Tag Archive | utvald

Gud hatade inte Esau innan han föddes, och utvalde inte Jakob till frälsning

Det står ju skrivet: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag (Rom 9:13)

Gud hatade Esau, men inte innan han föddes, och vi måste fundera på om det fanns en orsak till att Gud hatade Esau och om det handlar om PERSONEN Esau eller om FOLKET /LANDET som härstammar från Esau.

Jakob och Essau är inte bara individer utan också folk och länder. Rom. 9 handlar inte om individer utvalda till frälsning utan om folk som har sitt ursprung i dessa två personer, om att Jakob är utvald till att föra Messias in i världen och framför allt om Guds rättighet att frälsa människor på det sättet som han själv bestämt – nämligen genom människors TRO och inte pga att vara född jude. Esau var en person som sålde sin förstfödslorätt men som fortfarande förväntade sig att behålla den när det var dags för sin Fars välsignelse, vilket förstås visar på ett kortsiktigt tänkande och ett kallt hjärta. Romarbrevet handlar Paulus försök att få judarna att förstå att de ingalunda bör förvänta sig en självklar plats i himmelriket bara för att de är födda judar och för att lagen gavs till dem, och de bör ta noga akt på det som hände Esau. Han hade visserligen förstahandsvalet att få välsignelsen i egenskap att vara förstfödd, men sumpade ändå chansen när han sålde den rätten till förmån för sin yngre bror. Det är en bra jämförelse vad gäller judar och hedningar, där judarna än idag visar ifrån sig Jesus som Messias och där hedningarna i stället tog emot evangeliet. Vi har alla en chans till frälsning, och kravet är då TRO och inte att ha rätt nationalitet och föräldrar. 1 Mosebok säger att två folk fanns i Rebeckas moderliv

1 Mos. 25:23 Herren svarade henne:“Två FOLK finns i ditt moderliv, två folkstammar skall ur ditt sköte gå skilda vägar. Det ena folket skall bli starkare än det andra, och den äldre skall tjäna den yngre.”²⁴När tiden var inne att hon skulle föda, se, då fanns det tvillingar i hennes moderliv. ²⁵Den som kom fram först var rödhårig och hade som en hårmantel över hela kroppen. De gav honom namnet Esau.²⁶Sedan kom hans bror fram och han höll handen om Esaus häl. Därför fick han namnet Jakob. Isak var sextio år när de föddes.

Det finns inga indikationer att Gud skulle hata någotdera av barnen vid denna tidpunkt, vilket är ganska naturligt eftersom det handlar om bebisar som inte kan skilja på gott och ont. Det står att den äldre skall tjäna den yngre och det är värt att notera att personen Esau aldrig tjänade personen Jakob vid något tillfälle. Däremot är det en annan femma vad gäller nationerna som kom från dessa individer.

Paulus säger att Israel inte är alla som kommer från Israel, och med det menar han att sanna Abrahams barn i andlig mening är de som visar sin TRO såsom han gjorde, och inte de som nödvändigtvis är fysiskt släkt med personen Abraham. Det var också från Abrahams säd som Messias skulle komma. En person är alltså inte frälst för att ha den rätta härkomsten utan genom TRO, vilket är hans eget val och ansvar. Alla ges möjlighet att söka och finna Gud.

Rom. 9:⁶Detta inte sagt som om Guds ord skulle ha blivit om intet. Ty Israel är inte alla som kommer från Israel, ⁷och inte heller är alla Abrahams efterkommande hans barn. Nej, Isaks efterkommande skall räknas som dina barn.⁸Det vill säga: Guds barn är inte de som är barn genom naturlig härkomst, men löftets barn räknas som hans efterkommande. (SFB)

Rom. 9:⁷Ej heller äro de alla »barn», därför att de äro Abrahams säd. Nej, det heter: »Genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig.»⁸Detta vill säga: Icke de äro Guds barn, som äro barn efter köttet, men de som äro barn efter löftet, de räknas för säd. (1917)

Enligt Paulus här nedan är barn neutrala och kan inte göra vare sig gott eller ont, och han talar om Guds “beslut att välja“, men detta ska INTE tas som att Gud väljer ut några personer på måfå som han beslutar sig för att frälsa, utan det handlar om Guds rättighet att sätta vilka villkor som han själv vill för frälsningen. Om nu Gud väljer att människor ska bli frälsta av TRO och inte för att vara född jude så har Gud all rätt att göra detta, och han väljer helt på egen hand att det inte ska vara en viss härkomst, lag eller gärningar som ska stå som grund för frälsningen, för då hade ingen blivit frälst. Goda gärningar och laglydnad kan inte åtgärda de lagförbrytelser som människor redan gjort sig skyldiga till – men därmed inte sagt att gärningar och laglydnad inte har någonting med frälsningen att göra och att vi kan bli frälsta dem förutan. De som accepterar Guds kallelse, och som visar sin tro med gärningar såsom Abraham, är i sanning Abrahams barn och har rätt till Guds rike. Återigen, frälsning via tro och inte genom att ha rätt sorts släkt och/eller att kunna förtjäna sin frälsning med något vi gör (eller tror). Vi är frälsta genom Guds nåd (barmhärtighet) och inte för att vi förtjänar det.

Rom. 9:¹¹Innan barnen ännu var födda och innan de hade gjort vare sig gott eller ont, sades det till henne: Den äldre skall tjäna den yngre. Det blev sagt för att Guds beslut att välja vem han vill skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på honom som kallar. ¹² ¹³Det står ju skrivet: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.

Rom 9:¹¹(For the children being not yet born, neither having done any good or evil, that the purpose of God according to election might stand, not of works, but of him that calleth;) ¹²It was said unto her, The elder shall serve the younger. (KJV)

1 Mos. 25:²⁷Pojkarna växte upp, och Esau blev en skicklig jägare som höll till ute i markerna. Jakob däremot blev en stillsam man som höll till vid tälten. ²⁸Isak älskade Esau eftersom han hade smak för vilt. Men Rebecka älskade Jakob.

Nedan i Hebreerbrevet varnar Paulus människor för att inte ta de rätta besluten vad gäller sin livsstil. De riskerar att gå miste om Guds nåd, och det finns en risk att bitter rot vållar skada. Paulus gör en liknelse med Esau som gjorde ett mycket dåligt val när han lämnade sin förstfödslorätt för ett mål mat.

Hebr. 12:¹⁵Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada och många smittas. ¹⁶Se till att ingen av er är otuktig eller oandlig som Esau. I utbyte mot ett enda mål mat lämnade han ifrån sig sin förstfödslorätt. ¹⁷Ni vet att han avvisades, när han sedan ville ärva välsignelsen. Isak såg nämligen inte någon möjlighet att ändra sig, fastän Esau under tårar sökte få välsignelsen.

Hebrews 12¹⁷For ye know how that afterward, when he would have inherited the blessing, he was rejected: for he found no place of repentance, though he sought it carefully with tears. (KJV)

Det finns en bok i Bibeln som heter Obadja och fokus där är Edom/Esau. Skälet för Guds hat gentemot Esau handlar om detta:

Hjärtats övermod, v. 3
Våld mot sin broder Jakob, v. 10
För att han inte ingrep när Jakob attackerades, v. 11
För att han såg ner på sin broder när han drabbades av olycka, v. 12
För att han drog in i staden och deltog i plundringen, v. 13
För att ha slagit ner och överlämnat deras flyktingar, v. 14

Obadja 1:6 Hur genomsökt skall inte Esau bli! Hans dolda skatter skall letas fram!⁷Till gränsen skall de driva dig ut, alla de som stod i förbund med dig.8 Skall jag inte på den dagen, säger Herren, förgöra de visa i Edom och allt förstånd på Esaus berg? ⁹Dina hjältar, Teman, skall slås av förfäran, och var man på Esaus berg skall bli utrotad och dräpt.¹⁰För våld mot din broder Jakob skall du höljas med skam och bli utrotad till evig tid.—14 Se inte med lust på din broders dag, på hans olyckas dag. Gläd dig inte över Juda barn på deras undergångs dag. Spärra inte upp munnen så stort på nödens dag.

Romarbrevet 9:13 är en referens till Malaki där vi liksom i Obadja kan läsa om “Esaus berg” osv:

Rom. 2: 1 Jag har älskat er, säger Herren. Och ni frågar: “På vilket sätt har du älskat oss?” Var inte Esau bror till Jakob? säger Herren. Jakob älskade jag,³men Esau hatade jag. Jag gjorde hans berg till en ödemark och gav hans arvedel åt öknens schakaler.⁴Om Edom säger: “Vi är krossade, men vi skall åter bygga upp ruinerna”, så säger Herren Sebaot: De bygger upp, men jag skall riva ner. De skall kallas “ogudaktighetens land” och “det folk som Herren är vred på för evigt”. ⁵Era ögon skall se det, och ni skall säga: ” Herren är upphöjd utöver Israels gränser”.

”De” är hatade. Det handlar om allt det folk som kommer från Esau. Så Paulus syftar på folket från Esau och inte på individerna Esau och Jakob. “Jakob älskade jag men Esau hatade jag” handlar alltså om folk och nationer. Gud hade skäl att hata både personen Esau och folket som kom från honom. Esaus beslut (emot Guds vilja) att gifta sig med hedniska kvinnor och avgudadyrkare påverkade hans direkta avkomma och även hans barnbarn, barnbarnsbarn, osv. Traditioner och kulturer påverkar oss och det kan vara svårt att klippa trådarna gentemot det onda runtomkring.

Ex. 20:⁵Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag, Herren, din Gud, är en nitälskande Gud, som låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet, när man hatar mig, ⁶men som visar nåd mot tusen släktled, när man älskar mig och håller mina bud.

Men även Jakobs släktingar kunde förstås handla emot Guds vilja.

Amos 6: 8 Herren, Herren har svurit vid sig själv, säger Herren, härskarornas Gud: Jag avskyr Jakobs stolthet och hatar hans palats. Jag skall utlämna staden med allt som finns i den.

Räddar Gud vissa människor från syndens slaveri ovillkorligt? (Rom. 6:17)

Jan16

Det finns kristna som menar att vi inte har något val gällande vilken Herre vi lyder eftersom vi är “slavar” under synden, och en SLAV är helt och hållet bunden under sin Herre utan något eget val. De menar vidare att det endast är GUD som kan göra oss fria från detta slaveri som är helt utanför vår egen kontroll, på samma sätt som det är en slavägare som bestämmer om/när hans slavar ska sättas fria. Självfallet kan vi inte bli fria (och renade från våra synder) utan att någon renar oss och möjliggör frihetens alternativ för oss, men vi har ändå valet att acceptera erbjudandet eller inte. Men dessa kristna (ofta reformerta) menar alltså att man är FÖDD till slav, och att man så förblir tills Gud – OM han så önskar – släpper oss fria. Det faktum att inte alla blir befriade från syndens slaveri skulle alltså innebära att Gud endast väljer att befria vissa medan övriga måste vara kvar i träldomen – helt enligt hans önskemål. De använder nedan verser för att försöka hitta stöd för detta resonemang.

Rom. 6:¹⁷Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt 18 Nu är ni slavar under rättfärdigheten, sedan ni har befriats från synden. —²⁰Medan ni var syndens slavar, var ni fria från rättfärdigheten. —²²Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv.

Men nedan är verserna i ett större sammanhang. Notera att Paulus verkar mena att vi absolut inte ska fortsätta att leva i synd nu när vi är Guds barn och blivit renade från vår synd. Han verkar koppla ihop vårt val att leva utan synd med att vi då lever enligt den nya människan och att synden då har berövats sin makt. Om vi väljer att inte synda kan (den andliga) döden inte drabba oss. Paulus säger inte att vi är befriade endast från STRAFFET för vår synd trots att vi fortsätter att synda, nej han säger att vi kan sluta synda SÅ ATT vi slipper straffet. Vi ska alltså LEVA för Gud vilket innebär att leva i helighet, och DÄRFÖR slipper vi straffet. Att inte låta synden härska innebär att vi inte ska låta våra lemmar (våra kroppar) utöva synd, för använder vi våra kroppsdelar till synd så är vi andligt döda enligt Paulus och då är det synden som regerar i våra liv och inte Gud. Paulus frågar sig om vi nu kan fortsätta synda för att vi inte står under lagen (hela den judiska lagen) utan under nåden. Nej, säger han och tillägger “Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, DÅ ÄR NI HANS SLAVAR och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till DÖD, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet?” Det är alltså VI som bestämmer vem vi vill vara slavar under, och lyder vi synden är vi alltså slavar under den och andligt döda. Det är heller inte Gud som kastar tärning och väljer ut vem som ska bli befriade från slaveriet, utan det är VI som har ansvaret att omvända oss och leva utan att låta våra lemmar synda. Valet är i våra händer, men skulle vi välja att låta våra lemmar synda så har vi inget annat val än att acceptera en andlig död. (Såvida vi inte omvänder oss förstås.)

Rom. 6:1 Vad skall vi nu säga? Skall vi fortsätta att synda för att nåden skall bli större? ²Nej, visst inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den? ³Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död? ⁴Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. ⁵Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans. ⁶Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. ⁷Ty den som är död är friad från synd.⁸Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också skall leva med honom. —¹¹Så skall också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus.¹²Synden skall därför inte härska i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär. ¹³Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten. ¹⁴Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden.¹⁵Hur är det alltså? Skall vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Naturligtvis inte! ¹⁶Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet? ¹⁷Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt. ¹⁸Nu är ni slavar under rättfärdigheten, sedan ni har befriats från synden. ¹⁹– För er mänskliga svaghets skull använder jag en så enkel bild. – Ty liksom ni förr ställde era lemmar i orenhetens och laglöshetens slavtjänst, till ett laglöst liv, så skall ni nu ställa era lemmar i rättfärdighetens slavtjänst, till helgelse.²⁰Medan ni var syndens slavar, var ni fria från rättfärdigheten. ²¹Men vad skördade ni då för frukt? Jo, det som ni nu skäms för. Slutet på sådant är döden. ²²Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv. ²³Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Paulus säger i kapitlet innan (Rom. 7:^{14) “}men själv är jag köttslig, såld till slav under synden”. Han talar om sig själv i jag-form men som den naturliga och köttsliga människan som han var innan sin pånyttfödelse. Han motsäger inte sin utläggning i Rom. 6 och Rom. 8 där han mycket tydligt säger att vi är DÖDA om vi lyder synden och alltså är slavar under den. Han säger ju till Romarna att de VAR syndens slavar men han gladde sig stort över att de sedan blivit slavar till Gud och rättfärdigheten. Evigt liv ges aldrig till dem som låter sitt kött lyda synden. (Se mitt blogginlägg om Paulus som var ostrafflig och fullkomlig här.)

Dessutom så stämmer det inte alltid att riktiga slavar inte haft någonting att säga till om i den Bibliska historien vad gäller sin status som slavar. Vi kan läsa att det fanns chans till frihet för dem, om de nu skulle välja den vägen.

2 Mosebok 21:⁵Men om slaven säger: ”Jag älskar min herre, min hustru och mina barn så mycket att jag inte vill bli fri”, ⁶då skall hans herre föra fram honom inför Gud, ställa honom vid dörren eller dörrposten och genomborra hans öra med en syl. Sedan skall han för alltid vara sin herres slav.

1 Kor. 7:21 Blev du kallad som slav, så sörj inte över det. Även om du kan bli fri, så förbli hellre slav.22 Ty den som var slav när han blev kallad av Herren, är en Herrens frigivne, och den som var fri när han blev kallad, är en Kristi slav.23 Ni har blivit köpta och priset är betalt. Var inte slavar under människor.

Ef. 6:⁶Var inte ögontjänare som försöker ställa sig in hos människor, utan var Kristi slavar som helhjärtat gör Guds vilja. ⁷Tjäna villigt som ni gör när ni tjänar Herren och inte människor. ⁸Ni vet ju att var och en som gör något gott skall få sin lön av Herren, vare sig han är slav eller fri.

Här är andra Bibelverser som visar på att vi inte är födda in i ett slaveri och att alla har en chans att komma ur slaveriet genom att bekänna sina synder och omvända sig till Gud. Han vill inte att någon ska gå förlorad. Notera det egna VALET i nedanstående verser och att det är den som GÖR synd som är syndens slav och inte fri.

Matt. 20:²⁶Men så skall det inte vara bland er. Nej, den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, ²⁷och den som vill vara främst bland er skall vara de andras slav. (samt Markus 10:44)

Lukas 15:²⁵Men hans äldre son hade varit ute på ägorna. När han kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans.— ²⁹men han svarade sin far: Här har jag alla dessa år slavat under dig och aldrig överträtt ditt bud, och mig har du aldrig gett ens en killing, så att jag kunde vara glad med mina vänner.³⁰Men när han där kommer hem, din son som har gjort slut på vad du ägde

Joh. 8:³¹Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: “Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, ³²och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” ³³De svarade honom: “Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi skall bli fria?”³⁴Jesus svarade: “Amen, amen säger jag er: Var och en som GÖR synd är syndens slav. ³⁵Slaven bor inte kvar i huset för alltid, men sonen stannar där för alltid. ³⁶Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria. ³⁷Jag vet att ni är Abrahams barn, men ni vill döda mig därför att ni inte förstår mitt ord. ³⁸Jag talar vad jag har sett hos min Fader. Ni gör vad ni har hört av er fader.”

Rom. 8:⁵De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden.—⁷Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller.—⁹Ni däremot lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. .—¹³OM NI LEVER EFTER KÖTTET KOMMER NI ATT DÖ. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva. ¹⁴Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner. ¹⁵Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: “Abba! Fader!”

Titus 3:¹Påminn dem om att de skall underordna sig och lyda myndigheter och makthavare och vara beredda att göra allt som är gott, ²att inte förolämpa någon utan hålla frid och vara tillmötesgående och visa vänlighet mot alla människor. ³Vi var själva en gång oförnuftiga, olydiga och vilsegångna. Vi var slavar under många slags begär och lustar, vi levde i ondska och avund, vi var avskyvärda och vi hatade varandra.

Hebr. 2:14 Eftersom nu barnen hade fått del av kött och blod, fick han på liknande sätt del av kött och blod, för att han genom sin död skulle göra den maktlös som hade döden i sitt våld, det vill säga djävulen, ¹⁵och befria alla dem som av fruktan för döden hade levt i slaveri hela sitt liv.

2 Pet. 2:¹⁸De talar stora och tomma ord, och i sina köttsliga begär lockar de med utsvävningar till sig människor som med knapp nöd har kommit undan sådana som lever i villfarelse. ¹⁹De lovar dem frihet men är själva slavar under fördärvet, ty DET MAN BESEGRAS AV ÄR MAN SLAV UNDER. ²⁰Ty när de har lärt känna vår Herre och Frälsare Jesus Kristus och undkommit världens smitta, men sedan åter blir snärjda och besegrade av den, då har det sista blivit värre för dem än det första. ²¹Det hade varit bättre om de aldrig hade lärt känna rättfärdighetens väg, än att lära känna den och vända sig bort från det heliga budskap som överlämnats till dem.²²Det har gått med dem som det så sant heter i ordspråket: En hund vänder om till sina spyor, och ett rentvättat svin vältrar sig i smutsen.

Paulus varnade ofta judarna för att de skulle undvika att gå tillbaka till alla de gamla judiska lagarna med alla sina ceremonier (613 stycken totalt) nu när de blivit kristna och börjat leva i ett nytt förbund. Paulus menade att om galaterna skulle välja att omskära sig så borde de för att vara konsekventa lyda alla de andra buden också. Då skulle Jesus ha dött för dem helt i onödan. (Paulus var INTE upprörd för att galaterna ville återvända till de självklara moraliska buden som ingår i tio Guds bud, såsom att inte döda, stjäla, ljuga, vara otrogna, etc.) “Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen” som Paulus säger i Gal. 5:18. Vi kan alltså fritt välja om vi vill låta oss ledas av Anden, och om vi väljer den vägen är vi inte under lagen. Anden leder oss alltid bort från synd och då är vi fria om vi låter oss ledas på den smala vägen. Att återigen bli slavar under ceremoniella lagar (och ofta människostadgar) är att vända ryggen åt det Jesus gjorde på korset för oss.

Galaterbrevet 2:4 Hade det berott på de falska bröder som smugit sig in, skulle han ha blivit tvungen till det. De hade nästlat sig in för att spionera på den frihet vi har i Kristus Jesus och göra oss till slavar.

Gal. 4:¹Jag menar: så länge arvingen är omyndig, är det ingen skillnad alls mellan honom och en slav, fast han äger allt. ²Han står under förmyndare och förvaltare fram till den dag som hans far har bestämt. ³På samma sätt var det med oss. Så länge vi var omyndiga var vi slavar under världens stadgar.⁴Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, ⁵för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt. ⁶Och eftersom ni är söner, har Gud sänt i våra hjärtan sin Sons Ande som ropar: “Abba!^[a] Fader!” ⁷Så är du inte längre slav utan son, och är du son är du också arvinge, insatt av Gud.⁸Tidigare, då ni inte kände Gud, var ni slavar under gudar som egentligen inte är några gudar. ⁹Men nu, då ni känner Gud, ja, än mer, har blivit kända av Gud, hur kan ni då vända tillbaka till dessa svaga och ynkliga människostadgar som ni på nytt vill bli slavar under? ¹⁰Ni iakttar noga dagar och månader och särskilda tider och år

Gal. 4: 22 Där står skrivet att Abraham hade två söner, en med sin slavinna och en med sin fria hustru. 23 Slavinnans son var född av mänsklig vilja, den fria hustruns son däremot i kraft av ett löfte. 24 Detta har en djupare mening: de två kvinnorna betecknar två förbund. Det ena kommer från berget Sinai och föder sina barn i slaveri, det är Hagar. 25 Ordet Hagar betecknar Sinai berg i Arabien och motsvarar det nuvarande Jerusalem, eftersom det lever i slaveri med sina barn. 26 Men det himmelska Jerusalem är fritt, och det är vår moder—28 Ni, bröder, är löftets barn liksom Isak. 29 Och som det var då, att han som var född efter naturens ordning förföljde den som var född i kraft av Anden, så är det också nu. 30 Men vad säger Skriften: Driv ut slavinnan och hennes son. Ty hennes son skall inte ärva tillsammans med den fria hustruns son.31 Alltså, bröder, är vi inte barn till slavinnan utan till den fria hustrun.

För en oandlig människa är kunskapen om Gud en dårskap (1 Kor. 2:14)

Dec2

1 Kor. 2:¹⁴En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt.

Eftersom Paulus här säger att en oandlig människa (eller en “själisk” människa som det står i 1917 års översättning) inte tar emot det som tillhör Guds Ande och inte kan förstå, så är det ett mycket dåligt val att vara just en oandlig människa. Det bättre alternativet är förstås att vara en andlig människa så att vi kan ta del av hela Guds djuphet. Jag säger detta eftersom en del gärna vill tolka den här versen som att Gud på något sätt stänger frälsningens dörr för de flesta människor för att i stället välja ut några få lyckliga som han ger möjligheten att se hans ljus. Sanningen är ju att Gud vill att ALLA ska bli frälsta och han har därför gett alla en chans att söka honom och finna honom. Paulus talar om människor inte tar emot det som tillhör Guds ande, vilket visar att det faktiskt finns ett alternativ att göra det motsatta – att ta emot. Men om människor insisterar på att vända Gud ryggen, inte vilja söka honom, inte vilja be och inte vilja läsa hans ord i Bibeln, ja då är de oandliga människor som är kvar i mörkret, och då kan de heller inte förstå budskapet som de ju envist vägrar att ta emot. Det står i versen att oandliga människor inte KAN förstå det (som tillhör Guds ande) och det är just för att de inte VILL. Vägrar man att komma till ljuset kan man heller inte se ljuset.

Under Jesu tid var det de som följde honom som fick ta del av Guds ljus och få chansen att höra tolkningar av diverse liknelser, medan vissa fariséer valde att inte komma honom nära för att lära sig mer utan i stället höll sig på sin egen kant och diskuterade hur de kunde sätta dit honom och få honom dömd. Dessa fariseer är ett bra exempel på oandliga människor, och Romarbrevet 1 kan också lära oss en hel del om hur människor själva orsakar så att de förhärdar sina hjärtan.

1 Kor. 2:14 måste förstås läsas i sitt sammanhang.

1 Korinthierbrevet 2:1 När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller hög visdom som jag predikade Guds hemlighet för er.

“Hemlighet” kan även översättas med “Guds vittnesbörd”, så det handlar alltså inte om hemligheter som Gud väljer att ge endast några lyckligt lottade.

1 Kor. 2:⁴Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. ⁵Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft.⁶Vishet förkunnar vi emellertid bland de fullkomliga, en vishet som inte tillhör den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång. ⁷Nej, vi förkunnar Guds hemliga vishet, den vishet som är fördold och som Gud från evighet har bestämt att bli till härlighet för oss.

Jämför ovan andliga kraft och vishet med andra verser om Andens kraft. Självfallet är “vishet” i form av förklaringar och resonemang kring detaljer i skriften också av stort värde, men först måste vi förstå själva evangeliets grund för att komma vidare.

Apg. 1: ⁴Vid en måltid tillsammans med apostlarna befallde han dem: “Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig. ⁵Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande.”

Apg. 1:⁸Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.”

Markus 13:11 När man för bort er och utlämnar er, så gör er inte bekymmer för vad ni skall säga. Vad som ges er i den stunden skall ni tala. Det är inte ni som då talar, utan den helige Ande.

1 Kor. 2: ⁹Men vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom. ¹⁰Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utforskar allt, också djupen i Gud. ¹¹Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som är i Gud utom Guds Ande. ¹²Men vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är från Gud, för att vi skall veta vad vi har fått av Gud. —¹⁴En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. ¹⁵Den andliga människan däremot bedömer allt, men själv kan hon inte bedömas av någon.

Vi kan läsa ovan att Gud har berett “vad ögat inte har sett och örat inte hört” (alltså hemligheten) ÅT DEM SOM ÄLSKAR HONOM. Att älska honom är alltså villkoret för att kunna ta del av djupen i Gud. Vi kan också läsa att den ANDLIGA människan, till skillnad mot den oandliga människan, kan bedöma allt. Den andliga människan har ju valt att ta emot av det som Anden ger. Grunden i evangeliet är det primära som en Gudssökande bör ta del utav och det kan betraktas som “mjölk” och inte “kött” som är nästa nivå vad gäller vishet. 1 Kor. 2:14 säger inte att en oandlig människan inte kan ta emot någonting alls av Gud eftersom vi redan vet att alla har alla möjlighet att förstå och lära känna Gud tack vare en tydlig skapelse med alla tecken på design, ett samvete, skriftens profetior och tio Guds bud som manar människor att komma till honom och lyda honom.

Några andra verser som brukar användas när det handlar om idén att Gud inte skulle bry sig om att det stora flertalet är kvar i mörkret är de som står nämnda nedan. Jag har med grönt markerat de verserna som brukar nämnas för att försöka visa att vi alla är andligt döda ända tills Gud tar sitt magiska trollspö och gör oss levande (de som han vill) genom att ge vissa av oss förmågan att söka honom, tro på honom och finns djupheten i honom. Läs hela kontexten och du ser att människan har full valfrihet att lyda anden i stället för köttet.

1 Kor. 1:¹⁸Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. ¹⁹Det står ju skrivet: Jag skall göra de visas visdom om intet, och de förståndigas förstånd skall jag slå ner. *) ²⁰Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens ordvrängare? Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap? ²¹Jo, eftersom världen i sin visdom inte lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap som vi predikar frälsa dem som tror. ²²Ty judarna begär tecken och grekerna söker visdom. ²³Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. ²⁴Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. ²⁵Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.

*) Jesaja 29: 13 Herren har sagt: Eftersom detta folk nalkas mig med sin mun och ärar mig med sina läppar men låter sitt hjärta vara långt ifrån mig, är fruktan för mig bara ett inlärt människobud.¹⁴Se, därför skall jag ännu en gång göra underbara ting med detta folk, ja, underbara och förunderliga. De visas vishet skall förgå, de förståndigas förstånd skall förmörkas.¹⁵Ve dem som går ner i djupen för att dölja sina rådslag för Herren, som bedriver sina verk i mörkret och säger: “Vem ser oss, och vem känner oss?”

Notera ovan att det inte finns någonting som säger att det inte finns något val vad gäller vår eventuella blindhet. Paulus hänvisar till Jesaja 29:14 där vi kan läsa om människor som väljer att låta sina hjärtan vara långt ifrån honom och som håller sig till människobud. Självklart sker detta emot Guds vilja. Han varnar oss från att gå den vägen. Världens vishet är en dårskap men det finns inget tvång att ty sig till världens vishet och välja fel väg.

Rom. 8 ¹Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. —⁴Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.⁵De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. — ⁷Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. ⁸De som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud.⁹Ni däremot lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom

Alternativen som står till buds är alltså att följa Anden eller köttet, och valet är fritt. Väljer vi att leva efter köttet blir vi andligt döda och separerade från Gud för vi lever då i fiendskap med honom och kan inte behaga honom. Vi lever ju då i synd! Om vi däremot väljer att leva efter Anden så finns ingen fördömelse för oss – men endast då.

Joh. 15:⁴Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. ⁵Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. ⁶Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp. ⁷Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. ⁸Min Fader förhärligas, när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.⁹Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek.¹⁰Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek.

Notera alla OM som står uppräknade. Vi kan inte göra någonting utan Jesus så därför är det ett listigt val att hålla sig till honom. Jesus manar oss att bli kvar i hans kärlek och det gör vi om vi håller hans bud. Han vill alltså att vi ska förbli i honom, vilket alltså inte är en självklarhet. Bär vi inte frukt så riskerar vi att huggas av vinträdet trots att vi en gång satt fast i det.

Joh. 6: ⁶⁴Men det är några bland er som inte tror.” – Jesus visste från början, vilka som inte trodde och vem det var som skulle förråda honom. – ⁶⁵Han sade vidare: “Därför har jag sagt er att ingen kan komma till mig om det inte blir honom givet av Fadern.“— ⁷⁰Jesus svarade dem: “Har jag inte själv valt ut er tolv? Och en av er är en djävul!”

Ingen kan komma till Jesus utan att det blir honom givet av Fadern, men frågan är om vi låter oss dras och frågan är om vi väljer att stanna till slutet om vi en gång tackat ja? Jesus “valde” Judas, men ändå valde Judas att förråda honom. Läs också mitt inlägg om Joh. 6 här.

Ef. 2:2 ¹Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. ²Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner. ³Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra.⁴Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek,⁵också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta. —⁸Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, ⁹inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. ¹⁰Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem.

Vi är andligt döda när vi syndar och det är återigen ett dåligt alternativ att synda. Att synd separerar oss från Gud är en sanning i både gamla och nya testamentet. Paulus förklarar hur människor kan välja att leva på världens vis genom att följa Satan och på det viset bli olydnadens söner. Då kan våra hjärtan bli förhärdade och det blir fullständigt naturligt för oss att synda och att leva i mörkret. Paulus menar också att vi kan bli levande genom Jesus Kristus. Vi är frälsta av NÅD (inte av oss själva) och vi är skapade för att vandra i goda gärningar, men frågan är dock hur lydiga vi väljer att vara? Vi riskerar alltid att huggas av vinträdet om vi inte bär god frukt.

Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er? – Joh. 15:16

Sep6

Ni har inte UTVALT mig, utan jag har UTVALT er och bestämt (ordained, KJV) om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består, för att Fadern må ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. (Joh. 15:16)

Står det uttryckligen i ovan vers att Jesus utvalt vissa individer till att tro på honom och till ett evigt liv i hans rike? Om denna mening är det enda vi har till vårt förfogande så KAN den förstås tolkas så, men läser vi hela sammanhanget så ser vi att detta handlar om Jesus ord till sina ELVA LÄRLJUNGAR och det handlar inte om val mellan frälst/ofrälst och himmel och helvete. Jesus utvalde en gång i tiden även Judas Iskariot men som bekant så förrådde Judas Jesus och övergav honom, så val behöver inte röra sig om val till frälsning. Valet den gången handlade om att utnämna Judas – en av Jesus efterföljare – till lärljunge och senare även apostel. Judas valdes inte av det skälet att profetior måste gå i uppfyllelse – för det skulle ju innebära att Jesus i princip välkomnade både syndare och SYND in i världen – men helt klart innebar valet av Judas ATT profetior skulle komma att uppfyllas.

Joh. 13:18. Inte talar jag om er alla. Jag vet vilka jag har UTVALT. Men skriften måste bli fullbordad: Den som åt brödet med mig, han lyfte mot mig sin häl.— 21. När Jesus hade sagt detta, blev han upprörd i sin ande och vittnade: Sannerligen, sannerligen säger jag er: En av er skall förråda mig.

Johannes 17:12 Medan jag var hos dem, bevarade jag i ditt namn dem som du har gett mig. Jag vakade över dem, och ingen av dem gick förlorad, ingen utom fördärvets man, för att Skriften skulle uppfyllas

Även Israel var ju VALT av Gud, och han bestämde även att de skulle tåga in i Kanaans land. Trots det så var det endast generationen efter som fick fullfölja löftet och inte de vuxna som löftet gavs till (pga deras rebelliskhet).

Uppenbarligen handlar det inte om tro och frälsning i Bibeln så fort vi läser om Jesus VÄLJER UT någon. Vad är det då lärljungarna är utvalda för eller till? I verserna strax innan visar Jesus att det inte är säkert att hans lärljungar kommer att utföra det som han BEFALLER dem att göra. Det står OM de gör vad han befaller så är de hans vänner, så avgörandet är alltså i deras händer. Lärljungarna har gått från att vara tjänare till att vara vänner eftersom han låtit dem veta allt som finns att veta från Fadern, men om de sedan antar utnämningen och utmaningen är alltså upp till dem.

Joh. 15:14. Ni är mina vänner, OM ni gör vad jag BEFALLER er. 15. Jag kallar er inte längre tjänare. Ty tjänaren vet inte vad hans herre gör, men vänner har jag kallat er, eftersom jag låtit er veta allt vad jag har hört av min Fader.

Joh, 15:16 fortsätter med dessa rader:

Joh. 15:16—jag har bestämt om er (”ordained” i KJV) att ni skall gå ut och bära frukt och er frukt skall bestå, för att Fadern må ge er vad ni ber honom om i mitt namn.

Det var inte säkert att det som Jesus bestämde absolut skulle komma att gå i uppfyllelse, men nog fanns det stora chanser till det eftersom ju Jesus lärt sina lärljungar ALLT och eftersom de ju levt nära honom en lång tid och sett honom göra många och stora mirakel och andra gärningar. Även Judas Iskariot borde ha varit en bra kandidat till att bära frukt, men så blev det alltså inte.

I Gamla Testamentet utvalde Gud Saul till att vara Kung över Israel – även om Gud endast gav efter för israelernas egen önskan om att få en kung över sig – och tanken var förstås att han skulle vara en rättfärdig och gudfruktig Kung som tog kloka beslut till gagn för hela folket. Det gick bra till en början men sedan grusades förhoppningarna om att Saul skulle omvända sig från sina grova överträdelser och Gud ångrade t o m att han valt honom som kung.

1 Samuelsboken 15:35 Samuel ville inte mer se Saul, så länge han levde, ty Samuel sörjde över Saul. Och HERREN ångrade att han hade gjort Saul till kung över Israel.

Även apostlen Paulus blev “utvald” av Jesus, men inte heller här handlar det om att välja en person på måfå för att frälsa honom. Det handlar om val till en tjänst eller uppgift, och tack och lov var Paulus samarbetsvillig. Självklart kan man tänka sig att Jesus valde ut en person som visat upp en hängiven karaktär och som troligen skulle låta sig omvändas och styras. Det handlar om en mycket unik situation och om ett enormt viktigt arbete eftersom rollen Paulus skulle komma att få var att predika för hedningarna om frälsningen i Jesus. Paulus ansåg att han hade förmågan att VÄLJA mellan olika alternativ i sin tjänst.

Apg. 26:19 Därför, konung Agrippa, blev jag inte olydig mot den himmelska synen, 20. utan började förkunna först för dem som var i Damaskus och Jerusalem, och över hela judéens land och sedan för hedningarna, så att de skulle ångra sig och omvända sig till Gud, och göra sådana gärningar, som tillhör omvändelsen.

Fil. 1:22 Men om det att leva i köttet för mig innebär frukt i mitt arbete, så vet jag inte vilket jag skall välja. 23. Ty jag dras åt båda hållen. Jag längtar efter att få bryta upp och vara hos Kristus, vilket skulle vara mycket bättre. 24. Men att bli kvar i köttet är mer nödvändigt för er skull.

Jesus fortsätter i Johannesbrevet:

Joh. 15:19. Om ni vore av världen, skulle världen älska sitt eget. Men eftersom ni inte är av världen, utan jag har UTVALT er ur världen, därför hatar världen er.20 —”Har de förföljt mig, så skall de också förfölja er. Har de hållit mitt ord, så skall de också hålla ert”

Så Jesus UTVALDE sina lärljungar ur världen på det sätt att de skulle gå ut och evangelisera och bära frukt. De skulle alltså agera tvärt emot hur världen betedde sig, för ”världen” i det här sammanhanget ville inte veta av Jesus utan hatade honom.

Joh. 15:21 ”Men allt detta skall de göra mot er för mitt namns skull, därför att de inte känner honom som har sänt mig.22 Hade jag inte kommit och talat till dem, så hade de inte synd, men nu har de ingen ursäkt för sin synd.”

Varje gång som någon hatar Gud så är det självklart emot Guds vilja, för han vill att vi alla ska älska honom och att ingen ska gå förlorad. Eftersom Jesus gjorde många gärningar bland människor och samtalat med dem så menar han att dessa är tillräckliga bevis för att kunna tro att han är den som han utgett sig för att vara och att därför älska och lyda honom. Men trots alla uppenbara tecken så kvarstår deras hat gentemot honom och de har då ingen ursäkt för sin synd.

Joh. 15:23. Den som hatar mig hatar också min Fader. 24. Hade jag inte gjort sådana gärningar bland dem som ingen annan har gjort, så hade de inte synd. Men nu har de sett dem och har hatat både mig och min Fader.

Jesus ansåg alltså att människorna åtminstone skulle tro honom för gärningarns skull

Joh. 15:11. Tro mig att jag är i Fadern och Fadern i mig. Om inte, så tro mig för själva gärningarnas skull

Joh. 20:29 Jesus sade till honom: “Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser.”

Psalmerna 35:19 och 69:5 profeterar om en dag då människor ska hata sonen utan orsak, och detta menar Jesus fullbordades i honom. Att ha kännedom om profetior som slår in, och att känna till framtida händelser betyder inte att dessa händelser nödvändigtvis är förutbestämda med däremot handlar det om förhandskännedom.

Joh. 15:25. Men detta har skett, för att det ordet skulle gå i fullbordan som står skrivet i deras lag: De har hatat mig utan orsak.

Vinträdet

Johannes 15 inleds förresten med Jesus berömda analogi omvinträdet där han mycket tydligt visar att det är upp till oss att hålla oss kvar i vinträdet (honom själv) om vi vill hålla oss kvar i det livgivande trädet (frälsningen).

Joh 15:1 Jag är det sanna vinträdet, och min Fader är vingårdsmannen. Var och en gren i mig, som inte bär frukt den tar han bort, och var och en, som bär frukt, den rensar han, för att den skall bära mer frukt. 3. Redan nu är ni rena på grund av det ord som jag har talat till er. 4. Förbli i mig, och jag i er. Såsom grenen inte kan bära frukt av sig själv, om den inte förblir i vinträdet, så kan inte heller ni det, OM ni inte förblir i mig. 5. Jag är vinträdet, ni är grenarna. Den som förblir i mig, och jag i honom, han bär mycket frukt. Ty utan mig kan ni ingenting göra. 6. Den (IF anyone KJV) som inte förblir i mig kastas ut såsom en gren och förtorkas, och man samlar ihop dem och kastar dem i elden, och de brinner. 7. OM ni förblir i mig, och mina ord förblir i er, så kan ni be om vad ni vill, och ni skall få det. 8. Min Fader blir förhärligad genom att ni bär mycket frukt och blir mina lärjungar. 9. Såsom Fadern har älskat mig, så har jag också älskat er. Förbli i min kärlek. 10. OM ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, så som jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek. (SFB)

Jesus talar till sina frälsta lärljungar och det han säger gäller även oss. Jesus säger “redan nu är ni RENA” till lärljungarna, och han uppmanar dem att FÖRBLI i honom för de kan inte bära frukt om de inte gör det. Jesus varnar de utvalda apostlarna att OM de inte förblir i honom så kommer de att tas bort utav Fadern och de kastas ut och förtorkas, vilket visar att de åtminstone hade liv vid en tidigare tidpunkt för annars kan de inte förtorkas. De kastas sedan i elden där de brinner vilket är en klar bild av helvetet. Jesus säger “OM ni håller mina bud, så förblir ni i min kärlek” vilket är ett tydligt VILLKOR för hans kärlek och för det eviga livet. Risken finns att kristna inte håller buden och därmed mister sin plats i Livets träd. Vi kan få hjälp av den Helige Ande att leva ett heligt liv och bära mycket frukt men det är vårt ansvar att se till att hålla oss i vinträdet. Gud gör det sannerligen inte åt oss. Om det hade varit upp till GUD att se till att vi bär mycket frukt så hade han givetvis gjort detta med bravur och han hade sett till att vi ALDRIG misslyckades på den fronten. Men faktum är att inte alla kristna alltid visar god frukt utan lever kortare eller längre tid i synd, vilket visar på vår fria vilja och att vi inte alltid lever som Gud hade önskat att vi levt.

5 Mosebok 30:19 Jag tar i dag himmel och jord till vittne mot er att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj då livet, för att du och dina efterkommande må leva

/NT-Text från Reformationsbibeln och SFB

Vad är TULIP och varför sprids KALVINISM och gnosticism?

Aug10

Kalvinister tror mer eller mindre öppet på TULIP

Om en person säger sig tro på TULIP, så kan man förstå hans/hennes tro genom att helt enkelt studera vad bokstäverna i TULIP står för. Läs mer om punkterna längre ner. Man skulle kortfattat kunna förklara kalvinism med läran att människan inte har någon egen fri vilja, att Gud förutbestämmer ALLT och att INGENTING sker emot hans vilja. Detta gäller förstås bara om man vill vara konsekvent med TULIP, och det existerar heller ingen kalvinist som kan/vill vara helt konsekvent med sin egen lära. Lyckligtvis!

En del kalvinister skulle protestera direkt och säga “Jo, vi har visst fri vilja men vi har endast viljan att agera inom vår egen natur!”. Men då måste man fråga sig 1) Vem gav oss denna natur?, och 2) Har vi denna onda natur enligt Guds vilja eller emot Guds vilja? Dessa frågor kan inga kalvinister svara på utan att slå knut på sig själva, men många jag samspråkat med säger öppet att Gud predestinerat även vår synd eftersom de menar att han predestinerat allt, och att han inte vore allsmäktig om minsta lilla inträffade emot hans vilja.

“If there is one single molecule in this universe running around loose, totally free of God’s sovereignty, then we have no guarantee that a single promise of God will ever be fulfilled.” ― R.C. Sproul, Chosen By God: Know God’s Perfect Plan for His Glory and His Children

John Kalvin (1509-1564) startade inte begreppet TULIP som ju kom till ca 50 år efter hans död, men TULIP har ändå sitt ursprung i hans resonemang och teologi. Kalvin var i sin tur tagit många av sina idéer från Augustinus som var en före detta gnostiker. Ingen har fört in så många falska läror till kyrkan som Augustinus, och vi tror än idag på många obibliska läror som härrör från hans tid. Läs mer om Augustinus många nya läror här. Förutom att tro på TULIP säger en del kalvinister att de också tror på lärosatsen i Westminster Confession of Faith från 1647. Även den lärosatsen innehåller en rad motstridigheter gömda bakom mycket ludd och fina ord, såsom att Gud förutbestämt allt, dock inte synd. Jaha, så synd sker alltså emot Guds vilja? Nej, det kan få kalvinister erkänna för då vore han ju inte allsmäktig. Så då borde vi slå fast att Westminster Confession of Faith inte kan vara ett bra rättesnöre? Hur kan Gud förutbestämma allt som sker samtidigt som människan har ansvar för sina handlingar – som ju är förutbestämda av Gud?

“God from all eternity, did, by the most wise and holy counsel of His own will, freely, and unchangeably ordain whatsoever comes to pass: yet so, as thereby neither is God the author of sin, nor is violence offered to the will of the creatures; nor is the liberty or contingency of second causes taken away, but rather established.” (WCF)

Pga internets inflytande så har dessvärre kalvinismen spridit sig alltmer även i Sverige. Alla kalvinister är anhängare av lärorna som finns inbyggda i systemet under benämningen TULIP (se nedan) även om inte alla använder sig utav dessa bokstäver. Kalvinister tror också till högre eller mindre grad på Kalvins läror även om det inte alls är säkert att de köper Kalvins läror rakt av. Om en person säger sig tro på TULIP är det inte fel att “döma honom” som en TULIP-anhängare. Det är förmodligen vad han/hon själv föredrar eftersom det finns ett erkännande om att tro på TULIP. En del vill inte kalla sig kalvinister, men däremot TULIP-anhängare, och det måste man förstås respektera.

1) Bokstäverna och innehållet i TULIP står och faller tillsammans. Det går visserligen att vara endast “P-troende” men då är man å andra sidan ingen kalvinist. Tror man på någon av de andra punkterna måste man tro på alla fem för att vara konsekvent. Detta är solklart när man läser vad de fem punkterna står för. Det finns många som menar sig bara tro på 2, 3 eller 4 men det är inte konsekvent.

2) Det existerar noll kalvinister som är konsekventa med sin egen lära. Det beror på att läran är motstridig i sig själv och resulterar i en Gud som är orsaken till synd och därmed värre än djävulen som ju bara lydigt måste agera såsom Gud tvingat honom till. Inte ens “hyper-kalvinister” är helt konsekventa med sin lära. Alla kalvinister uttrycker sig i olika grad som om de inte vore kalvinister utan i stället trodde på människans fri vilja och att vi alla (utvalda eller ej) har möjlighet att agera emot Guds vilja. Många gånger kan vi bli förbluffade över att någon välkänd predikant faktiskt är kalvinist eftersom han uttryckt sig på ett motsatt sätt i sina predikningar.

3) De flesta kalvinister menar att de är missförstådda och att andra inte förstått deras läror. I stället är det de som inte förstått vad Guds suveränitet och människans fria vilja egentligen innebär. De får för sig att Gud inte kan vara “allsmäktig” såvida han inte förutbestämt ALLT. De har fått för sig att en allsmäktig/suverän Gud inte kan eller vill skapa människan med fri vilja och utesluter det alternativet som ens möjligt.

4) Kalvinister är experter på att anamma paradoxer, hitta på nya fina telogiska termer, förvränga ord och att ta verser ur sitt sammanhang. Tack vare sofistikerade begrepp och mycket fluff mellan raderna har de lyckats få många anhängare som tycker att systemet låter trovärdigt. Kalvinister besvarar ofta absurda teologiska resultat med “Guds tankar är högre än våra tankar”. Vilka absurda motstridigheter som helst kan lösas med det citatet…

5) I diskussioner med kalvinister får man ofta (inte alltid) kallas man ofta arminianer (arminians) och/eller pelagians om vi inte håller med dem om kalvinismen. Läs mer om detta här och här

6) Kalvinismen har fått en del anhängare för att det låter vackert och prestigelöst att upphöja Guds suveränitet (med den kalvinistiska tolkningen) och exklamera att “Gud är i centrum och inte människan”. Det fokuserar mycket på att det inte ska finnas någon anledning till stolthet eller skrytsamhet, så därför tror de att om vi har minsta finger med i spelet så skulle det svärta ner Guds suveränitet och hans ära – även om det bara handlar om att tacka ja till frälsningen. Om inte Gud gör precis ALLT åt oss (inklusive att tacka ja/nej åt oss, och att omvända oss åt oss, att undvika synd åt oss, etc) så menar de att han inte är allsmäktig. I själva verket är det kalvinismens lära som får vissa människor att vara stolta eftersom de ju tror att de är Guds utvalda – och alla kalvinister anser sig förstås vara utvalda.

7) Det finns en del före-detta kalvinister så det ÄR inte omöjligt att omvända dem, men det är mycket svårt eftersom det finns någon tilldragande i kalvinism som håller människor kvar. Många kalvinister är helt ointresserade av att läsa artiklar och böcker från icke-reformerta, utan i stället söker de bara mer och mer lektyr från kalvinister. De matar sig därmed regelbundet med kalvinism och lär sig detta resonemang, och blir till slut inte ens medvetna att de använder obibliska termer som de ger kalvinistiska tolkningar. Det finns många bra websidor som enkelt löser de problem som kalvinisterna trasslat in sig i.

8) INGEN av de gamla kyrkofäderna lärde ut någonting som ens liknar kalvinism de första 300 åren e.Kr. Samtliga utan undantag lärde ut att människan har en fri vilja och inte alls är född syndig och oförmögen att göra gott. Hade verkligen alla fel så fort den sista aposteln gick ur tiden? De enda som lärde ut något som liknar kalvinism var gnostikerna.

T U L I P

T – Total depravity (eller Total Inability) innebär att alla är födda i synd och att ingen har en grundinställning (pga sin medfödda onda natur) som skulle kunna möjliggöra att de strävar efter att lära känna Gud. INGEN har alltså i grunden en möjlighet att finna Gud eftersom deras natur gör dem ovilliga till detta. Med andra ord är det GUD som måste “uppväcka” människor så att de kan söka honom, finna honom, omvända sig, och tro. Grejen är att han endast uppväcker vissa! Nämligen de som han vill ska räddas, och de som han uppväcker KOMMER att bli frälsta vare sig de vill eller ej. Gud gör dem villiga och Gud är också den som ger tro – men alltså endast till vissa speciellt utvalda. Dessa utvalda får en säker plats i himlen och de övriga lämnar han ryggen, vilket innebär att de inte har en chans att bli frälsta eftersom de är kvar i sin ouppväckta onda natur som påtvingats dem. De är därmed förlorade redan vid födseln, och faktiskt redan innan världen skapades eftersom det var då som Gud bestämde alla människors destination.

Kalvinister anser att människan i sin grund är “död” och med detta menar de att vi är helt oförmögna att utföra goda moraliska handlingar såvida inte Gud utvalt oss och uppväckt oss. Trots att “depraved” och “depravity” inte finns med som ord i Bibeln (KJV) är idén med T själva grunden till TULIP trots att Bibeln inte alls lär ut att alla människor är “döda” eller att “död” ens skulle ha en sådan betydelse som kalvinisterna vill ge det ordet. Det hjälper inte att berätta för kalvinister att den förlorade sonen ju var DÖD och FÖRLORAD och ÄNDÅ gjorde ett mycket gott moraliskt val (helt själv) när han ångrade sin synd och återvände till sin Far.

U – Unconditional election innebär att Gud valt vem som ska bli frälst och han baserar inte det på något som vi gör eller tror. Han handplockar människor helt utan motkrav eller villkor från vår sida och man skulle kunna säga att han kastar tärning för att slumpmässigt välja vem som ska hamna i himmel eller helvete. Detta val gjorde han INNAN jordens skapelse och följdaktligen långt innan vi fanns till. De som Gud utväljer KOMMER att bli frälsta så redan när människor föds är deras framtida destination redan förutbestämd och garanterad. De som han inte utväljer till frälsning ratas alltså inte pga någon synd, eftersom de utvaldes till ett liv i evigt helvete innan de ens fanns till och långt innan de kunde synda. Människor är alltså frälsta pga av Guds val, snarare än av tro (även om de som han valt förstås garanterat kommer att tro).

L – Limited atonemement betyder att Jesus inte dog för alla människor utan endast för några få. Det är alltså en begränsad skara som kan bli frälsta men de kommer å andra sidan tveklöst att bli frälsta. Endast de synder som de utvalda gjort sig skyldiga till är täckta genom Jesus död på korset, men inte övrigas synder. För de utvalda har därmed Jesus död stort värde men för de övriga spelar hans död ingen som helst roll eftersom detta syndoffer aldrig var ämnat för dem.

I – Irresistable grace betyder “oemotståndlig nåd” vilket innebär att Guds nåd har en sådan kraft att den drar de utvalda till honom och de kommer att svara JA när han drar och kallar. Den som Gud har bestämt till frälsning kommer garanterat att bli frälst. Den heliga ande kan inte bli motarbetad av de utvalda, och den heliga ande kommer snarare att se till att de utvalda samarbetar och tror. Deras natur manipuleras så att de “frivilligt” kommer till Gud.

P – Perseverance of the saints är samma sak som “unconditional eternal security” (även om kalvinister protesterar) och betyder att de Gud kallar KOMMER att fortsätta att tro på honom till slutet. Det betyder att om någon tappar sin tro så var han aldrig en utvald från första början. Eller också kommer personen att återvända till sin tro senare om han är utvald. Man kan alltså aldrig veta eller känna sig säker på sin frälsning eftersom man kan leva ett långt liv till synes som en sann kristen, men ändå förlora sin tro i slutet av sina dagar – vilket skulle bevisa att man egentligen aldrig varit utvald och frälst en enda gång.

Varför är inte alla frälsta?

Vanliga kristna icke-kalvinister tror att människor hamnar i helvetet helt rättfärdigt eftersom de är syndare, vägrar att söka Gud vägrar att komma när han kallar, inte ger honom den respekt och tacksamhet han förtjänar, och för att de inte accepterat Jesus offer på korset som kan få deras synder förlåtna. Det är också det som Bibeln lär ut. Kalvinister däremot kan inte stämma in i detta eftersom de ju tvingas tro att människor inte hamnar i helvetet pga någon synd (eftersom de är utvalda till helvetet innan de ens föds) och eftersom de ej uvalda INTE var ämnade att bli frälsta från första början. Men de ej uvalda har ingen som helst anledning att visa respekt och tacksamhet för Gud eftersom han ju skapat dem för att bli framtida invånare i helvetet, och han tvingade på dem en syndfull natur som de inte hade något annat val än att följa. Om de själva hade fått välja så hade de förstås inte valt att få en sådan natur som leder till ett evigt liv i helvetet. Vem vid sina sinnens fulla bruk skulle frivilligt välja en evighet i en brasa? Man kan fråga sig vad vi ska med djävulen till när Gud gör allt jobbet åt honom?

Här nedan följer en liten lista över kalvinistiska (“reformerta”) teologer/predikanter som kanske är kända hos oss svenskar. Det är ingen hemlighet att dessa personer är reformerta och stödjer TULIP och det här är heller ingen “hatlista” av något slag. Jag vill bara att läsare och lyssnare ska vara uppmärksamma på vad predikanter och författare egentligen står för så att de är beredda att avslöja falska läror när de kommer. Om man redan från början vet att en predikant tror på Kalvins läror och/eller TULIP så vet man också vad predikanten utgår ifrån och vilken grundinställning han/hon har. Jag kan säga AMEN till massor av påståenden som nedanstående predikanter gjort, men jag kan även säga AMEN till påståenden från katoliker och framgångsteologer. Jag kan t o m säga AMEN till en rad påståenden från Jehovas vittnen, kristadelfianer och mormoner. Allt de säger är inte goja. Men SE UPP eftersom ju mer sanning en predikant producerar, desto mer slappnar vi av och riskerar att släppa in även villoläror i våra hjärtan.

En varg tillåts sällan predika, men en varg i fårakläder kanske släpps in och därmed kanske också villoläror slinker in och får fäste. Om en predikant medger att han är mormon kanske han inte ens släpps in i en kristen kyrka, men om en person bara säger att han är “kristen och Bibeltroende” kanske han tillåts predika, och framkommer det då att personen ifråga är reformert och TULIP-troende så är det förstås stor risk att han påverkar åhörarna med sina TULIP-doktriner även om han skulle predika 95% sanning och 5% villoläror. Många reformerta är heller inte helt öppna med sina TULIP-åsikter eftersom de vet att det kan stöta på patrull att medge att Jesus inte dött för alla och att Gud är den som förutbestämmer och orsakar att människor syndar. De föredrar att uttrycka sig mycket mer diffust och med mycket ludd för att framstå som mer diplomatiska. Nu kan det förstås vara så att kalvinister är vilseledda själva, men det ändrar inte på sakens natur – att de riskerar att vilseleda andra. Här kommer hur som helst listan…

Jonathan Edwards
Paul Washer
Mark Driscoll
John Bunyan
R C Sproul
Arthur Pink
John Piper
John MacArthur
Alistair Begg
Albert Mohler
William Carey
John Gill
Charles Spurgeon
James White
Louis Berkhoff
Albert Mohler
J.I. Packer
John Owen
George Whitefield
Cornelius Plantinga
Cornelius Van Til
Greg Bahnsen
B.B. Warfield
Louie Giglio
Francis Chan
Francis Schaeffer

Att vara kalvinist är inte detsamma som att inte vara frälst – Gud dömer

Jag är övertygad om att personerna ovan har lyckats få människor frälsta, men så är fallet även bland andra irrlärare. Vi kan aldrig veta hur mycket nytta och hur mycket skada de orsakat, men det viktiga är att vi är tydliga med var de har FEL i sin lära så att vi kan begränsa eventuell skada. Är det då så farligt med att kalvinismen sprids i Sverige? Ja, så fort det handlar om att själar kan förloras så är det farligt. Jag säger inte att kalvinister aldrig i livet kan vara frälsta (Gud vet, men inte jag), men en lära som smutskastar Gud kan skrämma bort människor från honom – som idén att Gud inte älskar alla människor tillräckligt för att dö för dem, och idén att Gud är den som orsakar att människor mördar, lemlästar, våldtar, stjäl, ljuger och aborterar bort foster. Det finns kalvinister (såsom James White) som på fullt allvar anser att även små barn som våldtas är förutbestämda till detta av Gud. Många kalvinister lär också att vi ständigt syndar i tanke, ord och gärningar och att vi ändå är frälsta, vilket förstås riskerar att hålla människor kvar i sin synd och in i en falsk trygghet trots att de är på väg till helvetet.

Eftersom allting är förutbestämt och redan avgjort så tvingas kalvinister att tro att evangelisation och böner inte påverkar någonting ett endaste dyft, men trots det evangeliserar och ber de i alla fall (för att Gud av någon anledning bett dem att göra det). Det är hur som helst ingen bra inställning att tro att vi aldrig kan påverka någon utgång med bön eller evangelisation, och att aldrig kunna säga till en medmänniska att Gud älskar henne och vill att hon ska ge sitt liv till honom – eftersom det troliga (enligt kalvinismen) är att Gud inte vill att hon ska bli frälst.

Många kalvinister protesterar säkert vilt när de läser detta eftersom de inte känner igen sig och kanske inte hört sina reformerta favoritpredikanter nämna sådana läror, men tror de på TULIP så är detta vad de faktiskt måste tro för att vara konsekventa.Om man tar bort all “fluff” mellan raderna är det lättare att se vad slutresultatet faktiskt blir. Paul Washer kan vi ibland höra predika om hur viktigt det är att omvända sig (och han är därmed inte konsekvent med sin egen lära eftersom människan inte själv kan välja att omvända sig) men samtidigt säger han också att det inte kan gå ens minuter innan vi måste synda eftersom människan i grunden är så omöjlig. Så vad är det då för vits med omvändelse om vi ständigt syndar?

2 Timotheosbrevet 4:3 Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen

Läs gärna mitt inlägg till Bergsjöbloggen här, för att se exempel på hur svårt det är för en kalvinist att vara trogen sin egen lära om TULIP.

Dem som han har förutbestämt har han också kallat och förklarat rättfärdiga – Rom. 8:29-30

Jun12

Och dem som han har förutbestämt har han också kallat. Och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga. Och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat. Rom. 8:30

Vi kan gå igenom hela Rom. 8 med hjälp av Reformationsbibeln som förmodligen är den bästa svenska översättningen (även om även den har sina brister). Vad gäller just Rom. 8 så är 1917 års översättning bättre än Svenska Folkbibeln eftersom den bättre än SFB översätter det grekiska ordet “sarkos” som betyder “kött” på svenska. Som exempel kan nämnas Rom. 8:8 där SFB lagt till ordet “syndiga” före ordet “natur” i versen så att slutresultatet blir “syndiga natur” (i stället för att rätt och slätt skriva “kött”) trots att det alltså inte alls står så i originalspråket. Detta ord är tillagt för att ge stöd åt den gnostiska idén att vi alla har en syndfull natur/kött. Men Jesus hade samma sorts kött som vi (sarkos) så vårt kött kan inte per automatik vara syndfullt. (I andra sammanhang kan Svenska Folkbibeln ha en bättre översättning än 1917 års översättning.)

Rom. 1:1 Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus, de som inte vandrar efter köttet, utan efter Anden.

Notera villkoret för att inte vara bland de fördömda. Vi måste vara I JESUS! Tyvärr har både SFB och 1917 års översättning strukit några ganska viktiga ord i slutet av versen genom att inte ta med att vi måste se till att INTE VANDRA efter köttet. Som du ser har Reformationsbibeln här ovan fått med denna viktiga upplysning. Det är samma sorts krav som vi även kan hitta direkt efter de berömda verserna i Ef. 2:8-9., och även Gal. 5:16.

Ef. 2:10 Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall VANDRA i dem.

Gal. 5:¹⁶Vad jag vill säga är detta: VANDRA i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.¹⁷Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. ¹⁸Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen.

Skulle vi fortfarande vara frälsta även om vi INTE vandrade i de goda gärningarna? Glöm det. Når vi inte upp till kravet är vi förlorade, och häpnadsväckande nog (för oss som är så influerade av Luther) så är vandra något som vi måste GÖRA. Inte så att någonting vi gör (eller tror) någonsin kan få oss att förtjäna frälsning, men det är ändå ett villkor för frälsningen.

2. Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. 3. Ty det som var omöjligt för lagen, i det den var försvagad av köttet, det gjorde Gud, då han sände sin Son i syndigt kötts liknelse och för syndens skull, fördömde synden i köttet, för att den rättfärdighet, som lagen kräver, skulle bli fullbordad i oss, som inte vandrar efter köttet, utan efter Anden.

Här ser vi samma villkor igen – att vi måste VANDRA i Anden och inte efter köttet, och bara då är vi befriade från lagens förbannelse. Tack vare Jesus syndoffer för oss så kan vi bli renade från våra gamla synder, men målet är att inte smutsa ner sig igen. Det står att Jesus är sänd “i syndigt kötts liknelse”. Det är faktiskt enda gången vi kan läsa något om syndigt kött i Bibeln. Det står “syndigt kött” eftersom det är köttet vi kan tänkas synda med. Jesus valde att inte synda med sin kropp och därför står det att han föddes i syndigt kötts liknelse. Alla som har kött och som kan synda (förutom Jesus) har ju också valt att synda så det är ett passande namn. Ingen syndar dock av ren nödvändighet, och absolut inte för att vi är födda med syndfulla kroppar. Då hade detta även drabbat Jesus som hade en mänsklig mamma. (Jesus föddes förresten av en jungfru för att vara ett tecken enligt Jesaja, och inte för att undfly någon sorts mystisk syndgen.) De här verserna säger inte att vi endast är befriade från straffet för vår olydnad medan vi är kvar i våra synder, utan vi är fria OM vi lever efter Anden.

5. Ty de som är köttsliga, de är köttsligt sinnade, men de som är andliga, de är andligt sinnade. 6. Ty köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. 7. Ty köttets sinne är fiendskap mot Gud, eftersom det inte är Guds lag underdånigt och inte heller kan vara det. 8. Men de som är köttsliga, kan inte behaga Gud. 9. Men ni är inte köttsliga, utan andliga, om Guds Ande annars bor i er, ty den som inte har Kristi Ande, han hör inte honom till.

Att ha ett köttsligt sinne innebär alltså DÖD enligt Paulus. Att lyda köttet (att synda) är att vara “köttsligt sinnad” och då lever vi i fiendskap med Gud.

10. Men om Kristus är i er, så är väl kroppen död, för syndens skull, men Anden är liv, för rättfärdighetens skull. 11. Om nu hans Ande, som uppväckte Jesus från de döda, bor i er, så skall också han, som uppväckte Kristus från de döda, göra era dödliga kroppar levande för sin Andes skull, som bor i er. 12. Därför, bröder, står vi inte i skuld till köttet, så att vi skall leva efter köttet. 13. Ty om ni lever efter köttet, så skall ni dö, men om ni dödar kroppens gärningar genom Anden, så skall ni leva. 14. Ty alla de som drivs av Guds Ande, de är Guds barn.

Paulus intygar att OM vi lever efter köttet så ska vi dö (Satan sade motsatsen till Eva i Eden, nämligen att synd INTE leder till döden) och om vi leds av Anden så får vi leva. Det är det ena eller den andre som gäller och vi kan inte tjäna två herrar. Vi kan även veta VEM som är “Guds barn” och det är de som drivs av Guds Ande. Anden skulle aldrig leda oss till synd utan bort från synd, så vi vet att vi är Guds barn om vi lyder Jesus. Som kristna måste vi alltid vara försiktiga eftersom djävulen går omkring som ett rytande lejon för att få oss på fall, och det är reellt hot. Tack och lov så har Gud lovat oss en väg ut ur varje frestelse, och den har vi möjlighet att välja. Det hänger på oss, och om vi syndar måste vi omvända oss.

15. Ty ni har inte fått träldomens ande, så att ni återigen måste frukta, utan ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: Abba, Fader. 16. Anden själv vittnar med vår ande, att vi är Guds barn. 17. Är vi nu barn, så är vi också arvingar, nämligen Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi annars lider med honom, för att vi också med honom må bli förhärligade.

Vi är i träldom så länge som vi lever efter köttet och vi har då skäl att frukta för våra själar. Om vi är Guds barn (vi måste hålla ut till slutet) så är vi också arvingar till Guds rike. Vi är garanterade en plats i hans rike, på villkor att vi förstås fortsätter att vara Guds barn. Om vi lider med honom, bär vårt kors dagligen och håller ut till slutet trots prövningar, så blir vi även förhärligade med honom. Guds barn blir förhärligade, men frågan är om vi väljer att vara Guds barn och förbli Guds barn.

8. Ty jag håller före, att denna tidens lidanden inte är värda att jämföras med den härlighet som skall uppenbaras på oss. 19. Ty med brinnande längtan väntar skapelsen på Guds söners uppenbarelse. 20. Ty skapelsen har blivit underkastad förgängelsen, inte av fri vilja, men för hans skull, som lade den därunder, med en förhoppning, 21. att också skapelsen en gång skall bli frigjord från förgängelsens träldom till den frihet, som hör Guds barns härlighet till. 22. Ty vi vet, att hela skapelsen tillsammans suckar och våndas intill nu.

Vi lever i en värld som är underkastad förgängelsens träldom och hela skapelsen suckar. Detta är självklart inte den värld som Gud hade önskat sig och hoppats på när han skapade den. Gud visste förstås att den fria viljan kunde leda till en sådan förgängelse, och syndens lön är absolut döden. Vi ska dock bli räddade ur denna värld om vi är I HONOM!

23. Och inte endast den, utan också vi själva, som har Andens förstlingsfrukter, suckar också inom oss själva och väntar efter barnaskapet, vår kropps förlossning. 24. Ty i hoppet är vi frälsta. Men ett hopp, vars fullbordan man ser, är inte mer ett hopp, ty hur kan man hoppas på det som man ser? 25. Om vi nu hoppas på det som vi inte ser, så väntar vi det med tålamod.

Som Guds barn kan vi fortsätta att leva på hoppet att vi ska få nya oförgängliga kroppar, som vi är garanterade om vi håller ut till slutet. Vi måste påminna varandra om att några få års lidande inte är någonting jämfört med den underbara värld som ligger framför oss. Det kommer inte att finnas några tårar, någon smärta eller saknad.

26. Likaså hjälper också Anden vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi skall be om, såsom vi borde, men Anden själv manar gott för oss med outsägliga suckar. 27. Och han, som rannsakar hjärtan, han vet vad Andens sinne är, ty han manar gott för de heliga efter Guds behag.

Våra böner kan påverka mycket, och därför är det viktigt för oss att be. Vi kan ändra på saker och ting i framtiden. Paulus säger i sina brev till Korinthierna att vi ska be på två sätt 1) med vår ande, och 2) med vårt förstånd. Det första alternativet betyder att vi inte ber med förståndet eftersom vi inte kan förstå vad vi ber. Detta passar bra in på att tala i tungor.

28, Men vi vet, att för dem som älskar Gud, samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter [hans] rådslut.

Ordet ”HANS” i versen ovan finns inte med originalpråket, men det finns där för att göra läsningen lättare. Notera återigen villkoret. Allt samverkar till det bästa FÖR DEM SOM ÄLSKAR GUD. Om vi älskar Gud så accepterar vi Jesus syndoffer och håller oss till honom. Som Guds barn (som vi blir av egna val) är vi utvalda och speciella. I liknelsen i Matteus, om Kungen som ordnade en bröllopsfest till sin son, kan vi läsa “Många är kallade men få är utvalda”. De som var utvalda var de som accepterade inbjudningen och valde att komma till festen och som även såg till att vara ordentligt klädda. En viss individ hade inte sett till att ha lämplig klädsel och blev därför utkastad, och han bröt helt klart mot Kungens önskemål vad gäller klädkoden. Att ha på sig fina kläder är vårt ansvar. Gud kommer verkligen inte att välja vem som ska komma in i hans rike utan att blanda in oss, vår vilja och vårt beteende.

29. Ty dem vilka han förut har känt, dem har han också förut bestämt att bli hans Sons avbilder, för att han skall vara den förstfödde bland många bröder. 30. Men dem som han har förutbestämt, dem har han också kallat, och dem som han har kallat, dem har han också rättfärdiggjort, och dem som han har rättfärdiggjort, dem har han också förhärligat.

Kristi Kropp (församlingen) ska ärva Guds rike och detta är förutbestämt. Frågan är vem som väljer att ansluta sig till Kristi kropp. Gud vet att en skara verkligen kommer att göra det och de är som sagd förutbestämda att ärva hans rike och bli förhärligade. Vi är rättfärdiggjorda när vi är renade från våra gamla synder och vi har trygghet i det hopp som finns i Jesus så länge som vi håller oss i honom. Rom. 8:29 handlar om de som ÄLSKAR GUD som står angivet i vs 28. Löftena är alltså kopplade till DEM och inga andra. I1 Peter 1:2 så är de utvalda förutbestämda enligt Guds förkunskap. De som väljer att bli kristna är ju sedan tidigare lovade att få den Helige Ande som kan leda dem till hela sanningen. Paulus menar också att KRISTI KROPP är sedan tidigare känd, förutbestämd och utvald genom Guds eviga plan och de är dem som kommer att hålla ut till slutet och bli förhärligade. Enskilda individer kan ta del av löftena så länge som de är en medlem i denna kropp . En person som inte är en del av den kristna församlingen har ingen del av löftena. Det som är förutbestämt är inte vem som ska tillhöra Kristi kropp och därmed bli räddad, utan vad som kommer att hända med de som ÄR medlemmar. De kommer att bli sonens avbilder och bli förhärligade. Gud förutbestämmer konsekvenserna för det val vi gör, om vi ska bli Guds barn eller ej, men han förutbestämmer inte själva valet.

31. Vad skall vi nu säga om detta? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss? 32. Han, som inte har skonat sin egen Son, utan utgivit honom för oss alla, hur skall han inte också skänka oss allt med honom? 33. Vem vill anklaga Guds utvalda? Gud är den som rättfärdigar. 34. Vem är den som vill fördöma? Kristus är den som har lidit döden, ja, än mer, som också har uppstått, och som sitter på Guds högra sida och manar gott för oss.

Det finns några som tror att “är Gud för oss, vem kan då vara emot oss?” betyder att det inte finns något som kan hota våra själar så länge som vi bara tror på Gud. Det är sant på sätt och vis OM vi visar vår tro genom lydnad. Om vi ser till att vi tillhör Jesus så kan fienden visserligen döda våra kroppar, men aldrig våra själar. Om Jesus har renat oss från våra synder och vi har hållit oss själva rena efter det (och omvänt oss från eventuella nya synder som vi gjort oss skyldiga till) så finns det ingen som kan använda våra synder emot oss. Vi har blivit rättfärdiggjorda eftersom Jesus gjort oss rena! Men Jesus manar inte gott för oss per automatik. För att bli förlåtna måste vi bekänna våra synder och omvända oss. Endast då manar Jesus gått för oss.

35. Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Bedrövelse eller ångest eller förföljelse eller hunger eller nakenhet eller fara eller svärd? 36. Såsom det är skrivet: För din skull blir vi dödade hela dagen, vi har blivit aktade såsom slaktfår.37. Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom, som har älskat oss. 38. Ty jag är övertygad om, att varken död eller liv, varken änglar eller furstendömen eller makter, varken de ting, som nu är, eller de ting, som skall komma,39. varken höghet eller djuphet eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek, som är i Kristus Jesus, vår Herre.

De “oss” som Paulus talar om är de som är I JESUS. De är alltid älskade av Gud, och Gud kommer inte heller att upphöra att älska världen på det sätt att han alltid hoppas på att så många människor som möjligt ska omvända sig och och tro på honom. Men vi vet att det finns villkor för Guds kärlek och acceptans. Om vi älskar honom och visar det genom lydnad så kan ingenting separera oss från hans kärlek.

Ps. 145:Han gör vad de gudfruktiga begär, han hör deras rop och frälsar dem. ²⁰Herren bevarar alla dem SOM ÄLSKAR HONOM, men alla ogudaktiga förgör han.

John 14:²¹Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom.”

Origen:

”that those whom God foreknew would become the kind to conform themselves to Christ by their sufferings, he even predestined them to be conformed and similar to his image and glory. Therefore there precedes a foreknowledge of them, through which is known what effort and virtue they will possess in themselves, and thus predestination follows, yet foreknowledge should not be considered the cause of predestination.” vcf

Även ROMARBREVET 9 stödjer människans fria vilja

May21

Romarbrevet 9 – kalvinisternas favorit

1 Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte. Mitt samvete betygar det också i den helige Ande, ²ty jag har stor sorg och ständig vånda i mitt hjärta. ³Jag skulle önska att jag själv vore fördömd och skild från Kristus i mina bröders ställe – mina landsmän efter härstamning. ⁴De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena. ⁵De har fäderna, och från dem har Kristus kommit som människa, han som är över allting, Gud, prisad i evighet, amen.

Uppenbarligen så tror inte Paulus att Gud har förutbestämt vem som ska komma till himlen respektive helvete eftersom han önskar att han vore fördömd i sina bröders ställe (judarna/israeliterna) trots att inte alla judar tror att Jesus är Messias. Om Gud Fader inte ämnade att Jesus skulle dö för alla människor utan endast några få (de lyckligt utvalda) varför har då Paulus en önskan att dö för människor som inte ens är Jesustroende? Det vore ologiskt att dö för människor som Jesus inte var villig att dö för. Paulus verkar inte heller känna till (om han nu var en kalvinist) att saker och ting sker exakt som Gud planerat från världens skapelse, så hans “sorg och ständig vånda” vore helt obefogade känslor att ha inför icke utvalda judar. Varför känna sorg över att människor hamnar (himmel eller helvete) exakt där Gud vill ha dem? Paulus har ingen som helst orsak att känna sorg över människor som Gud inte känner någon sorg över. Men tack och lov är ett “begränsat försoningsoffer” (limited atonement) inte bibliskt!

⁶Detta inte sagt som om Guds ord skulle ha blivit om intet. Ty Israel är inte alla som kommer från Israel, ⁷och inte heller är alla Abrahams efterkommande hans barn. Nej,Isaks efterkommande skall räknas som dina barn. ⁸Det vill säga: Guds barn är inte de som är barn genom naturlig härkomst, men löftets barn räknas som hans efterkommande.⁹Ty ett löftesord var detta:Vid denna tid skall jag komma tillbaka, och då skall Sara ha en son.

Inte alla israeler är Abrahams barn även om de är släkt med honom genom blodet. Endast de som är “löftets barn” räknas till hans säd och de är barn genom TRO. Abraham själv visade sin tro genom sina handlingar och han räknades som rättfärdig av det skälet. Vidare kom den utlovade Messias kom genom hans blod, via Sara som var en fri kvinna (och inte genom Hagar som var en slavkvinna/tjänarinna och inte fri).

Gal. 3:⁷Därför skall ni veta att de som håller sig till tron, de är Abrahams barn.⁸Och då Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro, förkunnade den i förväg detta glada budskap för Abraham: I dig skall alla folk bli välsignade.⁹Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde.

¹⁰Men inte bara det, Rebecka fick två söner med en och samme man, vår fader Isak.^11-12Innan barnen ännu var födda och innan de hade gjort vare sig gott eller ont, sades det till henne: Den äldre skall tjäna den yngre. Det blev sagt för att Guds beslut att välja vem han vill skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på honom som kallar

Det faktum att ofödda barn inte har gjort vare sig gott eller ont indikerar att läran om den syndfulla naturen inte stämmer. Bebisar är neutrala och de är inte kapabla till att synda. Vi kan läsa om VAL här men notera att det inte handlar om att utvälja individer till att TRO. Barnen det handlar om här är Jakob och Esau och de är inte bara personer utan även LÄNDER och FOLK. God utvalde Jakob till att frambringa Messias. Esau handlade illa med sin förstfödslorätt och trots det så förväntade han sig ändå att han skulle ha kvar den rätten just för att han var förstfödd. Jakob agerade aktivt för att få den. En likhet kan dras med judarna som förväntade sig att få rätten till Kungariket just för att de är födda till judar och är “Guds utvalda folk”. Paulus menar att frälsningen inte fungerar på det sättet utan vi är frälsta av TRO (visat i handlingar) och att detta löfte gäller även hedningarna.

13 Det står ju skrivet: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.

Vers 12. Tjänade personen Esau någonsin den yngre brodern Jakob? Nej, inte vid något tillfälle tjänade han honom. Däremot så tjänade FOLKET som kom från Esau det folk som kom ifrån Jakob. Gud hade goda skäl att hata Esau både som person och som ett folk. Läs mer om Jakob och Esau här.

¹⁴Vad skall vi då säga? Att Gud är orättfärdig? Naturligtvis inte! ¹⁵Han säger till Mose: Jag vill vara barmhärtig mot den som jag är barmhärtig mot, och jag vill förbarma mig över den som jag förbarmar mig över. ¹⁶Alltså beror det inte på någon människas vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet.

Poängen här är att Gud har all rätt i världen att utföra sin frälsningsplan på det sättet han själv finner lämplig, och han behöver inte fråga oss om lov. Judarna antog att de hade en fördel som “Guds utvalda folk”, för att lagen gavs till dem och eftersom de är av Abrahams säd, men Paulus säger nej. Frälsningserbjudandet ges även till hedningarna och vi är inte frälsta genom att vara födda judar och/eller att följa den judiska ceremoniella lagen, utan genom tro på Jesus Kristus som dog för hela världen. Notera att det INTE står att Gud inte vill visa alla barmhärtighet. Det som står är att GUD bestämmer vem han vill visa barmhärtighet. Har Gud rätt att visa barmhärtighet på vissa VILLKOR? Ja, absolut, och det står inte helleri texten att Gud visar barmhärtighet VILLKORSLÖST. Vi vet genom andra ställen i Romarbrevet och i resten av Bibeln att vi är frälsta på villkor, och de villkoren är omvändelse och tro. Om Gud vill visa barmhärtighet och förbarmande mot dem som ödmjukat sina hjärtan – och inte mot de som har förhärdat sina hjärtan – så har han all rätt att göra så, och han skulle inte vara orättfärdig genom en sådan handling. Gud yttrade dessa ord (om barmhärtighet) till Moses och vi vet att Gud också hade villkor gentemot israeliterna. Han valde att inte visa barmhärtighet mot de som gjorde uppror mot honom.

¹⁷Skriften säger ju till farao: Just därför lät jag dig träda fram, att jag på dig skulle visa min makt och att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden. ¹⁸Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och vem han vill förhärdar han.

Farao härdade sitt hjärta flera gånger innan vi kan läsa att Gud gjorde det. Gud har rätt att härda hjärtan som är ovilliga att ödmjuka sig till honom (han härdar dem ännu mer), och vi kan läsa mer om hur detta går till i Rom. 1:18:32. Läs min bloggartikel om Farao här.

¹⁹Nu säger du kanske till mig: Varför förebrår han oss då? Vem kan stå emot hans vilja?²⁰Men du, människa, vem är du som går till rätta med Gud? Inte kan väl det som formas säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan?

”Vem är du som går till rätta med Gud?” är frågan (eller “vem är du som svarar tillbaka mot Gud?”). Det betyder att vi inte BORDE svara tillbaka till Gud och argumentera med honom. Har det någonsing hänt i historien att människor HAR svarat tillbaka mot Gud? JA! Det finns ofantligt många exempel på detta, och inte nog med det – det finns även änglar och människor som gjort uppror mot honom! Vill Gud att vi ska göra uppror mot honom? Självklart inte! Varje gång som människor svarar tillbaka och gör uppror mot honom så sker det EMOT hans vilja. Vi är olydiga mot Gud genom att göra uppror, så texten handlar inte om vad människor inte KAN göra utan vad de inte BORDE göra. Låt oss heller inte glömma att sammanhanget fortfarande handlar om Guds rätt att utföra sin frälsningsplan på det sätt han själv väljer – inklusive varianten att han endast frälser de som väljer att omvända sig och tro på honom. Texten säger ingenstans att Gud alltid styr våra steg eller tvingar på någon vare sig frälsning eller fördömelse. Alla har chansen att komma till honom och vi väljer själva.

²¹Har inte krukmakaren den rätten över leret att av samma klump göra ett kärl för hedrande användning och ett annat för mindre hedrande? ²²Men om nu Gud, fastän han ville visa sin vrede och göra sin makt känd, ändå med stort tålamod hade haft fördrag med vredens kärl, som var färdiga att förstöras, vad har du då att säga? ²³Och om han gjorde detta för att göra sin härlighets rikedom känd på barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett för härligheten? ²⁴Det är ju oss han har kallat, och det inte endast från judarna utan också från hednafolken.

Sammanhanget är fortfarande att frälsningserbjudandet även gäller hedningarna. Vi kan läsa att Gud skulle kunna välja att “ med stort tålamod” ha “fördrag” med vredens kärl. Varför kan vi läsa ordval som att ha “fördrag” och “med stort tålamod” som om kärlen hade en egen vilja och var motsträviga mot Gud? Om Gud förutbestämmer allt som sker så borde han väl se till att saker och ting sker utan krångel och utan att behöva visa fördrag och tålamod? Vi kan även läsa nedan att vi förväntas rena oss själva, och om vi väljer den vägen så kan vi bli kärl till heder. Om vi förhäver oss mot Gud och gör det svårt för honom att forma oss till det han vill så är vi kärl som är färdiga att förstöras (vi orsakar själva att vi är kärl färdiga att förstöras). Vår rättmätiga plats är då på soptippen, MEN för vår skulle så kan Gud alltså visa fördrag med oss med stort tålamod. Vilka kärl är det som blir till heder? Skulle det kunna vara de som omvänder sig och som är villiga att ödmjuka sig? Vilka kärl är de som är färdiga att förstöras? Skulle det kunna vara de som har rebelliska hjärtan och ovilliga att låta sig formas? Kärlen som är villiga att omforma sig efter Guds vilja är desamma som barmhärtighetens kärl, och de är i förväg bestämda att träda in i hans härlighet. Det är upp till oss att rena oss själva så att vi kan bli det som Gud vill och tillhöra dessa kärl, och då kommer de underbara löftena att gälla oss.

2 Tim 2: ²⁰Men i ett stort hus finns det kärl inte bara av guld och silver utan också kärl av trä och lera, några till heder, andra till vanheder. ²¹Den som därför renar sig och håller sig borta från dessa blir ett kärl till heder, helgat, användbart för sin herre och förberett för allt gott arbete.

Jer 18: ³Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan. ⁴Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde av leran ett annat kärl så som han ville ha det.

Läs min bloggartikel om krukmakaren och leran här

²⁵Så säger han genom Hosea: Det folk som inte var mitt skall jag kalla mitt folk, och henne som jag inte älskade skall jag kalla min älskade.²⁶Och på den plats där det sades till dem: Ni är inte mitt folk, där skall de kallas den levande Gudens barn ²⁷Men om Israel utropar Jesaja: Om än Israels barn vore talrika som havets sand, skall bara en rest bli frälst.²⁸Ty snabbt och slutgiltigt skall Herren hålla räkenskap på jorden.²⁹Jesaja har också förutsagt: Om Herren Sebaot inte hade lämnat kvar några efterkommande åt oss, då hade vi blivit som Sodom, då hade vi blivit som Gomorra.³⁰Vad skall vi då säga? Jo, att hedningarna, som inte strävade efter rättfärdighet, vann rättfärdigheten, den rättfärdighet som kommer av tro. ³¹Israel däremot, som strävade efter att uppfylla den lag som ger rättfärdighet, har inte nått fram till den lagen. ³²Varför? Därför att de inte sökte rättfärdigheten av tro, utan tänkte sig kunna vinna rättfärdigheten genom gärningar. De har snubblat på stötestenen, ³³så som det står skrivet: Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa till fall. Men den som tror på honom skall inte stå där med skam.

Här kan vi se grunden till problemet. Stötestenen som judarna snubblade på och som kan separera dem från Gud är JESUS KRISTUS. Judarna riskerade att missa Guds frälsningsplan genom att fortsätta att förneka Messias, och detta är vad som ger Paulus sorg. Villkoret för frälsningen är tro på Jesus och detta kan mycket väl innebära, till judarnas förvåning, att exkludera just judar och i stället inkludera hedningar. Judarna antog att de var Guds egendomsfolks och att frälsningen var begränsad till dem. Ovan kan vi se att tro måste föregå frälsning och är ett villkor för frälsningen. Judarna, Guds utvalda, sökte att få frälsning genom lagen snarare än genom tro. Det står ingenting här om att Gud väljer ut vem som ska ha tro och bli frälst utan bara om nödvändigheten att människorna har tro. Det spelar ingen roll om du är jude eller grek , för Gud har valt att rädda var och en som tror på Jesus. Tror vi på Jesus så älskar vi honom, och älskar vi honom så lyder vi honom. På det sättet kan vi se om vi är Guds barn. Det är visserligen inget krav att lyda judarnas ceremoniella lagar men självfallet är vi aldrig någonsin befriade från att lyda den moraliska lagen som är tio Guds bud.

Romans 10:¹²Det är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har en och samme Herre, och han ger sina rikedomar åt alla som åkallar honom. ¹³Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst.

Romans 11: ³²Ty Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla.

Aposteln JUDAS var förmodligen en gång frälst

Jun9

Judas var en lärljunge och en utvald APOSTEL, och för att få dessa poster krävs att man fyller vissa villkor. (Mat 12:49-50, Lukas 14:26-27.)

Jesus talade flera gånger om uppmaningar och om underbara löften till sina tolv lärljungar både vad gäller detta liv och i kommande dagar – och Judas var en bland dem. Det skulle vara en paradox om en lärljunge som inte var av Gud skulle kunna ha förmågan att bota sjuka, uppväcka döda och driva ut onda andar eftersom människor av Satan inte kan driva ut demoner ur sig själva.

Markus 3:²²Och de skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sade: “Han är besatt av Beelsebul. Med hjälp av de onda andarnas furste driver han ut de onda andarna.” ²³Då kallade han dem till sig och talade till dem i liknelser: “Hur kan Satan driva ut Satan? ²⁴Om ett rike är splittrat kan det riket inte bestå, ²⁵och om en familj är splittrad kan den familjen inte bestå.²⁶Om Satan gör uppror mot sig själv och kommer i strid med sig själv, kan han inte bestå. Då är det slut med honom.

Om Judas bara hängde med de andra elva lärljungarna utan att utföra några mirakel så borde de övriga lärljungarna ha märkt någonting och funderat över varför de själva lyckades hela människor och driva ut demoner men inte Judas. När Jesus senare förklarade för lärljungarna att en av dem skulle förråda honom så tittade de på varandra och mer eller mindre kliade sig i sina huvuden och undrade vem han talade om (Joh 13:22). De verkade inte haft den blekaste aning om att Judas skulle kunna vara den skyldiga och han verkar alltså inte ha visat upp några som helst tecken på att det faktiskt skulle kunna förhålla sig så. Det verkar onekligen som Judas tidigare levde och agerade precis som de andra, åtminstone inför dem. Han var visserligen en tjuv eftersom han fuskade med den kassa som han ansvarade för, men detta är förstås inget som han frivilligt skulle delge de övriga lärljungarna, så vad dem beträffar så var Judas helt enkelt en i gänget och utförde liknande kraftgärningar som de själva utförde. En människa som gör sig skyldig till stöld kan inte vara frälst, men vi vet inte omfattningen av Judas tjuveri och om han omvände sig efter att ha stulit ur kassan. Även de andra lärljungarna har haft synd i sina liv. Exempelvis så syndade Petrus genom att förneka Jesus, vilket är ett brott som leder till döden eftersom den som förnekar Jesus ska förnekas inför Gud. (Petrus omvände sig.) Om Judas skulle han misslyckats med att bota sjuka, driva ut demoner, etc så borde detta ha visat sig till det yttre på något sätt, och Jesus skickade inte ut sina lärljungar för att de skulle utföra dessa gärningar ensamma utan minst två och två.

Matt. 10:1Jesus kallade till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt att driva ut orena andar och att bota alla slags sjukdomar och krämpor. ²Detta är namnen på de tolv apostlarna: först Simon, som kallas Petrus, och hans bror Andreas, vidare Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes, — ⁴Simon ivraren och Judas Iskariot, han som skulle förråda honom.⁵DESSA TOLV sände Jesus ut, och han befallde dem: “Gå inte in på hedningarnas område eller in i någon samaritisk stad. —⁸Bota sjuka, uppväck döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar. Det ni har fått som gåva, ge det som gåva.

Jesus förklarar också att de inte behöver vara oroliga för vad de skall säga eftersom Guds ANDE kommer att tala genom dem. Judas är fortfarande inkluderad i det sammanhanget.

Matt. 10:¹⁹Men när man utlämnar er, så bekymra er inte för hur ni skall tala eller vad ni skall säga. Det kommer att ges åt er i den stunden,²⁰och då är det inte ni som talar, utan er Faders Ande kommer att tala genom er.— ²⁵Det är nog för lärjungen att det går med honom som med hans lärare, och för tjänaren att det går med honom som med hans herre. Har man kallat husets Herre för Beelsebul, hur mycket mer skall man å inte kalla hans tjänare så.—⁴⁰Den som tar emot er tar emot mig, och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig.

Vi kan också läsa att Judas avföll från sitt apostlaämbete som han en gång hade. Det grekiska ordet för “lämnade” (som inte är en särskilt lyckad översättning) är parabainó och översätts bäst i Reformationsbibeln där översättningen är “avföll”. “by transgression fell” är översättningen i KJV eftersom ordet kan betyda att med vilja överträda en regel. Judas övergav sin plats och efterträdaren blev Mattias.

Apg. 1:24. Och de bad och sade: Du Herre som känner allas hjärtan, visa oss vilken av dessa två du har utvalt 25. till att få sin lott i denna tjänst och detta apostlaämbete, som²³Då ställde man fram två: Josef Barsabbas, som även kallades Justus, och Mattias. ²⁴Och de bad: “Herre, du som känner allas hjärtan, visa vilken av dessa två du har utvalt ²⁵till att få den apostoliska tjänst som Judas lämnade (parabainó) för att gå till den plats som var hans.” ²⁶De kastade lott mellan dem, och lotten föll på Mattias. Så blev han tillsammans med de elva räknad som apostel. Judas AVFÖLL från för att gå till den plats som var hans.

Apg. 1: 25. till att få sin lott i denna tjänst och detta apostlaämbete, som Judas AVFÖLL från för att gå till den plats som var hans. (Reformationsbibeln)

Apg. 1:25 ²⁵That he may take part of this ministry and apostleship, from which Judas by transgression fell, that he might go to his own place.

Judas verkade vara en vän som Jesus litade på. Om det inte är Judas Iskariot som hänvisas till här, vem är det då?

Psaltaren 41:⁸De som hata mig tassla alla med varandra mot mig; de tänka ut mot mig det som är mig till skada.––¹⁰Ja, också min vän, som jag litade på, han som åt mitt BRÖD, lyfter nu mot mig sin HÄL.

Han var lovad en tron i himlen tillsammans med de andra apostlarna där de var tänkta att döma Israels stammar. Jesus LOVAR alltså alla de tolv lärljungarna – där Judas var inkluderad – att de skulle få var sin tron. Men Judas orsakade själv att löftet för hans del gick om intet.

Matt 19:²⁸Jesus sade till dem: “Amen säger jag er: Vid pånyttfödelsen, när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då skall också ni som har följt mig sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar.

Hans historia fick ett allvarligt slut och det hade varit bättre om han inte blivit född.

Lukas 22:2 Översteprästerna och de skriftlärda sökte finna något sätt att röja Jesus ur vägen, men de var rädda för folket. ³Då for Satan in i Judas, som kallades Iskariot och som var en av de tolv. ⁴Han gick och talade med översteprästerna och ledarna för tempelvakten om hur han skulle kunna utlämna Jesus åt dem.

Joh. 13:²De åt kvällsmål, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, den tanken att han skulle förråda honom.

Joh. 17:¹²Medan jag var hos dem, bevarade jag i ditt namn dem som du har gett mig. Jag vakade över dem, och ingen av dem gick förlorad, ingen utom fördärvets man, för att Skriften skulle uppfyllas.

Matt 26:²⁴Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd. Det hade varit bättre för honom att han inte hade blivit född.

Det var många som stod på tur för att döda Jesus men Fadern beskyddade honom tills det var dags för honom att dö för alla människors synder. Jesus död var planerad och det fanns många sätt för honom att dö på så Judas var inte alls tvingad att förråda honom på minsta vis. Men Judas ondska – som kom från honom själv – användes av Gud för någonting bra i just detta fall, nämligen Jesus död på korset. Vid ett fåtal tillfällen har Gud använt sig utav onda människors avsikter och handlingar för att åstadkomma någonting bra/bättre, men det är aldrig Guds avsikt eller önskan att någon ska synda. Inget mörker finns i Gud och Gud frestar ingen. Framför allt manar han ingen att synda för att sedan svänga runt och straffa dem för det. Fadern visste vad Judas hade i sinnet och Judas kommer att dömas för att han agerat tvärt emot Guds vilja. Läs gärna mer om detta i detta blogginlägg.

Jag kan tillägga att en människa egentligen inte är slutgiltigt “frälst” förrän hon träder in i himmelriket.