Etikettarkiv | ångra

JOB talade vad som var RÄTT inför Gud, men inte hans VÄNNER – Job 42:7

job 2

Job var en rättfärdig man eftersom han levde rättfärdigt

Till att börja med kan vi konstatera att Job var en rättfärdig man eftersom han levde ett heligt liv genom att frukta Gud och undvika det onda (och inte för att Gud av okänd anledning valde att sätta ett sådant epitet på honom utan anledning).  Gud menade att Job, till skillnad från Elifas och hans båda vänner (Bildad och Sofar) inte beskrivit Gud på ett korrekt sätt såsom Job gjort, och Gud benämnde Job flera gånger som sin tjänare. Framför allt kanske det var Elifas som gjort sig skyldig till den största synden eftersom det var honom som Gud vände sig till när han framförde sin kritik.

Job 42:7 Sedan Herren hade talat dessa ord till Job, sade Herren till Elifas från Teman: ”Min vrede är upptänd mot dig och dina båda vänner, ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjort. 8 Tag er därför nu sju tjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra dem som brännoffer för er, och min tjänare Job skall be för er. Jag skall visa nåd mot honom och inte göra mot er som er dårskap har förtjänat. Ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjort.9 Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naama gick då och gjorde som Herren hade sagt till dem. Och Herren bönhörde Job.

Job 1:1 I landet Us levde en man som hette Job. Han var en from och rättsinnig man, som fruktade Gud och undvek det onda.

Job 1:8 Då sade Herren till Åklagaren: ”Har du lagt märke till min tjänare Job? Ty på jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda.”

Hes. 14:12 Herrens ord kom till mig. Han sade: 13 ”Du människobarn, om ett land syndade mot mig genom att handla trolöst, då skulle jag räcka ut min hand mot det och skapa brist på bröd och sända hungersnöd över det och där utrota både människor och djur. 14 Om då dessa tre män fanns i landet: Noa, Daniel och Job, så skulle de genom sin rättfärdighet rädda endast sina egna liv, säger Herren, Herren. (+ Hes. 14:20)

Detta innebär inte att  Job aldrig någonsin gjort sig skyldig till någon enda tanke eller gärning som varit emot Guds vilja, men att han ändå räknades som exceptionellt rättfärdig eftersom Gud menade att han alltid undvek det onda – även om det kanske fanns något undantag med i bilden. Inte heller betyder Guds omdöme om Jobs vänner att de aldrig yttrat någonting vettigt till Job (de gjorde de absolut eftersom de ibland beskrev Guds majestät och styrka på ett korrekt sätt) men däremot var förmodligen själva stommen av deras resonemang inte alls enligt Guds vilja.

Även Job själv ansåg att han levde rättfärdigt och rent

Job själv ansåg själv att han faktiskt var en person som alltid undvek det onda och att han därför var en man som lyckats leva ett rättfärdigt liv. Han ansåg inte att han var komplett på det sättet att han alltid förstod hur Gud resonerade eller att han aldrig missförstod Gud eller andra människor, men uppenbarligen så ansåg han sig ha varit Gud trogen och att han följt alla hans bud. På grund av de svårigheter som Job var tvungen att gå igenom så suckade han ibland och klagade på sitt liv. Emellanåt verkar han vara förbryllad över Guds ageranden och ställer därför klagande frågor. Han misstänker att Gud kanske rentav testar hans tro. Här nedan uttrycker sig Job om sin egen rättfärdighet, sina frågeställningar inför Gud samt den kritik han framför till några av sina vänner som inte verkar tro på hans rättfärdighet:

Job 6:28 Men se nu på mig! Jag skall inte ljuga er rakt i ansiktet.29 Vänd om, må ingen orätt ske, vänd om, min sak är rättfärdig!30 Bor orätt på min tunga, skulle min mun ej förstå ondska?

Job 23.11 Min fot har hållit fast vid hans spår, jag har följt hans väg utan att vika av. 12 Hans läppars bud har jag inte övergett, hans muns ord är mig en större skatt än mitt dagliga bröd.

Job 23:2 Också i dag är min klagan trotsig. Min hand vilar tungt över mitt suckande.3 O, om jag visste hur jag skulle finna honom, hur jag kunde komma till hans boning!4 Jag skulle lägga fram min sak inför honom, fylla min mun med bevis.5 Jag ville veta vad han kan svara mig, begrunda vad han har att säga till mig.6 Skulle han bekämpa mig med sin stora makt?  Nej, han skulle höra på mig.En rättfärdig skulle då vara hans motpart, jag skulle för alltid bli frikänd av min domare.

Job 27:3 Så länge min ande är i mig och Guds livsande i min näsa,4 skall mina läppar ej tala orättfärdighet eller min tunga tala svek5 Aldrig kommer jag att ge er rätt,till min död vidhåller jag min oskuld.Jag håller fast vid min rättfärdighet och släpper den inte. Mitt hjärta förebrår mig inte för någon av mina dagar.—Jag vill undervisa er om Guds hand, den Allsmäktiges tankar vill jag inte dölja. 12 Ni har ju själva alla sett det,varför kommer ni då med tomt prat?

Job 29:12 Ty jag räddade den fattige som ropade, och den faderlöse som ingen hjälpare hade.13 Den döende välsignade mig, änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.14 I rättfärdighet klädde jag mig, den var min klädnad. Rättvisan var min mantel och huvudbonad.15 Jag var ögon åt den blinde och fötter åt den halte.16 Jag var en fader åt de nödställda,och den okändes sak redde jag ut.

Job 31:5 Har jag umgåtts med lögn, har min fot varit snar till svek? 6 Låt honom väga mig på en rättvis våg, så skall Gud få se min rättsinnighet.Har mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt mina ögon, har jag någon fläck på mina händer?—15 Har inte han som skapade mig i moderlivet skapat också dem? Är det inte en enda som har berett oss i modersskötet?16 Har jag nekat de fattiga vad de önskat eller låtit änkans ögon försmäkta?17 Har jag ensam ätit mitt bröd, utan att den faderlöse fått äta av det?18 Nej, från min ungdom har jag uppfostrat honom som en far, och från första stund har jag tagit mig an änkor. 19 Har jag sett någon förgås utan kläder, eller en fattig utan något att skyla sig med?

Job menar alltså att han haft ett gott hjärta allt sedan ungdomen (vilket skulle kunna betyda för alltid), och alltid månat om de som är fattiga, svaga och ensamma. Han menar sig ha ett mycket gott samvete och nästan utmanar sina vänner att ge honom något exempel som skulle kunna tyda på att Job någonsin handlat på ett annat sätt.

Jobs vänner slutade till slut att svara Job eftersom han sade sig leva rättfärdigt

I slutet av Jobs bok (v. 32) kan vi läsa att hans vänner (Elifas, Bildad och Sofar) till slut upphör att svara Job EFTERSOM Job i sina egna ögon var rättfärdig. De verkar anse att detta är en ren omöjlighet och att människorna alltid mer eller mindre är syndare som aldrig kan leva rättfärdigt under en längre tid. De verkar emellanåt nästan påstå att Gud straffar Job därför att även han levt orättfärdigt och därför inte kommer undan.

Job 32: 1 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han i sina egna ögon var rättfärdig.2 Men Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, blev upprörd. Mot Job blev han upprörd, därför att denne menade sig ha rätt mot Gud. 3 Och mot Jobs tre vänner blev han upprörd, därför att de inte fann något svar och ändå dömde Job skyldig.

Så här resonerade Elifas, Sofar och Bildad innan de gav upp (notera alltså att Gud ansåg att de INTE talade vad praysom var rätt, till skillnad från Job). De verkade normalisera synd:

Elifas Job 4:12 Ett ord smög sakta till mig, det nådde mitt öra som en viskning,13 när tankarna oroades av nattens syner, och sömnen föll tung över människorna.14 Förskräckelse och bävan kom över mig och fick alla mina ben att skaka.15 En ande strök förbi mitt ansikte, håren på min kropp reste sig.16 Den stannade, men jag kunde inte urskilja utseendet på gestalten som jag såg. Det var tyst, sedan hörde jag en röst:17 ”Kan en människa stå rättfärdig inför Gud, kan en människa vara ren inför sin skapare?

Elifas Job 15:14 Vad är en människa, att hon skulle vara ren, att en av kvinna född skulle vara rättfärdig?15 Gud kan inte lita på sina heliga, inför hans ögon är inte himlarna rena,16 hur mycket mindre då den som är avskyvärd och fördärvad, en människa som dricker orättfärdighet som vatten! 

Elifas Job 22:2 Kan en människa vara till nytta för Gud, kan en förståndig vara till gagn för honom? Har den Allsmäktige någon glädje av din rättfärdighet,  eller något att tjäna på att du lever oklanderligt?4 Är det för din gudsfruktan som han straffar dig och går till doms med dig? 5 Är inte din ondska stor, dina missgärningar utan ände?—24 om du kastar ditt guld i stoftet och Ofirs-guldet bland bäckens stenar, 25 då blir den Allsmäktige ditt guld, han blir ditt ädlaste silver. 26 Ja, då skall du glädjas i den Allsmäktige och lyfta upp ditt ansikte till Gud. 27 När du ber till honom skall han höra dig, och du skall infria dina löften. 28 Allt vad du beslutar skall gå dig väl, och ljus skall skina på dina vägar. 29 När de för nedåt skall du säga: ”Uppåt!”, så skall han frälsa den som slår ner sin blick. 30 Han skall rädda också den som ej är oskyldig, genom dina händers renhet skall han räddas.

Bildad. Job 25:4 Hur kan då en människa vara rättfärdig inför Gud, eller någon av kvinna född vara ren?

Sofar Job 11:2 Skall ett sådant ordflöde stå oemotsagt och en sådan mångordig man få rätt? 3 Skall ditt tomma prat få män att tiga, skall du håna utan att någon får dig att skämmas? Du säger: ”Min undervisning är ren, och utan fläck är jag inför dina ögon”. Om ändå Gud ville tala och öppna sin mun mot dig,6 uppenbara för dig visdomens hemligheter, ty han äger förstånd i dubbelt mått. Då skulle du inse att Gud kan låta din missgärning vara glömd.

Sofar Job 20:2 Mina tankar tvingar mig att svara, jag är så upprörd. Kränkande tillrättavisning måste jag höra, men mitt förstånds ande ger mig svar.Vet du inte att det alltid varit så, alltsedan människan sattes på jorden,att de ogudaktigas jubel är kortvarigt, att den gudlöses glädje varar ett ögonblick?—Detta är vad den ogudaktiga människan får av Gudden lott Gud har bestämt.

Den fjärde vännen – Elihu

Sen har vi en fjärde vän som är yngre än de övriga, och som inte verkar inkluderas i den andra gruppen av tre vänner. Elihu säger själv ”jag ska svara dig och dina vänner”, som om han var separat från de övriga. Författaren redovisar inte om Elihu talade visa eller ovisa ord till Job, men om man läser det han säger så ser man att han ibland är ute och cyklar. Inte heller Elihu verkar tro på att Job verkligen levt rättfärdigt, och han verkar dessutom mena att Gud är alltför stor och mäktig för att ens bry sig om vare sig Jobs synder eller rättfärdighet. Elihu verkar också tillskriva Job saker som han inte sagt – åtminstone så ändrar han lite grand på Jobs kommentarer. Job säger exempelvis inte att hans (Jobs) rättfärdighet är större än Guds, men däremot så öppnar han sitt hjärta och uttrycker det han upplever samtidigt som han hoppas att Gud ska hjälpa honom att lösa sina bryderier om Guds ageranden som han inte begriper sig på. Job kan inte förstå att han råkat så illa ut nu när han verkligen levt ett rättfärdigt liv och alltid behagat Gud. Elihu kanske är av åsikten att om nu inte Jobs rättfärdighet spelar någon roll inför en allsmäktig Gud, så kan Job åtminstone glädja sig åt att inte heller synden berör Gud. Det resonemanget stämmer dock inte.

Elihu döms inte ihop med de övriga, och vi känner inte till vad slags behandling han fick av Gud – om han ens fick någon särskild behandling utöver den dom som sker på Domedagen.

Elihu Job 33:8 Men du sade inför mina öron, så ljöd de ord jag hörde: 9 ”Jag är ren och utan överträdelse, jag är oskyldig och utan missgärning.10 Men se, han vill ansätta mig, han räknar mig som sin fiende.11 Han sätter mina fötter i stocken, han vaktar på alla mina vägar.”12 Du har inte rätt i detta, svarar jag dig, ty Gud är större än en människa.

Job 35:1 Elihu fortsatte. Han sade:2 Tror du det är rätt att säga:  ”Min rättfärdighet är större än Guds”,3 eftersom du säger: ”Vad gagnar den mig? Har jag mer nytta av den än av min synd?”4 Jag skall svara dig och dina vänner.5 Blicka upp mot himlen och se, lägg märke till skyarna högt över dig.Om du syndar, vad tillfogar du då honom? Om dina överträdelser är många, vad skadar det honom?7 Om du är rättfärdig, vad ger du honom, vad får han ta emot av din hand? 8 Din ogudaktighet påverkar människor som är lika dig, och din rättfärdighet människobarn.—Men nu, då han inte straffar i vrede och inte bryr sig så mycket om synden,16 spärrar Job upp sin mun till fåfängt tal, utan insikt hopar han ord.

Job uttryckte det som var RÄTT enligt Gud, men Job ångrade ändå sina tuffa frågor

Även om Job ansåg sig vara rättfärdig eftersom han alltid varit en lydig tjänare till Gud, så kände han sig förmodligen skamsen över att han dristat sig att sucka, klaga och framföra sina frågor till Gud på det sättet han gjorde. Inte så att Job med sina frågor anklagade Gud för att ha handlat orättfärdigt eller felaktigt, men däremot så erkände Job öppet det faktum att han verkligen inte hängde med i svängarna eller alltid begrep hur Gud resonerade. Tvärtom så lade Job fram sitt eget resonemang och försöker argumentera för sin sak, samtidigt som han innerst inne visste att Gud ändå alltid har rätt i form av att vara skapare. Job insåg att han klagat över saker som han inte förstod, för Gud har hela tiden haft full kontroll och kan se saker och ting i ett bredare perspektiv. Det positiva med Jobs vedermödor är (förutom att han blev rikt välsignad) att han upplevt att han sett Gud med egna ögon, till skillnad mot tidigare då Gud kändes mer abstrakt.

Job 39:35 Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Ge svar, du som anklagar Gud.36 Job svarade Herren och sade: 37 Jag är för ringa, vad kan jag svara dig? Jag lägger handen på munnen.8 En gång har jag talat, men jag säger inget mer, ja, två gånger, men jag gör det aldrig mer.

(KJV:s motsvarighet: Job 40:2 Shall he that contendeth with the Almighty instruct him? he that reproveth God, let him answer it.3 Then Job answered the Lord, and said,4 Behold, I am vile; what shall I answer thee? I will lay mine hand upon my mouth.5 Once have I spoken; but I will not answer: yea, twice; but I will proceed no further.)

Job 42:3 Vem är den som döljer ditt råd utan förstånd? Jag har ju ordat om vad jag ej begrep, om sådant som var för underbart för mig och som jag ej förstod.4 Lyssna nu, så vill jag tala.Jag vill fråga dig, och du må ge mig kunskap.5 Förut hade jag hört talas om dig,men nu har jag sett dig med egna ögon.Därför tar jag tillbaka allt och ångrar mig i stoft och aska.

Annonser

KUNG SAUL och Gud som ångrade att han valt honom till Israels Kung

saul

Kung Saul är en intressant person med tanke på att Gud faktiskt tyckte att det var en dålig idé att överhuvudtaget sätta en kung över Israel på den här tiden, och när han ändå gick med på folkets önskemål om en kung så ångrade han sedan att han valt just Saul.

Det börjar med Samuels söner som var domare och tyvärr vandrade bort från Gud på sina egna själviska vägar genom att ta mutor och förvränga lagen till sina egna fördelar. Det är möjligt att de inledningsvis klarade av sina uppgifter som rekorderliga domare eftersom det står att de ”vek av” från Herrens väg, men helt klart är att de till slut inte lyckades motstå frestelsen att dra nytta av sina maktpositioner. Vissa människor undviker korruption just för att de inte ens har makten att utföra någon form av korruption, men om tillfälle ges så kanske de skulle ta chansen. Samuels söner tog chansen och fortsatte på den vägen när de en gång börjat. Självfallet var det ingenting som Gud såg på med blida ögon, och förmodligen inte heller deras far Samuel när han uppmärksammade oegentligheterna. Samuel hade gett domaruppdragen till sina söner när han själv blev för gammal för att klara det.

1 Sam. 8:1 När Samuel blev gammal satte han sina söner till domare över Israel.Hans förstfödde hette Joel och hans andre son Abia. De var domare i Beer-Sheba. Men hans söner vandrade inte på hans väg utan vek av från den och sökte orätt vinning. De tog mutor och förvrängde lagen.

Folket krävde då en KUNG i stället. Samuel trivdes förmodligen inte alls med situationen gällande hans korrumperade söner men han tyckte ändå av många skäl (som framkommer i 1 Sam. 8: 10-17) att det var en dålig idé att lösa problemet genom att sätta en kung över Israel. Ett alternativ skulle ju kunna vara att försöka få sönerna att ändra sig eller att använda sig av andra domare. Framför allt skulle man kunna be GUD om hjälp. Samuel bad hur som helst till Herren som menade att folket faktiskt förkastade honom (Gud) genom detta önskemål om en kung, och att de ALLTID betett sig på detta avoga sätt. Självfallet är det alltid emot Guds vilja när folk förkastar och överger honom, och saker och ting sker inte alltid på det sättet som Gud önskar. Gud rådde dock Samuel att lyssna på folket i det här fallet, trots att det var ett riktigt uselt förslag som de framfört. Men han ville samtidigt att Samuel noga skulle se till att varna dem för vad slags framtid de hade att förvänta sig med en kung över sig, och det var alls inga sötebrödsdagar som Gud menade att de skulle få – utan den raka motsatsen (1 Sam. 8:10-17.) Det är ett bra exempel på att Gud ibland agerar beroende på hur människorna agerar, men människorna måste ta konsekvenserna för sina egna önskemål och handlingar.

Då samlades alla de äldste i Israel och kom till Samuel i Rama och sade till honom: ”Du är gammal och dina söner vandrar inte på dina vägar. Sätt nu en kung över oss till att styra över oss, så som alla folk har.” Det var i Samuels ögon ett dåligt förslag när de sade: ”Ge oss en kung till att styra över oss.” Och Samuel bad till Herren. Då sade Herren till Samuel: ”Lyssna till folket i allt de säger till dig. Ty det är inte dig de har förkastat, utan det är mig de har förkastat, så att jag inte skall vara kung över dem. 8 Så har de alltid gjort, från den dag då jag förde dem upp ur Egypten ända till denna dag. De har övergivit mig och tjänat andra gudar och så gör de också mot dig.Men lyssna nu till deras ord. Du skall allvarligt varna dem och förklara för dem vilka rättigheter den kung får som kommer att regera över dem.”

Samuel läser upp de många och långa varningarna om hur livet med en kung skulle bli och avslutar med ”När ni då ropar på hjälp på grund av er kung som ni har valt åt er, då skall Herren inte svara er”. Trots det insisterade folket på att få en kung.

19 Men folket vägrade att lyssna till Samuels ord och sade: ”Nej, en kung måste vi ha över oss. 20 Också vi vill bli som alla andra folk. Vår kung skall döma oss. Han skall dra ut framför oss och föra våra krig.” 21 När Samuel hörde allt detta som folket sade, framförde han det till Herren. 22 Då sade Herren till Samuel: ”Lyssna till deras ord och sätt en kung över dem.” Och Samuel sade till Israels män: ”Gå hem, var och en till sin stad.”

Därför valde Gud en kung åt Israel efter deras egna önskemål, och självfallet valde han en bra kandidat med god kvalitet efter sitt eget hjärta! (Läs mer…)

1 Sam. 9:1 I Benjamin levde en man som hette Kish, son till Abiel, son till Seror, son till Bekorat, son till Afia, son till en benjaminit. Han var en mäktig man. Han hade en son som hette Saul, en ståtlig ung man. Ingen bland Israels barn var vackrare än han. Han var huvudet högre än allt folket.

Gud såg till att Saul fick ett möte med profeten Samuel, och han lovade att Saul skulle bli den man som räddade Israel från filistéernas hand.

1 Sam. 9:15 Dagen innan Saul kom, hade Herren uppenbarat för Samuel och sagt: 16 ”I morgon vid den här tiden skall jag sända till dig en man från Benjamins land, och honom skall du smörja till furste för mitt folk Israel. Han skall rädda mitt folk från fili steernas hand. Ty jag har sett till mitt folk, eftersom deras rop har kommit till mig.17 När Samuel fick se Saul, sade Herren till honom: ”Se, där är den man som jag talade till dig om: Han skall styra mitt folk.”

1 Sam. 10:10 Samuel tog sin oljeflaska och göt olja på Sauls huvud, kysste honom och sade: ”Se, Herren har smort dig till furste över sin arvedel.

Samuel profeterade över Saul och berättade att Herrens Ande skulle falla över honom, vilket är just vad som skedde.

1 Sam. 10: Herrens Ande skall komma över dig, och du skall profetera med dem och bli förvandlad till en annan människa. När du ser att dessa tecken inträffar, gör då vad du finner lämpligt att göra, ty Gud är med dig. Och du skall gå före mig till Gilgal. Se, jag skall komma ner till dig för att offra brännoffer och gemenskapsoffer. Du skall vänta i sju dagar, till dess jag kommer till dig och meddelar vad du skall göra.”När Saul vände sig om för att gå ifrån Samuel, förvandlade Gud hans hjärta. Alla dessa tecken inträffade samma dag. 10 När de kom till Gibea kom en skara profeter emot honom. Då föll Guds Ande över honom, och han profeterade mitt ibland dem.

Gud gav dem en kung som så här långt var lydig och gudfruktig, men Gud ville fortfarande att det skulle vara känt att folket faktiskt förkastat Gud.

1 Sam. 10:17 Samuel kallade samman folket till Herren i Mispa. 18 Han sade till Israels barn: ”Så säger Herren, Israels Gud: Jag förde Israel upp ur Egypten, och jag befriade er från egyptierna och från alla andra kungadömen som förtryckte er.19 Men i dag har ni förkastat er Gud, som räddade er ur alla era olyckor och svårigheter, och ni har sagt till honom: Sätt en kung över oss. Så träd nu fram inför Herren efter era stammar och era släkter.”—24 Samuel sade till allt folket: ”Här ser ni den som Herren har utvalt. Det finns ingen som han bland allt folket.” Då jublade alla och ropade: ”Leve konungen!”

Gud gav via Samuel folket ett VAL att lyda honom(Gud) eller inte, och berättade vilka konsekvenserna skulle bli beroende på vilket väg de valde:

1 Sam. 11:12 Men när ni såg Nahas, ammoniternas kung, komma emot er, sade ni till mig: Nej, en kung måste regera över oss. Och ändå är det Herren, er Gud, som är er konung.13 Se, här är nu den kung som ni har valt, som ni bad om. Se, Herren har satt en kung över er. 14 Om ni fruktar Herren och tjänar honom och hör hans röst och inte är upproriska mot Herrens befallning, då skall både ni och den kung som regerar över er följa Herren, er Gud15 Men om ni inte hör Herrens röst utan är upproriska mot Herrens befallning, då skall Herrens hand vara mot er liksom mot era fäder.

1 Sam. 11:24 Se bara till att ni fruktar Herren och tjänar honom troget av hela ert hjärta. Ty se, han har gjort stora ting med er. 25 Men om ni gör det som är ont, skall både ni och er kung förgås.”

Lydnad är bättre än offer, men tyvärr valde Saul det sistnämnda. Saul valdes som kung eftersom Gud ville ha en man till den uppgiften efter sitt hjärta. Ändå valde Saul till slut att gå sin egen väg.

1 Sam. 13:13 Samuel sade: ”Du har handlat dåraktigt. Du har inte hållit det bud Herren, din Gud, har gett dig. Om du hade gjort det, skulle Herren ha befäst ditt kungadöme över Israel för all framtid. 14 Men nu skall ditt kungadöme inte bestå. Herren har sökt sig en man EFTER SITT HJÄRTA, och honom har han utsett till furste över sitt folk. Men du har inte hållit vad Herren befallt dig.

Gud ångrade till slut att han överhuvudtaget valt Saul som kung, eftersom Saul blivit motsträvig och upprorisk.krona3

1 Sam. 15:10 Då kom Herrens ord till Samuel: 11 ”Jag ångrar att jag har gjort Saul till kung, ty han har vänt sig från mig och inte utfört mina befallningar.” Det bedrövade Samuel och han ropade till Herren hela den natten.

1 Sam. 15:18 Herren sände i väg dig och sade: Gå och förgör dessa syndare, amalekiterna, och strid mot dem, till dess du har gjort slut på dem. 19 Varför har du då inte hört Herrens röst utan kastat dig över bytet och gjort det som är ont i Herrens ögon?” 21 Men folket tog av bytet får och nötboskap, det bästa av det som skulle ges till spillo, för att offra det åt Herren, din Gud, i Gilgal.” 22 Då sade Samuel: ”Har Herren samma glädje i brännoffer och slaktoffer som att man hör Herrens röst? Se, lydnad är bättre än offer och hörsamhet bättre än det feta av baggar. 23 Ty upproriskhet är trolldomssynd och trots är synd och avguderi. Eftersom du har förkastat Herrens ord, har han också förkastat dig, så att du inte längre får vara kung.”24 Saul sade till Samuel: ”Jag har syndat genom att inte lyda Herrens befallning och dina ord. Jag fruktade för folket och lyssnade till dem. 25 Men förlåt mig nu min synd och vänd tillbaka med mig, så att jag får tillbe Herren.”26 Samuel sade till Saul: ”Jag vill inte vända tillbaka med dig, för du har förkastat Herrens ord, och Herren har också förkastat dig, så att du inte längre kan vara kung över Israel.”

Gud kan absolut ändra sina beslut (varför skulle vi annars be om vi inte kunde påverka), men sen finns det löften och beslut som Gud aldrig ångrar eller ruckar på, och han ändrar aldrig sin karaktär eller gudom. Gud håller sig till sina villkor om han valt att sätta några, och har han bestämt sig för en plan så håller han sig till den.

28 Samuel sade till honom: ” Herren har i dag ryckt Israels kungarike från dig och gett det åt en annan, som är bättre än du.29 Och den Härlige i Israel ljuger inte och ångrar sig inte. Ty han är inte en människa, så att han skulle kunna ångra sig.”

35 Samuel ville inte mer se Saul, så länge han levde, ty Samuel sörjde över Saul. Och Herren ångrade att han hade gjort Saul till kung över Israel.

Kung Saul hade först Herrens Ande, men nu fick han – pga sin hårda attityd – en ond ande från Gud. (Eller Gud tillät en ond ande att plåga Saul, vilket utmynnar i samma sak.)

1 Sam. 16:1 16 Herren sade till Samuel: ”Hur länge tänker du sörja över Saul? Jag har ju förkastat honom, så att han inte kan vara kung över Israel. Fyll ditt horn med olja och ge dig av. Jag skall sända dig till betlehemiten Isai, ty en av hans söner har jag utsett åt mig till kung.”—14 Men Herrens Ande vek från Saul och en ond ande från Herren plågade honom. 15 Sauls tjänare sade till honom: ”Eftersom en ond ande från Gud plågar dig, 16 borde du, vår herre, säga till dina tjänare som står inför dig att de söker upp en man som är skicklig att spela harpa. När den onde anden från Gud kommer över dig, skall han spela och så skall det bli bättre med dig.” 

Om nu någon vill försöka påstå att det var Samuel som påstod att Gud ångrat sig vad gäller Saul och inte Gud själv, så fungerar inte den teorin eftersom vi kan dels se Guds egna ord om saken här ovan, och dessutom talade Samuel alltid Herrens ord när han profeterade:

1 Sam. 3:19 Och Samuel växte upp, och Herren var med honom och han lät ingenting av allt vad han sagt falla till marken20 Hela Israel, från Dan ända till Beer-Sheba, förstod att Samuel var betrodd att vara en Herrens profet. 21 Och Herren fortsatte att visa sig i Silo, ty Herren uppenbarade sig för Samuel i Silo genom Herrens ord.

Andra intressanta verser som visar Guds förhoppningar och  grusade planer, liksom människor som måste ta konsekvenserna för sina egna dåliga val.

Hes. 22:Genom det blod du har utgjutit har du dragit på dig skuld, och genom de avgudar du har gjort har du orenat dig. Så har du påskyndat dina dagars slut och nu kommit till slutet av dina år. Därför skall jag låta dig bli till hån för hednafolken och till åtlöje för alla länder.—Se, var och en av furstarna i Israel har använt sin makt för att utgjuta blod.—-Hos dig föraktar man sin far och mor, och mot främlingen utövar man våld. Den faderlöse och änkan förtrycker man. Mina heliga ting föraktar du, och mina sabbater vanhelgar du. Falska angivare finns hos dig, villiga att utgjuta blod. På bergen håller man offermåltider, och man bedriver skamliga ting hos dig.  11 Man bedriver avskyvärda ting med sin nästas hustru, och man orenar sin sonhustru. Andra kränker sin syster, sin fars dotter.12 För mutor är man hos dig beredd att utgjuta blod. Du ockrar och tar oskälig ränta och plundrar din nästa med våld, och du glömmer mig, säger Herren, Herren.13 Men se, jag slår ihop mina händer i vrede över den orätta vinning du håller på med och över de blodsdåd som sker hos dig.—26 Prästerna kränker min lag och vanhelgar mina heliga ting. De skiljer inte mellan heligt och oheligt och undervisar inte om skillnaden mellan rent och orent. De blundar för mina sabbater, och så blir jag vanhelgad mitt ibland dem.— 28 De profeter de har tjänar dem som vitkalkare. De skådar åt dem falska profetsyner och spår åt dem lögnaktiga spådomar. De säger: Så säger Herren,Herren, fastän Herren inte har talat.—30 JAG SÖKTE bland dem efter någon som skulle bygga en mur och ställa sig i gapet inför mig till försvar för landet så att jag inte skulle fördärva det. MEN JAG FANN INGEN31 Därför utgjuter jag min vrede över dem och gör slut på dem med min förbittrings eld. Deras gärningar skall jag låta komma över deras huvuden, säger Herren, Herren.”

Hes. 18:14 Men om han får en son som ser alla de synder hans far begår, och fast han ser dem inte handlar på samma sätt:  17 han förgriper sig inte på den behövande, ockrar inte och tar inte oskälig ränta utan lever efter mina föreskrifter och vandrar efter mina stadgar – då skall han inte dö genom sin fars missgärning utan skall förvisso få leva. 18 Hans far däremot, som begick våldsgärningar och rövade från sin broder och gjorde sådant bland sina släktingar som inte var gott, se, han skall dö i sin missgärning.19 Men ni frågar: ”Varför skall inte sonen bära på sin fars missgärning?” Sonen har gjort det som är rätt och rättfärdigt. Han har hållit alla mina stadgar och följt dem, och därför skall han förvisso få leva. 20 Den som syndar skall dö. En son skall inte bära sin fars missgärning, och en far skall inte bära sin sons missgärning. Den rättfärdiges rättfärdighet skall vara hans egen, och den ogudaktiges ogudaktighet skall vara hans egen.

Exempel på när GUD ÅNGRAR SIG och ändrar sig – profeten JONA i fiskens buk! (Jona 3:10)

jona i fisk

Jona 3:”Stig upp och bege dig till Nineve, den stora staden, och predika för den det budskap jag ger dig.” Då steg Jona upp och begav sig till Nineve enligt Herrens ord. Men Nineve var en stor stad inför Gud, tre dagsresor lång.Och Jona gick en dagsresa in i staden och predikade och sade: ”Om fyrtio dagar skall Nineve bli ödelagt.”

Jona 3:Både människor och djur skall klä sig i säcktyg. Må var och en ropa till Gud av all kraft och vända om från sin onda väg och från den orätt han gör. Vem vet, kanske vänder Gud då om och ångrar sig och vänder sig från sin vredes glöd, så att vi inte förgås.”10 När Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ÅNGRADE han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde det inte.

10— God REPENTED of the evil, that he had said that he would do unto them; and he did it not. (KJV)

Jona 4:Och han bad till Herren och sade: ” Herre, var det inte det jag sade, medan jag ännu var i mitt land! Därför ville jag förekomma det genom att fly till Tarsis. Jag visste ju att du är en nådig och barmhärtig Gud, långmodig och stor i nåd och sådan att du ångrar det onda.

Några iakttagelser

  • Det står att Jona lydde Gud och att han predikade det som han ombads predika, vilket var ”Om fyrtio dagar SKALL Nineve bli ödelagt.” Det finns inga ”om” eller ”men” med i bilden, utan bara rätt och slätt ombeds Jona att predika om vad som KOMMER ATT HÄNDA.
  • Invånarna i staden Nineve ångrade då sina synder och visade det tydligt också i handling. Med detta hoppades de att Gud skulle ändra sig trots att det inte fanns något löfte om något sådant alternativ. De handlade kanske i ren desperation.
  • Gud såg deras omvändelse, som om det handlade om en ny observation som han inte tidigare hade, och just p g a människornas handlingar så ändrade han sina planer som han tidigare ämnade göra. Tanken var ju att förstöra Nineve ”om 40 dagar” som alltså var en tidigare ”sann profetia”. Profetian blev dock inställd och det står att Gud ångrade det onda som han tänkte göra mot dem. Det står egentligen ”hotade” göra i SFB, men det är ett ord som det inte finns en parallell till i grundtexten.  KJV ligger närmare grundtexten. (Se ovan)
  • Jona erkänner att skälet till att han inte ville resa till Nineve var att han visste att Gud var en sådan som kan ångra det onda (som han ämnar göra), eller ”repentest thee of the evil” som det står i KJV. Jona verkar inte vara villig att gå pga vetskapen att det finns risk att Gud skulle komma att ändra sin ståndpunkt och alltså inte handla enligt den framtid som Jona så tydligt skulle utstaka – enligt Guds eget ord. Det skulle i sin tur innebära att Jona skulle riskera att stå där med lång näsa när saker och ting inte sker såsom utlovat. Jona önskar sig sedan t o m DÖDEN pga smäleken att han hade ”fel” i sina profetior. Men Gud säger tycker det är viktigare med omvändelse och liv:

Jona 4:11 Och jag skulle inte ömma för Nineve, den stora staden, där det finns mer än 120 000 människor som inte kan skilja mellan höger och vänster, dessutom en mängd djur!”

Om vi tolkar avsnittet fel riskerar vi att göra Gud till en lögnare för att han berättar om något som kommer att hända (som han ”vet” kommer att hända?) trots att det inte händer. Om Gud hela tiden hade VETAT att Nineve inte skulle ha blivit ödelagt VARFÖR SÄGER HAN DÅ ATT SÅ KOMMER ATT SKE, OCH TVINGAR JONA ATT TALA OSANNING? Eller ljög Gud för att manipulera fram en omvändelse?

Nej, är det inte ett bättre alternativ att läsa avsnittet som det står – att Gud verkligen deklarerade exakt det som han ämnade göra och som var sant i det ögonblick som Gud uttalade det? Invånarna i Nineve var tydligen på helt fel kurs i sin avgudadyrkan och synd, och det kan hända att Gud varnat dem tidigare utan resultat. Kanske han nu en gång för alla bestämde sig för att ödelägga hela staden – för att det inte såg ut att någonsin bli en förbättring – och ville därför informera invånarna om detta så att de hade chans att göra viktiga beslut (nu när staden är bestämt att förgöras)? De som trodde på varningen kanske då skulle omvända sig och fly från staden genom att lämna hus och hem, men i stället blev det så att faktiskt alla invånarna omvände sig i säck och aska!  Då ångrade Gud det som han hela tiden hade för avsikt att göra. Om nu hela staden omvände sig så fanns ju inga bra skäl att ödelägga staden. Genom hela Bibeln kan vi se att människors agerande påverkar Gud i sina beslut, och de är bl. a därför vi BER.

Ångrade” är översatt från hebreiska way·yin·nā·ḥem och det används vid ytterligare 8 tillfällen i Bibeln (förutom Jona 3:10), varav 2 handlar om samma händelse.

1 Mos. 6: ÅNGRADE Herren att han hade gjort människorna på jorden, och han var bedrövad i sitt hjärta.

2 Mos. 32:13 (Mose säger…) Kom ihåg Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, som du med ed vid dig själv har lovat: Jag skall göra era efterkommande lika talrika som stjärnorna på himlen, och hela det land som jag har talat om skall jag ge åt era efterkommande. De skall få det till arvedel för evigt.” 14  ÅNGRADE Herren det onda som han hade hotat att göra mot sitt folk.

2 Sam. 24:15 Herren sände då pest i Israel, från morgonen intill den bestämda tiden, och sjuttiotusen personer av folket dog, från Dan ända till Beer-Sheba. 16 Men när ängeln räckte ut sin hand över Jerusalem för att ödelägga det, ÅNGRADE Herrendet onda och sade till ängeln som fördärvade folket: ”Det är nog! Drag tillbaka din hand.” Herrens ängel var då vid jebusiten Araunas tröskplats.

1 Kron. 21:14 Herren sände då pest i Israel, så att 70 000 personer av Israel dog. 15 Gud sände en ängel mot Jerusalem för att ödelägga det. Men när denne höll på med ödeläggelsen såg Herren det och ÅNGRADE det onda, och han sade till ängeln, Fördärvaren: ”Det är nog, drag tillbaka din hand.” Herrens ängel stod då vid jebusiten Ornans tröskplats.

Psalm 106:43 Han räddade dem många gånger,  men de hade ett upproriskt sinnelag och sjönk allt djupare genom sin synd. 44 Men han såg till dem i deras nöd när han hörde deras rop.45 Han tänkte på sitt förbund med dem och förbarmade sig för sin stora nåds skull.46 Han lät dem finna barmhärtighet inför alla som fört dem i fångenskap.

(…

for them his covenant, and REPENTED according to the multitude, KJV)

Jeremia 26:19 Men lät Hiskia, Juda kung, med hela Juda döda honom? Fruktade han inte i stället Herren och bad till honom, så att Herren ÅNGRADE det onda som han hade talat emot dem? Drar vi inte själva över oss mycket ont nu?”

1 Mos. 24:67 Sedan förde Isak in henne i sin mor Saras tält, och han tog Rebecka till sig. Hon blev hans hustru och han hade henne kär. Så blev Isak TRÖSTAD i sorgen efter sin mor.

1 Mos. 38:12 En lång tid därefter dog Suas dotter, Judas hustru. Efter sorgetidens slut gick Juda med sin vän adullamiten Hira upp till Timna, till dem som klippte hans får.

(…and Judah was COMFORTED, and went up, KJV)

Sen finns förstås många fler verser som visserligen inte innehåller ordet ”ångra” baserat på ovan hebreiska ord, men som antingen innehåller andra ord för ”ångra” eller där vi kan se att Gud varnar för att han ska göra något som han sedan ångrar. Jeremia 18 är ett bra exempel på hur Gud agerar beroende på människors handlingar.

Prästen Aleksander Radler, DDR, ångrar sig när han blivit avslöjad?

Alexander Radler var inte bara en syndare och förrädare i förfluten tid när han aktivt tjallade på oskyldiga ungomar som ville fly DDR. Nej, VARJE DAG – sedan gått sedan dess – då han vägrat att erkänna sin stora synd så har han också exakt samma synd som färskvara för just den dagen. Radler förnekade sin skuld så sent som fram till 2012 då han slutligen (när det inte fanns någon återvänd) erkände vad han gjort.

Se Dagens artikel här och här.

Ords. 28:13 Den som döljer sina överträdelser går det ej väl, den som bekänner och överger dem får barmhärtighet.

Om man verkligen ångrar sin synd säger Bibeln att man ska omvända sig inför Gud. Skälet för det är att synderna då utplånas tack vare Jesu blod och man blir renad. Att omvända sig betyder inte bara att man säger ”förlåt” utan att riktigt mena det och sedan gör om samma synder efter några dagar. Omvändelse betyder att hissa vit flagg och ha en sann målsättning att helt lämna den gamla människan bakom sig.

Om Aleksander verkligen vill visa att han menar sin omvändele och förlåtelse så räcker det inte med att bekvämt skriva ett brev som publiceras, och sedan fortsätta att gömma sig utan att kontakta någon enda av de personer som han vet att han syndat mot GROVT. Han visar inte att han menar sin förlåtelse och tyvärr kan de som förfördelats precis lika gärna tro att han skrivit brevet för att han inte har något annat val eftersom han blev påkommen med synd. Varför inte försöka visa att det INTE förhåller sig så och aktivt söka upp de drabbade? Vi hör hela tiden visan att ”jo vi ska alla förlåta oavsett vad någon gjort mot oss”, och visst stämmer det att vi ska ha en förlåtande attityd, MEN varför kan inte den som felat göra det lita lättare för de som råkat ut för hans grymhet? Den som råkat ut för att en medmänniska och vän syndat emot henne/honom och som lett till att hon/han tillbringat ett helt liv i förundran, besvikelse, lidande, kval, ångest, förtvivlan, etc, har väl ett behov av att få tala ut om med den som orsakat en sådan plåga? Nu är ju fortfarande Aleksander Radler vid liv och helt frisk med talförmågan kvar, så vad stoppar honom från att ta kontakt med de som han syndat emot och personligen be om ursäkt? Visst, de står fortfarande där beredda med en förlåtande attityd, men i stället för att lättvindigt be dem att ”förlåt, glöm och gå vidare” så borde man i stället uppmuntra även Aleksander Radler att få det rätt ställt mellan honom och Gud (och de han gjort illa genom att visa att han menar sin förlåtelse. Detta skulle avsevärt hjälpa de han gjort illa att  kunna lägga detta bakom sig. Skulle han vilja hjälpa till med detta eller är det för obekvämt för honom? Kanske t o m pinsamt att behöva ha direktkontakt? Om Aleksander haft ett fullständigt rent hjärta hade han väl bokat flygbiljetter bums och rakryggat våga stå öga mot öga med de som råkat ut för hans grymhet?

1 John 1:9 OM vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

Apg 2:37 När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: “Bröder, vad skall vi göra?” 38 Petrus svarade dem: “Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, SÅ ATT ERA SYNDER BLIR FÖRLÅTNA. DÅ skall ni få den helige Ande som gåva.

Notera att det står OM. Vad händer då om man INTE bekänner sina synder och omvänder sig, utan snarare döljer synden som man är mycket medveten om att man gjort sig skyldig till? Då är man separerad från Gud och inte frälst. Radler börjar bekänna sin synd först när det står utom allt tvivel att han är skyldig. Den första tiden förnekade han all inblandning i det spioneri som han står anklagad för, men sen måste han ha insett att det inte längre gick att förneka det som är uppenbart, och nu kommer alltså omvändelsen.

”Jag blev indragen i oetisk informationsgivning av den då kanske viktigaste teologen i DDR Hans-Georg Fritzsche”. Bra försök att skylla på en viktig teolog. Jag tror Radler mycket väl förstod att det han höll på med  av nödvändighet måste döljas från världens ögon, och borde detta smusslande och  mörkande inte betyda att handlingarna faktiskt inte tålde ljus – inte ens Guds ljus –  och att de var smutsiga även i hans ögon? Jag tror Radler hade ett samvete, men kanske lockelsen att få vara en viktig spion och en man av betydelse lockade ännu mer. Jag är säker på att han fick mycket beröm för att han inte var en passiv angivare, utan att han tog steget längre och försökte vinna människors hjärtan för att de skulle öppna sig inför honom.

”För den som begår misstaget att på ett eller annat sätt en gång ställa upp blir det promlematiskt att dra sig ur”, säger han. Är det en ursäkt som Gud skulle acceptera? Även om fängelse skulle vara risken för en som inte längre vill medverka så är väl det bättre en att förlora sin SJÄL? Dessutom verkar Radler ha gjort bra mycket mer än vad Stasi egentligen bett om. Var kommer den kreativiteten ifrån?

”Jag borde ha lyssnat till min inre moraliska kompass och brutit med den destruktiva krafterna”. Ja det kan man lätt säga! Men ändå pågick detta i år efter år – 25 år för att vara exakt! Vad hjälper det att tycka ”jag borde sluta” när man tvärt om anstränger sig för att göra ÄN MER skada och långt mer än det som förväntas av cheferna? Tänkte han ”jag borde sluta” i så många år? Även om Radler upphörde med sina synder de senaste åren (vet ej om så är fallet) så är likväl varje dag utan ett erkännande en synd i sig. En lärare i Guds ord får en strängare dom.

Jak. 3:1Mina bröder, inte många bör bli lärare. Ni vet ju att vi skall få en strängare dom.

”Jag har lärt mig mycket teologi av honom, han var verkligne en teologisk gigant”. Jaså? Är det att vara en teologisk gigant att lära ut att en människa kan ha sin synd och sin frälsning samtidigt? Eller lärde Hans-Georg ut att synd leder till döden samtidigt som han vägrade att lyssna på sitt eget budskap? De sämsta teologerna är de som inte varnar för synd.

”Å ena sidan mitt arbete för Gud, och de mörka minnena som ju är oförenliga med det kristna budskapet å andra sidan”. Tydligen inte värre än att fortsätta på den vägen i 25 år.

”De fel som jag offentligen förnekade har jag inte begått, utan det är andra som smärtar”. Det ändrar inte på det faktum att han hade chansen att åtminstone medge att han levt som en simpel angivare.

Jag tycker bara detta låter i samma stil som en idrottsman som ertappats med förbjudna substanser under en stor idrottstävling. När det inte längre finns någon återvändo så kommer förstås krokodiltårarna och ”det jag gjort var helt fel och jag ångrar mig”. Men hade de INTE ertappats hade de med allra största säkerhet solat sig i glansen av sin vinst och inte sagt ett pip till någon.

Klokt att avsäga sig prästämbetet. Varje dag som han haft på sig prästkläderna har han ljugit inför Gud och varit en hycklare.

Absolut ska man förlåta en person som ber om förlåtelse, och ofta kan inte VI döma om personen ifråga verkligen har en sann omvändelse så därför måste vi ta det säkra före det osäkra. Man kan förlåta trots att man ändå är skeptisk inombords (man ska inte ljuga mot sig själv och intala sig själv att man inte är skeptisk om detta inte är sant) och vi bör låta den slutgiltiga domen vara mellan Gud och Radler.

Om Radler vill visa att han verkligen menar vad han säger skulle han kunna tillbringa sin pension med att försöka söka upp de han syndat emot (skvallrat om) och be om förlåtelse. Ett allmänt förlåt i en tidning Dagen  – här och här och här – är inte samma sak. Några har verkligen farit enormt illa under stora delar av sina liv pga hans vidrigheter, så det kan väl vara värt några månaders möda att söka upp offren eftersom han spenderat 25 år att sätta dit dem? Radler kanske ska vara tacksam att han blev påkommen så att han hade chansen att omvända sig.

Lukas 13:Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under som de.

”Kan eller måste man ställa högre krav på en präst än på en så kallat vanlig människa. Svaret tycks vara självmotsägande: Självklart ska man ställa högre krav på en präst, men samtidigt vet vi alla att han eller hon aldrig kommer att kunna uppfylla dem.” Och varför det? Är detta något som den ”viktiga” teologen Hans-Georg har lärt honom? Jak. 3:1 säger tydligt att det förväntas mer av en som agerar som en lärare, och att undvika att synda förväntas inte bara av en präst utan av ALLA kristna. Det är framför allt inte svårt att undvika att spionera och syssla med angiveri, och det är inte svårt att göra ett öppet erkännande och omvända sig. Däremot kanske det inte känns särskilt bekvämt, och det är lättare att hitta ursäkter. (Det vanliga är att säga ”ingen kan sluta synda”, eller liknande.)

”Den här processen har tvingat mig att gå till botten med mitt liv, erkänna de fel jag gjort för min omgivning och slutligen be om förlåtelse.” Det är väl förmodligen så det är, men man kan undra om Radler verkligen tänkte ta med sig sina hemligheter till graven om han nu inte skulle ha blivit påkommen med sin synd? Hur skulle det då gå på domedagen när han måste stå framför Gud? Förhoppningsvis kanske denna storm kan påverka honom att inte bara göra en nödvändig politisk korrekt ”omvändelse”, utan även rannsaka sitt hjärta och fundera på varför han hållt tyst i alla dessa år, och få till en sann omvändelse.

Är Gud allvetande och/eller är allt förutbestämt?

Om Gud vet varje detalj om framtiden eller bara vissa detaljer (det som går att veta) känns för mig som en ytterst oväsentlig fråga. På vad sätt ändrar vi våra liv om det skulle visa sig att Gud inte vet allt utan bara har en delvis kunskap om framtiden? Inte på minsta sätt. Frälsningen hänger absolut inte på en sådan trivial sak utan på vår tro på Jesus och vår vandring med honom. Själv vet jag bara att Gud åtminstone inte har förutbestämt allt som ska ske, och det räcker för mig. Gud vet helt klart allt som går att veta, men hur är det med saker och ting som inte går att veta och som inte inträffat än?

”Allvetande” finns inte i Bibeln och inte ”suverän” ( ”sovereign” i KJV). Självklart finns det massor med exempel på profetiska budskap från Gud som också slagit in i framtiden, men dessa händelser skulle också kunna inträffat för att Gud arrangerat dem. Om Gud till exempel bestämt att Jesus ska bli född av en jungfru i Betlehem, och att en man ska bli en förlöpare till hans födelse så kommer detta att ske. Detta är hur kalvinisterna ser på 100% av alla händelser som någonsin inträffat i alla tider, men det verkar som om planerade händelser inte tillhör vanligheterna och vi vet med bestämdhet att Gud aldrig skulle göra så att människor syndar på hans uppmaning. Gud frestar ingen och än mindre tvingar han människor att synda. Även om vi inte skulle tro på Guds absoluta förkunskap om allting så betyder det inte att Gud inte skulle ha all tillgänglig kunskap gällande allt som finns. Bibeln lär att Gud har totalkunskap om allting som existerar och vet allt (1 Joh. 3:20)  åtminstone vad som handlar om våra hjärtan, MEN frågan är om framtiden inbegrips i ”allt” eftersom den ju inte existerar än? Även människor kan ju profetera och drömma sanndrömmar om vad som ska hända, och även Jesus visste en hel del om framtiden, men frågan är som sagt om Gud vet precis ALLT om FRAMTIDEN.

1 Mos.2:19Och HERREN Gud danade av jord alla markens djur och alla himmelens fåglar, och förde dem fram till mannen FÖR ATT SE huru denne skulle kalla dem; ty såsom mannen kallade var levande varelse, så skulle den heta.

I den här versen verkar det som att Gud förde fram djuren till Adam för att se vad Adam tänkte kalla dem.  Om inte Gud på förhand kände till vilka djurnamn som Adam skulle välja hade kanske ett bättre ordval varit lämpligt, men detta är förstås inget bevis för någonting. Det bevisar dock att Gud inte förutbestämt allting som reformerta tror

1 Mos. 18:21därför vill jag gå ditned och se om de verkligen i allt hava gjort efter det rop som har kommit till mig; om så icke är, vill jag veta det.»

Här kan vi läsa att Gud vill gå ned för att ta reda på någonting. Om Gud kände till saken innan han gick ned så är detta beskrivet på ett väldigt motsägande sätt, för hade han haft kännedom om saken hade han inte haft något skäl att nedstiga.

1 Mos. 22:12Då sade han: »Låt icke din hand komma vid gossen, och gör honom intet; ty NU VET JAG att du fruktar Gud, nu då du icke har undanhållit mig din ende son.»

Detta handlar alltså om Guds ord till Abraham (och inte en ängels åsikter eftersom det var Gud som Abraham inte undanhöll sin son för). Gud testade Abraham för att se hur han skulle agera. Man kan tycka, att om Gud från början visste att Abraham skulle ha den karaktären att inte undanhålla sin son så behövde han inte utföra ett test. Hade testet varit så att även andra människor skulle kunna veta att Abraham var stark i sin tro så hade kanske texten borde ha ändrats till ”nu vet även andra att du fruktar Gud”. Men nu var det inte heller särskilt många vittnen till händelsen. Förmodligen inte ens Abrahams tjänare.

2 Mos. 4:8Och HERREN sade: »Om de icke vilja tro dig eller akta på det första tecknet, så måste de tro (MAY believe, KJV) det andra tecknet. 9Men om de icke ens tro dessa två tecken eller lyssna till dina ord, så tag av Nilflodens vatten och gjut ut det på torra landet, så skall vattnet, som du har tagit ur floden, förvandlas till blod på torra landet.»

Vi kan läsa om några OM här. Varför ger Gud Moses dessa olika alternativ? Om Gud visste exakt vad som ska ske så är dessa instruktioner inte till någon nytta. Detta låter som en plan A, B och C, beroende på hur egyptierna agerar. Det ser inte ut som Gud visste exakt hur egyptierna skulle agera i detalj.

2 Mos.13:17När Farao nu hade släppt folket, förde Gud dem icke på den väg som gick igenom filistéernas land, fastän denna var den genaste; ty Gud tänkte att folket, när det fick se krig hota, kunde ångra sig och vända tillbaka till Egypten;

Här kan vi läsa att skälet till att Gud inte ledde dem direkt till det heliga landet var att de KUNDE ångra sig och återvända till Egypten. Gud känner alltså till människors sätt att resonera (Gud har ju skapat människorna) och de förmodade slutresultaten till våra tankar men han verkar inte känna till alla framtida beslut som människorna gör.

2 Mos. 16:Då sade HERREN till Mose: »Se, jag vill låta bröd från himmelen regna åt eder. Och folket skall gå ut och samla för var dag så mycket som behöves. Så skall jag sätta dem på prov, för att se om de vilja vandra efter min lag eller icke.

Gud testar oss inte för att vi ska lära oss någonting eftersom ett test/prov är en kontroll för hur mycket vi redan vet.  Här kan vi återigen läsa att Gud testar för att ta reda på någonting.

3 Mos.14:11Och HERREN sade till Mose: »Huru länge skall detta folk förakta mig, och huru länge skola de framhärda i att icke vilja tro på mig, oaktat alla de tecken jag har gjort bland dem?12Jag skall slå dem med pest och förgöra dem, men dig vill jag göra till ett folk, större och mäktigare än detta.»

Det verkar som Gud är förbluffad över att hans folk inte vill tro och lyda honom. Han verkar själv tycka att de tecken han visat borde vara tillräckligt men ändå är utfallet något annat än det Gud förväntar sig. Gud säger också att han SKALL slå dem med pest och förgöra dem och göra Moses ättlingar större och mäktigare. Men Gud gör inte det han säger att han ska göra! Folket omvänder sig och efter samtal med Mose så ändrar Gud sig och utför inte de handlingar han säger att han ska göra. Gud kan ju inte ljuga, så det kan bara betyda att Gud verkligen ämnade göra någonting som han sedan ångrade och ändrade planerna.

4 Mos.14:30Sannerligen, ingen av eder skall komma in i det land som jag med upplyft hand har lovat giva eder till boning, ingen förutom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.

Hesekiel 20: 6På den dagen lovade jag dem med upplyft hand att föra dem ut ur Egyptens land, till det land som jag hade utsett åt dem, ett land som skulle flyta av mjölk och honung, och som vore härligast bland alla länder.—15Likväl upplyfte jag min hand inför dem i öknen och svor att jag icke skulle låta dem komma in i det land som jag hade givit dem, ett land som skulle flyta av mjölk och honung, och som vore härligast bland alla länder —

Här läser vi om att Gud bryter ett löfte. Gud är som sagt ingen lögnare och han bryter inga kontrakt såvida inte andra bryter kontraktet först, men OM Gud hade vetat att hans folk skulle vara olydiga och bryta kontraktet med honom, varför gav han då ett sådant starkt löfte, till och med med en upplyft hand? Hade det inte varit rakare att säga ”Jag skulle kunna gett allt mitt folk det heliga landet men pga deras rebelliskhet så kommer det inte blir så”? Kan det vara så att Gud inte kände till att denna olydnad skulle bli ett faktum?

5 Mos. 8:2Och du skall komma ihåg allt vad som har skett på den väg HERREN, din Gud, nu i fyrtio åt har låtit dig vandra i öknen, för att tukta dig och pröva dig, så att han kunde förnimma vad som var i ditt hjärta: om du ville hålla hans bud eller icke.

5 Mos. 13:3så skall du ändå icke höra på den profetens ord eller på den drömmaren, ty HERREN, eder Gud, sätter eder därmed allenast på prov, för att förnimma om I älsken HERREN, eder Gud, av allt edert hjärta och av all eder själ.

En fyrtio år lång test är ganska mycket om Gud visste hela framtiden från början. Kände inte Gud till vad som fanns i deras hjärtan eftersom han var tvungen att pröva detta?

Domarboken 2:22ty jag skall med dem sätta Israel på prov, (and see whether, KJV) om de vilja hålla HERRENS väg och vandra därpå, såsom deras fäder hava hållit den, eller om de icke vilja det.»

Domarboken 2:4Med dessa ville HERREN sätta Israel på prov, för att förnimma om de ville hörsamma de bud som han hade givit deras fäder.

Skälen till dessa prov verkar vara att förbereda israelerna på strid (v.2) och att SE om de skulle lyda Guds bud.

1 Sam. 23: 10 Och David sade: »HERRE, Israels Gud, din tjänare har hört att Saul har i sinnet att komma mot Kegila och fördärva staden för min skull. 11 Skola Kegilas borgare då utlämna mig åt honom? Skall Saul komma hitned, såsom din tjänare har hört? HERRE, Israels Gud, förkunna det för din tjänare.» HERREN svarade: »Han skall komma hitned.»12 David frågade ytterligare: »Skola Kegilas borgare då utlämna mig och mina man åt Saul?» HERREN svarade: »De skola utlämna eder.»13Då bröt David upp med sitt folk, som utgjorde vid pass sex hundra man, och de drogo ut från Kegila och vandrade vart de kunde. När det då blev berättat för Saul att David hade flytt undan från Kegila avstod han från att draga ut.

Gud meddelar David vad som kommer att hända inom kort med Saul, staden Kegila och David själv men det som Gud säger SKA ske SKER INTE! Det kan bara bero på att David kände sig förvarnad över de framtidsutsikterna och valde en annan väg för att undvika det som Gud säger ska inträffa. Saul drog inte ens till den staden som Gud sagt att han skulle förstöra. Hur kan Gud meddela framtida händelser som faktiskt inte sker? Detta är åtminstone ett solklart bevis för att framtiden inte alltid är utstakad av Gud och att han låter vår fria vilja avgöra många slutresultat.

1 Kung. 20:42Och han sade till konungen: »Så säger HERREN: Därför att du har släppt ur din hand den man som av mig var given till spillo, skall det gå dig såsom det skulle hava gått honom, och ditt folk såsom det har gått hans folk.»

Gud säger här vad som SKULLE ha hänt mannen OM Kungen agerat på ett annat sätt. Kungen lydde däremot inte Guds uppmaning och detta ledde till ett helt annat resultat än det Gud hade i åtankarna.

 2 Krön. 32: 31Jämväl när från Babels furstar de sändebud kommo, som voro skickade till honom för att fråga efter det under som hade skett i landet, övergav Gud honom allenast för att pröva honom, på det att han skulle förnimma allt vad som var i hans hjärta.

Jeremia 3:7Och jag tänkte att sedan hon hade gjort allt detta, skulle hon vända tillbaka till mig. Men hon vände icke tillbaka. Och hennes syster Juda, den trolösa kvinnan, såg det.

Jeremia 3:—Och jag tänkte: »Då skolen I kalla mig fader och icke mer vika bort ifrån mig.»20Men såsom när en hustru är trolös mot sin make, så haven I av Israels hus varit trolösa mot mig, säger HERREN.

Jeremia 7:31Och Tofethöjderna i Hinnoms sons dal hava de byggt upp, för att där uppbränna sina söner och döttrar i eld, fastän jag aldrig har bjudit eller ens tänkt mig något sådant.

Jeremiah 19:5och byggt sina Baalshöjder, för att där bränna upp sina barn i eld, till brännoffer åt Baal, fastän jag aldrig har bjudit eller talat om eller ens tänkt mig något sådant,

Jeremia 32:35och Baalshöjderna i Hinnoms sons dal byggde de upp, för att där offra sina söner och döttrar åt Molok, fastän jag aldrig hade bjudit dem att göra sådan styggelse eller ens TÄNKT mig något sådant; och så förledde de Juda till SYND

Gud säger att han inte ens tänkt tanken att människorna skulle falla så lågt så att de offrar sing egna barn till avgudar, och självklart var detta helt emot Guds vilja eftersom Gud aldrig leder en människa till SYND vilket det är frågan om här.

Jeremia 26:2Så säger HERREN: Ställ dig i förgården till HERRENS hus och tala mot alla Juda städer, från vilka man kommer för att tillbedja i HERRENS hus, tala alla de ord som jag har bjudit dig tala till dem; tag intet därifrån. 3Kanhända skola de då höra och vända om, var och en från sin onda väg; då vill jag ÅNGRA det onda som jag har i sinnet att göra med dem för deras onda väsendes skull.

”Kanhända”? Om Gud vet slutresultatet så borde det bara finnas just det alternativet och inget annat. Gud borde väl veta om om människorna omvänder sig eller ej om han är allvetande?

Hesekiel 22:30Jag söker bland dem efter någon som skulle kunna uppföra en mur och träda fram i gapet inför mig till försvar för landet, på det att jag icke må fördärva det;men jag finner ingen.

Svårt att veta varför Gud skulle söka efter en viss sorts människor om han från början visste att de inte skulle finnas.

Hesekiel 33: 13Om jag säger till den rättfärdige att han skall få leva, och han sedan i förlitande på sin rättfärdighet gör vad orätt är, så skall intet ihågkommas av all hans rättfärdighet, utan genom det orätta som han gör skall han dö.

Varför säga tilll någon att han SKALL få leva om man vet om att han ska falla till orättfärdighet och INTE få leva?

Mer verser där Gud ångrar sig

1 Mosebok 6:6 då ångrade HERREN att han hade gjort människorna på jorden, och han blev bedrövad i sitt hjärta.

2 Mosebok 32:14 Då ångrade HERREN det onda som han hade hotat att göra mot sitt folk.

1 Samuelsboken 15:35 Och Samuel ville icke mer se Saul så länge han levde, ty Samuel sörjde över Saul, eftersom HERREN ångrade att han hade gjort Saul till konung över Israel.

2 Samuelsbokem 24:16 Men när ängeln räckte ut sin hand över Jerusalem för att fördärva det, ångrade HERREN det onda, och han sade till ängeln, folkets fördärvare: »Det är nog; drag nu din hand tillbaka.» Och HERRENS ängel var då vid jebuséen Araunas tröskplats.

Krönikeboken 21:15 Och Gud sände en ängel mot Jerusalem till att fördärva det. Men när denne höll på att fördärva, såg HERREN därtill och ångrade det onda, så att han sade till ängeln, Fördärvaren: »Det är nog; drag nu din hand tillbaka.» Och HERRENS ängel stod då vid jebuséen Ornans tröskplats.

Jona 3:10 Då nu Gud  SÅG vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde icke så.

Jeremia 26:19 Men lät väl Hiskia, Juda konung, med hela Juda, döda honom? Fruktade han icke i stället HERREN och bönföll inför honom, så att HERREN ångrade det onda som han hade beslutit över dem, medan tvärtom vi nu stå färdiga att draga över oss själva så mycket ont?»

Jeremia 18: 7Den ena gången hotar jag ett folk och ett rike att jag vill upprycka, nedbryta och förgöra det; 8men OM då det folket omvänder sig från det onda väsende mot vilket jag vände mitt hot, så ÅNGRAR jag det onda som jag hade tänkt att göra dem. 9En annan gång LOVAR jag ett folk och ett rike att jag vill uppbygga och plantera det; 10 men OM det då gör vad ont är i mina ögon och icke hör min röst, så ÅNGRAR jag det goda som jag hade sagt att jag ville göra dem.11Så säg du nu till Juda man och Jerusalems invånare: Så säger HERREN: Se, jag bereder åt eder en olycka, och jag har i sinnet ett anslag mot eder. Vänden därför om, var och en från sin onda väg, och bättren edert leverne och edert väsende.12Men de skola svara: »Du mödar dig förgäves. Vi vilja följa våra egna tankar och göra var och er efter sitt onda hjärtas hårdhet.

Amos 7:3 Då ångrade HERREN detta. »Det skall icke ske», sade HERREN.–-6Då ångrade HERREN detta. »Icke heller detta skall ske», sade Herren, HERREN.

Guds vilja sker inte alltid och han kan ändra sina beslut

Hebr. 5:12. Ty ni som för länge sedan BORDE vara lärare har åter behov av att man lär er de första grunderna av Guds ord. ni behöver mjölk och inte fast föda.

Jesaja 24:5Ty jorden har blivit ohelgad under sina inbyggare; de hava överträtt lagarna, DE hava förvandlat rätten, BRUTIT DET EVIGA FÖRBUNDET. 6Därför uppfräter förbannelse jorden, och de som bo där måste lida, vad de hava förskyllt; därför förtäras jordens inbyggare av hetta, så att ej många människor finnas kvar.

Hosea 4:6Det är förbi med mitt folk, därför att det ej får någon kunskap. Men eftersom du har förkastat kunskap, därför skall ock jag förkasta dig, så att du upphör att vara min präst. Och såsom du har förgätit din Guds lag, så skall ock jag förgäta dina barn.7Ju mer de hava fått växa till, dess mer hava de syndat mot mig; men deras ära skall jag förbyta i skam. 8Av mitt folks synd föda de sig, och till dess missgärning står deras begär. 9Men nu skall det gå prästen och folket lika: jag skall hemsöka dem för deras vägar, och för deras gärningar skall jag vedergälla dem.

Jesaja 5:1 Jag vill sjunga om min vän, min väns sång om hans vingård. Min vän hade en vingård på en bördig bergskulle. 2Och han hackade upp den och rensade den från stenar och planterade där ädla vinträd; han byggde ett vakttorn därinne, han högg ock ut ett presskar däri. Så väntade han att den skulle bära äkta druvor, MEN DEN BAR VILDDRUVOR. 3Och nu, I Jerusalems invånare och I Juda män, fällen nu eder dom mellan mig och min vingård. 4Vad kunde mer göras för min vingård, än vad jag har gjort för den? Varför bar den då vilddruvor, när jag väntade att den skulle bära äkta druvor? 5Så vill jag nu kungöra för eder vad jag skall göra med min vingård: Jag skall taga bort dess hägnad, och den skall givas till skövling; jag skall bryta ned dess mur, och den skall bliva nedtrampad.6Jag skall i grund fördärva den, ingen skall skära den eller gräva däri. Den skall fyllas med tistel och törne; och molnen skall jag förbjuda att sända ned regn på den. 7Ty HERREN Sebaots vingård, det är Israels hus; och Juda folk är hans älsklingsplantering. Men när han väntade laglydnad, då fann han lagbrott, och när han väntade rättfärdighet, fann han skriande orättfärdighet. —

Matt. 23:37. Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som är sända till dig, hur ofta har jag inte velat församla dina barn, såsom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar. Men ni ville inte.

3 Mos. 26:3 OM I vandren efter mina stadgar och hållen mina bud och gören efter dem, 4så skall jag giva eder regn i rätt tid, så att jorden giver sin gröda och träden på marken bära sin frukt.—14Men OM I icke hören mig och icke gören efter alla dessa bud,15om I förkasten mina stadgar, och om edra själar försmå mina rätter, så att I icke gören efter alla mina bud, utan bryten mitt förbund,16då skall ock jag handla på samma sätt mot eder: jag skall hemsöka eder med förskräckliga olyckor, med tärande sjukdom och feber, så att edra ögon försmäkta och eder själ förtvinar; och I skolen förgäves så eder säd, ty edra fiender skola äta den.

Sakarja 7:10Förtrycken icke änkan och den faderlöse, främlingen och den fattige, och tänken icke i edra hjärtan ut ont mot varandra.»11Men de ville icke akta därpå, utan spjärnade emot i gensträvighet och tillslöto sina öron för att slippa att höra.12ja, de gjorde sina hjärtan hårda såsom diamant, för att slippa att höra den lag och de ord som HERREN Sebaot genom sin Ande hade sänt, förmedelst forna tiders profeter. Därför utgick stor vrede från HERREN Sebaot.13Och det skedde, att likasom de icke hade velat höra, när han ropade, så sade nu HERREN Sebaot: »Jag vill icke höra, när de ropa—

Jona 1:2»Stå upp och begiv dig till Nineve, den stora staden, och predika för den; ty deras ondska har kommit upp inför mitt ansikte.» 3Men Jona stod upp och ville fly till Tarsis, undan HERRENS ansikte. Och han for ned till Jafo och fann där ett skepp som skulle gå till Tarsis. Och sedan han hade erlagt betalning för resan, steg han ombord därpå för att fara med till Tarsis, undan HERRENS ansikte.— Jona 3:2»Stå upp och begiv dig till Nineve, den stora staden, och predika för den vad jag skall tala till dig.»— 4Och Jona begav sig på väg in i staden, en dagsresa, och predikade och sade: »Det dröjer ännu fyrtio dagar, så skall Nineve bliva omstörtat.» 5Då trodde folket i Nineve på Gud, och lyste ut en fasta och klädde sig i sorgdräkt, både stora och små.— 8Och både människor och djur skola hölja sig i sorgdräkt och ropa till Gud med all makt. Och var och en må vända om från sin onda väg och från den orätt som han har haft för händer. 9Vem vet, kanhända vänder Gud då om och ångrar sig och vänder sig ifrån sin vredes glöd, så att vi icke förgås.» 10Då nu Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde icke så.

Lukas 13:6. Och han framställde denna liknelse: En man hade ett fikonträd planterat i sin vingård och han kom och sökte frukt på det, men fann ingen. 7. Då sade han till vingårdsmannen: Se, nu i tre år har jag kommit och sökt frukt på detta fikonträd, men jag finner ingen. Hugg bort det. Varför skall det också få suga ut jorden? 8. Han svarade och sade till honom: Herre, låt det stå också i detta år, för att jag må gräva omkring det och göda det. 9. Kanske det då skall bära frukt. Om inte, skall du därefter hugga bort det.

Apg 13:6. Sedan de hade färdats över ön ända till Pafos, träffade de där en trollkarl som var en falsk profet, en jude som hette Barjesus. 7. Han var hos landshövdingen Sergius Paulus, som var en förståndig man. Denne kallade till sig Barnabas och Saulus och begärde att få höra Guds ord.8. Men Elymas, trollkarlen – det är vad hans namn betyder –stod dem emot och sökte vända bort landshövdingen från tron. 9. Men Saulus, som också hette Paulus, fylld av den Helige Ande spände ögonen i honom 10. och sade: O du djävulens barn, full av all slags list och bedrägeri och fiende till all rättfärdighet! Skall du inte upphöra att förvränga Herrens rätta vägar?