Tag Archive | liknelse

Lärdomar om den barmhärtige samariten – inte livslång försörjning åt främlingar

Den barmhärtige samariten – gav inte ekonomisk hjälp till ALLA och ALLAS anhöriga resten av deras liv

En del kristna försöker försvara Sveriges extrema massinvandring, och önskemålet att få fortsätta vara hela världens socialbyrå, genom att påminna om liknelsen med den barmhärtige samariten, men vad kan vi utläsa från liknelsen och vad försöker vi medvetet/omedvetet läsa in i den? Startfrågan till Jesus lyder “vad skall jag göra för att få evigt liv?“, och frågeställaren verkar innerst inne känna till att svaret är “älska Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv”. Ändå argumenterar han vidare för att försöka snärja Jesus, som förklarar genom en liknelse vem “min nästa” är – som vi ska vara barmhärtiga mot.

Lukas 10:25 Då kom en laglärd fram och ville snärja honom och frågade: “Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv?” 26 Jesus sade till honom: “Vad står skrivet i lagen? Vad läser du där?” 27 Han svarade: “Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.”29 Då ville mannen försvara sig och frågade Jesus: ”Vem är då min nästa?”30 Jesus svarade:”En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och råkade ut för rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom. Sedan gav de sig av och lämnade honom där halvdöd. 31 En präst kom händelsevis ner samma väg, och när han fick se mannen gick han förbi. 32 På samma sätt var det med en levit. Han kom till platsen, såg mannen och gick förbi. 33 En samarit som färdades samma väg kom också dit. När han såg mannen, förbarmade han sig över honom. 34 Han gick fram till honom, hällde olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. 35 Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värdshusvärden och sade: Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala när jag kommer tillbaka. 36 Vem av dessa tre tycker du var en nästa för mannen som hade råkat ut för rövare?” 37 Han svarade: ”Den som visade honom barmhärtighet.” Då sade Jesus till honom: ”Gå du och GÖR som han.”

Jesus nämner att en präst var en av dem som passerade förbi, och som en sådan får man förmoda att han var Gudstroende. Trots sin tro så var denna präst inte ordets görare eftersom han ignorerade en person som verkligen var i mycket akut nöd och t o m riskerade att dö. Jesus ber oss att agera som samariten i liknelsen eftersom denne visade barmhärtighet och gjorde gott mot sin nästa. Vilka fler detaljer framkommer i liknelsen?:

Det handlar om en plötslig och mycket akut situation gällande en misshandlad och halvdöd person. Inte om en person som har allmänna ekonomiska problem (permanenta eller ej).
De pengar som utbetalas och utlovas handlar om samaritens egna pengar, som han givetvis själv förfogar över och kan lova ut, utan att blanda in andra människors pengar. Han lovar inte mer än han kan hålla!
Samariten kunde själv se skadorna hos personen och dra rimliga slutsatser över vad det skulle kosta att sköta om honom tills han kunde komma på benen igen. Det handlar alltså dels om vård, men även omkostnader för mat och logi.
Det handlar om en temporär hjälp direkt på plats. Samariten tog inte hem personen till sitt eget hem (eller stad) där han utlovade livslång försörjning åt honom och alla hans anhöriga.
Två denarer (romerska silvermynt), som samariten erbjöd, var värda ungefär två dagslöner, med tanke på att arbetarna i Matteus 20:1-16 tjänade en denar/dag. Han lovade att betala mer i det fall summan inte skulle räcka, men man får förmoda att två denarer ändå låg i närheten av den troliga slutsumman eftersom det var just så mycket som erbjöds. Det känns troligare att samariten snarare betalade värdshusvärden extra mycket för att vara på den säkra sidan. Man får vidare förmoda att samariten verkligen hade så mycket pengar som han viftade med, för inte lär väl Jesus ut i liknelsen att vi ska lova bort pengar vi inte har? Om värdshusvärden skulle vilja ha ytterligare en denar utav samariten efter vårdtidens slut så skulle det vara pinsamt om samariten skamset måste tillstå att han inte har möjlighet att betala extrasumman – trots tidigare löfte!
Antal personer som den barmhärtige samariten hjälpte var EN. Därför borde liknelsen inte ses som en uppmuntran till att vissa medborgare har ett försörjningsansvar för andra folk, och framför allt inte resten av deras liv.
Den barmhärtige samariten knackade inte runt hos andra människor som han manade att hjälpa till även om det skulle orsaka ekonomiska problem för andras hushåll.
Samariten lovade inte att stå för den misshandlade personens privata ekonomi efter vårdtidens slut, och framför allt inte att försörja honom livet ut. Inte heller lovade han att försörja personens fru, barn, föräldrar, etc, vare sig tillfälligt eller livet ut.
Den barmhärtige samariten hjälpte den misshandlade personen av egen fri vilja, och inte av tvång.

Sen kan man förstås dra orimliga slutsatser och hamna i olika diken om man bestämt sig för att missförstå liknelsen. Bara för att samariten hjälpte EN person i liknelsen utesluter förstås inte att han skulle agerat likadant om det var två personer som råkat illa ut, men hur hade utfallet varit om det var 10 eller 20? Tänk om dessa 10-20 personerna dessutom inte var skadade men däremot hade en avsevärt lägre levnadsstandard än samariten? Skulle han ändå ha kravet på sig att ta med allihop till ett härbärge där han lovar ägaren full ersättning för alla utlägg – så länge som behövs för att deras levnadsstandard ska likna hans egen? Det kanske även vore förmätet att titta i sin portmonnä för att se om han skulle ha råd med allt detta – räcker pengarna för 5 personer eller alla 20? – för det kanske vore cyniskt och resultera i att han placerar människor i “vi och dem”? Vad skulle sedan hända när han måste bekänna för ägaren att han inte har råd att infria sitt löfte om full betalning? Eller skulle han helt enkelt ta ett lån för att betala? Men vad händer då om han träffar på ännu fler människor som lever under avsevärt sämre levnadsförhållanden än han själv? Ska han då ta ännu fler lån, samt be alla familjemedlemmar att arbeta längre och hårdare? Är huvudsaken att tanken är god, även om man inte baserar sitt agerande på verkligheten?

När vi hjälper vår nästa borde det handla om en ansvarsfull bedömning angående de egna möjligheterna att hjälpa beroende på tillståndet i den egna ekonomin. Om vi exempelvis har ett försörjningsansvar för andra personer i vårt hushåll så borde vi ta höjd för detta, samt för andra utgifter som vi vet att vi måste hantera på kort eller lång sikt. Vidare borde det vara en självklarhet att försöka hjälpa så många som möjligt med den summa som vi kan avvara, samt se till att det verkligen handlar om de som är mest nödlidande eftersom vi inte kan hjälpa ALLA. Jesus utrotade inte fattigdomen under sin tid (“de fattiga har ni alltid hos er“), och idag har vi heller ingen samlad förmåga att utrota all fattigdom överallt trots att vi på vår planet valt att spendera hur mycket pengar som helst på exempelvis rymdforskning och sökande efter liv på andra planeter och galaxer. Om flera personer samtidigt behöver ekonomisk hjälp så kanske det inte står i vår makt att hjälpa dem allihop, men vi kan hjälpa några.

Prov. 3:27 Neka inte den behövande din hjälp, när det står i din makt att ge den.28 Säg inte till din nästa: “Kom tillbaka senare, i morgon skall jag ge dig”, fastän du kunde hjälpa genast.

Idag hittar vi främst drabbade människor i flyktingläger, men det går förstås att hitta människor i djupaste nöd bara genom att ta en promenad på några gator en sen kväll i ett olyckligt land. De flesta av dem har inga som helst möjligheter att betala människosmugglare stora pengar för att få hjälp att ta sig genom Europa till Sverige som lockar med livslång försörjning för dem och deras anhöriga. Den allra dyraste formen av hjälp, som endast kommer några få tillgodo, och som orsakar stora integrationsproblem, ökad kriminalitet, ökad arbetslöshet och allmän utarmning av vår välfärd, ja det är utan tvekan den massinvandringsväg som Sverige valt. Då handlar det nästan aldrig om akuta nödlägen utan snarare om ett sökande efter ett bekvämare liv i Sverige – som också kan komma alla ens anhöriga till del. Få människor missunnar andra ett bekvämare liv, men Sveriges asylpolitik resulterar i att andra (mycket mer nödställda) blir utan hjälp, och dessutom kollapsar välfärden när få människor bidrar till systemet medan fler och fler utnyttjar samma system. När så även Sverige blivit utarmat och bankrupt så kan vi definitivt inte hjälpa några fler, och det finns risk att de allra rikaste flyr till ett av våra grannländer – som alla har en mer ansvarsfull migrationspolitik.

Det är ingen synd enligt Bibeln att låna ut pengar, men däremot är det en stor börda att stå i skuld till någon så därför bör man givetvis göra allt för att undvika att hamna i en sådan situation. Programmet Lyxfällan i TV3 har lärt oss att inte leva över våra tillgångar och att man får en sund ekonomi om man prioriterar rätt och HÅLLER BUDGET. Om man måste ta lån på lån för att budgeten ska gå ihop så är det något som är ordentligt fel. Även när det gäller en statsbudget så måste man förstås tänka på inkomster, utgifter, och framtida förpliktelser såsom utbetalning av pensioner och a-kassa till allt fler människor.

Ett par saker som Bibeln lär ut:

Man ska hålla det man lovar (och därför inte lova för mycket)
Man ska undvika att sätta sig i skuld om man kan

Dessa två lärdomar hör ofta ihop. Om Sverige vill rädda världen genom att exempelvis skänka 1,5 miljarder till “Palestina”, låna ut 1 miljard till Ukraina, satsa 30 miljoner på miljöprojekt i Karibien, (etc, etc) OCH samtidigt fortsätta att ha skyhög massinvandring, så räcker det inte längre med ännu högre skatter och större lån eftersom vi satt sprätt på pengar vi inte har och lovat enormt mycket mer än vi kan hålla. Det är inte rätt att locka hit tiotusentals människor varje år genom att lova dem livslång försörjning, och sedan i framtiden ta tillbaka löftena och erkänna att vi inte kan hjälpa till mer eftersom skattebetalarna går på knäna och inte kan producera den intäkt som behövs. Bibeln lär inte ut att det är en ynnest att sätta sitt hushåll eller sitt land i pant då man så gärna vill hjälpa andra för att vara en rättrogen godhetsapostel. I det Gamla Testamentet handlar det snarare om en rimlig hjälp såsom tiondegivande, lämna delar av skörden åt fattiga samt hjälpa endast om man har ekonomiskt utrymme för det. Bibeln varnar för att ge handslag, och i Ordspråksboken så kan vi t o m läsa att vi bör kräva pant när det gäller främlingar (ska läsas med Israel som utgångspunkt och på individnivå). Förmodligen beror det på den extra säkerhet som det ger eftersom ingen har råd att sprida pengar vind för våg och hjälpa ALLA främlingar ALLA gånger ÖVERALLT.

Ord. 11:15 Den som går i borgen för en främling råkar illa ut, den som hatar att ge handslag är trygg.

Ord. 6:1 Min son, om du har gått i borgen för din nästa och givit ditt handslag åt en främling, 2 om du har blivit snärjd genom dina ord och fångad genom din muns tal, 3 gör då detta, min son, för att rädda dig, eftersom du har kommit i din nästas våld: Gå och ödmjuka dig och lämna honom ingen ro,

Ord. 17:18 Utan förstånd är den som ger handslag och går i borgen för sin nästa.

Ord. 20:16 Tag hans kläder, när han går i borgen för en annan, kräv pant när det gäller främlingar.

Ord. 27:13 Tag hans kläder, när han går i borgen för en annan, kräv pant då det gäller en främling.

Det är en välsignelse att kunna hjälpa när man har kapacitet att göra så. Man kanske inte har möjlighet att själv starta projekt, sprida evangelium och ge bidrag på plats i andra länder, men då kan man i stället stödja ekonomiskt och hjälpa till med förböner. Alla kan göra något och alla behövs.

Tidigare artikel om den barmhärtige samariten.

Har Gud gett människor ögon som inte ser och öron som inte hör? (Rom. 11:8)

Feb24

Det står skrivet: Gud har gett dem en likgiltighetens ande, ögon som inte ser och öron som inte hör, och detta ända till denna dag (Rom. 11:8)

Gud är verkligen inte den som orsakar så att vissa stackars människor blir så pass andligt blinda och döva så att de inte kan söka eller finna honom, och sedan STRAFFAR dem på domedagen för att de har mage att inte söka honom eller tro på honom (som han själv förhindrade). Men om däremot MÄNNISKOR vänder honom ryggen och gör sina hjärtan stenhårda så kan Gud till slut utlämna dem till ett ovärdigt sinnelag – som de hela tiden själva varit ute efter. OM Gud nu var tvungen att göra människor andligt blinda och döva så borde ju det betyda att de INTE var andligt blinda och döva från början, eller hur? (Det är framför allt en fråga för de som har en reformert/kalvinistisk inriktning och som tror att Gud först måste “väcka” människor så att de ska kunna tro på honom och göra gott.) När vi går igenom de avsnitt i Bibeln som handlar om människor som är andligt blinda och döva så kan vi se att i samtliga fall så är det de själva som orsakat deras tragiska belägenhet. Vi kan också se att Gud FÖRVÄNTADE sig att Israel skulle söka honom och lyda honom eftersom han tydligt visat sig för dem och uppvisat många mirakel. Men eftersom de genom historien visat sig vara motsträviga och rebelliska så har han med rätta varit vred på sitt folk som vägrat ge upp sina falska gudar och sina djupa synder. I Rom 11:7-11 så refererar Paulus till Jesaja, så det är viktigt att vi studerar sammanhanget i Jesaja för att förstå varför människors ögon och öron tillsluts. Gör vi det ser vi att det är deras eget fel.

Rom 11:⁷Vad följer då av detta? Jo, vad Israel strävar efter har det inte uppnått. De utvalda har nått det, men de andra har blivit förstockade. ⁸Det står skrivet: Gud har gett dem en likgiltighetens ande, ögon som inte ser och öron som inte hör, och detta ända till denna dag. ⁹Och David säger: Må deras bord bli en snara och ett nät, en fälla och ett straff för dem. ¹⁰Må deras ögon bli förmörkade, så att de inte ser, och böj deras rygg för alltid.¹¹Jag frågar nu: Inte har de väl snubblat för att de skulle falla? Visst inte. Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att detta skulle väcka deras avund.

Jesaja 29:9 Häpna och förundras, stirra er blinda, ja, var blinda. De är druckna, men inte av vin, de raglar, men inte av starka drycker.¹⁰Ty Herren har utgjutit över er en ande med djup sömn och tillslutit era ögon. Han har höljt mörker över profeterna och över siarna, era ledare.¹¹All uppenbarelse har för er blivit som orden i en förseglad bok. Räcker man en sådan bok åt någon som kan läsa och säger: “Läs detta,” så svarar han: “Jag kan det inte, den är ju förseglad.” ¹²Och räcker man den åt någon som inte kan läsa och säger: “Läs detta”, så svarar han: “Jag kan inte läsa.”¹³Herren har sagt: Eftersom detta folk nalkas mig med sin mun och ärar mig med sina läppar men låter sitt hjärta vara långt ifrån mig, är fruktan för mig bara ett inlärt människobud.¹⁴Se, DÄRFÖR skall jag ännu en gång göra underbara ting med detta folk, ja, underbara och förunderliga. De visas vishet skall förgå, de förståndigas förstånd skall förmörkas.

Jesaja 44:9 De som tillverkar avgudar är alla idel tomhet, deras kära gudar kan inte hjälpa. Deras egna vittnen ser inget och förstår inget. Därför måste de komma på skam.—17 Men av det som är kvar gör man en gud, en avgudabild. För den faller man ner och tillber. Man bönfaller inför den och säger: “Rädda mig, för du är min gud.” ¹⁸Dessa människor vet ingenting och förstår ingenting, ty deras ögon är tillslutna, så att de inte ser, och deras hjärtan, så att de ingenting begriper.¹⁹Ingen har så mycken eftertanke, så mycket vett eller förstånd att han säger: “En del av det har jag bränt upp i eld, på kolen har jag bakat bröd och stekt kött och har nu ätit. Skulle jag då av resten göra en avskyvärd avgud? Skulle jag falla ner för ett stycke trä?” ²⁰Den som lever av aska är förledd av ett vilselett hjärta, så att han inte kan rädda sin själ eller tänka: “Är det inte lögn det jag håller i min högra hand?”

Ps. 69:22 De gav mig galla att äta och ättika att dricka i min törst.²³Låt deras bord framför dem bli en snara och en fälla för de säkra. ²⁴Låt deras ögon bli förmörkade så att de ej ser, låt deras höfter ständigt vackla. ²⁵Utgjut din vrede över dem, låt din vredesglöd hinna upp dem.

Jesus uppmanar här nedan folket att TRO PÅ LJUSET så att inte mörkret övervinner dem. OM vi väljer att tro på honom så kan vi bli ljusets barn. Eftersom Jesus uppmanar oss till detta så betyder det att vi har chans att uppnå det han utlovar, och det gäller oss alla. Trots att Jesus gjorde många mirakel så trodde fariséerna inte på honom, och det beror på att de inte ville komma till ljuset för att få liv. Då blir de i stället förblindade när de är kvar mörkret.

Joh. 12:³⁵Jesus sade till dem: “Ännu en kort tid är ljuset ibland er. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. ³⁶Tro på ljuset, medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn.” När Jesus hade sagt detta drog han sig tillbaka och dolde sig för dem.³⁷Fastän han hade gjort så många tecken inför dem, trodde de inte på honom. ³⁸Så uppfylldes profeten Jesajas ord: Herre, vem trodde vad som predikades för oss, och för vem var Herrens arm uppenbarad? ³⁹Alltså kunde de inte tro. Jesaja har också sagt: ⁴⁰Han har förblindat deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de inte ser med sina ögon och förstår med sina hjärtan och vänder om och blir botade av mig.

Joh. 3:¹⁹Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda. ²⁰Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. ²¹Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud.”

Joh. 12:38 är en referens till bland annat detta avsnitt:

Jesaja 6:9 Och jag hörde Herrens röst. Han sade: “Vem skall jag sända och vem vill vara vår budbärare?” Då sade jag: “Här är jag, sänd mig!” ⁹Han sade: “Gå och säg till detta folk: Ni skall höra och höra, men inte förstå, och ni skall se och se, men inte begripa.¹⁰Förhärda detta folks hjärta, gör deras öron döva och deras ögon blinda, så att de inte ser med sina ögon, hör med sina öron eller förstår med sitt hjärta och vänder om och blir helade.“Då frågade jag: “Hur länge, Herre?” Han svarade: “Till dess städerna blir öde och ingen bor i dem, husen blir utan folk och landet ligger öde och övergivet.¹²Herren skall sända folket långt bort, och ödsligheten skall bli stor i landet. ¹³När bara en tiondel är kvar i det, skall även den ödeläggas som en terebint eller en ek, av vilken en stubbe lämnas kvar när den fälls. Den stubben skall vara en helig säd.”

Jämför också med nedan parti där vi kan se att Paulus beskyller människorna själva för sin blindhet och dövhet:

Apg 28:²³De bestämde en dag för honom, och då kom ännu fler till hans bostad. För dem förkunnade han Guds rike och vittnade om det, och han försökte övertyga dem om Jesus, både utifrån Mose lag och profeterna. Och det höll han på med från morgonen ända till kvällen.²⁴Somliga lät sig övertygas av hans ord, men andra ville inte tro. ²⁵Eftersom de inte kunde komma överens skildes de åt, sedan Paulus hade sagt detta enda ord: “Den helige Ande talade rätt genom profeten Jesaja till era fäder ²⁶när han sade: Gå till detta folk och säg: Även om ni hör, skall ni inte förstå, och även om ni ser, skall ni inte inse.²⁷TY detta folks hjärta är förstockat. De hör illa med sina öron, och DE SLUTER sina ögon, SÅ ATT de inte ser med ögonen eller hör med öronen eller förstår med hjärtat och vänder om, så att jag får bota dem. ²⁸Därför skall ni veta att denna Guds frälsning är sänd till hedningarna, och de kommer att lyssna.”

Andra verser i Joh. 12 visar på människans fria vilja och ansvar att söka och komma till Gud. Självfallet skulle Gud aldrig stänga dörren för människor för att sedan fråga dem varför de aldrig sökt honom. Vi kan läsa att det finns ett alternativ att faktiskt förkasta Jesus, och självfallet är detta emot Guds vilja.

Joh. 12:²⁵Den som älskar sitt liv förlorar det, och den som hatar sitt liv i den här världen, han skall bevara det och vinna evigt liv. ²⁶Om någon vill tjäna mig, skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon tjänar mig, skall min Fader ära honom.—⁴²Ändå var det många, även bland medlemmarna i Stora rådet, som trodde på honom. Men för fariseernas skull ville de inte bekänna det, för att de inte skulle bli uteslutna ur synagogan. ⁴³De ville hellre bli ärade av människor än av Gud.—⁴⁶Jag är ljuset som har kommit till världen, för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret.—⁴⁸Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare över sig: det ord som jag har talat skall döma honom på den yttersta dagen.

Nedan kan vi läsa om människor som inte vill ha något med Gud att göra, och som har ögon som inte ser och öron som inte hör. De anses vara dåraktiga i Guds ögon för att de försatt sig i en sådan situation. Självfallet skulle aldrig Gud orsaka så att människor gör uppror mot honom, och vi kan läsa att det är deras MISSGÄRNINGAR som får dem att bli separerade från Gud och gå miste om allt det goda.

Jer 5:¹⁹Om ni då frågar: “Varför har Herren, vår Gud, gjort oss allt detta?” skall du svara dem: “Liksom ni har övergivit mig och tjänat främmande gudar i ert eget land, skall ni nu få tjäna främlingar i ett land som inte är ert.”—²¹Hör detta, du dåraktiga folk utan förstånd! Ni har ögon och ser inte, ni har öron och hör inte.—. ²³Men detta folk har ett motsträvigt och upproriskt hjärta. De har vänt sig bort och gått sin egen väg. ²⁴De säger inte i sina hjärtan:”Låt oss frukta Herren, vår Gud, honom som ger regn i rätt tid både höst och vår och som ger oss de bestämda skördeveckorna.”²⁵Era missgärningar har nu bringat detta i olag, era synder håller detta goda borta från er. ²⁶Ty bland mitt folk finns ogudaktiga människor. De ligger i bakhåll liksom fågelfängaren ligger på lur, de sätter ut snaror och fångar människor.²⁷Som en bur full av fåglar så är deras hus fulla av svek. Därför har de blivit stora och rika, de har blivit feta och skinande.²⁸Deras onda gärningar vet inte av någon gräns, de dömer inte rättvist, de verkar inte för den faderlöses sak och hjälper inte den fattige att få sin rätt. ²⁹Skulle jag inte straffa dem för sådant? säger Herren. Skulle jag inte hämnas på ett hednafolk som detta? ³⁰Förfärliga och fruktansvärda ting sker i landet.³¹Profeterna profeterar lögn, och prästerna styr efter deras råd. Så vill mitt folk ha det. Men vad skall ni göra när slutet på detta kommer?

Ännu fler verser som visar att människor har ögon som inte ser och öron som inte hör – pga att de själva gjort sina hjärtan hårda

Hes. 12:²“Du människobarn, du bor mitt ibland ett upproriskt folk. De har ögon att se med, men ser inte. De har öron att höra med, men hör inte, EFTERSOM de är ett upproriskt folk. ³Du människobarn, gör dig i ordning för att gå i landsflykt. Gå i landsflykt inför deras ögon på ljusa dagen, vandra bort från din plats till en annan ort inför dem. Kanske skall de då inse att de är ett upproriskt folk.

Sakaria 7:10 Förtryck inte änkan och den faderlöse, främlingen och den fattige och tänk inte ut ont mot varandra i era hjärtan.”¹¹Men de ville inte ge akt på detta utan var upproriska och stängde till sina öron så att de inte hörde. ¹²De gjorde sina hjärtan hårda som diamant så att de inte hörde den undervisning och de ord som Herren Sebaot genom sin Ande hade sänt genom gångna tiders profeter. Därför kom stor vrede från Herren Sebaot. ¹³Och liksom de inte ville höra när han ropade, vill jag inte höra när de ropar, sade Herren Sebaot.

Ps 135:15 Hednafolkens avgudar är silver och guld, verk av människohänder. ¹⁶De har mun men talar inte, ögon men ser inte,¹⁷de har öron men hör inte, ingen andedräkt finns i deras mun.¹⁸De som har gjort dem kommer att likna dem, ja, alla som förtröstar på dem.

5 Mos. 29:²Mose kallade samman hela Israel och sade till dem: Ni har sett allt vad Herren har gjort inför era ögon i Egyptens land med farao och alla hans tjänare och hela hans land, ³de stora prövningar som du med egna ögon har sett, de stora tecknen och undren. ⁴Men ännu till denna dag har Herren inte gett er hjärtan till att förstå, ögon till att se och öron till att höra.—¹⁸Men bland er får det inte finnas någon man eller kvinna, någon släkt eller stam som i sitt hjärta i dag vänder sig bort ifrån Herren, vår Gud, för att gå bort och tjäna dessa hednafolks gudar. Bland er får det inte finnas någon rot som frambringar gift och malört, ¹⁹så att någon som hör detta edsförbunds ord välsignar sig i sitt hjärta och tänker att det skall gå honom väl, där han vandrar i sitt hjärtas hårdhet. Ty då skall hela landet, både vått och torrt, förgås.²⁰Herren skall inte vara villig att förlåta honom. Herrens vrede och nitälskan skall då vara som en rykande eld mot den mannen, och varje förbannelse som är uppskriven i denna bok kommer att vila på honom, och Herren skall utplåna hans namn under himlen. —²⁴ja, alla folk skall då säga: “Varför har Herren gjort så mot detta land? Varför brinner hans vrede så starkt?”²⁵Och man skall svara: “Därför att de övergav det förbund som Herren, deras fäders Gud, slöt med dem när han förde dem ut ur Egyptens land. ²⁶De gick bort och tjänade andra gudar och tillbad dem, gudar som de inte kände och som han inte hade tilldelat dem.

Markus 8:¹⁷Jesus märkte det och frågade dem: “Varför säger ni att ni inte har bröd? Begriper och förstår ni ännu ingenting? Har ni ett hjärta som är så hårt? ¹⁸Har ni ögon och ser inte och öron och hör inte? Kommer ni inte ihåg ¹⁹när jag bröt de fem bröden åt de fem tusen? Hur många korgar fulla med brödstycken fick ni då?” De svarade: “Tolv.”

Verser som visar att människor kan och bör söka Gud så att de kan finna honom och få liv

Jeremia 29:13 Ni skall söka mig, och ni skall också finna mig om ni sökermig av hela ert hjärta.

Jesaja 55:6 Sök Herren medan han låter sig finnas, åkalla honom medan han är nära.

1 Krönikeboken 28:9 Du, min son Salomo, må lära känna din fars Gud och tjäna honom med hängivet hjärta och med villig själ, ty Herren rannsakar alla hjärtan och förstår alla uppsåt och tankar. Om du söker honom, låter han sig finnas av dig, men om du överger honom, då förkastar han dig för evigt.

2 Krönikeboken 15:2 Han gick ut mot Asa och sade till honom: “Hör mig, du Asa, och ni hela Juda och Benjamin. Herren är med er när ni är med honom, och om ni söker honom låter han sig finnas av er. Men om ni överger honom kommer han att överge er

Rom. 10:¹⁶Men alla ville inte lyda evangeliet. Jesaja säger:Herre, vem trodde vår predikan? ¹⁷Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord. ¹⁸Men nu frågar jag: Har de kanske inte hört? Jo, mer än så: Deras röst har gått ut över hela jorden och deras ord till världens ändar. ¹⁹Jag frågar också: Har Israel kanske inte förstått? Först säger Mose: Jag skall väcka er avund mot ett folk som inte är ett folk, mot ett folk utan förstånd skall jag väcka er vrede. ²⁰Och Jesaja går så långt att han säger: Jag lät mig finnas av dem som inte sökte mig, jag uppenbarade mig för dem som inte frågade efter mig. ²¹Men om Israel säger han: Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett olydigt och trotsigt folk.

Jesaja 65:1 Jag låter mig sökas av dem som inte frågade efter mig, jag låter mig finnas av dem som inte sökte mig. Till ett folk som inte åkallade mitt namn sade jag: “Här är jag, här är jag.“²Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett trotsigt folk, som vandrar på den väg som inte är god, som följer sina egna tankar, ³ett folk som ständigt kränker mig rakt i ansiktet. De bär fram offer i trädgårdar och tänder offereld på tegelaltaren

Jesaja 45:19 I hemlighet har jag inte talat på en mörk plats på jorden. Jag har inte sagt till Jakobs avkomlingar: “Förgäves skall ni söka mig.” – Jag är Herren, som talar sanning och förkunnar vad som är rätt.—Vänd er till mig och bli frälsta, ni jordens alla ändar, ty jag är Gud och det finns ingen annan.

Fariséerna gjorde det dåliga valet att inte följa efter Jesus, lyssna på honom och försöka förstå honom och evangeliet. I stället försökte de att hitta fel så att de skulle kunna få skäl att sätta dit Jesus inför Stora Rådet. Därför talade Jesus i liknelser. Ville man förstå honom så hade man möjligheter till det, men om man beslutat sig för att i stället söka efter fel och göra sitt hjärta hårt så fanns även detta alternativ. Om människor varit förutbestämda till himmel eller helvete redan innan jordens början så hade förstås Jesus inte behövt tala i liknelser för att dölja något som redan är dolt. Om vissa människor är utvalda till frälsning så skulle det inte spela någon som helst roll om Jesus talade i liknelser eller inte eftersom människors kunskap och förutbestämda slutdestination inte skulle kunna ändras på minsta vis.

Lukas 8:¹⁰Han svarade: “Ni har fått nåden att förstå Guds rikes hemligheter, men de andra får dem i liknelser, för att de skall se och ändå inte se och höra och ändå inte förstå.

Jesus varnar sina lärljungar i samma kapitel att de måste ta sig i akt på vad de hör och att de måste handla efter vad de hörsammat, vilket betyder att det finns en risk för motsatsen:

Lukas 8:⁸Ge därför akt på vad ni hör. Ty den som har skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han tror sig ha.—²¹Han svarade dem: “Min mor och mina bröder är de som hör Guds ord och handlar efter det.”

Vi kan komma till Gud och lära känna honom, och Bibeln säger inte att vi först måste “väckas” på något sätt för att kunna komma. Gud kallar oss och vi måste välja att komma eller inte. Kommer vi till honom så måste vi först tro att han är, och då har vi även möjlighet att få vet mer om DJUPEN i Gud. Vi kan alltså få ännu mer vishet och ledning.

Hebr. 11:⁶Men utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Ty den som kommer till Gud måste tro att han är till och belönar dem som söker honom.

1 Kor. 2:⁹Men vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom. ¹⁰Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utforskar allt, också djupen i Gud.

Romarbrevet 1

Det finns inget bättre avsnitt än Rom 1:18-32 för att visa på hur människor tar avstånd från Gud trots att de vet bättre. DÄRFÖR utlämnade Gud dem till ett ovärdigt sinnelag.

Rom. 1:¹⁸Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. ¹⁹Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem.²⁰Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt.²¹Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. ²²De påstod att de var visa, men de blev dårar. ²³De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. ²⁴Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar. ²⁵De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen.²⁶Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga. ²⁷På samma sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män bedrev otukt med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse. ²⁸Och eftersom de inte ansåg det vara något värt att ha kunskap om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag, så att de gjorde sådant som är mot naturen. ²⁹De har blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. ³⁰De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter och tänker ut allt ont. De lyder inte sina föräldrar, ³¹är oförståndiga och trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. ³²Sådant gör de, fastän de mycket väl känner till Guds rättvisa dom, att de som handlar så är värda döden. Ja, de samtycker också till att andra gör det.

Enda skillnaden mellan fåren och getterna i Liknelsen är vad de GJORDE och INTE GJORDE

Feb14

Jesus säger i Jn 5:29 att vid vid uppståndelsen som kommer de som gjort det goda att komma till livets uppståndelse och de som gjort det onda till domens uppståndelse. Jakob, Paulus, Johannes och Petrus säger samma sak:

Joh. 5:28 Förundren eder icke över detta. Ty den stund kommer, då alla som äro i gravarna skola höra hans röst 29 och gå ut ur dem: de som hava GJORT vad gott är skola uppstå till LIV, och de som hava GJORT vad ont är skola uppstå till DOM.

Jak. 2:13 Ty domen skall utan barmhärtighet drabba den som icke har visat barmhärtighet; barmhärtighet åter kan frimodigt träda fram inför domen.

Rom 8:13. Ty om ni LEVER EFTER KÖTTET, så skall ni DÖ, men om ni dödar kroppens gärningar genom Anden, så skall ni LEVA.

John 14:23. Jesus svarade och sade till honom: Om någon älskar mig, skall han hålla mitt ord. Och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. 24. Men den som inte älskar mig, han håller inte mina ord. Och det ord ni hör är inte mitt, utan Faderns, som har sänt mig.

1 Pet 2:11 Mina älskade, jag förmanar er såsom gäster och främlingar, att ni aktar er för de köttsliga begärelserna, som strider mot SJÄLEN.

Vad vi GÖR påverkar alltså om vi kommer till Guds rike eller ej (även om vi förstås måste tro på att Jesus är Gud i köttslig form som dött som ett syndoffer för oss och renat oss med sitt blod). Hela Bibeln är överfull av uppmaningar att vi måste GÖRA saker för att bli frälsta (inte förlora salt, gå igenom den trånga porten, hålla ut till änden, bära vårt kors dagligen, etc) och detta kan vara förbluffade för oss eftersom vi under en lång tid i Sverige varit influerade av Martin Luther som inte var särskilt förtjust i Jakobsbrevet (enligt hans egna ord) eftersom Jakobsbrevet lär saker såsom:

Jak. 2:20 Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? 21 Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom GÄRNINGAR, när han bar fram sin son Isak på altaret?

Martin Luther myntade ju begreppet “frälst av tro allena” trots att Bibeln säger att vi INTE är frälsta av tro allena. Vi har också fått för oss att om vi rör minsta finger för att försöka frälsa oss själva så är det “gärningslära” som vore den värsta teologiska tabben (och synden) under solen. Självklart kan vi inte frälsa oss själva eftersom vi alla är i behov av att bli renade i Jesu blod, och vi kan inte heller förtjäna frälsning av något som vi gör ELLER tror, men det finns ändå VILLKOR för frälsningen och det är att vi tror, omvänder oss och LYDER Gud. Alltså något som vi GÖR. Matteus 25 innehåller tre liknelser som alla har poängen att vad vi GÖR påverkar vår slutdestination – himmel eller helvete. Detta sägs vara en irrlära i våra kyrkor idag men Bibeln håller inte med. Läs liknelsen om fåren och getterna. Både får och getter trodde på den som de samtalade med – Guds son – och även DEMONER accepterar att Jesus är Guds son och bekänner det till och med högt! Det räddar dem inte, vilket var Jakobs poäng. Tro utan gärningar är död.

Människosonens dom

Matt 25:31 När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron. 32 Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja dem från varandra, som en herde skiljer fåren från getterna. 33 Och fåren skall han ställa på sin högra sida och getterna på den vänstra. 34 Då skall konungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse. 35 Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. 36 Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig. 37 Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? 38 Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig eller naken och klädde dig? 39 Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig? 40 Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.

41 Sedan skall han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. 42 Ty jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka. 43 Jag var främling och ni tog inte emot mig, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte. 44 Då skall de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig inte? 45 Då skall han svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. 46 Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.”

Skillnaden mellan fåren och getterna är alltså vad de GÖR. Fåren hamnar på den högra sidan och det är de som GJORT något bra (rättfärdighet), och getterna hamnar på den vänstra sidan och det är de som INTE GJORT något bra. De har INTE visat barmhärtighet. Brist på frukt kan alltså förhindra oss att komma in i Guds rike. Det kan vi även läsa i Joh. 15, där grenarna huggs av och kastas i elden pga brist på frukt. Vi är inte frälsta genom att tro på ett färdigt “paket” och inget mer. Egentligen kan vi jämföra med änglarna i begynnelsen. Jag tror inte att de hade några problem med att “tro på Gud”, och att se honom som den skapare som han är. Ändå kan vi läsa att 1/3 av dem föll när de följde Lucifer i hans spår. Det var återigen vad de GJORDE som påverkade utvecklingen av historien – de kommer ju i framtiden att kastas i den eviga elden som förberetts åt dem pga det som de valt att göra.

De andra liknelserna i Matteus 25 är de välkända liknelserna om de Tio jungfrurna och den om Talenterna. Alla tio jungfrurna “trodde” på brudgummen och väntade på hans återkomst. Vad de GJORDE och INTE GJORDE är vad som sedan påverkade förloppet. Alla väntade på brudgummen och visste att han skulle komma och alla hade lampor. Men hälften av tjejerna hade valt att inte ta med någon extra olja till dem trots att det kanske skulle behövas. Vi kan se att det förmodligen handlade om reservolja eftersom de oförståndiga tjejerna menade att lamporna ju “slocknar” för dem, vilket betyder att det åtminstone fanns olja i lamporna från början. De hade alltså en gång varit tända, men lamporna HÖLL INTE UT TILL SLUTET. Vi är tillsagda av Jesus att vi måste hålla ut till änden för att bli frälsta. De förståndiga tjejerna hade valt att ta med extra olja, och det var ett bra val. Våra val spelar roll! Likaså visar liknelsen om Talenterna att våra val och vårt agerande påverkar utgången, och det handlar även här om evigt liv (med tillhörande belöningar) eller evig förtappelse.

Jag vet att jag skriver mycket om omvändelse och rättfärdighet på min blogg, men det är för att det känns som det är ämnen som inte är särskilt vanliga eller populära, trots att det är så viktiga ämnen eftersom SJÄLEN är i fara. Djävulens enda mål är att få oss att SYNDA så att vi INTE kommer in i Guds rike. Han FRESTAR oss och försöker ge oss URSÄKTER för att synda. Jag tror att djävulen gärna vill invagga oss i tron att det räcker med att tro för att bli frälst UTAN gärningar (frukt) och att synd inte separerar oss från Gud. Vore det inte fruktansvärt om han fick oss att tro “Vad skönt att Gud älskar mig precis som jag är, och att han ser mig som rättfärdig trots att jag lever i orättfärdighet, och att det räcker med att TRO på honom för att bli frälst” OM detta inte är sant? Tänk att på domedagen behöva säga…”Oops!”

1 Peter 4:18 Och om den rättfärdige med knapp nöd bliver frälst, hur ska det då gå den ogudaktige och syndaren?

Fariséen och publikanen – Skillnaden är att publikanen omvände sig

Nov15

Fariséen och publikanen som gick till helgedomen för att be

En del missförstår Jesus liknelse i Lukas 18:9-14 och förstår den som att Jesus varnar människor för att fokusera för mycket på att lyda Guds lag eftersom det kan få dem att bli högmodiga och självgoda, och de menar också att SYNDARE å andra sidan kan vara frälsta (i sin synd) eftersom publikanen i liknelsen ju var en syndare och deklarerades som rättfärdig av Jesus själv. De säger alltså antingen öppet eller mellan raderna att det finns risker med att lyda Guds lag för mycket och även att synd inte alltid separerar oss från Gud eftersom det var publikanen och inte fariséen som gick hem rättfärdig.

Vad de missar är att publikanen till skillnad mot fariséen ERKÄNDE sin synd, OMVÄNDE sig och bad en renhjärtad bön till Gud. DÄRFÖR blev han renad från sina synder och förklarades som RÄTTFÄRDIG. Gud skulle aldrig ljuga och deklarera att en oomvänd syndare är “rättfärdig” om så inte är fallet. Ingenting oheligt ska komma in i hans rike, och synd smutsar ner oss och separerar oss alltid från Gud. Fariséen i liknelsen var orättfärdig eftersom han inte ansåg att han hade synd i sitt liv och därmed inte heller ansåg att det fanns någonting att ursäkta eller omvända sig från. Det är sant att man inte behöver ursäkta sig om man inte har gjort sig skyldig till någon synd, men om så inte är fallet så är man i fara när man inte gör någonting åt sin orenhet. Denna farisé var en hycklare.

Tvärt emot vad många tror så var inte fariséernas problem att de lydde lagen för mycket, utan för att de lydde lagen för litet. De var säkert duktiga på den ceremoniella delen av lagen, men de brast flera gånger vad gäller den mycket viktigare delen; den moraliska delen av lagen. Med “den moraliska delen” menar jag Tio Guds bud, vilka även de dubbla kärleksbuden är byggda på. Dessa bud kom inte med Mose utan de har funnits sedan tidernas begynnelse. Även under Adam och Evas tid var det förbjudet att mörda, stjäla, ljuga, etc. Dessa bud ska finnas i våra hjärtan och vi är aldrig befriade från att följa dem. Jesus säger:

Matt. 5:¹⁹Därför, den som upphäver ett av de minsta bland dessa bud och LÄR MÄNNISKORNA SÅ, han skall räknas för en av de MINSTA i himmelriket; men den som håller dem och LÄR människorna så, han skall räknas för stor i himmelriket.²⁰Ty jag säger eder, att om eder rättfärdighet icke övergår de skriftlärdes och fariséernas, så skolen I icke komma in i himmelriket.

Jesus säger alltså inte att vi bör slappna av vad gäller hans bud för att vår TRO är nog, eller att det inte längre är så noga med buden eftersom vi lever under nåden och inte under lagen, eller att Jesu blod alltid täcker upp för våra synder oavsett omständigheter, eller att vi riskerar att bli som självgoda fariséer om vi fokuserar för mycket på buden. Han säger tvärt om att om VÅR (inte Jesus) rättfärdighet inte övergår fariséernas så kommer vi inte in i hans rike. Vidare så är det farligt att lära andra människor att det inte längre är så noga med att lyda Guds bud eftersom det skulle innebära att vi blir MINST i himmelriket om vi överhuvudtaget kommer ditin. Det kan hända att det finns kristna som verkligen lever efter budorden samtidigt som de tyvärr lär andra människor att det finns stor frihet vad gäller buden och att det inte längre är ett krav att lyda budorden eftersom det endast innebär reducerade gåvor i himlen. De riskerar då att få en lägre plats i Guds rike om de till andra lär ut att det är “tro allenast utan gärningar” som gör oss frälsta och/eller att vi kan behålla vår frälsning trots att vi har synd i våra liv.

1 Petrusbrevet 4:18 Och om den rättfärdige med knapp nöd bliver frälst, »huru skall det då gå den ogudaktige och syndaren?

Men om vi håller oss nära Gud så klarar vi att lyda buden. Bibeln säger att hans bud INTE är tunga, och att vårt ok är lätt. Tack och lov känner många kristna att det är en självklarhet att vara Gud trogna, men vi måste se upp så att vi även lär ut hela sanningen till andra. Det är viktigt att predika OMVÄNDELSE och vikten att inte tjäna två herrar eftersom vi blir slavar under den vi lyder.

Liknelsen om fariséen och publikanen

Matt. 18:9Ytterligare framställde han denna liknelse för somliga som förtröstade på sig själva och menade sig vara rättfärdiga, under det att de föraktade andra:10»Två män gingo upp i helgedomen för att bedja; den ene var en farisé och den andre en publikan. 11Fariséen trädde fram och bad så för sig själv: ‘Jag tackar dig, Gud, för att jag icke är såsom andra människor, rövare, orättrådiga, äktenskapsbrytare, ej heller såsom denne publikan.12Jag fastar två gånger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag förvärvar.’ 13Men publikanen stod långt borta och ville icke ens lyfta sina ögon upp mot himmelen, utan slog sig för sitt bröst och sade: ‘Gud, misskunda dig över mig syndare.’ — 14Jag säger eder: Denne gick hem igen rättfärdig mer an den andre. Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, men den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.»

Exempel på människor i Bibeln som förlorat sin frälsning

Jul19

Förutom apostlarna Petrus och Judas, och kungarna Salomo och Saul (se separata bloggartiklar om dem) så följer här andra exempel på människor i Bibeln som förlorat sin frälsning. Slutgiltigt frälst är man i och för sig inte förrän man har tillryggalagt hela sitt liv och träder in i Guds rike, men vi kan ändå uttrycka det som att man är “frälst” om man för tillfället är andligen levande.

DEMAS

Paulus var av förståeliga skäl kräsen om vem han kunde tänka sig till medarbetare, och ett exempel på detta är när han gjorde avslag vad gäller Johannes Markus pga hans tidigare förflutna (Apg 15:37-41). Demas började som medarbetare till Paulus men övergav honom senare. Vi vet att vi kan bedöma en kristen pga hans frukt, och även Paulus hade möjlighet att göra en sådan bedömning. Uppenbarligen så hade Demas ursprungligen bra frukt eftersom Paulus accepterade honom som medarbetare.

2 Tim 4:1010. Ty Demas har av kärlek till denna världen ÖVERGETT mig och rest till Thessalonike, Krescens till Galatien, Titus till Dalmatien

1 John 2:15. Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen, så är inte Faderns kärlek i honom.

Jakob 4:4. Ni horkarlar och horkvinnor, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara världens vän blir Guds fiende.

SIMON

Apg 8:12. Men när de nu trodde Filippus som predikade evangelium om Guds rike och om Jesu Kristi namn, lät de döpa sig, både män och kvinnor. 13. Då trodde även Simon själv, och när han var döpt, höll han sig stadigt till Filippus. Och då han såg sådana tecken och kraftgärningar ske, blev han mycket förvånad.14. Då nu apostlarna som var i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de Petrus och Johannes till dem.

Apg 8:20. Då sade Petrus till honom: Fördömd vare du med dina pengar, eftersom du menar att Guds gåva kan fås för pengar.21. Du har varken del eller lott i detta ord, eftersom ditt hjärta inte är rätt inför Gud. 22. Omvänd dig därför från din ondska och be till Gud att det du tänkt i ditt hjärta må, om möjligt, bli dig förlåtet.23. Ty jag ser att du är full av bitter galla och bunden i orättfärdighetens boja. 24. Då svarade Simon och sade: Be ni till Herren för mig, så att ingenting av det ni har sagt skall hända med mig.

HYMENAEUS OCH FILETOS + några andra kristna i farozonen

1 Tim 1:18. Detta bud ger jag dig, min son Timoteus, i enlighet med de profetiska ord, som en gång uttalades över dig, så att du med dem kan strida den goda striden, 19. och behålla tron och ett gott samvete, vilket somliga har stött bort från sig och därigenom lidit SKEPPSBROTT i tron (shipwreck their faith KJV) . 20. Till dem hör Hymeneus och Alexander, som jag har överlämnat åt Satan, för att de skulle lära sig att inte häda.

2 Tim 2:17. och deras tal skall sprida sig som en cancertumör. Till dem hör Hymeneus och Filetus, 18. som har kommit bort (have erred KJV) från sanningen, när de säger att uppståndelsen redan har skett och så förvänder (destroy KJV) tron hos somliga.

VISSA LÄRLJUNGAR

Joh. 6:66. Från den tiden drog sig många av hans lärjungar tillbaka och vandrade inte längre med honom.

UNGA KRISTNA ÄNKOR

1 Tim 5:11. Men de unga änkorna skall du avvisa. Ty när begäret vaknar vänder de sig bort från Kristus och de vill gifta sig, 12. och de drar domen över sig, eftersom de har brutit sin första tro. —14. Därför vill jag, att unga änkor gifter sig, föder barn, förestår var och en sitt hus och inte ger motståndaren anledning till att tala illa om dem.15. Ty några har redan vänt sig bort och följt Satan.

TROENDE som älskar pengar för mycket

1 Tim. 6:10. Ty penningbegäret är en rot till allt ont, vilket somliga har haft lust till och därigenom förts bort (erred from the faith (KJV) från tron och vållat sig själva många bedrövelser.

Ords. 30:8 Låt fåfänglighet och lögn vara fjärran ifrån mig; och giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom, men låt mig få det bröd mig tillkommer. 9Jag kunde eljest, om jag bleve alltför matt, förneka dig, att jag sporde: »Vem är HERREN?» eller om jag bleve alltför fattig, kunde jag bliva en tjuv, ja, förgripa mig på min Guds namn.

SVAGA KRISTNA

1 Kor. 8:10. Ty om någon får se dig, du som har kunskap, sitta till bords i avgudahus, skall då inte hans samvete om han är svag, bli stärkt till att äta avgudaoffer? 11. Och så går den svage brodern, som Kristus har lidit döden för, genom din kunskap förlorad. 12. När ni på detta sätt syndar emot bröderna och sårar deras svaga samveten, då syndar ni mot Kristus.

NYOMVÄNDA KRISTNA FÖRSAMLINGSLEDARE

1 Tim 3:1 Han skall inte vara nyomvänd, för att han inte skall bli uppblåst och falla under djävulens dom.7. Han måste också ha ett gott vittnesbörd av dem som är utanför för att han inte skall utsättas för smädelse och falla i djävulens snara.

DEN FÖRLORADE SONEN

Lukas 15:24. Ty denne min son var död och har fått liv IGEN, han var förlorad och är återfunnen. Och de började göra sig glada. (Notera att den förlorade sonen vad spirituellt död och ändå tog han ett moraliskt gott beslut att återvända till sin Fader. Det krävdes alltså inget “uppväckande” av Fadern först för att han skulle kunna söka Gud. Den förlorade sonen gick från liv, till död till liv igen.)

KRISTNA GALATER OCH HEBREER

Gal 1:6 Det förundrar mig att I så hastigt avfallen från honom, som har kallat eder till att vara i Kristi nåd, och vänden eder till ett nytt evangelium.

Hebr. 6:4Ty dem till vilka ljuset en gång har kommit, och som hava smakat den himmelska gåvan och blivit delaktiga av helig ande, 5och som hava fått smaka det goda gudsordet och den tillkommande tidsålderns krafter, 6men som ändå hava avfallit — dem är det omöjligt att återföra till ny bättring, eftersom de på nytt korsfästa Guds Son åt sig och utsätta honom för bespottelse.

TJÄNARE i ett par liknelser (tjänare är de som har en relation med sin Herre):

Lukas 12:45. Men om den tjänaren säger i sitt hjärta: Det dröjer innan min herre kommer igen, och han börjar slå tjänarna och tjänarinnorna och äta och dricka, så att han blir drucken,46. så skall den tjänarens herre komma en dag, då han inte väntar det, och en stund då han inte vet det och han skall hugga honom i stycken och skall ge honom hans lott bland de otrogna.

Matteus 18:32. Då kallade hans herre honom till sig och sade till honom: Du onde tjänare, allt det du var skyldig, efterskänkte jag dig, ty du bad mig. 33. Skulle du inte också ha förbarmat dig över din medtjänare, såsom jag förbarmade mig över dig? 34. Och hans herre blev vred och överlämnade honom i bödlarnas händer, till dess han hade betalat allt, som han var skyldig honom. 35. Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte av era hjärtan förlåter, var och en sin broder, hans överträdelser.

Vi kan inte kan räkna med att alltid täckas av nåd, eller att vi kan tillräknas Jesus rättfärdighet vid våra synder. Även sant kristna kan välja att överge Jesus och leva i världen och synd separerar oss alltid från Gud. Gud ser våra synder. Om vi överger Jesus så överger han oss. Om vi vägrar att förlåta en broder så kommer inte Gud att förlåta oss. Låt oss inte luras och tro att vi kan tjäna två herrar, genom att ha en tro på Gud men att samtidigt leva i synd.

2 Pet 2:1 Men det fanns också falska profeter bland folket, liksom det bland er kommer att finnas falska lärare, som smyger in fördärvliga partimeningar (damnable heresies KJV) , så att de till och med förnekar Herren, som har köpt dem, och drar över sig själva plötslig förtappelse.

Här kan vi läsa om att vår frälsning är villkorad. Vi är inte säkra bara för att Gud har KÖPT OSS, eftersom vi kan välja att 1) smyga in med irrläror, och/eller 2) förneka Herren. “Damnable heresies” är detsamma som att förneka naturen hos den sanna Guden, och att sprida fördärvliga läror till andra är mycket farligt för den egna själen och för andras själar.

Hebr 10:28-29. Den som bryter Mose lag måste dö utan barmhärtighet, efter två eller tre vittnesmål. Hur mycket hårdare straff tror ni då inte att den förtjänar som förtrampar Guds Son och håller för orent förbundets blod, genom vilket han är helgad, och som smädar nådens Ande?

En person som är HELGAD kan alltså inte vara säker på sin frälsning eftersom han kan välja att förtrampa Jesu blod. Synd innebär inte reducerade gåvor i himlen utan SJÄLEN är i fara.

Matt 7:21. Inte skall var och en komma in i himmelriket, som säger till mig: Herre, Herre, utan den som GÖR min Faders vilja, som är i himlen.

Vi måste GÖRA Faderns vilja för att komma in i himmelriket. GÖRA! Detta ord som vi inte alls vill höra eftersom vi försöker intala varandra att vi inte behöver göra någonting för att få evigt liv, förutom att TRO. Men endast tro räcker inte, och att LYDA GUD är inte att vara frälst av gärningar. Vi kan inte bli frälsta av gärningar allena, men inte heller av tro allena. Båda behövs, men det betyder inte att vi kan förtjäna vår frälsning med hjälp av tro/gärningar eftersom vi är erbjudna frälsning av nåd – av ren barmhärtighet. Vi har ju alla valt att synda så frälsning via lagen är ingen väg till frälsning. Guds nåd är det enda vi kan hoppas på, och den är utgiven till alla, men vi kan falla från nåd, så vi måste se upp så att vi inte lär ut en falsk nåd där lydnad inte är en del av bilden.

Upp 22:14. Saliga är de som håller hans bud, för att de skall få rätt till livets träd och få gå in genom portarna i staden.

1 Pet 2:11 Mina älskade, jag förmanar er såsom gäster och främlingar, att ni aktar er för de köttsliga begärelserna, som strider mot SJÄLEN.

Den förlorade sonen gick från levande, till död, till levande igen

Jul2

Den förlorade sonen var, enligt hans egen Far, DÖD när han levde i sus och dus och konstigt vore väl annars? Inte är väl himlen öppen för oomvända syndare som lever i omoral?

Lukas 15:32. Men nu måste vi glädjas och fröjdas, för denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad och är återfunnen.

En del brukar säga att den förlorade sonen aldrig slutade att vara sin Faderns son, och det stämmer förstås att han aldrig blev någon annans fysiska son och att han alltid genom blod och släktskap var son till sin Fader, men frågan är om sonen var andligt levande under hela sitt liv. Just denna Fader gjorde inte sonen arvslös eller avsade sig bekantskapen med honom, men detta skulle kunna vara ett alternativ för andra fäder. Det finns föräldrar som faktiskt avsagt sig bekantskapen av vuxna barn när exempelvis droger eller alkohol tagit överhanden och där barnen visat förakt gentemot sina föräldrar och varit våldsamma och farliga. Efter flera chanser så kanske till slut föräldrarna ger upp och klipper alla band med barnen, även om de hela tiden hoppas på att barnen ska omvända sig. Föräldrar kanske väntar hela livet på att en son ska omvända sig, men en vacker dag måste till slut arvet skiftas, och då är frågan vem som finns kvar på listan över de som ska ärva? I liknelsen med den förlorade sonen så fick visserligen sonen ut ett delarv redan under sin Faders levnad, men det största arvet (återstoden av hans Faders hus och andra ägodelar) återstod att skifta. Vi måste alltså hålla ut till slutet för att få segerkransen.

Andra menar att berättelsens kärna har med Israel och hedningarna att göra, och att det handlar om en bild av att hedningarna får erbjudandet att bli Guds barn för att Israel tackat nej. Det går kanske att göra en sådan parallell, men liknelsen har med OMVÄNDELSE att göra, och det kan vi se med hjälp av de övriga två liknelserna i samma kapitel. Temat handlar om något som är FÖRLORAT men som blir UPPHITTAT. Det står inte heller att det som är förlorat här i världen garanterat kommer att bli upphittat, men liknelserna handlar om fall med lyckliga slut, för att illustrera den lycka som finns i himlen över var och en som väljer att omvända sig. Gud vill ju inte att någon ska gå förlorad.

Luk. 15:7 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig – inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.

Luk. 15:10 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig.

Vi kan lära oss bland annat följande av liknelsen:

Den förlorade sonen var själsligt DÖD under sin bortavaro, men ändå tog han ett eget gott moraliskt beslut att återvända till sin Fader. Jag säger detta eftersom en del menar att ingen kan göra goda moraliska beslut eller söka Gud såvida inte Fadern “uppväcker” personen (reformert tänkande) men den här liknelsen bevisar att detta inte stämmer.
Sonen tog sitt eget beslut att återvända och ingen annan person påverkade honom eller tvingade honom. Den förlorade sonen OMVÄNDE sig. Han insåg sin synd och planerade hur han skulle lägga fram sin ursäkt till Fadern, vilket han senare verkställde. Även om våra synder är blodröda så kan de bli vita som snö.
Den förlorade sonen gick från 1) levande, till 2) död till 3) levande igen. Hans egen Fader kallade honom för DÖD medan han var borta och levde i synd, så det hjälpte alltså inte denna son att han fortfarande var den fysiska sonen till sin Fader eftersom han ändå var förlorad så länge som han levde i synd. Självfallet kan en person som lever i oomvänd synd, såsom otukt och avgudadyrkan, inte vara på väg till himlen. Den förlorade sonen tjänade SYND och var alltså en SYNDARE, och v är slavar under den vi lyder. Inget oheligt kan komma in i himlen och synd separerar oss från Gud. Vägen tillbaka är endast omvändelse.
Fadern gick inte ut för att leta efter honom, och han tvingade inte honom tillbaka. Han väntade hemma men hoppades förstås varje dag på att sonen skulle komma tillbaka. Sonen var den som tog initiativet att återvända, inte Fadern, men när sonen nalkades så sprang Fadern ut för att möta honom. Fadern gläder sig åt varje omvänt hjärta!
Brodern förlorade ingenting alls på att den förlorade sonen kom tillbaka, eftersom allt som Fadern ägde var hans, men ändå var han arg och missunnsam. Han skulle kunna ha glatt sig åt att en förlorad människa fick liv igen.

Den förlorade sonen slösade bort sina ägodelar, och levde ett utsvävande liv tillsammans med prostituerade. Han var alltså skyldig till att bryta mot det första budet eftersom han visat med sitt liv att han INTE älskat sin Fader över allting annat. Han var även skyldig till avgudadyrkan (där pengar, grejor och ens eget kött går före Gud), otukt och promiskuitet. Skulle man även kunna säga att han “sådde i sitt kötts åker”? Bibeln säger att om man sår i sitt kötts åker skördar man undergång (död), men om man i stället följer Anden så skördar man LIV.

Gal. 6:8 Den som sår i sitt kötts åker skall av köttet skörda UNDERGÅNG, men den som sår i Andens åker skall av Anden skörda evigt liv.

Vad mer säger Bibeln om de som lever utsvävande och orättfärdiga liv i otukt?

1 Kor. 6:9 Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant

Ef. 5:5 Ni skall veta att ingen otuktig eller oren eller girig – en sådan är en avgudadyrkare – skall ärva Kristi och Guds rike.

Gal. 5: 19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, 21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

Kol. 3:5 Döda därför era begär som hör jorden till: otukt, orenhet, lidelse, lusta, och girigheten som är avgudadyrkan. 6 Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn

Upp. 21:27 Aldrig någonsin skall något orent komma in i den, och inte heller någon som handlar skändligt och lögnaktigt, utan endast de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet.

Hela sammanhanget i Lukas 15:11-32:

Och han sade: En man hade två söner.12. Och den yngre av dem sade till fadern: Fader, ge mig den del av egendomen som tillkommer mig. Och han delade ägodelarna dem emellan. 13. Och inte många dagar därefter samlade den yngre sonen ihop allt sitt och for långt bort till ett främmande land. Och där slösade han bort sina ägodelar och levde ett utsvävande liv. 14. Och sedan han hade slösat bort allt, blev det en stor hungersnöd i det landet, och han började lida nöd.15. Då gick han bort och slöt sig till en inbyggare i det landet, och han sände honom ut på sina marker för att vakta svin. 16. Och han längtade efter att få fylla sin buk med de fröskidor som svinen åt, men ingen gav honom. 17. Då besinnade han sig och sade: Hur många av min faders daglönare har inte bröd i överflöd, och här förgås jag av hunger! 18. Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. 19. Jag är inte mer värd att kallas din son. Låt mig få vara såsom en av dina daglönare. 20. Och så stod han upp och gick till sin far. Och då han ännu var långt borta, såg hans far honom och förbarmade sig över honom och sprang emot honom, föll honom om halsen och kysste honom. 21. Och sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig och är inte mer värd att kallas din son. 22. Då sade fadern till sina tjänare: Bär fram den bästa klädnaden och klä honom i den, och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter. 23. Och hämta hit den gödda kalven och slakta den och låt oss äta och vara glada. 24. Ty denne min son VAR DÖD och har fått liv igen, han var förlorad och är återfunnen. Och de började göra sig glada. 25. Men hans äldre son var ute på marken. Och när han kom och närmade sig huset, hörde han musik och dans. 26. Då kallade han till sig en av tjänarna och frågade honom vad det var. 27. Då sade han till honom: Din bror har kommit och din far har låtit slakta den gödda kalven, därför att han har fått honom tillbaka välbehållen igen. 28. Då blev han vred och ville inte gå in. Hans far gick då ut och bad honom. 29. Men han svarade och sade till fadern: Se, i så många år har jag tjänat dig och har aldrig överträtt något av dina bud, och ändå har du aldrig gett mig en killing, så att jag kunde göra mig glad med mina vänner. 30. Men när denne din son, som har slösat bort dina ägodelar med skökor, nu har kommit tillbaka, har du för honom slaktat den gödda kalven. 31. Då sade han till honom: Min son, du är alltid hos mig, och allt det som är mitt, det är ditt. 32. Men nu måste vi glädjas och fröjdas, för denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad och är återfunnen.