Tag Archive | kors

Blev Jesus en FÖRBANNELSE i vårt ställe? Gal. 3:13

paidGal. 3:13 Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä. 

Det grekiska ordet för ”förbannelse” är κατάρα (katara, Strong’s 3671), och används även i Gal. 3:10 (och vid ytterligare fyra tillfällen i Nya Testamentet). I Jakobsbrevet 3:10 kontrasteras ”förbannelse” helt enkelt med ”välsignelse”, som alltså är dess motsats.

Gal. 3:10 Men alla som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Under förbannelse står den som inte håller fast vid allt som är skrivet i lagens bok och gör därefter.

5 Mos. 27:26 Förbannad är den som inte upprätthåller alla ord i denna lag genom att följa dem. Och allt folket skall säga: ”Amen.”

En förklarande mellanvers är ”v. 12 Men lagen säger inte ”av tro”, utan den som håller dessa bud skall leva genom dem.” Jmf. 3 Mos 18:5. Det är alltså stor skillnad mellan Mose lag och den nya lagen som Jesus införde som är byggd på tro med vägledning av den helige Ande. En tro som självfallet visar sig i goda gärningar, precis som fallet var med Abraham. Mose lag kräver fullständig lydnad avseende alla delar av de 613 olika detaljerade lagarna, för annars är man en lagöverträdare. Det finns förstås en väg ut ur dilemmat genom att omvända sig – och under Mose lag kombinera det med djuroffer (det finns ingen förlåtelse utan blod). Guds lagar är till för människornas bästa och vad gäller Mose lag så handlar det till stor del om instruktioner hur man bäst beter sig mot sin nästa. Att bryta mot Guds lag är ofta detsamma som att behandla sin nästa på ett negativt sätt, och där man sätter sig själv i första rum på bekostnad av andra.

Jesus blev en förbannelse i vårt ställe (eller tydligare översatt från grekiska: FÖR OSS), vilket inte är detsamma som att han blev syndig. Att vara skyldig till synd innebär en personlig överträdelse av Guds lag, och denna skyldighet kan inte tas över av någon annan. Framför allt inte det felfria lammet Jesus Kristus.

I Gal. 3:10-13 refererar Paulus till 5 Mos. 21-22-23.

5 Mos. 21:22 Om det på någon vilar en synd som förtjänar döden och man avrättar honom och hänger upp honom på trä, 23 så skall den döda kroppen inte lämnas kvar på träet över natten. Du skall begrava den samma dag, ty en Guds förbannelse är den som har blivit upphängd. Du skall inte orena det land som Herren, din Gud, ger dig till arvedel.

Där handlar det om instruktioner för Israels folk gällande allvarliga synder som förtjänar döden (alltså inte alla synder) och att den skyldige ska upphängas på trä. Lagen krävde då att kroppen inte skulle hänga kvar över natten, utan begravas samma dag. Skälet till den snabba begravningen sägs vara att en Guds förbannelse är den som har blivit upphängd. Detta betyder att personen var föremål för gudomligt missnöje, såsom tyngd under en Guds förbannelse (pga en synd värdig döden). Under den här tiden var varken Jesus eller korsfästelser kända, men den här lagen passar onekligen in som en bra bild på Jesus Kristus som frivilligt tog på sig största tänkbara straff på träkorset pga våra synder som förtjänar döden. Som om han vore den störste av alla syndare. I stället för att människorna måste dö pga den förbannelse som lagöverträdelser leder till, så tog Jesus denna förbannelse på sig själv – på så sätt att han dog som ett syndoffer på korset för våra synder (endast på det sättet är hans död ställföreträdande). Men inte på så sätt att vår synd drabbade honom, eller att han i stället för oss tog det straffet som vi skulle ha. Det var aldrig tänkt att vårt straff skulle vara korsfästelse, men snarare evig död i helvetet.

För att vi skulle slippa att vara föremål för en förbannelse och ett välförtjänt straff så tog Jesus bort skulderna genom att dö för oss. Att Jesus dog på samma sätt som den värsta förbrytaren betyder alltså inte att han var kriminell (eller blev kriminell under straff), utan att straffet var detsamma som för en förbrytare.

Sonens död var helt enligt Faderns vilja, så det fanns alltså inga skäl för Fadern att separera sig själv från sonen på minsta vis eller låta sin vrede drabba honom. Guds vrede uttöms endast över lagöverträdare, och det har Jesus aldrig varit. Jesus offer var verkligen väldoftande inför Gud Fader.

”The passage should never be so interpreted as to leave the impression that he was in any conceivable sense the object of the divine displeasure. —-Jesus was not guilty in any proper sense of the word. —His sufferings were in the place of the penalty, not the penalty itself. They were a substitution for the penalty, and were, therefore, strictly and properly vicarious, and were not the identical sufferings which the sinner would himself have endured.”

”Jesus was not sinful, or a sinner, in any sense. He did not so take human guilt upon him, that the words sinful and sinner could with any propriety be applied to him. They are not applied to him any way in the Bible; but there the language is undeviating. It is that in all senses he was holy and undefiled. And yet language is often used on this subject which is horrible and only a little short of blasphemy, as if he was guilty, and as if he was even the greatest sinner in the universe.”

/Albert Barnes

”Redeem” eller ”friköpa” (satt fri)

Gal. 3:13 innehåller ordet ”friköpte” och det förekommer även i Gal. 4:5, Ef. 5:16 och Kol. 4:5. På engelska, såsom i KJV, används ordet ”redeemed”. Det här med att köpa, friköpa och betala kan vara luriga begrepp när man använder dem teologiskt eftersom man kan associera till fel saker, men det går förstås också att förstå orden rätt i sitt sammanhang. ”Redeem” (friköpa) kommer här från det grekiska ἐξαγοράζω (exagorazó, Strong’s 1805) med betydelsen av att lösa ut eller köpa ut såsom med betydelsen av att rädda från att gå förlorad. I KJV är just redeem eller ransom vanliga översättningar, och fördelen med de orden är att man inte måste associera till pengar, skuldbetalningar eller köp av varor (som är starkt kopplade till s.k. ”försoningsläran” som myntades av Anselm av Canterbury). En uppförsbacke när man diskuterar Jesu korsfästelse är att vi kanske tolkar begrepp på olika sätt (såsom ”försoningsläran”, eller ”ställföreträdande död”), så ett förtydligande resonemang hur man menar kan onekligen hjälpa. Dessutom så kan översättningar till eller från engelska trassla till det ytterligare då samma begrepp uppfattas på ett annat sätt på det andra språket.

Man skulle kunna säga att Jesu död handlar om att han befriade oss från bördan av att behöva fortsätta att befinna oss under Mose lag – på bekostnad av hans död. Det pris som Jesus Kristus betalade för att ge oss möjlighet till evigt liv var sin egen smärtsamma död på Golgata. Att offra sitt eget liv är onekligen ett högt pris att betala. Notera noga att detta inte innebär att Jesus betalade en skuld, utan snarare TOG BORT en skuld. Man skulle kunna jämföra det pris som Jesus betalade med soldater som betalar ett högt pris för sitt land när de försvarar det under krig och kanske skadas eller t o m dör i sin kamp. Inga pengatransaktioner krävs för att ”betala ett högt pris” på detta sätt. Det är snarare OFFRET som åsyftas.

Om någon har förstört eller haft bort en annan persons ägodel så känns de naturliga alternativen som att den drabbade antingen kräver betalning/ersättning för den skadade ägodelen, eller att han/hon förlåter + stryker skulden. Att både kräva full betalning samtidigt som man menar att man generöst stryker skulden är motsägelsefullt. Det är helt bakvänt att lova ”när du betalat värdet till fullo så förlåter jag dig och stryker skulden”. Det är antingen eller. Läs gärna liknelsen i Matt. 18:23-35, där en Kung först RADERADE en tjänares skulder (det var alltså ingen annan som betalade dem) men där tjänaren åter fick skulderna tillbaka pga att han vägrade att förlåta en annan persons skulder. Notera att i liknelsen är förlåta detsamma som att stryka skulder. Det kan handla om skulder i pengar, men även överträdelser/handlingar som någon gjort mot en annan.

Det är viktigt att befria sig från tankarna att det skulle handla om att betala en skuld eller att associera till banktransaktioner, för om vi måste tänka i banorna av en skuldbetalning så tvingas vi även att erkänna att en betald skuld är just en 100% betald skuld. Betalt är betalt! Om jag har en skuld och någon träder in och betalar denna skuld åt mig så måste den betraktas som betald. Om våra synder blev betalda för 2000 år sedan när Jesus dog på korset, så leder det till att våra synder är betalda redan innan vi utför dem, samt att vi har en ”license to sin”. Då hamnar farligt nära Satans lögn ”Ingalunda skall ni dö”. Läs gärna mer i denna artikel och denna.

substituteAtt FÖRLÅTA handlar om att man hoppar över att utkräva straff eller betalning/ersättning för en skuld  – Man UTRADERAR/STRYKER den helt enkelt!

Jesus Kristus offrade sitt liv för oss så att straffet för våra synder skulle kunna bli strukna (friköpta) OM vi omvänder oss och tror. Våra synder tar inte en extrasväng in i Jesu kropp innan de tas bort. Han behöver inte bokstavligt få dem på sig eller i sig. Synda är något man gör och ingenting som kan överflyttas till någon annans kropp. Jesus dog för att våra synder skulle raderas – vilket kan ske om vi omvänder oss och tror. Antingen så förlåter och stryker Gud våra tidigare skulder (definitivt inte våra framtida), eller också utkräver han straff och/eller full betalning för våra skulder.

Joh. 1:29 Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: ”Se Guds lamm, som TAR BORT världens synd.

Straffet för våra synder anses vara evig separation från Gud och helvete. Tog Jesus det straffet på sig och i stället för oss? Nej, eftersom vi fortfarande riskerar Guds vrede och helvetet för våra synder. Att predika ”Jesus tog straffet för våra synder, och han betalade vår skuld”, skulle kunna missförstås och missbrukas. En ateist skulle kunna håna begreppen och säga ”Så bra att Jesus tog straffet för mina synder! Då är jag ju fria att synda! Har han betalt för mina skulder så är de väl helt betalda för alltid? Betalt är betalt! Ingen betalar en faktura två gånger!”.

Jesus ”bar” våra synder symboliskt på sina axlar då han dog en ställföreträdande död. Gud föredrar lydnad snarare än offer (1 Sam. 15:22; Ps. 51:16-17) Matt. 9:13; 12:7), och ett offer som inte är kombinerat med ett omvänt hjärta frälser inte. Jesus tog heller inte Guds vrede i stället för oss (som om Gud skulle ha behov att utspy vrede över folk för att kunna förlåta). Guds vrede fortsätter att drabba den som syndar, och kristna är inte undantagna (Lukas 21:23; Jn. 3:36; Rom. 1:18). Gud vänder inte bort från sin vrede förrän syndaren vänder bort från sin synd. Jesus dog för att vi ska kunna slippa den välförtjänta vreden, men på villkor av omvändelse. Guds vrede kan ”passera oss” (hoppa över oss) på vissa villkor, eftersom Jesus är vårt Passover-lamm  (1 Kor. 5:7).

Kanske missförstånd angående betydelsen av Jesu död delvis kommer från Luther, som uttryckt sig väldigt olyckligt:

Martin Luther:

”And this, no doubt, all the prophets did foresee in spirit, than Christ should become the greatest transgressor, murderer, adulterer, thief, rebel, and blasphemer, that ever was OR could be in the world. For he being made a sacrifice for the sins of the whole world is not now an innocent person and without sins; is not now the Son of God, born of the Virgin Mary; but a sinner which hath and carrieth the sin of Paul, who was a blasphemer, an oppressor, and a persecutor; of Peter, which denied Christ; of David, which was an adulterer, a murderer, and caused the Gentiles to blaspheme the name of the Lord; and, briefly, which hath and beareth all the sins of all people in his body: not that he himself committed them, but for that he received them, being committed or done of us, and laid them upon his own body, that he might make satisfaction for them with his own blood./ Luther on the Galatians, Galatians 3:13. (pp. 213-215. London edition, 1838).

Jesus offer handlar om en SKULD som TAS BORT och inte som BETALAS

skuld

Jesus betalade inte för våra skulder utan FÖRLÄT dem (tog bort dem)

Gud älskade hela världen såpass mycket att han lät sin älskade son (och Gud i kött) dö som ett syndoffer för människorna på jorden. Detta har en parallell till djuroffersystemet i det Gamla Testamentet, och det finns ingen förlåtelse utan blod. Men var i Bibeln står det att Jesus betalat för människornas SYNDER? Eller var i Bibeln står det att Jesus betalade summan för straffet för vår synd? Det närmaste man kan komma är att Jesus ”betalat ett högt pris FÖR OSS”, men det står inte i relation till pengar utan handlar om offret. Även många soldater i krig betalar ett högt pris när de riskerar sina liv, och inte heller där handlar det om pengar utan om offer.

Om Jesus skulle ha betalat den straffsumma som människornas synd kräver, ja då borde alla människor på jorden vara frälsta eftersom Jesus dött för allihop. Då borde vår synd vara förlåten redan innan vi utför den. Betalt är betalt. Straffet för synden är väl evigt liv i helvetet? Tog Jesus det straffet på sig? Självfallet inte. Dog Jesus i vårt ställe? Var vårt tilltänkta ställe att dö på korset? Nej, men däremot dog Jesus så att vi skulle slippa dö. (Han dog FÖR oss.) Väljer vi felaktig terminologi så kan det leda till tokiga läror, såsom kalvinism, ovillkorlig frälsning eller universell frälsning. Det kan även leda till att agnostiker inte förstår vårt budskap, när vi försöker övertala dem om att Jesus betalat för deras synd och tagit deras straff på sig själv. Kanon, då slipper de ju omvända sig och tro på honom? Allting är redan kirrat och förlåtet? Läs gärna artikeln om vi är köpta för ett pris och fått våra skulder betalda.

Antingen så handlar Jesu död om förlåtelse (där skulden tas bort) eller också handlar det om en regelrätt betalning krona för krona. Det kan inte handla om båda samtidigt.

Tänk dig ett scenario där du lånar en gammal gräsklippare av en kompis och sedan totalförstör den för att du varit för oaktsam. Du ber om förlåtelse och erbjuder dig att ersätta gräsklipparen så att en ny kan köpas in – en precis likadan. Kompisen är inte beredd att förlåta dig i det här läget, men uttrycker att han ser fram emot betalningen. Tyvärr har du inte råd att betala, men din brorsa rycker in och betalar hela skulden i stället för dig. När din kompis således blivit ersatt TILL FULLO – varenda krona – så tackar han dig och säger ”NU FÖRLÅTER JAG DIG FÖR DIN SKULD! FÖR NU ÄR JU SKULDEN BETALD! SÅ HYGGLIG ÄR JAG!”

Men då handlar det väl inte om en sympatisk och genuin förlåtelse där en skuld stryks eftersom jag faktiskt förtjänar att bli förlåten i och med min betalning? Det är väl antingen eller, eftersom skulden inte alls stryks utan måste betalas till sista kronan? Om villkoret för förlåtelsen är en exakt ersättning av skulden så borde ett annat ord användas. Det Jesus Kristus gjorde för oss är mycket större eftersom han RADERAR vår skuld oavsett hur stor den är. Skulden tar heller ingen genväg in i hans kropp innan den raderas, utan det som han kräver av oss är omvändelse – vilket leder till skuldsanering och rening. Bibeln lär att vi är frälsta av NÅD, och att det inte handlar om något vi förtjänar.

Rom. 4:4 Den som har gärningar att peka på får sin lön, inte av nåd utan som något han har förtjänat.

Paulus uttrycker också att syndens ”lön” är döden, och inte heller här handlar det om pengar utan vad vi förtjänar pga vår överträdelse av Guds bud. Förhoppningen är att denna ”lön” stryks (inte betalas), vilket är möjligt i Jesu Kristi blod.

Rom. 6:23 Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Översättning av ”skuld”

Det svenska ordet ”skuld” (eller skyldig) är en översättning av olika former av det grekiska ordet ”opheilō”. Ordet kan ha innebörden av skuld, skuldsatt, skyldighet, plikt eller åläggande, så det måste alltså inte nödvändigtvis handla om pengar. Det kan användas när man vill beskriva en överträdelse av bud/regler, vilket leder till en skuld.

Jag börjar med Liknelsen om den obarmhärtige tjänaren, där ordet förekommer flera gånger i olika former:

Matt. 18:21 Då gick Petrus fram och frågade Jesus: ”Herre, hur många gånger skall min broder försynda sig mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?” 22 Jesus sade till honom: ”Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju. 23 Därför är himmelriket likt en kung som ville ha redovisning av sina tjänare. 24 När han började granskningen, förde man fram till honom en som var skyldig (3781) tio tusen talenter. 25 Eftersom han inte kunde betala, befallde hans herre att han och hans hustru och barn och allt vad han ägde skulle säljas och skulden betalas.26 Tjänaren föll ner för honom och bad: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans. 27 Då förbarmade sig tjänarens herre över honom och gav honom fri och efterskänkte hans skuld (1156).28 Men när tjänaren kom ut, träffade han en av sina medtjänare, som var skyldig (3784) honom hundra denarer. Han tog fast honom och ville strypa honom och sade: Betala, vad du är skyldig (3784)! 29 Hans medtjänare föll då ner och bad honom: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig. 30 Men han gick inte med på det utan gick och lät sätta honom i fängelse, tills han hade betalat vad han var skyldig (3784). 31 När hans medtjänare såg vad som hände, blev de mycket upprörda och gick och talade om alltsammans för sin herre. 32 Då kallade hans herre honom till sig och sade: Du onde tjänare! Hela skulden (3782) efterskänkte jag dig, därför att du bad mig.33 Borde inte du också ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig? 34 Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till fångvaktarna, tills han hade betalt allt vad han var skyldig (3784). 35 Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder.”

Man kan göra ett antal iakttagelser om liknelsen.

  • Målet med liknelsen är att lära oss hur viktigt det är att vara villig att förlåta en person om denne ber om förlåtelse. Kungen i liknelsen är en bild av Herren Gud, som är den som har makt att förlåta. Tjänaren är en bild av en syndig människa som står i skuld inför Gud.
  • Ingen i liknelsen träder in och erbjuder sig att betala för tjänarens skuld. Förslaget som står till buds är att kungen efterskänker skulden (stryker den) vilket är en bild för hur Gud kan förlåta (stryka) våra skulder vid omvändelse. Ingen tar skulden ”på sig”, utan det handlar antingen om 1) att hela skulden betalas av den skuldsatte, alternativt 2) skulden tas bort.
  • Det handlar inte om någon automatisk förlåtelse utan att den som står i skuld agerar. Tjänarna i liknelsen erkänner sin skuld, ångrar sig (även om ångern hos den första var kortvarig) och ber/motiverar varför de innerligt hoppas på att skuldbördan ska tas bort. Det finns inget i liknelsen som antyder att skulder tas bort utan ett erkännande, omvändelse/ånger (vilket innebär rening) och det finns heller inget löfte om att man blivit immun mot framtida skulder och påföljande straff. Kravet är att fortsätta hålla sig ren genom att behandla andra människor som man själv vill bli behandlad.
  • Trots att tjänarens skuld togs bort så finns inget löfte om att ny skuld aldrig kan ackumuleras och orsaka problem. I det här fallet fick tjänaren tillbaka sin tidigare borttagna skuld. Hur vi lever våra liv spelar alltså roll för vår frälsning.

Det grekiska ordet opheiletēs (Strong’s 3781) förekommer 7 gånger i Bibeln: debt

Matt. 6:12 Och förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter dem som står i skuld till oss.

Lukas 13:4 Eller de arton som dödades när tornet i Siloam föll ner över dem, menar ni att de var större syndare än alla andra invånare i Jerusalem?

Rom. 1:14 Både mot greker och barbarer, både mot lärda och olärda har jag skyldigheter.

Rom. 8:12 Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår onda natur, så att vi skall leva efter köttet.

Rom. 15: 27 Så har de beslutat, och de står också i skuld till dem. Ty om hedningarna har fått del av deras andliga goda, så är de också skyldiga att tjäna dem med sitt materiella goda.

Gal. 5:3 Jag försäkrar er än en gång: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen.

En annan form av ordet är opheilē (Strong’s 3782). Just denna form av ordet (3782) används 2 gånger i Bibeln – Matt. 18:32, samt Rom. 13:7.

(Matthew 18:32 Then his lord, after that he had called him, said unto him, O thou wicked servant, I forgave thee all that debt, because thou desiredst me – KJV)

Romarbrevet 13:7 Fullgör era skyldigheter mot alla: skatt åt den ni är skyldiga skatt, tull åt den ni är skyldiga tull, vördnad åt den som bör få vördnad och heder åt den som bör få heder.8 Stå inte i skuld till någon utom i kärlek till varandra. Ty den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen.

(Romans 13:7 Render therefore to all their dues (3782): tribute to whom tribute is due; custom to whom custom; fear to whom fear; honour to whom honour. – KJV)

En annan form är opheilēma (Strong’s 3783). Även det ordet förekommer två gånger.

Matteus 6:12 Och förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter dem som står i skuld till oss.

(Matt. 6:12 And forgive us our debts, as we forgive our debtors – KJV)

Rom. 4:4 Den som har gärningar att peka på får sin lön, inte av nåd utan som något han har förtjänat.

(Rom 4:4 Now to him that worketh is the reward not reckoned of grace, but of debt – KJV)

En annan form av ordet (verb) är opheilō (Strong’s 3784) och förekommer 36 gånger i Bibeln. Notera i översta exemplet att det även här handlar om att EFTERSKÄNKA (radera) en skuld. Inte att betala en skuld.

Lukas 7:40 Då sade Jesus till honom: ”Simon, jag har något att säga dig.”Simon svarade: ”Mästare, säg det.” – 41 ”Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio. 42 Eftersom de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer nu att älska honom mest?”43 Simon svarade: ”Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro.” Jesus sade: ”Du har rätt.”—47 Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som har fått litet förlåtet älskar litet.” 48 Sedan sade han till henne: ”Dina synder är förlåtna.” 49 Då började de andra bordsgästerna fråga sig: ”Vem är den här mannen, som till och med förlåter synder?” 50 Men Jesus sade till kvinnan: ”Din tro har frälst dig. Gå i frid.

Liknelsen om den ohederlige förvaltaren
Lukas 16 1 Jesus sade också till sina lärjungar: ”Det var en rik man som hade en förvaltare, och denne blev beskylld för att förskingra hans egendom. 2 Då kallade han honom till sig och sade: Vad är det jag hör om dig? Lämna redovisning för din förvaltning. Du kan inte längre få vara förvaltare. 3 Då tänkte förvaltaren: Vad skall jag göra när min herre tar ifrån mig förvaltningen? Gräva orkar jag inte och tigga skäms jag för. 4 Jo, nu vet jag vad jag skall göra så att man tar emot mig i sina hem, när jag får avsked från min tjänst. 5 Och han kallade till sig dem som stod i skuld hos hans herre, en efter en, och frågade den förste: Hur mycket är du skyldig min herre? 6 Han svarade: Hundra fat olja. Förvaltaren sade till honom: Ta ditt skuldebrev och sätt dig genast ner och skriv femtio. 7 Sedan frågade han en annan: Och du, hur mycket är du skyldig? Han svarade: Hundra tunnor vete. Då sade han till honom: Ta ditt skuldebrev och skriv åttio. 8 Och hans herre berömde den ohederlige förvaltaren för att han hade handlat klokt. Ty den här världens barn handlar klokare mot sitt släkte än ljusets barn.

Matt. 23:18 Ni säger också: Om någon svär vid altaret, betyder det ingenting. Men om någon svär vid gåvan på altaret, då är han bunden vid sin ed.

Lukas 11:4 Och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss. Och för oss inte in i frestelse.”

Lukas 17:9 Inte tackar han tjänaren, för att denne gjorde det han var tillsagd att göra? 10 Så skall också ni säga, när ni har gjort allt som krävs av er: Nu är vi tjänare utan uppgifter. Vi har bara gjort det vi var skyldiga att göra.”

Joh. 13:14 Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter.

Joh. 19:7 Judarna svarade: ”Vi har en lag och enligt den lagen måste han dö, eftersom han har gjort sig till Guds Son.”

Apg. 17:29 Är vi nu av Guds släkt bör vi inte tänka oss att gudomen liknar något av guld, silver eller sten, en bild som kommit till av mänsklig konst och fantasi.

Rom. 13:8 Stå inte i skuld till någon utom i kärlek till varandra. Ty den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen.

Rom. 15:1 Vi som är starka är skyldiga att bära de svagas svagheter och inte tjäna oss själva. 

Rom. 15:27 Så har de beslutat, och de står också i skuld till dem. Ty om hedningarna har fått del av deras andliga goda, så är de också skyldiga att tjäna dem med sitt materiella goda.

1 Kor. 5:10 Jag menade inte alla otuktiga här i världen, inte alla giriga och utsugare och avgudadyrkare. Då måste ni ju lämna världen.

1 Kor. 7:3 Mannen skall ge sin hustru vad han är skyldig henne och på samma sätt hustrun sin man.

1 Kor. 7:36 Men om någon tror sig handla orätt mot sin ogifta dotter som är giftasvuxen och vill gifta sig, då skall han göra henne till viljes. Han syndar inte. Låt dem gifta sig.

1 Kor. 11:7 En man bör inte ha något på huvudet, eftersom han är Guds avbild och ära. Och kvinnan är mannens ära.—10 Därför skall kvinnan ha en makt på huvudet för änglarnas skull.

2 Thess. 1:3 Vi är alltid skyldiga att tacka Gud för er, bröder. Och det har vi goda skäl till, eftersom er tro växer till så starkt och den kärlek ni alla hyser till varandra blir allt större hos var och en av er.

Fil. 1:18 Har han gjort dig någon orätt eller är han skyldig dig något, så för upp det på min räkning –

Heb. 2:17 Därför måste han i allt bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och sona folkets synder.

Heb. 5:1 En överstepräst utses alltid bland människor och blir insatt till att för människors räkning göra tjänst inför Gud och bära fram gåvor och offer för synder. 2 Han kan behandla dem rätt som är okunniga och far vilse, eftersom han själv är svag3 och därför måste bära fram syndoffer både för folket och för sig själv.

1 Joh. 2:6 Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde.

1 Joh. 3:16 Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Så är också vi skyldiga att ge vårt liv för våra bröder.

1 Joh. 4:11 Mina älskade, om Gud älskade oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra.

3 Joh. 1:8 Därför är det vår plikt att sörja för sådana, så att vi kan arbeta tillsammans för sanningen.

debt 2Andra verser där vi kan läsa ”skuld” i en svensk Bibel utan att ovan glosor används

Om man inte vill jämföra med grekiskan så får man ibland annat ljus över en vers genom att jämföra med den engelska King James Bible. Det gäller framför allt den första versen i listan.

Kolosserbrevet 2:14 och strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset. 

Colossians 2:14 Blotting out the handwriting of ordinances that was against us, which was contrary to us, and took it out of the way, nailing it to his cross;

Johannes 19:11 Jesus svarade: ”Du skulle inte ha någon makt över mig, om du inte hade fått den ovanifrån. Därför har den som utlämnat mig åt dig större skuld.” 

John 19:11 Jesus answered, Thou couldest have no power at all against me, except it were given thee from above: therefore he that delivered me unto thee hath the greater sin.

Matteus 12:5 Eller har ni inte läst i lagen att prästerna i templet på sabbaten bryter mot sabbaten och ändå är utan skuld? 

Matt. 12:5 Or have ye not read in the law, how that on the sabbath days the priests in the temple profane the sabbath, and are blameless?

Rom. 3:19 Men vi vet att allt vad lagen säger, det talar den till dem som har lagen, för att var mun skall stoppas till och hela världen stå med skuld inför Gud.

Rom. 3:19 Now we know that what things soever the law saith, it saith to them who are under the law: that every mouth may be stopped, and all the world may become guilty before God.

Apostlagärningarna 18:6 Men de gick emot honom och hånade honom. Då skakade han sina kläder och sade till dem: ”Ert blod skall komma över era egna huvuden. Jag är utan skuld. Från och med nu går jag till hedningarna.” 

Acts 18:6 And when they opposed themselves, and blasphemed, he shook his raiment, and said unto them, Your blood be upon your own heads; I am clean: from henceforth I will go unto the Gentiles.

LAMMET är slaktat från världens grundläggning, men Jesus dog inte två gånger – Upp 13:8

lamm

Jesus (Gud i kött) är LAMMET som slaktats

Apg 8:32 Skriftstället som han läste var detta: Liksom ett får som förs bort till att slaktas,och liksom ett lamm som är tyst inför den som klipper det, öppnade han inte sin mun.33 Genom hans förnedring blev hans dom borttagen.Vem kan räkna hans släkte? Ty hans liv togs bort från jorden.

Ovan är ett citat från det Gamla Testamentet, som den etiopiske hovmannen läste när han träffade Filippus på vägen från Jerusalem. Jesus är här jämförd med ett oskyldigt lamm som slaktas för att göra oss rättfärdiga.

Jes. 53:1 Men vem trodde, vad som predikades för oss, och för vem var HERRENS arm uppenbar?2 Han sköt upp såsom en ringa telning inför honom, såsom ett rotskott ur förtorkad jord. Han hade ingen gestalt eller fägring; när vi sågo på honom, kunde hans utseende ej behaga oss.3 Föraktat var han och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med krankhet; han var såsom en, för vilken man skyler sitt ansikte, så föraktat, att vi höllo honom för intet.4 Men det var våra krankheter han bar, våra smärtor, dem lade han på sig, medan vi höllo honom för att vara hemsökt, tuktad av Gud och pinad.5 Ja, han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull; näpsten var lagd på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår bliva vi helade.6 Vi gingo alla vilse såsom får, var och en av oss ville vandra sin egen väg, men HERREN lät allas vår missgärning drabba honom.7 Han blev plågad, fastän han ödmjukade sig och icke öppnade sin mun, lik ett lamm, som föres bort att slaktas, och lik ett får, som är tyst inför dem som klippa det ja, han öppnade icke sin mun.8 Undan våld och dom blev han borttagen, men vem i hans släkte betänker detta? Ja, han rycktes bort ifrån de levandes land, och för mitt folks överträdelses skull kom plåga över honom.9 Och bland de ogudaktiga fick hans in grav bland de rika kom han först, när han var död fastän han ingen orätt hade gjort och fastän svek icke fanns i hans mun.10 Det behagade HERREN att slå honom med krankhet: om hans liv så bleve ett skuldoffer, då skulle han få se avkomlingar och länge leva, och HERRENS vilja skulle genom honom hava framgång.11 Ja, av den vedermöda hans själ har utstått skall han se frukt och så bliva mättad; genom sin kunskap skall han göra många rättfärdiga, han, den rättfärdige, min tjänare, i det han bär deras missgärningar.12 Därför skall jag tillskifta honom hans lott bland de många, och med talrika skaror skall han få utskifta byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland överträdare, han som bar mångas synder och bad för överträdarna. (1917)

Upp .5:6 Och jag såg mitt för tronen och mitt ibland de fyra väsendena och de äldste ett Lamm stå där, som såg ut att ha blivit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon – de sju ögonen är Guds sju andar, utsända över hela jorden.—8 Och när det tog bokrullen, föll de fyra väsendena och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. De hade var och en sin harpa och skålar av guld, fulla av rökelse, som är de heligas böner.—12 Och de sade med hög röst: ”Lammet, som blev slaktat, är värdigt att ta emot makten, rikedomen och visheten, kraften och äran, härligheten och tacksägelsen.”

Upp. 6:16 och de sade till bergen och klipporna: ”Fall över oss och göm oss för hans ansikte som sitter på tronen och för Lammets vrede.

Jesus slaktades inte två gånger – en gång vid jordens skapelse, och en gång till för 2000 år sedan på korset

Lammet slaktades för ca 2000 år sedan när Jesus dog på korset. Lammet slaktades således inte innan eller vid jordens skapelse, och det vore svårt att tro att Jesus ”slaktades” två gånger – en gång vid jordens skapelse och en gång lite senare på korset.

Upp. 13:8 Alla jordens invånare kommer att tillbe det, alla som inte har sitt namn skrivet i livets bok som tillhör Lammet som är slaktat från världens grundläggning.

Ordet ”från” är översatt från den grekiska prepositionen apo (Strong’s 575) och kan förutom från också betyda av, ut från, vid, på, i, för, allt sedan, etc. Prepositionen i versen kan hjälpa till att uttrycka en förfluten tid eller ”origin of cause”. Redan i Eden kunde Adam och Eva höra Gud tala om säden (Jesus) i 1 Mos. 3:15 som skulle komma att hugga ormen i hälen. Vad som skulle komma att ske i framtiden fanns alltså som koncept redan från begynnelsen.

Även Luk. 11:50 används samma ord när vi läser om profeters blod som utgjutits FRÅN världens begynnelse. Få tolkar detta som om dessa profeter dog och blödde vid en tidpunkt innan eller vid världens begynnelse, och inte heller att det skedde enbart vid en och samma tidpunkt. Vi läser detta snarare som att detta skett allt sedan världens begynnelse och en tid framåt.

Lukas 11:50 Så skall av detta släkte utkrävas alla profeters blod, som har utgjutits FRÅN världens begynnelse,

Samma ord används i Upp. 17:8, där vi kan läsa om namn skrivna i livet bok. Här är det inte nödvändigt att se det som att det var namnen som var skrivna i boken från världens grundläggning – och att namnen dessutom skrevs in vid ett och samma tillfälle – utan det kan vara BOKEN som kommit till från världens grundläggning varpå namn börjades skriva in i den allt sedan Adams tid (från begynnelsen). Vi vet att namn även kan raderas från boken enligt samma kapitel. Man skulle också kunna anta att Gud själv kände till den slutgiltiga versionen av livets bok redan från begynnelsen (även om det inte går att bevisa). Självfallet kände Gud dock till att det fanns en livets bok, eftersom det är han själv som bestämt att det ska finnas en livets bok som grund till vår frälsningsplan och slutgiltiga dom.

Upp. 17:8 Vilddjuret som du såg, det var och är inte mer. Det skall stiga upp ur avgrunden och går sedan i fördärvet. De invånare på jorden som inte har sina namn skrivna i livets bok FRÅN världens grundläggning, de skall förundras när de ser vilddjuret, eftersom det var och inte är men skall komma.

Upp. 3:5 Den som segrar skall alltså bli klädd i vita kläder, och jag skall aldrig stryka ut hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Fader och hans änglar.

Upp. 22:19 Och om någon tar bort något från de ord som står i denna profetias bok, skall Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden, som det står skrivet om i denna bok.

Sen finns det ett grekiskt ord som verkligen betyder ”innan” (πρό) men som inte används i Upp. 13:8.

”Det är fullbordat” – betyder inte att vi blivit frälsta innan vi kom till tro

Vi blev inte frälsta för 2000 år sedan innan vi var födda och innan vi började tro på Jesus. Det är genom tro vi blir frälsta enligt Bibeln, och inte genom att bli utvalda av Gud eller att ha fått vår skuld betald, för då hade vi aldrig någonsin varit separerade från honom vid någon enda tidpunkt. Vi hade varit förlåtna innan vi ens utförde våra synder, och omvändelse vore totalt meningslöst eftersom vi vore födda frälsta. Eller kan vi säga att vi blivit frälsta av Jesu kompletta verk på korset innan vi börjat tro och innan vi blivit pånyttfödda och fått den helige Ande? Om Jesus betalat för våra synder (alltså inte bara att han betalade ett högt pris – döden – för oss, utan även att han betalade för våra SYNDER), så hade vi varit frälsta innan vi kom till tro. Betalt är betalt. Då borde vi inte predika att människor måste tro på Gud för att bli frälsta, eftersom de ju redan är frälsta, friköpta (”redeemed” på engelska) och klara. Har man fått sina synder betalda så kan man inte senare gå förlorade. Vi bör inte tänka på Jesu offer som en slags pengatransaktion/betalning, utan som ett perfekt SYNDOFFER. Frälsningen är villkorad.

Jesus BAR inte våra synder bokstavligen i sin kropp och STRAFFADES inte I STÄLLET för oss

kors 7Jesus BAR aldrig människornas synder i sin kropp

Jesaja 53:4 Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig,  medan VI höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad.

Det här är en profetia om Jesus Kristus som gjordes av Jesaja ca 800 år innan Jesus ens föddes. När du läser den här versen från Jesaja, vilken händelse tror du att det handlar om och vilken profetia var det som slog in? Är det inte så att du självklart anser att det handlar om Jesu död på korset just eftersom det var där han dog för världens synder, vilket passar strålande in på uttrycket i versen? Man skulle kunna tro att det förhåller sig så, men Bibeln säger genom Matteus att profetian det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig” slog in när Jesus levde och gick omkring bland folket och drev ut onda andar och botade sjuka!

Matt 8:16 Och när aftonen kom, förde de till honom många, som var besatta av onda andar, och han drev ut andarna med sitt ord, och alla dem som var sjuka botade han, för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Jesaja, som säger: Han tog på sig våra svagheter, och våra sjukdomar BAR han.Jes. 53:4.

Som du ser är det utdrivning av onda andar och botande av sjuka som slår in genom profeten Jesajas ord i Jesaja 53:4. Självfallet kan det förstås vara så att det som hände på korset OCKSÅ slår in i och med denna profetia trots att det inte står så i Matteus (en s k dubbel profetia), och Jesus BAR ju också det kors som symboliserar borttagning av världens synder. Det finns helt klart likheter mellan att Jesus befriar sjukdomstyngda människor genom att driva ut andar ur dem och bota dem från sjukdomar, jämfört med att han dör som ett syndoffer på korset för att befria människor från deras synder som tynger ner dem och håller dem i bojor. När Jesus gick omkring bland människor och botade sjuka så tog han INTE deras sjukdomar på sig och sjukdomarna var aldrig någonsin i närheten att hamna i eller på Jesus på minsta vis. Han hade INTE deras sjukdomar i sin egen kropp ett kort tag innan han TOG BORT sjukdomarna! Det är antingen eller, för Jesus kan inte ta våra synder på sig samtidigt som han också raderar dem.

Så när vi kan läsa i Jesaja 53:4 att han BAR våra sjukdomar så menar alltså Matteus att han TOG BORT sjukdomarna och det är alltså Guds eget ord! Det är precis det som Jesus också gör med våra synder. Han tar INTE våra synder bokstavligen på sig, utan han lägger i och med sin död grunden för att TA BORT DEM. Vi kan visserligen säga att han ”symboliskt” tar människornas synder på sig ungefär som man ”tar bördan eller ansvaret på sig”, men han tog aldrig våra sjukdomar eller våra synder i sin egen kropp, och inte heller tog några av gamla testamentets offerdjur människornas synder bokstavligen på sig själva. Djuren blev framför allt inte syndiga (som en del anhängare av försoningsläran lär ut) utan de OFFRADES som perfekta syndoffer FÖR människornas synder. Djuroffren var dessutom välluktande, precis som sonens offer var inför Gud, eftersom det var helt enligt Guds vilja att djur skulle offras, liksom det var enligt hans vilja att sonen skulle offras. Om något är välluktande så vänder man sig inte bort från det, utan man accepterar det till fullo.

Johannes 1:29 Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: ”Se Guds lamm, som TAR BORT världens synd.

Hebr. 9:26. I så fall hade han varit tvungen att lida döden många gånger, alltifrån världens begynnelse. Men nu vid tidernas slut har han en enda gång blivit uppenbarad för att ta bort synden genom sitt offer.—28. så skall Kristus, som en enda gång har offrats för att TA BORT mångas synder, ses en andra gång utan synd, till frälsning för dem som väntar honom.

Ef. 5:Och lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för oss som offergåva, ett VÄLLUKTANDE offer åt Gud.

Här är några olika översättningar på Jesaja 53:4-6:

Jesaja 53:4 Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig,  medan VI höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad. 5 Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull.  Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.6 Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade Herren på honom.

Jesaja 53:Men det var våra krankheter han bar, våra smärtor, dem lade han på sig, medan VI höllo honom för att vara hemsökt, tuktad av Gud och pinadJa, han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull; NÄPSTEN var lagd på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår bliva vi helade.Vi gingo alla vilse såsom får, var och en av oss ville vandra sin egen väg, men HERREN lät allas vår missgärning drabba honom. (1917)

Isaiah 53:Surely he hath borne our griefs, and carried our sorrows: yet WE did esteem him stricken, smitten of God, and afflicted.But he was wounded for our transgressions, he was bruised for our iniquities: the chastisement of our peace was upon him; and with his stripes we are healed.All we like sheep have gone astray; we have turned every one to his own way; and the Lord hath laid on him the iniquity of us all. (KJV)

5. —The chastisement FOR our peace was upon Him (NKJV)

5. —The chastisement of our peace [is] on him (Young’s literal)

5. —Upon him was the chastisement that brought us peace (ESV)

Även Petrus använder Jesajas ordval och det stämmer att Jesus symboliskt tog våra synder in sin kropp (i betydelse på sina axlar) och dog för oss. Det var ju Jesu kropp som led för att erbjuda människorna befrielse, så hans kropp drabbades för vår skull. Petrus kan inte säga emot Matteus tolkning:

1 Pet 2: 24 Och våra synder BAR (anaphero) han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Och genom hans sår har ni blivit botade25 Ni var som vilsegångna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare

Vidare står det i samma kapitel mer om att Jesus ”bar” många synder, och betyder detta ”ta bort” tidigare i kapitlet enligt Matteus, så betyder det samma sak även här. I Jesaja 53:11-12, är båda de hebreiska orden sabal och nasa översatta i Septuagint med anaphero”Han ska bära (sabal/anaphero) deras överträdelser”. ”Anaphero” betyder ”ta bort” på andra ställen.

Jesaja 53:11 Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se och bli tillfreds. Genom sin kunskap förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga, och deras skulder är det han som bär12 Därför skall jag ge honom de många som hans del, och de starka skall han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland förbrytare, han som bar de mångas synd och trädde in i överträdarnas ställe. (SFB)

Jesaja 53:11 Ja, av den vedermöda hans själ har utstått skall han se frukt och så bliva mättad; genom sin kunskap skall han göra många rättfärdiga, han, den rättfärdige, min tjänare, i det han bär deras missgärningar. 12Därför skall jag tillskifta honom hans lott bland de många, och med talrika skaror skall han få utskifta byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland överträdare, han som bar mångas synder och bad för överträdarna. (1917)

Isaiah: 53:11 He shall see of the travail of his soul, and shall be satisfied: by his knowledge shall my righteous servant justify many; for he shall bear their iniquities.12 Therefore will I divide him a portion with the great, and he shall divide the spoil with the strong; because he hath poured out his soul unto death: and he was numbered with the transgressors; and he bare the sin of many, and made intercession for the transgressors. (KJV)

Som jag skrivit i den här artikeln så kan ”bära” betyda ”ta bort” enligt grundspråket

Gud Fader straffade aldrig Jesus, och Jesus tog inte vårt straff i stället för oss!straffa

Notera att det står att ”VI höllo honom för att vara hemsökt, tuktad av Gud” (Jesaja 53:4) alltså i VÅRA ögon sett eftersom det onekligen ser ut så för en person som tittar upp på korset och ser den blodiga Jesus uppspikad på korset där han led och kved för vår skull. Gud Fader har förstås ingen anledning att STRAFFA Jesus när Jesus alltid agerar efter Faderns vilja. Däremot så LED Jesus helt klart, men det var via onda människors händer. Gud tillät det ske eftersom att offra sig för männisornas synder är sammankopplat med ett högt pris, nämligen kval, stress, prövningar, lidanden och DÖD. På det sättet så var det Guds vilja att Jesus skulle lida (som det står i Jesaja 53:10), även om det inte var Fadern själv som orsakade det. Det står ingenstans i Bibeln att Jesus straffades av Gud för våra synder.

Det finns ett antal verser i våra svenska Biblar där det står att Jesus dog ”i vårt ställe” men det är ett begrepp som är översatt från det grekiska ordet ”huper” och också (eller snarare) betyder FÖR, som det också översatts med ibland. KJV lyckas bättre att översätta ”huper”. Jesus dog och straffades inte i stället för oss. Vårt välförtjänta straff är väl en evighet i helvetet? Tog Jesus det straffet på sig och i stället för oss? Självfallet inte. Alla människors synder låg ju i framtiden när Jesus dog på korset, och om vi har ett löfte att Jesus tog vårt straff och i stället för oss så är det ett löfte att vi själva för alltid kommer att slippa straffet för våra synder (oavsett när under vår livstid som vi utför dem). Men sanningen är ju att om vi inte är lydiga Jesus (eller helt enkelt inte tror på honom) så drabbas vi ju av straffet! Alltså kan inte Jesus ha tagit något straff i vårt ställe.

Om en person i ett krig får veta att han ska arkebuseras som straff, och en annan person träder fram och erbjuder sig att ta det straffet i den förre personens ställe och i stället för honom, så vore det inte rätt att låta BÅDA personerna dö. Då stämmer inte termen att man gör något i stället för en annan person. Det kanske låter som en småsak, men falska termer kan orsaka att villoläror kryper in i kyrkorna, och en villolära kan leda till flera villoläror. Det är också exakt det som har hänt i våra kyrkor eftersom gnostiska idéer krupit in ibland oss.

Apg. 3:19 Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade

1 Joh. 1:Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

Inte heller tog Jesus ”Guds vrede” i stället för oss, eftersom vi fortfarande råkar ut för Guds vrede om vi är olydiga. Inte heller betalade Jesus för våra synder, men däremot betalade han ”ett högt pris” för oss, eftersom han var tvungen att offra sitt eget liv. Inte heller tog Jesus ”vår plats”, eftersom vår plats aldrig varit tänkt att vara på korset.

Jesus dog som ett SYNDOFFER för oss på korset, och erbjuder i och med det försoning och förlåtelse för våra synder tack vare sitt rena blod. När vi bekänner våra synder och omvänder oss så blir vi renade och förlåtna från all orättfärdighet. Vi är sedan rena så länge som vi lever rent.

Om vi skulle evangelisera genom att uttrycka oss olyckligt såsom:

”Goda nyheter! Jesus tog din plats på korset, han tog ditt straff i stället för dig, han tog Guds vrede i stället för dig, dina synder är för evigt BETALDA och förlåtna”, osv, så kan ju den som lyssnar säga eller åtminstone tänka:

”Men så bra. Då var jag ju faktiskt frälst redan när jag föddes, och det finns ingenting under solen som kan få mig att förlora min frälsning oavsett vad jag gör (eller tror) eftersom alla mina synder är betalda och förlåtna redan innan jag utför dem. Dessutom tog ju Jesus straffet för de synderna redan på korset i stället för mig, och ingen kan begära att få betalt för samma böter och samma faktura två gånger. Betalt är betalt! Jag behöver INTE vara rädd för något framtida straff eftersom JESUS tog det straffet, och det kan överhuvudtaget inte finnas några som helst villkor för frälsningen nu när Jesus fixat allt.”

Men sanningen är ju att vi råkar ut för Guds vrede och ett fruktansvärt straff om vi är olydiga mot Gud och inte omvänder oss.

Engelskan använder ordet ”propitiation” för att beskriva det syndoffer som Jesus utförde på korset. Detta engelska ord kommer från latinet och betyder “favorable, gracious, kind” eller “render favorable.” Det latinska ordet används för att översätta det grekiska ordet hilasterion som används 22 gånger i den grekiska översättningen av GT (Septuaginta).  Hilasterion användes i Septuaginta för att översätta den hebreiska termen för ”täckelse” eller ”nådastolen”, vilket var locket på förbundsarken där offerblodet placerades för att ge ”atonement” (försonande täckelse) för människornas synder.

Är vi KÖPTA för ett pris och fått våra synder BETALDA?

pengarÄr vi köpta och har fått våra synder betalda, eller INTE? Det är stor skillnad på att säga:

1) ”Jesus dog som ett försoningsoffer för oss på korset och möjliggör därmed rening och förlåtelse för oss tack vare hans blod som renar oss från våra tidigare synder”

och

2) ”Jesus betalade för våra synder, dog i stället för oss, tog vårt straff i stället för oss och tog på sig Guds vrede i stället för oss”

Det är mycket bättre att uttrycka sig på det förstnämnda sättet eftersom förslag nummer två inte är vad Bibeln säger, vilket jag redan gått in på i bl a detta inlägg, där du även kan läsa de verserna där Svenska Folkbibeln använder uttrycket ”i vårt ställe” i stället för ”för oss”. Det här inlägget handlar om det här med att bli FRIKÖPT.

KÖPTE Jesus oss på korset, och BETALADE han för våra SYNDER?

Om Jesus hade betalat för våra synder så hade de onekligen varit 100% betalda, och det skulle leda till att tro och omvändelse inte skulle kunna krävas utav oss på minsta vis eftersom allting redan är fixat och klart. Jesus betalade helt klart ett högt pris för att få oss frälsta eftersom han offrade sitt LIV för oss, men det är olyckligt att utrycka sig som att han ”betalade för våra SYNDER” när sanningen ligger närmare att han OFFRADE sig för våra synder. Du kanske tycket att det är en petitess, men en falsk doktrin i grunden kan leda till villoläror.

Här är de verser som går in på det här med köp och betalning utav oss. Som du kan se nedan är Svenska Folkbibeln lite för snabb att översätta vissa ord med ”friköpa” trots att det finns bättre ord till hands. 1917 års översättning är oftast bättre, och Reformationsbibeln är ännu ett steg bättre – i dessa fall.

A) 1 Kor. 6:20 Ni har blivit köpta och priset är betalt. Så förhärliga då Gud i er kropp!

En lite mer ord för ord översättning från grekiskan skulle snarare vara ”ni har blivit köpta med ett pris, förhärliga då Gud i er kropp och i er ande som är Guds”, och någon BETALNING är alltså inte nämnd här, och inte heller står det att det INTE finns villkor och att ingenting krävs av oss.

KJV är mycket mer trogen den grekiska grundtexten: 

1 Cor. 6:20 For ye are bought with a PRICE: therefore glorify God in your body, and in your spirit, which are God’s.

Agorazó (Strong’s 59). KJV har översatt ordet med ”buy” vid 28 tillfällen och ”redeem” vid 3 tillfällen. Det stämmer förstås att vi är köpta med ett pris och det priset är Jesu offerdöd, men det är VI som människor som är köpta och inte våra synder. Vi är inte köpta på det sättet att det handlar om någon pengabetalning (vare sig bokstavligt eller symboliskt), utan det handlar om hans blod som återlösare för att få loss folk från Satans gap och det ”kostar” hans eget liv. De som tar emot blodet genom omvändelse och tro är sedan Guds egendomsfolk och ”utköpta” på så sätt att de inte längre befinner sig på Satans marknad, utan de har blivit räddade eftersom blodet TAGIT BORT synden ur deras liv. Alla de som ska träda in i Guds rike en dag i framtiden är  köpta med ett PRIS (ett OFFER), och utan det priset kan vi inte bli frälsta. Priset är Jesus dyrbara blod på korset som utgöts för världens synder, men bara för att Jesus valde att betala ett sådant högt pris för oss betyder förstås inte alla människor universellt kommer att bli frälsta eftersom VILLKORET är att vi omvänder oss, tror på honom och håller ut till slutet genom att vandra i rättfärdighet och lydnad.

Man kan även säga att soldater i krig betalar ett högt pris för sitt land, men det betyder förstås inte att landets armé absolut kommer att segra och det höga priset har ingenting med någon betalning att göra. Om man skulle besöka gravstenar som är resta över soldater som dött i krig för att de befriat sitt land från inkräktare, så skulle man kunna säga ”Det har verkligen betalat ett högt pris för sitt land! De offrade ju sina egna liv för att kunna erbjuda oss frihet, och vi är nu friköpta från våra tidigare tyranner”. Detta kan alltså uttryckas utan att någon betalning gjorts. Även om soldaterna faktiskt skulle ha förlorat kampen så ändrar det inte på att de har betalat ett högt pris för att rädda sitt land. I Jesus fall så segrade han eftersom ALLA nu har valet att bli frälsta, men vem som helst kan förstås välja att gå ur hans famn. Jesus gjorde det han skulle och ville i sin kärlek till oss, och nu måste vi göra det vi ska – tro på honom som kan frälsa oss!

Man skulle kunna säga att en viss Amerikansk guvernör kan friköpa en dömd intern – genom att benåda honom – men betyder det att den köpta/benådade personen då blivit immun mot alla framtida risker för straff vid eventuella lagöverträdelser? Betyder det att den före detta internen kan utöva kriminalitet med tanken att ”jag har råd med att bryta lagen ibland för jag är ju friköpt och benådad så ingenting hemskt kan längre hända mig – en gång benådad alltid benådad”? Nej, det finns ingen sådan immunitet och den benådade personen har endast blivit ren från sina TIDIGARE lagöverträdelser. INTE de framtida!

B) 1 Kor. 7:23 Ni har blivit köpta och priset är betalt. Var inte slavar under människor. 24 Bröder, var och en skall inför Gud förbli vad han var när han blev kallad.

1 Kor. 7:23 Ye are bought with a price; be not ye the servants of men.24 Brethren, let every man, wherein he is called, therein abide with God.

C) Gal 3:13. Kristus har friköpt (exégorasen) oss från lagens förbannelse, då han blev en förbannelse för (huper) vår skull. Ty det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä. 14Vi friköptes, för att den välsignelse Abraham fått skulle i Jesus Kristus komma till hedningarna och för att vi genom tron skulle få den utlovade Anden.

Det svenska ordet ”friköpt” i v. 13 är översatt från det grekiska ordet exēgorasen som kan översättas med försona eller rädda från att gå förlorad. I grundtexten för v. 14 finns det inga som helst grekiska ord för friköpa, köpa, betala, osv, utan där har de svenska översättarna tagit sig stora friheter.

KJV är mycket mer trogen den grekiska grundtexten:

Gal. 3:13 Christ hath REDEEMED us from the curse of the law, being made a curse for us: for it is written, Cursed is every one that hangeth on a tree. 14 That the blessing of Abraham might come on the Gentiles through Jesus Christ; that we might receive the promise of the Spirit through faith.

Det står alltså ingenting om köp, pris eller betalning i vare sig v. 13 eller 14.

D) Titus 2:14 Han har offrat sig själv för oss för att friköpa (lytrōsētai) oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar. 

Det svenska ordet ”friköpa” är översatt från det grekiska ordet lytrósétai som kan översättas med att att LÖSA, betala ett lösen eller förlossa. 

1917: Titus 214 hans som har utgivit sig själv för oss, till att FÖRLOSSA oss från all orättfärdighet, och till att rena åt sig ett egendomsfolk, som beflitar sig om att göra vad gott är.

KJV: Titus 2:14 Who gave himself for us, that he might REDEEM us from all iniquity, and purify unto himself a peculiar people, zealous of good works

E) Romarbrevet 3:24 och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem.

1917:  Rom. 3:24 och de bliva rättfärdiggjorda utan förskyllan, av hans nåd, genom FÖRLOSSNINGEN i Kristus Jesus,

KJV: Rom 3:24 Being justified freely by his grace through the REDEMPTION that is in Christ Jesus

F) Galaterbrevet 4:5 för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt.

KJV: Gal. 4:To REDEEM them that were under the law, that we might receive the adoption of sons.

G) Efesierbrevet 1:7 I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd

1917: Ef. 1:I honom hava vi FÖRLOSSNING genom hans blod, förlåtelse för våra synder, efter hans nåds rikedom.

KJV: Ef. 1:In whom we have REDEMPTION through his blood, the forgiveness of sins, according to the riches of his grace;

H) Kolosserbrevet 1:14 I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder.

1917: Kol. 1:14 I honom hava vi FÖRLOSSNINGEN förlåtelsen för våra synder,

KJV: Kol. 1:14 In whom we have REDEMPTION through his blood, even the forgiveness of sins:

I) Hebreerbrevet 9:15 Därför är Kristus medlare för ett nytt förbund, för att de kallade skulle få det utlovade eviga arvet, sedan han genom sin död hade friköpt oss från överträdelserna under det första förbundet.

1917: Hebr.9:15 Så är han medlare för ett nytt förbund, på det att de som voro kallade skulle få det utlovade eviga arvet, därigenom att en led döden till FÖRLOSSNING ifrån överträdelserna under det förra förbundet

KJV: Hebr. 9:15 And for this cause he is the mediator of the new testament, that by means of death, for the REDEMPTION of the transgressions that were under the first testament, they which are called might receive the promise of eternal inheritance.

J) 1 Petrusbrevet 1:18 Ni vet ju att det inte var med förgängliga ting, med silver eller guld, som ni blev friköpta från det meningslösa liv ni ärvt från era fäder,

Reformationsbibeln: 1 Pet. 1:18. Ni vet att det inte var med förgängliga ting, med silver eller guld, som ni blev ÅTERLÖSTA från ert meningslösa levnadssätt som ni ärvt från era fäder

KJV: 18 Forasmuch as ye know that ye were not REDEEMED with corruptible things, as silver and gold, from your vain conversation received by tradition from your fathers

K) Uppenbarelseboken 1:5 och från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar. Han som älskar oss och har friköpt oss från våra synder med sitt blod

Reformationsbibeln: Upp. 1: 5. och från Jesus Kristus, det trogna vittnet, den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar. Han som älskat oss och RENAT OSS från våra synder med sitt blod

KJV: Rev. 1:And from Jesus Christ, who is the faithful witness, and the first begotten of the dead, and the prince of the kings of the earth. Unto him that loved us, and WASHED US from our sins in his own blood

L) Uppenbarelseboken 14:3 De sjöng en ny sång inför tronen och inför de fyra väsendena och de äldste. Och ingen kunde lära sig den sången utom de etthundrafyrtiofyra tusen, de som är friköpta från jorden.4 Det är de som inte har befläckat sig med kvinnor. De är jungfrur, dessa som följer Lammet vart det än går. De är friköpta från människorna som en förstlingsfrukt åt Gud och Lammet.

KJV: Rev. 14:And they sung as it were a new song before the throne, and before the four beasts, and the elders: and no man could learn that song but the hundred and forty and four thousand, which were REDEEMED from the earth.These are they which were not defiled with women; for they are virgins. These are they which follow the Lamb whithersoever he goeth. These were REDEEMED from among men, being the firstfruits unto God and to the Lamb.

M) Uppenbarelseboken 5:9Och de sjöng en ny sång:”Du är värdig att ta bokrullen och bryta dess sigill, ty du har blivit slaktad, och med ditt blod har du åt Gud köpt människor av alla stammar och språk, folk och folkslag. 

KJV: Rev. 5:And they sung a new song, saying, Thou art worthy to take the book, and to open the seals thereof: for thou wast slain, and hast REDEEMED us to God by thy blood out of every kindred, and tongue, and people, and nation;

Ransomed (exēgorasen): även redeemed

Redeemed (apolytrōsin): även ransomed, delivered

LÖSEN och FÖRSONING

N) Matteus 20:28 Så har inte heller Människosonen kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många. (Även Mark. 10:45)

Matt. 20:28 Even as the Son of man came not to be ministered unto, but to minister, and to give his life a RANSOM for many.

O1 Timotheosbrevet 2:6 som gav sig själv till lösen i allas ställe. Detta vittnesbörd skulle framföras när tiden var inne

1 Tim. 2:Who gave himself a RANSOM for all, to be testified in due time.

N) Romarbrevet 11:15 Ty om deras förkastelse betydde världens försoning, vad skall då inte deras upptagande betyda, om inte liv från de döda?

Rom. 11:15 For if the casting away of them be the RECONCILING of the world, what shall the receiving of them be, but life from the dead?

P) 2 Korinthierbrevet 5:18 Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. 19 Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord.

2 Kor. 5:18 And all things are of God, who hath RECONCILED us to himself by Jesus Christ, and hath given to us the ministry of RECONCILIATION;19 To wit, that God was in Christ, RECONCILING the world unto himself, not imputing their trespasses unto them; and hath committed unto us the word of RECONCILIATION.

Q) 1 Johannesbrevet 2:2 Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens.

1 Joh 2:And he is the PROPITATION for our sins: and not for ours only, but also for the sins of the whole world.

R) 1 Johannesbrevet 4:10 Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder

1 Joh. 4:1010 Herein is love, not that we loved God, but that he loved us, and sent his Son to be the PROPITATION for our sins.

Propitation (hilasmos): även atoning sacrifice

Reconciliation (katallagē): även restoration to favor

Ransom (antilytron) Används endast en gång i Bibeln

Människor som blivit FRIKÖPTA kan ändå gå förlorade:pengar klänning

2 Petrus 2:1 Men det fanns också falska profeter bland folket, liksom det bland er kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande läror. De skall till och med förneka den Herre som har FRIKÖPT dem och drar så plötsligt fördärv över sig.
1917=köpt

Liknelsen om kungen och hans tjänare i Matteus 18 som talar om en betalning

Den här liknelsen handlar visserligen om hur viktigt det är att vi förlåter varandra (det kan kosta oss våra själar om vi vägrar), men det är även intressant att se hur skulderna i liknelsen hanteras. Kungen representerar Gud och tjänarna i hans tjänst är de troende medan skulderna handlar om våra synder. Man kanske skulle kunna tro att de skulder som Kungen förlät sin tjänare sedan var helt igenom raderade för att aldrig dyka upp igen, men när tjänaren sedan vägrade att förlåta en annan person så tog Kungen tillbaka de redan förlåtna skulderna som tjänaren hade gentemot honom – trots att de alltså redan var förlåtna vid ett tidigare tillfälle. De var inte förlåtna på så sätt att någon annan betalade dem, utan de var förlåtna på så sätt att de STRÖKS och det är så synder försvinner både i gamla och nya testamentet när människor bekänner sina synder och omvänder sig, med skillnaden att GT talar om ett djuroffersystem och NT handlar om Jesus offer som han gjorde en gång för alla.

Matt 18:23 Därför liknar himmelriket en kung, som ville hålla räkenskap med sina tjänare. 24. Och när han började räkna, fördes en fram till honom, som var skyldig honom tiotusen pund. (*1 pund = 6000 denarer. En denar motsvarar en dagslön.) 25. Och eftersom han inget hade att betala med, befallde hans herre, att han och hans hustru och barn och allt det han ägde skulle säljas och skulden därmed betalas.26. Då föll den tjänaren ned och tillbad honom och sade: Herre, ha tålamod med mig, jag vill betala dig allt. 27. Och herren greps av medlidande över den tjänaren och gav honom fri och efterskänkte honom det han var skyldig.28. Då gick den tjänaren ut och fann en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra denarer*. Och han tog fast honom och grep honom vid strupen och sade: Betala det du är skyldig. 29. Då föll hans medtjänare ner vid hans fötter och bad honom, och sade: Ha tålamod med mig, jag vill betala dig allt. 30. Men han ville inte, utan gick bort och kastade honom i fängelse, till dess han hade betalat det han var skyldig. 31. Då nu hans medtjänare såg det som skedde, tog de mycket illa vid sig och gick och berättade för sin herre allt det som hade skett. 32. Då kallade hans herre honom till sig och sade till honom: Du onde tjänare, allt det du var skyldig, efterskänkte jag dig, ty du bad mig. 33. Skulle du inte också ha förbarmat dig över din medtjänare, såsom jag förbarmade mig över dig? 34. Och hans herre blev vred och överlämnade honom i bödlarnas händer, till dess han hade betalat allt, som han var skyldig honom. 35. Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte av era hjärtan förlåter, var och en sin broder, hans överträdelser.

Även den här liknelsen talar om att skulder efterskänks (raderas). Inte att någon annan betalar.

Lukas 7:41 ”Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio.42 Eftersom de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer nu att älska honom mest?” 43 Simon svarade: ”Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro.” Jesus sade: ”Du har rätt.”

Petrus förnekade Jesus och förlorade sin frälsning en kort tid

När vi läser om Jesus varningar till Petrus och de övriga lärljungarna, samt om Petrus agerade, så står det klart att Petrus förlorade sin väg till Guds rike under den tid han syndade och tills dess att han slutligen omvände sig vilket inträffade kort efteråt. Jesus säger att han (Jesus) kommer att förneka den som förnekar honom, och Petrus insåg själv när tuppen gol och han mindes Jesus ord, att han just förnekat sin Herre tre gånger.  Jesus menar vad han säger och han har inte anseende till person. Förnekar vi honom även om det handlar om perioder av lidande där vi riskerar våra LIV, så lovar Jesus att han ska förneka oss. Detta är ord och inga visor, och det är bra att ha detta i åtanke om vi exempelvis står inför svåra val i framtiden då det handlar om att ta vildjurets märke eller inte. Det kan hända att vi räddar våra jordsliga liv om vi förnekar Jesus, men vi förlorar våra själar.

Detta är vad evangelierna säger om den berömda händelsen där Petrus förnekar Jesus:

Matteus 10:32. Därför, var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall också jag bekänna inför min Fader, som är i himlen. 33. Men den som FÖRNEKAR mig inför människorna, HONOM SKALL OCKSÅ JAG FÖRNEKA INFÖR MIN FADER, som är i himlen. –38. Och den som inte tar sitt kors på sig och följer mig, han är mig inte värdig. 39. Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull skall finna det.

Matteus 16:24. Då sade Jesus till sina lärjungar:Om någon vill följa mig, skall han FÖRNEKA sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig. 25. Ty den som vill bevara sitt liv, skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull skall finna det

Matteus: 26:31. Då sade Jesus till dem: I denna natt skall ni alla komma på fall för min skull, ty det är skrivet: Jag skall slå Herden, och fåren i hjorden skall bli förskingrade.*) 33. Då svarade Petrus och sade till honom. Även om alla kommer på fall för din skull, kommer jag aldrig någonsin på fall.34. Jesus sade till honom: Sannerligen säger jag dig: I denna natt, innan tuppen gal, skall du tre gånger förneka mig.

Matteus. 26:69. Men Petrus satt utanför på palatsets gård. Och där kom till honom en tjänstekvinna och sade: Du var också med Jesus från Galiléen. 70. Men han nekade inför alla och sade: Jag vet inte vad du talar om. 71. Och när han gick ut genom porten, såg en annan honom och sade till dem som var där: Denne var också med Jesus från Nasaret. 72. Åter nekade han och svor: Jag känner inte den mannen.73. Och lite därefter steg de som stod där omkring fram och sade till Petrus: Sannerligen är du också en av dem, ty ditt uttal avslöjar dig. 74. Då började han förbanna sig och svära: Jag känner inte den mannen. Och strax gol tuppen.75. Då kom Petrus ihåg Jesu ord, som han hade sagt honom: Förrän tuppen gal, skall du tre gånger förneka mig. Och han gick ut och grät bittert.

Mark 8:34. Och han kallade till sig folket tillsammans med sina lärjungar och sade till dem: Den som vill bli min efterföljare, han måste förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. 35. Ty den som vill bevara sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min och för evangeliets skull, han kall rädda det.—38. Men den som skäms för mig och mina ord, i detta horiska och syndiga släkte, för honom skall också Människosonen skämmas, när han kommer i sin Faders härlighet med de heliga änglarna.

Mark 14:26. Och då de hade sjungit lovsången,gick de ut till Oljeberget.27. Då sade Jesus till dem: Ni skall alla i denna natt komma på fall, ty det är skrivet: Jag skall slå Herden, och fåren skall bli förskingrade.—29. Då sade Petrus till honom: Om än alla andra kommer på fall, skall jag inte göra det. 30. Jesus sade till honom: Sannerligen säger jag dig: I dag, i denna natt, innan tuppen har galt två gånger, skall du tre gånger förneka mig. 31. Då sade han med ännu större kraft: Om jag än måste dö med dig, skall jag ändå inte förneka dig. Detsamma sade också alla de andra.

Mark: 14:66. Och medan Petrus var nere på gården, kom en av översteprästens tjänstekvinnor.67. Och då hon fick se Petrus, där han satt och värmde sig, såg hon på honom och sade: Du var också med nasaréen Jesus. 68. Då nekade han och sade: Jag känner honom inte, inte heller förstår jag vad du säger. Och så gick han ut på den yttre gården. Och tuppen gol.69. Och när tjänstekvinnan fick se honom där, började hon åter säga till dem som stod bredvid: Denne är en av dem. 70. Då nekade han åter. Och litet därefter sade åter de, som stod bredvid, till Petrus: Säkert är du en av dem, ty du är en galileisk man, och din dialekt låter så. 71. Då började han förbanna sig och svära: Jag känner inte den mannen, som ni talar om. 72. Och åter gol tuppen. Då kom Petrus ihåg det ord, som Jesus hade sagt till honom: Innan tuppen har galt två gånger, skall du tre gånger förneka mig. Och han brast ut i gråt.

Lukas 9:23. Och han sade till dem alla: Den som vill efterfölja mig, han måste FÖRNEKA sig själv och ta sitt kors på sig var dag och följa mig. 24. Ty den som vill bevara sitt liv han skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall rädda det. 25. Och vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men fördärvar eller förlorar sig själv? 26. Ty den som skäms för mig och mina ord, honom skall Människosonen skämmas för, då han kommer i sin och sin Faders och de heliga änglarnas härlighet.

Lukas 12: 8Och jag säger eder: Var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall ock Människosonen kännas vid inför Guds änglar. 9Men den som FÖRNEKAR mig inför människorna, han skall ock bliva förnekad inför Guds änglar.

Lukas 22:31. Och Herren sade: Simon, Simon,se, Satan har begärt att få sålla er som vete, 32. men jag har bett för dig, att din tro inte skall bli om intet. Och NÄR DU har vänt om, så styrk dina bröder. 33. Då sade han till honom: Herre, jag är beredd att gå med dig både i fängelse och i döden. 34. Då sade han: Jag säger dig, Petrus: I dag skall inte tuppen gala, förrän du tre gånger har förnekat att du känner mig.

Lukas 22:54. Så grep de honom och förde bort honom in i översteprästens hus. Men Petrus följde efter på långt håll. 55. Då gjorde de en eld mitt på gården och satte sig tillsammans där, och Petrus satte sig mitt ibland dem. 56. Då en tjänstekvinna fick se honom sitta i eldskenet, fäste hon sina ögon på honom och sade: Denne var också med honom. 57. Då förnekade han honom och sade: Kvinna, jag känner honom inte. 58. Och kort därefter fick en annan se honom och sade: Du är också en av dem. Men Petrus sade: Människa, det är jag inte. 59. Och ungefär en timme därefter kom en annan och försäkrade och sade: Sannerligen var också han med honom, för också han är en galilé. 60. Och Petrus sade: Människa, jag vet inte vad du säger. Och genast, medan han ännu talade, gol tuppen.61. Då vände sig Herren om och såg på Petrus, och då kom Petrus ihåg Herrens ord, hur han hade sagt honom: Förrän tuppen har galt, skall du tre gånger förneka mig. 62. Och Petrus gick ut och grät bittert.

John 13:37. Petrus sade till honom: Herre, varför kan jag inte följa dig nu? Mitt liv vill jag ge för dig. 38. Jesus svarade honom: Skulle du ge ditt liv för mig? Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Tuppen skall inte gala, förrän du tre gånger har förnekat mig.

John. 16:31. Jesus svarade dem: Tror ni nu? 32. Se, den stund kommer och den har redan kommit, då ni skall skingras var och en åt sitt håll och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, ty Fadern är med mig.

John 18:15. Och Simon Petrus och en annan lärjunge följde efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen och gick med Jesus in på översteprästens gård.16. Men Petrus stod utanför vid porten. Den andre lärjungen, som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med portvakterskan och förde in Petrus. 17. Tjänsteflickan som vaktade porten, sade då till Petrus: Är inte också du en av den mannens lärjungar? Han sade: Det är jag inte.18. Men tjänarna och vakterna hade gjort upp en koleld, eftersom det var kallt, och de stod och värmde sig. Bland dem stod också Petrus och värmde sig.—25. Men Simon Petrus stod och värmde sig. Då sade de till honom: Är inte du också en av hans lärjungar? Han nekade och sade: Det är jag inte.Matt. 26. Då sade en av översteprästens tjänare, en släkting till den, som Petrus hade huggit örat av: Såg jag inte dig med honom i örtagården? 27. Då nekade Petrus åter. Och strax gol tuppen.

*) Sak. 13:7 Svärd, upp mot min herde,mot den man som står mig nära säger herren Sebaot. Slå herden så att fåren skingras. Ty jag skall vända min hand mot de små.

Problem med Försoningsläran – Jesus BETALADE inte för våra SYNDER

Försoningsläran (på engelska penal substitution eller satisfaction theory) innebär att  Jesus blev straffad (penalised på engelska ) i stället för syndare –  alltså som en ersättning eller ett  substitut – och på så sätt tillfredställde kravet på rättvisa från Gud så att han därmed kan förlåta syndare eftersom hans son tog straffet i vårt ställe. Det kan även benämnas juridisk försoningslära eftersom teorin bottnar i en juridisk straffsymbolik, och det är framför allt kalvinistiska och lutherska kyrkor som tenderar att använda en sådan  juridisk terminologi. (I Sverige diskuteras det även om objektiv och subjektiv försoningslära.) Försoningsläran inbegriper också idén att Jesus ”betalade” för våra synder genom det straffet som han tog på sig själv ungefär som en symbolisk pengatransaktion. Det finns förstås en rad varianter på det här temat men det är mycket vanligt att koppla in tron att Jesus bokstavligt talat blev en syndare på korset i och med att han tog människornas synder på sig själv och också att det skulle vara därför som Gud inte kunde se på Jesus utan vände sig bort. Wikipedia säger ”There is general agreement that no writer in the Early Church taught penal substitution as their primary theory of atonement”.

Det är en stor skillnad på att säga ”Jesus tog vårt straff på sig själv och betalade för våra SYNDER” och ”Jesus dog som ett syndoffer för våra synder och betalade ett högt pris för att möjliggöra människors frälsning”. Det förstnämnda är fel och det sistnämnda är korrekt. Jag förklarar varför nedan.

Domaren som kliver ner och betalar vårt straff

Vi kan glömma den välkända liknelsen om Domaren som dömer en skyldig förövare ett visst straff, och som sedan tar av sig domarkappan och går ner och sätter sig vid den skyldiges bänk och tar hans rättmätiga straff på sig själv och betalar för det. Detta stämmer inte alls med Bibelns liknelse om ett liknande fall i Matt. 18:23-35. Notera att skulden som liknelsen i Matt. 18 talar om inte blev ”betald” av någon annan utan den TOGS BORT  från skuldkontot. Trots att tjänaren då var skuldfri (renad) så fick han senare återigen samma skuld tillbaka när han vägrade att förlåta en broder.

Matt 18:23 Därför liknar himmelriket en kung, som ville hålla räkenskap med sina tjänare. 24. Och när han började räkna, fördes en fram till honom, som var skyldig honom tiotusen pund. (*1 pund = 6000 denarer. En denar motsvarar en dagslön.) 25. Och eftersom han inget hade att betala med, befallde hans herre, att han och hans hustru och barn och allt det han ägde skulle säljas och skulden därmed betalas.26. Då föll den tjänaren ned och tillbad honom och sade: Herre, ha tålamod med mig, jag vill betala dig allt. 27. Och herren greps av medlidande över den tjänaren och gav honom fri och efterskänkte honom det han var skyldig.28. Då gick den tjänaren ut och fann en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra denarer*. Och han tog fast honom och grep honom vid strupen och sade: Betala det du är skyldig. 29. Då föll hans medtjänare ner vid hans fötter och bad honom, och sade: Ha tålamod med mig, jag vill betala dig allt. 30. Men han ville inte, utan gick bort och kastade honom i fängelse, till dess han hade betalat det han var skyldig. 31. Då nu hans medtjänare såg det som skedde, tog de mycket illa vid sig och gick och berättade för sin herre allt det som hade skett. 32. Då kallade hans herre honom till sig och sade till honom: Du onde tjänare, allt det du var skyldig, efterskänkte jag dig, ty du bad mig. 33. Skulle du inte också ha förbarmat dig över din medtjänare, såsom jag förbarmade mig över dig? 34. Och hans herre blev vred och överlämnade honom i bödlarnas händer, till dess han hade betalat allt, som han var skyldig honom. 35. Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte av era hjärtan förlåter, var och en sin broder, hans överträdelser.

Den s.k. försoningsläran (Jesus tog vår skuld på sig själv när han dog på korset och betalade vår skuld) lärdes inte ut av de gamla kyrkofäderna, utan det var Anselm av Canterbury (1033-1109) som gav läran ett ansikte när han skrev ner sina filosofier och spred dem. Försoningsläran blev sedan en teologisk doktrin under John Kalvin och även Martin Luther. I själva verket var Jesus ett SYNDOFFER precis som offerdjuren i Gamla Testamentet, där ingen trodde att offerdjuren på minsta vis blev syndiga bara för att de offrades för människors synd.

”Anselm var en gudfruktig italienare som först slog sig ner i Normandie och efter den normandiska erövringen år 1093 blev han utnämnd till ärkebiskop av Canterbury. Han är beskriven som den främsta företrädaren för de medeltida ”vetenskapligt lärda” vilket inkluderar ett försök att förena filosofi och teologi såsom aristotelisk logik kombinerat med bibeluppenbarelser. Även om han inkluderade ett antal bibelcitat i sina skrifter och refererade till skrifterna som ”ett fast fundament” så var dock hans ultimata strävan att göra dem ”förenliga med logik” John R.W. Stott, The Cross of Christ, sid 118.

Även om ett flertal av Anselms slutsatser senare blev avvisade så satte han tonen för den protestantiska reformationen med sin filosofiska framtoning i stället för att använda en strikt biblisk övertygelse. Läran utmynnade mer eller mindre i att våra synder bokstavligt talat var överförda på Kristus (så att han blev skyldig till våra synder) och att hans rättfärdighet blev överförd till oss . (Idag kallas det ibland ”Det saliga bytet” och är en farlig lära.)  Men att Kristus rättfärdighet skulle ha kunnat bli överförd till oss är lika lite sann som att våra synder skulle ha kunnat bli överförda på honom.

Martin Luther lärde att Jesus verkligen blev en syndare, och att den som inte håller med om detta faktiskt då förnekar att Jesus ens dött:

All the prophets of old said that Christ should be the greatest transgressor, murderer, adulterer, thief, blasphemer that ever was or ever could be on earth. When He took the sins of the whole world upon Himself, Christ was no longer an innocent person. He was a sinner burdened with the sins of a Paul who was a blasphemer; burdened with the sins of a Peter who denied Christ; burdened with the sins of a David who committed adultery and murder, and gave the heathen occasion to laugh at the Lord. In short, Christ was charged with the sins of all men, that He should pay for them with His own blood. The curse struck Him. The Law found Him among sinners. He was not only in the company of sinners. He had gone so far as to invest Himself with the flesh and blood of sinners. So the Law judged and hanged Him for a sinner. In separating Christ from us sinners and holding Him up as a holy exemplar, errorists rob us of our best comfort. They misrepresent Him as a threatening tyrant who is ready to slaughter us at the slightest provocation. I am told that it is preposterous and wicked to call the Son of God a cursed sinner. I answer: If you deny that He is a condemned sinner, you are forced to deny that Christ died. It is not less preposterous to say, the Son of God died, than to say, the Son of God was a sinner. (Commentary on the Epistle to the Galatians (1535) by Martin Luther, Chapter 3, pp. 106-135)

Wiley och Culbertson säger om försoningsläran: ”Den är teorin som vanligtvis används inom den reformerta kyrkan och som oftast är känd som Kalvinism.” Introduction To Christian Theology, översatt från engelska, sid 228.

Detta borde omedelbart få oss att dra öronen åt oss. Även om fröna till teorin fanns sedan tidigare så är den starkt kopplad till kalvinismen. Vid reformation var denna doktrin modifierad i samband med tillägg av analogier om en vanlig rättsprocess. I denna syn handlade botgörelsen om ett straff och det blev nu en vanlig lära att Kristus gick in i syndarens ställe gentemot Gud, och som ersättare led straffet som syndaren skulle haft, inklusive (som många reformerta lärde) helvetets straff. 

Jesus betalade ett HÖGT PRIS för att vi skulle kunna bli räddade och priset betalades självfallet ”för oss” och för våra själars skull, men ingenstans står det att priset betalades ”för våra synder”.

Om Jesus tog bort Guds vrede, betalade all vår skuld i stället för oss, tog vårt straff på sig själv, blev skyldig för vår synd, blev förbannad i stället för oss, etc, då har Jesus redan utfört allt i vårt ställe. Varför skulle då vi bli krävda på någonting ytterligare såsom tro och omvändelse? Han tog ju bort alla våra skyldigheter och ansvar och detta gjorde han för 2000 år sedan. Om Jesus redan har tagit straffet för mina synder på sig själv då behöver jag inte oroa mig för någonting eftersom allt redan är avklarat och jag kan inte stå still svars för någonting som min ersättare readan har utfört åt mig. Mina ”böter” är ju redan betalade och ingen kan kräva att samma bot betalas två gånger. Inte kan väl samma straff krävas både av min ersättare och mig själv? Den enda slutsatsen som vi kan dra från försoningsläran är att frälsningen måste vara universell ELLER att en kalvinistisk syn är sann – alltså en begränsad försoning (Kristus dog endast för vissa). Det närmaste man kan komma en betalning är nedan vers, men notera att det inte står att det skett någon betalning för våra SYNDER, utan det är VI som blivit KÖPTA genom ett PRIS och det står inte att köpet inte har villkor:

1 Kor. 6:20 Ni har blivit köpta och priset är betalt. Så förhärliga då Gud i er kropp!

En lite mer ord för ord översättning från grekiskan skulle vara ”ni har blivit köpta med ett pris, förhärliga då Gud i er kropp och i er ande som är Guds”

KJV är mycket mer trogen den grekiska grundtexten: 1 Cor. 6:20 For ye are bought with a price: therefore glorify God in your body, and in your spirit, which are God’s.

Alla de som ska träda in i Guds rike en dag i framtiden är  köpta med ett PRIS. Priset är Jesus dyrbara blod på korset som utgöts för världens synder. Men bara för att Jesus valde att betala ett sådant högt pris för oss betyder förstås inte alla människor universellt kommer att bli frälsta eftersom VILLKORET är att vi omvänder oss, tror på honom och håller ut till slutet genom att vandra i rättfärdighet och lydnad. Man kan även säga att soldater i krig betalar ett högt pris för sitt land, men det betyder förstås inte att landets armé absolut kommer att segra. I JESUS fall så segrade han eftersom ALLA nu har valet att bli frälsta. Jesus gjorde det han skulle och ville i sin kärlek till oss, och nu måste vi göra det vi ska – tro på honom som kan frälsa oss!

Gal 3:13. Kristus har friköpt (exégorasen) oss från lagens förbannelse, då han blev en förbannelse för (huper) vår skull. Ty det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä.

Det svenska ordet ”friköpt” är översatt från det grekiska ordet exēgorasen som kan översättas med försona eller rädda från att gå förlorad. 

KJV är mycket mer trogen den grekiska grundtexten: Gal. 3:13 Christ hath REDEEMED us from the curse of the law, being made a curse for us: for it is written, Cursed is every one that hangeth on a tree:

Titus 2:14 Han har offrat sig själv för oss för att friköpa (lytrōsētai) oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar. 

Det svenska ordet ”friköpa” är översatt från det grekiska ordet lytrósétai som kan översättas med att att LÖSA eller betala ett lösen. 

KJV har översatt till:  Titus 2:14 Who gave himself for us, that he might REDEEM us from all iniquity, and purify unto himself a peculiar people, zealous of good works

Människor som blivit KÖPTA kan ändå gå förlorade:

2 Petrus 2:2 en det fanns också falska profeter bland folket, liksom det bland er kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande läror. De skall till och med förneka den Herre som har FRIKÖPT dem och drar så plötsligt fördärv över sig.

Dog Jesus ”i vårt ställe”?

1917 års översättning kommer här nedan närmare den grekiska grundtexten än Svenska Folkbibeln. Det grekiska ordet ”hyper” är översatt till ”för” i 1917 års översättning vilket är ett bättre och rakare ordval. Var det någonsin tänkt att vi skulle dö på korset?

A) Rom. 5:Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. (SFB)

Rom. 5:men Gud bevisar sin kärlek till oss däri att Kristus dog FÖR OSS,medan vi ännu voro syndare. (1917)

B) 2 Korinthierbrevet 5:21 Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud. (SFB)

2 Kor. 5:21 Den som icke visste av någon synd, honom har han FÖR OSS gjort till synd (”hamartian” som även kan betyda ”syndoffer”), på det att vi i honom må bliva rättfärdighet från Gud. (1917)

C) Galaterbrevet 3:13 Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä. (SFB)

Galaterbrevet 3:13 Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse FÖR vår skull. Det är ju skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä. (1917)

Gal. 3:13 Christ hath REDEEMED us from the curse of the law, being made a curse for us: for it is written, Cursed is every one that hangeth on a tree. 14 That the blessing of Abraham might come on the Gentiles through Jesus Christ; that we might receive the promise of the Spirit through faith. (KJV)

D) 1 Petrusbrevet 2:21Detta har ni blivit kallade till. Kristus led ju i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni skulle följa i hans fotspår. (SFB)

1 Petrusbrevet 2:21 Ty därtill ären I kallade, då ju Kristus själv led FÖR EDER och efterlämnade åt eder en förebild, på det att I skullen följa honom och vandra i hans fotspår. (1917)

E) Jesaja 53:12 Därför skall jag ge honom de många som hans del, och de starka skall han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland förbrytare, han som bar de mångas synd och trädde in i överträdarnas ställe.

Jes. 53:12 Därför skall jag tillskifta honom hans lott bland de många, och med talrika skaror skall han få utskifta byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland överträdare, han som bar mångas synder och bad för överträdarna. (1917)

Om en person som gör något ”i vårt ställe” skulle innebära att vi själva alltså slipper utföra samma aktivitet så innebär detta i nedanstående vers att Paulus och hans medarbetare inte behöver tjäna Kristus troget eftersom Epafras är sagd att göra detta i deras ställe:

Kolosserbrevet 1:7 Det har ni fått lära er av Epafras, vår käre medarbetare, som troget tjänar Kristus i vårt ställe. (SFB)

Col. 1:As ye also learned of Epaphras our dear fellowservant, who is FOR YOU a faithful minister of Christ (KJV)

Det kan inte stämma att Guds vrede drabbade Jesus i stället för oss eftersom vi fortfarande är mål för Guds vrede när vi syndar (t ex 2 Thess. 1:6-9)

Johannes 3:36 Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.

Romarbrevet 1:18 Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen.

Romarbrevet 2:5 Genom ditt hårda och obotfärdiga hjärta samlar du på dig vrede till vredens dag, när Guds rättfärdiga dom uppenbaras.

Efesierbrevet 5:6 Låt ingen bedra er med tomt prat. Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn.

Kolosserbrevet 3:6 Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn.

Om försoningsläran är sann kan vi inte säga att vi är frälsta av nåd genom tro, utan pga att vår skuld är BETALD av Jesus – alltså en GÄRNING

Om Jesus BETALADE för vår skuld så FÖRTJÄNAR vi att bli friade av Gud, för vi har ju ingenting att anklagas för. Vi kan därför kräva vår frälsning – helt tvärt emot vad Bibeln lär. Men Jesus tog inte vår plats vad gäller lydnad mot Fadern. Om vi är frälsta för att vi fått Jesus lydnad överförd till oss, ja då är vi frälsta av gärningar/syndfrihet i stället för av tro – nämligen alla gärningar som Jesus gjorde. Detta eliminerar då automatiskt att bli frälst av NÅD eftersom vi ju kan vara fullkomliga tack vare Jesus fullkomlighet som blivit överförd till oss. Nåd/barmhärtighet är då inte nödvändigt eftersom vi klarat saken den förutan. Om en skuld är BETALD kan den inte på samma gång vara FÖRLÅTEN. Tjänaren i Matt 18 var ju förlåten pga NÅD och hans skuld betalades inte.

En domare har två val – kräva en betalning/straff eller att förlåta. Han kan inte utkräva båda straffen. Betalas skulden (av den skyldige eller av någon annan) kan man inte säga att den är förlåten utan i laga ordning betald och ingenting mer kan utkrävas om det är till 100% betald. Det andra alternativet är att förlåta om inte hela eller delar av skulden kan betalas till fullo. Bibeln lär oss att våra synder är FÖRLÅTNA pga Jesu blod (om vi tror och omvänder oss). Inte att de är BETALDA. Bibeln lär inte att Jesus ”betalade” för våra skulder, och inte att han straffades av Gud. Han var ett syndoffer, och han LED helt klart för vår skull. Hans plågor är dock inte något ”straff” från Gud. Man kan säga att ”Jesus betalade ett pris” men i betydelsen att det ”kostade” både fysiskt och andligt för att rädda världen. Inte att Jesus betalade för våra synder. Leta gärna i Bibeln, men det står inte att finna någonstans. Även krigshjältar betalar ett pris om de dör när de försvarar ett land, oavsett vinst/förlust för landet.

Om någon betalar för alla mina framtida fortkörningsböter, hur kan en trafikpolis då skriva ut en bot för mig om jag gör mig skyldig för en fortkörning? Är mina framtida fortkörningsböter betalda eller INTE? Jag vill påstå INTE!

Offret Isak

Genesis 22:12-13 säger att Gud stoppade Abraham från att offra Isak trots att Gud hade beordrat det och en vädur offrades i stället. Anhängarna av försoningsläran säger därför att Isak representerar syndare och väduren representerar Jesus. Men denna jämförelse stämmer inte riktigt. Det var från början meningen att Isak skulle offras på en direkt beordran från Gud. I stället för Isak blev väduren offrad, så i stället för att ge support för försoningsläraen är detta motsatsen. Det var aldrig meningen att människorna skulle bli offrade på något altar/kors så att Jesus sen skulle kunna ta vår plats och göra det i stället för oss. Jesus tog sannerligen inte vår plats på korset.

Djuroffren i Gamla Testamentet

3 Mos. 1:Säg till Israels barn: När någon bland er vill bära fram ett offer åtHerren, skall ni ta ert offer av boskapen, antingen av nötboskapen eller småboskapen.Om han vill bära fram ett brännoffer från nötboskapen, skall han ta ett felfritt djur av hankön och föra fram det till uppenbarelsetältets ingång för att han skall räknas som VÄLBEHAGLIG inför Herrens ansikteHan skall lägga sin hand på brännoffersdjurets huvud, och det blir då välbehagligt och till FÖRSONING för honomHan skall slakta ungtjuren inför Herrens ansikte, och Arons söner, prästerna, skall bära fram blodet och stänka det runt omkring på det altare som står vid ingången till uppenbarelsetältet. 

Rom. 12:Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som BEHAGAR Gud – er andliga gudstjänst.

På den årliga försoningsdagen kan vi läsa om liknande offer, och självklart vore hela den här proceduren fullkomligt onödig SÅVIDA FOLKET INTE ÅNGRADE SIN SYND:

3 Mos. 4:Säg till Israels barn: Om någon syndar av misstag mot något av Herrens bud och gör något som inte får göras, skall den smorde prästen, om det är han som har syndat och därmed dragit skuld över folket, offra en felfri ungtjur åt Herren till syndoffer för den synd han har begått.—12 allt det övriga av tjuren, skall han föra bort utanför lägret till en ren plats, där man slår ut askan, och bränna upp det i eld som brinner på ved. På den plats där man slår ut askan skall det brännas.—14 och sedan den synd de har begått blir KÄND, då skall församlingen offra en ungtjur till syndoffer. De skall föra fram den inför uppenbarelsetältet. —16 Den smorde prästen skall bära något av tjurens blod in i uppenbarelsetältet20 Och han skall göra med tjuren som han gjorde med syndofferstjuren, så skall han göra med den. När prästen bringar försoning för dem, får de FÖRLÅTELSE21 Sedan skall han föra ut tjuren utanför lägret och bränna den, så som han skulle göra med den förra tjuren. Detta är syndoffret för församlingen.

Här förklaras vad blod från djur åstadkommer

3 Mosebok 17:11 Ty kroppens liv är i blodet, och jag har givit er det till altaret, till att bringa försoning för era själar. Det är blodet som bringar FÖRSONING genom själen som är i det.

Hebr. 9:22 Så RENAS enligt lagen nästan allt med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.

Hebr. 7:25 Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som genom honom KOMMER TILL GUD, ty han lever alltid för att mana gott för dem.26 En sådan överstepräst var det vi också behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna. 27 Han måste inte som dessa överstepräster bära fram offer, en dag varje år, först för sina egna synder och sedan för folkets. Detta gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv.

Syndabocken

3 Mos 16:20-22 ger oss information om Syndabocken.

3 Mos. 16:Den bock som lotten bestämmer åt Herren skall Aron föra fram och offra till syndoffer. 10 Men den bock som lotten bestämmer för att skaffa bort synden skall ställas levande inför Herrens ansikte, för att försoning skall bringas genom honom. Och sedan skall han sändas i väg ut i öknen för att skaffa BORT synden.

Prästen lade båda händer på huvudet på den levande bocken på Försoningsdagen och bekände alla Israels synder över bockens huvud och skickade sen iväg den i det fria. Bocken ”bar” alla deras överträdelser. Därför säger man ibland att Israels synder och överträdelser lades på bocken på Försoningsdagen precis som hur situationen var med Jesus och vår synd. Det stämmer inte fullt ut. För det första så liknas Jesus aldrig med en syndabock. Bibeln liknar Jesus med den FÖRSTA bocken – den vars blod stänktes över det allra heligaste. Det är vad Jesus gjorde som överstepräst – offrade sitt blod i det himmelska heligaste heliga – Hebr 9:1-14, 23-26. Jesus död var i sig inte ett fullständigt syndoffer för BLODET som offrades var också nödvändigt. Vi hade fortfarande varit kvar i våra synder om det inte vore för Jesu blod – I Kor 15:17, Hebr 1:3. För det andra så kommer syndabocken in i sammanhanget EFTER försoningsoffret i tabernaklet – Hebr 9. På försoningsdagen var syndabocken inte slaktad och blodet var inte utgjutet så syndabocken kunde inte vara en liknelse på Kristus. För det tredje, om syndabocken överhuvudtaget kommer in i bilden så måste det vara efter att Jesus blev upplyft till himlen och slutförde syndoffret. Det betyder att Jesus inte skulle kunna liknas vid syndabocken medan han var på korset. Syndabocken var endast en symbol för borttagning av synder. För det fjärde, så var de bokstavliga synderna inte bokstavligt lagda på Jesus. Han ”bar” inte våra synder på det sättet.

Egyptens förstfödda

Läran är att ett lamm ersatte de förstfödda i Israel när döden av de förstfödda i Egypten inträffade. Instruktionerna för Påskfirandet i Andra Moseboken ger oss information om historien. En del av blodet från lammet var placerat på dörren, men detta var inget substitut eller försoningsoffer för de förstföddas SYNDER. Inget syndstraff lades på det slaktade lammet och det tog ingen annans plats. Även djur riskerade att drabbas av döden om de var förstfödda men de var såklart inte skyldiga till någon synd. Blodet på dörren var för identifikation och skydd. I Kor 5:7-8 görs visserligen en jämförelse med Jesus som ett ”påskalamm” men det är för att han verkligen slaktades som ett lamm som kunde ta bort världens synder (om vi tror och lyder) och sammanhanget visar att det handlar om påsken som en högtid att minnas. Såsom Israel var tvungna att ta bort all surdeg från sitt hem under Påskhögtiden så måste de kristna ta bort all slags ondska bland sig själva – all slags synd. I fallet i 1 Kor. 5 rörde det sig om en ond man som var tvungen att elimineras från församlingen.

Det grekiska ordet ”hamartia” översätts ofta med SYNDOFFER och inte SYND

2 Kor 5:21.”Ty den som inte visste av någon synd har han FÖR (hyper) oss gjort till synd, för att vi skulle bli Guds rättfärdighet i honom. (1917)

Ovan vers betyder inte att världens synder bokstavligen lades på Jesus, och i den här versen och i många andra så betyder det grekiska ordet ”hamartia” –  här översatt med ”synd” – snarare ”SYNDOFFER”. Även i GT kan det hebreiska ordet för synd betyda syndoffer och i Andra Mosebok är det hebreiska ordet för synd översatt till syndoffer över 50 gånger! Hebr. 10:8 är ett bra exempel på när samma grekiska ord är översatt till syndoffer och inte ”synd”:

Hebr. 10:8 Först sade han: Offer (thysias) och gåvor (prosphoras), brännoffer och SYNDOFFER (hamartias) ville du inte ha, och du fann inte heller behag i dem, vilka bärs fram enligt lagen

Vad gäller översättningen av så finns det alltså inte något ord för ”offer” här ovan (vid ”syndoffer”) men ändå översättts ordet till syndoffer eftersom det är detta som åsyftas. Detsamma gäller för Hebreerbrevet 10:6 vilken är ett citat från Psalm 40:6. Rom. 8:2-3 säger:

Rom. 8: 2-3 Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. Ty det som var omöjligt för lagen,i det den var försvagad av köttet, det gjorde Gud, då han sände sin Son i syndigt kötts liknelse och för syndens skull, fördömde synden i köttet

I frasen ”för syndens skull” så refererar ordet ”syndens” till syndoffer. Djuret som användes till syndoffer var tvunget att vara helt rent och utan skavanker – precis som Jesus var helt ren och utan tillkortakommanden när han dog för oss på korset. Inom det levitiska prästskapet så kan man säga att prästerna ”bar” människornas synd men detta skedde aldrig bokstavligt. Om någon synd bokstavligen skulle ha flyttat över till dem så skulle de inte längre klara offerkraven. Prästerna bar synden på sina axlar, precis som Jesus gjorde för oss. Jesus dog bildligt talat som ett syndoffer med människornas syndabördor på sina axlar.

Övergav Gud Fader Jesus på korset och kunde han inte ens titta på Jesus pga synden som lagts på honom?

Nej, Gud Fader övergav INTE Jesus på korset. Varför skulle han göra det eftersom hans sons död ju var planerad och välbehaglig inför honom? Varför skulle han överge och se bort när en 100% ren och obefläckad människa ger sig själv som ett syndoffer för världen helt enligt de gemensamma planerna? Inte är väl Gud schizofren som först frivilligt utger sin son för att dö för oss, men sedan fegt tittar bort?

Ef. 5:Och lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för oss som offergåva, ett VÄLLUKTANDE offer åt Gud. Men otukt och allt slags orenhet eller girighet skall inte ens nämnas bland er, det anstår inte de heliga. Inte heller passar sig fräckt och oförnuftigt prat eller tvetydigt skämt. Tacka i stället Gud. Ni skall veta att ingen otuktig eller oren eller girig – en sådan är en avgudadyrkare – skall ärva Kristi och Guds rike

Hebr. 7:26 En sådan överstepräst var det vi också behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna.

Matt. 27:46 Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: ”Eli, Eli, lema sabaktani?” Det betyder: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”

Det står inte i Matt. 27:64 att Gud Fader övergav Jesus. Jesus ställde däremot frågan, och den frågan kunde folket höra eftersom han ropade högt. De fick därför ännu en profetia om Messias bekräftad fast de inte kunde uppfatta detta precis då. Massor av profetior om Messias besannades i Jesus, och även denna fråga kan kännas igen i en av Davids psalmer. Psalmen handlar om Davids rop på Gud och hans känsla att hans böner inte blev besvarade. Dock tillstår David i samma andetag att Gud faktiskt är den som ger hjälp när man ropar, och den som befriar oss människor. Det kan mycket väl vara att Jesus hade liknande känslor som David i den här stunden när han ensam på korset hade världen emot sig. Jesus är Gud men också människa och kan ibland känna sig som en ensam och utsatt människa, och hur det är att ha hela världens frälsning på sina axlar och lida till bristningsgränsen kan vi inte ens försöka förstå. På ett underbart sätt så kopplas Jesus korta ord med Davids psalm 22 och leder oss rakt in i en detaljerad beskrivning om honom själv på korset, trots att psalmen skrevs flera hundra år innan Jesus ens föddes!

Ps. 22:2 Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?Jag brister ut och klagar,  men min frälsning är fjärran. Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte, och om natten, men jag får ingen ro. Dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.På dig förtröstade våra fäder,  de förtröstade och du befriade dem.Till dig ropade de och fick hjälp, på dig förtröstade de och kom ej på skam.Men jag är en mask och inte en människa,
hånad av människor, föraktad av folket.Alla som ser mig hånar mig, de spärrar upp munnen, de skakar på huvudet: Anförtro dig åt Herren! Han skall befria och rädda honom, han har ju honom kär.

16 Min kraft är uttorkad som en lerskärva,min tunga fastnar i gommen, du lägger mig i dödens stoft.17 Hundar omger mig, de ondas hop omringar mig, mina händer och fötter har de genomborrat. 18 Jag kan räkna alla mina ben, de ser på mig, de stirrar.19 De delar mina kläder mellan sig och kastar lott om min klädnad.20 Men du, Herre, var inte långt borta, du, min styrka, skynda till min hjälp! 21 Fräls mig från lejonets gap och från vildoxarnas horn du bönhör mig.—25 Ty han föraktade INTE den förtrycktes elände och SÅG INTE PÅ HONOM MED AVSKY. Han dolde INTE sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom.

Det behagade Herren att slå Jesus med krankhet?

Jesaja 53:10 Det behagade HERREN att slå honom med krankhet: om hans liv så bleve ett skuldoffer, då skulle han få se avkomlingar och länge leva, och HERRENS vilja skulle genom honom hava framgång.

Vi kan läsa ovan ”Det behagade HERREN att slå honom med krankhet” (bruise him KJV) i Jesaja 53:10 men vi kan jämföra det med 1 Mosebok där Gud säger om ormen att ”Denna skall söndertrampa (bruise KJV) ditt huvud, och du skall stinga den i hälen”. Man kan säga poetiskt att Herren behagade att slå Jesus med krankhet (att låta honom gå korsets väg vilket innebär lidande) för att kunna frälsa världen genom en död på korset men självklart är Gud ingen tyrann som utan anledning ser någon person lida. Så för att få människor frälsta så behagade det Fadern att låta sonen dö ÄVEN om det skulle innebära lidanden, vilket död ofta leder till.

Bibeln lär att vi måste göra något för att sona vår synd – Mark 16:15-16, Lukas 13:3. Vi är rättfärdiga liksom han är rättfärdig om vi GÖR rättfärdighet, I John 3:7. Vi kan klara oss från Guds dom och straff men måste lyda Gud för att lyckas med det, Matt 25:32-46, Matt7:21-27. Bara det faktum att vi måste göra alla dessa saker för att få våra synder borttagna visar att försoningsläran inte kan stämma. Människors krav på lydnad och försoningsläran är motstridiga.

”Bära” kan betyda ”ta bort”

Ord som översatts med ”bära” är två hebreiska ord nasa och sabal, samt fyra grekiska ord; airo, phero, anaphero och bastazo. De kan ha bokstavliga betydelser och figurativa och de kan översättas på en rad olika sätt. I GT så tog inte Josef, Moses eller Samuel andra personers synder bokstavligen på sig själva.

Jesaja 53:4 Men det var våra krankheter han bar våra smärtor, dem lade han på sig, medan VI höllo honom för att vara hemsökt, tuktad av Gud och pinad. 5 Ja, han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull; näpsten var lagd på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår bliva vi helade. 6Vi gingo alla vilse såsom får, var och en av oss ville vandra sin egen väg, men HERREN lät allas vår missgärning drabba honom.—-11 Ja, av den vedermöda hans själ har utstått skall han se frukt och så bliva mättad; genom sin kunskap skall han göra många rättfärdiga, han, den rättfärdige, min tjänare, i det han bär deras missgärningar. 12Därför skall jag tillskifta honom hans lott bland de många, och med talrika skaror skall han få utskifta byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland överträdare, han som bar mångas synder och bad för överträdarna.

Notera att det står att ”VI höllo honom för att vara hemsökt, tuktad av Gud” alltså i VÅRA ögon sett. Inte att det är vad som verkligen var fallet men att det onekligen SÅG UT så när Jesus var uppspikad blodig på korset för vår skull. Men handlar detta överhuvudtaget om vad som hände på korset? Ja och nej. Enligt Matteus 8:16-17 så menar Matteus att det är när JESUS BOTADE SJUKA som profetian i Jesaja 53:4 slår in:

Matt 8:16 Och när aftonen kom, förde de till honom många, som var besatta av onda andar, och han drev ut andarna med sitt ord, och alla dem som var sjuka botade han, för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Jesaja, som säger: Han tog på sig våra svagheter, och våra sjukdomar BAR han. Jes. 53:4.

Så när Jesus helade människors sjukdomar och drog ut onda andar så menar Matteus att detta uppfyllde profetian i Jesaja 53, och framför allt att han BAR våra sjukdomar – trots att Jesus inte alls var på korset när detta uppfylldes utan gick omkring bland människor. Men sjukdomarna var aldrig bokstavligen i Jesus. Så när Jesus ”bar” deras sjukdomar så betyder det att han TOG BORT DEM! Precis det som Jesus också gör med våra synder. Han tog dem aldrig på sig själv bokstavligen.

Eftersom vi kan se betydelsen av ”nasa” och ”sabal” i Jesaja 53:4 (ta bort enligt Matteus eftersom det handlar om att TA BORT sjukdomar) så är det logiskt att det har samma betydelse i Jesaja 53:11-12. Om Jesus tog våra synder bokstavligen på sig själv (och då handlar det om alla synder i framtiden) så skulle det inte finnas några fler synder för oss att stå till svars för. Jesus tog ju dem på sig själv och dog med dem! Vi behöver då inte göra någonting ytterligare och skulle varit födda frälsta.

Hebr. 9:26. I så fall hade han varit tvungen att lida döden många gånger, alltifrån världens begynnelse. Men nu vid tidernas slut har han en enda gång blivit uppenbarad för att ta bort synden genom sitt offer.—28. så skall Kristus, som en enda gång har offrats för att TA BORT mångas synder, ses en andra gång utan synd, till frälsning för dem som väntar honom.

1 Pet 2:24. Och våra synder bar (anaphero) han själv i sin kropp upp på träet, för att vi skulle vara döda från synder och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår har ni blivit helade.

Bibeln förklarar att Jesus dog som ett försoningsoffer för oss

I nedan passage är altaret som offerplats utbytt till ”korset”. Jesus kropp blev offrat på korset som ett syndoffer till Gud. Den sista meningen är ett citat från Jesaja 53:5, som hör ihop med vers 4 och som betyder ”ta bort” som vi sett tidigare. I Jesaja 53:11-12, är både sabal och nasa översatt i Septuagint med anaphero. ”Han ska bära (sabal/anaphero) deras överträdelser” 

Jesaja 53:6. Vi gingo alla vilse såsom får, var och en av oss ville vandra sin egen väg, men HERREN lät allas vår missgärning DRABBA (paga) honom. 

Andra verser beskriver synden som drabbade Jesus så här:

Rom 8:32. Han, som inte har skonat sin egen Son, utan UTGIVIT honom för oss alla, hur skall han inte också skänka oss allt med honom? 

Ef 5:2. och vandra i kärlek, så som också Kristus har älskat oss och UTGIVIT sig själv för oss till gåva och offer, Gud till en välbehaglig doft.

 1 Tim 2:5. Ty det är en Gud och en medlare mellan Gud och människor nämligen människan Kristus Jesus, 6. som gav sig själv till LÖSEN för alla. Detta vittnesbörd skulle framföras när tiden var inne. 

1 Joh 2:2 Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens.

Joh 1:29 Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: ”Se Guds lamm, som tar bort världens synd

Hebr. 2:17 Därför måste han i allt bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och SONA folkets synder.

Man skulle också kunna skriva en del om prepositionen ”för” som är översatt till huper och anti på Grekiska. Det betyder inte alltid ”i stället för” som vissa anhängare av försoningsläran menar. Så länge som Mose lagar gällde i GT så är alla ”förbannade” genom den eftersom var och en måste följa lagen helt och fullt för att kunna bli renade från sina synder. Det är här djuroffersystemet kommer in. Gal 3:13 säger att Jesus ”blev en förbannelse för vår skull”. Det betyder att han ju dog som ett syndoffer på korset och att vi genom hans blod kan bli renade. Djuroffer är inte längre nödvändiga eftersom Jesus dog för våra synder en gång för alla. Det betyder inte att Jesus bokstavligen blev en förbannelse. Korset är också en symbol för allt det som Jesus gjorde för oss. Genom korset togs synderna bort och lagens förbannelse.

Gal 3:13. Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse, då han blev en förbannelse FÖR (huper) vår skull. Ty det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä.

Psalm 22:6-8 visar att Jesus gick igenom en hel del plågor och orättvisa för vår skull, men inte ”i vårt ställe”. Även Jakob och Johannes var tvungna att dricka samma ”bägare” som den Jesus drack: 

Mark 10:38. Men Jesus sade till dem: Ni vet inte vad ni begär. Kan ni dricka den kalk, som jag dricker, och döpas med det dop, som jag döps med? 39. Då sade de till honom: Ja, det kan vi. Jesus sade till dem: Den kalk som jag dricker skall ni dricka, och med det dop som jag döps med, skall ni döpas 

Utplånade Jesus världens synd på korset? Nej, inte enligt Bibeln, och vi är inte FÖDDA med en garantilapp som säger ”Dina framtida synder är redan utplånade” . Jesus dog som sagt som ett försoningsoffer och möjliggjorde så att våra synder kan totalt utplånas, och detta sker OM vi omvänder oss:

Apg. 3:19 Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade

Hebr. 4: 16 Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid

1 Joh. 1:Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

Albert Barnes:  ”It would follow, further, that those for whom he died could not themselves be held and regarded as guilty. If there has been a transfer of their guilt, it is no longer their own, and they cannot be responsible. Two persons cannot be held responsible for the same offence. If a debt has been paid by a friend, it cannot be demanded of him who originally contracted it. If one could be substituted in the place of another in a penitentiary, and serve out the term of punishment assigned to the original offender, the offender could not be again imprisoned for the crime. If a man who is ‘drafted’ for military service procures a substitute who is accepted, he cannot be made to serve if the substitute dies of disease or is killed in battle. And so, if Christ was literally made ‘sin’ and a ‘curse;’ if he took literally upon himself the sins of men and paid the penalty of the law; if there was a real transferof the whole matter to him, then it would follow that those whose place he took could no longer be held to be guilty,” The Atonement, pages 298-299.

Tertullian – On Repentance, chapter 6 ”For repentance is the price at which the Lord has determined to award pardon: He proposes the redemption of release from penalty at this compensating exchange of repentance. If, then, sellers first examine the coin with which they make their bargains, to see whether it be cut, or scraped, or adulterated, we believe likewise that the Lord, when about to make us the grant of so costly merchandise, even of eternal life, first institutes a probation of our repentance.”
Chapter 9 – ”but inasmuch as by confession satisfaction is settled, of confession repentance is born; by repentance God is appeased.”