Kalvinister tror mer eller mindre öppet på TULIP

Om en person säger sig tro på TULIP, så kan man förstå hans/hennes tro genom att helt enkelt studera vad bokstäverna i TULIP står för. Läs mer om punkterna längre ner. Man skulle kortfattat kunna förklara kalvinism med läran att människan inte har någon egen fri vilja, att Gud förutbestämmer ALLT och att INGENTING sker emot hans vilja. Detta gäller förstås bara om man vill vara konsekvent med TULIP, och det existerar heller ingen kalvinist som kan/vill vara helt konsekvent med sin egen lära. Lyckligtvis!

En del kalvinister skulle protestera direkt och säga “Jo, vi har visst fri vilja men  vi har endast viljan att agera inom vår egen natur!”. Men då måste man fråga sig 1) Vem gav oss denna natur?, och 2) Har vi denna onda natur enligt Guds vilja eller emot Guds vilja? Dessa frågor kan inga kalvinister svara på utan att slå knut på sig själva, men många jag samspråkat med säger öppet att Gud predestinerat även vår synd eftersom de menar att han predestinerat allt, och att han inte vore allsmäktig om minsta lilla inträffade emot hans vilja.

“If there is one single molecule in this universe running around loose, totally free of God’s sovereignty, then we have no guarantee that a single promise of God will ever be fulfilled.” ― R.C. Sproul, Chosen By God: Know God’s Perfect Plan for His Glory and His Children

John Kalvin (1509-1564) startade inte begreppet TULIP som ju kom till ca 50 år efter hans död, men TULIP har ändå sitt ursprung i hans resonemang och teologi. Kalvin var i sin tur tagit många av sina idéer från Augustinus som var en före detta gnostiker. Ingen har fört in så många falska läror till kyrkan som Augustinus, och vi tror än idag på många obibliska läror som härrör från hans tid. Läs mer om Augustinus många nya läror här. Förutom att tro på TULIP säger en del kalvinister att de också tror på lärosatsen i Westminster Confession of Faith från 1647. Även den lärosatsen innehåller en rad motstridigheter gömda bakom mycket ludd och fina ord, såsom att Gud förutbestämt allt, dock inte synd. Jaha, så synd sker alltså emot Guds vilja? Nej, det kan få kalvinister erkänna för då vore han ju inte allsmäktig. Så då borde vi slå fast att Westminster Confession of Faith inte kan vara ett bra rättesnöre? Hur kan Gud förutbestämma allt som sker samtidigt som människan har ansvar för sina handlingar – som ju är förutbestämda av Gud?

“God from all eternity, did, by the most wise and holy counsel of His own will, freely, and unchangeably ordain whatsoever comes to pass: yet so, as thereby neither is God the author of sin, nor is violence offered to the will of the creatures; nor is the liberty or contingency of second causes taken away, but rather established.” (WCF)

Pga internets inflytande så har dessvärre kalvinismen spridit sig alltmer även i Sverige. Alla kalvinister är anhängare av lärorna som finns inbyggda i systemet under benämningen TULIP (se nedan) även om inte alla använder sig utav dessa bokstäver. Kalvinister tror också till högre eller mindre grad på Kalvins läror även om det inte alls är säkert att de köper Kalvins läror rakt av. Om en person säger sig tro på TULIP är det inte fel att “döma honom” som en TULIP-anhängare. Det är förmodligen vad han/hon själv föredrar eftersom det finns ett erkännande om att tro på TULIP. En del vill inte kalla sig kalvinister, men däremot TULIP-anhängare, och det måste man förstås respektera.

1) Bokstäverna och innehållet i TULIP står och faller tillsammans. Det går visserligen att vara endast “P-troende” men då är man å andra sidan ingen kalvinist. Tror man på någon av de andra punkterna måste man tro på alla fem för att vara konsekvent. Detta är solklart när man läser vad de fem punkterna står för. Det finns många som menar sig bara tro på 2, 3 eller 4 men det är inte konsekvent.

2) Det existerar noll kalvinister som är konsekventa med sin egen lära. Det beror på att läran är motstridig i sig själv och resulterar i en Gud som är orsaken till synd och därmed värre än djävulen som ju bara lydigt måste agera såsom Gud tvingat honom till. Inte ens “hyper-kalvinister”  är helt konsekventa med sin lära. Alla kalvinister uttrycker sig i olika grad som om de inte vore kalvinister utan i stället trodde på människans fri vilja och att vi alla (utvalda eller ej) har möjlighet att agera emot Guds vilja. Många gånger kan vi bli förbluffade över att någon välkänd predikant faktiskt är kalvinist eftersom han uttryckt sig på ett motsatt sätt i sina predikningar.

3) De flesta kalvinister menar att de är missförstådda och att andra inte förstått deras läror. I stället är det de som inte förstått vad Guds suveränitet och människans fria vilja egentligen innebär. De får för sig att Gud inte kan vara “allsmäktig” såvida han inte förutbestämt ALLT. De har fått för sig att en allsmäktig/suverän Gud inte kan eller vill skapa människan med fri vilja och utesluter det alternativet som ens möjligt.

4) Kalvinister är experter på att anamma paradoxer, hitta på nya fina telogiska termer, förvränga ord och att ta verser ur sitt sammanhang. Tack vare sofistikerade begrepp och mycket fluff mellan raderna har de lyckats få många anhängare som tycker att systemet låter trovärdigt. Kalvinister besvarar ofta absurda teologiska resultat med “Guds tankar är högre än våra tankar”. Vilka absurda motstridigheter som helst kan lösas med det citatet…

5) I diskussioner med kalvinister får man ofta (inte alltid) kallas man ofta arminianer (arminians) och/eller pelagians om vi inte håller med dem om kalvinismen. Läs mer om detta här och här

6) Kalvinismen har fått en del anhängare för att det låter vackert och prestigelöst att upphöja Guds suveränitet (med den kalvinistiska tolkningen) och exklamera att “Gud är i centrum och inte människan”. Det fokuserar mycket på att det inte ska finnas någon anledning till stolthet eller skrytsamhet, så därför tror de att om vi har minsta finger med i spelet så skulle det svärta ner Guds suveränitet och hans ära – även om det bara handlar om att tacka ja till frälsningen. Om inte Gud gör precis ALLT åt oss (inklusive att tacka ja/nej åt oss, och att omvända oss åt oss, att undvika synd åt oss, etc) så menar de att han inte är allsmäktig. I själva verket är det kalvinismens lära som får vissa människor att vara stolta eftersom de ju tror att de är Guds utvalda – och alla kalvinister anser sig förstås vara utvalda.

7) Det finns en del före-detta kalvinister så det ÄR inte omöjligt att omvända dem, men det är mycket svårt eftersom det finns någon tilldragande i kalvinism som håller människor kvar. Många kalvinister är helt ointresserade av att läsa artiklar och böcker från icke-reformerta, utan i stället söker de bara mer och mer lektyr från kalvinister. De matar sig därmed regelbundet med kalvinism och lär sig detta resonemang, och blir till slut inte ens medvetna att de använder obibliska termer som de ger kalvinistiska tolkningar. Det finns många bra websidor som enkelt löser de problem som kalvinisterna trasslat in sig i.

8) INGEN av de gamla kyrkofäderna lärde ut någonting som ens liknar kalvinism de första 300 åren e.Kr. Samtliga utan undantag lärde ut att människan har en fri vilja och inte alls är född syndig och oförmögen att göra gott. Hade verkligen alla fel så fort den sista aposteln gick ur tiden? De enda som lärde ut något som liknar kalvinism var gnostikerna.

T U L I P

T – Total depravity (eller Total Inability) innebär att alla är födda i synd och att ingen har en grundinställning (pga sin medfödda onda natur) som skulle kunna möjliggöra att de strävar efter att lära känna Gud. INGEN har alltså i grunden en möjlighet att finna Gud eftersom deras natur gör dem ovilliga till detta. Med andra ord är det GUD som måste “uppväcka” människor så att de kan söka honom, finna honom, omvända sig, och tro. Grejen är att han endast uppväcker vissa! Nämligen de som han vill ska räddas, och de som han uppväcker KOMMER att bli frälsta vare sig de vill eller ej. Gud gör dem  villiga och Gud är också den som ger tro – men alltså endast till vissa speciellt utvalda. Dessa utvalda får en säker plats i himlen och de övriga lämnar han ryggen, vilket innebär att de inte har en chans att bli frälsta eftersom de är kvar i sin ouppväckta onda natur som påtvingats dem. De  är därmed förlorade redan vid födseln, och faktiskt redan innan världen skapades eftersom det var då som Gud bestämde alla människors destination.

Kalvinister anser att människan i sin grund är “död” och med detta menar de att vi är helt oförmögna att utföra goda moraliska handlingar såvida inte Gud utvalt oss och uppväckt oss. Trots att “depraved” och “depravity” inte finns med som ord i Bibeln (KJV) är idén med T själva grunden till TULIP trots att Bibeln inte alls lär ut att alla människor är “döda” eller att “död” ens skulle ha en sådan betydelse som kalvinisterna vill ge det ordet. Det hjälper inte att berätta för kalvinister att den förlorade sonen ju var DÖD och FÖRLORAD och ÄNDÅ gjorde ett mycket gott moraliskt val (helt själv) när han ångrade sin synd och återvände till sin Far.

U – Unconditional election innebär att Gud valt vem som ska bli frälst och han baserar inte det på något som vi gör eller tror. Han handplockar människor helt utan motkrav eller villkor från vår sida och man skulle kunna säga att han kastar tärning för att slumpmässigt välja vem som ska hamna i himmel eller helvete. Detta val gjorde han INNAN jordens skapelse och följdaktligen långt innan vi fanns till. De som Gud utväljer KOMMER att bli frälsta så redan när människor föds är deras framtida destination redan förutbestämd och garanterad. De som han inte utväljer till frälsning ratas alltså inte pga någon synd, eftersom de utvaldes till ett liv i evigt helvete innan de ens fanns till och långt innan de kunde synda. Människor är alltså frälsta pga av Guds val, snarare än av tro (även om de som han valt förstås garanterat kommer att tro).

L – Limited atonemement betyder att Jesus inte dog för alla människor utan endast för några få. Det är alltså en begränsad skara som kan bli frälsta men de kommer å andra sidan tveklöst att bli frälsta. Endast de synder som de utvalda gjort sig skyldiga till är täckta genom Jesus död på korset, men inte övrigas synder. För de utvalda har därmed Jesus död stort värde men för de övriga spelar hans död ingen som helst roll eftersom detta syndoffer aldrig var ämnat för dem.

I – Irresistable grace betyder “oemotståndlig nåd” vilket innebär att Guds nåd har en sådan kraft att den drar de utvalda till honom och de kommer att svara JA när han drar och kallar. Den som Gud har bestämt till frälsning kommer garanterat att bli frälst. Den heliga ande kan inte bli motarbetad av de utvalda, och den heliga ande kommer snarare att se till att de utvalda samarbetar och tror. Deras natur manipuleras så att de “frivilligt” kommer till Gud.

P – Perseverance of the saints är samma sak  som “unconditional eternal security” (även om kalvinister protesterar) och betyder att de Gud kallar KOMMER att fortsätta att tro på honom till slutet. Det betyder att om någon tappar sin tro så var han aldrig en utvald från första början. Eller också kommer personen att återvända till sin tro senare om han är utvald. Man kan alltså aldrig veta eller känna sig säker på sin frälsning eftersom man kan leva ett långt liv till synes som en sann kristen, men ändå förlora sin tro i slutet av sina dagar – vilket skulle bevisa att man egentligen aldrig varit utvald och frälst en enda gång.

Varför är inte alla frälsta?

Vanliga kristna icke-kalvinister tror att människor hamnar i helvetet helt rättfärdigt eftersom de är syndare, vägrar att söka Gud vägrar att komma när han kallar, inte ger honom den respekt och tacksamhet han förtjänar, och för att de inte accepterat Jesus offer på korset som kan få deras synder förlåtna. Det är också det som Bibeln lär ut. Kalvinister däremot kan inte stämma in i detta eftersom de ju tvingas tro att människor inte hamnar i helvetet pga någon synd (eftersom de är utvalda till helvetet innan de ens föds) och eftersom de ej uvalda INTE var ämnade att bli frälsta från första början. Men de ej uvalda har ingen som helst anledning att visa respekt och tacksamhet för Gud eftersom han ju skapat dem för att bli framtida invånare i helvetet, och han tvingade på dem en syndfull natur som de inte hade något annat val än att följa. Om de själva hade fått välja så hade de förstås inte valt att få en sådan natur som leder till ett evigt liv i helvetet. Vem vid sina sinnens fulla bruk skulle frivilligt välja en evighet i en brasa? Man kan fråga sig vad vi ska med djävulen till när Gud gör allt jobbet åt honom?

Här nedan följer en liten lista över kalvinistiska (“reformerta”) teologer/predikanter som kanske är kända hos oss svenskar. Det är ingen hemlighet att dessa personer är reformerta och stödjer TULIP och det här är heller ingen “hatlista” av något slag. Jag vill bara att läsare och lyssnare ska vara uppmärksamma på vad predikanter och författare egentligen står för så att de är beredda att avslöja falska läror när de kommer. Om man redan från början vet att en predikant tror på Kalvins läror och/eller TULIP så vet man också vad predikanten utgår ifrån och vilken grundinställning han/hon har. Jag kan säga AMEN till massor av påståenden som nedanstående predikanter gjort, men jag kan även säga AMEN till påståenden från katoliker och framgångsteologer. Jag kan t o m säga AMEN till en rad påståenden från Jehovas vittnen, kristadelfianer och mormoner. Allt de säger är inte goja. Men SE UPP eftersom ju mer sanning en predikant producerar, desto mer slappnar vi av och riskerar att släppa in även villoläror i våra hjärtan.

En varg tillåts sällan predika, men en varg i fårakläder kanske släpps in och därmed kanske också villoläror slinker in och får fäste. Om en predikant medger att han är mormon kanske han inte ens släpps in i en kristen kyrka, men om en person bara säger att han är “kristen och Bibeltroende” kanske han tillåts predika, och framkommer det då att personen ifråga är reformert och TULIP-troende så är det förstås stor risk att han påverkar åhörarna med sina TULIP-doktriner även om han skulle predika 95% sanning och 5% villoläror. Många reformerta är heller inte helt öppna med sina TULIP-åsikter eftersom de vet att det kan stöta på patrull att medge att Jesus inte dött för alla och att Gud är den som förutbestämmer och orsakar att människor syndar. De föredrar att uttrycka sig mycket mer diffust och med mycket ludd för att framstå som mer diplomatiska. Nu kan det förstås vara så att kalvinister är vilseledda själva, men det ändrar inte på sakens natur – att de riskerar att vilseleda andra. Här kommer hur som helst listan…

• Jonathan Edwards
• Paul Washer
• Mark Driscoll
• John Bunyan
• R C Sproul
• Arthur Pink
• John Piper
• John MacArthur
• Alistair Begg
• Albert Mohler
• William Carey
• John Gill
• Charles Spurgeon
• James White
• Louis Berkhoff
• Albert Mohler
• J.I. Packer
• John Owen
• George Whitefield
• Cornelius Plantinga
• Cornelius Van Til
• Greg Bahnsen
• B.B. Warfield
• Louie Giglio
• Francis Chan
• Francis Schaeffer

Att vara kalvinist är inte detsamma som att inte vara frälst – Gud dömer

Jag är övertygad om att personerna ovan har lyckats få människor frälsta, men så är fallet även bland andra irrlärare. Vi kan aldrig veta hur mycket nytta och hur mycket skada de orsakat, men det viktiga är att vi är tydliga med var de har FEL i sin lära så att vi kan begränsa eventuell skada. Är det då så farligt med att kalvinismen sprids i Sverige? Ja, så fort det handlar om att själar kan förloras så är det farligt. Jag säger inte att kalvinister aldrig i livet kan vara frälsta (Gud vet, men inte jag), men en lära som smutskastar Gud kan skrämma bort människor från honom – som idén att Gud inte älskar alla människor tillräckligt för att dö för dem, och idén att Gud är den som orsakar att människor mördar, lemlästar, våldtar, stjäl, ljuger och aborterar bort foster. Det finns kalvinister (såsom James White) som på fullt allvar anser att även små barn som våldtas är förutbestämda till detta av Gud. Många kalvinister lär också att vi ständigt syndar i tanke, ord och gärningar och att vi ändå är frälsta, vilket förstås riskerar att hålla människor kvar i sin synd och in i en falsk trygghet trots att de är på väg till helvetet.

Eftersom allting är förutbestämt och redan avgjort så tvingas kalvinister att tro att evangelisation och böner inte påverkar någonting ett endaste dyft, men trots det evangeliserar och ber de  i alla fall (för att Gud av någon anledning bett dem att göra det). Det är hur som helst ingen bra inställning att tro att vi aldrig kan påverka någon utgång med bön eller evangelisation, och att aldrig kunna säga till en medmänniska att Gud älskar henne och vill att hon ska ge sitt liv till honom – eftersom det troliga (enligt kalvinismen) är att Gud inte vill att hon ska bli frälst.

Många kalvinister protesterar säkert vilt när de läser detta eftersom de inte känner igen sig och kanske inte hört sina reformerta favoritpredikanter nämna sådana läror, men tror de på TULIP så är detta vad de faktiskt måste tro för att vara konsekventa.Om man tar bort all “fluff” mellan raderna är det lättare att se vad slutresultatet faktiskt blir. Paul Washer kan vi ibland höra predika om hur viktigt det är att omvända sig (och han är därmed inte konsekvent med sin egen lära eftersom människan inte själv kan välja att omvända sig) men samtidigt säger han också att det inte kan gå ens minuter innan vi måste synda eftersom människan i grunden är så omöjlig. Så vad är det då för vits med omvändelse om vi ständigt syndar?

2 Timotheosbrevet 4:3 Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen

Läs gärna mitt inlägg till Bergsjöbloggen här, för att se exempel på hur svårt det är för en kalvinist att vara trogen sin egen lära om TULIP.