundtexten.)

Det finns historiskt stöd för att Kefas i Apg inte är den vi känner som aposteln Petrus. Eusebius skriver att Kefas råkar ha SAMMA NAMN som aposteln Petrus:

“And there is a story from Clement in the fifth of his Hypotyposeis in which he also says that Cephas, concerning whom Paul says: But, when Cephas came to Antioch, I resisted him to his face, was one of the seventy disciples, one who happened to have the same name as Peter the apostle” (Eusebius. The History of The Church. Book 1. 12)

Den som det refereras till är Klemens av Alexandria som levde mellan 150 – 215.e. Kr. Han hade förmodligen källor som inte längre finns kvar idag. Kefas var förmodligen en av de 70 lärljungarna men inte en av apostlarna. Informationen i Galaterbrevet får oss också att tro att Kefas inte är densamma som Petrus:

Gal. 2: 7 Tvärtom, de insåg att jag hade blivit betrodd med evangelium till de oomskurna liksom Petrus till de omskurna. 8 Han som hade gett Petrus (Strong’s 4074 petros) kraft att vara apostel bland de omskurna har också gett mig kraft att vara det bland hedningarna.9 Och när Jakob, Kefas (Strong’s 2786 kefas) och Johannes, som ansågs vara pelarna, förstod vilken nåd jag hade fått, räckte de mig och Barnabas handen som tecken på gemenskap. Vi skulle gå till hedningarna, de till de omskurna.

Gal. 2: ⁹och när de nu förnummo vilken nåd som hade blivit mig given, räckte de mig och Barnabas handen till samarbete, både Jakob och Cefas och Johannes, de män som räknades för själva stödjepelarna; vi skulle verka bland hedningarna, och de bland de omskurna. (1917)

Om Kefas är samma person som Petrus, varför byter Paulus namn i samma andetag och i samma beskrivning av en och samma händelse? Man kan också fundera över varför Petrus konsekvent använde “Petrus” i sina egna brev till hedningarna medan Paulus väljer den arameiska formen “Kefas” till samma hedningar? Det mest naturliga är att tro att Petrus och Kefas inte är samma personer, precis som grundtexten förmedlar.

“De sågo att jag har blivit betrodd” indikerar att Jakob, Kefas och Johannes hade noterat något som hänt i förfluten tid – att Paulus hade blivit betrodd att sprida evangeliet till de oomskurna och Petrus till de omskurna. Dessa iakttagelser används av dessa tre som argument för vidare agerande – beslutet att göra gemensam sak med Paulus så att han kan koncentrera sig på hedningarna och de andra till de omskurna. Men detta har ju redan inträffat i dåtid med den riktiga Petrus. Han och Paulus hade redan bestämt att de ska dela ansvaret och ha separerade målgrupper. Så om Kefas är Petrus, vad använder han som stöd till beslutet att ha delade mål? Det faktum att de redan gjort detta beslut? Det vore som att bestämma sig för att bli jordbrukare för att man redan är en jordbrukare. Cirkelresonemang! Att en person använder ett beslut som hänt i dåtid som stöd för att göra ett identiskt beslut i nutid är inte logiskt.

Vi har också stöd i Apostlagärninarna att personen i Gal. 2 inte kan vara Petrus.

Apg. 14: 26 Därifrån seglade de tillbaka till Antiokia, där de hade blivit överlämnade åt Guds nåd för det uppdrag som de nu hade fullgjort. 27 Och när de hade kommit dit, kallade de samman församlingen och berättade om allt vad Gud hade gjort med dem och hur han hade öppnat trons dörr för hedningarna. 28 Och de stannade ganska länge där hos lärjungarna

Apg. 15:Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta, om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose. 2 När det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga.

Det här en träffande beskrivning av det som Paulus beskriver i Gal. 2. Det handlar om en söndring som orsakas av vissa judar pga deras lära att det är nödvändigt med omskärelse, vilket inträffade i Antiokia och där också Barnabas var inblandad. Det stämmer bra överens med Galaterbrevet och det finns ingen annan liknande händelse i Apg. som skulle kunna passa in på en dispyt som inträffat i Antiokia. Paulus och Barnabas beslöt sig för att konsultera apostlarna och de äldste i Jerusalem. Vem var en av de apostlarna som de skulle överlägga med? Petrus! Apostlarna och de äldste möttes och överlade saken. Efter mycket diskussioner så ställer sig Petrus rakryggad upp och uttrycker sig enligt nedan:

Apg. 15:6 Apostlarna och de äldste samlades då för att behandla frågan. 7 Efter en lång överläggning reste sig Petrus och sade till dem: “Bröder, ni vet att Gud för länge sedan bestämde, att hedningarna genom min mun skulle få höra evangeliets ord och komma till tro. 8 Och Gud som känner hjärtat, har vittnat för dem genom att ge den helige Ande åt dem likaväl som åt oss. 9 Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem, sedan han genom tron hade renat deras hjärtan. 10 Varför vill ni då fresta Gud och på lärjungarnas axlar lägga ett ok, som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära? 11 Nej, vi tror att vi på samma sätt som de blir frälsta genom Herren Jesu nåd.” 12 Då teg alla de församlade, och man lyssnade på Barnabas och Paulus, som berättade om hur stora tecken och under Gud hade utfört genom dem bland hedningarna.

Petrus KRITISERAR alltså dem som vill lägga ett ok på lärljungarnas hals, och det handlar alltså om den ceremoniella lagens ok i form av omskärelse! Han börjar med att säga att Gud själv utvald HONOM att sprida det sanna evangeliet till hedningarna, och det sanna evangeliet innehåller INTE krav på omskärelse. Skulle Petrus då vara en hycklare genom att själv agera tvärt emot vad han predikar? Misslyckades Petrus så totalt med den mission som Jesus kallat honom till att göra? Personen Kefas falska agerande är ju exakt det som Petrus kritiserar! Om Kefas i Gal. 2 är Peter så vore det ologiskt för Paulus att åka hela vägen till Jerusalem för att konsultera den person som orsakat problem i detta ämne. Petrus befann sig redan i Jerusalem och han var inte i Antiokia. Det verkar inte troligt att Petrus skulle kunna vara den man som Paulus konfronterade i Gal. 2.

Det finns några avsnitt i Apostlagärningarna som några tror kan vara samma händelse som den konflikt som inträffade i Gal. 2:

Apg. 22:11 Men då jag på grund av strålglansen från det ljusskenet inte kunde se, tog mina följeslagare mig vid handen, och jag kom in i Damaskus.12 Ananias, en from och lagtrogen man som alla judar i staden talade väl om, 13 kom till mig och ställde sig vid min sida och sade: Saul, min broder, du får din syn igen! Och i samma ögonblick kunde jag se honom. 14 Då sade Ananias: Våra fäders Gud har utvalt dig till att lära känna hans vilja och till att se den Rättfärdige och höra hans röst. 15 Ty du skall vara hans vittne inför alla människor och vittna om vad du har sett och hört. 16 Och nu, varför tvekar du? Stå upp och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla hans namn.17 När jag senare hade återvänt till Jerusalem och bad i templet, kom jag i hänryckning, 18 och jag såg honom och hörde honom säga till mig: Skynda dig och lämna genast Jerusalem, ty här kommer de inte att ta emot ditt vittnesbörd om mig. 19 Jag sade: Herre, de vet att jag i den ena synagogan efter den andra lät fängsla och piska dem som trodde på dig. 20 Och när ditt vittne Stefanus blod blev utgjutet, stod jag själv där. Jag hade gått med på det och vaktade kläderna åt dem som dödade honom. 21 Då sade han till mig: Gå! Jag skall sända dig ut till hedningarna långt borta.”22 Så långt hade de lyssnat på honom, men nu skrek de: “Bort från jorden med en sådan människa! Han bör inte få leva.” 23 Och de skrek, slet av sig kläderna och kastade upp damm i luften.24 Befälhavaren gav då order om att Paulus skulle föras in i fästningen och att han skulle förhöras under gisselslag, så att man fick veta varför de skrek så mot honom. 25 När man hade sträckt ut honom och skulle gissla honom, sade Paulus till officeren som stod där: “Får ni gissla en romersk medborgare som inte ens har blivit dömd?” 26 Så snart officeren hörde det, gick han till befälhavaren och berättade det och sade: “Vad tänker du göra? Den här mannen är romersk medborgare.” 27 Då gick befälhavaren och frågade honom: “Säg mig, är du verkligen romersk medborgare?” Paulus svarade: “Ja.” 28 Befälhavaren sade: “Jag fick betala en stor summa pengar för detta medborgarskap.” Paulus svarade: “Men jag är född med det”. 29 De som skulle förhöra honom drog sig genast tillbaka. Också befälhavaren blev förskräckt, då han fick veta att Paulus var romersk medborgare, eftersom han hade låtit fängsla honom. 30 Nästa dag ville han få klart besked om vad judarna anklagade Paulus för. Han lät därför ta av honom bojorna och befallde att översteprästerna och hela Stora rådet skulle samlas. Sedan förde han ner Paulus och ställde honom inför dem.

Här ser vi både Paulus och Barnabas i Antiokia med målet att hjälpa de fattiga, så det här skulle kunna vara det första mötet mellan Paulus och dessa människor och när den “utsträckta handen” till att starta ett samarbete inträffade. Texten i Galaterbrevet får oss att tro att det allra första mötet inträffade i Jerusalem, så det är inte säkert att det inträffade här i Antiokia, men det nämns ingenting om någon splittring eller dispyt liknande den som vi kan läsa om i Apg. 15. Om det första mötet inträffade här så kan Petrus inte ha varit närvarande. Petrus var ju i Jerusalem där han talade varmt för hedningarna (Apg. 11:2 och framåt). Enligt Apg. 12:3 så hamnade Petrus i fängelse i Jerusalem vid den här tidpunkten, och Paulus och Barnabas lämnade Antiokia (Apg. 13:4) så om Kefas vore Petrus och detta var det första mötet (vilket det inte är säkert att det var) så skulle han inte kunna ha varit där just vid den tidpunkten.

Andra menar att incidenten mellan Paulus och Petrus inträffade under en av Paulus resor i Antiokia:

Apg. 18:22 När han kom till Cesarea, gick han upp och hälsade på församlingen och for därefter ner till Antiokia.23 Här uppehöll sig Paulus någon tid. Sedan bröt han upp och for först genom Galatien och sedan genom Frygien, och han styrkte alla lärjungarna.

Här finns inte heller någon referens till någon dispyt, eller till ett besök av Petrus, så varför skulle vi anta att dispyten i Gal. 2 inträffade vi detta tillfälle? Det finns inga skäl att tro detta, om det inte vore för att detta är det enda tillfälle som Petrus skulle kunna ha befunnit sig i området OCH för att försöka hitta stöd för att Petrus och Kefas är samma person, men det är just detta som är frågan.

Ett största annat problemet, om Petrus vore den Kefas som kritiserades, är att han när händelserna i Apg. 18 inträffar, då skulle gått emot det som han rakryggat försvarat. Det innebär en motsättning eftersom Petrus i hela Apostlagärningarna försvarade hedningarnas rätt till samma evangelium som hedningarna. Det finns inga indikationer att Petrus tvekade eller kompromissade med evangeliet till judarna i vare sig Apostlagärningarna eller någon annanstans. Ännu ett stort problem är att Paulus indikerar att människor som agerar som den kritiserade Kefas gjorde är inte ens frälsta.

Gal.2:3 Men inte ens min följeslagare Titus som är grek, blev tvingad att låta omskära sig. 4 Hade det berott på de falska bröder som smugit sig in, skulle han ha blivit tvungen till det. De hade nästlat sig in för att spionera på den frihet vi har i Kristus Jesus och göra oss till slavar. 5 Men inte ens ett ögonblick gav vi vika för dem och underkastade oss. Vi ville att evangeliets sanning skulle bevaras hos er.

Paulus konfronterar Kefas med “du, som är en jude, kan leva efter hednisk sed i stället för efter judisk, varför vill du då nödga hedningarna att leva efter judiskt sätt?” Att få människor att leva som en jude är att narra folk att återgå till den ceremoniella lagens slaveri (den moraliska lagen däremot har alltid varit i bruk och kommer alltid att vara det). Eftersom Paulus menar att sådana människor är falska bröder så kan de inte ha varit frälsta. Menar Paulus att Petrus var ofrälst? Vi kan vidare läsa i Galaterbrevet (samma bok som där dispyten med Kefas inträffade) om statusen på de människor som lurar andra att återgå till den ceremoniella lagen. De kan orsaka att andra faller ur nåd och själva är de förbannade:

Gal. 5:1 Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket. 2 Se, jag Paulus säger er att om ni låter omskära er, kommer Kristus inte att vara till någon hjälp för er.3 Jag försäkrar er än en gång: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen. 4 Ni har kommit bort ifrån Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden. 5 Vi däremot väntar i Anden genom tron på den rättfärdighet som är vårt hopp. 6 Ty i Kristus Jesus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro som är verksam i kärlek.7 Ni började bra. Vem har nu hindrat er, så att ni inte längre lyder sanningen? 8 Till det har ni inte blivit övertalade av honom som kallade er. 9 Lite surdeg syrar hela degen. 10 Jag för min del litar i Herren på att ni inte skall vara av annan mening. Men den som skapar förvirring bland er skall få sin dom, vem han än är. 11 Bröder, om jag fortfarande predikade omskärelse, varför skulle jag då bli förföljd? Då vore korsets anstöt borta. 12 De som uppviglar er borde gå och stympa sig.

Så Paulus menar att människor såsom Kefas orsakar träldomsok, gör så att Jesus är till intet gagn, tvingar människor att lyda hela den gamla lagen, gör så att människor kommer bort från Kristus, gör så att människor faller ur nåden och lägger hinder på vägen för andra så att de inte lyder sanningen.? Paulus avslutar med att säga:

“10—-men den som vållar förvirring bland eder, HAN SKALL BÄRA SIN DOM; VEM HAN ÄN MÅ VARA. ¹²Jag skulle önska att de män som uppvigla eder läte omskära sig ända till AVSTYMPNING.” (1917)

Det är ord och inga visor! Passar detta in på PETRUS?! Hur kunde Petrus sjunka så lågt och så snabbt? Kan det i stället inte vara så att Petrus inte är den Kefas som omtalas? Det finns många personer i samma krets som heter Maria, Simon, Johannes, Judas, etc, så vad är konstigt med att flera personer heter Kefas? I kapitlet innan Gal. 2 där dispyten inträffar kan vi läsa:

Gal. 1:6 Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, 7 fast det inte finns något annat. Däremot är det några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium. 8 Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse. 9 Det vi redan har sagt säger jag nu än en gång: om någon predikar evangelium för er i strid med vad ni har tagit emot, så skall han vara under förbannelse.

Två gånger uttalar Paulus en förbannelse över den person som vållar förvirring bland galaterna och lurar dem att tro att de måste omskära sig. Paulus förbannar alltså Petrus? Paulus säger:

Gal. 3:1 Ni dåraktiga galater! Vem har förhäxat er, ni som har fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst?

Ska vi svara Paulus att Petrus är en av dem som dårat och förhäxat galaterna? Låt oss inte förtala Petrus när det inte finns anledning till det, utan låt oss i stället rena hans namn från anklagelser som det inte verkar finnas stöd till. En människa borde ses som oskyldig tills hon/han kan bevisas vara skyldig.

(Det jag skrivit här är mestadels från min Amerikanske vän Bryan Davis som upptäckt tvivlen om Petrus)

Fariséen och publikanen – Skillnaden är att publikanen omvände sig

Nov15

Fariséen och publikanen som gick till helgedomen för att be

En del missförstår Jesus liknelse i Lukas 18:9-14 och förstår den som att Jesus varnar människor för att fokusera för mycket på att lyda Guds lag eftersom det kan få dem att bli högmodiga och självgoda, och de menar också att SYNDARE å andra sidan kan vara frälsta (i sin synd) eftersom publikanen i liknelsen ju var en syndare och deklarerades som rättfärdig av Jesus själv. De säger alltså antingen öppet eller mellan raderna att det finns risker med att lyda Guds lag för mycket och även att synd inte alltid separerar oss från Gud eftersom det var publikanen och inte fariséen som gick hem rättfärdig.

Vad de missar är att publikanen till skillnad mot fariséen ERKÄNDE sin synd, OMVÄNDE sig och bad en renhjärtad bön till Gud. DÄRFÖR blev han renad från sina synder och förklarades som RÄTTFÄRDIG. Gud skulle aldrig ljuga och deklarera att en oomvänd syndare är “rättfärdig” om så inte är fallet. Ingenting oheligt ska komma in i hans rike, och synd smutsar ner oss och separerar oss alltid från Gud. Fariséen i liknelsen var orättfärdig eftersom han inte ansåg att han hade synd i sitt liv och därmed inte heller ansåg att det fanns någonting att ursäkta eller omvända sig från. Det är sant att man inte behöver ursäkta sig om man inte har gjort sig skyldig till någon synd, men om så inte är fallet så är man i fara när man inte gör någonting åt sin orenhet. Denna farisé var en hycklare.

Tvärt emot vad många tror så var inte fariséernas problem att de lydde lagen för mycket, utan för att de lydde lagen för litet. De var säkert duktiga på den ceremoniella delen av lagen, men de brast flera gånger vad gäller den mycket viktigare delen; den moraliska delen av lagen. Med “den moraliska delen” menar jag Tio Guds bud, vilka även de dubbla kärleksbuden är byggda på. Dessa bud kom inte med Mose utan de har funnits sedan tidernas begynnelse. Även under Adam och Evas tid var det förbjudet att mörda, stjäla, ljuga, etc. Dessa bud ska finnas i våra hjärtan och vi är aldrig befriade från att följa dem. Jesus säger:

Matt. 5:¹⁹Därför, den som upphäver ett av de minsta bland dessa bud och LÄR MÄNNISKORNA SÅ, han skall räknas för en av de MINSTA i himmelriket; men den som håller dem och LÄR människorna så, han skall räknas för stor i himmelriket.²⁰Ty jag säger eder, att om eder rättfärdighet icke övergår de skriftlärdes och fariséernas, så skolen I icke komma in i himmelriket.

Jesus säger alltså inte att vi bör slappna av vad gäller hans bud för att vår TRO är nog, eller att det inte längre är så noga med buden eftersom vi lever under nåden och inte under lagen, eller att Jesu blod alltid täcker upp för våra synder oavsett omständigheter, eller att vi riskerar att bli som självgoda fariséer om vi fokuserar för mycket på buden. Han säger tvärt om att om VÅR (inte Jesus) rättfärdighet inte övergår fariséernas så kommer vi inte in i hans rike. Vidare så är det farligt att lära andra människor att det inte längre är så noga med att lyda Guds bud eftersom det skulle innebära att vi blir MINST i himmelriket om vi överhuvudtaget kommer ditin. Det kan hända att det finns kristna som verkligen lever efter budorden samtidigt som de tyvärr lär andra människor att det finns stor frihet vad gäller buden och att det inte längre är ett krav att lyda budorden eftersom det endast innebär reducerade gåvor i himlen. De riskerar då att få en lägre plats i Guds rike om de till andra lär ut att det är “tro allenast utan gärningar” som gör oss frälsta och/eller att vi kan behålla vår frälsning trots att vi har synd i våra liv.

1 Petrusbrevet 4:18 Och om den rättfärdige med knapp nöd bliver frälst, »huru skall det då gå den ogudaktige och syndaren?

Men om vi håller oss nära Gud så klarar vi att lyda buden. Bibeln säger att hans bud INTE är tunga, och att vårt ok är lätt. Tack och lov känner många kristna att det är en självklarhet att vara Gud trogna, men vi måste se upp så att vi även lär ut hela sanningen till andra. Det är viktigt att predika OMVÄNDELSE och vikten att inte tjäna två herrar eftersom vi blir slavar under den vi lyder.

Liknelsen om fariséen och publikanen

Matt. 18:9Ytterligare framställde han denna liknelse för somliga som förtröstade på sig själva och menade sig vara rättfärdiga, under det att de föraktade andra:10»Två män gingo upp i helgedomen för att bedja; den ene var en farisé och den andre en publikan. 11Fariséen trädde fram och bad så för sig själv: ‘Jag tackar dig, Gud, för att jag icke är såsom andra människor, rövare, orättrådiga, äktenskapsbrytare, ej heller såsom denne publikan.12Jag fastar två gånger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag förvärvar.’ 13Men publikanen stod långt borta och ville icke ens lyfta sina ögon upp mot himmelen, utan slog sig för sitt bröst och sade: ‘Gud, misskunda dig över mig syndare.’ — 14Jag säger eder: Denne gick hem igen rättfärdig mer an den andre. Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, men den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.»

Petrus förnekade Jesus och förlorade sin frälsning en kort tid

Oct12

När vi läser om Jesus varningar till Petrus och de övriga lärljungarna, samt om Petrus agerade, så står det klart att Petrus förlorade sin väg till Guds rike under den tid han syndade och tills dess att han slutligen omvände sig vilket inträffade kort efteråt. Jesus säger att han (Jesus) kommer att förneka den som förnekar honom, och Petrus insåg själv när tuppen gol och han mindes Jesus ord, att han just förnekat sin Herre tre gånger. Jesus menar vad han säger och han har inte anseende till person. Förnekar vi honom även om det handlar om perioder av lidande där vi riskerar våra LIV, så lovar Jesus att han ska förneka oss. Detta är ord och inga visor, och det är bra att ha detta i åtanke om vi exempelvis står inför svåra val i framtiden då det handlar om att ta vildjurets märke eller inte. Det kan hända att vi räddar våra jordsliga liv om vi förnekar Jesus, men vi förlorar våra själar.

Detta är vad evangelierna säger om den berömda händelsen där Petrus förnekar Jesus:

Matteus 10:32. Därför, var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall också jag bekänna inför min Fader, som är i himlen. 33. Men den som FÖRNEKAR mig inför människorna, HONOM SKALL OCKSÅ JAG FÖRNEKA INFÖR MIN FADER, som är i himlen. –38. Och den som inte tar sitt kors på sig och följer mig, han är mig inte värdig. 39. Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull skall finna det.

Matteus 16:24. Då sade Jesus till sina lärjungar:Om någon vill följa mig, skall han FÖRNEKA sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig. 25. Ty den som vill bevara sitt liv, skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull skall finna det

Matteus: 26:31. Då sade Jesus till dem: I denna natt skall ni alla komma på fall för min skull, ty det är skrivet: Jag skall slå Herden, och fåren i hjorden skall bli förskingrade.*) 33. Då svarade Petrus och sade till honom. Även om alla kommer på fall för din skull, kommer jag aldrig någonsin på fall.34. Jesus sade till honom: Sannerligen säger jag dig: I denna natt, innan tuppen gal, skall du tre gånger förneka mig.

Matteus. 26:69. Men Petrus satt utanför på palatsets gård. Och där kom till honom en tjänstekvinna och sade: Du var också med Jesus från Galiléen. 70. Men han nekade inför alla och sade: Jag vet inte vad du talar om. 71. Och när han gick ut genom porten, såg en annan honom och sade till dem som var där: Denne var också med Jesus från Nasaret. 72. Åter nekade han och svor: Jag känner inte den mannen.73. Och lite därefter steg de som stod där omkring fram och sade till Petrus: Sannerligen är du också en av dem, ty ditt uttal avslöjar dig. 74. Då började han förbanna sig och svära: Jag känner inte den mannen. Och strax gol tuppen.75. Då kom Petrus ihåg Jesu ord, som han hade sagt honom: Förrän tuppen gal, skall du tre gånger förneka mig. Och han gick ut och grät bittert.

Mark 8:34. Och han kallade till sig folket tillsammans med sina lärjungar och sade till dem: Den som vill bli min efterföljare, han måste förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. 35. Ty den som vill bevara sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min och för evangeliets skull, han kall rädda det.—38. Men den som skäms för mig och mina ord, i detta horiska och syndiga släkte, för honom skall också Människosonen skämmas, när han kommer i sin Faders härlighet med de heliga änglarna.

Mark 14:26. Och då de hade sjungit lovsången,gick de ut till Oljeberget.27. Då sade Jesus till dem: Ni skall alla i denna natt komma på fall, ty det är skrivet: Jag skall slå Herden, och fåren skall bli förskingrade.—29. Då sade Petrus till honom: Om än alla andra kommer på fall, skall jag inte göra det. 30. Jesus sade till honom: Sannerligen säger jag dig: I dag, i denna natt, innan tuppen har galt två gånger, skall du tre gånger förneka mig. 31. Då sade han med ännu större kraft: Om jag än måste dö med dig, skall jag ändå inte förneka dig. Detsamma sade också alla de andra.

Mark: 14:66. Och medan Petrus var nere på gården, kom en av översteprästens tjänstekvinnor.67. Och då hon fick se Petrus, där han satt och värmde sig, såg hon på honom och sade: Du var också med nasaréen Jesus. 68. Då nekade han och sade: Jag känner honom inte, inte heller förstår jag vad du säger. Och så gick han ut på den yttre gården. Och tuppen gol.69. Och när tjänstekvinnan fick se honom där, började hon åter säga till dem som stod bredvid: Denne är en av dem. 70. Då nekade han åter. Och litet därefter sade åter de, som stod bredvid, till Petrus: Säkert är du en av dem, ty du är en galileisk man, och din dialekt låter så. 71. Då började han förbanna sig och svära: Jag känner inte den mannen, som ni talar om. 72. Och åter gol tuppen. Då kom Petrus ihåg det ord, som Jesus hade sagt till honom: Innan tuppen har galt två gånger, skall du tre gånger förneka mig. Och han brast ut i gråt.

Lukas 9:23. Och han sade till dem alla: Den som vill efterfölja mig, han måste FÖRNEKA sig själv och ta sitt kors på sig var dag och följa mig. 24. Ty den som vill bevara sitt liv han skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall rädda det. 25. Och vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men fördärvar eller förlorar sig själv? 26. Ty den som skäms för mig och mina ord, honom skall Människosonen skämmas för, då han kommer i sin och sin Faders och de heliga änglarnas härlighet.

Lukas 12: ⁸Och jag säger eder: Var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall ock Människosonen kännas vid inför Guds änglar. ⁹Men den som FÖRNEKAR mig inför människorna, han skall ock bliva förnekad inför Guds änglar.

Lukas 22:31. Och Herren sade: Simon, Simon,se, Satan har begärt att få sålla er som vete, 32. men jag har bett för dig, att din tro inte skall bli om intet. Och NÄR DU har vänt om, så styrk dina bröder. 33. Då sade han till honom: Herre, jag är beredd att gå med dig både i fängelse och i döden. 34. Då sade han: Jag säger dig, Petrus: I dag skall inte tuppen gala, förrän du tre gånger har förnekat att du känner mig.

Lukas 22:54. Så grep de honom och förde bort honom in i översteprästens hus. Men Petrus följde efter på långt håll. 55. Då gjorde de en eld mitt på gården och satte sig tillsammans där, och Petrus satte sig mitt ibland dem. 56. Då en tjänstekvinna fick se honom sitta i eldskenet, fäste hon sina ögon på honom och sade: Denne var också med honom. 57. Då förnekade han honom och sade: Kvinna, jag känner honom inte. 58. Och kort därefter fick en annan se honom och sade: Du är också en av dem. Men Petrus sade: Människa, det är jag inte. 59. Och ungefär en timme därefter kom en annan och försäkrade och sade: Sannerligen var också han med honom, för också han är en galilé. 60. Och Petrus sade: Människa, jag vet inte vad du säger. Och genast, medan han ännu talade, gol tuppen.61. Då vände sig Herren om och såg på Petrus, och då kom Petrus ihåg Herrens ord, hur han hade sagt honom: Förrän tuppen har galt, skall du tre gånger förneka mig. 62. Och Petrus gick ut och grät bittert.

John 13:37. Petrus sade till honom: Herre, varför kan jag inte följa dig nu? Mitt liv vill jag ge för dig. 38. Jesus svarade honom: Skulle du ge ditt liv för mig? Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Tuppen skall inte gala, förrän du tre gånger har förnekat mig.

John. 16:31. Jesus svarade dem: Tror ni nu? 32. Se, den stund kommer och den har redan kommit, då ni skall skingras var och en åt sitt håll och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, ty Fadern är med mig.

John 18:15. Och Simon Petrus och en annan lärjunge följde efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen och gick med Jesus in på översteprästens gård.16. Men Petrus stod utanför vid porten. Den andre lärjungen, som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med portvakterskan och förde in Petrus. 17. Tjänsteflickan som vaktade porten, sade då till Petrus: Är inte också du en av den mannens lärjungar? Han sade: Det är jag inte.18. Men tjänarna och vakterna hade gjort upp en koleld, eftersom det var kallt, och de stod och värmde sig. Bland dem stod också Petrus och värmde sig.—25. Men Simon Petrus stod och värmde sig. Då sade de till honom: Är inte du också en av hans lärjungar? Han nekade och sade: Det är jag inte.Matt. 26. Då sade en av översteprästens tjänare, en släkting till den, som Petrus hade huggit örat av: Såg jag inte dig med honom i örtagården? 27. Då nekade Petrus åter. Och strax gol tuppen.

*) Sak. 13:7 Svärd, upp mot min herde,mot den man som står mig nära säger herren Sebaot. Slå herden så att fåren skingras. Ty jag skall vända min hand mot de små.

Bjorkbloggen

BLOG POSTS IN SWEDISH AND ENGLISH! Bibelfrågor med ämnen som fri vilja, rättfärdighet, lag, synd, nåd

Tag Archive | petrus

Varför kallade Jesus Petrus för SATAN i Matt. 16:23?

Petrus fick “himmelrikets nycklar” av Jesus, men vad innebär det?

Jesus är KLIPPAN som kyrkan ska byggas på och inte PETRUS – Matt. 16:18

Tyckte aposteln PETRUS att PAULUS brev var svåra att förstå? 2 Pet. 3:15

Satans lögn är “Ni skall visst inte dö”, men synd leder alltjämt till döden

Jesus lärljungar blev kallade men verkar ha återvänt som fiskare

Paulus kritiserade KEFAS i Gal. 2:11-14 som INTE var aposteln PETRUS

Fariséen och publikanen – Skillnaden är att publikanen omvände sig

Petrus förnekade Jesus och förlorade sin frälsning en kort tid

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this: