Tag Archive | Judas

Should we wash each other’s feet like Jesus did to his disciples? John 13

Jesus washed the feet of his disciples to illustrate a point and to be an example

The story about Jesus washing the feet of his disciples should not be used as support for the idea that a few daily sins in a Christian person’s life is absolutely normal and something that can be washed away on a daily basis. Here is the story from John 13, and the time is just before the Passover when Jesus knew his hour was come:

John 13:5 After that he poureth water into a bason, and began to wash the disciples’ feet, and to wipe them with the towel wherewith he was girded.6 Then cometh he to Simon Peter: and Peter saith unto him, Lord, dost thou wash my feet?7 Jesus answered and said unto him, What I do thou knowest not now; but thou shalt know hereafter.8 Peter saith unto him, Thou shalt never wash my feet. Jesus answered him, If I wash thee not, thou hast no part with me.9 Simon Peter saith unto him, Lord, not my feet only, but also my hands and my head.10 Jesus saith to him, He that is washed needeth not save to wash his feet, but is clean every whit: and ye are clean, but not all.11 For he knew who should betray him; therefore said he, Ye are not all clean.12 So after he had washed their feet, and had taken his garments, and was set down again, he said unto them, Know ye what I have done to you?13 Ye call me Master and Lord: and ye say well; for so I am.14 If I then, your Lord and Master, have washed your feet; ye also ought to wash one another’s feet.15 For I have given you an example, that ye should do as I have done to you.16 Verily, verily, I say unto you, The servant is not greater than his lord; neither he that is sent greater than he that sent him.17 If ye know these things, happy are ye if ye do them.

Jesus does not express above that we constantly walk around with dirty feet (as in always walking around with minor sins) and that it is enough to get those symbolic feet washed once in a while in order to continue staying clean, holy and saved. Jesus has very high expectations on us, and he even told us to be perfect (Matt. 5:48). This “perfect” condition does not equal “to never ever having sinned, and to continue staying totally free of sin” because Jesus said this statement to his disciples and they had already sinned previously in their lives. However, it does mean that we can successfully refrain from sinning – for days, months, years and for ever. If we sin, it is never because we did not have power enough to avoid those sins. If we spend our days sinning and “repenting”, we clearly do not love Jesus since he told us “if ye love me, keep my commandments” (John 14:15).

Jesus expectations on us:

Mat. 5:48 Be ye therefore perfect, even as your Father which is in heaven is perfect.

Mark 9:45 And if thy foot offend thee, cut it off: it is better for thee to enter halt into life, than having two feet to be cast into hell, into the fire that never shall be quenched

John 5:14 Afterward Jesus findeth him in the temple, and said unto him, Behold, thou art made whole: SIN NO MORE, lest a worse thing come unto thee.

John 8:11 She said, No man, Lord. And Jesus said unto her, Neither do I condemn thee: go, and SIN NO MORE.

John 14:21 He that hath my commandments, and keepeth them, he it is that loveth me: and he that loveth me shall be loved of my Father, and I will love him, and will manifest myself to him.— 23 Jesus answered and said unto him, If a man love me, he will keep my words: and my Father will love him, and we will come unto him, and make our abode with him.24 He that loveth me not keepeth not my sayings: and the word which ye hear is not mine, but the Father’s which sent me.

Luke 14:26 If any man come to me, and hate not his father, and mother, and wife, and children, and brethren, and sisters, yea, and his own life also, he cannot be my disciple.27 And whosoever doth not bear his cross, and come after me, cannot be my disciple.

Matt 10:22 And ye shall be hated of all men for my name’s sake: but he that endureth to the end shall be saved.

1 John 1:6 If we say that we have fellowship with him, and walk in darkness, we lie, and do not the truth:7 But if we walk in the light, as he is in the light, we have fellowship one with another, and the blood of Jesus Christ his Son cleanseth us from all sin.8 If we say that we have no sin, we deceive ourselves, and the truth is not in us.9 If we confess our sins, he is faithful and just to forgive us our sins, and to cleanse us from all unrighteousness.

Rev. 22:14 Blessed are they that do his commandments, that they may have right to the tree of life, and may enter in through the gates into the city.15 For without are dogs, and sorcerers, and whoremongers, and murderers, and idolaters, and whosoever loveth and maketh a lie.

Before Jesus washed the feet of his disciples he said “ye are clean, but not all” (John 13:10-11). The reason he said “Ye are not all clean” was because he knew that Judas would betray him, so clearly he could not have been clean. Sin always makes one unclean, and sin is what separates us from God. This is evidence enough that Jesus does not expect us to walk around semi-dirty but to stay clean. Also in John 15 Jesus declares that his disciples were clean, but he still warned them (and all of us) that they must make sure to abide in him like a branch in the vine, and that lack of fruit might result in being cut off from the vine. Jesus says “If ye keep my commandments, ye shall abide in my love”.

John 15:3 Now ye are CLEAN through the word which I have spoken unto you.4 Abide in me, and I in you. As the branch cannot bear fruit of itself, except it abide in the vine; no more can ye, except ye abide in me.5 I am the vine, ye are the branches: He that abideth in me, and I in him, the same bringeth forth much fruit: for without me ye can do nothing.6 If a man abide not in me, he is cast forth as a branch, and is withered; and men gather them, and cast them into the fire, and they are burned.7 If ye abide in me, and my words abide in you, ye shall ask what ye will, and it shall be done unto you.8 Herein is my Father glorified, that ye bear much fruit; so shall ye be my disciples.9 As the Father hath loved me, so have I loved you: continue ye in my love.10 If ye keep my commandments, ye shall abide in my love; even as I have kept my Father’s commandments, and abide in his love.— 14 Ye are my friends, if ye do whatsoever I command you.

A little leaven leaveneth the whole lump

Jesus does not say that we only get one single chance to stay clean, but it is also true that we cannot have both our sins and our salvation too. A couple of verses to keep in mind:

1 Cor. 5:6 Your glorying is not good. Know ye not that a little leaven leaveneth the whole lump?

Gal. 5:9 A little leaven leaveneth the whole lump.

Washing feet is an example of a good deed that we can do to another

Jesus provided a good example when he washed the feet of his disciples, because it might be a distant idea that a Master will purposely “go down to the level” of his disciples and perform such a basic and dirty task. The more common idea is likely that it is the “low and poor” people who perform such tasks to the rich and famous, but in Jesus world it is often the other way around. The one who humbles himself is the greatest. If Jesus, who is God in flesh, is humble enough to wash the feet of his disciples, we too should follow his example. It does not have to be about washing feet, but what Jesus did was a great example and illustration. Jesus explains: “15 If I then, your Lord and Master, have washed your feet; ye also ought to wash one another’s feet.15 For I have given you an example, that ye should do as I have done to you.16 Verily, verily, I say unto you, The servant is not greater than his lord; neither he that is sent greater than he that sent him.17 If ye know these things, happy are ye if ye do them.” He also says:

Matt.23:11 But he that is greatest among you shall be your servant.12 And whosoever shall exalt himself shall be abased; and he that shall humble himself shall be exalted.

In the time of Jesus, in the Middle East, people used sandals and walked around on dry and dirt roads, resulting in dirty feet. Not so where I live in Sweden where it is not uncommon with snow and ice, as well as the existence of asphalt on the major roads where you go by car and not by feet. It is doubtful we would even consider it to be a pleasant and comfortable situation if someone would wash our warm and sweaty feet (and it would be so much easier if we did that ourselves in the shower), but during Biblical times it was common to wash ones feet (and hands) separately (sandals + dust/dirt = dirty feet) due to the necessity and to show respect.

Peter asks Jesus why he (Jesus) would not also wash his (Peter’s) hands and head, but that would have been losing the point of the illustration. If someone washes himself in the morning and goes out for an errand, it is usually not the hands and the head that become dirty and in need of a wash, but the feet – at least during this time and place. It is of more value to help someone in an area or situation where it is needed, rather than trying to improve something that needs no improvement. That would just be a waste of time.

Jesus says: ”He that is washed needeth not save to wash his feet, but is clean every whit: and ye are clean, but not all”, and this can be understood literally and/or symbolically. Just like the interpretation ”thou art Peter, and upon this rock I will build my church” – which can be understood literally and/or symbolically. What Jesus said was also factual, because washing the feet would be enough.

Another way to look at it is that it is not necessary to get rebaptized each time we sin. It is enough to confess our sins and repent – which means that we leave our old sinful man behind. Still, the story of John 13 tells us that Jesus washed the feet of his clean disciples. Besides, also clean people have a need to humble themselves and do good deeds to others.

The sinning woman in Luke 7 was forgiven and cleansed from her sins when she humbled herself, repented (a requirement for forgiveness) and showed her faith by doing good deeds:

Luke 7:37 And, behold, a woman in the city, which was a sinner, when she knew that Jesus sat at meat in the Pharisee’s house, brought an alabaster box of ointment,38 And stood at his feet behind him weeping, and began to wash his feet with tears, and did wipe them with the hairs of her head, and kissed his feet, and anointed them with the ointment.39 Now when the Pharisee which had bidden him saw it, he spake within himself, saying, This man, if he were a prophet, would have known who and what manner of woman this is that toucheth him: for she is a sinner.40 And Jesus answering said unto him, Simon, I have somewhat to say unto thee. And he saith, Master, say on.41 There was a certain creditor which had two debtors: the one owed five hundred pence, and the other fifty.42 And when they had nothing to pay, he frankly forgave them both. Tell me therefore, which of them will love him most?43 Simon answered and said, I suppose that he, to whom he forgave most. And he said unto him, Thou hast rightly judged.44 And he turned to the woman, and said unto Simon, Seest thou this woman? I entered into thine house, thou gavest me no water for my feet: but she hath washed my feet with tears, and wiped them with the hairs of her head.45 Thou gavest me no kiss: but this woman since the time I came in hath not ceased to kiss my feet.46 My head with oil thou didst not anoint: but this woman hath anointed my feet with ointment.47 Wherefore I say unto thee, Her sins, which are many, are forgiven; for she loved much: but to whom little is forgiven, the same loveth little.48 And he said unto her, Thy sins are forgiven.49 And they that sat at meat with him began to say within themselves, Who is this that forgiveth sins also?50 And he said to the woman, Thy faith hath saved thee; go in peace.

Acts 2:38 Then Peter said unto them, Repent, and be baptized every one of you in the name of Jesus Christ for the remission of sins, and ye shall receive the gift of the Holy Ghost.

Another example of washing feet:

1 Tim. 5:9 Let not a widow be taken into the number under threescore years old, having been the wife of one man.10 Well reported of for good works; if she have brought up children, if she have lodged strangers, if she have washed the saints’ feet, if she have relieved the afflicted, if she have diligently followed every good work.11 But the younger widows refuse: for when they have begun to wax wanton against Christ, they will marry;12 Having damnation, because they have cast off their first faith.13 And withal they learn to be idle, wandering about from house to house; and not only idle, but tattlers also and busybodies, speaking things which they ought not.14 I will therefore that the younger women marry, bear children, guide the house, give none occasion to the adversary to speak reproachfully.15 For some are already turned aside after Satan.

An unclean heart produces sin

Jesus explains that things that come out of someone might defile him, and he provides examples of things that make us unclean. From within, out of the heart of men, proceed evil thoughts …

Mark. 7:15 There is nothing from without a man, that entering into him can defile him: but the things which come out of him, those are they that defile the man.1—18 And he saith unto them, Are ye so without understanding also? Do ye not perceive, that whatsoever thing from without entereth into the man, it cannot defile him;19 Because it entereth not into his heart, but into the belly, and goeth out into the draught, purging all meats?20 And he said, That which cometh out of the man, that defileth the man.21 For from within, out of the heart of men, proceed evil thoughts, adulteries, fornications, murders,22 Thefts, covetousness, wickedness, deceit, lasciviousness, an evil eye, blasphemy, pride, foolishness:23 All these evil things come from within, and defile the man.

The tradition of washing feet

sandaler

Here are some verses which show the Biblical tradition of washing feet.

Gen. 18:4 Let a little water, I pray you, be fetched, and wash your feet, and rest yourselves under the tree (Abraham)

Gen. 19:2 And he said, Behold now, my lords, turn in, I pray you, into your servant’s house, and tarry all night, and wash your feet, and ye shall rise up early, and go on your ways. And they said, Nay; but we will abide in the street all night. (Lot)

Gen. 24:29 And Rebekah had a brother, and his name was Laban: and Laban ran out unto the man, unto the well.30 And it came to pass, when he saw the earring and bracelets upon his sister’s hands, and when he heard the words of Rebekah his sister, saying, Thus spake the man unto me; that he came unto the man; and, behold, he stood by the camels at the well.31 And he said, Come in, thou blessed of the Lord; wherefore standest thou without? for I have prepared the house, and room for the camels.32 And the man came into the house: and he ungirded his camels, and gave straw and provender for the camels, and water to wash his feet, and the men’s feet that were with him. (Laban and his household)

Gen. 43:24 And the man brought the men into Joseph’s house, and gave them water, and they washed their feet; and he gave their asses provender.

Ex. 30:17 And the Lord spake unto Moses, saying,18 Thou shalt also make a laver of brass, and his foot also of brass, to wash withal: and thou shalt put it between the tabernacle of the congregation and the altar, and thou shalt put water therein.19 For Aaron and his sons shall wash their hands and their feet thereat:20 When they go into the tabernacle of the congregation, they shall wash with water, that they die not; or when they come near to the altar to minister, to burn offering made by fire unto the Lord:21 So they shall wash their hands and their feet, that they die not: and it shall be a statute for ever to them, even to him and to his seed throughout their generations.

Ex. 40:31 And Moses and Aaron and his sons washed their hands and their feet thereat

Deut. 1:9 But his inwards and his legs shall he wash in water: and the priest shall burn all on the altar, to be a burnt sacrifice, an offering made by fire, of a sweet savour unto the Lord.—13 But he shall wash the inwards and the legs with water: and the priest shall bring it all, and burn it upon the altar: it is a burnt sacrifice, an offering made by fire, of a sweet savour unto the Lord.

Judg. 19:20 And the old man said, Peace be with thee; howsoever let all thy wants lie upon me; only lodge not in the street.21 So he brought him into his house, and gave provender unto the asses: and they washed their feet, and did eat and drink.

1 Sam. 25:40 And when the servants of David were come to Abigail to Carmel, they spake unto her, saying, David sent us unto thee, to take thee to him to wife.41 And she arose, and bowed herself on her face to the earth, and said, Behold, let thine handmaid be a servant to wash the feet of the servants of my lord.42 And Abigail hasted, and arose and rode upon an ass, with five damsels of hers that went after her; and she went after the messengers of David, and became his wife.

2 Sam. 11:8 And David said to Uriah, Go down to thy house, and wash thy feet. And Uriah departed out of the king’s house, and there followed him a mess of meat from the king.

2 Sam. 19:24 And Mephibosheth the son of Saul came down to meet the king, and had neither dressed his feet, nor trimmed his beard, nor washed his clothes, from the day the king departed until the day he came again in peace.

Ps. 58:10 The righteous shall rejoice when he seeth the vengeance: he shall wash his feet in the blood of the wicked.

Song of Solomon 5:3 I have put off my coat; how shall I put it on? I have washed my feet; how shall I defile them?

Ska vi TVÄTTA VARANDRAS FÖTTER som Jesus gjorde med sina lärljungar?

Sep28

Jesus tvättade symboliskt lärljungarnas fötter

Här är hela historien.

Joh. 13:1 Det var strax före påskhögtiden, och Jesus visste att stunden hade kommit, då han skulle lämna denna värld och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna här i världen, och han älskade dem in i det sista.²De åt kvällsmål, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, den tanken att han skulle förråda honom. ³Jesus visste att Fadern hade gett allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och skulle gå till Gud.⁴Han reste sig från bordet, lade av sig manteln och tog en linneduk och band den om sig. ⁵Sedan hällde han vatten i ett fat och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med linneduken som han hade bundit om sig. ⁶När han kom till Simon Petrus, sade denne till honom: “Herre, skall du tvätta mina fötter?” ⁷Jesus svarade: “Vad jag gör förstår du inte nu, men längre fram skall du förstå det.” ⁸Petrus sade: “Aldrig någonsin skall du tvätta mina fötter.” Jesus svarade: “Om jag inte tvättar dig, har du ingen del i mig.” ⁹Simon Petrus sade: “Herre, inte bara mina fötter, utan också mina händer och mitt huvud!” ¹⁰Jesus svarade: “Den som har badat, behöver sedan bara tvätta fötterna. Han är helt och hållet ren. Så är också ni rena, DOCK INTE ALLA.” ¹¹Han visste vem som skulle förråda honom. Därför sade han att de inte alla var rena.¹²När han nu hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen, sade han till dem: “Förstår ni vad jag har gjort med er? ¹³Ni kallar mig Mästare och Herre och det med rätta, ty det är jag. ¹⁴Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. ¹⁵Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort mot er. ¹⁶Amen, amen säger jag er: Tjänaren är inte förmer än sin herre, och budbäraren är inte förmer än den som har sänt honom. ¹⁷När ni vet detta, saliga är ni om ni också gör det.

Kanske det allra viktigaste att påpeka vad gäller denna text, är att Jesus på inga sätt försöker uttrycka att vi alltid går omkring smålortiga (småsyndiga), och att det räcker att då och då under dagen tvätta fötterna (be om förlåtelse/rena sig) för att fortsätta vara rentvättade, heliga och frälsta. En sådan syn hade gått emot många andra verser där vi kan se Jesus höga förväntningar på oss, och där vi kan se att vi t o m måste vara beredda att förneka oss själva för att kunna vara värdiga som hans lärljungar:

Mark 9:45. Och om din fot är dig till förförelse, så HUGG AV DEN. Det är bättre för dig att ingå i livet halt än att ha två fötter och bli kastad till HELVETET, till den outsläckliga elden, 46. där deras mask inte dör, och elden inte släcks.

Joh 3:³⁶Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte LYDER Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir KVAR över honom.”

Joh. 5:14 Senare träffade Jesus honom på tempelplatsen och sade till honom: “Se, du har blivit frisk. Synda inte mer, så att inte något värre drabbar dig.”

Joh. 8:11 Hon svarade: “Nej, Herre, ingen.” Då sade Jesus: “Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!”

John 14:21 Den som har mina bud och håller dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig, han skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom, och skall uppenbara mig för honom. —23. Jesus svarade och sade till honom: Om någon älskar mig, skall han hålla mitt ord. Och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. 24. Men den som inte älskar mig, han håller inte mina ord. Och det ord ni hör är inte mitt, utan Faderns, som har sänt mig.

Joh. 15:³Ni är redan nu RENA i kraft av det ord som jag har talat till er. ⁴Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig.⁵Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. ⁶Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp.—¹⁰Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek.

Luk. 14:²⁶“Om någon kommer till mig och inte hatar sin far och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar, ja, även sitt eget liv, så kan han inte vara min lärjunge. ²⁷Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge

Matt 10:22. Och ni skall bli hatade av alla, för mitt namns skull. Men den som står fast intill ÄNDEN skall bli frälst.

Upp 22:14. Saliga är de som håller hans bud, för att de skall få rätt till livets träd och få gå in genom portarna i staden.

Syftet med fottvagningen var att använda det som ett EXEMPEL, för att vi skall göra som det som Jesus gjort mot oss

Det måste alltså inte handla om att just tvätta andras fötter, utan det kan vara en annan handling som vi skulle kunna hjälpa en medmänniska med. Just fottvagning var ett lysande exempel, för det är verkligen en omvänd tanke att en Mästare “sänker sig” till nivån där han utför en sådan enkel tjänst gentemot andra som kanske borde utföra sådana tjänster gentemot honom själv? Men i Jesus värld är man störst om man ödmjukar sig och är de andras tjänare. “Tjänaren är inte förmer än sin herre, och budbäraren är inte förmer än den som har sänt honom”, säger Jesus, och han säger även:

Matt.23:11 Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare. 12 Var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och var och en som ödmjukar sig skall bli upphöjd.

Vi svenskar kanske har svårt att förstå det här tänket med att tvätta våra fötter såvida vi faktiskt inte ändå planerat att bada eller duscha, men så bor vi också i ett land där man vanligtvis inte går med sandaler på torra och dammiga vägar, utan snarare på asfalt och med skor eller stövlar på underlag som kan vara både blöt och kall. Om vi sedan tar av oss våra varma skor inomhus kanske vi inte ens skulle se det som en ynnest om någon annan tar sig an våra svettiga fötter för att tvätta dem, utan något vi i så fall hellre gör själva privat (och givetvis då vi ändå tänkt bada/duscha). Under Bibelns tid var det vanligare att man tvättade sina fötter (och händer), dels för att det faktiskt behövdes (sandaler + damm = smutsiga fötter), och dels för att det handlar om både vördnad och tradition.

Petrus frågar Jesus varför han inte kan tvätta även hans händer och hans huvud, men det skulle krångla till det som Jesus försökte undervisa om. Om man badat på morgonen och sedan går ut på ett ärende, så är det förmodligen inte huvud och händer som man känner är nersölade och behöver tvättas, men ganska naturligt FÖTTERNA om man nu vandrar med sandaler. Därför kände nog Jesus att det inte fanns ett syfte med att tvätta även andra kroppsdelar helt i onödan, utan vi hjälper ju våra medmänniskor just genom att hjälpa till i något område där det verkligen behövs. Att hjälpa någon att kratta hans uppfart trots att uppfarten är ganska nykrattad, är ju ingen stor hjälp – utan snarare tvärt om. Man är förmodligen bara i vägen och slösar bort sin tid.

Jesus säger “Den som har badat, behöver sedan bara tvätta fötterna”, och det går att tolka både bokstavligt och andligt. (Ungefär som att det går att tolka “Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling” både bokstavligt och andligt.) Dels så stämmer ju det som Jesus säger rent bokstavligt. Det räcker med fötterna! Man skulle också kunna se det på så sätt att vi inte behöver döpa oss i vatten varje gång som vi syndar, och att det räcker med att bekänna våra synder och omvända oss om vi syndar efter vårt dop och pånyttfödelse. Men Jesus säger i Joh. 13 att hans lärljungar var “rena”, och det skulle han inte säga om de varit skyldiga för synd under det tillfället. Ändå tvättade Jesus (som förstås också var ren) deras “rena” fötter – trots att de alltså redan benämndes som rena och faktiskt inte hade någon synd (eftersom de blivit renade och därför rättfärdiga) – för även rena människor har ju behov av att ödmjuka sig och tvätta andras fötter – eller utföra andra goda gärningar gentemot sina medmänniskor. Rena människor borde vilja utföra goda gärningar.

Jesus sa dock “Så är också ni rena, DOCK INTE ALLA” och syftade på Judas, för han var INTE ren – just pga sin synd. Synd orenar ALLTID en människa, och därför kallade Jesus alla lärljungar för rena, utom just syndaren Judas – trots att han tvättat allas fötter. Regelbunden och daglig synd = ingen sann omvändelse. Jesus tvättade sina lärljungars fötter för att ge dem ett exempel att följa, och jag tror inte exemplet bokstavligen och av ren nödvändighet måste innebära att just tvätta andras fötter. Om nu Jesus som är GUD är ödmjuk nog att tvätta sina lärljungars fötter, så borde vi ta efter hans exempel genom att tjäna och göra goda gärningar gentemot våra medsyskon. Det gjorde exempelvis denna berömda kvinna som var en känd synderska i sin stad, och som fick sina synder renade av Jesus (när hon ödmjukade sig inför honom, omvände sig och visade sin tro med goda gärningar):

Lukas 7: 37 Nu fanns i staden en kvinna som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus, kom hon dit med en alabasterflaska med olja 38 och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Med sina tårar började hon väta hans fötter och torkade dem med sitt hår. Och hon kysste hans fötter och smorde dem med oljan.—44 Sedan vände han sig mot kvinnan och sade till Simon: “Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus, gav du mig inget vatten till mina fötter. Men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. 45 Du gav mig inte någon hälsningskyss, men sedan jag kom in har hon inte upphört att kyssa mina fötter. ⁴⁶Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. ⁴⁷Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som har fått litet förlåtet älskar litet.” 48 Sedan sade han till henne: “Dina synder är förlåtna.” 49 Då började de andra bordsgästerna fråga sig: “Vem är den här mannen, som till och med förlåter synder?” 50 Men Jesus sade till kvinnan: “Din tro har frälst dig. Gå i frid.“

Annat exempel:

1 Tim. 5:⁹Till ‘församlingsänka’ skall den utses som är minst sextio år och har varit en enda mans kvinna. ¹⁰Hon skall vara känd för att ha gjort mycket gott: uppfostrat barn, visat gästfrihet, tvättat de heligas fötter, hjälpt nödlidande och sökt varje tillfälle att göra gott.¹¹Yngre änkor skall du däremot avvisa. Ty när de drivs av begär och sätter sig upp mot Kristus, vill de bara gifta sig ¹²och drar domen över sig, eftersom de har förnekat sin första tro. ¹³På samma gång lär de sig att vara lata, när de går omkring i husen. Och inte nog med det, de lär sig också att vara skvalleraktiga och nyfikna och att prata om sådant som de borde tiga med. ¹⁴Jag vill därför att unga änkor gifter sig, föder barn, sköter hemmet och inte ger motståndaren något tillfälle att tala illa om dem. ¹⁵Somliga har redan vänt sig bort och följt Satan.

Vi kan läsa att kvinnan som tvättade Jesus fötter med sitt hår fick förlåtelse för sina synder, och vi vet redan vad villkoret för förlåtelse är. Vi kan därför anta att kvinnan omvände sig:

Apostlagärningarna 2:38 Petrus svarade dem: “Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva

1 Joh. 1: ⁹Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

Jesus sa också till Petrus: “Vad jag gör förstår du inte nu, men längre fram skall du förstå det.” Jag undrar om han tänkte på att Petrus senare skulle komma att förneka honom tre gånger, och att Jesus trots denna vetskap visar en förlåtande och tjänande attityd mot Petrus – en sådan attityd som även vi bör han mot de som gjort ont mot oss? Även om Jesus hade en förlåtande attityd mot de som syndat mot honom (exempelvis de som korsfäste honom), och om även vi har en likartad inställning, så betyder det inte att de som gjort ont mot oss faktiskt per automatik blir förlåtna inför Gud. De blir endast förlåtna om de bekänner sina synder och omvänder sig, och det är något mellan Gud och dem själva. Men det är viktigt att vi har en förlåtande inställning så att även våra hjärtan är rena inför Gud. Kanske Petrus skulle erinra sig att hans mästare tvättade hans fötter och visade ödmjukhet, trots att han samtidigt visste att Petrus inom bara några timmar skulle komma att förneka honom väldigt ihärdigt.

Människan blir oren genom synd från hjärtat

Jesus förklarar att det är vad som kommer från våra hjärtan som kan gör oss orena, och han ger exempel på sådan synd som orenar oss. Även onda planer är alltså en synd, även om vi inte hunnit utföra dessa planer än. Frestelser är däremot ingen synd. Endast om vi väljer att ge vika för dem.

Mark. 7:¹⁵Ingenting som utifrån går in i människan kan göra henne oren, men det som går ut ur människan, det orenar henne.”¹⁷När han hade lämnat folket och kommit hem, frågade hans lärjungar vad han menade med denna liknelse. ¹⁸Han svarade dem: “Är ni också oförståndiga? Inser ni inte att det som utifrån går in i människan inte kan göra henne oren, ¹⁹eftersom det inte går in i hennes hjärta utan ner i magen och ut på avträdet?” Därmed förklarade han all mat för ren. ²⁰Och han tillade: “Det som går ut ur människan, det gör henne oren. ²¹Ty inifrån, från människans hjärta, utgår onda tankar, otukt, stöld, mord, ²²äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, lösaktighet, avund, hädelse, högmod och dårskap. ²³Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren.”

Kulturen att tvätta varandras fötter på Bibelns tid

sandaler

Det verkar som att tvätta en annan persons fötter (eller åtminstone möjliggöra detta så att de själva kan tvätta sina fötter) kan vara ett tecken på både vördnad och gästfrihet, och där man önskar sin medmänniska gåvan att känna sig fräsch innan man intar exempelvis en måltid.

1 Mosebok 18:4 Låt mig hämta lite vatten, så att ni kan tvätta era fötter och vila er under trädet. (Abraham)

1 Mosebok 19:2 och sade: “Mina herrar, kom med till er tjänares hus. Tvätta era fötter och stanna över natten. Sedan kan ni fortsätta er färd tidigt i morgon.” De svarade: “Nej, vi stannar på gatan över natten.” (Lot)

1 Mos. 24:²⁹Rebecka hade en bror som hette Laban. Han sprang i väg till mannen vid källan. ³⁰Han hade nämligen sett näsringen och armbanden som hans syster bar, och när han hörde sin syster berätta vad mannen sagt till henne, gav han sig i väg ut till mannen som stod hos kamelerna vid källan. —” ³²Så kom mannen till hennes hem, och man lastade av kamelerna och tog fram halm och foder åt dem och vatten till att tvätta hans och hans följeslagares fötter. (Laban och hans hushåll)

1 Mosebok 43:24 Mannen förde dem in i Josefs hus. Han gav dem vatten att tvätta fötterna med och gav deras åsnor foder.

Dom. 19:²⁰Då sade den gamle mannen: “Frid vare med dig! Låt mig sörja för allt som saknas dig. Men här på den öppna platsen skall du inte stanna över natten.”²¹Så förde han honom in i sitt hus och gav åsnorna foder. Och när de hade tvättat sina fötter, åt de och drack.

1 Sam. 25:⁴⁰När Davids tjänare kom till Abigail i Karmel, sade de till henne: “David har sänt oss till dig för att få dig till hustru.” ⁴¹Då reste hon sig och föll ner till marken på sitt ansikte och sade: “Se, här är din tjänarinna. Låt mig tjäna med att tvätta fötterna på min herres tjänare.” ⁴²Därefter reste hon sig snabbt och satt upp på åsnan. Så gjorde också de fem unga flickor som gick med henne. Hon följde med dem som David hade sänt och hon blev hans hustru.

2 Samuelsboken 11:8 Därefter sade David till Uria: “Gå ner till ditt hus och tvätta dina fötter.” Uria lämnade då kungens palats, och kungen sände en gåva till honom.

2 Samuelsboken 19:24 Mefiboset, Sauls son, kom också ner för att möta kungen. Han hade varken ansat fötter eller skägg eller tvättat sina kläder från den dag då kungen drog bort till den dag då han kom välbehållen tillbaka.

2 Mos. 29:1 Detta är vad du skall göra med dem för att helga dem till att bli mina präster:—¹⁷Men själva baggen skall du stycka och tvätta inälvorna och fötterna och lägga dem på styckena och huvudet. ¹⁸Och du skall bränna hela baggen på altaret. Det är ett brännoffer åt Herren, en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt Herren.

2 Mos. 30:¹⁷Herren sade till Mose: ¹⁸Du skall göra ett kar av koppar med en fotställning av koppar att användas till tvättning och du skall ställa det mellan uppenbarelsetältet och altaret och hälla vatten i det. ¹⁹Aron och hans söner skall tvätta sina händer och fötter med vatten från det. ²⁰När de går in i uppenbarelsetältet skall de tvätta sig med vatten för att de inte skall dö, så även när de träder fram till altaret för att göra tjänst genom att tända eldsoffer åt Herren. ²¹De skall tvätta sina händer och fötter för att inte dö. Detta skall vara en evig stadga för dem, för Aron själv och hans efterkommande från släkte till släkte.

2 Mosebok 40:31 Mose och Aron och hans söner tvättade sina händer och fötter med vatten ur det.

3 Mosebok 1:9 Men inälvorna och fötterna skall tvättas i vatten och därefter skall prästen bränna alltsammans på altaret. Det är ett brännoffer, ett eldsoffer till en ljuvlig doft förHerren.—13 Men inälvorna och fötterna skall tvättas i vatten och därefter skall prästen offra alltsamman och bränna det på altaret. Det är ett brännoffer, ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren.

Psaltaren 58:11 Den rättfärdige skall glädja sig, när han ser hämnden, han skall tvätta sina fötter i den ogudaktiges blod.

Höga Visan 5:3 Jag har tagit av mina kläder, skulle jag nu ta på dem igen? Jag har tvättat mina fötter, skulle jag nu smutsa ner dem igen?

1 Kor. 5:6 Ert skryt låter inte bra. Vet ni inte att lite surdeg syrar hela degen?

Gal. 5:9 Lite surdeg syrar hela degen.

The Apostle JUDAS was probably once SAVED

Feb8

Judas Iscariot was one of Jesus’ disciples and a chosen APOSTLE. In order to be qualified for a position like this there are certain conditions that apply and that Judas apparently met (Mat 12:49-50, Lukas 14:26-27). Jesus gave many warnings to his twelve disciples that they must live holy lives, and he also gave them many wonderful promises both when it concerns their lives on earth and the next life – and Judas Iscariot was one of those disciples which Jesus addressed. It would have been an extreme paradox if a disciple which was not of God but of Satan, would have the capability to heal the sick, raise people from the dead and cast out demons, because a “son of Satan” cannot cast out demons from himself.

Mark 3:²²And the scribes which came down from Jerusalem said, He hath Beelzebub, and by the prince of the devils casteth he out devils.²³And he called them unto him, and said unto them in parables, How can Satan cast out Satan?²⁴And if a kingdom be divided against itself, that kingdom cannot stand.²⁵And if a house be divided against itself, that house cannot stand.²⁶And if Satan rise up against himself, and be divided, he cannot stand, but hath an end.

If Judas just hanged around with the other eleven disciples without performing any miracles, the other disciples would surely have noticed something and would wonder why everyone apart from Judas managed to heal the sick and cast out demons. When Jesus later on explained for his disciples that one of them would betray him, they all looked at each other in amazement and wondered to themselves who on earth this could be (Joh 13:22). They seemed to have no clue about the darkness in Judas and that he was a likely suspect, so apparently he had given them no sign of any particular bad fruit in his life. It therefore seems like Judas lived his life just like the others – at least as far as they knew. We know of course that Judas was a thief since he stole from the money bag that he was responsible for, but this wouldn’t be anything that he would tell others about, so as far as they knew Judas was just one of them and performed the same powerful miracles as they did. A person who is guilty of theft and who has not repented from this can of course not be saved, but we don’t if Judas repented or not. We DO know that also the other disciples had been guilty of sin as well and Peter is a good example of this. After that Judas had betrayed Jesus, Peter also sinned by denying Jesus three times and this is a sin which clearly leads to death (which all sins do) since Jesus clearly said so. If we deny him before men, he will deny us. ( Peter later repented.) If Judas would have failed when it comes to healing the sick and casting out demons, this would have been detected by the others because Jesus did not send out his disciples to work alone but at least two and two.

Matt. 10:1 And when he had called unto him his twelve disciples, he gave them power against unclean spirits, to cast them out, and to heal all manner of sickness and all manner of disease. ²Now the names of the twelve apostles are these; The first, Simon, who is called Peter, and Andrew his brother; James the son of Zebedee, and John his brother; —⁴Simon the Canaanite, and Judas Iscariot, who also betrayed him.⁵These twelve Jesus sent forth, and commanded them, saying, Go not into the way of the Gentiles, and into any city of the Samaritans enter ye not: —⁸Heal the sick, cleanse the lepers, raise the dead, cast out devils: freely ye have received, freely give.

Jesus explains that they don’t have to worry about what to say because the spirit of God will speak IN them. Judas was given this promise as well.

Matt. 10:¹⁹But when they deliver you up, take no thought how or what ye shall speak: for it shall be given you in that same hour what ye shall speak.²⁰For it is not ye that speak, but the Spirit of your Father which speaketh in you.— ²⁵It is enough for the disciple that he be as his master, and the servant as his lord. If they have called the master of the house Beelzebub, how much more shall they call them of his household?—⁴⁰He that receiveth you receiveth me, and he that receiveth me receiveth him that sent me

We can read that Judas (by transgression) fell from his ministry and apostleship. The Greek word that is translated “fell” is parebé that is from parabainó that means transgress, violate, depart or desert. Matthias took the place that Judas used to have. Also Matthias passed the requirements to be in this important position.

Apg. 1:²⁴And they prayed, and said, Thou, Lord, which knowest the hearts of all men, shew whether of these two thou hast chosen,²⁵That he may take part of this ministry and apostleship, from which Judas by transgression fell, that he might go to his own place.²⁶And they gave forth their lots; and the lot fell upon Matthias; and he was numbered with the eleven apostles.

Judas seemed to be a friend that Jesus could trust. If this psalm is not about Judas, who is it about?

Psaltaren 41:⁷All that hate me whisper together against me: against me do they devise my hurt.⁹Yea, mine own familiar friend, in whom I trusted, which did eat of my bread, hath lifted up his heel against me.¹⁰But thou, O Lord, be merciful unto me, and raise me up, that I may requite them.

Judas was promised a throne in heaven together with the other apostles where they were to judge the tribes of Israel. Jesus PROMISED his twelve disciples – where Judas was included – that they would be getting a throne each. Sadly Judas caused this promise to not be fulfilled.

Matt 19:²⁸And Jesus said unto them, Verily I say unto you, That ye which have followed me, in the regeneration when the Son of man shall sit in the throne of his glory, ye also shall sit upon twelve thrones, judging the twelve tribes of Israel.

Despite those wonderful promises he ended up in hell. It would have been better if he had not been born.

Lukas 22:²And the chief priests and scribes sought how they might kill him; for they feared the people.³Then entered Satan into Judas surnamed Iscariot, being of the number of the twelve.⁴And he went his way, and communed with the chief priests and captains, how he might betray him unto them.

Joh. 13:²And supper being ended, the devil having now put into the heart of Judas Iscariot, Simon’s son, to betray him ;

John 17:¹²While I was with them in the world, I kept them in thy name: those that thou gavest me I have kept, and none of them is lost, but the son of perdition; that the scripture might be fulfilled.

Matt 26:²⁴The Son of man goeth as it is written of him: but woe unto that man by whom the Son of man is betrayed! it had been good for that man if he had not been born

There were many who stood in line to kill Jesus but his Father protected him until it was time to meet the death for the sins of all mankind. Jesus’ death was planned, but there are many ways in which he could have chosen to die so Judas did not have to be the one to betray him at all. The evilness of Judas was in this unique case used for something good, namely the death of Jesus on the cross. God has in a few cases used man’s evil schemes for something good, but it’s never God’s intention or desire that anyone should ever sin. There is no darkness in God and he doesn’t tempt anyone, much less make anyone sin. The Father knew what Judas was up to and Judas will be punished for having acted against the will of God. Do read more about this in this blog article.

I can add that no one is actually finally saved until he enters the kingdom of God. It does look like Judas was “spiritually alive” at one point in his life.

Here are the views from Gordon Olson, from The Truth Shall Make You Free

p. Judas was chosen to be one of the twelve apostles to serve God and be a witness to the Gospel and revealed truth. He obviously was partaking of this truth, but rebelled and became an apostate—thus frustrating the loving plans of his Master: Acts 1:25; Mt. 10:2-4; Lk. 6:12-13; Mk. 3:14-15. The reasons why the Twelve were chosen are given below. If the Lord Jesus chose to bestow extended labor of preparation upon one whom He certainly foresaw would fall of the intended mission, it would appear that an unwise and inconsistent choice was made. Judas had no authority, he merely “became a guide to those who arrested Jesus” (Acts 1:16).

1) The Lord Jesus chose the Twelve from His disciples after an all-night of prayer to the Father: Lk. 6:12-13.

2) The threefold purpose in calling the Twelve is plainly declared: Mk. 3:14-15.

3) Judas was in a state of salvation when chosen and sent forth to represent Christ: Lk. 9:1-2; Mt. 10:8 (12:25-26); 10:16, 20 (Jn. 8:44); Mk. 6:7, 12; Lk. 9:6; Jn. 13:20.

4) Judas rebelled against his Master (Jn. 6:64, 70-71), joined himself to Satan (Lk. 22:3; Jn. 13:2, 27), and thus fell from his “ministry and apostleship” (Acts 1:17, 25).

5) It does not appear that the treachery of Judas was specifically prophesied in the Old Testament, nor that the Lord Jesus expected his apostasy until He perceived its development in his mind. If our Lord expected it all the time, why was He “troubled in spirit” or heart stricken at its development (Jn. 13:21)? It is obviously presented as a tragic surprise. The following are the passages involved and suggested literal translations for careful study: Jn. 6:64 “But there are some of you who are not believing. For Jesus was knowing from the beginning who they are who are not believing and who it is who would deliver Him up.” “From the beginning” most likely refers to their unbelief or turning of heart, which Jesus was observing (Jn. 2:24-25). See Mt. 19:4, 8; Jn. 15:27; 16:4; Acts 11:15; 26:4; Phil. 4:15—”from the beginning” of the thing spoken of.

Jn. 6:70—”Did not I choose out for Myself you the twelve, and out of you one a devil is?” This strongly implies that he was not such originally, but became so (Lk. 22:3; Jn. 13:2, 21).

Jn. 6:71—”For this one was about to be delivering Him up, one out of the twelve.” Nothing is prophetic here, merely stating his purpose.

Jn. 13:11—”For He was knowing him who was delivering Him up, therefore He said, Ye are not all clean.” Here was a present activity.

Jn. 13:18—”Not concerning all of you am I speaking; I Myself am knowing the ones I did choose out for Myself; but thus is the Scripture fulfilled (or again illustrated): He who is eating My bread did lift up against Me his heel.” Our Lord is referring back to a purely historical event in the life of David, where his counselor Ahithophel betrayed him and joined Absalom’s rebellion (Ps. 41:9, see II Sam. 15:12; 16:23), which was similar to His sad experience. Since David wrote of “my close friend, in whom I trusted,” the Lord Jesus in applying this passage must have felt similarly and had trusted Judas.

In Jn. 13:18 and 17:12 we have the conjunction “hina” with a verb “to fulfill,” which may be translated either “in order that might be fulfilled,” as in the case of a specific prophecy, or “so that was fulfilled” indicating a re-fulfillment or an application of an Old Testament historical situation or declaration.

Jn. 17:12—”While I was with them I Myself was keeping them in Thy name whom Thou didst give Me, and I guarded (them), and no one out of them perished (or did destroy himself), except the son of perdition, so that the Scripture was fulfilled.” What Scripture our Lord had in mind is not known, perhaps Ps. 41:9, as above.

Acts 1:16-17, 20—”Men, brethren, the Scripture, which the Holy Spirit did speak beforehand through David’s mouth, must have been fulfilled in the case of Judas, who became a guide to those who took Jesus. For that having been numbered with (us), he was among us and did receive the allotted portion of this ministry . . . For it has been written in the Book of Psalms, ‘Let his habitation become desolate and let no one dwell in it, and his office let another take.'”

Reference is back to Ps. 69:25, where we notice a plural pronoun used, not a singular pronoun which would be the case if this had been a specific prophecy to Judas.

The other reference is to Ps. 109:8, where the words, “let another take his office.” are a part of a context extending from verse 6 to verse 19. This whole passage is a pronouncement against “adversaries from the Lord” (20). Since only one small part of this passage is referred to, it would appear that the brief quotation in Acts 1:20 is intended as an application of a previously pronounced judgment upon a typical enemy of God. Obviously, if this had been a specific prophecy of Judas, the whole passage would have been referred to and not just five words. Peter’s reference to the Holy Spirit speaking “through David’s mouth” must relate to his lifetime inspiration in his writings (II Sam. 23:2), and not to any specific prophecy concerning Judas, as the Lord Jesus spoke of (Mk. 12:36).

Biblical examples of individuals who lost their salvation

Sep27

Satan’s favorite teaching: “once saved always saved”

We don’t get ultimately “saved” until we have completed all of our days on earth and entered into the kingdom of God, but we can still express ourselves as being “saved” when we are presently “spiritually alive”.

Either Christians can lose their salvation, or they have a license to sin. Remember Satan’s lie in the garden of Eden when he successfully made Eve believe that she could afford to sin (disobey God) and still not die. HE LIED! The opposite is true – sinning will make true believers (just like Eve) be separated from God and lose their salvation. Not necessarily for eternity since we have the opportunity to repent, but if we spend our days sinning and “repenting” we have not truly repented. Unfortunately you will hear the false tune of Satan in many churches today when pastors teach that you can never lose your salvation once you have been born again. Be careful with such churches and websites that side with Satan’s false teaching of “once saved always saved”, because this false teaching could very well tempt weak Christians to be comfortable in their sins while believing they have a fire insurance. We cannot fool God and we cannot serve two masters and still be saved. Remember always the lie:

Gen. 3:4 And the serpent said unto the woman, Ye shall not surely die

Do read the rest of my articles about the erroneous teaching of “once saved always saved” and the urgent need to live righteous lives. If you run into a website which teach you that you do not have to be righteous in order to be saved, and that it is enough to “feel sorry” and pretend that God does not see your sins but only the blood of Jesus, then you know you are in the wrong place.

1 John 3:7 Little children, let no man deceive you: he that DOETH RIGHTEOUSNESS IS RIGHTEOUS, even as he is righteous.

EXAMPLES OF PEOPLE IN THE BIBLE WHO LOST THEIR SALVATION

If Christians sin they might repent immediately, but they might also repent after a while (days, or years) or they might never repent. What if they die while living in the midst of adultery and lies? A Christian who serves two masters (mixes holiness and sin) is not saved. The cross we have to carry is not light as a feather. Some of those who lost their salvation (below) repented and returned back to God.

1) KING SOLOMON

Many wonderful promises were made to Solomon, but he ruined it.

1 Chr. 22:⁹Behold, a son shall be born to thee, who shall be a man of rest; and I will give him rest from all his enemies round about: for his name shall be Solomon, and I will give peace and quietness unto Israel in his days.¹⁰He shall build an house for my name; and he shall be my son, and I will be his father; and I will establish the throne of his kingdom over Israel for ever.

1 Chr. 28:⁹And thou, Solomon my son, know thou the God of thy father, and serve him with a perfect heart and with a willing mind: for the Lord searcheth all hearts, and understandeth all the imaginations of the thoughts: if thou seek him, he will be found of thee; but if thou forsake him, he will cast thee off for ever.

1 King. 11:1 But king Solomon loved many strange women, together with the daughter of Pharaoh, women of the Moabites, Ammonites, Edomites, Zidonians, and Hittites:²Of the nations concerning which the Lord said unto the children of Israel, Ye shall not go in to them, neither shall they come in unto you: for surely they will turn away your heart after their gods: Solomon clave unto these in love.³And he had seven hundred wives, princesses, and three hundred concubines: and his wives turned away his heart.⁴For it came to pass, when Solomon was old, that his wives turned away his heart after other gods: and his heart was not perfect with the Lord his God, as was the heart of David his father.⁵For Solomon went after Ashtoreth the goddess of the Zidonians, and after Milcom the abomination of the Ammonites.⁶And Solomon did evil in the sight of the Lord, and went not fully after the Lord, as did David his father.⁷Then did Solomon build an high place for Chemosh, the abomination of Moab, in the hill that is before Jerusalem, and for Molech, the abomination of the children of Ammon.⁸And likewise did he for all his strange wives, which burnt incense and sacrificed unto their gods.⁹And the Lord was angry with Solomon, because his heart was turned from the Lord God of Israel, which had appeared unto him twice,¹⁰And had commanded him concerning this thing, that he should not go after other gods: but he kept not that which the Lord commanded.¹¹Wherefore the Lord said unto Solomon, Forasmuch as this is done of thee, and thou hast not kept my covenant and my statutes, which I have commanded thee, I will surely rend the kingdom from thee, and will give it to thy servant.

Solomon aspired to kill Jeroboam, but Jeroboam fled to King Shishak in Egypt and stayed there until Solomon died. Seems to be a wise choice to stay away from someone who wants to kill you.

1 King. 11:⁴⁰Solomon sought therefore to kill Jeroboam. And Jeroboam arose, and fled into Egypt, unto Shishak king of Egypt, and was in Egypt until the death of Solomon.

There are many verses which tell us about all the wicked acts he did as an old man, but there are no verses that suggest that he ever repented. One would think that such an important piece of information as his repentance would be recorded somewhere if that is what he did. Even if he did repent, it still wouldn’t change the fact that he went from being righteous to being unrighteous. Had he died during his time in wickedness, he would have been spiritually lost for ever.

2) KING SAUL

It started out good for Saul, but eventually he ended up as God’s enemy. Here is the story in some Bible verses in chronological order.

1 Sam. 9:¹⁵Now the Lord had told Samuel in his ear a day before Saul came, saying,¹⁶To morrow about this time I will send thee a man out of the land of Benjamin, and thou shalt anoint him to be captain over my people Israel, that he may save my people out of the hand of the Philistines: for I have looked upon my people, because their cry is come unto me.

1 Sam. 11:⁶And the Spirit of God came upon Saul when he heard those tidings, and his anger was kindled greatly.⁷And he took a yoke of oxen, and hewed them in pieces, and sent them throughout all the coasts of Israel by the hands of messengers, saying, Whosoever cometh not forth after Saul and after Samuel, so shall it be done unto his oxen. And the fear of the Lord fell on the people, and they came out with one consent.

1 Sam. 13:¹³And Samuel said to Saul, Thou hast done foolishly: thou hast not kept the commandment of the Lord thy God, which he commanded thee: for now would the Lord have established thy kingdom upon Israel for ever.¹⁴But now thy kingdom shall not continue: the Lord hath sought him a man after his own heart, and the Lord hath commanded him to be captain over his people, because thou hast not kept that which the Lord commanded thee.

1 Sam. 15:¹¹It repenteth me that I have set up Saul to be king: for he is turned back from following me, and hath not performed my commandments. And it grieved Samuel; and he cried unto the Lord all night.

1 Sam. 16:14 But the Spirit of the LORD departed from Saul, and an evil spirit from the LORD troubled him.

1 Sam. 18: ⁸And Saul was very wroth, and the saying displeased him; and he said, They have ascribed unto David ten thousands, and to me they have ascribed but thousands: and what can he have more but the kingdom?⁹And Saul eyed David from that day and forward

1 Sam. 22:¹⁸And the king said to Doeg, Turn thou, and fall upon the priests. And Doeg the Edomite turned, and he fell upon the priests, and slew on that day fourscore and five persons that did wear a linen ephod.¹⁹And Nob, the city of the priests, smote he with the edge of the sword, both men and women, children and sucklings, and oxen, and asses, and sheep, with the edge of the sword.

So Saul was a murderer, and when Saul only had one day to live Samuel confirmed that the Lord has departed from him and became his enemy.

1 Sam. 28:¹⁶Then said Samuel, Wherefore then dost thou ask of me, seeing the Lord is departed from thee, and is become thine enemy?

3) KING DAVID

2 Sam. 12:9 Why did you despise the word of the Lord by doing what is EVIL in his eyes? You struck down Uriah the Hittite with the sword and took his wife to be your own. You KILLED him with the sword of the Ammonites. 10 Now, therefore, the sword will never depart from your house, because you despised me and took the wife of Uriah the Hittite to be your own.

1 Kings 15:5 Because David did that which was right in the eyes of the LORD, and turned not aside from any thing that he commanded him all the days of his life, SAVE ONLY in the matter of Uriah the Hittite.

King David lived under the Old Testament, but murderers were considered evil also during this time. What did Ezekiel say about righteous people (much like David) who chose to sin? They would DIE for it (spiritually)! The Bible means what it says.

Ezek 18:²⁰The soul that sinneth, it shall die. The son shall not bear the iniquity of the father, neither shall the father bear the iniquity of the son: the righteousness of the righteous shall be upon him, and the wickedness of the wicked shall be upon him.²¹But if the wicked will turn from all his sins that he hath committed, and keep all my statutes, and do that which is lawful and right, he shall surely live, he shall not die.²²All his transgressions that he hath committed, they shall not be mentioned unto him: in his righteousness that he hath done he shall live.²³Have I any pleasure at all that the wicked should die? saith the Lord GOD: and not that he should return from his ways, and live?²⁴But when the righteous turneth away from his righteousness, and committeth iniquity, and doeth according to all the abominations that the wicked man doeth, shall he live? All his righteousness that he hath done shall not be mentioned: in his trespass that he hath trespassed, and in his sin that he hath sinned, in them shall he die. ²⁵Yet ye say, The way of the LORD is not equal. Hear now, O house of Israel; Is not my way equal? are not your ways unequal?²⁶When a righteous man turneth away from his righteousness, and committeth iniquity, and dieth in them; for his iniquity that he hath done shall he die.²⁷Again, when the wicked man turneth away from his wickedness that he hath committed, and doeth that which is lawful and right, he shall save his soul alive.²⁸Because he considereth, and turneth away from all his transgressions that he hath committed, he shall surely live, he shall not die.

Luckily King David REPENTED and restored his salvation. However, it took him about a year – the entire duration of Bathsheba’s pregnancy. Can unrepentant murderers enter the Kingdom of God? Not a chance. Heaven is not a place full of unrepentant sinners.

1 John 3:15 Whosoever hateth his brother is a murderer: and ye know that NO MURDERER HATH ETERNAL LIFE ABIDING IN HIM

Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er? – Joh. 15:16

Sep6

Ni har inte UTVALT mig, utan jag har UTVALT er och bestämt (ordained, KJV) om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består, för att Fadern må ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. (Joh. 15:16)

Står det uttryckligen i ovan vers att Jesus utvalt vissa individer till att tro på honom och till ett evigt liv i hans rike? Om denna mening är det enda vi har till vårt förfogande så KAN den förstås tolkas så, men läser vi hela sammanhanget så ser vi att detta handlar om Jesus ord till sina ELVA LÄRLJUNGAR och det handlar inte om val mellan frälst/ofrälst och himmel och helvete. Jesus utvalde en gång i tiden även Judas Iskariot men som bekant så förrådde Judas Jesus och övergav honom, så val behöver inte röra sig om val till frälsning. Valet den gången handlade om att utnämna Judas – en av Jesus efterföljare – till lärljunge och senare även apostel. Judas valdes inte av det skälet att profetior måste gå i uppfyllelse – för det skulle ju innebära att Jesus i princip välkomnade både syndare och SYND in i världen – men helt klart innebar valet av Judas ATT profetior skulle komma att uppfyllas.

Joh. 13:18. Inte talar jag om er alla. Jag vet vilka jag har UTVALT. Men skriften måste bli fullbordad: Den som åt brödet med mig, han lyfte mot mig sin häl.— 21. När Jesus hade sagt detta, blev han upprörd i sin ande och vittnade: Sannerligen, sannerligen säger jag er: En av er skall förråda mig.

Johannes 17:12 Medan jag var hos dem, bevarade jag i ditt namn dem som du har gett mig. Jag vakade över dem, och ingen av dem gick förlorad, ingen utom fördärvets man, för att Skriften skulle uppfyllas

Även Israel var ju VALT av Gud, och han bestämde även att de skulle tåga in i Kanaans land. Trots det så var det endast generationen efter som fick fullfölja löftet och inte de vuxna som löftet gavs till (pga deras rebelliskhet).

Uppenbarligen handlar det inte om tro och frälsning i Bibeln så fort vi läser om Jesus VÄLJER UT någon. Vad är det då lärljungarna är utvalda för eller till? I verserna strax innan visar Jesus att det inte är säkert att hans lärljungar kommer att utföra det som han BEFALLER dem att göra. Det står OM de gör vad han befaller så är de hans vänner, så avgörandet är alltså i deras händer. Lärljungarna har gått från att vara tjänare till att vara vänner eftersom han låtit dem veta allt som finns att veta från Fadern, men om de sedan antar utnämningen och utmaningen är alltså upp till dem.

Joh. 15:14. Ni är mina vänner, OM ni gör vad jag BEFALLER er. 15. Jag kallar er inte längre tjänare. Ty tjänaren vet inte vad hans herre gör, men vänner har jag kallat er, eftersom jag låtit er veta allt vad jag har hört av min Fader.

Joh, 15:16 fortsätter med dessa rader:

Joh. 15:16—jag har bestämt om er (”ordained” i KJV) att ni skall gå ut och bära frukt och er frukt skall bestå, för att Fadern må ge er vad ni ber honom om i mitt namn.

Det var inte säkert att det som Jesus bestämde absolut skulle komma att gå i uppfyllelse, men nog fanns det stora chanser till det eftersom ju Jesus lärt sina lärljungar ALLT och eftersom de ju levt nära honom en lång tid och sett honom göra många och stora mirakel och andra gärningar. Även Judas Iskariot borde ha varit en bra kandidat till att bära frukt, men så blev det alltså inte.

I Gamla Testamentet utvalde Gud Saul till att vara Kung över Israel – även om Gud endast gav efter för israelernas egen önskan om att få en kung över sig – och tanken var förstås att han skulle vara en rättfärdig och gudfruktig Kung som tog kloka beslut till gagn för hela folket. Det gick bra till en början men sedan grusades förhoppningarna om att Saul skulle omvända sig från sina grova överträdelser och Gud ångrade t o m att han valt honom som kung.

1 Samuelsboken 15:35 Samuel ville inte mer se Saul, så länge han levde, ty Samuel sörjde över Saul. Och HERREN ångrade att han hade gjort Saul till kung över Israel.

Även apostlen Paulus blev “utvald” av Jesus, men inte heller här handlar det om att välja en person på måfå för att frälsa honom. Det handlar om val till en tjänst eller uppgift, och tack och lov var Paulus samarbetsvillig. Självklart kan man tänka sig att Jesus valde ut en person som visat upp en hängiven karaktär och som troligen skulle låta sig omvändas och styras. Det handlar om en mycket unik situation och om ett enormt viktigt arbete eftersom rollen Paulus skulle komma att få var att predika för hedningarna om frälsningen i Jesus. Paulus ansåg att han hade förmågan att VÄLJA mellan olika alternativ i sin tjänst.

Apg. 26:19 Därför, konung Agrippa, blev jag inte olydig mot den himmelska synen, 20. utan började förkunna först för dem som var i Damaskus och Jerusalem, och över hela judéens land och sedan för hedningarna, så att de skulle ångra sig och omvända sig till Gud, och göra sådana gärningar, som tillhör omvändelsen.

Fil. 1:22 Men om det att leva i köttet för mig innebär frukt i mitt arbete, så vet jag inte vilket jag skall välja. 23. Ty jag dras åt båda hållen. Jag längtar efter att få bryta upp och vara hos Kristus, vilket skulle vara mycket bättre. 24. Men att bli kvar i köttet är mer nödvändigt för er skull.

Jesus fortsätter i Johannesbrevet:

Joh. 15:19. Om ni vore av världen, skulle världen älska sitt eget. Men eftersom ni inte är av världen, utan jag har UTVALT er ur världen, därför hatar världen er.20 —”Har de förföljt mig, så skall de också förfölja er. Har de hållit mitt ord, så skall de också hålla ert”

Så Jesus UTVALDE sina lärljungar ur världen på det sätt att de skulle gå ut och evangelisera och bära frukt. De skulle alltså agera tvärt emot hur världen betedde sig, för ”världen” i det här sammanhanget ville inte veta av Jesus utan hatade honom.

Joh. 15:21 ”Men allt detta skall de göra mot er för mitt namns skull, därför att de inte känner honom som har sänt mig.22 Hade jag inte kommit och talat till dem, så hade de inte synd, men nu har de ingen ursäkt för sin synd.”

Varje gång som någon hatar Gud så är det självklart emot Guds vilja, för han vill att vi alla ska älska honom och att ingen ska gå förlorad. Eftersom Jesus gjorde många gärningar bland människor och samtalat med dem så menar han att dessa är tillräckliga bevis för att kunna tro att han är den som han utgett sig för att vara och att därför älska och lyda honom. Men trots alla uppenbara tecken så kvarstår deras hat gentemot honom och de har då ingen ursäkt för sin synd.

Joh. 15:23. Den som hatar mig hatar också min Fader. 24. Hade jag inte gjort sådana gärningar bland dem som ingen annan har gjort, så hade de inte synd. Men nu har de sett dem och har hatat både mig och min Fader.

Jesus ansåg alltså att människorna åtminstone skulle tro honom för gärningarns skull

Joh. 15:11. Tro mig att jag är i Fadern och Fadern i mig. Om inte, så tro mig för själva gärningarnas skull

Joh. 20:29 Jesus sade till honom: “Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser.”

Psalmerna 35:19 och 69:5 profeterar om en dag då människor ska hata sonen utan orsak, och detta menar Jesus fullbordades i honom. Att ha kännedom om profetior som slår in, och att känna till framtida händelser betyder inte att dessa händelser nödvändigtvis är förutbestämda med däremot handlar det om förhandskännedom.

Joh. 15:25. Men detta har skett, för att det ordet skulle gå i fullbordan som står skrivet i deras lag: De har hatat mig utan orsak.

Vinträdet

Johannes 15 inleds förresten med Jesus berömda analogi omvinträdet där han mycket tydligt visar att det är upp till oss att hålla oss kvar i vinträdet (honom själv) om vi vill hålla oss kvar i det livgivande trädet (frälsningen).

Joh 15:1 Jag är det sanna vinträdet, och min Fader är vingårdsmannen. Var och en gren i mig, som inte bär frukt den tar han bort, och var och en, som bär frukt, den rensar han, för att den skall bära mer frukt. 3. Redan nu är ni rena på grund av det ord som jag har talat till er. 4. Förbli i mig, och jag i er. Såsom grenen inte kan bära frukt av sig själv, om den inte förblir i vinträdet, så kan inte heller ni det, OM ni inte förblir i mig. 5. Jag är vinträdet, ni är grenarna. Den som förblir i mig, och jag i honom, han bär mycket frukt. Ty utan mig kan ni ingenting göra. 6. Den (IF anyone KJV) som inte förblir i mig kastas ut såsom en gren och förtorkas, och man samlar ihop dem och kastar dem i elden, och de brinner. 7. OM ni förblir i mig, och mina ord förblir i er, så kan ni be om vad ni vill, och ni skall få det. 8. Min Fader blir förhärligad genom att ni bär mycket frukt och blir mina lärjungar. 9. Såsom Fadern har älskat mig, så har jag också älskat er. Förbli i min kärlek. 10. OM ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, så som jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek. (SFB)

Jesus talar till sina frälsta lärljungar och det han säger gäller även oss. Jesus säger “redan nu är ni RENA” till lärljungarna, och han uppmanar dem att FÖRBLI i honom för de kan inte bära frukt om de inte gör det. Jesus varnar de utvalda apostlarna att OM de inte förblir i honom så kommer de att tas bort utav Fadern och de kastas ut och förtorkas, vilket visar att de åtminstone hade liv vid en tidigare tidpunkt för annars kan de inte förtorkas. De kastas sedan i elden där de brinner vilket är en klar bild av helvetet. Jesus säger “OM ni håller mina bud, så förblir ni i min kärlek” vilket är ett tydligt VILLKOR för hans kärlek och för det eviga livet. Risken finns att kristna inte håller buden och därmed mister sin plats i Livets träd. Vi kan få hjälp av den Helige Ande att leva ett heligt liv och bära mycket frukt men det är vårt ansvar att se till att hålla oss i vinträdet. Gud gör det sannerligen inte åt oss. Om det hade varit upp till GUD att se till att vi bär mycket frukt så hade han givetvis gjort detta med bravur och han hade sett till att vi ALDRIG misslyckades på den fronten. Men faktum är att inte alla kristna alltid visar god frukt utan lever kortare eller längre tid i synd, vilket visar på vår fria vilja och att vi inte alltid lever som Gud hade önskat att vi levt.

5 Mosebok 30:19 Jag tar i dag himmel och jord till vittne mot er att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj då livet, för att du och dina efterkommande må leva

/NT-Text från Reformationsbibeln och SFB

Judas was not predestined to betray Jesus, Acts 4:28

Apr8

Judas acted against God’s will when he betrayed Jesus

The kings of the earth stood up, and the rulers were gathered together against the Lord, and against his Christ. For of a truth against thy holy child Jesus, whom thou hast anointed, both Herod, and Pontius Pilate, with the Gentiles, and the people of Israel, were gathered together, For to do whatsoever thy hand and thy counsel DETERMINED BEFORE to be done. (Acts 4:26-28)

The above are words from a prayer by Peter and John, and these verses are sometimes used as an attempt to support the idea that God predestines all things, including predestination of individuals to do “evil” (and that this in effect doesn’t make it “evil” since God is always good). The sacrifice of Christ is a holy and acceptable offering to God and he didn’t force anyone to kill Jesus. This unique event cannot be used as a blanket statement throughout the entire scriptures to show that God causes people to do whatever they are busy doing including SINNING.

What was “determined before” to be done? It was the death of Jesus (the Lamb slain from the foundation of the world)! However, it does not say that God predestined anyone to make this goal come true. Peter and John expressed in their prayer that people came to do what was determined, but it doesn’t say that God predestined/caused/forced anyone to betray and kill Jesus, because then God would be the only reason for their sin. (You’re not guilty of something if God is the one who made you do it.) Jesus is said to have laid down his own life and we can trust his words. There was certainly no shortage of people who wanted to kill Jesus, so God did not have to bother about predestining anyone to harm him. They went after Jesus on their own accord, and this was known from the foundation of the world. It wouldn’t be hard for the Father to remove his protective hands over Jesus and let someone with the desire to kill him be successful in his attempt, and Judas was apparently first in line to betray him which eventually lead to his death. If Judas was predestined to betray Jesus, he would end up in heaven and not hell.

John 10:¹⁷Therefore doth my Father love me, because I lay down my life, that I might take it again. ¹⁸No man taketh it from me, but I lay it down of myself. I have power to lay it down, and I have power to take it again. This commandment have I received of my Father.

We can read that what happened was FOREKNOWN by God, but foreknowledge is not predestination. We can read that WICKED HANDS had crucified and slayed Jesus. If God predestined people to slay Jesus, then it would have been GODLY hands who slayed him. Those are wicked who do things contrary to God’s will. By using an event for something good doesn’t mean that God caused it to happen.

Acts 2:23 Him, being delivered by the determinate counsel and FOREKNOWLEDGE of God, YE have taken, and BY WICKED HANDS have crucified and slain?

We can see that it was not GOD who placed the desire to harm Jesus inside Judas but SATAN.

Joh. 13:²And supper being ended, the devil having now put into the heart of Judas Iscariot, Simon’s son, to betray him

Jesus asked his Father to forgive those who harmed him, but if they were predestined to do so, then what is there to forgive? Why asking the Father to forgive people for doing exactly what he caused them to do?! If Judas OBEYED the Father by betraying Jesus which he was CAUSED to do, then shouldn’t Judas be rewarded instead of punished for what he did? Instead we can read that it would have been better for Judas had he never been born.

Luke 23:34 Then said Jesus, Father, forgive them; for they know not what they do. And they parted his raiment, and cast lots

Jesus was delivered into the hands of SINFUL men, so we are not talking about innocent people who only did what they were predestined to do by God. THEY chose to sin, and we know that God doesn’t even TEMPT people. Much less force people to sin. There is no darkness in God.

Lukas 24:⁷Saying, The Son of man must be delivered into the hands of sinful men, and be crucified, and the third day rise again.

The Apostle Paul “determined to sail by Ephesus” (Acts 20:16). Does that mean that the sailors on the vessel that he determined to sail on were acting under Paul’s compulsion or control? No. Paul determined to sail on a certain vessel to a certain location, but that does not mean that the vessel he determined to sail on was under his causation. When Paul sailed to Ephesus, he could say that what occurred was what was “determined before to be done” instead of something which occurred by surprise or accident. But the occurrence of what was determined before to be done did not exclude the freedom of those who participated in its occurrence. In the same way, God determined the crucifixion of Christ, but that does not mean that those who participated in His crucifixion and contributed to it were not free in what they did. What they did to Christ was not a surprise to God. What they did was what God had “determined before to be done”. In order to accomplish His purpose of slaying the Lord, God delivered Christ into the hands of those who already wanted to kill him by their free choice.

There certainly was no shortage of people who wanted to kill Jesus because of the way that He preached. Jesus said that “the world” “hateth” him, “because I testify of it, that the works thereof are EVIL” (Jn. 7:7). But the enemies of Christ were unable to kill him as long as the Father was protecting him (Matt. 4:6; Lk. 4:11; Jn. 7:30; 10:31; 10:39). The Bible says “Then they sought to take him: but no man laid hands on him, because his hour was not yet come” (Jn. 7:30).

God determined to deliver Jesus unto wicked men and God foreknew what they would do to Jesus if He did. This is because the Father knew the hostility and hatred that was already freely in their hearts. God was able to incorporate their voluntary wickedness into His plans and even turn it around and use it for good. This, it seems, God also did with Joseph’s brothers (Gen. 50:20). But this does not mean that God caused their wickedness. It is one thing to say that God “worketh all things after the counsel of his own will” (Eph. 1:11), and it is quite another thing to say, “God CAUSES all things after the counsel of his own will”. God can work with the free will choices of men to accomplish His purposes without causing all the choices of men.

Pilate said, “I have power to crucify thee, and have power to release thee” (Jn. 19:10). Pilate certainly was conscious of possessing free will. He was aware of the fact that what he was doing, he was doing by his own free volition. Responsibility or accountability presupposes free will. Men will be judged according to the free choices of their wills. Since these men were responsible for taking Jesus and for killing him, though God had determined that Jesus should be delivered unto them and slain, they still took Him and killed him by their own free choice. The Bible goes on to say

“Therefore let all the house of Israel know assuredly, that God hath made that same Jesus, whom ye have crucified, both Lord and Christ. Now when they heard this, they were pricked in their hearts, and said unto Peter and to the rest of the apostles, men and brethren, what shall we do? (Acts 2:36-37)

Apparently, Peter’s audience had not taken his previous words about the determinate counsel of God to mean that they had no free will in the matter or that they were only acting under the control of God. Otherwise, they could not have been pricked in their hearts for their action or have seen any reason why they needed to be saved for acting in such a way. But they were pricked in their hearts and sought for a way of salvation because they internally knew that what they had done was caused freely by their own wills and, therefore, they were rightly responsible and accountable for it.

Judas 30 silvermynt gick till att betala Krukmakaråkern, vilket är Hinnoms Dal

Dec4

Förrädaren skulle få 30 silverpenningar och de skulle kastas till krukmakaren

Sakarja syftar inte på Judas och och hans koppling till Krukmakaråkern i sina profetior här nedan, utan på Jesus värde i 30 silverpenningar som kastades tillbaka till Gud (krukmakaren) i templet. Men Matteus hänvisar å andra sidan till Judas. Aceldama som vi kan läsa om i Apg är beläget i Hinnoms Dal och det är där Judas är begravd. Jeremia hänvisar till samma dal och talar om att oskyldigt blod kommer att förspillas där, och Jesus har onekligen oskyldigt blod. Jeremia fick sedan krossa en lerkruka i dalen vilket är en profetisk handling kopplat till Krukmakaråkern. Judas begravningsplats köptes av översteprästerna för Judas pengar, och den platsen är alltså är beläget i Hinnoms Dal – Krukmakaråkern. Åkern var ju tänkt att vara en begravningsplats för främlingar – och främlingar är sådana som inte har Toran som måttstock utan sådana som avvisat Gud – vilket passar in på Judas som trots att han borde ha varit en nära vän till Jesus egentligen var en främling. Vidare kan vi läsa att Judas hängde sig, och det kan mycket vl vara så att kroppen svällde upp och började ruttna, och när man sedan tog bort snaran så kom kroppen att falla framåt och sprack upp. Detta passar in på vad Petrus berättade om Judas i Apg. Nedan kan du läsa om profetiorna om de 30 silverpengarna och vad som står att läsa om Krukmakaråkern som också kallas Blodsåkern.

Profetior

Sak 11:11 Och när detta nu på den dagen blev upplöst, förnummo de arma fåren, som aktade på mig, att det var HERRENS ord.¹²Därefter sade jag till dem: »Om I så finnen för gott, så given mig min lön; varom icke, må det så vara.» Och de vägde upp trettio siklar silver såsom lön åt mig.¹³Då sade HERREN till mig: »Kasta det åt krukmakaren» — det härliga pris vartill jag hade blivit värderad av dem! Och jag tog de trettio silversiklarna och kastade dem i HERRENS hus åt krukmakaren.

Jeremia 19:1 Så sade HERREN: Gå åstad och köp dig en lerkruka av krukmakaren; och tag med dig några av de äldste i folket och av de äldste bland prästerna,²och gå ut till Hinnoms sons dal, som ligger framför Lerskärvsporten, och predika där de ord som jag skall tala till dig.³Du skall säga: »Hören HERRENS ord, I Juda konungar och I Jerusalems invånare: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall låta en sådan olycka komma över denna plats, att det skall genljuda i öronen på var och en som får höra det.— 4 Eftersom de hava övergivit mig och icke aktat denna plats, utan där tänt offereld åt andra gudar, som varken de själva eller deras fäder eller Juda konungar hava känt, och eftersom de hava uppfyllt denna plats med oskyldigas blod,— ¹⁰Och du skall slå sönder krukan inför de mäns ögon, som hava gått med dig, ¹¹och du skall säga till dem: »Så säger HERREN Sebaot: Jag skall sönderslå detta folk och denna stad, på samma sätt som man slår sönder ett krukmakarkärl, så att det icke kan bliva helt igen; och man skall begrava i Tofet, därför att ingen annan plats finnes att begrava på.

Uppfyllandet av profetiorna

Matt 26:¹⁴Därefter gick en av de tolv, den som hette Judas Iskariot, bort till översteprästerna¹⁵och sade: »Vad viljen I giva mig för att jag skall överlämna honom åt eder?» Då vägde de upp åt honom trettio silverpenningar. ¹⁶Och från den stunden sökte han efter lägligt tillfälle att förråda honom.

Matt 27:³När då Judas, som hade förrått honom, såg att han var dömd, ångrade han sig och bar de trettio silverpenningarna tillbaka till översteprästerna och de äldste ⁴och sade: »Jag har syndat därigenom att jag har förrått oskyldigt blod.» Men de svarade: »Vad kommer det oss vid? Du får själv svara därför.» ⁵Då kastade han silverpenningarna i templet och gick sin väg. Sedan gick han bort och hängde sig.⁶Men översteprästerna togo silverpenningarna och sade: »Det är icke lovligt att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspenningar.» ⁷Och sedan de hade fattat sitt beslut, köpte de för dem Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar.⁸Därför kallas den åkern ännu i dag Blodsåkern. ⁹Så fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, när han sade: »Och jag tog de trettio silverpenningarna — priset för den man vilkens värde hade blivit bestämt, den som israelitiska män hade värderat — ¹⁰och jag gav dem till betalning för Krukmakaråkern, i enlighet med Herrens befallning till mig.»

Apg 1:¹⁶»Mina bröder, det skriftens ord skulle fullbordas, som den helige Ande genom Davids mun hade profetiskt talat om Judas, vilken blev vägvisare åt de män som grepo Jesus.¹⁷Han var ju räknad bland oss och hade också fått detta ämbete på sin lott.¹⁸Och med de penningar han hade fått såsom lön för sin ogärning förvärvade han sig en åker. Men han störtade framstupa ned, och hans kropp brast mitt itu, så att alla hans inälvor gåvo sig ut. ¹⁹Detta blev bekant för alla Jerusalems invånare, och så blev den åkern på deras tungomål kallad Akeldamak (det betyder Blodsåkern).²⁰Så är ju skrivet i Psalmernas bok: ‘Hans gård blive öde, och ingen må finnas, som bor däri’; och vidare: ‘Hans ämbete tage en annan.’

Tvingade Gud Judas att förråda Jesus, eller agerade Judas EMOT Guds vilja?

Jul30

Jordens kungar trädde fram och furstarna församlade sig mot Herren och mot hans Smorde. Ja, sannerligen församlade sig både Herodes och Pontius Pilatus tillsammans med hedningarna och Israels folk mot din helige son Jesus, den du har smort, till att utföra vad din hand och ditt rådslut FÖRUT BESTÄMT SKULLE SKE (Apg 4:26-28)

Detta är ord från en gemensam bön av Petrus och Johannes och dessa verser används ibland som stöd för att Gud förutbestämmer allting, inklusive förutbestämmer att människor utför onda handlingar (och detta skulle i sin tur betyda att dessa onda handlingar då inte kan vara “onda” eftersom Gud ju alltid är god och aldrig orsakar något ont). Men Bibeln lär att Kristus död är ett heligt och gott offer inför Fadern och denna unika händelse (där Kristus till och med säger “Fader, förlåt dem för de vet icke vad de göra”) kan inte användas som ett generellt agerande genom hela skriften för att visa att Gud är den som orsakar att människor utför onda handlingar.

Vi kan läsa i Joh. 10:17-18 att Jesus ger sitt eget liv:

Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv, för att jag skall ta det tillbaka. Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av mig själv. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet fick jag av min Fader.

och i Apg 2:23:

Honom som blev utlämnad åt er genom Guds bestämda rådslut och försyn, har ni tagit och med laglösa (wicked, KJV) händer korsfäst och dödat

“Laglösa händer”. Detta låter inte här som att Gud tvingar människor att förråda och döda Jesus, för Gud använder sig naturligtvis inte av laglösa händer för att utföra sina gärningar. De med laglösa händer planerade att förråda och döda Jesus emot Guds vilja. Gud TILLÄT att det skulle ske och han använde i just detta fallet människors agerande till något bra (det finns även några andra bibelexempel för detta även om de inte är många). Gud tvingar ingen att utföra onda gärningar eller att synda. Om Judas var tvingad av Gud att förråda Jesus så borde han haft en hedersplats i himlen för att ha lytt Gud. I stället kan vi läsa om Judas att det hade varit bättre för honom om han aldrig blivit född och att han gick förlorad.

Aposteln Paulus hade “beslutat” att segla till Efesos (Apg 20:16). Betyder det att sjömännen på skeppet han beslutat sig för att resa med agerade under Paulus enväldiga kontroll? Nej. Paulus beslutade sig för att segla med ett visst skepp till en viss destination men det betyder inte att skeppet som han bestämt sig för att resa med var under hans inflytande och kontroll. När Paulus seglade till Efesos så skulle han kunna sagt att vad som hände var “förutbestämt” sedan tidigare eftersom vad som hände inte var oväntat eller inträffade av en slump. Men den förutbestämda händelsen exkluderar inte den fria vljan av de inblandade.

På samma sätt så förutbestämde Gud att Kristus skulle korsfästas, men det betyder alltså inte att de som var inblandade i hans korsfästelse inte var fria att agera som de ville. Vad de valde att göra var ingen överraskning för Gud som är allvetande. Vad de gjorde var något som var känt av Gud och eftersom Gud också planerade att använda sig utav deras brott så var denna händelse “förutbestämd”. För att uppnå syftet att låta Kristus bli ett syndoffer för oss så tillät Fadern att Jesus hamnade i händerna hos människor som ville döda Jesus av egen fri vilja.

Det var sannerligen ingen brist på människor som ville döda Jesus pga hur han predikade. Jesus sade att världen hatade honom “eftersom jag vittnar om att dess gärningar är ONDA” (Jn. 7:7). (Att världens gärningar är ONDA visar även detta på att saker och ting sker emot Guds vilja eftersom Gud själv inte skulle påtvinga världen att vara OND.) Men Jesus motståndare kunde inte döda honom så länge som Fadern beskyddade honom (Matt. 4:6; Lk. 4:11; Jn. 7:30; 10:31; 10:39). Bibeln säger, “Då försökte de gripa honom. Dock kom ingen med sina händer vid honom, ty hans stund var ännu inte kommen.” (Jn. 7:30). Fadern lämnade Kristus i händerna på “syndiga män”(Lk. 24:7) och alltså INTE hos människor som gjorde Guds vilja genom att söka att döda Jesus.

Gud bestämde sig för att låta Jesus hamna i händerna hos onda människor och Gud förutsåg också vad de skulle göra med honom. Detta för att Fadern redan kände till det hat som redan fanns i deras hjärtan. Gud hade möjligheten att använda deras frivilliga ondska in i hans egna planer och även att vända detta onda till något bra genom att låta Jesus dö för våra synder. Detta verkar också vara vad Gud gjorde vad gäller Josefs bröder (1 Mos.50:20). Detta betyder inte att Gud orsakade deras onda planer. Det är en sak att säga att Gud “verkar allt efter sin viljas råd” (Eph. 1:11), och en helt annan att säga “Gud ORSAKAR allt efter sin viljas råd”. Gud kan arbeta med människors fria val för att utföra sina syften utan att påtvinga människor andras val än deras egna.

Pilatus sade “jag har makt att korsfästa dig och makt att frige dig” (Jn. 19:10). Pilatus verkar ha varit medveten om han själv hade en egen vilja att fatta sitt eget beslut i frågan. Han insåg att det var hans eget agerande utifrån sin egen vilja. Ansvar och skyldighet förutser fri vilja. Människor kommer att bli dömda för sina egna fria val baserade på egna fria viljor. Eftersom dessa män var ansvariga för att gripa Jesus och döda honom, även om Gud sedan tidigare förutsåg och att så skulle ske, så var det ändå de själva som valt att gripa och döda honom.

Bibeln säger också “36 Så skall nu hela Israels hus säkert veta, att denne Jesus som ni har korsfäst, honom har Gud gjort både till Herre och till Kristus.37. Då de hörde detta, fick de ett styng i hjärtat och de sade till Petrus och till de andra apostlarna: Män och bröder, vad skall vi göra?” (Acts 2:36-37)

Uppenbarligen så ansåg inte Peters åhörare att Peters tidigare ord, om Guds förutbestämda rådslut, skulle betyda att de själva inte hade någon fri vilja i frågan eller att de bara agerade under Guds enväldiga kontroll. Då skulle de inte ha haft ett styng i sina hjärtan för ett agerande som var utanför deras egen kontroll eller sett något skäl till att de behövde bli räddade för att ha agerat felaktigt. Men nu hade de styng i sina hjärtan och sökte en väg till frälsning för de insåg att vad de gjort var orsakat av deras eget fria agerande och därför var de med rätta ansvariga för sina handlingar.

Aposteln JUDAS var förmodligen en gång frälst

Jun9

Judas var en lärljunge och en utvald APOSTEL, och för att få dessa poster krävs att man fyller vissa villkor. (Mat 12:49-50, Lukas 14:26-27.)

Jesus talade flera gånger om uppmaningar och om underbara löften till sina tolv lärljungar både vad gäller detta liv och i kommande dagar – och Judas var en bland dem. Det skulle vara en paradox om en lärljunge som inte var av Gud skulle kunna ha förmågan att bota sjuka, uppväcka döda och driva ut onda andar eftersom människor av Satan inte kan driva ut demoner ur sig själva.

Markus 3:²²Och de skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sade: “Han är besatt av Beelsebul. Med hjälp av de onda andarnas furste driver han ut de onda andarna.” ²³Då kallade han dem till sig och talade till dem i liknelser: “Hur kan Satan driva ut Satan? ²⁴Om ett rike är splittrat kan det riket inte bestå, ²⁵och om en familj är splittrad kan den familjen inte bestå.²⁶Om Satan gör uppror mot sig själv och kommer i strid med sig själv, kan han inte bestå. Då är det slut med honom.

Om Judas bara hängde med de andra elva lärljungarna utan att utföra några mirakel så borde de övriga lärljungarna ha märkt någonting och funderat över varför de själva lyckades hela människor och driva ut demoner men inte Judas. När Jesus senare förklarade för lärljungarna att en av dem skulle förråda honom så tittade de på varandra och mer eller mindre kliade sig i sina huvuden och undrade vem han talade om (Joh 13:22). De verkade inte haft den blekaste aning om att Judas skulle kunna vara den skyldiga och han verkar alltså inte ha visat upp några som helst tecken på att det faktiskt skulle kunna förhålla sig så. Det verkar onekligen som Judas tidigare levde och agerade precis som de andra, åtminstone inför dem. Han var visserligen en tjuv eftersom han fuskade med den kassa som han ansvarade för, men detta är förstås inget som han frivilligt skulle delge de övriga lärljungarna, så vad dem beträffar så var Judas helt enkelt en i gänget och utförde liknande kraftgärningar som de själva utförde. En människa som gör sig skyldig till stöld kan inte vara frälst, men vi vet inte omfattningen av Judas tjuveri och om han omvände sig efter att ha stulit ur kassan. Även de andra lärljungarna har haft synd i sina liv. Exempelvis så syndade Petrus genom att förneka Jesus, vilket är ett brott som leder till döden eftersom den som förnekar Jesus ska förnekas inför Gud. (Petrus omvände sig.) Om Judas skulle han misslyckats med att bota sjuka, driva ut demoner, etc så borde detta ha visat sig till det yttre på något sätt, och Jesus skickade inte ut sina lärljungar för att de skulle utföra dessa gärningar ensamma utan minst två och två.

Matt. 10:1Jesus kallade till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt att driva ut orena andar och att bota alla slags sjukdomar och krämpor. ²Detta är namnen på de tolv apostlarna: först Simon, som kallas Petrus, och hans bror Andreas, vidare Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes, — ⁴Simon ivraren och Judas Iskariot, han som skulle förråda honom.⁵DESSA TOLV sände Jesus ut, och han befallde dem: “Gå inte in på hedningarnas område eller in i någon samaritisk stad. —⁸Bota sjuka, uppväck döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar. Det ni har fått som gåva, ge det som gåva.

Jesus förklarar också att de inte behöver vara oroliga för vad de skall säga eftersom Guds ANDE kommer att tala genom dem. Judas är fortfarande inkluderad i det sammanhanget.

Matt. 10:¹⁹Men när man utlämnar er, så bekymra er inte för hur ni skall tala eller vad ni skall säga. Det kommer att ges åt er i den stunden,²⁰och då är det inte ni som talar, utan er Faders Ande kommer att tala genom er.— ²⁵Det är nog för lärjungen att det går med honom som med hans lärare, och för tjänaren att det går med honom som med hans herre. Har man kallat husets Herre för Beelsebul, hur mycket mer skall man å inte kalla hans tjänare så.—⁴⁰Den som tar emot er tar emot mig, och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig.

Vi kan också läsa att Judas avföll från sitt apostlaämbete som han en gång hade. Det grekiska ordet för “lämnade” (som inte är en särskilt lyckad översättning) är parabainó och översätts bäst i Reformationsbibeln där översättningen är “avföll”. “by transgression fell” är översättningen i KJV eftersom ordet kan betyda att med vilja överträda en regel. Judas övergav sin plats och efterträdaren blev Mattias.

Apg. 1:24. Och de bad och sade: Du Herre som känner allas hjärtan, visa oss vilken av dessa två du har utvalt 25. till att få sin lott i denna tjänst och detta apostlaämbete, som²³Då ställde man fram två: Josef Barsabbas, som även kallades Justus, och Mattias. ²⁴Och de bad: “Herre, du som känner allas hjärtan, visa vilken av dessa två du har utvalt ²⁵till att få den apostoliska tjänst som Judas lämnade (parabainó) för att gå till den plats som var hans.” ²⁶De kastade lott mellan dem, och lotten föll på Mattias. Så blev han tillsammans med de elva räknad som apostel. Judas AVFÖLL från för att gå till den plats som var hans.

Apg. 1: 25. till att få sin lott i denna tjänst och detta apostlaämbete, som Judas AVFÖLL från för att gå till den plats som var hans. (Reformationsbibeln)

Apg. 1:25 ²⁵That he may take part of this ministry and apostleship, from which Judas by transgression fell, that he might go to his own place.

Judas verkade vara en vän som Jesus litade på. Om det inte är Judas Iskariot som hänvisas till här, vem är det då?

Psaltaren 41:⁸De som hata mig tassla alla med varandra mot mig; de tänka ut mot mig det som är mig till skada.––¹⁰Ja, också min vän, som jag litade på, han som åt mitt BRÖD, lyfter nu mot mig sin HÄL.

Han var lovad en tron i himlen tillsammans med de andra apostlarna där de var tänkta att döma Israels stammar. Jesus LOVAR alltså alla de tolv lärljungarna – där Judas var inkluderad – att de skulle få var sin tron. Men Judas orsakade själv att löftet för hans del gick om intet.

Matt 19:²⁸Jesus sade till dem: “Amen säger jag er: Vid pånyttfödelsen, när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då skall också ni som har följt mig sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar.

Hans historia fick ett allvarligt slut och det hade varit bättre om han inte blivit född.

Lukas 22:2 Översteprästerna och de skriftlärda sökte finna något sätt att röja Jesus ur vägen, men de var rädda för folket. ³Då for Satan in i Judas, som kallades Iskariot och som var en av de tolv. ⁴Han gick och talade med översteprästerna och ledarna för tempelvakten om hur han skulle kunna utlämna Jesus åt dem.

Joh. 13:²De åt kvällsmål, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, den tanken att han skulle förråda honom.

Joh. 17:¹²Medan jag var hos dem, bevarade jag i ditt namn dem som du har gett mig. Jag vakade över dem, och ingen av dem gick förlorad, ingen utom fördärvets man, för att Skriften skulle uppfyllas.

Matt 26:²⁴Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd. Det hade varit bättre för honom att han inte hade blivit född.

Det var många som stod på tur för att döda Jesus men Fadern beskyddade honom tills det var dags för honom att dö för alla människors synder. Jesus död var planerad och det fanns många sätt för honom att dö på så Judas var inte alls tvingad att förråda honom på minsta vis. Men Judas ondska – som kom från honom själv – användes av Gud för någonting bra i just detta fall, nämligen Jesus död på korset. Vid ett fåtal tillfällen har Gud använt sig utav onda människors avsikter och handlingar för att åstadkomma någonting bra/bättre, men det är aldrig Guds avsikt eller önskan att någon ska synda. Inget mörker finns i Gud och Gud frestar ingen. Framför allt manar han ingen att synda för att sedan svänga runt och straffa dem för det. Fadern visste vad Judas hade i sinnet och Judas kommer att dömas för att han agerat tvärt emot Guds vilja. Läs gärna mer om detta i detta blogginlägg.

Jag kan tillägga att en människa egentligen inte är slutgiltigt “frälst” förrän hon träder in i himmelriket.

Bjorkbloggen

BLOG POSTS IN SWEDISH AND ENGLISH! Bibelfrågor med ämnen som fri vilja, rättfärdighet, lag, synd, nåd

Tag Archive | Judas

Should we wash each other’s feet like Jesus did to his disciples? John 13

Ska vi TVÄTTA VARANDRAS FÖTTER som Jesus gjorde med sina lärljungar?

The Apostle JUDAS was probably once SAVED

Biblical examples of individuals who lost their salvation

Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er? – Joh. 15:16

Judas was not predestined to betray Jesus, Acts 4:28

Judas 30 silvermynt gick till att betala Krukmakaråkern, vilket är Hinnoms Dal

Tvingade Gud Judas att förråda Jesus, eller agerade Judas EMOT Guds vilja?

Aposteln JUDAS var förmodligen en gång frälst

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this: