Tag Archive | exegesis

Calvinist Dictionary

Wesleyan Arminian

A dictionary to help Arminians better understand Calvinist terminology.
(Don’t take this too seriously, this is meant in good fun)

All: The elect

Altar Call: An insult to God

Arminianism:
Man centered theology

Assurance:
hoping that you’re elect

Augustine:
The first church father.

Calvinism:
The gospel

Call (effectual):
to be irresistibly dragged

Call (general):
God’s justification to condemn the reprobate.

Catholicism: What Arminianism leads to.

Compatiblism:
We are free to do whatever the Potter decrees us to do.

Contradiction:
a mystery

Doctrines of Grace:
Term that helps illustrate how God has given us Calvinists superior insight. Usage example: “I was an Arminian before being illuminated by the Doctrines of Grace.”

Doris Day:
Singer of truth

To Draw:
To drag

Easy believism:
The false idea that you can believe in Jesus Christ and be saved. Can a rotten corpse believe? Nope, neither can you.

Eisegesis
: Any Arminian interpretation…

View original post 506 more words

Bibeln uppmuntrar kristna att diskutera och framföra skäl för sin tro – apologetik

diskutera

1 Petrus 3:15 — Var ALLTID beredda att SVARA VAR OCH EN som begär att ni FÖRKLARAR det hopp ni äger

Jakobsbrevet 5:20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ FRÅN DÖDEN och överskyler många synder.

Det är alltså inte fel av kristna att resonera, diskutera och lägga fram bra argument för sin tro, utan snarare något som uppmuntras i Bibeln.  Personer som inte alls är troende kan på det sättet låta sig övertygas om evangeliet och bli kristna, och personer som visserligen betraktar sig som kristna men som missuppfattat bibelsektioner kan bli upplysta och bli fria från sina villfarelser. Det gäller framför allt de personer som tror att de kan ha både sin synd och sin frälsning samtidigt. Det är heller inte fel att kristna försvarar sig mot felaktiga påståenden och rykten, men givetvis inom rimliga gränser. Vidare når vi sällan framgång om vi har en hård ton i våra diskussioner, och det gäller att inte sjunka till samma låga nivå som de vi diskuterar med om de väljer en aggressiv taktik. Om en diskussion verkar urarta och bli otrevlig för att en deltagare inte är mogen nog för en dialog så kanske det bästa alternativet är att upphöra med att diskutera, och vi får helt enkelt använda ett gott omdöme när vi avgör hur vi ska agera.

En ren iver behöver i sig inte betyda att dialogen urartar, utan kan vara ett tecken på ett brinnande intresse och det behöver inte vara fel, men det kan lätt missuppfattas som aggressivitet så det gäller att se upp. Var och en kanske tror att deras egen väg är den rätta (och konstigt vore det väl annars) men en bra dialog handlar om att lyssna trots att vi är helt övertygade om vår egen (rätta) åsikt. Kanhända att vi upptäcker att det vi alltid trott faktiskt inte har stöd i Bibeln? På så sätt fick jag själv ändra uppfattning gällande min syn på arvsynden som jag hela tiden tagit för given var sanningarnas sanning, men som jag upptäckte inte alls lärs ut i Bibeln – inte ens i Romarbrevet 5. Det började med en artikel som jag läste och som övertygade mig, men jag läste även diskussioner och apologetik och då blev jag ännu mer övertygad. Nu inser jag att idén är gnostisk och ingenting som de gamla kyrkofäderna (före Augustinus) lärde ut.

En del kanske tror att det är fel att diskutera med tanke på verserna nedan:

Lukas 9:Men om man inte tar emot er, lämna då den staden och skaka dammet av era fötter. Det skall vittna mot dem.” (+ Matt. 10:14 och Markus 6:11)

Matteus 7:6  Ge inte det heliga åt hundarna och kasta inte era pärlor för svinen. De trampar ner dem och vänder sig om och sliter sönder er.

Men då handlar det om människor som inte tar emot budskapet, stänger dörren och säger att de inte vill höra. Om man efter några försök märker hårda hjärtan som vägrar lyssna så slösar man förmodligen bort tiden på att diskutera med dem, och det är bättre att använda sin tid mer vist. Men vi måste hela tiden tänka på att det kanske finns andra lyssnare med i bilden. Det kan hända att den som du samtalar med är omöjlig att nå och visar det på alla tänkbara sätt, men det kan också hända att det finns andra lyssnande öron i samma rum och personer som är nyfikna på det du säger och börjar ta det till sig. Det är inte ens säkert att dessa lyssnare som lurar i bakgrunden ens yttrar sig, men ändå lyssnar på din argumentation och kanske tycker att den är rimlig. Det kan alltså vara på sin plats att predika med tanke på DEM. Vi ska använda vår tid VÄL. Upptäcker vi att det finns hopp kan det vara värt att fortsätta, men om du gjort flera försök och det är stängda dörrar överallt så måste du överväga om du kanske skulle sprida Guds ord på andra ställen där det finns mer hopp? Det finns helt enkelt gränser.

I Bibeln kan vi se att Paulus verkligen använde sin tid med att diskutera, argumentera, resonera och övertala människor.

Apg. 28:23 De bestämde en dag för honom, och då kom ännu fler till hans bostad. För dem förkunnade han Guds rike och vittnade om det, och han försökte ÖVERTYGA dem om Jesus, både utifrån Mose lag och profeterna. Och det höll han på med från morgonen ända till kvällen24 Somliga lät sig övertygas av hans ord, men andra ville inte tro.

Apg 15:15 Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta, om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose. När det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga.—Efter en lång överläggning reste sig Petrus och sade till dem: ”Bröder, ni vet att Gud för länge sedan bestämde, att hedningarna genom min mun skulle få höra evangeliets ord och komma till tro.

Apg. 17: Till dem gick Paulus som han brukade, och under tre sabbater samtalade han med dem utifrån Skrifterna och förklarade och visade att Messias måste lida och uppstå från de döda. Och han fortsatte: “Denne Jesus som jag predikar för er, han är Messias.” Några av dem blev övertygade och slöt sig till Paulus och Silas. Därtill kom ett stort antal greker som fruktade Gud och inte så få kvinnor av förnäm släkt.

Apg. 17:17 Han samtalade nu i synagogan med judarna och med dem som fruktade Gud och dessutom varje dag på torget med dem som han träffade där. 18 Även en del filosofer, både epikureer och stoiker, diskuterade med honom och en del sade: “Vad kan den där pratmakaren vilja säga?” Andra sade: “Han tycks vara en som förkunnar främmande gudar.” Detta sade de, eftersom han predikade evangeliet om Jesus och uppståndelsen.

Apg. 19:Sedan gick han in i synagogan och under tre månader PREDIKADE han frimodigt. Han samtalade med dem och försökte övertyga dem om det som hör till Guds rike. Men där fanns några som förhärdade sig och inte ville tro utan talade illa om ‘den vägen’, så att alla hörde det. Då lämnade han dem och tog lärjungarna med sig, och varje dag HÖLL HAN SAMTAL i Tyrannus hörsal.10 Detta pågick under två år, så att alla som bodde i Asien, judar och greker, fick höra Herrens ord.

Det grekiska ordet dialegomai (1256 Strongs) betyder diskutera, resonera, argumentera, konversera, predika eller samtala med någon/några. Därifrån har vi fått vårt ord “dialog”.  Dialegomai används inte i verserna ovan men här nedan ser du exempel på ordet används i Nya Testamentet. Tyvärr är Svenska Folkbibeln väldigt försiktig med ordet och väljer ofta att rätt och slätt översätta ordet med “samtala”, men det säger inte så mycket vad slags samtal det handlar om. Det grekiska ordet ger uttryck för en resonerande samtalsform där man lägger fram argument för sin ståndpunkt för att få andra att förstå och låta sig övertygas. Jag gör en notering efter varje vers med hur ordet översätts i King James Bible  som här kommer närmare grundspråket.

Markus 9:33 De kom till Kapernaum. När Jesus nu var hemma, frågade han dem: “Vad var det ni talade om på vägen?” 34 De teg, eftersom de på vägen hade TALAT med varandra om vem som var störst. 

KJV: disputed

Apg. 17:1 De tog vägen över Amfipolis och Apollonia och kom till Tessalonika, där judarna hade en synagoga. Till dem gick Paulus som han brukade, och under tre sabbater SAMTALADE han med dem utifrån Skrifterna och förklarade och visade att Messias måste lida och uppstå från de döda.

KJV: reasoned

Apg. 17:17 Han SAMTALADE nu i synagogan med judarna och med dem som fruktade Gud och dessutom varje dag på torget med dem som han träffade där. 18 Även en del filosofer, både epikureer och stoiker, diskuterade med honom och en del sade: “Vad kan den där pratmakaren vilja säga?” Andra sade: “Han tycks vara en som förkunnar främmande gudar.” Detta sade de, eftersom han predikade evangeliet om Jesus och uppståndelsen.

KJV: disputed

Apg. 18:Varje sabbat förde han samtal i synagogan och övertygade både judar och greker.När Silas och Timoteus kom ner från Makedonien, var Paulus helt upptagen med att predika ordet och vittna för judarna att Jesus är Messias.

KJV: reasoned

Apg. 18:19 De kom till Efesus, och där lämnade han dem. Själv gick han in i synagogan och SAMTALADE med judarna.

KJV: reasoned

Apg. 19:Sedan gick han in i synagogan och under tre månader PREDIKADE han frimodigt. Han samtalade med dem och försökte övertyga dem om det som hör till Guds rike. Men där fanns några som förhärdade sig och inte ville tro utan talade illa om ‘den vägen’, så att alla hörde det. Då lämnade han dem och tog lärjungarna med sig, och varje dag HÖLL HAN SAMTAL i Tyrannus hörsal.10 Detta pågick under två år, så att alla som bodde i Asien, judar och greker, fick höra Herrens ord.

KJV: disputing, disputing

Apg. 20:Den första dagen i veckan var vi samlade till brödsbrytelse. Paulus SAMTALADE med de församlade, och eftersom han skulle resa nästa dag, fortsatte han att tala ända till midnatt.Det fanns ganska många lampor i det rum på översta våningen, där vi var samlade. I fönstret satt en ung man som hette Eutykus. Han föll i djup sömn när Paulus TALADE så länge, och i sömnen föll han ner från tredje våningen, och när man lyfte upp honom var han död.

KJV: preached, preaching

Apg. 24:12 Varken i templet eller i synagogorna eller ute i staden har de sett mig DISKUTERA med någon eller ställa till oroligheter bland folket. 13 Och de kan inte heller bevisa inför dig vad de nu anklagar mig för.

KJV: disputing

Apg. 24:25 Men då Paulus TALADE om rättfärdighet och självbehärskning och den kommande domen, blev Felix förskräckt och sade: “Gå din väg för den här gången. När jag får tid skall jag kalla på dig.”

KJV: reasoned

Hebr. 12:Ni har glömt den UPPMANING ni får som söner: 

Min son, förakta inte Herrens tuktan och tappa inte modet, 

när du tuktas av honom.

KJV: speaketh

Judas 1:Men när ärkeängeln Mikael TVISTADE med djävulen om Moses kropp, vågade han inte uttala någon smädande dom över honom utan sade: “Må Herren straffa dig.”

KJV: disputed

Se mer verser om tillrättavisning och varningar i den här bloggartikeln

Augustinus introducerade irrläror till kyrkan, såsom läran om den syndfulla naturen

Augustinus levde mellan 354-430 e.Kr och var en f.d. gnostiker. Han introducerade många falska läror till Kyrkan som ingen bland de gamla kyrkofäderna före honom lärde ut.

1. Predestinationsläran (Gud bestämmer vem som ska bli frälst/förlorad) 

2. Omöjligheten att avfalla från sin frälsning (en gång frälst, alltid frälst) 

3. Människan har ingen fri vilja (monergism) 

4. Man kan inte veta om man är frälst (eftersom även de som lever i köttet kan vara frälsta) 

5. Människan är född med en syndfull natur som får henne att synda

6. Den katolska kyrkans övergripande makt 

7. Skärselden 

8. Böner för döda 

9. Evig förbannelse för odöpta barn och vuxna 

10. Sex är syndigt även inom äktenskap eftersom det köttsliga fördärvet är ärftligt (därav munksystemet) 

11. Maria syndade aldrig, och han tillbad henne 

12. Han var även den första att påstå att Andens gåvor såsom helande, profetior, och tungotal har upphört

13. Menade att Skriften inkluderar apokryferna

14. Bokstavlig närvaro av Jesu kött i Nattvarden (Herrens måltid)

15. Nattvarden är nödvändig för frälsning

16. Salighetsförklaringar

Augustinus, som till skillnad mot Pelagius into kunde grekiska, förföljde även teologiskt oliktänkande i Katolska kyrkan. Historikern Neander sade att Augustinus lära “innehåller grogrunden för hela systemet av despotism, intolerans och förföljelse, t o m Inkvisition.” Han är känd för att ha förföljt Bibeltroende Donatister som strävade efter att behålla renläriga kyrkor efter en apostolisk anda. Augustinus var en av fäderna till “a-millennialism”, tolkade Bibelprofetior allegoriskt; lärde att den katolska kyrkan är Guds rike. Han var en av grundarna till läran om barndop, menade att odöpta barn är fördömda, och kallade de som var emot läran för “otrogna” och “förbannade”. Han upphöjde kyrkotradition före Bibeln. Han var en av de första som lärde ut att “nephilim” inte var avkomma mellan änglar och människor som 1 Mosebok säger, utan var ättlingar till Kain.

Kalvinister påstår att läran om människans oförmåga att välja eller rata Gud är en historisk åsikt, men det stämmer inte alls. Historien visar att läran om Fri vilja var den universella åsikten i urkyrkan utan undantag de första 300-400 åren. Urkyrkan vederlade gnostikerna som trodde på totalt fördärv, predestinationslära och fatalism.

Gnostikerna, som ansåg att de var sanna kristna, hade en fatalistisk mentalitet och de trodde att människans natur var så fördärvad att hon inte hade ett fritt val mellan gott och ont, till skillnad mot vad urkyrkan trodde. Det finns troende idag som anser att människans totala fördärv är en så fundamental lära att de fördömer de som vågar sätta sig emot den, men urkyrkan ansåg att den var en irrlära. Urkyrkan menade att endast gnostiker förnekar människans fria vilja, men idag säger många olika kyrkor att endast irrlärare tror på den. Beausobre sade, “those ancient writers, in general, say that Manichaeans denied free-will. The reason is, that the Fathers believed, and maintained, against the Manichaeans, that whatever state man is in he has the command over his own actions, and has equally power to do good or evil.”

Det fanns många andra gnostiska grupper vid tiden för urkyrkan som också förnekade människans fria vilja, såsom Marcionism som startades av Marcion. Men en av de största hoten till urkyrkan var Manichaeans som startades av Manes, en perisk filosof, som också kallades Mani. Urkyrkan debatterade grundaren för denna gnostiska grupp i Acta Archela,som också är känd för “The Disputation with Manes”. Biskopen Archelaus representerade urkyrkan genom dess lära att Gud inte skapades oss med en fördärvad natur utan att Gud gett oss en fri vilja. Mani tog den gnostiska positionen att människan till sin natur är totalt oförmögen och fördärvad och att människan inte har fri vilja. Domarna för debatten dömde Archelaeus som vinnare och emot Mani. Urkyrkans position är beskriven på det här sättet “All the creatures that God made, He made very good. And He gave to every individual the sense of free will, by which standard He also instituted the law of judgment” our will is constituted to choose either to sin or not to sin? And certainly whoever will, may keep the commandments. Whoever despises them and turns aside to what is contrary to them, shall yet without doubt have to face this law of judgment? There can be no doubt that every individual, in using his own proper power of will, may shape his course in whatever direction he pleases.”

Urkyrkans ledare var oroade över att de gnostiska idéerna skulle infiltrera Kyrkan. Gnostikerna lärde till exempel att köttet var syndigt i sig själv. Eftersom gnostikerna såg köttet som syndigt i sitt ämne så nekade de till att Jesus är kommen i kött, och detta är skälet att skrifterna kallar dem “antikrist” (1 Joh. 4:3, 2 Jn. 1:7). Gnostisism lär att synd är kroppens ämne, och ärvs vid befruktningen, så att människan är född syndig eller med an syndfull natur. Urkyrkan å andra sidan lärde att synd är ett fritt val av människans vilja, vilket har ursprung hos människan själv. Gnostikerna lärde att människan är syndfull i sin natur, medan urkyrkan lärde att människan är syndfull av eget val. Det var om dessa gnostiska grupper som Johannes sade: “Från oss har de gått ut, men de var inte av oss. Ty om de hade varit av oss, då hade de ju blivit kvar hos oss. Men detta skedde för att det skulle bli uppenbart, att inte alla är av oss.” (1 John 2:19)